Doc 1874:35

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

N:o 35.

Ant. till Eiksd. Kansli den 25 Febr. 1874, kl. 11 f. m,

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående utbyte af kronans tomt i Mosbiou mot de till Ryska Regeringen öfcerlåtna vwgasimr i det å Södermalm i Stockholm belägna Stadshuset: Gifven Stockholms Slott den SO Februari 1874.

Som den efter freden i Stolbowa, genom ett utaf Tzar Micliael Feodorowitz i Juni 1618 utfärdadt bref, till “Sveriges Rikes köpman" upplåtna tomt i Moskwa sedan längre tid icke varit Sverige eller dess innevånare till något gagn, ehuru densamma fortfarande af svenska kronan innehafves i utbyte mot den s. k. “Ryssgården" i Stockholm, hvilken utgöres af 14 till Ryska Regeringen öfverlåtna magasin or å nedre botten i flyglarne af det å Södermalm belägna Stadshuset, har vid flera olika tillfällen varit ifrågasatt att antingen för statens räkning afyttra tomten i Moskwa eller ock utbyta den mot Ryssgården, men hafva dessa förslag ständigt mast öfvergifvas, enär dels till följd al eganderättens vilkörliga beskaffenhet eu afyttring ej ansetts kunna ifrågakomma, dels ock det föreslagna utbytet ej biifvit af Ryska Regeringen antaget.

Kong!. Maj:ts Beskickning i S:t Petersburg har likväl numera inberättat, att Kejserliga Ryska Regeringen förklarat sig villig att utan mellangift å någondera sidan utbyta den s. k. “Ryssgården" mot ifrågavarande svenska kronan tillhöriga tomt i Moskwa, och vill Kongl. Maj:t, med afseende såväl härå, som å hvad i öfrigt, på sätt af hos- Bilr. till Piksd. Prof. 1874. 1 Sand. 1 Afl 15 Raft. 1

2 Kongt Maj.is Nåd. Proposition N:o 35.

följande utdrag af - statsråds-protokollet, öfver utrikes ärenden inhemtas, i detta ärende förekommit, föreslå Riksdagen att för dess del medgifva, att ett sådant utbyte må ske, äfvensom att, sa framt utbytet kommer till stånd, de återställda magasinerna må få till Stockholms stad öfverlemnas mot den ersättning och på de vilkor, som efter skedd utredning rörande såväl eganderätteu till bemälda magasiner och tomt, som ofri ga på frågan inverkande omständigheter, af Kong!. Maj: t kan komma att i nåder fastställas.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. M. Björnstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

3 Utdrag af Protokoll öfver utrikes-departements-ärenden, kallet inför Hans Maf.t Konungen i Stats-Rådet ä Stockholms Slott den 20 Februari 1874.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adlercreutz,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Bkedberg,

Berg,

Frilierre Leijonhufvuu,

Wj;i:x,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer,

W EIDENHIELM.

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

“Sedan längre tid och vid olika tillfällen har varit ifrågasatt att på ett eller annat sätt söka tillgodogöra den tomt i staden Moskwa, hvilken af svenska kronan innehafves, men som i sitt nuvarande skick är till intet gagn.

Besittningsrätten till ifrågavarande egendom härleder sig från freden i Stolbowa och ett till följd af densamma för “Sveriges Rikes köpman11 af Tzar Micliael Feodorowitz utfardadt frihetsbref för handelns bedrifvande, dateradt i Juni 1618, der det i öfversättning heter:

4- Koiiijl, Maj.is- Kod. Proposition N:o 35.

“Till deras handelshus linne och eftevlåte Vi dem en tomt som de skola uppsätta sig' eu gård och hus vid Twerska gatan här i Mnseou vid Nieolai Ignismika, uti längden 37 famnar bredden 24 famnar. Vi kåfve ock eftorhit.it dem för deras kramgods ett litet stenhus med hvälfda källare, som nu står på samma tomt, der de kunna förvara sina kramgods och andra besynnerliga varor uti eldsnöd. Vi kåfve ock härmed nådigst undt och efterlåtit dem tomter i Stora Nowgård och Pleskow o. s. v.“

“Men der Konungen af Sverige icke ville, efter fredsfördragets lydelse, efterlåta ryska köpmän förcskrefna vilkor — — då skall detta vårt bref vara ogildt och kraftlöst/4 o. s. v.

Konung Gustaf II Adolph hade nemligen förbundit sig å sin sida att likaledes efterlåta ryska köpmän uti sina städer tomter att bygga sig gårdar efter fredsfördragets lydelse.

Svenska handelsfåktorer bebodde det derefter på tomten uppförda hus, gemensamt med svenska residenterna, intill krigets utbrott år 1700. Sedan Sverige med freden i Nystad återinträdt i sina rättigheter till egendomen, begagnades den ej längre af vare köpmän, utan tj enade uteslutande till bostad för de svenska sändebuden under de tider hofvet vistades i Moskwa. Benämningen “Legationslius44 antogs äfven då i stället för den äldre af “Handels- och Nederlags44. Den skattfrihet med andra fördelar, som voro egendomen beviljade, bekräftades ånyo genom fredssluten i Kardis 1661, Nystad 1721 och Åbo 1743.

Sedan boningshuset råkat i förfall, tillstyrkte Sekreta Utskottet, i underdånig- skrifvelse af den 20 Augusti 1766 att det från grunden skulle återuppbyggas, hvilket död; ej kom till verkställighet, utan blef samma hus år 1773 afbrändt i den eldsvåda, som då öfvergick staden. Husets reparerande beslutades först, men don 8 Februari 1774 anbefaldes genom Kanslikollegium da utnämnde Kommissarien för egendomen Carl Sundler att icke någon reparation företaga mer än den som till nödig stängsel deromkring vore oumbärlig, “helst man vore i begrepp att någon hufvudsaklig byggnad då med det snaraste företaga.44

Den 20 derpå följande April faststälde Kong!. Maj:t ritningar till husets återuppbyggande. Envoyén Friherre Ribbirig föreslog i ställeI att uppföra ett Legationslius i S:t Petersburg, hvaraf intetdera kom till verkställighet. Sedan frågan förfallit, inkom Kommissarien Carl Sundler med en underdånig ansökan, som den 17 Augusti 1787 remitterades till Kanslikollegium, af innehåll att, som det under “Konung (Jarl Xl:s tid uppbyggda huset alldeles nedfallit/4, han varit nödsakad lör sig och sitt stora hushåll på egen. kostnad uppbygga några rum

Kong!. Ma):ts Nåd. Proposition N:o 45.

å tomten, enär det eljest varit honom omöjligt att densamma vederbörligen vårda, anhållandes i underdånighet’ del täcktes Kongl. Maj:t förunna hans barn nådigt tillstånd att, emot det de med all nit och tiohet varda, nämnda tomt, fa bebo och disponera do af honom uppbyggda. ruin, till dess Kongl. Maj:t kunde för godt finna att derom annorledes förordna. Detta bifölls äfven, dock ville Kongl. Maj:t ej att någon resolution för Sund i er härom skulle expedieras, utan endast Envoyén i S:t Petersburg derom underrättas till dess egen och Sundlers efterrättelse.

I Februari 1796 inkom åter Kommissarien C. Sundler med ansökan att, i anseende till lians tjugu(em-åriga tjenstetid och de känbara kostnader han på huset nedlagt, få sin son Jacob Carl utnämnd till medhjelpare och efterträdare i berörda beställning, hvilket, bifölls, men då denne, den äldre sonen, under tiden aflidit, erhöll i hans ställe den yngre sonen Johan Sundler survivans-fullmakt å platsen.

År 1814 den 11 Mars anmälde Kanslistyrelsen, att “Kommissarien »Johan Sundler, hvilken år 1802 i tjensten efterträdt sin aflidne fader, inkommit med en skrift, deri han förmäler, att det hus han i Moskwa bebott, och som tillhört svenska kronan samt under 1788 och 1808 tirs krig varit eu tillflykt för olyckliga, svenskar, vid franska arméns inlall i Ryssland är 1812 bliJvit uppbrändt och Sundler derigenom hus- ^ill- Han föimaler tillika att både han och hans fader med yttersta sorgfällighet öfver oO ar vardat svenska handelsaflärerna i berörda stad, utan att. åtnjuta den minsta ersättning från fäderneslandet och slutar sm skuff med anhållan om Kansli styrelsens förord till vinnande af något understöd och till husets återuppbyggande44.

Som ^ ingen resolution härpå följde, återuppförde slutligen Johan Sund ut pa egen bekostnad de af brända husen såsom de ännu befin-

nas, i hvilket ändamål lian uppgifvor sig hafva

b:ko assignater.

utgilvit »36,000 rubel

1 Augusti 1822 anhåller Johan Sundler, i anseende till hans iråkailn fattigdom, om Beskickningens förord till utverkande af någon ersättning för de dryga, kostnader lian å linset nedlagt, eller ock'att den ifrågavarande tomten måtte till honom afträdas med full eganderäf.t för intet, eller på sin höjd mot det värde, 4,592 rubel 50 kopek b:ko assignater, hvartill den af byggnadskomitéen i Moskva uppskattades, hvilket allt af Kongl. Maj:t i Stats-Rådet den 14 Maj 1823 afslogs, pa. samma gång Beskickningens utlåtande infordrades beträffande lämpligheten af tomtens försäljning och huru stor köpeskilling kunde för densamma påräknas.

I sitt underdåniga svar af den 30/18 September 1823 anför

C, Kongl, Maj.is Nåd. Proposition N:o 35.

Baron Palmstierna att, enligt hans tanke, “någon fråga om afyttring af bemälcle tomt ej torde kunna väckas och således ingen åtgärd till detta ändamål vidtagas”. Till stöd härför åberopades hufvudsakligen att tomten från början icke varit öfverlåten till svenska kronan utan till Sveriges Rikes köpmän; att vid densammas förlänande varit fästadt vilkoret af reciprocitet för ryska köpmän att erhålla tomter i de svenska städerna; att eganderätfen till tomten ej synts vara pa ett sa uttryckligt sätt öfverlåten att en rättighet till försäljning derpå torde kunna grundas; att de ryske handlandena dåmera ej vore i besittning af de magasiner i Stockholm, hvilka fordom varit åt dem inrymda och som i 1801 års handelstraktat, 17 Artikeln, åberopas, till följd hvaraf så mycket mer kunde befaras, det ett försök till försäljning af svenska tomten i Moskwa skulle kunna föranleda en närmare, granskning af eganderättsfrägan och sålunda svårigheter uppstå, h vil ka undvekos om tomten för kronans räkning bibehölles; slutligen att ‘om den för närvarande är till ingen nytta för staten, föranleder den ej heller någon kostnad, medan den i en framtid möjligen kan blifva till gagn”.

Frågan synes donna gång hafva förfallit, men upptogs åter genom en skrifvelse från Excellensen AA etterstedt af den 23 November 1827, inneslutande ett Kongl. bref af den 31 Oktober s. a., med anledning af myndigheternas i Moskwa åläggande att tomten skulle medelst en stenmur inhägnas. I nyssnämnda Kongl. bref heter det. “Vid föredragning häraf hafva AVI funnit lämpligast att ifrågavarande tomt afstås till Kejserliga Ryska Regeringen, emot det. att en hittills för ryska handeln beviljad förmån, till begagnande af vissa magasiner i Stockholm, upphör, och vilja AYI att framställning härom skall göt as i sammanhang med nu påstående underhandling om en handelstraktat med Ryssland; men om Ryska Regeringen ej vill antaga detta förslag, skall tomten med Ryska Regeringens begifvande föryttras, sa att i alla fall svenska statsverket ej kommer att vidkännas någon kostnad för samma tomts inhägnad”.

Härå svarade Baron Palmstierna don 28/1G April 1828: “Åt mina embetsskrifvelse]-, synnerligast af den under den 29/17 Februari, har Eders Excellens funnit det mitt bemödande att, vid tillfälle af undeihandlingarne om handelskonventionen, vinna Ryska Regeringens samtycke till utbyte af bemälde tomt emot de åt ryske handlande upplåtna lägenheter i Stockholm varit fruktlöst”.

I den åberopade skrifvelsen af den 29/17 Februari uppgifves anledningen till Ryska Regeringens niding vara att tomten i Moskwa ansetts såsom eu otillräcklig ersättning för de lägenheter i Stockholm, hvarpå ryssarne gjorde anspråk och der ryska kyrkan da var inrymd.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.r>. 7

Mot försäljning af tomten, hvilken blifvit anbefald, så framt utbytet ej antoges, framställde Baron Balmstierna samma invändningar som år 1823, med tillägg att “något afseende torde böra fästas vid förhållandet med Sundlers åbyggnad, helst den bevekande omständigheten företer sig att denne ringa bemedlade man har hustru och barn att försörja m. m.“

Frågan förföll åter, och den anbefalda muren kring egendomen måste på Regeringens bekostnad uppföras.

Sedan dess har den nuvarande innehalVaren, Alexander Prawiloff Sundler, vid flera tillfällen, dels genom Beskickningen, dels genom Ryska Utrikes Ministeriet förgäfves sökt utverka- tomtens öfverlemnande till honom med full eganderätt.

Efter den siste Svenske Kommissarien Johan Sundlers död inkom hans son ofvannämnda A. Prawiloff Sundler, år 1849 med förfrågan, huruvida lian vore berättigad sälja materialierna till ifrågavarande byggningar, hvarpå dåvarande Statsministern för utrikes ärendena, Friherre Stierneld den 1 Januari 1850 svarade, att intet “hinder från Regeringens sida kan möta mot att arfvingarne fritt disponera materialierna, dock bör sådant ej sålunda förstås, som tillkomme dem någon rätt att till annan person till nyttjande försälja detta hus.“

Slutligen torde böra nämnas, att vid olika tillfällen hafva stadsmyndigheterna i Moskw.a ålagt egendomen bidraga, i likhet med öfrig stadsfastighet, till de kommunala skatterna, hvarifrån dock alltid befrielse utverkats genom Beskickningens mellankomst, 'på grund af de tom te n m e d följ ande pr i vi I e g i er.

För närvarande befinner sig tomten med de derå uppförda byggnader i ett mycket vanvårdadt tillstånd, så att den ingalunda motsvarar anspråken på en under svenska kronan lydande egendom i medelpunkten af en stor främmande hufvudstad. Hvad byggningarno beträffar, som äro Prawiloff Sundlers tillhörighet, har hans rätt att tillgodogöra sig materialierna deri flora gånger blifvit bekräftad, men till någon skadeersättning, i händelse af tomtens afyttrande, kan han så mycket mindre vara berättigad, som han aldrig på något sätt tjenst Svenska staten, men det oaktadt redan i 23 år efter fadrens död fått fritt begagna tomten med åtnjutande af densamma tillförsäkrad skattefrihet, endast mot vilkor att underhålla och vårda densamma, hvilket han på ett mycket otillfredsställande sätt fullgjort.

ö Kmujl. Maj:t« iVrlh. Proposition N:o ilo.

Han liar äfven genom Beskickningen blifvit ålagd att från och med början af innevarande är vara beredd att när som helst utrymma tomten i händelse af densammas afträdande.

Af ofvanstående framgår att tomtens försäljning varit flera gånger ifrågasatt, men att förslaget ständigt mast öfvergifvas, liufvudsakligast på grund af de hinder, som ansetts ligga i eganderättens vilkorliga beskaffenhet, samt att ett utbyte mellan denna egendom och den s. k. Ryssgården i Stockholm äfven föreslagits, utan att vinna den Kejserliga Ryska Regeringens bifall.

Hvad Ryssgården vidkommer, innoliafves den af Ryska Regeringen likaledes på grund af fredstraktat,en i Stolbowa, och till gagn för Ryska köpmän, pa alldeles enahanda vilkor, som gälla för svenska tomten i Moskwa. Den utgöres för närvarande af 11 magasiner i bottenvåningen af det å Södermalm belägna Stadshusets flyglar.

Af äldre handlingar synes troligt, att redan Konung Gustaf 11 Adolf anvisat denna eller i det närmaste samma plats åt de ryska köpmännen till begagnande. Sålunda upptager en perspektivkarta från Drottning Christinas tid såsom “Rusche bodar“ en mängd små trähus, kringstängda af ett plank, i nedre Stadsgården.

Fredstraktaterna i Nystad år 1721 och Åbo 1743 innehålla härom hufvudsakligen blott att “till Hans Czariska Majestäts undersåter skola inrymmas de handelshus, som de tillförene haft“, men 1801 års vänskaps-, handels- och sjöfartstraktat med Ryssland upptager i § 17 följande närmare bestämmelser: “Konungen af Sverige bekräftar de ryske undersåter i besittningen af de magasiner, som i Stockholm blifvit dem beviljade för att tjena till upplag af deras handelsvaror; och som genom tidernas skilten och underlåtenhet, att deraf göra bruk denna plats blifvit tid efter annan och ännu är upptagen af kojor och krogar, hvarigenom osäkerhet för de handelsvaror, livilka derstädes kunna blifva upplagda, är att befara, då slika byggnader lätteligen kunna råka i brand, så är det öfverenskommet att till afvändande af all fara låta från denna plats borttaga de byggnader af föga värde, som der befinnas, för att icke allenast kunna vara säker för all vådelig händelse, utan äfven göra för ryska köpmän lättare att derstädes såsom fordom upprätta deras nederlag o. s. v.“

Hvarken ryska staten eller några ryska köpmän synas likväl hafva bekostat uppförandet af de nuvarande magasinen, utan lära dessa otvifvelaktigt blifvit af Stockholms stad byggda tillika med återstoden af Stadshuset, af hvilket de utgöra en del.

(t

• Kongl. Nåd. Proposition N:o 35.

Vid ett par tillfällen har .stadens styrelse hos Kongl. Maj:t anhållit om underhandlingars inledande med Ryska Regeringen för att, såsom det heter i Ofverståthållare-embetets underdåniga skrifvelse den 7 Oktober 1850: “söka tillvägabringa de inom stadshusegendomen till begagnande af ryske uudersåter förbehållna lägenheters afträdande och öfverlemnande till Stockholms stad, antingen emot utbyte af den lokal, som ännu lärer i Moskwa finnas till disposition för svenske handlande, men af sådane icke begagnas, eller om ändamålet ej kan annorledes vinnas, mot skälig ersättning i penningar, att betalas till visst belopp på en gång eller utgå såsom årlig afgift, icke öfverstigande den hyra, som för de ifrågavarande lägenheterna nu kan erhållas.“

Någon öfverenskommelse kunde likväl ej heller då bringas till

stånd.

Frågan blef åter genom Eders Maj:ts Beskickning i S:t Petersburg år 1872 upptagen medelst framläggande för den Ryska Regeringen af alternativa förslag, dels till egendomarnes försäljning eller friköpning, dels till utbyte mellan dem, utan mellangift från någondera sidan. Ett sådant utbyte eller rättare återställande af de båda egendomarne till deras rätta egare, sedan de ej längre äro för det ändamål behöfliga, hvartill de blifvit anvisade, torde så väl till formen vara det riktigaste som till utförandet det lättaste, isynnerhet hvad magasinen i Ryssgården beträffar, livilka svårligen kunna af Ryska Regeringen säljas till någon annan än Stockholms stad, som är egare af huset, hvari de äro belägna. Huruvida tomten, å hvilken de äro uppförda, tillhör staden eller kronan, har, enligt meddelande från Ofverståthållare-embetet, ej kunnat med säkerhet utredas, ehuru af ett åberopadt Kongl. Bref af den 11 Mars I6G7 det synes framgå att denna tomt blifvit af kronan till staden upplåten för att bebyggas med ett “stadens publika hus“ till upplag af varor, för hvilka nederlagsfrihet blifvit staden förunnad.

$•'?: ‘•T*

Eldigt ingångna underrättelser har deri:Kejserliga Regeringen numera förklarat sig villig antaga det sisfnäm*ftä förslaget, och får jag följaktligen i underdånighet hemställa, att ' Eders Maj:t måtte äska Riksdagens medgifvande till ett sådant utbyte af den svenska tomten i Moskwa mot de så kallade ryska'*magasinen eller Ryssgården i Stockholm, äfvensom, så framt ett dylikt utbyte kommer till stånd, att de ifrågavarande magasinen måtte få till Stockholms stad öfverlemnas mot den ersättning och på de vilkor, som efter skedd utred-

Dih. till liil.-xil. Viol. 1314. / Sund. / Aid. 15 Höft. '1

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.

ning rörande så väl eganderätten till bemälda magasiner och tomt, som öfriga på frågan inverkande omständigheter, af Kongl. Maj:t kunna komma att i nåder fastställas";

Och behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt Stats- Rådets underdåniga tillstyrkande, härtill lemna bifall samt godkänna det förslag till proposition, som finnes detta protokoll bilagdt.

I

Ex protoeollo G. Lewmhaupt.