angående vissa, tv,Il-lättnader för varor, som användas till pro¬ viantiering af fartyg i Öresund

Kongl. Majds nådiga Proposition N:o 38.

1 X:o 38.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Febr. 1874, kl. 11 f. m.

Kongl Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa, tv,Il-lättnader för varor, som användas till proviantiering af fartyg i Öresund; Gifven Stockholms Slott den 20 Februari 1814.

Uti en til! General-tullstyrelsen ingifven skrift, har Handels- och Sjöfartsnämnden i Malmö, med framhållande af det önskliga i att de vid Öresund belägna svenska handelsplatserna kunde uppträda i täflan med de danska om den lönande rörelse, hvilken försåge den genom Sundet passerande stora handelsflottan med proviant och" andra förnödenheter, fästat uppmärksamhet på de hinder deremot, som förefunnes dels i gällande tullstadgas bestämmelse, att tullpligtiga varor icke finge från nederlag eller transitupplag utföras i mindre partier än hela packor, lådor, balar, kistor eller fastager, under det i Danmark funnes både s. k. frilager och kreditupplag, hvarifrån i mån af behof kunde få utföras större eller mindre partier, söndrade från helt kolly, dels ork i den omgång och de kostnader, som föranleddes af de i 9 § af tulltaxe-underrättelserna föreskrifna formaliteter för åtnjutande af den vid vissa här i landet af utländskt råämne tillverkade varors utförsel medgifna tullrestitution eller drawback; anförande nämnden i förra hänseendet, att, dä det endast mycket sällan kunde förekomma, att ett fartyg för provianteringen till en resa medtoge en hel säck kaffe, en hel låda socker o. s. v., det torde vara uppenbart, att befälhafvare på Bih. till Rilcsd. Prof,. 1874. 1 Sami. 1 Åfd. 17 Saft.

2 Kongl. Maj:ts nådiga Proposition l\:o 38.

de genom sundet gående fartygen icke kunde finna sin räkning vid att å svenska sidan köpa sådana förnödenheter, då för dem, fastän de icke stadnade inom landet, måste betalas tull, hvarigenom deras pris stegrades, och att, då således varor af utländskt ursprung icke kunde köpas lika billigt här som i Danmark, äfven upphandlingen af rent svenska varor såsom lifsförnödenheter, skeppsinventarier, virke o. s. v. måste uteblifva, då det naturligtvis vore beqvämare för vederbörande att köpa allt på en och samma plats; samt i senare hänseendet eller rörande formaliteterna för utbekommande af drawback, bland annat, att enligt nämndens åsigt den föreskrift^ attesten från utländska lossningsorten kunde undvaras.

Häröfver äfvensom öfver en i samma ämne från Helsingborgs handelsfullmäktige inkommen framställning, deruti bland annat likaledes förordades sådana modifikationer i gällande föreskrifter, att utförsel från nederlag af tullnligtiga provisionsartiklar blefve så vidt möjligt underlättad, hafva yttranden till General-tullstyrelsen afgifvits af Tullkarnrarne i Malmö, Landskrona och Helsingborg, dervid Tullkammaren i förstnämnda stad uttryckt den åsigt, att, då en enkel förändring af nederlagsstadgan derhän, att en godsegaro erhölle rätt att från sitt nederlag till export småningom uttaga ett kolly i mindre portioner, torde i tillämpningen möfa åtskilliga svårigheter, det åsyftade ändamålet enklast kunde vinnas genom bildande af ett annat slags upplag eller s. k. fri In ger, dit godsägare skulle hafva rätt att, mot ställande af säkerhet för tullbeloppet, från sitt nederlag öfverflytta varor för att sedan från frilagret- fritt förfoga öfver desamma till utförsel eller inrikes förbrukning, på sätt- närmare utvisades af ett bi fogad t hos Tullkammaren uppgjordt förslag til! stadga för ett sådant frilager, hvarjemte Tullkammaren i fråga om eftergift af det nu såsom vilkor för utbekommande af drawback fordrade företeende af lossningsbevis anförde, att genom en sådan eftergift, om den kunde ske, en åsyftad lättnad härutinnan skulle ernås.

Sedan General-tullstyrelsen derefter hört jemväl sina Advokatfiskal-, Kammar- och Revisionskontor samt Malmö Handels- och Sjöfartsnämnd inkommit med en ytterligare skrift, har ärendet, hvaruti jemväl väckts förslag om eftergift i vissa fall af fyr- och båkafgifter samt lotspenningar, blifvit i hela dess vidd genom General-tullstyrelsens underdåniga skrifvelse den 16 nästlidne December understäldt Kongl. Maj:ts pröfning, dervid Styrelsen, beträffande nu ifrågavarande delar deraf, yttrat, bland annat, att i fråga derom, huruvida den fördel, som genom omförmälda framställningar åsyftades, vore af sådan betydelse

3 Kongl. May.ts nådiga Proposition N:o 38.

för landets handels- och näringsliv att de ganska väsendtliga förändringar i gällande författningar, hvilka för ändamålet erfordrades, kunde anses fullt rättfärdigade, de största betänkligheterna mötte i afseende å eftergift af den till enkelhet och reda vid tullförvaltningen nu gällande grundsats, som, hemtad från äldre författningar, uttalades i tullstadgans § 114, nemligen att på nederlag upplagda varor icke må för något ändamål af godsegaren disponeras i mindre partier än hela fastager, packor, lådor, kistor m. in., sådana de till riket inkommit och blifvit vid uppläggningen journalisera.de, en grundsats, som så strängt vidhölles, att enligt 91) § i samma stadga ombyte af emballager endast för visst uppgifvet fall kunde af lokaltullförvaltningen medgifvas, men förändring af kollytalet måste för hvarje fall hänskjutas till Generaltullstyrelsens eller vederbörande Distriktchefs prö ning. Anledningen till denna stränga begränsning i godsegarens dispositionsrätt läge icke blott i den betryggande kon i roll, som härigenom vunnes derå, att under den långa nederlagstiden, nu 5 år, utbyte af en möjligen högre tullbeskattad vara mot en lägre beskattad ej mätte kunna ega rum och undgå uppmärksamhet, utan ock i deri enklare bokföring hos tullförvaltningen, som derigenom blefve möjlig, och hvarförutan, i synnerhet å de betydligare handelsplatserna, neder!agsrörelsen, den der hufvudsakligen afsåga handelns beqvämlighet, men föga bidrogo till direkt tullinkomst, skulle taga i anspråk en jemförelsevis alltför talrik och kostsam tullpersonal. Förhållandena härutinnan ställde sig annorlunda både i Danmark och Norge, der upplagen af o förtullade varor likasom detaljbokföring af dessa varors disposition voro öfverlåtna åt godsegarne sjelfva emot skyldighet af qv ar talsre d o visningar och, bland annat, en tullverken till betalnin , för belöpande tullafgifter medgifven tyst förmånsrätt i all varuegarens egendom. Någon härmed likartad anordning torde svårligen här i riket bringas til! stånd, lika litet som det, enligt Styrelsens tanke, vore med nu för tullverket tillgängliga arbetskrafter möjligt att i afseende å nederlagsrörelsen, hvilken hufvudsakligen åsyftade varuafsättning inom landet, frånträda den allmänna regel om begränsning af varuegarens disposition till hela kollys, som gällande tullstadga uppställde.

Med tillämpning åter af denna allmänna regel läte icke förena sig den handelsverksamhet, hvarom nu vore fråga; ty endast undantagsvis kunde ett Sundet passerande, fartyg för proviantering behöfva just den qvantitet varor ai olika slag, som upplagda kollys innehölle. För detta ändamål vore det således nödigt, att köpmannen kunde disponera oförtullade varor i mångfaldigt vexlande partier. Att bereda

4 Kongl. Maj:ta nådiga Proposition N:o 38.

tillfälle härtill utan att på samma gång rubba ett af hufvudvilkoren för nederlagsrörelsen kunde endast blifva möjligt förmedelst anordnande af ett alldeles särskildt upplag, som medgåfve köpmannen en större handlingsfrihet eller ett sådant s. k. frilager, som blifvit af Tullkammaren i Malmö föreslaget; och som General-tullstyrelsen funne sig böra instämma i de af Tullkammaren anförda hufvudgrunder för ett dylikt upplags ordnande, hade Styrelsen utarbetat ett nu till nådig pröfning ölverlemnadt förslag till förordning derom, hvarigenom, bland annat, stadgades, att i städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg derstädes bosatte handlande skulle vara berättigade att af gods, som funnes på nederlag och ej utgjorde underpant för oguldna afgift er, till frilager i särskildt magasin under godsegarens egen vård öfverflytta varor, för att med desamma, fördelade i större eller mindre partier, utan erläggande al vidare tullafgift förse fartyg, som, i drägtighet icke under stigande lö nyläster, antingen utklarerade direkte till utrikes ort eller befunne sig på resa emellan utrikes orter eller ock slutligen komme från utrikes ort med destination till annan svensk hamn, än der varorna från frilager intogos-, och icke heller der inklarerade; tilläggande Styrelsen att förslagets tillämpning åtminstone till en början icke torde påkalla någon tillökning af tullpersonalen i de tre ifrågavarande stapelstäderna och att den enda eftergift af tullinkomster, som förslaget komme att medföra, gällde utgående nederlagsafgiften för de varor, hvilka till fartygs proviautering från frilagren uttagas. Då emellertid utgående nederlagsafgiften, motsvarande en procent af tullbeloppet, hittills inbragt en så ringa inkomst till tullkassan, att deri endast utgjort:

år 1870 .......R:dr 1,803: 75.

» 1871 ....... * 1,916: 38.

» 1872 ....... > 2.404: 83.

för alla från hela riket utförda nederlags varor, syntes den i förväg oberäkneliga och, om frilager icke inrättades, för fartygs proviantering endast undantagsvis förefallande inkomsten ej förtjena något afseende.

Beträffande derefter den likaledes af Handels- och Sjöfartsnämnden i Malmö ifrågasatta förändring i 9 § af tulltaxeunderrättelserna, att den i samma § medgifna tullrestitution skulle få åtnjutas sedan varornas utförsel till öppen sjö blifvit af tullbevakningen vitsordad, erinrade Styrelsen, hurusom densamma uti ett den 14 Juni 1872 afgifvet utlåtande öfver en enskild persons framställning i fråga om vilkoren för utbekommande af erlagd skatt vid utförsel af härstädes tillverkadt bränvin, funnit sig icke kunna tillstyrka afvikelse från de allmänna vilkor, som Riksdagen i öfverensstämmelse med sitt flera gän-

5 Kongl. Moj:ta nådiga Proposition N:o 38.

ger förnyade beslut angående förenämnda § af tulltaxe-underrättelserna fastställt; hvarefter Styrelsen vidare anförde, att de förhållanden, under hvilka den strängare kontroll, som krafvel på s. k rtickattest innebure, i taxe-underrättelserna infördes, på senare tider mer och mer förändrats. Handeln, befriad från tryckande band och inskränkningar, hade i samma män tillväxt, och frigjort sig från de lyten, som vanligen och naturligen åtföljde förtrycket. Näringsiifvet rörde sig öppet och i stor omfattning, sökande afsättning äfven långt bortom grannländerna. Men i samma mån växte ock olägenheterna af skyldigheten att anskaffa rtickattester från de orter, dit svenska industriens alster utfördes; ty i den fria täflan, som utgjorde nutida industriens mäktiga häfkraft, måste hvarje äfven mindre betydlig kostnad sorgfälligt undvikas, ehvad denna kostnad bestode i direkt utgift eller i fördröjd liqvid med deraf följande ränteförlust. Krafvel; på rtickattester vållade denna dubbla kostnad, i senare hänseendet växande med afstånden, och Styrelsen, som mer än en gång förnummit klagan häröfver samt ansåg berörda kraf kunna med nöjaktig säkerhet ersättas genom uppställande af vissa föreslagna vilkor för utförseln, förordade derföre en härmed öfverensstämmande förändring i vederbörande författningar.

Vid föredragning af detta ärende har Kongl. Maj:t funnit nödigt att, innan förslaget om inrättande af frilager i Malmö, Landskrona och Helsingborg äfvensom den likaledes väckta frågan om eftergift för vissa fall af fyr-, båk- och lotsafgifter företages till nådig pröfning, genom sin Befallningshafvande i Malmöhus län inhemta yttranden af de nämnda städernas stadsfullmägtige, huruvida de till det ifrågavarande ändamålets befrämjande vore ä sin sida villiga att afstå från hamnafgifter för sådana fartyg, hvilka anlöpte deras respektiva hamnar såsom vinddrifvare eller för att intaga kol, proviant eller andra skeppsförnödenheter, men utan att i öfrigt lasta eller lossa- i afvaktan å hvilka yttranden alltså kommer att med pröfning af berörda frågor anstå; viljande Kongl. Maj:t emellertid härmed föreslå Riksdagen att, för den händelse Kongl. Maj:t, efter emottagande af omförmälda yttranden, skulle finna den föreslagna frilagersinrättningen höra komma till stånd, medgifva, att utgående nederlagsafgifter för de varor, hvilka till fartygs proviantering från frilagren uttagas, må eftergifvas.

Derjemte vill Kongl. Maj:t, beträffande de dels i 9 § af tulltaxeunderrättelserna och dels i Kongl, Förordningen den 7 December 1866, jemförd med Kongl. Kungörelsen den 19 Juli 1872, meddelade bestämmelser angående vilkoren för åtnjutande af drawback vid utförsel af vissa inhemska tillverkningar, enligt General-tullstyrelsens hemställan

6 Kongl. MajUa nådiga Proposition No 38.

föreslå den ändring att ej allenast den i samma bestämmelser förekommande föreskriften om utförselns verificerande medelst intyg från lossningsorten må, för den händelse att utiörseln sker i fartyg, som, icke understigande 10 nylästers drägtighet, utklarerat direkte till utrikes ort, förfalla med vilkor, att fartyget af tullbetjening bevakas till öppen sjö och att den till utförsel angifna vara, för hvilken drawback åstunda^, af Tullkammaren vid utklareringen antecknas å fartygets utgående sjöpass, utan ock undantag från nämnda författningars stadganden om vissa minimiqvantiteter å de utförda varorna medgifves för de fall, då svenska tillverkningar af ifrågavarande slag för proviantering af fartyg i Öresund utföras under förhållanden, jemförliga med dem, då utländska på frilager upplagda varor skulle enligt det uppgjorda förslaget få vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas det Utskott, till hvars behandling detsamma varder af Riksdagen öfverlemnadt, och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

C. Fr. Wtern.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition N:o 38.

1 Utdrag af Protokollet öfver finans-ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i StcUs-Rådei å Stockholms Slott den 20 Februari 1874.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Adierc-rmts,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, samt Statsråden: Bredberg,

Berg,

Friherre Leijonhufvud,

Wcem,

Wennerberg,

Bergström,

Friherre Alströmer och Weidcnhicim,

Slutligen uppläste Departementschefen, Statsrådet Waern till justering ett, i öfverensstämmelse med Kong!. Maj:ts uppå Stats-Rådets enhälliga tillstyrkande den 30 sistlidne Januari fattade beslut, uppsatt förslag til! Kongl. Maj:fs nådiga Proposition till Riksdagen, angående vissa tull-lättnader för varor, som användas till proviantering af fartyg i Öresund.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag, sådant det finnes detta protokoll bilagdr, och befallde, att nådig Proposition skulle i enlighet dermed till Riksdagen expedieras.

Ex protocollo

Mildhog Lundgren.