i fråga om inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
1 N:o 46
Ank. till Riksd. Kansli den 9 Mars 1874, kl. 3 e. m.
Kougi Maj-As nådiga Proposition till Riksdagen, i fråga om inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker; Gifven Stockholms Slott den 6 Mars 1814.
om riUtäe. «!W™ r K 4tEld".i8* f *«*• M-r‘ r-lWBljd» besvärsmål i fråga om id oghet att till förtäring pa stället försälja vin och maltdrycker samt flora
underdåniga pehtioner i ämnet och I öfrig! tahemt.de upplysninga,T.r hot
för dylik “fö,« Tl"'de‘„ huruvida icke de rörande vilkoren
förändras. "8 *" eft"a“de Kreskrif‘“ “ra i icke oväsendtlig män
f . ®“d®n .S(.:"0i,n uå(ii»a Förordningen den 18 Juni 1864 utvidgad närings- 1 e. bli. vit in Ibrd, utfärdades den 7 December 1866 ännu i hufvudsaklfga gallande nådiga Forordningen angående vilkoren för försäljning till förtaung^ På stallet, af vin, Öl, kaffe eller andra icke spirituösa drycker sVstmnda förordning hvilar, såsom ock i inledningen till densamma antydes på
.tllI1fÖfÖrJlling genom bedrifvandet af ifrågavarande , i " adliga roielse icke borde inskränkas mera, än som erfor-
kundT ‘S så2f“ , m0t «* -***"» «* förekommande, så vidfl dvlik röielse M t r ilga!\ SOm flerestädes egt å ställen, hvilka för
-ades 1 , ? f°r a!lmai!iieten öM>na- 1 öfverensstämmelse härmed stad-
fZ f t§ ’ att 0ra nagou vilIe förtäring på stället, vare sig med eller utan mat men utan samband med rättighet till utskänkning af bränvin eller Jim. till Riksd. Prot. 1874. 1 Samt. 1 A/d. 22 Eäft. \
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
andra brända eller distillerade spirituösa drycker, mot betalning hålla allmänheten tillhanda öl, dricka, porter, kokadt kaffe, thé och chokolad eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, han endast behöfde derom göra skriftlig anmälan, på landet hos kommunalnämndens ordförande och länsmannen i orten, samt i stad hos magistraten, med bifogande af betyg om god frejd samt uppgift å det ställe der försäljningen skulle ega rum;
att, om den, som icke hade god frejd, önskade idka sådan försäljning, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att, på ansökan derom, efter kommunalnämndens eller magistratens hörande, pröfva, huruvida försäljningsrätt ändock kunde medgifvas; samt
att, om någon ville till förtäring på stället, vare sig i förening med mat eller någon af här förut omförmälda drycker, eller eljest försälja vin af inhemsk eller utländsk tillverkning, ansökan derom borde ingifvas på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten, med bifogande af betyg om god frejd samt uppgift på det ställe, der försäljningen skulle ega rum, att ansökningen skulle af kommunalnämnden eller magistraten insändas till Kongl. Ma.j:ts Befallningshafvande med utlåtande, huruvida sökanden gjort sig känd för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt och med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning kunde anses lämplig att försäljningen förestå; och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derefter hade att meddela beslut, om ansökningen bifölles eller icke.
Hvad sålunda blifvit stadgadt skulle iakttagas hvarje gång försäljningsställe ombyttes.
Vidare meddelades särskild föreskrift i fråga om försäljning vid marknad; hvarjemte stadgades, att Förordningen icke hade tillämpning på gästgifvare eller på dem, som utomhus, vare sig medelst k ringbärande eller från bord eller eljest i mindre omfattning idkade försäljning af icke spirituösa drycker utom vin, äfvensom att förordningen icke heller gällde för Stockholm.
Denna förordning hade icke varit tillämpad längre tid än ett år, da förslag redan framställdes om inskränkning i den genom densamma medgifua frihet. Vid 1868 ärs riksdag väcktes nemligen af en ledamot i Andra Kammaren motion derom, “att Riksdagen i underdånig skrifvelse tiil Kongl. Maj:t ville anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes besluta sådana ändringar och tillägg i Kongl. Förordningen den 7 December 1866, hvarigenom kommunalnämnd på landet samt stadsfullmäktige, eller, der sådana ej finnas, allmän rådstuga i stad erhåller rätt att uppgöra samt till vederbörlig granskning och stadfästelse af Konungens Befallningshafvande till denne inlemna närmare stadgar angående antalet och 'belägenheten inom kommunen af ölstugor eller så kallade nykterhetsvärdshus, med eller utan rätt att tillika till förtäring å stället till salu hålla vin; sättet för utöfning af sådan rörelse och kontrollen deröfver; samt veder-
Kongl. Mapts Nåd. Proposition N:o 46. 3
börlig pröfning af de personers lämplighet för densamma, som sådan rättighet söka“.
Denna motion tillvann sig det afseende, att Andra Kammarens Tillfälliga . Utskott (N:o 6) uti afgifvet utlåtande tillstyrkte aflåtande af underdånig skrifvelse uti den af motionären föreslagna syftning. Men detta förslag blef icke af Kammaren godkändt.
Sedan dess hafva emellertid från många håll klagomål försports öfver det sätt, hvarpå den medgifna rättigheten till försäljning af maltdrycker blifvit missbrukad, oen öfver oordningar, som vid de så kallade ölstugorna förekommit, samtidigt hvarmed allt flera röster höjt sig derför, att ifrågavarande näringsgren borde genom inskränkande bestämmelser hindras från alt taga en för fäderneslandet skadlig utveckling.
Uti underdånig skrifvelse den 18 Maj 1871 anhöll Riksdagen om förändring i vissa uppgifna afseende!! af oftanämnda nådiga Förordning. Denna skrifvelse föranledde utfärdande af nådiga Kungörelsen den 22 Augusti 1871. hvarigenom meddelades vissa inskränkande bestämmelser rörande försäljning af ifrågavarande slag å kungjord allmän torgdag, vare sig i stad eller å landet, och vid vapenöfningsmöte å landet, äfvensom beträffande försäljning utomhus i mindre omfattning af maltdrycker och andra icke spirituösa drycker utom vin.
Redan vid 1872 års riksdag väcktes ånyo förslag om ändring uti ifrågavarande förordning; och Riksdagen hemställde uti underdånig skrifvelse den 22 April 1872 om inskränkning i den dittills medgifna rättigheten för en hvar, som eger god frejd, att, efter föregårade anmälan hos vederbörande myndighet’ till förtäring på stället försälja öl, dricka, porter, kokadt kaffe, thé och chokolad eller andra icke spirituösa drycker med undantag af vin. Efter att hafva inhemtat samtlige Kongl. Maj ris Befallningshafvandes yttranden, afgaf Kommers-kollegium den 22 November 1872 underdånigt utlåtande i anledning af Riksdagens berörda hemställan. Uti detta utlåtande anföres, bland annat, att, derest, med afseende å syftningen i Riksdagens förslag och på grund af hvad flertalet bland länsstyrelserna vitsordat angående otillräckligheten af de medel, nådiga Förordningen den 7 December 1866 uti § 3 erbjöde till förhindrande eller förekommande af oordningar å ölförsäljningsställena samt i ändamål att dessas antal måtte kunna behörigen begränsas, Kongl, Maj:t skulle finna skäl besluta, att äfven i fråga om försäljning, hvarom § 1 mom. 1 af förordningen handlade, rättigheten borde sökas och af offentlig myndighet beviljas, samt i öfverensstämmelse dermed ändra gällande författning — hvilket Kollegium med hänsyn . till den korta tid, som förflutit sedan ändringar i samma författning löi ut blifvit vidtagna, och innan åsigterna i ämnet vunnit mera enhällighet och stadga, tvekade att i underdånighet tillstyrka — Kollegium i underdånighet
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
hemställde, att såsom allmänna grunder vid sådan omarbetning af författningen måtte i nåder iakttagas:
“att, sedan kommunalstämma å landet och stadsfullmäktige eller, derest sådana ej finnas, allmän rådstuga i stad under Oktober månad hvarje år besluta, huru många försäljningsställen, för att mot betalning hålla allmänheten tillhanda öl, dricka, porter, kokadt kaffe, thé och chokolad eller andra icke spirituösa drycker, matte inom kommunen under nästföljande året finnas, ansökning om rättighet till försäljningen skall ingifvas, på landet till kommunalnämnden och i stad till magistraten eller poliskammaren, der sådan finnes, eller, der hvarken magistrat eller poliskammare finnas, till den i staden tillsatta särskilda styrelse;
att vid ansökningen skola fogas betyg om frejd samt uppgift å det ställe, der försäljningen skall ega rum;
att inkomna ansökningar skola vid årets slut i ett sammanhang insändas af berörda myndighet till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med anmälan om det antal försäljningsställen, kommunen ansett böra högst medgifvas, samt utlåtande, huruvida och hvilka sökande gjort sig kände för sedlighet och ordentlighet samt i ofri g t och med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning kunna anses lämplige att försäljning förestå, äfvensom i hvilken trakt af kommunen försäljningsställen lämpligast må inrättas;
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derefter ofördröjligen skall till pröfning företaga ansökningarne och för dem, hvilkas ansökningar bifallas, utfärda tillståndsbevis, gällande för ett år i sender; dervid dock iakttages, att tillstånd till ifrågavarande försäljning icke lemnas åt flere, än antalet af de försäljningsställen, kommunen beslutit böra derstädes finnas; samt
att det skall åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att om de utfärdade tillståndsbevisen genast underrätta ej mindre den myndighet, som ansökningarne insändt, än ock kronobetjeningen i orten.“
Kong], Maj:t fann emellertid, enär skadliga verkningar af ifrågavarande rättigheten, så vidt den endast afsåge kaffe, thé, chokolad och andra icke spirituösa drycker, med undantag af maltdrycker, icke försports, väl ej nödigt att i samma, på den allmänna näringsfriheten grundade rättighet stadga inskränkning; men då den oinskränkta rättigheten att till förtäring på stäliet mot betalning hålla allmänheten tillhanda maltdrycker föranledt betänkliga oordningar, ansåg Kongl. Maj:t till förebyggande af dessa lämpligt, att å sistomförmälda drycker, de der, i likhet med vin, innehölle alkohol och njutna i större mängd kunde verka rusgifvande, uti ifrågakomma afseendet tillämpades enahanda föreskrifter, som gällde angående vin, dock att derigenom någon inskränkning icke skedde uti den i allmänhet medgifna rättigheten att utomhus i mindre omfatt-
5 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 46.
ning, vare sig medelst kringbärande eller från bord eller eljest försälja maltdrycker; och utfärdades i enlighet härmed nådiga Kungörelsen den 22 Februari 1873.
De sålunda gjorda inskränkningar i den genom Kongl. Förordningen den 7 December 1866 medgift)a frihet hafva emellertid icke visat sig tillfyllestgörande. Af mål angående rätt till utskänkning af vin och maltdrycker, hvilka under sistlidet år i betydligt antal från alla rikets delar dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, inhemtas, att hos såväl kommunalstyrelserna som ortmyndigheterna gjort sig gällande den åsigt, att antalet af de så kallade ölstugorna borde i ordningens och sedlighetens intresse så mycket som möjligt inskränkas, och att förty personer, emot hvilkas lämplighet att utöfva sådan försäljning anmärkning icke förekommit, likväl kunde och borde förvägras tillstånd dertill endast af det skäl, att försäljningen icke ansåges vara inom vederbörande kommun behöflig. Vissa kommuner hafva till och med fattat beslut om förbud mot all försäljning af dylik art inom kommunens område, å
hvilka beslut likväl fastställelse, då sådan blifvit sökt. icke kunnat i enlighet
med nu gällande lagstiftning i ämnet meddelas.
Vidare har, uti en till Kongl. Maj:t iagifven skrift, Lerbäcks kommun, tillhörande Örebro län, i underdånighet anhållit, att åtgärder måtte vidtagas till inskränkande af rättigheten till försäljning å landet af vin och maltdrycker; till stöd för hvilken anhållan hufvudsaklig! n anförts, att, medan för närvarande en sådan rättighet vore medgifven eu hvar, som vore välfrejdad, den lätta tillgången på vin och maltdrycker i hög grad motverkade sedligheten, likasom den ock verkade störande på allmänna ordningen, i ty att det omåttliga bruket af dessa drycker föranledde till våldsamheter ä både person och egendom samt undergräfde arbetarebefolkningens moraliska och ekonomiska existens. Sedan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län uti afgifvet yttrande uttalat den åsigt, att den, som idkade handel i öppen salubod, i allmänhet icke borde tillåtas att till förtäring på stället försälja vin eller öl, har Kommers-kollegium uti underdånigt utlåtande anfört, att till förekommande af de öfverklagade oordningarne knappast torde återstå någon annan ytterligare möjlig åtgärd, än att begränsa försäljningsställenas antal inom hvarje kommun och såmedelst göra för der varande ordningsmakt möjligt att behörigen kunna öfvervälta ordningen å dessa försäljningsställen samt minska de frestelser, som en alltför rik tillgång derpå onekligen måste erbjuda lättsinnet. I afseende härå åberopade Kollegium sitt uti förutnämnda utlåtande den 22 November 1872 framställda förslag, vid h vilket Kollegium icke hade annat att tillägga, än att med afseende å vin, hvarom dä icke nämndes, ansökning om försäljningsrätt syntes böra underkastas enahanda behandling, som rörande andra icke spirituösa drycker föreslagits. Dessutom ansåge Kollegium hvad Kongl.
6 Kongl. Maj:ts A åd. Proposition P:o 46.
Maj:ts Befallningshafvande yttrat om förbud för den, som idkade handel i öppen sambod att till förtäring på stället försälja vin eller Öl. på grund af de klagomal,, hviika temhgen allmänt förspordes öfver dessa handlandes ifrågavalande krogen, vara förtjent af nådig uppmärksamhet.
Slutligen hafva ombud för 130 kommuner inom riket, af hviika 1 inom Upsala, 1 inom Östergötlands, 3 inom Jönköpings, 5 inom Kronobergs, 4 inom Calmar, 4 inom Gotlands, 2 mom Göteborgs och Bohus, 2 inom Skara-
wT.4N,nr,0re^a2J 1UOm KoPl)ai’bf‘ig". 38 inom Gefleborgs, 3 inom Wester-Konlands och 34 inom Jemtlands län, uti särskilda till Kongl. Mai t ingiina skrifter, andragit, hurusom nödvändigt vore att söka hämma den allt mera öfverhandtagande dryckenskapen, samt såsom åtgärder ledande till detta mai foieslagit, bland annat, att kommun på landet må erhålla rätt bestämma, det ingen försäljning, till större eller mindre myckenhet, af vin må inom densamma ega rum, samt att dylik försäljning skall vara förbjuden dem som idka landthandel, vid betydliga böter och förlust af handelsrätten, bestämmeisei hviika ai åtskilliga kommuner ansetts böra tillämpas äfven i afseende a försäljning al maltdrycker. '
. A1 ilVad säiuilda förekommit, jcmfördt med hvad ett stort antal bland Riksdagens ledamöter anfört uti flera vid innevarande riksdag väckta mottonei l ainntn, synes vara ådagalagdt, att bestämmelserna i Kongl, Förordningen den <December 18(1(3 med deri genom Kungörelserna den 28 Augusti 1871 och den 22 Februari 18(o vidtagna ändringar numera icke äro tillfyllestgörande för genomförande al den redan i nämnda Förordning uttalade och allmänt såsom riktig erkanda grundsats, att ifrågavarande rörelse bör inskränkas så mycket som erfordras för beläggande mot dess missbruk och förekommande, så vidt möjligt ai, al oordmngar a de ställen, hviika för dylik rörelse hållas för allmänheten öppna. Kong!. Maj:t har således, oaktadt mera återhållande bestämmelse! icke kunna meduelas utan att derigenom göra eu icke ringa inskränkning i den allmänna näringsfriheten, ansett sig böra taga i öfvervägande huruvida icke, vid uodig omarbetning al lagstiftningen uti förevarande ämne genomgripande förändringar böra vidtagas samt dervid i första rummet tillse i hvad man de redan år 18b8 inom representationen uttalade och derefter allt mer och mer omfattaue. åsigter hora vinna tillämpning.
Hvad således angår det med stor enighet omfattade förslaget, att koral mun erna skulle tillerkännas lättighet jelfve bestämma, huruvida vin och maltdrycker böra få inom deras områden allmänheten tillhandahållas, samt i händelse sådant af kommunerna medgifves, huru många försäljningsställen få finnas. så, enär för ordningens upprätthållande inom hvarje kommun desto hellre måste påräknas de ordningsälskande medlemmarnes biträde och samverkan med den offentliga polismyndigheten som dennas representanter å landsbygden äro
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46
fåtahge och spridde på vidsträckta områden, samt vid sådant förhållande kommiinen kan sägas vara i viss mån ansvarig för tillståndet inom densamma i afseende å ordning och sedlighet, torde följdriktigt kommun böra berättigas att .rån sitt område utestänga eller derinom inskränka sådan rörelse, som kommunen anser obehöflig och menligt inverkande på medlemmarne i berörda hänseenden. Härvid bör dock omsorgsfullt tillses, att en sådan rättighet icke utstrackes längre än behofvet oundgängligen krafvel-. Om det å ena sidan är en obestridlig sanning, att de egentliga ölstugorna eller ölkrogarne utöfva en förderflig verkan, då befolkningen derstädes under mer eller mindre omättligt förtärande af rusgifvande drycker bortslösar tid och penningar, som borde nyttigare användas, så kan å andra sidan icke med foa' påyrkas, att, om försäljningen af vin och maltdrycker å så kallade nykterhetsvärdshus inskränka till utskakning af dylika drycker endast vid måltider åt spisande gäster, samt iakttagandet häraf noggrant öfvervakas, en sådan försäljningsrätt bör förvägras den, som önskar derigenom sig försörja och innehar de för utöfvande af sådan rörelse erforderliga egenskaper. Det torde likaledes vara uppenbart, att kommunens beslutanderätt icke här omfattar sådan utom hus i mindre omfattning skeende försäljning af maltdrycker, som omförmäles i § 10 af Kongl. Förordningen. den 7 December 1866, sådan den lyder genom Kungörelsen den 22
Augusti 1871.
Emellertid torde, äfven om rättighet att alldeles förbinds »ilo.-
T-u\r\ ua,Mmua aiseenae !Cke at kommunen beslutits, meddela sökt
tillstånd till utöfvande af dylik försäljningsrätt fortfarande, såsom hittills, böra tillkomma Kongl. Maj:ts Befallningshafvande. Härigenom skulle likväl omförmalda, för kommun ifrågasatta rätt kunna betydligt inskränkas och i många al foi lång tid tillintetgöras; såvida nemligen ett af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en gång meddeladt tillstånd, hvilket icke genom lagöfverträdelser foiveikades, ej finge återkallas, så länge den, som erhållit tillståndet, lefver och Vill sig deraf begagna. Dylika tillstånd böra derföre hvarje gång medgifvas endast för viss kortare tid, ej öfverstigande tre år. En sådan'inskränkmng i den tid, for hvilken näringsrättighet må beviljas, skulle dessutom otvifve aktigt innefatta en kraftig maning för näringsidkaren att städse iakttaga ordentlighet och laglydighet för att derigenom göra sig förtjent af tillståndets förnyande.
Da Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, vid pröfning af ansökningar af l iagavararide slag, har att taga i öfvervägande, huruvida sökanden gjort sig vand for sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kan anses lämplig att försäljningen förestå, kan väl an tagas, att i allmänhet ingå andra personer, än de. som äro fullt lämnlkre er-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
hålla sådan försäljningsrätt, hvadan vidare föreskrifter i detta hänseende icke borde vara behöfliga. Det är dock otvifvelaktigt, att den, som idkar handel i öppen salubod, icke kan med erforderlig omsorg och uppmärksamhet samtidigt till förtäring på stället tillhandahålla allmänheten rusgifvande drycker. Betänkligheter torde således icke böra möta vid att ©vilkorligt förbjuda den, som idkar handel i öppen salubod. att till förtäring på stället tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker. Att, såsom ifrågasatt blifvit, förbjuda den, som å landet idkar handel i öppen salubod, till och med att till afhemtning försälja dylika drycker, lärer deremot icke låta sig göra utan en allt för stor inskränkning i den allmänna handelsfriheten. Det mål man genom ett sadant förbud åsyftat, torde i allt fall kunna vinnas genom ett stadgande, åt t, om vin eller maltdrycker, köpta hos den, som idkar handel med dylika drycker, utan att vara berättigad dem Sill förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället å område, hvaröfver han eger förfoga, försäljaren skall, der han ej gitter visa att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga utskänkning.
Då missbruken vid försäljning ?f vin och maltdrycker, bland andra skadliga verkningar, framkalla slöseri ech skuldsättning, torde såsom ett, medel häremot med skäl kunna och böra, i enlighet med hvad som stadgas beträffande försäljning af bränvin, föreskrifvas, att den, hvilken till förtäring på stället annorledes än till spisande gäster under måltider utborgar vin eller maltdrycker, ej är berättigad derför utsöka betalning.
Slutligen torde, utöfver de i nu gällande författningar i ämnet meddelade ansvarsbestämmelser och ordningsföreskrifter, böra med ledning af hvad gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin innehåller, stadgas, att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe utlemnas till den, som synbarligen är ölverlastad, och ej heller till den, som minderårig är.
På grund häraf har Kongl. Maj:t ansett, att i ny lagstiftning angående vilkoren för försäljning, till förtäring på stället, af vin, maltdrycker, kaffe, thé och andra icke spirituösa drycker böra inflyta bestämmelser af följande innehåll och syftning:
att i afseende å behörighet så väl att utom hus i mindre omfattning försälja, maltdrycker, som ock att till förtäring på stället tillhandahålla allmänheten kaffe, thé, chokolad och andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin och maltdrycker, nu gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse;
att den som vill erhålla rättighet att vid måltider emot betalning till handahålla spisande gäster vin och maltdrycker, skall ingifva ansökning derom på landet till kommunalnämnden i orten och i stad till magistrat eller annan
vederbörande
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
vederbörande myndighet, med bifogande af betyg om god frejd samt uppgift ä det ställe, der försäljningen skall ega rum, hvarefter tillståndets beviljande på sätt här nedan omfönnäles, kommer att bero af Kongl, Majtts Befallningshafvande® pröfning;
att, i fråga åter om rättighet att annorledes art vid måltider till spisande gäster tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker till förtäring pä stället, kommunalstämma å landet samt i stad stadsfullmäktige eller allmän rådstuga ega icke allenast besluta, huruvida dylik rättighet må inom kommunens område utöfva», utan ock, derest sådant för en tid af högst 3 år hvarje gäng inedgifves, bestämma antalet af försäljningsställena och utsätta de trakter, hvarinom dessa försäljningsställen må finnas; samt att ansökning om erhållande af rätt att - utöfva sålunda medgifven försäljning derefter bör, åtföljd af betyg jei god frejd, ingifva» å landet till kommunalnämnd och i stad till magistrat; eller annan vederbörande myndighet;
att alla inkomna ansökningar om erhållande af rätt att till förtäring på stället tillhandahålla allmänheten vin och maltdrycker skola af kommunalnämnd eller vederbörande myndighet i stad öfverlemnas till Kongl. Majtts Befallningshafvande med utlåtande, huruvida sökandena gjort sig kände för sedlighet och ordentlighet samt i öfrigt, och med hänsyn jemväl till rörelsens omfattning, kunna anses lämplige att försäljningen förestå; hvarefter Kongl. Majtts Befallningshafvande meddelar sitt beslut, om ansökningarne bifallas eller icke; skolande dervid iakttagas, att tillståndsbref icke ineddelas flera personer, än som motsvara antalet af de utaf kommunen medgifna försäljningsställen;
att sådan rättighet icke må meddelas den, som i öppen salubod idkar handel med andra varor;
att, om vin eller maltdrycker, köpta hos deri, som idkar handel med dylika drycker utan att vara berättigad dem till förtäring på stället afyttra, förtäras utom hus i närheten af försäljningsstället å område, hvaröfver han tiger förfoga, försäljaren skall, der han ej gitter visa, att sådant skett emot hans vilja, straffas såsom för olaga utskänkning af sådana drycker;
att den, hvilken till förtäring på stället annorledes än till spisande gäster under måltid utborgar vin och maltdrycker, ej är berättigad derför utsöka betalning;
att vin och maltdrycker icke må å utskänkningsställe utlemnas till den, som synbarligen är öfverlastad, och ej heller till den, som minderårig är; samt att i öfriga hufvudsakliga delar de uti nu gällande författningar i ämnet meddelade bestämmelser skola lända till efterrättelse.
Enär, såsom förut är nämndt, tillämpningen af sådana bestämmelser skulle i flera hänseenden medföra icke obetydlig inskränkning i den allmänna näringsfriheten, vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens yttrande i ämnet.
Bih. till Riksd. Frot. 1874. 1 Sami 1 Afd. 22 Raft. 2
10 Kongl. Maj:ts Råd. Proposition N:o 46.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Utskott; Och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Axel Bergström.
Utdrag af Protokollet öfver c i/o il-ärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott den 6 Mars 1874.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsrninistern Adlercreuts,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna; Statsråden: Bredberg,
Berg.
Friherre Leijonhufvud,
Wcern.
Wennerberg,
Bergström.,
Friherre Alströmer och Weidenhielm.
Departementschefen, Statsrådet Bergström uppläste derpå till justering ett, i öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t, enligt Stats-Rådets enhälliga
11 Ktngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
tillstyrkande, sålunda beslutit, uppsatt förslag till nådig Proposition till Riksdagen, i fråga om inskränkning i rättigheten att till förtäring på stället försälja vin och maltdrycker:
Och täcktes Hans Maj.t Konungen, enligt Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag samt befalla att i öfverensstämmelse dermed skulle aflåtas nådig Proposition till Riksdagen af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo Axel Hegardt.