angående pen- sionsrätt för statens landtbruksingeniörer, visse resande undervisare samt Jiskeritjensteniännen
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
5 N:o 22.
Ant. till Kiksd. Kansli den 21 Febr. 1876, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pensionsrätt för statens landtbruksingeniörer, visse resande undervisare samt Jiskeritjensteniännen; Gifven Stockholms Slott den 28 Januari 1876.
Under åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden denna dag innehåller, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen,
att medgifva, det landtbruksingeniörerne, undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning, undervisaren i fårskötseln och ullkulturen samt fiskeriintendenten och fiskeri-assistenterne må undfå pension å allmänna indragningsstaten efter de grunder, som i sådant hänseende äro för civile embets- och tjensteman i allmänhet gällande, med berättigande derjemte för landtbruksingeniör att redan vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af sådan pension, så vida han efter minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befinnes vara till helsa och kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kan sin befattning på tillfredsställande sätt utöfva; allt dock under vilkor att samtlige ifrågavarande tjensteman skola vara underkastade att, när de finnas berättigade att komma i åtnjutande af pensionen, kunna utan ansökning om entledigande från sin befattning öfverflyttas å indragningsstaten, vederbörande, hvilken det tillkominer att entledigandet meddela, obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.
De ärendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. J. Thyselius.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Utdrag af Protokollet öfver civil-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 28 Januari 1876.
Närvarande;
Haris Excellens Herr Justitie-statsministern, Friherre De Geer;
Hans Excellens Herr statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna; Statsråden Lagerstråle;
Thysélius;
Carlson;
Friherre Alströmer;
Weidenhielm;
Lovén;
Friherre von Ottcr och Forssell.
37:o.
Föredragande Departements-chefen. Statsrådet Thysélius anförde:
Enligt Kongl. Maj:ts och Riksdagens tid efter annan fattade beslut äro för närvarande i statens tjenst anstälde tolf landtbruksingeniörer, två undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning, en undervisare i fårskötseln och ullkulturen, eu fiskeriintendent och två fiskeriassistenter. Aflöningarne för desse tjensteman äro genom Riksdagens underdåniga skrifvelse den 17 Maj 1874 och nådiga brefvet den 29 i samma månad bestämda sålunda, att landtbruksingeniörer och nämnde tre undervisare vid anställning komma i åtnjutande af 2,000 kr. årligen, hvilken aflöning efter innehafvares af sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han blifvit antagen, ökas med 500
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22. 7
kr. och således årligen utgår med 2,500 kr., vidare efter fem års sådan tjenstgöring höjes till 3,000 kr. och slutligen efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring höjes till 3,500 kr.; fiskeriintendenten uppbär lön till belopp af 4,000 kr. årligen, hvilket belopp efter nuvarande innehafvares väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med år 1875 höjes med 500 kr. och således utgår med 4,500 kr. och vidare efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring höjes till 5,000 kr. samt fisJceriassistenternes aflöning utgår med 1,500 kr. årligen för hvardera, hvartill kommer för samtlige desse tjensteman resekostnads- och traktamentsersättning.
Sedan Eders Kongl. Maj:t till 1875 års Riksdag gjort framställning om anställande af en resande undervisare i landtbrukets kemiskt tekniska binäringar med enahanda löneförmåner, som blifvit landtbruksingeniörerne tillförsäkrade, har Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 21 Maj samma år i så måtto bifallit denna framställning, att Riksdagen för anställande af en sådan undervisare på extra stat för innevarande år beviljat erforderligt aflöningsanslag till 2,000 kr. samt medgifvit, att aflöningen Unge gradvis höjas enligt de för landtbruksingeniörerne stadgade grunder. Derjemte har Eders Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 29 Maj 1874 funnit godt att af det anslag å 10,000 kr., som för sistnämnda och derpå följande år anvisats till befordrande af husslöjder, ställa till Landtbruksakademiens förvaltningskomités förfogande ett årligt belopp af två tusen kronor att användas till arfvode åt lämplig person, som genom kontrakt förbinder sig att, uppå reqvisition af hushållningssällskap eller kommuner, meddela undervisning rörande husslöjd.
Vidare har Eders Kongl. Maj:t uti sin till Riksdagen den 14 i denna månad aflåta a nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit Riksdagen att dels till aflöning åt ytterligare två laudtbruksingeniörer med enahanda aflöningsförmåner, som äro nuvarande landtbruksingeniörer beviljade, på ordinarie stat anvisa erforderligt belopp, dels ock att till aflöning åt eu undervisare i landtbrukets kemiskt-tekniska binäringar på extra stat för år 1877 anvisa enahanda belopp, som för innevarande år blifvit för ändamålet beviljadt.
Fråga har nu blifvit väckt derom, att samtliga förutnämnda befattningar måtte förklaras medföra rätt till pension å allmänna indragningsstaten. Uti en till Landtbruksakademiens förvaltningskomité ingifven underdånig ansökning hafva nemligen statens landtbruksingeniörer samt eu af undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning andragit, bland annat, att den verksamhet, statens landtbruksingeniörer och agronomer utöfva, vore ytterst ansträngande och icke kunde med försvagade kroppskrafter till jordbrukets gagn fullgöras; att, då denna verksamhet toges i anspråk årligen från vårens tidigaste början intill senaste hösten, derunder förefallande arbeten ofta måste verkställas under omständigheter, missgynnande för helsan, i följd hvaraf arbetsförmåga och kroppskrafter blefve tidigare än vanligt medtagna; samt att sökandena således icke kunde vid framskriden ålder fortsätta dem åliggande arbeten och förrättningar; under åberopande hvaraf sökandena i underdånighet hem-
8 Kong]. Mnj.is Nåd. Proposition N:o 22.
ställt att, vid afskedstagande efter uppnådda femtiofem lefnadsår samt tjugufem års anställning i statens tjenst såsom landtbruksingeniör, agronom eller deras af Landtbruksakademiens förvaltningskomité vederbörligen antagna biträde undfå pension å allmänna indragningsstaten efter de för sådan pensionsrätt i allmänhet, utom i afseende på pensionsåldern, gällande grunder. Sedan derjemte fiskeriintendenten uti en till förvaltningskomitén stöld skrift, med erinran, att fiskeritjenstemännen borde anses hafva lika ansträngande och helsan undergräfvande tjenstegöromål som landtbruksingeniörerne, liemstält, att komitén hos Kongl. Maj:t måtte utverka, attfiskeiitjenstemännen tillerkändes samma pensionsrätt, som möjligen kunde blifva förunnad de i statens tjenst anstälde landtbruksingeniörer, har förvaltningskomitén i underdånigt memorial den 13 December 1875 anfört, att komitén ansåge sig böra vitsorda uppgiften derom, att landtbruksingeniörernes tjenstgöring vore ytterst mödosam och ansträngande, då den samma årligen toges i anspråk ifrån vårens tidigaste början intill senaste hösten och dervid förefallande agronomiska arbeten icke sällan måste verkställas under för helsan missgynnande omständigheter. Det vore derföre att befara, att denna tjenstgöring kunde föranleda sjuklighet och bruten arbetsförmåga, så att desse tjensteman äfven vid yngre år stundom kunde blifva otjenstbara; hvadan och då för den fortgående utvecklingen af landets modernäring vore af största vigt, att iandtbruksingeniörerne voro fullt tjenstbar, icke allenast rättvisa och billighet utan äfven omsorgen för landets ekonomiska utveckling fordrade att desse tjenstemän tillgodosåges med pension, då de befunnos otjenstbara. Komitén ansåge således fördelaktigt om landtbruksingeniörernes underdåniga framställning kunde i nåder bifallas, dock så att pension finge åtnjutas, endast så vida de vid förutnämnda lefnadsoch tjensteålder skulle befinnas till helsa och kroppskrafter så försvagade, att de ej kunde fortsätta sin tjenstgöring. Derest emellertid den af Iandtbruksingeniörerne ifrågasatta pensionsåldern ansåges för tidig, och nådigt bifall således icke kunde lemnas till deras underdåniga framställning, liemstälde komitén i underdånighet, att Iandtbruksingeniörerne måtte beviljas rättighet att vid sextio lefnadsår och efter tillryggalägga tretio tjensteår, från den tid de såsom landtbruksstipendiatei och landtbruksingeniörer inträdt i statens tjenst, å allmänna indragningsstaten uppföias, om de i anseende till sjuklighet och brutna arbetskrafter befunnes urståndsätta att vidare tjenstgöra. Som en sådan förmån redan blifvit förunnad andra statens tjenstemän, hvilkas befattningar voro af den art, att deras innehafvare efter kortare tjenstgöring vanligen blefve otjenstbara, såsom kustbevakningen och öfveruppsyningsmännen med flere till den stationära bevakningen hörande personer af tullverkets tjenstemän, lärarne vid Gymnastiska centralinstitutet och gymnastiklärarne vid elementarläroverken, jemte storskiftes- och afvittringslandtmätarne; samt landtbruksingeniörernes tjenstgöring obestridligen vore mer ansträngande än förenämnda tjenstemäns, funne komité!) sig desto hellre böra hemställa om en lika förmån äfven för dem, som eu
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
sådan pensionering vore enda vilkoret att ständigt kunna hafva landtbruksingeniörsbefattningarne besatta med fullt tjenstbara personer.
Beträffande de öfriga agronomerne eller undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning, i fårskötseln och ullkulturen, i husslöjden och landtbrukets kemiskt tekniska binäringar samt fiskeriintendenten och dennes assistenter, ansåge komitén deras tjenstgöring icke vara så ansträngande och de förstnämndes icke heller så för helsan äfventyrlig som landtbruksingeniörernes, till följd hvaraf komitén icke funne skäl vara för handen att tillstyrka beviljande af lika tidig pensionsrätt för bemälde tjensteman som för landtbruksingeniörerne; men som det äfven för desse tjensteman vore af stor vigt samt med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att dem bereddes utväg till uppehälle på gamla dagar efter berömligen vitsordad tjenstgöring, hemstälde komitén i underdånighet, att agronomerne och öfriga under Landtbruksakademiens förvaltningskomité stälde undervisare måtte förunnas rätt att vid afskedstagande uppföras på allmänna indragningsstaten med pensionsrätt efter de grunder, som för rikets andra civile tjensteman i allmänhet vore gällande. Komitén ansåge slutligen, att, derest bifall lemnades till de underdåniga framställningarne, särskild föreskrift borde meddelas, att pensionsberättigad landtbruksingeniör samt öfrige under Landtbruksakademiens förvaltningskomité stälde undervisare kunde, äfven utan derom gjord ansökning, uppå anmälan af förvaltningskomitén öfverflyttas på indragningsstat, när sjukdom eller annan oförmögenhet hindrade dem att sina tjenstebefattningar fullt tillfredsställande bestrida.
Statskontoret har uti häröfver afgifvet underdånigt yttrande af den 31 December 1875, hvilket inkom den 18 innevarande månad, anfört, att de af Landtbruksakademiens förvaltningskomité åberopade skäl syntes Statskontoret fullt giltiga, hvadan och då dertill komme, att de för ofvan uppräknade tjenstemän faststälda aflöningsstater vore af Riksdagen pröfvade och godkända, samt att sist församlade Riksdag medgifvit pensionsrätt för storskiftes- och afvittringslandtmätare vid 60 lefnadsoch 30 tjensteår, Statskontoret ansåge sig böra i underdånighet tillstyrka aflåtande till Riksdagen af nådig framställning derom, att landtbruksingeniör, som vid uppnådda 60 lefnadsår och 30 års anställning såsom landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befunnes till helsa och kroppskrafter oförmögen att fortsätta sin tjenstgöring, måtte berättigas till pension å allmänna indragningsstaten efter de för erhållande af en sådan förmån å denna stat i öfrigt gällande vilkor, samt att statens agronomer och öfriga under Landtbruksakademiens förvaltningskomité stälde undervisare måtte tilläggas pensionsrätt å nämnda indragningsstat enligt de för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, med rättighet för förvaltningskomitén att utan afvaktande af afskedsansökning göra underdånig framställning om dessa tjenstemäns förflyttning på indragningsstat, då de vid uppnådd pensionsålder funnes vara af sjukdom eller annan oförmögenhet urståndsätta att sina tjenstebefattningar fullt tillfredsställande utöfva.
Bill. till Riksd. Prof. 1870. 1 Sand. 1 A få. '7 lläff,
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.
Vid det förhållande att anslag för aflönande af undervisaren i landtbrukets kemiskt-tekniska binäringar endast på extra stat beviljats, och då arfvode för undervisaren i husslöjd icke är anvisadt annorledes, än att Eders Kongl. Maj:t af tillgängliga medel stält till Landtbruksakademiens förvaltningskomités förfogande visst belopp årligen för ändamålet, synes mig icke skäligen böra ifrågasättas, att dessa befattningar nu skulle förklaras medföra rätt till pension å allmänna indragningsstaten; och hemställer jag således, att framställningen derom icke måtte till vidare åtgärd föranleda. Hvad deremot angår öfrige undervisarne, landtbruksingeniörerne, och fiskeritjenstemännen, anser jag, lika med förvaltningskomitén och Statskontoret, önskvärdt och billigt, att desse tjensteman beredas förmåner af den ifrågasatta pensionsrätten. På grund häraf och med afseende å hvad i ärendet anfördt och upplyst blifvit tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder föreslå Riksdagen att medgifva, det landtbruksingeniörerne, undervisarne i boskapsskötsel och mejerihushållning, undervisaren i fårskötseln och ullkulturen samt fiskeriintendenten och fiskeriassistenterne må undfå pension å allmänna indragningsstaten efter de grunder, som i sådant hänseende äro för civile embets- och tjensteman i allmänhet gällande, med berättigande derjemte för landtbruksingeniör att redan vid 60 års ålder kunna komma i åtnjutande af sådan pension, såvida han efter minst 30 års anställning som landtbruksstipendiat eller landtbruksingeniör befinnes vara till helsa och kroppskrafter så försvagad, att han icke längre kan sin befattning på tillfredsställande sätt utöfva; allt dock under vilkor, att samtlige ifrågavarande tjenstemän skola vara underkastade att, när de finnas berättigade att komma i åtnjutande af pensionen, kunna utan ansökning om entledigande från sin befattning öfverflyttas å indragningsstaten, vederbörande, hvilken det tillkomme att entledigandet meddela, obetaget att låta med det samma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och han finnes villig att i densamma qvarstå.
Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält täcktes, uppå tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla med befallning, att nådig proposition i ämnet, så lydande som bilagan Kitt. C till detta protokoll utvisar, skulle i vanlig ordning till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo Färd Strandberg.