angående pensio¬ neringen af arméns befäl med vederlikar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

1 Ff:o SO.

Ant. till Biksd. Kansli den 4 Mars 1876, kl. 11 f. m.

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående pensioneringen af arméns befäl med vederlikar; Gifven Stockholms Slott den 31 Januari 1876.

Kongl. Maj:t. som anser ordnande och förbättring af armébefälets pensionsväsende vara af högsta vigt för arméns tjenstbarhet samt dessutom utgöra en naturlig följd af den för armén genomförda nya lönereglering, vill, med åberopande af bifogade, denna dag i Statsrådet förda protokoll öfver landtförsvarsärenden, föreslå, att Riksdagen, under förutsättning att arméns pensionskassa upplöses och af kassans nu varande tillgångar ett belopp af tre millioner kronor blifver till statsverket öfverlemnadt, måtte dels medgifva,

att så väl arméns framtida pensionering, enligt de af Kongl. Maj:t nu godkända grunder och bestämmelser, måtte från 1877 års ingång af statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt gällande stadganden, beviljade pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp få från statsverket utgå;

att arméns pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfvertagas af statsverket; samt

att till bestridande af de utgifter, som vid bifall till nu afgifna förslag komma att drabba statsverket, må användas: l:o ej mindre tre procent årligt afdrag af lönerna för de befattningar, hvilkas innehafvare blifva till pension enligt de nya stadgandena berättigade, med undantag endast af lönerna för de å artilleriets tygstat anstälde handtverkare, än äfven de pensionsafgifter, som inflyta från löntagare, hvilka vid gammal Bill. till lliksd. Prof. 1876. 1 Sciml. 1 Afd. 9 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

pensionsrätt qvarstå; 2:o de å Nionde hufvudtiteln uppförda, arméns pensionskassa nu tillfallande ordinarie anslag, nemligen:

ersättning för mistade löneinnehållningar.......................... Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ......... » 28,080: —

och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa............ » 105,398: 47;

dels ock ytterligare till bestridande af förberörda utgifter uppföra å Nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag till erforderligt belopp, hvilket anslag för år 1877, i stället för nu der upptagna kreditiv för arméns pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat utgå med 1,070,000 kronor.

De detta ärende tillhörande handlingar skola till Riksdagens vederbörande Utskott öfverlemnas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all konungslig nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. Weidenhielrn.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

3 Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 31 Januari 1876.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre Dr: Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Otter och Forssell.

Departements-chefen Statsrådet Weidenhielm anförde i underdånighet:

Sedan den komité, som af Eders Kongl. Maj:t under den 15 sistlidne Oktober erhållit nådigt uppdrag att uppgöra förslag till beredande af bättre pensionsvilkor än de närvarande för arméns befäl med vederlikar, den 27 dennes afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ämnet, får jag nu underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga bep röfvande.

Det gifves öfverhufvud två sätt för staten att bereda dess tjenare medel till en betryggad existens på ålderdomen: antingen högre lön under tjenstetiden eller en fortgående ehuru lägre aflöning efter tjenstetidens slut, motsvarad af eu minskning i aflöning under densamma. I båda fallen är emellertid pensionen icke att betrakta såsom en nådegåfva af staten, utan utgör i sjelfva verket en redan intjent lön för fullgjordt arbete; — något som i första fallet är uppenbart, men klart nog skönjes äfven i det senare. Det ena eller andra af dessa sätt för be-

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

redande af pension kan under gifna faktiska förhållanden vara fördelaktigare för staten; i allmänhet måste dock, enligt mitt förmenande, den senare utvägen vara för staten att föredraga. Då nemligen staten aldrig hvarken kan eller bör gifva sina tjenare en sådan aflöning, att hvarje särskild bland dem kan deraf aflägga ett belopp, som under alla omständigheter försäkrar honom en betryggad ekonomisk existens till dödsdagen, måste naturligen, om ändamålet skall vinnas, af löntagarne sjelfva eller af staten för deras räkning bildas pensionsföreningar, lifränteanstalter eller med dem likartade institutioner. Då. emellertid dessa inrättningar fordra eu särskild administration och de, vid sträfvandet att gorå sina hopsamlade, till sist betydliga, kapital fruktbärande, äro underkastade den risk, hvarje kapitalist i sådant hänseende löper, och aldrig kunna helt och hållet undgå förluster, måste naturligen delegarnes bidrag blifva större än hvad af endast afgången skulle betingats, och följaktligen statens aflöningstillägg, för att hålla dem skadeslösa, i samma mån höjas. Om deremot staten sjelf, genom att minska eller innehålla något af lönen under arbetstiden, men deremot tillförsäkra löntagaren viss pension efter afgång ur tjenst, gör sig till sina tjenstemäns lifräntegifvare, så slipper staten vidkännas den del af premien, som åtgår till förvaltningskostnader samt betäckande af förluster, och måste således göra en besparing. I detta senare fallet handlar staten enligt samma grundsats, som kommer den att för sin fasta och lösa egendom vara sin egen assuradör mot både eld och sjöskada.

Ehuru det således synes mig fördelaktigast, att staten är direkt pensionsgifvare åt sina embets- och tjensteman," och att följaktligen hvarken bildande af eu allmän pensionskassa eller ännu mindre af derå särskilda sådana kan vara ur statsekonomi synpunkt att godkänna, medgiver jag villigt, att gifna faktiska och historiska förhållanden kunna göia undantag från denna regel för redan bestående särskilda pensionsföieningai eller kassor önskvärda eller lämpliga. Skäl till sådant undantag synes mig dock ej förefinnas för den nu bestående arméns pensionskassa. Bildad hnfvudsakligen af statsmedel och endast i ringare mån af delegarnes egna bidrag, har den i sjelfva verket varit eu statens egen direkta pensionering af armébefälet. Uppkommen på en tid, då ännu hvarje statskorporation sökte att förvärfva sig egen, från statsverket i allmänhet afskild egendom, och då armébefälet såsom sådant genom boställsinstitutionen och de till militien anslagna räntor på sitt sätt utgjorde ett eget förmögenhetssubjekt, synes den nu, sedan andra ekonomiska grundsatser gjort sig i statens finanspolitik gällande, icke längre hafva någon rationel grund för sin fortvara. Dertill kommer, att nu,

5 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 26.

sedan delegarnes bidrag endast utgör en obetydlig del af det till pensionering utgående årliga belopp, och statsverket följaktligen redan nu måste anses hafva öfvertagit armébefälets pensionering, den pensionens fördelning i pension från pensionskassan och fyllnadspension från statsmedel, för hvilka båda pensioners erhållande och bevarande gifvas olika vilkor och bestämmelser, må sjmas ändamålslös och olämplig, under det att kassans styrelse och administration medföra kostnader, hvilka kunna insparas.

Asigten om olämpligheten af arméns delvisa pensionering genom dess egen pensionskassa har äfven delats af Riksdagen. Uti den äfven af komiterade anförda underdåniga skrifvelsen af den 5 Oktober 1860 förklarade sig Rikets Ständer icke hafva kunnat undgå att fästa uppmärksamhet på det äfven vid närmast föregående riksdag anmärkta förhållande, att pensionsväsendet för armén vore förenadt med väsentliga olägenheter, som gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och äfven till en del motverkade det för staten vigtiga ändamålet med pensioneringen. Redan den omständigheten, att vid hvarje riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållande af arméns pensionskassa efter gällande stat åliggande pensionering, samt att medel behöfde särskildt anvisas för pensioneringens ökande, . ådagalade behofvet af en ny och omfattande reglering af pensionsväsendet. Härtill komma det olämpliga deruti, att pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels af arméns pensionskassa, dels ock af det särskilda kreditiv, som för tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måste å Riksgäldskontoret anvisas; vidare pensionssättens olikhet efter de två särskilda pensionsstaterna eller den väsentliga åtskilnaden i afseende å grunderna och vilkoren för pensioneringen med flera omständigheter, hvaraf allt dels framginge behofvet af en annorlunda beskaffad organisation af pensionsväsendet, dels ock den slutsats kunde dragas, att arméns pensionsväsende icke kunde blifva ändamålsenligt ordnadt med mindre än att det helt och hållet öfverlemnades åt staten, som sålunda borde öfvertaga arméns pensionskassa, men deremot ensam ombesörja pensioneringen. I betraktande häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Magt täcktes vidtaga de åtgärder, som funnos lämpligast till förberedande af en sådan reglering af pensionsväsendet för armén, att hela pensioneringen måtte kunna af statsverket öfvertagas samt mera enhet i grunderna och vilkoren för pensioneringen jemte enkelhet i förvaltningen åstadkommas.

Det af Kongl. Maj:t till 1865—1866 års Riksdag — sedan såväl direktionen för arméns pensionskassa som den s. k. landtförsvarskomitén

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

öfver denna Rikets Ständers skrifvelse afgifvit yttrande, som ock det år 1<S65 församlade krigsbefälet medgifvit, att styrelsen och förvaltningen af pensionskassans samlade kapitalfond skulle fä under vissa vilkor angående pensioneringen öfverlemnas till statsverket — afgifna förslag till arméns pensionering blcf ej af Riksdagen godkändt, hufvudsakligen till följd af det föreslagna sättet och vilkoren för pensionskassans upphörande, hvarom allt komiterade i sitt betänkande lemnat närmare upplysning.

Det länge kända behofvet af en förbättring i arméns pensionsväsende har genom den sistlidet år för armébefälet genomförda löneregderinsr blitvit ännu mera tryckande. Ju större skilnaden är mellan den lön, som innehafves, och den pension, som väntas, desto större måste ock för tjenstemannen blifva frestelsen att till det yttersta begagna den rätt till q var stående i tjenst, hvilken honom genom fullmakt är tillförsäkrad. Inom ingen gren af statstjensten torde dock olägenheten af en genom fördröjdt afskedstagande åstadkommen allmän förhöjning af medelåldern i de särskilda tjenstegraderna vara så känbar som inom krigsmakten, då en af de för massan af befälet mest nödvändiga egenskaper, kroppslig styrka och rörlighet, står i direkt förhållande till befälets lefnadsålder. Vid armén blifver det derföre ur synpunkten af statens fördel nödvändigt att sätta pensionsbeloppen så, att staten kan fordra löntagarens afgång vid den ålder, då hans krafter, enligt naturens ordning, blifva otillräckliga för uppfyllande af den tjenst, staten måste af honom fordra. Att löneregleringen och den dervid i allmänhet uppkomna löneförbättringen för arméns befäl och vederlikar skulle såsom naturlig följd medföra en förbättrad pensionering med skyldighet för löntagaren att afgå ur tjensten, då krafterna till dess skötande blifva otillräckliga, har äfven af 1875 års Riksdag antagits, då den i sin underdåniga skrifvelse den 3 Maj 1875 uttalar den mening, att genom fördelningen af de nya aflöningsförmånerna i fast lön med flera förmåner »torde, då framdeles fråga om reglering af pensionsstaterna ifrågakommer, kunna så anordnas, att, genom pensionsbeloppens ställande i lämpligt förhållande till deri egentliga lönen, statens fordran, det arméns befäl inom vissa grader må. ega skyldighet att vid viss uppnådd ålder lemna plats för yngre krafter, kan, utan kränkning af den enskildes rätt, varda tillgodosedd.»

För de belopp, hvarmed, och de närmare bestämmelser, under hvilka jag tänkt mig de nya pensionerna böra till arméns befäl med vederlikar utgå, kommer jag att redogöra i sammanhang med föredragningen af komiterades i ärendet afgifna förslag. Vid eu omständighet anser jag mig dock, innan jag skrider till redogörelsen för nämnda förslag, böra fästa Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Den nya löneregleringen vid armén har blifvit uppgjord under förutsättning att pensioneringen skulle af statsverket öfvertagas. Under sadant förhållande skulle följdrigtigt äfven alla bidrag från löntagarne för pensioneringen komma att upphöra. Då jag icke desto mindre kommer att föreslå, att sådana bidrag skola i någon män utgå, anser jag mig böra redan nu angifva de skäl, som härvid varit för mig bestämmande.

För den numera vid regleringen af ernbets- och tjensteman aflöning följda regel att fördela den egentliga aflöningen i lön och tjenstgöringspenningar eller dagaflöning har legat till grund, bland annat, att pensionen skulle bestämmas efter den fasta lönens belopp. För civila tjenstebefattningar torde pensionen i allmänhet komma att, såsom för Hofrätterna redan skett, föreslås till likhet med hela den fasta lönen. Emellan dessa och de militära eg er dock den olikhet rum, att pensionsåldern för de senare i allmänhet sättes och måste sättas betydligt tidigare än för de förra. För att gifva statsverket en ersättning för den jemförelsevis större kostnad det således får för arméns pensionering vidkännas, har jag i sinnet att föreslå, dels och hufvudsakligen att för de högre lönebeloppen, d. v. s. de som öfverstiga 1,000 kronor, pensionen kommer att utgå endast med 80 procent af den fasta lönen, dels ock att af arméns pensionskassas samlade kapital ett belopp af 3 millioner kronor varder till statsverket öfverleinnadt, dels slutligen att löntagarne å sina löner få vidkännas ett afdrag af 3 procent årligen. Denna afgift är således, enligt min uppfattning, icke af samma art som de afgifter, livilka af delegarne i en pensionskassa eller lifränteanstalt erläggas, då den i sådant fall borde beräknats i förhållande till pensionen, ej till lönen, utan utgör ett af löntagarne i mån af deras tillgångar lemnadt bidragtill betäckande af den högre utgift, statsverket kommer att genom de flestas tidigare pensionerande vidkännas.

Endast, i det. fall synes den mig jemförlig med de från civile embets- och tjensteman till deras pensionskassa utgående afgifter, att äfven dessa kunna sägas vara eu utgift, hvarigenom en dylik embets- och tjensteman bereder sig rätt till tidigare pension.

Efter dessa förutskickade anmärkningar torde det tillåtas mig att öfvergå till redogörelse för resultatet af komiterades arbete.

Departements-chefen föredrog nu det af komiterade afgifna förslag till grunder för pensionering af arméns befäl med vederlikar samt det betänkande, hvaraf detsamma åtföljts, jemte ordförandens i en särskild punkt.yttrade skiljaktiga mening, sådant detta allt finnes dagens protokoll bilagdt, hvarefter Departements-chefen vidare anförde:

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Så mycket hellre kan jag hufvudsakligen instämma i komiterades förslag, som det i väsentliga delar öfverensstämmer med den i Landtförsvarsdepartementets kansliexpedition utarbetade promemoria, hvilken legat till grund för komiterades arbeten. I vissa punkter anser jag mig dock böra hysa en från komitén afvikande åsigt.

Beträffande således hvad komiterade i § 3 föreslagit angående den lefnadsålder, som bör för rätt till pension vara uppnådd, har jag ansett vaktmästarne i militära embetsverk och staber kunna, såsom deras vederlikar inom civilstaten, tjenstgöra till fylda 65 år, i stället för de af komiterade föreslagna 60. Komiterade hafva vidare, på den grund, att underofficerspersonalen vid värfvade garnisonstrupperna, hvilken till större delen rekryteras bland manskapet, ofta nog icke kommer i tjenst vid så tidig ålder, att den eljest stadgade tjensteåldern blifvit vid den vanliga pensionsåldern uppnådd, föreslagit tjenstetiden för dessa nedsatt till 25 år, hvarjemte komitén tillika föreslagit, att de skola blifva berättigade till full pension redan vid 45 lefnadsår. Då det af komiterade anförda skäl, hvilket jag tillmäter all vigt, dock endast synes tala för nedsättning i tjensteåldern såsom pensionsvilkor, har jag, med bibehållande af denna vid 25 år, ansett lefnadsåldern äfven för denna klass af pensionsberättigade böra utgöra 50 år.

I denna 3:dje § torde, för det fall Riksdagen bifaller hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit angående upprättande af Mariebergs ammunitionsfabrik, den föreslagna verkmästaren och förvaltaren böra insättas bland dem, som blifva vid fylda 60 år pensionsberättigade.

Genom den förändring i § 2, att pensionen bestämmes efter det fasta lönebelopp, som den afskedstagande på stat innehar, har jag trott § 9 i komiterades förslag blifva öfverflödig och derföre uteslutit densamma.

§ 10 innehåller ett stadgande, att den, som, efter afgång från lön, vid vederbörande regemente eller corps qvarstår, icke, så länge sådant förhållande fortfar, eger att beräkna tjensteår för vinnande af pensionsrätt. Ehuru jag i allmänhet gillar den af komiterade uttalade åsigt, att den ringa tjenstgöring, som är dylik officer ålagd, icke bör kunna bereda honom rätt till pension, anser jag dock det af komiterade föreslagna stadgandet väl strängt. Lika visst som ett under eu längre följd af år på förnyade nådiga medgifvanden grundadt qvarstående i regemente eller corps såsom lönlös, och följaktligen i det närmaste tjenstetid, icke bör kunna grundlägga rätt till pension, lika säkert synes mig ett kortare dylikt förhållande, om det åtföljes af återinträde på stat och följaktligen äfven af full tjenstgöring vid regementet eller corpsen, icke

9 Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

höra räknas löntagaren till last. Jag tillåter mig derföre föreslå, det vederbörande må räkna sig till godo högst tre år af dylik lönlös tjenstetid.

Uti 11 § hafva komiterade föreslagit, att den, som i utöfningen af sin tjenst, vare sig i krig eller fred, blifver så obotligen skadad, till lem stympad eller vanför, att han varder oförmögen sin tjenst vidare förrätta, äfvensom den, hvilken minst två år lidit af lyte eller sjukdom, som gör honom till utöfvande af sin tjenst oförmögen och anses obotlig, skall ega, när han af sådan anledning erhåller afsked, tillgodonjuta pension till det belopp, Kongl. Maj:t bestämmer, dock ej utöfver det belopp, som utgör full pension för hans innehafvande grad.

Då den pröfning af pensionsbeloppet, som komiterade velat till Kongl. Maj:t förlägga, synes mig ganska svår att i de särskilda fallen med full rättvisa utöfva, har jag trott den pensionsrätt, som bör tillerkännas den, hvilken blifvit i och för tjensten så svårt skadad, att han är till tjenst oförmögen, kunna utan olägenhet utsträckas till åtnjutande af full pension. Hvad åter angår eljest obotligt sjuke anser jag det visserligen vara för arméns tjenstbarhet af högsta vigt att staten förbehåller sig rätt att skilja dem från deras tjeuster, hvaremot dock från deras sida torde kunna uppställas det anspråk, att icke blifva ur tjensten afskedade utan mot bibehållande af fulla behållna lönen. Då emellertid ett sådant afskiljande af alla obotligt sjuke, hvilka äro otjenstbara, torde blifva för statsverket en väl stor börda, har jag ansett clet kunna inskränkas till hvad Kongl. Maj:t redan föreslagit 1853—1854 årens Riksdag, och som Riksdagen på grund af särskilda nådiga propositioner sedermera gång på gång beviljat, eller att lama, blinda och sinnessvaga må utan egen ansökning från tjensten skiljas. Då den dem efter afskedandet tillerkända lönersättning icke torde vara att såsom pension anse, har jag föreslagit, att densamma må få från allmänna indragsstaten utgå.

Den vid arméns pensionering hittills gällande grundsats, att pensionen förloras till följd deraf, att den pensionerade uppbär aflöning eller pension från andra allmänna medel, synes mig icke blott obillig mot pensionstagaren utan äfven ofördelaktig för statsverket. Om nemligen den ordinära pension, som af statsverket bestås dess afgångne tjenare, ej kan betraktas annorlunda än såsom utbetalning af innehållen lön, så synes löntagaren hafva rätt att utfå denna sin lönefordran. Den omständighet, att han egtiar sina återstående krafter åt statens tjenst och derför undfår den ersättning, som staten anser detta hans senare arbete förtjena, kan ej utgöra fullgiltig grund att förhålla honom den redan intjenta lön för fullgjordt arbete, som pensionen utgör. Eu sådan

Bill. till Iliksd. Prat. 1876. 1 Sand. 1 Afd. ,9 Haft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

grund har staten derför sökt i begäret att lätta sin pensionsbörda, och för så vidt dessa föreskrifter om pensionens förlust finnas intagna i vederbörande pensionsreglemente och författningar samt följaktligen för embets- och tjensteman ingå i deras afiöningskontrakt med staten, är ur formel synpunkt emot dem intet att anmärka. Jag hyser dock tvifvel, huruvida föreskrifterna om fullständig förlust af pensionen, om man uppbär aflöning af andra allmänna medel, kunna vara med hänsyn till statens egna intressen fördelaktiga. Den vid 50 eller till och med vid 45 års ålder afgångne militären kan, ehuru till sin militärtjenst olämplig, dock ännu under flera år vara duglig till skötande af civila befattningar. Till antagande af eu dylik, hvars aflöning icke betydligen höjer sig öfver militärpensionen, utgör föreskriften om dennas totala förlust ett oöfverstigligt hinder; och i stället för att fortfarande vara en produktiv arbetare i samhällets tjenst åtnöjer sig till äfventyra pensionären med att i overksamhet förtära sin pension. Om deremot staten föreskrefve, att pensionär, som innehade annan tjenst, väl skulle i militärpensionen lida en minskning, dock så bestämd, att derigenom icke qväfdes hos honom lusten att åtaga sig annan tjenstgöring, så skulle, utom den allmänt ekonomiska vinsten af en arbetskraft, som eljest möjligen förblefve alldeles nedlagd, staten erhålla en direkt fördel genom inbesparandet af en del af militärpensionen. Det är på grund häraf, och då hänsynen att bereda staten lättnad i pensionsbördan väl torde förhindra ett medgifvande, att pensionen finge af pensionär utan afseende på hans möjliga inkomst från andra statsmedel fullt uppbäras, som jag tillåter mig föreslå, att bland grunderna för den nya pensioneringen måtte stadgas, att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna medel ä rikets stat, skall, så länge detta förhållande fortfar, i militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel af hvad han sålunda från annat håll uppbär, dock att det afkortade beloppet icke må öfverstiga eu tredjedel af militärpensionen.

I § 13 af sitt förslag hafva komiterade upptagit det stadgande, att den, som på samma gång innehar mer än en tjenst, medförande rätt till pension enligt nu ifrågavarande pensionsgrunder, likväl blott erhåller pension för en tjenst. Då emellertid innehaf samtidigt af två eller flera ordinarie tjenster på landtförsvarets afiöningsstater numera väl näppeligen lärer ifrågakomma, har jag ansett detta stadgande kunna såsom obehöfligt utgå.

Ehuru jag i allo gillar den af komiterade uttalade grundsats, att, vid inträffande krig, alla för fäderneslandets försvar användbara krafter måste vara för sådant ändamål tillgängliga, och härvid böra såsom lämp-

11 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.

lig reserv vara att påräkna alla, som i en eller annan egenskap under sin kraftfullaste ålder egnat sig åt militärverksamhet, har jag dock ansett, att eu begränsning i tid, i -likhet med hvad hittills förefunnits och för flottans personal föreslås blifva äfven för framtiden stadgadt, kan för tjcnstskyldigheten sättas, blott densamma bestämmes så aflägsen, att derigenom ingen verkligen duglig kraft går för landets fösvar förlorad.

1 19:de § af sitt underdåniga förslag hafva komiterade, i öfvensstämmelse med innehållet i den dem till ledning meddelade promemoria, upptagit skyldighet för löntagarne att med 3 % af lönen årligen bidraga till pensioneringen. Komiterades åsigt i detta hänseende delas dock ej af deras ordförande, General-majoren in. in. J. H. Rosensvärd, hvilken i detta hänseende till protokollet uttryckt sill afvikande åsigt, för hvilken jag förut i underdånighet gjort reda.

De skäl, hvilka förmått mig att likväl föreslå det ifrågavarande bidraget från löntagarne, har jag redan förut i underdånighet anfört.

Då det synts mig billigt, att äfven de löntagare, hvilka qvarstå å gammal stat, må, om de det åstunda, kunna komma i åtnjutande af de nya pensionsförmånerna enligt de bestämmelser, som blifva för öfrige löntagare föreskrift^, hvartill jemväl hörer förpligtelsen att vid viss uppnådd ålder ur tjensten afgå, har jag tillagt eu bestämmelse i sådant syfte.

För de ändringar i redaktion och ordningsföljd, hvilka jag i öfrigt ansett mig böra i komiterades förslag vidtaga, lärer jag ej behöfva närmare göra redo; utan torde jag, på grund af hvad jag nu anfört, få i underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och gillande följande

Förslag till bestämmelser angående pensionering af arméns befäl med

vederlikar.

§ 1.

Pension tillkommer de till armén hörande embets- och tjensteman af militär-, läkare- och civilstaterna, äfvensom betjente, enligt nedanstående bestämmelser, samt utgår antingen såsom full pension eller såsom lägre pension.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Full pension utgår med hela det fasta lönebeloppet, som den afskedstagande på stat innehar, der detta ej öfverstiger 1,000 kronor, men för högre lön med 80 procent deraf, dock att pension å lön utöfver 1,000 kronor icke i något fall må understiga detta belopp.

Anm. 1. För det till beklädnad eller ersättning derför berättigade underbefäl med vederlikar inberäknas, vid bestämmande af deras pension, värdet af denna beklädnad i lönen med vissa procent af fasta lönebeloppet, nemligen: 20 procent för fanjunkare och de som med dem åtnjuta lika lön; 40 procent för sergeanter af lista klassen och alla, som i lön ega uppbära lika belopp med dessa; samt 50 procent för sergeanterna af 2:dra klassen och alla, som med dem åtnjuta lika lön; skolande, derest pensionens summa icke slutas på jemnt tiotal kronor, densamma höjas till närmaste tiotal.

Anm. 2. Fältmusikanter vid indelta armén, hvilka åtnjuta lön af de till musikens underhåll anvisade medel, berättigas till samma pension som sergeanter af 2:dra klassen.

§ 3.

För full pensions erhållande skola följande lefnadsår vara uppnådda, nemligen:

a) af generaler utaf alla grader; generalintendenten, militärbefäl-

hafvaren å Gotland; regementsläkare, garnisonsläkaren å Karlsborg och läkaren vid krigskolan, krigsarkivarie!! samt vaktmästarne vid -'militära embetsverk och staber................................................................................. 65 år;

b) af regementschefer, sekundchefer vid lifgardesregementena samt lifregementets dragon- och husarcorpser; öfverstarne vid generalstaben och fortifikationen ; sekundchefen för lifregementets grenadiercorps; samt cheferne för Jemtlands hästjägarecorps, Smålands grenadierbataljon samt Norrbottens, Westerbottens, Jemtlands och Wermlands fältjägarecorpser; intendenten i Arméförvaltningen; regementsintendenter; regementsauditörer; sekreteraren vid fortifikationen; professorn vid generalstaben; regementsveterinärer; förrådsvaltarc och kassörer vid fortifikationen; sjukhuskommissarien och sjukhusskrifvaren vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm, redogöraren och väbeln vid krigshögskolan; redogörare!! och materialförvaltaren vid krigsskolan; tygskrifvare, verk-

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

mästare, besigtningsrustmästare, handtverksmästare, rustkammarsmeder, stockmakare och tunnbindare å artilleriets tygstat; redogöraren, materialförvaltaren, faktoriskrifvaren, materialbokhållaren, verkmästaren och bcsigtningsrustmästarne vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori; verkmästaren och förvaltaren vid Mariebergs ammunitionsfabrik; gevärshandtverkare vid regementen och corpser samt vid Gotlands nationalbeväring: sekreteraren och auditören, fältkamreraren, tygförvaltaren, magasinsförvaltaren och sjukhusinspektoren, kontorsskrifvaren äfvensom kanslisten vid

Gotlands nationalbeväring............................................................................. 60 år:

c) af öfrige i mom. b ej upptagne regementsofficerare; regementsstall-

mästare; bataljonsläkare samt bataljonsveterinärer och sqvadronshästläkare.................................................................................................................... 55 år;

d) af officerare utaf kompaniofficers grad äfvensom underofficerare ....................................................................................................................... 50 år.

§ 4.

För full pensions åtnjutande skall tjensteåldern i allmänhet utgöra minst 30 år, men för underofficerare vid värfvade garnisonsregementen äfvensom vid fortifikationen minst 25 år.

§ 5.

Lägre pension utgår med 662/s procent af det belopp, som utgör full pension; börande, derest den lägre pensionens summa icke slutas å jemnt tiotal kronor, densamma höjas till närmaste tiotal.

§ 6.

Rätt att afgå med lägre pension tillkommer dels officerare af kompaniofficers grad vid generalstaben samt indelta och värfvade armén äfvensom underofficerare vid indelta armén och Wermlands fältjägarecorps efter uppnådda 45 lefnads- och 25 tjenstår, dels ock underofficerare vid värfvade garnisonsregementen samt fortifikationen efter fylda 45 lefnads- och 20 tjenstår.

§ 7.

För åtnjutande af den pension, som enligt dessa bestämmelser åtföljer tjenst, erfordras att hafva samma tjenst i minst, två år på stat innehaft.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Den, som förvärfvat de för pensions erhållande efter den tjenst, lian innehar, nödiga tjenstår, men ännu icke hunnit den lefnadsålder, som för ernående af samma pension erfordras, eller icke uppfylt det i $ 7 stadgade vilkor, skall vara berättigad till den pension, som åtföljer närmaste lönegrad, om han uppnått den för sistnämnda pensions åtnjutande stadgade lefnadsålder.

§ 9.

Vid beräkning af tjenstår gäller all den tid, som efter fylda aderton år tillbragts i statens tjenst, vare sig militär eller civil; dock att den, som efter afgång från stat med vederbörligt tillstånd vid regemente eller corps qvarstår, icke af den tid, han sålunda lönlös i tjenst qvarstannar, egen att för vinnande af pension räkna sig till godo mer än tre tjenstår.

§ io.

Rätt att med full pension afgå, om än vilkoren för pensions åtnjutande eljest icke äro uppfylda, eger den, som i och för tjensten ådragit sig sådan skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till vidare tjenstgöring oförmögen.

§ 11.

Den pensionstagare från armén, som åtnjuter aflöning eller pension af andra allmänna medel å rikets stat, skall, så länge detta förhållande fortfar, i militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel af hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att afkortningen icke må medtaga mer än eu tredjedel af militärpensionen.

§ 12.

Den, som med pension afgått från tjenst, med hvilken pensionsrätt efter dessa bestämmelser är förenad, men åter inträder i sådan tjenst, må icke, så länge han i sistnämnda tjenst qvarstår, pensionen uppbära.

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

§ 13.

Den, som efter laga ransakning och dom blifvit dömd medborgerligt förtroende förlustig, skall från och med månaden efter den, i hvilken domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till pensions åtnjutande. Huruvida åter den, som, utan att förlora medborgerligt förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med hvilken pensionsrätt enligt dessa bestämmelser är förenad, skall derigenom hafva förverkat rätt till . pension, kommer i hvarje fall att bero på Kong]. Maj:ts nådiga pröfning.

§ 14.

Den militär, som enligt dessa bestämmelser pensioneras, skall vara skyldig att, intill 70 års ålder, om han blifvit pensionsberättigad vid G5 år, men i annat fall intill fylda 65 år, vid krigstillfälle fullgöra den militärtjenst inom landet, hvartill han finnes lämplig, dock ej i lägre grad, än han vid afskedstagandet innehade.

§ 15.

Såsom, löntagarnes bidrag till pensioneringen skall af lönerna för de befattningar, hvilkas innehafvare blifva till pension enligt dessa bestämmelser berättigade, afdragas tre procent årligen, med undantag endast af lönerna för de vid artilleriets tygstat anstälda handtverkare, hvilka äro från bidrag till pensioneringen befriade.

§ 16-

De nya pensionerna tillkomma ej andra än dem, som afgå från tjenst efter den tidpunkt, då dessa bestämmelser blifvit gällande.

§ 17.

Den löntagare, som med tre år öfverskridit den för rätt till full pension i den tjenst han innehar stadgade lefnadsålder, skall, om han jemväl uppfylt de öfriga vilkor, som för erhållande af den tjensten åt-

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

följande pension äro föreskrifna, vara skyldig att med full pension afgå, så framt ej Kongl. Magt eller den myndighet, som honom till tjensten utnämnt, pröfvar hans qvarstående i tjenst vara för riket nyttigt.

§ 18.

Den löntagare, smil i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning blifva vederbörligen utredt, kunna utan ansökning från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten af ett årligt ersättningsbelopp, motsvarande fasta lönen efter tre procents afdrag.

§ 19-

Den som, efter det förestående bestämmelser för arméns pensionering blifvit gällande, undfår lön, hvarmed pensionsrätt är förenad, skall vara skyldig att underkasta sig dessa bestämmelser.

Den åter, som blifvit till sin befattning på stat utnämnd förr än dessa bestämmelser angående pensionäringen träda i kraft •—- hvilken skall ega att vid redan förvärfvad rätt till pension och dermed förenade vilkor qvarstå — må dock kunna komma i åtnjutande af rätt till ny pension mot fullgörande af de i sådant fall stadgade skyldigheter, om lian inom viss af Kongl. Maj:t förelagd tid förklarar sig sådant åstunda.

Löntagare, som på gammal stat qvarstår, må, om han förklarar sig vilja af den nya pensioneringen komma i åtnjutande, erhålla rätt till

den pension, som medföljer den hans befattning enligt nya staten till-

lagda lön, mot inbetalning af det från sådan lön eljest utgående afdrag samt mot fullgörande i öfrigt af de skyldigheter, som äro för de nya pensionernas erhållande föreskrifna.

§ 20.

Den löntagare, som förklarat sig icke vilja komma i åtnjutande af

den nya pensioneringen, skall, för att bibehålla sin rätt till pension en-

ligt hittills gällande bestämmelser, erlägga utgifter till enahanda belopp, som han förut till arméns pensionskassa inbetalt.

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Såsom tillgångar till bestridande af kostnaderna för armébefälets pensionering erbjuda sig i första rummet, näst efter samma befäls egna bidrag, arméens pensionskassas närvarande inkomster. Då det förslag till ordnande af arméens pensionsväsende, som jag nu understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, livilar på grundsatsen, att pensioneringen af statsverket öfvertages, följer vid bifall dertill, att bemälda pensionskassa kan, såsom öfverflödig, upplösas. Enligt komiterades uppgifter hafva kassans inkomster under år 1874 utgjort:

l:o) Statsersättningsanslag för 3/s af Wadstena krigs-

manshus äldre inkomster................................................. Kr. 105,398: 47.

2:o) Dito för lönebesparingar................................................ » 47,100:

3:o) Räntan å kassans kapitalfond......................................... » 186,025: 30.

4:o) Ars-, retroaktiv-, flerestegs- och expektansafgifter

af delegarne......................................................................... * 81,416: 82.

5:o) Hyra för lägenheter i kassans hus .............................. » 2,990: —

6:o) Kreditivet för upprätthållande af kassans pensionering ...................................................................................... )} 85,500:

Summa Kr. 508,430: 59.

Af dessa inkomsttitlar äro de under l:o och 6:o upptagna anvisade å Riksstatens 9:de hufvudtitel och kunna således i sin helhet antagas vara för den framtida pensioneringen att påräkna. Detsamma är fallet med 32,719 kronor 50 öre af de under 2:o upptagna 47,100 kronor, hvaremot återstoden af detta belopp, 14,380: 50, jemlikt nådiga Brefven af den 17 September 1851 och 30 Mars 1855, utgår dels från reservationerna å anslaget till Svea, Göta och Wendes artilleriregementen, dels från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.

Då reservationerna äro för artilleriets behof erforderliga och en allmän pensionsreglering icke lärer böra byggas på så osäkra tillgångar som besparingar, torde dessa 14,380 kronor 50 öre icke vidare böra för pensioneringen tagas i anspråk. I stället för den under 4:o upptagna post komme att såsom bidrag till pensioneringen inflyta 3 % af pensionstagarnes löner, hvilken inkomst0blifvit af komiterade beräknad till omkring 123,000 kronor årligen. Återstår derefter den under 3:o och 5:o upptagna inkomsten af pensionskassans fasta och lösa egendom, hvilkens sammanlagda värde, enligt 1874 års bokslut utgjorde 3,747,794 kronor 38 öre. Äfven afkomsten härå skulle naturligen kunna utgöra en tillgång till armébefälets pensionering. I detta hänseende hafva dock komiterade erinrat, hurusom i nära samband med frågan om det framtida användandet af arméens pensionskassas tillgångar stode den om upprätt- Bih. till Riksd. Prof. 1816. 1 Sami. 1 Afd. !) Haft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

hållande af arméens enke- och pupillkassa, hvilken, bildad uteslutande genom utgifter från arméens befäl och vederlikar samt afsedd att lemna understöd åt enkor och barn efter atlidne embets- och tjensteman vid arineen, hittills endast ofullständigt kunnat uppfylla det med densamma afsedda ändamål. Sistnämnda kassa, hvilken, såsom stäld under Direktionens för arméens pensionskassa vård, hittills icke drabbats af någon särskild förvaltningskostnad, vore i högsta behof af understöd för att kunna för framtiden ej allenast fullgöra sina förbindelser mot kassans delegare utan äfven bära de för kassans förvaltning uppkommande kostnader. Komiterade hade derföre föreställt sig, att det lämpligaste sättet för ett sådant understöds beredande åt enke- och pupillkassan skulle vara, att, vid öfverlemnandet till staten af pensionskassans tillgångar, någon viss del af dessa finge undantagas för att till enke- och pupillkassans förstärkande användas; och hade komiterade derföre föreslagit, att af arméens pensionskassas kapitaltillgångar 3,000,000 kronor måtte till statsverket öfverlemnas, men återstoden finge användas till förstärkande af armeens enke- och pupillkassa. Då komiterades förslag angående förstärkning af arméens enke- och pupillkassa synes mig i hög grad behjertansvärdt, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder gilla, hvad komiterade i detta hänseende föreslagit, och har jag, under förutsättning af nådigt bifall härtill, ansett mig vid beräkning af de för pensioneringen disponibla tillgångar böra i stället för de under 3:o och 5:o bland arméens pensionskassas tillgångar upptagna belopp endast .uppföra ränta å öfverlemnadt kapital, 3,000,000 kronor, med 150,000 kronor.

Med upplösningen af arméens pensionskassa och öfverlemnande till statsverket af allra största delen af kassans samlade kapital torde väl få anses naturligen följa, att statsverket öfvertager kassans förbindelser så väl om utbetalning af pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp åt de från kassan före dess upplösning pensionerade, som ock de förbindelser, kassan kan ega till sina nuvarande tjensteman, hvarför framställning härom till Riksdagen torde i sammanhang med pensioneringsfrågan böra ega rum.

De nu uppräknade för pensioneringen användbara tillgångarne skulle således utgöra:

a) Statsersättningsanslag för Vs af Wadstena

krigsmanshus’ äldre inkomster............... Kr. 105,398: 47.

b) Dito för lönebesparingar, såväl löne-

Transport Kr. 105,398: 47.

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Transport Kr. 105,398: 47. innehållningar som nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar .............................. » 32,719: 50.

c) Ränta å till statsverket öfverlemnade

3,000,000 kronor ....................................... » 150,000: —

d) Löntagarnes afgifter ................................... » 123,000: —

e) Kreditivet för upprätthållande af kassans

pensionering ............................................ » 85,500: —

Lägges härtill det å riksstaten under innevarande år för

fyllnadspensioner anvisade kreditiv ....................................

uppgår summan af de för pensioneringen påräkneliga medel till.......................................................................................... Kr.

496,617: 97. 305,000: —

801,617: 97.

Till utrönande af kostnaderna för arméens pensionering efter nu föreslagna grunder hafva beräkningar verkstälts under ledning af Vetenskapsakademiens astronom, Professorn in. in. J. A. Ii. Gyldén. De förutsättningar, som för dessa beräkningar legat till grund, hafva komiterade i sitt betänkande angifvit, samt äfven i bilagorna A och B lemnat redogörelse för de resultat, som derigenom för eu tid framåt vunnits så väl rörande tillväxten i utgifter för den nya pensioneringen som den i kostnaden för den äldre pensioneringen inträdande minskning. Det år, vid hvilket de i nämnda bilagor anförda räkningsresultat stanna, är året 1891. I vissa hufvudsakliga delar har räkningen sedermera af Professor Gyldén blifvit fortsatt, men har han varit af den mening, att vidare uträkning vore, såsom underkastad allt för stor osäkerhet, af mindre värde. Äfven de vunna resultaten för den uppstigande kostnaden vore, efter bemälde professors åsigt, att betrakta såsom för höga, då hvarken afseende kunnat fästas å afgången före hunnen pensionsålder ej heller för qvarstående efter denna ålder, hvilka båda faktorer bidroge till minskning i kostnaden, lika litet som man kunnat särskildt taga i betraktande den nedsättning i statsverkets kostnad, som uppkommer deraf, att do högre graderna ofvan kaptensgraden rekryteras ur de lägre; och att följaktligen i räkningen upptagas för många kaptenspensioner, men för få pensioner för högre tjenster. Då nemligen utbetalning af eu kaptenspension å 2,240 kronor, hvilken erhålles vid 50 års ålder, efter hvad Professor Gyldén upplyst, enligt allmänna regler för mortaliteten, medför för statsverket en större kostnad än utbetalningen af t. ex. en

20 Kong1. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 26.

öfverstepension å 4,800 kronor, hvilken undfåtts vid 60 år, så måste den omständigheten, att för många kaptenspensioner men i samma mån färre pensioner i högre grader fått i räkningen upptagas, verka till höjande af uträkningens slutsumma. Professor Gyldén har uttalat, såsom sin personliga mening, att, om personalen förblefve densamma, slutkostnaden, efter upphörande af utbetalning för pensioner enligt äldre stadganden, torde ej stort öfverskrida 2,000,000 kronor, hvilket, när nu för pensioneringen, såsom förut visats, äro tillgängliga omkring 800,000 kronor, skulle angifva den genom det nya pensioneringssättet småningom efter ett tjugutal af år uppkommande tillökning i kostnad till omkring 1,200,000 kronor.

Kostnaden för år 1877 låter sig med större säkerhet bestämmas, ehuru äfven här någon osäkerhet naturligen måste förefinnas. För detta år skulle det för nya pensioneringen erforderliga belopp, enligt bilagan

A utgöra ..................................................................................... Kr. 634,370: —

och utgifterna för de vid sagda års början redan beviljade pensioner från arméens pensionskassa och fyllnadspensioner från statsmedel, enligt Lit. B,

uppgå till....................................................................... » 694,779: —

eller tillsammans ...................................................................... Kr. 1,329,149: —

Då Professor Gyldén, såsom komiterade upplyst, fått hufvudsakligen utgå från personal- och pensionsförhållandena den 31 December 1874, och således ej kunnat fullständigt taga i betraktande den afgång med nuvarande pensioner, som under året 1875 egt och under innevarande år kommer att ega rum, utan deremot måst antaga, att de, som vid 1874 års slut befunne sig i tjenst äfven qvarstode år 1877 och då, om de hunnit pefisionsåldern, aflinge med ny pension, så har summan i Lit. A, hvilken utvisar kostnaden för den nya pensioneringen, blifvit föi hög, hvaremot den i Lit. B, hvilken anger det belopp, som skall för gamla pensioner utgå, och som borde upptagit pensioner för de under åren 1875 och 1876 afgångna, blifvit något för lag. Då emellertid pensioner för de pensionstagare, hvilkas pensionsbelopp saknas under Lit. B, återfinnas i Lit. A, men de nya pensionerna äro större än de gamla, har det nödvändiga kalkyleringsfelet käft till följd en höjning af slutsumman för det hela.

Då den kalkylerade kostnaden för år 1877 utgör Kr. 1,329,150: — och de påräkneliga tillgångarne för dess betäckande,

enligt hvad ofvan blifvit anvisadt............................. » 801,617: 97,

utgör skilnaden ........................................................... Kr. 527,532: 03,

21 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

eller omkring 530,000 kronor det belopp, hvarmed utgifterna för pensioneringen under år 1877 skulle öfverstiga dem för innnevarande år.

o . .

A riksstatens 9:de hufvudtitel finnas nu för armeens pensionering beviljade ordinarie anslag:

ersättning för mistade löneinnehållningar..... Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbespa-

ringar........................................................... » 28,080: — 32,719: 50.

samt af dito för Wadstena krigmanshuskassas äldre inkomster tre femtedelar med............................................................ 105,398: 47.

Under år 1877 komma vidare att kunna för samma ändamål användas det inflytande årsbidraget från löntagarne,

beräknadt till........................................................................... 123,000: •

hvadan för pensioneringen under år 1877 finnas disponibla Kr. 261,117: 97.

Då deremot de båda nu utgående kreditiven på tillsammans 390,500 kronor äro endast på extra stat anvisade; och då räntan å det till statsverket öfverlemnade kapitalet, hvilken lågt räknadt torde uppgå till 150,000 kronor, ej blifver för pensioneringen direkt användbar, enär den kommer att bland statsverkets allmänna inkomster inflyta, måste såväl ersättning för dessa belopp, som tillgång till bestridande af tillökningen i pensioneringskostnaden för år 1877, hvilken tillökning, enligt ofvan angifna beräkning, utgör omkring 530,000 kronor, sökas beredd genom ett nytt anslag å 9:de hufvudtiteln. Då, såsom sagdt, kostnaden

för år 1877 utgör ................................................................ Kr. 1,329,150: —

och de till dess betäckande under samma år disponibla

medel ........................................................................ » 261,117: 97,

kommer skilnaden .............................................................. Kr. 1,068,032: 03,

eller i rundt tal 1,070,000 kronor att utvisa storleken af det för meranämnda år bchöfliga nya anslag. Dragés från detta nya anslag Kr. 1,070,000: — såväl beloppen af de båda nu utgående kreditiven,

hvilka komma att upphöra ........ Kr. 390,500: —

som den del af anslaget, hvilken motsvaras af en statsverkets råntevinst_j9__15Cb000^_22 » 540,500: —

återfinnes i resten ................................................................ Kr. 529,500:

eller i rundt tal 530,000 kronor den tillökning i kostnad, som den nya pensioneringen kommer att under år 1877 medföra.

22 Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

Då kostnadsberäkningarne för en pensionering, såsom framgår af desammas natur, kunna vara grundade endast på sannolikhet, och verkligheten följaktligen kan för ett visst bestämdt år gifva ett från dem afvikande resultat, synes naturen af ett förslagsanslag vara för det nya anslaget betingad. Då vidare arméens pensionskassa, vid bifall till förslaget om den nya pensioneringen kommer att upphöra, hufvudmassan af dess tillgångar att öfverlemnas till statsverket och arméens ordinarie pensionering att af statsverket öfvertagas, lärer det anslag, från hvilket denna pensionering skall i sista hand bestridas, böra hafva naturen af ordinarie anslag.

Det nu framlagda pensioneringsförslagets tillämpning beror emellertid jemväl på det beslut angående arméens pensionskassa, hvilket kan fattas af ett sammanträdande krigsbefäl. Ehuru ett genomförande af arméens pensionering enligt nu föreslagna grunder skulle bereda armébefälet så betydligt ökade förmåner, att jag, på grund deraf, anser krigsbefälets bifall till pensionskassans upplösning och kapitalfondens disposition, på sätt ofvan blifvit föreslaget, kunna, om Riksdagen beviljar de nya pensionerna, med säkerhet påräknas, anser jag mig dock icke ännu kunna föreslå, att pensioneringsanslaget redan för år 1877 uppföres på ordinarie stat.

För det fall att Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder gilla hvad jag nu rörande armébefälets framtida pensionering yttrat, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen, under förutsättning att arméens pensionskassa upplöses och af kassans nuvarande tillgångar ett belopp af Tre millioner kronor blifver till statsverket öfverlemnadt, måtte dels medgifva,

att så väl arméens framtida pensionering enligt de af Eders Kongl. Maj:t nu' godkända grunder och bestämmelser måtte från 1877 års ingång af statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt gällande stadgande!], beviljade pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp få från statsverket utgå;

att arméens pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfvertagas af statsverket;

att till bestridande af de utgifter, som, vid bifall till nu afgifna förslag, komma att drabba statsverket, må användas:

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.

l:o) ej mindre tre procents årligt afdrag af lönerna för de befattningar, lrvilkas innehafvare blifva till pension enligt de nya stadgandena berättigade, med undantag endast af lönerna för de å artilleriets tygstat anstälde handtverkare, än äfven de pensionsafgifter, som inflyta från löntagare, hvilka vid gammal pensionsrätt qvarstå;

2:o) de å nionde hufvudtiteln uppförda, arméens pensionskassa nu

tillfallande ordinarie anslag, nemligen:

ersättning för mistade löneinnehållningar............................ Kr. 4,639: 50

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............ » 28,080: —

och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa ............ » 105,398: 47;

dels ock vidare, till bestridande af förberörda utgifter, uppföra å nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag, till erforderligt belopp, hvilket anslag för år 1877, i stället för der nu upptagna kreditiv för arméens pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat utgå till belopp af 1,070,000 kronor.

Uppå Statsrådets öfriga ledamöters enhälliga tillstyrkan behagade Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla och bifalla hvad föredragande Departements-chefen yttrat och hemstält, samt förordna, att, i öfverensstämmelse härmed, nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd, skulle i ärendet till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

M. J. Bandelin.