Doc 1876:28

Kongl. MaJ:ts Nåd. Prop. N:o 28.

1 N:0 28.

Kongl. Map.ts Nådiga Proposition till Riksdagen angående antagande af det metriska mått- och vigt-systemet: Gifven Stockholms Slott den 3 Mars 1876.

Sedan Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1875 anhållit, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde finnas. lämpliga i afseende å införande af det metriska systemet för mått och vigt, vill Kongl. Majrt, som lika med Riksdagen ansett åtgärder böra vidtagas för införande af nämnda mått- och vigt-system, härmed, under åberopande af hvad närlagde utdrag af protokoll öfver civil-ärenden denna dag innehåller, föreslå Riksdagen att antaga följande bestämmelser att införas i den allmänna stadga om mått och vigt, hvilken för berörda ändamål kan komma att af Kongl. Maj:t utfärdas.

l:o.

Rikets mått skall vara grundadt på metern med dess underafdelningar och mångfalder. _ För rikets vigt fästställes såsom enhet kilogrammet med dess underafdelningar och mångfalder.

2:o.

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

l:o för längdmått

1 meter delas i............. 10 decimeter,

1 decimeter „ ............. 10 centimeter,

1 centimeter „ ............. 10 millimeter,

1000 meter kallas en kilometer,

10,000 meter kallas en ny mil;

2:o för ytmått

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens;

Bill. till Miksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 11 Häft.

2 Kon['1. M.aj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

b) särskildt för uppmätning af jordområden:

100 qvadratrneter kallas en ar,

100 ar kallas en hektar;

3:o för rymdmått

a) i allmänhet: kuberne på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens;

å) särskildt för uppmätning af varor medelst målkärl:

1 kubikdecimeter kallas en liter,

1 liter delas i............... Ib deciliter,

1 deciliter „ ............... 10 centiliter,

100 liter kallas en hektoliter;

4:o för vigt

1 kilogram delas i.....

1 hektogram „ .....

1 gram „ .....

1 decigram „ .....

1 centigram „ .....

1000 kilogram kallas en ton.

Utom ofvannämnda mått skola för uppmätning af träkol och ved följande begagnas:

1 kolläst (ny) är lika med 20 hektoliter. _ t

1 vedfamn (ny) utan afseende å vedens längd, mätes af fyra qvadratmeter. Der icke i afseende å vedmått särskild öfverenskommelse om vedens längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1 meter, så att vedfamnen då innehåller 4 kubikmeter.

10 hektogram, 100 gram,

10 decigram, 10 centigram, 10 milligram,

3:o.

I afseende å meterns och kilogrammets storlek skola tva Rikslikare tjena till yttersta efterrättelse. Närmare bestämmelser angående dessa likares beskaffenhet, förvarande och begagnande meddelas af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Vetenskaps-Akademien föreslagit.

4:o.

Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas eller mottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vägningsredskap, som undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

Kongl. t\1aj:ts Nåd. Prop. N-.o 38, 3

5:o.

De längdmått, målkärl och vigtlod, Indika kunna blifva föremål för justering, äro följande:

l:o. Längdmått: a) mätkedjor på 10 meter och hela mångfalder af 10 meter; b) mätstockar och mätskal or på 2 och 1 meter samt 5, 2 och 1

decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola vara in-

delade i decimeter, med minst en decimeter indelad i centimeter, och de på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i millimeter;

2:o. Målhärl:^ a) af trä för torra varor på 2 och 1 hektoliter, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 liter samt 5 deciliter; b) af metall för våta och flytande

varor på 30, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centi-

liter; c) af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1 hektoliter;

3:o. Vigtlod: a) af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 kilogram samt 5, 2 och 1 hektogram; b) åt silfver, nysilfver, messing, brons eller annan tjenlig metall eller metallblandning på 200, 100, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 ocli 1 centigram samt 5 milligram.

6:o.

Mått och vigter, som begagnas i Kronans magasin, vid in- och utlastning å fartyg, på offentliga salutorg eller i öppna bodar och magasin, der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som kunna föreskrifvas. Från sådan omjustering vare dock frikallade de på apoteken brukade vigter, som understiga en decigram; skolande dessa vigter i stället vid apoteks-visitationerna pröfvas af vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

Likarmade vågar, decimal- och centesimal-vågar samt betsman och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den omjustering, som för mått och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och centesimal-vågar samt betsman ecb pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt de inskränkningar, Kongl. Maj:t bestämmer.

7 :o.

Förvaring^- och transportkärl, som efter olika varors beskaffenhet erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så vida deras

i

Kongl. Maj:ts Nåd. Vrop. N:o 28.

uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet; och skall dervid innehållet, uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas. Om förvarings- och transportkärl anses i afseende å vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet angifvas. Vedmått må justeras, då de hafva qvadratisk form med två meters grundlinie och två meters höjd.

Hvad derefter angår öfvergången från det gamla systemet till det nya vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att godkänna följande föreskrifter:

a) Intilldess förutnämnda Rikslikare hinna anskaffas, skola såsom Rikslikare användas, för längdmåttet den messingsstång och för vigten den kilogramvigt af platina, som på Svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades i Paris.

b) Från början af år 1883 må inga andra mått och vigter justeras än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan om mått och vigt.

c) Hädanefter och intill början af år 1883 må det vara tillåtet att justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka indelningar efter nu gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

d) Innehafvare af nu gällande mått och vigter vare ej skyldig att under år 1882 låta dessa omjusteras i annat fall än att anmärkning mot deras riktighet förekommit.

e) Från början af år 1879 och intill början af år 1883 må hvar och en enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande, de hittills gällande eller de nya måtten och vigterna dock så att, då antingen aflenmare eller mottagare af varor sådant fordrar, nu gällande mått och vigter skola begagnas.

f) För åren 1881 och 1882 skola de årliga markegångstaxorna äfvensom alla taxor och förordningar rörande varor och effekter samt afhandlingar mellan enskilda och statens myndigheter upptaga både gamla och nya måttet och vigten.

g) Från början af år 1881 eller tidigare, om så lämpligen ske kan, skall det nya mått- och vigtsystemet uteslutande användas vid tull- och postverken samt vid jern vägstrafiken i riket.

K) För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets tillämpning taga sin början med 1881 ars ingång; dock åligge landtmätare från nämnda tid och intilldess annorlunda varder förordnadt, att uti.egooch delningsb eskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas innehåll, uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet utan äfven i det gamla.

i) Med undantag för hvad under h sagdt är, må från den 1 Januari 1883 i Kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya mått- och

Kong', Moj:ts Nåd, Prop. N:0 28. 5

■vigtsystemet användas; och vid nämnde års början skall den nya stadgan jemväl i allt (ifrigt träda i full verkställighet.

De äiendet tillhörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande utskott, och Kong! Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong!, nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S C A E,

C. J. T hy tellus.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1876.

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

L

Utdrag af Protokollet öfver Civilärenden, hållet inför Hans Makt Konungen i Statsrådet på Stockholms Slott den 3 Mars 1876.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Justitie-Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens, Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre von Offer och Forssell.

Föredragande Departements-Chefen Statsrådet Thyselius yttrade i underdånighet:

o “Uti underdånig skrifvelse den 22 Maj 1875 har Riksdagen anfört, att då det metriska systemet för mått och vigt redan vore genom lag antaget i de flesta Europeiska länder, då det måste lända till stor lättnad i den internationela beröringen för det land, som anslöte sig till detta system, då öfvergåendet till detsamma, hvilket icke saknade jemförelsepunkter med vårt nu varande mått- och vigt-system, hvarken borde eller kunde blifva allt för brådstörtad^ och genom utarbetandet och spridandet af lättfattliga

2 Kongl. Maj:tb Nåd. Prop. N:o 28.

och upplysande skrifter, genom meddelande af undervisning i skolorna och andra till bnds stående medel, allmänheten kunde göras förtrogen med det nya systemet, hvilket borde medföra mindre svårigheter för en nation, som i likhet med den Svenska begagnade tiotalsräkningen, samt då meranämnda system redan vore hos oss genom lag infördt för medicinskt bruk och i fråga om mynt, Riksdagen funnit dess införande i de Skandinaviska rikena vara önskvärdt; på grund hvaraf och med anledning af ett i ämnet väckt förslag Riksdagen hemställde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka åtgärder kunde finnas lämpliga för att, så fort ske kunde, få infördt det metriska systemet för mått och vigt gemensamt för brödrarikena och Konungariket Danmark.

o

Samma dag, som denna underdåniga skrifvelse afläts, eller den 22 Maj 1875, stadfästade Eders Kongl. Maj:t Norska Storthingets den 12 i samma månad fattade beslut om antagande af en “Lov om metrisk maal och vegt.“ Denna lag stadgar, att från den tid, Eders Kongl. Maj:t eger bestämma, dock icke tidigare än tre år efter lagens utfärdande, de metriska måtten och vigterna få användas i allmän handel och rörelse och uteslutande skola begagnas vid alla beräkningar af tull- och andra allmänna afgifter och taxor, samt att efter ytterligare tre år, räknade från nämnda tidpunkt, inga andra mått och vigter än de metriska få begagnas vid handel eller eljest, då varor skola efter mått eller vigt aflemnas eller emottagas. Det metriska mått- och vigtsystemet är således redan genom lag i Norge antaget.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 2 Juli 1875 af Riksdagens förutnämnda underdåniga skrifvelse uppdragit åt Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena att genom vederbörande inhemta upplysningar, på hvad ståndpunkt frågan om införande af det metriska systemet för mått och vigt då i Danmark sig befunne, har genom Kongl. Danska utrikesministern erhållits upplysning, att, efter det i Danmark blifvit den 20 Augusti 1873 nedsatt en komité för afgifvande af betänkande och förslag i ämnet, denna komité uti utlåtande den 21 påföljde December tillstyr kt, att det metriska systemet måtte införas först såsom tillåtet jemte det äldre och efter några få år såsom det enda lagliga; att enär uti flera (ifver komiténs betänkande infordrade yttranden framstälts invändningar mot antagande af komiténs förslag, Kongl. Danska Inrikes-ministeriet ansett frågan om införande af det metriska systemet' böra tillsvidare hvila, desto hellre som, med hänsyn till dåvarande förhållanden inom grannrikena Sverige och Norge, icke kunde förutsättas, att den ifrågavarande reformen, hvars genomförande någorlunda samtidigt i de tre nordiska rikena ansåges önskvärdt, i något af granrikena vore omedelbart förestående; samt att emeller-

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 38. ■■■

tid Inrikes-ministeriet, efter erhållen kännedom derom att förslag om reformens genomförande vore å bane såväl i Sverige som i Norge, ånyo tagit saken under behandling samt delgifvit ordföranden i förutnämnda komité de öfver dess betänkande afgifna yttranden med anmodan att inkomma med det utlåtande, som af de mot komiténs förslag framställda anmärkningar kunde föranledas.

Efter emottagandet af dessa upplysningar föredrogs ärendet ånyo inför Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober; och fann Eders Kongl. Maj:t, som lika med Riksdagen ansåg åtgärder böra vidtagas för införande af det metriska mått- och vigtsystemet, skäligt anbefalla Vetenskaps-Akademien att, så fort sig göra läte, afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar i ämnet.

Sedan i anledning häraf Vetenskaps-Akademien uppdragit åt eu komité, bestående af Akademiens ledamöter, Generallöjtnanten m. in. Herr Friherre F. J. Wrede, samt Professorerne m. m. E. Edlund och D. G. Lindhagen, att utarbeta förslag till författning för metersystemets införande till bruk i allmän handel och rörelse i riket, äfvensom att i öfrigt afgifva det betänkande, hvartill den nådiga remissen kunde föranleda, och bemälda komité fullgjort sitt uppdrag, har Akademien uti underdånigt memorial den 5 sistlidne Januari öfveidemnat det af komitén utarbetade författningsförslag och utlåtande i ämnet, hvilka Akademien för sin del gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit. Handlingar^ blefvo härefter den 8 i sistnämnde månad remitterade till Landtmäteri-Styrelsen, som den 2 påföljande Februari inkom med underdånigt utlåtande jemte utdrag af det i ärendet hos Landtmäteri-Styrelsen förda protokoll. “

Departements-Chefen redogjorde nu för innnehållet af förutnämnde handlingar samt hemstälde, att ej mindre Vetenskaps-Akademiens komités författningsförslag och utlåtande än äfven Landtmäteri-Styrelsens utlåtande jemte ofvannämnda protokollsutdrag måtte få såsom bilagor åtfölja detta protokoll. Sedan Departements-Chefen derjemte tillkännagifvit, att Kongl. Danska utrikesministern uti skrifvelse den 15 sistlidne Februari till Kongl. Maj:ts minister i Köpenhamn meddelat, att Kongl. Danska Regeringen hade för afsigt, så vidt möjligt vore, främja införandet i Danmark af det metriska systemet för mått och vigt, hvarom öfverläggningar i vederbörande ministerier påginge, men att lagförslag i ämnet icke kunde föreläggas den då församlade Danska riksdagen, anförde Departements-Chefen vidare:

4 Kongl. 31aj:ts Nåd. Prop. N:o 28.

“Af Riksdagens uti förutnämnda skrifvelse uttalade önskan, att det metriska systemet för mått och vigt må, så fort ske kan, införas i brödrarikena och Danmark, torde måhända höra dragas den slutsats, att Riksdagen är benägen för den sålunda ifrågasatta, vid det under sommaren 1872 i Köpenhamn hållna tredje Skandinaviska Nationalekonomiska möte förordade reformens genomförande, endast under den förutsättning att sådant eger rum någorlunda samtidigt i Norge och Danmark. Ehuru det metriska systemet icke ännu är i sistnämnda land antaget för mått och vigt, såsom i Norge egt rum, och det ej heller under innevarande år lärer komma att der införas, synes dock, på grund af det från Kongl. Danska Regeringen erhållna meddelande, som skulle öfvergången till samma system vara nära förestående. Vid sådant förhållande och då ett i enahanda riktning å Sveriges sida fattadt beslut åtminstone icke lärer kunna aflägsna tidpunkten för Danmarks anslutande till ett system, som förut blifvit antaget jemväl för Tyskland, dess stora gränsstat i söder, torde icke eller i Sverige böra fördröjas med vidtagandet af erforderliga åtgärder för införande af det metriska mått- och vigtsystemet, hvaraf gagnet och ändamålsenligheten redan blifvit af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen sammanstämmande vitsordade, och får jag alltså, på det en på detta system grundad stadga om mått och vigt jemte nödiga föreskrifter rörande öfvergången från det nu gällande till det. nya systemet må kunna så snart som möjligt varda utfärdad, i underdånighet tillstyrka, att frågan härom i de delar, som böra underställas Riksdagens pröfning, hänskjutes till det nu församlade Riksmötet.

Beträffande de stadganden, i afseende å hvilka Riksdagens yttrande således bör inhemtas, biträder jag i allt hufvudsakligt Vetenskaps-Akademiens förslag och utlåtande, hvilka jag för undvikande af vidlyftighet anhåller få åberopa. Härvid torde det dock tillåtas mig erinra dels att, ehuru jag finner de skal, Landtmäteri-Styrelsen anfört för bibehållande af benämningen myriameter å multipel 10,000 meter, vara förtjenta af uppmärksamhet, jag likväl, vid det förhållande att denna multipel enligt Norska lagen benämnes mil (ny), äfven i denna del instämmer i Vetenskaps- Akademiens förslag endast med den förändring att benämningen “mil (ny)“ utbytes mot “ny mil“, dels och att jag af samma skäl anser den i Norska lagen antagna benämningen “Ton“ för 10,000 kilogram vara att föredraga framför det af Vetenskaps-Akademien föreslagna “Tonn“. Hvad derefter angår frågan om öfvergången från det gamla systemet till det nya, anser jag väl lika med Vetenskaps-Akademien att en tid af fyra år bör medgifvas, hvarunder begagnandet af båda systemen är i handel och rörelse tilllåtet; men då alla nödiga anordningar för det nya systemets tillämpning icke torde medhinnas före 1879 års ingång, synes mig öfvergångstiden höra bölja

5 Kongl. May.ts Nåd. Trop. N:o SS.

först med sistnämnda år och följaktligen med det metriska systemets definitiva införande i hela dess omfattning böra anstå till 1883 års ingång; anhållande jag härvid få erinra, att enligt inhemtad upplysning if Norge blifvit nedsatt en komité för att träffa nödiga anordningar i ochf för det metriska systemets införande men att denna komité hittills icke afgifvit något underdånigt utlåtande i ämnet.

I sammanhang med afgifvandet af förslag till stadgar om rikets mått och vigt efter metersystemet, har Vetenskaps-Akademien väckt fråga om förändring i nu gällande bestämmelser angående öfverinseendet öfver justeringen af mått och vigt med hvad dertill hörer, samt föreslagit, att detta öfverinseende skulle utöfvas af eu Central-Justeringsbyrå; att General- Direktören för landtmäteriet skulle vara chef för denna byrå, i hvilken eu af Kongl. Maj:t förordnad vetenskapsman med fysikaliska och tekniska insigter skulle såsom ledamot ega säte och stämma vid behandlingen af alla sådana, mått och vigt rörande mål, för hvilkas utredning och bedömande insigter af ifrågavarande art vore nödiga; samt att denne vetenskapsman derjemte skulle leda och öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar, Indika borde ske med större noggranhet än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel och rörelse blefve stadgad.

Beträffande detta förslag bar inom Landtmäteri-Styrelsen väsendtligen olika meningar uttalats, i det Öfveringeniören ansett justerings verket hädanefter såsom hittills böra lyda under Landtmäteri-Styrelsen samt afstyra förslaget, i hvad detsamma afsåga inrättandet af en ny centraljusteringsbyrå, men General-Direktören ansett justeringsväsendet med hvad' dertill hörer böra helt och hållet skiljas från Landtmäteri-Styrelsen och dess chef; och har General-Direktören dels fästat uppmärksamheten å åtskilliga omständigheter, i afseende å hvilka nödiga bestämmelser skulle saknas i Vetenskaps-Akademiens förslag, dels ock, med antydan, huru enligt General-Direktöretis åsigt öfverinseendet öfver justeringen borde anordnas, tillika anfört, att, i händelse hans förslag vunne bifall, deraf borde föranledas åtskilliga ändringar i General-Landtmäteri-Kontorets organisation, hvarom General-Direktören anhölle att få i särskildt underdånigt memorial sig vidare yttra.

Af hvad jag sålunda i största korthet erinrat torde framgå, att frågan om inrättande af en särskild Centraljusteringsbyrå kan blifva ganska vidtomfattande. Innan densamma till siutligt afgörande företages, erfordras derföre fullständigare utredning än som hittills kunnat åstadkommas. Då emellertid ordnandet af justeringsväsendet icke oskiljaktigt sammanhänger med antagandet af nytt system för mått och vigt, torde ej vara af nöden

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 28.

nu ingå i vidare pröfning af berörda fråga, utan anhaller jag, att, sedan denna fråga vunnit erforderlig beredning, få till densamma återkomma.

På grund af hvad jag sålunda anfört tillstyrker jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen att antaga följande bestämmelser att införas i den allmänna stadga om mått och vigt efter metersystemet, hvilken, i händelse detta system varder af Riksdagen antaget, kommer att af Eders Kongl. Maj:t utfärdas.

1.

Rikets mått skall vara grundadt på metern med dess underafdelningar och mångfalder. För rikets vigt fastställes såsom enhet kilogrammet med dess underafdelningar och mångfalder.

2.

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

l:o) för längdmått

1 meter delas i.........10 decimeter;

1 decimeter „ .........10 centimeter;

1 centimeter „ .........10 millimeter;

1000 meter kallas en kilometer,

10000 meter kallas en ny mil;

2:o) för ytmått

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens;

b) särskildt för uppmätning af jordområden:

100 qvadratmeter kallas en ar;

100 ar kallas en hektar.

3:o) för rymdmått:

a) i allmänhet kuberna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens,

b) särskildt för uppmätning af varor medelst målkärl;

1 kubikdecimeter kallas en liter,

1 liter delas i .............10 deciliter,

1 deciliter „ .............10 centiliter,

100 liter kallas en hektoliter,-

4:o) för vigt:

1 kilogram delas i 1 hektogram „

10 hektogram, . 100 gram,

Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 28. 7

1 gram delas i............ 10 decigram,

1 decigram „ ............ 10 centigram,

1 centigram „ ............ 10 milligram,

1000 kilogram kallas en ton.

Utom ofvannämnda mått skola för uppmätning af träkol och ved följande begagnas:

1 kolläst (ny) är lika med 20 hektoliter,

1 vedfamn (ny), utan afseende å vedens längd, mätes af 4 qvadratmeter.

Der icke i afseende å vedmått särskild öfverenskommelse om vedens längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1 meter, så att vedfamnen då innehåller 4 kubikmeter.

3.

I afseende å meterns och kilogrammets storlek skola två Rikslikare tjena till yttersta efterrättelse. Närmare bestämmelser angående dessa likares beskaffenhet, förvarande och begagnande meddelas af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Vetenskaps-Akademien föreslagit.

4 Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas eller emottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vägningsredskap, som undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

5.

De längdmått, målkärl och vigtlod, hvilka kunna blifva föremål för justering, äro följande:

l:o. Längdmått: a) mätkedjor på 10 meter och hela mångfalder af 10 meter, b) mätstockar och mätskalor på 2 och 1 meter samt 5, 2, och 1 decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola vara indelade i decimeter med minst en decimeter indelad i centimeter och de på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i millimeter;

2:o. Målkärl: a) af trä för torra varor på 2 och 1 hektoliter, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, samt 5 deciliter, b) af metall för våta och flytande varor på 30, 20, 10, 5, 2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centiliter, c) af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1 hektoliter.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

3:o. Vigtlod: a) af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 kilogram samt 5, 2 och 1 hektogram, b) af silfver, nysilfver, messing, brons eller annan tjenlig metall eller metallblandning på 200, 100, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 och 1 centigram samt 5 milligram.

6.

Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och utlastning å fartyg, på offentliga salutorg, eller i öppna bodar och magasin, der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som kunna föreskrifvas. Från sådan omjustering vare dock frikallade de på apotheken brukade vigter, som understiga en decigram; skolande dessa vigter i stället vid apotheksvisitationerna pröfvas af vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

Likarmade vågar, decimal- och centesimal-vågar samt betsman och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den omjustering, som för mått och vigter är föreskrifven. Begagnandet af decimal- och centesimalvågar samt betsman och pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt de inskränkningar, Kongl. Maj:t bestämmer.

7.

Förvarings- och transportkär], som efter olika varors beskaffenhet erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så vida deras uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet; och skall dervid innehållet, uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas. Om förvarings- och transportkärl anses i afseende å vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet angifvas. Vedmått må justeras, då de hafva qvadratisk form med två meters grundlinie och två meters höjd.

Hvad derefter angår öfvergången från det gamla systemet till det nya, torde Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen göra framställning om godkännande af följande föreskrifter:

a. Intilldess förutnämnda rikslikare hinna anskaffas skola såsom rikslikare användas, för längdmåttet den messingsstång och för vigten den

kilogramvigt

Kong}. Maj:ts Nåd. Prop. N:cSS. 9

kilogramvigt af platina, som på Svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades i Paris.

b. Från början af år 1883 må inga andra mått och vigter justeras än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan om mått och vigt.

c. Hädanefter och intill början af år 1883 må det vara tillåtet att justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka indelningar efter nu gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

d. Innnehafvare af nu gällande mått och vigter vare ej skyldig att under år 1882 låta dessa omjusteras i annat fall än att anmärkning mot deras riktighet förekommit.

e. Från början åt år 1879 och intill början af 1883 må hvar och en enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande, de hittills gällande eller de nya måtten och vigterna, dock så att, då antingen aflemnare eller mottagare af varor sådant fordrar, nu gällande mått och vigter skola begagnas.

f. För åren 1881 och 1882 skola de årliga markegångstaxorna äfvensom alla taxor och förordningar rörande varor och effekter samt afhandlingar mellan enskilde och statens myndigheter upptaga både gamla och nya måttet och vigten.

g. Från början af år 1881, eller tidigare, om så lämpligen ske kan, skall det nya mått- och vigt-systemet uteslutande användas vid tullocli postverken samt vid jernvägs-trafiken i riket.

h. För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets tillämpning taga sin början med 1881 års ingång; dock åligge landtmätare från nämnda tid, och intill dess annorlunda varder förordnadt, att uti egooch delningsbeskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas innehåll, uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet utan äfven i det gamla.

i. Med undantag för hvad under It sagdt är, må från den 1 Januari 1883 i kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya måttoch vigtsystemet användas; och vid nämnda års början skall den nya stadgan jemväl i allt öfrigt träda i full verkställighet. “

Uti allt hvad föredragande Departements-Chefen sålunda anfört och hemställt, instämde Statsrådets öfriga ledamöter;

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 38.

Och behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna bifall samt befalde att Nådig Proposition i ämnet, så lydande som bilagan B till detta protokoll utvisar, skulle i vanlig ordning till Riksdagen aflåtas.

In fidem

Paul Strandberg.

Stockholm, K. L. Beckman, 187i>.

Underdånigt förslag

till

Stadga om Rikets mått ocli vigt efter metersystemet.

§ i-

Mom. 1. Rikets mått skall vara grundad! pa metern, med dess underafdelningar och mångfalder efter decimalsystemet.

Mom. 2. Rikets vigt skall vara grundad på Kilogrammet, med dess underafdelningar och mångfalder efter decimalsystemet.

§2-

Indelningen af mått och vigt skall vara följande:

Ro) för längdmått:

1 meter........... delas i 10 decimeter,

1 decimeter......... „ 10 centimeter,

1 centimeter........ „ 10 millimeter,

1,000 meter kallas...........en kilometer,

10,000 meter „ ...........eu mil (ny).

2:o) för ytmått:

a) i allmänhet: qvadraterna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens; således:

1 qvadratmeter = 100 qvadratdecimeter,

1 qvadratdecimeter = 100 qvadratcentimeter,

1 qvadratcentimeter = 100 qvadratmiliirneter,

1 qvadratkilometer = 1,000,000 qvadratmeter.

b) särskilda för uppmätning af jordområden:

100 qvadratmeter kallas en ar,

100 ar...... „ en hektar.

3:o) för rymdmått:

a) i allmänhet: kuberna på längdmåtten utan andra särskilda benämningar än dem, som följa af längdmåttens; således:

1 kubikmeter = 1,000 kubikdecimeter,

1 kubikdecimeter = 1,000 kubikcentimeter,

1 kubikcentimeter = 1,000 kubikmillimeter.

b) särskilt för uppmätning af varor medelst målkärl:

1 kubikdecimeter kallas eu liter,

1 liter delas i.....10 deciliter,

1 deciliter „ 10 centiliter,

100 liter kallas .... en hektoliter.

4:o) för vigt:

1 kilogram delas i 10 liektogram,

1 liektogram „ 100 gram,

1 gram „ 10 decigram,

1 decigram „ 10 centigram,

1 centigram „ 10 milligram,

1,000 kilogram kallas en tonn.

§ 3-

Mom. 1. Utom de i § 2 bestämda mått skola för uppmätning af träkol och ved följande begagnas:

1 kolläst (ny), är lika med 20 hektoliter,

1 vedfamn (ny), utan afseende på vedens längd, mätes af 4 qvadratmeter.

Mom. 2. Der icke i afseende på vedmått särskild öfverenskom-

melse om vedens längd är träffad, skall veden anses hafva en längd af 1 meter, så att en vedfamn då innehåller 4 kubikmeter.

§ 4-

Mom. 1. 1 afseende på meterns och kilogrammets storlek skola

följande två Rikslikare tjena till yttersta efterrättelse:

l:o) Rikslikare för längdmåttet skall vara ett metermått af platinairidium, justeradt till likhet med det metermått, som, enligt den år 1872 i Paris församlade internationela meterkommissionens, af Oss och af öfriga deltagande länders regeringar sedermera stadfästade beslut, skall gälla såsom internationel prototyp för längdmåttet. Denna Rikslikare skall vid temperaturen för smältande is angifva meterns rätta längd.

2:o) Rikslikare för vigten skall vara en kilogramvigt af platinairidium, justerad till likhet med den kilogramvigt, som, enligt beslut af den ofvan omförmälda internationela meterkommissionen, skall gälla såsom internationel prototyp för vigten. Denna Rikslikare skall i lufttomt rum angifva kilogrammets rätta vigt.

Mom. 2. Rikslikare skola, jemte dem tillhörande original-] ustcringsprotokoll, vara nedlagda i Vår skattkammare under Vårt och Rikets Kammar-kollegii vård, och få till jemförelse begagnas endast med Vårt, på derom gjord underdånig ansökning, särskilt meddelade nådiga tillstånd, och då endast af' sådane män, livilka Vår Vetenskaps-akademi eller annan af Oss utsedd vetenskaplig myndighet anser äga de insigter och den praktiska färdighet, som härtill fordras, samt i närvaro af en utaf bemälda kollegium och en af den vetenskapliga myndigheten utsedd person, hvilka båda skola tillse, att ingen ändring eller skada dervid sker, och deröfver till Kammar-kollegium afgifva intyg.

§ 5-

Mom. I. Ett metermått och en kilogramvigt, af samma material och beskaffenhet som de i § 4 omförmälda Rikslikarne och justerade samtidigt med dem, skola, såsom Reservrikshkare, förvaras hos Vår Vetenskapsakademi, och de dertill hörande original-juste ringsprotokollen i Vår Skattkammare.

Mom. 2. I händelse någon af de i Vår Skattkammare förvarade Rikslikare skulle förkomma eller blifva skadad, åligge Kammar-kollegium att derom hos Oss göra underdånig anmälan; och skall i sådant fäll den förkomna eller skadade ersättas med den hos Vetenskaps-Åkademien förvarade motsvarande Reservrikslikaren.

Jt

4 Mom. 3. Minst hvart tionde år skola Rikslikarne med Reservrikslikarnc jemföras af två sakkunnige män, hvilka utses af Vår Vetenskaps- Alcademi; och skola protokollen öfver dessa jemförelser förvaras i Vår Skattkammare.

§ 6-

Intilldess de i §§ 4 och 5 omförmälda Rikslikarne och Reservrikslikarne hunnit anskaffas, skola såsom Rikslikare användas:

l:o) för längdmåttet: den messingsstång, som på svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades i Paris, och som, enligt officiel! justeringsprotokoll af den 24 September samma år, vid temperaturen för smältande is har mellan midtpunkterna af sina ändytor eu längd af

1 meter — 0,0133 millimeter.

2: o) för vigten: den kilogram vigt af platina, som på svenska statens bekostnad år 1867 anskaffades i Paris, och som, enligt officiel! justeringsp’’otokoll af den 24 September samma år, i lufttomt rum väger

1 kilogram + 1,55 milligram.

§ 7-

Vid handel eller eljest, då varor efter mått eller vigt skola aflemnas eller emottagas, må endast begagnas mått eller vigter och vigtredskap, som undergått justering af vederbörligen förordnad justerare.

§

Öfverinseende! öfver den i § 7 omförmälda justering skall utöfvas af en Central-justering sbyrå, för hvilken Generaldirektören för landtmäteriet skall vara chef, och i hvilken en af Oss dertill förordnad vetenskapsman, med fysikaliska och tekniska insigter, skall såsom ledamot äga säte och stämma i alla sådana, mått och vigt beträffande mål, för hvilkas utredning och bedömmande insigter af ifrågavarande art äro nödiga. Denne vetenskapsman skall derjemte leda och öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar, hvilka böra ske med större noggranhet än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel och rörelse varder stadgad.

§ 9.

Mom. 1. Utom de i §§ 4 och 5 omförmälda Rikslikarne och Re-

servrikslikarne skola anskaffas Hvfvudnormetter för justering eif mått och vigt, två för längdmåttet och två för vigten.

Monn. 2. Hufvudnormalerne för längdmåttet skola vara så justerade att de vid f 15 grader efter Celsii thermometer angifva meterns rätta längd, och i öfrig! vara af den beskaffenhet Vi framdeles vilja bestämma.

Mom. 3. Hufvudnormalerne för vigten skola vara så justerade, att de i lufttomt rum angifva kilogrammets rätta vigt och derjemte äga en bestämd volum, hvilken, äfvensom deras öfriga beskaffenhet, Vi vilja framdeles bestämma.

Mom, 4. Det ena exemplaret af hvardera Hufvudnormalen, för längdmåttet och för vigten, skall förvaras hos Vår Vetenskaps-Akademi, och det andra i Central-justeringsbyrån.

Mom. 5. Vid begagnandet af Hufvudnormalerne för längmåttet må, likasom vid begagnandet af Rikslikarne och Reservrikslikarne, för jämförelser endast användas mikroskop, anbragta å lämplig komparations-apparat.

Mom. 6. Öfver Hufvudnorma'ernes justering skola protokoll föras, hvilka i original skola förvaras hos Vår Vetenskaps-Åkademi.

§ 10-

De i §§ 1, 5 och 9 omförmälda protokoll öfver justeringar och jemförelse!’ beträffande Rikslikarne, Reservrikslikarne och Hufvudnormalerne skola, jemte det de i original förvaras dels i Vår Skattkammare och dels hos Vår Vetenskaps-Akademi, offentliggöras i dennas handlingar.

§ 11-

De längdmått, målkärl och vigtlödjor, hvilka, så framt de för öfrigt äro förfärdigade i öfverensstämmelse med de föreskrifter Vi framdeles komma att derom gifva, kunna blifva föremål för justering, äro följande:

Ro) Längdmått:

a) Mätkedjor på 10 meter, och hela mångfalder af 10 meter.

b) Mätstockar och mätskalor på 2 och 1 meter, samt 5, 2 och 1 decimeter, af hvilka de på 2 och 1 meter samt 5 decimeter skola vara indelade i decimeter med minst en decimeter indelad i centimeter, och de på 2 och 1 decimeter i centimeter med minst en centimeter i millimeter.

2:o) Målkärl:

a) Målkärl af trä för storrå varor på 2 och 1 hektoliter, 50, 20,

10, 5, 2 och 1 liter, samt 5 deciliter.

b) Målkärl af metall för våta och flytande varor på 30, 20, 10, 5,

2 och 1 liter, 5, 2 och 1 deciliter samt 5 centiliter.

c) Målkärl af metall för mätning af stenkol och cokes på 2 och 1

hektoliter.

3:o Yigtlödjor:

a) Vigtlödjor af jern, brons eller messing på 100, 50, 20, 10, 5, 2

och 1 kilogram, samt 5, 2 och 1 hektogram.

b) Vigtlödjor af silfver, nysilfver, messing, brons eller annan tjenlig

metall eller metallblandning på 200, 100, 50, 20, 10, 5, 2 och 1 gram, 5, 2 och 1 decigram, 5, 2 och 1 centigram, samt 5 milligram.

§ 12-

Utom de i § 11 uppräknade skola äfven de vigtlödjor justeras, hvilka, till kontroll å de i riket såsom lagligt betalningsmedel gällande guldmynt, är o i Vår Kungörelse af den 16 Oktober 1874, angående normaloch passervigter för guldmynt, föreskrifna.

§ 13.

Mom. /. För att vid första justering kunna godkännas skola mått och vigtlödjor ega den noggrannhet, att deras fel, öfver eller under rätta måttet eller vigten, ligga inom de gränser Vi framdeles vilja bestämma.

Mom. 2. Mått och vigtlödjor må, för att i allmän handel och rörelse kunna begagnas, icke vara behäftade med fel som äro mer än dubbelt så stora som de enligt mom. 1 af denna § för första justeringen tillåtna.

§ 14-

Mått och vigter, som begagnas i kronans magasin, vid in- och utlastning å fartyg, på offentliga salu torg, eller i öppna bodar och magasin,

der handel och rörelse idkas, skola omjusteras, längdmåtten hvart femte år, samt målkärl och vigter hvart tredje år, och skola dervid godkännas, så vida deras fel icke öfverstiga de gränser, som i mom. 2 af § 13 blitvit för bruk i allmän handel och rörelse bestämda. Från sådan omjustering vare dock frikallade de på apotheken brukade vigter, som understiga 1 decigram, skolande dessa i stället vid apotheksvisitationerna pröfvas af vederbörande läkare samt, om de dervid eller eljest befinnas oriktiga, efter omständigheterna omjusteras eller kasseras.

§ 15-

Mom. 1. Likarmade vågar, decimal- och centesimalvågar samt betsman och pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den periodiska omjustering, som i § 14 för mått och vigter är föreskrifven.

Mom. 2. Begagnandet af decimal- och centesimalvågar samt betsman och pyndare i allmän handel och rörelse skall vara underkastadt de inskränkningar Vi framdeles vilja bestämma.

§ 16.

Mom. 1. Förvarings- och transportkärl, som efter olika varors beskaffenhet erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, justeras, så vida deras uppmätning kan ske med tillräcklig noggranhet, och skall dervid innehållet, uttryckt i liter, tydligt på kärlet angifvas.

Mom. 2. Om förvarings- eller transportkärl anses i afseende på vigten tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet angifvas.

§ u.

Vedmått må justeras, då de hafva qvadratisk form med 2 meters grundlinie och 2 meters höjd; och skola dessutom deras mot grundlinien vinkelräta sidor vara indelade från 2 till 2 decimeter.

§ 18.

Då förvandling af hittills gällande mått eller vigt till mått eller vigt efter det i denna stadga föreskrifna nya systemet, eller omvändt, erfordras, skall sådan förvandling beräknas efter följande förhållanden:

i:o) Längdmått:

1 fot...........lika med 0,29690 meter,

1 ref........... ,, 29,690 „

1 mil (gammal)..... „ 1,0689 mil (ny),

1 meter......... „ 3,3681 fot,

1 mil (ny). ....... „ 0,9356 mil (gammal).

2:o) Ytmått:

1 qvadratfot.......lika med 0,08815 qvadratmeter,

1 qvadratref....... „ 8,815 ar,

1 qvadratmeter..... „ 11,344 qvadratfot,

1 ar........... „ 11,344 qvadratstänger,

1 hektar......... „ 11,344 qvadratref (— 2,0257 tunnland).

3:o) Rymdmått:

1 kubikfot.......lika med 0,02617 kubikmeter = 26,17 liter,

1 kanna........ „ 2,617 liter,

1 kolläst (gammal) . . ,, 19,78 hektoliter = 0,989 kolläst (ny),

1 kubikmeter..... „ 38,21 kubikfot,

1 liter......... „ 0,3821 kanna,

1 kolläst (ny)..... „ 1,011 kolläst (gammal).

4:o) Yigt:

1 skålpund.......lika med 0,425076 kilogram,

1 centner........ „ 42,5076 „

1 nyläst........ „ 4,25076 tonn,

1 kilogram....... „ 2,35252 skålpund,

1 tonn......... „ 0,235252 nyläst.

5:o) Vedmalt:

1 gammal vedfamn af 8 fots grundlinie och 6 fots böjd, utan afseende på vedens längd är lika med 1,058 famn (ny), och tvärtom,

1 vedfamn (ny) är lika med 0,945 gammal famn.

§ 19-

§19.

Mått och vigter af de slag och indelningar, som i denna stadga finnas bestämda, må härefter, i den mån dertill erforderliga likare och modeller blifva att tillgå, när som helst justeras.

§ 20.

Från början af år 1882 må ingå andra mått och vigter justeras än de, som äro inrättade efter denna stadga och-de föreskrifter Vi för öfrigt komma att derom gifva.

§ 21.

Det må hädanefter och intill början af är 1882 vara tillåtet att justera efter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor, å hvilka indelningar efter hittills gällande fot och dess delar jemväl äro anbragta.

§ 22.

Ingen innehafvare af hittills gällande mått och vigter vare skyldig att under år 1881 låta dessa omjusteras i andra fall, än då anmärkning mot deras riktighet blifvit från vederbörandes sida gjord.

§ 23.

Från början af år 1878 och intill början af år 1882 må hvar och eu enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget godtfinnande, det hittills gällande eller det nya mått- och vigtsystemet, dock så att, då antingen aflemnare eller mottagare af varor sådant fordrar, hittills gällande mått och vigter skola begagnas.

§ 24.

Vid kronans magasin och förråd skola efter denna stadga inrättade mätstockar, målkärl och vigter vid 1880 års början vara anskaffade för att vid påfordran kunna användas.

§ 25‘

För åren 1880 och 1881 skola de årliga markegångstaxorna, äfvensom alla taxor och förordningar rörande varor och effekter, samt afhandlingar mellan enskilde och statens myndigheter upptaga både gamla och nya måttet och vigten.

§ 26-

Senast från början af år 1880 skall det nya mått- och vigtsystemet uteslutande användas vid tull- och postverken samt vid jernvägstrafiken i riket.

§ 27-

För landtmäteriförrättningar skall det nya längd- och ytmåttets tillämpning taga sin början med 1880 års ingång; dock åligge landtmätare, ifrån nämnda tid och tilldess annorlunda varder förordnadt, att uti ägooch delningsbeskrifningar införa, i särskilda kolumner, jordområdenas innehåll uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet, utan äfven i det gamla.

§ 28-

Med undantag för hvad i § 27 sagdt är, må, från den 1 Januari 1882, i kronans räkenskaper och förhandlingar endast det nya mått- och vigtsystemet användas; och vid nämnda års början skall den nya stadgan jemväl i allt öfrigt träda i full verkställighet.

11 Till Kong! Vetenskaps-Akademien.

Sedan Kong!. Maj:t genom nådig skrifvelse af den 22 sistlidne Oktober behagat anbefalla Kongl. Vetenskaps-Akademien att afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar angående det metriska måttoch vigtsystemets införande i Riket, och Akademien vid sin sammankomst den 10 November till oss undertecknade remitterat samma nådiga skrifvelse jemte åtföljande handlingar, få vi efter noggrant bepröfvande af detta vigtiga ärende till Akademien aflemna följande yttrande, åtföljdt af förslag till stadga om ifrågavarande systems införande i Riket.

Genom Kongl. Maj:ts nådiga stadga om mått och vigt af den 31 Januari 1855 afskaffades de många slag af mått och vigter som förut i Riket begagnats och i stället infördes ett enda mått- och vigtsystem, grundadt på decimalindelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning med begagnandet af foten såsom enhet för längdmåttet och viktualie-skålpundet såsom enhet för vigten. Denna stadga innehöll endast de allmänna bestämmelserna rörande det nya mått- och vigtsysternet, hvaremot de stadganden, som ansågos behöfliga för öfvergången till det nya, äfvensom de speciela föreskrifter, som rörde justeringen och dermed sammanhängande ämnen, upptogos i en särskild förordning och i en Instruktion för Justerare, livilka författningar samma dag utgåfvos. Då nu fråga är om införandet i Riket al det metriska mått- och vigtsystemet, anse vi, att de derför nödiga lagstadgandena lämpligen kunna fördelas på ungefärligen samma sätt, och detta så mycket mer som bestämmelserna för justeringen och hvad dertill hörer svårligen kunna upprättas, innan ännu de allmänna grunderna för sjelfva systemets införande blifvit behörigen gillade och godkände. Vi hafva derföre i nedanstående förslag till stadga endast upptagit de allmänna grundbestämmelserna jemte de få stadganden rörande öfvergången från det gamla

till det nya systemet, som vi ansett vara behöfliga, förutsättande dervid att, om detta förslag blifver faststäldt, de speciela bestämmelserna komma att upptagas i en särskild Kongl. Förordning.

Då det egentliga motivet för införandet af det metriska mått- och vigtsystemet består deri, att detta system är antaget af många andra nationer och derigenom erhållit en internationel karaktär, så hafva vi, på det att detta företräde, som det metriska systemet har framför det nu i Riket gällande, icke skulle i någon mån förringas, ansett det vara olämpligt eller till och med skadligt att införa andra underafdelningar och mångfalder af enheterna än dem, som finnas i det ursprungliga systemet.’

Af samma skäl hafva vi äfven ansett, att namnen på de särskilda måtten och vigterna icke böra undergå någon väsentlig förändring. Erfarenheten har dessutom flerstädes ådagalagt, att, der man på försök upptagit inhemska namn bredvid de ursprungliga, de förra småningom helt och hållet blifvit undanträngda af de senare. Vi hafva derföre bibehållit de ursprungliga, från latinska och grekiska språken hemtade benämningarne och endast till öfverensstämmelse med vårt språks fordringar förändrat deras ändelse!-. Ett undantag från denna allmänna regel har emellertid blifvit föreslaget, i det vi för uppmätning af större afstånd i stället för ordet myriameter begagnat den gamla svenska benämningen mil. Vi hafva ansett oss kunna föreslå denna namnförändring på den grund att, då fråga icke är om stor noggranhet, en myriameter kan anses vara lika med en mil. För uppmätning af ved och träkol hafva vi bibehållit benämningarne vedfamn och kolläst dock med en ringa, i praktiskt hänseende nästan betydelselös ändring af dessa måtts storlek, hvarigenom de ansluta sig till metersystemet.

Åtskilliga mått och vigter hafva, emedan de betraktas såsom enheter, i det ursprungliga metriska systemet erhållit egna benämningar, Indika dock sedermera mer eller mindre kommit ur bruk, äfven i Frankrike. I de flesta länder, Indika infört det metriska systemet, hafva åtskilliga af dessa benämningar icke blifvit upptagna. Sådana benämningar äro myriare som betecknar 10,000 ares eller en qvadrat-kilometer, stére som betyder en kubikmeter samt alla sammansättningar med déca och en sådan med hecto. Då det icke kan vara ändamålsenligt att belasta minnet med benämningar, som nästan alldeles kommit ur bruk, och som dessutom äro obehöfliga, hafva vi i det framstälda lagförslaget icke upptagit myriare och stére och dessutom uteslutit alla sammansättningar med déca, detta senare äfven af det skäl att déca så lätt förvexlas med déci. Samma uteslutningar hafva äfven iakttagits i Norska lagen äfvensom i den för Tyska Riket antagna. Af sammansättningar ne med hecto hafva vi bibehållet hektar, hektoliter och hektogram. För uppmätning

af jordområden har man nemligen behof af hektaren såsom enhet; och hektolitern är enheten vid uppmätning med målkärl af större mängder af torra och flytande varor. Då grammet blott utgör JX}m af kilogrammet, torde äfven upptagandet af hektogrammet såsom en särskild vigtsenhet emellan dem anses vara af behofvet påkalla dt.

Enligt det ursprungliga metriska systemet skulle metern utgöra en tiomilliondel af jordens norra qvadrant, räknad från eqvatorn till polen, och grammet vara lika med vigten af en kubikcentimeter destilleradt vatten vid dess största täthet och vägd i lufttomt ram, samt således ett kilogram i vigt lika med en liter vatten under samma förhållanden. Emedan senare undersökningar hafva ådagalagt, att bestämningen af dessa förhållanden mellan de metriska enheterna och de anförda naturmåtten icke är fullt riktig och dessutom tydligen måste komma att undergå förändring i den mån under,sokningsmethoderna blifva förbättrade och mera noggranna, så har på senare tider den åsigten mer och mer gjort sig gällande, att man And fastställandet af enheterna för mått och vigt måste lemna naturmåtten helt och hållet å sido och uteslutande hålla sig till de på ändamålsenligt och sorgfälligt sätt förvarade prototyperna. Yi hafva derföre i det af oss utarbetade lagförslaget, i motsats till hvad som äger rum t. ex. i den Tyska, äfvensom i den Österrikiska lagen för mått och vigt, icke uppgifVit de metriska enheternas förhållanden till de omnämnda naturmåtten, och detta så mycket heldre som den internationela meterkommissionen af 1872 grundat meterns och kilogrammets storlek uteslutande på de i Franska Riksarkivet förvarade prototyperna.

I den ursprungliga Franska lagen om det metriska mått- och vigtsystemet bestämdes grammet såsom enhet för vigten. Då emellertid grammet är allt för litet för att lämpligen kunna tjena såsom vigtsenhet — det utgör endast omkring af ett svenskt ort — så hafva de flesta nationer, som antagit det metriska systemet, frångått denna bestämning och i stället antagit kilogrammet såsom vigtsenhet, oaktadt det oegentliga som ligger i benämningen, hvilken angifver att denna vigt i sjelfva verket är en mångfald af en annan. Vi hafva ansett det vara lämpligast, att i det framstälda lagförslaget i detta hänseende följa det föredöme, som andra nationer, och bland dem äfven Norge, gifvit.

I afseende på de särskilda paragraferna i det framstälda lagförslaget hafva vi följande att anföra:

§ 2. l:o) Efter ordet mil har ordet ny inom parenthes blifvit tillagdt för att, der större noggranhet är af nöden, skilja detta milmått från det äldre i landet brukliga. Den äldre milen är 36,000 fot, under det att den nya utgör 33,681 fot.

§ 2. 4:o) För 1,000 kilogram hafva vi föreslagit namnet tonn. I

Frankrike kallas samma vigtenhet tonneau, i Tyskland toime och i Norge ton. Vi hafva trott att benämningen tonn härför lämpligen skulle kunna användas, alldenstund 1,000 kilogram är lika med 2,352,5 svenska skålpund, under det att den vigt, som hitintills betecknats med namnet tonn vanligen beräknats till 6 gamla skeppund eller 2,400 skålpund; skilnaden är således icke så stor, att något afseende derpå behöfver fästas i de fall, der endast en mindre noggranhet är af nöden.

§ 3. Om vedfamnsmåttet och kollästen bibehållits oförändrade vid den storlek dessa mått nu äga, hade vedmåttets dimensioner måst uttryckas i bråkdelar af metern och kolmåttet i bråkdelar af hektolitern. För att undvika denna olägenhet hafva för båda föreslagits en förändring, som för vedmåttet ej uppgår till fullt 6 procent och för kolmåttet endast utgör omkring 1 procent. Då uppmätningen af ved och kol endast kan utföras med mindre noggranhet, anse vi, att dessa förändringar af de ifrågavarande måttens storlek är af ringa betydelse.

§§ 4 och 5. Hvad som i dessa paragrafer blifvit föreslaget rörande Rikslikare och Reservrikslikarne öfverensstämmer i motsvarande delar med hvad som finnes intaget i §§ 3, 4 och 5 i nu gällande Stadga.

§ 7. Denna paragraf är lika lydande med § 12 i nu gällande stadga, endast med den skilnad att vi utsträckt justeringsskyldighet äfven till vigtredskap.

§ 8. Vi hafva här föreslagit, att öfverinseendet öfver justeringen och hvad dertill hörer skall handhafvas af en Centraljusteringsbyrå, hvari Generaldirektören för Landtmäteriet är chef. Då på några få undantag när alla justerare i landet tillika äro landtmätare, och då enligt vår åsigt desse framför andra tjensteman, som dertill skulle kunna ifrågakomma, genom sin yrkesbildning i allmänhet äro särdeles passande att öfvertaga justerings bestyret, så synes det oss vara ändamålsenligt, att, såsom hittills, administrationen af justeringsverket anförtros åt samme man, som är chef för Landtmäteriet, och således utgör ett af dennes embetsåligganden. Men enär rör att rätt bedöma vissa frågor, som röra mått och vigt, samt för att verkställa granlaga justeringar fysikaliska och tekniska kunskaper oundgängligen etfordras, h vilka man i allmänhet icke kan vara berättigad förutsätta hos personalen i ett embetsverk, som är inrättadt för helt annat ändamål, så hafva vi ansett det vara nödigt, att en vetenskapsman med dylika kunskaper äger säte och stämma i nämnde centralstyrelse, då frågor der förekomma, för hvilkas utredande och bedömande hans insigter kunna tagas i anspråk. Öfverallt i utlandet, hvarest justerings väsendet blifvit på ett tidsenligt sätt ordnadt, har man, så vidt oss är bekant, sörjt derför, att Cen-

tralstyrelsen för justeringen icke skulle blifva i saknad af nödigt vetenskapligt biträde. Vi hafva trott, att ett sådant biträde billigast skulle kunna anskaffas på det sätt vi föreslagit, enär den ifrågavarande vetenskapsmannen, hvars tid blott till eu del komme att upptagas af justeringsangelä genheter, skulle kunna aflönas med ett mot hans möda svarande arfvode, hvilket dock under de första åren efter beslutet om metersystemets införande bör sättas högre än för framtiden, emedan hans tid under de första åren ofelbart ganska mycket kommer att tagas i anspråk i jemförelse med hvad sedermera bör blifva fallet. Att nu ingå i någon närmare redogörelse för anordningen i öfrigt af den föreslagna Centraljusteringsbyrån anse vi icke lämpligt och hafva blott velat särskildt i afseende härpå framhålla hvad som i paragrafen blifvit upptaget.

§ 9, mom. 2. Då de ojemförligt flesta mätningarna med mätstock i det praktiska lifvet äga rum vid en värmegrad, som betydligt öfverstiger vattnets fryspunkt, så är den bestämningen otvifvelaktigt riktig, att hufvudnormalerne, med hvilka alla justeringsnoimaler skola jemföras, skola hafva sin rätta längd icke vid fryspunkten utan vid en högre temperatur. Om hufvudnormalerne, hvilka icke gerna kunna tillverkas af annat material än en metall, som betydligt utvidgas vid stigande temperatur, hade sin rätta längd vid vattnets fryspunkt, skulle deraf blifva en följd, att alla mätstockar som justerades till likhet med dem vid den temperatur, vid hvilken de vanligen användas, vid samma temperatur blefve icke obetydligt längre än de enligt lag borde vara. Vi hafva derför till normaltemperatur vält 15 grader, vid hvilken temperatur längdmåtten enligt nu gällande stadga hafva sin rätta längd och som ungefärligen motsvarar den medeltemperatur, vid hvilken mätningar vanligen verkställas.

mom. Vi hafva här särskildt framhållit den berättigade fordran, att hufvudnormalen för vigten skall äga en i lag bestämd volum. Om tvänne hufvudnormaler för vigten, hvilka båda i lufttomt rum angifva kilogrammets rätta vigt, hafva olika volum, så måste de, då de vägas i luften, få olika vigt, emedan den af dem, som är större, lyftes mer af luften än den andra. Då det är af den största betydelse, att alla hufvudnormaler för vigten, de må vara förfärdigade i hvilket land som helst och justerade till fullkomlig likhet med den gemensamma vigtprototypen i lufttomt rum, äfven väga lika med hvarandra i luft af samma beskaffenhet, så blir det nödigt att föreskrifva, att de alla skola hafva samma volum. Vi hafva dock till siffran icke uppgifva denna volums storlek, enär vi äga grundadt skal att antaga, att densamma inom kort kommer att blifva föremål för internationel öfverenskommelse.

§§ 11 och 12. Utom de i dessa paragrafer såsom justerbara upp-

gifna valörer på mått och vigter, torde möjligen vid något statens embetsverk, t. ex. postverket, undantagsvis ännu andra, för vinnande af nödig beqvämlighet, finnas behöfliga och i sådant fåll äfven böra justeras; men dylika undantag, som i förekommande särskilda fall på underdånig hemställan torde kunna medgifvas, hafva vi icke ansett kunna eller böra i den allmänna lagen tagas i betraktande.

S 13. mom. 2. Detta moment innehåller eu ändamålsenlig förändring af det lagstadgande, som i detta hänseende hitintills varit gällande. Om felet hos en vigtlod]a vid den första justeringen ligger inpå den undre remediigränsen, så får en sådan vigtlödja efter nu gällande stadga icke undergå den minsta nötning, såvida den vid den derpå följande omjusteringen skall kunna godkännas. Detta är ett obilligt påbud, som helt och hållet undvikes genom det som nu blifvit föreslaget. Ett sådant lagstadgande är ock redan antaget i Norge, Tyska riket, Österrike, Ungern o. s. v.

§ 14. Om moment 2 i § 13 fastställes till lag, blifver deraf, enligt vårt förmenande, en omedelbar följd, att den periodiska omjusteringen af vigtlödjor kan utan något äfventyr uppskjutas till hvart tredje år. Ägare af vigtlödjor blifva derigenom i väsentlig mån befriade från ett besvärligt åliggande, hvilket, enligt hvad vi hafva oss bekant, ganska ofta lärer hafva blifvit försummadt. Det har dessutom hitintills visat sig rott, oaktadt det ofvan antydda, för ägare af vigter särdeles ofördelaktiga påbudet i nu gällande stadga, dock ett jemförelsevis ringa antal vigter blifvit vid omjusteringar kasseradt.

§ 15. Vi hafva upptagit likarmade vågar bland de vågredskap, som äro underkastade godkännande och justering, innan de få i handel och rörelse begagnas. Såsom skäl härtill kan anföras, att dessa vågar torde böra till sin konstruktion godkännas af justerare, innan de utlemnas till praktiskt bruk. Deremot anse vi det icke medföra något gagn att vågar periodiskt omjusteras, emedan de äro lätta att förfalska utan att justeringsmärkena på något sätt skadas, till följd hvaraf dessa märken icke gifva någon säkerhet för, att vågen fortfarande är i behörigt skick. Justeringsmärkena, anbragta på ett vågredskap, bevisa således endast att detsamma vid dess första utlemnande i allmänna rörelsen var af antaglig konstruktion.

§ 16. Vi hafva här föreslagit, att äfven tara vigten å förvarings- och transportkärl må af justerare eller krönare bestämmas och på kärlet anbringas, hvilket utan tvifvel stundom kan blifva af gagn.

§ 18. Vid angifvandet af de äldre måttens och vigtemas förhållande till de metriska eller tvärtom, hafva vi upptagit så många decimaler,

som

som kunna anses vara fullkomligt tillförlitliga och således oberoende af de resultat, som framtida undersökningar kunna komma att lemna.

§§ 19—28. För att förbereda det definitiva införandet af det metriska mått- och vigtsystemet hafva vi föreslagit, att begagnandet af båda systemen skulle i handel och rörelse vara tillåtet under fyra år, eller från början af år 1878 till ingången af år 1882. En dylik längre eller kortare öfvergångstid har, så vidt oss är bekant, i alla de länder, som infört det metriska systemet, varit medgifven. Man torde kunna hoppas, att åtskilliga enskilda personer under denna öfvergångstid börja mäta och väga i enlighet med det metriska systemet, så att allmänheten derigenom kan erhålla ett önskvärdt tillfälle att på praktisk väg taga kännedom om de nya måtten och vigterna. För att i någon mån än vidare utbreda denna kännedom bland allmänheten hafva vi dessutom antagit, att det metriska systemet sednast år 1880 skall införas vid tull- och postverken samt vid jernvägstrafiken, äfvensom att från nämnda tid mått och vigter af det nya slaget skola finnas att tillgå vid kronans magasin och förråd. Vi hafva ansett, att, om beslut om det metriska systemets införande under innevarande år blir utfärdadt, den ifrågavarande öfvergångstiden dock svårligen kan taga sin början förr än med ingången af år 1878, emedan dessförinnan nödiga anordningar måste vidtagas och nya mått och vigter hinna anskaffas; deremot anse vi ingå hinder möta för justering af nya mått och vigter, så snart vederbörande justerare hunnit blifvit försatta i tillfälle att utföra en sådan. Metersystemets definitiva införande i hela dess omfattning torde kunna fastställas till början af år 1882, hvilken tidpunkt, enligt den Norska lagen af den 22 Maj 1875, blifvit eventuelt bestämd för det metriska systemets definitiva införande i Norge.

Då på det föreslagna sättet båda mått- och vigtsystemen vid sidan af hvarandra skulle komma att blifva gällande intill 1882 års ingång, blir det nödvändigt, att mått och vigter efter gamla systemet fortfarande fä justeras intill nämnda tidpunkt. Dock emedan det vore obilligt, att innehafvare af mått och vigter efter gamla systemet förpligtades att under år 1881 låta dessa mått och vigter undergå föreskrifven omjustering, ehuru desamma vid följande års början icke längre kunde lagligen begagnas, hafva vi föreslagit, att denna skyldighet för år 1881 borde borttagas. Med tillåtelsen att på mätstockar, inrättade efter metersystemet, fä anbringa indelningar af foten och dess delar, hafva vi afsett, att för allmänheten underlätta jemnförelsen mellan de båda längdmåtten.

I Kongl. Förordningen angående verkställigheten af den nya stadgan om mått och vigt af den 31 Januari 1855 finnes föreskrifvet, att det skulle

åligga landtmätare att vid ägo- och delningsbeskrifhingar tillsvidare i särskilda kolumner införa jordrymdernas innehåll, uttryckta icke allenast i det nya utan äfven i det gamla ytmåttet. Inseende ändamålsenligheten och nyttan af ett dylikt påbud, hafva vi upptagit ett motsvarande sådant i det utarbetade lagförslaget. Detsamma gäller ock om hvad som rörande markegångs- och andra taxor är föreslaget att stadgas.

Efter att hafva meddelat hvad som rörande motiverna till de särskilda paragraferna i det framstälda förslaget till stadga kan anses hafva bort omförmälas, få vi derefter ytterligare anföra följande:

Om förslaget rörande det metriska systemets införande i riket kommer att vinna fastställelse, blir det naturligtvis af största vigt, att en, så vidt möjligt är, fullständig kunskap om detta system och dess förhållande till det gamla så fort som möjligt sprides till rikets innebyggare. Ett af de verksammaste medlen att befordra detta mål, vore utan tvifvel att vid samtliga undervisningsverk, såväl folkskolor som elementarläroverk, seminarier och tekniska läroanstalter, fullständiga lärokurser rörande det metriska systemet, med talrika öfningar i förvandling af uppgifter efter det ena systemet till motsvarande efter det andra, anordnades. Härvid vore önskligt, att upplysande undervisningsmateriel, bestående af mätstockar, målkärl och vigter efter det nya systemet funnos att tillgå. Men då anskaffandet af en sådan materiel, synnerligen om den skulle blifva något mera fullständig, möjligen blefve alltför kostsam, torde man kunna åtnöja sig med väggtafior, framställande de nya måtten och vigterna i naturlig storlek, af ungefär samma beskaffenhet som de väggtafior öfver nu gällande mått och vigter, hvilka till begagnande i folkskolorna redan blifvit anskaffade. Det torde äfven befinnas vara lämpligt, att folkskolelärarne i riket anbefäldes, att, möjligen mot skälig vedergällning, på lämpliga tider anordna undervisningskurser rörande det nya systemet, för personer, som redan öfverskridit folkskoleåldern och som till deltagande i en sådan undervisning sig anmälde. I de små almanachorna bör en kortfattad redogörelse för det metriska systemet och dess förhållande till det gamla under flera på hvarandra följande år inflyta. Önskligt skulle dervid vara, om, jemte de i stadgan uppgifna exakta förhållandena mellan de gamla och nya måtten och vigterna, äfven sådana approximativa förhållanden emellan dem uppgåfvos, som voro egnade att underlätta jemnförelsen mellan de båda systemen. Att genom statens försorg låta utarbeta hjelpredor vid metersystemets begagnande anse vi vara öfverflödigt, alldenstund behofvet af dylika utan tvifvel kommer att fyllas genom enskilda personers företagsamhet.

Det torde äfven tillkomma oss att meddela en approximativ beräk-

ning af de direkta kostnader för statsverket som föranledas af införandet af det metriska systemet:

Det bär hitintills ålegat justerare af mått och vigter samt krönare att af egna medel bekosta anskaffandet af mått, vigter och öfriga redskap som äro nödvändiga för verkställande af deras justeringsarbeten. Dessa kostnader nppgingo vid den tid, då det nu gällande mått- och vigtsystemet infördes, til! omkring 1,000 kronor för hvarje justerare, som behöfde förse sig med en fullständig sats af sådan justeringsmateriel. Då åtskilligt af denna materiel, såsom t. ex. vågar, en del brännjern och stampar, skrufstäd m. in., fortfarande kan begagnas, hafva vi efter anstäld beräkning funnit, att det som hvarje justerare, i anledning af metersystemets införande, nu skulle behöfva anskaffa, uppgår till ett ungefärligt värde af 500 kronor. Deremot blir den motsvarande utgiftssumman för en krönare endast omkring 200 kronor. Då dessa tjensteman icke åtnjuta någon lön af statsmedel, och då dessutom den årliga förtjensten af deras justeringsarbeten är för många af dem mycket ringa, så synes det vara obilligt, att de af egna medel skola förskaffa sig de justeringsinstrument som för dem blifva behöfliga af det skäl, att ett nytt mått- och vigtsystem i landet införes. Yi anse derföre, att kostnaden härför bör drabba statsverket. Dessutom måste nya justeringsinstrument anskaffas för provinslandtmäterikontoren, hvilket förorsakar en kostnad af 500 kronor för hvarje sådant kontor. År 1874 funnos i riket 94 justeraredistrikt, af hvilka dock 13 icke voro försedda med justerare. Enligt erhållen uppgift var krönarnes antal vid samma tid 52. För att kunna förse provinslandtmäterikontoren samt justerare och krönare med nya justeringsinstrument erfordras således på en gång en summa af ungefär 69,400 kronor. För anskaffandet af de nya Rikslikarne, Reservrikslikarne och Normaler m. m. torde en summa af 20,000 kronor böra upptagas, så att det belopp, som på eu gång erfordras, tillsammans uppgår till 89,400 kronor eller i rundt tal till 90,000 kronor.

Slutligen få vi fästa uppmärksamheten derpå, att inrättandet af den af oss föreslagna Centraljusteringsbyrån kommer att förorsaka årliga kostnader, hvilka dock efter några års förlopp torde kunna nedsättas.

De remitterade handlingar^ varda härmed återställda.

Stockholm den 4 Januari 1876.

Fal. Wrede. E. Edlund. D. G. Lindhagen.

20 Utdrag af protokollet, hållet i Kongl. Landtmäteri-Styr elsen uti Rikets General-Landtmäterikontor, af lofvering eniören, år 1816.

Onsdagen den 19 Januari.

Närvarande: Herr General-Direktören och Kommendören L. B. Falkman samt undertecknad Öfveringeniör.

§ I-

S. D. Föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 8 innevarande månad uppå Kongl. Vetenskaps-Akademiens underdåniga utlåtande, angående införande i riket åt' det metriska mått- och vigtsystemet, dervid undertecknad Öfveringeniör anförde följande:

Jag inskränker mitt yttrande till hvad jag i förslaget funnit vara vigtigast bland sådant, hvarom meningsskiljaktighet torde vara att förvänta, hvartill jag i främsta rummet räknar det, som i förslagets 8 § förekommer i fråga om sjelfva ledningen af justerareverksamheten. Jag delar fullkomligt Vetenskaps-Akademiens uti motiverna uttalade åsigt i fråga om landtmätarnes lämplighet att fortfarande företrädesvis förrätta justering af mått och vigter, och instämmer alltså äfven cti förslaget derutinnan, att administrationen af justeringsverket anförtros, såsom hitintihs, åt chefen för landtmäteriet, då jag nemligen antager att Akademiens förslag härom innefattar detsamma som att detta verk bör lyda under Landtmäteri-Styrelsen, hvilken senare benämning derföre synes mig böra i förslaget insättas i stället för “General-Direktören för Landtmäteriet11, så att man må hafva klart för sig, att här icke är fråga om att inrätta ett nytt emhets-

verk med sin särskilda administration, som fordrar kanske dryga uppoffringar af statsmedel. Deremot kan jag ej dela Akademiens mening, då i sammanhang härmed föreslås inrättande af en “Centraljusteringsbyrå“. Det bör val medgifvas, att vid vissa tillfällen det kunde vara nyttigt om en vetenskapsman, på sätt som föreslås, finge anställning vid justeringsverket, men då det vigtigaste skälet för en dylik anställning måste hafva förfallit i och med detsamma, som metersystemet hunnit till full tillämpning, hvarefter behofvet af vetenskapligt biträde sällan kommer att kännas, kan jag derföre icke anse det vara skäl uti att för endast tillfälligt behof inrätta en ny tjenst, då dermed måste följa dryg årlig kostnad, helst Akademien icke lärer undandraga sig att fortfarande meddela nödiga upplysningar, som möjligen någon gång kunde komma att påkallas.

För öfrigt existerar redan i General-Landtmäteri-kontoret en Centralbyrå för justerings verket. Från detta kontor utöfvas nemligen ständig tillsyn öfver justerare-verksamheten i orterna; derifrån hafva Postverket och nästan alla rikets apotekare blifvit furnerade med sina behof af gramvigter och metermått; derifrån tillhandahållas justerarne i landsorten likare-mått och vigter, derifrån tillhandahållas allmänheten normal- och passervigter för guldmynt och der har, under senare åren, till justering förekommit mer än 13,000 justeringspjeser årligen, o. s. v. Jag kan derföre ej annat än för min del afstyrka förslaget i hvad det afser inrättande af eu ny central-justeringsbyrå; ehuru jag, å andra sidan, nogsamt inser, att åtskilliga förändringar i nuvarande administrationen härstädes äro behöfliga, på det att Öfveringeniören må kunna på ett mer ändamålsenligt sätt fullgöra sina åligganden i afseende på justeringsviisendet; hvarom jag dock anser mig obefogad att för närvarande i detalj ingå.

Hvad dernäst angår Akademiens förslag i § 2, att åt vissa indelningar undantagsvis skulle gifvas andra benämningar än som tillhöra metersystemet, så kan jag, ehuru dessa undantag äro ytterst få, ej annat än afstyrka förslaget i denna del och tillstyrka bibehållandet af de ursprungliga benämningarne, åtminstone hvad angår myriametern, emedan, enligt min tanke, undantagen afgjordt skulle förringa systemets värde.

Slutligen får jag, på grund af en mångårig erfarenhet, aldeles afstyrka förslaget derom, att trämått och vigter skulle omjusteras endast hvart 3:dje år. Jag är fullt förvissad om angelägenheten deraf att dessa mått och vigter böra omjusteras årligen, hvaremot omjustering af metallmått icke kan vara behöflig oftare än hvart tredje år.

Sedan Herr General-Direktören härefter dels yttrat olika åsigter med undertecknad i fråga om Styrelsen för justerings verket och dettas utförande samt beträffande omjustering endast hvart tredje år af de utaf

undertecknad sist nämnda slagg mått, eller de för flytande varor, och dels framställt flera, af undertecknad Ofveringeniör icke gjorda anmärkningar mot det förevarande utlåtandet och förslaget, samt öfverläggning i ämnet egt rum; så beslöt Herr General-Direktören underdånigt utlåtande, att af honom uppsättas, på sätt af Expeditionsboken kommc att synas; och skulle detta protokoll, med samma utlåtande, till Kongl. Maj:t ingifvas.

Dag som ofvan.

Gustaf Liunggren,

23 Underdånigt utlåtande.

Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse af den 22 Maj 1875, på deruti anförda skäl, dels funnit det vara önskvärdt, att det metriska systemet för mått och vigt infördes i de skandinaviska länderna, samt dels hemställt, det Eders Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, hvilka åtgärder som kunde finnas lämpliga för att, sa fort ske kunde, få infördt nämnda system, gemensamt för brödrarikena och konungariket Danmark;

och Eders Kongl. Maj:t den 22 Oktober 1875, jemte förklarande att Eders Kongl Maj:t, lika med Riksdagen, ansåge åtgärder böra vidtagas för införande af mera nämnda system, befallt Vetenskaps-Akademien att, så fort. sig göra läte, afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar i ämnet;

samt bemälda Akademi, efter att hafva infordrat och den 4 uti innevarande månad af en komité, bestående af Akademiens sakkunnige ledamöter Generallöjtnanten F. J. Wrede samt Professorerne E. Edlund och D. G. Lindhagen, fått utlåtande och förslag till en författning i ämnet, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat dessa handlingar med underdånig skrifvelse af den 5 dennes, uti hvilken Akademien, bland annat, förmält sig hafva för sin del gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit samma handlingar;

sa har Landtmäteristyrelsen den 11 dennes mottagit förenämnda alla handlingar med. å dem den 8 dennes tecknad befallning, att skyndsamt afgifva underdånigt utlåtande angående det i fråga varande vigtiga ärendet, hvilken befallning Styrelsen härmed får i underdånighet fullgöra.

Emedan Eders Kongl. Maj:t redan i nåder förklarat sig, lika med Riksdagen, anse åtgärder böra vidtagas för införande af det metriska måttoch vigtsystemet, så förmenar Styrelsen den henne gifna nådiga befallningen icke innebära, att hon skall yttra sig om behöfligheten eller lämpligheten af samma systems införande, utan endast, att hon skall afgifva underdånigt

yttrande, i anledning af Vetenskaps Akademiens ofvan berörda utlåtande och förslag.

Akademien liar visserligen förmält sig hafva för sin del gillat och såsom uttryck af sina egna åsigter i ämnet antagit sine komiterades xnei berörda utlåtande och förslag; men da dessa handlingar äro ganska vidlyftiga och Akademien, såsom af det föregående kan synas, åt deras granskning eguat endast några få timmar, så föreställer sig Styrelsen, att. Akademiens gillande af förslaget afser endast dettas hufvudgrunder samt icke förslagets uppställning och många detaljer, mot hvilka Styrelsen finner sig föranlåten göra anmärkningar.

Hvad härvid först beträffar uppställningen, så anser sig Styrelsen böra i underdånighet erinra följande.

Sedan det nu gällande systemet för rikets mått och vigt blifvit af begge statsmagterna godkändt, så utfärdades under den 31 Januari 1855 dels nådig Stadga om mått och vigt, dels nådig Förordning, angående hvad vid verkställigheten af den nya Stadgan, om mått och vigt, iakttagas borde — jemväl innehållande eu “öfversigt af det nya mått- och vigtsystemet samt “dess förhållande till det gamla“, uti hvilken öfversigt jemförelse-tabeller finnas emellan så val de gamla och nya längdmåtten, ytmåtten och rymdmåtten, som ock den gamla och nya vigten — samt dels nådig Instruktion för justerare af mätt och vigter. Den första och tredje af dessa författningar ändrades sedermera åtskilliga gånger. Den 25 Juli 1863 aflat© Rikets Ständer en underdånig skrifvelse, uti hvilken de — med förmälan, att hos dem på anförda skäl föreslagits, att de måtte hos Kong]. Maj:t anhålla om utfärdande af en enda förordning, om mått och vigter samt dessas justering och arfvodet derför, i hvilken författning, med upphäfvande af allt, hvad dittills blifvit i dessa ämnen föreskrifvet, alla erforderliga stadgande!! skulle meddelas — yttrade, dels att Rikets Ständer funnit detta förslag förtjent af uppmärksamhet, enär det måste medgifvas, att vid ändring af förhållanden, vid hvilka allmänna begreppet sedan längre tid vant sig och då härvid tillämpades nya grunder för de sålunda ändrade bestämmelserna, svårighet mötte och någon tid erfordrades för allmänheten att göra sig förtrogen med dessa nya förhållanden; — att denna svårighet ökades ännu mer, om de till efterrättelse ländande föreskrifterna, hvilka ofta behöfde rådfrågas och tillämpas, måste sökas uti många olika författningar — samt att i fråga varande stadgande!!, allt efter hvars och ens olika lefnadsstäIlning, för allmänheten särdeles vigtiga, bolde ej heller lemna någon anledning till tvetydighet, i afseende på de mer och mindre stränga bestämmelserna om ansvar för öfverträdelse af föreskrifterna — och dels, att

Rikets

25 Rikets Ständer för den skull, med anledning af det framstälda förslaget, funnit sig böra i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes lata uti en förordning sammanfatta alla då gällande stadgande!! om mått och vigter samt deras justering och arfvodet derför. Denna anhållan bifölls, och den 10 November 1865 blek med upphäfvande af ofvan nämnda Stadga och Instruktion, förnyad och ännu gällande nådig Stadga, angående mått och vigt, utfärdad. Sedermera hafva dels flera §§ i samma Stadga ändrats och dels utfärdats, bland annat, nådig Kungörelse den 23 Juli 1869, angående ° det franska mått- och vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk; nådig skrifvelse den 9 September 1873, angående justering af gram vigter för Postverkets räkning, och nådig Kungörelse den 16 Oktober 1874, angående normal- och passervigter för guldmynt.

Med afseende på detta allt, och fullt öfvertygad om, att de af Rikets Ständer år 1863 anförda samt af Kongl. Maj:t år 1865 i nåder gillade skäl och omständigheter nu förtjena minst lika mycket afseende, som då, förmodar Styrelsen i underdånighet, att med Eders Kongl. Maj:ts ofvan nämnda nådiga befallning till Vetenskaps-Akademien, att afgifva underdånigt utlåtande och förslag till författningar, angående det metriska systemets för mått och vigt införande i riket, alsågs, att Akademien skulle afgifva förslag till dels eu förnyad stadga, om mått och vigt, enligt det metriska systemet, hvilken stadga borde fullkomligt ersätta 1865 års ofvan nämnda stadga och således innehålla alla erforderliga föreskrifter, beträffande metriska mått och vigter samt deras justering och arfvodet derför, och dels en förordning, angående hvad vid verkställigheten af samma förnyade stadga borde iakttagas, jemväl innehållande eu öfversigt af det metriska mått- och vigtsystemet samt dess förhållande till det nu gällande, äfvensom jemt örelsetabeller emellan de metriska och de nu gällande längdmatten, ytmätten, rymdmåtten och vigterna.

Alen om denna Styrelsens förmodan är rigtig, så innehåller det föreliggande förslaget, benämndt ‘•underdånigt förslag till stadga om rikets “mått och vigt efter metersystemet11, både för litet och för mycket:

för litet, bland annat, emedan dels i § 8, angående den s. k. Central-justeringsbyrån, på sätt ock i utlåtandet antydes, endast ofullständigt bestämmes denna byrås sammansättning och verksamhet; dels i §§ 9 mom. 2 och 3, 11 ingressen, 13 mom. 1 och 15 mom. 2 omnämnas bestämmelser, h vilka 'framdeles skulle särskild! utfärdas; dels i § 12 endast nämnes nådiga Kungörelsen den 16 Oktober 1874, angående normal- och passervigter för guldmynt; dels ingenstädes nämnes nådiga Kungörelsen den 23 Juli 1869, angående det franska mått- och vigtsystemets begagnande för medicinskt

2G

brak, och än mindre återgifva s sådana delar af samma Kungörelse, som synas hafva bort i förslaget inrymmas, i fall det icke skall finnas två författningar, rörande nämnda systems begagnande i riket, hvilket väl vore orimligt, samt dels i allmänhet föga eller intet förekommer om måtts och vikters justering och alldeles intet om arfvodet derför; samt

för mycket, emedan dels i § 18 förekomma uppgifter, om förvandling af hittills gällande matt och vigter till de metriska, samt tvertom, och dels §§ 19 till och med 28 innehålla just sådana bestämmelser, som finnas i. ofvan nämnda nådiga Förordning den 31 Januari 1855, angående hvad vid verkställigheten al den då utfärdade nva Stadgan, om mått och vigt, borde iakttagas, och nu lämpligen torde böra i eu särskild dylik förordning desto hellre inrymmas, som de'i fråga varande bestämmelserna komma att tillhöra kategorien öfvergångsstadganden och efter jemförelsevis få år hafva endast ett historiskt värde.

Häi för utan förekommer, att den nu gällande Stadgans uppställning, redan derigenom, att ämnena uti den samma följa i naturlig ordning, mycket redig, är det än vidare derigenom, att samma ämnen fördelats i vissa, med rubriker försedda artiklar. En sådan fördelning saknas i det föreliggande förslaget, för hvars uppställning den norska lagen af den 22 Maj 1875, om metriskt mått och vigt, som det vill synas, i åtskilligt tjenat till föresyn, ehuru denna lag är omständligare än förslaget.

Hvad härefter beträffar förslagets innehåll, så föranleder detta till följande anmärkningar.

§ I-

I denna § såges, att rikets matt och vigt skola vara grundade, det förra på metern och den senare på kilogrammet, med deras underafdelningar och mångfalder efter decimalsystemet, alldeles så, som det säges i §§ 1 och 3 af nyss nämnda norska lag. Det vill dock synas, som vore orden efter decimalsystemet“ öfverflödiga, emedan meterns och kilogrammets underafdelningar och mångfalder aldrig varit annat än decimala. Men detta betyder föga. Och kanske finner Eders Kong!. Maj:t i nåder det äfven vara af föga betydelse, hvad Styrelsen dock anser sig skyldig anmärka, att deri i fråga varande § äfven måste — enär föreskriften i 8 Kap. 1 § Han-

dels-Balken, att “enahanda mått och vigt skall vara i hela riket“ blifvit upphäfd genom Kongl. Förordningen af den 7 September 1858 — i brist på annan föreskrift i detta ämne, anses ersätta den första paragrafen i den nu gällande Stadgan, om mått och vigt, så lydande: “Ett enda slag af mått “och vigt skall i riket vara allmänt gällande, af sådan beskaffenhet och “med den fördelning, som här nedan bestämmes. “

§ 2, l:o.

Såsom motiv för denna § förekommer i det föreliggande utlåtandet följande: “Då det egentliga motivet för införandet af det metriska mått- “och vigtsystemet består deri, att detta system är antaget af många andra “nationer och derigenom erhållit en internationel karaktär, så hafva vi, på “det att detta företräde, som det metriska systemet har framför det nu i “riket gällande, icke skulle i någon mån förringas, ansett det vara olåmp- “ligt eller till och med skadligt att införa andra underafdelningar och mångfalder af enheterna, än dem, som finnas i det ursprungliga systemet. Af “samma skäl hafva vi äfven ansett, att namnen på de särskilda måtten och “vigterna icke böra undergå någon väsendtlig förändring. Erfarenheten Aiar dessutom flerestädes å daga lågt, att, der man på försök upptagit “inhemska namn bredvid de ursprungliga, de förra småningom helt och “hållet blifvit undanträngda af de senare. Vi hafva derför bibehållit de “ursprungliga, från latinska och grekiska språken hemtade benämningarna “och endast till öfverensstämmelse med vårt språks fordringar förändrat “deras ändelser.“ Men oaktadt dessa förträffliga motiv, har det dock, såsom undantag från regeln, ansetts, att, “för uppmätning af större afstånd11, skulle, “i stället för ordet myriameter, begagnas den gamla svenska benämningen mil“, hvarföre äfven i den förevarande §:n, punkten l:o står: “10,000 meter kallas en mil (ny)“; och till försvar för detta undantag har blifvit anfördt, “att, då fråga icke vore om stor noggranhet, en myriameter “kunde anses vara lika med en mil“, hvarjemte det blifvit anmärkt, att “efter ordet mil har ordet ny inom parentes blifvit tillagdt för att, der “större noggranhet vore af nöden, skilja detta milmått från det äldre i “landet brukliga. Den äldre milen är 36,000 fot, under det att den nya “utgör 33,681 föt.“

En liknande fråga har redan för omkring 2 års tid sedan varit föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning, hvarmed det förhåller sig på följande sätt. Vid det under sommaren år 1872 i Köpenhamn hållna tredje skandinaviska nationalekonomiska mötet hade uttalats den åsigt, “att det “metriska mått- och vigtsystemet borde i de tre nordiska rikena, så fort

“ske kunde, antagas för alla slag af så val mått som vigter samt med de “indelningar och benämningar, som dertill höra,“ I anledning häraf hade Styrelsen för statens jernvägstrafik, ehuru delande före nämnda åsigt, dock, på anförda skäl, hos Eders Kongl. Maj:t föreslagit antagande af vissa nya benämningar, nemligen gramcentner, grampund samt metermil, den sist nämnda, för att dermed beteckna 10 kilometer, eller 1 myriameter. Här öfver hörda, yttrade först Landtmäteristyrelsen, att med det franska måttoch vigtsystemet jemväl de dertill hörande benämningarna torde böra införas, och sedan Vetenskaps-Akademien, enligt dess ofvan nämnda tre sakkunniga ledamöters i sådant afseende yttrade mening, att, “hvad beträffade “den franska myriametern såsom enhet för uppmätandet af trafikerad väg- “längd, Akademien icke kunde finna några giltiga skäl, som talade emot “dess införande.“ Dessa åsigter blefvo, sä vidt Styrelsen kan finna af nådiga propositionen till Riksdagen den 20 Februari 1874, angående införande af det metriska mått- och vigtsystemet vid trafiken å statens och enskilda jernvägar m. m., sannolikt af Eders Kongl. Maj:t gillade. I alla händelser anser sig Styrelsen nu böra vidhålla sin ofvan omförmälda åsigt och till stöd för den samma åberopa Vetenskaps-Akademiens, i det föregående anförda både motiv för § 2 och särskilda yttrande om myriameterns införande här i landet vid jernvägarne. dessutom torde Styrelsen få bemärka, dels att det synes högst besynnerligt, att bland många, uteslutande från främmande språk hemtade benämningar, finna en svensk, hvilken dessutom länge haft en annan betydelse, än den nu skulle få; dels att en hvar utländing, som hört, att det metriska mått- och vigtsystemet blifvit hos oss antaget, sannolikt skulle betvifla detta och säkerligen ej skulle förstå, hvad han läste, då han öfver dörren till hvarje stationshus vid statens jernvägar saknade ordet myriameter och fann orden “mil (ny)“, om hvilka ords rätta betydelse kanske icke ens de i närheten boende kunde upplysa, samt dels att uteslutandet af benämningen myriameter och dess ersättande med en annan benämning synes strida emot andemeningen uti den af Eders Kongl. Maj:t den 12 Augusti 1875 ratificerade, i Paris den 20 Maj samma år afslutade konventionen, angående upprättandet af en internationel byrå för mått och vigt. Slutligen anmärkes, att förslaget icke innehåller något om den nya milens indelning. 1 § 7 af den ofvan nämnda norska lagen heter det, att “med en norsk mil (ny) skall förstås en längd af 10 kilometer “= 10,000 meter. Milen delas i tiondedelar.“ Så hette det icke i det förslag till nämnda lag, som afgafs af nedan nämnda kemiterade med Professor O. J. Broch i spetsen; ty i detta förslags § 6 läses: “1,000 meter skall “kallas en kilometer, 10 kilometer skall kallas en myriameter eller metrisk mil.“

§ 2, 4:o.

Angående denna punkt innehåller utlåtandet följande: “För 1,000 “kilogram hafva vi föreslagit namnet tonn. I Frankrike kallas samma vigt- “cnhet tonneau, i Tyskland Tonne och i Norge Ton. Vi hafva trott, att “benämningen tonn härför lämpligen skulle kunna användas, alldenstund “1,000 kilogram äro lika med 2,352,5 svenska skålpund, under det att den “vigt, som hitintills betecknats med namnet tonn, vanligen beräknats till “6 gamla skeppund eller 2,400 skålpund. Skillnaden är således icke så “stor, att något afseende derpå behöfver fästas i de fall, der endast en “mindre noggranhet är af nöden.“

Med stöd af Akademiens ofvan anförda motiv för § 2 samt den nyss åberopade konventionen, och då den föreslagna benämningen “tonn“ låter lika med det engelska, öfver hela verlden bekanta vigtnamnet “ton“, med hvilket dock utmärkes en annan tyngd, än den, som skulle utmärkas med ordet “tonn“, samt då 1,000 kilogram i Frankrike gemenligen kallas tonneau, anser Styrelsen i underdånighet, att benämningen tonnå är att föredraga framför den af Akademien föreslagna.

§ 3.

Enligt § 11 i nu gällande Stadga, om mått och vigt, får, intill dess annorlunda förordnas, fortfarande begagnas för mätning af träkol kolläst. eller tolf tunnestig, innehållande 75,6 kubikfot, samt koltunna, innehållande 6,3 kubikfot. Med förevarande § afses att upphäfva den sålunda tills vidare meddelade tillåtelsen. Styrelsen, som föreställer sig detta vara hvarken nödigt eller nyttigt, har ansett sig böra särskildt fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet å den förevarande delen af förslaget, öfver hvilken måhända Kommers-kollegium borde höras.

§§ 4 och 5.

I utlåtandet säges: “Hvad som i dessa §§ blifvit föreslaget, rörande “rikslikarne och reservlikarne, öfverensstämmer i motsvarande delar, med “hvad som finnes intaget i §§ 3, 4 och 5 i nu gällande Stadga.“

Men i först berörda §§ finnes intet, som motsvarar föreskriften i sist berörda § 4, angående kopior af rikslikarne hos Universitets-styrelsen i Upsala, måhända derföre att den i fråga varande föreskriften, ehuru år 1854 föreslagen af Vetenskaps-Akademien, numera af henne icke anses behöflig.

30 Enligt § 4 inom. 2 få rikslikarne “till jemförelse begagnas endast “med Vårt, på derom gjord underdånig ansökning, särskilt meddelade nå- “diga tillstånd, och då endast af sådana män, Indika Yår Vetenskaps-Aka- “demi eller annan af Oss utsedd vetenskaplig myndighet anser ega de in- “sigter och den praktiska färdighet, som härtill fordras11; men i § 5 mom. 3 “heter det: “Minst hvart tionde år skola rikslikarne med reservlikarne “jemföras af två sakkunnige män, hvilka utses af Vår Vetenskaps-Akademi.11

De motsägjplser, som, åtminstone skenbart, förefinnas mellan dessa föreskrifter, skulle 'kunna mycket lätt undanrödjas, i fäll mom. 3 i § 5 uppflyttades till ett mom 3 under § 4 och gåfves följande lydelse: ‘Sådan

“jemförelse, som i mom. 2 är omförmäld, skall emellan rikslikarne och de “i näst följande § omnämnda reservlikare ega rum minst hvart tionde år; “och skola protokollen derom förvaras i Vår Skattkammare.“

§ 6.

I denna § meddelas föreskrifter, angående ett metermått och en kilogramvigt, hvilka skulle användas såsom rikslikare, intill dess de i §§ 4 och 5 omförmälda rätta rikslikarne och reservlikarne hunnit anskaffas.

Men dessa föreskrifter af endast temporär beskaffenhet synas böra inrymmas icke i den blifvande nya stadgan, utan i den särskilda förordning, hvilken antagligen kommer att utfärdas och innehålla alla erforderliga föreskrifter, angående hvad vid verkställigheten af samma stadga bör iakttagas.

§ 7.

1 utlåtandet säges: “Denna § är lika lydande med § 12 i nu gäldande Stadga, endast med den skillnad, att vi utsträckt justeringsskyldig- “heten äfven till vigtredskap.“

Men så förhåller det sig icke; ty

§ 12 lyder sålunda:

“Vid handel eller eljest, då varor “efter mått eller vigt skola aflemnas “eller emottagas, må endast begagnas “mått eller vigt, som undergått justering. Den justering, som af behörig “person å en ort i riket blifvit verk- “ställd, gälla äfven å alla andra.“

§ 7 lyder sålunda:

“Vid handel eller eljest, då varor “efter mått eller vigt skola aflemnas “eller emottagas, må endast begagnas “mått eller vigter och vigtredskap, “som undergått justering af vederlör- “ligen för ordnad justerare

, * § / tillagda orden “af vederbörligen förordnad justerare*1

äro öfverflödiga, om § 15 i nu gällande Stadga intages i den tillämnade nya - Stadgan, eller i annan ny författning om justeringsväsendet, hvilket omöjligen .kan underlåtas. Deremot är den sista meningen i ^ 12, som, utan uppgifvet skid, icke intagits i § 7, oundgängligen nödig. “

Styrelsen, som i öfver 20 års tid, vid alla lägliga tillfällen sökt ådagalägga nödvändigheten af äfven sådana likarmade vågars justering, som begagnas i handel och rörelse, men alltid förgäfves, emedan hon mott motstånd . från samma håll, hvarifrån nu utgått förslag till en dylik justering, kan ej underlåta att här yttra sin stora glädje deröfver, att detta motstånd ändtligen, åtminstone till eu del, upphört.

Innan Styrelsen gar vidare, anser Styrelsen sig böra anmärka, att i det föreliggande förslaget intet finnes, som motsvarar föreskrifterna uti den nu gällande Stadgan § 7, 2:o samt §§ 8 och 9 äfvensom att något skid för dessa föreskrifters uteslutande icke uppgifvits.

§ 8.

Denna § lyder sålunda: “Öfverinseendet öfver den i § 7 omförmälda “justering skall utöfvas af en Central-justeringslyrå, för hvilken Generaldirektören för Landtmäteriet skall vara Chef och i hvilken en af (lss “dertill förordnad vetenskapsman, med fysikaliska och tekniska inslgter, “skall såsom ledamot ega säte och stämma i alla sådana, mått och vifftbct ti ä flande mål, för hvilkas utredning och bedömande insigter af i fråoa “varande art äro nödiga. Denne vetenskapsman skall derjemte leda och “öfvervaka utförandet af alla sådana justeringar, hvilka böra ske med större “noggrannhet, än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel “och rörelse varder stadgad.» - Och i utlåtandet motiveras förevarande S sålunda: “Vi hafva här föreslagit, att öfverinseendet öfver justeringen och “hvad dertill hörer, skall handhafvas af en Central-justeringsbyrå, hvari General-Direktören för Landtmäteriet är Chef. Dä, på några få undantag nar, alla justerare i landet tillika äro landtmätare och då, enligt vår äsigtj “desse framför andre tjensteman, som dertill skulle kunna i fråga komma,’ “genom sin yrkesbildning i allmänhet äro särdeles passande att öfvertaga justenngsbestyret, så synes det oss vara ändamålsenligt, att, såsom hittills, administrationen af justeringsverket anförtros åt samme man, som är Chef “för Landtmäteriet, och således utgör ett af dennes embetsåligganden. Men “emir, för att rätt bedöma vissa frågor, som röra mått och vigt, samt för “att verkställa grannlaga justeringar, fysikaliska och tekniska kunskaper “oundgängligen erfordras, hvilka man i allmänhet icke kan vara berättigad

O

“förutsätta hos personalen i ett embetsverk, som år inrättadt för helt annat “ändamål, så hafva vi ansett det vara nödigt, att en vetenskapsman med “dylika kunskaper eger säte och stämma i nämnde Centralstyrelse, då frågor der förekomma, för hvilkas utredande och bedömande hans insigter “kunna tagas i anspråk. Öfver allt i utlandet, hvarest justeringsväsendet “blifvit på ett tidsenligt sätt ordnadt, har man, så vidt oss är bekant, sörjt “derför, att Centralstyrelsen för justeringen icke skulle blifva i saknad åt “nödigt vetenskapligt biträde. Vi hafva trött, att ett sådant biträde billigast skulle kunna anskaffas på det sätt, vi föreslagit, enär den i fråga “varande vetenskapsmannen, hvars tid blott till eu del komme att upptagas “af justerino sangelägenheter, skulle kunna aflönas med ett mot hans möda “svarande arfvode, hvilket dock under de första åren efter beslutet om metersystemets införande bör sättas högre, än för framtiden, emedan hans “tid under de första åren ofelbart ganska mycket kommer att tagas i anspråk, i jemförelse med hvad sedermera bör blifva fallet. Att nu ingå i “någon närmare redogörelse för anordningen i öfrigt af den föreslagna Cen- “tral-justeringsbyrån, anse vi icke lämpligt, och hafva vi blott velat sär- “skildt i afseende härpå framhålla, hvad som i paragrafen blifvit upptaget. “

Det hade dock varit väl, om nyss nämnda närmare redogörelse icke underlåtits och sålunda den tillämnade anordningen af den föreslagna Central-justeringsbyrån blifvit klar äfven för andra, än förslagsstållarne: Au är det, åtminstone för Landtmäteristyrelsen, oklart:

j:o Om byrån skall, för behandling af alla frågor, angående mått och vigt, inrättas i stället för Landtmäteristyrelsen och vid sulan om denna utgöra ett särskildt verk, ehuru begge skola hafva en och samma Chef;

2:o Om byrån skall bestå af endast General-Direktören för Landtmäteriet och vetenskapsmannen eller äfven af Öfveringeniören härstädes;

3:o Om denne tjensteman, hvilken, enligt 4 § i nådiga Landtmäteriinstruktionen den 6 Aug. 1864, skall i Landtmäteristyrelsen föredraga alla de mål och ärenden, som angå öfverinseendet å samt justering af mått, vinter, vägnings- och bränvinsprofningsinstrument, fortfarande skall göra detta, eller om sådant skall åligga vetenskapsmannen och denne således jemväl vara protokollsförande och expeditionshafvande, eller om dessa bestyr skola nämnde personer emellan fördelas;

4:o Om Öfveringeniören, som, enligt nyss åberopade författningsrum, äfven har till åliggande att förrätta den vid Generallandtmäterikontoret förefallande justering af landtmäteri-, vägnings- och bränvinsprofningsinstrument samt af mått och vigter, skall fortfara med detta åliggande, eller icke;

ö:o Om

5:o Om vetenskapsmannen, hvilken skulle, “såsom ledamot ega säte “och stämma" i byrån, skall ega denna stämma med endast rådgifvandeoch reservationsrätt — af samma slag, som t. ex. i Landtmätenstyrelsen, Ofveringeniören, eller med beslutanderätt — af samma slag, som t. ex. i Statskontoret, Öfverdirektören för Mynt- och Kontrollverken •—, eller, i rent vetenskapliga frågor, med af göranderätt, hvilket för sjelfva saken säkerligen blefve det fördelaktigaste;

6:o Om — då vetenskapsmannen endast skall “leda och öfvervaka “utförandet af alla sådana justeringar, hvilka böra ske med större noggran- “het, än den, som för mått och vigter till bruk i allmän handel och rökelse varder stadgad11 — hvem, som skall verkställa nämnda noggrannare justeringar, t. ex. af Landtmäteri kontorens och justerarnes i länen likaremått och vigter, antingen, såsom hittills, Ofveringeniören, hvilken i sådant fäll komrne att std under vetenskapsmannens ledning och lydnad, eller ock någon annan, särskilt aflönad person, utrustad med de fysikaliska och tekniska kunskaper, som i utlåtandet anses oundgängligen erforderliga för att verkställa grannlaga justeringar; samt

7:o Om byrån skall besörja förfärdigandet af dels nya rikslikare, kopior och komparatorer, i den händelse redan anskaffade skulle skadas eller förkomma — hvilket åliggande nu tillhör Vetenskaps-Akademien, enligt § 9 i den nu gällande nådiga Stadgan om mått och vigt, men, såsom redan blifvit anmärkt, utan uppgifvet skäl, icke ens är vordet omnämndt i de föreliggande handlingarna — samt dels modeller till målkärl med tillbehör och till vigter — hvilket åliggande hittills tillhört Vetenskaps-Akademien, bland annat, enligt nådigt bref af den 31 Januari 1855.

Det är visserligen sannt att, “på några fä undantag när, alla justerare i landet tillika äro landtmätare"; men detta kommer sig deraf, dels att de båda statsmagterna redan vid 1734 års riksdag beslutat, “att, till landt- “mätarnes vilkors förbättrande, dem måtte anförtros mått- och vigtjusterin- “gen“, hvarvid sedermera förblifvit; dels att justerareexamen alltid utgjort och utgör en del af landtmäteriexamen, och dels att utan för landtmäteristaten varande män, som, genom att aflägga först nämnda examen särskildt, förvärfvat sig kompetens till justerarebefattning, gemenligen, då de sökt sådan befattning, haft mera meriterade landtmätare till medsökande.

För öfrigt kan Styrelsen ej dela den meningen, att landtmätarne skulle “framför andre tjensteman, som dertill skulle kunna i fråga komma, “genom sin yrkesbildning i allmänhet vara särdeles passande att öfvertaga “justeringsbestyret. “ Detta är mycket enkelt, snart sagdt, handtverksmessigt, och har föga gemensamt med en landtmätares yrkesbildning, såsom

sådan. De teoretiska insigter, som en justerare behöfver och landtmätaren i sin examen inhemtar, innehafvas i minst lika hög grad af t. ex. lärare vid elementarläroverk, vid teknologiska och landtbruksinstitut samt vid tekniska och navigationsskolor äfvensom af statens landtbruksingeniörer, af länsagronomer samt af tjenstemännen vid skogs- och jägeristaten, för att icke tala om yngre officerare vid både värfvade och indelta armeen samt eu och hvar, som vid Teknologiska Institutet eller Cnalmersska Slöjdskolan aflagt godkänd afgångsexamen, — allt med undantag endast för kännedomen af gällande författningar angående mått och vigt, men hvilken kännedom kan ganska snart inhemtas. Och den praktiska tillämpningen af nämnda författningar, eller sjelfva verkställigheten af mått och vigters justering, som, ej. ingår i landtmäteriexamen, kan iuom mycket kort tid inhemtas å någon af de många justeringsverkstäder, som öfver allt i riket finnas. Nar nu härtill kommer, att — jemlikt 22 § 1 mom. i nådiga Stadgan, angående mått och vigt, och nådiga Kungörelsen den 5 Juni 1874 — justerares åliggande, i afseende å tiden för justerings företagande, i allmänhet är inskränkt till början af Mars och Juli månader hvarje år, så lärer det vara oemotsägligt, att landtmätare icke äro företrädesvis passande till justerings utöfvande. Också innehåller 21 § 1 mom. i nådiga Landtmäteri-instruktionen att “till “justerare af mått och vigter eger Landtmäteristyrelsen konstituera landt- “mäteri-auskultanter och landtmätare, äfvensom andra sökande, hvilka om “allt hvad till justering af mått och vigter hörer ega fullständig kännedom, “derom Styrelsen, när den finner skäl dertill förekomma, eger att förskaffa “sig visshet genom med sökanden anstäldt förhör. “ Sådana, till justerare konstituerade, sökande hafva under det sista qvinqvenniet varit eller äro ännu en f. d. Fanjunkare vid ett värfvadt regemente, en Häradsskrifvare, en Postkontrollör, två Underlärare vid Navigationsskolor, en Löjtnant i Flottans mekaniska kår, en Filosofie-doktor och en Stadsingeniör, oberäknadt officerare vid indelta arméen, hvilka väl aflagt landtmäteriexamen, men sedermera endast såsom auskultanter tillhört Landtmäteristaten. Af dessa har Fanjunkaren, konstituerad redan år 1846, varit klen och Filosofie-doktorn, begge nu afgångna, i anseende till ständiga resor inom och utom landet, varit försumlig i utöfningen af justerarebestyren, men alla de andra gjort sig i allt särdeles väl kända. Men äfven om alla justeraresysslor nödvändigt skulle besättas med landtmätare, så kunde deruti lika litet boga något hinder för de senares lydande under en annan myndighet än General-Direktören för Landtmäteriet eller Landtmäteristyrelsen, som dels under dessa lyda många indelta arméens officerare i deras egenskap af jemväl landtmätare, äfvensom de nyss omförmälda justera me, ehuru de äfven innehafva sysslor, lydande under andra myndigheter, och dels många kon-

trollörer vid bränvinsbrännerierna tjena under minst tvä olika myndigheter.

Styrelsen, som således icke kan i nu omförmälda afseende dela de i utlåtandet yttrade åsigterna, biträder deremot fullkomligt den deruti jemväl yttrade meningen, att, “för att rätt bedöma vissa frågor, som röra matt “och vigt, samt för att verkställla grannlaga justeringar, fysikaliska och tekniska kunskaper oundgängligen erfordras, hvilka man i allmänhet icke kan “vara berättigad förutsätta hos personalen i ett embetsverk,. som år mrat- “tadt för helt annat ändamål. “ Men i fråga om tillämpningen af denna mening, skiljer sig Styrelsen helt och hållet från hvad förslaget deiom innehåller, samt anser samma förslags bestämmelse om inrättandet af en Central-justeringsbyrå under en Chef, som, i anseende^ till bristande kunskaper, ej skulle ' kunna på sjelfständig grund och på bästa sätt fullgöra sina åligganden, innefatta endast ett slags half åtgärd, ingalunda motsvarande vår tids fordringar, och likväl tillskyndande det allmänna en årlig utoift, för att icke tala derom, att anställandet af en vetenskapsman allenast såsom biträde vid byrån och således, ehuru den kunnigaste i ämnet af byråns embets- och tjenstemän, likväl i underordnad ställning, möjligen

skulle vålla konflikter till skada för saken.

Eders Kongl. Maj:t har — såsom det heter uti ingressen till den ofvan omförmälde, i Paris den 20 Maj 1875 afslutade konventionen, angående upprättandet af eu internationel byrå för mått och vigt — “lifvad “af önskan att betrygga det metriska systemets internationela likformighet “och fullkomnande“, med många främmande staters regeringar afslutat samma konvention, hvilken innehåller, bland annat, att “den internationela byran “skall arbeta under uteslutande ledning och inseende af en internationel “komité för mått och vigt, hvilken sjelf är underordnad en allmän konferens för mått och vigt, bestående af ombud för alla de kontraherande legeringarna.» Detta oaktadt, skulle nu hos oss grundläggas en Centraljusteringsbyrå under styrelse af Chefen för ett embetsverk, som inrattats för helt annat ändamål och hos hvilken det icke ens vore berättigad^ att förutsätta de fysikaliska och tekniska kunskaper, som dock oundgängligen erfordras för att rätt bedöma vissa frågor, hvilka röra mått och vigt, samt för att verkställa grannlaga justeringar, hvadan samme man naturligtvis ej skulle kunna med heder för sitt land deltaga i ofvan nämnda internationela

komité och konferens. o o

I Norge har, till och med sistlidet år, öfvermseendet a matt och

vio-t varit uppdraget åt en kommission, under hvilken lydde en justeringsmästare. Denna kommission bestod af ordinarie . universitetslärare i fysik och astronomi, för hvilka justeringsväsendet naturligtvis utgjorde endast en

bisak, likasom här i landet för Landtrnäteriets styresman. För den skull och ehuru kommissionens ledamöter voro vetenskapsmän, lärde erfarenheten’ att den bestående anordningen icke var tillfredsställande. Härom och oni ändring _ i samma anordning hafva de komiterade - Professorerne vid Kristiama universitet i Matematik O. J. Broch, i Fysik H. C, Christie och i använd Matematik C. M. Guldberg samt Köpmannen Ii. Friele — hvilka den 11 September 1873 afgifvit underdånigt utlåtande och förslag till Lov om metrisk Maal og Vsegt i Norge, yttrat följande: “Styrelsen af vårt iusteringsväsende har hittills såsom bigöromål (Bipost) tillhört två bestämda lai are befattningar vid. universitetet och för (ifrigt varit anförtrodd åt iustc- “nngsmästaren . i Kristiania. Fn sådan anordning innefattar naturligtvis icke “säkerhet för justenngsväsendets upprätthållande med den nöjaktighet, som “nu med råtta fordras i handeln. Att det hittills hos oss har gatt temligen la, utgör visserligen de särskilda, dugtiga universitets-lärares förtjenst, ‘‘som hafva tagit sig af denna saken, och den dugtiga justeringsmästare, som man haft anda från den första grundläggningen af vårt nuvarande mått- och vigtsystem. Men på sådana tillfälligheter kan man icke bygga styrelsen “af ett ordnadt justeringsväsende. Härtill kommer, att det icke allenast är “med hänsyn till matt och vigt, som en sakkunnig styresman erfordras, utan äfven i manga andra liknande rigtningar, uti hvilka administrationen nu, nar den är i behof af råd, hvilket i synnerhet ofta är fallet med tullväsendet, vander sig^ än till en, än till en annan af universitetslärarne eller apotekarne. Vt må derföre högeligen tillråda inrättandet af en särskild direktors sys sia för justering sväsendet, hvars innehafvare lufver sålunda “af lönad, att hem uteslutande kan befatta sig med styrelsen häraf och tillika “Lemna administrationen i andra analoga rigtningar det bistånd, som den “kan behöfva. Eu sådan man måste vara fullständigt utbildad såsom “praktisk fysiker och kemiker, hafva öfriga nödiga tekniska kunskaper och ‘jemväl hafva administrativ förmåga. Vid sidan af honom kunde då mmra “t. ex., såsom hittills, två styrelseledamöter (Medlemmer) ställas, hvilla “borde valjas bland universitetets lärare eller bland apotekarne, utan att likväl förut dessa bigöromål sammanknötos med bestämda embeten. Direktören blef då förman i styrelsen och den, för hvilken detta blefve hufvud- “sak, hvarföre han äfven borde hafva rätt, att till vederbörande regerinas- “departements pröfning hänskjuta hvarje beslut af hela styrelsen, i hvilket “hans. mening blef öfverröstad.“ - Häremot hade den ofvan nämnda norska justeringskommissionen, uti den 17 November 1874 afgifvet utlåtande icke det ringaste att erinra och ej heller Eders Kong! Maj:t i nådig proposition af den 25 Januari 1875 till Norges Storting, angående utfärdandet af en lag om metriskt mått och vigt. Förslaget till denna lag innehåller äfven i

förevarande ämne följande: “§ 45. Jnsteringsväsendets styrelse skall utgö- “ras af en justeringsdirektör och två tillförordnade ledamöter. Direktören “är styrelsens förman och kan som sådan, i fäll han vid fattandet af något “beslut har eu från de två andra ledamöterna afvikande mening, yrka, “att saken hänskjutes till vederbörande regeringsdepartements pröfning. “Styrelsen har att draga försorg om införandet af det i denna lag före- “skrifna metriska mått- och vigtsystemet samt att tillse, att lagstiftningens “bestämmelser rörande mått och vigt iakttagas, allt efter närmare, “för styrelsens verksamhet af Konungen meddelad instruktion. § 46. Ju- “steringsdirektören har i synnerhet att vaka öfver nöjaktigheten af juste- “ringsväsendets hufvudnormaler och kontrollnormaler samt af de derefter “inrättade justeringsnormaler och att, så ofta han dertill har tillfälle, kontrollera det de sist nämnda öro oförändradt nöjaktiga. lian har likaledes “att vägleda och kontrollera samtliga justeringsmästare och justerare med “hänsigt till det tekniska utöfvandet af det dem åliggande värf och vaka “öfver, att de hålla sina arbetsnormaler i tillbörlig öfverensstämmelse med “justeringsnormalerna. Justeringsdirektör en skall vidare vara skyldig att, “på anfordran af vederbörande regeringsdepartement, biträda administratio- “nen i alla frågor, hvilka påkalla metronomiska undersökningar, såsom anskaffande och begagnande af normaler till bestämmande af ljusstyrka, af “normaler för gasmätare, af normaltermometrar, af normaltryckmätare för “ångmaskiner, af redskap till bestämmande af alkohols styrka, af sachari- “metrar m. m. Han har i anledning häraf att uppå anfordran öfvertaga “kontrollen med förfärdigandet af de för sådana ändamål nödiga redskap “och instrument samt att revidera de samma eller kontrollera deras revision. “ Huru vida Stortinget hade något att erinra härvid, känner Styrelsen icke. Säkert är, att det helt och hållet öfverlät åt Eders Kongl. Maj:t att ordna justeringsväsendet; ty 10 § i Lagen om metriskt mått och vigt af den 22 Maj 1875 innehåller: “Justeringsväsendet inrättas och sty- “res på det sätt, som af Konungen närmare bestämmes med iakttagande “af de i denna lag särskilt gifna föreskrifter. “ Detta bestämmande lärer hafva egt rum, ty uti innevarande års norska statskalender står, under rubriken Justeringsväsendet: Justerings-Direktör A. F. O. Arndtsen, konstituerad 1875; kommissionen för uppsigt öfver mått och vigt: Universitetsläraren i astronomi och Justcrings-Direktören; Justeringsmästare Henrik Clausen.

Landtmäteristyrelsen har så utförligt redogjort för förestående norska förhållanden, emedan de gifva, såsom Styrelsen föreställer sig, säkert stöd åt hennes, under årens lopp allt mer och mer rotfästade mening, att i spetsen för öfverinseendet å mått och vigt samt justeringsväsendet här i

landet bör stå en med sådaua insigter och egenskaper utrustad man, som ofvan nämnda komiterade Broek m. (I. uppgifvit och Eders Kongl. Maj:t synes hafva i nåder gillat, samt att det för den skull är Styrelsens ovilkorliga skyldighet att, utan afseende på något annat, än det allmännas val förstådda intresse, bjuda till att få nyss nämnda öfverinseende in. m. öfverflyttadt från Landtmäteristyrelsen till en sakkunnigare och lämpligare myndighet.

Af Landtmäteristyrelsen har aldrig fordrats och hon har äfven, åtminstone under de sist förflutna 100 åren, alltid saknat sådana insigter i fysik in. in., som äro nödvändiga för att kunna på fullt sjelfständig grund både yttra sig i alla, rörande mått och vigt förekommande frågor samt förskaffa rikslikare till mått, vigter o. d. äfvensom de två slags kopior af dessa likare, som föreskrifvas i 4 § samt 7 § l:o af nu gällande Stadga, angående mått och vigt. Intill Juni månad år 1849 fanns visserligen eu Öfveringeniör härstädes, A. Alreik, hvilken var Filosofie-doktor samt utgå! s. k. teoretiskt-praktiska läroböcker i landtmäteri, geometri och stereometri in. in. Men ehuru, enligt 4 § 2 mom. 5 punkten uti den i hans tid gällande Landtmäteri-instruktionen af den 4 Maj 1827, Öfveringeniören rätteligen borde “förrätta den vid Generallandtmäteri-kontoret förefallande “justeringen af landtmäteri-instrument samt af mått, mål och vigtcr“, så skedde detta likväl aldrig under Alreiks tjenstetid, utan först nämnda instrument justerades af Aktuarien i kontoret samt de andra af justerare!! i Stockholms stads norra justeringsdistrikt. Ofvan berörda bristande insigter hafva alltid måst fyllas af Vetenskaps-Akademien. Hon föreslog år 185 1 det nu gällande systemet för rikets allmänna mått och vigt, och deröfver fick ej ens den tidens Landtmäteristyrelse tillfälle att yttra sig. Hon höres gemenligen öfver väckta förslag till nya och till ändring af gällande författningar angående mått, vigter och vågar af alla slag samt bränvinsprofvare och termometrar, hvarvid ofta, likasom nu, förekomma mycket skiljaktiga meningar emellan henne och Landtmäteristyrelsen, hvithet föranleder, bland annat, till infordrande af ytterligare utlåtanden och förseuadt afgörande af föreliggande frågor. Hon har måst draga försorg om anskaffandet af icke allenast rikslikare för mått och vigter, utan äfven deras ofvanberörda två slags kopior samt af modeller till alla slags mått och vigter äfvensom till betsman och spanmålsvåg in. m. d. Henne åligger jemväl att besörja förfärdigandet af de likare-profvare och likare-termometrar, som skola finnas härstädes samt i länens Landtmäteri-kontor, äfvensom att omjustera dessa likare, när sådant behöfves, och anskaffa nya, då redan varande skadas eller förkomma. Men om eljest åtskilliga tecken ej bedraga, sä skulle icke allenast — som ock vore billigt — Akademien eller åtmin-

stolle hennes nu varande utmärkte Fysiker, hvilken troligen författat föreliggande utlåtande och förslag, gerna mottaga befrielse från ofvan omförmälda, i förslaget ej ens nämnda sysselsättningar och skyldigheter, utan äfven den vigtiga saken göra en vinst, om den icke mera komme att behandlas, såsom 'hittills skett, utaf två, af hvarandra oberoende myndigheter, utan af en enda, derför i alla afseenden val utrustad myndighet.

Landtmäteristyrelsen föreställer sig i underdånighet, att denna myndighet alldeles icke behof de eller borde byggas på ny grund och således med störa kostnader för det allmänna, utan att den kunde vara, antingen Öfverdirektören för Mynt- och Kontrollverken, eller Ofverdirektören för Teknologiska Institutet, eller ock, och helst det, Chefen uti Eders Kong!. Maj:ts Finans-departements Byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter — i hvilket senare fall justeringsväsendet skulle, likasom nämda Byrå blifvit det, flyttas från Eders Kongl. Maj:ts Civil-departement till Finans-departementet — och Styrelsen har grundat sin mening i förevarande afseende på följande skäl och omständigheter, nemligen:

att nämnde Byråchef skall dels, enligt nådigt bref den 1 Juni 1855, “icke allenast öfver de för kontrollen å bränvinstillverkning särskildt för- “ordnade personer utöfva tillsyn och befäl, så att gällande föreskrifter öfver “allt blifva med enhet, kraft och följ dugtighet handhafva, utan ock att, “när vid bränvinslagstiftningens tillämpning i en eller annan måtto bemär- “kas sådana brister eller hinder, som fordra att genom särskilda åtgärder “afhjelpas, derom göra anmälan till Departements-chefens vidare handläggning" m. m., samt dels, enligt nådigt bref den 9 Juni 1865, bereda och biträda vid expeditionen af Eders Kongl. Maj:ts beslut i alla de till Departementet ingående besvärsmål eller ansökningar, som beröra bränvinslagstiftningen och dess tillämpning, jemväl i sådana delar, som icke afse blott kontrollen öfver tillverkningen, äfvensom “biträda vid behandlingen af “sådana mål och ärenden inom Departementet, för hvilkas handläggning “teknisk insigt erfordras, såsom frågor omgående mått och vigt, justering “m. m. d.“;

att den i fråga varande Byråchefen, för att kunna fullgöra före nämnda åligganden, ovilkorligen måste ega alla de insigter och egenskaper, som Vetenskaps-Akademien samt, utförligare och bättre, ofvan omförmälda norske komiterade uppgifvit såsom oundgängligen erforderliga för en justeringsdirektör ;

att berörda insigter och egenskaper — hvilket är af mycket stor vigt för den förevarande frågans lösning på bästa sätt redan i den närmaste framtiden — finnas i sällsynt hög grad förenade hos den nu tillförordnade Byråchefen, Friherre A. H. E Fock;

att' han — som till biträde vid sin byråchefsbefattning har en särskilt tillförordnad och aflönad kanslist — är till den grad litet upptagen af samma befattning, att han kunnat samtidigt dermed i flera år utöfva åtminstone fyra andra befattningar, nemligen såsom ledamot af Riksdagens Andra Kammare — för att icke tala om, att han sistlidet år var och innevarande år är ordförande i Riksdagens Bevillnings-Utskott, — Fullmägtig först i Riksgäldskontor! och nu i Riksbanken, Föredragande i Landtbruks- Akademiens Hushållnings- och Slöjdafdelning samt Ledamot af Direktionen för Folkskolelärarnes Pensionsinrättning, från hvilken sist nämnda befattning han dock lärer sistlidet år afgått;

att han således skulle kunna, utan nämnvärdt hinder af de till byråchefsbefattningen hörande göromål, utbilda och sköta sin kontrollbyrå i den af Styrelsen afsedda rigtningen;

att detta jemväl torde kunna ske, utan att det allmänna derigenom tillskyndades, åtminstone stora, nya utgifter; emedan dels, då Landtmäteristyrelsen, genom nådigt bref af den 14 December 1869, ålades att utöfva öfverinseende och ledning af Rikets Ekonomiska Karteverk, i hvad det afsåga mellersta och södra delarne af riket, Styrelsens Chef, ehuru ett dylikt åliggande ej var nämndt i gällande nådiga Landtmäteri-instruktion, dock, enär. han förut var vid aflönad, icke erhöll ringaste särskild ersättning för sitt berörda nya åliggande, och dels innehafvare af de ofvan nämnda byråchefs- och kanslistbefattningarna redan aflönas, den förre, med 5,500 kronor och, den senare, med 2,880 kronor, eller den förre med 1,900 kronor mera och den senare med endast 720 kronor mindre, än här varande Öfveringeniör åtnjuter i lön på stat och i dyrtidstillägg, hvarjemte förekommer, att Byråchefen eller hans underlydande naturligtvis skulle uppbära det ingalunda obetydliga justeringsarfvode, som nu tillkommer nyss nämnda Öfveringeniör; samt slutligen,

att, då en noggran och sakkunnig tillsyn öfver justerarnes i länen verksamhet är af stor vigt, men omöjligen kan utöfvas af Landtmäteristyielsen och ej heller tillhör henne, utan, jemlikt 55 ^ 2 mom. i nådiga Stadgan, angående mått och vigt, Eders Kong! Maj:ts vederbörande Befallningshafvande, som dock dertill äro föga passande, en dylik tillsyn skulle kunna, med ringa särskild kostnad för det allmänna, utöfvas af den ofta nämnda Byråchefen, emedan han i alla fäll måste göra resor i länen, så vida han skall kunna noggrant fullgöra sin skyldighet, enligt ofvan anförda nådiga bref den 1 Juni 1855.

Det skulle måhända kunna sägas, att, likasom de norska komiterade föreslagit, det Justerings-direktören i Norge borde tillsammans med ett par

vetenskapsmän

vetenskapsmän bilda en styrelse för behandling af alla frisör som snes

den ofvatnämnde Bvrl11! T 'T ™te"skaPsmim borde ställas'vid sidan om ,l,n 0 Byråchefen i dess egenskap af styresman för justeringsväsen

let. Om hvtlket ar att betvifla, detta verkligen skulle vari nötUgt lå So . sadant afseende att t,liga Vetcnskaps-Akademiens Astronom Fy=s Le, „ili

5Tf P[rat'0kt5ren Mynt- och Kontrollverken, öSireSöken to Teknolog,ska nsntutet m. fl„ och do bland desse män utsädeTtmd" dl o ligen anstallas pa samma sätt och för liknande ändamål som åtskillig

ordförandeskap af Statsrådet och Chtfe" för' EdSäwi Mål departement, den Statistiska Beredningen S “J:lS Cml"

Ä8&T5E&J:

i* ¥£

inses. Vattnings ringa omfång torde kunna

som nuDv1rkstlt TtoT- |if™ llmM sägaa. «*t don justering,

koller? atfS fri.

de,, 2k hd? S* AP°.tek? l,,0rde <»"•* ‘»I följd af nådigå22 ilande för medicinskt 3? *„i

sr.-EÄ K s-åä, tpfsarji

ink?m??Sferdggesfebligtjusteraretaxan> h™'“

i

1 5Ö3 R:dr år 1871, 1,618 R:dr år 1872, 2,232 R:dr av 1873. 2,038 B* b

1874 ÄÄwV*. »»»»/«. mm ng Styrelse, bära

1Y? ■ , 'ff aiin hennes och Öfveringeniörens härstädes alig

i underdånighet föreslå, att. alla hennes oo j y justerinq af matt,

ganden beträffande $mmm£ yZvbuprofnfqsirutrummt måtte, på afl vigur, vågar epanmatojgr »Å tra™ ZtLmLds tidpunkt, öfverflytta,,

å Ullverbxmgmfgfer och hane ”"^ff“"*Gencral.D;rektörens för Landt-

s& & sr®-

riket — hvilket, enligt nådig 1 anfltm;iteristyrelsen, med åliggande folder öfverinseende och ledning a föredraga alla samma karteverk

Öfveringeniören härstädes, ej vtmiåie ^ wbefcagnde utöfva den närmare rörande ärenden, an och åt arbetsdistrikten un-

tillsynen samt för sådant ändamål äfven ö * _ __ genom nådigt bref af der fältmätningsarbetenas verkställighet och hedning af Chefen för

den 15 December 1871 funde framdeles

Topografiska karen. Att Ulveiing J . redan [ underdånigt

komma att förminskas, antog yr® s® Inledning af Riksdagens underutlåtande af den 21 September 1868, anl^Se‘"indragnilfg af Öfverdåniga skrifvelse den 15 Maj samma ar, :^isättning ingeniörstjensten m. m., äfvensom a ’ , hvilket antagande måhända

i ^.jensten borde 'rffnVJanuari .850, en-

vållade, att, enligt nådigt bref till S>tyi elsen (jfveringeniör härstä-

Hiii

taSgffim"omPltJe« “sluta Dessa g5ron.il kunna siledes både

minskas och ökas .. d den härvarande Aktuarie^

Pa samma satt tornanex uci s , 91 ti*- „ dgg4 m_

sysselsättning i tjenstår; ty hans fuU“a|t,,^'föiio-^f de i nådiga Cirkunehåller, att han skall vara underkastad 0ct således^en vid-

laret den 9 Novem er & . åhgganden, som kan varda

sträckare tjenstgonngsskyldighet eller jern* ö Sö

rit s ^Ä.rr=ii £“=■«£

*

med flera, andra härvarande tjensteman nu tillhörande göromål och, i följd dels deraf, dels andra under de senaste åren härstädes fö.ekomna förhållanden, samt så vida Styrelsen framdeles finge biträde af ännu en Amanuens, bestämdt två och sannolikt tre tjenster härstädes, till hvilka höra högre löner, än till amanuens^ enst, efter hand indragas.

Härom och om ytterligare förändring af Generallandtmäteri-kontorets nu varande organisation, anhåller Styrelsen att, så vida hennes nu i underdånighet framställda förslag gillas, få i särskildt underdånigt memorial sig vidare yttra.

§ n.

Utom tvifvel torde det vara både rigtigt och nödvändigt, att i en allmän författning begagnas dels öfver allt ett och samma ord för att beteckna en och samma sak samt dels ord, som af samtiden brukas och förstas. Men intetdera är iakttaget i föreliggande förslag. Detsamma som i § § 8, § 14, § 15 mom. 1, § 19, § 20, § 22 och § 24 kallas vigter,

kallas uti ingressen till § 11 och dess tredje" punkt samt § 13 vigtlödjor, och detta ord användes till och med för ätt beteckna det, som i nådiga Kungörelsen den 16 Oktober 1874, angående normal- och passer-i^ter för guldmynt, benämnes vigtlod. På samma sätt har Vetenskaps-Akademien vid flera föregående tillfällen förfarit. Det lyckades äfven för henne, att i § 10 af 1855 års nådiga Stadga om mått och vigt få in orden “vigter, “eller så kallade vigtlödjorDeremot lyckades Landtmäteristyrelsen att få bort dessa senare ord ur den nu gällande Stadgan, angående mått och vigt. I de gamla författningarna om mått och vigt begagnas allmännast ordet vigter, endast undantagsvis lödjor eller lod. Ordet vigtlödja, eller den plurala formen deraf, finnes icke i någon gammal författ7iing. Detta ord finnes ej heller hvarken i Rietz Dialekt-lexikon eller i den af Svenska Akademien utgifna ordlistan öfver svenska språket. Enligt det förra finnes ordet lödja i Södermanland, och dess betydelse förklaras i dessa ordalag: “Halfvuxen flicka, i bestraffande tilltal: “Di stora lödja». Enligt den senare betyder ordet lödja “kort fårull. “ Och som i det nu varande allmänna både tal- och skriftspråket icke begagnas hvarken ordet vigtlod eller ordet vigtlödja, utan allenast ordet vigter, så torde detta ord böra i den blifvande nya Stadgan uteslutande begagnas.

Af ingj-essen till förevarande § framgår, att nyss berörda Stadga icke skulle komma att innehålla någon föreskrift om förfärdigande af längdmått, målkärl och vigter på ett sådant sätt, att de måtte kunna blifva föremål för justering, utan att föreskrifter i detta afseende skulle meddelas i en

särskild författning. Annorlunda tänkte Vetenskaps-Akademien år 1854, ty i dess då afgifna förslag till stadga om mått och vigt finnes en särskild afdelning med rubrik “Om förfärdigande, justering och kröning af mått och “vigter". Art. 2 i 1855 års stadga innehåller äfven, under rubriken “Angående vilkoren och sättet för måtts och vigters förfärdigande och använ- “dande“ sådana vilkor, och de finnas jemväl i den nu gällande Stadgan. Styrelsen anser äfven i underdånighet, att dylika vilkor böra intagas i den tillämnade nya Stadgan samt åberopar till stöd härför Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 25 Juli 1863 och det i anledning deraf fattade nådiga beslutet, begge bär ofvan omförmälda.

I punkten 2:o litt. c af förevarande § omtalas “målkärl af metall “för mätning af stenkol och kåx“; men sådana målkärl hafva hittills icke funnits och behofvet af dem är ej motiveradt.

§ 12.

I denna § hänvisas till nådiga Kungörelsen den 16 Oktober 1874, angående normal- och passervigter för guldmynt, men ingenstädes nämnes nådiga Kungörelsen den 23 Juli 1869, angående det franska mått- och vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk, och ej heller nådiga skrifvelserna den 9 September 1873 och den 5 Maj 1875, angående justering af gramvigter för Postverkets räkning. Dessa författningar innehålla eu del föreskrifter, hvilka sannolikt b l ofve stridande mot dem, som skulle intagas i den nya Stadgan samt borde, enligt Styrelsens tanke, upphäfvas och ersättas med nya föreskrifter i samma Stadga.

§13.

Enligt mom. 1 i denna § skulle gränserna för mått och vigters noggranhet i särskild författning bestämmas; men likväl innehåller mom. 2 i samma § och § 14 ett par bestämmelser i detta ämne.

§ u.

I denna § föreslås, att målkärl och vigter skola justeras endast hvart tredje år.

En föreskrift i sådan rigtning vore stridande emot hvad man i vårt land i öfver 100 års tid funnit vara nödvändigt, emedan det föreskrifvits, dels i slutet af' 1733, 1737 och 1739 års förordningar om matt och vigt,

årlig eftersyn å mått och vigter: dels i de General-landtmäterikontorets cirkulär deri 26 Januari 1795, “i anledning af Kongl. direktionens öfver “spanmålsmagasinen i riket anmodan", att justerarne borde “unde rde årliga “justeringsmötena, tillika infinna sig vid kronospanmålsmagasinen i distrik- “tet, för att jemväl efterse de der varande mått, mål och vigters rigtighet “och dem behörigen justera14; dels i 16 § af 1855 års och 14 § af 1865 års stadga angående mått och vigt, att målkärl och vigter, som begagnas i kronans magasin, eller vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar eller magasin, der handel och rörelse idkas, skola årligen omjusteras. En sådan föreskrift, som den af Akademien föreslagna, blefve äfven, enligt Styrelsens tanke, i hög grad skadlig, så vida man eljest bör genom författning söka förekomma origtighet vid mätande och vägande. Sannt är visserligen, att små mått för flytande varor, hvilka äro förfärdigade af koppar eller af annan styf metall, då de varsamt behandlas, kunna bibehålla sin rätta rymd i mer än ett år; men som dylika mått äro dyrare, än samma slags, af förtent jernbleck förfärdigade mått, hvilkas innehåll jemförelsevis lätt förändras, så begagnas de förra måtten så sällan, att för deras skull intet undantag från regeln synes böra göras. Sannt är äfven, att det är lättare att komma ihåg och således äfven att söka efterkomma en föreskrift angående omjustering hvart år, än hvart tredje år, men att likväl iakttagandet af den nu gällande föreskriften i detta ämne i mycket hög grad försummas, som åter kommer sig deraf, att sådant kan ske, snart sagdt, utan något slags påföljd för den försumlige, hvilket allt Styrelsen ådagalagt i underdånigt memorial af den 18 Maj 1874, med förslag till åtskilliga ändringar i nådiga stadgan angående mått och vigt.

Styrelsen känner icke, hvarifrån den i utlåtandet förekommande uppgiften, att “ett jemförelsevis ringa antal vigter blifvit vid omjusteringar kas- “serade44, är vorden hemtad; men deremot vet Styrelsen icke allenast, att dels nästan alla slags jernvigter och dels jemväl alla messingsvigter, hvilka ej åro för lätta, kunna vid omjustering rättas, godkännas och omstämplas, utan äfven, enligt de af undertecknad Ofveringeniör förda justerings-journalerna, att till honom inkommit i och för omjustering

år 1873 4,037 begagnade medicinalgramvigter, af hvilka 1,002 kasserats

år 1874 3,386 „ „ „ „ 1,045

år 1875 3,281 „ „ „ „ 842

hvilka fakta föga egna sig till bestyrkande af ofvananförde uppgifts rigtighet.

Dessutom torde följande förhållande icke böra lemnas utan uppmärksamhet. Enligt 16 § 1 mom. i nådiga Landtmäteri-instruktionen, bör “hvarje län, med hänsigt till innevånames beqvämlighet, vara indeladt i vissa “justeraredistrikt, hvilka, så vidt sig göra låter, med egna justerare förses44.

46 Det förra har, efter Eders Kong]. Maj:ts samtlige Befallningshafvandes, hörande sorgfälligt skett, men det senare har icke låtit sig göra och i utlåtandet säges äfven rätteligen att 13 justeraredistrikt icke blifvit med egna justerare försedda. Det hade jemväl kunnat sägas, att det icke lyckats Styrelsen att tillsätta mer än en justerare i hela Jemtlands lån och en i hela Hallands län. Orsakerna till dessa, mot innevånarnes beqvämlighet stridande och i öfrigt för säkerhet i mätande och vägande högst menliga förhållanden äro, å ena sidan, att de justeringsinstrument, som en justerare behöfver och för egna medel måste anskaffa, kosta omkring 1,000 kronor, och, å den andra sidan, att, såsom det med allt skäl säges i det föreliggande utlåtandet, “desse tjen- “stemän icke åtnjuta någon lön af statsmedel och dessutom den årliga för- “tjensten af deras justeringsarbeten är för många af dem mycket ringa41, t. ex. för justeraren i hela Jemtlands län under åren 1869 -1873 i medeltal 156 R:dr 18 öre årligen, hvarifrån måste afdragas ränta å och amortering af kostnaden för inköp af instrument, dessas underhåll och omjustering, brändsle och handtlangning. Den ringa förtjensten är åter hufvudsakligen’ en följd deraf, att nu påbudna omjustering hvarje år mycket allmänt underlåtes. Skulle nu omjusteringen af målkärl och vigter enligt lag icke fordras mer än hvart tredje år, så blefvo justerare^ inkomster förminskade med omkring två tredjedelar, hvaraf åter följden säkerligen skulle blifva, att de lieste justeraredistrikten icke kunde förses med egna justerare, med mindre deras innehafvare försågos med årliga arvoden af statsmedlen, och att, som sådant väl icke läte sig göra, flera läns innevånare blefvo lika vanlottade på biträde af justerare som Jemtlands och Hallands län redan i många år varit. I sammanhang härmed må det nämnas, att det fans 3 justerare af brännvins-profningsinstrument, innan 1861 års stränga författningar angående dylika instrument utfärdades, men att det sedermera icke varit möjligt att få mer än en sådan justerare och icke en gång denna ende, utan emot ett särskildt årligt arvode af bränvinstillverkningsmedlen på 200 kronor.

Ifrån 14 § 1 mom. i nu gällande Stadga, angående mått och vigt, är i slutet af förevarande § intagen den i nämnda moment sist förekommande föreskriften; men denna föreskrift är upphäfd genom 14 § i nådiga kungörelsen den 23 juli 1869, angående det franska mått-och vigtsystemets begagnande för medicinskt bruk, och ersatt genom ny föreskrift i 3 mom. uti 6 § af samma kungörelse. Mot donna föreskrift är åter den nu föreslagna stridande och jemväl sämre i ett afseende, men bättre i ett annat, nemligen hvad angår de i förslaget sist förekommande fem orden.

Hvarken i den förevarande §. eller annorstädes i det föreliggande förslaget finnes något, som motsvarar de vigtiga föreskrifter, livilka finnas i 2 och 3 mom. af 14 §. i nyss nämnda Stadga

§. 15 mom. 1

lyder sålunda: “Likarmade vågar, decimal-och centesimalvågar samt bets-

“man ocli pyndare skola, innan de i allmän handel och rörelse må begagnas, “vederbörligen justeras, men äro icke underkastade den periodisk: omjuste- “ring, som i 8 14 för mått och vigter är föreskrifven.11

Den 12 Juni 1861 gillade Vetenskaps-Akademien ett så lydande yttrande af sina sakkunniga ledamöter: “En vanlig likarmad väg, som att

“börja med i hvarje hänseende är tillförlitlig, kan blifva mer eller mindre “ovigtig derigenom, att eggarna, på hvilka skålarna upphängas, eller den egg, “som uppbär balansen, blifva afnötta, rostade eller på något annat sätt felaktiga. På samma sätt kan det inträffa, att vågen blir o tillförlitlig derigenom, att de pannor och lager, som med dessa eggar äro i beröring, undergå “någon ofördelaktig förändring. För bibehållande af vägens vigtighet erfordnas äfven, att balansens båda hälfter icke genom böjning, förskjutning åt “de nämnda eggarna eller på annat sätt upphöra att vara fullkomligt lika “långa. En likarmad våg har 3 dylika eggar med sina pannor samt 2 ha- “lansarmar, som måste bibehålla oförändrad längd. En brovåg “(decimal “eller centesimalvåg)“ af det ofvan nämnda slaget “(det här i landet vanliga; “har deremot ej mindre än 10 eggar med deras pannor samt O afstånd “mellan dessa eggar, hvilka icke få till längden förändras, om vagen skall “bibehålla sin vigtighet. Redan häraf ser man, att en brovåg, under för öfrigt “lika i örhållanden, lättare kan komma i olag och blifva ovigtig, an en likarmad våg af det vanliga slaget. Hos en likarmad våg äro alla delar fria “och åtkomliga, hvarigenom man är i tillfälle att lätt öfvertyga sig, huruvida “allting vid vägningen blifvit uppfyldt, som erfordras för ett noggrant och “tillförlitligt vägningsresultat. Hos brovågen deremot ligga häfstänger och “pannor, som uppbära vagbroen under denna senare och äro der dolda föi “ögat. Het är derföre betydligt lättare med en brovåg, än med eu vanlig “likarmad våg, att afsigtligt åstadkomma bedrägeri och svek vid vågning ar Nu hafva de sakkunnige ledamöterna, såsom motiv för den förevarande 8, afgifvit följande, af Akademien gillade utlåtande: “Vi hafva upp-

“tagit likarmade vågar biand de vågredskap, som åro underkastade godkännande och justering, innan de få i handel och rörelse begagnas. Såsom “skäl härtill kan anföras, att dessa vågar torde böra till sin konstruktion “godkännas af justerare, innan de utlemnas till praktiskt bruk. Deremot “anse vi det icke medföra något gagn, att vågar periodiskt omjusteras, eme- “dan de äro lätta att förfalska, utan att justeringsmärkena på något sätt

skadas, till följd hvaraf dessa märken icke gifva någon säkerhet för, att vågen fortrarande ar behörigt skick. Justeringsmärkena, anbragta på ett jagredskap, bevfa saledes endast, att detsamma vid dess första utlemnande i allmänna rörelsen var af antaglig konstruktion. “

Det senare är oemotsägligt under förutsättning att med antaglig konstruktion äfven menas vägmngredskapets rörighet, men jemväl vigter kunna t. ex. genom filning, lätt förfalskas — göras lättare än de voro, då de justerades - utan att justenngmärkena på något sätt skadas, så vida man •I\°Jver ant betackte vigterna med sådana märken, hvilket aldrig föreskrifjts och vore orimligt att föreskrifva. Allt hvad de sakkunnige ledamöterna o lig an oi , synes innehålla giltiga och talande skäl för nödvändigheten åt vagars omjustering, sa vida eljest någon säkerhet skall finnas för, att vid af varor _ ratt tillgår, det, so ra är lättast att förf älska, torde behöfva att oftare till rigtigheten undersökas, än det, som är svårare att förfalska, och, likväl innehaller förslaget, att det förra icke skulle mer än en enda gång justeras, eller innan vägmngsredskap må i allmän handel och rörelse begagnas icke sedan de under begagnandet blifvit origtiga, hvilket lätt sker.

0 r5St anser S1§ Styrelsen höra i underdånighet anföra följande: hedan Jernkontor et klagat öfver många vagbalansers vid upp- och stapelstadernas vagar daliga beskaffenhet, så lät Kammar-kollegium, som då både högsta inseendet öfver mått och vigt, genom bref till samtlige Landshofdingarne i riket af den 17 Maj 1760, förständiga alla justerare, att -hvarje a, inom Januari manads slut, behörigen justera städernas vigter, vagbalkar,

') a a}')f °C\1|‘ i/01’ eke många år derefter gjorde Magasins-direktionen hos Öfverdirektören vid Landtmäteriet framställning om de vågbalansers osäkerhet, som funnos i kronomagasinen, hvilket föranlät Öfverdirektören att olen .g April 1/88 förständiga justerarne om dessa balansers undersökning, i Kungörelse af den 21 December 1798 föreskref Öfverstållareembetet, att Stockholms städs justerare skulle hvarje av i December månad uti bodar och magasin pröfva vagbalansers. rigtighet. Genom nådigt bref af den 13 ugusti 1801 foreskrets,_ att, vid bergsmanshyttorna, pyndare borde, sist

<? i q 2 xai’’ a skaffaS 0ch } dcras stalle j^terade vagbalanser begagnas. I , af naxhga instruktionen för Myntverket stadgas:. “Vågar och vigter ((?>°.a ' 1 januari månad, justeras i närvaro af Öfverdirektören samt

- ugsvo egn Advokatfiskal11, och i första punken af underrättelserna till medicmal-taxan af den 30 November 1846 föreskrifves, “att några andra, än behörigen justerade, sa väl medicinal- som viktualievigter och vågbalanser, “icke pa apothek få nyttjas11.

Dessa föreskrifter hafva naturligtvis blifvit gifna derföre att vunnen erfarenhet adag olag t deras nödvändighet. Så ock i Frankrike, hvars system

för mått och vigt det nu är meningen att här i landet införa. Der blef genom Kongl. Förordning af den 17 April 1839 föreskrifvet: dels i 22 artikeln: “balanser, pyndare “(eller betsman, romaines)“ eller andra vägnings- “instrument äro underkastade primitiv justering och stämpling, innan de ut- “lemnas i handel eller åt allmänheten; de skola dessutom undersökas på den “ort, der de begagnas, och äro der underkastade periodisk justering"; samt dels i 27 artikeln: “Det är förbjudet för handlande, entreprenörer och industri-

idkare att använda eller ega vigter, mått och vågning s-instrument, som icke un- “dergått periodisk justering och blifvit försedda med ärsstämpel“, dock att, “enligt 14 artikeln, de “som äro ämnade att säljas, behöfva ej vara försedda “med annat, än den primitiva stämpeln. “

Det är också oem,otsägligt, att, om äfven de vigter som vid vågning begagnas, innehafva just den tyngd, som de böra innehafva, men det oundgängliga medlet för deras begagnande, vågen, är ovigtig, så måste äfven vågning sresultatet blifva origtigt.

Styrelsen vidhåller, med afseende på hvad hon nu i underdånighet anfört, sin alltid tillförene hysta och ofta yttrade, visserligen städse motsagda, men aldrig vederlagda, mening, att alla slags vigter och vågar samt betsman, Indika finnas å sådana ställen, der varor, vid handel eller eljest, efter vigt allmänneligen aflemnas eller emottagas, såsom torg-, marknads-, hamneller lossnings- och lastningsplatser; kronans, kommuners eller bolags förrådshus; öppna bodar eller packhus; qvarnar, å livilka förmalning mot betalning eger rum; fabriker; bruk; bergverk och hyttor m. in. d. skola både justeras och omjusteras, det senare minst en gång hvarje år.

Styrelsen anser sig slutligen böra i underdånighet erinra, att det blifvit genom nådiga bref af den 3 November 1870, den 14 Juni 1871, den 1 April 1874 samt den 5 Februari och den 22 Juli 1875 föreskrifvet, att vissa bro- och decimalvågar, som få begagnas vid Göteborgs jern- och metallvåg, vid samma stads skjuts- och åkeri-inrättning samt vid stationerna å dels Halsbergs—Motala -Mjölby jernväg, dels Nora—Carlskoga jernväg och dels Upsala—Margretehills jernväg skola både justeras och omjusteras med iakttagande af de föreskrifter, som finnas meddelade i, bland annat, 14 § af gällande nådiga stadgan, angående mått och vigt, samt således dessa vågar omjusteras hvarje år.

Det är redan i början af detta underdåniga memorial och på några ställen längre fram uti detsamma anmärkt, att det föreliggande förslaget, enligt Styrelsens tanke, innehåller för litet, till stöd för hvilken mening äf-

*

ven åtskilligt redan blifvit anfördt. Här må det ytterligare och särskildt anmärkas, att samma förslag icke innehåller något, som motsvarar eller är egnadt att ersätta §§ 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 28, 29, 30, 31, 32 mom.' 2 och 3, 33, 34, 35, 36, 37, 39, 40 mom. 2,41, 42 mom. 3, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 61, 52, 53, 54, 55, 56, 57, 58, 59 och 60 i den nu gällande stadgan angående mått och vigt.

Mot slutet af det föreliggande utlåtandet har blifvit dels uppgifvet, att justerare hittills skolat med egna medel bekosta inköp af alla för dem erforderliga justeringsinstrument, att dessa ursprungligen kostat omkring 1,000 kronor och att det, som hvarje justerare skulle, i anledning af det metriska systemets införande, behöfva ytterligare anskaffa, uppginge till ett ungefärligt värde af 500 kronor, samt dels — då dessa tjensteman icke åtnjuta någon lön af statsmedel, då den årliga förtjensten af deras justeringsarbeten är för många af dem mycket ringa och då det vore obilligt, att de af egna medel skulle förskaffa sig nya, behöfliga justeringsinstrument af den anledning, att ett nytt mått- och vigtsystem i landet infördes — ansett, att kostnaden för sist berörda instrument bör drabba statsverket. Häruti instämmer Styrelsen, hvarjemte Styrelsen på nu anförda skäl underdånigst hemställer, att, så vida gällande föreskrift, angående årlig omjustering af målkärl och vigter ändras, hvaraf följden säkerligen blifver, såsom Styrelsen i det föregående upplyst, att de flesta justerare afgå från sina befattningar, deras alla redan anskaffade justeringsinstrument då måtte blifva till skäligt värde med statsmedel inlösta.

Slutligen anser sig Styrelsen böra i underdånighet erinra att en följd af det metriska mått- och vigtsystemets införande blifver, utom de i utlåtandet uppgifna kostnaderna, högst betydliga utgifter af statsmedlen för anskaffande af metriska mått och vigter till kronans förrådshus samt många andra verk och inrättningar, inom hvilka mätning och vågning ega rum.

Den nådiga remissakten och protokoll öfver ärendets behandling härstädes, innehållande undertecknad Öfveringeniörs åsigter i ämnet, äro härvid bilagda.

Stockholm i Rikets General-Landtmäterikontor den 19 Januari 1876.

LUDVIG B. FALKMAN.

Gustaf Lmnggren.

Stockholm, K. L. Beckman, 1870.