angående förän¬ drad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn.
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
N:o 4.
Ant till Kiksd. Kansli den 26 Jan.'1876, kl. 6 e. m.
Kong1. Maj-.ts nådiga Proposition till Riksdagen angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen m. rn.; gifven Stockholms Slott den 17 December 1876.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 13 Maj 1869 anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes tillse, huruvida en förbättrad organisation af hospitalens ekonomiska och administrativa förvaltning kunde vara åt behof påkallad och i sådant hänseende vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde, har Kongl. Maj:t under den 17 December samma år uppdragit åt en komité, att verkställa den af Riksdagen begärda utredning och dervid särskilt uppgöra förslag angående indragning till statsverket af sådana hospitalsfondens inkomster i jordeboksräntor, tionde och arrendemedel m. m., i afseende å hvilka sådant kunde ega rum och dessa inkomsters ersättande med kontanta statsanslag, samt afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de åt Serafimer-ordensgillet nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk öfverflyttas, äfvensom uppgifva de genom en sådan förändring i förvaltningen uppkommande kostnader.
Efter det denna komité till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande, samt vederbörande blifvit deröfver hörde, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad enligt protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 12 sistlidne November blifvit af Departements-chefen i ärendet anfördt, i nåder föreslå, att Riksdagen, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets befattning med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden komme att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å sinnessjukvården i riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen ej mindre de för
15 Kongl. Majts Nåd. Proposition N:o 4.
Generaldirektören öfver hospitalen än ock för Serafimer-ordensgillets tjensteman och vaktbetjente anslagna arfvoden från samma tid upphöra att af hospitalsmedlen utgå, måtte besluta:
att — med de i statsrådsprotokollet omförmälda undantag beträffande hemmanen Marskog, de af Fru Metta Rosencrantz och Friherre E. S. Adelsvärd donerade kapital samt kyrkofonden — de hospitalen tillhöriga fastigheter, frälseräntor och andra afgälder af fast egendom, äfvensom öfriga tillgångar, af hvad beskaffenhet de vara må, skola, i öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit, indragas till statsverket; dock att hospitalens hemman och lägenheter bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken, samt att staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas fastade vid några af de donationer, som utgöra en del af dessa tillgångar;
att de af statsmedel så väl direkt som i ersättning för indragna räntor och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inberäknadt bidraget af fångvårdsmedlen, från samma tid skola upphöra att vidare utgå;
att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon skall upphöra;
att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Sundhetskollegium med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till arfvode åt en revisor och med 1,200 kronor till amanuensbiträde i Sundhetskollegium;
att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslag till t erafimerlasarettets underhall samt till hospitals och lasaretts underhåll skola å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag af 49,689 kronor 97 öre samt till hospitalsunderhåll ett förslagsanslag af 450,000 kronor; och att å allmänna indragningsstaten skall uppföras de åt nuvarande generaldirektören öfver hospitalen samt Serafimer-ordensgillets sekreterare, kamererare och förste vaktmästare anslagna löner och arfvoden att under deras lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor, för sekreteraren 2,000 kronor, för kamereraren 2,000 kronor och för vaktmästaren 560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras befattningar biträda Sundhetskollegium såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.
De till ärendet hörande handlingar skola hållas Riksdagens vederbörande utskott tillhanda; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
F. F. Carlson.
16 Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 4.
Utdrag af protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Stats- Rådet på Stockholms Slott den 12 November 1875.
Närvar ande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Loven,
Friherre von Otter, och Forssell.
Departements-chefen föredrog slutligen:
Underdånigt betänkande angående hospitalsväsendets förändrade organisation, afgifvet den 31 December 1870 af dertill i nåder förordnade komiterade, jemte deröfver afgifna utlåtanden af Serafimer-ordensgillet den 1 November 1871, af Sundhetskollegium den 15 Januari 1872, af Kammarkollegium och Statskontoret den 2 Juni 1874, åt Justitie-kanslers-embetet den 16 December 1874 samt ytterligare af Serafimer-ordensgillet den 23 Juli 1875.
Departements-chefen yttrade:
Frågan om förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen har sedan mer än tretio år tillbaka .utgjort föremål för såväl Kong!. Maj:ts som Riksdagens uppmärksamhet. Denna styrelse utgöres, såsom bekant är, enligt Kongl. brefvet den 25 November 1787, af Serafimer-ordensgillet, som enligt nämnda bref skulle bestå af sex serafimerriddare, ett antal som likväl under tidernas lopp icke kunnat uppehållas vid den ursprungliga be-
17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 4.
stämda siffran. Redan år 1844, i anledning af Serafimer-ordens-gillets då för första gången framstälda anmälan om behofvet af statsanslag för allmänna hospitalsfondens förstärkande, derest de alltjemt stigande anspråken på hospitalsvårdens utvidgning och förbättring skulle kunna vederbörligen ses till godo, förklarade Kongl. Magt i nådigt bref till Ordens-gillet den "21 Augusti samma år, att, till beredande af nödig enhet i afseende på den allmänna sjukvården inom riket, öfverstyrelsen för hospitalen i allt hvad anginge sjukvården vid dessa inrättningar borde uppdragas åt Sundhetskollegium, samt att med grundlagens stadgande!! närmast öfverensstämde, att de öfriga angelägenheter, hvilkas förvaltning dittills varit hos Serafimerordens-gillet med styrelsen öfver hospitalen förenad, stäldss under vård af något eller några rikets förvaltande verk; och anbefaldes Ordens-gillet att inkomma med utlåtande, huruvida hinder mötte för denna förändring med öfverstyrelsen för hospitalen, samt huru densamma lämpligen kunde verkställas.
Samtidigt härmed tillsattes af Kongl. Maja en komité för utredning af frågan om hospitalens och hospitalsfondens ändamålsenliga förvaltning. Denna komité, som afgaf sitt betänkande den 14 Oktober 1844, fann hospitalsfondens förvaltning kunna i vissa delar högeligen förenklas och derigenom icke obetydlig minskning i förvaltningskostnad vinnas, om hospitalsfondens ordinarie inkomster finge af Statsverket öfvertagas, mot det att Rikets Ständer lemnade ett deremot svarande årligt anslag för hospitalens underhåll. Förvaltningen af de hospitalen tillhörande hemman, hvilka genom Serafimer-ordens-gillets försorg åt enskilde utarrenderades, kunde, i likhet med hvad för kronans hemman och lägenheter i allmänhet egde rum, lämpligen öfvertagas af Kammarkollegium. Genom dessa åtgärder skulle enligt komiterades förmenande öfverstyrelsen för de ifrågavarande välgörenhetsinrättningarna i betydlig mån förenklas och underlättas, så att Sundhetskollegium, hvilken myndighet, enligt hvad Kongl. Maj:t redan förklarat, tdrde komma att få de anförda bestyren sig anförtrodda, derigenom icke blefve särdeles betungadt.
Serafimer-ordens-gillet, som i anledning af ofvan omförmälda nådiga bref redan i underdånigt utlåtande den 27 September 1844 förklarat sig anse någon förändring i afseende på öfverstyrelsen för hospitalen icke erfordras, afstyrkte under den o December samma år komiterades förslag, hvilket afsåge att på flera embetsverk fördela de Ordens-gillet nu tillkommande åligganden och derföre icke syntes leda till någon förenkling i administrationen. Äfven Kammarkollegium, Statskontoret och Sundhetskollegium i gemensamt utlåtande den 26 Maj 1846 instämde i detta Serafimerordens-gillets afstyrkande. Någon vidare åtgärd i det af komiterade så- Bih. till Riksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o å.
lunda angifva syfte blef icke heller af Kongl. Maj:t vidtagen, derest icke såsom sådan får anses den nådiga proposition af den 20 December 1847, hvarigenom Kongl. Maj:t bland annat till Rikets Ständers godkännande öfverlemnade hvad särskilde komiterade i underdånigt utlåtande den 30 April samma år angående förenklande af beskattningsväsendet m. m. föreslagit beträffande indragning till Statsverket af de för fromma stiftelser anvisade spanmåls- och ränteanslag mot ersättning af statsmedel; men denna proposition, som sålunda afsåg förenkling i viss mån jemväl af hospitalsfondens förvaltning, blef icke af Riksdagen bifallen.
En af Rikets Ständer den 14 Augusti 1848 afbiten underdånig skrifvelse angående hospitalsväsendet föranledde tillsättandet redan påföljande år af en ny komité för upprättande af förslag till de förbättringar i hospitalsväsendet, så i medicinskt som administrativt hänseende, hvilka utan Statsverkets betungande kunde utföras och befunnos vara nödiga; men då denna komité hufvudsakligen hade att sysselsätta sig med åtgärder för den lokala hospitalsvårdens förbättring, och den Kongl. proposition, som i anledning af komiténs den 13 Juli 1850 afgifna utlåtande afläts till 1850—1851 års Riksdag, endast innehöll framställning om ökade anslag till hospitalsväsendet, torde någon vidare redogörelse för dessa förhandlingar icke här vara af nöden, än en erinran derom, att komitén, som icke lemnat frågan om hospitalens öfverstyrelse helt och hållet å sido, under åberopande af skatteförenklingskomiténs, af Kongl. Maj:t gillade förslag, förnyade framställningen om hospitalsfondens indragning till Statsverket och hospitalsvårdens öfverlemnande till Sundhetskollegium, samt att Seraf!mer-ordens-gillet å sin sida i underdånigt utlåtande den 16 September 1850 öfver komiterades förslag vidhöll sin förut uttalade åsigt om obehöfligheten af öfverstyrelsens förflyttande till Sundhetskollegium, helst Ordens-gillet fann det icke vara nödvändigt, att hospitalens öfverstyrelse bestode af läkare; hvaremot Ordensgilht nu medgaf, att Statsverkets eftertagande af hospitalsfondens inkomster mot årligt statsanslag till hospitalens underhåll skulle komma att förenkla förvaltningen och bereda säkerhet för fyllandet af hospitalens behof, så vida anslaget för detta ändamål blefve såsom förslagsanslag bestämdt.
De komiterade, som under åren 1858 och 1859 utarbetade förslag till förändrad organisation af rikets styrelse och förvaltningsverk, ansågo den då nyligen utfärdade stadgan angående sinnessjukes behandling och vård den 5 Mars 1858 hvila på den förutsättning, att särskild öfverstyrelse för hospitalen borde finnas, och inskränkte sig derför till att föreslå en förändring i Serafimer-ordens-gillets sammansättning och sättet för ledamöternes förordnande, hvilket enligt komiterades mening borde ske i Statsrådet. Den enda åtgärd, hvilken i afseende på ifrågavarande förvaltningsgren följde såsom frukt af denna komités verksamhet var att den läkare, som dittills i
19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
egenskap af generaldirektör öfver hospitalen varit till Serafimer-ordens-gillets biträde anstäld, den 26 November 1860 förordnades att under sin tjenstetid vara ledamot af Ordens-gillet.
Emellertid hade Rikets Ständer den 26 Oktober samma år till Kongl. Maj it aflåtit en ytterligare skrifvelse i ämnet, föranledd deraf, att de vid föregående riksdagar för hospitalsbyggnader beviljade anslag blifvit i betydlig mån öfverskridna. Rikets Ständer hade funnit sig ega grund för den åsigt, att öfverstyrelsen för hospitalen, sådan den genom Kongl. brefvet den 25 November 1787 blifvit ordnad, i följd af sin mindre lämpliga organisation svårligen kunde i afseende å den ekonomiska och administrativa förvaltningen utöfva den på samma gång noggranna och omfattande kontroll, som för åstadkommande af en ändamålsenlig hushållning erfordrades, och hvilken enligt Rikets Ständers tanke snarare skulle vinnas, om denna del af hospitalsvården blefve till något af rikets förvaltande verk öfverlemnad, hvarförutan jemväl kunde sättas i fråga, huruvida Serafimer-ordens-gillet, beträffande sjelfva sjukvården, hvilken påkallade en genom speciela studier grundlagd och genom vidsträckt praktisk erfarenhet ytterligare utbildad kännedom om sinnessjukdomarnas art och beskaffenhet samt olika yttringar i särskilda stadier, förmådde att utveckla en fullt gagnande verksamhet; och funno sig Rikets Ständer i följd häraf böra i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes tillse, huruvida icke hospitalen i riket kunde ställas under annan öfverstyrelse än den nuvarande, samt i sådant hänseende vidtaga de åtgärder omständigheterna ansåges föranleda. Denna anhållan förnyades af följande Riksdag- i underdånig skrifvelse den 16 November 1860, hvari tillika begärdes framläggande för Riksdagen af förslag om indragningtill Statsverket af de hospitalsfondens inkomster, i afseende på hvilka sådant kunde ega rum, mot det att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af Rikets Ständer i stället beviljades.
Sedan Riksdagen slutligen i underdånig skrifvelse den 18 Maj 1869, jemte anmälan att ett extra anslag till allmänna hospitalsfondens förstärkande blifvit af Riksdagen beviljadt, tillika anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes tillse huruvida en förbättrad organisation af hospitalens ekonomiska och administrativa förvaltning vore af behof påkallad, och i sådant hänseende vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna föranledde, har Kongl. Maj;t den 17 December 1869 uppdragit åt särskilde komiterade att verkställa den af Riksdagen begärda utredning samt dervid särskildt uppgöra förslag angående indragning till Statsverket af sådana hospitalsfondens inkomster i jordeboksräntor, tionde och arrendemedel, in. m., i afseende å hvilka sådant kunde ega rum, och dessa inkomsters ersättande med kontanta statsanslag, äfvensom, afgifva underdånigt yttrande, huruvida och på hvad sätt de åt Serafimerordens-gillet nu uppdragna göromål skulle kunna på andra embetsverk
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
öfverflyttas, och uppgifva de genom en sådan förändring i förvaltningen uppkommande kostnader.
I sitt den 31 December 1870 afgifna underdåniga utlåtande hafva komiterade af skäl, hvilka hufvudsakligen äro desamma, som, enligt hvad redan är nämndt, blifvit under frågans föregående behandling anförda, och i afseende på hvilka jag derföre endast torde behöfva hänvisa till det på Kongl. Maj:ts befallning i tryck offentliggjorda betänkandet, uttalat den mening, att ej mindre samhällets anspråk på en jemn, säker och med full sakkunskap städse ledd förvaltning af den offentliga sinnessjukvården med dertill hörande dyrbara inrättningar och anvisade betydliga statsanslag, samt å denna förvaltnings ändamålsenliga samverkan med öfriga sjukvårdsanstalter i riket, än äfven numera gällande grundlagsbestämmelser i fråga om tjensters tillsättning borde föranleda dertill, att Ordens-gillets befattning med kronohospitalen och således äfven med hospitalsfonden upphörde och öfverflyttades på de centrala embetsverk, som redan hade sig anförtrodt öfverinseendet å offentlig sjukvård och offentlig egendom. Det slut, hvartill komiterade sålunda kommit, hafva ej mindre Serafimer-ordens-gillet än ock Sundhetskollegium samt Kammarkollegium och Statskontoret förklarat sig biträda, enligt hvad inhemtas af de utlåtanden, hvilka dessa embetsverk i ärendet afgifvit och hvilka på Eders Kongl. Maj:ts befallning blifvit till trycket befordrade för att jemte komiterades underdåniga betänkande bland Riksdagens ledamöter utdelas.
Den grundliga och uttömmande utredning, detta ärende under sin föregående behandling vunnit, och den samstämmighet i åsigter mellan vederbörande myndigheter, som derigenom slutligen åstadkommits, gör det öfverflödigt att ingå i en särskild och utförligare motivering, då jag nu går att hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nådig framställning' i ämnet. I afseende på den hufvudsakliga riktning, hvari en sådan framställning bör ske, anser jag mig, med fullkomligt erkännande af det nit och den samvetsgrannhet, hvarmed hospitalsvårdens angelägenheter blifvit af Serafimer-ordens-gillet förvaltade, desto hellre böra biträda komiterades ofvan anförda åsigt, som den kraftiga utveckling, hvari, till följd af de två senaste Riksdagarnes bifall till Eders Kongl. Maj:ts omfattande förslagom nya hospitalsbyggnaders uppförande och de redan befintligas utvidgning, vårt hospitalsväsen numera befinner sig, måste göra det ganska tvifvelaktigt, huruvida det alltid skall lyckas att finna män, villige att egna ett lönlöst arbete åt en förvaltning, som synes komma att i allt högre grad taga en sakkunnig öfverstyrelses ständiga tillsyn och oaflåtlig^ omtanke i anspråk.
Att Sundhetskollegium vore den myndighet, som, derest Serafimer-ordensgillets befattning med hospitalen sålunda komme att upphöra, borde öfver-
21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
taga ledningen af hospitalsväsendet och derigenom hos sig förena högsta inseendet öfver all offentlig sjukvård i riket, kan knappast blifva föremål för tvekan, och ändamålsenligheten af en dylik anordning har ock blifvit af Sundhetskollegium erkänd.
Emellertid torde det icke kunna sättas i fråga, att åt detta kollegium uppdraga hela den förvaltning i dess oförändrade skick, som nu i afseende på hospitalsväsendet åligger Serafimer-ordens-gillet. De omständigheter, under hvilka denna förvaltning tillkommit och utbildat sig, hafva gjort dess ekonomiska detaljer mer än nödigt invecklade. Till sitt ursprung enskilda välgörenhetsinrättningar, uppvuxna under kyrkans hägn och företrädesvis i förening med kloster, hafva hospitalen, hvilka visserligen städse omhuldats af Sveriges konungar och af dem hugnats med frikostiga gåfvor, likväl under flera århundraden underhållits hufvudsakligen medelst tillgångar, hvilka donerats af kyrkan och af enskilde, utan att staten ända till senare tider i nämnvärd mån dertill lemnat ständiga bidrag annorledes än genom upplåtande af den tionde, som i sammanhang med indragningen af klostrens egendom tilldelades hospitalen i vederlag för de inkomster, hvilka förut utgått från dessa kyrkliga inrättningar. De donationer, hvilka sålunda tillfört hospitalsfonden det väsentligaste af dess tillgångar, bestå till största delen af fastigheter, räntor och hvarjehanda naturaprestationer, hvilken åter haft till följd, att uppbörden och förvaltningen af hospitalsfondens inkomster blifvit synnerligen besvärlig.
Komiterade hafva för att åstadkomma nödig enkelhet i hospitalsförvaltningen åter upptagit det under ärendets tidigare behandling framstälda och nu af samtliga vederbörande tillstyrkta förslaget, att hospitalfondens hufvudsakligaste tillgångar skulle till statsverket indragas, mot det att statsverket dels iklädde sig de utgifter, som för hospitalsvårdens bestridande vore nödiga, dels fullgjorde öfriga vid rättigheten att uppbära hospitalsmedlen fästade skyldigheter. En redogörelse för de särskilda slag af tillgångar, hvaröfver hospitalsfonden förfogar, torde klarast ådagalägga i hvad mån hinder möta för verkställighet af en dylik åtgärd.
Hospitalsfondens rikligaste ordinarie inkomster härflyta från hemman och lägenheter, som blifvit till hospitalen upplåtna eller för deras medel inköpta eller förvärfvade genom arf efter hospitalshjon. Dessa fastigheter äro för hospitalsfondens räkning utarrenderade och afkasta enligt Serafimer-ordensgillets innevarande år uppgjorda beräkning, dervid nu gällande arrendekontrakt och 1874 års markegångspris lagts till grund, 121,641 kronor 97 öre. Under iakttagande deraf, att de genom enskilda donationer hospitalen tillfallna hemman och lägenheter komme att bibehållas vid sin frälsenatur, samt att ändring ej sker i de rättigheter, som tillkomma dessa hemman, hafva komiterade, och i likhet med dem kollegierna, ansett samtliga arrenden
22 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 4.
kunna till staten indragas. Att föreskrifterna för utarrendering af hospitalens fasta egendomar äro i liera delar väsentligen afvikande från dem, som gälla för utarrendering af kungs- och kungsladugårdar samt andra kronolägenheter och indragna boställen, har ansetts ej böra medföra hinder för det embetsverk, åt hvilket förvaltningen af nämnda fasta egendom blifvit anförtrodd, att jemväl öfvertaga förvaltningen af förstnämnda egendomar, helst framdeles stadganden kunna meddelas, som äro tillämpliga för den under samma embetsverk lydande fastighetsförvaltning i allmänhet, derest sådant funnes ändamålsenligt.
Instämmande i hvad sålunda blifvit anförd t, torde jag i afseende på de särskilda vilkor, som vid vissa donationer ej blott af hemman utan ock af annan egendom blifvit fästade, få i ett sammanhang föreslå, huru dessa vilkor skulle fullgöras, då staten öfvertager motsvarande tillgångar.
De räntor af krono- och skattehemman samt den kronotionde, som ingått till hospitalsfonden, upptagas i Serafimer-ordens-gillets ofvan åberopade beräkning till 104,244 kronor 39 öre, men i riksstaten till endast 94,027 kronor 93 öre. Denna skilnad i uppgifterna beror dels derpå, att spanmålens värde af Serafimer-ordens-gillet upptagits enligt 1874 års medelmarkegångspris, men i riksstaten beräknats efter statspriset, dels derpå, att Serafimer-ordens-gillet i sin beräkning upptagit inkomsten af vissa här nedan närmare omförmälda prestationer, som ej äro kronoräntor, ehuru de hafva en viss likhet med sådana, dels ock, såsom det vill synas, af andra förhållanden, hvilkas utredande på ärendets nuvarande ståndpunkt icke torde vara erforderligt, men som, derest den nu föreslagna förändringen kommer till stånd, lärer böra verkställas genom Statskontoret.
Ifrågavarande räntor och tiondeanslag äro redan från och med år 1871 till statsverket indragna mot ersättning i penningar, så vidt sådant kunnat ega rum enligt Kong!, förordningen den 23 Juli 1869; och ehuru dylik indragning ej kan på grund af berörda förordning ske med de hospitalen tillhöriga frälseränta!1, hafva komiterade likväl, då det för beredande af enkelhet och reda i förvaltningen vore lämpligt att staten öfvertoge bestyret med indrifningen och uppbörden af dessa räntor och i stället lemnade ett kontant anslag, tillstyrkt en sådan åtgärd, hvaremot kollegierna icke haft något att erinra.
Enligt hvad komiterade upplyst, har hospitalsfonden från tre församlingar i Lunds stift, nemligen Rinkaby, Mölleberga och Lunds församlingar, uppburit kyrkotionde. Till förstnämnda församling har genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut denna dag kyrkofonden blifvit upplåten mot skyldighet för församlingen att fullgöra de vid tiondens åtnjutande fästade skyldigheter. Enahanda torde förhållandet komma att blifva med fonden från Mölleberga församling, om hvars afträdande till församlingen fråga redan blifvit väckt,
23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
ehuru densamma ännu ej vunnit den utredning, att den kan underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Hvad åter beträffar kyrkotionden från Lunds församling, utgörande 55 kubikfot 6,5 kannor spanmål, kan densamma, enär den uppbäres utan förbindelse att underhålla kyrka, icke blifva föremål för nyss omförmälda åtgärd. Då emellertid den af Riksdagen väckta frågan om reglering af all kyrkotionde ännu är under utredning, torde tionden från denna församling tillsvidare böra liksom hittills utgå direkt till Malmö hospital, och någon indragning af kyrkotionde följaktligen icke för närvarande komma i fråga.
Till hospitalsfonden ingå vidare: ersättning för hofverisJcyldighet, innefattande förpligtelse för de under Lunds hospitalsgård lydande bönder att biträda vid jordbruket med dagsverken och körslor, och hvilken ersättning nu, enligt hvad de vid komiterades betänkande fogade handlingar utvisa, utgår med 67,725 kubikfot korn och 2 dagsverken, förvandlade till 55,3 kubikfot, hälften råg och hälften korn; ersättning för äckor och dagsverken af de till skånska hospitalen hörande hemman, hvilka i anseende till deras aflägsenhet eller af andra orsaker icke varit i egenskap af veckodaghemman pligtige till bofven, hvilken ersättning nu beräknats utgå med 386 kubikfot 5,85 kannor korn samt 1 krona 12 öre; ersättning efter markegång för den skyldighet att leverera ved och torf, 113^ lass af det förra och 17 lass af det senare slaget, som stipulerats vid försäljning till skatte af hospitalshemman i Skåne; städjepenningar, som utgå af de till skatte sålda hospitalshemmanen i Skåne vid hvarje åboombyte med ett års ränta af de hemman, som enligt jordeboken erlägga ränta i spanmål eller andra persedlar, men med två års räntor, då af hemmanet blott utgår penningeränta — i medeltal årligen inbringande 27 kronor 54 öre; halmstädja, en afgift som af tiondegifvare i skåne erlagts hvart sjunde år och numera till hospitalsfonden ingår med ett bestämdt, årligt belopp af tillhopa 17 kronor 46 öre; jordskyld och tomtören samt afgäld från åtskilliga hospitalen tillhöriga stadsjordar och tomter, utgörande 136 kronor 19 öre samt 34 kubikfot 5,23 kannor, hälften råg och hälften korn; allhelgonahjelpen, ursprungligen en frivillig afgift från socknar i Kalmar län, hvaraf en del tillföll hospitalet, hvilken andel numera förändrats till en fast afgift af tre öre för hvarje matlag och lärer inbringa 7o kronor 32 öre om året; samt slutligen några mindre inkomster såsom gräsgäld, vederlag för håfpenningar, afkastningen af två fjerdepart er i Stora Kopparbergs grufva, m. in. som komiterade upptagit å eu förteckning, vidfogad deras betänkande å sid. 158, och uppskattat till sammanlagdt 435 kronor 28 öre.
I afseende på samtliga dessa inkomster synes något hinder för indragning till statsverket ej möta. Enahanda är förhållandet med de kontanta
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
statsanslag, hvilka tid efter annan tilldelats hospitalen, och hvilka enligt riksstaten uppgå till ett belopp af 2,804 kronor 27 öre.
En särskild uppmärksamhet hafva komiterade egnat åt sådana, på sätt ofvan är antydt, af enskilda personer till hospitalen gjorda donationer, vid hvilka särskilda vilkor i afseende på afkastningens användande äro fastade. Detta är fallet med frälsehemmanen Hämlinge i Upsala län och Marskog i Kronobergs län, säteriet Hede i Elfsborgs län, de för Peder Severenssens donerade medel förvärfvade hemmanen Revige m. fl. i Hallands län, en donation af 126 kubikfot korn, som efter medelmarkegångspris årligen utgår från Widtsköfle gods, ett af fru Metta Rosencrantz doneradt kapital, numera reduceradt till 375 kronor, samt enkefru Marta Bagers donation 1,200 daler silfvermynt till Malmö hospital. Af dessa tillgångar torde Marskogs hemman, hvars afkastning hittills uppburits af den å hemmanen inrättade fattigvårdsanstalt, och sålunda icke till någon del kommit hospitalsfonden till godo, kunna, på sätt komiterade föreslagit, till vederbörande kommun öfverlemnas, mot det nödig kontroll hålles derå, att de vid upplåtelsen fästade vilkor efterlefvas, och ett likartadt förfarande synes böra ega ruin med det af fru Rosencrantz donerade kapital, hvaraf räntan helt och hållet utgår till fattigunderstöd utom hospitalet. Deremot finnes enligt komiterades åsigt, hvari Justitiekanslers-embetet instämt, intet hinder för öfriga nu nämnda donationers indragning, mot det att statsverket öfvertager fullgörandet af de med hvarje särskild upplåtelse förenade skyldigheter. I allmänhet bestå dessa i förpligtelsen att lemna hospitalsvård i enlighet med donationsbrefvens föreskrifter, men vid eu del gåfvor är fästadt förbehåll om fullgörande af utbetalningar för andra ändamål, hvilka utbetalningar således hädanefter skulle åligga statsverket. Dessa äro: af fru Bagers donation 15 kronor årligen till en fattig, samt af Peder Severenssens donation: till de fattige i Walda socken 60 kronor, i Släps socken 15 kronor och i Warberg 3 kronor 75 öre, till Släps kyrka 15 kronor, samt till elementarläroverket i Warberg 75 kubikfot 6 kannor spanmål, en tredjedel råg, eu tredjedel korn och eu tredjedel hafre. Endast i afseende på en donation af ifrågavarande slag synes undantag böra ske från nu föreslagna bestämmelser, nemligen för det af Friherre E. S. Adelsvärd till Wadstena hospital skänkta kapital af 20,000 kronor, hvaraf räntan användes till beredande af hospitalsvård, på sätt särskildt föreskrifves. Dessa medel torde lämpligen, i enlighet med hvad komiterade föreslagit, böra såsom en särskild fond förvaltas af den blifvande öfverstyrelsen för hospitalen.
Bland hospitalsfondens inkomster återstår särskildt att omförmäla den i 12 § af stadgan angående sinnessjukes behandling och vård den 5 Mars 1858 fonden tillagda arfsrätt efter hospitalshjon. Denna § innehåller, att den egendom som af sinnessjuk, tillhörande tredje klassen, till hospital medföres,
25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
äfvensom den, hvartill han sedan blir egare, skall, då han inom hospitalet aflider, tillfalla hospitalsfonden, derest icke det fattigvårdssamhälle, som godtgjort underhållskostnaden för den aflidne, jemväl erlägger skilnaden mellan det till hospitalet inbetalda beloppet och det som bort utgå för sjuk i andra klassen. Komiterade hemställa, att denna arfsrätt, som tillkom å en tid, då fattige sjuke erhöllo inträde å hospitalen endast mot en ringa så kallad medgift, utan att någon vidare afgift till hospitalet sedermera ifrågakom, huru länge än hjonet der erhöll underhåll och vård, numera, då äfven för dem, hvilka såsom fattige vårdas och derför tillhöra nämnda klass, viss afgift skall för hvarje dag patienten vistas å hospitalet till inrättningen erläggas, måtte till undanrödjande af det myckna obehag och besvär, som äro förenade med tillgodogörande af nämnda rättighet, på samma gång densamma visat sig vara för hospitalen föga inkomstbringande, upphöra, åtminstone i afseende på de patienter af tredje klassen, för hvilka till hospitalen erläggas utgifter i enlighet med derför nu gällande grunder. Inkomsten af denna arfsrätt har, enligt hvad komiterade upplyst, under de fem åren 1865—1869 utgjort i medeltal 1,784 kronor 14 öre; och hafva Kammarkollegium och Statskontoret, enär denna inkomst icke syntes motsvara det besvär och de kostnader, som upprätthållandet af en dylik rättighet måste föranleda, lika med Sundhetskollegium, och, såsom mig synes, på goda grunder tillstyrkt komiterades förenämnda förslag. Till de anförda skälen kan ytterligare läggas det, att jemväl den ännu enligt 1853 års fattigvårdsförordning fattigvårdssamhälle tillkommande rätt till all fattighjon tillhörig egendom upphört, efter det 1871 års förordning om fattigvården trädt i gällande kraft, och att efterskänkandet af hospitalsfondens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon följaktligen endast vore en ytterligare tillämpning af en redan godkänd grundsats.
I afseende på bestämmandet af det anslag af statsmedel, som borde utgå i ersättning för nu omförmälda hospitalsfonden tillfallande inkomster, hvilka antingen skulle till statsverket indragas eller eljest upphöra att vara för hospitalsförvaltningen tillgängliga, har blifvit satt i fråga, huruvida icke uträkning af detta ersättningsbelopp borde ske sålunda, att sedan värdet af ifrågavarande inkomster blifvit bestämdt, hvad beträffar naturaprestationerna med ledning af årets medelmarkegångspris, hospitalsförvaltningen skulle ega att af statsmedel uppbära ett mot detta värde svarande belopp. Komiterade hafva icke funnit detta förslag antagligt. I sjelfva verket kan ock ett dylikt förfaringssätt, som skulle göra det nödvändigt att för all framtid särskild! bokföra de från hospitalsfonden till statsverket indragna medel, endast rättfärdigas under den förutsättning, att hospitalsvården för närvarande kunde och för framtiden ansåges böra bestridas med de tillgångar, hvilka nu tillhöra fonden. Detta är emellertid icke förhållandet. Riksdagen har Bih. till Riksd. Prot. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 2 Håft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
under senare tider å extra stat anslagit 200,000 kronor årligen till hospitalsfondens förstärkande utom de högst betydande summor, som utgått till hospitalsbyggnader. Att allmänna hospitalsvården är en statens angelägenhet, hvartill denna bör bidraga i den mån dess tillgångar medgifva och enskildes afgifter ej förslå, torde således få antagas såsom en erkänd grundsats. Men vid sådant förhållande saknas hvarje anledning att låta en del af statsbidraget efter en omständlig uträkning bestämmas så, att den noga motsvarar den nuvarande hospitalsfondens till statsverket indragna tillgångar, under det den andra fastställes i förhållande till hospitalsvårdens årligen vexlande behof. Det torde då obetingadt vara att föredraga, att statsbidraget lemnas i en enda anslagssumma, beräknad årligen, liksom andra statsutgifter, efter behofvet och med nödigt afseende på statens tillgångar. Detta synes ock öfverensstämma med innehållet af Rikets Ständers skrifvelse den 16 November 1863, der indragning af hospitalsfonden förutsattes under vilkor, att statsanslag för hospitalens fullständiga underhåll af Rikets Ständer i stället beviljas.
Beträffande den form anslaget skulle erhålla har visserligen Serafhnerordens-gillet ansett tillräckligt, att det beviljades såsom kreditiv. Häremot hafva Kammarkollegium och Statskontoret erinrat, att denna anslagsform icke väl öfverensstämmer med beskaffenheten af de utgifter, för hvilkas bestridande anslaget är afsedt. Dessa utgifter äro nemligen till största delen sådana, som måste utgå, äfven om de i följd af förändrade prisförhållanden skulle stegras utöfver de beräknade beloppen, och då de beräkningar, som komma att läggas till grund för Kongl. Maj:ts framställningar till Riksdagen, måste upprättas mer än ett år före anslagsårets början, torde ej med någon säkerhet kunna antagas, att de verkliga utgifterna i allmänhet skola motsvara beräkningarna. På dessa grunder instämmer jag med kollegierna deri att anslaget bör, i likhet med hvad under likartade förhållanden eger rum med större delen af anslaget till fångars vård och underhåll, blifva ett förslagsanslag. I detta förslagsanslag borde då jemväl ingå det belopp 18,000 kronor, som nu jemlikt Kongl. brefvet den 16 Januari 1874 årligen utgår af fångvårdsmedlen för vård och underhåll af vansinnige förbrytare, hvilken utgift följaktligen i detta fall icke vidare skulle betunga fång vårdsanslaget.
De inkomster, med Indika hospitalsvården skulle komma att bestridas, vore sålunda:
1) bidrag af Danviks hospital till betäckande af kostnaden för Stockholms hospital för sinnessjuke, enligt Kongl. brefvet den
9 Januari 1871 .................................................................... kronor 14,000: —
2) patientafgifter, Indika Serafuner-ordens-gillet beräknat för år 1877 uppgå till............................................. „ 206,622: —
27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
3) tillfälliga inkomster, likaledes enligt Sarafimerordens-gillets beräkning, men efter afdrag af hvad som
antagits inflyta såsom arfsmedel efter hospitalshjon ...... kronor 2,500: —
hvartill skulle komma fyllnadsanslaget af statsmedel.
Detta fyllnadsanslags storlek beror på beloppet af de utgifter, hvilka böra af hospitalsförvaltningen bestridas. Komiterade hafva erinrat, hurusom en del utgifter, hvilka nu belasta hospitalsfonden, äro för hospitalsvården helt och hållet främmande, och derföre, då staten öfvertager fondens tillgångar och följaktligen kommer att ansvara för utgifterna, rätteligen böra utbetalas icke af hospitalsförvaltningen utan i samma ordning, hvari anslag åt statsmedel för dylika ändamål vanligen utgå, och således öfverflyttas unner andra rubriker i riksstaten. Andra utgifter komma, sedan förändringen trädt i verket, att efter hand och till en del genast upphöra.
Till förstnämnda slaget höra de bidrag, hvilka nu från hospitalsfonden utgå till åtskilliga lasarett och hvilka af komiterade (sid. 44) upptagits sålunda:
till Serafimerlasarettet ............................................................... kronor 2,400: _
„ Stockholms stads och läns kurhus..'.................................. 500
„ Loka brunslasarett............................................................... 300
„ Linköpings lasarett............................................................... 225
„ Wisby lasarett ..................................................................... „ 600
„ Lunds lasarett af arrendet för Lunds hospitalsgård,
252 kubikfot spanmål, % råg, 1/3 korn och x/z hafre,
„ d:o d:o af Mölleberga kyrkas tionde, 12 kubikfot 6 kannor råg,
„ Christianstads lasarett, af Rinkaby kyrkas tionde 6 kubikfot 3 kannor råg;
hvilken spanmål komiterade efter medelvärdet för åren
1865—1869 upptagit till......................................................... v 591: 54.
I afseende på den sista posten bör erinras, att af de deri ingående två särskilda belopp kyrkotionde det senare efter år 1869 upphört att utbetalas till lasarettet, och det förra icke bör i annat fall från statsverket utgå, än att kvrkotionden skulle till staten indragas. De af denna post återstående 252 kubikfot spanmål borde enligt kollegiernas förslag upptagas i riksstaten bland öfriga lasarettsanslag i kolumnen för oindelt spanmål, men då anslags uppförande i denna kolumn synes mig böra så vidt möjligt är undvikas, hemställer jag, att ett kontant statsanslag af 600 kronor, utgörande ifrågavarande spanmåls värde efter 1874 års markegångspris, jemte någon förhöjning, afsedd att i viss mån motväga den minskning i värde, anslaget sannolikt komrae att småningom undergå genom dess förvandling i penningar, måtte i riksstaten uppföras. Det belopp, hvarmed anslagen
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
till lasaretts underhåll sålunda komme att ökas, skulle följaktligen utgöra tillsammans 4,625 kronor.
Resekostnaderna för inspektioner vid hospitalen torde hädanefter böra utgå af åttonde hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar, och kostnaderna för tryckning af öfverstyrelsens årsberättelser ra. in. från samma hufvud titels anslag till skrifmaterialer och expenser; men då begge dessa anslag äro förslagsanslag, blifver, på sätt kollegierna erinrat, någon förhöjning af deras belopp icke erforderlig.
Deremot anser jag, i motsats till både komiterade och kollegierna, följande utgifter, hvilka föreslagits till öfverflyttande under särskilda rubriker i riksstaten, fortfarande böra af anslaget till hospitalsförvaltningen bestridas, nemligen tomtören till Malmö stad 3 kronor 21 öre och till Lunds universitet 28 öre för tomter i Malmö, hvilka för hospitalets räkning användas, samt utgifterna för understöd till åtskilliga vanföra eller sinnessvaga personer utom hospitalen, af komiterade beräknade till 761 kronor 69 öre, hvilka utgifter, såsom varande af öfvergående natur, synas böra till undvikande af onödig omgång fortfarande utgå från hospitalsförvaltningen, för hvilken de ej heller kunna anses till sin natur främmande. Enahanda är förhållandet med de från hospitalsfonden nu utgående pensioner till sysslomannen P. C. Sevén 395 kronor 34 öre, till förre notarien Gr. Lindström 216 kronor 46 öre samt till åtskilliga andra personer tillhopa 759 kronor 62 öre, utgörande följaktligen dessa pensioners sammanlagda belopp enligt komiterades beräkning 1,371 kronor 42 öre, men enligt Serafkner-ordens-gillets under innevarande år lemnade uppgift 1,992 kronor. Dessa pensioner och understöd, af hvilka en del utgår i naturapersedlar, synas mig fortfarande böra utbetalas af hospitalsförvaltningen, på sätt ock Serafimerordensgillet i sina beräkningar af utgifterna för år 1877 förutsatt. Äfven de af Peder Severenssen och enkefru Bager gjorda dispositioner till hvarjehanda ändamål, hvilka förbindelser enligt gifvarnes önskan fästats vid hospitalsförvaltningen, torde böra fortfarande af densamma fullgöras.
De utgifter från hospitalsfonden, hvilka enligt hvad ofvan är nämndt komma att efter hand och till en del genast upphöra, sedan förändringen trädt i verket, äro sådana som härflutit deraf, att hospitalsfonden haft särskild förvaltning och uppbörd. Till dessa utgifter höra i främsta rummet Serafimerordens-gillets egna förvaltningskostnader, uppgående enligt Kong!, brefvet den 30 November 1860 samt den genom Kongl. brefvet den 29 Maj 1874 bestämda aflöningsstat till följande belopp:
29 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
valtningskostnader, utgörande efter afdrag af tryckningskostnader, soin fortfarande komma att utgå ........................ „ 1,243: as.
tillsammans kronor 10,163: 28.
Denna besparing kommer likväl icke genast statsverket till godo med hela det belopp, hvartill den här beräknats Bland omförmälda arvoden böra nemligen följande, hvilkas innehafvare undfått fullmakt å sina sysslor, uppföras på indragningsstat, nemligen:
dock med skyldighet för de tre sistnämnde att i deras omförmälda befattningar biträda den nya hospitalsöfverstyrelsen.
Till utgifter, som kunna upphöra, äro vidare att räkna, förutom de af komiterade å sid. 47 af deras utlåtande anförda ersättningar och arvoden till syssloman, jemväl följande, nemligen ersättning till landsstatstjenstemän och nämndemän för biträde vid besigtningar å hospitalshemman samt till jägeritjenstemän och landtmätare för förrättningar å hospitalsskogar, efter medeltal årligen utgörande 288 kronor 21 öre, samt ersättning till Mariestads landskontor och vederbörande kronobetjening inom Skaraborgs län för uppbörd och redovisning af Skara indragna hospitals inkomster äfvensom för uppsigt öfver hospitalet tillhöriga fastigheter 300 kronor. Derest för begge dessa sistnämnda ändamål särskilda kostnader blifva af nöden, böra de utgå i enahanda ordning som för dylika utgifter vid andra indragna hemman är bestämd, utan att särskilda anslag derför behöfva i riksstaten uppföras.
Hvad komiterade och kollegierna föreslagit angående statsanslag till prostetunnor och kyrkors underhåll förfaller för den händelse, att kyrkofonden icke skulle till statsverket indragas.
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
Slutligen torde jag få erinra om den förändring, som, i anledning af hvad jag haft nåden föreslå, borde vidtagas i afseende på den under åttonde hufvudtiteln förekommande anslagsrubriken “hospitals- och lasarettsunderhåll.“ Sedan till statsverket indragits alla under denna rubrik upptagna anslag till hospitalsfonden, torde rubriken rätteligen böra benämnas “lasaretts underhåll/4 Under denna rubrik böra då sammanföras dels de anslag till lasaretts underhåll, som redan nu der upptagas, dels det under nästföregående rubrik i riksstaten förekommande anslag till Serafimerlasarettets underhåll, dels ock de sex anslagsposter å tillhopa 4,625 kronor, hvilka, enligt hvad ofvan förmäles, nu utgå från hospitalsfonden. Med tillämpning häraf skulle anslaget till lasaretts underhåll, sedan från det å riksstaten för år 1876 uppförda anslaget till hospitals- och lasaretts underhåll, kronor 116,897: 17. dragits summan af de nu till hospitalsfonden utgående
anslag, sådana dessa äro i riksstaten beräknade ............ „ 96,832: 20,
men till återstoden.................................................................. „ 19,564: 97.
lagts dels förenämnda sex utgiftsposter till ett samman-
lagdt belopp af....................................................................... „ 4,625: —
dels nuvarande anslaget till Serafimerlasarettets underhåll „ 25,500: —
i riksstaten upptagas med...................................................... „ 49,6 8 9 : 97.
Sedan sålunda de flesta för hospitalsförvaltningen främmande utgifter blifvit derifrån afskilda, skulle de återstående, hufvudsakligen för hospitalsvården afsedda, enligt Serafimer-ordens-gillets beräkning, mot hvilken jag icke funnit något att erinra, uppgå till 666,593 kronor 2 öre för år 1877. Hospitalsförvaltningens inkomst- och utgiftsstat för nämnda år blefve alltså följande:
Utgifter:
Utgifter för hospitals vården .......................
Inkomster:
Patientafgifter .................................................
Årligt bidrag från Danviks hospital ........
Tillfälliga inkomster ......................................
Brist att fylla genom statsanslag ..............
tillsammans 666,593: 02.
666,593: 02.
206,622: — 14,000: - 2,500: — 443,471: 02.
Det förslagsanslag, som borde af Riksdagen äskas för liospitalsväsendets behof, blefve således i rund summa, på sätt Serafimer-ordensgillet föreslagit, 450,000 kronor att å ordinarie stat uppföras under titeln: “ hospitalsunderhåll “.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4. 31
^Med sålunda förenklad budget kan hospitalsförvaltningen, enligt hvad Sundhetskollegium upplyst, af detta kollegium öfvertagas utan annan tillökning i tjenstemannapersonalen än som skulle uppkomma genom förordnande af en revisor och nödiga amanuensbiträden för hvilka i ett den 8 innevarande. November till Eders Kongl. Maj:t ingifvet utlåtande arvoden begärts till ett belopp af 1,000 kronor för revisorn och 1,200 till amanuensbiträdena. I betraktande af det vidlyftiga arbete, som genom hospitalsvårdens öfvertagande skulle tillskyndas Sundhetskollegium, finner jag mot* dessa belopp intet att erinra.
Inseendet öfver och vården om hospitalens fasta egendom med undantag endast af de hus, tomter, och lägenheter, som äro till dessa sjukvård sanstal térs omedelbara nyttjande upplåtna, skulle enligt komitelades .förslag öfvertagas af Kammarkollegium. Såväl komiterade som kollegierna hafva ansett en tillökning i anslaget till Kammarkollegium för detta fall. nödig; och kollegierna hafva hemstält att beloppet af denna tillökning måtte bestämmas lika med en kammarförvandts lön. Denna fråga torde emellertid lika litet som beräkningen af det belopp, hvartill hospitalsfondens till indragning föreslagna tillgångar böra bland statsveikets inkomster i riksstaten upptagas, tillhöra min föredragning', utan böra af Finansdepartementet handläggas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning att Serafimer-ordensgillets befattning med hospitalen i riket såväl som med allmänna hospitalsfonden. komme att upphöra vid 1876 års utgång, och öfverinseendet å sinnessjuk vården i riket öfvertagas af Sundhetskollegium, samt följaktligen ej mindre de för Generaldirektören öfver hospitalen än ock för Serafimer-ordens-gillets tjensteman och vaktbetjente anslagna arvoden från samma tid upphöra att af hospitalsmedlen utgå, täcktes i nåder föreslå Riksdagen:
med ofvan omförmälda undantag beträffande hemmanen Marskog, de af Fru Rosencrantz och Friherre Adelsvärd donerade kapital samt kyrkotionde!! — de hospitalen tillhöriga fastigheter, frälseränta!' och andra afgälder af fast. egendom, äfvensom öfriga tillgångar af hvad beskaffenhet de vara må, i öfverensstämmelse med hvad komiterade föreslagit, indragas till statsverket, dock att hospitalens hemman och lägenheter bibehållas vid sin nu egande natur enligt jordeboken samt att staten åtager sig fullgöra de vilkor och förbindelser, hvilka finnas fästade vid några åt de donationer, som utgöra eu del af dessa tillgångar;
att de åt statsmedel saväl direkt som i ersättning för indragna i äntor och tiondeanslag hittills beviljade anslag till hospitalen, inbe-
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
räknadt bidraget af fångvårdsmedlen, från samma tid upphöra att vidare utgå;
att hospitalens rätt till qvarlåtenskap efter hospitalshjon upphör;
att det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till Sundhetskollegium med medicinalstaten ökas med 2,200 kronor, att utgå med 1,000 kronor till arvode åt eu revisor och med 1,200 kronor till amanuensbiträde i Sundhetskollegium;
att i stället för de under åttonde hufvudtiteln nu uppförda anslagtill Serafimerlasarettets underhåll samt till hospitals och lasaretts underhåll måtte å ordinarie stat uppföras till lasaretts underhåll ett anslag af 49,689 kronor 97 öre samt till hospitals underhåll ett förslagsanslag af 450,000 kronor; och
att å allmänna indragningsstaten uppföras de åt nuvarande generaldirektören öfver hospitalen samt Serahmer-ordens-gillets sekreterare, kamererare och förste vaktmästare anslagna löner och arvoden att under deras lifstid utgå med följande belopp: för generaldirektören 1,000 kronor, för sekreteraren 2,000 kronor, för kaineraren 2,000 kronor och för vaktmästaren 560 kronor, mot skyldighet för de tre sistnämnda att i deras befattningar biträda Sundhetskollegium, såsom blifvande öfverstyrelse för hospitalen.
Tillika och då Eders Kong! Maj:t täcktes finna, att, derest denna framställning vinner Riksdagens bifall, vården af hospitalens fasta egendom bör med ofvan omförmälda undantag uppdragas åt Kammarkollegium, hemställer jag, att frågan om den för sådant fall erforderliga tillökning i anslaget till Kammarkollegium måtte få för behörig handläggning öfverlemnas till Finansdepartementet; och torde det jemväl få ankomma på Chefen för detta departement att föreslå det belopp, hvartill liospitalsfondens till indragning föreslagna tillgångar böra bland statsverkets inkomster i riksstaten beräknas.
Häri instämde Statsrådets öfriga ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla hvad Statsrådet sålunda föreslagit, äfvensom medgifva att transsumt af protokollet rörande detta ärende finge delgifvas Finansdepartementet.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.
33 Utdrag af protokollet 'öfver Ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet på Stockholms Slott den 17 December 1875.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weibenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och Forssell.
Slutligen uppläste Departementschefen Statsrådet Carlson till justering ett i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 12 sistlidne November fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen angående förändrad organisation af öfverstyrelsen för hospitalen, in. in.;
och behagade Hans Maj: t Konungen, uppå Statsrådets tillstyrkan, gilla berörda förslag samt förordna, att i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilagan vid. detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Bill. till Piksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afl. 2 Höft.