om Vesterås* domkyrkokassas befriande från erläggande af ränta och amortering å ett år 185b beviljadt statslån

Kongl. Maj;t Nåd. Proposition N;o 8.

15 N:o 8,

Ank till Riksd. Kansli den 26 Jan. 1876, kl. 6 e. in.

Kongl, Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen om Vesterås* domkyrkokassas befriande från erläggande af ränta och amortering å ett år 185b beviljadt statslån; Gifven Stockholms Slott den 31 December 1875.

1 anledning af en utaf domkyrkokommissionen i Vesterås uti under dunig skrifvelse den SO December 1874 gjord framställning om statsbidrag för omläggning af taket ä Vesterås domkyrka, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af livad till protokollet öfver Ecklesiastik-ärenden för den 3 innevarande månad blifvit i ämnet anfördt, härmed i nåder föreslå Riksdagen, att domkyrkokassan må från och med början af 1876 befrias från erläggande af ränta och amortering a det år 1858 af staten beviljade lån, hvarå kapitalåterstoden den 1 Januari 1876 utgör 13,594 kronor 10 öre.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. F. Carlson.

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

Utdrag af Protokollet öfver Ecklesiastik-årenden, hållet inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 3 December 1875.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,

T hy selins,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Boven,

Friherre von etter och Forssell.

Departementschefen, Statsrådet Carlson föredrog i underdånighet:

14: o.

Föredragande Departementschefen yttrade härefter i underdånighet:

“Uti underdånig skrifvelse den 30 December 1874 har Westerås domkyrkokommission, under åberopande af bifogadt instrument öfver eu den 24 nästförutgångne November af sakkunnig person hållen besigtning å domkyrkans tak, hvarvid utrönts att åtskilliga takstolar vore af röta angripne, bräderna under plåtbeklädnaden till större delen murkna och kopparbetäckningen så bristfällig, att taket i dess närvarande skick icke kunde hållas fritt från läckor, hvarigenom de murade hvalfven i kyrkan tillfogades svåra skador, underdånigst anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition derom att, för omläggning med kopparplåt af domkyrkans tak i enlighet

17 Konxjl. Majds Nåd. Proposition N:o 8.

het med ett af Professoren E veu Rothstein upprättadt förslag, ett statsanslag af .T>0,()00 kronor måtte beviljas, eller ock att, derest Eders Kong). Maja skulle finna denna kostnad alltför stor, af Riksdagen måtte äskas ett anslag åt

24.000 till 25,000 kronor för takets omläggning med svensk skiffer.

Innan jag går att yttra mig öfver denna underdåniga framställning, torde det tillåtas mig att i Eders Kougl. Maj:ts minne återkalla, hurusom fråga om statsbidrag för underhållet af Westerås domkyrka flere gånger under de sista årtiondena utgjort föremål för Kougl. Maj:ts och Riksdagens pröfning, samt att i korthet redogöra för hvad dervid förekommit. År 1858 beviljade Rikets Ständer, uppå nådig framställning, för utförande af åtskilliga väsendtlig förbättringar och reparationer å förenämnda domkyrka ett anslag ä 45,000 kronor, äfvensom ett lån å 22,500 kronor, att innehafvas räntefritt till 1860 års slut och derefter återbetalas genom erläggande årligen af sex procent af den lyftade lånesurnman, hvarvid fyra procent skulle beräknas såsom ränta å det obetalda kapitalbeloppet, samt det öfriga utgöra afbetalning å kapitalet, och anfördes i den underdåniga skrifvelse af den 16 Februari 1858, hvarigenom ständerna anmälde detta sitt beslut, att domkyrkorna i riket, af Indika de flesta voro uppförda före reformationen, af ålder utgjort föremål för statens omvårdnad, så att icke allenast till deras vidmakthållande tioudeanslag blifvit anvisade, utan äfven, när å dem erfordrats så betydliga och kostsamma reparationer, att dessa icke kunnat med kyrkornas egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag blifvit för sådant ändamål af Rikets Ständer beviljade, samt att i förevarande fall fullständigt blifvit utredt och vitsordadt, att statens särskilda medverkan ovilkorligen erfordrades för företagande af behöfliga reparationer och förändringar å domkyrkan, hvilken vore både i arkitektoniskt och historiskt hänseende en lika märkvärdig som vördnadsbjudande byggnad.

Efter anmälan af Domkyrkokommissionen att de sålunda beviljade beloppen befunnits för ändamålet otillräckliga och att för arbetets utförande erfordrades ytterligare 42,500 kronor, aflat Kong!. Maj:t proposition till 1859-1860 årens Riksdag, deri, enär angeläget vore att det påbörjade reparationsarbetet icke blefve afbrutet, men antagas kunde, att Westerås och Sfi Ilians församlingar borde vara villiga och pligtiga att åtminstone så till vida bidraga till denna deras sockenkyrkas vidmakthållande, som frågan rörde kyrkans inre delar, de der ej vore af monumental beskaffenhet och till en del endast afsåga församlingarnas gagn och beqvämlighet, samt i den af Domkyrkokommissionen beräknade återstående kostnaden inginge inredningsarbeten, såsom bänkar in. m., till ett värde af 15,000 kronor, hemstäldes, att ett ytterligare anslag af

28.000 kronor måtte anvisas till fortsättning af den å domkyrkan påbegyuta reparationen.

Bih. till Riksd. Prat. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

18 Kongl. May.ts Nåd. Proposition F:o 8.

Uti underdånig skrifvelse den 30 Juni 1860 tillkännagåfvo Rikets Ständer, att de, som fortfarande ansåge de dryga kostnader, hvilka vore med dom kyrkornas underhåll förenade, icke skäligen kunna utan undantag åläggas de församlingar, åt hvilka samma kyrkor blifvit till begagnande upplåtna, men å andra sidan funne rättvist och billigt att sadana arbeten, som icke afsåga; dylika kyrkors monumentala delar, utan endast församlingarnas gagn och beqvämlighet, bekostades af desse sjelfva, beviljat det begärda beloppet, 28,000 kronor, under förbehåll af återbetalningsskyldighet i den mån domkyrkans inkomster kunde framdeles dertill lemna tillgång. Tillika och då under Ständernas behandling af ärendet blifvit upplyst, att af de ränte- och arrendemedel samt kronotionde med flera utgifter, hvaraf domkyrkans i Westerås årliga inkomster skulle utgöras, en ganska betydlig del icke komme kyrkan till godo, utan utginge till underhåll af domkyrkan tillhöriga och utan ersättning begagnade lektorsgårdar, äfvensom till boställshyra och aflöning för lärare vid elementarläroverket derstädes, men lämpligare syntes vara att dessa förhållanden på det sätt ordnades att de medel, som åt domkyrkan blifvit anvisade, äfven blefve oafkortadt för kyrkans förvaltnings- och framtida underhållskostnader att tillgå, anhöllo Rikets Ständer, att erforderliga åtgärder måtte vidtagas i ändamål att, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt, domkyrkan i Westerås blefve befriad från de utgifter, som då af domkyrkan bestredos, men icke vore att till kyrkans underhålls- och förvaltningskostnader hänföra.

Sedan Domkyrkokommissionen, i anledning häraf hörd, upplyst att af domkyrkans medel bestredos utgifter för kyrkans underhåll, för gudstjensten och dermed sammanhängande föremål, för kyrkan tillhöriga egendomar i Westerås, för kyrkans och dess egendomars administration, för välgörande ändamål, för konsistorii- och biskopshusens underhåll, för konsistorii sammankomster och expedition samt för undervisningsväsendet, af hvilka utgifter kommissionen ansåg kyrkan kunna befrias endast från de sistnämnda, förordnade Kongl. Maj:t den 31 Oktober 1862, efter vederbörandes hörande: att domkyrkan tillhöriga prebendehemmanet Jädra, ett mantal i Hubbo socken, som disponerades af rektor vid högre elementarläroverket i Westerås, och hvaraf afkastningen jemte räntan blifvit i läroverkets stat upptagen till ett sammanlagdt belopp af 259 kronor 83 öre, samt räntorna af hemmanet Gillfors N:o 2 och Jädra N:o 1, hvartdera ett mantal i Skultuna socken, anslagna åt två lektorer och i löniugsstaten uppförda, den förra till 222 kronor 9 öre och den senare till 210 kronor 36 öre, skulle vid innehafvarnes afgång indragas till kyrkan; att de hushyreersättningar, som af domkyrkans medel årligen utbetalades till lärare vid elementarläroverket med tillhopa 297 kronor 7 öre, skulle vid dåvarande innehafvarnes afgång försvinna, äfvensom en hushyresersättning, som förr utgått till rektor schola; med 225 kronor, men sedermera indragits till statsverk

19 Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 8.

ket, till domkyrkan återgå; att kyrkan tillhöriga tre gårdar under N:is 18, 26 och 29 i stadens norra qvarter, hvilka af de tre äldste lektorerne begagnades såsom boställen, skulle, sedan innehafvarne afgått, till kyrkans fria disposition återställas; samt att tomterna under N:is 31 och 32 i stadens norra qvarter, kallade gymnasii trädgård, jemte ett derintill gränsande planteringsland N:o 118, anslagna till f. d. gymnasii-adjuukten och i dennes lön på stat upptagna till inkomst af 42 kronor, men af honom utarrenderade mot arrende af 75 kronor, jemväl skulle vid innehafvarens afgång återfalla till domkyrkan.

I underdånig skrifvelse den 30 December 1872 anmälde Domkyrkokornmissionen, att domkyrkans koppartak, som länge varit bristfälligt så att detsamma, oaktadt årliga lagningar, icke förmått afhålla regn från att intränga och skada kyrkohvalfven och takstolarne, dåmera befunne sig i sådant skick, att kyrkans förseende med nytt tak vore af oundgängligt behof påkalladt, hvarförutan åtskilliga andra reparationer och åtgärder vore nödiga, för att skydda kyrkomurar och fönsterplattor från skada och fukt. Ehuru under de närmast föregående åren domkyrkans inkomster blifvit ökade derigenom att en del af de genom Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda beslut af den 31 Oktober 1862 kyrkan tillerkända medel till densamma återfallit, hade likväl utgifterna, hvilka ansenligt tillväxt dels genom bekostande af betydande reparationer å biskopshuset och öfriga domkyrkans byggnader, dels genom förräntning och amortering af 1858 års statslån, hvartill erfordrades 1,358 kronor årligen, så betydligt öfverskjutit inkomsterna, att domkyrkan, som vid slutet af år 1866 haft en kassabehållning af 3,363 kronor 54 öre jemte några smärre fonder och ko peskillingar för två sålda fastigheter i Westerås, icke blott nödgats anlita dessa tillgångar för betäckande af löpande utgifter, utan ock derutöfver ådragit sig gäld, som, förutom skulden till Riksgäldskontoret, i slutet af år 1871 uppgick till 2,200 kronor och väntades vid 1872 års slut komma att stiga till 3,700 kronor. Under så brydsamma ekonomiska omständigheter saknade domkyrkan alla tillgångar för att möta de förestående reparationsarbetena, hvilka, under förutsättning att det nya taket borde, i likhet med det gamla, läggas med koppar, blifvit af Professoren von Rothstein i hans, af Domkyrkokommissionen jemväl i dess nu föreliggande hemställan åberopade förslag, beräknade till en kostnad af 54,000 kronor, deraf på koppartaket ensamt belöpte 47,11(T kronor. Tillsporde om de ville till denna kostnads bestridande bidraga, hade Westerås och S:t Ilians församlingar förklarat att, då de ännu häftade i skuld för de

15,000 kronor, som utgjort den på församlingarne belöpande kostnaden för 1858—1861 års kyrkoreparation, samt de åtagit sig att för bänkplatser årligen godtgöra kyrkan med 800 kronor, efter afdrag af hvad för uthyrda sådana platser influtit, församlingarne icke ansåge sig pligtiga att bidraga till ifrågavarande arbeten, hvilka ej afsåge kyrkans inredning. Vid dessa förhållanden

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 8.

hemstäide Domkyrkokommissionen, på det att domkyrkan måtte dels beredas möjlighet att utan fortsatt ökad skuldsättning bestrida årliga utgifter och småningom betala åsamkade skulder, dels erhålla tillräckligt understöd till de omförmälda störa reparationerna, att nådig proposition måtte till Riksdagen a flåtas derom, att återstoden af det år 1858 af staten beviljade amorteringslån, som vid 1872 års slut utgjorde 15,831 kronor 47 öre, måtte från och med 1873 års början få inuehafvas räntefritt och utan vidare'amortering, med förbehåll att lånet framdeles återbetalades, när domkyrkans tillgångar sådant medgåfve, äfvensom att anslag utan åtcrbctalningsskyldighct till belopp af 54,000 kronor måtte beviljas till utförande af nödiga befunna reparationer å domkyrkan.

Ilördt öfver denna framställning, anförde Öfverintendents-ernbetet i underdåniga utlåtanden af April och December 1873, att Embetet icke funnit något att erinra mot den beräknade kostnaden för de omförmälda reparationerna, och, lika med Domkyrkokommissionen, ansåge koppar vara det för taktäckningen lämpligaste material, helst med hänsyn dertill att taket å domkyrkotornet, hvars omtäckning först i eu framtid förestode, jemväl vore åt koppar; men för den händelse detta materia! skulle finnas alltför dyrbart, fann Öfveri ti fonden ts-embetet sig tillika böra meddela, att, derest taket täcktes med svensk skiffer, hela reparationskostnaden skulle kunna nedbringas till 24,500 kronor, samt att, om jernplåt användes för ändamålet, kostnaden icke borde öfverstiga 22,500 kronor.

Sedan Domkyrkokommissionen i ytterligare skrifvelse den 12 December 18<3 förnyat sin berörda ansökning, med tillkännagifvande att domkyrkans utgifter inom kort kotnme att ökas med kostnaden för eu ny åskledares anbringande å kyrkan, hvilken kostnad ansetts komma att uppgå till 2.250 kronor, behagade Eders Kongl. Maj:l den 9 Januari 1874 låta detta ärende Sig föredragas, dervid Eders Kongl. Maj:t väl fann det vara ådagalagdt, att snar reparation, särdeles å domkyrkans tak, vore af nöden för kyrkans bestånd, äfvensom att reparationen vore of beskaffenhet att, jemlikt de al Riksdagen vid flere tillfällen uttalade grundsatser, staten borde till densamma bidraga, i den mån kostnaden ej kunde af domkyrkans medel bestridas; men då, enligt hvad Domkyrkokommissionen upplyst, kyrkan från den 1 Maj sistnämnda år konurie i åtnjutande af afkastning^ från prebendchemmanet Jädra, bevillningstaxeradt till 15,000 kronor, och gården N:o 29 i Wcsterås, taxerad till 7,450 kronor, samt jemväl öfriga i Kongl. brefvet den 31 Oktober 1862 omförmälda medel, hvilka ännu uppburos af enskilde, inom kort torde komma att till kyrkan återfalla, och domkyrkokassan följaktligen syntes böra redan under den närmaste framtiden ernå den ställning, att bon, derest befrielse vunnes från den henne åliggande årliga betalningsskyldighet till staten, blefve i stånd att verksamt bidraga till bestridande af kostnaderna för dom-

21 Kongl. MajUe Nåd. Proposition Nio S.

kyrkans underlän, faun Eders Kongl. Maj:t kommissionens ansökning för det dåvarande ej böra till annan åtgärd föranleda, än att Eders Kong). Maj:t i nådig proposition till 1874 års Riksdag föreslog, att domkyrkokassan skulle från och med början af sistnämnda år befrias från erläggande af ränta och amor tering å det år I.80S af staten domkyrkan beviljade lån, med skyldighet för kassan att med lånets förräntande och amortering å nyo begynna, så snart hennes tillgångar sådant: medgåfve.

Till svar å denna nådiga proposition anförde Riksdagen i underdånig skrifvelse den 23 April 1874, hurusom Riksdagen af de till detta ärende hö rande handlingar inhemta!, bland annat, att af domkyrkans medel bekostades åtskilliga utgifter till aflöning åt församlingarnas orgelnist, klockare, kyrkvaktare, orgeltrampare och ringkarlar, för tornurets uppdragning, till ved för sakristians uppvärmning, kyrkans städning och upplysning, hvilka utgifter sam manräknade årligen uppginge till högre belopp än det, hvarmed församlingarna bidroge till kyrkans inkomster. Under förutsättning att domkyrkan borde vinna befrielse från dessa utgifter och att församlingarna, hellre än att sjelfva bekosta uppförandet och underhållandet, af egen kyrka, skulle finnas villiga att för bibehållande af .rättigheten att begagna domkyrkan, åtaga sig så mycket större uppoffring, än den de i sådant afseende hittills fått vidkännas, att derigenom vunnes tillgångar, minst motsvarande hvad som genom bifall till Eders Kongl. Ma.j:ts proposition skulle erhållas, ansåg sig Riksdagen, som beslutit att någon ändring i betaluingsvilkoren för det till Westerås’ domkyrkas reparation år 1858 beviljade statslån icke skulle för det dåvarande beviljas, böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Eders Kong!. Maj:t täcktes låta undersöka, huruvida icke domkyrkan kunde lagligen befrias från skyldigheten att bestrida åtskilliga utaf dess medel utgående utgifter till ändamål, som syntes vara af beskaffenhet att böra bekostas af de församlingar, hvilka för sin gudstjenst nyttjade domkyrkan, äfvensom huruvida icke dessa församlingar, för bibehållande af rättigheten att begagna samma kyrka, kunde åläggas större uppoffringar, än dem de hittills fått vidkännas, samt om icke, genom vidtagande af härmed öfverensstämmande åtgärder, domkyrkan skulle kunna, mera än dittills varit för hållandet, sättas i tillfälle att för framtiden, utan statens mellankomst, bekosta sitt underhåll.

Efter det Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat denna Riksdagens skrifvelse till vederbörandes yttrande, har Domkyrkokommissioncn i den under dåniga skrifvelse, hvari frågan om reparationen af domkyrkans tak nu på nytt gjorts till föremål för nådig pröfning, underdånigst meddelat, att Westerås och S:t llians församlingar ä kyrkostämma deri 25 Oktober 1874 åtagit sig att från och med detta års ingång bestrida samtliga de i Riksdagens underdåniga skrifvelse anmärkta utgifter till församlingarnes

22 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N;o 8.

organist in. in, hvilka dittills utgått af domkyrkans model till ett samman lagdt belopp af 901 kronor 62 öre årligen, hvarjemte församlingarna, på kommissionens framställning, för att bereda domkyrkan eu förbättrad ekonomisk ställning äfvensom i ändamål att grunda en kyrkoreparationsfond, förbundit sig att från 1875 års början tills vidare höja den af församlingarna hittills med 800 kronor årligen erlagda bänkhyresersättning till 1,600 kronor, dock att det sålunda tillagda beloppet 800 kronor, skulle åter minskas i den mån domkyrkan komme i besittning af de genom nådiga brefvet den 31 Oktober 1862 domkyrkan tillerkända tillgångar, hvilka ännu icke till henne återfallit, eller gården N:o 2(5 i Westerås samt räntorna af hemmanen Jädra N:o 1 och Gillfors. Deremot hade församlingarna äfven nu, under åberopande af den utaf Riksdagen erkända grundsats, att vidmakthållandet af kyrkan i monumentala delar tillhörde staten, som vore kyrkans egare, och till hvilken större delen af kyrkans fasta egendom i äldre tider blifvit indragen, undandragit sig att, på sätt kommissionen ifrågasatt, lemna något särskildt bidrag för omläggningen af kyrkans tak. Vid sådant förhållande vore domkyrkan för bekostande af ifrågavarande reparationsarbete, hvars trängande nödvändighet blifvit genom deu å kyrkan hållna besigtning fullt ådagalagd, derest staten icke mellankomme, hänvisad allenast till domkyrkans egna tillgångar, hvilka, om än numera väsendtligt förbättrade, fortfarande vore långt ifrån tillräckliga att medgifva kyrkans deltagande i sådana större reparationer, hvarom här vore fråga. Under de fem åren 1869—1873 hade, enligt hvad sammandrag af kyrkans räkenskaper för samma år utvisade, kyrkans årliga utgifter i medeltal uppgått till 6,375 kronor 27 öre, under det att inkomsterna utgjort allenast 5,074 kronor 45 öre, i följd hvaraf och då således eu årlig brist uppstått af 1,300 kronor 82 öre, kyrkan, som vid 1869 års början halt besparade medel till belopp af 2,923 kronor 17 öre, nödgats icke blott använda dessa, utan fått derutöfver upptaga tillfälliga lån, som vid 1873 års slut uppnått ett belopp af 3,700 kronor. För gäldande af dessa lån, med hvilkas betalning icke kunde längre uppskjutas, äfvensom för bekostande af det förut omnämnda arbetet för ny åskledares anbringande ä kyrkan samt för dränering af kyrkoplanen, för hvilka arbeten kostnaden beräknats sammnnlagdt skola uppgå till 4,300 kronor, förestode under de närmaste fem åren eu tillökning i domkyrkans utgifter af 1,600 kronor om året. Till betäckande häraf äfvensom af den brist af 1,300 kronor 82 öre, som föregående års räkenskaper utvisat, och hvilken, derest inkomster och utgifter icke undergått någon förändring, fortfarande skulle varit att motse, både kyrkan visserligen nu till sitt förfogande afkomsten af sedermera till kyrkan jemlik! nådiga brefvet af den 31 Oktober 1862 återfallna tillgångar samt förhöjningar i arrenden och hyror, till sammanlagdt belopp af 1,689 kronor, äfvensom den årliga tillgång, som genom församlingarnas ofvannämnda

Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 8. 23

åtagande,!! 1)1 i tv; t kyrkan från detta års början beredd med tillhopa 1,701 kronor 02 öre, hvarigenom alltså ett öfverskott öfver utgifterna vore att förvänta åt 400 till o00 kronor årligen. Härmed vore kyrkan vill satt; i tillfälle att bekosta eu del smärre reparationer, men till dylika arbeten af större omfattning saknades fortfarande medel. Under sådana omständigheter återstode för Domkyrkokommissionen endast att hos Eders Kongl. Maj:t förnya sin förut gjorda underdåniga ansökning om understöd af statsmedel för domkyrkotakets omläggning. Beträffande det material, som dervid borde användas, vore Domkyrkokommissionen fortfarande af den åsigt, att kopparplåt icke blott vore med kyrkans utseende och. värde mest öfverensstämmande, utan ock, i afseende på styrka, varaktighet och förmåga att skydda byggnaden, att föredraga framför hvarje annat material, hvilket senare förhållande bäst ådagalades deraf att domkyrkans nuvarande tak, oaktadt det ofullkomliga sätt, på hvilket plåten tillverkats, egt bestånd i nära 200 år.

På grund häraf och under åberopande af hvad Domkyrkokommissionen i öfrigt anfört, har kommissionen, med hvilken Domkapitlet i Westerås och Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westmanlands län uti afgifna yttranden instämt, underdånigst hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för domkyrkotakets omläggning med kopparplåt hos Riksdagen göra framställning om ett anslag utan återbetalningsskyldighet, hvilket, med hänsyn dertill att Professoren von Rothsteins förslag, hvari kostnaden för eu dylik omläggning upptagits till 47,110 kronor, blifvit uppgjordt på en tid då lägre arbetspris varit gällande, syntes böra bestämmas något högre eller till 50,000 kronor, eller ock att, derest denna kostnad befunnes alltför dryg, Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska ett anslag af 24,000 till 25,000 kronor för takets omlägg ning med svensk skiffer.

Af hvad Domkyrkokommissionen anfört täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att Westerås och S:t Ilians församlingar gått de af Riksdagen på dem framstälda anspråk till mötes så långt billigheten synes kunna fordra, samt att, genom de uppoffringar församlingarna för kyrkan åtagit sig, dennas ekonomiska ställning numera blifvit så förbättrad, att hon bör blifva i tillfälle att utan vidare skuldsättning icke allenast bestrida de löpande utgifterna utan ock att göra afbetalningar å kyrkans sväfvande skuld och bekosta förestående smärre reparationer, samt att hon antagligen kommer att derutöfver förfoga öfver^ ett årligt öfverskott af några hundra kronor, hvilket, då kyrkan framdeles hunnit frigöra sig från den sväfvande skulden, torde komma att i icke obetydlig mån ökas. Om än häraf svnes framgå, att domkyrkan i en icke aflägsen framtid bör kunna verksamt bidraga äfven vid bestridande af kostnaderna för sådana större reparationer, som den ifrågasatta omläggningen af domkyrkans tak, torde det likväl vara uppenbart att domkyrkan för det när-

24 Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N;o 8.

varande icke egen någon tillgång att för detta ändamål disponera. Vid sådant förhållande och då genom hvad nu och förut i ärendet förekommit synes mig vara fullt ådagalagdt, att det ifrågavarande omläggningsarbetet, som, på sätt Domkapitlet förordat, lärer böra ske med kopparplåt, icke tål något uppskof, samt nödiga tillgångar åtminstone för arbetets påbörjande torde kunna genast anskaffas, derest kyrkan, på sätt Eders Kongl. Maj:t vid 1874 års Riksdag föreslagit, befriades från den ofvan omförmälda årliga rånte- och kapitalafbetaluingen, 1,358 kronor, å kyrkans skuld till Riksgäldskontoret, tillåter jag mig, med stöd af de grundsatser, Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen vid flere föregående tillfällen samstämmigt uttalat i fråga om domkyrkornas underhåll, i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, i anledning af Domkyrkokommissionens föreliggande framställning och på det kommissionen må blifva i tillfälle att oförtöfvadt företaga det omförmälda takläggningsarbetet, täckfes till nästkommande Riksdag aflåta nådig proposition derom att domkyrkokassan må från och med början af år 1876 befrias från erläggande af ränta och amortering å det år 1858 af staten beviljade lån, hvarå kapitalåterstoden den 1 Januari 1876 utgör 13,594 kronor 10 öre.“

Statsrådets öfriga ledamöter förklarade sig häruti instämma.

Hvad Statsrådet beträffande de under förestående punkter upptagna mål underdånigst yttrat och tillstyrkt, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo Johan Schröderheim.

Utdrag

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.

25 Utdrag af protokollet öfver Ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31 December 1875.

Närvar a n de:

Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!! Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Lagerstråle,

Thyselius,

Carlson,

Friherre Alströmer,

Weidenhielm,

Lovén,

Friherre von Offer,

Forssell.

6.

Departementschefen uppläste till justering ett i enlighet med Kongl. Makts den B innevarande månad fattade beslut uppsatt förslag till nådig proposition till Riksdagen om Westerås domkyrkokassas befriande från erläggande af ränta och amortering å ett år 1858 beviljadt statslån;

Och behagade Hans Maj:t Konungen på Statsrådets tillstyrkan i nåder gilla samma förslag samt förordna, att i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflatas nådig proposition, så lydande som bilagan N:o 1 till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Alfred Zimmerman.

Bih. till Biksd, Prof. 1876. 1 Samt. 1 Afd. 3 Höft.