i fråga omför¬ ändringar dels i vigtsatserna för postförsändelser i följd af metersystemets antagande och dels i befordringsafgif- terna för tidningar m. rn.
f
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Med afseende å hvad Kammarkollegiet anfört samt i öfrig! uti ärendet förekommit, tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att boställshemmanet Vistinge N:o 2 med lägenheten Rudsjöäng, liggande utom ifrågavarande länsmansdistrikt, finge utbytas mot det inom. samma distrikt befintliga, till bostad för länsmannen lämpligt belägna hemmannot V4 mantal Ölmetorp på de af Kammarkollegiet föreslagna vilkor.
Till hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans Magt Konungen i nåder lemna bifall och befalde, att proposition skulle till Riksdagen aflåtas af det innehåll, som bilagan till detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
A. Wennberg.
M:0 14.
Ant. till Riksd. Kansli den 1 Keta'. 1879, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, i fråga omförändringar dels i vigtsatserna för postförsändelser i följd af metersystemets antagande och dels i befordringsafgifterna för tidningar m. rn.; Gifven Stockholms slott den 17 Januari 1879.
På framställning af Generalpoststyrelsen och under åberopande af hvad till protokollet öfver finansärenden för den 22 November sistlidna år blifvit i ämnet anfördt, vill Kongl. Magt härmed i nåder föreslå Riksdagen, att Riksdagen måtte för sin del medgifva:
8 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 14.
att vigtsatsen för ett bref med enkelt porto må från nuvarande 4 ort nedsättas till 15 gram;
att vigtsatsen för ett bref med dubbelt porto, nu 4—25 ort, förändras till 15—125 gram;
att vigtsatsen för ett bref med tredubbelt porto, nu 25—50 ort, förändras till 125—250 gram;
att vigtsatsen för ett lokalbref, nu 12 ort, bestämmes till 50 gram;
att vigtsatsen för ett lösbref, nu 25 ort, bestämmes till 100 gram;
att af de vigtsatser, som för närvarande gälla för så kallade småpaket, den å 1 skålpund utbytes mot eu å 500 gram och den å 2 skålpund ersättes med en vigtsats af 1,000 gram;
att enkla vigtsatsen för försändelse under band, som utgöres ensamt af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej prenumeration vid postanstalt egt rum, nu 10 ort, utbytes mot en vigtsats af 50 gram, och i sammanhang härmed befordringsafgiften fastställes till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf med minimiafgift af 4 öre för hvar särskild försändelse;
att den i § 1 mom. 1 af Kongl. kungörelsen den 18 Oktober 1872 stadgade befordringsafgift för tidning, hvarå prenumeration vid postanstalt egt rum, må förhöjas så, att den i allmänhet kommer att motsvara för tidning, som utgifves mer än en gång i veckan, en fjerdedel af prenumerationspriset och för tidning, som utkommer endast en gång i veckan eller mindre ofta, en åttondedel af samma pris; med iakttagande likväl, dels att afgiften icke för år och i förhållande dertill för kortare prenumerationstider må öfverstiga fem kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan; en krona 50 öre för tidning, som utkommer två gånger i veckan; 75 öre om tidningen utkommer en gång i veckan; eller 60 öre, om densamma utkommer mindre ofta än en gång i veckan; allt med bibehållande af nuvarande bestämmelser om ytinnehållet, endast, med den förändring, att nu stadgade mått förvandlas till närmast motsvarande mått enligt metersystemet, eller 1,000 qvadratdecimaltum till 90 qvadratdecimeter och 2,500 qvadrattum till 220 qvadratdecimeter; dels ock att beloppet af ifrågavarande afgift alltid skall utgöra minst 20 öre för hvarje särskilt tidningsexemplar;
att den i § 1 mom. 4 af nämnda Kongl. kungörelse Generalpoststyrelsen medgifna rätt att i visst fall förordna om betordringsafgiftens förhöjande må afse tidning, för hvilken i utfärdad taxa be-
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 14. 9
rörda afgift är upptagen till mindre än en fjerdedel af prenumerationspriset;
att dessa stadganden för tidningar förklaras gälla äfven i afseende å tidskrifter och andra i § 2 af samma Kongl. kungörelse afsedda trycksaker, med iakttagande likväl att svensk författningssamling, Riksdagens protokoll med dertill hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser alltid hänföras till den klass af försändelser, för hvilken befordringsafgiften är bestämd till en åttondedel af prenumerationspriset, men ej må för år öfverstiga 75 öre; samt
att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft vid 1880 års början.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
Hans Forssell.
Bil. till Biksd. Prof. 1879
I Sand. ! Äfd. 6 Höft.
o
10 Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 14.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsråd,et ä Stockholms slott den 22 November
1878.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna, samt Statsråden: Herr Lagerstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvärd, von Steyern.
Chefen för Finans-departementet, Statsrådet Forssell föredrog i underdånighet följande mål, nemligen:
5:o.
Departementschefen anförde härefter:
»Med anledning deraf att det metriska systemet för mått och vigt skall från början åt år 1881 eller tidigare, om så lämpligen kan ske, uteslutande användas vid, bland andra allmänna inrättningar, äfven postverket, har Generalpoststyrelsen, i särskilda underdåniga skrivelser den 29 September och den 24 December 1877 samt den 7 Oktober 1878, gjort framställningar rörande den jemkning eller afrundning i nu gällande vigtsatser för postförsändelser, som af det nya systemets in-
11 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 14.
förande blefve af nöden, hvarjemte Generalpoststyrelsen vackt förslag rörande förändring i portot för en del postförsändelser.
Hvad först angår vigtsatserna för bref och smäpaket, har Generalpoststyrelsen hemstält:
att vigtsatsen för ett bref med enkelt porto (nu enligt Kongl. kungörelsen den 12 November 1872 4 ort = 17,00304 gram) må nedsättas till 15 gram, utgörande enkla brefvigten för eu försändelse till utlandet;
att vigtsatsen för ett bref med dubbelt porto (nu enligt nyssnämnda Kongl. kungörelse 4—25 ort; 25 ort — 106,569 gram) må förändras till 15—125 gram, motsvarande de vigtsatser, som för dylika bref äro faststälda för korrespondens med Norge och Danmark;
att vigtsatsen för ett bref med tredubbelt porto (nu enligt samma Kongl. kungörelse 25—50 ort; 50 ort = 2 1 2,338 gram) må förändras till 125—250 gram, likaledes motsvarande de enahanda vigtsatser, som äro faststälda för korrespondens med Norge och Danmark;
att vigtsatsen för ett lokalbref (nu enligt Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1860 12 ort = 51,(mola gram) bestämmes till 50 gram;
att vigtsatsen för ett lösbref (nu enligt sistnämnda Kongl. kungörelse 25 ort = 106,269 gram) bestämmes till 100 gram; samt
att af de vigtsatser, som för närvarande jemlikt Kongl. kungörelsen den .12 November 1872 gälla för så kallade småpaket, den å ett skålpund (=42 5,076 gram) utbytes mot en å 500 gram och den å två skålpund ersättes med en vigtsats af 1,000 gram.
Beträffande derefter försändelser under band, som utgöres ensamt af tidning eller tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar och så vidare, derå ej prenumeration vid postanstalt egt rum, föreslog Generalpoststyrelsen uti sitt först afgifna underdåniga utlåtande, att den nuvarande, genom Kongl. kungörelsen den 3 Oktober 1876 bestämda enkla vigtsatsen härå, 10 ort motsvarande 42,5076 gram, måtte nedsättas till 40 gram.
Med afseende derå att enkla vigtsatsen för internationella bandförsändelser enligt den i Bern den 9 Oktober 1874 afslutade allmänna posttraktaten utgjorde 50 gram, ansåg emellertid Kongl. Maj:t det vara önskvärd!, att, derest sådant utan väsentlig olägenhet läte sig göra, vigtsatsen såväl för försändelse under band af tidning och tidskrift m. in. som för andra bandförsändelser sattes till samma belopp, som för den internationella trafiken vore bestämdt, och förständigade derföre Generalpoststyrelsen att uppgöra förslag till den förändring af portosatserna för bandförsändelser, som kunde anses nödig för att utan förlust för postverket bringa vigtsatsen i gram för dessa försändelser i
12 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 14.
öfverensstämmelse med motsvarande vigtsats i det internationella portosystemet, samt dervid tillika tillse, huruvida, i hvad mån och under hvilka vilkor någon tillökning i postverkets inkomster kunde vinnas genom en lämplig förhöjning af portot för bandförsändelser särskild! för de posttrafiken företrädesvis betungande tidningarne.
I underdånigt utlåtande den 24 December 1877 anförde nu Generalpoststyrelsen, bland annat, att af de två särskilda sätten för tidningars expedition genom postverket, nemligen under band eller efter prenumeration genom postanstalt, medförde det senare försändelsesättet såväl vid sjelfva postbehandlingen af de i sådan ordning bestälda tidningsexemplar som äfven genom det postverket tillkommande bestyr med uttagande hos abonnent och redovisande till tidningsutgifvare af belöpande prenumerationsmedel väsentligen mera arbete för postpersonalen och omkostnader för postverket än hvad som vore fallet med tidningar, som försändes under band. I betraktande häraf ansåg Generalpoststyrelsen afgiften för tidnings-korsband icke böra sättas så hög, att densamma kunde befaras komma att menligt inverka på användandet af detta för postverket ur flera synpunkter fördelaktigare försändningssätt. Vid en på Generalpoststyrelsens föranstaltande verkstäld undersökning för utrönande i afseende å åtskilliga tidningar af förhållandet mellan å ena sidan postbefordringsafgiften vid prenumeration genom postanstalt enligt nuvarande bestämmelser och å andra sidan eu afgift efter de olika tidningarnes vigt, hade visat sig att, med en vigtenhet af 50 gram, ett porto af 2 öre skulle i allmänhet blifva högre än den postbefordringsafgift, som vid prenumeration utgjordes. Till följd häraf och då ett porto af 1 öre per 50 gram skulle verka till minskning i postverkets uppbörd af ifrågavarande försändelser, samt Generalpoststyrelsen icke ansåg lämpligt ifrågasätta eu afgift, som komme att gå i bråk af öre, hemstälde Generalpoststyrelsen, att enkla vigtsatsen för försändelse under band, som utgjordes ensamt af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar och så vidare, derå ej prenumeration vid postanstalt egt rum måtte fastställas till 100 gram, och i sammanhang härmed portot bestäm" mas till 3 öre för hvar vigt af 100 gram eller Överskjutande del deraf-
Vid anmälan af denna hemställan den 15 Mars 1878 anbefalde Kongl. Maj:t Generalpoststyrelsen inkomma med utredning huru — under förutsättning att korsbandsportot för tidningar och tidskrifter in. in. blefve bestämdt antingen till 2 öre för hvarje vigtsats af 50 gram eller till 4 öre för hvarje vigtsats af 100 gram, med minimiafgift i båda fallen af 4 öre för hvarje försändelse — nu gällande bestämmelser i afseende å postbefordringsafgiften för tidningar och tid-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 14. 13
skrifter m. in., hvarå prenumererades genom postanstalt, borde förändras, på det förekommas måtte, att vid en dylik tillökning i korsbandsportot det för postverket beqvämare försändningssättet under band skulle komma att i mindre grad än hvad hittills varit fallet för befordran af tidningar anlitas.
I sitt senast afgifna utlåtande den 7 Oktober 1878 anför Generalpoststyrelsen bland annat: a-tt Styrelsen beträffande portot för sådan försändelse, som utgjordes ensamt af tidning eller tidskrift, ansåge det förra af de båda framstälda alternativen, eller 2 öre för hvarje vigtsats af 50 gram med minimum af 4 öre för hvarje försändelse, vara att föredraga, helst sålunda skulle åstadkommas en alltid önsklig öfverensstämmelse mellan vigtsatserna för de särskilda slagen af försändelser under band, vare sig att de afsändes till in- eller utrikes ort, och valet af det ena eller andra bland de två ifrågastälda taxeringssätten icke komme att utöfva något väsentligt inflytande på postverkets uppbörd af dessa försändelser. Utvägen att under band försända tidningar och tidskrifter anlitades hufvudsakligen för fortskaffande till i orterna antagna försäljningsmän af sådana exemplar af tidningar och tidskrifter, å hvilka ej genom postverket prenumererats. Användandet af detta försändningssätt skulle i väsentlig mån försvåras, derest för detta slag af försändelser en maximivigt faststäldes, och då nämnda försändningssätt befunnits vara det för postverket förmånligaste, ansåge Generalpoststyrelsen bestämmandet af någon maximivigt för hithörande försändelser icke böra ifrågakomma. Då nuvarande porto för försändelse under band af tidningar m. in. utgjorde 1 öre för hvar vigt af 10 ort eller del deraf med en minimiafgift af 3 öre för försändelse, skulle genom antagande af ett porto af 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf med en minimiafgift af 4 öre för försändelse uppkomma eu tillökning af 70 procent i afgiften för dessa försändelsers postbefordran. Enligt en på Generalpoststyrelsens föranstaltande under tiden 12—25 Maj 1878 verkstäld undersökning, hade, för år räknadt, antalet korsbandsförsändelser af tidningar uppgått till 471,900, hvaraf sammanlagda vigten utgjort 18,619,172 ort. Med beräkning af ett porto af 1 öre per 10 ort, skulle postverkets inkomst af dessa försändelser hafva belöpt sig till 18,619 kronor 18 öre. 70 procent af detta belopp utgjorde 13,033 kronor 42 öre, som således vore den tillökning i inkomst, som skulle postverket tillfallit, derest taxeringen egt rum efter de ifrågasatta förändrade bestämmelserna. Generalpoststyrelsen hemställer derföre, att enkla vigtsatsen för försändelse under band, som utgjordes ensamt af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej prenumeration vid postan-
14 Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 14.
»tält. egt ruin (nu 10 ort — 42,5076 gram) måtte utbytas mot en vigtsats af 50 gram, och att i sammanhang härmed befordringsafgiften måtte fastställas till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf, med minimiafgift af 4 öre för hvar särskild försändelse.
Beträffande frågan i hvad mån antagande af de ifrågasatta portobestämmelserna för tidningskorsband borde föranleda en förändring i postbefordringsafgiften för tidningar och tidskrifter, å hvilka genom postanstalt prenumererades, anför Gteneralpoststyrelsen, att den postbefordringsafgift, som för närvarande uppbures vid dylik prenumeration enligt Kong], kungörelsen den 18 Oktober 1872, utgjorde i allmänhet för tidning, som utkomme mer än en gång i veckan, 1/5 af tidningens prenumerationspris och för tidning, som utkomme endast en gång. i veckan eller mindre ofta, 1/10 af samma pris; men att härvid emellertid förekommo följande inskränkningar, nemligen dels att postbefordringsafgiften ej finge öfverstiga: 4 kronor, om tidningen utkomme oftare än två gånger i veckan och hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke öfverstege 1,000 qvadrat decimaltum; 1 krona 20 öre, om tidningen utkomme två gånger i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstege 1,000 qvadrattum; 60 öre om tidningen utkomme en gång i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstege 1,000 qvadrattum; eller 50 öre, om tidningen utkomme mindre ofta än en gång i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke Öfverstege 2,500 qvadrattum; dels ock. att postbefordringsafgiften icke finge understiga 10 öre för hvarje särskild! tidningsexemplar, hvarå prenumeration vid postanstalt egde rum.
Enär vid prenumeration genom postanstalt af tidning eller tidskrift postbefordringsafgiften således vore beroende af och utginge med viss procent af den reqvirerade tidningens utgifningspris, under iakttagande af stadgade maximi- och minimibelopp, men ett tryckalsters utgifningspris i ej ringa mån betingades jemväl af andra omständigheter än den qvantitet tryckpapper, som erbjödes afnämaren, under det att vid försändning under band det tryckta papperets vigt ensam vore bestämmande för beloppet af det porto, som skulle utgöras, kunde förhållandet mellan postbefordringsafgiften vid prenumeration genom postanstalt och vid försändning under band icke utrönas i vidare mån än för hvar tidning särskild! genom jemförelse mellan å ena sidan det för tidningen för eu viss reqvisitionstid, på grund af tidningens utgifningspris, belöpande porto och å andra sidan den afgift, som belöpte vid försändning under band af ett motsvarande antal exemplar af samma tidning. Af eu inom Genenalpoststyrelsen upprättad tabell visade sig att — derest den af prenumerationsprisets belopp beroende postbefor-
15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 14.
dringsafgiften för tidningar komme att höjas med 25 procent, derest enahanda förhöjning vidtoges i beloppen af nu stadgade maximiafgiften, så att afgiften 4 kronor bestämdes till 5 kronor, den af 1 krona 20 öre till 1 krona 50 öre, den åt 60 öre till 75 öre, men nuvarande afgiften 50 öre, för undvikande af ojemnt tal, afrundades till 60 öre, samt derest minimibeloppet blefve förhöjdt från 10 till 20 öre — skulle vid jemförelse med det porto, som, enligt den ifrågasatta förändrade portobestämmelsen för tidningskorsband, komme att belöpa vid befordran af 10 exemplar af samma tidning, postbefordringsafgiften vid prenumeration genom postanstalt komma att för 33 af de i tabellen upptagna 55 tidningar öfverstiga korsbandsportot för samma tidningar; hvaremot för återstående 22 tidningar försändelsesättet under band skulle komma att medföra högre porto än vid prenumeration. Den skilnad mellan afgifterna för försändning under band och för prenumeration genom postanstalt, som för sistnämnda 22 tidningar uppkomme, utgjorde efter hel årgång räknadt: för 1 tidning (Svenska Familj-Journalen med planscher) 1 krona 75 öre; för 3 tidningar (Dagens'Nyheter, Stockholms Dagblad, landsortsupplagan, och Svenska Famiij-Journalen utan planscher) mellan 100 och 150 öre för hvardera; för 7 tidningar (Allehanda för folket, Arbetarebladet, Nya Dagligt Allehanda, h varann alldags upplagan, Nyaste Förposten, Stockholms Dagblad, hufvudstadsupplagan, Sundsvallsposten och Sydsvenska Dagbladet, Snällposten) mellan 50 och 100 öre för hvardera; för 4 tidningar (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Nya Oscarshamnsposten, Svenska posten och Svenska Veckobladet) mellan 25 och 50 öre för hvardera, samt för 7 tidningar (Aftonbladet, Dalpilen, Gamle Svenske Medborgaren, Norrköpings tidningar, Ny illustrerad tidning, Nya Dagligt Allehanda, dagliga upplagan, och Svensk landtbrukstidning) mindre än 25 öre för hvar och en. Med tillämpning åter af nu gällande taxebestämmelser och under enahanda förutsättning i afseende å antalet inom hvart paket inneslutna tidningsexemplar, som blifvit lagd till grund för förestående beräkning, skulle antalet af de i tabellen upptagna tidningar, för hvilka vid prenumeration genom postanstalt befordringsafgiften blefve dyrare än vid försändning under band, uppgå till 42, under det att ett motsatt förhållande egde rum med återstående 13 tidningar. Det visade sig sålunda att, derest korsbandsportot för tidningar blefve faststäldt till 2 öre per 50 gram med en minimiafgift af 4 öre för hvar särskild försändelse, kunde, äfven med en sådan förhöjning i postbefordringsafgiften för genom postanstalt prenumererade tidningar, som blifvit lagd till grund för omförmälda tabell, icke' förekommas att i afseende å ett större antal tidningar än tillförene vilkoren för försänd-
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
ning under band komrne att ställa sig oförmånligare än vilkoren för prenumeration genom postanstalt. Och väsentligen enahanda skulle förhållandet blifva derest, såsom alternativt blifvit ifrågasatt, afgiften för försändning under band faststäldes till 4 öre per 100 gram. Sådant oaktadt ansåge Generalpoststyrelsen sig icke kunna tillstyrka, att för tidningsprenumeration genom postanstalt faststäldes högre afgift än som blifvit ifrågastäld.
I afseende å de grundsatser, som i nämnda hänseende gjort sig gällande inom andra länder, upplyser Generalpoststyrelsen, att norska och danska postverken uppbära väsentligen lägre avgifter än dem, som blifvit lagda till grund för förenämnda beräkningar, en omständighet, hvilken emellertid, hvad Danmark beträffade, hade sin tydliga förklaring i landets ringa utsträckning med deraf beroende jemförelsevis mindre postföringskostnad. Inom Tyskland åter utginge för tidningar, hvarå vid postanstalt prenumererades, afgiften med samma andel af prenumerationspriset, som nu blifvit af Generalpoststyrelsen ifrågasatt, ehuru utan någon inskränkning i afseende å maximibeloppet, men med ett minimum som i svenskt mynt motsvarar 36 öre.
Generalpoststyrelsen har också påpekat, att äfven andra omständigheter än skilnaden i afgift kunde verka derhän, att i vissa fall försändningssättet under band blefve företrädesvis anlitadt. En sådan omständighet vore den senare inlemningstid, som kunde medgifvas för tidningar, expedierade på sistnämnda sätt. En annan omständighet, som förtjenande afseende, vore också den fördel, som genom försändning under band bereddes tidningsutgifvare derutinnan, att antalet tidningsexemplar, som öfversändes till återförsäljare, kunde under qvartalets gång efter omständigheterna ej blott ökas utan äfven nedsättas.
Med afseende å hvad sålunda såväl i ena som andra afseende! förekomme, hemställer Generalpoststyrelsen,
att postbefordringsafgiften för tidningar och tidskrifter in. in., hvarå genom postanstalt prenumereras, måtte förhöjas med 25 proc. med iakttagande af förut nämnda, af Generalpoststyrelsen föreslagna maximi- och minimiafgifter.
Postverkets inkomst af tidningar och tidskrifter, hvarå från inrikes ort prenumererats genom postanstalt, htgjorde, enligt hvad Generalpoststyrelsen upplyser, under år 1877 i rundt tal 167,200 kronor. Genom afgiftens förhöjande i allmänhet med 25 proc. anser Generalpoststyrelsen en tillökning i årsinkomst af omkring 41,800 kronor böra kunna påräknas, hvartill ytterligare borde läggas 8,200 kronor, motsvarande den tillökning i inkomst, som vore att förvänta af minimiafgiftens föreslagna förhöjning med 100 proc., så att postverkets inkomst
17 Komjl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 14.
af ifrågavarande trafik genom förhöjningen i afgifter skulle komma att ökas med 50,000 kronor.
Hvad Generalpoststyrelsen sålunda hemstält såväl i ena som andra hänseendet synes mig böra vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall; men då ett sådant bifall skulle föranleda ändring i författningar, hvilka tillkommit efter Riksdagens hörande, tillstyrker jag i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till Riksdagen täcktes föreslå, att Riksdagen måtte för sin del medgifva
att vigtsatsen för ett bref med enkelt porto mä från nuvarande 4 ort nedsättas till 15 gram; att vigtsatsen för ett bref med dubbelt porto (4—25 ort) förändras till 15—125 gram;
att vigtsatsen för ett bref med tredubbelt porto (nu 25—50 ort) förändras till 125—250 gram;
att vigtsatsen för ett. lokalbref (nu 12 ort) bestämmes till 50 gram;
att vigtsatsen för ett lösbref (nu 25 ort) bestämmes till 100 gram;
att af de vigtsatser, som för närvarande gälla för s. k. småpaket, den å 1 skålpund utbytes mot en å 500 gram och den å 2 skålpund ersättes med eu vigtsats af 1,000 gram;
att enkla vigtsatsen för försändelse under band, som utgöres ensamt af tidning, tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej prenumeration vid postanstalt egt rum, (nu 10 ort) utbytes mot en vigtsats af 50 gram och i sammanhang härmed befordringsafgiften fastställes till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf med minimiafgift af 4 öre för hvar särskild försändelse;
att den i § 1 mom. 1 af Kongl. kungörelsen den 18 Oktober 1872 stadgade befordringsafgift för tidning, hvarå prenumeration vid postanstalt egt ruin, må förhöjas så att den i allmänhet kommer att motsvara för tidning, som utgifves mer än en gång i veckan, V4 af prenumerationpriset och för tidning, som utkommer endast eu gång i veckan eller mindre ofta, 1/8 åt’ samma pris; med iakttagande likväl, dels att afgiften icke för år och i förhållande dertill för kortare prenumerationstider må öfverstiga: 5 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan, l krona 50 öre för tidning, som utkommer två gånger i veckan, 75 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan, eller 60 öre, om densamma utkommer mindre ofta än en gång i veckan; allt med bibehållande af nuvarande bestämmelser om ytinnehållet;
Bih. till Biksd. Prof. 1879. 1 Sami. 1 Afä. 6 Raft. 3
IB
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 14.
endast med den förändring, att nu stadgade mått förvandlas till närmast motsvarande mått enligt metersystemet eller 1,000 qvadrat-decimaltum till 90 qvadrat-decimeter och 2,500 qvadrat-tum till 220 qvadrat-decimeter; dels ock att beloppet af ifrågavarande afgift alltid skall utgöra minst 20 öre för hvarje särskildt tidningsexemplar;
att den i § 1 mom. 4 af nämnda Kongl. kungörelse General poststyrelsen medgifna rätt, att i visst fall förordna om befordringsafgiftens förhöjande, må afse tidning, för hvilken i utfärdad taxa berörda afgift är upptagen till mindre än ‘/4 af prenumerationspriset ;
att dessa stadgande!! för tidningar förklaras gälla äfven i afseende å tidskrifter och andra i § 2 af samma Kongl. kungörelse afsedda trycksaker, med iakttagande likväl att svensk författningssamling, Riksdagens protokoll med dertill hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser alltid hänföras till den klass af försändelser, för hvilken befordringsafgiften är bestämd till V8 af prenumerationspriset; men ej må för år öfverstiga 75 öre; samt att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft vid 1880 års början.
Generalpoststyrelsen har jemväl hemstält:
att maximivigten för tjensteförsändelser, hvilka såsom lösbref med post befordras (nu 300 ort) må utgöra 1,500 gram, och att ett enkelt porto må beräknas och utgå för hvar vigt af 100 gram eller Överskjutande del deraf;
att enkla vigtsatsen för affärshandlingar, för varuprof och mönster samt för trycksaker, de der utgöras icke ensamt af tidning eller tidskrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v. (nu 10 ort) må utgöra 50 gram;
att viss föreslagen maximivigt må bestämmas för dylika försändelser ;
att befordringsafgiften för samma försändelser må bestämmas till 4 öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf, med vissa minimiafgifter för de olika slagen af försändelser; samt
att den vigtenhet af 1 skålpund, hvarefter taxeringen af s. k. zonpaket eger rum, må utbytas mot en vigtbestämmelse på 500 gram, så att 3 skålpund komme att motsvara 1,500 gram o. s. v.; äfvensom
19 Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 14.
att maximi vigten för ett zonpaket må bestämmas till 25,000 gram.
Generalpoststyrelsen anser att genom antagande af de nu föreslagna portobestämmelserna för försändelser af affärshandlingar, varuprof och mönster samt ofvan nämnda slag af trycksaker en tillökning i inkomster för postverket skulle komma att ega rum, uppgående för år till sammanlagdt 21,819 kronor 94 öre.
Under förutsättning att hvad jag här ofvan tillstyrkt vinner nådigt bifall, hemställer jag i underdånighet, att med pröfningen af Generalpoststyrelsens nu omförmälda förslag må få anstå till dess Riksdagen fattat beslut i de till Riksdagen hänskjutna frågorna.»
Häruti instämde Statsrådets ökriga ledamöter,
Hvad Statsrådet uti förestående — — — mål i underdånighet hemstält och tillstyrkt behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.
Ex protocollo
A. L. Fria.
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
bidrag af protokollet- öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t, Konungen i Statsrådet a Stockholms slott den 17 Januari 1879.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Herr Lagerstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von (Utter,
Forssell,
Rosensvärd, von Steyern och Malmström.
Departementschefen, Statsrådet Forssell uppläste till justering följande i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts, uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande, redan fattade beslut uppsatta förslag till Kongl. Maj ds nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:
b) _ i fråga om förändringar dels i vigtsatserna för postförsändelser i följd af metersystemets antagande och dels i befordringsafgifterna för tidningar m. m.
Uppå Statsrådets underdåniga tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla berörda förslag, sådana de finnas detta protokoll bilagda, och skulle i enlighet med samma förslag nådiga propositioner till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Hans Wachtmeister
STOCKHOLM, ISAAC MAROUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1879.