Doc 1879:19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

i Q

JL u

N:o 19.

Ank. till Riksd. Kansli deu 19 Peta. 1879, kl. 7 e. in.

kongl. Maj:t.s nådiga proposition, till Riksdagen, angående eftergift af dm; jordeboksränta, emu enligt Kong!, kungörelsen den 9 Juni 1871 bär hemman och lägenheter i rissel bergslager piff öras; Gifven Stockholms Slott den 31 Januari 1879.

Sedan i proposition till 1871 års Riksdag' föreslagits, att hyttorna inom bergslag måtte från utgörande af tackjernstionde befrias, utan att de räntor, hvilka eu gång inom bergslag upphört, åter påfördes, äfvensom att skattejern och hyttegälsjern jemväl måtte upphäfvas, samt att hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, måtte efter det rotetal, till hvilket de vore extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad jord i samma län, anmälde Riksdagen i underdånig skrifvelse den 19 Maj nämnda år, att omförmälda proposition blifvit på det sätt bifallen, att Riksdagen medgifvit, det skyldigheten inom privilegierad bergslagsort till utgörande af tackjernstionde äfvensom af skattejern och hyttegälsjern, der någondera af dessa senare afgiftsposter blifvit åsatt och ännu qvarstode, finge för framtiden upphöra, emot det att hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle, efter det rotetal, till hvilket de vore extra roterade, åläggas rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad jord i samma län, och att, med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna i underdånigt utlåtande den 31 December 1867 rörande grunderna och sättet för berörda förändrings

14 Kong!, Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 19.

genomförande förordat och hemstält, hvarje hemman och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afseende å ränta, skulle, på ofvan angifna vilkor och i de fall som vederborde, till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes hörande, funnes med författningarne öfverensstämma, samt att de nya rättsförhållanden, som af omförmälda förändring kunde varda en följd, skulle komma att inträda från och med början af år 1872; hvarjemte Riksdagen anhöll, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas påförande, någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen måtte derom få emottaga nådig framställning.

Det af Riksdagen sålunda fattade, genom Kong], kungörelse den 1) Juni 1871 till allmän efterrättelse meddelade beslut, angående vilkoren för tack]ermstioudens upphörande, har numera blifvit fullständigt bragt till verkställighet, förutom att jordeboksränta i enlighet med beslutet icke blifvit påförd inom nedannämnda bergslager, nemligen Skinnskattebergs och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, * larlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs och Filipstads bergslag i Vermlands län.

Åberopande hvad bilagda protokoll öfver finansärenden för clen 31 innevarande månad derom innehåller, vill Kongl. Maj:t, med tillkännagifvande att Kongl. Maj:t funnit den berörda, återstående räntepåföringen i nu nämnda bergslager svårligen kunna, utan kränkning af enskildes rätt, verkställas, härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att den del af den förut frinjutna jordeboksräntan i ofvan uppräknade bergslager, som, enligt Riksdagens år 1871 fattade, genom Kongl. kungörelsen den 9 Juni samma år till efterrättelse meddelade beslut, skall hemman och lägenheter i dessa bergslager påföras, må helt och hållet eftergifvas.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Magt förblifver Riksdagen med afl Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A R.

Hans Forssell.

Kongl. Majts Nåd. Proposition No 19.

15 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31 Januari 1879.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna, Statsråden: Herr Lagerstråle,

Thyselius,

Lovén,

Friherre von Otter,

Forssell,

Rosensvärd, von Steyern och Malmström.

17:o.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde härefter:

I den till 1871 års Riksdag afgifna nådiga proposition, som ledde till borttagande inom de privilegierade bergslagerna af tackjernstionden äfvensom af skatte- och hyttegälsjernet, föreslogs såsom vilkor för denna eftergift endast, att hemman och lägenheter i de bergslager, som icke redan vore underkastade ordinarie rotering, skulle efter det rotetal, till hvilket de voro extra roterade, påföras rotevakansafgifter till hälften emot annan roterad jord i länet.

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

Riksdagen, som i öfrigt biföll den Kongl. propositionen, fäste dock vid sitt godkännande deraf det ytterligare vilkor, att, med hufvudsaklig tillämpning af hvad Kammar- och Kommerskollegierna i underdånigt utlåtande af den 31 December 1867 rörande grunderna och sättet för tackjernsskattens upphörande hemstält, hvarje hemman och lägenhet inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, åtnjöte någon frihet i afseende på ränta, skulle till hälften åsättas de skyldigheter härutinnan, som, efter vederbörandes hörande, funnes med författningarne öfverensstämma; men anhöll Riksdagen tillika, att, derest vid de sålunda bestämda skyldigheternas påförande någon ytterligare lindring skulle i särskilda fall visa sig af omständigheterna påkallad, Riksdagen då måtte få derom emottaga nådig framställning.

Det af Riksdagen sålunda fattade beslut i afseende på vilkoren för tackjernstiondens eftergifvande har numera i vissa bergslager blifvit fullständigt bragd till verkställighet, hvaremot i följande bergslager, nemligen Skinnskattebergs och Norbergs inom Vestmanlands län, Nora, Hjulsjö, Lindes, Ramsbergs, Grythytte, Hellefors, Carlskoga, Lekebergs och Lerbäcks bergslager i Örebro län, Vesterbergslagen i Stora Kopparbergs och Filipstads bergslag i Vermlands län väl rotevakansafgifter och mantalsränta blifvit i enlighet med grunderna för det nämnda beslutet påförda, men för åsättande af jordeboksränta hinder af den väsentliga beskaffenhet mött, att beslutet i denna del hittills icke kunnat genomföras.

Efter att hafva erhållit nådig befallning att, jemte vidtagande af andra åtgärder för verkställighet af Riksdagens omförmälda beslut, föranstalta om påförande af jordeboksränta i nämnda bergslager, anmälde Kammarkollegium i underdånig skrifvelse den 19 December 1873, att, då vid åsättande af denna ränta vore nödigt att återgå till de förhållanden, som egde rum i början af 1600-talet, vid hvilken tid genom Kongl. brefven den 18 Februari och den 26 Mars 1608 med flera författningar räntofrihet för tack] ems tillverkning först medgafs, och hos länsstyrelserna icke funnes att tillgå de handlingar och upplysningar, som för meddelande af riktiga beslut, angående räntans påförande erfordrades, utan sådana upplysningar, om någonstädes, stode att finna endast i kollega arkiv, kollegium ansett lämpligt att, förr än frågan behandlades hos vederbörande befallningshafvande, låta inom Kollegium anställa en undersökning i ämnet, hvilken kunde läggas till grund för de beslut, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade att meddela. Vid den undersökning, som i anledning häraf företagits och sträckt sig till flera bergslager, såsom Skinnskattebergs,

17 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition, N:o 19.

Norbergs och Lindes samt Westerbergslagen hade det emellertid visat sig, att, utom det att de skattehandlingar af jordeböcker, debiteringsoch tiondelängder, livilka rådfrågats, befunnits ofullständiga och för mellanrum af liera år saknats, de samtidiga af dessa handlingar icke alltid öfverensstämt med hvarandra, utan företett olikheter i hemmantal, räntor och åboernas antal, som gjort det omöjligt att utreda hvilken ränta, enligt de föreskrifna grunderna, borde hvarje nu befintligt hemman såsom dess ursprungliga eller rätta påföras. Kollegium anlörde exempelvis, hurusom, då i 1620 års jordebok förekomme två hemman Rosendal i Norbergs socken med hvar sin åbo och olika räntor, men i längden, efter hvilken gärdkolen debiterades, fyra hemman, med samma namn om ett hälft mantal hvardera, äfvenledes med hvar sin åbo, stannade man i ovisshet, Indika af de senare hemmanen motsvarade hvartdera af de båda förra och huru stor del af räntan å dessa följaktligen borde påföras hvarje af de halfva hemmanen, hvilken svårighet än mer okades derigenom att dessa hemman i jordeboken tio är senare väl bibehållits till antalet, men minskats i hemmantalet till det ännu för dem förekommande af tillsammans 1 V2 mantal, dock med tillökning i räntan från 12 till 13 dagsverken. Dylika svårigheter af flerehanda slag hade bill vit. anmärkta för åtskilliga andra hemman i denna och andra bergslager, och kunde det i allmänhet sägas, att, när olikheterna, äfven i början af 1600-talet, i jordeböckerna vore sa många emellan åboernas antal och hemmantalet i en by, helst när det sistnämnda blifvit ökadt, det icke läte sig afgöra, Indika af de nu befintliga hemmanen haft gammal, afskrifven jordeboksränta, och huru stor lör hvartdera, och Indika åter vore nyhemman, som borde ny ränta åsättas, enligt den al Kammar- och Kommerskollegierna i deras underdåniga utlåtande den 31 December 1867 uppgifna och, efter hvad Kollegium antog, af Riksdagen, med nedsättning blott till halfva beloppet, gillade grundsats att dels påföra skattlagdt hemman dess rätta ränta, dels ock beträffande hemman, som icke blifvit till jordeboksränta skattlagdt, förordna om bestämmandet af sådan ränta genom jemförelse med annat jemngod! hemman i orten; en åtgärd, hvilken, erm den skulle ske genom refning och skattläggning efter metoden, dessutom skulle medföra alltför betydliga kostnader, jemförda med det resultat, som derigenom stode att vinna.

Då Kollegium sålunda funnit nu antydda sätt för räntornas åsättande i allmänhet overkställbar!, hade i stället fråga hos Kollegium uppstått att vid räntornas påförande använda taxeringsvärdet, såsom bättre än hemmantalet bestämmande hemmanens ömsesidiga • vär- JBill. Ull Rik sd. Prut, 1879. 1 Sand. 1 A/d. 8 Raft. ' 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

den och skattdragande förmåga. Men vid eu i Kollegium, bland annat, för samtliga de hyttor i Filipstads bergslag, hvilka enligt Kollegiernas merberörda utlåtande dragit jordeboksränta af osmundsjern, företagen beräkning öfver de räntebelopp, som skulle drabba hvardera af dessa hyttor, om de afskrifna jernräntorna för hela bergslagen sammansloges och efter 1862 års taxeringsvärden fördelades på hyttorna, hade det befunnits att, under det en hel hytta, taxerad till

90.000 kronor, derigenom skulle tillgodonjuta en lindring i beskattningen af 169,02 procent, skulle deremot eu half hytta, taxerad till

80.000 kronor, få sin ränta ökad med 136,02 procent; och då en sådan jemförelse, derest den gjordes endast mellan två och två hemman i en socken, den lindrigast och högst beskattade efter hemmantal, jemfördt med taxeringsvärdet, utfölle ännu ofördelaktigare för de högst taxerade, hade Kollegium ansett äfven detta sätt att utföra det fattade beslutet, då nu vore fråga om återinförande af grundräntor, icke böra ifrågakomma.

Det hade under sådana förhållanden synts Kollegium vara den lämpligaste utvägen att, likasom hemmantalsränta.!! bestämdes efter hemmantalet, för hvarje bergslag fördela jordeboksräntans halfva frinjutna belopp lika på alla de skatte- och kronohemman, som vore derifrån befriade, dervid visserligen intet hemman blefve för drygt beskaffad!, då i allt fall halfva räntan eftergåfves. Enär likväl, i följd deraf att jordeboksränta!! icke vore såsom hemmantalsränta!! lika stor för hvarje mantal, utan kunde för det ena mantalet vara större än för det andra, beroende på olika skattläggning, det i allt fall kunde inträffa, att genom en så beskaffad lika påföring af half ränta ett och annat hemman icke komme att åtnjuta befrielse från sin särskilda halfva jordeboksränta, utan finge erlägga något derutöfver, under det ett annat hemman derigenom lindrades mer än vederborde, hemstälde Kollegium, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t, för undanrödjande på förhand af hvarje anledning till klagan, skulle finna skäl, enligt den af Riksdagen meddelade anvisning, hos Riksdagen göra framställning om den ytterligare lindring i ränta för de ifrågavarande bergslagerna, att af den för hvarje bergslag eftergift!a jordeboksränta!! endast en tredjedel måtte de hemman, som vore derifrån befriade, till lika belopp efter hemmantalet hvardera påföras enligt de inom hvarje bergslag särskild! förekommande förhållanden. Då, enligt en vid Kollega skrifvelse fogad uträkning, halfva jordeboksränta!! för alla de 7 5 5 53/fi0 mantal i dessa bergslager, hvilka åtnjöte frihet från dylik ränta, utgjorde, efter de i Kollegiernas förut åberopade utlåtanden upptagna värden, tillsammans 4,504 kronor 60 öre och för hvarje helt

19 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.

mantal i medeltal 5 kronor 96 öre, samt enligt nådiga förordningen den 23 Juli 1869 tillköpa 4,493 kronor 24 öre och på mantalet 5 kronor 94 öre, skulle, med den af Kollegium föreslagna nedsättning, hela beloppet af den jordeboksränta, som komme att i de ifrågavarande bergslagerna påföras, uppgå enligt det första alternativet till 3,003 kronor 7 öre, utgörande i medeltal för hvarje mantal 3 kronor 97 öre, och enligt det'andra alternativet 2,995 kronor 49 öre, eller på mantalet 3 kronor 96 öre.

I enlighet med denna Kollega hemställan, föreslog Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till Riksdagen den 8 April 1874, att vid tillämpningen af de enligt Riksdagens beslut genom kungörelsen den 9 Juni 1871 meddelade föreskrifter angående framtida skattskyldigheten för sådana hemman och lägenheter inom privilegierad bergslagsort, som, i sin egenskap att tillhöra sådan ort, dittills åtnjutit någon frihet i afseende på räntan, måtte få så förfaras, att af den för hvarje bergslag eftergifna jordeboksränta!! endast en tredjedel måtte de hemman, som derifrån voro befriade, till lika belopp efter hemmantalet hvardera påföras, enligt de inom hvarje bergslag särskild! förekommande förhållanden.

Vid remissen till Stats-Utskottet af berörda nådiga proposition uttalade en ledamot i Andra Kammaren, hvilken verkstält eu omfattande undersökning af de med tack]'ernstiond eris eftergifvande sammanhängande förhållanden, såsom sin åsigt, att en tillfredsställande lösning af frågan icke kunde uppnås, med mindre den till påförande bestämda delen af jordeboksränta!! helt och hållet eftergåfves. Detta yttrande föranledde Stats-Utskottet att från vederbörande provinskontor i Kammarkollegium under hand förskaffa sig ytterligare upplysningar i ämnet; men då de sålunda erhållna upplysningarna icke befunnos lemna tillräcklig ledning för frågans fullständiga bedömande, förklarade sig Utskottet, i utlåtande öfver propositionen den 8 Maj 1874, anse frågans slutliga afgörande böra uppskjutas, till dess den ytterligare utredning i ämnet, som enligt Utskottets åsigt erfordrades, kunde åstadkommas. Utskottet anförde vidare, att ehuru den i propositionen föreslagna räntenedsättningen afsåg att på förhand undanrödja alla skäl till klagan öfver ifrågavarande beskattning, densamma likväl förefallit Utskottet väl godtycklig. Då, enligt hvad i propositionen upplystes, det med afseende på många bergslagsorter varit omöjligt att utreda, hvilken ränta borde hvarje befintligt hemman såsom dess ursprungliga eller rätta påföras, hade den föreslagna nedsättningen synts Utskottet icke innebära full säkerhet, för att icke, densamma oaktadt, möjligen ett och annat hemman blefve högre beskattadt, än rättvist vore, lika-

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

som ock lura syntes vara för handen, att genom det ifrågasatta skattläggningssåttet jordeboksränta komma att påföras hemman, hvilket rättvisligen icke vore skyldigt att utgöra'dylik skatt, Under sådana förhallanden skulle ifrågavarande beskattning antagligen gifva anledning till ett stort antal tvister, hvarigenom åter skulle nödvändiggöras den ytterligare utredning i ämnet, som Utskottet funnit erforderlig. Visserligen skulle de anmärkta olägenheterna undanrödja*, om ifrågavarande skatt helt och hållet eftergåfves; men dä något förslag i sådant syfte icke olif vi t till Utskottet hänskjuta!, häda Utskottet ansett sig sakna anledning att närmare uttala sig derom. Ett sådant eftergifvande synte® Utskottet i allt fall icke böra ifrågakomma annat än i sammanhang med en allmän skattereglering och desto mindre böra blifva föremål för den da samlade Riksdagens pröfning och afgörande, som till nästföljande Riksdag nådig proposition om grundskatternas upphörande i allmänhet antogs vara att förvänta.

Åberopande hvad Utskottet sålunda anfört, hemstälde Utskottet, att den i ämnet gjorda nådiga propositionen för det dåvarande icke måtte af Riksdagen bifallas.

Detta Utskottets betänkande godkändes af Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren, med afslag å betänkandet, biföll den nadiga propositionen med ett sa lydande tillägg: »ägare af jord inom bergslagen derigenom icke betaget att, i händelse han tilltror sig kunna leda i bevis, att halfva jordeboksränta^ rätteligen bestämd och beräknad, icke uppgår till det belopp, som enligt den i den nådiga propositionen föreslagna grund skulle jorden påföras, sin talan i detta hänseende efter befogenhet utföra.» Under ärendets behandling i Kamrarna erkändes äfven af dem, som yttrade sig för betänkandet, de stora svårigheter, hvarmed den beslutade beskattningens påförande vore förenadt, och eu ledamot, tillhörande Utskottet, antydde Rimligen bestämdt, att, derest ett förslag förelegat om räntans fullständiga eftergifvande, detsamma kunnat påräkna Utskottets understöd, likasom äfven andra ledamöter inom båda Kamrarna fram holk) önskligheten af eu dylik eftergift.

Till följd af Kamrarnas skiljaktiga beslut hade emellertid frågan förfallit, hvithet af Riksdagen i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1874 inför Eders Kongl. Vaja anmäldes.

Sedan detta Riksdagens beslut blifvit Kammarkollegium meddeladt, anbefallde Kollegium Eders Kongl. Maj ds vederbörande Befallningshafvande att hos alle ägare och innehafvare af hemman och lägenheter inom ofvannämnda bergslager, hvilka enligt Kollegiernas utlåtande den 31 December 1867 åtnjutit lindring i jordeboksränta, låta ofördröjligen

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.

i stadgad ordning- anställa reservationskraf för den hälft af räntan, som från och med år 1872 borde dem påföras; men då de förut af Kollegium anmärkta svårigheterna att påföra hvarje särskild! gammalt hemman i dessa bergslager dess halfva frinjutna ränta, likasom att dermed belägga senare tillkomna hemman af privilegierad berg,slagsnatur oförminskade qvarstodo, fann Kollegium sig föranlåtet att i underdånig skrifvelse den 20 November 1874 hos Eders Kong], Maj:t göra förnyad framställning i förevarande ämne.

Kollo gill in erinrar härvid, hurusom Kollegium redan i sitt förra utlåtande framhållit vanskligheten att genom arkivundersökningar komma till visshet om den ränta, hemmanen i bergslagerna nu borde draga. Men härtill komma vidare, att under 1600-talet, i flora, om icke alla, rikets landskap betydliga förändringar egt rum i hemmanens ursprungliga områden, torp på skattlägga hemmans områden blifvit åsätta, hemmantal och nya hemman uppstått på bolbysmark, hvilket tvifvelsutan varit fallet äfven i bergslagerna, endast med den åtskilnad, att då annorstädes häraf föranleda nya allmänna jordrefningar med åtföljande skattläggningar och skatt ejemkningar, sådana deremot icke företagits i bergslagerna. Att vid ifrågavarande skattepåföring lägga etthemmans gamla ränta till grund, sedan hemmanets område förändrats, funne Kollegium icke lämpligt, och att företaga ny skattläggning vore dels för kostsamt, dels äfven obilligt, enär deraf äfven skulle komma att drabbas uppodlingar, som i senare tider blifvit verkställa, och Indika enligt Förordningen om landskulturens upphjelpande den 25 November 1.740 med flera författningar skulle från skattläggning åtnjuta befrielse. Att åter till grund för räntornas åsättande taga hemmanens nuvarande taxeringsvärden skulle, utom att dessa vore förändring underkastade, vara lika otjenligt, emedan deri till förhöjande af hemmanens värde ingått icke allenast de från skattläggning befriade uppodlingarna, utan ock numera värdet af deras skogsmark, hvilket vid den ursprunglig;! skattläggningen alls icke eller åtminstone endast i underordnad män tagits i beräkning.

I betraktande af alla dessa svårigheter för räntans åsättande, har Kollegium hemstält, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle finna skäligt i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den jordeboksränta, som inom hvar och en af ofvan uppräknade bergslager bör påföras, ma, de hemman och lägenheter derinom, Indika varit i åtnjutande af bergslagsfrihet, åsättas genom särskilda kommissioner, i ungefärlig likhet med de genom nådiga instruktionen den 20 December 1825 förordnade roteringskommissioner, sammansatta af landshöfdingen i länet, såsom ordförande, landskamreraren och förste landtmätaron såsom leda-

22 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 19.

möter, samt derjemte två ledamöter, valda af länets landsting. Om vid dessa kommissioners sammanträden jordeböcker och kartehandlingar från provinslandtmäterikontoret blefve att tillgå, samt för upplysningars meddelande kronofogden och häradsskrifvaren i orten vore tillstädes; om derjemte hvarje jordegare berättigades att vid sammanträdena infinna sig och bevaka sin talan, skulle, enligt hvad Kollegium förestält sig, blifva sörjdt för ett så noggrant bestämmande af den ifrågavarande beskattningen, som under närvarande omständigheter vore möjligt. Man skulle då icke behöfva inskränka sig till mekaniskt påförande af half jordeboksränta för hvarje mantal, utan, der omständigheterna kunde föranleda, att hemman eller byar efter räntebefrielsen erhållit ökade områden eller hemmantal, skulle något större ränta kunna dem åsättas, jemte det motsvarande lindring tillgodokomme de hemman, för hvilka motsatsen inträffat. Efter förrättningens slut skulle kommissionens beslut underställas Kollegii pröfning och genom vederbörande Befallningshafvandes försorg kungöras jordegarne inom bergslagen med hänvisning för hvar och en, som dermed funne sig missnöjd, att inom behörig tid hos Kollegium anföra besvär, då således ytterligare tillfälle vunnes för den, som ansåge sin rätt förnärmad, att erhålla rättelse, och borde målet derefter på vanligt sätt kunna medelst besvär öfver Kollegii utslag hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet fullföljas.

Innan jag går att yttra mig i anledning af Kollegii omförmälda framställning, bör jag icke underlåta att nämna, det förevarande beskattningsfråga äfven varit föremål för behandling vid sistlidne års Riksdag, då i Andra Kammaren motion väcktes derom, att Riksdagen skulle för sin del besluta, att alla åtgärder för räntornas påförande skulle inställas, till dess frågan om en förändrad jordbeskattning för hela riket blifvit vederbörligen afgjord. 1 häröfver den 13 Maj 1878 afgifvet betänkande hemstälde Stats-Utskottet, på anförda skäl och med särskilt åberopande att, derest ifrågavarande skadereglering skulle finnas medföra alltför störa olägenheter, Eders Kongl. Maj:t icke torde underlåta att, i anledning af Kammarkollegii sistberörda utlåtande den 20 November 1874, till Riksdagen göra de framställningar i ämnet, hvartill förhållandena kunde gifva anledning, att motionen ej måtte till någon åtgärd föranleda; hvilken hemställan af båda Kamrarne bifölls.

Till någon ledning för bedömande af de kostnader, som skulle föranledas af den ifrågavarande räntepåföringens verkställande genom särskilda kommissioner i enlighet med Kammarkollegii förslag, hav jag från vederbörande tjensteman i Arméförvaltningen förskaffat mig upp-

28 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 19.

gift å utgifterna för den enligt nådiga Brefvet den 4 Juli 1868 för rotering af vissa hemman i Kils m. fl. socknar af Örebro län tillsatta kommission, hvars sammansättning var hufvudsakligen densamma, som för de nu ifrågasatta kommissionerna blifvit föreslagen; utvisande den mig lemnade uppgiften, att till ledamöterna i nämnda kommission och till de af kommissionen använda biträden utbetalats 635 kronor 32 öre. Den tvifvelsutan långt mer invecklade och svårlösta uppgift, som komma att föreligga de nu föreslagna kommissionerna, tillåter väl icke, att af den anförda kostnaden för 1868 års roteringskommission draga någon bestämd slutsats om de utgifter, som i förevarande fall skulle för kommissionernas verksamhet blifva erforderliga; men då roteringskommissionens uppdrag omfattade endast 101-J mantal, belägna inom samma län och, med undantag af 1| mantal, tillhörande allenast tre särskilda socknar, under det att här skulle gälla att påföra ränta å tillsamman 755;;;; mantal inom 4 olika län och tillhörande 13 särskilda bergslager med tillsamman 39 socknar eller sockenandelar, torde det med temlig visshet kunna förutsägas, att de föreslagna skattekommissionerna skulle medföra så stor kostnad, att denna icke komme att stå i något rimligt förhållande till den fördel för statsverket, som genom räntepåföringen skulle vinnas, helst om, i sammanhang med en allmän reglering af grundskatterna, den påförda räntan i en måhända icke aflägsen framtid skulle till större eller mindre del upphöra att utgå.

Detta oaktadt skulle jag dock icke draga i betänkande att tillstyrka den af Kammarkollegium föreslagna åtgärden, derest det syntes mig i någon män antagligt, att de nämnda kommissionerna skulle blifva i stånd att på ett tillfredsställande sätt lösa svårigheter, Indika Kammarkollegium, med tillgång till landets vigtigaste kamerala urkunder, icke förmått att öfvervinna, Visserligen skulle för de på stället arbetande kommissionerna åtskilliga upplysningar sannolikt blifva att tillgå, af hvilka Kollegium varit i saknad; men knappast torde genom dessa upplysningar kommissionerna sättas i tillfälle att med större säkerhet, än Kammarkollegium, afgöra, vare sig hvilka hemman, som mot vederlag af taekjcrnstionde åtnjutit rän tefrihet, der ovissh et derom förekommer, eller huru stor del af en bergslags frinjutna ränta rättvisligen bör hvarje hemman påföras, efter de förändringar, jorden inom bergslagen genom styckningar och uppodlingar under tidernas lopp undergått,

Den utredning, Kammarkollegii omförmälda underdåniga utlåta nden innehålla tillika med hvad i förevarande ämne förekommit allt sedan frågan om tackjernstiondens upphörande först väcktes, synes mig till fullo ådagalägga, att den, af 1871 års Riksdag beslutade påföringen

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.

af jordeboksränta uti ifrågavarande bergslager svårligen kan verkställas, utan att enskilde dervid i sin rätt förnärmas, likasom att för de myndigheter, under hvilkas pröfning beskattningsåtgärderna kunna blifva dragna, i de flesta fall måste komma att saknas all bestämd grand för bedömande, huruvida orätt skett den ene eller den andre, och jag hemtar häraf anledning i underdånighet hemställa, att Eders Kong!. Maj:t ville i nådig proposition till Riksdagen, med tillkännagifvande att Eders Kongl. Magt funnit den ifrågavarande beskattningsåtgärden svårligen kunna utan kränkning af enskildes rätt verkställas, föreslå Riksdagen att medgifva, att, den del af den förut frinjutna jordeboksräntan i förenämnda, bergslager, som, enligt Riksdagens år' 1871 fettade, genom nådiga kungörelsen den 9 Juni samma år till efterrättelse meddelade beslut, skulle hemman och lägenheter i dessa bergslager påföras, må helt och hållet eftergifvas.

I hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält, instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall till omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag till nådig proposition;

och befalde Kongl. Maj:t att, i enlighet med berörda, detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo Han s Wachtm eister.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1879.