angående ny lönestat för Kammarrätten
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 28.
iV:o 28.
Ank. till Eiksd. Kansli den 26 Febr. 1879, kl. 2 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ny lönestat för Kammarrätten; Gifven Stockholms slott den 21 Februari 1879.
Sedan löneregleringskomitén den 6 November 1878 afgifvit underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering m. m. för Kammarrätten, samt bemälda embetsverk med underdånigt utlåtande i ämnet af den 29 i samma månad till Kongl. Maj:t inkommit, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad i förevarande fråga bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag innehåller, föreslå Riksdagen:
dels att, med godkännande af ej mindre det förslag till stat för Kammarrätten, som finnes i nämnda protokoll intagen, än äfven af de vilkor och förbehåll, som blifvit i fråga om samma stat föreslagna, från och med år 1880 förhöja det å riksstatens sjunde bufvudtitel för Kammarrätten uppförda ordinarie anslag med 41,675 kronor, eller från 127,925 kronor till 169,600 kronor; i hvilket fall det nu å extra stat för år 1880 äskade anslag till Kammarrätten 22,320 kronor kan från nämnda stat afföras;
dels ock medgifva, att för Kammarrättens embets- och tjensteman samt betjente ifrågakommande ålderstillägg må få utgå af sjunde bufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, äfvensom att berörda anslag för sådant ändamål förhöjes med 8,000 kronor utöfver det belopp, som i nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof blifvit äskadt, eller till 28,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1879. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft.
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAK,
Hans Forssell.
Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 21 Februari 1879.
N ärvar an de:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Herr Laserstråle,
Thyselius,
Lovén,
Friherre von Otter,
Forssell,
Rosensvård, von Steyern och Malmström.
Chefen för Finansdepartementet, Statsrådet Forssell föredrog i underdånighet löneregleringskomiténs betänkande och förslag den 6 November 1878, angående lönereglering m. m. för Kammarrätten, äfvensom Kammarrättens den 29 i samma månad öfver berörda betänkande och förslag afgifna underdåniga utlåtande, samt anförde härefter:
o
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
»I öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum vid pröfning af löneregleringskomiténs förslag angående andra embetsverk, torde allt hvad komitén hemstält i fråga om Kammarrätten, som ej är af beskaffenhet att omedelbart beröra dess organisation eller lönestat, böra för närvarande lemnas å sido för att upptagas till pröfning först i sammanhang med utfärdandet af den nya instruktion för verket, hvartill den ifrågasatta lönestatens antagande kan föranleda.
Den af komitén väckta frågan om förändring af arbetssättet inom Kammarrätten i så måtto, att revisionskommissarierne skulle öfvertaga föredragning af vissa mål, i hvilket hänseende Kammarrätten uttryckt en mening, som afviker från komiténs, synes mig, likasom frågan om sekreterarens föredragningsskyldighet, så mycket hellre vara att hänföra till sådana ämnen, hvilka böra först i sammanhang med instruktionen upptagas till pröfning, som komitén icke förutsatt någon härå beroende förhöjning af revisionskommissariernes eller sekreterarens löneförmåner, och icke heller kammarrättsrådens lönevilkor eller antalet af ledamöter inom verket torde vara af samma frågor beroende.
Hvad nu först angår Kammarrättens i det underdåniga utlåtandet gjorda hemställan, att dess ledamöters antal må ökas från 6 till 8, i hvilken syftning något förslag icke blifvit af komitén framstäldt, så framgår af den utredning, komitén lemnat i afseende å antalet af de till Kammarrätten under en längre följd af år inkomna målen, att dessa ingalunda visat sig vara stadda i någon år från år stigande tillväxt, utan tvärtom under senare tiden varit färre till antalet än för ett tiotal af år sedan. Vid sådant förhållande synes mig Kammarrättens hemställan icke vara grundad på något förefintligt verkligt behof, och då en möjligen uppkommande tillfällig balans i Kammarrätten likasom i hofrätterna lämpligast torde böra undanrödjas genom ett tillfälligt förstärkande af arbetskrafterna, hvartill hufvudtitelns besparingar torde komma att lemna erforderlig tillgång, finner jag mig icke kunna biträda Kammarrättens hemställan om ökande af ledamöternes antal.
Deremot finner jag den såväl af komitén som af Kammarrätten ifrågasatta tillökningen af revisorerne vara af behofvet påkallad och tillstyrker bifall härtill.
Indragningen af kanslist- och kammarskrifvare-befattningarne, hvilken indragning egt rum i hittills reglerade verk, torde otvifvelaktigt böra ske äfven inom Kammarrätten, och Kammarrätten har ej heller i detta hänseende gjort någon egentlig invändning mot komiténs förslag.
I fråga om de af komitén föreslagna lönebeloppen har Kammarrätten ej haft annan anmärkning, än att aflöningen för första gradens tjensteman, enligt Kammarrättens åsigt, borde sättas något högre än föreslaget blifvit. Men då denna aflöning är lika med den, som i öfriga nyreglerade verk medgifvits tjensteman af samma grad, och de skäl, Kammarrätten anfört för en afvikelse inom Kammarrätten från hvad sålunda i allmänhet är vordet bestämdt, icke synas mig giltiga, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t härutinnan måtte godkänna komiténs förslag.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
Mot de grunder, komitén följt vid beräkningen af anslaget till vikariatsersättning, arfvode åt extra biträden och renskrifningskostnad, har Kammarrätten i två hänseenden framstält anmärkningar, hvilka synas mig förtjena afseende.
Komitén, som hyst den åsigten, att det inom Kammarrätten hittills tillämpade feriesystemet skulle upphöra, har föreslagit att i dess ställe semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjutas af Kammarrättens president och ledamöter samt andra gradens tjensteman under en och en half månad samt af första gradens tjensteman under en månad årligen. Kammarrätten har häremot anmärkt att, med afseende derå, att Kammarrätten är domstol, semestersystemet icke vore lämpligt, enär genom detsammas användande skulle inträffa, att under vissa tider hvarje år hälften af domareemhetena inom Kammarrätten komme att utöfvas af tillfällige adjungerade ledamöter, hvilka ledamöters antal i händelse af förfall för de tjenstgörande ordinarie domarne skulle kunna än ytterligare ökas. Och har Kammarrätten ansett en dylik anordning vara så mycket mera betänklig, som erfarenheten visat, att det under sommarmånaderna vore med synnerlig svårighet förenadt att finna personer, som voro villige att bestrida ifrågavarande tjenstgöring och tillika egde derför erforderliga egenskaper.
Hvad Kammarrätten härutinnan anfört synes mig vara väl grundadt, och då vid regleringen af rikets hofrätter icke blifvit ifrågasatt att utbyta hofrättsledamöternes ferier mot semester, anser jag icke heller att ett dylikt utbyte bör ega rum i Kammarrätten hvad dess president och ledamöter angår, utan att dessa fortfarande må åtnjuta ferier under samma tid som hittills. Beträffande åter tjenstemännen, torde komiténs förslag i afseende å semester böra tillämpas.
Under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit, skulle något semester-vikariat icke ifrågakomma för Kammarrättens ledamöter. Kammarrätten har i sitt utlåtande upplyst, att, med tillämpning af feriesystemet för ledamöterne, ej heller skulle erfordras semester-vikariat för notarierne, enär ledighet kunde beredas dem, utan att behof af vikarie uppstode. Det af komitén föreslagna beloppet till vikariatsersättning skulle således, enligt den beräkning Kammarrätten gjort, kunna nedsättas med 2,300 kronor.
Å andra sidan har Kammarrätten på anförda skäl hemstält, att till Kammarrättens disposition fortfarande må bibehållas ett å embetsverkets nuvarande stat uppfördt anslag till gratifikationer åt e. o. tjensteman och vaktbetjente, uppgående till 1,350 kronor. Vid regleringen af andra embetsverk, exempelvis Statskontoret, Generaltullstyrelsen och senast Kammarkollegium, har Eders Kongl. Maj:t ansett embetsverken böra tilläggas anslag till s. k. flitpenningar, och enligt min åsigt bör äfven Kammarrätten komma i åtnjutande af en dylik förmån, hvartill torde kunna anslås i jemnt tal 1,300 kronor; på grund af hvad jag sålunda så i ena som andra hänseendet anfört tillåter jag mig i underdånighet föreslå, att det af
5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
komitén beräknade anslaget till vikariatsersättning m. m., 29,400 kronor, måtte i staten uppföras till allenast 28,400 kronor och benämnas anslag »till vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och renskrifningskostnad».
I sammanhang med frågan om Kammarrättens lönestat torde jemväl böra komma under öfvervägande hvad komitén föreslagit i fråga om tjenstemännens sportler, deribland advokatfiskal^ aktoratsarfvode, samt om upphörande af sigillpenningarne för vaktbetjeningen. Härvid har jag ingen annan anmärkning att framställa, än att, med afseende å hvad af ordföranden i komitén och af Kammarrätten blifvit anfördt i fråga om berörda aktoratsarfvode, advokatfiskal torde böra bibehållas vid enahanda förmåner, han i detta hänseende för närvarande åtnjuter, och detta så mycket hellre, som det nuvarande aktoratsarfvodet utgår efter samma beräkningsgrund, som Eders Kongl. Maj:t, på komiténs förslag, ansett böra tillämpas i afseende å Kammarkollegii advokatfiskal.
I öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts beslut vid Kammarkollegii lönereglering, torde den till statsverket ingående expeditionslösen inom Kammarrätten äfvensom sigillpenningarne böra utbytas mot stämpladt papper. Hvarvid torde böra iakttagas, att den tjensteman, som erhåller Kammarrättens uppdrag att handhafva försäljningen af och beläggningen med stämpladt papper, bör af de inflytande stämpelmedlen, enligt redogörelse, åtnjuta den honom hittills tillförsäkrade provision af influten lösen.
Under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts godkännande af hvad jag nu i underdånighet yttrat, och med tillämpning af den vid de senast reglerade embetsverken stadgade bestämmelsen om afdrag å vaktmästarnes kontanta lön för förmånen af fri bostad, skulle följande stat ifrågakomma att för Kammai’rätten fastställas :
6 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.
* Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen minskas med 150 kronor.
För att bereda tillgång till det belopp som, enligt förestående statsförslag, kan blifva erforderligt för ålderstillägg åt Kammarrättens personal, synes mig framställning till Riksdagen böra göras derom, att berörda ålderstillägg må få utgå af det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, äfvensom att samma anslag för ifrågavarande ändamål för år 1880 förböjes med 8,000 kronor utöfver det belopp, som i nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof blifvit äskadt, eller till 28,000 kronor.
De vilkor, hvarunder den sålunda föreslagna nya aflöningen må åtnjutas,
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
torde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som blifvit bestämdt för rikets hofrätter enligt nådiga kungörelsen den 19 Maj 1876, böra fastställas sålunda:
att embets- och tjensteman i Kammarrätten skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af embetsverket eller dess särskilda afdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad;
att med embete eller tjenst i Kammarrätten icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i Kammarrätten; dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom Kammarrätten, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i Kammarrätten hinderlig;
att aflöningarne för Kammarrättens embets- och tjensteman samt betjente fördelas i lön och tjenstgöringspenningar, hvilka senare få uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller åtnjutit ferier eller semester, men skola, för den tid, han eljest varit från tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning inom Kammarrätten, densamma, emot åtnjutande, i förstnämnda fall, af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar, men eljest af deremot svarande belopp i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst i samma lönegrad anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor, att innehafvaren mera än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan eger rum, efter ytterligare fem år, på samma vilkor, under iakttagande, hvad så väl den ena som den andra förhöjningen angår, deraf att den högre aflöningen ej får tillträdas, förr än vid början af kalenderåret näst efter det den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans tillträde till tjensten, vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial, eller på grund af förordnande i följd af frågan om verkets omorganisation; att president och ledamot skall vara förpligtad att vid fylda 70 års ålder
8 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.
från tjensten afgå samt efter 65 lefnadsår och 35 tjensteår icke vara ovilkorligen berättigad att för sjukdom erhålla tjenstledighet; samt
att tjensteman skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35 tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller Kammarrätten, der det tillkommer denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå.
Då det nu framlagda förslaget icke afser indragning af andra befattningar, än kanslist- och kammarskrifvaretjensterna, samt de innehafvare af dylika tjenster, som icke vid organisationens genomförande varda till andra platser befordrade, antagligen kunna, mot fortfarande tjenstgöringsskyldighet, beredas arfvoden motsvarande deras nuvarande aflöning, anser jag något särskildt anslag för genomförande af embetsverkets organisation icke vara erforderligt.
Med åberopande af hvad jag nu i underdånighet anfört hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att:
dels, med godkännande af ej mindre det nu framlagda förslaget till stat för Kammarrätten än äfven af de vilkor och förbehåll, som blifvit i fråga om samma stat föreslagna, från och med år 1880 förhöja det å riksstatens 7:de hufvudtitel uppförda ordinarie anslag till Kammarrätten med 41,675 kronor eller från 127,925 kronor till 169,600 kronor; i hvilket fall det nu å extra stat för år 1880 äskade anslag till Kammarrätten 22,320 kronor kan från nämnda stat afföras;
dels och medgifva, att för Kammarrättens embets-och tjensteman samt betjente ifrågakommande ålderstillägg må få utgå af 7:de hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, äfvensom att nämnda anslag för sådant ändamål förhöjes med 8,000 kronor utöfver det belopp, som i nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof blifvit äskadt, eller till 28,000 kronor1'.
Häruti instämde Statsrådets öfriga ledamöter; Och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält.
Departementschefen uppläste härefter ett, under förutsättning af bifall till hans omförmälda underdåniga hemställan, i förväg uppsatt förslag till nådig proposition ;
och befalde Kongl. Maj:t att i enlighet med berörda, detta protokoll bilagda förslag, proposition skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo Gustaf Munthe.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1879.