angående täckande af en ä anslaget till Marinregementet uppkommen brist
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
1 N:o 17.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Mars 1881, kl. 3 e. in.
Kongl. Maj tis nådiga Proposition till Riksdagen, angående täckande af en ä anslaget till Marinregementet uppkommen brist; Gifven Stockholms Slott den 8 Mars 1881.
Uti skrifvelse den 10 sistlidne December har Arméförvaltningen hos Kongl. Maj:t gjort underdånig framställning om ersättande af en å det under fjerde hufvudtiteln till Marinregementet uppförda anslag uppkommen brist; öfver hvilken framställning Statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande.
Kongh Maj:t har detta ärende, med hvad dervid förekommit, i nåder låtit Sig föredragas och vill, under åberopande af de skäl och den utredning i frågan, som innefattas i bifogade utdrag af det öfver landtförsvarsärenden denna dag inför Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll, härmed föreslå Riksdagen,
att, för täckande af den brist i Marinregementets anslag, som vid 1879 års slut förefunnits, måtte få dels användas den behållning, som å anslaget under år 1880 uppkommit, dels från statsverkets fond för reserverade medel utgå ett belopp af Etthundratrettionio tusen kronor.
Bill. till Riksd. Brok 1881. 1 Sami. 1 Afd. 9 Haft.
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
De till målet hörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kong], nåd och ynnest städse val bevågen.
O S C A R.
Otto F. Taube.
Kongl. M«j:ts Nåd. Proposition N:o 17.
3 Utdrag’ af protokollet öfver Landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen uti Statsrådet å Stockholms Slott den 8 Mars 1881.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för Utrikes ärendena Friherre Hochsciiild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
Chefen för Landtförsvarsdepartementet Statsrådet Taube yttrade: Uti underdånig skrifvelse af den 10 sistlidne December liar Arméförvaltningen å civila departementet anfört,
att, enligt hvad ett skrifvelsen bifogadt räkenskapsutdrag öfver det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda anslaget till Marinregementet utvisade, hade utaf de utgifter, som år 1879 bort af anslaget bestridas, ett belopp af 226,638 kronor 58 öre i anseende till bristande tillgångar icke kunnat af samma års anslag betäckas. Orsaken till nämnda förhållande vore att söka hufvudsakligen i den förändrade natur,
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17,
berörda anslag med 1875 års ingång erhållit, i det att anslaget då förvandlades från s. k. allmänt anslag till »förslagsanslag, högst». De af Arméförvaltningens artilleri- och intendents-departement för nyssnämnda år förskjutna utgifter för Marinregementet och garnisonskommenderingen i Karlskrona hade nemligen ej kunnat hos Förvaltningens civila departement, under hvars förvaltning anslaget i sin helhet vore stäldt, anmälas till ersättande från anslagets medel förr, än under det påföljande året, sedan 1875 års räkenskaper blifvit afslutade; och då, i anseende till anslagets förändrade natur, den vid 1875 års utgång befintliga behållning, 122,735 kronor 48 öro, hvarmed sagda års återstående utgifter bort bestridas, icke, i likhet med hvad förut egt rum, kunnat få för nämnda ändamål reserveras, utan mast till statsverket återlevereras, hade häraf blifvit eu nödvändig följd, att de för år 1875 oersatta kostnaderna måst betäckas af 1876 års anslag, af hvilket för öfrigt jemväl ett belopp af 16,273 kronor 41 öre till statsverket återlevererats. På enahanda sätt hade sedermera, till följd af nu omförmälda, med tillhopa 139,008 kronor 89 öre utaf anslaget för åren 1875 och 1876 verkstälda återlevereringar, större delen af utgifterna för garnisonskommenderingen i Karlskrona för hvarje år måst gäldas af nästföljande årets anslag. Härtill komrne dessutom, att intendentsdepartementet under år 1879 begärt ersättning för slitning af kapotter samt remtygs- och personella utredningspersedlar, som af sistnämnda departement tillhandahållits garnisonskommenderingen för åren 1872—1878, hvilken ersättning funnes uti ofvanberörda räkenskapsutdrag upptagen med 41,125 kronor 45 öre. De kostnader, som af 1879 års anslag icke kunnat betäckas, uppginge, enligt hvad räkenskapsutdraget utvisade, till....................................................................................... Kr. 226,638: 58.
Med hänseende till skedd minskning i garnisonskommenderingens styrka, ansåge civila departementet, på grund af redan inkomna handlingar och gjorda approximativa beräkningar, utgifterna för år 1880 icke komma att öfverstiga 165,000 kronor, hvarigenom en behållning å anslaget för samma år skulle uppstå af » 35,000: —
och skulle således den verkliga bristen vid sistnämnda
års slut komma att utgöra................................................ » 191,638: 58.
Då det emellertid vore angeläget, att anslaget snarast möjligt återbringades i en normal ställning, så att anslagets summa för hvarje särskilt år blefve för dermed afsedda utgifters bestridande tillräcklig, har Arméförvaltningens civila departement ansett sig böra till en början hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte täckas att, till bristens min-
Kongl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 17. 5
skande, meddela Statskontoret nådig föreskrift att till Arméförvaltningen utbetala de belopp, som för åren 1875 och 1876 blifvit utaf anslaget återlevererade till statsverket, eller tillhopa 139,008 kronor SO öre; och anhölle departementet att i sammanhang med den underdåniga berättelse om fjerde hufvudtiteln för år 1880, som det ålåge departementet att före den 1 Maj 1881 till Eders Kongl. Maj:t afgifva, få göra den ytterligare framställning i ämnet, hvartill omständigheterna då kunde föranleda.
Uti häröfver den 29 sistlidne December ingifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret anfört, att omförmälda för åren 1875 och 1876 såsom besparingar till statsverket levererade medel af förslagsanslaget till Marinregementet _ blifvit, i likhet med besparingarne å öfriga förslagsanslag, ^ stälda till Riksdagens förfogande samt jemväl vore af Riksdagen för andra ändamål disponerade, i följd hvaraf återbetalning åt samma medel icke vidare kunde ifrågakomma, Då emellertid statsverket sålunda origtigt kommit i åtnjutande af medel, Indika varit behöfliga för det med deras beviljande afsedda ändamål, och sådant ledt till det oegentliga förhållande, att år efter år brist i anslaget uppstått, hvilken måst betäckas af följande års anslagsmedel, vore det angeläget, att åtgärd för vinnande af rättelse härutinnan vidtoges; och om befintliga tillgångar å statsverkets fond för reserverade medel, dit sagda besparingar ingått, icke kunde, såsom stående under Riksdagens disposition, för ändamålet anlitas, ansåge Statskontoret, att, derest Eders Kong], Maj:t icke skulle finna för godt att i ämnet direkt göra framställning till Riksdagen, den äskade ersättningen skulle kunna på det sätt beredas, att Statskontoret erhölle nådigt bemyndingande att af under händer varande medel till Arméförvaltningen utbetala ifrågavarande belopp, 139,008 kronor 89 öre, såsom förskott att hos Riksdagen till ersättande anmälas.
Hvad nu först angår den af intendentsdepartementet med 41,125 kronor 45 öre ingifna efterräkning å ersättning för garnisonskommenderingens slitning under åren 1872—1878 af kapotter samt remtygsoch personella utredningspersedlar, så torde detta först år 1879 framkomna fordringsanspråk icke böra föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.
Hvad derefter beträffar anslagets allmänna öfverskridande och den deraf och till följd af origtig återleverering till statsverket å anslaget
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
uppkomna brist, lärer förklaringen till densamma böra sökas i den intill innevarande års början för Arméförvaltningen stadgade räkenskapsform samt det sätt, hvarpå ärendena hittills blifvit handlagda de särskilda departementen emellan. De öfver de olika anslagen förda räkenskaper hafva utgjort endast en löpande kassaräkning öfver de anslagen tillflutna medel och på anslagen gjorda utanordningar, hvarföre ock, då frågan, såsom nu, gäller ett förslagsanslag, allt hvad ej under året blifvit utanordnadt, måst till statsverket åter]evereras, äfven om kostnader, som bort drabba årets anslag, varit vid dess slut obetalda. Så har, i nu förevarande fall, såsom af det åberopade räkenskapsutdraget utvisas, det belopp, som af Marinregementets anslag ej under år 18/5 utanordnats, blifvit med 122,735 kronor 48 öre till statsverket återlevereradt, ehuru nästan, hela årskostnaden för garnisonskommendermgen i Karlskrona qvarstod ogulden. Om deremot, såsom hädanefter, jemlikt nådiga brefvet den 7 November 1879 angående förändring i bokföringssättet hos Arméförvaltningen, kommer att ske, ett verkligt bokslut för år 1875 hade kunnat ega rum, skulle, såsom sig bort, endast det af bokslutet utvisade, till äfventyrs befintliga, verkliga öfverskottet utöfver de kostnader, som för år 1875 bort, fastän de först ett följande år blifvit betalda, drabba anslaget, kommit statsverket till godo. För att nu erhålla ett svar på den naturligen sig framställande frågan, hvarför kostnaderna för garnisonskommendermgen under år 1875 ej förr än år 1876 anmälts till betalning från anslaget, maste man ega kännedom derom, att — under det Arméförvaltningens civila departement handhade sjelfva anslagets förvaltning och redovisning och derifrån _ sjelft bestred utgifterna för Marinregementet underhållet af garnisonskommenderingen tillhörde i allra största delen mtendentsdepaitementet och i någon mindre del de båda öfriga militära departementen. Då dessa tre sistnämnda departement först efter ett gifvet års utgång kunde med säkerhet känna alla de kostnader, sagda kommendering för året medfört, hafva de, som under tiden förskjutit de nödvändiga utbetalnmgarne, först följande år anmält det samiade beloppet till ersättning hos civila departementet. Så länge anslaget hade natur af allmänt ordinarie anslag, hade ett sådant förfarande, äfven med Arméförvaltningens dåvarande räkenskapssätt, ingen verklig betydelse på anslagets ställning, enär civila departementet, som i April månad hvarje år afgifver underdånig berättelse om hufvudtitelns allmänna anslagsställning genom att i novo*" conto upptaga de öfriga departementens förskotterade utgifter för garnisonskommendermgen, hvilka utgifter då blifvit till ersättande hos civila departementet anmälda, för desamma reserverade
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 17.
nödiga medel å deri vid årets slut i räkenskapen synliga behållningen å anslaget och således angaf endast det verkliga öfverskottet såsom en besparing till Kongl. Maj:ts disposition. Sedan anslaget förvandlats till förslagsanslag, lärer deremot Arméförvaltningen, hvilken ju, enligt hvad förut blifvit sagdt, icke egde att uppgöra verkligt bokslut öfver årets verkliga utgifter, icke kunnat undandraga sig att till statsverket återleverera den vid årets slut synliga A:assa-behållningen. Det torde vid sådant förhållande icke kunna nekas, att vid 1875 års slut kommit statsverket origtigt till godo ett belopp, som motsvarar största delen af kostnaderna för garnisonskommenderingen under år 1875. Detta belopp kan ej utan en på den äldre räkenskapsformen beroende synnerlig svårighet på siffran utredas, men torde rimligen kunna antagas motsvara de vid 1875 års slut till statsverket återlevererade medlen. Hvad nu om denna återleverering blifvit yttradt, torde hafva tilllämplighet jemväl på den, som egde rum vid 1876 års slut och som uppgick till 16,273 kronor 41 öre. Hvad statsverket sålunda för mycket tillgodokommit, lärer således i rundt tal belöpa sig till 139,000 kronor. Beträffande den brist, som derutöfver, och utöfver intendentsdepartementets förenämnda fordringsanspråk, på anslaget uppstått, och som lärer, äfven den, hafva sin förklaring i dåvarande räkenskapsform och skyldigheten för anslaget att bestrida utgifter under alla fyra Arméförvaltningens departement, så torde frågan om de medel till betäckande af denna brist ■—• uppgående, efter Arméförvaltningens räkning, till omkring 46,000 kronor, hvaraf dock 35,000 kronor skulle kunna gäldas af ett å 1880 års anslag till Marinregementet förväntadt öfverskott — och hvars förnyade uppkomst torde vara genom det nya bokföringssättet förekommen, få, såsom Arméförvaltningen föreslagit, längre fram blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvaremot Eders Kongl. Maj:t torde vilja af Riksdagen utverka, till bringande af jemvigt i Marinregementets anslagsställning, ej mindre disposition för ändamålet öfver sistnämnda öfverskott än äfven ett återbärande af hvad till statsverket blifvit genom ofvan angifna säregna förhållanden för mycket återlevereradt. Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att för täckande af den brist i Marinregementets anslag, som vid 1879 års slut förefunnits, måtte få dels användas den behållning, som å anslaget under år 1880 uppkommit, dels från statsverkets fond för reserverade medel utgå ett belopp af 139,000 kronor.
8 Kongl. Mot)ds Nåd. Proposition N:o 17.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters underdåniga tillstyrkan behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall samt förordna att proposition i ämnet, sådan den finnes här vid protokollet fogad, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo Emil Hallgren.