angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1881, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873; Gifven Stockholms Slott den 26 Mars 1881.

I underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 tillkännagaf Riksdagen, att Riksdagen för sin del funne önskvärd! att guldmynt å fem kronor för statens och Riksbankens räkning blefve preglade efter samma grunder i fråga om balt och vigt, som gälla för tio- och tjugo-kronestyckena samt till sådan storlek, att de blefve på samma gång lätt handterliga och väl kunde skiljas från närmast högre guldmyntvalör; och anhöll Riksdagen tillika, att Kongl. Maj:t måtte, så snart lämpligt funnes, gå i författning om ^reglande af guldmynt å fem kronor att genom Myntverket och Riksbanken hållas den mindre rörelsen till hända.

Med hänsyn till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonventionen inhemtade Kongl. Maj:t Kongl. Norska och Danska regeringarnes yttrande, huruvida från deras sida något hinder mötte för pregling och utgifvande inom Sverige af ifrågavarande guldmynt å fem kronor, på hvilken framställning nämnda regeringar förklarade sig villiga att träda i underhandling om ett sådant tillägg till gällande myntkonvention, att guldmynt å fem kronor blefve lagligt betalningsmedel i de tre rikena.

Sedan myntdirektören afgifvit infordradt yttrande angående de ifrågavarande myntstyckenas storlek, halt, vigt och remedium, blef, i öfverensstämmelse med hvad myntdirektören härutinnan föreslagit, inom Kongl. Finansdepartementet upprättadt förslag till tilläggsartikel till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande myntkonventionen, hvilket förslag delgafs Norska och Danska regeringarne.

Bill. till lliksd. Prat. 1881. 1 Sami. 1 Afd. 16 Iläft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

På framställning af dessa regeringar och sedan myntdirektören i ärendet sig vidare yttrat, beslöt Kongl. Maj:t vissa ändringar i det framlagda .förslaget., hvarefter under denna dag afslutats en tilläggsartikel till myntkonventionen, innefattande följande bestämmelser:

l:o.

Det skall vara hvarje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin räkning låta pregla guldmynt å fem kronor, hvilka skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde, hvarå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i hvilket, af rikena de äro preglade, så snart de blott ej blifvit vanstälda eller på olagligt s'ätt skadade.

2:o.

Dessa myntstycken utmyntas af myntguld, så att 496 stycken innehålla ett kilogram fint guld, och att hvarje myntstycke väger 2,24015 gram. Fem-kronestyckets diameter skall vara 16 millimeter.

3:o.

För så vidt fullkomlig noggrannhet i afseende å vigt och finhet ej kan iakttagas för hvarje myntstycke, må afvikelsen i vigt ej öfverstiga tre tusendelar öfver eller under rätta vigten, och vid utmyntningen iakttagas, att afvikelsen i vigt af hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverstiga fem gram. Afvikelsen i finhet får ej öfverskrida femton tiotusendelar af hvarje myntstyckes bruttovigt öfver eller under den rätta finheten.

4:o.

Fem-kronestycken upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna, när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade, men till alla andra, när de förlorat mer än sex tiondedels procent af sin rätta vigt.

5:o.

1 öfrigt gälla i afseende å fem-kronestyckena i tillämpliga delar de uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 intagna bestämmelser.

6:o.

Denna tilläggsartikel förblifver gällande intill dess ett år förflutit från den dag, då något af rikena uppsagt densamma, dock så att den

3 Konal. MajUs Nåd. Proposition N:o 27.

i Bistå stycket af Art, 11 uti myntkonventionen af den 27 Maj 1873 gifna bestämmelse fortfar att gälla under en tid af två år efter konventionens upphörande.

7:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers samtycke blifvit meddeladt, och ratifikationerna utvexlas i Stockholm, så snart ske kan.

Under hänvisning till bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att med godkännande af nämnda tilläggsartikel till myntkonventionen besluta, att §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873 skola, under förutsättning att berörda tilläggsartikel varder i behörig ordning ratificerad, erhålla följande förändrade lydelse:

§ 4‘

Af guld preglas tre hufvudmynt, ett å fem, ett å tio och ett å tjugo kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld utmyntas:

Fyrahundranittiosex Fem-kronestycken eller Tvåhundrafyratioåtta Tio-krones:tycken eller Etthundratjugofyra Tjugo-kronestycken.

Guldmynten preglas af myntguld, som är en legering af Niohundra vigtdelar fint guld och Etthundra vigtdelar koppar.

Alltså skall hvarje

Fem-kronestycke väga 2,24015 gram och hålla 2,016129 gram fint guld. Tio-kronestycke » 4,4803 » » » 4,032258 » » »

Tjugo-kronestycke » 8,9606 '» » )) 8,064516 » >< »

§ 8.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade halt få högst utgöra

å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld.

å Silfvermynten: Trettio tiotusendelar fint silfver af hvarje myntstyckes bruttovigt.

Afvikelserna öfver eller under här ofvan stadgade vigt få högst utgöra:

för hvarje Tjugo-kronestycke: Femton tiotusendelar,

» y> Tio-kronestycke: Tjugo tiotusendelar,

» » Fem-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » Två-kronestycke: Trettio tiotusendelar,

» » En-kronestycke: Femtio tiotusendelar,

4 Konffl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

för hvarje kilogram af Femtio-örestycken: Sextio tiotusendelar,

)) j) )> )) Tjugufem-örestycken: Etthundra tiotusendelar,

3) » » » Tio-örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,

allt af hvarje myntstyckes rätta vigt. _ ...

Vid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afvikelsen i vigt för hvart parti af tio kilogram myntguld ej får öfverskrida fem gram.

§ 9.

En hvar, som vid rikets myntverk till myntning inlemnar guld, eger att derför erhålla Tjugo-kronestycken eller Tio-kronestycken, dock mot erläggande, till myntningskostnadens betäckande, för Tjugo-kronestycken af V4 procent och för Tio-kronestycken af Vs procent af det utmyntade beloppets värde.

Fem-kronestycken utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens räkning; i senare fallet mot erläggande till myntningskostnadens betäckande af Vs procent af det utmyntade beloppets värde.

§ 14.

Tjugo-kronestycken och Tio-kronestycken upphöra .att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när de genom nötning förlorat mer än två procent, men till alla andra, när de förlorat mer än en half procent af den vigt, som de enligt § 4 af denna lag skola ega, Fem-kronestycket upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när det förlorat mer än sex tiondels procent af nyssnämnda vigt.

Skiljemynt upphör att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruvida det för rikets räkning är pregladt, men till alla andra, när pregeln genom nötning blifvit otydlig.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kunglig nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

(HJSTÅF.

O. R. Themptander.

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 27.

5 Utdrag af protokollet öfver Finansärenden, hållet inför Hans . Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å Stockholms Slott den 26 Mars 1881.

Närvarande:

Hane Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Loven,

von Steg em,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskj öld,

Richert och Themptander.

Departementschefen, Statsrådet Themptander erinrade, att med anledning' af Riksdagens i underdånig skrifvelse den 4 Maj 1880 gjorda framställning om preglimg af guldmynt å fem kronor underhandlingar inledts med Kongl. Norska och Danska regeringarne om en tilläggsartikel till den mellan Sverige, Norge och Danmark gällande rnyntkonventionen, samt att Kongl. Maj:t den 21 i denna månad med godkännande af ett i detta hänseende upprättadt förslag förordnat, att handlingarne i ärendet skulle öfverlemnas till Utrikes-departementet för vidtagande af de ytterligare åtgärder, som erfordrades; och anmälde Departementschefen tillika, att Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena för honom tillkännagifvit, att Herr Ministern denna dag med härvarande Kongl. Danske Minister undertecknat omförmälda tilläggsartikel, hvarjemte Herr Ministern öfverlemnat tilläggsartikeln i afskrift.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

Sedan Departementschefen redogjort för innehållet af nämnda tilläggsartikel, som finnes detta protokoll bilagd under litt. C, anförde Departementschefen:

»I sin förut nämnda skrifvelse har Riksdagen förklarat sig anse, dels att fem-kronestvcket borde utmyntas efter samma grunder med afseende å vigt och halt, som gälla för tio-och tjugo-kronestyckena, endast att med afseende å remediet någon större frihet syntes böra medgifvas, samt att fem-kronestycket skulle upphöra att vara lagligt betalningsmedel under enahanda förhållanden, som rörande nuvarande guldmynt är bestämdt, dels ock att myntet borde bekomma en lämplig storlek, hvilket Riksdagen förestälde sig kunna vinnas, derest det erhölle ungefärligen samma diameter som det i Frankrike senast preglade femfrancsstycket om 16Vi millimeter, hvarigenom det nya myntet såväl i afseende å omfång som tjocklek blefve skildt från tjugofem-örestycket och tiokronestycket, hvilka hade en genomskärningslinie af respektive 17 och 18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt större än tio-örestycket, hvars diameter af 15 millimeter syntes Riksdagen vara för ett guldmynt väl ringa.

Granskar man nu tilläggsartikelns bestämmelser i dessa hänseenden, finner man att fem-kronestycket kommer att erhålla samma halt som tiooch tjugo-kronestyckena, och att i afseende å vigten tillämpats enahanda grunder, som gälla för sistnämnda myntstycken, endast med den förändringen, att då vigtremediet vid justering styckevis utgör för tjugokronestycket 0,0015 och för tio-kronestycket 0,0020, det för fem-kronestycket bestämts till 0,0030. Vid justering kilogramvis gälla samma bestämmelser för fem-kronestyckena som för de andra guldmynten. Tjugooch tio-kronestyckena upphöra att vara lagligt betalningsmedel man och man emellan, när de förlorat mer än en V2 procent af sin rätta vigt. För fem-kronestycket har denna slitningsgräns, med hänsyn dertill att detta myntstycke till följd af sin natur är mera utsatt för nötning, blifvit bestämd till 6/io procent af den rätta vigten. I fråga åter om denna gräns i förhållande till statskassorna har i tilläggsartikeln uppdragits en större skilnad mellan fem-kronestyckena och de större guldmynten. För sistnämnda mynt är slitningsgränsen i detta fall 2 procent, hvaremot för fem-kronestyckena stadgats, att dessa upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för hvilket rikes räkning de äro preglade. Denna bestämmelse, som äfven har sin grund i den omständigheten, att femkronestyckena äro mera utsatta för nötning än de större guldmynten, har tillkommit på yrkande af Norska och Danska regeringarne; och

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

myntdirektören har i afseende härå anfört, att denna bestämmelse måhända kommer att medföra den verkan, att mynten, innan de till inlösen allemnas till statskassorna, kunna blifva betydligt undervigtiga, men att hvad staten sålunda kommer att förlora genom den större guldförlusten i de inlösta mynten, ersättes genom fördelen att de mindre ofta behöfva ommyntas, hvarjemte myntdirektören påpekar, att myntningskostnaden för fem-kronestycken är betydligt större än för de andra guldmynten. Fem-kronestyckets storlek är bestämd till 16 millimeters diameter. Bestämmelserna i tilläggsartikeln äro sålunda hufvudsakligen sådana, som Riksdagen i sin skrifvelse förklarat sig åstunda.

Riksdagen bär i nämnda skrifvelse jemväl uttalat den åsigten, att till en början och innan sig visat, huruvida det nya myntet vunne allmänhetens tycke och inginge i den dagliga rörelsen, borde stadgas, att utmyntning af fem-kronestycken finge verkställas endast för statens och Riksbankens räkning. I öfverensstämmelse härmed har också i tilläggsartikelns l:a punkt intagits en bestämmelse, att rätten att låta pregla fem-kronestycken är förbehållen hvarje rikes finansförvaltning. Till myntningskostnadens betäckande erlägger Riksbanken, enligt gällande myntlag för tjugo-kronestycken y4 procent och för tio-kronestycken V3 procent af det utmyntade beloppets värde. I afgifven underdånig promemoria bär myntdirektören förklarat myntningskostnaden för fem-kronestyckena icke kunna betäckas med mindre än 1/i procent af det utmyntades värde.

Ett godkännande af tilläggsartikeln och en bestämmelse om utmyntningsrätt i det syfte, jag nyss omförmält, påkalla vissa ändringar och tillägg i §§ 4, 8, 9 och 14 i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873. I § 4 bör fem-kronestycket upptagas bland hufvudmynten och bestämmelser meddelas om dess vigt och finhet, Stadgandena*angående vigtremedium böra intagas i § 8. § 9 bör erhålla ett tillägg, att fem-

kronestycken utmyntas endast för statsverkets och Riksbankens räkning, i senare fallet mot ersättning för myntningskostnaden, och i § 14 höra intagas bestämmelser om fem-kronestyckets slitningsgräns.»

Departementschefen föredrog härefter ett förslag till förändrad lydelse af nämnda §§, hvilket förslag finnes detta protokoll bilagdt under litt. D; och anförde vidare:

»På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslår Riksdagen att med godkännande af den ifrågavarande tilläggsartikeln besluta, att förut nämnda §§ i lagen om rikets mynt skola, under förutsättning att berörda tilläggsartikel

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 27.

varder i behörig ordning ratificerad, erhålla den förändrade lydelse, det af mig nyss föredragna förslaget utvisar.

Framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd och ratificerad torde jag få göra underdånig framställning om de bestämmelser, som må erfordras dels i afseende å ifrågavarande myntstyckes pregel, inskrift och utseende i öfrigt, dels ock angående dess vexling och spridning.»

1 hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält instämde Statsrådets öfriga ledamöter.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten biföll i nåder hvad Statsrådet sålunda hemstält; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse bil. E till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Hans Wachtmeister.

Stockholm, ”tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1881.