Doc 1882:17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17
N:r 17.
Kong!. May.ts nådiga proposition till Riksdagen, angående löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken och vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet samt folkskolelärareseminarierna m. rn., gifven Stockholms slott den 7 Januari 1882.
Under hänvisning till innehållet af bilagda statsrådsprotokoll öfver ett ecklesiastikärende vill Kongl. Maj:t på grund deraf föreslå Riksdagen:
1) att — under förutsättning, att Kongl. Maj:t förordnar, det lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna skola från och med. vårterminen 1883 utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock att, enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas, medellöse lärjungar till högst femton procent och mindre bemedlade till högst tjugo procent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen af klasser må kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre bemedlade från halfva den nya afgiften — Riksdagen måtte
dels för tillämpning af ny lönereglering för lärare vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna, enligt de i stadrådsprotokollet angifna grunder, å ordinarie stat bevilja:
förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken
.................................................................................... kronor 643,000: —
förhöjning af anslaget till högre lärarinneseminariet
med ................................................................................... » 7,000: —
förhöjning af anslaget till folkskolelärareseminarierna
med ............................................................................... » 66,600: —,
i hvilket sistnämnda belopp ingå 500 kronor till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och 1,500 kronor till extra arfvoden åt musiklärare;
Bill, till Riksd. Prof. 1882. 1 Sami 1 Afd. 10 Häft.
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
dels ock för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och vid de två- och enklassiga pedagogierna, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de enligt berörda protokoll föreslagna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:
för de treklassiga allmänna läroverken......................... kronor 50,500:
för pedagogierna..................................................................... ® _ 21,000: ;
2) att Riksdagen måtte i afseende på lärares pensionering medgifva:
att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna skola hafva rättighet oeh, hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;
att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått 60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;
att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, _ må, derest det varder behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande, det han eller hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas, mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för den, som redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken inga lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder felande tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än tio procent, samt för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är pa förenämnda sätt fördelad, skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent;
3) att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva,_ att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af privilegiinatur, som äro lärare vid de allmänna läroverken och pedagogierna på lön anslagna, må, i den mån det kan ske utan förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
C. G. Hammarskjöld.
4 Konfjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 11.
Ang. löneförbättring åt lärare vid de allmänna läroverken och vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet samt folkskolelärareseminarierna m. m.
Protokoll öfver ett ecklesiastik-ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 7 Januari
1882.
N ärvar ande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptanceh.
Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld anförde:
»I anledning af underdåniga ansökningar af lärare vid rikets allmänna läroverk, vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna angående beredande af förbättring i deras lönevilkor har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 3 Maj 1878 tillsatt en komité, bestående af Kabinettskammarherre!! Grefve Corfitz Beck- Friis såsom ordförande samt Grosshandlanden Johan Jakob Ekman, Hemmansegaren Per Olof Hörnfeldt, Rektorn Manfred Mustafa Floderus samt numera aflidne Lektorn Frans Wilhelm Hultman såsom ledamöter, med uppdrag att verkställa en fullständig utredning af detta ärende i hela dess vidd och afgifva förslag i ämnet; och hafva komiterade derefter den 17 Maj 1879 inkommit med underdånigt betänkande och förslag, hvilket på nådig befallning blifvit till trycket befordradt.
5 Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:r 17.
I bemälda betänkande hafva komiterade till en början redogjort för läroverkens organisation, de för anställning såsom lärare eller lärarinna vid dessa läroverk gällande kompetensvilkor samt lärarnes tjenstgöringsskyldighet och löneförmåner.
Af denna redogörelse inhemtas, bland annat, att lärarne åtnjuta följande aflöning:
rektorer: vid de högre allmänna Läroverken 4,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk 5,000 kronor; vid de femklassiga läroverken i Stockholm 4,000 kronor; vid de öfrig a femklassiga läroverken 3,500 kronor och efter tio års tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk 4,000 kronor; vid de treklassiga läroverken 3,000 kronor, och efter 15 års tjenstgöring såsom ordinarie lärare 3,500 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna 2,500 kronor samt efter femton års tjenstgöring i egenskap af ordinarie lärare 3,000 kronor och efter tjugu års dylik tjenstgöring 3,500 kronor; vid folkskolelärareseminarierna 3,500 kronor samt efter fem års tjenstgöring 4,000 kronor och efter tio års tjenstgöring 4,500 kronor; lektorer vid de allmänna läroverken och det högre lärarinneseminariet: fem lönegrader å 2,500, 3,000, 3,500, 4,000 och 4,500 kronor, med uppflyttningsrätt från lägre till närmast högre lönegrad efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring; adjunkter vid de högre allmänna läroverken, vid det högre lärarinneseminariet och vid folkskolelärareseminarierna: fem lönegrader å 1,500, 2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor, med uppflyttningsrätt lika som lektorer;
kolleger vid de lägre allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna: lika med adjunkter;
de lärarinnor vid det högre lärarinneseminariet och vid folkskolelärareseminarierna, som äro likstälda med adjunkter vid samma läroverk: samma aflöning som adjunkterne; lärare vid de enklassiga pedagogierna 1,500 kronor;
musiklärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 750, 1,000 och 1,250 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 450 kronor; vid de treklassiga läroverken 300 kronor; vid de tvåklassiga pedagogierna 200 kronor; vid folkskolelärareseminarierna 750 kronor, hvilken aflöning dock numera är höjd till 1,000 kronor;
teckning slärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 1,000, 1,250 och 1,500 kronor, med uppflyttningsrätt enligt samma grunder
fi
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor j vid de treklassiga läroverken 300 kronor; vid folkskolelärareseminarierna tre lönegrader å 800, 1,000 och 1,200 kronor, med samma uppflyttningsrätt som teckningslärare vid de högre allmänna läroverken; hvarjemte samtlige teckningslärare ega rätt att efter vissa grunder åtnjuta särskildt arfvode för de undervisningstimmar, som ålägges dem utöfver ett visst antal i veckan; gymnastiklärare: vid de högre allmänna läroverken tre lönegrader å 1000, 1,250 och 1,500 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad enligt samma grunder som lektorer och adjunkter; vid de femklassiga läroverken 600 kronor; vid de treklassiga läroverken och de tvåklassiga gedagogierna 300 kronor; vid folkskolelärareseminarierna 500 kronor, hviiket belopp dock nu är höjdt till 675 kronor; hvartill bör läggas, att rektorerne vid de allmänna läroverken och vid pedagogierna åtnjuta af vederbörande kommuner fri bostad eller hyresersättning, samt att rektor vid det högre lärarinneseminariet och de fleste rektorerne vid folkskolelärareseminarierna för närvarande hafva fri bostad i läroverkshusen.
Vidare hafva komiterade företagit en utredning af vissa omständigheter, som synts dem böra i allmänhet tagas i betraktande vid bedömande af frågan om behofvet af en löneförbättring åt statens tjenstemän, nemligen dels huruvida aflöningen står i ett lämpligt förhållande ej mindre till den tid och de kostnader, som uppfyllandet af de för tjenstens erhållande föreskrifna kompetensvilkor fordrar, än ock till lefnadskostnaderna och till det arbete, som af tjenstemannen kräfves, dels ock hvilka utsigter. han har att vinna befordran. Efter beräkning å ena sidan af den tid, som kompetensvilkorens uppfyllande för lärarebeställnings erhållande tager i anspråk, och å den andra af den tid, som i allmänhet åtgår för afläggande af de akademiska examina, hvilka fordras för inträde i statens embetsverk eller kyrkans tjenst, hafva komiterade funnit, att förberedelsetiden så väl för lärarne vid de allmänna läroverken som för lärarne vid öfriga af komiterade behandlade läroanstalter är längre än för andra tjenstemän, läkarne undantagne. Hvad angår utsigterna till befordran, inom de allmänna läroverken, har den af komiterade anstälda undersökning visat dem vara jemförelsevis ganska ringa. De gjorda beräkningarna hafva ådagalagt, att blott 1h af lektorerne kan hoppas blifva för någon tid förordnad till rektorer vid de högre läroverken, att endast V# af adjunkterne och kollegerne kan beräkna befordran till lektorer, och att befordran för en äldre adjunkt sker högst sällan. Och denna ringa utsigt till befordran höjes
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
ej synnerligen mycket derigenom, att omkring V20 af adjunkterne eller kollegerne kan påräkna befordran till rektorer vid de femklassiga läroverken och Vii till enahanda befattning vid de treklassiga. Komiterade hafva härmed jemfört den utsigt till befordran och i följd deraf till en förbättrad ekonomisk ställning, _ som öppnar sig för dem, hvilka efter aflagd juridisk examen vid universitet inträda i det allmännas tjenst, och funnit denna vara i betydlig mån större än skolmannens. Likartadt har förhållandet visat sig vara vid jemförelse med åtskilliga andra tjenstemän, till och med sådane, som för vinnande af kompetens till sina tjenster författningsenligt icke ens behöft undergå någon akademisk examen.
För att; kunna tydligt jemföra lönerna för lektorer, adjunkter och kolleger med lönerna för åtskilliga andra tjenstemän hafva komiterade undersökt, hvilka lönebelopp nämnde lärares löneförmåner motsvara, om dessa senare, i stället för att vara bestämda till fem lönegrader, utginge i lön med två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring, och hafva dervid kommit till det resultat, att lektors nuvarande löneförmåner motsvara ej fullt 2,800 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera, det ena efter 5, och det andra efter 10 års tjenstgöring, samt att adjunkts eller kollegas nuvarande löneförmåner motsvara ej fullt 1,800 kronor med likaledes två ålderstillägg å 500 kronor hvardera. En i betänkandet intagen tabell åskådliggör förhållandet mellan lärarnes och vissa andra embets- och tjenstemäns löner. Jemförelser hafva ytterligare blifvit gjorda och slutsatser af de i tabellen upptagna siffror dragna, hvaraf komiterade funnit ådagalagdt, att läroverkens tjenstemän hafva en jemförelsevis allt för låg aflöning med hänsyn så väl till vigten af deras befattningar som ock till de kostnader de måste underkasta sig för att blifva kompetente till sitt kall; och hafva komiterade på grund häraf uttalat såsom sin åsigt att, om endast dessa omständigheter tagas i betraktande, en löneförbättring för lärarne vore af rättvisan påkallad.
Komiterade hafva vidare undersökt, huruvida kostnaden för en lärares bergning påkallade någon förbättring af hans aflöning. Af den beräkning, som de i detta hänseende gjort med ledning af uppgifter från magistraterne i de 31 städer, der högre allmänna läroverk finnas, å några af de nödvändigaste lefnadskostnaderna för en person i en elementarlärares ställning,_ hafva de funnit det ligga i öppen dag, att en lön af 1,500 kronor, det vill säga lägsta adjunkts- och kollegalön — till hvilken komiterade tagit hänsyn vid beräkningen, emedan ej mindre än 23 procent af de allmänna läroverkens adjunkter och kolleger befunne sig i denna lönegrad och innehade den från omkring 31 till omkring 36 års ålder — äfven med den största hushållsaktighet vore otillräcklig för en
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
ogift man och ilade sin innehafvare försakelse af mycket, som räknades till en ganska anspråkslös bergning. En annan af komiterade meddelad beräkning upptager lefnadskostnaden för en nygift familj till 3,000 kronor, ett belopp som en adjunkt eller kollega först vid 46 års ålder och en lektor vid 39 år i allmänhet erhölle i lön. Utaf detta jemte annat, som komiterade anfört, har det synts dem obestridligt framgå, att lär ar nes löner äro otillräckliga för bestridande af deras lefnadskostnader.
Slutligen hafva komiterade från synpunkten af statens och läroverkens eget intresse påpekat vigten af en löneförbättring åt lärarne, på det att unge, duglige, med lyckliga anlag för lärarekallet begåfvade män fortfarande måtte finnas villige att egna sitt lifs verksamhet åt ett arbete så ansträngande och ansvarsfullt som ungdomens uppfostran och undervisning.
Efter utredning af behofvet af en löneförbättring för lärarne hafva komiterade öfvergått till uppgörande af ett aflöningsförslag. Dervid hafva de utgått från den åsigt, att förslaget borde så nära som möjligt sluta sig till grunderna för de nuvarande löneförhållandena, samt att aflöningen — hvad ämneslärarne angår — borde såsom för öfrige tjenstemän, hvilkas löneförmåner på senare tider blifvit ordnade, delas i' lön med ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, hvarjemte de ansett, att af de nuvarande fem lönegraderna för lektor, adjunkt eller kollega en borde borttagas.
Med iakttagande af dessa grundsatser föreslå komiterade beträffande ämneslärarne:
att för adjunkt eller kollega vid de allmänna läroverken lönen bestämmes till samma belopp som hittills, nemligen i första lönegraden till 1,500 kronor, i andra till 2,000 kronor, i tredje till 2,500 kronor och i den fjerde till 3,000 kronor; att tjenstgöringspenningarne bestämmas att utgå med 1,000 kronor i hvarje lönegrad; och att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter hittills gällande grunder;
att vid dessa läroverk lektors lön bestämmes i första lönegraden till 2,100 kronor, i andra lönegraden till 2,600 kronor, i tredje till 3,100 kronor och i den fjerde till 3,600 kronor; att tjenstgöringspenningarne bestämmas till 1,400 kronor i hvarje lönegrad; och att enahanda vilkor för uppflyttning i högre lönegrad bestämmes som för adjunkt eller kollega blifvit föreslaget;
att för rektor vid högre allmänt läroverk bestämmes en lön af 3,400 kronor och 1,600 kronor i tjenstgöringspenningar, med rätt att efter 10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17. 9
års tjenstgöring såsom rektor vid sådant läroverk erhålla ett lönetillägg af 500 kronor;
att rektorer vid de femklassiga läroverken i Stockholm måtte erhålla en lön af 3,200 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;
att rektorer vid de öfrig a femklassiga läroverken måtte bekomma en lön af 2,700 kronor och i tjenstgöringspenningar 1,300 kronor samt efter 10 års tjenstgöring såsom rektorer vid femklassigt läroverk ett lönetillägg af 500 kronor;
att rektorer vid de treklassiga läroverken måtte erhålla i lön 2,500 kronor samt i tjenstgöringspenningar 1,000 kronor och efter 10 års tjenstgöring, räknadt från början af kalenderåret näst efter det, då fxdlmagt första gången erhölls såsom ordinarie lärare, ett lönetillägg af 500 kronor;
att rektors vid de tvaklassiga pedagogierna löneförmåner bestämmas på följande sätt: i första lönegraden lön 2,000 kronor, i andra 2,500 kronor och i den tredje 3,000 kronor samt derjemte 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar i hvarje lönegrad; och att uppflyttning i andra lönegraden måtte ske efter 10 och i den tredje efter 15 års tjenstgöring, tiden härför räknad såsom för rektor vid treklassigt läroverk blifvit föreslaget;
att löneförmånerna för kollegerne vid de tvaklassiga pedagogierna måtte blifva lika med adjunkts eller kollegas vid de allmänna läroverken ;
att lärarne vid de enklassiga pedagogierna, livilka för närvarande uppbära en lön af 1,500 kronor utan rätt till uppflyttning i högre lönegrad, måtte erhålla 500 kronor i tjenstgöringspenningar; ■
att vid högre lärarinneseminariet löneförmånerna för rektor, lektorer, adjunkten och de lärarinnor, som äro med honom likstälda, måtte bestämmas i likhet med motsvarande lärares vid de allmänna läroverken;
att vid folkskolelärareseminarierna rektorerne måtte erhålla en lön i första lönegraden af 2,600 kronor, i den andra af 3,100 kronor och i den tredje af 3,600 kronor samt i tjenstgöringspenningar 1,400 kronor i hvarje lönegrad; och att deras uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter hittills gällande grunder;
att löneförmånerna för adjunkter vid sistbemälda läroverk och de lärarinnor, som med dem äro likstälda, måtte bestämmas såsom för de allmänna läroverkens adjunkter och kolleger blifvit föreslaget;
att tjenstgöringspenningar icke må uppbäras för den tid tjenstens innehafvare åtnjuter tjenstledighet; dock att, om rektor och lektor, som Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sand. 1 Afd. 10 Haft, 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarne icke måtte ske;
samt att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning för indelt lön, icke må tillträda den nu afsedda löneförhöjningen, med mindre han sin rätt till nämnda ersättning frånträder.
Vidkommande de vid läroverken anstälde öfning slär ar ne föreslå komiterade:
1) beträffande de högre allmänna läroverken:
att för musiklärare bestämmas 3 lönegrader med en lön i första graden af 1,000 kronor, i den andra af 1,200 kronor och i den tredje af 1,400 kronor; och att dessa lärare ålägges undervisa intill 14 timmar i veckan med skyldighet att derutöfver vid behof undervisa 4 timmar i veckan mot ersättning af 75 kronor för hvarje sådan timme för helt läsår åt lärare i första och andra lönegraden, samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;
att för teckning slär are och gymnastiklärare, hvilkas löneförmåner för närvarande äro lika, i hvilket förhållande komiterade ansett ingen ändring böra ifrågakomma, måtte bestämmas såsom hittills tre lönegrader, men med lön i första graden af 1,200 kronor, i den andra af 1,400 kronor och i den tredje af 1,600 kronor; samt att undervisningsskyldigheten för dessa lärare bestämmes intill 16 timmar i veckan med förbindelse för lärarne att derutöfver vid behof undervisa 4 timmar i veckan mot enahanda ersättning, som för musiklärare blifvit föreslagen;
att uppflyttning i högre lönegrad för samtlige dessa lärare måtte ske efter hittills gällande grunder;
2) beträffande de femklassiga läroverken:
att musiklärare måtte erhålla i lön 500 kronor mot skyldighet att undervisa intill 7 timmar i veckan och derutöfver vid behof 3 timmar i veckan mot ersättning för hvarje sådan timme för helt läsår af 75 kronor;
att lärare i teckning och i gymnastik måtte bibehållas vid sin nuvarande aflöning; och att samma undervisningsskyldighet.och ersättningför extra tjenstgöring, som nu är stadgad för teckningslärarne, måtte åläggas gymnastiklärarne;
3) beträffande de treklassiga läroverken:
att samtlige öfningslärarne måtte bibehållas vid sina nuvarande lönebelopp samt dem åläggas undervisa intill 4 timmar i veckan och derutöfver vid behof 2 timmar i veckan mot ersättning för hvarje sådan timme såsom för öfningslärarne vid de femklassiga läroverken blifvit föreslaget;
11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
4) beträffande de tväklassiga pedagogierna:
att för musik- och gymnastiklär ar ne icke någon förändring i nuvarande löneförmåner måtte ifrågakomma;
5) beträffande folkskolelärareseminarierna:
att för musiklärare måtte bestämmas tre lönegrader å 1,200 kronor, 1,400 kronor och 1,600 kronor; samt att tjenstgöringsskyldigheten bestämmes intill 16 timmar i hvarje vecka och derutöfver vid behof 4 timmar i veckan mot ersättning såsom för öfningslärarne vid de högre allmänna läroverken blifvit föreslaget;
att teckningslärarnes löneförmåner, hvilka bestämdes vid riksdagen 1878, måtte blifva oförändrade, och likaså bestämmelserna om dessa lärares' undervisningsskyldighet;
att gymnastiklärarne måtte erhålla samma löneförmåner mot enahanda undervisningsskyldighet som teckningslärarne, således i första lönegraden 800 kronor, i den andra 1,000 kronor och i den tredje 1,200 kronor; samt
att uppflyttning i högre lönegrad måtte ske efter samma grunder som för öfningslärarne vid de högre allmänna läroverken är stadgadt.
För de vid seminarierna anstälde lärare i trädgårdsskötsel och trädplantering, hvilkas arfvoden för närvarande äro mycket olika, beroende af olika tjenstgöringsskyldighet, hafva komiterade ansett någon allmän lönereglering svårligen nu kunna åstadkommas.
Hvad slutligen vidkommer löneförmånerna för de vid högre lärarinneseminariet. anstälde öfning slär are, hafva komiterade, då dessa lärare icke äro å ordinarie, stat uppförde, ansett dem icke böra blifva föremål för något komiterades förslag.
Ben ökade kostnad, som skulle uppstå, om komiterades förslag till löneförbättring åt lärarne blefve antaget, belöper sig enligt komiterades beräkning till 797,000 kronor, sålunda fördelade:
And de allmänna läroverken ..................................................... 693,500 kronor
vid pedagogierna........................................................................... 21,000 »
vid högre lärarinneseminariet................................................... 9,500 »
\dd folkskolelärareseminarierna................................................. 73,000 »
Summa 797,000 kronor.
För den händelse att denna ökade kostnad icke skulle anses till hela sitt belopp böra bestridas af statsverket och icke någon lämpligare utväg skulle finnas till betäckande af densamma, hafva komiterade föreslagit :
att en afgift af 25 kronor terminligen ålägges lärjungarne vid rikets allmänna läroverk och tväklassiga pedagogier; samt
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
att vid hvarje af nu nämnda läroverk högst 25 procent af närvarande lärjungeantalet, som styrkt sin medellöshet och i öfrigt gjort sig deraf förtjent, må kunna befrias från den föreslagna afgiften.
Summan af dessa afgifter, som borde ingå till statsverket, hafva komiterade beräknat komma att utgöra 473,600 kronor årligen.
Slutligen hafva komiterade, som ansett det billigt att åt lärarne tillerkändes samma pensionsrätt, som genom de nya löneregleringarne blifvit tillagd de fleste civile embets- och tjensteman, med hvilka lärarne i detta afseende varit likstälde, föreslagit:
att lärarne vid förenämnda läroverk äfvensom vid dessa läroanstalter anstälda lärarinnor, då de uppnått 65 lefnadsår och minst 35 tjensteår, skola varda förpligtade att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå.
Öfver komiterades förslag hafva, på nådig befallning, samtliga domkapitel, direktionerna för Stockholms stads undervisningsverk, för nya elementarskolan och för högre lärarinneseminariet, äfvensom Stockholms stads konsistorium afgifvit underdåniga utlåtanden, af hvilka framgår, att vederbörande funnit behofvet af en löneförbättring åt lärarne genom komiterades utredning af ärendet tydligt ådagalagdt, äfvensom komiterades förslag till löneförbättring grundadt på billighet och rättvisa. De anmärkningar, som i dessa utlåtanden gjorts mot nämnda förslag, röra hufvudsakligen den af komiterade vilkorligt föreslagna förhöjningen af lärjungarnes terminsafgifter, pensionsåldern, tjenstgöringspenningarne, den nya aflöningens inverkan på afgifterna till lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa samt på beloppen af derifrån utgående pensioner till enkor och barn, om hvilka punkter jag anhåller att senare få yttra mig.
Lika med domkapitlen och öfrige vederbörande, som blifvit i ärendet hörda, har jag funnit komiterades på en omsorgsfull utredning grundade förslag utgå från principer, hvilkas rigtighet svårligen torde kunna bestridas. Det tillgodoser lärarnes anspråk på skälig ersättning för den tid, det arbete och de kostnader, som erfordras för fullgörande af de kompetensfordringar, hvilka ställas på dem, samt för det arbete, som under läsåret är dem ålagdt. Den aflöning, det ifrågasätter, är ej högre än för lärarnes nödtorftiga bergning är behöfligt och vid jemförelse med aflöningen för andre statens tjenstemän synes billigt och rättvist samt för skolväsendets behöriga vård och utveckling välbetänkt. Om.jag så-
13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
ledes i de flesta punkter anser mig böra tillstyrka nådigt bifall till komirades förslag, har jag dock i andra afseenden funnit mig böra göra erinringar, inskränkningar eller tillägg.
Min första anmärkning angår de en- och tvciklassiga pedagogierna samt de treklassiga allmänna läroverken. Den gäller icke de af komiterade föreslagna aflöningsbeloppen, utan afser den form, hvarunder anslag för ifrågavarande ändamål synes mig böra beviljas. De pedagogier, om hvilka här är fråga, äro de, å hvilka bestämmelserna i Kongl. brefvet den 22 November 1861 angående löner för lärare vid pedagogier m. m. ega tillämpning. De äro numera till antalet 18, nemligen 9 enklassiga med blott en lärare, samt 9 tvåklassiga med rektor och kollega samt lärare i musik och gymnastik. Undervisningen vid dessa läroverk motsvarar i det närmaste den, som meddelas i den eller de lägsta klasserna af ett ällmänt läroverk. En indragning eller förändring af dessa pedagogier har länge varit ifrågasatt. Skälen härtill hafva hufvudsakligen varit, att de flesta af dem haft ett ringa lärjungeantal; att, om man betraktar dem såsom läroanstalter, motsvarande de lägsta klasserna af ett fullständigt allmänt läroverk, de knappast kunna anses motsvara sitt syftemål, enär antalet af de lärjungar, som efter att hafva genomgått dessa läroverk öfvergå till andra skolor för att der fortsätta sina studier, torde vara mycket ringa; samt att, om man deremot vill i pedagogierna se sjelfständiga läroanstalter med en afslutad bildningskurs, den undervisning, som faktiskt der meddelas, till sjelfva sin plan icke kan anses tillfredsställande. Dessa skäl för indragning eller förändring af pedagogierna hafva jemväl åberopats för indragning eller förändring af de treklassiga läroverken. Granskar man för en följd af år uppgifterna på lärjungeantalet, så visar sig, att flere af dessa läroverk, såväl pedagogier som treklassiga läroverk, varit så fåtaligt besökta, att man med skäl kan hysa någon tvekan om lämpligheten af deras bibehållande. Vid andra af dessa läroverk synes visserligen lärjungeantalet hafva stått i skäligt förhållande till lärarekrafterna, men från andra synpunkter utgående vigtiga skäl synas mig kunna anföras jemväl emot deras bibehållande, åtminstone i deras nuvarande form. Denna fråga torde vara förtjent af den uppmärksamhet, att den påkallar en undersökning, och synes derför en definitiv lönereglering för de vid dessa läroverk anstälde lärare icke böra ifrågasättas. Å andra sidan vore det obilligt, om desse lärare icke skulle komma i åtnjutande af behöflig löneförbättring, derför att en indragning eller förändring af de läroverk, der de hafva sin verksamhet, synes mer eller mindre sannolikt förestående. Vid dessa förhållanden har jag ansett mig böra hemställa, att de belopp, som erfordras för den af komiterade före-
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
slagna löneförbättringen åt lärarne vid pedagogierna och de treklassiga läroverken, måtte af Eders Kongl. Maj:t bos Riksdagen begäras allenast å extra stat för år 1883.
Förändringar af undervisningen vid de femklassiga och vid de högre allmänna läroverken hafva visserligen ock påyrkats, hufvudsakligen i den rigtning att större utrymme måtte beredas fö]- studiet af realämnena; men förslag till en sådan förändring synes böra pröfvas i sammanhang med förslag om förändring af examina vid universiteten, i hvilket afseende Eders Kongl- Maj:t infordrat underdåniga yttranden från universitetskanslern och de akademiska konsistorierna, som ännu icke dermed inkommit; och torde det blifva nödigt att genom sakkunnige och för den allmänna bildningen intresserade män låta uppgöra förslag till sådana förändringar af de för de allmänna läroverken gällande bestämmelser, som pröfvas lämpliga samt förenliga med de stadganden* angående akademiska examina, som den pågående utredningen kan föranleda. En ändring i den föreslagna rigtningen kan emellertid ej medföra någon väsentligare minskning i det vid läroverken beliöfliga antal lärare. Dertill kommer att, enligt redan gällande bestämmelser, vid de femklassiga läroverken yngste kollega och vid de högre allmänna läroverken de två yngste lärarne äro skyldige att, derest de genom inträffande förändringar finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring vid annan skola helst inom stiftet. En utsträckning af denna skyldighet till alla lärare, intill dess de uppnått 45 års ålder, synes mig kunna bestämmas såsom ett vilkor för deras rätt att åtnjuta den förbättring i aflöningen, som nu må komma att dem medgifvas. Att utsträcka den ännu längre har jag trott vara hvarken billigt eller behöflig!. Med iakttagande häraf synes mig den omständighet, att ändringar ifrågasatts i de högre och femklassiga allmänna läroverkens organisation och undervisningsplan, icke böra medföra betänkligheter emot uppförande på ordinarie stat af det anslag, som till genomförande af lönereglering för dessa skolors lärare finnes beliöfligt.
Mot de af komiterade föreslagna aflöningsbeloppen för ämneslärarne vid dessa läroverk har jag icke något annat att. anmärka, än att förslaget om aflöningen^ för rektorerne vid de högre läroverken synes mig böra undergå en jemkning från 3,400 kronor i lön jemte 500 kronor i ålderstillägg och 1,600 kronor i tjenstgöringspenniugar till 3,500 kronors lön med samma ålderstillägg och 1,500 kronor i tjenstgöringspenniugar. Skälet härtill är att desse rektorer, hvilka för närvarande uppbära med ålderstillägg 5,000 kronors lön, och hvilkas pension utgör 4,000 kronor, genom komiterades förslag skulle, om de å sina tjenster erhållit full-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17. 15
magt och kommit i åtnjutande af ålderstillägg, få sin pension förminskad med 100 kronor^ livilket icke torde böra ifrågasättas. Om de vid dessa och öfriga nu ifrågavarande lä. cverk anstälde öfning slärares aflöning anhåller jag att längre fram få yttra mig.
Rörande de vid folkskolelärareseminarierna och det högre lärarinneseminariet a ordinarie stat anstälda lärarinnor, hvilka äro i afseende på tjenstgöring likstälda med de vid dessa läroverk anstälde adjunkter, har i afgifvet utlåtande öfver komiterades aflöningsförslag blifvit anmärkt, att, da kompetensvilkoren för dessa lärarinnor äro väsentligen lägre än för adjunkterne, äfven aflöningen utan orättvisa kunde för dem vara lägre. Da jag icke kan bestrida befogenheten af denna anmärkning, har jag icke heller ansett mig kunna för dessa lärarinnor tillstyrka den löneförbättring, som komiterade föreslagit. Men på det de allmänna principerna om lönegradernas inskränkning till fyra samt om aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar äfven på dem må vinna tillämpning och på samma gång en förhöjning beredas för dem i de lägre lönegraderna, har jag ansett mig böra föreslå, att för bemälda lärarinnor lönen bestämmes till 1,200, 1,700, 2,200 och 2,700 kronor med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad enligt hittills gällande grunder, samt att derjemte tjenstgöringspenningarne i hvarje lönegrad bestämmas till 800 kronor.
Vid det högre lärarinneseminariet bör derjemte särskildt anmärkas, att den af komiterade föreslagna och till en kostnad af 500 kronor beräknade löneförbättringen för rektor bör utgå. I läroverkets stat finnes för rektor endast upptaget ett arfvode, hvilket hittills tillagts den af de ordinarie lektorerne, som haft förordnande att vara rektor, hvaremot honom såsom lektor tillerkändt ålderstillägg under tiden besparats. Vid sadant förhållande ökas aflöningen för rektor genom den löneförbättring, som tillgodokommer honom såsom lektor, hvadan något särskildt tillskott för rektor icke erfordras.
_ Mot komiterades förslag angående tjenstgöringspenningars afstående vid tjenstledighet har jag endast att anmärka, att rörande tillämpningen af denna föreskrift närmare bestämmelser synas mig erforderliga. Frågan gäller, huruvida tjenstgöringspenningarne böra beräknas efter kalenderår eller efter läsår. För beräkningen efter kalenderår kan anföras såsom skäl, dels att lönen beräknas efter kalenderår, dels ock den omständigheten att nu gällande föreskrift om lärarnes skyldighet att under tjenstledighet afstå 14 ;h' lönen mot hvilken fjerdedel tjenstgöringspenningarne närmast skulle svaiui, ehuru beloppet af dessa är högre — enligt nådiga cirkuläret den 12 Juli 1872 så tillämpas, att denna fjerdedel beräknas efter kalenderår.
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
Eu följd häraf blir, att en lärare, som på grund af sjukdom begärt och erhållit tjenstledighet icke på en gång för ett helt kalenderår, utan termin efter termin, eller tillsammans 36 veckor under kalenderåret, i sjelfva verket icke afstår hela fjerdedelen af lönen, utan endast 36/ö2 af fjerdedelen. En tillämpning af denna grundsats på tjenstgöringspenningarnes afstående skulle innebära att en lärare med' 1,000 kronor i _ tjenstgöringspenningar kunde vara tjenstledig hela året — för ferierna behöfde han icke begära någon tjenstledighet, enär ingen tjenstgöring då åligger honom — utan att afstå mer än 36/s2 af detta belopp, det vill säga 692 kronor 31 öre, så länge läsåret omfattar 36 läsveckor. En annan följd af tjenstgöringspenningarnes beräknande på detta sätt blefve, att en lärare, som icke uppnått pensionsåldern och således icke ännu vore berättigad till pension, skulle, om han på grund af styrkt sjukdom under flere år åtnjöte tjenstledighet, af sin aflöning uppbära högre belopp, än som i den lönegrad, i hvilken han befunne sig, motsvarade full pension enligt de af komiterade föreslagna bestämmelser. Om ock härvid kan anmärkas, att ferierna motsvara den semester, som civile embetsmän åtnjuta utan att derunder afstå sina tjenstgöringspenningar, kan deremot erinras, att semestern är i allmänhet ganska kort i förhållande till lärarnes. ferier samt att det säkerligen icke blifvit praxis inom civila verk, att en tjensteman, som åtnjuter tjenstledighet för hela den tid af året, under hvilken tjenstgöring åligger honom, ej afstår hela beloppet af tjenstgöringenningarne för fullt år. Och då jag icke'ser någon utväg att medelst allmänna lagbestämmelser förhindra, att en sådan praxis gör sig gällande inom skolstaten, utan att genom dylika bestämmelser andra måhända större olägenheter uppkomma, samt det synes ligga i sakens natur, att tjenstgöringspenningar utgå för den tid, då tjenstgöring eger rum, anser jag mig höra tillstyrka, att tjenstgöringspenningarne beräknas utgå för den verkliga tjenstgöringstiden, som här är läsår och för närvarande omfattar 36 veckor.
Från skyldigheten att vid tjenstledighet afstå tjenstgöringspenningar hafva komiterade undantagit det fall, då rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, åtnjuter ledighet endast från domkapitelsgöromålen. Enär åliggandet att vara domkapitelsledamot tillkommer visse lärare, utan att denna tjenstgöring medför någon ökad aflöning för dem utöfver den, som tillkommer andre lärare i motsvarande grad, hvilka icke äro ledamöter af domkapitel, lärer ledighet från domkapitelsgöromålen icke böra medföra minskning i deras aflöning såsom lärare.
Ett annat undantag från den föreslagna beräkningen af tjenstgöringspenningarne synes mig böra göras för rektorerne. Deras arbete under ferierna är visserligen obetydligt i jemförelse med tjenstgöringen
IT
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
under läseterminerna, men de hafva dock, i synnerhet vid de mera talrikt besökta läroverken, ganska mycken sysselsättning närmast efter terminernas och särskildt efter vårterminens slut för utskrifning af en mängd betyg, uppgörande af statistiska tabeller och beräkningar m. m., äfvensom före läsårets början för uppgörande af plan för läsordningen, anskaffande af vikarier, extra lärare m. m. Härtill kommer tillsyn om läroverkshuset och skyldighet att mottaga och besvara ankommande embetsskrifvelser, meddelande af upplysningar åt enskilde m. m., hvilket allt gör, att de icke kunna såsom öfrige lärare lemna läroverks-staden under ferierna och begifva sig hvart de behaga, utan äro bundne vid orten, så framt de ej erhållit tjenstledighet och rektorsgöromålen under tiden öfverlåtits åt annan person. På grund häraf anser jag, att för rektorerne tjenstgöringspenningarne böra beräknas för kalenderår, men till väsentligen olika belopp för läsårets 36 veckor och för ferietidens 16. Förslag till de närmare bestämmelser, som i fråga om tjenstgöringspenningarnes fördelning på läsåret och på ferierna kunna blifva erforderliga, utbeder jag mig att framdeles få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Såsom vilkor för tillträdandet af den af sedda löneförbättringen hafva komiterade föreslagit den bestämmelsen, att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning. Detta vilkor torde numera icke hafva stor betydelse, sedan de fleste lärare för åtnjutande af den år 1874 beviljade löneförbättringen redan afstått från rättigheten till ersättning för indelt lön; och att tillstyrka detsamma möteringen betänklighet från min sida. Borttagandet af rättigheten till berörda ersättning har haft till hufvudsakligt syfte att undanrödja ett hinder för genomförande af den numera antagna principen om aflöningens utgående endast i penningar samt att i sin mån underlätta sträfvandet efter större enkelhet, reda och klarhet i statsverkets räkenskaper, hvarjemte vunnits fördelen af en mera jemlik fördelning af löneförmånerna. I nyss nämnda rigtning torde man emellertid nu böra begagna tillfället att taga ännu ett steg. Ett nyligen af Eders Kongl. Maj:t pröfvadt mål har fäst min uppmärksamhet derpå, att i åtskilliga lärarelöner ingår afkomst af prebendehemman, jordlägenheter m. m., af hvilka åtminstone en del lärer vara statsegendom. Denna afkomst är uppskattad till visst belopp, som inberäknas i den bestämda lönesumman men understundom lärer medföra ej obetydlig ekonomisk vinst för innehafvaren. En indragning till statsverket af sådana hemman och lägenheter m. m., som af staten blifvit i äldre tider för lärares aflönande anvisade, mot ersättning i penningar till de belopp, hvartill de Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sand. 1 Afd. 10 Iläft. 3
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
äro uppskattade, synes mig vara en konseqvens af de åtgärder i samma rigtning, hvilka redan vidtagits. Skolstatens rätt till dessa hemman och förmåner är dock, åtminstone i de flesta fall, af privilegii natur, och fordras alltså för indragning deraf såväl Riksdagens som Allmänna kyrkomötets bifall.
Vid en blifvande utredning af de särskilda förmåner, som, utom kontanta penningar, ingå i vissa lärares löner, skall det emellertid utan tvifvel visa sig, att på många ställen dessa förmåner hafva tillkommit genom testamenten, donationer m. m., hvilkas bestämmelser icke kunna eller böra ändras. Vid en reglering af lönerna för lärarne torde hänsyn böra tagas äfven till dylika förhållanden, på sätt ock förut skett vid 1858 års reglering af lärarelönerna, äfvensom vid löneregleringar inom andra områden än skolans. En skälig uppskattning af dessa förmåners verkliga värde torde icke vara opåkallad, och om dervid framgår, att det belopp, hvartill de nu i lönestaten beräknas, ingalunda motsvarar den förmån, som dermed är förenad, lärer det icke kunna anses orättvist, om vid en lönereglering eller löneförbättring genom tillskott af statsmedel afseende härpå göres, derest testamente eller annan urkund, hvarpå förmånen grundar sig, icke derför lägger hinder i vägen.
Bland vilkoren för rättighet att tillträda nu föreslagen löneförbättring torde slutligen böra upptagas — utom den förut föreslagna skyldigheten för lärare, som ej uppnått en lefnadsålder af 45 år, att vara underkastad förflyttning till annat läroverk — jemväl skyldighet för lärare att från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten enligt bestämmelser, som jag dels redan omnämnt såsom af komiterade föreslagna, dels ock derutöfver anhåller att vidare i sammanhang härmed få föreslå. Att detta och öfriga vilkor för rätt att åtnjuta föreslagen löneförbättring icke böra gälla de lärare, som endast erhålla tillfällig löneförbättring, torde vara sjelfklart.
Det kunde ifrågasättas, huruvida icke ytterligare ett vilkor borde tilläggas, nemligen att lärarne skola vara förbundne att underkasta sig den förändring i afseende på läsårets förlängande och feriernas förkortande, som Kongl. Maj:t möjligen kan finna skäligt besluta; men då lärarnes skyldighet att underkasta sig förändrade bestämmelser i nämnda hänseenden icke lärer vara beroende af något deras medgifvande, ffinner jag icke skäl att tillstyrka berörda skyldighets upptagande bland ifrågavarande vilkor. Det är emellertid tydligt att, derest en utsträckning af undervisningstiden eljest finnes lämplig, ett genomförande af den nu ifrågasatta löneregleringen skulle undanrödja den invändning deremot, som kunde liemtas från det obilliga uti att utsträcka lärarnes
19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
tjenstgöringsskyldighet, under det att deras aflöning vore så otillfredsställande, som den nu är.
Jag öfvergår nu till frågan om öfning slär ar ne, och anhåller då att först få tala om teckning slär ar ne. Löneförhållandena för dessa lärare vid de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna reglerades vid 1878 års riksdag, då — med afseende derpå att antalet af deras undervisningstimmar var mycket olika äfven vid särskilda läroverk af samma klassomfång — ett visst antal undervisningstimmar bestämdes för normallönen med skyldighet för läraren att derutöfver vid behof mot särskild ersättning undervisa vissa till antalet bestämda timmar. Med fasthållande af denna grundsats, som komiterade ansett vara ett medel, hvarigenom skälig ersättning kan beredas hvar och en i förhållande till hans arbete, hafva de föreslagit dels i afseende på aflöningen för lärarne vid de högre läroverken den ändring, att i stället för de nuvarande lönegraderna af 1,000, 1,250 och 1,500 kronor dessa måtte bestämmas till 1,200, 1,400 och 1,600 kronor, med uppflyttning från lägre till högre grad enligt hittills gällande grunder, samt att undervisningstimmarne för normallönen, i stället för 15 timmar med skyldighet att efter Efori beslut ytterligare mot ersättning undervisa 5 timmar, finge ändras till respektive 16 och 4 timmar, samt dels i afseende på de treklassiga läroverken den ändring, att antalet tjenstgöringstimmar för normallönen blefve nedsatt från fem till fyra timmar. För de femklassiga allmänna läroverken och för folkskolelärareseminarierna hafva de icke ifrågasatt någon ändring i nu gällande aflöningsstat. Mot hvad komiterade sålunda föreslagit har jag ingenting annat att erinra, än att jag icke finner skäligt tillstyrka den föreslagna nedsättningen i det för normallönen nyligen bestämda antalet undervisningstimmar för lärare vid de treklassiga läroverken.
I komiterades förslag derom, att nyssberörda allmänna grundsats för aflöningens bestämmande åt teckningslärarne jemväl måtte tillämpas på aflöningen åt gymnastik- och musiklärarne, kan jag icke instämma. Skälet till antagandet af bemälda grundsats för aflöningen af teckningslärare vid de allmänna läroverken var den högst betydliga olikheten i deras undervisningstimmar, en olikhet som väl till en del berodde och fortfarande beror på lärjungeantalet i det hela vid hvarje läroverk, men derjemte och i lika hög grad på andra omständigheter, såsom om läroverket har både latin- och reallinie eller endast endera, om reallinien endast omfattar de fem eller sex lägre klasserna eller läroverkets alla klasser, om å latinlinien finnes ett mer eller mindre stort antal lärjungar, som äro dispenserade från undervisningen i grekiska och i stället skola undervisas, bland annat, i teck-
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
ning. Med undantag af olikheten i lärjungeantalet inverka dessa omständigheter icke på undervisningstimmarnes antal i gymnastik och musik, hvilket derföre icke heller företer en så stor olikhet som lärotimmarne i teckning. Någon skilnad skall väl alltid komma att förefinnas i den tid och det arbete, som undervisningen i dessa ämnen kräfver vid skilda läroverk af samma slag; men dels torde den icke behöfva vara större än den, som lika aflönade ämneslärare vid särskilda läroverk få underkasta sig, dels finnes ock, hvad gymnastiklärarne angår, i viss mån redan ett medel till afhjelpande af eller ersättning för en sådan olikhet, i det att ett särskildt anslag stälts till Kongl. Maj:ts disposition att användas till extra arfvoden åt gymnastiklärare vid sådana högre läroverk, der lärjungeantalet i väsentlig mån öfverstiger 200. Dessa arfvoden få af gymnastiklärarne uppbäras och af dem behållas såsom en tillökning af lönen, om de ensamme bestrida hela undervisningen, men användas i annat fall såsom arfvoden åt en biträdande lärare, som antingen ensam sköter vissa lektioner, under det ordinarie läraren har de öfrige, eller ock såsom- underlärare biträder ordinarien vid alla eller en del af de öfningar, som denne sjelf leder. Vid de högre läroverk, som hafva ett mindre lärjungeantal än 200, och vid öfriga nu ifrågavarande läroverk torde med nu gällande bestämmelser för gymnastikundervisningen lärotimmarne i detta ämne icke behöfva öfverstiga det antal, som komiterade föreslagit såsom lärarnes tjenstgöringsskyldighet för den i stat upptagna aflöningen och, hvad de treklassiga läroverken angår, än mindre den tid af fem timmar, som nu utgör gymnastiklärares vid dylika läroverk tjenstgöringsskyldighet.
Hvad musikundervisningen vid de allmänna läroverken beträffar, synes erfarenheten hafva ådagalagt, att den icke heller kräfver flere lärotimmar än komiterade föreslagit såsom lärarnes normala tjenstgöringsskyldighet. Exempel saknas visserligen icke att en lärare af särskildt nit och intresse för sitt ämne frivilligt åtagit sig en mera omfattande tjenstgöring än som skäligen kunnat honom åläggas, men ett sådant nit, der det visat sig för läroverket gagneligt och förtjent af uppmuntran, torde böra på särskildt sätt erkännas och belönas. Enligt årsredogörelserna för sistförflutna läsår har musiklärarnes tjenstgöring endast vid ett högre och ett femklassigt allmänt läroverk öfverstigit det föreslagna normalantalet, å förra stället med en å fyra timmar, å det senare med en timme.
Vid folkskolelärareseminarierna, der aflöningen för lärarne i musik hittills varit för låg i förhållande till undervisningstimmarne, hafva komi-
21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
terade föreslagit en förhöjning, afpassad efter det antal lärotimmar, som i detta ämne i allmänhet ansetts erforderligt. Att vid vissa läroverk ett högre timantal kan blifva behöfligt, sedan undervisningskursen nu blifvit utsträckt till fyra år, är väl sannolikt, men för sådan händelse skulle jäg anse lämpligare, att ett anslag stäldes till Kongl. Maj:ts disposition att efter omständigheterna användas såsom extra arfvoden åt lärare för ökadt arbete eller till ersättning åt en biträdande lärare vid undervisningen, på sätt för gymnastikundervisningen vid de högre allmänna läroverken eger rum; och torde ett sådant anslag icke behöfva öfverstiga 1,500 kronor. Mot de af komiterade föreslagna normala aflöningsbeloppen för gymnastik- och musiklärare vid samtliga ifrågavarande läroverk har jag intet att anmärka, och ej heller mot de föreslagna vilkoren för uppflyttning från lägre till högre lönegrad.
Af skäl, som af komiterade blifvit anförda, anser jag mig icke böra ifrågasätta någon förändring i aflöningen för lärarne i trädgårdsskötsel och trädplantering vid folkskolelärareseminarierna och icke heller för öfningslärarne vid det högre lärarinneseminariet.
Slutligen torde böra tilläggas, att de vilkor, som föreslås beträffande ämneslärarne för rätt att tillträda den förbättrade aflöningen, jemväl böra gälla öfningslärarne, i den mån de på dem kunna hafva tillämpning.
För den kostnad, som komiterade beräknat vara erforderlig till åstadkommande af den föreslagna löneförbättringen, har jag redan redogjort. De förändringar, som efter tiden för komiterades beräkning egt och fortfarande eg a rum vid läroverken genom äldre lärares afgång och ersättande med yngre samt åtskilliga lärares uppflyttning i högre lönegrad, inverka antagligen föga på kostnaden i det hela. Beträffande de allmänna läroverken torde det belopp af 4,500 kronor, som af komiterade upptagits för bekostande af öfningslärares tjenstgöring utöfver normalantalet af undervisningstimmar och hvilket på grund af hvad förut blifvit anfördt borde från beräkningen uteslutas, ungefärligen motsvara den tillökning i kostnaden, som inrättande af några nya läraretjenster medfört. Kostnaden för löneregleringens tillämpning vid de treklassiga läroverken har
jag beräknat till..................................................................... kronor 50,500: —
och då kostnaden för samtliga de allmänna läroverken upptagits till 693,500 kronor utgör kostnaden för de femklassiga och de högre allmänna
läroverken tillsammans......................................................... » 643,000: —
För pedagogierna upptagas enligt komiterades beräkning kostnaden till ......................................................... s 21,000: —
Transport kronor 714,500: —
22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r II.
Transport kronor 714,500: — Vid komiterades kostnadsberäkning rörande folkskolelärareseminarierna bör först ett tryckfel rättas, i det att ordet ritlärare bör utbytas mot musiklärare, hvarjemte, enär musiklärarnes aflöning numera utgör 1,000 kronor — i stället för 750 kronor såsom komiterade upptagit den — den erforderliga tillökningen för hvarje sådan lärare bör minskas med 250 kronor, eller tillsammans för 12 lärare med 3,000 kronor. Den summa af 1,400 kronor, som af komiterade beräknats erforderlig för bekostande af öfningslärares tjenstgöring utöfver normalantalet undervisningstimmar, kan, då rättighet till sådan ersättning inskränkes till teckningslärarne, nedsättas till 500 kronor, hvaremot bör upptagas ett belopp af 1,500 kronor att af Kongl. Maj:t disponeras till extra arfvoden åt musiklärare vid de läroverk, der undervisningen i musik är, vare sig genom ett talrikare lärjungeantal eller ett förökadt antal undervisningstimmar, mera betungande. Slutligen bör en nedsättning i kostnaden göras med 4,000 kronor, utgörande den minskning, som uppkommer genom förändrad beräkning af åtta lärarinnors aflöning.
I följd häraf minskas kostnaden för löneregleringens tillämpning vid folkskolelärareseminarierna från det af komiterade beräknade beloppet af 73,000 kronor
till................................................................................................ » 66,600: —
För det högre lärarinneseminariet bör kostnadsförslaget minskas med 500 kronor, beräknade såsom tillskott åt rektor, samt 2,000 kronor på grund af förändrad beräkning af lärarinnornas aflöning, hvadan hela kostnaden vid detta läroverk
kommer att utgöra ............................................................. »_7,000: —
För samtliga läroverken utgör således den beräknade kostnaden ..................................................................... kronor 788,100: —
För betäckande af hela denna betydliga årliga kostnad anser jag mig icke böra ifrågasätta anslag af allmänna medel utan att på samma gång föreslå en utväg, hvarigenom kostnaden må kunna för statsverket blifva i väsentlig mån mindre betungande. Den utväg, som jag härmed åsyftar, är densamma, som redan komiterade under vissa förutsätt-
23 Kongl. Mar.ts Nåd. Proposition N:r 17,
ningar icke tvekat att föreslå, nemligen en förhöjd terminsafgift af lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna. I flere af de öfver komiterades förslag afgifna utlåtanden hafva väl betänkligheter uttalats mot denna del af deras förslag, men nästan alla de myndigheter, som hyst dessa betänkligheter, hafva dock ansett dem böra vika för nödvändigheten att bereda någon utväg till den föreslagna löneförbättringen, derest de erforderliga medlen icke på annat sätt kunna erhållas. För min del finner jag ingalunda obilligt, att, der ekonomiska förhållanden göra det möjligt, något bidrag till statens kostnader för de allmänna läroverken lemnas af eller för dem, som af dessa läroverk hemta särskild båtnad. Enligt hvad komiterade hafva upplyst, erlägges ett sådant bidrag i flere andra länder, särskildt Danmark och Norge. Då dertill kommer att en löneförbättring i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades förslag, enligt min uppfattning, är för lärarne behöflig och för läroverken af stor vigt, men jag icke vågar hysa någon förhoppning, att Riksdagen skall finnas villig att för ifrågavarande ändamål anvisa utaf statsmedel ett årligt belopp af den betydenhet, som för löneförbättringen kräfves, och ej heller kunnat finna någon annan lämpligare utväg till minskning af statsverkets kostnader för densamma, så anser jag mig böra föreslå en förhöjd terminsafgift för lärjungarne vid dessa läroverk, att till statsverket inbetalas. I fråga om beloppet af denna afgift är jag af den mening, att det bör vara lägre för lärjungar i de lägre läroverken och motsvarande klasser af de högre än i de två högsta klasserna af de högre läroverken, enär kostnaden för lärjungarnes undervisning är mindre i förstnämnda läroverk och klasser; och hemställer jag i underdånighet, huruvida ej nämnda afgift lämpligen må kunna bestämmas till 20 kronor för de lägre läroverken och de fem lägre klasserna af de högre samt till 30 kronor för sistnämnda läroverks sjette och sjunde klasser.
För att bereda tillfälle för medellöse lärjungar att erhålla undervisning vid de allmänna läroverken hafva komiterade föreslagit, att sådana lärjungar till högst 25 % af antalet närvarande lärjungar vid hvarje läroverk måtte kunna från afgiftens erläggande befrias. Men utom medellöse och bemedlade lärjungar finnes vid läroverken ock ett stort antal mindre bemedlade, för hvilkas föräldrar den förhöjda afgiften, helst om flere bröder skola samtidigt erlägga den, torde blifva alltför tryckande. För att jemväl åt sådana bereda någon lättnad, men det oaktadt icke öfverskrida det maximum af befrielse, som komiterade föreslagit, anser jag, att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre bemedlade till högst 20 procent af hela antalet närvarande lärjungar
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
böra, om de deraf äro genom flit och godt uppförande förtjente, kunna befrias, de förre från hela och de senare från halfva den förhöjda terminsafgiften.
Derest de af mig nu ifrågasatta terminsafgifter varda af Eders Kongl. Maj:t påbudna, bör ett högst betydligt bidrag erhållas till kostnaderna för den föreslagna löneregleringen. Lärjungeantalet i rikets allmänna (elementar)läroverk och tvåklassiga pedagogier utgjorde:
Höstterminen 1877 ........................ 13,591.
» 1878 14,241.
» 1879 15,013.
» 1880 15,340.
» 1881 15,352.
Detta antal har således varit stadt i en oafbruten tillväxt, hvars hastighet dock under de senaste åren synes vara i aftagande. Om man nu utgår från det antal lärjungar, som sistlidne hösttermin var närvarande vid de allmänna läroverken och tvåklassiga pedagogierna— 3,954 i sjette och sjunde klasserna af förstnämda läroverk och 11,398 i öfriga klasser och läroverk — skulle de af mig föreslagna terminliga afgifter, under förutsättning att all tillåten befrielse från eller nedsättning uti afgifterna egde rum, lemna en årlig inkomst af 519,820 kronor. Härvid anser jag mig dock böra erinra derom, att, innan man vant sig att betala dylika afgifter, lärjungeantalet torde, i stället för att år för år ökas, åtminstone till en början komma att minskas och följaktligen statsverkets inkomst af afgiftex-na i den närmaste framtiden blifva lägre än den ofvan angifna summan. Till följd häraf och då försigtigheten bjuder att, innan någon erfarenhet vunnits, beräkna minskningen i lärjunge antalet snarare för stor än för ringa, synes mig den årliga inkomst, som skulle komma statsverket till godo af skolafgifter och hvilken, derest förslaget härom godkännes, torde få vid uppgörande af statsregleringen för nästkommande år beräknas, böra upptagas till endast 400,000 kronor.
De närmare bestämmelser, som erfordras rörande redovisningen af de genom de föreslagna nya terminsafgifterna inflytande medel, torde icke i frågans närvarande skick behöfva underställas Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
I de infordrade utlåtandena hafva flere röster höjts för pensions beviljande vid tidigare ålder än den af 65 lefnads- och 35 tjensteår som komiterade föreslagit, hvarjemte ifrågasatts, att utväg måtte beredas till afgång från tjensten med afkortad pension äfven före uppnådd pensionsålder. För en nedsättning af pensionsåldern till 60 lefnads- och 30 tjensteår hafva komiterade anfört beaktansvärda skäl, men vid beräkning af
25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 11.
den ökade kostnad, som deraf skalle uppstå, tvekat att framlägga förslag derom i sammanhang med förslag om ökad kostnad för löneförbättring, hvilken komiterade ansett vigtigare. Att den förstnämnde pensionsåldern är något för hög för en tjensteman med det slags arbete, som skolmannen har, håller jag troligt, men då jag icke desto mindre inskränker mig till komiterades förslag i detta hänseende, föranledes jag dertill af samma skäl, som är af komiterade anfördt och af mig nyss omnämndt. Att den pensionsålder af 60 lefnads- och 30 tjenstår, som redan 1858 blifvit bestämd för gymnastiklärarne vid de allmänna läroverken, ej borde höjas, är gifvet, och då gymnastiklärarne vid folkskolelärareseminarierna befinna sig i samma ställning som lärarne i nämnda ämne vid de allmänna läroverken, synes mig samma pensionsålder böra bestämmas äfven för dem.
Den väckta frågan om afgång från tjensten med pension före uppnådd pensionsålder är otvifvelaktigt förtjent af uppmärksamhet. Inom en så talrik kår som lärarekåren vid ifrågavarande läroverk inträffar ej sällan, att en lärare genom olycksfall, genom öfveransträngning eller i följd deraf att han sent inträdt i statens tjenst eller af annan orsak blir urståndsatt att sköta sin tjenst, innan han är berättigad att erhålla pension. I alla dessa fall har läraren, sedan hans otjenstbarhet blifvit vederbörligen styrkt, fått uppbära 3h af lönen för den tid han åtnjutit tjenstledighet, hvaremot återstoden af lönen antingen öfverlemnats omedelbart till vikarie eller ock redovisats till statsverket, som deremot enligt vissa grunder utbetalt arfvode till vikarien för tjenstens uppehållande. Mot denna anordning synes i hufvudsak intet vara att anmärka, då fråga är om tillfälliga sjukdomsfall. Men i de fall, då oförmögenheten att tjenstgöra redan fortfarit under flere år och antagligt är, att den sjuke icke vidare skall kunna inträda i tjenstgöring, torde en sådan lärares qvarstående i tjensten icke vara lämpligt. Exempel saknas icke att en lärare på detta sätt stått qvar i tjenst, utan att kunna tjenstgöra, i tio, ja till och med tjugu år, innan han derifrån afgått. Genom att i dylika fall medgifva läraren rättighet att erhålla pension till ett belopp, som står i skäligt förhållande till aflöningen och till uppnådd tjensteålder, med skyldighet för honom att afgå, derest Kongl. Maj:t pröfvar omständigheterna dertill föranleda, vore läroverkens behof af tjenstbare lärare bättre tillgodosedt, utan att läraren underkastades någon obillig behandling.
I nådiga cirkuläret den 22 Juni 1877 angående ny pensionering för armén finnes en bestämmelse derom, att den löntagare, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning före- Bih. till Biksd. Prot. 1882. 1 Sami 1 Afd. 10 Häft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
finnes, att han kan återvinna tjenstbarhet, må, sedan detta förhållande blifvit vederbörligen utredt, kunna, utan egen ansökning, från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jemte fyllnadspension. En motsvarande bestämmelse rörande innehafvare af skoltjenster skulle otvifvelaktigt vara gagnelig, dock att den, till följd af lärarekallets natur, borde utsträckas åtminstone till ytterligare. en orsak till otjenstbarhet utöfver de i berörda cirkulär upptagna, nemligen till döfhet. Beträffande beloppet af den pension, som under ifrågavarande förhållande borde skäligen tillerkännas en afgående lärare, synes mig icke obilligt, om lärare, hvilkas aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, finge i de lägre lönegraderna, då tjenstgöringspenningarne utgöra en betydligt större del af aflöningen än i de högre, behålla hela den egentliga lönen, men att deremot för dem, som redan uppnått högsta lönegraden eller innehafva tjenst, för hvilken inga lönegrader finnas, pensionsbeloppet så beräknades, att för hvarje i full pensionsålder felande tjenstår afdroges en procent af lönen, dock icke mer än 10 procent. Vidkommande öfningslärarne, hvilkas aflöning icke är på nämnda sätt fördelad, synes mig pensionsbeloppet skäligen kunna bestämmas till ett mot 3U af lönen svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern, dock icke öfver 10 procent.
Då jag emellertid af redan anförda skäl icke trott mig böra föreslå någon definitiv lönereglering för lärare vid treklassiga allmänna läroverk och vid pedagogier, synas mig de af mig föreslagna förändrade bestämmelser om pensionering, åtminstone för det närvarande, böra afse endast lärare och lärarinnor vid högre och femklassiga allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet samt folkskolelärareseminarierna. Skulle det befinnas önskligt, att de föreslagna bestämmelserna äfven tillämpades i fråga om någon lärare vid treklassigt läroverk eller pedagogi, torde särskild framställning derom böra göras till Riksdagen.
Uti flere af de afgifna utlåtandena har uttalats farhåga att de nya aflöningsbestämmelserna möjligen skulle komma att ofördelaktigt inverka på lärarnes ställning till deras enke- och pupillkassa, vare sig derigenom att lärarnes afgifter blefve höjda, eller att pensionsbeloppen blefve minskade. Denna farhåga synes icke vara ogrundad, enär enligt kassans reglemente afgifter och pensioner icke äro bestämda i vissa fixerade belopp, utan i vissa procent af lönen. Skulle vid nu föreslagna lönereglering afgifter och pensioner beräknas efter sammanlagda beloppet af lön och tjenstgöringspenningar, så ökas afgifterna, hvaremot, om de beräknas efter den egentliga lönen, utan afseende påtjenstgöringspenningarne,
27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
pensionerna minskas. Dertill kommer att vid pensionernas ökande i sammanhang med ökade afgifter kassans ansvar förstoras, utan att dess förmåga att bära det i samma proportion tillväxer. Någon förhöjning af statens bidrag till berörda kassa synes mig icke böra ifrågasättas, hvaremot jag anser nödigt, att kassans reglemente undergår den förändring, som af förändrade aflöningsförhållanden må påkallas. Till följd häraf torde, intill dess en förändring af det för lärarnes vid elementarläroverkens enke- och pupillkassa gällande reglemente varder i nu ifrågavarande hänseende af Eders Kongl. Maj:t beslutad, så väl lärarnes afgifter till berörda pensionskassa som ock derifrån utgående pensioner böra, oberoende af de förändringar i aflöning och pensionering, som må komma att beslutas rörande lärarne, fortfarande beräknas efter de bestämmelser, som rörande lärarnes aflöning och pensionering nu äro gällande.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, skulle, derest de af mig nu framlagda grunder för löneförbättring åt ifrågavarande lärare varda godkända, de för tillämpning af dessa grunder erforderliga bestämmelser, så vidt angår de högre och de femklassiga allmänna läroverken, folkskolelärareseminarierna samt det högre lärarinneseminariet, blifva:
a) i afseende å de högre allmänna läroverken, att lärarne vid dessa läroverk må åtnjuta följande aflöning: rektorer: lönegrader 1) 3,500 kronor, 2) 4,000 kronor; tjenstgöringspenningar 1,500 kronor; lektorer: lönegrader 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor, 4) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar 1,400 kronor; adjunkter: lönegrader 1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor, 4) 3,000 kronor; tjenstgöringspenningar 1,000 kronor; musiklärare: lönegrader 1) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor; gymnastiklärare: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; teckning slär ar e: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor;
att uppflyttning från lägre till högre lönegrad medgifves lärarne efter hittills gällande grunder; samt
att teckningslärare skall vara skyldig tjenstgöra för lönen intill 16 timmar i veckan; att ytterligare tjenstgöringsskjddighet intill 4 timmar i veckan må af Eforus kunna honom åläggas mot ersättning af 75 kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare i första och andra lönegraderna och af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden; att
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
i öfrigt de i nådiga cirkuläret den 18 Maj 1878 meddelade bestämmelser rörande teckningslärare skola lända till efterrättelse;
b) i afseende å de femklassiga läroverken,
att lärarne vid dessa läroverk må aflönas sålunda: rektorer vid läroverk i Stockholm: lön 3,200 kronor och tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; rektorer vid öfriga läroverk: lönegrader 1) 2,700 kronor, 2) 3,200 kronor; tjenstgöringspenningar 1,300 kronor; kolleger: lika med adjunkter vid de högre allmänna läroverken; musiklärare: lön 500 kronor; gymnastiklärare och teckningslärare: lika med nuvarande aflöning;
att uppflyttning från lägre till högre lönegrad må medgifvas lärare efter nu gällande grunder;
c) i afseende å folkskolelärareseminarierna,
att lärare och lärarinnor må uppbära följande aflöning: rektorer: lönegrader 1) 2,600 kronor, 2) 3,100 kronor, 3) 3,600 kronor; tjenstgöringspenningar 1,400 kronor; adjunkter: lika med adjunkter vid de allmänna läroverken; lärarinnor med adjunktstjenstgöring: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor, 3) 2,200 kronor, 4) 2,700 kronor; tjenstgöringspenningar 800 kronor; musiklärare: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor; gymnastiklärare: lönegrader 1) 800 kronor, 2) 1,000 kronor, 3) 1,200 kronor; teckningslärare: enligt nu gällande bestämmelser;
att uppflyttning till högre lönegrad må ega rum för öfningslärarne efter samma grunder som för öfningslärare vid de allmänna läroverken, samt för rektorer, adjunkter och lärarinnor efter samma grunder som hittills;
d) i afseende å det högre lärarinneseminariet,
att lärare och lärarinnor må åtnjuta aflöning sålunda: lektorer och adjunkter: lika med lektorer och adjunkter vid de allmänna läroverken; ordinarie lärarinnor: lönegrader 1) 1,200 kronor, 2) 1,700 kronor, 3)2,200 kronor, 4) 2,700 kronor; tjenstgöringspenningar 800 kronor; och
att för uppflyttning till högre lönegrad nu gällande bestämmelser fortfarande lända till efterrättelse.
Vidare borde bestämmas:
att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare och lärarinnor, rektorerne undantagne, beräknas utgå för läsår eller för ett visst antal läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas utgå för kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor,
29 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
som är domkapitelsledamot, endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å tjenstgöringspenningarne icke må ske; och
att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som enligt förbemälde lönereglering komme lärare till del, skola gälla som vilkor:
1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning; 2) att nuvarande innehafvare af löner, i hvilka ingå afkomst af prebendehemman och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, må tillträda ifrågavarande löneförbättring endast under vilkor att, sedan en undersökning af dessa förmåners beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska värde egt rum, vara underkastade antingen förmånernas indragning till statsverket mot ersättning i penningar till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller den minskning i statsverkets löneanslag för tjensten, som kan i vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering kan komma att vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären den 20 Mars 1858 och den 29 December 1860 stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärlige, inträda i tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven öfrige vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare,_ intill dess de uppnått 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i sammanhang med denna lönereglering fastställas.
Slutligen borde ock stadgas, att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning i aflöning från statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kan finna lämpligt besluta, till ett belopp icke öfverstigande det, hvartill de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa.
Jag får således i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition derom
1) att — under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar, det lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga pedagogierna skola från och med vårterminen 1883 utom förut bestämda afgifter _ erlägga en terminlig afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge i sjette och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i öfriga klasser, dock att, enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas, medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre bemedlade till högst 20 procent af hela närvarande lärjungeantalet i hvardera gruppen af klasser
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
må kunna befrias, de medellöse från hela och de mindre bemedlade från halfva den nya afgiften — Riksdagen måtte
dels för tillämpning af ny lönereglering för lärare vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna, enligt ofvan angifna af mig föreslagna grunder, å ordinarie stat bevilja:
förhöjning af anslaget till de allmänna läroverken med kronor 643,000: — förhöjning af anslaget till det högre lärarinneseminariet med....................................................................... » 7,000: —
förhöjning af anslaget till folkskolelärareseminarierna
med .................................................................................... » 66,600: —,
i hvilket sistnämnda belopp ingå 500 kronor till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och 1,500 kronor till extra arfvoden åt musiklärare;
dels och, för beredande af tillfällig löneförbättring åt lärare vid de treklassiga allmänna läroverken och vid de två- och enklassiga pedagogierna, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komiterade föreslagna grunder, å extra stat för år 1883 anvisa:
för de treklassiga allmänna läroverken ....................... kronor 50,500: —
» pedagogierna.................................................................... » 21,000: —,
2) att Riksdagen måtte i afseende på lärares pensionering medgifva: att, med undantag för gymnastiklärarne, öfrige ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna skola hafva rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;
att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått 60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola -under i öfrigt enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och samma skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående moment innehåller beträffande öfrige lärare;
att vid dessa läroverk anstäld ordinarie lärare eller lärarinna, som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet, döfhet eller vansinne, hvaraf han eller hon varit urståndsatt att sin tjenst bestrida, må, derest det varder
31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 17.
behörigen styrkt, att anledning icke förefinnes till antagande det han eller hon kan återvinna tjenstbarhet, kunna äfven utan egen ansökning före uppnådd pensionsålder från tjensten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna indragningsstaten, hvilken pension skall för lärare eller lärarinna, hvars aflöning är fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, utgå med ett belopp lika med hela lönen, om han eller hon befinner sig i annan lönegrad än den högsta, men för den som redan uppnått högsta lönegraden eller innehar tjenst, för hvilken inga lönegrader finnas, så beräknas, att för hvarje i full pensionsålder felande tjenstår afdrages en procent af lönen, dock icke mer än tio procent, samt för lärare eller lärarinna, hvars aflöning icke är på förenämnda sätt fördelad, skall utgå med ett mot tre fjerdedelar af lönen svarande belopp, minskadt med en procent för hvarje tjenstår, som felas i pensionsåldern, dock icke öfver tio procent.
3) att Riksdagen i sammanhang härmed jemväl måtte för sin del medgifva, att de prebendehemman och lägenheter samt andra förmåner af privilegii natur, som äro lärare vid de allmänna lärovex-ken och pedagogierna på lön anslagna, må, i den mån det kan ske utan förnärmande af nuvarande innehafvares rätt eller rubbning uti enskildes genom testamenten eller annorledes gjorda förordnanden, till statsverket indragas.
Hvad Departementschefen sålunda hemstält och föreslagit täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med förordnande tillika att ej allenast särskild nådig proposition i ämnet skulle, i enlighet med ett af Departementschefen nu uppläst förslag af den lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas, utan ock utdrag af detta protokoll Finansdepartementet tillställas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
In fidem:
C. A. Th. Ädelgren.