angående med Frankrike af slutade nya handels- och sjöfartstraktater

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

I

N:o 2.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående med Frankrike af slutade nya handels- och sjöfartstraktater; gifven Stockholms slott dm 13 januari 1882.

Efter det flit de mellan de Förenade Rikena och Frankrike under den 14 februari 1865 afslutade handels- och sjöfartstraktater blifvit den 8 maj nästlidne år, samtidigt med utfärdandet af eu ny allmän tulltariff, från fransk sida definitift uppsagda, beslöt Kongl. Maj:t den 1 sistlidne juli att antaga franska Regeringens i sammanhang med traktaternas uppsägande gjorda och sedan förnyade inbjudning att öppna underhandlingar om afslutande af nytt aftal rörande vilkoren för handelsoch sjöfartsförbiudelserna länderna emellan.

De stora lättnader 1865 års aftal beredde sjöfarten hafva burit sin frukt, icke blott genom en ökad sysselsättning för svenska handelsflottan utan ock genom att väsentligt minska transportkostnaderna för våra produkter vid afsättning på Frankrike. På samma gång har den inhemska industrien visat sig mäktig att uthärda den genom icke obetydliga nedsättningar i våra införselstullar framkallade täflan icke blott med fransk utan ock med annan främmande näringsflit.

Vår utförsel till Frankrike öfverstiger vida införseln från detta land och är i och för sig så betydlig, att bland alla länder endast Storbritannien köper mera af våra produkter än Frankrike. Så mycket angelägnare liar det synts Kongl. Maj:t vara att på denna marknad föi Sverige erhålla alla de lättnader, som genom lämpliga eftergifter för Frankrikes önskningar kunde vinnas, och att i hvarje fall trygga vår afsättning samma förmåner, som komma andra länders naturalster och tillverkningar till godo vid införsel till detta land.

Kongl. Maj:t anser detta mål hafva vunnits genom de handelsoch sjöfartstraktater, livilka den 30 december nästlidne år blifvit i Paris afslutade och som år o afsedde att aflösa de ännu gällande, men redan den 8 nästkommande februari utlöpande traktaterna af år 1865.

i

Rättelse

i Kongl. Maj:ts Nåd. proposition N:o 19:

Sid. 9, rad. 15 nedifr. står: arrendering läs: arrondering

IT

Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

Franska Republikens Regering har tillkännagifvit sig för närvarande sakna befogenhet att medgifva dessas förlängning utöfver sistnämnda dag, men Kongl. Maj:t hyser fast, tillförsigt, att ytterligare rådrum för den pröfning, Kongl. Maj:t, förbehållit Riksdagen, skall kunna beredas.

I det Kongl. Maj:t nu till Riksdagen öfverlemnar omförmälda handels- och sjöfartstraktater med dertill hörande tilläggsartikel, deklaration och tariffer, hvilka samtliga aktstycken bilda ett oskiljaktigt helt, i hvars bestämmelser någon förändring icke kan ega rum, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af hvad i jemväl närlagde statsrådsprotokoll och öfriga handlingar finnes upplyst och utredt, härmed äska Riksdagens godkännande af de bestämmelser, hvilka sådant kräfva; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. Hochschild.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

III

Öfversättning.

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge samt Franska Republikens President, lifvade af ömsesidig önskan att tillknyta de vänskapsband, som förena de fördragslutande staterna, och viljande betrygga utvecklingen af handelsförbindelserna mellan de Förenade Rikena och Frankrike, hafva beslutat att för sådant ändamål afsluta en traktat samt till Sine fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Herr Georg Christian Sibbern, f. d. statsminister, Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris, riddare och kommendör af Kongl. Maj:ts orden, storkors af norska S:t Olafs-orden, officer af franska Hederslegions-orden m. m.;

Herr Henrik Åkerman, Dess ministerresident vid Kongl. spanska hofvet, kommendör af Wasa-orden första klassen, riddare af norska S:t Olafs-orden, kommendör af franska Hederslegions-orden m. m., samt

Herr Ole Jacob Broch, f. d. statsråd, professor vid universitetet i Christiania, storkors af norska S:t Olafs-orden, kommendör af Nordstjerne-orden första klassen, kommendör af franska Hederslegionsorden m. m.;

och Franska Republikens President:

Herr Léon Gambetta, deputerad, konseljpresident och minister för utrikes ärendena;

Herr Maurice Rouvier, deputerad, minister för handeln och kolonierna;

Herr E. Spuller, deputerad, understatssekreterare i utrikesdepartementet, samt

Herr Tirard, deputerad, f. d. minister för åkerbruk och handel;

hvilke efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Artikel 1.

Full och oinskränkt frihet i afseende å handel och sjöfart skall ega rum mellan de höga fördragslutande parternas undersåtar. De

rv

Kongl. Maj:U Nåd, Proposition N:o 2.

skola uti hamnar, städer eller på andra orter, livilka som helst, inom de respektive staterna, antingen de der bosätta sig eller hafva tillfälligt uppehåll, ieke för sin handel eller industri vara underkastade andra eller högre afgifter, skatter, pålagor eller bevillningar, af hvad namn de vara må, än som af landets egna undersåtar utgöras. De privilegier, friheter och andra förmoner, livilka som helst, hvaraf i afseende å handel och industri det ena fördragslutande landets undersåtar äro i åtnjutande, skola likaledes tillkomma det andras undersåtar.

Artikel 2.

I Sverige eller Norge producerade eller tillverkade varor, som uppräknas i den vid denna traktat fogade tariff A., må, då de sjöledes direkt inkomma, till Frankrike införas emot erläggande af de i nämnda tariff stadgade tullafgifter, tilläggsafgifterna deruti inbegripna.

Artikel 3.

I Frankrike producerade eller tillverkade varor, som uppräknas i de vid denna traktat fogade tariffer B. och C., må, då de sjöledes direkt inkomma till Sverige eller Norge, införas emot erläggande af de i nämnda tariffer respektive stadgade tullafgifter.

Artikel 4.

I afseende å utförseln af varor från Frankrike till de Förenade Rikena samt tvärtom må icke föreskrifvas en mindre gynsam behandling än den för närvarande gällande.

För vapen och krigsammunition blifver förfaringssättet beroende af de respektive staternas lagar och reglementen.

Artikel 5.

Den vid utförsel af svenska och norska produkter faststälda draioback bör noga motsvara de inhemska accis- eller konsumtion,safgifter,

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. V

hvarmed varan eller vid densammas tillverkning- använda råämnen äro belagda.

Den vid utförsel af franska produkter faststälda drawback bör likaledes motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter, hvarmed varan eller de vid densammas tillverkning använda råämnen äro belagda.

De höga fördragslutande parterna ega att utom tullafgiften pålägga utländska varor en tilläggsafgift, motsvarande de inhemska acciseller konsumtionsafgifter, hvaraf inom landet producerade varor af samma slag eller vid deras tillverkning använda råämnen drabbas eller framdeles kunna komma att drabbas.

Mellan de fördragslutande staterna är öfverenskommet, att, för den händelse de i denna artikel omförmälda accis- eller konsumtionsafgifter afskafiäs eller nedsättas, så skola ock de tilläggsafgifter, med Indika varor af fransk, svensk eller norsk produktion eller tillverkning äro belagda, afskaffas eller nedsättas med enahanda belopp, hvarmed dessa accis- eller konsumtionsafgifter blifvit minskade.

Derest någon af de ifrågavarande afgifterna afskaffas, men den tillverkade varan göres till föremål för tillsyn, kontroll eller annan administrativ åtgärd, skola dock till uppvägande af de direkta eller indirekta kostnader, hvilka till följd deraf drabba de inhemska tillverkarne, en motsvarande surtaxe kunna påläggas det andra landets produkter.

Artikel 6.

De tvenne regeringarne förbehålla sig rätt att belägga de varor, i hvilkas sammansättning eller vid hvilkas tillverkning alkohol ingår, med en den inhemska konsumtionsskatten motsvarande afgift för den använda mängden alkohol.

Artikel 7.

Varor af hvad slag som helst, som blifvit producerade i något af de respektive länderna och införas till det andra landet, må icke underkastas högre accis- eller konsumtionsafgifter än dem, som äro eller framdeles kunna varda pålagda dylika varor af inhemsk produktion.

Dock skola afgifterna vid införseln kunna ökas med ett belopp,

VI Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

som motsvarar hvad de inhemske tillverkarne genom kostnaderna för accisen få vidkännas.

Artikel 8.

Bränvin och sprit af vindrufvor på fat, må, då varan är tillverkad i Frankrike och sjöledes direkt inkommer till Sverige eller Norge, införas emot erläggande af de afgifter, som för spritvaror af svensk eller norsk tillverkning äro eller framdeles kunna varda bestämda. Dock skola dessa afgifter ökas med en tilläggsafgift af 11 kronor (15 fr. 28 c.) per hektoliter ren alkohol af hundra procents styrka, hvilken tilläggsafgift skall minskas med en hundradel för hvarje grad, hvarmed varan, afprofvad vid femton graders värme med Gay-Lussacs alkoliolometer, befinnes understiga hundra graders styrka.

Bränvin af nämnda slag på buteljer eller krus skall, utan afseende å alkoholhalten, vid införsel till Sverige eller Norge behandlas såsom ren alkohol.

LikÖrer skola, utan afseende å alkoholhalten, vid införsel till Sverige eller Norge behandlas såsom vanlig ren alkohol.

För att styrka att bränvinet är af vindrufvor och i Frankrike ti 11verkadt, skall importören för svensk eller norsk tullkammare förete antingen en officiel förklaring, afgifven inför-embetsmyndighet å produktionsorten, eller ock ett af föreståndaren för tullkammaren å utskeppningsorten utfärdadt intyg; börande båda dessa slag af intygvara bekräftade medelst intyg, som utan ersättning skall utfärdas af de Förenade Rikenas konsul eller vicekonsul i den hamn, der inlastningen egt rum.

Det är öfverenskommet att, derest vid tillämpningen häraf dessa intyg skulle befinnas icke motsvara sitt ändamål, så eger de Förenade Rikenas Regering att gemensamt med franska Regeringen fastställa sådana kontrollåtgärder som må anses tillfyllestgörande.

Artikel 9.

Sverige och Norge förbinda sig att icke pålägga raffineradt socker, som införes till de Förenade Rikena, en tullafgift, som med mera än 42 procent öfverstiger medelbeloppet af den tullafgift, som i hvardera staten är stadgad för införseln af råsocker.

Kontfl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

VTI

Artikel 10.

Guldsmeds- och juvelerarearbeten af guld, silfver, platina eller andra metaller, livilka införas från någondera af de fördragslutande staterna, skola i den andra vara underkastade de kontrollbestämmelser, som äro stadgade för dylika artiklar af inhemsk tillverkning, och, om så erfordras, efter samma grunder som med afseende å dessa senare äro gällande, beläggas med stämpel- och kontroll-afgifter.

Artikel 11.

De höga fördragslutande parterna tillförsäkra hvarandra Ömsesidigt, i allt hvad införsel, utförsel och transitoförsändning angår, samma behandling, som tillkommer den mest gynnade nation. Hvardera parten förbinder sig att låta den andra komma i åtnjutande af hvarje förmon, privilegium eller nedsättning i tulltarifferna vid införseln eller utförseln af de i denna traktat omförmälda eller icke omförmälda artiklar, som den kan komma att medgifva en tredje makt. De höga fördragslutande parterna förbinda sig derjemte att icke mot hvarandra bestämma någon afgift eller något införsels- eller utförselsförbud, som icke på samma gång kommer att tillämpas på öfriga nationer.

Artikel 12.

T Sverige eller Norge icke producerade varor, som, vare sig öfver land eller sjöledes, införas från de Förenade Rikena till Frankrike, må icke beläggas med högre surtaxe än den, som drabbar samma slags varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst franska fartyg, till Frankrike införas från annat europeiskt land.

De Förenade Rikena förbehålla sig, å sin sida, rätt att belägga varor, som icke äro producerade i Frankrike med tilläggsafgift motsvarande den surtaxe, som i Frankrike pålägges varor, som införas annorledes än genom direkt import.

Oarbetade trävaror, som från Belgien införas landvägen, skola vara befriade från den genom lagen af den 7 maj 1881 faststälda surtaxe.

vin

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

Den surtaxe, som samma lag åsätter kaffe, skall nedsättas till 5 fr. pr 100 kilogram och den på kakao till 10 fr. pr 100 kilogram, tilläggsafgifterna deruti inbegripna.

Artikel 13.

Svenskar och norrmän skola i Frankrike och fransmän skola i Sverige och Norge åtnjuta samma skydd som landets egna invånare i allt som rörer eganderätten till fabriks- och handelsmärken samt industriela mönster och modeller af alla slag.

Den uteslutande rätten att använda industrielt mönster eller model] skall icke medgifvas de Förenade Rikenas undersåtar i Frankrike, ej heller fransmän i Sverige eller Norge för längre tid än den, söm eldigt landets lagar är bestämd för landets egna undersåtar.

Industriel mönster eller modeller, som blifvit för allmänheten tillgängliga inom det land, der de tillkommit, kunna icke blifva föremål för uteslutande användningsrätt inom det andra landet.

Bestämmelserna i föregående tvenne moment ega jemväl tillämpning i afseende å fabriks- och handelsmärken.

Den rätt, som tillkommer de Förenade Rikenas undersåtar i Frankrike samt fransmän i Sverige och Norge, är icke beroende af skyldigheten att inom landet yrkesmessigt använda de industriel a mönstren och modellerna.

Artikel 14.

Vilja det ena fördragslutande landets undersåtar i det andra landet tillförsäkra sig eganderätten till märke, modell eller mönster, skola de uppfylla de formaliteter, som i sådant afseende finnas i de fördragslutande staternas respektive lagar föreskrifna.

De fabriksmärken, å hvilka bestämmelserna i artiklarne 13 och 14 af denna öfverenskommelse eg a tillämpning, äro sådana, hvilka inom de respektive länderna lagligen tillhöra de industriidkare och handlande, som deraf sig begagna, det vill säga att ett svenskt eller norskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter svensk eller norsk lag, likasom ett franskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter fransk lag.

Inregistrering kan likväl förvägras, derest det märke, för hvilket sådan begäres, af vederbörande myndighet anses vara sårande för sedlighetskänslan eller störande för den allmänna ordningen.

Koncjh May.ts Nåd. Proposition N:o 2.

IX

Artikel 15.

Bestämmelserna i denna traktat ega utan undantag tillämpning på Algeriet.

Artikel IG.

För de införselstull underkastade varor, livilka begagnas såsom prof ocli som införas till Sverige eller Norge af resande för franska handelshus eller till Frankrike af resande för handelshus i de Förenade Rikena, skola ömsesidigt, efter iakttagande af de formaliteter vid tullbehandlingen, hvilka erfordras för att betrygga varornas återutförsel eller uppläggande på nederlag, tullafgifterna, som böra deponeras vid dessa varors införsel, återställas. Dessa formaliteter skola bestämmas genom ömsesidigt aftal mellan de fördragslutande parterna.

Artikel 17.

Franske handelsresande, som färdas inom de Förenade Rikena förfranska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris behof och upptaga beställningar, med eller utan prof, men icke till försäljning kringföra varor.

Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å handelsresande från de Förenade Rikena.

Franske handelsresande skola icke inom de Förenade Rikena vara underkastade högre särskild yrkesafgift än den lägsta dylika afgift, som derstädes erlägges af inhemske handelsresande af samma kategori. En afgift till lika belopp med den bevillning, som vare sig i Sverige eller Norge drabbar franske handelsresande, må i Frankrike påläggas svenske eller norske handelsresande.

Artikel 18.

Denna traktat skall träda i kraft den 9 februari 1882 och skall fortfara att tillämpas till den första februari 1892. Derest icke någon-

X

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

derå af de båda höga fördragslutande parterna tolf månader före utgången af denna tidrymd tillkännagifvit sin afsigt att låta traktaten till kraft och verkan upphöra, skall den lända till efterrättelse, intill dess att ett år förflutit ifrån den dag, då endera af de höga fördragslutande parterna uppsagt densamma.

De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att, efter gemensamt aftal, i denna traktat och i de densamma bilagda tariffer införa alla sådana emot traktatens anda och dess grunder icke stridande ändringar, hvilkas nytta erfarenheten kan komma att ådagalägga.

Artikel 19.

Ofvan intagna bestämmelser skola underställas vederbörande nationalrepresentationers godkännande.

Artikel 20.

Denna traktat skall ratificeras och ratifikationerna skola utvexla® senast den 7 februari 1882.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmäktige undertecknat denna traktat och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris, uti två exemplar, den trettionde dagen af december månad år ett tusen åtta hundra åttio ett.

Tilläggs-Artikel.

De höga fördragslutande parterna öfverenskomma att, i afvaktan af en särskild konventions afslutande, de respektive ländernas under-

XI

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

säter skola i det andra landet åtnjuta samma behandling som landets egna i afseende å den litterära, artistiska och industriella eganderätten. Som skedde i Paris den 30 december 1881.

(Undert.) G. SIBBERN.

» H. ÅKERMAN.

Dr. O. J. BROCH.

(Undert.) LEON GAMBETTA. M. ROUVIER.

E. SPULLER,

P. TIRARD.

Deklaration.

De Förenade Rikena Sveriges och Norges fullmäktige förklara härmed, att deras Regering förbinder sig att för näst sammanträdande Riksdag i Sverige äfvensom för ett kommande Storthing i Norge framlägga förslag i syfte att bestämma den särskilda yrkesafgiften för såtVäl utländske som infödde, inom riket icke mantalsskrifne handelsresande till halfva beloppet af den afgift, som för närvarande är dem i Sverige ålagd.

Bemälde fullmäktige upprepa de förbehåll, hvilka de under det åttonde sammanträdet framställt, i afseende å de för franska viners och spritvarors införsel till de Förenade Rikena fastställda bestämmelser.

(Undert.) G. SIBBERN. (Undert.) LÉON GAMBETTA.

H. ÅKERMAN. » M. ROUVIER,

Dr. O. J. BROCH. - E. SPULLER.

P. TIRARD.

XII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition: N:o 2.

Tariff A.

Införselstullar i Frankrike.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

XIII

XIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

XV

XVI

Kanyl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

* Inhemska afgifter oberäknade.

** Deri inbegripet sur faxe, motsvarande tillverkningsafgiften å franskt öl.

*** Den inhemska skatten på papper enligt lagarne af den 4 september 1871 och den 21 juni 1873 innefattas icke i de genom denna tariff bestämda afgifter.

Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition - N:o 2.

XVII

(undert.) G. SIBBERN.

H. ÅKERMAN.

Dr. 0. J. BROCH.

(undert.) LEON GAMBETTA. » M. ROUVIER.

- E. SPULLER.

P. TIRARD.

o

XVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Tariff B.

Införselstullar i Sverige.

(Förvandlingen i franskt mynt eger icke någon officiel karakter; den grundar sig på ett värdeförhållande af 72 kronor — 100 francs.)

Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

XTX

XX

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2

XXX

xxir

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

xxiri

XXIV

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kom fl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. XXV

(nnrtert.) G. STBBERN.

■ H. ÅKERMAN.

■. dr. 0. J. BROCH.

(m.dert.) LÉON GAMBETTA. » M. ROUVIER.

» E. SPULLER.

P. TIRARD.

XXVI

Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Tariff C.

Införselstullar i Norge.

(Förvandlingen i franskt mynt eger icke någon officiel karakter; den grundar sig på ett värdeförhållande af 72 norska kronor = 100 francs).

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2

XXVII

XXVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

XXIX

XXX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

XXXI

XXXII

Kong1. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. XXXIII

(undert.) G. SIBBERN.

» H. ÅKERMAN.

Dr. 0. J. BROCH.

(undert.) LEON GAMBETTA.

» M. ROUYIER.

» E. SPULLER.

>» P. TIRARD.

xxxiv

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

Öfvevscittning.

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge, samt Franska Republikens President, lifvade af ömsesidig önskan att tillknyta de vänskapsband, som förena de fördragslutande staterna, och viljande betrygga utvecklingen af sjöfartsförbindelserna mellan de Förenade Rikena och Frankrike, hafva beslutat att för sådant ändamål afsluta en traktat samt till sine fullmäktige utsett:

Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:

Herr Georg Christian Sibbern, f. d. statsminister, Dess envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire i Paris, riddare och kommendör af Kong!. Maj:ts orden, storkors af norska S.t Olafs-orden, officer af Franska Hederslegions-orden m. m.;

Herr Henrik Åkerman, Dess ministerresident vid Kongl. spanska hofvet, kommendör af Wasa-orden första klassen, riddare af norska S:t Olafs-orden, kommendör af franska Hederslegions-orden in. m., samt

Herr Ole Jacob Broch, f. d. statsråd, professor vid universitetet i Christiania, storkors af norska S:t Olafs-orden, kommendör af Nordstjerneorden första klassen, kommendör af franska Hederslegionsorden m. m.;

och Franska Republikens President:

Herr Léon Gambetta, deputerad, konseljpresident och minister för utrikes ärendena;

Herr Maurice Rouvier, deputerad, minister för handeln och kolonierna; '

Herr E. Spuller, deputerad, understatssekreterare i utrikesdepartementet, samt

Herr Tirard, deputerad, f. d. minister för åkerbruk och handel;

hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmakter, som befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

XXXV

Artikel 1.

Full och oinskränkt frihet i afseende å handel och sjöfart skall ega rum mellan de höga fördragslutande parternas undersåtar. De skola uti hamnar, städer eller på andra orter, hvilka som helst, inom de respektive staterna, antingen de der bosätta sig eller hafva tillfälligt uppehåll, icke för sin handel eller industri erlägga andra eller högre afgifter, skatter eller pålagor, af hvad namn de vara må, än som af landets egna undersåtar utgöras. De privilegier, friheter och andra förmoner, hvilka som helst, hvaraf i afseende a handel, industri eller sjöfart det ena fördragslutande landets undersåtar äro i åtnjutande, skola likaledes tillkomma det andras undersåtar.

Artikel 2.

Svenska och norska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras laddningar, skola i Frankrike eller Algeriet, och franska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras laddningar, skola i Sverige eller Norge, oafsedt från hvilken hamn fartygen komma samt hvarifrån lasten förskrifver sig eller hvarthän den är bestämd, i alla hänseenden vid ankomsten, under qvarliggandet och vid afgåendet åtnjuta samma behandling som landets egna fartyg och dessas laddningar.

Från förestående bestämmelse göres undantag för hvad angår kustfarten, i fråga hvarom föreskrifterna i de fördragslutande ländernas respektive lagar förblifva gällande.

För öfrigt är öfverenskommet, att vid kustfart de respektive nationernas fartyg skola ömsesidigt behandlas på samma sätt som fartyg, tillhörande de mest gynnade nationer.

Artikel 3.

Fullständigt befriade från lastpenningar och expeditionsafgifter i de respektive hamnarne äro:

l:o. i barlast från hvilken ort som helst ankommande fartyg, som utlöpa i barlast;

2:o. fartyg, hvilka, kommande från en hamn belägen i en af de respektive staterna, anlöpa en eller flera hamnar inom samma stat för

XXXVI

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

att derstädes antingen lossa hela eller en del af sin last, eller ock intaga ny last eller fyllnadslast, och styrka att de redan erlagt dessa afgifter;

3:o. fartyg, hvilka frivilligt eller af tvingande orsaker inkommit i en hamn med last och derifrån utlöpa utan att hafva företagit någon handelsoperation.

I händelse fartyg af tvingande orsaker inlöper i en hamn, skola icke såsom handelsoperationer anses: lossning och återinlastning af varor i anledning af fartygets reparation, öfverflyttande af last till ett annat fartyg, i händelse det första fartyget befinnes ej vara sjödugligt, nödigt inköp af förnödenheter för besättningen samt försäljning af sjöskadade varor, efter dertill af tullkammaren lemnadt tillstånd.

Artikel 4.

De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att i sina respektive hamnar af den andra maktens fartyg äfvensom för de varor, hvilka utgöra dessa fartygs last, uppbära särskilda, för lokala behof afsedda afgifter.

Ifrågavarande afgifter skola i hvarje fall utgå till lika belopp för de höga fördragslutande parternas fartyg eller dessas laster.

Beträffande anvisande af plats för fartyg, deras lastning eller lossning i hamnar, på redder eller i dockor samt i allmänhet iakttagandet af alla de formaliteter eller bestämmelser, hvilka för handelsfartyg, deras besättningar och laddningar kunna vara gifna, skall i de respektiva staterna ej beviljas landets egna. fartyg något privilegium eller någon förmon, som icke likaledes beviljas den andra maktens fartyg, enär de höga fördragslutande parternas vilja är, att svenska och norska samt franska fartyg i dessa hänseenden skola på fullkomligt lika sätt behandlas.

Artikel 5.

Fartygens nationalitet skall ömsesidigt anses styrkt medelst de skeppshandlingar, som af vederbörande myndighet i enlighet med landets särskilda lagstiftning blifvit för befälhafvare, skeppare, och båtförare utfärdade.

Kongl. Majtts Nåd. Proposition N:o 2.

XXXVII

Artikel (>.

Derest svenska och norska fartyg, som ankomma till fransk hamn, och franska fartyg, som ankomma till hamn belägen i någotdera af de Förenade Rikena, vilja lossa endast en del af sin last, må de, med iakttagande af de i de respektive staterna gällande lagar och föreskrifter, ombord behålla den del af lasten, som är bestämd till annan hamn, antingen denna är belägen inom samma eller annat land, äfvensom återutföra densamma, utan att för denna del af lasten behöfva erlägga annan tullafgift än för bevakning, hvilken afgift i alla händelser ej må utgå med högre belopp än det för landets egna fartyg bestämda.

Artikel 7.

De Förenade Rikenas fartyg skola i de franska kolonierna vid ankomsten, under qvarliggandet och vid afgåendet, antingen de äro lastade eller i barlast och oafsedt hvarifrån de komma, i alla afseenden behandlas i likhet med den mest gynnade europeiska nations fartyg.

Artikel 8.

Bestämmelserna i denna traktat omfatta icke de förmoner, hvilka tillkomma eller framdeles kunna tillkomma alstren af den inhemska fiskerinäringen såväl i de Förenade Rikena som i Frankrike.

Artikel h.

De höga fördragslutande parterna tillerkänna hvarandra ömsesidigt rättighet att i hamnar och å handelsplatser, belägna inom de respektiva länderna, utnämna generalkonsuler, konsuler, vicekonsuler och konsularagenter; likväl under förbehåll att å de orter, som de finna lämpligt att bestämma, icke behöfva medgifva anställande af sådana agenter. Generalkonsulerne, konsulerne, vicekonsulerne och konsularagenterne äfvensom deras chanceliers skola, under vilkor af reciproci-

XXXVIII

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

tet, åtnjuta samma privilegier, behörighet och friheter som dem, hvilka tillkomma eller framdeles kunna tillkomma dylika tjensteman tillhörande de mest gynnade nationer.

Derest de idka handel, skola de vara skyldige att ställa sig till efterrättelse samma lagar och föreskrifter, som enskilda personer .af deras nation på samma ort äro underkastade med afseende å sina handelsförrättningar.

Artikel 10.

De höga fördragslutande parternas konsuler, vicekonsuler och konsularagenter ega att af lokalmyndigheterna erhålla hjelp och bistånd för efterspanande, gripande och utlemnande af sjömän och andra till deras respektiva länders krigs- eller handelsfartygs besättningar hörande personer, som rymt uti en hamn belägen inom någonderas af de höga fördragslutande parterna område. För sådant ändamål skola de skriftligen vända sig till vederbörande domstol, domare eller embetsman och medelst företeende antingen af skeppsdagboken, sjömansrullan eller andra officiella handlingar, eller, derest fartyget afseglat, af en utaf dem vederbörligen bekräftad afskrift af nämnda handlingar, styrka, att de personer som återfordras verkligen tillhört samma besättning.

Har framställningen blifvit sålunda styrkt, må utlemnandet ef vägras.

Sedan de blifvit gripne, skola rymmarne vara till konsulernes, vicekonsulernes eller konsularagenternes förfogande; de kunna jemväl på desse agenters begäran och kostnad qvarhållas och bevakas i landets fängelser, intill dess de kunna återföras om bord å det fartyg de tillhöra eller intilldess tillfälle yppar sig att återsända dem till bemälde agenters land med något, samma eller annat land tillhörande, fartyg. Yppar sig ej sådant tillfälle inom två månader från den dag rymmare blifvit gripen, eller varda icke kostnaderna för hans hållande i fängsligt förvar behörigen ersatta af den, på hvars begäran häktningen egt rum, skall rymmaren försättas i frihet och må icke af samma anledning kunna ånyo gripas.

Har rymmaren derjemte begått förbrytelse i land, skall hans utlemnande, utan hinder af föregående stadgande, kunna af lokalmyndigheterna uppskjutas, intilldess vederbörande domstol i föreskrifven ordning dömt öfver denna förbrytelse och utslaget blifvit till fullo verkstäldt.

XXXIX

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Det är ock öfverenskommet, att sjömän eller andra till besättningen hörande personer, som äro det lands undersåtar, der rymningen egt rum, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 11.

Alla åtgärder, som afse bergning af förlista eller strandade fartyg, skola ledas af konsuler, vicekonsuler, konsularagenter eller chanceliers för den stat fartygen tillhöra, derest samma stats lagar gifva dem en sådan befogenhet.

Lokalmyndigheternas mellankomst skall inom de respektive staterna endast afse att upprätthålla ordning, skydda bergarnes intressen, om dessa icke tillhöra den skeppsbrutna besättningen, och öfvervaka att de föreskrifter iakttagas, som gälla för in- och utförsel af de bergade varorna.

I konsuls, vicekonsuls, konsularagents eller chanceliers frånvaro och intill dess denne kommit tillstädes, böra likväl lokalmyndigheterna träffa nödiga anstalter för de skeppsbrutnes skyddande och det bergade godsets bevarande.

Det är vidare öfverenskommet, att bergadt gods icke skall vara underkastadt någon tullafgift, såvida det icke utlemnas till förbrukning i landet.

Artikel 12.

De höga fördragslutande parterna må icke i fråga om handel och sjöfart beAulja en tredje makt något privilegium, någon förmon eller frihet, som icke samtidigt utsträckes till den andra kontraherande parten.

Artikel 13.

Denna traktat skall träda i kraft samtidigt med och förblifva gällande lika länge som den af de höga kontraherande parterna denna dag afslutade handelstraktat.

XL

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Artikel 14.

Ratifikationerna af denna traktat skola utvexlas i Paris samtidigt med ratifikationerna af förutnämnda handelstraktat.

Till yttermera visso hafva de respektive fullmäktige undertecknat denna traktat och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Paris, uti två exemplar, den 30 december 1881.

L. s. (uhdert.) G. SIBBERN. L. S. (undert.) LEON GAMBETTA.

L- S. » H. ÅKERMAN. l. s. „ M. ROUVIER.

l. s. » Dr. O. J. BROCIi. l. s. , E. SPULLER.

l. s. . p. TIRARD.

Stockholm, tryckt hoa K. L. Beckman, 1882.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 1 juli 1881.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,

Statsråden: von Steyern,

Taube,

Hederstierna,

Richert,

Themptander,

Nissen,

Bachke.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet franska Regeringens genom dess härvarande minister den 19 nästlidne juni framförda inbjudning att omedelbart öppna underhandlingar om afslutande af en ny handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike samt Kongl. Norska Regeringens med anledning deraf den 24 sistlidne juni afgifna underdåniga betänkande. Herr Ministern anförde dervid följande:

»Den med Frankrike under den 14 februari 1865 på tolf års tid afslutade handelstraktaten, af hvars bestånd den samma dag afslutade sjöfartstraktaten varit och är beroende, blef af franska Regeringen uppsagd den 25 mars 1876, likväl med samtidig hemställan att, derest underhandlingarne om en ny traktat icke före den 25 mars 1877 hunnit afslutas, traktaten måtte fortfara att tillämpas tills ny öfverenskommelse blifvit afslutad.

2 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Med bifall härtill beslöt Kongl. Maj:t den 15 juli 1876, att, för den händelse underhandlingarne om en ny öfverenskommelse icke hunnit före den 25 mars 1877 afslutas, handelstraktaten af år 1865 skulle ega, giltighet utöfver nämnda tidpunkt och intill dess ny öfverenskommelse blifvit afslutad och trädt i kraft, likväl med det förbehåll att i hvarje fall någon inskränkning i de förmåner, hvilka genom handels- eller sjöfartstraktaten vore de Förenade Rikena tillförsäkrade, icke skulle aflösa de i sådant afseende gällande bestämmelser tidigare än två månader från den dag, då beslutet om en sådan förändring kunnat för allmänheten tillkännagifvas.

Genom officiel note den 7 november 1876 tillkännagaf franska beskickningen, att den förlängning utöfver den 25 mars 1877, som från fransk sida blifvit föreslagen, endast afsett tiden från nämnda dag och till den 10 augusti samma år, vid hvilken sistnämnda tidpunkt samtliga af Frankrike med Europas förnämsta makter afslutade handelstraktater skulle jemlikt nationalförsamlingens beslut upphöra, för att ersättas af en ny »tarif conventionel».

Sedan längre tid förgått utan att omförmälda »tarif conventionel» kunnat komma till stånd, erhöll Kongl. Maj:ts minister i Paris i juni månad 1877 befallning att för franska Regeringen påpeka det menliga förhållande, som skulle uppstå, derest handelstraktaten redan den 10 augusti samma år utan vidare komme. att upphöra. Ministern erhöll tillika uppdrag att förklara, att en förlängning af traktaten antingen till årets slut eller till den dag derefter, som franska Regeringen funne lämpligt föreslå, kunde af Kongl. Maj:ts Regering antagas. Genom officiel note den 4 nästföljande juli medgaf franska Regeringen derefter förlängning af traktaten till årets slut.

Då tiden för traktatens utlöpande ånyo nalkades, bemyndigades Kongl. Maj:ts beskickning i Paris, jemlikt nådigt beslut den 7 december 1877, att föreslå franska Regeringen alternativa anordningar åsyftande traktatens fortfarande bestånd och deribland i främsta rummet traktatens förlängning på ett års tid. Detta alternativ bifölls af franska Regeringen.

En ytterligare förlängning på ett års tid egde derefter rum jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 27 november 1878.

Följande år tog franska Regeringen initiativ att föreslå förlängning af traktaten tillsvidare, dock icke utöfver sex månader efter utfärdandet af en ny allmän tulltariff i Frankrike. Denna begränsning betingades af en den 4 augusti samma år uti Frankrike utfärdad lag. Kongl. Maj:t fann vid föredragning den 21 november franska Regeringens förslag böra bifallas, likväl under förbehåll att förlängningen icke utan särskild, ny öfverenskommelse finge utsträckas utöfver den 1 januari 1881. Detta vilkor blef af franska Regeringen godkändt och traktaten sålunda ånyo förlängd.

Ehuru arbetet på omförmälda allmänna tulltariff alltjemt fullföljdes, blef det mot slutet af året 1880 uppenbart, att tariffens promulgerande i Frankrike icke

3 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

skulle kunna ega rum förrän tidigast under första hälften af 1881. För att betrygga traktatens fortfarande bestånd blef det sålunda nödvändigt att föreslå franska Regeringen en ytterligare förlängning.

Jemlik t Kongl. Maj:ts beslut den 29 november 1880, bemyndigades derför Kongl. Maj:ts minister i Paris att med franske utrikesministern utvexla en deklaration, enligt hvilken traktaten blefve förlängd, utöfver den 1 januari 1881,

för en tid, som skulle utlöpa sex månader efter den dag, då någondera af de

kontraherande makterna för den andra tillkännagifvit sin afsigt att låta traktaten till kraft och verkan upphöra. En längre uppsägningstid kunde, på grund af ofvan åberopade franska lag af den 4 augusti 1879, icke ifrågasättas. Deklaration härom undertecknades i Paris den 30 november nästlidet år. — Sedan franska kamrarnes behandling af den nya allmänna tulltariffen slutligen blifvit fullbordad under loppet af april månad innevarande år, blef tariffen den 8 näst-

lidne maj promulgerad. Samma dag tillkännagaf härvarande franske minister sin

Regerings afsigt att låta traktaten af den 14 februari 1865 till kraft och verkan upphöra; hvarjemte han meddelade, att franska Regeringen för sin del vore beredd att ingå i underhandlingar om afslutande af en ny traktat. Af den skriftvexling i ämnet, som allt sedan dess pågått med Kongl. Maj:ts minister i Paris, framgick likväl snart, att franska Regeringen önskade uppskof med underhandlingarne, intill dess att de mellan franska och storbritanniska Regeringarne redan påbörjade förhandlingar kunde anses gifva förhoppning om framgång.

Att den genom lagen af den 4 augusti 1879 för åstadkommande af nya traktater medgifna tidrymd af sex månader var särdeles knappt tilltagen, var redan från början temligen påtagligt, men blef det snart i än högre grad, då svårigheter yppade sig vid förhandlingarne mellan Frankrike och Storbritannien. Till följd af påtryckningar från främmande regeringar, som ock drifven af eget intresse, beslöt sig derföre franska Regeringen i början af juni månad att begära kamrarnes bemyndigande till någon ytterligare förlängning af samtliga nu gällande handelstraktater. Så snart Kongl. Maj:ts minister i Paris meddelat denna franska Regeringens afsigt, erhöll han uppdrag, att för franska Regeringen påpeka vigten deraf, att förlängningen utsträcktes till sex månader, ty endast genom en sådan utsträckning kunde det blifva för svenska Riksdagen och norska Storthinget möjligt att under nästinstundande lagtima möten med tillräckligt rådrum pröfva den traktat, som då kunde vara färdig att dem föreläggas. Medan skriftvexling härom pågick, fick emellertid franska Regeringen anledning att ändra åsigt i fråga om tidpunkten för underhandlingarnes början och inbjöd genom sin härvarande minister under den 19 juni Kongl. Maj:ts Regering att omedelbart i Paris inleda förhandlingar om afslutande af ny handelstraktat. I sammanhang härmed . tillkännagaf ministern, att franska Regeringen beslutat sig begära parlamentets samtycke att för en tidrymd af tre månader förlänga de under den 8 sistlidne maj uppsagda och . således den 8 nästkommande november utlöpande

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

traktaterna. — Denna förlängning skulle likväl endast tillgodokornma de makter, som före den 8 november med Frankrike afslutat nya överenskommelser. Denna inskränkning har sedermera blifvit så till vida förändrad, att förlängningen skulle vara tillämplig jemväl på traktater med de makter, hvilkas underhandlingar vid den sist angifna tidpunkten framskridit så långt, att ett gynsamt resultat vore att snart förvänta.

Sedan denna inbjudning blifvit Kongl. Norska Regeringen meddelad med anhållan att snarast möjligen derom afgifva underdånigt betänkande, har departementet för det inre i ett af Kongl. Norska Regeringen tillträdt föredrag af den 24 juni anfört hufvudsakligen följande:

Senast församlade Storthings tullkomité hemstälde till Storthinget i sitt betänkande angående tulltariffen för 18V781—18'5%82 att fatta följande beslut:

»Regeringen anmodas draga försorg derom, att det vid en eventuel förnyelse af traktaten med Frankrike beredes Storthinget tillfälle att uttala sig om densamma, innan den sättes i kraft.»

Vid ärendets behandling i Storthinget den bO sistlidne juni bifölls betänkandet, dock med den förändring, att orden »förnyelse af traktaten» ersattes med »ny traktat», hvilken förändring afsåg att bereda Regeringen tillfälle till provisorisk förlängning af traktaten, för den händelse härom skulle blifva fråga vid traktatens utlöpande den 8 november. Departementet, som i afseende å ändamålet med nu gällande traktat, och hvad genom densamma må anses hafva blifvit ernådt, åberopar sitt om verkningarne af traktaten med Frankrike under den 7 sistlidne mars särskild! afgifna betänkande, förklarar sig anse det ligga i handelns och sjöfartens intresse att ånyo söka erhålla en traktat med Frankrike och finner för den skull all anledning tillstyrka, det underhandlingar, jemlikt det af franska Regeringen framstälda förslag, öppnas om afslutande af en ny traktat.

I fråga om hvad under dessa förhandlingar särskildt för Norges del bör iakttagas, förutsätter departementet, att i mån af förhandlmgarnes framskridande nödiga meddelanden komma att göras, som kunna sätta departementet i tillfälle att närmare uttala sig om de särskilda punkter, som kunna bringas å bane. —- Under förutsättning af att skäl torde föreligga att, i likhet med hvad som skedde vid afslutandet af nu gällande traktat med Frankrike, såväl från svensk som från norsk sida utse personer med särskilda insigter att biträda Kongl. Maj:ts minister i Paris vid de förestående underhandlmgarne, tillkännagifver sig departementet, som för Norges del tillstyrker ett sådant tillvägagående, hafva under hand förvissat sig om professorn dr O. J. Broch’s samtycke till öfvertagande af ett sådant uppdrag.

Innan jag nu går att för egen del uttala mig om lämpligheten att antaga franska Regeringens inbjudning, torde det tillåtas mig att framhålla några af de omständigheter, som synas mig ega en hufvudsaklig betydelse för de Förenade Rikenas handels- och sjöfartsförhållanden med hänsyn till Frankrike. Jag vill då

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

i främsta rummet erinra, att, sedan genom 1865 års sjöfartstraktat en betydlig nedsättning i tonnageafgifter för svenska och norska fartyg i franska hamnar blifvit vunnen, den franska lagen om handelsflottan af den 19 maj 1866 fullständigt upphäfde tonnageafgifter på främmande fartyg. Den frihet från tonnageafgifter, som de Förenade Dikenas handelsflottor alltså för närvarande åtnjuta i Frankrike, är sålunda icke tryggad genom någon internationel öfverenskommelse, och det synes ligga nära till hands att befara, att, derest icke en sådan trygghet kan vinnas, kraftiga fordringar på upphäfvande af denna förmån skola inom Frankrike icke blott framställas, utan ock vinna afseende från den lagstiftande maktens sida. Jag behöfver till stöd för en sådan åsigt blott erinra om det mot gällande traktaters anda, om ock icke mot deras bokstaf stridande premieringssystem till förmån för franska fartyg, hvilket genom lagen om handelsflottan af den 29 januari innevarande år blifvit infördt.

Hittills hafva hyflade trävaror kunnat tullfritt införas i Frankrike; den nya franska tulltariffen belägger dem deremot med en införselstull af 1 franc per 100 kilogram. Från många håll, såväl i Sverige som i Horge, har framhållits, att denna införselstull skulle komma att verka såsom ett införselsförbud. Men icke nog härmed. En särskild tilläggsafgift kommer enligt tariffens bestämmelser att drabba vissa europeiska produkter, som till Frankrike införas från annat land än produktionslandet, och bland dessa produkter finnes upptagen artikeln trävaror (»bois communs»). På dubbelt sätt kommer således den nya franska tullagstiftningen att drabba en af våra förnämsta exportartiklar, derest icke en ändring härutinnan kan åstadkommas på underhandlingens väg.

An mera omildt drabbas en af Horges allra vigtigaste exportartiklar, fisk, af den bestämmelse i den nya tariffen, som belägger stockfisk och klippfisk med en införselstull af 48 francs per 100 kilogram.

I fråga slutligen om den för Sverige så vigtiga artikeln jern, innehåller den nya tariffen väl samma siffror för de från Sverige i mera betydande qvantiteter exporterade slag, men med vissa närmare bestämmelser i afseende på rubrikerna, hvilka kunna hafva en vidtgående betydelse.

Af hvad jag nu i korta drag anfört, är tydligt, att jag för min del finner det vara af stor vigt, att underhandlingar öppnas med Frankrike för åstadkommande af en förmånligare ställning för vår export, än den som genom den nya tariffens oförändrade tillämpning skulle beredas densamma, samt för tryggande af vår sjöfart i den gynnsamma ställning den nu intager. Då härtill kommer, att franska Degeringen vid de svårigheter, som yppats vid underhandlingarne med Storbritannien, måste fästa en särskild vigt vid att kunna utan dröjsmål inleda underhandlingar med andra makter, synes mig omtankan om vår fördel lika mycket som bevarandet af det goda förhållandet till Frankrike betinga ett bifall till franska Degeringens förslag.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Val qvarstår den olägenhet att, då förlängningen af den nu gällande traktaten icke kan sträckas öfver den 8 februari 1882, en mellantid kan tänkas inträda, under hvilken den gamla traktaten upphört att gälla, och den nya — hvilken, derest tariffsatser komma att deruti intagas, Riksdagen såväl som Storthinget, enligt min åsigt, böra sättas i tillfälle att pröfva, innan den af Kongl. Maj:t ratificeras — ännu icke trädt i kraft; men jag är öfvertygad, att, sedan underhandlingarne väl en gång ledt till afslutande af en ny traktat, skall med all säkerhet kunna från fransk sida påräknas det tillmötesgående, att denna olägenhet varder genom särskilda lagstiftningsåtgärder undanröjd.»

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Themptander yttrade derefter:

»Då de nu gällande handels- och sjöfartstraktaterna mellan de Förenade Rikena och Frankrike äro från det senare landets sida uppsagda och löpa till ända under loppet af innevarande år, och den franska Regeringen nu inbjudit de Förenade Rikenas Regering att omedelbarligen öppna underhandlingar om afslutande af ny traktat, lära visserligen dels hänsynen till de vigtiga intressen, hvilka den svenska Regeringen har att bevaka för att åt landets exportartiklar, trä och jern, bereda den lättade afsättning på den franska marknaden, som genom en handelstraktat kan ernås, dels ock önskvärdheten att betrygga och om möjligt utsträcka de förmåner, den svenska sjöfarten i franska hamnar åtnjuter, icke medgifva, att svenska Regeringen vägrande besvarar denna inbjudning.

Skulle nämligen nya traktater komma till stånd mellan Frankrike och andra länder och vårt land vara stäldt utom kretsen af de länder, hvilka hade sina kommersiella förbindelser med Frankrike på sådant sätt ordnade, och detta vore beroende derpå, att svenska Regeringen undanskjutit det erbjudna tillfället att med Frankrike inlåta sig i de nu föreslagna underhandlingarne, skulle Sverige, i fråga om export- och sjöfartsförhållanden med Frankrike, komma i en mindre gynsam ställning än de makter, hvilka afslutat traktat, och detta utan att regering och representation egt tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida icke de eftergifter, Frankrike af oss kunde fordra såsom vilkor för en traktat, väl uppvägdes af de förmåner, vi kunde betinga oss af Frankrike.

Eftersom det traktatsystem, Frankrike fullföljer, hvilar på förutsättningen, att fördelar inom det ena landet skola vinnas genom motsvarande eftergifter af det andra landet eller inskränkningar i dess frihet att förfoga öfver sin lagstiftning i vissa afseenden under en viss tid, måste lämpligheten af en traktats afslutande blifva beroende på ett sorgfälligt afvägande af hvad man å ena sidan har att vinna och å den andra sidan måste gifva i gengäld, och ett sådant afvägande åter är omöjligt, derest icke man genom en underhandling fått erfara vidden af de från andra parten uppställda och vidhållna anspråken, samt beskaffenheten af de från hans sida lemnade förmåner. Om jag således icke kan annat än tillstyrka underhandlingars inledande, måste jag dock i underdånighet fästa

Kontjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 7

uppmärksamheten derpå, att den närvarande tidpunkten, med afseende på våra förhållanden, ingalunda lämpar sig väl derför. I följd af Riksdagens begäran om en utredning af våra näringars ställning är den s. k. tullkomitén sysselsatt med detta värf, efter hvars afslutande komitén har att uppgöra förslag till ny tulltaxa. Önskvärdheten af att denna utredning och detta förslag funnits utarbetade till ledning vid traktatsförhandlingarne ligger i öppen dag, och att, oaktadt dessa arheten ännu icke äro fullbordade, jag tilltrott mig att i underdånighet förorda traktatsförhandlingar med Frankrike, beror endast derpå, att en ny traktat, hvars hufvudsakliga uppgift bör vara att tillförsäkra oss i Frankrike, likasom att å vår sida lemna Frankrike den behandling, som tillkommer den mest gynnade nation, icke efter mitt förmenande hör omfatta ett större antal af vår tulltaxas tariffbestämmelser, utan torde kunna inskränkas till att fixera tullsatsen endast för ett fåtal artiklar, som i Frankrikes export intaga ett mera framstående rum. Genom en sådan begränsning af traktatens omfattning skulle tullkomiténs arbete i de väsendtligaste delar blifva oberördt af traktatsförhandlingarne, och i fråga om de tullsatser, som skulle blifva föremål för nämnda förhandlingar, kunna under dessas gång separat-utlåtanden med lätthet inhemtas från tullkomitén.

Slutligen anhåller jag att i underdånighet få uttala min uppfattning derom, att, såvida förhandlingarne skulle leda till en traktats uppgörande och deri, såsom naturligtvis då är att för visso antaga, komma att inflyta bestämmelser, hvilka falla inom området för svenska Riksdagens beslutanderätt vare sig i fråga om tullbeskattning, bevillning eller eljest, något slutligt godkännande af traktaten från Regeringens sida och således än mindre någon tillämpning af densamma icke kan af mig tillstyrkas, förrän traktaten olifvit understäld Riksdagens pröfning och af densamma godkänd; börande efter min tanke denna hos Riksdagen förekommande behandling af traktaten vid förhandlingarne framhållas såsom väsendtligen bestämmande för traktatens definitiva karakter.»

Svenska statsrådets öfrige ledamöter förenade sig med Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena och Herr chefen för finansdepartementet.

Norska statsrådets ledamöter instämde, under åberopande af hvad i norska Regeringens underdåniga betänkande blifvit anfördt, i Hans Excellens Herr Ministerns för utrikes ärendena yttrande.

Herr Ministern för utrikes ärendena anförde vidare:

»Under förutsättning att Eders Kongl. Höghet gillar den af svenska och norska statsrådet nu enhälligt uttalade åsigt om lämpligheten att antaga franska Regeringens inbjudning, tillhör det mig att afgifva förslag om sättet för underhandlingarnes förande.

Jag tillstyrker den af norska Regeringen förordade åtgärd, att en svensk och en norsk man utses att vid underhandlingarne biträda ministern i Paris, och torde dessa personer böra i hvartdera rikets statsråd, så fort ske kan, utses. — Någon fullständig instruktion lärer icke för de Förenade Rikenas fullmäktig kunna

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

utfärdas, förrän franska Regeringen meddelat sina erbjudanden och fordringar. Det torde ock för närvarande göra tillfyllest, att jag bemyndigas meddela ministern i Paris hufvuddragen af de yrkanden, som böra från de Förenade Rikenas sida framställas och som torde kunna sammanfattas sålunda:

1) tillförsäkrande åt de Förenade Rikenas sjöfart af de fördelar, hvaraf den för närvarande på grund af traktat eller fransk lagstiftning är i åtnjutande;

2) begäran om tullnedsättning vid införsel till Frankrike för ett inskränkt antal svenska och norska produkter, såsom trävaror, fisk, jern, samt yrkande att de franska produkter och tillverkningar, i afseende å hvilka det ifrågasattes, att de Förenade Rikena skola binda sin tullagstiftning, likaledes inskränkas till ett fåtal af de mest betydande;

3) begäran om upphäfvande eller åtminstone nedsättning af den tilläggsafgift, som vid indirekt införsel till Frankrike enligt den nya allmänna tariffen kan drabba svenska och norska produkter;

4) ömsesidigt tillförsäkrande, i allt hvad som rörer handel och sjöfart, af den mest gynnade främmande nations behandling, der ej likställighet med egna undersåtar kan beviljas;

5) yrkande att traktatens giltighet göres beroende af de respektive nationalrepresentationernas godkännande, så att dess ratifikation icke utlofvas, förrän sådant godkännande blifvit gifvet.»

Sedan svenska och norska statsrådets ledamöter förklarat sig instämma jemväl uti hvad af Herr Ministern nu senast blifvit yttradt och hemstäldt,

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten antaga franska Regeringens inbjudning att i Paris öppna underhandlingar om afslutande af en ny handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, samt till de Förenade Rikenas fullmäktig vid dessa underhandlingar utse och förordra Kongl. Maj:ts minister hos Franska Republiken m. m. Hans Excellens Herr G. C. Sibbern, äfvensom besluta, att till ministerns biträde vid underhandlingarne skall, så fort ske kan, en kommissarie i hvartdera rikets statsråd utses, samt att i afvaktan derpå, att fullständig instruktion må kunna för de Förenade Rikenas fullmäktig utfärdas, Ministern för utrikes ärendena bemyndigas att, i öfverensstämmelse med hvad af honom blifvit anfördt, meddela hufvuddragen af de yrkanden, som vid underhandlingarne böra från svensk och norsk sida framställas.

In fidem

Au g. Gyldenstolpe.

Konfjl, Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

2.

Protokoll öfver ntrikesdepartementsärende, hållet inför Mans May.t Konungen i statsrådet i Malmö den 21 juli 1881.

När v arande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden Hederstierna,

Richert.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstälde i underdånighet att, sedan Kongl. Maj:t vid underdånig föredragning i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 1 innevarande månad behagat, med antagande af franska Regeringens inbjudning att i Paris öppna underhandlingar om afslutande af en ny handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, förordna Kongl. Maj:ts minister hos Franska Republiken Hans Excellens Herr G. C. Sibbern till de Förenade Rikenas fullmäktig vid dessa underhandlingar samt besluta att till ministerns biträde vid underhandlingarne skulle, så fort ske kunde, i hvartdera rikets statsråd utses en kommissarie, Kongl. Maj:t nu täcktes sådan kommissarie för Sveriges del utse; och

behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt statsrådets enhälliga tillstyrkande, dertill i nåder förordna Kongl. Maj:ts ministerresident vid Kongl. spanska hofvet m. m. H. Åkerman; och skulle framdeles på chefens för civildepartementets föredragning bestämmelse träffas om den godtgörelse ministerresidenten Åkerman eger att såsom kommissarie uppbära.

In fidem M. Björnstjerna,

10 Kongl. fylajdn Nåd. Proposition N;o 2.

3.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Med anledning af inledda underhandlingar emellan de .Förenade Rikena och Frankrike om afslutande af en ny handelstraktat och dervid från fransk sida till förmån för varuinförseln från Frankrike hit till riket ifrågasatt ändring i vissa bestämmelser uti svenska tulltaxan har Herr Statsrådet behagat infordra tullkomiténs yttrande.

Sedan komitén fått emottaga den i nyssberörda hänseende från Frankrikes sida gjorda framställning äfvensom afskrift af ett yttrande, som chefen för norska finansdepartementet den 5 sistl. juli afgifvit rörande tullsatsen på vin vid införsel till Norge och utdrag af den norske kommissariens, professor Brochs berättelse angående första sammanträdet vid ifrågavarande underhandling, samt Herr Statsrådet derjemte behagat under komiténs förhandlingar antyda de ändringar i franska tulltaxan, som till förmån för införsel till Frankrike af våra hufvudsakliga exportartiklar, såsom jern, trä och papper, antagligen komme att från svenska Regeringens sida äskas och, jemte bibehållande af nu i Frankrike gällande sjöfartsbestämmelser, göras till vilkor för afslutande af ny handels- och sjöfartstraktat, går komitén att afgifva det infordrade yttrandet.

Härvid torde böra förutskickas den allmänna erinran, att, då komitén i sin nuvarande sammansättning hittills varit uteslutande sysselsatt med den utredning af våra hufvudsakliga näringars nuvarande ställning, som komitén fått sig förelagd och som bort föregå utarbetande af förslag till ny tulltaxa med dervid fästad hänsyn bland annat till jemnare fördelning af den beskattning, som genom tullafgifter skall utgöras, och komitén således ännu icke varit i tillfälle att bringa under öfverläggning de allmänna grundsatser, på hvilka den nya tulltaxan bör byggas, än mindre att med följdriktig tillämpning af samma grundsatser upprätta förslag till de särskilda taxebestämmelserna, komitén icke kunnat undgå att erfara stora betänkligheter vid att nu på förhand uttala någon bestämd mening angående de ur det helas sammanhang lösryckta artiklar, i afseende på hvilka från Frankrikes sida äskas förändrade och ytterligare nedsatta tullafgifter.

Men icke blott denna formela betänklighet utan ock en annan i sak ingalunda mindre beaktansvärd har framställt sig vid bedömandet af de franska anspråken i allmänhet och torde derföre böra i ett sammanhang omförmälas, den nämligen, att de ifrågasatta ytterligare nedsättningarne i vår tulltaxa nästan utan undantag afse sådana artiklar, hvilka, i förhållande till varuvärde och umbärlig-

11 Kongl. Maj:U NM. Proposition N:o 2,

het, enligt den af svenska Riksdagen under senare år otvetydigt uttalade och, om man afser utjemnande af tullbeskattningen olika lottade samhällsklasser emellan, visserligen icke oberättigade mening, skäligen kunde och borde åsättas förhöjda tullafgifter, hvarföre också 1880 års Riksdag, för den händelse, att franska handelstraktaten icke blefve förnyad, för flere bland dessa artiklar, såsom här nedan skall vidare omförmälas, bestämde alternativa mer och mindre förhöjda tullsatser.

Komitén, i hvars förevarande arbete öfverdirektören Styffe, i följd af vistelse på utrikes ort, icke kunnat deltaga, har emellertid, med några meningsskiljaktigheter, som vid de särskilda frågorna skola anföras, desto hellre funnit nämnda betänkligheter höra vika, som komiténs flertal obetingadt omfatta den mening, att en ny handels- och sjöfartstraktat med Frankrike, genom hvilken Sveriges vigtiga exportartiklar, såsom Herr Statsrådet antydt och komitén förutsätter, kunna beredas afsevärda fördelar i gynnad och för längre tid betryggad afsättning på den stora franska marknaden, samt svenska handelsflottan, som intager ett så betydande rum inom vårt näringslif, jemväl bibehålies vid nuvarande gynsamma behandling i franska hamnar, vara af den framstående vigt, att vid sidan deraf de olägenheter, som af traktatsaftalet möjligen kunna uppkomma genom i vissa fall bristande i följdriktighet vid tulltaxans uppställning samt genom oegentlighet vid afvägning af olika artiklars relativa tullbeskattning, icke böra tillmätas någon afgörande betydelse.

Efter dessa allmänna erinringar öfvergår komitén till de särskilta framställningar, som från Frankrikes sida blifvit gjorda till föremål för underhandlingen.

Dervid möter först en uttalad önskan, att de skilda tullsatserna i Sverige och Norge måtte bringas till öfverensstämmelse sins emellan.

Komitén antager, att härmed afses endast de tullsatser, som gjorts till föremål för underhandlingen; och i den mån komitén funnit en sådan onekligen önskvärd likställighet kunna från svensk sida tillstädjas, har komitén i sina följande förslag iakttagit detta. Men något allmänt och ovilkorligt medgifvande i detta hänseende lärer icke kunna lemnas, då de Förenade Rikenas hela tull-lagstiftning, beroende af de begge ländernas skiljaktiga ekonomiska och finansiela förhållanden, är i väsentliga delar mycket olika.

För plymer, hvarå tullsatsen, rätt beräknad, enligt gällande tulltaxor nu utgör i Sverige 972 fr. 22 cent. och i Norge 500 fr. pr 100 kilo, äskas från Frankrikes sida nedsättning till 300 fr., hvilket i svenskt mynt skulle innebära en nedsättning från 7 kr. till 2 kr. 16 öre pr kilo.

Härvid bör erinras, att tullafgiften å plymer enligt 1863 års tulltaxa hos oss utgjorde 15 rdr pr skålp. och att denna tullafgift genom 1865 års handelstraktat nedsattes sistnämnde år till 7 rdr 50 öre och år 1867 till 3 rdr, närmast motsvarande nu varande tull af 7 kr. pr kilo, samt att 1880 års Riksdag, under

12 JTongl. 3Iaf:ta Nåd. Proposition N:o 2.

förutsättning att franska liandelstraktaten icke komme att förnyas, alternativt bestämde tullafgiften till 10 kr. pr kilo.

Emot en ytterligare nedsättning möta således här ofvan anförda betänkligheter; men då hela importen i medeltal under åren 1877—1879 inskränkt sig till 602 kilo och den yrkade tullnedsättningen skulle för statskassan, efter denna import beräknad, föranleda en minskning i inkomst af allenast 2,914 kr., samt icke heller någon inhemsk näring af nedsättningen blefve berörd, anser komitén sig, under ofvan anförda förutsättning, kunna tillstyrka hufvudsakligt tillmötesgående, dock att för vinnande af en lämpligare siffra vid tullbehandlingen, afgiften utjemnas till 2 kr. 20 öre pr kilo.

Tullsatsen å spritad fjäder utgör rätteligen i Sverige 48 fr. 61 cent, och i JSTorge 46 fr. 30 cent. pr 100 kilo. Från fransk sida äskas likhet och den lägre tullafgiften, som således skulle hos oss nedsättas, från 35 till 33 öre pr kilo. — Härvid möter icke någon betänklighet, då, efter 3 års medelimport, tullförlusten blefve allenast 10 kr. och fjäderspritning icke kan räknas till något af de näringsfång, hvilka taga tullskydd i anspråk.

Fisk, inlagd, drager i Sverige en tull, efter beräkning i franskt mynt, af 83 fr. 33 cent. och i Norge 55 fr. 56 cent. pr 100 kilo, i hvilken lägre tullsats från Frankrikes sida yrkas nedsättning med 20 fr., lika för begge de Förenade .Rikena. Denna tullnedsättning hos oss från 60 öre till 26 öre pr kilo skulle efter angifven medelberäkning vålla en minskning af statsinkomsten med 1,860 kr. och kan icke ur den synpunkten synas betänklig. Måhända vore dock önskligt, att tullafgiften bestämdes till likhet med den å konserver, eller 30 öre pr kilo, helst vissa Åskslag inkomma under denna rubrik och afgiftsbeloppet äfven vore i tullberäknings hänseende lämpligare. Komitén anser sig härvid böra bemärka, att 1880 års Riksdag för konserver bestämde alternativ tullförhöjning till 50 öre pr kilo.

I afseende å artikeln socker, raffineradt, tullbeskattadt efter franskt mynt med 45 fr. 83 cent, i Sverige och med 61 fr. 11 cent. i Norge, hafva de franska underhandlarena äskat lika och den lägre tullsatsen, hvilken framställning likväl, efter hvad professor Broch s ofvan omförmälda berättelse gifver vid handen, afsett endast likhet i den surtaxe, hvarmed raffineradt socker är belagdt utöfver den för råsocker stadgade tull, hvilken surtaxe i Sverige uppgår till 9 xf2 öre och i Norge till endast 8 öre per kilo.

Grenom 1865 års handelstraktat bestämdes i detta hänseende allenast, att tullen å raffineradt socker icke finge med mer än 50 proc. öfverstiga råsockertullen. Denna maximibestämmelse har i den svenska tulltaxan under senare åren lemnats ouppnådd. Man har sorgfälligt afvägt alla de ganska invecklade omständigheter, som i ett land der, såsom i Sverige, sockerraffinering är en gammal och ' betydande fabriksrörelse, borde på rättvist bestämmande af skilnaden i tulltaxorna inverka; och man har dervid icke kunnat underlåta att fästa behörigt afseende

Kong t. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2. 13

äfven på det bekanta förhållandet, att det gifves länder, hvarest sockerförädlingen icke obetydligt gynnas genom nog hög drawback. Det har också visat sig, att den här stadgade tullskilnaden tillåter införsel af raffineradt socker till ungefär halfva beloppet af landets förbrukning. Vid dessa förhållanden finner sig komitén, med hänsigt både till den betydande statsinkomst, som nu stadgade tullafgifter lemna, och till det rättvisa afseende, som den inhemska förädlingsnäringen förtjenar, icke kunna tillstyrka medgifvande af någon nedsättning under nu gällande proportion i tullafgifterna å rå- och raffineradt socker.

Innan 1865 års handelstraktat med Frankrike trädde i kraft, utgjorde införseltullen i Sverige å vin, alla slag, på fastager 14 öre pr skålp. och på buteljer 1 rdr 75 öre pr kanna. Genom nämnde traktat nedsattes dessa tullafgifter för vin af t. o. m. 21 procents alkoholhalt till respektive 7 öre och 55 öre, och äro dessa tullafgifter i gällande tulltaxa utförda till närmaste motsvarighet af 16 öre pr kilo och 21 öre pr liter, utgörande 22 fr. 92 cent. pr 100 kilogram och 29 fr. 17 cent. pr hektoliter — i Norge 23 fr. 6 cent. för 100 kilo och 28 fr. 47 cent. för hektoliter, utan afseende på vinets styrka. I dessa tullsatser har från Frankrikes sida blifvit ifrågasatt den väsentliga förändring, att afgiften skulle sättas lika för vin på fat och på buteljer och bestämmas till allenast 10 fr. pr hektoliter, hvilken tullsats dock enligt professor Brochs berättelse blott skulle gälla vin af lägre än 16 % alkoholhalt, hvaremot starkare vin icke skulle hemfalla under någon traktatsbestämmelse.

Då 21 procents alkoholhalt hos oss nu utgör gränsen för vinets af styrkan beroende lägre eller högre tullbeskattning, angifva icke våra tulljournaler och på dem beroende statistiska berättelser de qvantiteter vin från och med 16 till och med 21 procents alkoholhalt, som blifvit till riket införda; och en fullkomligt exakt beräkning af den minskning i tullinkomst, som skulle uppstå genom antagande af Frankrikes ofvannämnda förslag, kan följaktligen icke på denna grund uppgöras, men då genom omfattande undersökningar är utrönt, att af viner, som i handeln allmännast förekomma, de spanska och portugisiska vinerna, äfvensom vissa slag vin från Cette och från Messina hålla mera än 16 procent alkohol, kan efter de olika länder, från hvilka införsel af vin egt rum, med ganska stor sannolikhet antagas, att af de på fat införda vinerna af till och med 21 procents alkoholhalt 2/;):delar understigit och 1 ,:del öfverstigit gränsen, 16 procent, hvaremot nästan hela införseln af vin på buteljer kan antagas hafva fallit under nyssnämnde gräns. Med dessa antaganden skulle, efter medelimporten under åren 1877—1879, den af Frankrike äskade tullnedsättuing vålla svenska statskassan en minskning i inkomst åt vin på fat till belopp åt omkring 140,000 och af vin på buteljer af omkring 96,000 kronor, eller tillsammans 236,000 kronor.

O afse dt denna, i och för sig ganska betydande statsförlust möta andra mycket afsevärda betänkligheter mot en så betydande tullnedsättning för en vara af ifrågavarande beskaffenhet. Under det Sverige af flere skäl tid efter annan förhöjt till-

14 Kong!'. Majd» Nåd. Proposition, N:o 2.

verkningsafgiften ooli införselstullen å bränvin samt fråga jemväl är å bane, att belägga öltillverkningen med särskild beskattning, måste det förekomma synnerligen anmärkningsvärd!, om införseltullen å vin blefve ytterligare och i betydlig mån nedsatt. Det må väl kunna sägas, att dessa olika dryckesvaror icke i någon större omfattning ersätta hvarandra och att, derest svaga och billiga viner kunde mera allmänt ingå i den allmänna förbrukningen äfven bland de mindre bemedlade klasserna, sådant i visst hänseende snarare vore till gagns än till skada; men de faktiska förhållandena och svenska folkets vanor och föreställningssätt lemna föga grund för en sådan förutsättning. Sistlidne års Riksdag gaf ock tillkänna ett helt annat åskådningssätt, då Riksdagen, för det fall att franska handelstraktaten icke blefve förnyad, bestämde tullsatsen för allt vin af till och med 25 procents alkoholhalt på fastager till 30 öre pr kilo och på buteljer till 65 öre pr liter, utgörande i förra fallet mer än 4 gånger och i det sednare mer än 9 gånger den tullafgift, som från franska sidan nu äskas.

I betraktande af dessa förhållanden har komitén enhälligt beslutat att. afstyrka en så beskaffad nedsättning som den af Frankrike ifrågasatta, alla dock under antagande, att gränsen för lägre och högre tullbeskattning å vin efter dess alkoholhalt lämpligen kunde och borde nedsättas till 16 procent.

Inom komitén hafva deremot skiljaktiga meningar yppat sig i frågan, dels huruvida lika tullsats kunde medgifvas för vin på fat och för vin på buteljer, dels ock om tullsatsens belopp i ena och andra hänseendet. Sålunda hafva al de 11 ledamöter, hvilka deltogo i behandlingen af denna fråga, sex ledamöter, nemligen Dahl, Lönegren och Boström, hvilka tillika på här förut anförda skäl icke ville tillråda någon nedsättning i nu stadgade afgifter, samt Nils Larsson, Wahren och Anders Person förordat bibehållandet af olika tullafgifter för vin på fastager och för vin på buteljer, under det deremot fem ledamöter, Bennich, Wijk, Arnberg, Oavallin och Gustaf Ericsson, varit af den mening, att om tralctaktsunderhandlingarne skulle ådagalägga, att Frankrike oeftergifligen fordrar den äskade likställigheten emellan tullafgifterna för vin på fat och på buteljer, en sådan likställighet hellre borde medgifvas, än de fördelar för vårt land uppoffras, som genom traktataftalet förutsättas kunna beredas; och detta så mycket snarare, som den skiljaktighet i varans värde, hvilken förmenas vara kännetecknad genom olika emballager, i sjelfva verket träffade endast en jemförelsevis ytterst obetydligdel finare viner, under det den största delen äfven af de på buteljer införda vinerna otvifvelaktigt utgjordes af mycket medelmåttiga qvaliteter, oftast ingalunda dyrbarare än de, som infördes på fat och här tappades.

Komiténs sistnämnde fem ledamöter voro ock af den mening, att den tullnedsättning, som ytterst kunde medgifvas, borde inskränkas till 15 öre pr liter för allt vin under 16 proc. alkoholhalt, eller till obetydligt mera än 20 fr. pr hektoliter och således omkring dubbelt det belopp, som från Frankrikes sida är vordet äskadt.

15 Kongl. Maj-ts Nåd. Proposition N:o 2.

De komiténs ledamöter, hvilka åter väl ville bibehålla skiljaktiga tullsatser för vin på fastager och på buteljer, men tillika, derest traktatens afslutande blefve beroende af någon jemkning i nuvarande tullafgifter, icke ville motsätta sig eu sådan jemkning, uttalade sig för medgifvande af en tullnedsättning till 15 öre pr kilo för vin på fat och till 20 öre pr liter för vin på buteljer, hvilken mening således torde vid sammanjemkning af rösterna inom komitén böra anses innefatta pluralitetens förslag, genom hvars antagande en minskning i statsinkomster af omkring 29,000 kr. kan beräknas skola uppkomma, då uppoffringen deremot, enligt minoritetens här förut anförda mening, uppginge till omkring 63,400 kr.

Särskild P. M. upptagande jemförelse emellan tillverkningsafgiften för bränvin och tullsatserna å vin bifogas. Betydelsen af en sådan jemförelse, uppstäld i norska finansdepartementets ofvan omförmälda skrifvelse, torde dock vid traktatsförhandlingarne och bestämmande af tullsatserna å vin under 16 proc. alkoholhalt ega föga inflytande. I dessa svagare viner är det nemligen ingalunda alkoholhalten, som betecknar varans värde och den skäliga grunden för tullbeskattningen.

För bränvin och likörer yrkas från Frankrikes sida lika tullsatser i Sverige och Norge samt tillämpning af den i någotdera landet gällande lägre afgiften, hvilket yrkande, hvad angår bränvin och sprit, väl lärer böra anses afse icke tullafgiften i sin helhet, såsom beroende af de Förenade Rikenas olika afgifter på bränvinstillverkningen, utan den surtaxe, hvarmed tullafgiften å utländskt bränvin utöfver den inhemska tillverkningsafgiften förhöjes. Denna surtaxe bestämdes genom 1865 års handelstraktat för Sverige till 16 fr. pr hektoliter eller 30 öre pr kanna ren alkohol, att tillämpas endast på bränvin och sprit af vindrufvor, då varan är i Frankrike tillverkad och derifrån sjöledes direkt inkommer till Sverige; men för Norge till 15 fr. pr hektoliter ren alkohol, motsvarande 2 skilling pr norskt skålpund, att tillämpas på bränvin och sprit af hvad slag som helst på fat rum och arrak likväl undantagna, då varan från Frankrike inkommer till Norge.

Huruvida den jemförelsevis obetydliga skiljaktigheten emellan surtaxen i Sverige och Norge, föranledd af de begge ländernas olika myntsystem, för hvilka man sökte närmast utjemnade sifferbelopp i tulltaxorna, numera i tillämpningen gör sig gällande, derom vågar komitén icke uttala någon bestämd mening, då olikheter såväl i begge ländernas bränvinslagstiftning som i uppställningen af deras tulltaxor i förevarande hänseende och de vidlyftiga tabeller, som tjena till rättesnöre för tillämpningen, ganska väsentligt försvåra en fullt exakt jemförelse. Men med visshet torde dock kunna antagas, att, om någon skiljaktighet verkligen förekommer, denna måste vara af så ytterst ringa betydelse, att hvarken Frankrikes export eller de. Förenade Rikenas tullinkomst deraf taga något nämnvärdt inflytande. Till utseendet förekommer en större skiljaktighet deri, att Norge tillämpar surtaxen på alla slag bränvin och sprit, med undantag af rum

16 Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

och arrak, då deremot hos oss den traktatsenliga surtaxen endast skall ega tilllämpning på franskt drufhränvin, som direkte sjöledes hit införes. Men betydelsen af denna skenbara olikhet blir ganska ringa, då dessa tre bränvinsslag intaga ett så betydande rum i vår införsel, att alla andra slag infördt bränvin tillsammans i förhållande dertill vanligen utgör en obetydlighet. Om dessa sakförhållanden åt den förevarande frågan inrymma ytterst ringa betydelse, hvad Frankrikes intressen angår, möta deremot för Sveriges vidkommande allvarliga betänkligheter emot rubbning af nu beståndande förhållanden, så vida man vill vinna svenska Riksdagens godkännande af en ny traktat. Riksdagens obenägenhet att godkänna den nu gällande yttrade sig i synnerhet med afseende å surtaxen på det franska drufbränvinet, och denna obenägenhet fick ett nytt bestämdt uttryck i den af nästlidne års Riksdag för franskt drufbränvin alternativt beslutade förhöjning af surtaxen till likhet med den för alla andra slag bränvin och sprit gällande. Efter 3 års medelimport skulle surtaxens nedsättning till 15 öre per kanna af 50 procents styrka å alla slag bränvin tillskynda statskassan en förlust af närmare 200,000 kronor.

Svenska och norska tulltaxornas skiljaktiga föreskrifter angående införseltullen å lilcör består deri, att, enligt den svenska,, likör är åsatt en specifik tull af 76 öre pr liter, motsvarande 105 fr.. 56 cent. per hektoliter, och att bränvin tillsatt med socker eller annat ämne, hvarigenom alkoholhalten angifves origtigt å profvaren, tullbehandlas såsom likör, hvaremot i Norge likör tullbekandlas såsom bränvin och, då den vanligen torde inkomma på buteljer eller krus, drager en tull af 187 fr. 50 cent. pr hektoliter. Den hos oss på grund af 1865 års traktat ännu gällande tullsatsen förhöjde nästlidne års Riksdag alternativt till 1 kr. pr liter. Yid dessa förhållanden torde den från Frankrikes sida rörande tullafgiften å likör gjorda framställning endast afse den norska tulltaxans bestämmelser och i intet fall böra föranleda någon nedsättning af den hos oss gällande tullsats.

A väfnader, hand och snörmakeriarbeten af hel- och halfsiden, å hvilka tullsatserna, rätteligen beräknade, i Sverige variera emellan 333 fr. 33 cent. och 486 fr. 11 cent. samt i Norge emellan 324 fr. 3 cent. och 481 fr. 94 cent. pr 100 kilo, har från Frankrikes sida blifvit ifrågasatt, att en och samma tullsats måtte bestämmas och denna nedsättas med 50 procent.

Härvid måste erinras, att intill år 1865 tullafgiften å väfnader och band af helsiden utgjorde 6 rdr, å snörmakeriarbeten af hel- och halfsiden 4 rdr, samt å väfnader och band af halfsiden 3 rdr, allt per skålpund, och att dessa tullafgifter genom den då afslutade handelstraktaten nedsattes, å de förstnämnde två artiklarne till 1 rdr 50 öre och å de sistnämnde, eller väfnader och band af halfsiden, till 1 rdr eller till icke mindre än 25 och 33*/3 procent af de förut gällande tullsatserna. Utan tvifvel medgafs denna högst betydande tullnedsättning i strid både mot de allmänna grunder för reformer i

17 Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition, N:o 2.

vår tullagstiftning, som eljest gjort sig gällande och. bjudit stor varsamhet vid öfvergången från förut gällande höga afgifter, och mot svenska statskassans berättigade kraf på en å de ifrågavarande artiklarne motsvarande skälig tullafgift, allt med uteslutande afseende på den synnerligen stora vigt, som Frankrike fastade vid denna fråga; men just derföre, att den sålunda gjorda eftergiften redan gått så långt, som med rimligt skäl synes böra kunna från Frankrikes sida begäras och med den svenska statskassans och de inhemska sidenfabrikernas billiga anspråk kan vara förenligt, samt äfven af det vigtiga skäl, att en ytterligare gående tullnedsättning för silkesfabrikater skulle allt för våldsamt rubba den lämpliga och rättvisa fördelningen af tullafgifterna å de många olika slags beklädnadsämnen, som fortfarande måste ur flera synpunkter tullbeskattas, finner sig komitén icke kunna tillstyrka någon vidare nedsättning af de nu ifrågavarande afgifterna; börande komitén erinra, att tullinkomsten, som dessa afgifter inbringa, uppgår till omkring 210,000 kr. och att sistlidne års Riksdag alternativt förhöjde tullafgifterna å väfnader och band af helsiden samt å snörmakeriarbeten af hel- och halfsiden från deras nuvarande belopp 3 kr. 50 öre till 5 kr. pr kilo, hvilket nogsamt ådagalägger huru föga de nu gällande vid jemförelse till och med med Frankrikes egen tulltaxa i vissa fall låga afgifterna gillas af landets allmänna mening.

Från Frankrikes sida har vidare, beträffande införselstullen å papperstapeter blifvit äskadt, att denna införselstull, som antogs utgöra i Norge 18 fr. och i Sverige 13 fr. pr 100 kilo, skulle i begge länderna göras lika och bestämmas till 15 fr. pr 100 kilo. Förutsättningen hvad den svenska tulltaxan angår, hvilar antagligen på ett missförstånd, uppkommet genom förvexling af tapetpapper och papperstapeter. Å det förra motsvarar tullafgiften 13 fr. pr 100 kilo, men utgör deremot å de senare 19 öre pr kilo, motsvarande 26 fr. 39 cent. för 100 kilo.

Äfven å denna artikel blef genom franska handelstraktaten tullafgiften högst betydligt nedsatt, nemligen från 40 öre till 8 öre pr skålpund. Icke desto mindre har tapettillverkningen inom landet efter denna tid både till qvantitet och värde vunnit en högst betydande tillväxt. Qvantiteten har nemligen från år 1865, då den utgjorde 743,008 rullar med ett värde af 300,795 rdr, år 1879 uppgått till 2,276,722 rullar och ett värde af 633,078 kr. Och att denna tillverkning bedrifvits med stigande fördel ådagalägger jemförelsen af tapetfabrikernas taxerade inkomst, hvilken för 13 fabriker, som funnos år 1864, uppgick till 57,600 rdr och år 1878 för 14 fabriker utgjorde 90,100 kr. En stegrad utförsel af papperstapeter från 15,137 skålpund år 1870 till 86,005 skålpund år 1879, synes jemväl ådagalägga, att tapetfabrikationen, som i vårt land gynnas af rik tillgång på billigt tapetpapper, väl kan bestå i täflan äfven med en väsentligen nedsatt införselstull å utländska tapeter. Pluraliteten af komiténs ledamöter hafva derföre, under förutsättning att genom något tillmötesgående af de franska an-

18 Kongl. Majits Nåd. Proposition, N:o 2.

språken på en sådan tullnedsättning tillfälle skall beredas, att i Frankrike betinga nedsättning bland annat i der stadgade papperstull till förmån för den svenska högst betydande men länge under svåra konjunkturer tryckta papperstillverkningen, funnit sig böra tillstyrka, att nedsättning af införselstullen å papperstapeter till likhet med den i Norge gällande, eller 13 öre pr kilo, motsvarande 18 fr. pr 100 kilo, derest traktatsförhandlingarne eljest dertill föranleda, må från svensk sida medgifvas.

Från denna mening hafva komiténs ledamöter Dahl, Lönegren, Boström och Wahren varit skiljaktiga och ansett någon ytterligare nedsättning i den genom nu gällande handelstraktat redan så betydligt nedsatta tullafgiften å papperstapeter icke böra medgifvas.

Artikeln handskar, hvarå tullafgiften i franskt mynt rätteligen utgör i Sverige 333 fr. 33 cent. och i Norge 323 fr. 61 cent. pr 100 kilo, utgör jemväl föremål för Frankrikes anspråk på ytterligare tullnedsättning nemligen till 200 fr. pr 100 kilo, oaktadt tullafgiften genom nu gällande traktat nedsättas från 3 rdr till 1 rdr skålpundet, motsvarande 2 kr. 40 öre pr kilo.

Denna artikel tillhör visserligen de varor, å hvilka sistlidne års Riksdag alternativt bestämde förhöjd tull, nemligen här 4 kr. pr kilo och hvilka äfven obestridligen skulle kunna draga en sålunda förhöjd tullbeskattning; men då det lärer vara oundvikligt, att i sådana fall, der hvarken statskassan eller inhemsk näring komma att lida något nämnvärdt afbräck, ådagalägga tillmötesgående, så vida de beaktansvärda fördelar, som från vår sida böra genom en förnyad traktat sökas, skola kunna uppnås, har komitön funnit sig här böra tillstyrka ett sådant tillmötesgående. Det förekommer nemligen, att handskfabrikerna, hvilka år 1865, 11 till antalet, åstadkommo en tillverkning till värde af 103,032 rdr, år 1879 ökats till ett antal af 16 stycken med tillverkningsvärde af 470,272 kr. och i taxerad inkomst 1864 upptogos 8 fabriker till 26,000 rdr, samt 1878, 12 stycken till 75,500 kr., således under tillämpning af den lägre tullsatsen icke blott kunnat bestå i täflan, utan vunnit en ganska betydande utveckling. En nedsättning i införselstullen å handskar från 2 kr. 40 öre till 2 kr pr kilo motsvarande 277 francs pr 100 kilo, som enligt komiténs tanke kan vid traktatsunderhandlingarne medgifvas, skulle efter o års medelimport tillskynda statsverket den jemförelsevis ringa förlusten af 1,542 kr.

Jemväl å delar af ur, hvarå tullafgiften upgår i Sverige till 250 fr. pr 100 kilo och i Norge för urverk till 324 fr. 3 cent. och för delar af urverk till olika belopp efter materialets beskaffenhet, yrkas från Frankrikes sida nedsättning med 50 % i gällande tullsatserna jemte enhet emellan de begge ländernas tulltaxor. Någon betänklighet att biträda detta förslag, hvarigenom statskassan skulle i inkomst, efter medelimporten förlora 1,475 kr., men urmakeriet i landet snarare gynnas än skadas, hyser icke komitén; hemställande dock, för vinnande af en lämpligare siffra, om icke tullsatsen kunde bestämmas till 1 krona pr kilo i stället för 90 öre, som skulle utgöra 50 % af vår nuvarande tullafgift.

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

För konstgjorda blommor, å h vilka gällande tullsatsen i Sverige upgår till 1,388 fr. 89 cent. och i Norge till 500 fr. pr 100 kilo yrkar Frankrike lika och den lägre afgiften, 3 kr. 60 öre pr kilo, i stället för den nu hos oss gällande tullsatsen 10 kr.

Före 1865 års handelstraktat utgjorde tullafgiften i Sverige 22 rdr 50 öre pr Ib, hvilken tullafgift genom samma traktat nedsattes till 5 rdr och vid öfvergången till metersystemet förändrades till den här ofvannämnda med utbyte af förtullning från netto- till bruttovigt. Sistlidne års Riksdag bestämde alternativt en till 15 kr. förhöjd tull.

Detta jemte andra här förut anförda skäl tala väl emot någon ytterligare nedsättning och än mera emot den betydliga eftergift, som nu ifrågasättes. Då emellertid förevarande artikel antagligen utgör en af dem, vid hvilkas befrämjade afsättning Frankrike fäster särskild vigt, och Sverige, å sin sida, icke lärer höra undandraga sig att för vinnande af vigtiga fördelar göra sådana medgifvanden, som statskassan kan tåla och som ur andra synpunkter finnas minst störande för våra öfriga förhållanden, har komitén här likasom i fråga om tullnedsättningen för plymer, ansett sig höra tillstyrka, att den äskade tullnedsättningen bi" falles. Börande komitén uplysa, att statskassans heräkneliga förlust på denna nedsättning skulle uppgå till 9,517 kr., hvartill ytterligare kommer den minskning i tullinkomst, som blir en följd deraf, att tullafgiften å delar till konstgjorda blommor måste, till förmån för den inhemska tillverkningen, i motsvarig mån nedsättas, ehuru fråga derom nu icke blifvit vid traktatsunderhandlingen berörd.

Slutligen är ock från Frankrikes sida framställning gjord derom, att arbeten af poleradt stål, hvarå tullsatsen i Sverige antogs motsvara 81 fr. pr 100 kilo, skulle nedsättas till likhet med den i Norge gällande, som motsvarar 48 fr. pr 100 kilo. I anledning häraf torde endast behöfva uplysas, att denna framställning grundas på en äldre tulltaxa och att ifrågavarande tullsats, enligt i Sverige nu gällande taxa, är lika med den norska eller 35 öre pr kilo, som motsvarar 48 fr. pr 100 kilo.

Undertecknade hafva af komiténs öfriga ledamöter, som för en tid åtskilts, blifvit bemyndigade att å komiténs vägnar justera och aflåta denna skrifvelse.

Stockholm den 29 augusti 1881.

A. G. Bennicli.

J. IV. Arnberg.

G. W. Lönegren.

F. W. Dahl.

Nils Larson.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

Bil. A.

3?. M.

beträffande jemförelse mellan tillverkningsafgiften på bränvin och

tullsatserna å vin.

Tillverkningsafgiften för 1 kanna bränvin af 50% alkoholhalt är............... l,oo kr.

Surtaxen är för bränvin af 50 % alkobolbalt:

för franskt draf bränvin.......................................................................... 0,i5 »

» annat bränvin............................................................................ 0,5o »

För absolut alkohol eller bränvin af 100 % blir altså:

Tillverkningsafgiften pr kanna .................................................................... 2,oo »

Surtaxen pr kanna:

för franskt bränvin.................................................................................. 0,30 »

» annat bränvin................................................................................ l,oo »

En hanne-procent alkohol drager således i blandning med vatten som bränvin:

i tillverkningsafgift........................................................ ........................... 0,02 »

i surtaxe:

om från Frankrike ............................................................................. 0,oos »

>> » annan ort ............................................................................ 0,oi »

Tullsatserna för bränvin från Frankrike blefve då pr kanna:

10 % ......................... 10 x 2 + 10 x 0,3 = 23,o öre.

12 % ........................... 12 x 2 + 12 x 0,3 = 27,6 »

16 % ........................... 16 x 2 + 16 x 0,3 = 36,8 >

21 % .............................. 21x2 + 21x0,3 = 48,3 »

En blandning af alkohol och vatten torde i det allra närmaste hafva samma egentliga vigt när den förekommer som vin eller som bränvin; altså väger:

1 kanna vin från 10 % till 16 % = 2,56 kilo 1 kanna » » 22 % » 26 % = 2,55 »

hvarföre tullen på fat i förra fallet å 16,5 öre pr kilo gör......... 42,25 öre pr kanna

och i senare fallet ä 45 öre pr kilo gör..................................... I,i5 kr. » »

Bil. B.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

21 Uppgift å införda qvantiteter af nedannämnda varor åren 1877—1879.

22 Kongl. 3Ia/j:ts Nåd. Proposition N:o 2.

4.

TP. M.

Vid afslutande af nya handels- och sjöfartstraktater emellan Sverige-Norge och Frankrike torde såsom allmän regel kunna uppställas, att dessa icke blifva mindre gynsamma för de förenade rikena, än nu i detta afseende gällande överenskommelser äro. I strid härmed innefattar den under den 7 maj innevarande år i Frankrike promulgerade »Loi relative å l’étahlissement du tarif général des douanes», vissa bestämningar, på hvilka vid nu förestående underhandlingar i ämnet torde i Sveriges intresse höra fästas särskild uppmärksamhet.

Sålunda förekommer i den vid nämnda lag fogade »Tableau A. Tarif d’entrée», i fråga om metaller, under rubriken (Nio 188) »Fer en massiaux ou prismes retenant encore des scories», ett förklarande, att till sådana smältstycken skulle hänföras endast de, som innehålla mindre än 6 % slagg. Enahanda bestämning gäller (se N:o 189) för »les fers bruts en barres» eller råjern i stänger eller s. k. råstänger, som lika med smältstycken skola under angifna förutsättning bibehållas vid nu varande tullsats af fr. 4,50, men eljest draga en tull af fr. 6 pr 100 kilogram. Följden häraf skulle blifva, att för alla härifrån landet utförda smältstycken och råstänger måste betalas denna högre tull, enär det icke kan vara i industriens intresse att exportera en mindre god eller dålig vara för att vinna en minskning af tullumgälden. Att sagda bestämning är utur praktisk synpunkt synnerligen otillfredsställande eller till och med outförbar, torde lätteligen inses enär förhållandet i berörda afseende med hela partier af nämnda varor näppeligen lärer kunna utredas-

I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att stål i plåtar eller bruna varmvalsade blad af en half mm. tjocklek eller derunder, eller i plåtar eller

kallvalsade blad, klippt i hvilken form som helst (»acier en töles ou en bändes

brunes laminées å chaud etc.» samt »acier en töles ou en bändes blanches, laminées ä froid etc.», se N":o 196) blifvit åsatt en tull af 16 fr. 50 cent. pr 100 kg. i stället för nu gällande 15 fr.

Beträffande trävaror (ouvrages en bois) stadgas, att bräder, lister eller spjälor till golf, hyllade, spontade m. m. af furu eller löst träslag (planches et frises ou lames de parquet, rabotées — en sapin ou bois tendre, N:o 528), hvilka enligt ännu gällande bestämningar äro antingen tullfria eller åsätta en tull af 10 procent af värdet, skola draga en tull af 1 fr. pr 100 kg. I fråga om ej specificerade arbeten af trä (»autres ouvrages en bois, Nio 530») är tullafgiften satt till 7 fr.

pr 100 kg. i stället för nu stadgade 10 procent af värdet. Derest icke en betydlig nedsättning af denna tullsats kan åstadkommas, skulle all export från Sverige till Frankrike af s. k. byggnads- och dekorationslistverk eller, såsom det i Frankrike benämnes, »moulures pour båtiments» antagligen vara omöjliggjord. Enligt

23 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

en till Kommers-Kollegium insänd framställning af ett träförädlingsaktiebolag i Linköping, med hvilken öfverlemnats härvid fogade tablå, skulle i fråga varande tullsats för de i samma tablå upptagna 28 profiler i medeltal uppgå till 16 :!8/ioo procent af värdet och kunna å större listverksprofiler stiga till 20 procen och derutöfver. Vidare yttras i samma uppsats, att den nu gällande tullen 10 procent af värdet, i förening med en mängd andra afgifter och formaliteter, motverkat importen till Frankrike, men att denna emellertid efter högst ansträngande och dyrbara experiment tagit någon favör, hvarföre det vore högst beklagligt, om denna stora marknad skulle komma att stängas för sagda produkter. Vore deremot afsigten att bibehålla tullen vid det nu varande beloppet, men ändra beräkningsgrunden från värde- till vigt-beräkning, visade den åberopade tablån, att 4'/4 fr. pr 100 kg. motsvarade nu gällande tull af 10 procent af värdet.

Ehuru Sverige kan sägas ännu icke hafva vunnit någon marknad i Frankrike för nötkreatur och vissa ladugårdsprodukter, vill det synas, som utförsel af dessa artiklar härifrån landet till Frankrike skulle kunna åstadkommas lika väl som den redan eger rum till Storbritannien och Irland, under förutsättning dock att de i afseende derå i franska införselstariffen stadgade betydliga tullafgifter antingen nedsattes eller än hellre alldeles upphörde. Till stöd för ett sådant antagande torde kunna åberopas det förhållande, att under tidrymden från 1849 till och med 1879 importen till Frankrike af nötkreatur och ladugårdsprodukter ansenligen tillväxt, såsom exempel hvarpå må anföras några utur officiela handlingar hemtade siffror utvisande det i francs beräknade värdet af införseln utaf

Oxar:

544,000.

9,090,000.

31.884.000.

50.346.000.

Andra nötkreatur:

4,355,000.

18.325.000.

34.140.000.

31.004.000.

Ost:

5.195.000.

9.049.000.

19.566.000.

23.644.000.

Smör, färskt:

841,000.

1,801,000.

24 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

1879 Smör, salt:

11.876.000.

14.956.000.

1,202,000.

2.586.000. 250,000.

1.924.000.

fr. pr 100 kg.

Första afdelningen af den nu i fråga varande införselstariffen innefattard-ullsatserna å lefvande djur, och, hvad särskildt angår ladugårdsprodukter, torde höra framhållas förhöjningarne å

ost af mjuk beskaffenhet (fromages de pate

molle) ....................................................... från 3 till

af hård beskaffenhet (fromages de pate dure) » 4 »

smör, färskt eller smält, som nu är fritt

(beurre frais et fondu).....................................

saltadt (beurre salé) .......................... ........ » 2,50

(se N:is 35 och 36, tariffen.)

Å hartser och andra kådhaltiga ämnen, hvartill tjära hänföres, (résines indigénes et autres produits résineux, Nio 105), som ännu kunna tullfritt införas, är

satt en tull af 2 fr. pr 100 kg. och åtskilliga andra artiklar, som äro föremål

för en betydligare tillverkning i Sverige, skola, enligt den nya tariffen, underkastas förhöjda tullumgälder, såsom synes af följande jemförelse emellan äunu gällande och uti nyss nämnda tariff upptagna tullsatser, nämligen:

Öl (biére, N:o 310) .............................................. pr hektoliter fr.

Distillerade drycker, alkohol och bränvin (bois-

sons distillées, alcools etc., N:o 313)........... » » »

Papper, s. k. fantasi-, färgadt, marmoreradt, pres-

sadt (papier dit de fantaisie colorié etc.) ... » kilogram »

Alla andra slag (autre detoutes sortes, N:o 409) » » »

Papp (carton en feuilles, N:o 410) ................. » »■ »

Å tändstickor af trä (allumettes en bois N:o 573) som nu drager en tull af

5 procent af värdet är tullen bestämd till 12 francs pr 100 kg.

Slutligen torde uppmärksamheten höra fästas derå, att pappersmassa, som numera är en ganska betydande exportartikel till Frankrike, visserligen vill synas, hädanefter som hittills, kunna till Frankrike införas tullfritt, enär icke någon förändring egt rum i den rubrik (drilles, N:o 155) som äfven omfattar lumpor, gammalt tågvirke och dylikt, hvarunder denna vara införes; men då införseln under denna rubrik är beroende af en förklaring rörande tullbehandlingen af

5,75

7,75.

30.

25.

11.

11.

2 5

Kontjl. Mqj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

papp (carton en feuilles, N:o 410) voi’e det af synnerlig vigt, att den äfven i den nya tariffen stadgade tullfriheten vunne en otvetydig bekräftelse derigenom, att artikeln såsom tullfri upptoges under sin rätta benämning, påte de bois.

Såsom i början af denna uppsats blifvit antydt äro här angifna de artiklar, å hvilka i strid med den svenska industriens intresse de i den nya franska införselstariffen förekommande tullsatser blifvit satta högre, än de enligt ännu gällande överenskommelser eller eljest äro bestämda. Om äfven vid förestående underhandlingar i detta vigtiga ämne, en utjemning af dessa skiljaktigheter eller lindring i berörda tariff-förhöjningar må antagas kunna i främsta rummet med hopp om framgång påyrkas, torde dock här såsom önskningsmål böra framhållas, dels att nedsättning af de nu i berörda hänseende gällande afgifter måtte ega rum, dels ock att äfven i fråga om andra för Sveriges exportrörelse afsevärda artiklar måtte beredas all möjlig lindring i tullumgälderna uti Frankrike, hvilket företrädesvis gäller vissa, här ofvan icke särskildt omförmälda jern- och trävaror och bland de förstnämnda i all synnerhet stångjern.

Stockholm den 12 september 1881.

Efter öfverläggning i Kongl. Kommers-Kollegium:

G. Fr. Wcrrn.

J. Sjöberg.

5.

Den Norske Regjerings underdanigste Indstilling af 8de September 1881, som ved Kongelig Resolution af Fide s. M. naadigst er bifaldt.

Chefen for Departementet for det In dre, Statsraad Yogt, har underdanigst föredraget Folgende:

I underdanigst Föredrag af 24de Juni d. A., hvortil man tillader sig åt henvise, udtalte dette Departement, åt man for Norges Vedkommende fandt al Grund til åt anbefale, åt der overensstemmende med den franske Regjerings Förslag aabnes Underhandlinger om Afsluttelse af en ny Handels- og Skibsfartstraktat med Frankrige.

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Under samme Dato indgik man med Föredrag om, åt Professor Dr O. J. Broch maatte for Norges Yedkommende blive beskikket til åt bistaa Deres Majestsets Minister i Paris under Forhandlinger om ny Traktat.

Efteråt Gjenpart af det forstnsevnte Föredrag under 29de Juni nsestefter yar befälet tilstillet Mininisteren for de udenrigske Anliggender, modtog man fra denne i Skrivelse af lite Juli d. A. Meddelelse om, åt det i sammensat Statsraad den Iste s. M. naadigst var bestemt, åt den franske Regjerings Indbydelse til i Paris åt aabne Underhandlinger om Afslutning af en ny Handelstraktat niellera de forenede Riger og Frankrige skulde modtages, hvorhos Deres Majestsets Minister hos den franske Republik, Hans Exellence Sibbern, var bleven beskikket til de forenede Rigers Befuldmsegtigede ved disse Underhandlinger.

Endvidere var det naadigst bestemt, åt der til Bistånd for Ministeren ved Underhandlingerne snarest muligt. skulde i ethvert af Rigernes Statsraad udsees en svensk og en norsk Kommissser, samt åt Ministeren for de udenrigske Anliggender skulde vsere bemyndiget til, i Paavente af, åt fuldstsendig Instruktion maatte kunne blive udfserdiget for de forenede Rigers Ombud, åt meddele Hovedtrsekkene af de Punkter, der ved Underhandlingerne burde fremholdes fra svensk og norsk Side.

Med Hensyn til hvad der passerede ved Sägens Behandling i det nsevnte sammensatte Statsraad, tillader man sig åt henvise til vedlagte Afskrift af den sammesteds forte Protokol, som senere er bleven Departementet tilstillet.

I et under samme Dato afholdt norsk Statsraad blev derhos den ovennsevnte Indstilling om Professor Brochs Beskikkelse til norsk Kommissser naadigst bifaldt.

I Skrivelse til Departementet af 12te Juli sidst! meddelte derpaa Ministeren for de udenrigske Anliggender, åt de af ham opstillede Hovedtrsek vedkommende de forenede Rigers Krav, som han var bleven bemyndiget til forelobig åt meddele de Befuldmsegtigede, er folgende:

1. Åt der tilforsikres de forenede Rigers Sofart de Fordele, som den for Tiden paa Q-rund af Traktat eller fransk Lovgivning nyder;

2. Begjsering om Toldnedssettelse ved Indforsel til Frankrige for et begrsendset Antal svenske og norske Produkter, saasom Trsevarer, Fisk, Jern, samt Forlangende om, åt de franske Produkter og Tilvirkninger, med Hensyn til hvilke det bliver Sporgsmaal om, åt de forenede Riger skulle binde deres Toldlovgivning, ligeledes begrsendses til et Faatal af de mest betydelige;

3. Begjsering om Ophaevelse eller ialfald om Nedssettelse af den Tillsegsafgift, som ved indirekte Indforsel til Frankrige ifolge den nye almindelige Tarif kan ramme svenske og norske Produkter;

4. I alt, som vedkommer Handel og Sofart, gjensidig Garanti for åt behandles som den mest begunstige fremmede Nation, forsaavidt ikke lige Behandling med egne Undersaatter kan bevilges;

27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

5. Fordring paa, åt Traktatens Gyldighed gjores afhängig af de respektive Nationalrepresentationers Bifald, saa åt Ratifikation ikke tilsiges, forend saadant Bifald er bleven givet.

Ministeren har i samme Skrivelse tillige anfört, åt det er klart, åt disse almindelige Paastande ville ved specielle Instruktioner baade kunne naermere bestemmes og, om nodvendigt, forandres, og sserlig gjselder dette om det under No. 2 opforte Punkt. Hvis nemlig betydelige Nedssettelser i Tolden paa Trsevarer i Frankrige kun skulde vane åt opnaa, mod åt de forenede Rigers Toldlovgivning bindes med Hensyn til et större Antal Artikler, kunde det värre Gjenstand för Overveielse, om ikke nogen Indrommelse i denne Henseende burde ske. I Förbindelse hermed bemaerkede Ministeren, åt saalsenge den franske Regjering ikke engang har antydet sine Fordringer og Tilbud, er det selvfolgelig umuligt åt opgjore noget Förslag til Instruktion for de forenede Rigers Befuldmegtigede, hvorfor han har anmodet Minister Sibbern om snarest muligt åt soge Oplysning om den franske Regjerings Hensigter.

Efteråt man havde tilstillet Finants-Departementet Gjenpart af denne Skrivelse, har naevnte Departement i Skrivelse af 19de Juli udtalt, åt det for sit Vedkommende Intet har åt erindre ved de ovennsevnte af Udenrigsministeren opstillede Hovedpunkter i de Fordringer, som fra de forenede Rigers Side antages forelobig åt burde opstilles under de paagaaende Traktatunderhandlinger. Det er imidlertid, anforer Finants-Departementet videre, i Udenrigsministerens Skrivelse tilige bemserket, åt saalsenge den franske Regjering ikke engang har antydet sine Fordringer og Tilbud, er det naturligvis umuligt åt opgjore noget Förslag til Instruktion for de forenede Rigers Befuldmaegtigede, og Finants-Departementet som selvfolgelig heri maa vaere ganske enig, Under derför ogsaa i det Vsesentlige for Tiden åt maatte indskrsenke sig til åt henvise til sine tidligere Udtalelser, navnlig dets Skrivelse af 18de Februar d. A., (trykt i Sth. Prp. No. 51, 1881, Pag. 28 fl.) og den deri omhandlede Tarifindstilling fra den Kongelige Toldkommission af 1879, der har anbefalet Forhoielse af visse i den nugjseldende Traktat stipulerede Maximumstoldsatser (Sth. Prp. No. 5, 1881, Pag. 294, Alternativ B). Herved maa dog erindres, som allerede bemserket i Finants-Departementets sidstnsevnte Skrivelse (Sth. Prp. No. 51, Pag. 30), åt Kommissionen udelukkende har havt Hensynet til den indenlandske Industri for 0ie og saaledes ikke har fundet Anledning til åt tage under Overveielse, hvorvidt det af financielle Hensyn maatte anses onskeligt åt forhoie visse Traktatsatser, der ere uden Betydning for den indenlandske Industri, i hvilken Henseende navnlig framhsevedes Silkevarer og Vin (1. c. Pag. 31), hvilken sidste Artikel derhos senere er specielt omhandlet i Departementets Skrivelse til dette Departement af 2den Juli d. A. I den ovenomhandlede Kommissions-Indstilling (Aftrykket pag. LVU) er fremholdt, åt Kommissionen »selvfolgelig laegger Vsegt paa, åt de foreslaaede Toldforhoielser under Forhandlingerne med Frankrige om en ny og forandret

28 Kanyl. Majds Nåd. Proposition N;o 2.

Traktat fastholdes saa långt som rimligt og altsaa ikke opgives, medmindre andre og större eller tilsvarende Fordele derved kunne opnaaes.»

Finants-Departementet anforer videre, åt den nsermere Besvarelse af Sporgsmaalet om, hvilke Indrommelser der fra morsk Side kan tilstaaes, og overhovedet i hvilket Omfång det kan ansees tilraadeligt åt binde Toldbeskatningsmyndigheden för en lsengere Fremtid, liovedsagelig maa bero paa, hvilke Fordele derved vilde kunne opnaaes, eller hvilke Ulemper derved vilde kunne undgaaes, og det vil saaledes ogsaa vsere af vsesentlig Interesse saavidt muligt åt faa bragt paa det Rene Yilkaarene .för vor Handel og Skibsfart paa Frankrig i Tilfselde af, åt ingen Traktat maatte komme istand.

Med Hensyn til den af Finants-Departementet paaberaabte Skrivelse til dette Departement af 2den Juli d. A. angaaende Vintolden, skal man tilläde sig åt henvise til sit underdanigste Föredrag af 5te naestefter, hvori den nsevnte Skrivelse er indtaget, og hvoraf Gjenpart ved Kongelig Resolution af 25de Juli naadigst blev befälet tilstillet Ministeren for de udenrigske Anliggender.

Af den ovenomhandlede Skrivelse fra Finants-Departementet af 19de Juli tilstillede man Ministeren for de udenrigske -Anliggender under 21de Juli en Gjenpart, idet man derhos i Skrivelse til Ministeren af 29de Juli anforte, åt man under Yanskeligheden af, paa Sägens nuvserende Ståndpunkt åt kunne opgjore noget nsermere Förslag til Instruktion for de forenede Rigers Befuldmsegtigede ved Underhandlingerne med Frankrige, dog havde troet åt burde soge yderligere Oplysninger betrseffende de for Norges Yedkommende vigtigere Exportartikler Fisk og Traelast, og navnlig om, hvilken Told er den hoieste, der ved Indforsel til Frankrig kan paalsegges Klipfisk, Torfisk og hovlet Last, naar Udforsel af disse Artikler herfra skal vsere lonnende. I Förbindelse hermed oplyste man, åt man havde anmodet Konsul Christiansen i Laurvig, der var Medlem af den i 1875 nedsatte Konsulkomite samt af en i 1879 nedsat Kongelig Kommission til Revision af Tariffen for Indforselstolden om åt ville vsere tilstede i Paris under Underhandlingerne til Bistånd for Professor Broch, hvortil Hr. Christiansen havde erklseret sig villig. Med Hensyn til det i Ministerens ovenoiterede Skrivelse af 12te Juli Anforte om Meddelelse af sserskilte Forskrifter for Professor Broch oplyste man under Henvisning til det for Bemserkede, åt dertil ikke havde vseret Anledning, men åt man forelobig havde tilstillet Professor Broch Gjenpart af Finants-Departementets ovennsevnte Skrivelse om Tolden paa Vin.

Under 2den August d. A. har dette Departement tilstillet Finants-Departementet en Skrivelse, hvori man erklasrede sig enig i, åt det vanskelig lod sig gjore, for Tiden åt opgjore noget nsermere Förslag til Instruktion for de forenede Rigers Befuldmsegtigede ved Underhandlingerne. Med Hensyn til den af Finants- Departementet i Skrivelse af 19de Juli begjserte Meddelelse angaaende Vilkaarene for vor Handel og Skibsfart paa Frankrige i Tilfeelde af, åt ingen Traktat maatte komme istand, henviste man til, hvad der i Departementets Föredrag af

29 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

7de Marts 1881 om Virkningerne af den franske Traktat (Sth. Prp. No. 51, 1881) var anfört saavel om Traktatens Betydning for vor Skibsfart som om de i Frankrige foreslaaede Forhoielser af Tolden paa to af vore vigtigere Udforselsartikler, T or fisk og hovlet Last, med Tilfoiende, åt disse Forhoielser ere vedtagne i den nu ved Lov fastsatte nye franske tarif general. For Skibsfartens Vedkommende gjorde man särskilt opmserksom paa, åt den nye franske Praemielov, hvis Ophsevelse eller Förändring man vel neppe ved Traktatsforhandlinger vilde kunne vente åt opnaa, maa antages i ethvert Tilfaelde åt ville faa Indflydelse til åt formindske denne Fart i udeneuropeiske Farvande, men åt denne Lov imidlertid ikke gjmlder den saakaldte grand cabotage, hvortil horer den for os vigtige Skibsfart pa Frankrige fra Norge, Sverige samt finske, russiske og tydske Havne ved 0stersoen. I denne Fart udgjorde de i 1875 optjente Bruttofragter for Fartoier ankomne fra Frankrige til de nsevnte Havne Kr. 488,800 og for Fartoier afgaaede fra de naevnte Havne til Frankrige Kr. 6,105,200, medens i samme Aar de ved vor Skibsfart ialt optjente Bruttofragter udgjorde Kr. 90,538,400, og Bruttofragterne for samtlige til Frankrige kommende Fartoier Kr. 10,314,400. I Förbindelse hermed bragte man, under Henvisning til en i det omtalte Föredrag Pag. 8—40 indtagen Skrivelse fra de forenede Rigers Generalkonsul i Havre af 7de September 1880, i Erindring, åt endel Skibsafgifter, saasom Lodsagift og Maeglerkurtage, i Frankrige för Traktaten paalagdes vore Fartoier med et differentielt Paalseg af 50 pCt., hvilket Paalasg i Mangel af Traktat antages sandsynligvis atter åt ville falde norske Fartoier tillåst. Dette Paalmg vilde efter en Departementet underhaanden tilkommen Opgave udgjore for et fra Amerika til Havre med Stykgods kommende Fartoi omtrent 20 pCt. af de samlede Skibsafgifter.

Som bemasrket i Departementets ovenfor gjengivne Skrivelse til Udenrigsministeren af 29de Juli sidstleden liar man sogt nsermere Oplysninger til Bedommelse af de franske Toldsatsers Indflydelse paa vor Import til Frankrig af Trmlast og Fisk. Angaaende Fisketolden har man fra Borskomiteen i Bergen modtaget en Skrivelse af 5te August d. A., hvori udtales, åt i den af de franske Kammere vedtagne nye Toldtarif ere flere Toldsatser hoiere end hvad der ifolge den bestaaende Handelstraktat mellem de forenede. Rigel’ og Frankrige for Tiden er gjaildende for vore Indforselsartikler til sidstnsevnte Land. Da der under de forestaaende Underhandlinger med Frankrige om ny Handelstraktat antagelig föreligger ialfald Sporgsmaal om mulig Begunstigelse af vore Fiskevarer, har Borskomiteen anseet det nyttigt åt erholde Sagkyndiges Udtalelser i denne Anledning og har derför indbudt flere af Byens Handlende, som specielt ere intresserede i Fiskehandelen, til åt taede sammen med Komiteen for i Failleskab åt overveie Sägen. Om Resultatet ai disse Overveielser har Komiteen meddelt Folgende:

»Efter den bestaaende Handelstraktat har af de norske Fiskeprodukter Ja morue, hvormed man i Frankrige forstaar alle Gadusarter, Torsk, Sei, Lsenger, Brosmer, Hyser, der ere tilberedte med Salt, altsaa Raafisk (morue verte). Klip-

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 2.

fisk (morue merluche) og lagesaltet Fisk (cabliau laberdori) vseret belagt med en Told af 48 Francs pr 100 Kilogram. Derimod tillod den sidste Traktat Indforsel af Stekfisk til 10 Francs pr 100 Kilogram. Medens altsaa Klipfisk ifolge den bestaaende Traktat fortoldes med 48 Francs og Stekfisk med 10 Francs pr 100 Kilogram, er Indforselstolden i den nye Toldtarif opfort med 48 Francs saavel for Klipfisk som for Stekfisk.

En Told af 48 Francs for disse Fiskesorter er ensbetydende med et Indforselsforbud. Artikelen Klipfisk, som hidtil har vseret belagt med denne Toldsats, har heller aldrig fra Korge kunnet indfores i Frankrig. Kaar Frankrig ved den sidste Traktat tillod Indforsel af Stekfisk til en Told af 10 Francs, har dette vseret uden synderlig Interesse for Korge. Korges Export af Stekfisk til Frankrig udgjor neppe stort over et halvt Snes Tusinde Yoger om Aaret. Sägen er den, åt Frankrigs Forbrug af denne Artikel forholdsvis er ubetydelig. Det er vsosentligst Sydfrankrig og de nyerhvervede italienske Provinser, der forbruge endel Stokfisk. Meget af det importerede Kvantum antages atter åt reexporteres (kfr. Herr Gaudins Rapport til det franske Deputeretkammer — Journal officiel af Ote Januar 1880).

Under disse Omstsendigheder er det förklarligt, åt Frankrig ved den sidste Traktat har tilladt Indförse] af Stokfisk til 10 Francs, da saadant kunde ske uden synderlig Opofrelse fra dets Side. Forbruget er, som allerede sagt, hoist ubetydeligt, og Stokfisk kan ikke til virkes i Frankrig eller dets Kolonier; den konkurrerer- altsaa ikke med noget franskt Produkt. For det Kvantums Vedkommende, som atter reexporteres, er Tolden naturligvis uden Betydning, da det kan tages paa Transit. Kaar Kammeret i den ny Tarif har forhoiet Tolden til 48 Francs, er der derför Sandsynlighed for, åt der ikke vil blive gjort Modstand imod åt nedssette den til 10 Francs, og Sägen har heller ikke den Betydning for os, åt Korge efter Komiteens Opfatning bor gjore noget synderligt Offer for åt opnaa saadan Kedssettelse.

Med Hensyn til Klipfisk stiller Sägen sig anderledes; det synes utvivlsomt, åt Frankrig vil blive et fordelagtigt Marked for denne Artikel, om Indforselstolden sammesteds blev reguleret saaledes, åt Varen kunde indfores dertil. Da Frankrig som Folge af de enorme Toldsatser har vseret lukket for den norske Klipfiskhandel, har det vseret uden Interesse for vor Handelstand åt folge Priserne sammesteds; det har derför heller ikke vseret Komiteen muligt åt kunne komme til Kundskab om, hvorledes Priserne paa Klipfisk for Tiden noteres i de forskjellige franske Havne. Prisen paa Klipfisk staar for Oieblikket her i Landet ualmindelig hoit, og Varen vilde for Tiden koste omtrent Francs 65 pr 100 Kilogram fragtfrit leveret i en Havn paa Frankriges Vestkyst inklusive Assurance. Efter hvad der imidlertid er bleven Komiteen meddelt, maatte Indforselstolden af Klipfisk nedssettes til 10 Francs, om det under almindelige Fohold skulde lonne sig åt indfore Klipfisk til Frankrig. Hvad der her gjselder Klipfisk

31 Komjl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kan ogsaa, om end i mindre Grad, anvendes paa Raafisk (mome verte), dog saaledes, åt Tolden paa Grund af sidstnsevnte Yares större Vsegt og ringere Yierdi maatte faa en hertilsvarende yderligere Nedsaettelse.

Tran kjober Frankrig fra Norge, naar Konjunkturerne tillader det, og den er som en matiérc premiére, der benyttes i Industrien, ikke belagt med bni Told; det samme gjeelder for Rogn. Af Sild har Frankrig af og til taget nogle Ladninger fra Norge, men ifjor ogsaa exporteret Sild til Norge. Tolden er som for Torfisken 10 Francs pr 100 Kilogram; men da den regnes af Bruttovsegten, bliver den 15 a 16 Francs pr Tonde, som kun indeholder ca. 100 Kilogram Netto. Kunde man slippe åt betale Told af Foustaget, Lagen og Saltet, vilde meget vsere vundet og kanske vilde dette ikke vsere vanskeligt åt bringe istand.

Med Hensyn til Toldsatserne for de ovrige Fiskevarer, Under Borskomiteen Intet åt bemaerke.»

For Trselasttoldens Yedkommende har man fra en sagkyndig Man erhvervet en Udtalelse, hvoraf hidssettes .Folgende:

»Den i den franske tarif general fastsatte Told for hovlede Bord er Franc 1 pr 100 Kilo. Regnes 1 Petersburg Standard (165 engelske Kubikfod eller temmelig nser 1 norsk Kommercelsest) af hovlede Bord åt veie 2700 Kilogram (hvilket formenes åt vaere den mindste Yscgt, som gjennemsnitlig kan regnes), bliver Tolden herfor Francs 27. Omkostningerne ved Hovling af et saadant Parti variere efter Lastens Dimensioner, idet tyndere og smalere Bord, hvoraf der gaar forholdsvis flere lobende Fod paa 1 Ptb. Standard, ere kostbarere åt hovle end tykkere og bredere Bord. Det rette Gjennemsnit antages imidlertid åt traeffes ved åt anssette Hovlingsomkostninger for den Last, som almindeligvis skibes til Frankrig, til Francs 20 pr Ptb. Stånd. Tndforselstolden, som saaledes utgjor 135 Procent af Arbeidet ved Hovlingen, er selvfolgeligen fuldstaendig prohibitiv.

Yaerdien af hovlet Last varierer efter Konjunkturerne; ansaettes den i Gjennemsnit for iaar til Francs 140 frit ombord i Norge og til Francs 180 frit ombord i Frankrig pr Ptb. Standard, udgjor Tolden lienholdsvis 19 pCt. og ca. 15 pCt. af Lastens Vaerdi. Vilde man i Frankrig beskytte Arbeidet ved Hovlingen med 10 pCt., skulde Tolden efter Förän,staaende blive 10 pCt. af Francs 20 = 2 Francs pr Ptb. Standard, som divideret med 2700, svarer til ca. Francs 0,08 pr 100 Kilo.

Paa Grund af de aeldre Toldforholde i Frankrige, idet de tykkere Sorter Last, specielt 3 " X 9", for Traktaten bleve indforte under en långt billigere Told end tyndere Sorter, har der i Aarenes Lob i Frankrige uddanuet sig Koutumer forskjellige fra andre Ländes. De fleste Gulvbord, isser i det nordlige Frankrige, fremstilles endnu af saadanne 3" X 9" Planker paa den Maade, åt 3 X 9 Toms fa de franske Hovlerier kloves till 3 Stykker 1" X 9”. Disse Bord kloves derpaa til 1 " X 4 lj2", hvilke hovles til Gulvbord, som i Gulv, naar Fjte-

32 Koncjl. Maj\ts Nåd. Proposition N:o 2.

dren ved Ploiningen fraregnes, daekke netop 10 Centimetres. Paa denne Maade er det i Frankrige bleven Koutume åt anvende smalere (lulvbord end i de andre Lande, f. Ex. i England, livor i Regelen kun 6 " og 7" anvendes. Efter-

som Dimensionerne paa Tommeret efterhaanden ere gaaede ned i Norge, falder der mere og mere af de smalere Bord, som ikke ere afssettelige til andre Lande, isser siden Tydskland blev lukket for Hovlebord, og beri ligger det, åt Hovlerierne i Norge som en af de vigtigste Industrigrene i Landet vilde lide et ubodeligt Knsek, om ogsaa Frankrige blev lukket for norske Hovlebord. Yed åt have Afssetning for de brede Bord vsesentligen til England og for de samtidigen faldende smalere Bord vsesentligen til Frankrige have de norske Hovlerier kunnet udnytte Materialet paa en saadan Maade, åt de have kunnet betale Skoveierne for deres Tömmer betydeligen hoiere Priser end ellers vilde have vseret Tilfseldet. Det meste Tömmer skjteres til 2 Stykker Battens 2 1 ., og 3 Tom tykke og af de mindste Stokke tildels 2 Tom tykke. En vaesentlig Faktor for åt udnytte Materialet har det vseret åt skjsere disse Battens temmelig vankantede paa den ydre Side. Naar nu disse vankantede Battens paa 6 i/., og 7 Toms Bredde kloves til 2 eller 3 Stykker tyndere Bord til Hovling, maa det sidste paa den ydre Side faldende vankantede Bord nedssettes i Bredden og bliver saaledes et smalere Hovlebord, som kun passer for Frankrige. Bredden varierer da i Regelen mellem 9 og 14 Centimetres. Det er sukcessive lykkedes åt faa Franskmsendene til åt benytte indtil 14 Cm. Bredde (hovlede af 6 Toms), men icke bredere Bord. Bliver Frankrige stsengt for norsk Hovlelast og man saaledes ikke kan faa solgt de faldende smalere Bord, vil dette have til Folge, åt man heller ikke kan hovle de i en Battens faldende förste bredere Bord for England. Lukkes altsaa Frankrige for de smale Hovlebord, bliver Folgen deraf en betydelig Indskrsenkning ogsaa i Hovlingen for andre Lande, specielt for England, og en dermed i Förbindelse staaende betydelig Reduktion i Tommerpriserne. Man maa derför ikke bedonime Yigtigheden for de norske Hovlerier af Udforselen af franske Hovlebord ene og alene efter det Kvantum, som ifolge de statistiske Tabeller for Udforselen er gaaet til Frankrige, men Sägen har en långt större Raekkevidde. Heller ikke maa det lades ud af Betragtning, åt store Partier franske Hovlebord ere indforte til Nordfrankrige gjennem Belgien, hvilken Import uanseet Indforselstolden fuldstsendigen stoppes ved den foreslaaede surtaxe d'origine å Franc 1 pr. 100 Kilo.

Åt besvare Sporgsmaalet om, hvilken hoieste Toldsats der ved Införsel til Frankrige kan paalsegges Hovlebord, naar saadan Indforsel kan lonne sig, er vanskeligt. Åt betale Francs 27 i Told for et Arbeide, som koster Francs 20, er selvfolgeligen en Umulighed. Kunde Tolden reduceres til en Fjerdepart Francs

0.25 eller til en Halvpart 0.50, vilde man paa et Arbeide af Francs 20 faa åt svare henholdsvis Francs 6.75 eller 13.50 og saaledes for sit Arbeide faa godtgjort Differencen henholdsvis Francs 13.25 eller 6.50 eller omkring 2/3 Part eller 1/3 Part. Vistnok vil Ingen i Lsengden kunne staa sig paa åt udfoTe Arbeider mod

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 33

derför åt faa. godtgjort kun en Bråkdel af hvad det koster ham, men det antages dog åt, forsaavidt bedre Resultat ikke kan opnaaes, mindre Partier Hovlebord ville blive indforte i Frankrige, om Tolden reduceres till det Halve, men vel åt mterke, dette ene og alene paa Grund af de sseregne Forkolde ved under Hovlingen til andre Lande faldende smalere franske Bord, hvorfor andetsteds ingen Anvendelse haves. Åt under disse Omstaendigheder en betydelig Indskraenkning i Skibningen til Frankrige af Hevlebord vil finde Sted er en Selvfolge. Afsaetningen til Frankrige af Hevlebord var nu kommen i god Gång; Kvantumet i Aar vil vise sig större end de foregaaende Aar, og efterhaanden vilde Franskmsendene have vsennet sig til ogsaa åt bruge noget bredere Dimensioner, saa åt man kunde forudse en stadig stigende Export til Frankrige af Hevlebord, dersom Toldfriheden var vedbleven. Med Hensyn til de Oplysninger, som ere fremkomne fra Generalkonsulen i Havre i Skrivelser af 13de og Dde Mai d. A. (Storth. Dokument Ko. 90 for 1881) om den nye Tarifs Satser for ouvrages en lois bemaerkes, ved Exempel 1, åt ved Forsendelse af tykkere Dåre, 45 Millimeter, vil Tolden vise sig endnu boiere, nemlig 140 pCt. Forlioielse paa den ffildre Told, som var 10 pCt. af Vserdien. Den nye Toldsats er uden Tvivl fuldstmndigen prohibitiv. Åt Frankrig ikke paa samme Maade som Tydskland bliver lukket for de norske Hovlerier, er et Livssporgsmaal for disse.»

En anden Udtalelse fra en Sagkyndig, med hvilken Departementet er blevet gjordt bekjendt, indeholder, åt allerede en mindre Told paa 5 a 10 pCt. paa Hovlelast vilde, idetmindste paa de större Steder, standse al Indforsel til Frankrig. I samme Udtalelse henledes Opmferksomheden paa Vigtigheden af åt soge opnaaet Toldfrihed eller ialfald en lav Toldsats paa Kassebord (planches eller planchettes n caisses), der efter den nye franske tarif general enten maa komme ind under boites de bois Hane å Francs 2 pr 100 Kilo eller autres ouvrages en bois Francs 7 pr 100 Kilo, hvilke Satser begge anfores åt vsere prohibitive. Der anfores herom, åt der ved et Hovleri falder meget Affald, og en stor DelafFortjenesten afhmnger af, åt dette kan anvendes fordelagtigt til Stav og Ivasser, samt åt der anvendes meget mere Arbeidskrsefter til Fabrikationen af smaa Kasser end af hovlede Bord, og åt en stor Del af Salgsvserdien bliver i Landet i Form af Arbeidslon. I

I Skrivelse til dette Departement af 8de August d. A. har Udenrigsdepartementet meddelt, åt ved et Mode, som faudt Sted i Paris den lste s. M. mellem de forenede Rigers BefuldmEegtige og Kommissserer samt den franske Regjerings Reprsesentanter ved Forhandlingerne om eu ny Handels- og Sofartstraktat fremsattes af Direktor i det franske Agerbrugs- og Handelsministerium, Marie, de

o

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Fordringer, der opstilles fra fransk Side med Hensyn til Nedssettelse i Toldafgifterne ved Indforsel af franske Produkter og Tilvirkninger til Sverige og Norge. Da Frankrige har udtrykt et almindeligt 0nske om, åt der saavidt muligt tilveiebringes Ensartethed i den svenske og den norske Toldtarifs Satser, og derhos for de Artiklers Yedkommende, for hvilke Frankrige fordrer Nedsaättelse i vore Toldsatser har begjaert, åt de nye Satser i Sverige og Norge fastsaettes med de samme Belob, henstiller Udenrigsdepartementet, hvorvidt ikke det norske Finantsdepartement skulde finde Grund til åt saette sig i direkte Förbindelse med Chefen for det svenske Finansdepartement. Udenrigsdepartementet har derom tilskrevet Cheferne for begge Finantsdepartementer. Sluttelig anholder Udenrigsdepartementet om åt maatte blive sat istand til åt meddele Deres Majestets Minister i Paris nodvendige Instruktioner saavel med Hensyn til Frankriges Fordringer som de hidtil kun i sine Hovedtrsek antydede Fordringer fra vor Side, idet derhos paapeges Vigtigheden af, åt Underhandlingerne maa kunne gjenoptages snarest muligt og i ethvert Fald ikke senere end omkring 15de September forstkommende.

I Anledning af Forhandlingerne i det nsevnte Mode af lste August har Departementet henvendt sig til Finansdepartementet i Skrivelser af Bde, 16de og 18de August samt udbedet Finantsdepartementets Udtalelse i Sägen. Man har derefter modtaget denne, dateret 3die September, af folgende Indliold:

»Under 18de f. M. har det serede Departement hertil oversendt Gjenpart af en Skrivelse af 8de nsestfor fra Hans Excellence Udenrigsministeren, som i Anledning af de nu aahnede Underhandlinger om en ny Handels-Traktat med Frankrige heder sig sat istand til åt meddele Hans Majestets Minister i Paris fornodne Instruktioner saavel med Hensyn til Frankriges nu fremsatte Fordringer som ogsaa forsaavidt angaar de hidtil blot i sine Hovedtrsek antydede Fordringer fra vor Side, hvorhos det serede Departement har udbedet sig dette Departements Udtalelse i Sägen.

I denne Anledning skal Departementet, under Henvisning til hvad man derom har udtalt i Skrivelse till det serede Departement af 19de Juli sidstleden, tilläde sig åt bemserke, åt Sporgsmaalet om og, i Tilfselde, i hvilken Udstrsekning, der fra norsk Side maatte vsere Anledning til åt imodekomme Frankriges 0nske om visse Nedssettelser i den norske Toldtarif, formentlig i vsesentlig Grad maa bero paa, hvilke Fordele for Norge, der til Gjengjaeld vil kunne opnaaes, og man finder derför for Tiden åt maatte indskrsenke sig til ved hver enkelt af de Tarifartikler, for hvilke Toldnedssettelse fra fransk Side er bragt i Förslag, åt fremhseve de specielle Hensyn, som antages åt burde komme i sserlig Betragtning, uden åt disse Hensyn paa Sägens nservaerende Ståndpunkt tor ansees som aldeles bindende.

De omhandlede Artikler ere folgende:

1. Fjser til Pynt (Tarif L.-No. 84).

35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Tolden, der for Tiden overensstemmende med Traktaten udgjor Kr. 3.60 pr Kilo, forlanges nedsat til Kr. 2.16 (fra frs. 5.02 cts. til frs. 3.00 cts.).

Indforselen har i 1871—1880 udgjort 230 Kilo aarlig, og Nedsaettelsen skulde derefter medfore et Tab i Indtrader stort 331 Kr. Kunstige Blomster (og Dele til samme) ere — ligeledes overensstemmende med Traktaten — belagte med samme Told som Fjser til Pynt, og begge Artikler ere af den sidste Tarifkommission antagne ogsaa for Fremtiden åt burde bave samme Told.

For kunstige Blomster forlanges fra fransk Side en Nedsaettelse samt lige Told i Norge og Sverige uden nsermere Opgave.

I Sverige er Tolden

for Fjaer til Pynt. .. Kr. 7.00 pr Kilo.

» kunstige Blomster » 10.00 •—•

» Dele deraf........... » 4.00 —

Indforselen af kunstige Blomster til Norge bar 1871—1880 udgjort aarlig 1142 Kilo, hvoraf Toldindtsegten er 4111 Kr.

Skulde Sverige indgaa paa en lavere Told end den i vor Tarif for Tiden bestemte, vil der formentlig ikke vasre nogen Betsenkelighed ved for Norges Vedkommende åt antage samme Sats. Kfr forovrigt Tarifkommissionens Indstilling, Pag. 11—12 og 51—52.

2. Fisk i Olie.

Denne Artikel indgaar under den gjseldende Tarifs L.-No. 63, der er saalydende:

2. Madvarer: a) Fisk, syltet, krydret eller i Olie'nedlagt, Hummer og Osters, ogsaa i hermetisk lukkede eller lufttsette Kar og isaafald Emballagernes Yaegt iberegnet, roget samt Kaviar 1 Kilo 40 0re.

De understrogne-Ord tilfoiedes först i Tarifen af 1871, og hermetisk nedlagt Fisk blev derför tidligere (og navnlig ved Afslutningen af den nugjaeldende Traktat) fortoldet som andre hermetiske Madvarer, for bvilke Traktaten bestemmer en Maximumstold af 9 Sk. pr. ft = 60 0re pr. Kilo (frs. 84 pr. 100 Kilo); forovrigt indeholder Traktaten ingen Bestemmelse om den beromhandlede Ya.re.

Den gjaddende Tarifs satser for hermetiske Madvarer ere folgende:

pr. Kilogram

1) af Dyr:

Fisk etc. (B.-No. 63 kfr. ovenfor)...................................................... 40 0re

Corned Beaf etc. (L.-No. 67) ......................................................... 10 —

andre (af Dyr) .................................................................................. 40 —

2) Andre (ikke af Dyr) L.-No. 259 .................................................. 60 —

samtlige disse Satser, Emballagernes Ysegt iberegnet.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 2.

Den aarlige Indforsel under Tarifens ovenanforte L.-No. 63 har i Gjennem-

snit for 1876—1880 udgjort............................................................... ca. 23700 Kilo

hy or af fr a Sverige.............................................................................. » 6270 —•

De ovrige 17430 Kilo

har givet en Toldintsegt af Kr. 6972.00.

I den svenske Tarif er opfort:

Fisk, saltad eller inlagd: ansjovis, sardeller och tonfisk, 1 Kilo ............... 60 0re.

Konserver, i hermetiskt slutna eller lufttäta kärl förvarade ätbara varor, kärlens vigt inberäknad, 1 Kilo........................................................................ 30 0re.

Frankriges Forlangende gaar ud paa en Nedssettelse af Tolden paa Fisk i Olie til 20 frs. pr. 100 Kilo 14,4 0re pr. Kilo, altsaa til kun 36 pCt. af den gjaeldende Told. Til et saa betydeligt Afslag i Tolden synes der ikke åt vaere tilstraekkelig Grund, ligesom en eventuel Kedsaettelse formentlig vil kunne indskrsenkes til alene åt omfatte Sardeller; Traktatsatsen vil da ikke kunne slutte sig til den norske Tarifs Text og det bor derför udtrykkelig bemserkes, åt Satsen gjselder Bruttovsegten. Forovrigt henvises til Tarifkommissionens Indstilling, Pag. 39. Sardeller antages åt udgjore en betydelig Del af Importen under Tarifens ovenanforte L.-No. 63, men sserskilt Opgave derover haves ikke.

3. Sukker.

Fra fransk Side forlanges en Formindskelse af den procentvise Forskjel niellera Tolden paa raat og .paa raffineret Sukker. Ifolge Traktatens Artikel 8 skal i de forenede Riger Tolden for raffineret Sukker ikke overskride Middeltolden for Raasukker med mere end 50 pCt.

For Tiden udgjor Tolden

i Norge. i Sverige.

for raffineret Sukker............................................... pr. Kilo 44 0re 33 0re

» raat do. lyst ............................................ » 44 — 33 —

» » do. morkt................................... » 36 — 23.5 —

Den laveste Told för Raasukker forholder sig altsaa til Raffinadetolden i Norge som 100 : 112,2 og i Sverige som 100 : 140,4.

Til Sammenligning skal man bemserke, åt ved den i Paris 1863 afholdte internationale Konference niellera Repreesentanter for Belgien, Frankrige, Storbritanien og Holland angaaende Draivback for Sukker, anbefaledes folgende Forkold mellem Tolden paa de forskjellige Kvaliteter af Sukker (Kumerne betegne Amsterdamer Regelprover):

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 37

for raffineret Sukker......................................................................................... 100

Raasukker No. 19 og derover ....................................................................... 100

» fra 14—19 (begge exklusive)............................................................ 92

» » 10—14 (begge inklusive)........................................................... 84

» » lavere end end No. 10 .......................................................... 72

(Flydende Sukker, indeholdende over 50 pCt Sukker) ............................. 65

Middeltallet af de trende nsestsidste Satser 822/3, forholder sig til Raffinadetolden 100 ligesom 100 : 121 — altsaa en Forskjel af 21 pCt. Kändis var desuden särskilt opfort til en 5 pCt. hoiere Told end raffineret Sukker.

Det bemserkes, åt G-rsendsen mellem begge Raasukkersatserne i Norge er bestemt ved No. 20 og i Sverige ved No. 18.

Da der bos os ikke findes Raffinaderier og der keller ingen Udsigt er til åt saadanne i Fremtiden ville blive anlagte, tjener Forskjellen mellem vor Tarifs ovenanforte Toldsatser for raat og for raffineret Sukker ikke til åt beskytte nogen indenlandsk Tilvirkning, og det synes saaledes ikke åt kunne liave Interesse for Frankrige åt se denne Forskjel formindsket; det tor derför maaske antages, åt Fordringen om en saadan Förändring vil blive frafaldt för Norges Yedkommende. Forsaavidt der imidlertid fra fransk Side derpaa skulde lsegges sserlig Vaegt, vil man i Traktaten kunne vedtage det ifolge vor gjaeldende Tarif bestaaende Forhold mellem begge Sukkersatser. Men i ethvert Fald maatte man forbeholde sig fuld Frihed med Hensyn til Beskatningens Höide, ligesom paa den anden Side Traktatbestemmelsen ikke maatte formes saaledes, åt den kunde blive til Hinder for åt ssette Tolden lige for Raasukker og raffineret Sukker, en Ordning, som har vseret bragt paa Bane; kfr. Tarifkommissionens Indstilling, Pag. Y—Yl og Pag. 241.

4. Yin (Tarif L.-No. 512 og 513).

For Vin paa Fad bestemmer Traktaten en Told af 2‘/2 Sk. pr. U = 16.73 0re pr. Kilo. (Denne Sats efter Vsegt er i Traktaten omsat til frs. 23 pr. Hektoliter, hvilket sidste Tal dog ingen officiel Karakter har (ved Traktatens Tarif C förän). Tolden forlanges nedsat til 10 frs. pr. Hektoliter = 7.2 0re pr Liter, der efter det tidligere Omssetningsforhold omtrent vilde svare til ca. 7.3 0re pr. Kilogram. Det er formentlig tilsigtet åt bibeholde Traktatens Bestemmelse om åt Yin, indeholdende over 21 pCt. Alkohol, ikke betragtes som Yin — en Bestemmelse, som optages fra den fransk-belgiske Traktat.

Departementet har allerede i Skrivelse til det aerede Departement af 2den »Juli d. A. gjort opmserksom paa, åt den stipulerede Told for Yin (paa Fad) svarede til den ved Traktatens Afslutning bestemte Told for Brsendevin af 21 pCt. Styrke (Vinens Maximumsstyrke), men åt dette Forhold senere er bleven for-

38 Kongl.. Maj:ts Nåd. Proposition JV:o 2.

rykket, idet den indenlandske Produktionsafgift, og som Polge deraf ogsaa Indforselstolden af Brsendevin efterhaanden er bleven forhoiet, saaledes åt den traktatmsessige Told for Brsendevin af 21 pCt. Styrke nu udgjor benved 32 (31.868) 0re medens Traktatens Toldsats for Vin nu svarer til Tolden for Brsendevin af kun lidt over 11 pCt. Styrke. Maximumstolden ifolge Traktaten er nemlig for Tiden for

Brsendevin af 11 pCt.............................................. 16.532 0re

Do. » 12 » .......................................... 18.035 »

pr. Kilogram.

For åt se dette Misforhold rettet, vil det vsere nodvendigt åt forandre den hidtil hos os befulgte Kegel, bvorefter al Vin (under 21 pCt.) bar vseret belagt med samme Told uden Hensyn til dens Alkoholgehalt. Da det antages förbundet med store, for Tiden neppe overvinderlige Vanskeligheder for vort Toldopsyn åt bestemme Alkoholstyrken af al den Vin, som indfores, vil man, som bemserket i Departementets ovennsevnte Skrivelse af 2den Juli sidstleden, ikke saavidt skjonnes kunne ssette Tolden af Vin forskjellig for hver hele eller halve pCt.s Porskjel i Alkoholstyrken. En saadan procentvis stigende Told bruges saavidt vides heller ikke i andre Lande for Vin under 21 pCt., naar alene undtages Prankrige, bvor dog ogsaa Stigningen först indtrseder ved 15 pCt., medens al Vin indtil denne Styrke betaler samme Told som Brsendevin af 15 pCt.

I England blev Tolden for Vin i Henhold til Traktaten med Prankrige fra lste Januar 1861 bestemt saaledes (pr. Dallon):

under 18 pCt. proof spirit (= 10'8 pCt. Gay-Lussac) ...............

fra 18 pCt. til 26 pCt. p. s. (= 10:i8 til 14" pCt. Gay-Lussac)

fra 26 pCt. til 40 pCt. p. s. (= 14" til 23" pCt. do. )

fra 40 pCt. til 45 pCt. p. s. (= 23" til 2595 pCt. do. )

Allerede i 1862 sees imidlertid dette Antal af 4 Klasser åt vsere reduceret til kun 2de, nemlig:

under 26 pCt. proof spirit (149<J pCt. Gay-Lussac)................................; 1 sh.

fra 26 pCt. til 42 pCt. p. s. (14" til 2422 pCt. Gay-Lussac) ................. 2 sh. 6 d.

mot et Tillseg af 3 d. pr. Gallon for hver pCt. proof spirit over 42 pCt.

Denne Ordning gjselder fremdeles og synes netop begrundet i 0nsket om i Regelen åt undgaa åt konstatere Styrken af den Vin, som indfores. Bestemmelse af Styrken kan ogsaa kun foregaa ved et indskrsenket Antal Toldsteder, i 1862 ved 12 og endnu i 1881 kun ved 15 Toldsteder i Storbritanien og Irland, medens Indforsel af Vin fra Udlandet i 1862 kun var tilladt ved 46 og for Tiden ved 61 Toldsteder. Hos os kan enhver Vare indfores ved ethvert af Rigets saintlige Toldsteder, og da der heri neppe kan gjores nogen Förändring, vilde en Ordning, der medforte Nodvendigbeden af åt undersoge den indforte Vins Alkoholgehalt, hos os vaere förbundet med saa store. Vanskeligheder, åt de vistnok ialfald for Tiden maa ansees for uovervindelige.

1 sh.

1 sh.

2 sh. 2 sh.

9 d. 5 d. 11 d.

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Derimod anser man det ikke ugjorligt åt praktisere en Deling af Vinen i kun 2de Klasser — svagere Vine og staerkere Vine — med forskjellig Told for hver Klasse. • Her vilde nemlig en Undersogelse af Alkoholstyrken ikke alene kunne indskraenkes til de sjeldnere Tilfaelde, livor denne paa den ene eller anden Side maatte naerme sig til den Styrkeprocent, der var opstillet som Graendse mellem begge Klasser, men en saadan Undersogelse vilde endog saagodtsom altid kunne undgaaes, naar Graendsen sattes tilstraekkelig lavt. Hvis nemlig de hede Vine, saasoni Portvin, Sherry o. d. 1. altid med Sikkerhed kunde forudsaettes åt ligge over Graendsen, vilde Importorerne af disse Vinsorter ingen Grund have til åt forlange Styrken undersogt, og for de Vinsorters Vedkommende, der i Regelen have en lavere Alkoholstyrke, kunde ligeledes enhver Undersogelse undgaaes derved, åt der gaves en almindelig Instrux om åt saadanne Vine af Toldvaesenet stedse skulde henfores under den lavere Sats. En saadan Praxis vilde ikke vaere förbundet med vaosentlige Betaenkeligheder og desuden omtrent tilsiges af Nodvendigheden, naar Toldvaesenet ikke antages istand til åt prove Vinens Alkoholstyrke.

I Frankrige er — som allerede bemaerket — al Vin indtil 15 pCt.s Alkoholgehalt ansat til samme Told som Braendevin af denne Styrke. Det er ligeledes ovenfor anfört, åt i den gjasldende Traktat blev Tolden for al Vin indtil 21 pCt. ved Indforsel til Norge sat lig den hos os dengang bestemte Told for Braendevin af 21 pCt. Styrke. Allerede en Deling af Vin under denne Styrke i 2de Klasser indeholder saaledes en vistnok rimelig, men dog utvivlsom og vacsentlig Indrommelse, og Departementet fandt derför saa meget mere Grund til i dets fornaevnte Skrivelse åt burde gaa ud fra — som det principielt Rigtige — åt Tolden paa de tvende respektive Klasser Vine maatte blive åt saette lig Tolden paa Braendevin af den samme Alkoholprocent, der maatte blive bestemt som Maximumsstyrken for hver af begge Klasser. Toldsatsen for den svagere Vin vilde da blive åt bestemme saa meget lavere, jo lavere Alkoholgraendsen mellem begge Klasser saettes, og da de Vine, der indfores hertil fra Frankrige, for den overveiende storste Del netop have en forholdsvis ringe Alkoholstyrke, antog Departementet åt man fra fransk Side maaske ikke vilde vaere utilboielig til åt indgaa paa, åt Alkoholgraendsen for den lavere Vinsats sattes temmelig lavt, f. Ex. til 12 pCt. Af Hensyn til de mindre Partier Vine over denne Styrke, som maatte indfores fra Frankrige, troede man isaafald åt kunne anbefale, att Maximumsstyrken for Vin overhovedet nedsattes fra de nubestemte 21 pCt. til 18 pCt., idet man da kunde foreslaa den hoiere Vinsats bestemt til 27 0re, der omtrent svarer til Tolden for Braendevin af 18 pCt. Styrke, modens man om den seldre Graendsc af 21 pCt. bibeholdtes, maatte foreslaa en tilsvarende hoiere Told (ca. 32 0re). Selv naar Graendsen mellem de svagere og staerkere Vine saettes saa lavt som ved 12 pCt. foreslog man dog, i Medför af det oven fremholdte Princip, Tolden tor de förste noget forhoiet, nemlig til ca. 18 0re.

40 Kong!. May:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Efter flen Stilling, som man fra fransk Side har indtaget ligeoverfor Sporgsmaalet om Yintolden, maa imidlertid Departementet nu antage, åt det ikke vil vtere til nogen JSTytte eller engang hensigtsmsessigt åt forlange nogen Forhoielse i Tolden for de svagere Vine; for disses Vedkommende tror man saaledes ikke åt Fordringen om Overensstemmelse med Braendevinstolden kan fastholdes, hvorirnod man antager åt det bor komme under Overveielse, om ikke Glrsendsen niellera de svagere og stserkere Yine kunde uden overveiende Betsenkelighed ssettes saa hoit, åt den hele Import hertil Landet af franske Vine vilde komme til åt indgaa under den förste Klasse, idet man da kunde gjore Regning- paa, åt der fra fransk Side ikke vilde blive reist nogen Indvending imod en mere tilfredsstillende Ordning for de stserkere Yines Yedkommende. Man kunde da undgaa de Ulemper, som vilde vfere forbundne med Nedssettelsen af den yderste Vingrsendse fra 21 pCt. og fastssette Tolden for de stserkere Yine till 32 0re, svarende til Brsendevinstolden for denne Styrke. Det er nemlig hovedsagelig for de stserkere Yines Vedkommende, åt Overensstemmelse med Brsendevinstolden maa anses som nodvendig, medens Hensynet til denne sidste ikke antages åt vtere en afgjorende Hindring mod åt bibeholde den nuvserende Told endog for Yin indtil 15 pCt.s Styrke. Men ved åt ssette Glrsendsen saa hoit, befrygter man åt Toldbehandlingen af de liede Yine vil vanskeliggjores, idet disse undertiden kunne ligge under denne Glrsendse og det isaafald tor forudsees, åt Importorerne af saadanne Yine oftere ville gjore Paastand paa åt de skulle fortoldes med den lavere Told, hvorved en Undersogelse af Yinens Styrke bliver nodvendig. Det fremgaar imidlertid af hvad förän er anfört, åt naar man har troet åt kunne anbefale en Deling af Yinen i 2de Klasser, er det forudsat, åt der kunde trseffes en saadan Ordning, åt Undersogelse af Yinens Alkoholstyrke praktisk tält kunde undgaaes. Departementet maa derför anse det önskelig!, åt Glrsendsen mellem begge Klasser ikke ssettes hoiere, end der virkelig udfordre.s for åt de franske Yine kunne indgaa til den lavere Told, og for dette 0iemed vil det formentlig ikke vsere fornodent åt ssette Glrsendsen hoiere end til 14 pOt.

Departementet stotter denne Formening til de Oplysninger, som foreligge om Undersogelser angaaende de forskjellige Yines styrke, der paa Föranstaltning af den engelske Regjering i sin Tid har v före t anstillede paa vedkommende Produktionssteder, og hvorom Indberetning er trykt blandt »Parliamentary Papers»for 1862 (Wine-Return etc. Ordered by the House of Commons to be Printed 29. April 1862 [190]). Det er for de franske Yines Yedkommende udtrykkelig anmserket, åt Undersogelsen havde til Hensigt åt erfare Maximumsstyrken og derför i Regelen kun omfatter de Yine, der vare anseede for de staerkeste; Styrken er angiven i pCt. »proof spirit», der nedenfor er omsat til Alkoholprocent ved åt multipliceres med 0,r,vo, i det »proof spirit» antages åt indeholde 57.6 pOt. (Gay- Lussac). Undersogelsen omfatter folgende af de stserkere franske Yine:

41 Kong1. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

Burgundervine (fra Cotes d’Or). 11 Prover, hvoraf de 10 samtlige ere under 14 pCt. (ned till 11.29 pCt.), medens den lite Prove kun indeholdt ubetydeligt over 14 pCt., nemlig 14.n pCt. Alle Burgundervine ville folgelig indgaa til den lavere Sats.

»Maconnais» og »Beaujolais» (fra Saone & Loire). 5 Prover, samtlige under 14 pCt., nemlig fra lO.si—13.os pCt.

Yins des Cotes du Rhöne. 6 Prover, hvoraf fra 11.29—13.77 pCt., den 6te Prove holdt 14.52 pCt.

Dept du Gård. 3 Prover, respektive 12.6 til 13.os og lo.«7 pCt., den sidste er betegnet som en ren Undtagelse.

Hérault. 21 Prover, hvoraf 13 under 12 pCt., 17 under 13 pCt., 20 under 14 pCt. og 1 over 14 (15.67) pCt.

Pyrenées. 4 Prover, hvoraf 2 over 14 (16.07) pCt.

Det er saaledes kun undtagelsesvis, åt Styrken af enkelte franske Middelhavsvine overstige 14 pCt., og der vil, naar denne Gramdse opstilles, derför vistnok saa godt som aldrig blive Tale om ved Toldbehandlingen åt undersoge Styrken af de franske Vine, der ville indgaa til den lavere Sats, saa meget mere som nogen Indforsel af de stmrke Middelhavsvine neppe finder Sted her til Landet.

Naar Gramdsen ssettes ved 14 pCt antager man for de svagere Vine åt kunne heholde den nu bestemte Told, skjont den er betydelig lavere end den ved Traktaten stipulerede Maximumstold for Brsendevin af denne Styrke (21.1 0re pr. Kilo). Por de steerkere Vine (over 14 til 21 pCt.) kan man derimod ikke tilraade åt seette Tolden lavere end for Brående vin af 21 pCt.s Styrke — for Tiden ca. 32 0re pr. Kilogram. I England er Tolden for de shorkere Vine som ovenanfort 2 sh. 6 d. pr. Gallon = ca. 50 0re pr. Kilo. Da man imidlertid ikke ganske kan bortse fra Muligheden af, åt den indenlandske Brsendevinsafgift kan undergaa Forhoielse, burde Toldsatsen for de stserkere Vine helst ikke fas t sed t tes til et vist Antal 0re pr Kilo, men derimod bestemmes åt skulle, vsere lig Tolden af Broendevin af 21 pCt. Styrke. 0nskeligst vilde det vsere om de stserkere Vine, der ikke have Interesse for Frankrig, ganske kunde udgaa af Traktaten.

Det franske Förslag om åt nedssette Vintolden til ca. 7 0re finder Departementet uantageligt selv för de svagere Vine; hvorvidt man for disse Sidste kunde indromme en mindre Nedssettelse i den gjseldende Sats, maatte formentlig bero paa om man til Gjengjseld kunde opnaa tilsvarende Fordele.

För Vin paa Flasker er Tolden ifolge Traktaten 6 Skill. pr. Pot = 20.72 0re pr. Liter (ca. 20 frs. pr. Hektoliter). Fra fransk Side forlanges, åt Tolden ssettes ens for Vin paa Flasker og paa Fad, medens der nu er en Forskjel åt ca. 25 pCt. Departementet antager, åt man liden vsesentlige Betsenkeligheder kan imodekomme dette Forlangende, livis man derved kan opnaa en tilsvarende Imodekommenhed fra fransk Side, forsaavidt angaar Grsendsen mellern de svagere og staerkere Vine samt Tolden for disse sidste. Da imidlertid Tolden for Vin paa

42 Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Fad maa fastssettes efter Vsegt (Kilo), men for Vin paa Flasker efter Volum (Liter), vilde det dog vsere önskelig! åt bibeholde en ubetydelig Forskjel mellem begge Satser, saaledes åt Tolden for Vin paa Flasker for den svagere Vin ssettes 1 0re og for den stserkere 2 0re hoiere end naar Varen indfores paa Fad- For mousserende Vine antages derhos en särskilt hoiere Told åt burde begjseres.

Indforselen har i Gjennemsnit för 1871—1880 udgjort aarlig:

Vin paa Fustager ................................................................ ca. 1533000 Kilogram

» » Flasker .................................................................. » 140000 Liter

med et Toldbelob af respektive 255000 Kröner og 29000 Kröner.

5. B r sen de vin.

Ifolge Traktatens Artikel 7 er Surtaxen for Brsendevin paa Fustager — Rum og Arak undtagne —• bestétnt til 15 frs. pr. Hektoliter eller 10,8 0re pr. Liter ren Alkohol. Denne Surtax forlanges nedsat uden nsermere Specifikation.

Departementet skal bemserke, att ved Indforsel af Brsendevin til Frankrig betales der efter den nye tarif général No. 313 en Told af 30 frs. pr. Hektoliter ren Alkohol i Tillseg til den indre Afgift (»non compris les taxes intérieures») og efter den endnu gjseldende tarif conventionel 15 frs. pr. Hektoliter ren Alkohol. Det maa derhos erindres, åt Surtaxens Sats ingenlunde betegner en Beskyttelse for den indenlandske Tilvirkning, idet denne paa Grund af Beskatningen er underkastet Byrder og. Ulemper, der ikke finde sit Udtryk i selve Produktionsafgiftens Skattesats. I nogen Tid af Aaret er saaledes Tilvirkningen forbudt, og i den Tid, hvori den er tilladt, kan den kun foregaa under offentlig Kontrol, der ikke kan Andet end virke hasmmende paa Bedriften. Og medens Importoren af udenlandsk Brsendevin ved att tage Varer paa privat Transitoplag kan erholde ubegrsendset Kredit paa Tolden indtil Varen afssettes, maa Produktionsafgiften erlsegges inden en i Lovgivningen bestemt Frist fra Tilvirkningsdagen. Man finder derför åt maatte tilraade, åt der fra norsk Side forlanges uforandret Bibeholdelse af det for Tiden stedfindende Forhold. Forovrigt henvises til Storthingsforhandlingerne for 1874, Storthings-Proposition No. 6, hvor der Pag. 16—20 er indtaget en Udtalelse angaaende de hidhorende Forholde fra en Kommission af Sagkyndige.

6. Silkevarer.

Den traktatmsessige Told er folgende:

L.-No. 401, Floiel etc.............................................................. 1 Kilo Kr. 3.47

» 402, Siikefios etc...................................................... 1 > » 2.33,b.

» 403, »Andre Varer», Helsilkevarer .......................' .......... 1 » » 3.47.

Halvsilkevarer.................................... 1 » » 2.33,8.

43 Eongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 2.

Possementmagerarbeide — 1. af Silke alene som Silkevarer.

L.-No. 371- — 2. af Silke i Förbindelse med andre Materialier 1 Kilo Kr. 2.33,s

Disse Satser begjaeres nedsatte til det Halve.

Indforselen har udgjort i Gjennemsnit fra 1871—1880 af L.-Ko. 401 og 403 ca. 9400 Kilogram og af L.-Ko. 402, 404 og 371 ca. 16,900 Kilogram med et Toldbelob af respektive ca. 33000 og 39000 Kr., tillsammen ca. 72000 Kr. En Kedssottelse til det Halve vilde saaledes medfore en Afgång i Intrader stor ca. 36000 Kröner.

I frs. pr. 100 Kilo er Traktatens Satser for Helsilke- og Halvsilkevarer ved Indforsel til| Korge respektive 484 frs. og 325 frs. og til Sverige 488 frs. og 325 frs. Den franske tarif general indeholder under Ko. 407, 388 og 403 blandt Andet felgende Satser (pr. 100 Kilo):

Baand af Silke alene eller i Förbindelse med andre Spindestoffe:

af Floiel ............................................................................... .................... Frs- 620

» andre .......................................................................................... * 496

Toier af Silke i Förbindelse med andre Spindestoffe, naar Silken er

overveiende......................................................................... * ^72

Toier af Bomuld og Silke, naar Bomulden er overveiende .................. » 372

Toier af Uld og Silke, naar Ulden er overveiende................................. » 297

Ligeoverfor disse Satser i den franske Tarif synes den fremsatte Begjrering om Kedssettelse af Traktatens Satser (respektive 484 frs. og 325 frs.) ikke berettiget. Hvorvidt der overbovedet bor kunne blive Tale om nogen Kedsarttelse i de gjaddende Silkesatser, maa formentlig bero paa om derved maatte kunne opnaaes vsesentlige Fordele i andre Betninger.

7. Papir.

For »papier pour tentures» forlanges Tolden bestemt til 8 frs. pr. 100 Kilo — 5 3/ 0re pr. Kilo. Det er imidlertid ikke Departementet ganske klart, hvilken Vare der her haves for 0ie. I den gjseldende Traktat er nemlig for Indforsel til Korge bestemt en Told af 26 frs. pr. 100 Kilo for de under L.-Ko. 354 indgaaende Artikler, Tapeter, Lysbilleder, Visitkort m. m., og i Traktatens franske Text er Tapeter oversat med »papier pour tentures», men dette samme Udtryk er i Traktatens Tarif for Indforsel til Sverige benyttet for åt betegne »Tapetpapir», der sammen med Tryk- och Trackpapir er ansat til en Told af 13 frs. pr. 100 Kilo (ca. 9 0re pr. Kilo), medens der för Papirstapeter (»Tentures de papier»), Visitkort m. m. er fastsat den samme Told som ovennsevnt for Korge, nemlig 26 frs. I den svenske Tarif er for Tiden opfort:

Papper:

tapet- ................................

Papperstapeter och border

1 Kilo 9 0re

1 » 19 »

44 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

I vor Tarif er opfert under Papir:

L.-N:o. 354. Tapeter, Lysbilleder, Broder-, Strikke- og Hekle-

og lignende Monster etc. etc.......................................... 1 Kilo lo 0re

(den traktatmaessige Sats er som anfört ca. 19 0re).

Departementet antager, åt der bor erhverves noiere Oplysning om hvilken Yare, der ved den forlangte Nedsaettelse er havt for 0ie.

8. Hand sker (Tarif L.-No. 415).

er i den gjseldende Tarif ansat til den traktatmaessige Told Kr. 2.33 0re pr. Kilo — frs. 325 pr. 100 Kilo; denne Sats begjaeres nedsat til 200 frs. eller Kr. 1.44 pr. Kilo.

Indforselen bär i Gjennemsnit for 1871—1880 udgjort 3675 Kilo, bvoraf fra Sverige 613, de evrige ca. 3000 Kilo bar givet en Toldindtaegt af ca. 7000 Kr. Den begjaerede Nedsaettelse vilde medfore et Tab i Intrader, stort ca. 2700 Kr.

I den franske Tarif er Tolden for Handsker opfort saaledes (L.-No. 424):

af Lamrae- eller Kalveskind, »simplement cousus» ........ 1 Frs.

og »piqués».......................................................... 1 » 50 C.

af Gjede- eller Kiddeskind, »simplement cousus» ........... 2 »

»piqués» ................................................................ 2 » 50 » pr. Dusin.

Importen af franske Handsker ber til Landet bestaar bovedsagelig af Gjedeskindshansker, der er opgivet åt bave folgende Vacgt pr. Dusin:

Herrehandsker, tynde, med 1 Knåp..................................................... 344 Gram

» » » 2 » 453 »

» tykke, » 1 ? 516 »

Damebandsker med 2 Knapper ............................................................ 219 *

» » 4 » 312 »

» » 6 >; 375 »

» 8 » 453 »

Man antager gjennemsnitlig att kunne regne ca. 3 Dusin Par Handsker pr. Kilo; Tarifkommissionen regner 32 Par Herrehandsker og 40 Par Damehandsker. Den nugjacldende traktatmaessige Told, frs. 325, svarer altsaa omtrent till frs. 1.08 C. pr. Dusin og er saaledes meget lavere end den franske Told.

Departementet ser ingen Grund til åt indgaa paa nogen Nedsaettelse i den nugjcddende Sats, som tvertimod af Tarifkommissionen enstemmig er anbefalet forboiet til 4 Kr. pr. Kilo, kfr. Indstillingen Pag. 221.

9. Ulire.

L.-No. 496. Sammensatte Ubrvaerker uden Kasser svarer nu overensstemmende med Traktaten Kr. 2,33., pr Kilo (frs. 325 pr. 100 Kilo), hvilken Sats forlanges nedsat till det Halve.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 45

Indforselen har i Gjennemsnit for 1871—1880 udgjort aarligt 825 Kilo med en Toldindtegt af ca. 1900 Kröner. Departementet finder ingen vaesentlig Beteenkelighed ved åt anbefale, åt man her indgaar paa en Nedsasttelse, hvis Storrelse kunde bero paa de Indrommelser, der fra fransk Side maatte tilbydes som Gjengjseld.

10. Kunstige Blomster, kfr. ovenfor Ko. 1 Fjser til Pynt.

11. Por Artikler af poleret Staal er antydet 0nske om Kedssettelse af den gjaeldende Told. Exempelvis er ngovnt Fingerboller, Staalperler, Staalknapper, Chatelainer.

De anforte Gjenstande indgaar i den norske Tarif under felgen de forskjelli ge Poster:

L.-No. 293. Fingerboller og Syringe (ogsaa forede med andet Metal end Jern), Fvrstaal. Korketrfekkere, andre Knive og Gader end de ovenfor anforte, Saxe (polerede), Laase, Lysesaxe, Sporer, Skoiter, Kaarder og Sabler med eller liden Skede samt Klinger til deslige Vaaben 1 Kilo 35 0re (kfr. L.-Ko. 308).

L.-No. 278. Perler af andet Metal end Guld, Solv og Aluminium 1 Kilo Kr. 1.16.

L.-No. 182. Knapper: 2. andre (end overtrukne og overspundne) samt Knappeformer iberegnet Ysogten af Papir, Pap, iEsker o. desl. 1 Kilo 35 0re,

L.-No. 266. Bijouterivarer af uasdle Metaller i eller uden Förbindelse med andre Materialier, saasom Armbaand, Brystnaale, Kjaeder, Kors, Binge, Signeter, Spacnder o. desl. med Indbegreb af Aisker, Futeraler, Papir eller lignende nsormeste Emballage 1 Kilo 80 0re.

Departementet kan ikke anse det önskelig! åt udsondre den Del af disse Artikler, der ere af Staal, fra deres nuhavende Plads for åt opfore dem som et eget L.-Ko. med en fselles Told. Da imidlertid denne Fordring fra fransk Side i ethvert Fald först maatte noiere specificeres, tror man for Tiden åt kunne indskrsenke sig til i denne Anledning åt fremhseve 0nskeligheden af åt lidet vigtige Artikler komme til åt udgaa af Traktaten.

Sluttelig tillader man sig, forsaavidt angaar den af Tarifkommissionen af 1879 anbefalede Forhoielse af visse Traktatsatser, åt henvise til Kommissionens Indstilling, Oversigten Alternativ B Pag. 294 — 297 og de specielle Motiver ved vedkommende Lobe-Numere, samt til de almindelige Motiver Pag. LVU, hvor der blandt Andet yttres: »Kommissionen lsegger selvfolgelig Ysegt paa, åt de under sidstnaevnte Forudseetning foreslaaede Toldforhoielser under Forhandlingerne med Frankrige om en ny og forandret Traktat fastholdes saa långt som muligt, og altsaa ikke opgives, medmindre andre og större eller tilsvarende Fordele derved kunne opnaaes.»

46 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Da Udenrigsministeren har yttret, åt det er af Vigtighed, åt Underhandlingerne gjenoptages snarest muligt og i ethvert hald ikke senere end omkring Midten af denne Maaned, har Departementet troet åt burde liden Ophold indgaa med mervserende underdanigste Föredrag.

Med Hensyn til de paa Bane bragte Fordringer vedkommende de norske Toldsatser skal man henvise til den i Finantsdepartementets ovenomhandlede Skrivelse af 3die September afgifne Udtalelse, som ikke fortiden giver Anledning til nogen Bemserkning fra dette Departements Side. Som det vil sees, er Finansdepartementet gaaet ud fra, åt Sporgsmaalet om hvorvidt og i hvilken Grad man fra norsk Side bor imodekomme de fra fransk Side ndtalte Begjaeringer om Neds lättelse i den nugjseldende norske Toldtarif ikke endelig kan besvares, forinden man erfarer hvilke Fordele derved kan ventes opnaaet for de norske Inteiessei i Frankrig. Angaaende de Paastande, som i saa Henseende fra norsk Side bor fastholdes, er det ovenfor forklaret,' åt Odenrigsministeren efter naadigst Bemyndigelse forelobig har opstillet endel Hovedpunkter, som ere gjengivne i hans ovenfor citerede Skrivelse af 12te Juli sidstleden og ere fremforte af Deres Majestsets Befuldmsegtigede under det i Paris afholdte förste Mode angaaende Traktaten, idet de ere angivne som Hovedtrsekkene af de Förslag, som den Befuldmajgtigede senere vil have åt fremlsegge.

Til disse Hovedpunkter skal Departementet her knytte endel Bemsekninger om hvad der efter dets Mening for Norges Vedkommende vsesenlig bor soges opnaaet under Forhandlingerne, idet man antagelig, naar der bliver Anledning til åt veie Opoffrelser og Fordele mod hverandre, vil have nsermere åt udtale sig om, hvorvidt Afslag i disse Krav bor finde Sted eller andre Fordringer opstilles.

Hvad först angaar Skibsfarten, har Udenrigsministeren anfört, åt den bor tilsikkres de Fordele, som den for Tiden paa Grund af Traktat eller fransk Lovgivning nyder. Skibsfartens Tarv var, som bekjendt, Hovedoiemedet med Afslutningen af de niigjaeldende Traktater, og med Hensyn til den Betydning, som samme har havt for vor Skibsfart paa Frankrige, tillader man sig åt henvise til dette Departements underdanigste Föredrag af 7de Marts d. A. (Sth. Prop. No. 51) om Virkningerne af Traktaten Pag. 3 —10 og Pag. 13 fl, hvori er givet en fremstilling af de hidrorende Dele af den franske Sofartslovgivning for Traktaten og senere, samt af Udviklingen af Norges Skibsfart paa Frankrig i samme Tidsrum. Af denne Fremstilling fremgaar, åt det navnlig er Ophaevelsen af de for bestaaende differentielle Toldpaalseg og Skibsafgifter, der har be virket den stedfundne Udvikling af denne Skibsfart. Hvilken Betydning det vilde have för vor Skibsfart paa Frankrig, om en ny Traktat med dette Band ikke skulde blive afsluttet, ei omhandlet bland Andet i det nsevnte Föredrag Pag. 10, hvor det er oplyst, åt Tonnageafgiften og surt axe de puvillon i Frankrig ere afskaflede ved Lov og saaledes ikke ätter kunne blive indforte liden ved ny Lov. Hvorvidt en saadan Förändring i den franske Lovgivning vilde finde Sted og blive gjort gjaddende

47 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

ligeoverfor norske Fartoier, naar Traktaten ikke lsengere derför var til Hinder, kan naturligvis ikke vides, men anfores dog paa det nsevnte Sted i Föredraget åt vsere mindre sandsynligt for Tonnageafgiftens Vedkommende efter åt der i Frankriger tilstaaet franske Fartoier Statsprsemier. Ogsaa med Hensyn til nogle andre Skibsafgifter, saasom den saakaldte drott- de quai og drott de péage, hvilke dog ere af ringere Betydning, ere fremmede Nationers Farteier formentlig ved Lov ligestillede med franske. Derimod stiller Forholdet sig anderledes, forsaavidt angaar Lodsafgift och Mseglerkurtage. Herom skal Departementet henvise til det nsevnte Föredrag af 7de Marts d. A. nsevnte Sted og her tilfoie Folgende:

Ifolge Dekret af 12te December 1806 fastsaettes Lodsafgiften i Frankrige ved Reglementer, der udarbeides af Marineadministrationen og Handelstribunalerne, og hvis endelige Yedtagelse er forbeholdt Begjeringen. Ifolge et Departementet meddelt Uddrag af et saadant for et enkelt Distrikt gjseldende Eeglement indeholdes i samme udtrykkelig Bestemmelse om, åt fremmede Skibe, der ikke ere assimilerede med franske, skulle betale 50 pCt. Tillseg til de for andre Fartoier fastsatte Lodsafgifter. Departementet har endnu icke kunnet erholde fuld Oplysning om, hvorvidt en tilsvarende Bestemmelse indeholdes i samtlige de udfserdigede Reglementer. Under Forudsmtning heraf maa man imidler-tid antage, åt den hoiere Lodsafgift vil rarnme vore Fartoier, naar disse i Mangel af Traktat ikke lsengere ere priviligerede.

Paa lignende Maade antages Sägen åt stille sig med Hensyn til Mseglerkurtagen, der efter hvad Departementet har bragt i Erfaring, fastssettes for hvert enkelt Sted af Handelskamrene med Regjeringens Approbation, hvorhos der er oplyst åt gjselde en almindelig Bestemmelse om 50 pCt. Tillseg for fremmede Fartoier.

Med Hensyn til de to sidstnsevnte Skibsafgifters Betydning skal man henvise til Departementets ovenfor gjengivne Skrivelse til Finansdepartementet af 2den August d. A., hvorefter 50 pCt.s Paalseg til samme for en enkelt fransk Havns Vedkommende, for et fra Amerika med Stykgods kommende Fartoi, er beregnet åt ville udgjore omtrent 20 pCt. af de samlede Havneomkostninger eller for et Fartoi paa 400 Tons frs. 305.60 c.

Efter det saaledes Oplyste kan det neppe vsere Tvivl om, åt vor Skibsfart paa Frankrig, angaaende hvis liidtilvserende Betydning man henviser til det nsevnte Föredrag Pag. 22—25, i Mangel af Traktat ikke alene vilde savne den Tryghed, som traktatmsessigt Krav paa priviligeret Behandling medforer, men ogsaa umiddelbart blive ugunstigere stillet end for Nservserende er Tilfseldet, og det synes derför åt vsere al Opfordring til, hvis det uden uforholdsmsessige Opoffrelser kan ske, åt soge gjennem ny Traktat åt sikkre vore Skibe Bibeholdelsen af den priviligerede Behandling, som de nu nyde, saa meget heller som den omhandlede franske Prsemielov vistnok maa antages åt ville gjore det vanskeligere for Fartoierne åt konkurrere med de franske, saa åt de, om de tillige skulde blive

48 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

ilagte differentielle Afgifter, maatte befrygtes åt blive udestsengte fra det franske Marked. Det er i det sidstnsevnte Föredrag af 7de Marts 1881 (pag 14 og fl.) forklaret, livilke Fordele der nu tilkommer vore Fartoier i Frankrige dels i Henhold til den nugjeeldende Traktat, dels i Henhold til den senere franske Lovgivning og de efter samme afsluttede Traktater med andre Lande. Det bor nu soges opnaaet, åt der ved udtrykkelige Bestemmelser i en ny Traktat tilsikkres vore Fartoier de samme Fordele, altsaa vsesentlig Fritagelse for surtaxe de pavillon og Tonnageafgift samt Ligestillelse med franske Fartoier i Henseende til Skibsafgiften -— alt saavel i den direkte som i den indirekte Taxt.

Det kan ber gjentages hvad der er udtalt af Udenrigsministeren i Protokollen af lste Juli — åt idet Handelstraktaten er opsagt, gjeelder Opsigelsen ogsaa Sofartstraktaten, saasom det i denne er bestemt, åt den förbliver gjseldende ligesaa laenge som den samme Dag afsluttede Handelstraktat (§ 15).

Hvad dernsest angaar det af Udenrigsministeren under Ho. 2 omhandlede Punkt vedkommende Hedsrettelse i Indforselstolden i Frankrig for et begrsonset Antal svenske og norske Produkter, skal Departementet bemasrke Folgende:

For Träd astens Vedkommende gjselder Forhoielsen i den franske Tarif vaasentlig hovlede og ploiede Bord (»planches et frises ou lames de parquet rabotées, rainées et (ou) bouvetées»), der for Tiden indgaa toldfrie, men efter den nye Tarif skulle svare 1 frs. pr 100 Kilo, samt »andre Arbeider af Tree», der i Stedet for den nugjaoldende Told 10 pCt. af Veerdien efter Tarifen skulle svare 7 frs. pr. 100 Kilo. Hvad Hovlelasten angäar, har Departementet ovenfor med Benyttelse af Sagkyndiges Udtalelser forklaret, hvilken Virkning denne Förändring maatte antages åt ville faa for vor Hxport til Frankrig, og for den anden Posts Vedkommende tillader man sig åt henvise til de sammesteds omhandlede Skrivelser fra de forenede Bi gers Generalkonsul i Havre af 13de og 17de Mai d. A. (trykt i vedlagte Storthingsdokument Ho. 90 for 1881). Da Departementet derhos i sit oftnmvnte Föredrag om Virkningerne af Traktaten (Pag. 11 — 12, 18—22, 25 27 og 33) har paavist Frankrigs Betydning som Marked for vor Trcelast og navnlig den hovlede Last, finder man lier åt kunne indskrsenke sig til åt fremliolde Sporgsmaalet om Toldbehandlingen i Frankrig af den bearbeidede Trähäst og navnlig den hovlede Last som et af dem, der fortrinsvis bor haves for 0ie under de paagaaende Traktatforhandlinger. Efter de fremkomne Oplysninger maa det antages, åt selv en betydelig reduceret Indforselstold vil virke hsemmende paa Indforselen fra Horge af hovlet Last.

Med Hensyn til Tolden paa Fisk skal Departementet tilläde sig åt henvise til den ovenfor indtagne Skrivelse fra Borskomiteen i Bergen af 5te August, hvori fremhseves 0nskeligheden af åt soge opnaaet en Indforselstold i Frankrig af 10 frs. pr. 100 Kilo, saavel for Kliplisk som for Torfisk, samt en forholdsvis Hedsfettelse for den saakaldte Baafisk »morue verte». Skulde det paa denne Maade lykkes åt skaffe vore Fiskevarer Indgang paa det store Marked, som Frankrig

49 Kon fil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

med Tiden maatte forudsaettes åt kunne blive, vilde derved en betydelig Fordel veere opnaaet, og det behover ingen Begrundelse, åt det for Norges Vedkommende vil vaere af storste Yigtighed under Underhandlingerne åt have Opmserksomheden henvendt paa dette Punkt. I Förbindelse hermed skal man ogsaa henlede Opmaerksomheden paa, hvad der i den naevnte Skrivelse fra Borskomiteen i Bergen er anfört om Tolden paa Sild.

Blandt de ovrige artikler, der har vseret Gjenstand for Indforsel fra Norge til Frankrig, er der for flere af de vigtigere (kfr. Departementets Föredrag om Yirkningeme af Traktaten Pag. 27—28) ikke i den nye franske Toldtarif skeet nogen Toldforhoielse. Under Henvisning til den f'orn»vnte Skrivelse fra de forenede Rigers Generalkonsul i Havre åt 13de Mai d. A. (Sth. Dokument No. 90), hvormed folger en Fortegnelse over de vigtigste norske Artikler, der for Tiden indfores til Frankrig, med Tilfoielse saavel af den Toldsats, der gjaelder efter Traktaterne, som den i den nye tarif general bestemte Sats, skal Departementet her nsevne enkelte Artikler, for hvilke Tolden er forhoiet, men som vistnok hidtil kun i ringe Udstrsekning have vferet udforte fra Norge til Frankrig.

Hermetislce Madvarer. Indforsel fra Norge til Frankrig i 1879 2510 Kasser af Yferdi Kr. 4500.

For Kjod i Daaser er Tolden forhoiet fra frs. 4.60 til frs. X pr. 100 Kilo.

Vildt. Indforsel 1879, 1702 Kilo af Vserdi Kr. 2400. Er efter Traktaten toldfri, men svarer efter den nye Tarif frs. 20 pr. 100 Kilo.

Sm0r. Indforsel 1879, 130 Kilo til Vserdi 200 (1877 Vserdi 3100 Kr.). For saltet Smor er Tolden forhoiet fra frs. 2.50 til frs. Ii) pr. 100 Kilo.

Öl. Indforsel i 1879, 36125 later til Yferdi Kr. 16600. Tolden er forhoiet fra frs. 5.75 til frs, 7.75 pr Hektoliter.

Tagpap. Indforsel i 1879, 94,650 Kilo til Yferdi Kr. 22,700. Tolden er forhoiet fra frs. 8 til frs. 11.

I Förbindelse hermed kan bemserkes, åt Tolden paa Papir, hvoraf hidtil Intet er indfort fra Norge til Frankrig, men hvilken Artikel med Tiden muligens kan antages åt ville faa nogen Betydning, i den nye Tarif er hoiere end efter tarif conventionel.

Under samme Punkt (2) er omhandlet, åt de franske Produkter og Tilvirkninger, med Hensyn til hvilke det bliver Sporgsmaal om, åt de forenede Rigel' skulle binde sin Toldlovgivning, bor soges begrsendsede til et Faatal af de mest betydelige. Under Tilslutning hertil skal Departementet, idet man henviser til hvad der i Slutningen af den forciterede Skrivelse fra Finantsdepartementet af 3die September d. A. er anfört angaaende den af Toldkommissionen anbefalede Forhoielse af visse Traktatsatser, specielt fremhseve 0nskeligheden af åt faa flere af disse Artikler, hvoraf Indforselen fra Frankrig er ubetydelig, udslettede af Traktaten.

50 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Som No. 3 af Fordringerne fra vor Side liar Udenrigsministern opstillet Begjaering om Ophsevelse eller ialdfald om Nedssettelse af den Tillaegsafgift, som ved indirekte Indforsel til Frankrige ifolge den nye almindelige Tarif kan ramme svenske og norske Produkter. Af det fornaevnte Storthingsdokument No. 90, Pag. 6, fremgaar, åt denne Tillaegsafgift (saakaldet surtaxe cVorigine), bl. A. er paalagt folgende Artikler:

Skind og Pelsvaerk, uforarbeidet, 3 frs. pr. 100 Kilo; Harpix, ikke exotisk, 1 frs. pr. 100 do.; Traevarer, almindelige, 1 frs. pr. 100 do.

Hvad saerlig angaar Traevarer er det ovenfor under Behandlingen af Tolden paa Traelast anfört, åt store Partier hovlede Bord indfores fra Norge til Frankrig gjennem Belgien, hvilken Import, uanseet Indforselstolden, antages åt ville standses ved den foreslaade surtaxe cVorigine.

No. 4 i de af Udenrigsministeren opstillede Fordringer giver ikke Anledning til nogen Bemaerkning fra Departementets Side.

Med Hensyn til No. 5 skal man tilläde sig åt gjenkalde i Erindringen, åt der, som omhandlet i Departementets underdanigste Föredrag af 24de Juni d. A., af sidste Storthing under 13de Juni sistleden vedtoges en Anmodning til Regjeringen om åt drage Omsorg for, åt der blev aabnet Storthinget Adgang til åt udtale sig om en eventuel ny Traktat, forinden en saadan saettes i Kraft.

I Henhold til Foranforte, der af Statsraadets evrige Medlemmer i det Yaesaentlige tiltraedes,

indstilles underdanigst:

Åt Gjenpart af naervaerende ixnderdanigste Föredrag angaaende Underhandlingerne om Afsluttelse af ny Handelsog S ofarts traktat med Frankrige naadigst befales tilstillet Ministeren for de udenrigske Anliggender.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

6.

Utdrag af protokollet öfver ulrikesdepartementsärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 16 september 1881.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

H ans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Eichert,

Themptander,

Nissen.

Efter gemensam beredning med cheferna för civil- och finansdepartementen föredrog Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena frågan om utfärdande af instruktioner för Kongl. Maj:ts fullmäktig vid underhandlingen om ny handels- och sjöfartstraktat med Frankrike.

Herr Ministern anförde:

»Het första förberedande sammanträdet mellan Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig och de för Sverige och Norge utsedde särskilde kommissarierna samt de personer, som erhållit franska Kegeringens uppdrag att underhandla om den nya handelsoch sjöfartstraktaten, hölls den 1 nästl. augusti i Paris.

52 Kong!. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 2.

Från fransk sida framställdes dervid erbjudande af den mest gynnade nations behandling i afseende å införseln af svenska och norska produkter till Frankrike, men till vederlag härför fordrades nedsättning eller jemkning i åtskilliga af de i Sverige och Norge nu gällande tullsatserna, nämligen för plymer, spritad fjäder, inlagd fisk. socker, vin, bränvin, väfnader, band och snörmakeriarbeten af hel- och halfsiden, papperstapeter, handskar, delar af ur, konstgjorda blommor samt arbeten af poleradt stål. Sedan dessa fordringar blifvit Kong!. Norska Regeringen delgifna, har Regeringen den 8 innev. månad efter föredragning af departementet för det inre afgifvit underdånigt betänkande i ämnet. Från svensk sida hafva yttranden afgifvits dels på chefens för civildepartementet föranstaltande utaf kommerskollegium dels på chefens för finansdepartementet anmodan utaf tullkomitén.»

Sedan Herr Ministern derefter redogjort för hufvudsakliga innehållet af omförmälda betänkande och yttranden, anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Themptander följande:

»Sedan finansdepartementet erhållit del af de förslag, som under de nu inledda underhandlingarna mellan de Förenade Rikena och Frankrike blifvit från fransk sida gjorda i syfte att till förmån för varuinförseln från Frankrike hit till riket erhålla ändring i vissa bestämmelser uti den svenska tulltaxan, anmodade jag tullkomitén, att öfver nämnda förslag afgifva yttrande; och har i anledning deraf komitén numera med sådant yttrande inkommit. Innan jag för Eders Kong]. Maj:t redogör för de i nyssberörda afseende från fransk sida gjorda förslag samt tullkomiténs deröfver afgifna betänkande, torde det tillåtas mig att få i några hufvuddrag angifva, hvilka kraf från svensk sida måste uppställas till förmån för vår export till Frankrike samt till betryggande af den svenska handelsflottans intressen i franska hamnar. Det kan nemligen endast vara under förutsättning att afsevärda fördelar i dessa fall kunna åt vårt land betingas, som en traktats afslutande synes böra ifrågakomma, då ju vilkoren derför alltid komma att blifva nedsatta tullafgifter här i landet för åtskilliga artiklar, hvilka väl lämpa sig för en högre tullbeskattning och å hvilka Riksdagen ock dels redan höjt, dels otvifvelaktigt skulle ytterligare höja tullafgifterna, så snart dessa kunde, oberoende af en fransk handelstraktat, regleras. Att nu i stället, såsom från fransk sida fordras, ytterligare nedsätta tullafgifterna på dessa artiklar eller åtminstone en del åt dem, strider så väsentligt mot de grundsatser Riksdagen enligt dess vid flera tillfällen uttalade mening önskar tillämpade vid tullbeskattningen af artiklar, som kunna hänföras till lyx- eller öfverflödsvaror, att, om ett dylikt medgifvande göres, det måste vara förestafvadt af omsorgen att tillgodose för vårt land synnerligen vigtiga ekonomiska intressen. Och till dessa lärer obestridligen få räknas en gynnad och för längre tid betryggad afsättning på den franska marknaden för våra vigtiga exportartiklar, trä och jern, samt en tryggad ställning för vår sjöfart i franska hamnar.

53 Kong!. Majtts Nåd. Proposition N:o 2.

Hvad först angår artikeln jern och stål, äro visserligen tullsatserna derå i den nya franska »tarif général» i allmänhet nedsatta till samma belopp som enligt den ännu gällande handelstraktaten äro bestämda, och vårt jern skulle således, derest en ny traktat icke komme till stånd, icke vid utförsel till Frankrike försättas i annan ställning än för närvarande, men gifvet är å andra sidan, att, derest öfverhufvud några handelstraktater blifva afslutade med Frankrike, nedsättning i de genom »tarif général» bestämda jerntullar kommer att af Frankrike medgifvas, och fördelen af samma nedsättning måste vi då vara angelägna att genom en traktat tillförsäkra oss för vår jernutförsel till Frankrike. Då emellertid England och Belgien i fråga om jerntullen hafva vigtiga intressen att bevaka vid sina traktatsförhandlingar med Frankrike, lärer Sverige icke kunna påräkna att beträffande denna artikel kunna utverka annat eller mera än hvad som af Frankrike beviljas nämnda makter. För den händelse emellertid underhandlingarne mellan de Förenade Rikena och Frankrike skulle komma att bedrifvas hastigare än att de svenske underhandlarne finge tillfälle att i fråga om jerntullen hänföra sig till hvad vid de andra traktatsförhandlingarne förekommer, torde yrkande böra från svensk sida framställas om nedsättning af tullen å tackjern från 2 fr. till 1 fr. 25 c. och — hvad som är af hufvudsakligaste vigt — å stångjern från 6 fr. till 3 fr. samt derefter lämpad nedsättning å öfriga under rubrikerna jern och stål förekommande varuslag, hvilkas tullbeskattning sammanfaller med eller står i visst förhållande till stångjernstullen.

Bland dessa varuslag är det emellertid ett, som i vår utförsel till Frankrike intager ett mera betydande rum och med afseende hvarå jemväl den franska tulltaxans redaktion tarfvar en väsentlig förändring för att den svenska utförseln skall hemta något gagn af en tullnedsättning. Härmed afser jag den rubrik, som i »tarif général» heter »fer brut en massiaux ou prismes, contenant encore des scories», hvarvid är fogad en not, som bestämmer, att den för ifrågavarande artikel stadgade tull skall gälla endast derest slagghalten uppgår till 6 procent eller derutöfver. De artiklar, här afses, äro hos oss kända under namnen smältstycken och råstänger och hafva ännu icke undergått den ytterligare förädling, genom vallning, som utmärker stångjernet; men sådana artiklar, som från oss utföras, hålla vida mindre slagg än i den franska tariffen förutsättes för att dylik vara skall få draga lägre tull än stångjern. Derföre måste det för Sverige vara af synnerlig vigt — och i detta afseende antager jag, att Sverige eger ett alldeles specifikt intresse, som icke i samma mån gör sig gällande hos England och Belgien — att få bestämmelsen om slaggprocenten i den franska tariffen ändrad, och då dertill kommer, att en undersökning rörande slagghalten är förenad med betydliga svårigheter och att, efter hvad jag inhemtat, tekniken icke ens känner någon fullt tillförlitlig metod för att utröna slaggprocenten, synes mig den ändring, som från Sveriges sida måste påyrkas, böra gå ut derpå, att hela anmärkningen bortfaller och att i rubriken endast uttryckes, att detta jern skall inne-

54 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

hålla slagg eller icke hafva undergått vallning. Derjemte hör rubriken affattas så, att den gäller allt dylikt jern, oberoende af dess form, så att de i handeln vanligen förekommande uträckta smältstyckena eller råstänger äfven inbegripas i rubriken, hvilket med dess nuvarande lydelse synes tvifvelaktigt. En så beskaffad ändring i denna rubrik, som jag bär föreslagit, och en dermed förbunden nedsättning i den för denna artikel stadgade tullsats af 4 fr. 50 c. till 75 procent af en blifvande nedsatt stångjernstull skulle för vår jernindustri vara af ganska stor vigt, efter hvad jag erfarit af såväl exportörer och industriidkare som teknici på detta område.

Ofvergår jag härefter till artikeln trä, så äro de sågade trävarorna, bvilka naturligtvis utgöra den förnämsta delen af vår träexport, tullfria enligt den nya franska tariffen. Deremot äro hyflade golfplankor, som i ganska betydande qvantiteter skeppas till Frankrike och för närvarande dit ingå utan tull, i den nya tariffen belagda med 1 fr. per 100 kilogram. Det bör naturligtvis vara en så mycket. angelägnare omsorg för Sverige att söka få denna tullsats borttagen och den nu faktiskt existerande tullfriheten fortfarande tillämpad, som denna tullsats är så hög, att den minst sagdt väl motsvarar hela kostnaden för den förädling, som innefattas i hyflingen, och dessutom i syftet af hela den tullpolitik, som skulle gå ut på de gamla handelsfördragens ersättande med nya sådana mellan Frankrike och andra makter, väl får antagas ingå, att icke en vigtig importartikel skulle under den nya traktaten komma i en sämre ställning på den franska marknaden än under den hittills varande regimen. Skulle emellertid ett fullkomligt frånträdande af den nu stadgade tullp-ligtigheten icke kunna af Frankrike medgifvasj måste väl Sverige för att icke uppoffra fördelarne i öfrigt af en traktat underkasta sig en tull, men längre än till 25 procent af den nya tullsatsen anser jag mig icke för närvarande böra tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t lemnar de svenska ombuden bemyndigande att acceptera en tullsats å denna artikel. En annan betungande tullförhöjning skulle vidare genom den nya tariffen inträda för träarbeten, andra slag, der tullen skulle utgöra i stället för 10 procent af värdet såsom för närvarande icke mindre än 7 fr. pr 100 kilogram. Den i utveckling stadda inhemska industri, som bedrifves vid våra snickerifabriker och som genom den nuvarande tyska tullagstiftningen blifvit utestängd från den tyska marknaden, skulle med nyssnämnda tullsats icke heller kunna förskaffa sig någon afsättning inom Frankrike, och en nedsättning deri till ungefär 4 fr. eller 4 fr. 25 c. torde vara nödvändig för att icke den specifika tullen skall utgöra en förböjning af den nuvarande värdetullen. I sammanhang med artikeln trä tillåter jag mig ock erinra, att tjära, som utföres till Frankrike i icke obetydliga qvantiteter och nu är der tullfri, men i den nya tariffen blifvit åsatt en tull af 2 fr. pr 100 kilogram, med skäl synes böra bibehållas vid den nuvarande tullfriheten, hvilken, om det från fransk sida påkallas, kan inskränkas till träkolstjära, som är det slag af denna vara, Sverige exporterar.

55 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Då svenska Regeringen vid antagandet af inbjudningen till öppnande af nya traktatsförhandlingar uttalat såsom önskvärdt, att antalet af de artiklar, hvilkas tullbeskattning bär i landet skulle fixeras genom traktatbestämmelser, blefve inskränkt till ett fåtal, synes svenska Regeringen oek å sin sida icke böra ifrågasätta någon ändring i de genom »tarif général» bestämda tullsatser för andra artiklar än som i vår utförsel till Frankrike spela en mera betydande rol, helst vi genom klausulen om behandling såsom den mest gynnade nation alltid komma i åtnjutande af de tullnedsättningar och förmoner, som betingas af andra länder vid traktaters afslutande mellan dem och Frankrike. Dock anser jag, att—utöfver hvad som för Sverige alltid blir hufvudsaken i detta fall eller jern- och träutförselns tillgodoseende — exporten af papper till Frankrike eger en icke alldeles oväsentlig betydelse för vår pappersindustri, och att denna utförsel skulle i ganska stor mån främjas genom en nedsättning af de i »tarif général» stadgade höga tullsatser, som för vissa gröfre slag, såsom papp, tapetpapper och omslagspapper, der tullen är 11 fr. pr 100 kilogram, uppgår i många fall till 25 procent och derutöfver af varuvärdet. En nedsättning med 50 procent i dessa tullsatser synes mig derföre böra såsom en fordran å svensk sida uppställas. Kan en tullnedsättning för tändstickor under nuvarande monopolsystem i Frankrike utverkas, är naturligtvis ett försök i sådan rigtning påkalladt af den svenska tändsticksindustriens omfattning och erkända betydelse på verldsmarknaden.

Hvad angår sjöfarten, torde de yrkanden, som till dess förmån böra göras, kunna inskränkas till att svenska fartyg i franska hamnar vid såväl direkt som indirekt fart tillförsäkras att åtnjuta samma förmåner som för närvarande i fråga om umgälder vare sig till staten eller till kommuner och offentliga institutioner m. m., såsom hamnafgifter, lotspenningar och mäklarecourtage».

Statsrådet Themptander redogjorde härefter för de vid underhandlingarnes öppnande från fransk sida framstälda fordringar, berörande svenska tulltaxan, samt för innehållet af tullkomiténs betänkande, och yttrade derefter vidare:

»På den utsträckning, hvari åt vår export till Frankrike och vår sjöfart i dess hamnar kunna i de afseenden jag ofvan antydt beredas väsentliga fördelar, måste naturligtvis komma att bero, i hvad mån Sverige kan tillmötesgå de från fransk sida uppstälda anspråk på nedsättningar i svenska tulltaxan, och något definitivt yttrande om de tullsatser, som här äro i fråga, bör derföre efter mitt förmenande) åtminstone beträffande vissa artiklar, icke för närvarande afgifvas. Hvad emellertid först angår den af Frankrike önskade likformighet i tullsatserna för Sverige och Korge, så lärer det vara obehöfligt att för den med tull-lagstiftningen i de Förenade Rikena mera hemmastadde påpeka, hvilka bestämda hinder i åtskilliga fall förefinnas att åstadkomma en dylik likformighet i anseende till dels de väsentligen olika beskattningssystem, som tillämpas i dessa båda länder, och dels ländernas skiljaktiga industriella förhållanden. Att för de Förenade Rikena sjelfva en dylik likformighet skulle vara önskvärd och att det bör 'utgöra en all-

56 Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

varlig uppgift för lagstiftningen i båda rikena att, i den mån framtida förhållanden det medgifva, arbeta för ett allt större närmande till detta mål, är visserligen min lifliga öfvertygelse, men att det för Frankrikes handel på de Förenade Rikena skulle vara af någon egentlig betydelse, att en sådan likformighet vinnes, inser jag icke, och en likformighet beträffande de få artiklar, hvilka nu skulle blifva föremål för traktatbestämmelser, torde, såvidt Frankrike angår, neppeligen hafva annat gagn än bidraga till ett förenkladt redaktionsarbete vid traktatens affattande. Jag är ock förvissad, att de Förenade Rikenas ombud vid underhandlingarne icke lära underlåta att söka få likformigheten tillämpad i alla de fall, der någon afsevärd skiljaktighet i sak icke förefinnes.

Bland de särskilda artiklarne lärer till en början i fråga om spritacl fjäder och delar af ur någon som helst betänklighet icke möta för antagande af de från fransk sida gjorda yrkanden, endast med iakttagande för den senare artikeln att den svenska tullen synes hellre böra bestämmas till 1 kr. än till 90 öre och nedsättning således ske från 250 francs till 139 francs pr 100 kilo; lärande det i allmänhet böra utgöra ett sträfvande hos de svenska underhandlarne att vid fixerandet af tullbeloppen i franskt mynt mindre göra afseende vid obeqvämare siffror i traktatstariffen än dervid, att motsvarande siffror i svenskt mynt blifva lätthandterliga vid tillämpningen.

Fink, inlagd, lärer, såsom tullkomitén erinrat, rätteligen böra åsättas samma tull som konserver, och då konservtullen i nu gällande traktat är bestämd till 52 fr. pr 100 kilo och giltiga skäl förefinnas att icke derutöfver höja tullsatserna å denna artikel, äfven om den ej hädanefter skulle blifva föremål för traktatsbestämmelsej synes en nedsättning i fisktullen från 83 fr. 33 c. till 52 fr. böra medgifvas.

Beträffande artiklarne plymer och konstgjorda blommor bör af de svenske ombuden framhållas, att utgångspunkten för dessa, liksom för åtskilliga andra af de nu ifrågavarande artiklarne icke får vara den nu gällande traktaten, utan de tullförhöjningar, svenska Riksdagen år 1880 beslöt under förutsättning af trakttatens tilländalöpande, likasom att de genom förra traktaten skedda nedsättningar i tullsatserna för dessa artiklar voro anmärkningsvärdt stora, hvarför allt tulik omiténs betänkande fullständigt redogör. Ett bibehållande af den nuvarande tullsatsen är derföre i och för sig ett ganska långt sträckt medgifvande till förmån för den franska exporten, men som vigöra af det skäl, att vi i fråga om vissa exportartiklar såsom hyflade trävaror och tjära fordra, att icke en återgång i Frankrike sker från status quo. Då emellertid Frankrike antagligen lägger stor vigt på en ytterligare tullnedsättning å de ifrågavarande artiklarne plymer och blommor, och den deraf föranledda uppoffringen för statskassan icke blir synnerligen afsevärd, torde, om sådant kan underlätta en för oss gynsam traktats afslutande, den äskade nedsättningen icke böra förvägras.

Mot den yrkade nedsättningen af tullen å handskar gälla samma skäl, som nyss anförts i fråga om plymer och blommor, hvartill dessutom kommer tillvaron af eu icke obetydlig inhemsk industri, som sysselsätter sig med handskfabrikation.

57 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Det torde derföre icke böra ifrågakomma att bär frångå den nu bestämda tullsatsen ocb endast om ett synnerligt tillmötesgående från fransk sida skulle påkalla ett sådant från vår eller de franska underbandlarne lägga bestämd vigt på utverkande af någon nedsättning i denna tull, kan jag förorda en sådan.

Under förutsättning att de franska ombuden med »papier de tenture» &{$,&papperstapeter, ocb att en nedsättning i tullen derå skulle betinga en nedsättning i den uti Frankrike stadgade införselstullen för papper och papp, har tullkomiténs flertal ansett den af Frankrike äskade nedsättning af tullen å papperstapeter kunna medgifvas, ocb hemställer äfven jag, att Eders Kongl. Maj:t må lemna ett dylikt medgifvande till vederlag för de förmåner, som må kunna betingas åt vår pappersindustri.

I fråga om arbeten af poleradt stål får jag hänvisa till den af tullkomitén lemnade utredning, hvaraf framgår att för närvarande annat yttrande rörande den artikeln icke från svensk sida påkallas än att lemna de franska underhandlarne kännedom om gällande tullsats derå. *

Beträffande artiklarne socker samt väfnader, iand och snörmakeriarbeten af siden och halfsiden finner jag mig på de af tullkomitén anförda skäl, hvartill må i fråga om det senare slaget af artiklar läggas de i Frankrike gällande höga tullsatser, icke kunna förorda någon nedsättning i nuvarande tullsatser eller surtaxe å socker; kunnande deremot någon betänklighet icke möta att i den nya traktaten bibehålla artikeln 8 i nu gällande traktat, enligt hvilken surtaxen å raffineradt socker icke får öfverstiga viss procent af råsockertullen äfven med nedsättning, om så skulle fordras, af detta procentbelopp till 42 %, hvilken siffra i allt fall är något högre än som angifves af förhållandet mellan de nu gällande tullsatserna å råsocker och raffinad.

Det återstår nu att afgifva yttrande om artiklarne vin samt bränvin, sprit och likör, hvilka antagligen komma att få en afgörande betydelse för frågan om en ny traktats afslutande.

I fråga om artikeln vin är det onekligt, att, såsom tullkomitén erinrat, synnerligen stora betänkligheter möta för beviljande af en ytterligare tullnedsättning. Varans egenskap att väl lämpa sig för en högre finanstull, den beskattning, som hos oss är lagd på bränvinet, den bestämda benägenhet Riksdagen uttalat för en förhöjd vintull samt den icke obetydliga minskning i tullinkomst, som kan antagas åtminstone till en början blifva en följd af tullens nedsättning, utgöra talande skäl mot en sådan åtgärd. Men å andra sidan torde hänsyn böra tagas dertill, att bland de artiklar, för hvilka Frankrike är intresseradt att genom traktater förskaffa sig en lättad afsättning, vinet intager en högst framstående plats, och vill Sverige bereda sig några vigtiga förmåner genom en traktat, så lärer annan utväg icke finnas än att köpa dem genom några medgifvanden icke blott för artiklar, hvilkas införselsqvantiteter, såsom förhållandet är med flera af förut nämnda, inskränka sig till rena obetydligheter, utan äfven för någon så beskaffad artikel, der importen kan anses representera ett mera afsevärdt sifferbelopp. Det

58 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

gäller följaktligen i fråga om den tullnedsättning, man vill medgifva å denna artikel, ännu mera än för öfriga artiklar, att mot densamma väga de fördelar man kan genom traktaten betinga sig; och dermed har jag oek tillräckligt antydt, hvarföre jag anser det icke för närvarande vara möjligt att definitivt bestämma, huru långt ett medgifvande i detta fall bör sträcka sig, men jag har också dermed gifvit tillkänna en uppfattning af frågan, som temligen nära sammanfaller med åsigterna hos den minoritet inom tullkomitén, hvilken tillstyrkt en viss nedsättning af vintullen hellre än att äfventyra de genom traktaten åsyftade fördelar. Med denna minoritet instämmer jag ock deri, att, om Frankrike oeftergifligen fordrar likställighet emellan tullafgifterna för vin på fät och för vin på buteljer, denna fordran bör af Sverige medgifvas. Under förutsättning att Frankrike ej önskar genom traktaten få tullen reglerad för andra viner än som äro af en lägre alkoholhalt och att vi således få fria händer att beskatta de starkare vinerna, är det naturligtvis för oss af intresse att få gränsen för de i traktaten afsedda vinerna satt till en så låg alkoholhalt som möjligt, men antager jag, att Frankrike svårligen kan komma att medgifva en så låg gräns, som i Norska Regeringens betänkande ifrågasattes eller 14 procent alkoholhalt. Deremot lärer väl utsigt förefinnas att alkoholhalten skulle kunna sättas till 15 eller åtminstone l(i procent, och äfven dermed är en icke obetydlig vinst beredd med hänsyn till tillfället att få högre beskatta alla de viner, som falla öfver denna gräns. En särskild tilläggstull med 25 procent för mousserande vin på buteljer inom den blifvande gränsen vore naturligtvis ock önskvärd, men torde ej böra göras till ett oeftergifligt vilkor. I fråga om sjelfva tullsatsen för de svaga vinerna torde, såsom jag redan nämnt, dess bestämmande icke för närvarande böra ega rum, utan de svenska underhandlarne, med åberopande af den tullförhöjning Riksdagen redan beslutat för alla slag af vin, framhålla, att ett bibehållande af den nuvarande vintullen redan är ett väsentligt medgifvande och, om man tillika låter det buteljerade vinet ingå för samma tull som vin på fat, innefattar en ganska betydlig tullnedsättning för det förra eller från 29 fr. till 23 fr.

I fråga om bränvin och sprit synes meningen icke vara att från fransk sida framställa något yrkande om bibehållande af den skillnad, som i den nuvarande traktaten göres till förmån för franskt drufbränvin vid direkt sjöväga införsel från Frankrike, och för Sverige kan det icke annat än vara önskvärdt, att ur vår tulltaxa försvinner bestämmelsen om den lindrigare tullbeskattningen af nämnda vara i jemförelse med andra slag af bränvin och sprit, helst den undantagsställning nuvarande traktat inrymmer åt bränvin af vindrufvor, af fransk tillverkning, icke rättfärdigas af den verkliga beskaffenheten af den vara, som på senare åren förekommit i handeln och dragit fördelen af den lägre tullsatsen. Klart är emellertid, att, när det s. k. franska drufbränvinet skulle komma att i tullbeskattningsväg likställas med annat bränvin, Frankrike måste vara angeläget att, såsom ock skett, yrka nedsättning i den surtaxe, hvarmed bränvin i allmänhet är belagdt

59 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

vid införsel hit till riket. Denna surtaxe utgör 50 öre pr kanna, och såvidt densamma är afsedd att utgöra skydd för den inhemska bränvinstillverkningen, lärer icke kunna bestridas, att densamma är obehöfligt hög. Detta framgår äfven af jemförelsen med Norge, der den allmänna bränvinssurtaxen ej är högre än den enligt traktaten för franskt drufbränvin bestämda. Tager man vidare i betraktande den bränvinsutförsel, som på senaste tiden egt rum och hvilken ådagalägger, att vår bränvinstillverkning, ehuru underkastad åtskilliga inskränkningar och hämmande band, likväl är mäktig att på utländsk marknad uthärda täflan med andra länders spritvaror, så torde det vara klar, att en måttlig nedsättning på den nuvarande surtaxen eller skyddstullen icke skulle för den inhemska spritindustrien medföra någon som helst olägenhet, utan den inhemska varan i allt fall helt och hållet beherrska den inhemska marknaden, såsom hittills regeln varit. Det är af dessa skäl jag anser mig kunna i underdånighet förorda surtaxens nedsättning till 30 öre pr kanna af den nu gällande surtaxen på bränvin och sprit, utom för arrak och rum. I gengäld deremot bör dock en motsvarande nedsättning i den franska sprittullen af de svenske ombuden påyrkas. I likörtullen bör på de skäl tullkomitén anfört någon nedsättning icke ifrågakomma.»

Herr Ministern för utrikes ärendena yttrade derefter:

»Med stöd af hvad dels chefen för finansdepartementet nu anfört dels Kongl. norska Regeringen i sitt betänkande framhållit, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte bemyndiga mig att i instruktionerna till hr envoyén Sibbern intaga följande bestämmelser.

För de Förenade Rikenas del begäres af Frankrike:

likställighet i franska hamnar för svenska och norska fartyg med inhemska 1 fråga om de af sjöfarten utgående umgälder till staten, kommuner eller korporationer m. m., såsom tonnageafgifter (lastpenningar), hamnumgälder, lotspenningar, mäklare- och tolk-courtage o. s. v.;

bibehållande af den nu gällande tullfriheten å hyflade furubräder till golf (N:o 528, 2 i franska generaltariffen), hvarunder böra inbegripas lådämnen;

nedsättning i tullen å träarbeten andra slag (N:o 530 i franska generaltariffen) från 7 fr. till 4 eller åtminstone 4 fr. 25 c.;

utbrytning ur rubriken »drilles» (N:o 155) af trämassa för att under särskild rubrik tillförsäkras tullfrihet;

begäran om enahanda förmån för artikeln tändstickor (N:o 573) från den tid, nu gällande monopol å tändsticksförsäljningen i Frankrike kan komma att upphöra, samt för tjära (N:o 105), i likhet med hvad nu eger rum;

för tackjern (N:o 187) begäres nedsättning från 2 till 1 fr. 25 c.; för stångjern (N:o 189) från 6 till 3 fr., äfvensom en derefter lämpad nedsättning å öfriga under rubrikerna jern och stål förekommande varuslag, hvilkas tullbeskattning sammanfaller med eller står i visst förhållande till stångjernstullen;

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

för smältstycken och råstänger af jern (N:o 188) begäres en nedsättning af den högst tillåtna slagghaltsprocenten eller — om detta icke kan uppnås — en sådan ändring af rubriken, att varan oberoende af slaggbalt och form, endast behöfver vara ovälld för att undgå den högre tullafgift, som drabbar stångjern;

för klippfisk (JST:o 45) begäres en tullsats af 10 fr. samt för råfisk en något lägre tullsats, hvarjemte för sill begäres det tillägg i tariffbestämmelsen, att tullafgiften ej må beräknas för emballage, lake och salt;

i afseende å papper bör begäras en nedsättning från 11 till 6 fr. för gröfre slag (N:o 409, 2);

för bränvin och sprit (Nio 313) begäres en nedsättning i surtaxen.

I afseende å åtskilliga andra artiklar, såsom Öl (N:o 310), smör (N:o 36), ost (dST:o 35) samt hermetiska matvaror bör yrkande om nedsättning för närvarande anstå, i afvaktan å det resultat, hvartill andra makters framställningar i sådan syftning kunna leda.

Slutligen bör yrkas afskaffande af den i franska generaltariffens tabell D. stadgade surtaxe vid indirekt införsel, så vidt den drabbar varor, som utgöra föremål för export från de Förenade Rikena till Frankrike öfver annat land.

Hvad dernäst vidkommer de förmoner, som i de Förenade Rikena kunna medgifvas Frankrike och särskildt det tillmötesgående, som kan utlofvas de från fransk sida uppställda särskilda fordringar, så torde Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig bemyndigas,

att tillförsäkra Frankrikes flagga likställighet med den inhemska i svenska och norska hamnar samt i allt hvad som rörer handel och sjöfart i öfrigt utlofva Frankrike den mest gynnade främmande nations behandling i de Förenade Rikena, likväl med undantag för de förmoner, som kunna komma att beviljas Danmark.

I afseende å den af franska Regeringen önskade likformigheten i tullsatser för begge de Förenade Rikena, bör en sådan ställas i utsigt endast i fråga om de artiklar, för hvilka nedsättningar nu blifvit begärda och i den mån afsevärda svårigheter för dess genomförande icke möta.

Hvad de särskilda artiklarne beträffar, torde för närvarande följande medgifvanden kunna utlofvas:

pr 100 kilo.

för spritad fjäder, den begärda nedsättningen till..................... 27 fr. eller 20 kr.

» delar af ur, den begärda nedsättningen afrundad till ...... 139 » » 100 »

» fisk, inlagd, derest rubriken'inskränkes att omfatta ansjovis, sardeller och tonfisk i hermetiska lådor, och tullen beräknas pr brutto kan någon eftergift ega rum.

» plymer och konstgjorda blommor, den begärda nedsättnin-

61 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

I afseende å vin bör något vidare medgifvande icke göras än att för vin på buteljer utlofvas samma tullsats som för vin på fat, närmare bestämd till 23 fr. eller 16 kr. 50 öre per hektoliter, dock med tillägg af en särskild tull på buteljer af 1 öre stycket samt med den inskränkning att vinets alkoholhalt icke får öfverstiga 15 proc. För mousserande vin begäres frihet att bestämma en något högre tullsats.

Den begärda nedsättningen af surtaxen för bränvin vid införsel till Sverige kan icke medgifvas i vidare mån än från 50 öre till 30 öre per kanna.

Nedsättningarne i surtaxen å socker samt i tullen å hel- och halfsiden af-

böjas.

Frankrike har till utgångspunkt för sina fordringar valt de vid 1865 års traktat fogade tariffer. Sjelft lärer det emellertid icke underlåta att i sina medgifvanden åberopa bestämmelserna i 1881 års generaltariff, som redan den 8 nästk. november kan träda i kraft gent emot de främmande länder, med hvilka underhandlingar om nya traktater icke ledt till resultat och icke heller lemna goda utsigter till framgång. Denna ojemnhet kan lätt medföra en ogynnsam verkan på underhandlingens gång. Det är derför angeläget, att Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig ålägges framhålla, till den kraft det kan hafva, de af 1880 års riksdag beslutade alternativa tullsatser för vissa franska importartiklar samt det för innevarande års Storthing framlagda komitéförslag rörande tulltariffen.

Den förestående revisionen af tulltaxan såväl i Sverige som i Norge gör det i hög grad önskvärdt, att så få artiklar som möjligt genom traktaten bindas vid bestämda tullsatser. Detta torde derför böra af Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig så vidt möjligt iakttagas.

Enär en underhandling sådan som den nu förestående icke kan föras utan en viss frihet för den som skall närmast leda densamma, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig måtte erhålla del af de för Eders Kongl. Maj:t nu föredragna betänkanden och yttranden äfvensom af chefens för finansdepartementet anförande till protokollet, för att derutur hemta ledning vid besvarande af de franske underhandlarnes möjliga invändningar och ytterligare fordringar.

Slutligen, enär den för underhandlingens fullföljande temligen knappt tillmätta tiden sannolikt kommer att medföra behofvet af skyndsamt afgifna svar på inkommande förfrågningar, särskildt i anledning af de nya förslag, som från fransk sida ännu torde vara att förvänta, får jag i underdånighet anhålla om bemyndigande för mig att, efter samråd med vederbörande svenske departementschefer och Kongl. Norska Kegeringen, i enlighet med andan i de instruktioner som Eders Kongl. Maj:t nu eller framdeles vid ärendets förnyade föredragning kan finna för godt fastställa, lemna Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig de ytterligare föreskrifter, hvilka kunna finnas påkallade.

62 Kongl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 2.

Hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda föreslagit och hemstält och deruti svenska och norska statsrådets ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla och bifalla.

Ex protocollo Aug. Gyldenstolpe.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

7.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt norskt och svenskt statsråd å Christiania slott den 18 oktober 1881.

N ärvar ande:

Hans Excellens Herr Statsministern Selmer,

Hans Excellens Herr Statsministern Kierulf,

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochscijild, Statsråden: Helliesen,

Voöt,

JOHANSEN,

Holmboe,

Hissen,

Munthe,

Jensen,

ScHWEIGAARD Och Themptander.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Enligt telegrafiska meddelanden från Kongl. Maj:ts minister i Paris hade sammanträden mellan Kongl. Maj:ts fullmäktig och kommissarier vid underhandlingarne om en ny handels- och sjöfartstraktat samt Frankrikes kommissarier egt rum den 11, 12 och 14 innevarande månad.

Det hade derunder visat sig, att Frankrike afslagit den yrkade tullfriheten på hyllade bräder, och endast beviljat en nedsättning i den genom »tarif général»

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

härför bestämda tullsats, 1 fr. pr 100 kilogram, till 75 c.; att nedsättning i tullen för träarbeten beviljats från 7 till 6 fr. samt i tullen å omslagspapper från 11 till 8 fr.; att nedsättning i tullen å klippfisk, stockfisk och sill samt i det bestämda maximum af slagghalt för smältstycken likaledes blifvit afböjd; att Frankrike deremot yrkat vidhållande af status quo i fråga om tullen å franskt drufbränvin infördt till Sverige, förnyat yrkande om nedsättning af tullen å sidenvaror såväl i Sverige som i Norge, begärt en större nedsättning i tullsatserna å handskar och papperstapeter än den de Förenade Rikenas fullmäktig varit bemyndigad att medgifva, samt slutligen uttryckt önskan om en nedsättning af tullen å linneväfnader i Sverige. Dessutom hade yrkande blifvit framstäldt om en gynsammare behandling af franske handelsresande än den som nu egde rum i Sverige, varande dock härutinnan ingenting med bestämdhet formuleradt.

De Förenade Rikenas fullmäktig och kommissarier hade i sina meddelanden till Herr Ministern tillstyrkt, att afseende måtte fästas å Frankrikes önskningar i ändamål att dermed dels betrygga förlängningen på tre månader af de nu gällande, men redan den 8 nästkommande november utlöpande traktaterna, dels underlätta ett snart afslutande af den nya traktaten, hvilket antagligen skulle medföra vigtiga fördelar i afseende å upphäfvande eller åtminstone nedsättning af den s. k. surtaxe d’entrepöt och inskränkning till ett fåtal af de artiklar, som genom den nya traktaten skulle bindas vid bestämda tullsatser.

1 afseende å frågan om förlängningen af nu gällande traktater upplyste Herr Ministern, att franske utrikesministern till svar å den genom hr envoyén Sibbern den 28 september derom gjorda framställning i officiel note den 3 innevarande oktober tillkännagifvit, att före frågans afgörande öfverläggningarne om den nya traktaten borde hafva återtagits, så att resultatet af underhandlingen kunde förutses.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemstälde Herr Ministern, det Kongl. Maj:t nu täcktes fatta beslut om utfärdande af nya instruktioner för Kongl. Maj:ts fullmäktig.

På anmodan af Hans Maj:t Konungen yttrade chefen för norska inredepartementet, statsrådet Vogt derefter i underdånighet, att han med fäst afseende å innehållet af franske utrikesministerns note af den 3 innevarande månad och de fyra telegrammen från Kongl. Maj:ts minister i Paris af den 12, 14 och 15 dennes funne sig böra tillstyrka, att man, under förutsättning att Storthingets samtycke blefve förbehållet, så att den nya traktaten icke skulle träda i kraft innan sådant samtycke gifvits, och att trygghet för sjöfarten vunnes derigenom att de norska fartygen på grund af traktat tillförsäkrades samma behandling i franska hamnar som franska fartyg, således de förmåner som de Förenade Rikenas sjöfart nu åtnjöte i Frankrike, icke borde förkasta den grundval till underhandlingar, som nu förelåge.

65 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Hvad detaljerna beträffade, borde enligt hans förmening yrkande göras om ytterligare nedsättning -— till 40 c. per 100 kilogram — i tullen, vid införsel till Frankrike, å hyflade bräder (»planches et frises ou lames de parquet rabotées, rainées et (ou) bouvetées»), med hvilka, efter hvad från fransk sida föreslagits, lådämnen blefve likstälda. Statsrådet anmärkte derjemte, att det vore i hög grad önskvärdt att en ytterligare nedsättning i tullen å »autres ouvrages en bois», innefattande dörrar, fenster m. m. kunde ernås. Frågan om den i den nya franska tulltariffen faststälda »surtaxe d’entrepot» antoge han vara lernnad öppen. I afseende å frågan om handelsresande antoges samma regel böra gälla för båda de Förenade Rikena d. v. s. att Norge borde i detta afseende icke vara underkastadt annan inskränkning än Sverige. Trämassa borde uppföras särskildt som tullfri. Det vore förutsatt, att antalet af traktatens tariffsatser för införsel till Norge inskränktes till det minsta möjliga.

Chefen för norska finans- och tulldepartementet, statsrådet Helliesen yttrade derpå i underdånighet, att de nu från fransk sida begärda nedsättningar i vissa tullsatser för franska varor vid införsel till Norge, för så vidt de ginge längre än hvad genom förut gifna instruktioner blifvit medgifvet, blott till en mindre del vore af någon betydelse för den norska industrien, och att de heller icke ur finansiel synpunkt vore af någon öfvervägande vigt. Ehuruväl man helst borde undvika att gå in på de här omförmälda nedsättningarne, särskildt så vidt de rörde ett i sig sjelf så lämpligt beskattningsföremål som sidenvaror, eller varor som, om ock i ringa grad, vore föremål för en inhemsk industri, hvilken torde hafva svårt att täfla med utlandet, såsom handskar och tapeter, så torde likväl för Norges del hänsyn till dessa förhållanden icke böra tillmätas den vigt, att de skulle träda hindrande i vägen för afslutandet af en traktat, såvida detta mål kunde uppnås på vilkor som för öfrigt funnes antagliga.

I dessa anföranden instämde norska statsrådets öfriga ledamöter.

Chefen för svenska finansdepartementet, statsrådet Themptander yttrade derefter:

»I det yttrande mig nu åligger att i underdånighet afgifva i anledning af de inkomna telegrafiska meddelandena från de Förenade Rikenas ombud vid traktatförhandlingarue med Frankrike, torde jag endast behöfva beröra de punkter, rörande hvilka jag icke kan tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att antaga de från fransk sida gjorda förslag.

Härvid möter först artikeln »hyflade bräder» eller »planches et frises ou lames de parquet», beträffande hvilken jag finner den af Frankrike medgifna nedsättningen fullkomligt otillfredsställande och hemställer, lika med vederbörande Norske föredragande, att Eders Kongl. Maj:t må fordra en ytterligare nedsättning till 40 centimer. Likaså instämmer jag i förslaget, att en lägre tullsats än 6 fr. må utverkas för artikeln »autres ouvrages en bois»; och torde denna nedsättning böra göras åtminstone till 5 fr.

66 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

Den af Frankrike beviljade nedsättningen i stångjemstullen motsvarar visserligen icke hvad som från svensk sida från början framstälts såsom fordran, men då vi hafva att för denna artikel påräkna åtnjutande af samma förmån, England är i tillfälle att utverka sig af Frankrike, lärer något vidare yrkande i denna punkt icke erfordras. Deremot är Frankrikes vägran att göra någon modifikation i bestämmelsen rörande smältstycken till icke oväsentlig olägenhet för vår jernindustri, och i hopp att kunna utverka åt oss den fördelen, att våra smältstycken skulle kunna införas i Frankrike för den för »massiaux» stadgade tullen, vare sig detta mål vunnes genom ändring af slagghaltsprocenten för denna artikel eller genom stångjernstullens nedbringande till likhet med hvad för smältstycken är stadgadt, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att ingå på förslaget om nedsättning af tullen å helsiden enligt Frankrikes yrkande med 20 procent.

En längre gående nedsättning i tullen på papperstapeter, än Eders Kongl. Maj:t förut medgifvit, måste jag deremot på det bestämdaste afstyrka.

Att åter bevilja en nedsättning med högst 10 procent i nu gällande tull å linneväfnader, kan icke möta någon afsevärd betänklighet.

Med hänsyn till den utlofvade nya verksamma kontrollen rörande fransk drufsprit, finner jag bibehållandet af status quo i fråga om konjakstullen icke skäligen kunna förvägras.

I fråga om nedsättning i bevillningsafgiften för utländske handelsresande torde jag ej behöfva erinra derom, att lagstiftningen derom helt och hållet faller inom Riksdagens befogenhet; och någon som helst bestämmelse om denna afgift synes mig icke böra i sjelfva traktaten inflyta. Skulle Frankrike emellertid nu, liksom vid förra traktatens afslutande, önska ett särskildt förklarande, att Eders Kongl. Maj:t skulle till Riksdagen aflåta framställning om någon nedsättning i denna bevillningsafgift, kan jag ej finna något hinder möta för ett sådant nådigt förklarande, under förutsättning att saken ställes så, att traktatens öde göres oberoende af den utgång, frågan om denna afgift vid Riksdagen erhåller.»

I detta yttrande instämde Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse.

Herr Ministern för utrikes ärendena anförde derefter vidare:

»Instämmande äfven jag med Chefen för svenska finansdepartementet samt med åberopande af hvad cheferna för norska departementet för det inre och norska finans- och tulldepartementet yttrat, hemställer jag i underdånighet om bemyndigande att i enlighet dermed få utfärda nya instruktioner för hr envoyén Sibbern.

Dessa böra, enligt min uppfattning, innehålla de medgifvanden, hvilka det sammansatta statsrådets samtlige ledamöter funnit sig oförhindrade att tillstyrka, dock icke ovilkorliga, så vidt nedsättning i tullsatsen å helsiden beträffar, samt yrkanden om nedsättningar utöfver hvad Frankrike hittills medgifvit i afseende å hyflade trävaror, träarbeten andra slag samt högsta tillåtna slagghalten i smältstycken. Frågan om handelsresandes beskattning anser jag deremot, innan mera

Kongl. Maj:is Nåd. Proposition N:o 2. 07

fullständiga skriftliga rapporter från hr Sibbern ingått, icke föreligga så utredd, att någon- instruktion utöfver hvad chefen för svenska finansdepartementet antydt skulle kunna meddelas. Jag utgår emellertid från den förutsättning, att i denna fråga skall genom den nya traktaten åt Norge försäkras samma rätt som för Sverige måste påyrkas.

Sedan samtlige norske och svenske statsrädsledamöter instämt i den af Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda gjorda hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen densamma i nåder gilla och bifalla.

In fidern Lehmann.

68 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 2.

8.

Protokoll öfver utrilcesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den '24 oktober 1881.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochsciiild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierule,

Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Nissen,

Jensen.

Efter gemensam beredning med cheferne för civil- och finansdepartementen föredrog Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena följande ärende, anförande dervid:

Sedan jemlikt Eders Kongl. Maj:ts i sammansatt norskt och svenskt statsråd i Kristiania den 18 innevarande månad fattade nådiga beslut nya instruktioner blifvit meddelade de Förenade Rikenas fullmäktig vid underhandlingarna om ny handelsoch sjöfartstraktat med Frankrike har ett nytt sammanträde hållits i Paris den 20 dennes. De franska underhandlarne gjorde dervid några ytterligare medgifvanden i afseende å träarbeten, andra slag, samt å högsta tillåtna slagghalten af smältstycken.

69 Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 2.

Det sistnämnda medgifvandet kan dock ej anses vara tillfredsställande. Nedsättning i tullen å hyflade bräder under den hittills beviljade men af de Förenade Dikenas ombud för otillräcklig ansedda, kunde nu icke ernås. Emellertid yrkades af de franske underhandlarne såsom oeftergiflig! vilkor för en prorogation af de uppsagda traktaterne, att den nya traktaten skall tillförsäkra Frankrike 20 % nedsättning i de inom de Förenade Dikena nu gällande tullsatser å helsidenväfnader samt bibehållandet af status quo i afseende å drufbränvin vid införsel till Sverige.

Kongl. Norska Regeringen har i underdånigt betänkande den 22 innevarande månad tillstyrkt bifall till förstnämnda vilkor.

Enär för underhandlingarnes gynnsamma utveckling någon tids rådrum torde vara af nöden och förlängningen på tre månader af nu gällande traktater, — redan i och för sig särdeles önskvärd, — för sådant ändamål är oundgängligen behöflig, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att bifalla de för en förlängning af Frankrike uppstälda vilkoren, och hemställer i underdånighet att hr envoyén Sibbern må bemyndigas dels att å Eders Kongl. Maj:ts vägnar antaga de för en förlängning af nu med Frankrike gällande handels- och sjöfartstraktater uppställda vilkoren, dels att med franske utrikesministern underteckna en deklaration om sådan förlängning på tre månader, räknade från den 8 instundande november.

Till denna hemställan behagade Hans Maj:t Konungen jemlikt svenska och norska statsrådets enhälliga tillstyrkande lemna nådigt bifall.

In fidem A. Cronhielm.

70 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

9.

Utdrag af protokollet öfver ininisteriella ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 6 december 1881.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Uochschild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf.

Under erinran hurusom Kongl. Maj:t dels den 1 sistlidne juli i sammansatt svenskt och norskt statsråd behagat förordna Sin minister hos Franska Republiken, hr Sibbern till de Förenade Rikenas fullmäktig vid underhandlingarne om afslutande af ny handelstraktat med Frankrike, dels ock samma dag i norskt statsråd utsett professoren m. m., d:r O. J. Broch samt den 21 i samma månad i svenskt statsråd ministerresidenten m. m. H. Åkerman att i egenskap af kommissarier, den förre för Norge och den senare för Sverige, biträda Hans Excellens hr Sibbern vid ifrågavarande underhandlingar, liemstälde Herr Ministern för utrikes ärendena att, enär de handels- och sjöfartstraktater, som nyligen ingåtts af Frankrike med Belgien och med Italien samt nu senast med Nederländerna, blifvit undertecknade af tre eller flere fullmäktige för hvardera af de fördragsslutande parterna, hvilket, hvad Frankrike beträffade, antagligen ock blefve fallet med den traktat, som för närvarande mellan de Förenade Rikena och nämnda land afhandlades, Kongl. Maj:t täcktes i nåder bemyndiga Sveriges och Norges förenämnde kommissarier att, jemte ministern i Paris, såsom Kongl. Maj:ts fullmäktige underteckna det aftal som kunde varda träffadt.

71 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Jemlikt svenske och norske statsministrarnes underdåniga tillstyrkande, behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall till Herr Ministerns för utrikes ärendena hemställan, i nåder förordna att fullmakter för afslutande och undertecknande af ny handelstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike skulle för ministerresidenten II. Åkerman och professoren d:r O. J. Broch i vanlig ordning utfärdas.

Ex protocollo

4 (fr. Lagerheim.

72 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

10.

Protokoll hållet vid hdlkomiténs sammanträde onsdagen den 7 december 1881.

Närvarande:

Ordföranden, Herr Bennich.

Ledamöterna: » K. Slyffe,

Frih. Hamilton, Herr Arnberg,

» Däld,

» Lönegren, s> Larsson,

» Boström,

» Cavallin,

» Persson,

» IFa/irew,

» Eriksson.

§ 1.

På Regeringens befallning både bömitén denna dag sammanträdt, för att mottaga meddelande rörande fortgången af de med Frankrike förda underhandlingar om en förnyad handelstraktat.

ZTmufl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

§ 2.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet hr O. R. Themptander, hvilken vid sammanträdets början sig i komitén infunnit, tog ordet och yttrade:

Underhandlingarne med Frankrike i traktatsfrågan hade, sedan komitén om dem senast tog kännedom, altjemt fortgått och vore slutet på dessa underhandlingar snart att förvänta, Under deras fortgång hade från fransk sida gjorts ilera yrkanden än de, hvilka för komitén redan voro kända. Genom den nyligen med Belgien afslutade traktaten hade Frankrike nemligen under traktatstiden bundit en större del af sin tulltaxa och var af sådan orsak angelägen att i väsentligare mån binda äfven andra länders. De långt gående fordringar, hvilka, som en följd deraf, från Frankrikes sida blifvit framställda med afseende på den svenska tulltaxan, hade den svenska Regeringen ännu ej velat godkänna. Frankrike kunde ock antagas komma att afstå från att få den svenska tulltaxan indragen under traktatens bestämmelser i samma utsträckning som skett i den 1865 afslutade traktaten. Den svenska Regeringen kunde dock icke hafva något emot, att med afseende å åtskilliga artiklar genom traktaten fastslå tullsatserna med de belopp, hvartill komitén upptagit dem i sitt förslag till tulltaxa, hvilket ju vore uppgjordt under förutsättning att någon fransk traktat ej komme till stånd, och således angåfve de tullsatser, som enligt komitépluralitetens mening vore i och för sig och oberoende af traktaten de lämpliga.

Hr statsrådet hade visserligen haft tillfälle att taga del af komiténs taxeförslag, men innan derpå grundades något åtgörande i och för underhandlingarne med Frankrike, vore det angeläget, att hafva visshet om, att komitén med afseende å ifrågakommande artiklar ej framdeles vidtogo någon ändring i de för närvarande endast provisoriskt fattade besluten, och på det komitén skulle blifva satt i tillfälle att derom kunna med bestämdhet uttala sig, ville hr statsrådet nu redogöra för de artiklar, hvilkas upptagande i traktaten man för närvarande kunde antaga komma att å Frankrikes sida påyrkas. Vidare ville hr statsrådet tillkännagifva, att han för i fråga varande artiklar änlnade, så vidt möjligt, göra gällande de nya rubriker, som komitén föreslagit, äfvensom att de i traktaten upptagna tullsatser för smärre artiklar i regeln borde anses utgå efter bruttovigt.

De artiklar, om hvilka fråga nu vore, angåfvos härefter:

Metallarbeten;

från hvilka Regeringen dock ville, om möjligt, undantaga hela den grupp, . som omfattar jernarbeten. i Urmakare arbeten;

förutom »delar till ur», om hvilkas tullbehandling komitén redan i afgifvet utlåtande uttalat sig; önskande nemligen de franska ombuden nu derjemte binda artikeln »ur» vid den tullsats, som af komitén blifvit föreslagen.

74 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

Instrumenter;

med afseende å dessa, hvilka enligt fransk uppfattning vore att hänföra till verktyg, önskades, att tullfrihet å sådana fortfarande skulle hos oss tillämpas, och då hr statsrådet ej kunde annat än gilla den franska uppfattningen, ansåg äfven han, att sådan tullfrihet borde medgifvas, endast med undantag för kikare m. rn. eller optiska instrument i allmänhet, å hvilka han ej hade för sin del något emot att få bestämd en tullsats af 35 öre, enligt komiténs förslag.

Maskinerier och redskap;

å dessa önskades från fransk sida fortfarande som hittils tullfrihet.

Vä funder;

beträffande väfnader af silke hade komitén redan uttalat sig öfver de af Frankrike framställda fordringarne. Med afseende åter på väfnader af andra ämnen såsom halfsiden, linne-, bomulls- och ylleväfnader, så önskade hr statsrådet veta, om de i det provisoriskt uppgjorda förslaget till tulltaxa antagna rubriker och tullsatser komme att af komitén utan förändring definitivt antagas.

Med afseende å Band,

Spetsar, l läng slen,

Snörmakeriarbeten,

Strumpstolsarbeten,

Paraplyer och parasoller,

Hattar,

Tvål,

Pomada och Konfityrer

önskade hr statsrådet erhålla samma visshet.

Beträffande åter Konstgjorda, blommor,

Plymer,

Spritad fjäder,

Papperstapeter och horder, samt Konserver,

så hade komitén redan förut i afgifvet utlåtande om dem yttrat sig.

Med afseende på artikeln

17in

ville hr statsrådet meddela, att de franska ombuden ej vilja ingå på att jrågon skillnad göres i tullbehandling af vin på buteljer och vin på fät, emedan någon i varans olika beskaffenhet grundad skillnad enligt deras mening

75 Kongl. Majtt» Nåd. Proposition K:o 2.

i detta fall ej förefinnes. De yrka derföre med bestämdhet, att för begge slagen den lägre tullsatsen af 16.5 öre skall blifva gällande för vin intill 15 procents alkoholhalt, vare sig detsamma inkommer på fat eller buteljer. Men då fransmännen ej hade kunnat Uppleta något annat rimligt skäl för en olika tullbehandling af vin, emballeradt på olika sätt, än det, att när emballaget utgjordes af buteljer, dessa senare i sådant fall skulle kunna införas tullfritt, så vore de villiga, att för häfvandet af denna oegentlighet medgifva en höjning i tullen för vin, som inkommer på buteljer, med 1 öre per butelj.

§ 6.

Innan komitén företog sig att afgifva sin mening med afseende å de af hr statsrådet gjorda framställningar, hemställde en af komiténs ledamöter till hr statsrådet, om han ansåg sig kunna meddela komitén hvilka nedsättningar i de franska tullsatserna, som den svenska Regeringen i ersättning för ifrågasatta eftergifter påräknade att vinna.

Till svar härå meddelade hr statsrådet, att med afseende å artikeln jern, så vore vi alltid säkra på att få åtnjuta samma nedsättning som Belgien eller från 6 fr. till 5 fr. per 100 kilo, men möjligt vore, att vi skulle kunna betinga oss än bättre vilkor, om det lyckades England att få ytterligare nedsättning i tullen för sitt jern. Vidare, då hyfladt Irå för Sverige i framtiden med all sannolikhet koinme att få en stor betydelse som exportvara, så hade hr statsrådet fäst synnerlig vigt vid denna artikel, och syntes det vara möjligt att utverka ej så obetydliga nedsättningar i den franska tullsatsen å denna vara. Äfven med afseende på andra våra exportartiklar, såsom exempelvis papper, egnade Regeringen oaflåtlig omsorg åt att söka bereda våra exportörer fördelar genom nedsättning i de franska tullsatserna.

ilr statsrådet ville dock utom de fördelar, som af en handelstraktat vore att hemta, framhålla gagnet för oss af att genom det samtidiga åvägabringandet af en sjöfartstraktat kunna för framtiden bereda våra sjöfartsförhållanden med Frankrike önskvärd stadga och trygghet, så att de svenska fartyg nu medgifna rättigheter ej blefvc i större eller mindre grad desamma fråntagna. Utan att närmare ingå på huru den svenska sjöfarten på Frankrike under senare tider utvecklat sig och hvilka fördelar vi deraf hemtat, ville hr statsrådet vid detta tillfälle endast hänvisa till den betydelse norska Regeringen fästat vid bibehållandet af de norska fartyg beviljade förmåner.

§ 4.

Med anledning deraf, att Kongl. Maj:ts Regering vid afslutandet af en förnyad handelstraktat med Frankrike ansåg sig behöfva stödet af tullkomiténs mening, rö-

76 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Jf:o 2.

rande det utseende, vår tulltaxa borde i vissa delar erhålla, så beslöt komitén på af ordföranden framstäld fråga, att komitén framdeles vid det definitiva antagandet af det nu provisoriskt utarbetade förslaget till tulltaxa ej skulle komma att vidtaga någon förhöjning i tullsatserna för de artiklar, som hr statsrådet nu meddelat komitén, att man från Frankrikes sida önskade i traktaten intaga. Derjemte förklarade komitén sig vilja i fråga om artikeln likör föreslå samma tullsats som för konjak på buteljer.

Vid protokollet: J. 11. G. Fredholm.

Kmujl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

11.

V

Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartementsjastitie-, civil- och finansärende, hullet, inför Hans Majit Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den 13 januari 1882.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kieeulf,

Statsråden Lovén,

von Steyeen,

Friherre von Ottee,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

JöHANSEN,

Jensen.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet :

»Jag har redan haft tillfälle att för Eders Kongl. Majestät anmäla, att de med Frankrike alltsedan början af oktober månad i Paris utan

78 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

afbrott bedrifna underhandlingarne slutligen ledt till resultat, så att den 30 nästlidné december kunnat af Eders Kongl. Maj:ts samt Franska Republikens fullmäktige undertecknas såväl en handelstraktat med till äggsartikel, deklaration och tariffer som ock en sjöfartstraktat.

Det är hufvudsakligen tvenne omständigheter, som fördröjt afslutandet utöfver den tidpunkt, då ett sådant hade bort kunna väntas. Den mera betydande af dessa har varit Franska Regeringens flera gånger förnyade vägran att på en af de för de Förenade Rikena vigtigaste utförselsartiklar medgifva en väsentlig nedsättning i den genom »tarif général» fastställda tullsats.

Väl hade franska underhandlingskommissionen redan i oktober, såsom framgår af min derom den 24 samma månad gjorda underdåniga anmälan, medgifvit en nedsättning i tullen å liyflade bräder från 1 fr. till 75 cent samt från 7 till 6 och slutligen till 5 fr. för träarbeten, andra slag, allt pr 100 kilo, men då derjemte några mera betydande jemkningar i tullsatserna å jern, särskildt smältstycken, och fisk icke stått att erhålla, var det för Eders Kongl. Maj:ts fullmäktig en så mycket angelägnare uppgift att försöka möjliga utvägar att ernå bättre vilkor för artikeln hyflade bräder, hvilken för båda de Förenade Rikena erhållit en allt mer växande betydelse.

Efter den nya franska ministörens tillträde i oktober yppade sig också bättre utsigt härtill, och sedan Kongl. Norska Regeringen tagit initiativ att för Norges del erbjuda en ytterligare reduktion af tullen å helsiden samt för Sveriges del kunnat erbjudas en, i sammanhang med ny uppställning, af tullkomitén föreslagen nedsättning i tullen å bomullsväfnader och senare jemväl medgifvits nedsättning i tullen å linne- och hampväfnader, vanns från fransk sida ändtligen det tillmötesgående, att tullen å hyflade bräder, med hvilka lådämnen blifvit likställda, bestämdes till 50 cent., således jemnt hälften af den genom »tarif général» bestämda tullsats.

Den andra anledningen till uppskof låg i svårigheterna att förena de franska fordringarne å omfattande traktattariffer med de Förenade Rikenas från början uttalade önskan att till det minsta möjliga inskränka desamma. För Norges del uttalades emellertid redan genom Kongl. Norska Regeringens betänkande den 30 november, att det borde åt fullmäktige öfverlemnas att bedöma, hvad för Norges del borde yrkas i afseende å traktattariffen, och sedan för Sveriges del ernåtts en så betydande inskränkning af artiklarne i tariffen, att de från 242, som antalet var i 1865 års traktattariff, nedbragts till 135, kunde äfven denna svårighet anses häfd.»

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2. 79

Sedan Herr Ministern derefter redogjort för innehållet af härhos bifogade traktater, anförde Hans Excellens vidare:

»Af de fem punkter, hvilka jag vid underdånig föredragning den 1 juli 1881 bemyndigades meddela ministern i Paris såsom liufvuddrag af de yrkanden, som borde från de Förenade Rikenas sida framställas, gälde den första tillförsäkrande åt de Förenade Rikenas sjöfart af de fördelar, hvaraf den på grund af 1865 års traktat eller fransk lagstiftning vore i åtnjutande. Detta har genom den nu afslutade sjöfartstraktaten blifvit fullständigt uppnådt. Såväl vid direkt som indirekt fart äro våra fartyg och deras laddningar likställda med franska fartyg och deras laddningar i Frankrikes och Algeriets hamnar. I kolonierna har dem tillförsäkrats samma behandling som fartyg tillhörande den mest gynnade främmande nation, hvilket för närvarande i sjelfva verket utgör det samma som nationel behandling.

Jemförd med bestämmelserna i 1865 års traktat utgör den nya öfverenskommelsen ett betydande steg framåt, och för båda de Förenade Rikena måste den trygghet, som härigenom vunnits, skattas högt.

Den andra punkten af omförinälda yrkanden, hvilken gälde nedsättning af tullafgifterna vid införsel till Frankrike för vissa svenska och norska produkter samt inskränkning till ett fåtal af de franska produkter och tillverkningar, i afseende å hvilka det blefvo ifrågasatt, att de Förenade Rikena skulle binda sin tullagstiftning, har, på sätt jag redan påpekat, icke blifvit i samma mon tillgodosedd, enär Frankrike, som genom sina traktater med Belgien, Italien och Holland bundit och genom hvarje ny traktat ytterligare i större eller mindre omfång binder sin tulltariff, till gengäld fordrat, att vi å vår sida- skulle binda oss i någon större utsträckning och särskildt i fråga om de artiklar, hvilka utgöra föremål för nämnvärd export från Frankrike till Sverige och Norge; men det beroende, hvari tullagstiftningen i båda de Förenade Rikena stått till följd af 1865 års handelstraktat-, har likväl blifvit högst betydligt inskränkt, p;i samma gång som åtskilliga nedsättningar i den franska allmänna tulltariffens bestämmelser blifvit utverkade. Yrkandet i tredje punkten af våra fordringar, att den tilläggsafgift, som enligt särskild bestämmelse skulle drabba oarbetade trävaror vid indirekt införsel till Frankrike, skulle upphäfvas, har rönt tillmötesgående såväl som vår begäran i fjerde punkten, att i allt hvad som rörer handel och sjöfart, få åtnjuta samma förmoner som den mest gynnade nation, der ej fullt nationel behandling kunde beviljas.

80 Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 2.

En fråga, som under förhandlingarnes gång vållade störa svårigheter, var den rörande beskattningen å handelsresande. Det var att vänta, att Frankrike vid densamma skulle fästa en synnerlig vigt, och jag måste derför som ett gynsamt resultat af förkandlingarne framhålla, att Frankrike erkänt den likställighet, hvilken nu mera eger rum i Sverige mellan utländske handelsresande och svenskar, som utan att vara i riket mantalsskrifne resa för utländska hus. Denna lösning bereder oek Norge möjlighet att ordna frågan om handelsresandes beskattning på ett tillfredsställande sätt. Enär den bevillning, som för närvarande åligger resande för utländska handelshus i Sverige, måste anses mycket hög, hafva Eders Kongl. Maj:ts fullmäktige, jemlikt erhållet bemyndigande, förklarat Eders Kongl. Maj:t vara sinnad att föreslå Riksdagen en nedsättning af densamma till hvad den utgjorde före 1862, hvadan ock den afgift, som kan komma att åläggas desse agenter i Norge, måste hållas inom samma gräns.

Redan vid afslutandet af 1865 års traktater yrkades från fransk sida ingåendet af en konvention om den litterära eganderätten. Detta yrkande kunde då icke bifallas, enär i Sveriges och Norges lagstiftning saknades den nödiga grundvalen för en sådan. Sedan först Norge och derefter Sverige erhållit särskilda och — med undantag för öfversättningar — fullständiga lagar härom, har frågan ånyo varit föremål för underhandlingar, hvilka dock ej ledt till resultat, enär Frankrike, som naturligt var, fäste stor vigt vid att erhålla skydd för sine författare mot icke auktoriserade öfVersättningar. På ett närliggande område hafva under senaste tiden betydande förarbeten blifvit gjorda, nämligen till skyddande af den s. k. industriella eganderätten. Det hedrande rum, som nordens riken med rätta intaga inom de civiliserade staternas samfund, medgifver dem icke att förblifva främmande för de nya, men berättigade kraf på lagstiftningens mellankomst som sålunda framträda. På Frankrikes inbjudning sände både Sverige och Norge delegerade till den konferens, som 1880 hölls i Paris för att behandla ett förslag åt gifva internationell skydd åt den industriella eganderätten. Konferensen tillstyrkte bildandet al' en »union» för sådant ändamål, och Frankrike har upptagit detta förslag såsom sitt. I afvaktan af den lagstiftning, som i flera länder erfordras för verkliggörandet af denna idé, söker Frankrike emellertid föra frågan framåt genom afslutande al särskilda konventioner.

Det är sålunda ett fullföljande af redan förberedt arbete, som förmått franska Regeringen att yrka afslutandet af don öfverenskommelse,

Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2. 81

som innehålles i tilläggsartikeln till handelstraktaten och som omfattar såväl den litterära och artistiska som den industriella eganderätten.

Öfver de afslutade fördragen med hvad dertill hörer har Kongl. Norska Regeringen den 11 innevarande månad afgifvit underdånigt betänkande. Det gifver icke anledning till annan erinran från min sida, än aft då departementet för det inre rörande vissa punkter i traktaternas formulering påpekat, att några från norsk sida gjorda anmärkningar icke ledt till påföljd, så är anledningen dertill att söka deruti, att då förhandlingarnes natur icke alltid medgifvit att lemna Eders Kongl. Maj:ts fullmäktige bestämdt formulerade instruktioner, hafva Kongl. Norska Regeringens anmärkningar blifvit fullmäktige till vägledning meddelade med anmodan att såvidt möjligt ställa sig desamma till efterrättelse, dock med bemyndigande att, der omständigheterna gjorde det för traktaternas ernående nödvändigt, afstå från ett strängt yrkande i fråga om mindre väsentliga detaljer.

Enligt handelstraktatens artikel 18 jemförd med sji»fartstraktatens artikel 13 skola båda traktaterna träda i kraft den 9 nästkommande februari. Det har af Eders Kongl. Maj:ts fullmäktige blifvit upprepade gånger och enträget erinradt, att denna bestämmelse medförde stor svårighet för den pröfning, som enligt handelstraktatens artikel 19 är nationalrepresentationerna i Sverige och Norge förbehållen. Franska Regeringen har erkänt vigten af detta inkast, men har icke kunnat medgifva ett längre uppskof, enär hon ännu saknar det bemyndigande, som endast en särskild af kamrarne antagen lag kan gifva henne, att förlänga de ännu gällande gamla traktaterna utöfver den 8 februari, och ett afbrott i den genom traktater åt handeln och sjöfarten lemnade trygghet synts henne böra till hvarje pris undvikas. Vid det sammanträde, som egde rum mellan underhandlare dagen före traktaternas undertecknande, upprepade emellertid hr envoyén Sibbern begäran, att tidpunkten, från hvilken de nya traktaterna skulle tillämpas, måtte bestämmas till den 1 april. Det svar handelsministern härpå afgaf och hvars skriftliga formulering lian uttryckligen godkänt, lydde sålunda:

»Par suite des engagements qu’il a pris devant le parlement francais, M. le ministre du commerce ne saurait accepter une autre date que celle du 9 février prochain. Mais il s’engage, si d’ici lå les nouveaux traités nétaient pas ratifiés, å proposer toutes les mesures nécessaires pour qu’ il n’y ait pas ddnterruption dans le régime conventionnel des pays avec lesquels des traités auront été å ce moment conclus et signés.»

82 Kongl. Majtts Nåd. Proposition, N:o 2.

(På grund af de förbindelser han åtagit sig gentemot de franske kamrarne, kan handelsministern icke medgifva annat datum än den 9 nästkommande februari. Men han förbinder sig att, derest de nya traktaterna icke före nämnda tidpunkt blifvit ratificerade, föreslå nödiga åtgärder till förekommande af afbrott uti den genom konventioner'tryggade ställning som intages af sådana länder, med livilka traktater då blifvit afslutade och undertecknade.)

Sedan jag blifvit med telegraf underrättad om detta svar, anbefalde jag hr Sibbern att före traktaternas undertecknande följande dag officielt taga fasta på det gjorda tillkännagifvandet och derjemte gifva uttryck åt den tillförsigt, som här hystes, att de åtgärder, livilka handelsministern sålunda förbundit sig att föreslå, måtte vidtagas omkring den tidpunkt, då nationalrepresentationerna i de respektive länderna skulle ånyo sammanträda. Då frågan på grund häraf än en gång bragtes å bane, omedelbart innan traktatdokumentens underskrift egde rum, förnyade handelsministern sin försäkran tilläggande att han, i hvad pa honom berodde, skulle efter bästa förmåga medverka till uppfyllandet af den önskan, som af de Förenade Rikenas fullmäktig blifvit uttalad.

Häraf torde Eders Kongl. Maj:t finna, att alla utvägar blifvit försökta för att bereda Riksdagen och Storthinget ‘•ett så långt rådrum som möjligt för den behandling, .de lära vilja egna traktaterna, men att ännu ingenting med säkerhet kan sägas om huru lång ytterligare tid härför kan vinnas. Med den i Frankrike rådande, lätt förklarliga åtrå hos såväl handelns som industiens idkare att få ett snart slut på det ovisshetstillstånd, hvari afslutade, men ännu hvarken godkända eller förkastade traktater med främmande makter försätta dem, lärer det emellertid icke vara att emotse, att förlängningen af de gamla traktaterna sker för någon synnerligen lång tid. I hvarje fall torde en klok omtanke bjuda att icke beräkna denna tid längre än till början af mars månad.»

Chefen för finansdepartementet statsrådet Themptander yttrade derefter:

»Då de underhandlingar, hvilka pågått mellan de Förenade Rikena och Frankrike rörande ordnande af deras handels- och sjöfartsförhållanden numera ledt till afslutande och undertecknande genom de å ömse sidor utsedda ombuden af de överenskommelser, livilka blifvit af Herr Ministern för utrikes ärendena i underdånighet anmälda, och fråga således nu är att låta dessa överenskommelser blifva föremål för den vidare behandling och pröfning, som äro af nöden, innan de vinna

KoncjJ. Maf:ts Nilä. Proposition N:o 2.

den ratifikation, hvilken utgör vilkor för deras trädande i kraft, tillåter jag mig upprepa hvad jag före dessa underhandlingars inledande till statsrådsprotokollet den 1 juli sistlidne år yttrat derom, att dels hänsynen till de vigtiga intressen, livilka den svenska Regeringen hade att bevaka för att åt landets exportartiklar, trä och jern, bereda den lättade afsättning på den franska marknaden, som genom en handelstraktat kunde ernås, dels ock önskvärdheten att betrygga de förmoner, den svenska sjöfarten i franska hamnar åtnjuter, icke medgåfve, att det från Frankrikes sida erbjudna tillfället till underhandlingars inledande om nya handels- och sjöfartstraktater undanskötes; att, om nya traktater komme till stånd mellan Frankrike och andra makter samt vårt land vore stäldt utom kretsen af de länder, hvilka hade sina kommersiella förbindelser med Frankrike på sådant sätt ordnade, Sverige i fråga om export- och sjöfartsförhållanden med Frankrike skulle komma i en mindre gynsam ställning än de makter, hvilka afslutat traktater; samt att till förekommande deraf regering och representation borde sättas i tillfälle att taga i öfvervägande, huruvida icke de eftergifter, Frankrike af oss kunde fordra såsom vilkor för en traktat, väl uppvägdes af de förmoner, vi kunde betinga oss af Frankrike.

Tiden för denna slutliga pröfning af frågan är nu inne. Nya traktater hafva blifvit tecknade mellan Frankrike och flera andra stater. Det behof för oss, jag nyss antydt, att ordna vår ställning till Frankrike så, att vi icke på den franska marknaden blefve hänvisade till en konkurrens med andra länder under för oss ogynsammare vilkor, har inträdt. De förmoner vi kunna betinga oss af Frankrike, de eftergifter, vi måste göra, föreligga till sitt innehåll och omfång bestämda i de tecknade öfverenskommelserna.

Ofverväger man då till en början, hvilka förmoner blifvit oss beredda, finner man, att Frankrike nedsatt tullen å tackjern från 2 fr. till 1 fr. 50 c-, på stångjern från 6 till 5 fr. och å åtskilliga slag af jernplåt med 50 c. å 1 fr.; samt att tullen å liyflade bräder nedgått från 1 fr. till hälften deraf och på andra träarbeten från 7 till 5 fr., allt per 100 kilogram. Jag har haft tillfälle att vid underhandlingarnes början inför Eders Kong]. Maj:t erinra om önskvärdheten af vida längre gående tullnedsättningar å dessa artiklar. Att utverka sådant har icke varit möjligt lika litet för oss som för de andra makter, hvilka hittills tecknat nya traktater med Frankrike. Men, såsom jag redan nämnt, den afgörande vigten måste ligga derpå, att i fråga om artiklar, hvilkas afsättning till Frankrike är för vår jern- och trävaruindustri af stor betydelse, bereda förmonen af likställighet i konkurrens-

84 Kanyl. Majits Nåd. Proposition, Nio 2.

vilkor med andra länder, hvilka i samma rigtning uppträda täflande på den franska marknaden. Derutöfver är jag dock i tillfälle på grund af den förbindelse, hvari jag trädt med kikare af nämnda industrier och exportörer af deras alster, att kunna meddela, att desse erkänna de utverkade tullnedsättningarne vara i och för sig af en för vår utförsel till Frankrike ganska afsevärd vigt, och att en ytterligare fördel tillskyndats särskildt trävaruexporten genom den bestämmelse i traktaten, som fritager våra trävaror i allmänhet från den surtaxe 1 fr. per 100 kilogram, hvaraf de enligt »tarif général» skulle drabbas, när införseln icke skedde direkt från Sverige, utan öfver Belgien, en vanlig handelsväg för en stor del af vår träexport till Frankrike. Tillser man vidare, hvilka andra nedsättningar i »tarif général» Frankrike medgifvit för artiklar, hvilka redan utgöra föremål för utförsel från oss till Frankrike eller kunna lämpa sig derför och bland hvilka kommerskollegium i sin i ämnet afgifna promemoria fästat uppmärksamheten på flera, såsom i vårt lands intresse tarfvande tull-lindring, vill jag särskildt erinra, att tullen å vanligt papper och papp blifvit nedsatt från 11 till 8 fr., å jordbruksmaskiner från 6 till 5 fr., å saltadt smör från 15 till 2 fr., å ost med 50 procent, å handskar likaledes med 50 procent, å jernbandade tomfat från 2 fr. 50 c. till 1 fr., under det att tullfrihet medgifvits för smör, färskt och smält, enligt .»tarif général» dragande en tullsats af 13 fr., och för tomfat med band af trä, enligt nyssnämnda tariff taxerade med 2 fr. Vigtigare än dessa senast nämnda särskilda medgifvanden är dock, såsom redan Herr Ministern för utrikes ärendena erinrat, den bestämmelse i traktaten, som tillförsäkrar oss för våra handelsförbindelser med Frankrike behandling lika med den mest gynnade nation, i följd hvaraf vi komma i åtnjutande af alla de förmoner, hvilka andra nationer genom sina traktater med Frankrike redan vunnit eller komma att för sig utverka. Till handelstraktaten och de fördelar den erbjuder sluter sig sjöfartstraktaten, hvilken betryggar en fortfarande tillämpning i Frankrike af den sjöfartslagstiftning, under hvars tillvaro den svenska sjöfarten i franska hamnar visat sig mäktig af en stark utveckling. Det bör härvid äfven bemärkas, att genom den likställighet med inhemska fartyg, traktaten tillerkänner svenska fartyg, dessa vinna lindring i åtskilliga afgifter, hvilka enligt fransk lag fortfarande utgå med högre belopp för främmande fartyg, och för hvilkas nedsättande till likhet med de för inhemska fartyg gällande det således fordras en särskild traktatsbestämmelse.

Efter det jag sålunda i korthet redogjort för de hufvudsakliga fördelar, som genom de afslutade öfverenskommelserna blifvit oss beredda,

KomjL Maj:ts Nåd. Proposition N;o 2.

öfvergår jag nu till de fordringar, Frankrike å sin sida mot oss uppstält, såvidt desamma angå ämnen, hvilka tillhöra chefens för finansdepartementet föredragning. Vid underhandlingarnes inledande erinrade jag om den med hänsyn till våra förhållanden olämpliga tidpunkten för afslutande af eu ny traktat, hvilken komme att inverka på tariffbestämmelserna i vår tulltaxa. Det hade nemligen varit önskvärdast, att tullkomitén dessförinnan afslutat sitt arbete och att dess utlåtande funnits tillgängligt såsom ledning vid underhandlingarnes bedrifvande. Tiden för traktatsförhandlingarne låg dock icke i vår hand att bestämma, derest vi öfverhufvud önskade bringa några sådana förhandlingar till stånd, och olägenheterna af att tullkomiténs utlåtande icke förelegat fullständigt afslutadt hafva visat sig mindre känbara derför att komiténs samtidigt pågående arbeten möjliggjort att inhemta komiténs yttrande öfver de delar af de från fransk sida gjorda förslagen, der sådant ansetts behöfligt, likasom jag egt tillfälle att i åtskilliga punkter med komitén öfverlägga, och dertill kommer, att komitén, innan traktatsförhandlingarne behöfde afslutas, medhann att uppgöra största delen af sitt förslag till tulltaxa, af livilket jag följaktligen kunnat taga kännedom. Rörande de nedsättning ar Frankrike påyrkat i vår tulltaxa kan jag inskränka mig till att åberopa hvad förut blifvit af mig rörande- de särskilda artiklar, hvilka skulle blifva föremål för dylik nedsättning, anfördt. Jag anser mig här endast behöfva framhålla, att Frankrike afstått från sitt ursprungliga yrkande om nedsättning med mera än 50 procent i den nuvarande vintullen och nöjt sig med att få den hittills för vin på buteljer stadgade högre tullsatsen likstäld med hvad som gäller för vin på fat, men lemnat den senare tullen orubbad, på samma gång traktatsbestämmelsen om vin kommer att afse sådant med en alkoholhalt intill blott 15 procent, hvarigenom vi blifva oförhindrade att ordna tullbeskattningen af de starkare vinerna oberoende af den franska traktaten. En skilnad, som enligt den nya traktaten göres mellan vin på fat och vin på buteljer, är dock att en särskild tull för buteljerna skulle få uppbäras med ett öre för stycket. De tullnedsättningar Frankrike fordrat gälla i flera fall öfverflödsvaror. Betänkligheterna mot dessa tullnedsättningar kunna i allmänhet icke hemtas från hänsynen till någon inhemsk industri, som derigenom skulle blifva lidande, utan grunda sig på dylika varors egenskap att väl lämpa sig för en högre tullbeskattning, hvilken uppfattning ock låg till grund för 1880 års riksdags beslut om betydligt förhöjda tullsatser för en mängd sådana artiklar, i händelse franska traktaten skulle upphöra att gälla. Då emellertid Frankrike eger ett bestämdt intresse

86 Konf/I. Maj:ts Nåd Proposition N:o 2.

att just för åtskilliga af dessa artiklar utverka tullindringar i andra länder, har jag redan från början förutsatt, att ett tillmötesgående af Frankrikes fordringar i detta fall vore ett nödvändigt vilkor för traktaternas bringande till stånd och att ett dylikt tillmötesgående, när det gälde att såmedelst befordra för oss vigtiga intressen, borde så mycket mindre väcka någon större betänklighet, som åtminstone statskassans uppoffring på tulluedsättningen för ifrågavarande slags varor icke är nämnvärd. I detta afseende ber jag särskildt få erinra, att, om man efter de i traktaten förekommande tullnedsättningar å alla slags varor •beräknar den minskning i tullinkomst, som skulle inträda, under förutsättning att endast samma qvantiteter som hittills infördes, hela minskningen belöper sig endast till cirka 100,000 kronor, en siffra, hvilken naturligtvis i förhållande till vår nuvarande tulluppbörd, beräknad till 27 millioner kronor, icke kan anses vara af någon betydenhet. Men då jag angifvit denna siffra för den i följd af nedsättningarne uppkommande minskning i tulluppbörden, bör jag erinra, att äfven om införselsqvantiteterna blifva oförändrade, minskningen i sjelfva verket icke ens lärer uppgå till nämnda belopp i följd af det tillfälle vi ega att genom traktattariffens inskränkning med större frihet ordna vår tullagstiftning i andra fall med hänsyn till statskassans intresse. Bland de artiklar, för hvilka sålunda en tullförhöjning med allt skäl bör ega rum, men hvarifrån vi hindrats af den förra traktaten, är likör, hvilken artikels tullbeskattning blifvit i den nya traktaten på ett mera tillfredsställande sätt reglerad. I 1865 års traktat var nemligen tullen för likör bestämd till en fix siffra och vi hafva derföre icke kunnat höja den i samma mån som den inhemska bränvinsskatten. Enligt den nya traktaten skola likörer först och främst behandlas såsom ren alkohol och således draga dubbla den inhemska bränvinsskatten, sådan den är bestämd för femtiogradigt bränvin, och derutöfver drabbas af den högsta för spritdrycker ifrågakommande surtaxe. Tullen på likör kan således numera höjas från 76 öre, sådan den nu är bestämd, till 1 krona per liter, såsom tullkomitén i sitt förslag förordat.

Tillser man åter, hvilket inflytande de i traktaten gjorda nedsättningarne kunna ega på de inhemska näringarne, finner man, att egentligen endast tre industrigrenar deraf beröras, nemligen siden-, liandskoch tapettillverkningen. För siden och deraf tillverkade varor utgör nedsättningen 20 procent och, ehuru önskvärdt varit af skäl, hvilka jag utvecklat i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 16 nästlidne september, att undvika tullnedsättningen såväl för denna som de båda andra nyssnämnda artiklarne, tror jag mig dock, på grund

87 Konr/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

af hvad jag inhemta! rörande sidenfabrikationens närvarande ställning inom landet, kunna beteckna det minskade tullskyddet såsom icke varande af någon menlig verkan för våra sidenfabriker, hvilkas produktionsvillkor för närvarande icke äro ogynsammare än att de med fördel kunna mer och mer afsätta sina tillverkningar till grannländerna. Af en betydande utveckling hafva ock våra handsk- och tapetfabriker under senare tider visat sig mäktiga, och är det med stöd af den utredning och det yttrande tullkomitén afgifvit rörande de båda artiklarne handskar och tapeter, jag vågar hysa den öfvertygelsen, att de båda sistnämnda näringsgrenarne icke komma att af de föreslagna tullnedsättningarne röna någon menlig inverkan.

För oäkta por din har visserligen ock en nedsättning egt rum å vissa slags artiklar, men denna motväges af en förhöjning å andra i följd af den förändrade uppställning rubriken erhållit i öfverensstämmelse med tullkomiténs förslag; varande för öfrigt af de i traktaten upptagna två tullsatserna för oäkta porslin den ena lika med den af tullkomitén föreslagna siffra och den andra högre än motsvarande siffra i komitéförslaget, Rubriken linneväfnader med dess underafdelningar har varit en af de rubriker i vår nu gällande tulltaxa, som företett de största oegentligheter och i tillämpningen ofta föranledt en ojemn och obillig taxering. Tullkomitén har derföre omarbetat denna rubrik, och i den form, komitén gifvit den, förekommer den i traktatstariffen, dock med en nedsättning för två af de sju tullsatser, komitén föreslagit, , För den inhemska industrien synas dessa nedsättningar icke innebära något men, om än deras undvikande i tariffen varit önskvärdt fö)- att icke rubba sammanhanget mellan dessa tullsatser och de, som gälla likartade grupper inom andra väfnadsslag.

Beträffande våra inhemska näringar i öfrigt tillåter jag mig fästa uppmärksamheten derå, att de icke egentligen kunna anses af den nya traktatstariffen berörda, om än denna innehåller tullsatser för flera af dessa näringars alster. Det var visserligen vid underhandlingarnes inledande uppstäldt såsom ett önskningsmål att kunna i väsentlig mån inskränka traktatstariffens omfattning, särskildt af det skäl, att tullkomiténs revision af tulltaxan icke var verkstäld och att man således fruktade att motverka de resultat, hvartill denna revision kunde leda, i händelse man på förhand bunde sig vid en traktatstariff. I ganska erkännansvärd grad hafva de franske underhandlarne tillmötesgått de från vår sida gjorda yrkanden i nyssnämnda rigtning, och öfver etthundra artiklar, upptagna i den gamla tariffen, förekomma icke i den nya, deribland så vigtiga artiklar som flertalet metall arbo ten, åkdon,

88 Kongl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 2.

musikaliska instrument, garn och tråd, leksaker, möbler m. fl. Rörande åtskilliga af de uteslutna artiklarne hade jag inliemtat, att tullkomitén ämnade föreslå antingen tullförhöjning eller en alldeles förändrad klassifikation, hvilket senare var fallet med, bland annat, _ arbeten af jern och stål, hvartill något definitivt förslag dock ännu icke var af komitén uppgjordt. Nu antydda förhållanden gjorde det angeläget att få nämnda varor ur tariffen uteslutna. Då jag deremot efter tagen kännedom af tullkomiténs förslag, uppgjordt under förutsättning att någon traktat med Frankrike icke skulle komma till stånd, erfor, att komitén i flera fall icke ifrågasatt någon förhöjning i de genom förra traktaten bestämda eller nu gällande tullsatserna, borde efter mitt förmenande hinder icke möta att i en ny traktat fastslå de tullsatser, utöfver hvilka Riksdagen ändock antagligen icke komme att gå; och då de franska ombuden derjemte voro villiga dels att i åtskilliga fall, der tullkomitén föreslagit ny uppställning af rubrikerna, låta intaga denna i tariffen, äfven om derigenom i viss mån en förhöjning af den nuvarande tullen uppkomme, dels ock att, såsom i fråga om sulläder, för hvilket vi för några år sedan nedsatt tullen under det belopp, förra traktaten medgifver, ändock tillåta, att den gamla traktatsbestämmelsen med sin högre tullsats finge bibehållas, synas de betänkligheter, som från'början företett sig mot en mera omfattande traktatstariff, hafva blifvit genom traktatens nuvarande beskaffenhet i väsentlig mån undanröjda.

Slutligen anhåller jag få erinra derom, att den undantagsställning, hvilken hittills tillkommit franskt drufbränvin, infördt på fat sjöledes direkte från Frankrike, väl skulle komma att fortfara, men under skärpta kontroller med afseende på varans nyss angifna egenskap att vara verkligt drufbränvin; och då de derom i traktaten meddelade stadganden tydligen innebära, att Frankrike för framtiden icke gör anspråk på förmonen af tullindring för annan vara än den, som kan konstateras såsom äkta drufsprit, förfaller dermed den anmärkning, som hittills med fog rigtats mot oegentligheten af den nuvarande regimen, som möjliggjort, att den endast för drufbränvin afsedda förmonen tillämpats på all s. k. konjak, som från Frankrike sjöledes på fat hit inkommit, äfven om hufvudbeståndsdelen i varan icke utgjorts af drufsprit.

Det ligger naturligtvis icke inom min förmåga att åstadkomma den utredning, som kan vara behöflig för en fullständig pröfning af den ifrågavarande traktaten. Jag har måst för de artiklar, rörande hvilka tullkomitén icke varit i tillfälle att afgifva särskild! yttrande i följd af

89 Kongl. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 2.

traktatsförhandlingarne, nöja mig med de resultat, hvartill tullkomiténs pluralitet i sitt förslag till tulltaxa kommit. Men jag vågar uttala den förhoppning att, innan arbetet med traktaternas granskning behöfver inom Riksdagens bevillningsutskott afslutas, tullkomiténs fullständiga utlåtande och förslag skola finnas för Riksdagen tillgängliga.

Sammanfattar jag till sist i korta drag resultaten af de nu slutade traktatsunderhandlingarne med Frankrike, finner jag, att å ena sidan införselstullarne här i riket biifvit för ett mindre antal artiklar bestämda till lägre belopp, än hvartill desamma i händelse af traktatens uteblifvande tvifvelsutan och på goda skäl skulle komma att sättas, men att de sålunda i traktaten upptagna lägre tullsatserna äro af beskaffenhet att hvarken för statskassan medföra någon känbar uppoffring eller att för inhemska industrigrenar innebära några afsevärda vådor, likasom att en vida större frihet att obundna af traktatsbestämmelser ordna vår tullagstiftning, än som under den förra traktatens tillämpning varit oss medgifven, biifvit genom den nya oss inrymd, så att jag för visso vågar antaga, att efter den nya traktatens godkännande vår tullagstiftning i sina hufvuddrag och med undantag endast för det mindre antal artiklar, hvarpå jag nyss syftat, kommer att erhålla samma utseende, den skulle hafva fått äfven om vid denna lagstiftnings ordnande hänsyn icke behöfde tagas'till några mot annat land åtagna förpligtelser. A andra sidan åter eller när man vänder tanken till de förhållanden, som varit såväl nu som förr de bestämmande för oss att inlåta oss på traktatsförhandlingar med Frankrike, finner man den nya traktaten bereda obestridliga förmoner för två af våra stora exportartiklar på den franska marknaden och åt vår sjöfart i franska hamnar tillförsäkra ostördt åtnjutande af samma gynsamma behandling som hittills, och att, äfven om våra önskningar på längre gående eftergifter från fransk sida till fromma för vårt jern och vårt arbetade trä må synas oss hafva varit befogade, de vunna fördelarne i allt fall äro af beskaffenhet, att förlusten af dem skulle känbart drabba vigtiga handels- och sjöfartsintressen och lata de skadliga verkningarne deraf snart framträda i en för hela landet förnimbar omfattning.

Ur nu antydda synpunkter böra efter mitt förmenande de föreliggande traktaterna bedömas, och är det med stöd af den uppfattning jag sålunda uttalat om traktaternas betydelse, som jag i underdånighet tillstyrker Eders Kongl. Maj:t att, med godkännande för Sveriges del af de med Frankrike afslutade handels- och sjöfartstraktaterne, förordna om erforderliga åtgärder för den vidare behandling af ärendet, som fordras för att i hvad på Sverige ankommer bereda traktaterne en definitiv karakter.»

90 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet von Steyern anförde: »I fråga om den vid traktaten fogade tilläggsartikel tillåter jag mig erinra, att enligt lagen om efterbildning af konstverk den 3 maj 1867 och lagen angående eganderätt till skrift den 10 maj 1877 Eders Kongl. Maj:t eger förklara stadgandena i dessa lagar, under förutsättning af ömsesidighet, delvis eller helt och hållet gälla i afseende å efterbildning af främmande konstnärs arbete, som finnes utom riket, samt för annat lands medborgares skrifter.

Då genom ifrågavarande tilläggsartikel franske undersåtar i fråga om den litterära och artistiska eganderätten förklarats berättigade till samma behandling i Sverige som svenske undersåtar, intill dess särskild konvention kan blifva afslutad, innebär detta hufvudsakligen följande rättigheter för franske författare och konstnärer. Skrifter, offentliggjorda eller i handskrift befintliga, hvartill räknas jemväl musikaliska arbeten, naturvetenskapliga teckningar, kartor, byggnadsritningar eller andra dylika teckningar eller afbildningar, hvilka ej äro att betrakta såsom konstverk, skyddas mot eftertryck under författarens lifstid och 50 år efter hans död. Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete får ej utan författarens eller hans rättsinnehafvares samtycke offentligen uppföras under författarens lifstid och fem år efter hans död. Deremot lemnar nu gällande lagstiftning författaren icke något skydd vare sig mot öfversättning från franska till svenska språket eller mot uppförande i Sverige af franska dramatiska arbeten i svensk öfversättning eller mot uppförande af rent musikaliskt arbete.

Originala konstverk af alla slag skyddas mot efterbildning under konstnärens lifstid och tio år efter hans död.

De rättigheter åter, som enligt fransk lag tillkomma franske undersåtar och som enligt tilläggsartikelns lydelse skulle utsträckas äfven till svenske medborgare, äro hufvudsakligen följande. Författare och konstnärer åtnjuta skydd för sina arbeten mot eftertryck och efterbildning under författarens eller konstnärens lifstid, och samma skydd tillkommer hans rättsinnehafvare under 50 år efter hans död. I fråga om dramatiskt eller musikaliskt arbete gäller tillika, att dylikt arbete icke får utan författarens eller hans rättsinnehafvares samtycke uppföras under hans lifstid samt under 50 år efter hans död. Såsom vilkor för författarens rätt att vid domstol föra talan om ansvar och skadeersättning mot den som gjort sig skyldig till eftertryck är stadgad förpligtelse att aflemna två exemplar af skriften till inrikesministern eller vederbörande prefekt.

91 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

Slutligen må erinras, att enligt franske clomstolarnes praxis, ehuru icke enligt uttrycklig lag, öfversättningsrätten tillkommer endast den, som eger originalet; öfversättning utan dennes tillstånd anses såsom eftertryck.

Någon erinran mot antagande af tilläggsartikelns ifrågavarande bestämmelser synes mig på grund af det nu anförda ej vara att från svensk sida framställa».

Chefen för civildepartementet statsrådet Hederstierna anförde:

»Artiklarne 13 och 14 i handelstraktaten stadga, att i fråga om fabriksmärken samt industriella mönster och modeller hvardera af de respektive staternes undersåtar skola i den andra staten åtnjuta samma skydd som landets egna undersåtar, hvarjemte meddelas åtskilliga detaljbestämmelser rörande vilkoren, hvarunder skyddet får åtnjutas. Mot den allmänna grundsatsen, hvilken redan finnes uttalad i den förra traktaten — dock att stadgandet i sistnämnda traktat väl afser endast fabriksmärken — kan jag icke hafva något att invända. Jag anser mig blott böra fästa uppmärksamheten derå, att ännu saknas i vårt land någon lagstiftning rörande skydd för industriella mönster och modeller, ehuru visserligen lagförslag i ämnet blifvit uppgjorda och nu inom civildepartementet föreligga till granskning. De ifrågasatta detaljbestämmelserna, hvilka i allmänhet öfverensstämma med hvad nyssberörda lagförslag och det jemväl uppgjorda lagförslaget angående fabriksmärken härutinnan innehålla, synas mig icke heller böra gifva anledning till erinran. Enahanda stadganden äro intagna i den nyligen afslutade handelstraktaten mellan Frankrike och Belgien.

Den öfverenskomna tilläggsartikeln, enligt hvilken hvardera statens undersåtar skola, intilldess särskild konvention afslutes, njuta i den andra staten lika behandling som statens egna undersåtar i hvad angår, bland annat, industriel eganderätt, omfattar således äfven rätt till patents erhållande. Då emellertid vår gällande patentlag icke uppställer någon skilnad mellan egna och främmande undersåtar, ity att stadgandet i dess 6 § om skyldighet för patentsökande, som ej är i riket boende, att hafva ombud i Sverige, gäller äfven för svensk undersåte, som är bosatt utom riket, göres genom ifrågavarande tilläggsartikel icke någon ändring i patentlagen.

Hvad slutligen angår sjöfartstraktaten, så har Herr Ministern för utrikes ärendena redan påpekat dess stora betydelse för Sveriges skeppsfart och kan jag blott till alla delar deruti instämma.»

Slutligen yttrade Herr Ministern för utrikes ärendena:

»Kongl. Norska Regeringen har hemstält, det Eders Kongl. Maj:t

Kanyl. Maj:ts Nåd, Proposition N;o 2.

måtte besluta, att traktaterne skola föreläggas det urtima Storthinget, som för sådant ändamål blifvit kalladt att sammanträda den 16 innevarande månad. Med åberopande häraf samt af hvad vederbörande svenske departementschefer nu anfört, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte, med godkännande för Sin del af samtliga de uti Paris den 30 nästlidne december mellan Eders Kongl. Maj:ts och Franska Republikens fullmäktige träffade aftal, besluta, att desamma skola Riksdagen och Storthinget föreläggas, för äskande af Riksdagens och Storthingets bifall till de bestämmelser, som kräfva sådant godkännande.

Till denna hemställan, uti hvilken svenska och norska statsrådets ledamöter enhälligt instämde, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

In fidem A. Cronliielm.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

12.

Protokoll öfver utrikesdejjartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1882.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstälde i underdånighet, det Kongl. Maj:t nu täcktes, jemlikt sitt vid föredragning denna dag i sammansatt statsråd fattade beslut, förordna om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition angående de med Frankrike afslutade handels- och sjöfartstraktaterna. Herr Ministern erinrade i sammanhang härmed, det Kongl. Maj:t genom godkännande för Sin del af de nya aftalen förbundit Sig att till Riksdagen jemväl framställa proposition om nedsättning till hälften af den reseagenter för

94 Kongl. Majds Nåd. Proposition, N:o 2.

utländska handelshus för närvarande åliggande bevillning. Enär detta ärende, äfvensom vidtagandet af åtskilliga, utaf vissa bestämmelser i handelstraktaten betingade åtgärder tillhörde finansdepartementets beredning, hemställde Herr Ministern, det Kongl. Maj:t täcktes förordna, att till nämnda departement skall öfverlemnas afskrift af handelstraktaten med tillhörande deklaration och tariffer.

Sedan Herr Ministern derefter uppläst ett på förhand uppsatt förslag till nådig proposition äfvensom en förteckning på de protokoll och handlingar, som funnos deri åberopade,

behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets enhälliga tillstyrkande, i nåder gilla förslaget till proposition, sådant det finnes detta protokoll bilagdt, samt befalla att propositionen skulle i enlighet dermed och åtföljd af de å den upplästa, härhos jemväl bilagda förteckningen upptagna protokoll och handlingar till Riksdagen aflåtas; äfvensom bifalla hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemställt,

In fidem A. Cronhielm.

Innehållsförteckning.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition Nio 2

sid. I.

Handelstraktat mellan de Förenade liikena och Frankrike, afslutad den 30

december 1881............. » III.

Tilläggsartikel .................................................................................. » X.

Deklaration...................................................................................... » XI.

Tariff A. Införselstullar i Frankrike ................................................

Tariff Ii. Införselstullar i Sverige........................................................

Tariff C. Införsel stullar i Norge ......................................................

Sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Frankrike, afslutad den 30 december 1881 ....................................................................................

» XII. r XVIII.

>. XXVI.

>> XXXIV.

Öfriga bilagor:

1. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt statsråd

den 1 juli 1881............................. » 1.

2. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i statsrådet den 21 juli

1881................................................................................................ » 9.

3. Skrifvelse från tullkomitén till Chefen för finansdepartementet den

29 augusti 1881, med bilagor A och lä ......................................... » 10.

4. Promemoria afgifven, efter öfverläggning i Kongl. Kommers-Kollegium, den 12 september 1881....................................................... » 22.

5. Den Norske Regjerings underdanigste Indstilling af 8:de September

1881............................................................................................. » 25.

(i. Utdrag- af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden i sammansatt

statsråd den 16 september 1881................................................... » 51.

7. Protokoll -öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt norskt och

svenskt statsråd den 18 oktober 1881........................................... sid. 63

8. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt statsråd den

24 oktober 1881 ......................................................................... » 68

9. Utdrag af protokollet öfver ministeriella ärenden den 6 december

1881............................................................................................. » 70

10. Protokoll vid tullkomiténs sammanträde den 7 december 1881 ..... » 72

11. Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartements-, justitie-, civil-

ocli finansärende i sammansatt statsråd den 13 januari 1882 ......... » 77

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende den 13 januari 1882 ... » 93