om beviljande af ökad t statsbidrag till statens jernvägstrafiks pensions- inrättning

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

1 M:o 20.

Ant. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.

Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, om beviljande af ökad t statsbidrag till statens jernvägstrafiks pensionsinrättning; Gifven Stockholms Slott den 30 December 1881.

Sedan Styrelsen för statens jernvägstrafik till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett utaf särskilde komiterade uppgjordt »förslag till reglering af finansiella vilkor för en pensionsinrättning till förmån för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik» och dervid afgifvit underdånigt utlåtande i fråga om bildandet af kassa för pensionering af nämnde tjenstepersonal, så medgaf, med bifall till hvad Kongl. Maj:t genom nådig proposition i ämnet den 23 Februari 1872 föreslagit, Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 10 Maj samma år: att, såsom statsbidrag till en pensionsinrättning för tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik, upprättad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det förslag, som legat till grund för och åtföljt den nådiga propositionen, årligen finge, räknadt från och med år 1872, af trafikmedlen afsättas ett belopp, som motsvarade en och en half procent af skilnaden emellan statens jernvägstrafiks samtliga inkomster, å ena sidan, och utgifter för drift och underhåll, å den andra, hvilka belopp skulle nämnda inrättning tillgodogöras i enlighet med de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t i nådigt reglemente för samma inrättning kunde varda faststälda; dock att, när berörda skilnad första gången uppginge till fem procent af den sammanräknade summa, som anläggningen af de trafikerade stambanorna, enligt Styrelsens för statens jernvägstrafik bokslut, kostat, den till förmån för pensionsinrättningen utgående årliga procent skulle ånyo bestämmas efter hvad, på Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

grund af då verkstälda sannolikhetsberäkningar angående pensionsinrättningens ekonomiska framtid och öfriga på denna fråga inverkande omständigheter, kunde finnas skäligt.

För statens jernvägstrafiks pensionsinrättning utfärdades derefter den 6 September 1872 nådigt reglemente, hvilket, bland annat, innehåller:

i § 3. Delegares årsafgifter utgå med en viss, på grund af hans ålder vid inträdet i pensionsinrättningen en gång för alla bestämd, procent af honom tillkommande aflöning, så att till exempel den, som in-

träder före fylda ....................................... 80 år, erlägger 1,5 % af aflöningen,

den, som vid inträdet fy It 30, men icke 32 » » 1,6 °/0 »

» » » 40, » 42 » » 2,1 % »

» » » 50, » 52 » » 2,6 % »

» » » 58, » 60 » » 3,0 °!o »

» » » 60, 3,1 % »

och i § 7. Årliga beloppet af pension bestämmes, i mån af den pensionsberättigades tjensteår, till viss procent af den medelaflöning, som uppkommer, då medeltalet tages af de 5 sista årsafiöningar, i förhållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet afsked, erlagt årsafgifter till pensionsinrättningen, så att till exempel

för fulla 10 tjensteår erhållas 20 "jo af medelaflöningen,

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 30 September 1879 har Styrelsen för pensionsinrättningen anmält ej mindre, hurusom genom beslut vid lagtima möte i Juni 1876 pensionsinrättningens fullmäktige, bland hvilka den mening uttalats, att från delegarnes i inrättningen sida en ekonomisk ansträngning måste göras i ändamål att, under förutsättning af ett motsvarande förhöjdt statsbidrag, kunna öka den pensionsrätt, som ditintills varit för delegarne gällande, uppdragit åt Styrelsen att göra de utredningar, som för vinnande af det åsyftade målet vore nödiga, än äfven att, sedan det förslag i ämnet, som Styrelsen af sådan anledning uppgjort och framlagt, blifvit af pensionsinrättningens fullmäktige dels å urtima möte i April, dels å lagtima möte i Juni, 1878 i hufvudsak godkändt, Styrelsen, enligt erhållet bemyndigande af fullmäktige, utarbetat ett förslag till förändrad lydelse af de §§ i nådiga

3 Kongl. Maj:ts Nåd. ‘Proposition N:o 20.

reglementet för pensionsinrättningen af den 6 September 1872, hvilka hade afseende på den ifrågastälda vidgade pensionsrätten, dervid Styrelsen, lika med Fullmäktige, utgått från det antagande att, likasom personalen vid statens jernvägstrafik, åtminstone under fredstid, väl tålde jemförelse med arméns personal i fråga om fordringarne på arbetskraft, ihärdighet, uthållighet och påpasslighet, den förra också, derest densamma sjelf bidroge till sin pensionering efter samma mått, som för arméns personal vore utstakadt, skulle kunna påräkna ett bidrag från statens sida, hvilket möjliggjorde enahanda maximum af pension, som tillkom me arméns personal, hvadan ock det bifogade förslaget upptoge de egna bidragen till belopp, som, ökade med 1,7 procent af aflöningen, motsvarande från 4 till 6 procent af högsta pensionen, eller ungefär samma procent af pensionen, som för armén vore stadgad, och den högsta pensionen till 80 procent af aflöningen, i stället för allenast 50 procent enligt nu gällande reglemente, och alltså innehåller, bland annat uti § 3, att de årsafgifter, som delegare borde till pensionsinrättningen erlägga, skulle utgöra exempelvis

om han inträdde före fylda........................ 30 år, 3,2 % af aflöningen,

om han vid inträdet fylt 30, men icke 32 » 3,3 % »

» » 40, » 42 » 3,s % »

» » 50, » 52 » 4,3 % »

» » 58, » 60 » 4,7 »jo

» » 60, 4,8 »jo »

samt i § 7,

att det årliga pensionsbeloppet skulle utgå, i mån af den pensionsberättigades tjenst.eår, med vissa procent af den årsaflöning, som uppkommer, då summan tages af de 12 sista månadsaflöningar, i förhållande hvartill den pensionsberättigade, näst före erhållet, afsked, erlagt stadgade afgifter till pensionsinrättningen, så att, till exempel:

för fulla 10 tjensteår erhölles 20 »jo af nyssnämnda årsaflöning,

Efter att hafva motiverat de föreslagna ändringarne i nu gällande reglementes bestämmelser yttrar Styrelsen vidare:

»Såsom vilkor för utförbarheten af den pensionering, som här föreslås, erfordras, såsom redan nämnts, utom det att delegarnes afgifter höjas utöfver de för närvarande utgående till hvad i förslaget upptages, jemväl ett ökadt statsbidrag, hvars storlek representeras af ett kapital,

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

stort 2,556,000 kronor, hvilket, om det genast stäldes till pensionsinrättningens disposition för att kunna förkofras genom förräntning efter 5 procent, skulle tillsammans med afkastningen af redan förvärfvadt. kapital och delegarnes afgifter vara tillräckligt att betacka kostnaderna för den föreslagna pensioneringen af nuvarande jernvägspersonal, och, derest sådant öfverlemnande till pensionsinrättningen af sjelfva kapitalet icke kan ega rum, borde tilldelas inrättningen genom årliga belopp, hvilkas storlek naturligtvis beror på, i hvilken form bidraget blifver inrättningen medgifvet. Såsom sådana former för det efter hand utgående bidraget kunna tänkas bidrag:

a) med en viss procent af jernvägstrafikens bruttoinkomster;

b) med en viss andel af skilnaden mellan jernvägstrafikens bruttoinkomster och driftkostnader, hvilken form är den för närvarande gällande;

c) med belopp, hvars storlek står i bestämdt förhållande till hvad delegarne sjelfva erlägga, eller ock

d) med belopp, som med kortare mellantider bestämmas efter för handen varande behof.

Lemnas årsbidragen i form af en viss andel af jernvägstrafikens bruttoinkomster, komma deras storlek att följa de vexlingar, som ega rum uti denna trafiks ekonomiska resultat, och blir således den andel, som erfordras, svårare att bestämma. Emellertid bör det kunna på förhand antagas, att bidraget, om det ställes i bestämdt förhållande till inkomsterna, icke komme att utgå till en början med högre belopp, än det erforderliga medeltalet, emedan trafikinkomsterna, enligt erfarenheten, öfver hufvud taget stiga, äfven om tider af raskare förkofran afbrytas af perioder, då såväl trafik som intägter nedgå under den närmast föregående tidens. En sådan stigning visa statsjernvägarnes intägter, oaktadt den högst menliga inflytelsen af den kris, som inträffade år 1868 och den, som nu råder, i det nemligen en jemförelse mellan de inkomster, jernvägarne haft under åren 1858 till och med 1878, gifver vid handen, att bruttointägten per banmil i medeltal under denna period ökats med 4,215 kronor årligen, och skulle, i fall inkomsternas förkofran, i stället för att vara periodisk, försiggått i aritmetisk progression, eller inkomsterna ökats med lika belopp hvarje år, intägten under år 1878 hafva utgjort något öfver 110,470 kronor, i stället för den som då inflöt, 95,420 kronor, per banmil. Utgår man derföre från en medelintägt af 100,000 kronor per banmil, och räknar stambanornas längd till 160 mil samt antager, att tillökningen årligen under de närmaste 21 åren utgör 4,000 kronor för hvarje af dessa mil, skulle de bruttoinkomster, som vore att påräkna, utgöra till en början 16 millioner, hvilken summa

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

derefter hvarje år komme att i medeltal förökas med 640,000 kronor. Det bör anmärkas, att härvid all den intägt, som kan härflyta från de norrländska banorna och tills vidare är mycket vansklig att uppskatta, blifvit lemnad ur räkningen. I öfverensstämmelse med den här antagna tillväxten af bruttoinkomsterna skulle det årliga bidraget utgöra första året 156,000 kronor, som sedermera årligen ökades med i medeltal 6,000 kronor, samt sålunda icke fullt en procent af bruttoinkomsterna vara behöflig.

Väljes den form för årsbidraget, att detsamma fastställes till en viss procent af skilnaden mellan bruttoinkomster och driftkostnader, bestämmes nämnda procent på enahanda sätt, som det nyss begagnade. Liksom bruttoinkomsterna har denna skilnad, oaktadt de ojemnheter densamma företett, under den förflutna tjuguårsperioden stigit med i medeltal 1,974 kronor per banmil, och skulle, om den år för år jemnt tillväxt, hafva utgjort 1878 kronor 44,450 per banmil. Man torde derföre för den följande tjuguårsperioden kunna utgå från 40,000 kronor och en årlig tillökning af 1,800 kronor, allt per banmil, såsom mått för den påräkneliga skilnaden mellan bruttoinkomster och driftkostnader, och följaktligen antaga densamma komma att utgöra på de nuvarande 160 milen bana

6.400.000 kronor, ökade hvarje år med 288,000 kronor. Beräknadt efter dessa belopp, skulle det behöfliga bidraget komma att utgöra första året

150.000 kronor och årligen ökas med i medeltal 6,400 kronor samt kunna betäckas af 2,5 procent af förenämnda skilnad.

Enligt det tredje af de omnämnda sätten för årsbidragets öfverlemnande till pensionsinrättningen skulle detsamma utgå med belopp, som stode i ett bestämdt förhållande till delegarnes afgifter. Denna form skulle göra de årliga statsbidragen mindre vexlande än de båda förut nämnda, ty sedan statsbanorna numera hunnit en betydlig utsträckning och trafiken kan antagas under en längre tid kräfva ungefärligen samma antal af personalen som för närvarande, samt större delen af de äldre tjensteinnehafvarne uppnått de för befattningarne stadgade högsta arfvoden, kunna delegarnes bidrag icke undergå andra vexlingar än sådana, som föranledas af att personalen förökas genom dem, som anställas å nyöppnade bandelar, hvilkas afgifter för öfrigt komma att utgöra endast ett ringa tillskott till dem, som erläggas af den till nära 4,000 personer uppgående personalen å de äldre linierna. Hvad beträffar storleken af ett i nu berörda form utgående statsbidrag, så bestämmes denna af förhållandet mellan de kapitaliserade värdena af delegareafgifterna och af statsbidraget, och skulle nämnda bidrag, med hänsyn till nuvarande för-

6 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

hållanden, utgöra 1,4 gånger delegarnes afgifter eller omkring 200,000 kronor årligen.

Det fjerde af här ofvan framstälda alternativ, eller att bidraget skulle utgå med belopp, som med kortare mellantider bestämdes efter för handen varande behof har framkallats af tanken på, huru fördelaktigt det borde vara för statens jernvägstrafik, såsom ekonomisk affär betraktad, om bidraget fördelades så, att största andelen deraf folie på en tidsperiod, då affärens konsolidering vore bragt till full stadga, d. v. s. då trafiken gåfve en nettobehållning, som fullt motsvarade räntan å det på statsbanornas anläggning nedlagda kapital, och då annuiteterna å upptagna statsbanelån började försvinna, i hvilket senare afseende Direktionen icke kunnat undgå att lägga märke till, huruledes efter förloppet af 18 å 20 år skulderna minskas genom bortfallandet af annuiteterna å de båda första statsbanelånen, och en minskning i statens utgift för banorna inträffar med mer än 2V2 millioner årligen. Direktionen har ansett sig hafva så mycket större skäl att leda tanken in på dessa förhållanden, som den närvarande ekonomiskt kritiska perioden, hvilken så väsentligen nedtryckt statsbanornas trafikinkomster, icke kan vara inbjudande för en framställning sådan som den föreliggande, och Direktionen har derföre trott sig böra framhålla ett alternativ, hvarigenom en utväg bereddes att låta den sökta förmånligare pensionsordningen träda i kraft, utan att sådant i någon anmärkningsvärdare grad tyngde på den närmaste framtiden, men statsbidraget fördelades så, att detsamma växte i mån af statsbaneaffärens fortgående konsolidering.

En sådan utväg vore, att statsmakterna, under förutsättning, att delegarne ökade sina bidrag på sätt föreslaget är, lemnade det ökade understödet i form af fyllnadsbidrag till de efter hand uppkommande pensionerna, med bibehållande för öfrigt af den nu gällande grunden för det löpande statsbidragets utbetalning. Till en sådan komplettering af pensionerna, utöfver hvad inrättningen med sina medel förmår bestrida, erfordras under det nu följande decenniet endast ringa belopp, emedan ingen af de nuvarande delegarne före år 1886 uppfylt vilkoren för erhållande af full pension, d. v. s. räknar tillsammans 95 lefnadsoch tjensteår och deraf minst 30 tjensteår, och de personer, som det året kunna komma i fråga att på grund af tjenste- och lefnadsåldern afgå med pension, äro för närvarande endast 8 med en sammanräknad aflöning af, inbegripet inqvarteringen, 15,664 kronor, och skulle, i fall bland de då qvarlefvande samtliga begagna sin rätt att erhålla pension, dessa pensioners sammanlagda belopp utgöra omkring 10,000 kronor. Alla andra, som dessförinnan afgå med pension, äro sådana, som ent-

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ledigas på grund af sjuklighet före den normala tjenstetidens utgång och derföre pensioneras med mindre andelar af aflöningen. Enligt beräkning är det antagligt att, om det förnyade reglementet omedelbart trädde i kraft, de belopp, som skulle tillerkännas som pensioner åt för hvarje år tillkommande nya pensionärer, icke skulle öfverstiga: år 1880 kronor 6,000; år 1881 kronor 7,000; år 1882 kronor 8,000; år 1883 kronor 9,000; och under de tre följande åren respektive 10,000, 12,000 och

14.000 kronor. Af dessa pensioner borde inrättningen, utan att försämra sin ställning, kunna ansvara för omkring 70 procent, så att den på fyllnadsbidraget kommande delen utgjorde 30 procent.

Fyllnadsbidraget kunde utgå på tvenne sätt, antingen såsom kapitalbidrag eller pensionsbidrag. I förra fallet borde, sedan för hvarje år närvarande värdet af de under föregående året började pensionsutbetalningarne uträknats, 30 procent af detta värde med trafikmedel inbetalas såsom kapitaltillägg till pensionsinrättningen, med skyldighet för denna att af egna tillgångar till fullo och för framtiden utbetala de under föregående året började och då af inrättningen äfvenledes till fullo utbetalda pensioneringarne.

Staten komme på detta sätt att hvarje år på en gång lemna allt hvad som erfordrades från dess sida för de under föregående året entledigades pensionering, så länge desse lefde, och något vidare bidrag för deras räkning skulle således ej behöfvas. Värdet af pensionerna kan i rundt tal uppskattas till 8 å 9 gånger af årliga pensionsbeloppet, och om nu fyllnadsbidraget betäckte 30 procent af nämnda värde, komme i fråga varande kapitalbidrag att utgöra under ofvan nämnda år från

15.000 kronor år 1880 till 35,000 kronor under år 1886.

Det andra sättet vore, att fyllnadsbidraget inskränktes till hvad som behöfdes för att ersätta bristen i de pensionsbelopp, som under året förfölle till betalning, men som, enligt hvad ofvan sagts, ej kunde af pensionsinrättningen fyllas till större andel än 70 procent, d. v. s. att årliga fyllnadsbidraget skulle komma att utgöra 30 procent af summan af de för året utfallande pensioner. Fyllnadsbidraget under de första åren blefve i detta fall ändå mindre, men komme deremot att hastigare växa, så att detsamma utginge med 1,800 kronor år 1880; 3,900 kronor år 1881; 6,300 kronor år 1882 och 9,000 kronor för 1883 o. s. v. samt 19,800 kronor för år 1886 o. s. v. enligt jemförelsetabell rörande de olika alternativen, hvilken kommer att i underdånighet särskildt ingifvas.

Det torde vara tydligt, att, om de båda faktorerna: pensionsrätt och delegarnes bidrag, äro gifna, statens bidrag, i tidernas längd, blir lika stort, hvilken form för detta bidrag än må användas.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

På grund af hvad sålunda blifvit. anfördt får Direktionen i underdånighet föreslå:

att Eders Kongl. Maj:t, med nådigt gillande af fullmäktiges för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning underdåniga förslag om utsträckt pensionsrätt för personalen vid nämnda trafik, täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om statsbidrag, att utgå af trafikmedlen, till den storlek, den utsträckta pensionsrätten fordrade och i den form, Eders Kong]. Maj:t täcktes nådigst bestämma,

och att, om fullmäktiges framställning af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen bifalles, Direktionen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning finge till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt förslag till förnyadt reglemente för samma inrättning, hvarvid Direktionen komrne i tillfälle att framlägga förslag till ändringar i åtskilliga andra §§ af nu gällande reglemente än dem, som angå i fråga varande utsträckning af pensionsrätten, hvilka ändringar fullmäktige för sin del beslutat.»

Öfver denna framställning har Styrelsen för statens jern vägstrafik den 29 September 1880 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, deruti Styrelsen anför följande:

»Styrelsen får till en början underdånigst förklara, att, på sätt äfven af fullmäktige antydts, pensionerna vid statens jernvägstrafik, sådana de för närvarande äro bestämda, icke uppgå till så pass tillräckliga belopp, att styrelsen kan gå till väga utan all hänsyn, då fråga uppstår att för ålders skull afskeda en tjensteperson, hvilken, ehuru eljest oförvitlig, dock ej är vid fullt den sinnesspänstighet och kroppskraft, man anser hans befattning fordra. Synnerligast ofördelaktigt ställer sig detta förhållande i afseende å den personal, som tjenat redan från statens jernvägstrafiks första början, af hvilken personal ingen kan ernå ens den nuvarande högsta pensionen, eller 50 procent af aflöningen, förr än år 1892, innan hvilken tid de flesta dock uppnått allt för hög ålder för att vidare kunna tjena, och sålunda sannolikt få afgå med pension af omkring 40 procent af aflöningen.

Styrelsen anser alltså det vara för statens jernvägstrafik fördelaktigt, att pensionerna höjas. Hvad graden af höjning vidkommer, äfvensom pensionsvilkoren i öfrigt, instämmer styrelsen till alla delar i det redan afgifna underdåniga förslaget, sådant detta föreligger i form af förslag till ändring af vissa paragrafer i nu gällande pensionsreglemente.

Deremot torde Styrelsen böra särskildt yttra sig i fråga om de olika former för statsbidragets utgående, hvilka, enligt fullmäktiges uppdrag, af Direktionen framstälts, utan att Direktionen dock för sin del förordat någon viss bland dessa former.

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Härvid anhåller styrelsen först att i underdånighet få fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derpå, att, hvilken form än må väljas, det i fråga satta statsbidraget alltid komme att utgå till samma värde, fastän olika fördeladt på olika tider, och att frågan om formen sålunda icke är en fråga om statsbidragets storlek, i sin helhet betraktad, utan endast en fråga om det för staten beqvämaste och i öfrigt fördelaktigaste sättet för utbetalningen af samma bidrag.

I underdånigst vidfogade jemförelsetabell (Bil. Litt. A) rörande årliga beloppen af statsbidrag under olika former, hvilken tabell i Direktionens underdåniga memorial af den 30 September 1879’ finnes omförmäld såsom ett tillägg till öfriga uträkningshandlingar, och hvilken till Styrelsen direkte öfverlemnats, efter det berörda memorial blifvit till Styrelsen nådigst remitteradt, har Direktionen fullföljt beräkningarne öfver statsbidragens storlek efter de i memorialet anförda olika former till och med året 1915.

Med underdånig hänvisning till Direktionens vid denna tabell fogade beskrifning, får Styrelsen här fästa sig vid endast det 4:de alternativet, eller formen d) och de tvenne fall deraf, som vid tillämpningen kunna väljas. Skälen dertill att Styrelsen föredrager denna form framför de öfriga äro, dels att man derigenom lemnar orubbadt ett af båda statsmakterna redan godkändt sätt för statsbidragets utgående, dels att den andel af statsbidraget, som skulle motsvara nu ifrågasatta höjning af pensionerna, utginge såsom ett särskildt och tillfälligt fyllnadsbidrag, hvilket komme att upphöra, då redan godkändt bidrag, lV2 procent af nettobehållningen, uppginge till sådant belopp, att detsamma räckte till betäckande af statens andel i den högre pensioneringen, hvarigenom måttet af nuvarande bidrags förhöjning tydligare framträder såväl i och för sig, som i jemförelse med de förhöjda bidragen från delegarnes i pensionsinrättningen sida, men dels ock derföre, att ett sådant fyllnadsbidrag vore jemförelsevis obetydligt under de närmast följande åren, men växte till betydligare belopp först mot den tid, då efter all sannolikhet nettobehållningarna af jernvägstrafiken vore större än nu, och man närmade sig den tid, då annuiteterna å statens jernvägslån började försvinna. I sist nämnda hänseende står det senare fallet af i fråga varande form främst, hvarföre ock det är åt detta fall, som Styrelsen för sin del gifver företräde, och hvilket innefattar, att ett belopp, motsvarande 30 procent af summan af de för året utfallande pensioner, skulle af trafikmedlen utgå, intilldess framdeles skeende utredningar gåfve vid handen, att redan stadgadt statsbidrag, 1'a> procent af nettot, vore en-

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Samt. 1 Afd. 13 Raft. 2

10 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

samt för sig tillräckligt att betacka statens andel af bidrag till äfven nu ifrågasatta högre pensioner.

Af den omförmälda jernförelsetabellen framgår, att fyllnadsbidraget från statens sida under första året skulle utgöra omkring 1,800 kronor, under andra omkring 3,900 kronor, under tredje omkring 6,300 kronor o. s. v., samt under det tionde omkring 36,300 kronor, således under det året ännu icke hafva uppnått beloppet af delegarnes fyllnadsbidrag, hvilket, enligt hvad Direktionens beräkningar utvisa, skulle uppgå till omkring 40,000 kronor årligen, från och med första året räknadt och allt framgent, äfven sedan statens fyllnadsbidrag hade upphört. Under det sjuttonde året, eller 1896, skulle statens fyllnadsbidrag nå sin höjd, och för det året uppgå till omkring 117,300 kronor, men derefter skulle detsamma hastigt sjunka samt under det tjugonde eller sista året utgöra endast omkring 3,920 kronor.

Enligt hvad Eders Kongl. Maj:t häraf nådigt täcktes finna skulle det från statens sida påräknade fyllnadsbidraget komma att utgå på ett för staten föga betungande sätt, och Styrelsen vågar underdånigst uttala den mening, att genom ett dylikt bidrag, i förening med det fyllnadsbidrag från personalens sida, som af det förra blefve en följd, statens jernvägstrafik skulle vinna en fördel, som fullt motsvarade den uppoffring från statens sida, som nu i fråga sättes.»

Slutligen har under innevarande månad ordföranden i Styrelsen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning ingifvit en promemoria (härvid bilagd under Litt. B.), hvilken redogör för de jemkningar i beräkningen af statsverkets tillskott till pensionsinrättningen, hvilka blifva en följd deraf, att tillämpningen af de uträkningar angående sagda tillskott, som innefattas i bil. Litt. A., kommer att, om det förökade bidraget bifalles, ega rum först från och med år 1883, i stället för 1880.

Ehuru de årliga bidrag af statsmedel, som i enlighet med 1872 års Riksdags beslut redan nu till pensionsinrättningens uppehållande utgå, ingalunda äro obetydliga, finner Kongl. Maj:t likväl, på grund af hvad i ärendet förekommit, den gjorda framställningen om ytterligare tillskott för ändamålet desto hellre böra vinna afseende, som, på samma gång dymedelst och genom de förhöjda pensionsafgifter, som delegarne äro villige åtaga sig, en af behof och billighet påkallad förbättring af pensionsrätten möjliggöres, staten äfven genom denna pensionernas höj-

11 Kcngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ning tillskyndas fördelen, att tjensteman vid trafikstaten, . hvilka till följd af ålder eller minskade själs- och kroppskrafter icke längre äro fullt tjenlige för sina befattningar, kunna på pensionsstat öfverflyttas med mindre hänsyn till förekommande ömmande omständigheter, än hittills rimligtvis bort iakttagas, samt härtill kommer, att det erforderliga tillskottet bör, om lämplig form derför väljes, blifva'föga betungande för statsverket; anseende Kongl. Maj:t i detta hänseende »formen d) senare fallet» i jemförelsetabellen, efter den jemkning deraf, som enligt senare alternativ i Bil. Lutt. B. blifver af nöden, ega afgjordt företräde framför öfriga föreslagna, då genom antagandet af deri uppstälda beräkningsgrunder statens nya bidrag till pensionsinrättningen komme att under de närmaste åren blifva jemförelsevis mindre betydliga, och först då skulle uppgå till ansenligare belopp, när nettobehållningen af jernvägstrafiken blifver, såsom antagas kan, större än nu, samt den tidpunkt nalkas, vid hvilken annuiteterna å de för statens jernvägsbyggnader upptagna lån börja minskas och småningom försvinna. Till hvilket belopp statens årliga bidrag i följd häraf ungefärligen skulle komma att uppgå, synes af här bilagda tabell litt. C.

Kongl. Maj:t vill derför, i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för statens jern vägstrafik i sitt yttrande tillstyrkt, härigenom föreslå Riksdagen att medgifva,

att, under förutsättning och vilkor, att delegarne i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning sjelfve bidraga med förhöjda årsafgifter till pensionsfonden, på sätt fullmäktiges och styrelsens för inrättningen ofvanomförmälda förslag innehåller, ett årligt fyllnadsbidrag till förhöjning af pensionerna från nämnde fond må af trafikmedlen, utöfver redan beviljadt statsbidrag af V/2 procent af nettobehållningen å trafiken, tills vidare utgå med 30 procent af summan af de för hvarje år utfallande pensioner; under förbehåll, att detta fyllnadsbidrag skall minskas eller alldeles upphöra, så snart framdeles skeende utredning gifver vid handen, att det redan beviljade och utgående statsbidraget till pensioneringens uppehållande är tillräckligt att delvis eller fullständigt betäcka jemväl det nu ifrågasatta statens tillskott.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Riksdagens Utskott och Kongl. Maj:t. förblifver Riksdagen med all Rongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Fredrik Hederstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

13 Litt. A.

J emför els etab ell,

utvisande de ungefärliga belopp, hvarmed enligt approximativ beräkning statsbidrag skulle komma att utgå till förmån för pensionering af personalen vid statens jernvägstrafik, enligt de olika former för bidraget, och under den förutsättning rörande bidragets storlek, hvilka äro framstälda i direktionens för nämnda inrättning underdåniga skrifvelse den 30 September 1879, samt under antagande, att såväl personalens storlek som statsbanornas längd är densamma som vid nämnda tid, eller den förra 4,000 personer och den senare, i rundt tal, 160 mil.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Efterföljande stigande årsbidrag kunna ersättas med ett konstant bidrag af 213,650 kronor per år. 2) » » » » » » » » » » 218,428 » » »

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 20.

15 Beskrifning-.

Uti föregående jemförelsetabell utvisar den första kolumnen storleken af det för den föreslagna pensioneringen erforderliga statsbidraget under förutsättning, att detta utgår med en viss andel, eller 0,8 procent, af bruttoinkomsten. Första året, eller 1880, skulle bidraget utgöra 125,000 kronor och sedan för hvarje år ökas med 4,800 kronor, ända till dess det år 1898 komme att utgå med 211,400 kronor, men, sedan bidraget uppnått detta belopp, skulle endast en obetydlig tillökning vara tillräcklig för pensioneringens behof och detta fyllas med en från och med 1899 utgående konstant summa af i rundt tal 213,600 kronor. Antager man deremot, att bidraget skulle fortfarande utgå med samma procent af bruttoinkomsten och dennas stigning alltjemt försiggå efter den från början supponerade lagen, samt bidraget sålunda äfven efter 1898 årligen ökas med 4,800 kronor, behöfde denna tillökning icke fortgå längre än till år 1912, då bidraget skulle hafva vuxit till 278,600 kronor och pensioneringens behof kunna derefter tillgodoses med mindre belopp, nemligen med 229,800 kronor för år 1913 och med ett konstant bidrag af 182,000 kronor under 1914 och hvarje följande år.

Summorna af alla de årsbidrag, som komme att utgå intill århundradets slut eller till och med år 1900, blefve i båda fallen ungefär lika, eller i det förra 3,623,000 kronor och i det senare 3,633,000 kronor. Under den följande tjuguårsperioden 1901 —1920 blefve i förra fallet, eller med det konstanta årsbidraget af 213,600 kronor, summan af de utgifna bidragen 4,272,000 kronor och i senare fallet, eller med växande bidrag, enahanda summa 4,530,000 kronor. Summan af de till och med 1920 utgående beloppen är sålunda i förra fallet 7,895,000 kronor och i det senare 8,163,000 kronor eller den förra summan 268,000 kronor lägre än den senare. Enligt den under b) föreslagna formen för bidraget, det vill säga om detta utginge med 2 procent af nettobehållningen, skulle årsbidraget år 1880 utgöra 120,000 kronor och derefter utgå med belopp, som för hvarje år ökades med 5,120 kronor. Fortgår denna tillökning till och med år 1899, då bidraget vuxit till 217,280 kronor, skulle derefter någon väsentlig höjning ej vara erforderlig, utan ett konstant bidrag af 218,428 eller i rundt tal 218,400 kronor årligen från och med år 1900 och allt framgent motsvara behofvet. Kunde den från början antagna tillökningen, 5,120 kronor per år, påräknas fortgå till 1913 och årsbidraget derigenom nämnda år hafva vuxit till 288,960 kronor,

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

skulle för år 1914 erfordras endast 229,140 kronor och för hvarje af de följande åren blott 182,000 kronor.

Summorna af de bidrag, pensionsinrättningen erhölle under dessa förutsättningar skulle utgöra för

åren 1880—1900: 3,591,200 resp. 3,595,200 Kr.

» 1901—1920: 4,368,000 » 4,678,260 »

eller för » 1880—1920: 7,959,200 » 8,273,460 »

af hvilka båda sistnämnda summor den förra understiger den senare med 314,260 kronor.

Deri tredje kolumnen innehåller det årsbidrag, som skulle erfordras, om statsunderstödet bestämdes att utgå med en fast summa ända från och med år 1880. Sammanräknas alla de årsbidrag, som under denna förutsättning komme pensionsinrättningen till godo under åren 1880 till och med 1920, erhålles en summa af 7,462,000 kronor, hvilken är lägre än summorna af de inom samma tidrymd under någon af de förut anförda formerna inflytande bidragen, och detta af det skål, att de vid denna forms tillämpning i början bekomna större beloppen medgifva en långvarigare och följaktligen fördelaktigare förräntning.

De öfriga kolumnerna 4—9 angifva den sannolika storleken af belopp, som behöfde påräknas i statsbidrag, om detta utginge sålunda, att det för närvarande pensionsinrättningen tilldelade bidraget af 1,5 procent af nettoafkastningen Ange bibehållas och hvad derutöfver erfordrades lemnades såsom fyllnadsbidrag, motsvarande 30 procent af de under året åt afgångne delegare tillerkända eller utbetalade pensionsbelopp. Den efter närvarande grund beräknade andelen af nettoinkomsten är antagen utgå år 1880 med 96,000 kronor och ökas årligen i medeltal med 4,320 kronor intill år 1899, då dess belopp skulle utgöra 178,080 kronor, samt att för år 1900 och hvarje derpå följande år utgå med 182,000 kronor. Fyllnadsbidraget är antaget antingen såsom kapitalbidrag, d. v. s. beräknadt till viss andel, 30 procent, af den summa, som måste öfverföras till pensionsfonden för att betäcka kostnaden för alla under året afgångne delegares. pensionering under deras återstående lifstid, eller såsom pensionsbidrag, det är beräknadt efter summan af de under hvarje år utbetalda pensionsbelopp. Beviljades fyllnadsbidraget såsom kapitalbidrag, skulle det utöfver nu utgående andel af nettoinkomsten erforderliga tillskott utgöra år 1880 15,000 kronor och växa med olika belopp till dess det år 1892 uppnådde ett maximum af 93,900 kronor, för att derefter sjunka och upphöra år 1900, från och med hvilket år förut nämnda konstanta belopp 182,000 kronor vore utan något tillskott till-

17 Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

räckligt för upprätthållandet af pensionsinrättningens alla förbindelser. Såsom fyllnad i pensioner, som under året utbetalas, skulle tillskottet under 1880 utgöra endast 1,800 kronor och småningom växa till år 1896 och då uppgå till 117,300 kronor, men under de följande tre åren aftaga, då nemligen från och med år 1900, liksom i förra fallet, ett årligt bidrag af 182,000 kronor vore i och för sig tillfyllest.

Sammanräknas alla de belopp, som under nu nämnda former för bidraget skulle åtnjutas af pensionsinrättningen under åren 1880—1900, så är summan af de efter 1V2 procent å nettoafkastningen inflytande medlen 2,922,800 kronor och summan af tillskotten, om de lemnas som fyllnadskapitalbidrag, 639,560 kronor, men, om de utgå såsom fyllnad i utbetalade pensioner, 863,070 kronor, och hela statsbidraget under denna tid, i förra fallet 3,612,360 kronor och i det senare 3,785,870 kronor. Lägges härtill det i båda fallen lika stora bidraget under de följande 20 åren, eller 3,640,000 kronor, fås såsom summa af alla de bidrag pensionsinrättningen skulle erhålla under åren från och nied 1880 till och med 1920 i dessa nu behandlade fall, 7,252,360 kronor och 7,425,870 kronor, och befinnas, vid jemförelse med förut angifna tal af motsvarande slag, bemälda summor understiga de belopp, som skulle under lika stor tidrymd tillflyta pensionsinrättningen, derest bidraget lemnades under form af vare sig viss andel af brutto- eller nettointägten eller såsom konstant årligt bidrag.

Ö Ö ö

i

Bih. till. Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 13 Haft.

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Litt. B.

Y. P. SL

Om de föreslagna grunderna för pensioneringen vid statens järnvägstrafik träda i kraft år 1883 och de för åren 1880, 1881 och 1882 beräknade inkomster af höjda afgifter och statsbidrag icke komma pensionskassan till godo, skulle ersättning för denna minskning beredas

antingen genom att de i jemförelsetabellen angifna statsbidragen ökades med ett konstant tillägg af 10,000 kronor per år från och med år 1883 och allt framgent, och sålunda, i stället för de i tabellens kolumn 9 utsatta belopp, utginge

för år 1883 ....................... 127,960 kronor

för år 1884 ....................... 134,480 » o. s. v. samt

från och med 1899 ....................... 192,000 » per år;

eller ock derigenom att, utan rubbning af bidragen för åren 1883 till och med 1896, enahanda bidrag för åren 1897 till och med 1901 utginge med 282,420 kronor per år och för år 1902 med 263,970 kronor samt för 1903 och alla följande år med 182,000 kronor.

I stället för de i tabellens kolumner 7, 8 och 9 angifna talen komme i denna händelse följande tal:

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Litt. C.

19 Tabell, utvisande beloppen af statens bidrag till pensionsinrättningen i enlighet med jemförelsetabellens fjerde alternativ senare fallet, med den jemkning deraf, som påkallas af jemförelsetabellens fördröjda tillämpning.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 30 December 1881.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och Themptander.

Föredragande Departementschefen anmälde derefter:

33:o.

En af Styrelsen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning till Kongl. Maj:t ingifven skrift, deruti Styrelsen i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t, med nådigt gillande af ett utaf fullmäktige för nämnda pensionsinrättning uppgjordt förslag om utsträckt pensionsrätt för personalen vid jernvägstrafiken, täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

om statsbidrag att utgå af trafikmedlen till den storlek, den utsträckta pensionsrätter! fordrade och i den form, Kongl. Maj:t ville bestämma; uti hvilket ärende Styrelsen för statens jernvägstrafik den 29 sistlidne September afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och dervid bifogat en jemförelsetabell rörande de erforderliga årliga beloppen af statsbidrag under olika former; hvarefter ordföranden i styrelsen för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning ingifvit en promemoria i ämnet.

Departementschefen anförde härvid:

»Ehuru de årliga bidrag af statsmedel, som, i enlighet med 1872 års Riksdags beslut redan nu till pensionsinrättningens uppehållande utgå, ingalunda äro obetydliga, anser jag likväl, på grund af hvad i ärendet förekommit, den gjorda framställningen om ytterligare tillskott för ändamålet desto hellre böra vinna afseende, som, på samma gång dymedelst och genom de förhöjda pensionsafgifter, som delegarne äro villige åtaga sig, en af behof och billighet påkallad förbättring af pensionsrätten möjliggöres, staten äfven genom denna pensionernas höjning tillskyndas fördelen, att tjensteman vid trafikstaten, hvilka till följd af ålder eller minskade själs- och kroppskrafter icke längre äro fullt tjenlige för sina befattningar, kunna på pensionsstat öfverflyttas med mindre hänsyn till förekommande ömmande omständigheter, än hittills rimligtvis bort iakttagas, samt härtill kommer, att det erforderliga tillskottet bör, om lämplig form derför väljes, blifva föga betungande för statsverket. I detta hänseende torde »formen d) senare fallet» i jemförelsetabellen, efter den jemkning deraf, som enligt senare alternativet i Bil. Litt. B. blifver af nöden, ega afgjordt företräde framför öfriga föreslagna, då genom antagandet af deri uppstälda beräkningsgrunder statens nya bidrag till pensionsinrättningen komrne att under de närmaste åren blifva jemförelsevis mindre betydliga, och först då skulle uppgå till ansenligare belopp, när nettobehållningen af jernvägstrafiken blifver, såsom antagas kan, större än nu samt den tidpunkt nalkas, vid hvilken annuiteterna å de för statens jernvägsbyggnader upptagna lån börja minskas och småningom försvinna. Till hvilket belopp statens årliga bidrag i följd häraf ungefärligen skulle komma att uppgå, synes af här bilagda tabell Litt. C.

På grund häraf och i öfverensstämmelse med hvad Styrelsen för statens jernvägstrafik i sitt yttrande tillstyrkt, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva:

Bih. till Riksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft.

22 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 20.

att, under förutsättning och vilkor, att delegarne i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning sjelfve bidraga med förhöjda årsafgifter till pensionsfonden, på sätt fullmäktiges och styrelsens för inrättningen här ofvan omförmälda förslag innehåller, ett årligt fyllnadsbidrag till förhöjning af pensionerna från nämnda fond må af trafikmedlen utöfver redan beviljadt statsbidrag af 1V2 procent af nettobehållningen å trafiken tills vidare utgå med 30 procent af summan af de för hvarje år utfallande pensioner; under förbehåll, att detta fyllnadsbidrag skall minskas eller alldeles upphöra, så snart framdeles skeende utredning gifver vid handen, att det redan beviljade och utgående statsbidraget till pensioneringens uppehållande är tillräckligt att delvis eller fullständigt betäcka jemväl det nu ifrågasatta statens tillskott.»

Uti hvad Statsrådet Hederstierna sålunda yttrat och hemstält instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla hvad Statsrådet sålunda hemstält, och befalde att i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition, så lydande, som bil. N:o 2 vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Axel Hegardt.

Stockholm, tvär Hoeggströma boktryckeri, 1882.