angående förhöjning i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre parti än 40 liter

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

■>i:o *4.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre parti än 40 liter; Gifven Stockholms Slott den 30 Januari 1882.

I underdånig skrifvelse den 7 April nästlidet år, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, anmälde Riksdagen bland annat, att Riksdagen, för motverkande af den mot principerna i gällande bränvinslagstiftning stridande rörelse, som af resande agenter för utländska handelshus här i riket idkades, i det de af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne, utan att stadgad minuteringsafgift derför erlades, beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»

På sätt af bilagde protokoll öfver finansärenden för denna dag närmare inhemtas, har Kongl. Maj:t, vid föredragning af Riksdagens skrifvelse i nämnda del, äfvensom i sammanhang dermed af en utaf komitén för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning i ämnet gjord framställning, Bill. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

funnit sig icke kunna godkänna den af Riksdagen beslutade ändring af 4 § 1 mom. i gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; men, med föranledande af syftet i såväl Riksdagens nämnda beslut som bränvinslagstiftningskomiténs framställning, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af nyss omförmäld a protokoll och under förutsättning af de med Frankrike afslutade nya handels- och sjöfartstraktaternas godkännande, härmed föreslå Riksdagen, att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters trädande i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom, att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.

~ De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR,

O. R. Themptander.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 24.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 30 Januari 1882.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Ottek,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och Thempt ander.

Departementschefen Statsrådet Themptander anförde i underdånighet:

»Genom nådig remiss den 11 Februari nästlidet år öfverlemnade Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens Bevillnings-Utskott tre särskilda, af åtskilliga vin- och spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg och Norrköping till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om vidtagande af lagstiftningsåtgärder i fråga om den handel med spritvaror', som af utländingar här i landet idkades.

I underdånig skrifvelse den 7 April samma år, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, tillkännagaf Riksdagen — med förmälan, att Riksdagen vid pröfning af nämnda ansökningar, äfvensom af en inom Riksdagen i ämnet gjord framställning, erfarit, att ifrågavarande handel i allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska handelshus af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp

4 Koncjl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.

spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne — att, då denna rörelse måste anses stridande mot de principer, som låge till grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande, samt den dessutom lände till förfång för de inhemske spritvaruhandlandena, hvilka måste vidkännas icke obetydliga afgifter för rättigheten att idka minuthandel med bränvin, Riksdagen ansett nämnda rörelse böra genom lagstiftningen motverkas och att, då det i 4 § 1 mom. af gällande bränvinsförsäljningslag befintliga stadgande, att icke någon finge tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf egde försälja, i detta afseende icke befunnits tillfyllestgörande, enär, enligt rådande uppfattning, denna föreskrift icke kunnat anses öfverträdd, med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen fullgjort aftalet och låtit aflemna varan till köparen, det synts Riksdagen lämpligt att genom ett förtydligande af nämnda lagrum göra ifrågavarande förbud tillämpligt jemväl på de utländska handelsagenternas ofvan omförmälda tillvägagående vid spritvarors föryttrande inom landet; i hvilket afseende Riksdagen beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»

Efter det Kommerskollegium erhållit nådig befallning att yttra sig öfver Riksdagens berörda förslag, har Kollegium den 7 Oktober sistlidet år afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet. Kollegium, som ansett förslagets antagande vara hufvudsakligen beroende äf möjligheten att åstadkomma någon verksam kontroll å de föreslagna stadgandenas behöriga efterlefnad och fördenskull anmodat Öfverståthållareeinbetet och samtliga länsstyrelser att i ärendet sig yttra, har med sitt underdåniga utlåtande öfverlemnat från bemälda myndigheter inkomna yttranden. Af dessa inhemtas, att flertalet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, utan att yttra sig om frågan ur polissynpunkt betraktad, dels tillstyrkt eller, ehuru ändamålet ansetts icke med förslaget vinnas, ej afstyrkt och dels förmält sig icke hafva något att erinra mot den föreslagna lagförändringen. Sju länsstyrelser hafva deremot afstyrkt nämnda förändring, till stöd för hvilket afstyrkande hufvudsakligen anförts, dels att kontroll å lagbudets efterlefnad blefve nära nog omöjlig, då bevisning om varans utbjudande eller, i allt fall, om dess utbjudande i mindre parti än 100 kannor, svårligen läte sig åstadkommas, dels att det skydd för inhemska spritvaruhandlande, som genom den ifrågavarande bestämmelsen skulle vinnas, vore såsom i viss

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

mån ledande till monopol för dessa, med allmänhetens fördel oförenligt och jemväl för nämnde handlande obehöfligt, då enskildes reqvisitioner af spirituösa icke vore af den beskaffenhet, att den stora handeln deraf kunde anses lida någon anmärkningsvärd skada, och spirituösa, införd på buteljer, redan droge betydligt högre tull än den, som infördes på fat.

För egen del har Kollegium anfört, att Kollegium, som lika med Riksdagen funne det vara af rättvisans kraf och fosterlandets intresse påkalladt, att den inhemska spritvaruförsäljningen icke betungades med högre afgifter än den, som genom kringresande agenter här i riket bedrefves för utländske försäljares räkning, likväl, under antagande, att en sådan ojemnhet i beskattningen för närvarande egde rum, icke kunde annat än med Eders Kongl. Majtts nyssbemälde Befallningshafvande anse det af Riksdagen framstälda förslag till afhjelpande af denna ojemnhet icke vara för det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande. De flesta af samma länsstyrelser mot förslaget gjorda anmärkningar sjmtes Kollegium äfven vara befogade. Kollegium insåge nemligen icke, huru genom att det i 4 § 1 mom. af nådiga förordningen den 24 Augusti 1877, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, intagna förbud för en hvar att tillhandagå allmänheten vid anskaffande af bränvin i mindre belopp, än han sjelf egde försälja, utsträcktes till att gälla äfven den, som till salu utbjöde varan i sådant mindre belopp, skulle, så länge försäljningen af bränvin uppgående till 100 kannor eller derutöfver vore fri jemväl för utländingar, som erlagt stadgad bevillning, och så länge en hvar vore tillåtet att från utrikes ort mot betalande af föreskrifven tullafgift införa spritdrycker, kunna förekommas, att sådana af utländska handelshus genom kringresande agenter utbjödes till salu eller af här i riket boende personer från utlandet reqvirerades och inköptes jemväl i mindre qvantitet än 100 kannor. Men funnes ingen möjlighet att kontrollera det föreslagna stadgandets efterlefnad, hvilket Kollegium för sin del hölle före och hvilket syntes vitsoi’dadt af bemälda länsstyrelsers yttranden, borde en sådan föreskrift icke lämpligen utfärdas, ty följden deraf kunde med skäl befaras endast blifva, dels ett nedsättande af lagens och den lagskipande maktens värdighet, dels en frestelse för den enskilde att trotsa eller kringgå lagens förbud, hvilket skulle menligt inverka på den allmänna moralen. Och att, för beredande af möjligheten till någon kontroll, antingen förklara, att berörda i 1 § af bränvinsförsäljningsförordningen medgifna frihet att försälja belopp af 100 kannor och derutöfver icke tillkomme utländska handelsagenter, eller att

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

inskränka den enskildes frihet att införa mindre belopp, skulle, i förra fallet, sannolikt framkalla repressalier och verka hämmande på vår egen handel samt, i senare fallet, leda till monopol eller privilegium för särskilde spritvaruhandlare, hvilket icke kunde anses förenligt med nuvarande näringslagstiftning.

Ville man, såsom Riksdagen åsyftat, motverka det förfång för inhemska spritvaruhandlare, som kunde uppstå deraf, att genom kringresande agenters bemedling utländska spritvaror i mindre qvantiteter direkte infördes af härvarande konsumenter, vore, enligt Kollegii mening och på sätt äfven blifvit antydt i ett af poliskammaren i Göteborg till dervarande länsstyrelse afgifvet yttrande, den enda praktiska utvägen att uppnå detta ändamål att för sådan införsel af spritvaror bestämma förhöjda tullafgifter. Men, oafsedt att genom en dylik åtgärd den verklige varusäljaren, från hvilken det öfverklagade förfånget skulle utgå, icke blefve träffad, syntes åtgärden, så länge den med Frankrike år 1865 afslutade handelstraktaten vore gällande, icke utan fördragsbrott kunna vidtagas, enär införselsafgifterna för franskt drufbränvin vore i Art. 7 af sagda traktat noga bestämda, och varan icke ensidigt kunde betungas med ytterligare umgälder.

Men Kollegium funne det slutligen böra tillses, om den försäljning af spritvaror, som egde rum genom utländske handelsresande på det sätt, att desse upptoge order å smärre belopp och sedermera från utlandet direkte sända varorna till reqvirenterne eller köparne, verkligen kunde, såsom uppgifvits, lända de inhemska spritvaruhandlarne till så stort förfång på den grund, att desse senare i olikhet med de förre måste vidkännas minuteringsafgiften, hvilken enligt gällande förordning utgjorde 25 öre för hvarje kanna. 1 detta hänseende förekomme, att, medan den största delen af de spritvaror, som af inhemska spritvaruhandlare i handelsändamål infördes, inkomme på fat, de smärre partier, hvilka genom agenternes förmedling direkte tillsändes konsumenterne, vanligen inkomme på buteljer eller krus. Då nu gällande tullsats å bränvin, som infördes på fastager, vore för hvarje liter af 50 % alkoholhalt i allmänhet 60 Öre och för franskt drufbränvin af samma alkoholhalt endast 44 öre, men för bränvin, som infördes på buteljer eller krus, alla slag, utan afseende på alkoholhalten, 88 öre, så syntes nämnda minuteringsafgift, 25 öre för kanna eller 9,6 öre för liter, tillräckligt motvägas af den högre tullafgiften för omförmälda smärre partier spirituösa, utom i de antagligen ganska få fall, då äfven dessa inkomme på fastager. Det öfverklagade

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24. 7

förhållandet syntes Kollegium alltså icke vara af nå^on synnerlig betydenhet, ° J ö J

Pa grund af hvad sålunda anförts ansåge Kollegium sig icke kunna tillstyrka nådigt bifall till den af Riksdagen föreslagna ändring i 4 ^ 1 mom. af bränvinsförsäljningslagen.

Innan jag gar att yttra mig öfver det af Riksdagen framstälda förslag till ändring i 4 § 1 mom. af bränvinsförsäljningslagen, torde det tillåtas mig att påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för ett annat till Eders Kongl. Maj:t inkommet ärende, som med det af mig nu föredragna eger den närmaste gemenskap.

Samtidigt med. det den af Eders Kongl. Maj:t för öfverseende af gällande bränvinslagstiftmng tillsatta komité afgaf underdånigt betänkande med förslag till författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin förmälde nemligen komitén i särskild underdånig skrifvelse af den 20 December 1878, att komitén funnit anmärkningsvärdt, att, under det bränvmslagstiftnmgen icke medgåfve någon att utan särskildt tillstånd sälja bränvin i mindre myckenhet än 100 kannor, nuvarande tullförfattnino-ar deremot icke. hide något hinder i vägen för en hvar att från utrikes ort införa bränvin och andra starka drycker i huru ringa myckenhet som helst, pa hvilket förhållande komitén ansett sig böra fästa Eders Koiml

Majds uppmärksamhet för den åtgärd, som i anledning deraf kunde anses böra vidtagas.

Generaltullstyrelsen, hvars yttrande häröfver blifvit af Eders Kongl. Majd lnfordradt, har i underdånigt utlåtande af den 10 sistlidne November anfört, att, då. den nuvarande bränvinslagstiftningen, med alla de inskränkande föreskrifter den innehölle i fråga om handel med spritdrycker i syfte att såmedelst försvåra åtkomsten af dessa, uteslutande vände sig emot säljaren af dylika, drycker, men deremot lemnade köparen fullkomlig frihet att förse sig med den qvantitet af dessa drycker, som han åstunda de, hvarhelst lian kunde och utan att han behöfde ingå i någon undersökning om säljarens behörighet att dem afyttra, och detta ända derhän, , att han icke vore straff underkastad ens i det fall, att han köpte sitt spritbehof af den, som honom veterligen vore oberättio-ad till försäljning deraf, så, vore det blott i full öfverensstämmelse härmed, som tullagstiftningen tilläte den, som i utlandet tillhandlade sig spritvaror af

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

en säljare, hvilken icke kunde vara underkastad den svenska lagstiftningens inskränkningar rörande försäljning af bränvin, att emot stadgade införselsafgifter fritt förfoga öfver den vara, han sålunda pa fullt lagligt sätt förvärfvat, utan hänsyn till den större eller mindre qvantitet, hvari inköpet skett. Men om således någon motsägelse mellan bränvinslagstiftningens och tullagstiftningens föreskrifter uti förevarande hänseende icke förefunnes, kunde en annan fråga visserligen vara, huruvida denna rättighet för en hvar att i huru ringa myckenhet som helst från ulrikes ort införa bränvin, kunde anses motverka det ändamål, bränvinslagstiftningen åsyftade, nemligen förekommandet af spritdryckers missbruk genom försvårandet af tillgången till desamma, och huruvida af denna anledning och i detta fall, der lagstiftningens mot säljaren rigtade inskränkningar icke kunde göras verksamma, sådana inskränkningar, rigtade mot köparen, kunde vara af behof påkallade och fördenskull böra avägabringas.

För bedömande häraf ansåge Generaltullstyrelsen följande omständigheter böra tagas i betraktande, nemligen:

dels att införsel från utrikes ort af bränvin utaf säd eller potatis, hvilken spritdryck dock företrädesvis vore den, som utgjorde föremal för missbruk, icke i någon nämnvärd mån egde rum, en naturlig följd af den surtaxe af 50 öre, hvarmed tullsatsen öfverstege den bestämda tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin, hvilken surtaxe utgjorde^dubbelt så stort belopp som minuthandelsafgiften och under vissa förhållanden mera än hela tillverkningskostnaden för en kanna bränvin, hvarför det icke sällan inträffade, att tullsatsen å bränvin vore högre än det pris svenskt bränvin vid försäljning i parti betingade, vid hvilka tillfällen surtaxen följaktligen verkade fullkomligt såsom ett införselsförbud;

dels att genom införsel från utrikes ort af spritvaror i mindre qvantiteter än de till fri försäljning laggifna förbrukaren i sjelfva verket icke beredde sig någon lättad tillgång till dessa drycker, enär införseln endast finge ega rum till rikets stapelstäder, der en förbrukare i allt fall hos den laglige försäljaren hade obehindradt tillfälle att förskaffa sig hvad slags spritdrycker som helst i hvilken qvantitet han astundade;

dels ock att, likasom i allmänhet den internationella handeln egde rum i större partier och icke i minut, äfven införseln af spritvaror från utrikes ort i allmänhet skedde i större qvantiteter än dem, för försäljning af hvilka lagstiftningen fordrade särskildt berättigande; dock hade från denna allmänna regel på sista tiden undantag gjort sig gällande i fråga om införsel af cognac från Frankrike, hvaraf till följd af öppnade di-

9 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.

rekta ångfartygsförbindelser med produktionsorterna i detta land och genom franska handelsagenters åtgörande att direkte till förbrukare utbjuda varan och dera upptaga order, införsel numera stundom egde rum i mindre partier än de för fri handel med spritvaror medgifna, utan att likväl härigenom, till följd så väl af varans beskaffenhet och pris som af hvad i fråga om dess införselsorter förut af Styrelsen anmärkts, något ökadt missbruk af spritdrycker kunde anses hafva blifvit orsakadt.

Med afseende härå ville det synas Generaltullstyrelsen, som om det sedliga mål bränvinslagstiftningen åsyftade lemnades fullkomligt oberördt af den obehindrade införseln af spritdrycker utan afseende å den qvantitet hvari den egde rum, och komitén hade icke ens antydt ett motsatt förhållande. Betecknande i detta hänseende vore ock att, ehuru införsel af spritdrycker utan inskränkning till qvantiteten egt rum under hela den tid nuvarande bränvinslagstiftning varit gällande, bland alla do otaliga klagomål, som förnummits öfver lagstiftningens otillräcklighet att förebygga missbruket af starka drycker och öfver de nya utvägar att vid sidan af lagen förskaffa sig sådana, som begäret efter dem vetat utfinna, intet enda, Generaltullstyrelsen veterligt, varit rigtadt mot denna obehindrade införsel.

Deremot hade klagomål af helt annan art försports öfver förut omförmälda införsel i mindre qvantiteter af fransk cognac, nemligen från de lagberättigade försäljarnes sida, hvilka härvid förmenat sig lida intrång i sin näring och komma i en ofördelaktig ställning vid försäljningen°af denna vara derigenom, att de importerade småpartier, som sålunda utginge direkte till förbrukningen, icke vore underkastade de försäljningsafgifter, som för handel med sprit i dylika mindre qvantiteter inom landet vore stadgade.

Generaltullstyrelsen ville väl icke förneka, att dessa klagomål kunde vara i viss mån berättigade, men Styrelsen kunde dock icke finna annat, än att afhjelpandet af det öfverklagade förhållandet genom förändring af tullagstiftningen svårligen läte sig göra. Att förbjuda införsel af sprit i mindre qvantiteter än 15 kannor för alla andra än dem, som inom landet beredt sig laglig rätt till minuthandel med bränvin, eller att vid sådan införsel af annan än lagberättigad bränvinsförsäljare bestämma särskilda och andra tullsatser, än de för sådan införsel i allmänhet stadgade, och således härvid taga hänsyn till importörens person, vore så stridande mot den i tullagstiftningen antagna allmänna grundsats af lika berättigande och lika tullbeskattning för alla, att, enligt Styrelsens mening, ingendera Bih. till Biksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

af dessa utvägar borde ifrågasättas. Att deremot för spritinförsel i mindre qvantitet än 15 kannor, af hvem den än skedde, stadga en särskild, försäljningsafgifterna motsvarande tilläggsafgift utöfver den i allmänhet för sprit bestämda tullsatsen skulle visserligen utan väsentlig olägenhet för tullverket låta sig göra, men härför lade för det närvarande den med Frankrike ingångna handelstraktat hinder i vägen, och fullkomligt afhjelpt skulle den öfverklagade olägenheten härigenom icke blifva, enär de lagberättigade spritförsäljarne äfven komme att få erlägga denna tillläggsafgift vid införsel i mindre parti än 15 kannor, något som dock blefve af föga praktisk betydenhet, enär import af så ringa qvantiteter för dem väl endast högst sällan och undantagsvis ifrågakomme.

I fråga om behöfligheten af någon förändring i ifrågavarande syfte och beskaffenheten af densamma har Styrelsen slutligen ansett hänsyn böra tagas till den förändring bränvinslagstiftningen kunde komma att undergå, emedan så väl bränvinslagstiftningskomiténs flertal som reservanterne inom densamma ifrågasatt borttagande af de nuvarande försäljningsafgifterna.

Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt har Generaltullstyrelsen i underdånighet hemstält, att för närvarande icke någon åtgärd måtte vidtagas till förändring i afseende på införseln af bränvin och sprit i hvilka qvantiteter som helst.

Den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen synes mig, på sätt Kommerskollegium och åtskilliga länsstyrelser erinrat, icke vara af beskaffenhet att på ett tillfredsställande sätt lösa den uppgift, lagstiftaren i förevarande fall för sig uppstält. Det kan icke nekas, både att svårigheterna för ett öfvervakande af bestämmelsens efterlefnad skulle blifva ganska stora och äfven att åtskilliga utvägar lätt erbjuda sig för kringgående af förbudet. Dertill kommer, att då med förslaget måste afses, att för agenturverksamhet, som befattade sig med utbjudande i mindre partier än 100 kannor af drycker, hvarom i bränvinsförsäljningslagen stadgas, ovilkorligen skulle kräfvas här i landet förvärfvad rätt till handel med bränvin i sådana mindre partier, men denna rätt icke står en hvar öppet att för sig erhålla, utan tvärtom lagstiftningen derför uppställer åtskilliga förutsättningar och kräfver medgifvanden såväl af kommunala som embets-myndigheter, det kan med säkerhet antagas, att åtminstone utländska handelsresande endast i undantagsfall skulle vara i stånd att vinna behörighet till bedrifvande af den verksamhet, hvarom här är fråga. Att i lag tillskapa sådana hinder för de

11 Koncjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.

utländska agenter, hvilka egna sig åt utbjudandet af en viss artikel, synes icke vara förenligt med de grundsatser, som finnas uttalade i de flera af oss under senare tider afslutade handelstraktater med andra makter, deri utan inskränkning medgifves deras handelsresande att upptaga beställningar å varor. Att en sådan verksamhet beskattas och ej beredes någon förmån framför den inhemska handelsrörelsen, är rättvist, men att den skulle förhindras, är stridande mot både de förpligtelser, vi iklädt oss i förhållande till andra makter, och de grundsatser, som allmänneligen göra sig gällande vid ordnandet af den kommersiella samfärdseln emellan länderna. Jag kan derföre icke tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna den af sis'tlidne Riksdag beslutade ändring i nyssnämnda paragraf af bränvinsför sälj rån gslagen.

Lika med Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen finner jag äfvenledes olämpligt att upphäfva eller inskränka den rätt, en hvar nu eger att från utlandet införa bränvin och dermed likstälcla drycker i huru ringa myckenhet som helst och att således tillskapa ett monopol för en viss klass af handlande att från utlandet införskaffa de varor af detta slag, som för den inhemska konsumtionen erfordras.

Deremot gillar jag fullkomligt det gemensamma syftet i såväl Riksdagens beslut som bränvinskomiténs förslag, men föreställer mig att detta syfte kan vinnas på en annan väg, hvarom antydan göres i både Kommerskollegii och Generaltullstyrelsens nu föredragna utlåtanden och för hvars beträdande det hinder, som ansetts ligga i den nu gällande handelstraktaten med Frankrike, icke kommer att förefinnas, så snart den trädt ur kraft. Härmed åsyftar jag att låta vid införsel af sprit i mindre partier än 15 kannor tullen utgå med en tilläggsafgift utöfver den i allmänhet bestämda tullsatsen, hvilken tilläggsafgift skulle motsvara den inhemska minuthandelsafgiften. På önskvärdheten att åstadkomma en sådan anordning fästes vid de nyligen afslutade traktatsförhandlingarne med Frankrike särskild uppmärksamhet, och de franska ombuden medgåfvo, att derigenom traktatens bestämmelser icke träddes för nära; och de förbehåll af våra fullmäktige, hvilka upprepas i den vid handelstraktaten fogade deklaration, afse just åsättande af en dylik tilläggsafgift å de smärre spritpartierna- vid deras införsel. Genom denna tilläggsafgift skulle utjemnas det obestridliga missförhållande, som nu eger rum, att den, hvilken direkt från utlandet inköper en mindre spritqvantitet, undgår att få varan belagd med den minuthandelsafgift, hvilken han skulle få vidkännas, om han inom landet köpte samma qvantitet. Detta innebär en ojemnhet i beskattningen, hvilken så mycket hellre synes böra undan-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

rödjas, som den tillika kan i vissa fall lända till förfång för de inhemske spritvaruhandlandena. v Generaltullstyrelsen har ock medgifvit, att uppbärandet af en tilläggsafgift för de mindre spritqvantiteterna kan ske utan väsentlig olägenhet för tullverket. Det lärer derföre icke kunna möta något hinder att i tulltaxan inrymma en bestämmelse i sådan syftning, hvarvid jag dock torde böra särskildt framhålla, att gränsen för de qvantiteter, som skola drabbas af tilläggsafgiften, ej kan sättas högre än intill 15 kannor. Det är väl sant att först för qvantiteter af 100 kannor sprithandeln inom landet är fullkomligt fri, men märkas måste, att för den så kallade mindre partihandeln väl gälla vissa reglementariska bestämmelser, men att den ej är underkastad någon särskild på valman lagd beskattning.

Då tulltaxan är uppstäld efter det metriska måttsystemet, fordras, att den af mig föreslagna bestämmelsen i enlighet dermed affattas, och tilläggsafgiften skulle derföre blifva 10 öre per liter samt utgå för qvantiteter, understigande 40 liter, hvilka båda siffror närmast motsvara de nuvarande bestämmelserna af 25 öre per kanna och 15 kannor.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet: dels att Eders Kongl. Maj:t må förklara Sig icke kunna godkänna den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i gällande förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker;

och dels att Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af syftet i såväl Riksdagens nämnda beslut som den framställning i ämnet, hvilken gjorts af komitén lör öfverseende af gällande bränvinslagstiftning, må, under förutsättning af de med Frankrike afslutade nya traktaternas godkännande, föreslå Riksdagen att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters trädande i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom, att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.

Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo A. L. Fris.