med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af brän¬ vin
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
1 N:0 26.
Kongl. Maj-.ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ny förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin; gifven Stockholms slott den 4 januari 1882.
j., 1 underdånig skrifvelse den 17 maj 1877 anhöll Riksdagen, att
Kongl. Maj.t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse gällande författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin. För berörda ändamål tillsatte Kongl. Maj:t den' 24 påföljande augusti en komité, som den 20 december 1878 afgaf underdånigt betänkande med förslag till författningar angående tillverkning och försäljning afbrän- Y1?- ,fyver rörd a förslag hafva underdåniga utlåtanden inhemtats från öfverstå thållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län.
Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af en utaf nämnda komité i underdånig skrifvelse den 19 maj 1879 framstäld begäran, åt justeringsdirektören L. A. Forssman uppdragit att i Ryssland inhemta kännedom om en derstädes använd kontrollapparat och Forssman efter fullgjordt uppdrag _ afgifvit berättelse härom, anbefalde Kongl. Maj:t den 28 november sistnämnda år bränvinslagstiftningskomitén att afgifva utlåtande, huruvida och under hvilka vilkor nämnde kontrollapparat ans åges höra införas vid de svenska brännerierna. Till åtlydnad häraf afgaf komitén den 23 januari 1880 underdånigt betänkande i berörda hänseende med förnyadt förslag till förordning angående tillverkning af bränvin. ö
Bih. till Riksä. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Åfd. 17 Häft.
2 Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 26.
Kongl. Maj:t, som hört högste domstolen öfver de i ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur, vill, med åberopande af bifogade protokoll öfver finansärenden för denna dag, härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, att tillämpas från och med den 1 januari 1883.
Det protokoll, som innefattar högste domstolens yttrande, varder härjemte bifogadt; skolande alla öfriga till ärendet hörande handlingar Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj ds Nåd, Proposition N:o 26.
3 Förslag
till
*
förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Art. I.
Om rättighet till bränvins tillverkning och destillering.
§ I-
1. Bränvin må tillverkas af en hvar, som är behörig att idka fabriksrörelse eller ock eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord; och må flere till bränvinstillverkning berättigade förena sig om bedrifvande å samma ställe af sådan tillverkning.
2. Domare på landet samt embets- eller tjensteman, som till följd af sin befattning kan komma att deltaga i beslut om bränvinstillverkning eller i kontroll derå, så ock ecklesiastik embets- eller tjensteman, kyrkobetjent och folkskolelärare må dock icke befatta sig med dylik tillverkning.
3. Vill aktiebolag utöfva bränvinstillverkning, skall bolagets styrelse utgöras af personer, som till sådan tillverkning äro berättigade.
4. Å ecklesiastika, civila och militära boställen, afsedde att af tjensteinnehafvaren bebos, vare bränvinstillverkning förbjuden; så ock å annan kronans jord, som ej med stadgad åborätt besittes, såvida icke tillåtelse dertill meddelas af den myndighet, som öfver sådan jord eger att utöfva tillsyn; dock vare den, som å den tid, kongl. förordningen den 18 januari 1855 angående vilkoren för bränvinstillverkning kungjordes, på grund af kontrakt med kronan, vederbörande myndighet, korporation eller boställsinnehafvare, såsom brukare eller arrendator innehade sådan jord, för sin person bibehållen vid tillåtelsen att tillverka bränvin, på sätt om jordinnehafvare är stadgadt, likväl icke i något fall längre, än samma kontrakt gäller.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 2.
1. Den, som vill tillverka bränvin utan att genom jords innehafvande vara dertill behörig, göre ansökning, om bränneriet är beläget å landet, hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och, om bränneriet är beläget i stad, hos magistraten eller, der sådan ej finnes, hos stadsstyrelsen. Vid ansökningen fogas bevis, som styrker hans behörighet. Derest sökanden finnes vara till handteringens utöfning behörig, varde tillståndsbref för honom utfärdadt.
2. Besvär i sådan fråga anföras öfver magistrats- eller stadsstyrelses beslut hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom fjorton dagar och öfver Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t i dess finansdepartement inom trettio dagar efter delfåendet af beslutet.
§ 3.
1. Bränvinstillverkning skall vara tillåten från kl. 12 på dagen första helgfria dag i oktober månad till första helgfria dag i maj månad det derpå följande året vid samma timme, så framt ej högst vigtiga omständigheter föranleda Kongl. Maj:t att föreskrifva dess inställande under viss tid.
2. Bränvinstillverkning må på grund af tillståndsbevis, hvarom här nedan i § 5 sägs, under ofvan nämnde tidrymd utöfvas huru lång tid som helst, derest ej tillverkningsrätten dessförinnan upphör i följd af Kongl. Maj:ts ofvan nämnda föreskrift eller sådan anmälan, som i § 7 omförmäles. .
3. Under hvarje tid, tillståndsbeviset gäller, ehvad tillverkningen oafbrutet fortgått eller ej, vare tillverkningen minst 8,000 liter samt derjemte begränsad mellan 500 ocjr 5,000 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn. Stadgandet om minsta tillverkningen af 8,000 liter gälle dock ej för de fall, att tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 sägs, eller på Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda föreskrift. Har tillverkningsrätten upphört på grund af anmälan efter olyckshändelse, hvarom i § 7 nämnes, skall vid medeltalsberäkningen icke det tillverkningsdygn medtagas, hvarunder afbrottet skedde.
4. Med tillverkningsdygn förstås tiden från kl. 12 på dagen den ena till samme timme å nästföljande helgfria dag.
5. Bränvinstillverkning eller mäskberedning dertill vare ej medgifven från kl. 10 om aftonen näst före sön- eller helgedag till kl. 10 om aftonen å sådan dag; dock att, om för särskilda tillverkningsme-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 5
toders begagnande undantag från denna bestämmelse skulle finnas oudgängligen nödigt, Kongl. Maj:t vill på särskild underdånig ansökning pröfva, huruvida sådant undantag må medgifvas.
§ 4.
För bränvinstillverkning får begagnas redskap af hvilken storlek och beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för kontrollens handhafvande äro eller varda föreskrifna.
§ 5‘
Minst fjorton dagar före den, då bränvinstillverkning är afsedd att börja, skall densamma hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande skriftligen anmälas samt dervid tillika uppgifvas såväl stället för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin början. Vid anmälningsskriften fogas antingen tillståndsbref, som i § 2 omförmäles, eller ock bevis, att tillverkaren eger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord. Då tillverkningen är afsedd att af flera personer bedrifvas å samma ställe, skola samtlige delegarne i sådan förening göra anmälan derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af aktiebolag tillämnad tillverkning skall anmälas af bolagets styrelse, som har att ingifva bolagsordning samt förteckning på styrelsens medlemmar, jemte sadana handlingar, som utmärka, att desse äro till idkande af bränvinstillverkning behörige. Finner Kongl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för handteringens utöfvande, varde tillståndsbevis utfärdadt.
§ 6.
Vill den, som anmält sig till bränvinstillverkning, afstå derifrån, ege han hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande återkalla sin anmälan minst åtta dagar, innan tid inträdt för sådan tillverknings utöfvande; sker återkallelsen senare, vare han skyldig att enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning ersätta de kostnader, som möjligen uppstå genom kontrollörs inkallande i tjenstgöring.
§ 7‘
1. Yill bränvinstillverkare före den allmänna tillverkningstidens utgång afstå ifrån tillverkningsrätten, skall han derom göra skriftlig anmälan hos kontrollören minst tre dagar före utgången af det tillverkningsdygn, med livilket lian anmäler sig vilja afsluta tillverkningen, dock att, om bränneri eller deri begagnad redskap genom vådeld eller annan olyckshändelse blifvit väsentligen skadad, tillverkningsrätten må
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
upphöra omedelbart efter det egaren gjort skriftlig anmälan derom. Kontrollören åligger att dels lemna tillverkaren bevis om gjord anmälan, dels ock ofördröjligen underrätta Kongl. Maj:ts befallningshafvande, öfverkontrollör och kronobetjent om tiden för tillverkningsrättens upphörande.
2. I bränneri, der tillverkningen sålunda blifvit anmäld att upphöra, må den ej efter den utsatta tiden ega rum utan förnyad anmälan, som i § 5 sägs.
§ 8.
Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn efter den i anmälan uppgifna tid, eller bränvinstillverkning afbrytes utan sådan anmälan, som i § 7 omförmäles, eller utan Kongl. Maj:ts derom meddelade föreskrift och ej inom fem tillverkningsdygn, det oräknadt, hvarunder af brottet inträdde, ånyo företages, åligger det bränvinstillverkaren att för hela den tid, hvarunder tillverkningen sålunda icke utöfvats, till Kongl. Maj:ts befallningshafvande inbetala på bränneriet belöpande kontrollkostnader.
§ 9.
Bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunna medgifvas äfven under tiden från den 1 maj till den 1 oktober mot vilkor, som dels i denna förordning äro föreskrifna, dels ock ytterligare af Kongl. Maj:t pröfvas erforderliga.
§. 10.
Öfver anmälningar och uppgifter, som enligt §§ 5, 6, 7 och 9 inkomma till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, låte han förteckningar tillställas öfverkontrollörer äfvensom i stad polismyndighet och å landet vederbörande kronobetjent.
§ 11.
1. Vill någon under den tid, då han är till bränvinstillverkning berättigad, å tillverkningsstället genom särskild destillering rena bränvin, må sådant ske under tillsyn af kontrollör.
2. I öfrigt må bränvins rening, vare sig genom destillering eller på kall väg, verkställas såsom annan handtering, enligt hvad i gällande näringsförordning stadgas.
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
7 Art. II.
Om br än vins beskattning och uppläggande på nederlag.
§ 12.
1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall, med det undantag, hvarom här nedan i mom. 3 sägs, erläggas en skatt af fyratio öre för hvarje liter, så bestämd som i § 23 omförmäles. Denna skatt skall inbetalas till landtränteriet, dock hvarje gång icke för mindre än 1,500 liter.
2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket skatt blifvit erlagd, må, efter hvad särskildt stadgas, åtnjutas restitution med 40,8 öre för hvarje liter renadt och med 40 öre för hvarje liter icke renadt bränvin af normalstyrka.
3. Från sådant nederlag, som omförmäles i § 19 och är beläget i stapelstad vid saltsjön, må under de vilkor och kontroller, som Kongl. Maj:t finner för godt föreskrifva, bränvin kunna för utförsel ur riket uttagas, utan att tillverkningsskatt derför erlägges.
4. För bränvin, som eljest uttages från nederlag, skall med det undantag, som följer af § 14 mom. 1, erläggas den skatt, som är gällande då inbetalningen sker.
§ 13.
1. Har tillverkningen vid något bränneri öfverstigit det i § 3 mom. 3 bestämda högsta litertal af 5,000 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn eller icke uppgått till det der bestämda minsta litertal, vare sig. af 8,000 liter för hela den tid, tillverkningsrätten gält, eller af 500 liter i medeltal för hvarje tillverkningsdygn, då skall utöfver den i nästföregående § faststälde skatt erläggas en särskild afgift af 10 öre för hvarje liter bränvin, hvarmed tillverkningen antingen öfverstiger det högsta eller varit mindre än det i hvarje fall medgifna lägsta litertalet.
2. Den i nästföregående moment bestämda särskilda afgift skall inom. fjorton dagar efter tillverkningsrättens upphörande jemlikt uträkning, som kontrollören åligger att genast lemna tillverkaren, af denne inbetalas till landtränteriet. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts be-
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
fallningshafvande ofördröjligen utmäta afgiften; och skall emellertid det vid bränneriet tillverkade och vid afverkningstidens slut under offentlig vård qvarvarande bränvin utgöra pant för afgiften.
* § 14.
1. Af det bränvin, för hvilket skatt ej blifvit erlagd, skola såsom säkerhet för skatten vara liggande på nederlag minst åttio procent. Öfver återstoden eger tillverkaren eller egaren fritt förfoga, dock med skyldighet att före den 1 derpå följande oktober inbetala den skatt, som gälde vid tiden för samma bränvins tillverkning, vid påföljd att Kongl.1 Maj:ts befallningshafvande eljest låter ofördröjligen utmäta skatten.
2. Då bränvinsbränning afbrytes af någon bland de i § 3 mom. 3 omförmälda anledningar, må återbäring beviljas af så stor del af erlagd skatt, som ej motsvaras af tillverkadt bränvin. Ansökan derom, åtföljd, der olyckshändelse vållat afbrottet, af undersökningshandlingar rörande dennas tillkomst och förloppet dervid, ingifves till Kong], Maj:ts befallningshafvande, hvilken pröfvar ansökningen och underställer sitt beslut Kongl. Maj:ts och rikets kammarrätt.
§ 15.
Magasin eller rum för nederlag af bränvin skall finnas vid hvarje bränneri, vara beläget i dess närhet och af tillverkaren uteslutande för ändamålet upplåtet samt så inrättadt och godkändt, som ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket föreskrifver. Sådant nederlagsmagasin skall förses med två olika lås, hvilkas nycklar skola förvaras, den ene hos bränvinstillverkaren och den andre hos den, som å kronans vägnar utöfvar tillsynen öfver nederlaget. Denne åligger att föra journal öfver nederlaget enligt föreskrifterna i ordningsstadgan. I journalen skall tillverkaren eller hans befullmägtigade ombud, hvarje gång bränvin inlägges å eller uttages fråu nederlaget, teckna sitt erkännande.
§ 16.
1. Bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot nederlagsafgift hafva bränvin, dock icke under 3,000 liter, qvarliggande å nederlag vid bränneriet, om anmälan derom blifvit gjord hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande minst tio dagar före tillverkningens upphörande.
2. Sättes bränneri ånyo i gång inom åtta månader från tillverkningsrättens upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
utrymdt, skall detta senare, på sätt i ordningsstadgan föreskrifves, öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollör.
3. Har åter bränneriet icke satts i gång inom åtta månader från tillverkningsrättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt, då må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande minst tio dagar före nämnda tids utgång bränvinet fortfarande ligga på nederlag emot förnyad nederlagsafgift och i öfrigt oförändrade vilkor. Dylik förnyelse för högst åtta månader i sender må under enahanda vilkor eg a rum mot ny nederlagsafgift för hvarje gång.
4. Nederlagsafgiften, som utgår med 3 kronor 75 öre för hvarje helt tusental liter bränvin, skall beräknas
a) vid tillverknings upphörande å den myckenhet, som då finnes liggande å nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarlåg vid samma tillverknings början, samt
b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet, som då qvarligger på nederlaget.
Nederlagsafgiften skall erläggas för minst 8,000 liter, äfven om det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.
5. Nederlagsafgiften skall i sin helhet gäldas senast i sammanhang med betalning af tillverkningsskatt, då uttag från nederlag första gången sker, men bör alltid vara gulden, då tillverkning ånyo börjar eller anmälan göres om förlängd nederlagsrätt.
6. Nederlagsafgift, som är ogulden, då tillverkning ånyo börjar, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen låta utmäta.
7. För den nederlagsrätt, som åtnjutes under pågående tillverkning, erlägges ej särskild afgift.
§ 17.
1. Inträffar minskning, vare sig genom läckning, afdunstning eller olyckshändelse i det å nederlag upplagda bränvinets litertal eller styrka, skola ändock tillverkningsskatt och nederlagsafgift erläggas för allt det bränvin, hvarför enligt journalen skatt är ogulden, dock vill Kongl. Maj:t, der minskningen utan egarens vållande uppkommit genom olyckshändelse, medgifva den lindring i afgifterna, hvartill omständigheterna kunna föranleda.
2. Å nederlag befintligt bränvin utgör pant för ogulden skatt och nederlagsafgift. Till ytterligare säkerhet för berörda afgifters utbekommande, skall det bränvin, som vid tillverkningens upphörande finnes qvar å nederlaget, vara mot eldskada försäkradt till ett värde
Bi k. till Piksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afä. 17 Häft. 2
10 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 26.
ej understigande afgifternas belopp; och åligger tillverkaren att vid nämnda tid till den, som öfver nederlaget utöfvar tillsyn, aflemna försäkringshandlingarna jemte behörigt bevis, att kronan eger rätt till så stor del af försäkringssumman, som fordras för afgifternas gäldande. Går försäkringstiden till ända, innan nederlagsrätten upphör eller nederlaget blifvit af kontrollör öfvertaget på sätt i § 16 mom. 2 sägs, skall försäkringen förnyas. Underlåter tillverkare att fullgöra hvad sålunda är föreskrifvet, vare afgifterna genast till betalning förfallna, och skall nederlaget, enligt hvad i ordningsst.adgan närmare föreskrifves, ställas under särskild uppsigt samt kostnaden härför bestridas af nederlagets innehafvare.
§ 18-
1. Från nederlag eger bränvinstillverkare icke utbekomma mera bränvin, än att det qvarliggande utgör minst åttio procent af allt det tillverkade bränvin, för hvilket qvitto å erlagd skatt ej blifvit aflemnadt. Uttag må endast ske i helt eller hela kärl, der ej fasta cisterner begagnas. Sedan tillverkningen vid bränneriet upphört, må från nederlaget för hvarje gång icke uttagas mindre än 1,500 liter. I öfrigt gällé i afseende å uttagningarna de föreskrifter, som i ordningsstadgan meddelas.
2. Uppgår bränvin, som qvarligger å nederlag, sedan tillverkningen upphört, ej till 3,000 liter, skall bränvinet senast inom åtta dagar på föreskrifvet sätt uttagas från nederlaget. Sker det ej, läte Kongl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen utmäta de afgifter, för hvilka bränvinet utgör pant; och skall på samma sätt förfaras, der nederlagsmagasin icke blifvit utrymdt inom den i § 16 mom. 3 bestämda tid, utan att förlängd nederlagsrätt i föreskrifven ordning inträdt.
§ 19.
På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero, om och under hvilka vilkor och kontroller samt mot hvilken nederlagsafgift annat slag af bränvinsnederlag, än här ofvan förmäles, må medgifvas, samt förflyttning af bränvin eg a rum från ett till annat nederlag.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
11 Art. III.
Om tillsyn vid bränvinstillverkning och nederlag.
§ 2°-
1. Öfverkontrollörer förordnas af Kongl. Maj:t till erforderligt antal att hafva tillsyn å förordningens efterlefnad. Öfverkontrollör lyder under chefen för byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter och åtnjuter det arfvode samt den skjuts- och traktamentsersättning, som i ordningsstadgan bestämmas.
2. Tillsyn vid bränneri skall, då bränvin der tillverkas eller med stöd af § 11 destilleras, utöfvas af edsvuren kontrollör. Efter förslag af vederbörande öfverkontrollör bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande det eller de brännerier inom länet, hvilka skola ställas under hvarje kontrollörs tillsyn.
3. Kontrollör utses af Kongl. Maj:ts befallningshafvande och lyder i allmänhet under öfverkontrollör, men är i län, der öfverkontrollör ej blifvit inkallad i tjenstgöring, stäld omedelbart under chefen för kontrollbyrån.
4. Kontrollör erhåller af staten under tjenstgöringstiden arfvode till följande belopp, nemligen:
vid tillsyn å 1 bränneri ................................................ 6 kronor om dagen,
„ „ å 2 brännerier............................................. 7 „ „ „
„ å 3 eller flera d:o ................................... 8 „ ,, ,,
Kontrollör åtnjuter tillika af staten enligt gällande ordningsstadga skjuts- och traktamentsersättning för resa till och från tjenstgöringsområdet äfvensom ersättning för skrif-och förseglingsmaterialier samt postporto.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger föranstalta derom att kontrollör på statsverkets bekostnad erhåller bostad och kost samt skjuts inom tjenstgöringsområdet; och må ersättningen af statsmedlen i detta hänseende utgöra för bostad och kost högst tre kronor om dagen samt för skjuts högst hvad som motsvarar gällande skjutslega för en häst med åkdon. Möter hinder att bereda kontrollör dessa förmåner utan att tillverkare derom anlitas, vare den tillverkare, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer, pligtig att emot förut nämnda ersättning lemna kontrollören kost och eget möbleradt, eldadt och städadt bo-
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ningsrum å plats, som af Kong], Maj:ts befallningshafvande godkännes, och hvarje tillverkare eller nederlagsinnehafvare pligtig att senast en timme efter derom af kontrollören erhållen tillsägelse lemna honom skjuts af en häst med åkdon och körsven till annat inom tjenstgöringsområdet beläget bränneri eller nederlag eller hans bostad mot ersättning efter gällande skjutslega. Rörande tiden, sättet och vilkoren för här ofvan bestämda ersättningars utbetalande meddelas i ordningsstadgan föreskrifter.
6. Kontrollör vare, så länge han är i tjenstgöring, tillika tillsyningsman å de inom hans tjenstgöringsområde befintliga nederlag. För nederlag, som ej stå under tjenstgörande kontrollörs tillsyn, skall särskild tillsyningsman förordnas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som tillika bestämmer det eller de nederlag, som skola stå under hvarje tillsyningsmans uppsigt.
7. Tillsyningsman vid nederlag, hvilken ej tillika utöfvar kontrollörstjenst inom området, erhåller af staten dels arfvode till belopp af fyra kronor för hvarje förrättning vid nederlaget, hvarför godtgörelse, enligt hvad i mom. 8 sägs, icke skall lemnas af nederlagets innehafvare, dels ock enligt gällande ordningsstadgas bestämmelser ersättning för skjuts, skrifmaterialier och postporto.
8. Nederlagets innehafvare vare skyldig att för hvarje förrättning utöfver en gång i veckan, som tillsyningsman på begäran vid nederlaget verkställer, lemna honom fri skjuts eller skjutsersättning enligt ordningsstadgans föreskrift och derjemte, i fall tillsyningsmannen ej är tjenstgörande kontrollör inom området, arfvode af fyra kronor.
§ 21.
1. Ofverkontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän ställe sig till efterrättelse de föreskrifter, som i ordningsstadgan äro meddelade.
2. Bränvinstillverkare ställe sig till efterrättelse hvad nämnda stadga om hans åligganden innehåller samt de föreskrifter, öfverkontrollören eller kontrollören i enlighet med densamma meddelar.
§ 22.
1. Bränvinstillverkning må ej företagas, innan tillståndsbeviset blifvit för kontrollören uppvisadt samt bränneriet och nederlagsmagasinet af honom besigtigade samt befunna icke vara i strid mot ordningsstadgans föreskrifter. Sådan besigtning bör anställas, innan tiden för bränvinstillverkningen infaller. Varder besigtningen af kontrollör fördröjd, förhålles som i ordningsstadgan föreskrifves. Vid besigtningen skall kontrollören öfver bränneriet och nederlaget upprätta beskrif-
13 Kongl. Irlaj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ning i tre exemplar, hvilka skola af honom och bränvinstillverkaren undertecknas. Ett exemplar insändes till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, och skola kontrollören och bränvinstillv.erkaren till sig taga hvardera ett.
2. Då redskap i bränneri ombytes eller förändras, skall kontrollören likaledes, innan bränvinstillverkning må der företagas, öfver de verkstälda förändringarna upprätta beskrifning i tre exemplar, med hvilka förfares på sätt i mom. 1 är stadgadt i afseende på der omförmälda beskrifning.
§ 23.
1. Det tillverkade bränvinet uppmätes och reduceras till normalstyrka förmedelst en i bränneriet uppstäld, behörigen justerad kontrollapparat. Från hvad denne angifver afdrages för afdunstning två procent. Återstoden utgör det bränvin, för hvilket skatt samt öfriga afgifter beräknas och som ligger till grund för bestämmande af gränserna för tillverknings- och nederlagsrätten.
Med bränvin af normalstyrka förstås sådant, som innehåller 50 volumprocent alkohol vid + 15° å Celsii termometer.
2. Vid bränneri, der kontrollapparat ej finnes anbragt eller apparaten kommit i olag, skall, i enlighet med föreskrifterna i ordningsstadgan, bränvinet på tillverkningsstället af kontrollören uppmätas och profvas samt reduceras till normalstyrka, hvarefter så förfares, som i mom. 1 sägs om det förmedelst apparaten uppmätta bränvinet. Bränvinstillverkaren, som bör om tiden för uppmätningen underrättas, eger att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för hans uteblifvande inställas. All för uppmätningen behöflig handräckning och redskap, sådan Kongl. Maj:t den föreskrifver, tillhandahållas af bränvinstillverkaren.
3. Skulle kontrollapparat under pågående tillverkning komma i olag, skall tillverkaren omedelbart derom underrätta kontrollören, och skall under dennes tillsyn apparaten frånskiljas redskapen samt särskildt rör för spritens ledning till sprithållaren anbringas. Om förhållandet gör kontrollören genast anmälan hos Kongl. Majrts befallningshafvande och hos öfverkontrollören, der sådan finnes i tjenstgöring. Skulle kontrollören i följd af annan tjenstgöring inom området vara hindrad att utöfva nödig tillsyn vid bränneriet, eger han att tillkalla sakkunnig person att såsom kontrollör tjenstgöra, till dess öfverkontrollör eller Kong], Maj:ts befallningshafvande beslutit om kontrollens uppehållande; och skall denne särskilde kontrollör, der så nödigt finnes, af tillverkaren erhålla rum och kost mot den ersättning, som i
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
§ 20 mom. 5 sägs. Det bränvin, som tillverkats från närmast föregående afläsning af kontrollapparaten till dess sprithållaren blifvit satt under kronans lås, beräknas efter tillverkningens storlek under motsvarande tid, innan apparaten kommit i olag, så vida tillförlitlig uppgift ej kan på annat sätt erhållas; och skall i hvarje fall beräkningen underställas Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning.
§ 24.
1. Kontrollapparat anskaffas och underhålles af staten.
2. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad låta afhemta kontrollapparaten från den plats inom länet, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmer, samt att likaledes bestrida kostnaden för apparatens uppsättning i enlighet med ordningsstadgan.
3. Efter tillverkningens upphörande qvarstannar kontrollapparaten vid bränneriet under tillverkarens vård, så vida denne ej hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler sig vilja återlemna apparaten eller Kongl. Maj:ts befallningshafvande finner skäl att återfordra densamma; och skall i båda dessa fall apparaten på tillverkarens bekostnad inpackas och forslas till den plats inom länet, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande anvisar, allt i öfverensstämmelse med ordningsstadgan.
4. All å apparaten eller dess tillbehör uppkommen skada, som kunnat förekommas genom omsorgsfull vård, ersättes af tillverkaren enligt faststäld taxa.
§ 25.
1. Kontrollören skall å tider, som i ordningsstadgan bestämmas, afläsa kontrollapparaten, och eger bränviustillverkaren att dervid sjelf eller genom ombud vara tillstädes, utan att dock förrättningen må för hans uteblifvande inställas.
2. Omedelbart efter den afläsning å kontrollapparaten, hvarom i mom. 1 sägs, åligger tillverkaren att, på sätt ordningsstadgan föreskrifver, under kontrollörens tillsyn låta uppmäta och å nederlaget inlägga det bränvin, som i § 14 bestämmes.
3. Skulle det bränvin, som skall inläggas å nederlag, ej af tillverkaren aflemnas, skall kronans lås sättas för sprithållaren och sprithållarerummet, och, derest icke klockan 12 å nästföljande helgfria dag minst åttio procent af allt det bränvin, för hvilket skatt är ogulden, blifvit stälda till statens säkerhet, tillverkningen då afbrytas samt kontrollören om förhållandet ofördröjligen göra anmälan hos Kongl.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26. 15
Maj:ts befallningshafvande, som genast, låter utmäta den bristande tillverkningsskatten.
§ 26.
1. Uppstår emellan bränvinstillverkare och kontrollör tvist om bränvinets alkoholhalt, skall af bränvinet tagas prof, hvilket under bådas försegling af tillverkaren insändes till kontrollbyrån jemte bestyrkt utdrag af journalen för dagen. Chefen för byrån undersöker derefter eller låter genom annan sakkunnig person undersöka profvet och meddelar skriftligt yttrande derom till Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som afgör tvisten genom beslut, hvaröfver klagan ej må föras. Den af undersökningen uppkommande kostnad gäldas af tillverkaren, om han tappar tvisten, men eljest af kronan.
2. Anmäler tillverkare hos kontrollören inom sex tillverkningsdygn före tillverkningsrättens upphörande missnöje med kontrollappatens mätning, skall, så fort sig göra låter, kontrollmätning verkställas enligt ordningsstadgans föreskrifter. Om efter tre tillverkningsdygns kontrollmätning skilnaden emellan dennas resultat och apparatens icke uppgår till en och en half procent af det förra, föranleder anmälningen ingen vidare åtgärd, och åligger tillverkaren att betala kostnaden för kontrollmätningen. År åter nämda skilnad en och en half procent eller deröfver, skall apparaten genast undergå inre revision och omjustering eller utbytas mot annan. Hvad i detta fall genom apparatens felaktighet blifvit i tillverkningsjournalen för högt upptaget afdrages, dock ej för längre tid än från den afläsning, som närmast föregick anmälan om missnöje.
§ 27.
Finner kontrollör eller tillsyningsman olaglighet vara begången vid något under hans uppsigt stäldt bränneri eller nederlagsmagasin, gifve ofördröjligen sådant tillkänna för allmän åklagare, hvilken har att i laga ordning anställa åtal.
Art. IV.
Om ansvar för öfverträdelser af förordningens föreskrifter.
§ 28.
1. Den, som tillverkar bränvin utan dertill erhållet behörigt tillstånd eller under tid, då på grund af Kongl. Maj:ts nådiga beslut
16 Kongl. Majits Nåd. Proposition N.-o 26.
bränvinstillverkning blifvit instäld, gälde den i § 12 stadgade tillverk ningsskatt och böte för lönbränning första gången ett med skatten lika belopp och andra gången dubbelt. Den, som andra gången beträdes med sådan förbrytelse, hafve derjemte förverkat rättighet att tillverka bränvin. Skulle han ytterligare blifva dermed beträdd, erlägge tillverkningsskatt och böte fyra gånger skattens belopp.
2. Har lönbränning skett med enkel, omedelbaidigen med eld drifven redskap, varde skatten beräknad efter redskapens afverkningsförmåga, som skall antagas under dygn uppgå till fyra gånger pannans rymd. Kan redskapens storlek icke utrönas, bestämmes skatten efter 500 liters tillverkning under dygn. År tillverkningen utöfvad med mera sammansatt eller medelst ånga drifven redskap, beräknas skatten för den myckenhet, som, efter hvad utredas kan, blifvit tillverkad, dock för minst 800 liter på dygnet. I begge dessa fall skall skatten utgå för minst en månad; men har tillverkningen blifvit utöfvad in på andra månaden, utgöres skatt för två månader, in på tredje månaden för tre månader, o. s. v.
§ 29.
Då lönbränning skett, vare de vid förbrytelsen nyttjade redskap, det i bränneriet samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, hvari det förvaras, förbrutna. Kan det styrkas, att någon del af bränvinet är lofligen tillverkad, vare dock sådan del icke förbruten.
§ 30.
1. Den, som vid bränvinstillverkning från beskattning undansnillar något af det bränvin, som tillverkas, eller för sådant ändamål begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller på något annat sätt försnillar den skatt, som bör erläggas, eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga uttagande, eller gör åverkan å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten, eller af tillverkadt bränvin icke å den i § 25 mom. 3 utsatta senaste tid till statens säkerhet för skatten öfverlemnar hvad föreskrifvet är, straffes med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor, gälde den skatt, som belöper sig för det undansnillade bränvinet, och hafve förbrutit redskapen, det i bränneriet vid beslagstillfället befintliga bränvin och de kärl, i hvilka det förvaras.
2. Varder någon, som begagnar nederlagsrätt, beträdd med att
17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
bortsmyga bränvin, vare sig från nederlaget eller under forsling från ett nederlag till annat eller under utförsel till främmande ört, böte från och med två till och med fyra gånger den tillverkningsskatt, som för bränvinet bort utgöras, dock icke under ett hundra kronor. Föröfvar han sådan förbrytelse tredje gången eller oftare, dömes till fängelse från och med en månad till och med två år; äro omständigheterna synnerligen mildrande, då må till böter efter ofvannämnde grund dömas.
3. I fall som i mom. 2 sägs vare jemväl det förskingrade bränvinet förverkadt.
4. Förskingrar någon bränvin, som enligt mom. 3 skall såsom förverkadt anses, så att det ej kan tillrättaskaffas, gälde dess värde.
§ 31.
Till redskap, som enligt § 29 eller 30 mom. 1 är förbruten, räknas hvarje i bränneri för kokning, mäskberedning, jäsning och bränning inrättad redskap äfvensom sprithållare.
§ 32.
1. Öfverträder bränvinstillverkare det förbud, som är gifvet i § 3 mom. 5, böte för hvarje gång, sådant sker, från och med 20 till och med 200 kronor.
2. Verkställes annat till bränneri hörande arbete utom tillsyn vid malt- eller jästberedning mellan klockan 8 på morgonen och klockan 5 om aftonen å sön- eller helgdag, böte bränvinstillverkare från och med 5 till och med 50 kronor.
§ 33.
1. För öfverträdelse af hvad i § 21 mom. 2, § 23 mom. 2 och § 25 mom. 2 angående bränvinstillverkare stadgas vare ansvaret böter från och med 20 till och med 200 kronor.
2. Den, som tillverkar bränvin på grund af § 9 utan att samtidigt det i ordningsstadgan bestämde minsta utbyte af jäst i medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
§ 34.
Vägrar man den, som eger anställa undersökning i afseende å förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, der enligt § 44 mom. 3 undersökning får ske, böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.
Bih. till Bilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 17 Höft.
3.
18 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 25.
§ 35.
1. När förbrytelse mot denna förordning åtalas, angvare bränvinstillverkare för hustrus, barns, tjenstefolks och vid bränneriet anstälde arbetares gerningar, i fall bötesansvar eller förlust af redskap eller tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, ifrågakommer, derest icke omständigheterna göra sannolikt, att förbrytelsen skett utan hans vetskap och vilja.
2. Redskap, tillverkad vara och kärl, hvari den förvaras, skola, fastän bränvinstillverkare icke är egare deraf, dömas förbrutna, när förbrytelse, som medför sådan påföljd, är begången af bränneriets arrendator eller föreståndare eller ock efter arrendators eller föreståndares föreskrift.
3. Då förbi-ytelse, som enligt denna förordning medför förlust af redskap, tillverkad vara eller kärl, hvari den förvaras, blifvit begången af annan än dessas egare, och denne senare finnes vara berättigad att dem behålla, skall den brottslige utgifva redskapens, varans eller kärlens värde.
§ 36.
Bränvinstillverkare eller destilleringsidkare, som åt den vid hans bränneri anstälde kontrollör eller tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrollör eller tillsyningsman, som gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte befattningen.
§ 37.
Skulle någon, hvilken det åligger att hålla tillsyn vid bränneri eller vid nederlag, eller den, hvilken är tjenstepligtig att åtala förbrytelse mot denna förordning, sjelf beträdas med oloflig bränvinstillverkning eller att hafva främjat sådan förbrytelse eller tillverkares försnillning af den skatt, han bör erlägga; varde dömd till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och med två år. Visar han försummelse eller vårdslöshet i fullgörande af sina åligganden, varde antingen för alltid eller under viss tid från tjensten eller befattningen skild eller ock fäld till högst 200 kronors böter.
§ 38.
Om undersökning, hvarom i § 44 sägs, hos någon anställes, men förbrytelse ej upptäckes, böte förrättningsmannen från och med 5 till
Kongl. 31.ij:ts IS åd. Proposition N:o 26. 19
och med 50 kronor, der han ej haft giltig anledning till undersökningen.
§ 39.
Böter, som efter denna förordning ådömas, skola, om tillgång till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 40.
Då tillverkningsskatt jemte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må, der tillgång saknas till skatten eller någon del deraf, böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället undergå motsvarande förvandlingsstraff.
§ 41.
1. Af böter, som ådömas enligt denna förordning, samt värdet af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten, tillfälle två tredjedelar åklagaren och en tredjedel staten. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af åklagarens andel.
2. Efter anmälan af Kongl. Maj:ts befallningshafvande kominer att på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning bero, huruvida i något fall åklagare för ådagalagdt nit vid efterspanande och beifrande af förbrytelse mot denna förordning gjort sig förtjent af någon särskild uppmuntran utöfver honom möjligen tillkommande andel i ådömda böter samt redskap eller annat förbrutet gods.
Art, Y.
Föreskrifter i afseende ä förordningens verkställighet.
§ 42.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande liålle allvarlig hand öfver iakttagande af hvad i denna förordning är stadgadt,
§ 43.
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt de personer, hvilka särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad, åligger att åtala förbrytelser mot densamma.
2. I öfrigt eger en hvar rättighet att för sådana förbrytelser anställa åtal, dock ej föräldrar och barn eller makar eller syskon mot
20 Kongl. Mdj:ts JSåd. Proposition N:o 56.
hvarandra, ej heller annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller underhåll, ej fosterbarn mot fosterföräldrar och ej heller tjenare mot hubondefolk under den tid, de äro i tjensten.
3. Då åtal anställes af annan person än den, som är nämnd i mom. 1, gifve han sin talan allmän åklagare tillkänna så tidigt, att denne må kunna öfvervara målets utförande.
§ 44.
1. De i § 43 mom. 1 omförmälde allmänne åklagare ega att anställa undersökning om förbrytelse mot denna förordning äfvensom att verkställa beslag.
2. Den, som förrättar undersökningen, bör, för att tillgodonjuta det skydd, honom dervid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjenstetecken eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmagt eller förordnande. I orten boende eller känd kronoeller stadsbetjent vare likväl frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.
3. Undersökningen må anställas i bränneri så ock i annat ruin eller byggnad, som kan begagnas för bränvinstillverkning.
§ 45.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i beslag tages eller i hans frånvaro hans ombud på stället eller någon af hans husfolk skall förut tillsägas om beslaget.
§ 46.
Då beslag sker hos den, som är berättigad att tillverka bränvin och sig dertill behörigen anmält, må ej panna utbrytas eller någon del af tillverkningsredskapen honom fråntagas eller han från tillverkningens fortsättande hindras, innan förste domstol i målet dömt redskapen förbruten, der ej vid tillverkningen i ändamål att undansnilla bränvin från beskattning begagnats redskap eller sprithållare med dold öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller åverkan skett å kontrollapparaten.
§ 47.
Redskap, som tages i beslag, skall till förekommande af dess utbyte mot annan af beslagaren utmärkas med särskild stämpel, der ej redskapen vid beslaget fråntages egaren, i hvilket fall den skall sättas i allmänt förvar.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26,
§ 48.
Vid beslag skall till säkerhet för den skatt och de böter, som kunna ådömas, det i bränneriet och dertill hörande förvaringsrum jemte nederlagsmagasin befintliga, lofiigen tillverkade bränvin tagas i förvar.
Öfvergående stadgande.
§ 49.
Bränvin, som ligger å nederlag vid tiden för denna förordnings trädande i kraft, må enligt bestämmelserna i kongl. förordningen den 23 augusti 1876 angående vilkoren för tillverkning af bränvin samt ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket af samma dag qvarligga å nederlaget intill den 1 oktober det år, då denna förordning trädt i gällande kraft, utan annan afgift än som i nämnda äldre förordning finnes stadgad. Vill tillverkare låta sådant bränvin derefter qvarligga å nederlaget, tillämpas för den följande tiden bestämmelserna i denna förordning.
22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26,
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari
1882.
Närvarande:
Hans Excellens, Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyekn,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
l:o.
Under erinran, att komitén för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning dels med underdånig skrifvelse den 20 december 1878 afgifvit förslag till författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin, öfver hvilka förslag öfveratåthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, dels, på grund af nådig befallning att inkomma med yttrande rörande användandet af kontrollapparater vid de svenska brännerierna, den 23 januari 1880 afgifvit underdånigt betänkande i berörda hänseende med förnyadt förslag till förordning angående till-
23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
verkning af bränvin, samt att Kongl. Maj:t den 5 november sistnämnda år anbefalt högste domstolen att afgifva underdånigt yttrande öfver de uti ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur, anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Themptander, att högste domstolen den 7 påföljande december afgifvit det sålunda infordrade utlåtandet. Departementschefen föredrog derefter i underdånighet samtliga förut omförmälda förslag och utlåtanden, så vidt de rörde ändring i gällande föreskrifter rörande tillverkning af bränvin, och anförde vidare:
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 17 maj 1877 anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse nu gällande författningar angående tillverkning och försäljning af bränvin, så har den med anledning häraf af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité den 20 december 1878 och den 23 januari 1880 afgifvit underdåniga betänkanden med dervid fogade förslag till nya förordningar i ämnet. Ehuru dessa betänkanden och förslag blifvit öfverlemnade till skatteregleringskomitén, och derför icke i sin helhet torde böra företagas till slutlig behandling förr än i sammanhang med de förslag, sist nämnde komité kan komma att framlägga, är likväl förslaget till ny tillverkningslag af beskaffenhet att jag anser detsamma i de delar, som ej afse eller i väsentlig mån inverka på sjelfva skatten, eller innebära någon hufvudsaklig afvikelse från hittills följda grunder för denna lagstiftning, böra vinna skyndsam tillämpning, för att dels en af behofvet påkallad starkare kontroll öfver tillverkningen må varda åstadkommen, och dels rätten till bränvins uppläggande på nederlagmå erhålla större utsträckning, och dylika nederlag kunna anordnas på ett sätt, mera än det närvarande egnadt att befrämja den utförsel af svensk sprit, hvilken under de senaste åren visat sig kunna bedrifvas; hvarjemte på samma gång det metriska måttsystemet, som redan blifvit infördt vid tullverket, jern vägstrafiken och åtskilliga andra statsförvaltningsgrenar, torde böra tillämpas äfven i lagstiftningen angående bränvinstillverkningen.
I det afgifna förslaget om ny tillverkningslag har komitén dels, i allmänhet fortgående i den riktning, lagstiftningsarbetet rörande denna tillverkning under de senare tjugo åren följt, sökt befria industrien från sådana band, som, utan att vara erforderliga för kontrollen eller betingade af det sedliga syftet med denna lagstiftning, endast försvårade handteringens rationella utöfvande, dels föreslagit åtgärder till kontrollens förstärkande. De väsentligaste förändringar, komitén i det förra hänseendet föreslagit, äro utsträckning af den årliga tillverkningstiden, nedsättning i det lägsta och höjning af det högsta för
24 Kongl. Maj-is Nåd. Proposition N:o 26.
dagen tillåtna tillverkningsbeloppet samt utsträckning af och förändring i rättigheten att upplägga inom landet tillverkadt bränvin på nederlag. 1 det senare hänseendet har komitén hemstält om införandet af mekaniska kontrollapparater vid brännerierna. Slutligen har komitén i sammanhang med förslaget till ny försäljningslag föreslagit en jemförelsevis betydlig förhöjning af tillverkningsskatten.
Hvad först den årliga tillverkningstiden beträffar, så var denna enligt 1855 års tillverkningslag begränsad till allenast två månader, men utsträcktes år 1858 till fem och 1867 till sju månader, hvarjemte år 1871 bränvinstillverkning medgafs äfven under den återstående delen af året, dock endast i förening med pressjästberedning. Komitén föreslår nu, att lagstiftningen ej vidare måtte lägga hinder i vägen mot tillverkningens fortgång hela året. Ehuru komitén för denna utsträckning anfört principielt giltiga skäl, lärer dock det praktiska gagnet af en dylik utsträckning icke åtminstone för närvarande blifva synnerligen stort och, för att icke i denna ömtåliga lagstiftning göra större rubbningar än som af ett ådagalagdt bestämdt behof påkallas, vill jag icke nu ifrågasätta att ändra den gällande föreskriften i detta afseende, hvarmed torde kunna anstå åtminstone tilldess frågan om en mera betydlig förhöjning i tillverkningsskatten förekommer till pröfning.
Enligt 1855 års tillverkningslag voro de lägsta och högsta tillåtna dagliga tillverkningsbeloppen 300 och 1,000 kannor; dessa gränser hafva sedermera ändrats och bestämdes år 1871 till 200 och 1,200 kannor; dock att hela tillverkningen vid något bränneri ej fick vara mindre än 3,000 kannor. Komitén har nu föreslagit en ytterligare utsträckning, genom samma gränsers lastställande till 100 och 2,400 kannor med bibehållande af 3,000 kannor såsom minsta^tillåtna tillverkningsbeloppet för hvarje tidrymd, ett bränneri anmäles för tillverknings bedrifvande. Genom den föreslagna nedsättningen i det lägsta tillåtna beloppet för dagen afser komitén, att sätta mindre jordbrukare i tillfälle att bättre än hittills kunna använda det vid tillverkningen uppkommande affallet, hvaremot förslaget om förhöjning tillkommit för att på orter, der riklig tillgång på råämnen förefinnes, underlätta handteringens mera fabriksmessiga bedrifvande. Af kontrollbyråns berättelser framgår, att det dagliga tillverkningsbeloppet i medeltal ej synnerligen vexlat under de senaste 15 åren; det har under denna tid legat emellan 430 och 470 kannor samt visar för närvarande en tydlig benägenhet att stiga, hvarjemte, enligt från samma byrå erhållen upplysning, det endast är undantagsvis som den dagliga tillverkningen vid något bränneri i medeltal nedgår till det nu medgifna lägsta beloppet. Vid sådant förhållande synes mig den föreslagna nedsättnin-
25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
gen ej vara af behofvet påkallad, men väl af beskaffenhet att hos en eller annan kunna uppfattas såsom ett steg, hvilket skulle åter närma oss till det sätt för rörelsens bedrifvande, — på hvarje ställe i mindre omfång men deremot på så många flera ställen, — hvilket var vanligt under husbehofsbränningens dagar, hvarför jag hemställer, att hvad komitén i detta afseende föreslagit ej måtte af Eders Kongl. Maj:t bifallas. För förhöjning af det högsta dagligen medgifna tillverkningsbeloppet, såsom komitén föreslagit, synes åter någon betänklighet icke kunna möta, om än det torde vara tillräckligt att, med minimibeloppets fastställande i rundt tal till 500 liter per dag, låta maximibeloppet blifva tio gånger större, eller 5,000 liter. Den minsta tillverkningen för hela den tid, tillståndsbeviset gäller, och som nu är bestämd till 3,000 kannor, lärer böra sättas till i rundt tal närmast deremot svarande 8,000 liter.
I sammanhang med uppgjordt förslag till ny försäljningslag och med afseende å dervid väckt fråga om sammanförande af tillverknings- och försäljningsafgifterna har komitén föreslagit en förhöjning af tillverkningsskatten från 1 krona till 1 krona 20 öre för hvarje beskattningsbar kanna bränvin; men då frågan om denna omfattande åtgärd, såsom jag redan antydt, ej kan blifva föremål för nådig pröfning förr än i sammanhang med skatteregleringsfrågan i sin helhet äfvensom framläggandet af förslag till ny försäljningslag, hemställer jag, att för närvarande ingen annan rubbning af tillverkningsskatten måtte föreslås än den som blir en följd af öfvergången till det metriska måttsystemet. Den nu utgående skatten af en krona för kanna motsvarar 38,21 öre för litern; men då bibehållandet af en dylik skattesiffra svårligen kan ifrågakomma, hemställer jag att skatten måtte blifva föreslagen till närmast högre jemna tal, eller 40 öre för hvarje beskattningsbar liter bränvin, en skattesiffra som redan tyckes hafva varit förutsatt vid bestämmandet af nu gällande tullsats å bränvin. Denna utgör nemligen 60 öre per liter och har uppenbarligen tillkommit derigenom att den inhemska bränvinsskatten räknats till 40 öre, hvarefter tillagts den surtaxe eller förhöjning med 50 procent, som motsvarade den förut befintliga skilnaden mellan tillverkningsskatten och tullsatsen och är afsedd för den inhemska brännerinäringens skydd. Den af mig föreslagna höjningen af tillverkningsskatten skulle belöpa sig till icke fullt fem procent af den nuvarande skattesiffran. I sammanhang härmed lära i förslaget beloppet af restitution vid utförsel få beräknas till 40,8 öre för renadt och 40 öre för icke renadt bränvin per liter.
Bih. till Iliksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 17 Häft.
2G
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
Genom 1871 års tillverkningslag medgafs tillverkaren rätt att i stället för skattens inbetalande i förskott, som dittills ovilkorligen skolat ske, inlägga det tillverkade bränvinet på nederlag vid bränneriet; dock är såsom vilkor härför stadgadt bland annat, att skatten skall vara erlagd senast vid tillverkningsårets slut, eller den 1 oktober hvarje år, vid påföljd att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i motsatt fall låter genast utmäta det å nederlaget qvarvarande bränvin. Komitén har härvid erinrat, “att om mot slutet af september månad en stor myckenhet bränvin ännu qvarligger å nederlag, så kommer i följd af åberopade stadgandet ett skatten motsvarande kapital att på en gång dragas ur rörelsen, hvarigenom den allmänna penningeställningen kan ganska menligt åverkas. År tillgången på rörligt kapital förut ringa, så nedtryckes naturligtvis härigenom äfven bränvinspriset betydligt, en omständighet som måste verka skadligt både i sedligt och industrielt hänseende.“
Till undanrödjande af dessa olägenheter har nu komitén hufvudsakligen föreslagit följande förändrade bestämmelser för nämnda nederlagsrätts åtnjutande:
l:o) bränvinstillverkare må efter tillverkningens upphörande mot nederlagsafgift hafva bränvin, dock ej under 1,000 kannor, qvarliggande å nederlag vid bränneriet;
2:o) sättes bränneri ånyo i gång inom sex månader från tillverkningsrättens upphörande, och har nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt, skall detta senare, på sätt i ordningsstadgan| föreskrifves, öfvertagas af den i tjenstgöring inträdande kontrollören;
3:o) har åter bränneriet icke satts i gång inom sex månader från tillverkningsrättens upphörande och nederlaget emellertid icke blifvit utrymdt, då må efter ny anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande bränvinet fortfarande ligga på nederlag mot förnyad nederlagsafgift och i öfrigt oförändrade vilkor. Dylik förnyelse för högst sex månader i sender må under enahanda vilkor ega rum mot ny nederlagsafgift för hvarje gång;
4:o) nederlagsafgiften, som utgår med tio kronor för hvarje helt tusental kannor bränvin, skall beräknas:
a) vid tillverknings upphörande å den myckenhet, som då finnes liggande å nederlaget, med afdrag likväl af hvad å nederlaget qvarlåg vid samma tillverknings början, samt
b) vid förnyelse af nederlagsrätt enligt mom. 3 å den myckenhet, som då qvarligger å nederlaget;
5:oj nederlagsafgift skall erläggas för minst 3,000 kannor, äfven om det inneliggande bränvinet ej utgör så mycket.
27 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
Komitén har derjemte, och såsom ett vilkor för mekaniska kontrollapparaters införande vid brännerierna, och hvartill jag längre fram skall återkomma, föreslagit, att bränvinstillverkaren måtte erhålla samma rätt som importören af utländska tullpligtiga varor, att å nederlag hafva liggande blott så stor del af det skattepligtiga godset, att derigenom statens säkerhet är fullt betryggad.
Mot dessa bestämmelser har jag, med bortseende från några mindre redaktionsförändringar, ej annat att erinra, än att den tid af sex månader, hvarunder bränvin utan erläggande af förnyad afgift skulle få å nederlag qvarligga, synes mig vara väl kort. Enligt nu gällande tillverkningslag må nemligen vid hvarje bränneri, der tillverkningen afslutats under hösten, bränvinet mot den faststälda afgiften, i hvilken icke någon nedsättning är föreslagen, qvarligga å nederlaget mer än nio månader; och der tillverkningen slutats, blott före mars månads utgång, mer än sex månader. Hade enligt komiténs förslag tillverkning fått utöfvas hela året, så skulle sannolikt den föreslagna inskränkningen kommit att kännas mindre tryckande, emedan i sådant fall i allmänhet de brännerier, hvilka varit afsedda för fortsatt tillverkning, sällan torde hafva kommit att under fulla sex månader hafva sin verksamhet afbruten; men om, såsom jag här ofvan hemstält, tillverkningen fortfarande ej blifver i regel medgifven under de fem sommarmånaderna, blir förhållandet i detta afseende tydligen helt annorlunda. Med anledning häraf och då genom de anordningar, komitén i öfrigt föreslagit till minskning af omkostnaderna för tillsynen öfver nederlagen, hvarigenom dessa kostnader böra komma att väl betäckas med de inflytande nederlagsafgifterna, vågar jag hemställa att ofvan föreslagna sex månader måtte ökas till åtta.
Beträffande de i senast anförda förslag till stadganden förekommande kannetal hemställer jag, att 1,000 kannor måtte omsättas till 3,000 liter och 3,000 kannor till 8,000 liter, samt att nederlagsafgiften måtte bestämmas till 3 kronor 75 öre för hvarje helt tusental liter bränvin, genom hvilka bestämmelser lägsta nederlagsafgiften fortfarande såsom hittills blifver 30 kronor.
De uti nu gällande tillverkningslag medgifna brännerinederlagen äro helt och hållet bundna vid brännerierna. Saknaden af nederlag, fristående från brännerier, är en stor olägenhet för denna näring och föranleder att skatten i allmänhet måste erläggas långt innan bränvinet utgår i rörelsen eller aflastas för utförsel. Komitén har med anledning häraf i särskild skrifvelse den 20 december 1878 föreslagit, att bränvin må kunna från brännerinederlag förflyttas till andra nederlag, belägna vid reningsverk eller exportorter, utan att skatten behöfde erläggas, dock
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
att vilkoren för rätt till begagnandet af dylikt nederlag äfvensom kontrollen deröfver måtte bero af Eders Kongl. Maj:ts särskilda pröfning.
Hvad komitén sålunda föreslagit synes grundadt på goda skäl. Att de närmare bestämmelserna om dylika nederlags inrättande och öfvervakande och om kontrollen vid bränvinstransporterna från ett till annat nederlag bero ensamt af Eders Kongl. Maj:ts pröfning, har sin motsvarighet i hvad som eger rum för de med dessa nederlag jemförliga tullnederlagen. Tillverkningslagen innehåller väl i åtskilliga fall en mängd ordningsföreskrifter af fullkomligt administrativ natur, men att belasta denna lag med alla de stadganden, som för nederlagsrörelsens utvidgande erfordras, kan så mycket mindre vara lämpligt, som åtminstone till en början, innan någon erfarenhet på detta område vunnits, det lärer böra ankomma på särskild nådig pröfning i hvarje fall, huruvida och under hvilka vilkor från bränneri fristående nederlag får anordnas. Jag vågar emellertid hemställa, ätt stadgandet i denna lag måtte blifva så formuleradt, att deraf tydligen framgår, att på Eders Kongl. Maj:ts särskilda pröfning för hvarje fall må bero icke blott vil horen för och kontrollen öfver detta slag af nederlag, utan äfven bestämmandet af den nederlagsafgift, som för å dem inlagdt bränvin skall erläggas. Det är nemligen påtagligt att, då dessa nederlag ofta torde komma att innehålla ganska stora qvantiteter bränvin, nederlagsafgiften bör kunna sättas betydligt lägre än vid de spridda brännerinederlagen och äfven stundom lämpas efter lokala och tillfälliga förhållanden.
Med dylika större nederlag bör en väsentlig fördel för utförseln af svensk sprit kunna vinnas. Denna utförsel tillgår nemligen för närvarande i allmänhet sålunda att, sedan skatten blifvit erlagd för det så kallade råbränvinet, detta från brännerinederlagen föres till större reningsverk för åstadkommande af fin sprit, hvilken derefter expo rteras, och först sedan den sålunda utförda varan blifvit lossad i ut^ andet eger exportören att utfå restitution af skatten för hvad sålunda blifvit utfördt. Exportören nödgas således i statens kassor nedlägga hela skattebeloppet, för att efter veckor eller månader återlyfta samma belopp, och gör härigenom en ränteuppoffring, som ej är att förbise, då skatten uppgår till 2 å 3 gånger varans eget värde. Det nedsatta skattebeloppet är ändamålslöst draget ur den allmänna rörelsen, och statskassan får emottaga betydliga penningesummor för att efter en kortare eller längre, men i allmänhet oberäknelig tid återbära större eller mindre, men lika oberäkneliga andelar deraf. Tillvägagåendet medför alltså olägenheter i alla riktningar utan något motsvarande gagn, och dessa olägenheter synas mig kunna undanrödjas genom att
29 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2G.
medgifva, att bränvin må kunna, utan tillverkningsskattens erläggande, från nederlag utföras med iakttagande af fullkomligt enahanda kontrollbestämmelser som de, hvilka gälla för reexport från tullnederlag af tullpligtiga varor. Dessa vilkor förutsätta likväl att nederlaget är beläget i stapelstad vid saltsjön. Ett stadgande i detta syfte är ock infördt såsom mom. 3 i § 12 af författningsförslaget.
Allt sedan införandet af 1855 års bränvinslagstiftning har bränvinet i mån af tillverkningens fortgång vid brännerierna uppmätts och profvats af derstädes utaf vederbörande länsstyrelser förordnade kontrollörer. Till ytterligare kontroll är af kommunalstyrelsen vid hvarje bränneri tillsatt ett vittne, en inom orten boende trovärdig och skrifkunnig person, som skall vara närvarande vid uppmätnings- och profningsförrättningarna. Det har emellertid länge varit ett önskningsmål att, förnämligast till åstadkommande af en tillförlitligare kontroll och äfven, ehuru i andra rummet, till minskning af kostnaderna, någon mekanisk apparat blefve konstruerad, förmedelst hvilken uppmätningen och profningen kunde verkställas utan omedelbar åtgärd från kontrolltjenstemännens sida. Bland åtskilliga sådana apparater hafva de af Gebruder Siemens i Berlin redan för längre tid sedan konstruerade och derefter ytterligare fullkomnade ådragit sig den största uppmärksamheten. Noggrant undersökta och väl vitsordade af bland andra den preussiska Normal-Eichungs-Kommissionen, hafva de blifvit allmänt införda vid brännerierna i Ryssland, d'er de under mer än sex år lemnat tillfredsställande resultat. Efter derom af komitén gjord framställning uppdrog ock Eders Kongl. Maj:t åt justeringsdirektören L. A. Forssman att afresa till sistnämnda land, för att der inhemta noggrann och fullständig kännedom ej mindre om de anordningar och detaljbestämmelser, som äro förenade med användandet af berörde kontrollapparat, än äfven om resultaten af densammas användning. Komitén, som erhållit del af Forssmans öfver resan afgifna berättelse, har derefter, kraftigt betonande önskvärdheten af kontrollapparaters införande vid de svenska brännerierna, föreslagit de bestämmelser, som för sådant ändamål borde intagas i tillverkningslagen, äfvensom öfriga erforderliga åtgärder.
Komitén har derjemte på anförda skäl föreslagit att apparaterna skola anskaffas på statsverkets bekostnad, men genom tillverkarens försorg enligt meddelade noggranna föreskrifter anbringas i brännerierna. Sedan apparaterna blifvit allmänt införda och deras utslag lagda till grund för skattebeloppens bestämmande, skola, enligt förslaget, brännerierna fördelas i mindre distrikt, som st-ällas under tillsyn af en kontrollör. Vidare bör enligt komiténs åsigt den, tillverkare för
30 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
närvarande åliggande skyldigheten att utan ersättning lemna kontrollör bostad och kost upphöra och således kontrollörerne ej i allmänhet blifva boende på sjelfva bränneriställena.
Då det enligt nu gällande tillverkningslag åligger brämvinstillverkarne att på egen bekostnad anskaffa och underhålla de särskilda instrument för bestämmande af det tillverkade bränvinets myckenhet, om hvilka Eders Kongl. Maj:t kan finna för godt förordna, har komitén — som i stället vill på statsverket öfverflytta kostnaden för dessa instruments eller kontrollapparaters anskaffande, — för att emellertid bereda statsverket ersättning såväl derför som för de kostnader, hvilka uppkomma derigenom att tillverkarne befrias från åliggandet att lemna kontrollörerna bostad och kost, m. m., föreslagit, att de tre procent af tillverkningen, som enligt nu gällande lag äro fria från beskattning, skola nedsättas till två, hvarigenom staten sålunda skulle beredas en tillökning i inkomst, motsvarande en procent af hela tillverkningsskatten.
I och med kontrollapparaternas införande vid brännerierna anser komitén ock att de derstädes anstälde brännerivittnena utan olägenhet kunna indragas, hvarigenom äfvensom genom minskning i kontrollörernes antal, enligt af komitén uppgjord beräkning, en jemförelsevis ej ringa besparing i den nu utgående kostnaden bör uppkomma.
Då jag delar komiténs åsigt om angelägenheten af kontrollapparaters införande vid brännerierna och ej har något att i hufvudsak erinra mot de föreskrifter, komitén för åvägabringande af ett dylikt kontrollsystem föreslagit, får jag i underdånighet hemställa, att denna vigtiga del af komiténs förslag måtte vinna Eders Kongl. Maj:ts bifall.
Det torde i sammanhang härmed tillåtas mig erinra, att två svenske uppfinnare anmält af dem inventerade apparater såsom lämpliga att användas vid kontrollen i brännerierna öfver tillverkningens mängd och styrka; och enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande hafva sakkunnige män, justeringsdirektören Forssman och lektorn vid Chalmerska slöjdskolan i Göteborg C. R. Ekstrand anstält omfattande och noggranna undersökningar rörande dessa apparaters användbarhet. Resultatet af dessa undersökningar har emellertid blifvit ett bestämdt uttalande af bemälde sakkunnige män om apparaternas otillfredsställande beskaffenhet för det ifrågavarande ändamålet. Det gifves sålunda för närvarande icke någon anledning att, i händelse mekaniska kontrollapparater skola här införas, frångå komiténs hemställan, att de af Gebriider Siemens i Berlin konstruerade dylika apparater må för ändamålet anskaffas.
För de förändringar i nu gällande tillverkningslag, hvilka komitén
31 Kongl. Ivlaj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
i öfrigt föreslagit, för så vidt dessa ändringar i författningsförslaget upptagits, torde jag få hänvisa till de af komiterade anförda skäl; hvarjemte, der ändringar i komitéförslaget af mig ifrågasättas, jag torde böra derför nu särskildt redogöra.
I § 1 mom. 1 synes mig lämpligast att utesluta bestämmelserna angående bolags bildande för bränvinstillverkning. Deremot torde i ett särskildt mom. böra föreskrifvas att om aktiebolag vill utöfva dylik tillverkning, skall bolagets styrelse utgöras af personer, som äro behöriga att idka sådan handtering. Det är nemligen denna styrelse, som bör bära ansvaret för tillverkningens lagenliga bedrifvande. Hvad aktieegarne i öfrigt beträffar, lärer det väl svårligen låta sig göra att genom lag hindra det bland dem kunna förekomma personer, som ej äro behörige att sjelfve tillverka bränvin.
Då uttrycket uallmänna boställen1,1 möjligen kan misstydas, har detsamma blifvit utbytt mot en fullständigare definition på hvad dermed lärer böra i detta fall rätteligen afses, likasom förbudet mot bränvinstillverkning å bostadsboställen med allt skäl torde böra vara ovilkorligt.
§ 5 är lämpad efter den förut föreslagna lydelsen af § 1.
Då jag på anförda skäl ansett mig icke böra tillstyrka komiténs förslag om allmän rätt till bränvinstillverknings utöfvande under hela året, så har jag deremot ur nu gällande författning bibehållit stadgandet om bränvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning under tiden från den 1 maj till den 1 oktober, i följd hvaraf några redaktionsändringar måst ske på vissa andra ställen äfvensom i § 33 införts ett särskildt mom., innehållande dermed sammanhängande ansvarsbestämmelse.
Komitén har i § 26 af sitt förslag bibehållit det nu gällande stadgandet derom att, vid uppkommen tvist emellan bränvinstillverkare och kontrollör om bränvinets alkoholhalf, den som tappar tvisten skall godtgöra den af undersökningen uppkommande kostnad samt ersätta vederparten hans utgifter och besvär. Jag föreställer mig likväl såsom mindre lämpligt, om man verkligen vill framkalla och underhålla önskvärd noggrannhet vid kontrollen, att kontrollören alltför lätt utsättes för förluster af detta slag, helst dessa kunna i vissa fall uppkomma genom någon ringa felaktighet hos profvaren eller någon ovarsamhet med det insända profvet. I öfverensstämmelse med denna min uppfattning är § 26 af författningsförslaget ändrad.
I nu gällande tillverkningslag, likasom i komiténs förslag saknas särskild ansvarsbestämmelse för egare af på nederlag liggande bränvin, som beträdes med att från nederlaget olofligen bortsmyga bränvin,
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Om ock strafflagen innehåller ansvar för det fall att kronans lås eller insegel blifvit obehörigen brutet, äro dess bestämmelser dock icke tillfyllestgörande för alla de fall af försnillning, hvilka i detta fall kunna ifrågakomma, och bär lika väl som med afseende å tullnederlagen lärer fordras skyddet af särskilda ansvarsbestämmelser. Detta blir ännu angelägnare i händelse hvad ofvan föreslagits angående nederlagsrättens utsträckning äfven till andra nederlag än de vid sjelfva bränneriställena vinner bifall. Mod anledning deraf bar jag till § 30 fogat tre särskilda inom., väsentligen likartade med motsvarande bestämmelser i gällande tullstadga angående nederlag af utländska tullpligtiga varor.
Då komiténs förslag att i § 36 utbyta ordet gåfva mot muta framkallat anmärkning i högste domstolen, torde det vara lämpligast att bibehålla detta stadgande i samma form det för närvarande eger. Det kan visserligen erinras, att gifvandet eller erbjudandet af gåfva till embetsman ej är i allmänhet med ansvar belagdt samt att ansvar enligt nu gällande tillverkningslag lärer kunna drabba kontrollör eller tillsyningsman för mottagande af gåfva äfven i fall, der sådant efter allmän lag möjligen icke kan ifrågakomma, men att, der den grundsats, gällande tillverkningslag innehåller, redan finnes i lagstiftningen uttalad, frångå densamma, kan jag för min del icke tillstyrka.
I § 41 hafva komiterade ur gällande författning bibehållit stadgandet om fördelning af böter jemte värdet af bränneriredskap och annan egendom, som anses förbruten mellan åklagaren och den stads eller sockens fattigkassa, hvari förbrytelsen är begången. Då det inträffat att kommun, som egt att uppbära bötesandelar, efterskänkt desamma, hvarigenom den brottslige sålunda åtminstone delvis undandragits det straff, han bordt lida, hemställer jag att nämnde andel af böterna i stället måtte tillfalla staten.
I § 49 har en redaktionsförändring egt rum för att mera uttryckligt betona, att det bränvin, som ligger på nederlag vid författningens trädande i kraft, ej får belastas med högre afgift än enligt nu gällande bestämmelser för fortsatt qvarliggande på nederlaget till den 1 derpå följande oktober. Att, om bränneriet under tiden sättes i gång, tillsynen öfver nederlaget öfvertages af kontrollör, är en ordningsföreskrift, som ej torde behöfva i detta öfvergångsstadgande särskildt upprepas, hvarför det af komitén derom föreslagna stadgande blifvit ur förslaget uteslutet.
I afseende å den föreslagna författningens trädande i kraft, får jag slutligen och i öfverensstämmelse med komiténs förslag hemställa, att detta måtte ske från början af år 1883. Skulle vid ett eller annat
33 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
bränneri kontrollapparater till denna tid ej hafva kunnat uppsättas, så får uppmätningen af det derstädes tillverkade bränvinet verkställas på sätt i § 23 mom. 3 af författningsförslaget finnes föreskrifvet. Skall emellertid en så skyndsam tillämpning af författningen kunna ega rum, torde blifva nödigt att tillverkarne genom särskild kungörelse ålägges att redan under innevarande år, i den mån apparater hinna anskaffas, låta i brännerierna uppsätta desamma.
Sedan ett författningsförslag blifvit af mig uppgjordt. med iakttagande af de erinringar vid och tillägg till komiténs betänkande, för hvilka jag nu redogjort, tillåter jag mig i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen, att antaga berörda förslag till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin.
Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt, deruti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo: Axel Äclelgren.
Bih. till Riksd. Prof. 1882.
1 Sami. 1 Afd. 17 Haft.
34 Köngl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kongl. Maj:ts högste domstol, tisdagen den 7 december 1880.
Andra rummet.
Närv avande.
Justitieråden: Friherre Leuhusen,
Wretman,
Naumann,
Huss,
SvEDELIUS,
Östergren,
Glimstedt.
Tillförordnade revisionssekreteraren och byråchefen hofrättsassessoren friherre Staél von Holstein föredrog i underdånighet:
utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 nästlidne november, hvaraf inhemtades, att Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning nämnda dag af dels komiténs för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning den 20 december 1878 aflåtna underdåniga skrifvelse med betänkande angående försäljning af bränvin jemte förslag till författning i ärendet, dels ock bemälda komités den 20 december 1878 och den 2 februari innevarande år aflåtna underdåniga skrifvelser med betänkande angående tillverkning af .bränvin samt införande af kontrollapparater vid de svenska brännerierna äfvensom derpå grundadt, den 23 januari innevarande år afgifvet förslag till förordning angående tillverkning af bränvin, anbefalt högste domstolen att afgifva underdånigt yttrande öfver de uti ifrågavarande författningsförslag förekommande nya eller förändrade bestämmelser af kriminalrättslig natur.
35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Härefter föredrogos de remitterade förslagen, hvilka, för så vidt de utgjorde föremål för högste domstolens granskning, funnos gifva anledning till följande anmärkningar:
Vid 35 § af förslaget till förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin, ansågo sig högste domstolens fleste ledamöter böra erinra, hurusom strafflagen icke stadgade ansvar för gifvande eller erbjudande af muta, men deremot i 25 .kap. 5 och 22 §§ innehölle bestämmelser, som voro tillämpliga på det fall, att kontrollör eller tillsyningsman mottoge muta af tillverkaren, och då det hvarken syntes vara skäligt att i förenämnda hänseende för bränvin stillverkare i hans förhållande till kontrollör och tillsyningsman stadga en straffpåföljd, som icke ansetts erforderlig med afseende på andra yrkesidkare under liknande förhållanden, eller vore lämpligt att för kontrollör eller tillsyningsman stadga annat straff, än som enligt strafflagen drabbade andra personer i liknande offentlig ställning då de förbröte sig med att mottaga muta, hemstälde desse ledamöter, att ifrågavarande paragraf måtte utgå.
Justitierådet Naumann lemnade nämnde paragraf utan anmärkning, så mycket hellre som äfven enligt allmänna strafflagen den, som erbjuder tjensteman muta, kan komma att efter omständigheterna ådraga sig ansvar enligt 3 kap. 1 § i samma lag.
Vid 38 § hemstälde justitierådet Naumann, huruvida det vore lämpligt att i en ekonomisk förordning stadga ett kroppsligt affliktift straff, nämligen fängelse vid vatten och bröd, såsom förvandlingspåföljd om tillgång saknas till böters gäldande, enär detta straff längesedan blifvit afskaffadt i de flesta kulturländer och äfven hos oss Riksdagen gjort framställning om det sammas uteslutande ur brottmålslagstiftningen; tilläggande justitierådet den anmärkning, att i flera af våra äldre ekonomiska författningar enkelt fängelse var stadgadt som förvandlingsstraff.
Vid förslaget till förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, anmärkte högste domstolen — — — — — — — — -— — — — — — —
Ex protocollo: E. Adlerstråhle.