angående de Kongl. teatrarne

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

1 N:o 40.

Ank. till Rikscl. Kansli den 19 April 1882, kl. 1 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående de Kongl. teatrarne; gifven Stockholms Slott den 31 Mars 1882.

Genom beslut den 27 April 1881 förklarade Kongl. Maj:t, att de Kongl. teatrarne, hvilka dittills tillhört Kongl. Maj:ts hofförvaltning, skulle efter det då löpande spelårets slut eller från och med den 1 Juli 1881 tills vidare lyda under Finansdepartementet.

Enligt hvad bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för förstnämnda dag utmärker, förutsätter omförmälda beslut att frågan om det definitiva ordnandet för framtiden af teatrarnes angelägenheter skall underställas Riksdagens pröfning; men då Kongl. Maj:t af skäl, som finnas anförda i hosföljande utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag, finner hinder för närvarande möta för afgifvande af förslag i berörda hänseende, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af sistnämnda protokoll, härmed äska Riksdagens medgifvande dertill, att de Kongl. teatrarnes verksamhet må, jemväl efter utgången af det den 30 nästkommande Juni tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kan komma att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som hittills, med rätt för Kongh Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunna komma att ej lemna tillgång.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Tliemptander.

Bih. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 25 Häft.

2 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 40.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 27 April 1881.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och Themptander.

Departementschefen Statsrådet Themptander föredrog i underdånighet följande ärenden, nemligen:

4:o.

Slutligen anmälde föredragande Departementschefen dels Riksdagens underdåniga skrifvelse i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående åtskilliga de Kongl. teatrarne rörande ärenden, af hvilken skrifvelse inhemtades, att Riksdagen icke bifallit berörda proposition,

dels ock Riksmarkalksembetets underdåniga memorial den 21 innevarande månad, deri embetet i anledning af den utgång, frågan

3 Xongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

om ordnandet af de Kongl. teatrarnes angelägenheter vid Riksdagen erhållit, hemstält, att staten efter förloppet af innevarande speltermin eller vid instundande Juni månads slut matte öfvertaga det direkta bestyret med ordnandet och öfverinseendet öfver de Kongl. teatrarne.

Hans Maj:t Konungen behagade härefter i nåder yttra:

“Då innevarande Riksdag icke godkänt den af Mig till Riksdagen aflåtna nådiga proposition angående uppgörelse af de Kongl. teatrarnes gäld och sättet för uppehållandet af Kongl. Stora teaterns verksamhet och då Jag, som efter denna utgång ensam drabbas af ansvaret för den betydliga skuld, hvilken de Kongl. teatrarne under en följd af år sig åsamkat, icke är sinnad att framgent vidkännas andra uppoffringar för de Kongl. teatrarne, än utgifvande^ af de årliga bidrag, som från Min hofförvaltning hittills utgått, och då vid sådant förhållande de Kongl. teatrarne icke kunna bibehållas vid sin nuvarande ställning såsom lydande under Min hofförvaltning, förklarar Jag härmed:

att, sedan Jag genom Min hofförvaltning godtgjort samtliga de skulder, hvari de Kongl. teatrarne vid utgången af detta spelår den 30 nästkommande Juni häfta, de Kongl. teatrarne efter nämnda tid, icke vidare komma att lyda under Min hofförvaltning, utan teatrarnes angelägenheter af Mig handläggas liksom öfriga allmänna regeringsärenden efter föredragning i statsrådet;

samt att Jag emellertid förbinder Mig att, så länge de Kongl. teatrarnes verksamhet fortsättes och statsverket dertill bidrager med nu utgående årsanslag af 60,000 kronor, till de Kongl. teatrarne för framgent begagnande af de platser å desamma, hvilka nu för Min räkning disponeras, utgifva årligen 67,385 kronor, hvilken summa, hvaraf 60,000 kronor äro afsedda för Stora teatern och 7,385 kronor för Dramatiska teatern, minskas med motsvarande belopp, i händelse endera af teatrarne upphör med sin verksamhet; och uppställer Jag för detta mitt bidrag ytterligare det vilkor, att de förbindelser, hvilka den hittills varande teaterstyrelsen iklädt sig i fråga om

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

lifstidsengagement för fyra af de nu vid de Kongl. teatrarne anstälde artister, må af statsverket fullgöras så länge den Kongl. teaterns verksamhet fortfar, hvaremot Jag åtager Mig att sedermera ansvara för uppfyllandet af berörda förbindelser.“

Föredragande Departementschefen anförde härefter:

“Eders Kongl. Maj:ts nu afgifna nådiga förklarande, hvarigenom vården af de Kong], teatrarnes angelägenheter från och med detta spelårs utgång öfverflyttas på regeringen, ålägger mig att yttra mig om de åtgärder, hvilka från regeringens sida är att vidtaga i följd af denna de Kongl. teatrarnes förändrade ställning. Frågan om ett definitivt ordnande af dessa angelägenheter äro naturligtvis af beskaffenhet, att den endast genom Riksdagens medverkan kan lösas, men då Eders Kong], Maj:t förklarat, att de Kongl. teatrarne skola redan från den 1 nästkommande Juli upphöra att lyda under Eders Kongl. Majds hofförvaltning, och då på den punkt, hvartill Riksdagens arbeten numera fortskridit, någon framställning i ämnet till innevarande Riksdag icke. lämpligen torde böra ega rum, kan således Riksdagens beslut i ämnet icke inhemtas innan nyssnämnda förändring inträder. I fråga om. hvad regeringen under sådana förhållanden har att i saken vidtaga erbjuda sig två alternativ, det ena,, att med denna speltermins utgång inställa. all verksamhet vid de Kongl. teatrarne, intilldess Riksdagen hunnit i saken besluta, och det andra, att i afvaktan på nämnda beslut för den närmaste framtiden interimistiskt ordna förhållandena, så att de Kongl. teatrarnes verksamhet kan fortgå efter hufvudsakligen samma plan som hittills. Väl eger det förra alternativet det företrädet att det befriar regeringen från ansvaret att utan Riksdagens hörande låta en så omfattande förvaltning som den ifrågavarande handhafvas omedelbart för statsverkets räkning, men deremot gifves det andra synpunkter, ur hvilka det efter mitt förmenande ingalunda är tillrådligt att afbryta de Kongl. teatrarnes verksamhet. Först och främst har från Riksdagens sida icke förekommit något som helst uttalande, som skulle låta antaga, att Riksdagen icke erkänner betydelsen af en nationalteaters fortfarande bestånd, och detta gör det efter min tanke till en pligt för regeringen att nu icke vidtaga en åtgärd, som skulle afbryta de Kongl. teatrarnes verksamhet. Det får härvid icke förbises, att verkningarne af en dylik åtgärd sträcka sig vida längre än att ett återupptagande af de Kongl. teatrarnes verksamhet sedermera skulle kunna under den närmaste framtiden ske utan att röna högst känbara olägenheter af ett dylikt afbrott; ja, jag vågar till och med påstå att, derest

5 Kongl Majt:s Nåd. Proposition N:o 40.

de Kongl. teatrarnes verksamhet nu upphör, detta långt ifrån att kunna anses endast såsom en interimistisk anordning, tvärtom skulle utgöra ett ganska allvarsamt ingrepp i nästa Riksdags handlingsfrihet, såsom allt för mycket försvårande tillfället att återupptaga deras verksamhet. Det torde icke heller böra lemnas utan afseende, att genom de Kongl. teatrarnes stängande under nästa spelår en talrik personal helt oväntadt skulle finna sig beröfvad sin verksamhet och derpå beroende utkomst, — och detta, innan frågan om de Kongl. teatrarnes framtida öde ännu vore afgjord.

Då jag således finner mig böra i underdånighet tillstyrka, att de Kongl. teatrarnes verksamhet i afvaktan på nästa Riksdags beslut under det kommande spelåret uppehälles, hvarvid naturligtvis en så långt omständigheterna medgifva sträckt sparsamhet i förvaltningen bör vara teaterstyrelsens ögonmärke, anser jag mig emellertid böra uttala min uppfattning derom, att den ställning, de Kongl. teatrarne derigenom komma att intaga, och den befattning med desamma, regeringen kommer att utöfva, synes mig kunna endast såsom en interimistisk anordning försvaras. Det lärer nemligen svårligen förena sig med de hos oss eljest tillämpade förvaltningsformer att låta en teaterförvaltning handhafvas omedelbart af staten, i likhet med hvad som eger rum med öfriga statsinstitutioner, utan torde det förslag Eders Kongl. Maj:t till denna Riksdag afgaf om öfverlåtande på entreprenad af den Kongl. teatern numera med än större skäl böra komma under förnyadt öfvervägande; och är det endast derföre att en dylik anordning icke låter tillämpa sig, innan Riksdagen dertill samtyckt, och således icke kan vidtagas före det nu förestående spelåret, som jag under antagande, att Eders Kongl. Maj:t i sakens närvarande interimistiska skick icke anser skäl förekomma att låta något annat departement än Finansdepartementet hafva befattning med de Kongl. teatrarnes angelägenheter, finner mig böra i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder förklara:

att de Kongl. teatrarne tills vidare skola lyda under Finansdepartementet, hvars chef har att inför Eders Kongl. Maj:t föredraga de ärenden, som röra teatrarne;

att deras verksamhet skall under det med den 1 nästkommande Juli inträdande spelåret fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som hittills, dock med iakttagande af all den sparsamhet i förvaltningen, som af omständigheterna medgifves;

att Öfverintendenten m. m. Henric Westin i nåder förordnas att under nämnda spelår vara direktör för de Kongl. teatrarne med åt-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

njutande under tiden af de löneförmåner, som hittills varit förste direktören vid Eders Kongl. Majrts hofkapell och teatrar anslagna;

samt att t. f. direktören för de Kongl. teatrarne må så snart ske kan till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdåniga förslag dels till reglemente och öfriga bestämmelser, som för teatrarnes förvaltning under nästa spelår erfordras, dels ock till utgiftsstat för samma år.“

Till denna, af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo Axel Adelgren.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 40.

7 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liåliet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 31 Mars 1882.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Taube,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert och Themptander.

Departementschefen Statsrådet Themptander anmälde härefter Direktionens öfver de Kongl. teatrarne den 2 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti Styrelsen — till följd af nådig befallning att yttra sig i fråga om beloppet af det årliga bidrag af allmänna medel eller eljest, som utöfver teatrarnes inkomster af recettmedel och hyror samt ändra inkomster af mera tillfällig natur, skulle erfordras för fortsättande af nämnde teatrars verksamhet efter innevarande spelårs slut — sådant yttrande afgifvit.

Efter redogörelse för detta yttrandes innehåll, anförde föredragande departementschefen i underdånighet:

“Då Eders Kongl. Maj:t den 27 April nästlidna år afgaf det nådiga förklarande, att de Kongl. teatrarne efter utgången af det då löpande och med den 30 påföljande Juni tilländagående spelåret skulle

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

upphöra att lyda under Eders Kongl. Maj:ts hofförvaltning, tillät jag mig i sammanhang med underdånig, af Eders Kongl. Maj:t bifallen hemställan om fortsättande af de Kongl. teatrarnes verksamhet under det nu pågående spelåret, erinra, att frågan om ett definitivt ordnande för framtiden af teatrarnes angelägenheter voro af beskaffenhet, att den endast genom Riksdagens medverkan kunde lösas. Det kan derföre synas, som skulle tiden nu vara inne att till Riksdagen aflåta ett förslag i sådant hänseende. Bestämda hinder derför hafva emellertid inträdt, för hvilka det torde tillåtas mig att närmare redogöra. Ett dylikt förslag, vare sig det skulle gå i samma rigtning, som Eders Kongl. Maj:ts framställning till sistlidne Riksdag och således afse en öfverlåtelse till enskild person eller bolag under visst antal år af de Kongl. teatrarnes egendom eller åsyfta ett fortsatt bedrifvande för statens räkning af de Kongl. teatrarnes verksamhet, måste, för att lemna erforderliga materialier för frågans bedömande, åtföljas af en, såvidt möjligt, fullständig utredning rörande beloppet af de tillskott, som utöfver teatrarnes egna tillgångar kunna erfordras för uppehållande af teatrarnes verksamhet. Det är naturligtvis endast på erfarenhetens väg en sådan utredning kan åvägabringas, och den behöfliga erfarenheten måste förvärfvas under en tid, som medgifver teatrarne att arbeta under förhållanden, som kunna i sådant afseende anses normala. Under den korta tid, teatrarne hittills skötts för statsverkets räkning, har emellertid, såsom kändt är, ett störande afbrott i deras verksamhet inträffat genom den vådeld, som den 10 Oktober sistlidna år utbröt inom operahuset och skadade såväl sjelfva byggnaden som en stor del af teatermaterielen, på samma gång derigenom vållades, att Stora teaterns verksamhet måste inställas under mera än två veckors tid.

Nu har visserligen teaterdirektionen i det föredragna utlåtandet yttrat, bland annat, följande: “utgående från det antagande att Eders Kongl. Maj:ts afsigt är, att de Kongl. teatrarne för framtiden skola förblifva, hvad de hittills varit, konstanstalter, afsedda att verka för högre och värdigare mål än de inrättningar af samma slag, som lemnas till pris åt den enskilda företagsamheten och underkastas en för deras ekonomiska bestånd oundviklig konkurrens, anser sig Direktionen, med fästadt afseende bland annat jemväl derpå, att utländska författares arfvoden hädanefter komma att uppgå till högre belopp än hittills, och att teatrarnes mycket medtagna kostym- och dekorationsförråd tarfva tillökning och förbättring, böra såsom ett önskningsmål framhålla, att till de Kungl. teatrarnes fortsatta drift måtte beredas ett ökadt anslag af 40,000 kronor utöfver det, som nu uppbäres, eller åtminstone större delen af denna summa.“

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

Att emellertid för närvarande och innan den nuvarande teaterdirektionen ens haft att rådfråga ett spelårs erfarenhet, vunnen under normala förhållanden, hygga en definitiv beräkning öfver de Kongl. teatrarnes anslagsbehof på ett dylikt förklarande, kan jag för min del icke finna tillrådligt, och teaterverksamheten med dess af direktionen i dess omförmälda utlåtande starkt betonade vexlande och på förhand svårberäkneliga förhållanden synes mig för öfrigt vara af den beskaffenhet, att, derest de Kongl. teatrarne, såsom Direktionen i sitt utlåtande förutsätter, skulle komma att förvaltas för statsverkets räkning, ansvaret för en sådan förvaltning efter mitt förmenande svårligen låter förena sig med ett fixt anslag, såvida icke detsamma tillmätes temligen rundligt. Såsom jag redan antydt gifves det emellertid ett annat sätt för teaterverksamhetens uppehållande än genom dess omedelbara bedrifvande för statens räkning, men innan Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen mellan dessa alternativ göra ett val, lärer frågan tarfva utredning ur båda synpunkterna, och det är derföre som icke heller ett förslag i samma rigtning som det vid sistlidne riksdag afgifna synes mig för närvarande lämpligen böra göras till föremål för slutlig behandling.

Till det hinder för denna frågas definitiva lösning i närvarande stund, jag sålunda anfört, kommer ett annat icke mindre vigtigt, som rör beskaffenheten af de byggnader, som nu äro för de Kongl. teatrarne upplåtna. Den senaste tidens eldsolyckor i teaterbyggnader så inom som utom landet, hafva ånyo rigtat uppmärksamheten på angelägenheten af teaterlokalers anordnande på ett så långt möjligt mot eldsvådor och dermed förbundna otyckshändelser betryggande sätt. En af öfverståthållareembetet tillsatt komité för utarbetande af förslag rörande åtgärder mot eldfara vid representationer å hufvudstadens teatrar, har jemväl yttrat sig rörande de båda Kongl. teatrarne och vid sidan af en mängd mera lätt utförbara och icke så synnerligen kostsamma säkerhetsåtgärder och försigtighetsmått föreslagit omfattande och med högst betydliga kostnader förenade anordningar rörande byggnadernas inredning. Så har ifrågasatts, att å båda teatrarne skulle anbringas jernridå mellan scenen och salongen, hvilket påkallar uppdragandet af en ny mur, hvari jernridån skulle fästas; att trappor och utgångar i Dramatiska teaterns hus skulle undergå väsentlig förändring; att i operahuset skulle byggas en ny trappa för att tjena till utgång från tredje och fjerde raderna; att gasledningssystemet i operahuset skulle erhålla en genomgripande förändring m. m. Beträffande • dessa förslag, af hvilka det som rör Stora teatern, först afgafs för Bih. till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 25 Iläft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

några dagar sedan, hafva hvarken teaterdirektionen eller öfverintendent.sembetet ännu hunnit yttra sig och det är således icke för mig möjligt att utlåta mig hvarken i hvad mån de föreslagna åtgärderna må anses oundgängligen behöfliga eller hvartill kostnaden för deras utförande ens närmelsevis kan uppgå, då förslagen ej äro åtföljda af några kostnadsberäkningar. Det torde emellertid med säkerhet kunna antagas, att icke obetydliga anslag i detta afseende erfordras, derest p>yggj^$jderna fortfarande skola för sitt nuvai ande ändamål användas. Då denna fråga emellertid icke är i det skick, att den nu kan af Eders Kongl. Maj:t pröfvas och underställas innevarande Riksdag, men jag antager, att det definitiva ordnandet af statens åtgöranden för teaterverksamheten icke bör ske utan i sammanhang med frågan om de anslag, som för teaterlokalernas förändring kunna påkallas samt huruvida’ båda de nuvarande lokalerna eller endast endera af dem bör för ändamålet bibehållas, möter äfven i nu anförda omständighet ett hinder för slutlig behandling vid denna riksdag af teatrarnes framtida ställning.

Under sådana förhållanden synes nng frågan om de Kongl. teatrarne för närvarande befinna sig på den ståndpunkt, att ett foitsatt interimistiskt uppehållande af deras verksamhet efter hufvudsakligen enahanda plan, som hittills torde för den närmaste framtiden vara den enda utväg, som kan ifrågakomma, och är det blott deiföie att omständigheterna synas mig föranleda en dylik provisorisk anordning, som jag anser det kunna tillkomma chefen för Eders Kongl. Maj:ts finansdepartement att i första hand yttra sig i ärendet. . _

I hvilken utsträckning de Kongl. teatrarneö provisoriska uppehållande kräfver ökade bidrag från statsverket utöfver det på ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor, låter sig icke af skäl, jag redan antydt, nu med säkerhet bestämma.' I statsrådsprotokollet för den 9 nästlidne Januari i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel tillät jag mig, med tanken just på svårigheterna för denna frågas definitiva afgörande vid denna riksdag, yttra, att någon förhöjning i det för teatrarne på ordinarie stat anvisade anslag icke syntes mig böra för år 1883 ifrågasättas; och ostridigt torde vara, att en rubbning af den ordinarie staten icke kan vara lämplig för en helt och hållet interimistisk anordning. Naturligare är då, att i afvaktan på teaterfrågans slutliga lösning de för teatrarna utöfver det ordinarie anslaget till äfventyrs erforderliga medel få, såsom eger rum med andra på förhand icke beräkneliga tillfälliga utgifter, efter regeringens bepröfvande förskjutas af hos Statskontoret tillgängliga medel samt hos Riksdagen anmälas till ersättande. En sådan anordning kan na-

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 40.

turligtvis endast såsom en öfvergångsform försvaras, men såsom sådan torde den ega sitt fulla berättigande och, såvidt jag kan se, vara den enda möjliga, derest teatrarnes verksamhet icke skall i afbidan på frågans slutliga öde helt och hållet inställas.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört, får jag underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande dertill, att de Kongl. teatrarnes verksamhet må, jemväl efter utgången af det den 30 nästkommande Juni tilländagående spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf, kan komma att inträda, fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som hittills, med rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det ordinarie statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunna komma att ej lemna tillgång.“

Sedan statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, behagade Hans Maj: t Konungen dertill lemna nådigt bifall; och skulle proposition i ämnet till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Axel Ädelgren.