med förslag till förordning angående bevillnmgsafgifter för särskilda för¬ måner och rättigheter

Kongl. Maj.is Nåd. Vrop. No 8.

1 M:o 8.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till förordning angående bevillnmgsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter; Gifven Stockholms slott den 8 Januari 1883.

Under åberopande af bifog-ade protokoll öfver finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen till antagande närlagda förslag till förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OBCÅR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sand. 1 Afd. 8 Käft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.

FÖRSLAG

till

förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner

och rättigheter.

A. Beyillningsafgift för rättighet till skogsfång och kolningsfriliet på

allinämiiiigar.

§ I-

För rättighet till skogsfång på kronans mot rekognition till bruk, hyttor eller grufvor upplåtna allmänningar erläggas tjugufem öre för hvarie stafrum ved eller deremot svarande aderton tunnor kol; och beräknas denna afgift efter det belopp ved eller kol, för hvillcet rekogmtionsafgiften enligt privilegier eller resolutioner utgår, antingen skogsfånget årligen begagnas eller icke.

§ 2.

För kolningsfriliet på härads- eller sockenallmänningar, när derför till häradet eller socknen icke erlägges betalning, svarande mot den, som för rekognitionsskogars eller kronoallmänningars begagnande, böi enligt Kongl. förordningen den 4 juni 1752 jemte bevillningen utgöras, skall afgiften så höjas, att beloppet blifver enahanda med hvad lör nyttjanderätt till kronoskogarne erlägges.

t

3 Kongl. Majds. Nåd. Trop. N:o 8.

B. Beyillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

§ 3.

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall, förutom bevillning af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af två kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts debitering, i början af hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Maj ds Befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift å nyssnämda sedelbelopp.

C. Beyillningsafgift af utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne

handlande och liandelsexpediter.

§ 4.

Utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande af handel samt med eller utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles från utlandet levereras, skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här qvarstanna, samt dervid erlägga femtio kronor för rättigheten att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; åliggande det honom att, derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis betala ytterligare tjugu kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad om sänder, men alltid för full månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta blanketter, som efter vederbörliga roqvisitioner, böra af Statskontoret Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillsändas, för att kronans uppbördsmän i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter, som skola lyda dels å femtio kronor, dels å tjugu kronor hvardera, böra innehålla erinran om behörigt iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik handel stadga.

4 Kongl. Maj.is Nåd. Prop. N:o 8.

Den utländing eller med utländing, enligt hvad här ofvan är sagd!, likstäldo svenske undersåte, som, utan att hafva den stadgade ' afgifton behörigen erlagt, beträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska varor, skall, jemte afgift ens erläggande, bota från och med etthundra till och med femhundra kronor. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna lika emellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit begången.

De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen att, under titel: uBevillning af utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediteru, såsom andra kronomcdel i behörig ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutom vid hvarje års slut bör uppgöras och till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas redovisning för de emottagna qvittensblanketterna, hvilka redovisningar, sedan desamma blifvit till rigtiglieten af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande styrkta, böra inom Januari månads slut det följande året till Statskontoret insändas, för att med ränteriredogörelserna jemföras och derefter aflemnas till Kammarrätten, för att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.

För de ifrån Statskontoret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afsända qvittensblanketterna, hvilka, intill dess desamma till uppbörd smännen utlemnas, skola i landtränteri förvaras, bör jemväl inom Januari månads utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.

Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift af utländing, som utbjuder eller försäljer utländska varor, gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.

It Bevilhihigsafgift af utliiiulmgar för konserter cell dramatiska eller andra föreställningar.

§ 5.

Utländsk man eller qvinna, som med vederbörligt tillstånd, mot inträdesafgift, för egen räkning gifver konsert eller annan musikalisk tillställning, uppförer skådespel, förevisar konstridning, lindansning, mekaniska eller andra konster, kosmoramor, panoramor och andra optiska konststycke]), vaxkabinetter, samlingar af djur och naturalier m. in., erlägger för hvarje särskild konsert eller hvarje dag, då skådespel eller annan föreställning gifves, i Stockholm och Göteborg tre kronor och å annan ort inom riket eu krona 50 öre; börande sådan konsertgifvare,

o

Kongl. Mcij:ts Nåd. Vrop. N:o 8.

teaterföreståndare, konstidkare eller före visare, innan tillståndet meddelas, styrka, antingen att den stadgade afgiften, för den tid eller det tillfälle tillståndet omfattar, blifvit till fullo betald, eller att godkänd säkerhet derför blifvit till vederbörande uppbördsman aflemnad; och skall, i senare händelsen, afgiften alltid vid hvarje månads slut för samma månad till fullo likvideras; åliggande det den betalningsskyldige att, vid det tillfälle sådan liqvid erlägges, till uppbördsman!!en jemväl öfverlemna bevis, i stad. från vederbörande fiskal och i köping eller på landet från länsmannen i orten, om antalet gifna konserter eller förevisningsdagar, h vilket bevis bör åtfölja uppbörd smannens redovisning öfver de influtna algi Hörna. Uppbördsmannens qvitto å erlagd betalning för senast inom riket gifna representationer bör dessutom ovilkorligen af hvar och en sådan utländing, då han i sagde ändamål till annan inrikes ort ankommer, företes innan nytt tillstånd honom meddelas.

Till kontroll derå, att ifrågavarande afgift blifvit i behörig ordning erlagd, skall det åligga, i stad fiskal och i köping eller på landet länsman eller den, som der innehar motsvarande befattning, att, efter hvarje, hälft års utgång, till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länet skriftligen uppgifva, huru många föreställningar af förenämnda beskaffenhet derstädes blifvit under tiden gifna, eller, om någon sådan ej förekommit, det likaledes anmäla; hvarjemte uppbördsmännen skola inom Januari månads utgång det, påföljande året till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända redovisning för de under förflutna året influtna avgifter af ifrågavarande beskaffenhet; börande dessa redovisningar och uppgifter åtfölja kronoräkenskaperna, då de till Kammarrätten insändas.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

§ 6-

De under litt A. och B. omförmälda bovillningsafgifter skola införas i särskilda .längder, hvilkas upprättande åligger på landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrigt hvad angående debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning af fast egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända till efterrättelse äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.

Formulär l:o).

♦

Debiterings] ängd rättigheter inom län för år 18 . .

öfver bevillningsafgifter för särskilda förmåner och (stad) socken af härad

Anm. För öfriga bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter uppgöras särskilda redovisningar efter hvarje års slut, hvadan och då dessa utgifter i allmänhet icke kunna på förhand uppdebiteras, desamma icke i denna längd upptagas.

Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.

7 Pormulär 2:oJ.

Sammandrag- af debiteringslängderna öfver bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter uti fögderi och län,

för år 18 . . .

8 Kongl. Maj.is Nåd. Trop. N:o 8.

Formulär 3:o)

Sammandrag öfver bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och. rättigheter uti län för år 18 . . .

KongT. Maj:ts Nåd. IJrop. N:o 8.

9 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den .8 Januari 1883.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander, anförde :

‘‘Vid behandling förut denna dag af skatteregleringskomiténs förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, har Eders Kongl. Maj:t behagat gilla den af komitén uttalade, al mig biträdda åsigt, att ur bevillningsförordningen borde utbrytas de särskilda afgifter, hvilka hittills upptagits under förordningens art. I1T. Jag. anhåller, att nu få underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning,

om och i hvad mån dessa afgifter kunna anses böra fortfarande bibehållas. “

. Sedan Departementschefen härefter föredragit skatteregleringskomiténs underdåniga utlåtande den 13 September 1882 i de delar, Sill. till Riksd. Prof. 1883. 1 Sami 1 Afd. 8 Häft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. No 8.

som berörde omförmälda afgifter, jemte deröfver af vederbörande afgifna underdåniga yttranden, fortfor Departementschefen:

“Lika med skatteregleringskomitén och på de skäl, komitén derför anfört, hemställer jag, att de bevillningsafgifter, som enligt Art. III af bevillningsförordningen utgått af frälsoegendomar, af lotshemman, af gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd samt för karaktersfullmakter måtte få upphöra. Jag bör härvid erinra, att den bland de nu nämnda bevillningarne, som, näst efter rusttjenst!^ villningen af frälseegendomar, varit såsom statsinkomst af någon betydelse, eller bevillningen för gåfva, testamente, fideikommiss och arf, kommer att inbegripas i den ökade stämpelafgift för bouppteckningar och gåfvobref, Eders Kongl. Maj:t beslutat föreslå Riksdagen.

Den under Art. III i bevillningsförordningen förekommande afgiften för spelkort har i det förslag till förordning angående stämpelafgift, som kommer att föreläggas Riksdagen, blifvit med stämpelafgiften sammanförd och bör således icke vidare såsom bevillningsafgift upptagas.

Af de ifrågavarande afgifterna återstå derefter de, som uppbäras: för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet å allmänningar, af utländingar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar, af bankbolag med sedelutgifningsrätt, samt af utländske eller andra här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter.

Med skatteregleringskomitén är jag ense derom, att af dessa de två förstnämnda böra fortfarande till oförändrade belopp utgå.

I den bevillning, som åligger de enskilda bankerna för deras sedelutgifningsrätt och hvilken enligt § 15 af gällande bevillningsstadga är för en hvar bank bestämd till 2 kronor för tusen af det högsta belopp i sedlar, banken under närmast föregående år haft på en gång i rörelsen utelöpande, har skatteregleringskomitén föreslagit en förhöjning med icke mindre än 150 procent eller från 2 till 5 kronor per mille. Den sålunda ifrågasatta förhöjningen är så betydande, att den, med hänsyn till sina antagliga verkningar, knappast kan betraktas enbart såsom en tillökning i skatt, utan tast hellre måste anses innebära en förändring af ganska väsentlig art i de vilkor, som hittills varit stadgade för sedelutgifningsrätten. Då en af Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité för närvarande är sysselsatt med revision af banklagstiftningen, och den nya banklag, som efter pröfning af komiténs förslag kan blifva af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen antagen, redan vid 1889 års början bör till alla delar kunna vinna tillämpning, derest Eders Kongl. Maj:t i afseende å de bankers oktroj er, som under den närmaste tiden gå till ända, kommer att på enahanda sätt som den 6 Oktober sistlidet år

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Prop. N:o 8.

skedde med Helsinglands enskilda bank, bevilja förlängd oktroj endast till utgången af år 1888, då de sista af de äldre oktrojerna utlöpa, finner jag det för min del mindre lämpligt att för den mellanliggande tiden vidtaga en mera genomgripande ändring i vilkoren för sedelutgifningsrätten, helst denna rätt för icke länge sedan genom den då verkstälda indragningen af femkronsedlarne undergått en afsevärd begränsning. Vid detta förhållande och då.det lärer höra närmare undersökas, om icke billigheten fordrar, att, i sammanhang med en höjning i bevillningen för sedelutgifningsrätten, grunden för afgiftens beräknande förändras derhän, att, i stället för det högsta i rörelsen utlemnade sedelbeloppet, medeltalet af de under året i rörelsen utelöpande sedlarne blir för afgiften bestämmande, anser jag mig böra hemställa, att, med bibehållande tills vidare oförändrad af den nu stadgade bevillningen för de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt, bankkomitén måtto erhålla nådig befallning att, i sammanhang med förslag till lagstiftning rörande de enskilda bankerna, taga under öfvervägande jemväl huruvida ökad bevillning å sedelutgifningsrätten bör ifrågakomma, derest de enskilda bankerna skulle anses böra vid denna rätt i större eller mindre utsträckning bibehållas.

1 fråga om bevillning af utländske eller andra här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter, innehåller § 16 af gällande bevillningsstadga, att utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals- och skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande af handel samt med eller utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska varor, att framdeles från utlandet levereras, skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar qvarstanna, samt dervid erlägga 100 kronor för rättigheten att under en tid af högst tre månader idka dylik handel; och åligger det honom, derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, att förskottsvis betala ytterligare 40 kronor i månaden, hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad om sänder, men alltid för full månad, inbetalas till kronans uppbördsman i stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller.

Under anförande att, ehuru för bedömande af den omfattning, i hvilken affärer af nyss angifven art inom riket bedrifvits, likasom i hvad mån sådana affärer uppgjorts med andra än köpmän, officiella uppgifter saknades, det dock torde vara visst, att den ifrågavarande formen för affärers inledande och afslutande, under senare tider vunnit betydande utveckling och numera ofta antoge proportioner, som ej

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Trop. N:o 8.

stode i rimligt förhållande till de i 16 § bevillningsförordningen stadgade skattesatserna, har skattereglerfngskomitén föreslagit, att med bibehållande i öfrigt af bär ofvan, anförda bestämmelser, bevillningen för utländske eller andra bär i riket icke mantalsskrifne handlande och bandelsexpediter måtte böjas till 200 kronor för första månaden och 80 kronor för hvarje följande månad af dylik persons vistelse inom riket.

I det, underdåniga yttrande Kommerskollegium afgifvit i ämnet, har detta embetsverk, som förklarat sig icke vara i tillfälle bedöma, huruvida det antagande, hvarpå skatteregleringskomitén stödt sitt förslag, kunde anses ega grund eller icke, i öfrigt anmärkt, att då, enligt komiténs förslag, bevillningsafgiften för främmande handelsresande skulle för helt år uppgå till 1,080 kronor, motsvarande beloppet af den bevillning, som jemlikt 6 § bevillningsförordningen erlägges för en till 108,000 kronor uppgående årlig inkomst af kapital eller arbete, den ifrågasatta förhöjningen syntes Kollegium icke stå i skäligt förhållande till den affärsverksamhet, som af sådana handelsresande i allmänhet bedrifves, samt att, i den mån den ifrågavarande afgiften höjdes eller bestämdes allt för hög, i samma mån skulle ock försöken ökas att under en eller annan form kringgå gällande stadganden i ämnet, hvilket läte sig göra så mycket lättare som kontrollen öfver denna skatts erläggande icke vore, eller med nu rådande åsigter om olämpligheten af alla, den personliga samfärdseln störande eller inskränkande föreskrifter, kunde blifva fullt verksam eller till ändamålet ledande.

Hvad Kommerskollegium sålunda anmärkt, synes mig innefatta tillräckliga skäl att icke vidtaga någon förhöjning i den omförmälda afgiften. Deremot lära anledningar icke saknas att ifrågasätta en nedsättning deri.

Såsom Kommerskollegium erinrat, stadgades i art. 17 af den med Frankrike den 30 December 1881 afslutade handelstraktat, att franske handelsresande icke skulle inom de förenade rikena vara underkastade högre särskild yrkesafgift, än den lägsta dylika afgift, som der erlades af inhemske handelsresande af samma kategori, äfvensom att en afgift till lika belopp med den bevillning, som, vare sig i Sverige eller Norge drabbade franske handelsresande, finge i Frankrike påläggas svenske eller norske handelsresande; och genom en vid traktaten fogad särskild deklaration förband sig Eders Kongl. Maj:t att för sistlidet års Riksdagframlägga förslag i syfte att bestämma den särskilda yrkesafgiften för så väl utländske som infödde, inom riket icke mantalsskrifne handelsresande till halfva beloppet af den afgift, som var dem i Sverige ålagd. I öfverensstämmelse härmed afläts ock till 1882 års Riksdag proposition derom, att den i § 16 af bevillningsstadgan föreskrifna bevillningen af

13 Kongl. Maj ds Nåd. Trop. N:o 8.

utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne handlande och handelsexpediter måtte nedsättas från 100 till 50 kronor för de första tre månaderna, sådan handlande eller handelsexpedit härstädes utöfvar verksamhet, och från 40 till 20 kronor för hvarje följande månad; men då ett fullständigt förslag till ny bevillningsstadga äfvensom andra framställningar, syftande till en genomgripande reform i vårt skatteväsende, antogos inom kort skola blifva föremål för Riksdagens pröfning, ansåg Riksdagen det mindre lämpligt att för det dåvarande besluta någon ändring i reglerna för den ifrågavarande bevillningsskyldigheten eller eljest vidtaga några delvisa förändringar i gällande bevillningsstadga, i följd hvaraf stadgandena i § 16 bevillningsstadgan bibehöllos oförändrade.

Detta Riksdagens beslut innefattar naturligen icke något hinder att nu, då vårt skattesystem i väsentliga delar och särskild! hvad som angår bevillningen i dess helhet göres till föremål för Riksdagens pröfning, förnya den omförmälda till 1882 års Riksdag aflåtna propositionen; och härtill föreligger nu en ytterligare anledning deri, att, såsom en följd af den utgång frågan erhöll vid sistlidet års riksdag, franska regeringen funnit sig föranlåten att för svenske handelsresande, som uppehålla sig i Frankrike, bestämma en särskild afgift, motsvarande den, som i Sverige affordra^ franske handelsresande. Våra handelsresande i Frankrike hafva härigenom, i förhållande till dylika resande af andra nationer, blifvit försatta i en undantagsställning, hvars bibehållande så mycket mindre kan vara önskvärd!, som Frankrike är en bland de största afnämarne af våra förnämsta exportartiklar, trä och jern, och det nu rådande förhållandet följaktligen icke torde kunna undgå att utöfva ett visst menligt inflytande på våra exportörers ställning på den franska marknaden.

Då jag af nu angifna skäl anser mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att ånyo föreslå Riksdagen enahanda nedsättning i bevillningen för utländske handelsresande, som ifrågasattes vid 1882 års riksdag, tillåter jag mig äfven framhålla, att de yrkanden, som gjorts på en hög beskattning å den ifrågavarande affärsverksamheten, synas mig i viss mån framkallade af en oläglig uppfattning af arten och betydelsen af denna verksamhet. Man har nemligen förestält sig, att de ifrågavarande handelsresandena i större omfattning förmedla afsättning af varor från utlandet direkt till de härvarande konsumenterne, och att således, om bevillning härför icke af dem utkräfdes, en inom riket bcdrifven handelsrörelse af betydenhet skulle blifva obeskattad. Det må vara sant, att i ett eller annat fall och särskild! genom de kringresande vinagenterna afsättning sker omedelbart till konsumenterne;

14 Kong!. Maj:ts Nåd. Trop. No 8.

men med visshet torde kunna sägas, att den ifrågavarande affärsverksamheten i hufvudsak tjenar endast till att förmedla affärer mellan producenter och affärsmän i utlandet, å ena sidan, och å den andra personer, som härstädes drifva handel, och livilka i sin ordning afyttra varan till konsumenterna samt blifva derför likasom för sin rörelse i öfrigt beskattade. Om så är förhållandet, torde det vara uppenbart, icke blott att, derest, genom uppställande af några starkare hinder för den nu berörda affärsverksamheten, densamma komme att upphöra eller inskränkas, någon ökad statsinkomst icke skulle på annat håll beredas staten, utan ock att i dylikt fall väsentliga olägenheter skulle uppstå ej mindre för våra inhemska handlande, som då, i stället att kunna här af de utländske producenternas agenter, med ledning af medförda prof, verkställa sina reqvisition er, skulle nödgas att antingen genom korrespondens eller genom utskickade ombud och ofta nog genom mellanhänder å utrikes ort uppköpa producenternas varor, än äfven för den förbrukande allmänheten, för hvilken under sådana förhållanden de utifrån kommande varorna i många fall skulle väsentligen fördyras.

Att den i utlandet boende producenten eller köpmannen skulle här beskattas för den vinst, som uppstår derigenom att han afyttrar varor till vårt land, strider både emot andan i skattelagstiftningen, som ju icke kan sträcka sin tillämpning utöfver hvarje lands egna gränser, och emot de grundsatser, som äro bestämmande för det internationella varuutbytet. Om, såsom jag redan antydt, våra köpmän resa till utlandet för att göra sina uppköp eller aftala utländska affärer medelst korrespondens, blir ju ock den utländske säljaren obeskattad här i landet, men icke förefaller det mig vara större skäl att låta denne säljare betala skatt, derföre att han till lättnad för våra köpmän låter affären uppgöras medelst ett hitskickadt ombud. Dessa handelsresande fylla eu vigtig och i utlandet mer och mer uppmärksammad uppgift vid de internationella handelsförbindelserna. Att vi skulle visa oss så helt och hållet förbise detta, att vi genom bibehållande af den nuvarande höga beskattningen skulle utsätta våra agenter i utlandet för en undantagsbeliandling, kan icke vara lämpligt, isynnerhet när man efter en revision af landets hela skattelagstiftning söker få den ordnad efter mera egentliga grunder än hittils. Statskassans inkomst af den nuvarande bevillningen har för åren 1876—1880 utgjort i medeltal ungefär 90,000 kronor om året. Eu nedsättning till hälften i denna bevillning, såsom vid franska traktatens afslutande förutsattes och nu af mig ånyo föreslagits, skulle således medföra en minskad inkomst af cirka 45,000 kronor. Men otvifvelaktigt är, att en så högst betydlig stegring i skatten, som af komitén föreslagits, ingalunda skulle i motsvarande

15 Kongl. May.ts Nåd. Trop. N:o 8.

mån tillföra statskassan en ökad inkomst. Till undvikande af all missuppfattning om denna bevillnings natur tror jag det äfven böra särskilt framhållas, att den icke afser sådana handelsresande, som försälja varor, hvilka de sjelfva föra med sig. Dessa tillhöra naturligtvis en helt annan kategori, de hafva icke till uppgift att endast förmedla affärer, utan idka en verklig handelsrörelse inom landet och böra derföre betala skatt enligt för dylik rörelse i allmänhet gällande bestämmelser, hvarföre ock bevillningsförordningen särskild! omförmäler deras beskattning. Af samtliga dessa skäl är det jag anser enahanda framställning, som af Eders Kongl. Maj:t gjordes till senaste Riksdag i detta ämne, nu böra oförändrad förnyas.

Åberopande hvad jag nu anfört och med hemställan, att de i art. III af bevillningsstadgan upptagna afgifter, hvilka komma att bibehållas, måtte med undantag af stämpelafgiften för spelkort få sammanföras i en författning, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen till antagande ett inom Finansdepartementet enligt nu anförda grunder utarbetadt förslag till: Förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter.))

På tillstyrkande af Statsrådets öfriga ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande Departementschefen hemstält; och skulle till följd häraf till Riksdagen aflåtas proposition af det innehåll, bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Haris Wachtmeister.