Prop. 1884:23

angående upp¬ låtande till Stockholms stad af en del utaf den under Djurgården lydande mark

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

1 N:o 23.

Ant till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande till Stockholms stad af en del utaf den under Djurgården lydande mark; gifven Stockholms slott den 25 Januari 1884.

Uti underdånig skrifvelse den 15 November 1882 hafva Stockholms Stadsfullmäktige understält Kongl. Maj:ts nådiga pröfning en af Stadsfullmäktige genom beslut samma dag antagen plan för reglering af en del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan från och. med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen, på sätt närmare inhemtas af bifogade ritningar, afslutas sålunda, att utefter de intill Djurgården närmast belägna byggnadsqvarteren, hvilka genom samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis bestämda, lägges en gränsgata till en bredd af 18 meter, hvilken gata kommer att utgöra yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och de emellan dessa mot Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata skall till 15 meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med omgifvande gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen förses på hela sträckan med en rad af träd. Vidare är afsedt, att norr om denna gränsgata emellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernens sydvestra hörn anordnas ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gränsgatan håller 65 meter (218,92 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna del af detta område till 35 meters bredd planteras med tre rader träd, hvadan utefter kör- och gångbanorna skall komma att finnas på sträckningen mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad med fyra trädrader. Det återstående nordligaste stycket af 15 meters bredd, som Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 15 Iläft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

motsvarar kör- och gångbanorna på södra sidan om esplanaden, skall ordnas antingen i öfverensstämmelse med dessa eller ock tills vidare endast såsom plantering. På sträckan framför Artillerikasernen till och med Sibyllegatans mynning blifva, då Artillerikasernen tillhörig mark lägger hinder i vägen för en fullständig anordning enligt samma plan, trädradernas antal inskränkt till tre, och från Sibyllegatans mynning till och med Jungfrugatan kommer stadsplanen att afslutas allenast genom framdragande af förenämnda gränsgata med kör- och gångbanor samt en trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas och för att i sammanhang dermed den af Stadsfullmäktige beslutade regleringen af de närmast intill gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta sträckningarne af de till gränsgatan ledande gatorna må kunna genomföras, måste emellertid en del Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk; och med anledning deraf hafva Stadsfullmäktige i förenämnda skrifvelse i underdånighet anhållit:

att för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen emellan Stockholms stad och kronan åt staden måtte upplåtas eganderätten till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordras till omförmälda 18 meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan och dels i söder gränsar intill samma gata, mot det att staden till kronan afstår eganderätten till den staden tillhöriga mark, som i norr faller utanför nämnda gränsgata, samt dessutom lemnar kronan för den till staden afträdda mark, som ej betäckes genom hvad staden till kronan afstår, godtgörelse, som bestämmes på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt förordna; samt

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen, hvilket område fortfarande skall vara kronans egendom, finge af staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande på sin bekostnad underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda framställning bifalles, så väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka för närvarande såsom löneförmåner innehafva jord eller byggnader å det område, staden skall från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga område, som skall enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid utgifva godtgörelse för den förlust af inkomster och förmåner, som Kongl. Maj:t kan finna dem komma att lida genom den ifrågasatta anordningen, som ock att, der Kongl. Maj:t finner sådant nödigt, flytta å ifrågavarande område nu befintliga byggnader till annan plats, som af

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Kongl. Maj:t bestämmes, äfvensom att, der sådant af planens genomförande föranledes, på sin bekostnad uppföra och för framtiden underhålla^ stängsel och grindar mot Djurgården.

Ofverståthållareembetet, som med underdånig skrifvelse af den 6 December 1882 öfverlemnat Stadsfullmäktiges förenämnda framställning, har dervid hemstält att, då den ifrågastälda gränsregleringen otvifvelaktigt skulle komma att medföra fördelar för så väl kronan som Stockholms kommun, samma framställning måtte i nåder bifallas.

Sedan derefter Riksmarskalksembetet inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet, äfvensom med ett yttrande, som tillförordnade chefen för Djurgårdsstyrelsen till bemälda embete afgifvit i afseende å vilkoren för bifall till Stadsfullmäktiges förslag, har Öfverintendentsembetet, till följd af nådig remiss, uti underdånigt utlåtande af den 17 April 1883 förklarat sig, efter granskning af förslaget, ej hafva funnit skäl till anmärkning mot detsamma.

Med åberopande af bilagda protokollsutdrag öfver civilärenden, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva:

dels att åt Stockholms stad upplåtes eganderätten till den under Djurgården lydande mark, som ej mindre erfordras till ofvan omförmälda 18 meter breda gränsgata, än ock är belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området upplåtes till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda stadsplanen, och att staden fortfarande underhåller anläggningen, allt med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare sig denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden undfår eganderätt, erlägger lösen till Djurgårdskassan, så ock ersättning för intrång och skada, allt med belopp, som bestämmas i den ordning nådiga förordningen den 14 April 1866 angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof stadgar;

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

håller, uppförda byggnader, hvilka tillhöra boställshafvare enskild!, eller, derest de äro Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordras för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden skall vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så icke kan ske, med belopp som i förut stadgad ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga byggnader å samma mark, hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för Djurgården behöfliga;

att staden uppför och underhåller den stängsel och de grindar, som Djurgårdsstyrelsen pröfvar nödiga till följd af förändringarne i dispositionen öfver marken, äfvensom bekostar förflyttning af den del utaf Drottning Kristinas väg, som sträcker sig öfver den till förenämnda öppna område afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt Stockholm—Rimbo-banan någon del af Drottning Kristinas väg måste omläggas, Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att, i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artillerietablissementet att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas ned till östra ändan af Ladugårdslands strandgata, staden utan ersättning upplåter mark dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt

att staden tillförbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet mot Djurgården, så att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—Rimbo-jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Kongl. Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar äro anordnade från denna del af staden till stationsområdet.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 25 Januari 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Thempt ander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen anförde härefter:

19:o.

»I underdånig skrifvelse den 15 November 1882 hafva Stockholms Stadsfullmäktige understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning en af Stadsfullmäktige genom beslut samma dag antagen plan till reglering af en del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen, på sätt närmare inhemtas af bifogade ritningar, afslutas sålunda, att utefter de intill Djurgården, närmast belägna byggnadsqvarteren, hvilka genom samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis bestämda, lägges en gränsgata, till en bredd af 18 meter, hvilken gata kommer att utgöra yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och de emel-

6 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

lan dessa mot Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata skall till 15 meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med omgifvande gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen förses på hela sträckan med en rad af träd. Vidare är afsedt att norr om denna gränsgata mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernens sydvestra hörn anordnas ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gränsgatan håller 65 meter (218,92 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna del af detta område till 35 meters bredd planteras med tre rader träd, hvadan utefter kör- och gångbanorna skulle komma att finnas på sträckan mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad med fyra trädrader; och är meningen att afståndet skall utgöra mellan de yttersta trädraderna på hvarje sida 10 meter och mellan de innanför dem befintliga 15 meter. Det återstående nordligaste stycket af 15 meters bredd, som motsvarar kör- och gångbanorna på södra sidan om esplanaden, skall ordnas antingen i öfverensstämmelse med dessa eller ock tills vidare endast såsom plantering. På sträckan framför Artillerikasernen till och med Sibyllegatans mynning, på hvilken sträcka till Artillerikasernen disponerad mark lägger hinder i vägen för en fullständig anordning enligt samma plan, blifver trädradernas antal inskränkt till tre; och ifrån Sibyllegatans mynning till och med Jungfrugatan kommer stadsplanen att afslutas allenast genom framdragande af förenämnda gränsgata, försedd med kör- och gångbanor samt en trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas och för att i sammanhang dermed den af Stadsfullmäktige antagna regleringen af de närmast intill gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta sträckningarne af de till gränsgatan ledande gatorna må kunna genomföras, måste emellertid en del Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk, och med anledning deraf hafva Stadsfullmäktige i förenämnda skrifvelse i underdånighet anhållit:

att, för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen emellan Stockholms stad och kronan, åt staden måtte upplåtas eganderätten till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordras till omförmälda 18 meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan och dels i söder gränsar intill samma gata, mot det att staden till kronan afstår eganderätten till den staden tillhöriga mark, som i norr faller utanför nämnda gränsgata, samt dessutom lemnar kronan för den till staden afträdda mark, som ej betäckes genom hvad staden till kronan afstår, godtgörelse, som bestämmes på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt förordna; samt

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och artillerikasernen, hvilket område fortfarande skulle vara kronans egendom, finge af staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understöda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande på sin bekostnad underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda framställning bifölles, så väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka för närvarande såsom löneförmåner innehafva jord eller byggnader å det område staden skulle från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga område, som skulle enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid utgifva godtgörelse för den förlust af inkomster och förmåner, som Eders Kongl. Maj:t kan finna dem komma att lida genom den ifrågasatta anordningen, som ock att, der Eders Kongl. Maj:t finner sådant nödigt, flytta å ifrågavarande område nu befintliga byggnader till annan plats, som af Eders Kongl. Maj:t bestämmes, äfvensom att, der sådant af planens genomförande föranledes, på sin bekostnad uppföra och för framtiden underhålla stängsel och grindar mot Djurgården.

Till stöd för ifrågavarande framställning hafva Stadsfullmäktige, som framhållit, hurusom det planlagda Stockholms särskilda stadsdelar i allmänhet vore antingen genom naturen eller till följd af anordningar enligt stadsplanen skilda från den landsbygd, der i framtiden nya stadsdelar kunde uppstå, och att såsom oregleradt härutinnan återstode endast det jemförelsevis obetydliga stycket från trakten af Ingemarshof till Ladugårdsgärdet, i underdånighet anfört att, ehuru på sistnämnda stycke Djurgården till större delen stöter emot och någon isolering således der ej är af nöden för närvarande, Stadsfullmäktige likväl ansett sig böra söka bereda trygghet derför att, derest fråga i eu framtid komme att uppstå att mer eller mindre bebygga trakten närmast norr och vester om Drottning Kristinas väg, på sätt redan skett med artillerikasernen, ett bredt, från bebyggande fridlyst bälte läge färdigt att skilja den planlagda staden från en ny stadsdel i denna trakt.

Stadsfullmäktige hafva nu ej ifrågasatt fullföljande af planen österut från Jungfrugatan, enär kronan der eger mark till stor bredd äfven på södra sidan om gränsvägen, i följd hvaraf det syntes Stadsfullmäktige böra bero närmast på önskningar från statens sida, om och när gränsgatan skall fortsättas i denna rigtning. Vester om Stora Surbrunnsgatan möter stadens reglerade område, så att några vidare anordningar under nu varande omständigheter å detta håll ej erfordras.

Enligt eu i Stockholms stads ingeniörskontor uppgjord approximativ beräkning angående arealen af det område, som är i fråga, erfordras af

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Djurgården tillydande mark: för gränsgatan 165,000 qvadratfot, för utdragning fram till denna af Vestra Humlegårdsgatan, Rådmansgatan, Viliagatan, Sibyllegatan och Jungfrugatan äfvensom för ett mindre, trekantigt, till park afsedt område mellan förstnämnda två gator 32,900 qvadratfot samt för reglering af vissa utefter gränsgatan belägna byggnadsqvarter 114,900 qvadratfot. Till all denna mark, utgörande tillsammans 312,800 qvadratfot eller 5 tunnland 18,74 kappland och å en i nämnda ingeniörskontor upprättad karta, betecknad med bokstäfverna A, B, C, D, E, F, G, H, A samt I, K, L, M, Y, I, önskar nu Stockholms stad förvärfva eganderätten. Denna mark består af

tomt och åker............... 202,470 qvadratfot eller 3 tunnland 19,69 kappland,

ängsmark ....................... 57,680 » » 1 » 0,96 »

skogsmark ..................... 11,000 » » — » 6,28 »

berg och impedimenter 41,650 » » — » 23,81 »

Summa 312,800 qvadratfot eller 5 tunnland 18,74 kappland.

Häraf användes till:

Djurgårdsintendentens boställe Djursborg... — tunnland 17,32 kappland, Hofjägarebostället Träskporten (Lill Jans)... 2 » 24,22 »

det s. k. Gärdesgårdsdistriktet........................ 1 » 31,84 »

och utgör återstoden odisponerad mark...... — » 9,30 »

Summa 5 tunnland 18,74 kappland.

Den Djurgårdens mark åter, öfver hvilken staden anhåller att få förfoga för anordnande af det öppna området utefter gränsgatans norra sida, utan att dock staden dertill vill förskaffa sig eganderätt, utgör enligt omförmälda karta med dertill hörande beskrifning 584,300 qvadratfot eller 10 tunnland 13,88 kappland, å kartan utmärkt med bokstäfverna Y, I, Z, G, H, A, N, O, P, Q, S, T, U, V, X, Y.

Denna mark består af:

tomt och åker............... 152,020 qvadratfot eller 2 tunnland 22,87 kappland,

ängsmark ....................... 150,840 » » 2 » 22,20 »

skogsmark....................... 191,040 » » 3 » 13,16 »

berg och impedimenter 90,400 » » 1 » 19,65 »

Summa 584,300 qvadratfot eller 10 tunnland 13,88 kappland.

Häraf användes af:

Träskporten............................................................ 3 tunnland 7,23 kappland,

Gärdesgårdsdistriktet............................................ 1 » 9,68 »

pell utgör den odisponerade marken ............ 5 » 28,97 »

Summa 10 tunnland 13,88 kappland.

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Den mark Stockholm begär att få lemna i utbyte utgör, enligt kartan och beskrifningen, 39,700 qvadratfot, å kartan betecknad med I, G, Z, I samt R, Q, P, O, N, A, R. Enligt hvad kartan utvisar, skulle all denna mark komma att falla inom det af staden föreslagna fria området norr om gränsgatan. En del af marken eges utaf staden, hvaremot en annan del områdes af enskild person.

Derest regleringen verkställes i enlighet med Stadsfullmäktiges beslut, blifver det nödvändigt att från platsen undanrödja samtliga de byggnader, som nu finnas uppförda vid hofjägarebostället Träskporten, af hvars område en del skulle komma att ingå i gränsgatan och eu annan del i det söder derom belägna område, som staden intagit i regleringsplanen. För öfrigt synes planens genomförande ej behöfva föranleda till förflyttning af andra byggnader 'än ett par vaktstugor, som nu äro uppförda vid Carl den femtondes port.

Öfverståthållareembetet, som med skrifvelse af den 6 December 1882 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat Stadsfullmäktiges förenämnda framställning, har dervid i underdånighet hemstält att, med afseende å hvad Stadsfullmäktige i ärendet anfört och då den i fråga stälda gränsregleringen otvifvelaktigt skulle komma att medföra fördelar så väl för kronan som Stockholms kommun, framställningen måtte i nåder bifallas.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande i ämnet har Riksmarskalksembetet hufvudsakligen anfört: att för verkställighet af Stadsfullmäktiges i fråga varande förslag den s. k. Drottning Kristinas väg behöfver till en större del vester om artillerikasernen omläggas, under hvilket arbete denna väg, som under alla årstider flitigt begagnas, sannnolikt en längre tid blifver ofarbar; att, derest hofjägarebostället Träskporten skulle flyttas, ingen lämpligare plats för ett nytt sådant boställe, som för nödig tillsyn bör i denna trakt finnas, kan anordnas än vid det s. k. Björnnäset, vid bebyggandet af hvilket nya boställe dock begagnandet af nämnda väg för körslor m. m. är oundgängligt; att för de å Ladugårdsgärdet exercerande truppers militäröfningar, som ofta sträcka sig åt ifrågavarande trakt, det skulle blifva eu känbar förlust att någon tid sakna denna väg och dess omgifningar; samt att, ehuru det för traktens bebyggande såsom stadsdel vackra förslaget med dess afsilande alléer, hvartill jorden skulle lemnas af Djurgården dels emot ersättning och dels utan sådan, dock med skyldighet för staden af framtida underhåll, förtjenade allt erkännande, Riksmarskalksémbetet likväl, till följd af hvad sålunda anförts, ansåge sig icke kunna i ärendets nuvarande skick tillstyrka bifall till ifrågavarande omfattande förslag i dess helhet. Derest Eders Kongl. Maj:t ändock skulle finna skäl att i större eller mindre mån bifalla detsamma, åbe-

Bih. till Riksd. Prot. 1884. 1 Samt 1 Åfd. 15 Haft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ropar Riksmarskalksembetet rörande ersättningarne till Djurgården ett yttrande, som tillförordnade Chefen för Djurgårdsstyrelsen, Hofjägmästaren I. L. Ström, till bemälda embete afgifvit i afseende å vilkoren för ett sådant bifall.

Uti ifrågavarande yttrande har t. f. chefen för Djurgårdsstyrelsen ansett sig icke böra afstyrka bifall till den af Stadsfullmäktige föreslagna gränsregleringen, under förutsättning att Djurgårdskassan icke tillskyndas några omkostnader genom regleringsplanens utförande samt att Djurgårdens boställsinnehafvare erhålla nöjaktig ersättning för den mark, som afsöndras från boställena; och har bemälde t. f. chef anfört och föreslagit:

att, enär Djurgårdens tjenare heintade sin hufvudsakligaste löneinkomst af den till dem upplåtna öppna jorden och någon minskning i den nu varande för Djurgårdens vård och bevakande anstälda tjenstepersonal icke lämpligen kunde ega rum, samt Djurgårdens inkomster hvarken nu medgåfve eller antagligen i en framtid tilläte att Djurgårdens tjenare aflönades på annat sätt, än att dem tilldelades afkomsten af anvisade boställen, den ersättning, som för den från boställena Djursborg och Träskporten för gränsregleringsplanens genomförande afhända jord blefve bestämd att af staden erläggas, skulle utgå icke allenast till nuvarande utan äfven kommande innehafvare af sagda boställen, men att det deremot syntes med billighet öfverensstämmande att, om staden bekostade och underhölle alla inom de så väl med eganderätt som dispositionsrätt upplåtna områdena gjorda anläggningar med dertill hörande stängsel och Djurgården således befriades från vidmakthållandet af den inom samma områden nu befintliga gärdesgård och af en del utaf Drottning Kristinas väg, staden icke kändes skyldig att till Djurgårdskassan erlägga afgift för den öfriga till gränsregleringen erforderliga, Djurgården tillhöriga odisponerade marken;

att, då alla vid Träskporten nu befintliga byggnader, hvilka tillhörde till största delen Djurgården och i öfrigt boställshafvaren, komme att för gränsregleringen nedtagas, men nödvändigt vore, att en Djurgårdens bevakare egde bostad inom den trakt, der han hade sin verksamhet, staden skulle dels på sin bekostnad låta till annan lämplig plats flytta, derest sådant läte sig göra, eller i motsatt fall nybygga ett boningshus, en uthusbyggnad, inrymmande stall, vagnbod, ladugård, foderlada och skulle, en vedbod samt en drängstugubyggnad, dels ock inlösa de öfriga byggnaderna, som skulle borttagas och bestode af en tobakslada och en portvaktarestuga, tillhöriga Djurgården, samt en mindre tobakslada, en tillbyggnad vid ladugården och ett skjul, tillhöriga bo-

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ställshafvaren, och hvilka byggnader genom de ändrade förhållandena icke vidare blefve behöfiiga; och

att staden jemväl skulle inlösa eller, der så funnes lämpligare, förflytta förenämnda två, vid Carl XV:s port befintliga vaktbyggnader, samt tillförbinda sig att uppföra och för framtiden underhålla nödiga grindar och stängsel, på af t. f. chefen i hans yttrande angifna ställen.

Sedan ärendet derefter remitterats till Ofverintendents-embetets utlåtande, har bemälda embete uti underdånig skrifvelse den 17 April 1883, efter granskning af förslaget, förklarat sig ej hafva funnit skäl till anmärkning mot detsamma.

Genomförandet af den föreslagna regleringen synes mig vara för Stockholms stad af ingalunda obetydlig vigt, helst då i betraktande tages, att inom förevarande stadsdel, eller Ladugårdslandet, under de senaste åren utvecklats en särdeles storartad byggnadsverksamhet, som antagligen än vidare kommer att fortgå, derest Stadsfullmäktiges framställning vinner afseende. För staten åter synes förslaget visserligen ej omedelbart medföra andra fördelar än att dels Djurgårdens gräns på ifrågavarande sträcka, hvilken gräns för närvarande är särdeles oregelbunden, blifver rätad, dels ock Djurgården befrias från underhållet af den icke ringa stängsel, som för närvarande linnes i denna egogräns. Med hänsyn till den nytta ifrågavarande anordningar synas medföra för Stockholm, har jag emellertid ansett mig böra tillstyrka bifall till Stadsfullmäktiges framställning, derest sådana vilkor stadgas, att någon förlust för Djurgården eller dess boställshafvare deraf icke kan uppkomma. För sådant ändamål torde blifva nödigt, att staden ersätter all den mark, som till staden med eganderätt afträdes samt den skada i öfrig! och det intrång, som för Djurgården eller boställshafvarne kunna uppkomma genom samma marks öfverlåtande till staden, äfvensom inlöser eller, i händelse sådant finnes lämpligare, bekostar förflyttning af de byggnader, som för planens utförande måste borttagas. Vidare lärer staden böra godtgöra Djurgårdskassan och boställshafvare den minskade afkastning, skada och intrång, som komme att uppstå deraf, att staden får rättighet att förfoga öfver den Djurgårdens mark, hvilken är afsedd att disponeras till det norr om gränsgatan ifrågasatta område, hvaremot någon ersättning för den del af samma mark, deraf Djurgården eller bostftllshafvarne icke drager någon inkomst, ej torde böra ifrågakomma. I enlighet med sitt åtagande bör staden ock vara pligtig att uppföra och underhålla nödig stängsel och grindar mot den mark, som för Djurgårdens räkning disponeras; hvarjemte staden lärer böra tillförbindas bekosta förflyttning af Drottning Kristinas väg i den mån den faller inom

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

det _ nu ifrågavarande området och Eders Kongl. Maj:t pröfvar sådant nödigt.

Slutligen bör staden, på det att en rak gräns mellan staden och Djurgården på förevarande sträcka må erhållas, till Djurgården afträda den till stadens område för närvarande hörande mark, vare sig den är i stadens eller enskild ego, som är belägen norr om den föreslagna gränsgatan; och då Eders Kongl. Maj:t och kronan af denna mark ej kommer att kunna njuta någon afkastning, enär, så vidt kartan utmärker, hela marken är afsedd att ingå i det föreslagna öppna området, finner jag mig ej kunna tillstyrka, att staden härför får tillgodoräkna sig något afdrag å de ersättningssuminor staden, derest regleringsplanen kommer till utförande, blifver skyldig utgifva.

Förutom dessa förpligtelser, som blifva eu omedelbar och nödvändig följd af regleringen, torde äfven med hänsyn till andra förhållanden staden, för händelse af bifall till dess förslag, böra eventuelt ikläda sig vissa förbindelser, för hvilkas beskaffenhet jag nu anhåller att få redogöra.

De.n 14 Juli 1882 har Eders Kongl. Maj:t beviljat Stockholm—-Rimbo jernvägsaktiebolag nådigt tillstånd att anlägga jernväg mellan trakten af Rimbo gästgifvaregård och Stockholms stad och faststält plan för jernvägsanläggningen med undantag i fråga om, bland annat, läget för bangården i Stockholm, i afseende å hvilken Eders Kongl. Maj:t allenast föreskrifvit, att den ej finge förläggas närmare den så kallade Villastaden, än å visst föreslaget ställe mellan Drottning Kristinas väg och Stora Ingemarshofs egor. Redan innan Stockholms Stadsfullmäktiges beslut angående ifrågavarande reglering fattades, hade nämnda jernvägsbolag till Eders Kongl. Maj:t inkommit med begäran om fastställelse å bifogad plan för bangården vid Stockholm, enligt hvilken plan bangården skulle förläggas vester om. Drottning Kristinas väg, nästan midt för en 30 meter bred gata, som enligt stadsplanen skall dragas tvärs genom Norrmalm och komma att utmynna något öster om Stora Surbrunnsgatan. Emot detta läge torde vid den tiden någon väsentlig anmärkning icke varit att framställa, men skall den af Stockholms Stadsfullmäktige först derefter beslutade regleringen genomföras, sjmes detta icke kunna ske, med mindre än att bangården, som enligt jernvägsbolagets plan skulle kommit» att blifva så belägen att den intoge en del af den mark, som erfordras för det af staden föreslagna öppna område, flyttas mera åt norr eller nordost. Detta åter synes föranleda att, på det bangården må erhålla nödigt utrymme, en del af Drottning Kristinas väg å dess sträckning utom det af Stadsfullmäktige föreslagna öppna området måste flyttas längre in på Djurgardens mark, hvilket icke torde kunna ske utan

13 Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

en kostnad, som skulle vara ganska känbar för jernvägsbolaget. Med anledning häraf har ock bolaget i ärendet angående bestämmande af bangårdens läge ifrågasatt att Stockholms stad borde bekosta vägens flyttning; och hafva Stadsfullmäktige, som derefter lernnats tillfälle att afgifva yttrande i ärendet, med tystnad förbigått hvad sålunda blifvit ifrågasatt. Derest, till följd af regleringsplanens genomförande, Eders Kongl. Maj:t vid slutlig pröfning af frågan om läget för Stockholm— Rimbo-banans station finner nödigt att för beredande af erforderligt utrymme åt densamma någon del af Drottning Kristinas väg oinlägges, torde på grund af hvad jag anfört omkostnaderna derför billigtvis böra drabba staden och ej bolaget.

Styrelsen för statens jernvägstrafik har i underdånigt utlåtande öfver förenämnda bolags ansökan om fastställelse å planen för, bland annat, bolagets station vid Stockholm föreslagit åtskilliga anordningar, hvarigenom denna station skulle sättas i förbindelse med Carlberg—Vårtabanan, som tillhör staten, genom hvilka anordningar, bland annat, åsyftades, att stationen skulle få begagnas äfven för statens jernvägstrafik och sålunda komma att utgöra en för densamma väl behöflig bangård i denna trakt af Stockholm. I sammanhang dermed har bemälda Styrelse, som ansett, att i en framtid ett jernvägsspår bör framdragas från ifrågavarande station till artillerietablisseinentet och vidare ned till Ladugårdslands Strandgata, hemstält att, om Stockholms stads framställning om upplåtelse af mark från Djurgården vunne godkännande, dervid måtte fästas det vilkor, att staden inedgåfve att framdeles, när behofvet sådant fordrade, plats inom den tillernade esplanaden utan ersättning upplätes för jernvägsspårets framdragande från nämnda station mot artillerietabiissementet och vidare, i fall omständigheterna dertill föranledde, ned till östra änden af Ladugårdslands Strandgata. Vidare anser Styrelsen lämpligt, att staden tillförbindes bedrifva ifrågavarande regleringsarbeten så, att de nå sin fullbordan samtidigt med det Stockholm—Rimbobanan blifver upplåten för trafik.

Uti häröfver afgifvet yttrande hafva Stadsfullmäktige förklarat, att staden icke hade något att erinra deremot, att vid upplåtelse till staden af mark från Djurgården fästes det vilkor, att, när behofvet sådant fordrade, plats å denna mark invid dess norra gräns kostnadsfritt upplätes för jernvägsspårets framdragande i den rigtning Trafikstyrelsen föreslagit, och att staden tillförbunde sig att bedrifva arbetena på gränsområdet mot Djurgården så, att södra delen deraf från den 30 meter breda gatan tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blefve till en bredd af 15 meter ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stock-

14 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

holm—Rimbo-jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det beslut i frågan fattats, äfvensom att till samma tid anordna utfartsvägar från denna del af staden till stationsområdet.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då frågan om dispositionen af Djurgårdens mark på sätt ifrågasatt blifvit är af beskaffenhet att Riksdagens samtycke dertill erfordras, får jag härmed hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen att för sin del medgifva:

dels ock att det öfriga ifrågasatta utefter gränsgatan belägna området upplåtes till Stockholms stads förfogande med vilkor att detsamma på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda stadsplanen och att staden fortfarande underhåller anläggningen, allt med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare sig denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas, till Djurgårdskassan och boställshafvare utgifver dels ersättning för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång, som föranledas deraf att staden får till ofvan berörda öppna område utefter gränsgatan förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, dels ock lösen för de så väl å denna mark som å den mark, staden med eganderätt erhåller, uppförda byggnader, hvilka tillhöra boställshafvare enskildt eller, derest de äro Eders Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordras för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden skall vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så icke kan ske, med belopp, som i förut stadgad ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga byggnader å samma mark, hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för Djurgården behöfliga;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 15

öppna område afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt Stockholm—Rimbobanan någon del af Drottning Kristinas väg måste

O Ö O

omläggas, Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från Stockholm—Rimbobanans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas ned till östra ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning upplåter mark dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt att staden tillförbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet mot Djurgården så att södra sidan deraf från den 30 me.ter breda gatan tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—Rimbojernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders Kongl. Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar äro anordnade från denna del af staden till stationsområdet.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla och befalde, att i öfverensstämmelse dermed nådig proposition i ämnet, så lydande som bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen afiåtas.

Ex protocollo

Axel Hegardt.