Prop. 1884:5

angående virkesunderstöd för anläggning af jernväg från Luleå till norska gränsen

Typ: Proposition
Källa: weburn.kb.se

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

1 N:0 5.

Ank. till Rikstl. Kansli den 25 Jan. 1884, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående virkesunderstöd för anläggning af jernväg från Luleå till norska gränsen; gifven Stockholms slott den 16 November 1883.

På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 8 December 1882 beviljat Fullmäktigen i Riksbanken, Filosofie Doktorn J. W. Arnberg, Fullmäktigen i Riksgäldskontor, Kaptenen C. G-. Hierta och Medicine Doktorn A. Ljunggren tillstånd att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af 1 ,435 meters spårvidd från lämplig punkt å norska gränsen i närheten af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält samt derifrån genom Gellivaara malmfält och distrikt fram till Luleå stad, med rätt för sökandena att öfverlåta den sålunda erhållna koncessionen å ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och de öfrige in- och utländske män, med hvilka denna firma kunde för jernvägsanläggningens utförande komma att förena sig.

2 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 5.

gar inom lämpligt afstånd från den tillämnade jernvägen på egen bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande hus med mera och rörlig materiel nödigt virke, emot en afgift af 10 öre för hvarje träd samt med iakttagande att afverkningen på det hela ej komme att öfverstiga 600,000 träd, deruti likväl ej inberäknadt det virke, som måste huggas för jernvägens framdragande öfver staten tillhöriga jordområden.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för innevarande dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,

dels att bolaget »The Northern of Europé Railway company limited» må berättigas att för första anläggningen af bansträckningen mellan trakten af Buddby n i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för jernvägen behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas, emot en afgift af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras, att till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men för framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter Kongl. Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande jägmästare utstämplas, med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets ^stämpling och den kontroll i öfrig! öfver afverkningsrättens begagnande, som Dotnänstyrelsen kan finna erforderlig, än ock att på sin bekostnad vidtaga de åtgärder som kunna af Domänstyrelsen påfordras till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till första uppsättning af stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen, må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången afstämpling afliemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas.

De till ärendet höljande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Kongl. Mapis Nåd. Proposition N:o 5.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liället inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 16 November 1883.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Lovén,

YON STEYERN,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding och

von Krusenstjerna.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander anförde:

“På derom gjord ansökning beviljade Eders Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 8 December 1882 Fullmäktigen [i Riksbanken, Filosofie Doktorn J. W. Arnberg, Fullmäktigen i Riksgäldskontor, Kaptenen C. G. Hierta och Medicine Doktorn A. Ljunggren tillstånd att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af 1,435 meters (4,83 fots) spårvidd från lämplig punkt å norska gränsen i närheten af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält samt derifrån genom Gellivaara malmfält och distrikt fram

4 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.

till Luleå stad, med rätt för sökandena att öfverlåta den sålunda erhållna koncessionen å ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och de öfrige in- och utländske män, med hvilka denna firma kunde för jernvägsanläggningens utförande komma att förena sig.

I ansökningen om koncessionen hade sökandena äfven anhållit att från statens skogar inom lämpligt afstånd från banan få på egen bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande hus, verkstäder, kajer och magasin äfvensom för rörlig materiel nödigt virke mot en afgift af 10 öre för hvarje träd; men Eders Kongl. Maj:t förklarade sig, då koncessionen beviljades, icke vilja öfver ansökningen i nyssberörda del besluta utan Riksdagens hörande.

Sedan nämnda koncession numera öfverlåtits på firman Wilkinson & Jarvis, som likaledes efter öfverlåtelse blifvit innehafvare af koncession å anläggande af jernväg från Ofotens fjord i Norge till norska gränsen emot Sverige, har i eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning bemälda firma, med förmälan att firman för anläggande af jernväg mellan Luleå och Ofotens fjord bildat ett bolag under namn af »The Northern of Europé Railway company limited», å detta bolags vägnar anhållit om vissa jemkningar i vilkoren för den genom nådiga resolutionen den 8 December 1882 beviljade koncessionen samt tillika, med förnyande af den förut gjorda ansökningen om virkesunderstöd för jernvägsanläggningen, begärt, att bolaget måtte undfå rätt att från statens skogar inom lämpligt afstånd från den tillämnade jernvägen på egen bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande hus med mera och rörlig materiel nödigt virke, emot eu afgift af 10 öre för hvarje träd samt med iakttagande att afverkningen på det hela ej kom me att öfverstiga 600,000 träd, deruti likväl ej inberäknadt det virke, som måste huggas för jernvägens framdragande öfver staten tillhöriga jordområden; hvarjemte, enär för jernvägsbyggnadens påbörjande den 1 Juli 1884 och fullföljd i afsedd utsträckning vore nödigt, att en del af det begärda virket finge huggas under innevarande höst och nästkommande vinter samt helst under månaderna November—Februari, firman vidare hemstält, att, derest den underdåniga ansökningen icke kunde i hela dess vid blifva bifallen inom sådan tid, att bolaget kunde under instundande vinter begagna sig af de ifrågasatta förmånerna, särskildt medgifvande måtte lenmas bolaget att under hösten 1883 och vintern 1884 för det uppgifva ändamålet och till föreslaget pris afverka 200,000 timmer.

Öfver denna ansökning, i hvad densamma afse» rätt till skogsavverkning, hafva underdåniga yttranden inhemtats från vederbörande skogsinspektör, Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

län och Domänstyrelsen, hvilka dervid samtliga vitsordat det ifrågavarande jernvägsföretagets stora betydelsé icke blott för länet i allmänhet, utan särskildt för de vidsträckta, staten tillhöriga skogar, som komme att af jernvägen beröras, och der för närvarande, i saknad af användbara utfartsvägar, virkestillgången icke på långt när kan på ett tillfredsställande sätt tillgodogöras.

Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande erinrar, huru, sedan åstadkommandet af en jernvägsförbindelse mellan Luleå och Ofoten länge varit ett önskningsmål för Norrbottens inbyggare, ljusare utsigter än någonsin tillförene nu syntes vara för handen att nå detta mål, sedan koncessionsinnehafvarne genom fullgörandet af den bland koncessionsvilkoren föreskrifna nedsättning i Statskontoret af 200,000 kronor och genom arbeten med utstakningar och definitiva undersökningar af den tillämnade jernvägslinien samt kajbyggnad i Luleå visat sig hafva allvarliga afsigter att sätta jernvägsföretaget i gång. Enligt hvad Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande inhemtat, hade det nyrbildade jernvägsbolaget för afsigt att redan under nästkommande sommar med kraft upptaga byggnadsarbetet på hela den 18 mil långa sträckningen mellan Luleå och Gellivaara; men härför kräfdes oeftergifligt, att färdiga sleepers för banan funnes att tillgå äfven i den så kallade obygden eller på de 13 mil af nyssnämnda sträckning, som folie ofvanom kustlandet, mellan Buddbyn i Ofver-Luleå och Gellivaara. Då jernvägen här komme att till största delen genomlöpa mark, som antingen tillhörde kronan eller lydde under hemman, hvilkas innehafvare hade endast inskränkt dispositionsrätt öfver hemmanens skog, och användandet för denna del af banan af virke, inköpt i kustlandet och derifrån forsladt till byggnadsplatsen, komme att medföra allt för dryga kostnader, skulle jernvägsanläggningen i dessa trakter nära nog omöjliggöras, derest icke för jernvägsbyggnaden med dertill hörande hus erforderligt virke finge hemtas från kronans skogar. Under förutsättning att vid sådant förhållande det icke borde förvägras bolaget att för den nyssberörda delen af banan erhålla virke från statens i närheten af banan belägna skogar, hänvisar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, beträffande den ersättning, som härvid kunde böra till kronan ifrågakomma, till de ofta förekommande och efter Eders Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes åsigt med det förevarande nära jemförliga fall, då kronan, vid upplåtande af flerårig afverkningsrätt till skog, . vid denna rätt bunde skyldigheten att upptaga för virkets utdrifning erforderlig flottled, men tillhandaliölle det för strömbyggnaderna behöfliga virket fritt. Likasom staten härvid, genom att lemna virket till strömbyggnaderna utan afgift, medverkade till åvägabrin-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

gandet af eu förut saknad kommunikationsled, så ansåge Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, att äfven i förevarande fall, der det gälde att åstadkomma eu kommunikationsled af genomgripande vigt för en hel landsdels utveckling, staten med fullaste skäl borde lemna det för ändamålet erforderliga virket fritt.

Då emellertid sökandena uraktlåtit att lemna uppgift på dimensionerna för det virke, som önskades, och icke heller förebragt någon utredning, hvarföre de funnit nödigt att från kronans skogar erhålla allt för jernvägsbyggnaden i dess helhet med byggnader och materiel erforderligt virke, ehuru för jern vägsan läggningen inom kustlandet virke utan tvifvel kunde från de invid jernvägslinien belägna skattehemman köpas billigare, än som motsvarade transportkostnaden, i händelse virke skulle dit forslas från kronans i det öfre landet belägna skogar, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit sig i sakens nuvarande skick endast böra tillstyrka bifall till det senare alternativet i den underdåniga ansökningen och hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela iirman Wilkinson & Jarvis för bolaget »The Northern of Europé Railwäy company limited» rättighet att under instundande vinter å kronans inom Ofver-Luleå, Jockmocks och Gellivare socknar i närheten af jernvägslinien belägna marker fälla och afhemta till sleepers och husbyggnad m. m. tjenliga träd till ett antal af högst 200,000, mot erläggande till kronan af en afgift om 10 öre för hvarje träd samt mot skyldighet att bekosta virkets vederbörliga utsyning och den kontroll öfver afverkningen, som Eders Kongl. Maj:t kunde pröfva nödig.

Skog sinspektören, som i sitt yttrande utgår från den förutsättning, att jernvägsarbetet under nästkommande sommar hufvudsakligen skulle komma att inskränkas till kustlandet eller de fem milen närmast Luleå, afstyrker, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, upplåtelse af virke för denna del af banan, då derför behöfligt virke utan svårighet torde kunna till rimligt pris anskaffas på stället eller sjöledes från andra orter, och kronans i det öfre landet belägna skogar, på grund af sin aflägsna belägenhet och saknaden af flottled, icke kunde för ändamålet tillgodogöras, med mindre det virke, som hemtades derifrån, finge säljas, hvartill medgifvande icke syntes böra lemnas. Den underdåniga ansökningen i öfrigt finner skogsinspektören, i saknad af utredning om den myckenhet virke och de dimensioner som erfordras, böra endast på det sätt bifallas, att rättighet beviljas jern vägsbolaget att, sedan jernvägen på en sträcka af fem mil från Luleå blifvit färdigbyggd, till lättnad vid anläggningen af den återstående banan intill riksgränsen, från angränsande eller närbelägna kronoparker i mån af behof intill ett maximum af 400,000 och mot pris af 10 öre för hvarje

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o o.

hemta så många till ban- och husbyggnader erforderliga träd, som icke kunnat erhållas i den linie, hvilken måste upphuggas för jernvägens framdragande; dock med skyldighet för bolaget att för hvarje år i god tid förut, med bifogande af vederbörligen granskadt materialförslag, hos Domänstyrelsen göra anmälan om det vh'ke, som erfordrades för de under året tillämnade ban- och husbyggnader, samt dervid äfven aflemna bevis, att förut till jernvägens anläggning erhållet virke blifvit dertill användt eller apteradt.

Instämmande i hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande yttrat rörande det oeftergiflig^ behofvet för jernvägsbolaget att för jernvägsbyggnaden ofvanom kustlandet erhålla virke från kronans angränsande skogar, anför Domänstyrelsen i öfrigt:

a«, i betraktande af det förhöjda värde, kronans skogar efter jernvägens anläggning utan tvifvel komme att erhålla, statens intresse påkallade att genom upplåtande mot nedsatt pris af virke från kronans skogar till nödiga byggnadsmaterialier underlätta och främja jernvägsföretaget inom det öfre landet, der virke icke funnes att köpa från enskildas skogsmarker;

att beträffande den virkesmängd och de virkessortiment, som för jernvägsanläggningen kunde erfordras, någon utredning väl icke åstadkommits i den underdåniga ansökningen, men att, enligt det utlåtande, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit, då frågan om jernvägskoncessionen förevar, omkring 8,000 träd komme att åtgå per banmil, hvilket för hela den 38 \ mil långa jernvägslinien från Luleå till riksgränsen motsvarade omkring 308,000 träd;

att följaktligen den virkesmängd, som, utöfver hvad som fäldes i sjelfva jernvägslinien, erfordrades för jernvägsanläggningen inom det öfre landet, i intet fall kunde beräknas öfverstiga 300,000 träd, helst om virke till stängsel och telegrafstolpar icke inbegrepes i detta antal, utan, såsom för närvarande saknande saluvärde, finge afgiftsfritt och utan föregående utstämpling afhemtas från kronans skogar;

att virkestillgången å kronans skogar i Juckasjärvi och Gellivare socknar vore tillräcklig att, utan men för skogarnes framtida afkastningsförmåga, medgifva afverkning utmed jernvägen af det virke, som erfordrades för hela bansträckningen ofvanom kustlandet, deri inbegripen jemväl den del af banan, som på eu längd af åtta till tio mil genomlöpte fjelltrakterna närmast riksgränsen, der skogsväxtligheten vore af beskaffenhet, att föga eller intet till jernvägsbyggnadsmateriel tjenlig! virke kunde derifrån erhållas;

samt att, hvad slutligen anginge afgiften för det virke, jernvägsbolaget kunde tillåtas afhemta, Styrelsen, enär till en del byggnads-

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

materialier för jernvägens behof träd af mindre dimensioner och af mindre värdefull beskaffenhet kunde användas, ansåge värdet af de för anläggningen erforderliga träd öfver hufvud taget ej böra beräknas högre än till det år 1882 inom länet gällande markegångspris för mindre sågtimmerträd eller 86 öre per träd, och efter denna beräkningsgrund funne den uppoffring, statsverket komme att vidkännas genom trädens upplåtande för den af sökandena erbjudna afgift, tio öre för trädet, fullt uppvägas af de fördelar, som genom en jernvägsanläggning i de ifrågavarande trakterna skulle tillskyndas staten.

Åberopande hvad sålunda anförts, har Domänstyrelsen hemstält:

att jernvägsbolaget måtte medgifvas rättighet att mot en afgift af tio öre för hvarje afverka det antal träd, som erfordras för första anläggningen af bansträckningen inom öfre landet fem mil från kusten och för sådan nödig rörlig materiel, som tillverkas i anläggningsorten, att, i den mån träden ej kunna uttagas från den för jernvägens framdragande upplåtna mark, af vederbörande jägmästare, enligt af sakkunnig person granskadt materialförslag samt efter Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, utstämplas å kronans i närheten af banan belägna skogar, med förbindelse för bolaget dels att bekosta virkets utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande, som Domänstyrelson kan finna erforderlig, dels ock att på sin bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras till förekommande af eldfara för kronoskogarna så väl under jernvägsbyggandet som sedermera vid banans trafikerande;

samt att deremot allt virke till stängsel och telegrafstolpar för det nyss angifna området, i mån af behof, må afgiftsfritt utan föregången utstämpling afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas.

Af de i ärendet afgifna yttrandena, för hvilkas innehåll jag nu redogjort, framgår, att för det ifrågavarande jernvägsföretaget är af synnerlig vigt, att för hela bansträckningen ofvanom kustlandet intill riksgräns en erforderligt byggnads- och annat virke får herntas från de kronans skogar, genom Indika banan är afsedd att framdragas. De fördelar, som den tillämnade jernvägen skulle komma att medföra ej mindre för länet i allmänhet än för staten, såsom egare af stora, jernvägen orpgifvande skogsvidder, der virkestillgången hittills varit svåråtkomlig och följaktligen under nuvarande förhållanden icke kunnat afyttras till pris, motsvarande skogens skäliga värde, synas mig så uppenbara, ätt staten med allt skäl bör lemna sin medverkan till företaget genom den ifrågasatta virkesupplåtelsen. Åtminstone torde staten icke böra taga på sitt ansvar att genom förvägrande af den sålunda sökta förmånen

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

möjligen bringa hela företaget om intet. Jag hyser derföre och under förutsättning att, såsom vederbörande hemstält, upplåtelsen inskränkes till det virke, som erfordras för bansträckningen i det öfre landet och för sådan rörlig materiel, som i orten tillverkas, så mycket mindre någon betänklighet vid att tillstyrka den begärda afverkningen, som, i betraktande af det värde, virket å* de ifrågavarande skogarna under närvarande förhållanden kan anses ega, och den ersättning, sökandena erbjudit för afverkningsrätten, kronans uppoffring för ändamålet i sjelfva verket icke blir af större betydenhet än, enligt Domänstyrelsens beräkning, cirka 230,000 kronor — ett i min tanke ganska ringa bidrag från statens sida för åstadkommande af ett så storartadt och vigtig^ kommunikationsföretag som det ifrågastälda, hvaraf staten dessutom i sin egenskap af skogsegare skulle hemta väsentliga direkta fördelar.

Vid en sådan upplåtelse bör dock naturligen iakttagas, att kronans skogar icke anlitas utöfver deras afkastningsförmåga. I detta hänseende anser jag mig böra erinra, att den beräkning öfver det för jernvägsanläggningen beliöfliga virke, som, uppgjord af Chefen i dåvarande norra Väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren It. Schough, bifogades ett vid koncessionsfrågans behandling af Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvet yttrande, och som nu blifvit af Domänstyrelsen åberopad, icke grundade sig på fullständiga profilritningar för banan, utan endast var approximativ. Ehuru denna beräkning således icke kan tillerkännas full tillförlitlighet, torde densamma dock lemna tillräcklig ledning för att bedöma den ungefärliga omfattningen af den afverkning, som nu är i fråga; och någon närmare utredning härutinnan synes mig icke oundgängligen nödig, om, såsom i alla händelser torde böra ske, afverkningsrätten begränsas så, att den icke må omfatta större antal träd, än virkestillgången befinnes, utan men för skogarnes framtida afverkningsförmåga, kunna medgifva, äfvensom ^stämpling af träd ej får ske i större mån än granskade materialförslag visa vara för jernvägsbyggnaden behöflig!.

Med denna begränsning och de vilkor, Domänstyrelsen föreslagit i afseende på afverkningens bedrifvande, torde ur skogsintressets synpunkt ingen betänklighet för upplåtelsen böra möta.

Anslutande mig till hvad Domänstyrelsen tillstyrkt äfven i afseende å afgiftsfri upplåtelse af virke för stängsel och telegrafstolpar, hvarigenom åt sökandena åtminstone i någon mån beredes ett vederlag för det de icke skulle från kronans skogar få uttaga det virke, som erfordras för de fem första milen af jernvägen, hemställer jag alltså, och under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t nu, likasom då enahanda Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

fråga förevar den 8 December 1882, skall finna Riksdagens yttrande höra. i ärendet inhemtas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition till 1884 års Riksdag föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,

dels att bolaget ))Tbe Northern of Europé Railway company limited» måtte berättigas att för första ■anläggningen af bansträckningen mellan trakten af Buddbyn i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för jernvägen behöflig, rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas, emot en afgift af tio öre för hvarje träd afverka det antal dylika, som enligt af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras, att, till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men för framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande jägmästare utstämpla^, med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande, som. Domänstyrelsen kan finna erforderlig, än ock att på sin bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till törsta uppsättningen af stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas.

I händelse Eders Kongl. Maj:t finner en sådan proposition böra aflåtas, lärer dock Riksdagens svar derå icke vara att förvänta, förrän en större del af instundande vinter redan förflutit. För att det under nästkommande sommar tillämnade arbetet å jernvägen må kunna bedrifv.as i den utsträckning, som, enligt hvad Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande meddelat, lärer vara afsedd, är det emellertid nödigt, att en del af det virke, till hvars upplåtande åt jern vägsbolaget jag tillstyrkt Eders Kongl. Maj:t att inhemta Riksdagens samtycke, må redan denna, vinter blifva för bolaget att tillgå; och då en förskottsafverkning för detta ändamål synes mig kunna af Eders Kongl. Maj:t medgifvas, derest bolaget förbindes att för denna utverkning eventuell och om Riksdagens beslut i ämnet dertill föranleder, godtgöra kronan efter det pris, Domänstyrelsen upplyst vara i orten gällande å det virkesslag, som erfordras, eller 86 öre för trädet, anser jag’ mig böra,

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

likaledes i öfverensstämmelse med Domänslyrelsens i denna del gjorda hemställan, tillstyrka, att den afverkning, hvartill Riksdagens medgifvande i den nådiga propositionen begäres, måtte redan under innevarande höst och nästkommande vinter få taga sin början och så stort antal träd dervid af bolaget uttagas, som med granskadt materialförslag kan styrkas vara erforderligt för nästkommande års arbeten, dock med vilkor att bolaget förbinder sig att för ifrågavarande träd erlägga den tillökning i priset intill 86 öre per träd, som Eders Kongl. Maj:t, efter det Riksdagen i ärendet sig yttrat, kan finna skäligt bestämma, och för uppfyllandet af-denna förbindelse ställer nöjaktig säkerhet.

För den pröfning, som bolagets underdåniga ansökning i öfriga delar påkallar, torde densamma få öfverlemnas till Civildepartementet.“

Till hvad föredragande Departementschefen sålunda i ena som andra hänseendet hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af Statsrådets öfriga ledamöter, lemna bifall; och skulle, i öfverensstämmelse med Departementschefens derom gjorda hemställan, nådig proposition till Riksdagen aflåtas, af den lydelse bil. A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Gustaf Muntlie.