angående anslag till restauration af Upsala domkyrka

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

1 W:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1885, kl. 8 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående anslag till restauration af Upsala domkyrka; gifven Stockholms Slott den 20 Februari 1885.

Bland de kyrkliga byggnadsverk vårt land från forntiden eger intages främsta rummet obestridligen af Upsala domkyrka i anseende sa väl till dermed förbundna fosterländska minnen som till den storartade plan, hvarefter den ursprungligen varit uppförd. Det skick, hvari denna vördnadsbjudande tempelbyggnad, efter derå särdeles under sjuttonhundratalet vidtagna vanställande förändringar, nu företer sig, är dock densamma ingalunda värdigt, och önskvärdheten af dess återställande till en mera stilenlig och monumental gestalt har derför länge varit allmänt erkänd. Frågan om en sådan restauration bragtes redan för tio år sedan å bane af domkapitlet i Upsala och har sedan dess framkallat olika förslag af vårt lands utmärktaste byggnadskonstnärer. Sedan numera en af Öfverintendenten Helgo Zettervall uppgjord och reviderad restaurationsplan blifvit af Kongl. Maj:t faststäld, hafva för dess utförande medel insamlats genom frivilliga sammanskott af enskilde och äfven domkyrkoförsamlingen anslagit en för dess ställning betydande summa. Men dessa medel, jemte hvad af domkyrkans egna tillgångar kan användas, äro för ändamålet Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. 1

“ Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

otillräckliga, och Kongl. Maj:t finner sig derför föranlåten hos Riksdagen äska att,_i likhet med hvad som för icke länge sedan skett i fråga om restaurering af domkyrkorna i Linköping och Vesterås, Riksdagen ville lemna sin medverkan till restaurering jemväl af Upsala domkyrka,

Kongl. Maj:t får alltså, under åberopande af hvad bilagda statsrådsprotokoll innehåller, föreslå, att Riksdagen ville till restauration af Upsala domkyrka hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl. Maj:t derför faststälda plan bevilja ett anslag af fem hundra tusen kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886; kunnande tillgång härtill beredas genom motsvarande nedsättning af den summa Kongl. Maj:t i. den till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.

De till detta ärende hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahallas och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR

C. G. Hammarskjöld.

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 32.

O

O

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 20 Februari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och Friherre Tamm.

28:o.

Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld anförde i underdånighet: »Frågan om Upsala domkyrkas restauration har länge varit å bane. Redan i underdånig skrifvelse af den 30 Januari 1875 anförde dom-

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

kapitlet i Upsala, hurusom ifrågavarande kyrka under mer än halftannat århundrade befunnit sig i ett skick, som föga motsvarade hennes ursprungliga beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes stora minnen. Då hon, efter att omkring etthundrafemtio år hafva stått under byggnad, vid pingsttiden år 1435 högtidligen invigdes till sin höga bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nuvarande. Redan under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet undergick hon genom vådeldar och stormar betydande förödelser. Synnerligast åren 157 2 och 1609 voro för henne olycksbringande. Till afhjelpande af de svåra ödeläggelse^ som då träffade henne, funnos under den närmast följande tiden icke några medel att tillgå, och rikets betryckta tillstånd omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den omhuldade nationalhelgedomen tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde det likväl icke, innan Konung Gustaf II Adolf med vanlig kraft tog saken om hand. Under honom och hans tre närmaste efterträdare på Sveriges tron fortgick restaurationsarbetet, understödt af kunglig och enskild frikostighet, så småningom med den framgång, att före det sjuttonde århundradets slut kyrkan var fullständigt aterstäld i den, om än icke med hennes ursprungliga plan fullt öfverensstämmande, dock ganska praktfulla gestalt, som Peringskiölds, Dahlbergs med fleres afbildningar af kyrkan från denna tid utvisa, Någon lång varaktighet fick likväl icke denna restauration. Den förhärjande brand, som år 1702 ödeläde större delen af Upsala stad, lemnade äfven af domkyrkan intet mer qvar än de gamla grundmurarne. Allmän hjelp måste således ännu en gång anlitas, och den gafs frikostigt. Konung Carl den tolfte, som vistades i Polen, då olyckan inträffade, beviljade genast efter mottagen underrättelse derom af egna medel ett ansenligt understöd till kyrkans restauration och vidtog för öfrigt andra verksamma åtgärder för samma ändamål. Den hemmavarande regeringen anslog betydliga konfiskations- och bötesmedel. Genom kollektör och stamböcker insamlades i det närmaste lika mycket. Enskilda gåfvomedel inflöto till ett för dåvarande tid och förhållanden ganska stort belopp. Härigenom kunde utan synnerligt uppskof restaurationsarbetet ånyo börjas och fortsättas. Resultatet deraf blef dock mindre gynsamt, än man skäligen kunnat önska. Konung Carl hade redan, då han lemnade sitt bidrag, befalt, att »kyrkan skulle blifva invärtes restituerad uti det skick och ordonance, hon tillförene hade, men utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmagthållande något förändras från sin förra skepelse». Efter denna befallning syntes arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det »bättre anseendet» i förening

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 5

med nödig hänsyn till det »drägeligare vidmagthållandet» uppfattades så enligt tidens smak att hufvudtornens höga spiror ersattes af osmakliga lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och alla sträfpelares småtorn borttogos. Den »förra skepelsen» blef således icke blott »något förändrad», utan i högst väsentlig mån omskapad. Hurudan kyrkan för närvarande är, kunde en hvar sjelf se och deraf äfven bedöma, huruvida hennes nuvarande gestalt motsvarar våra förfäders härligt tänkta och med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda storverk, och om det kan vara landet värdigt att fortfarande låta denna helgedom förblifva en stympad relik.

Under den tid, som förflutit efter sistnämnda i flera afseende!) mindre lyckade restauration, hade flera kostsamma arbeten blifvit fullbordade, hvilka afsett dels kyrkans fortfarande bestånd, dels hennes prydlighet och brukbarhet till gudstjenst, dels den omgifvande platsens nödiga anordning. Så hade kyrkan, för att anföra några exempel från senare tid, blifvit försedd med ny stenfot af huggen granit, nya omgifvande stenmurar af samma slag med jernstaket, fresco- och glasmålningar i gustavianska koret, gasledning, nytt orgelverk, ny orgelläktare och dörrskärmar, som erfordrat en rätt dyrbar förändring af inredningen o. s. v. Endast för dessa nu uppräknade arbeten hade utgifterna uppgått till 138,462 kronor, och likväl vore den nya orgeln fortfarande till stor del obetald. Då emellertid ännu mer inom kort återstode att göra, så mycket vissare som kyrkans bristfälliga och i strid med hennes stil uppförda vattentak snart måste ombyggas och det södra tornet dessutom torde inom få år påkalla eu grundlig reparation, hade domkapitlet, på det man icke, liksom förut mer än en gång skett, måtte gå planlöst till väga med de framtida arbetena och derigenom möjligen bortslösa penningar, ansett sig böra genom den i denna gren af byggnadskonsten sakkunnigaste man i vårt land, numera Öfverintendenten Helgo Zettervall, låta uppgöra en hel och fullständig restaurationsplan; och anhöll domkapitlet, med öfverlemnande af denna plan jemte åtföljande ritningar och kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 1,156,768 kronor, att få underställa densamma Eders Kongl Maj:ts nådiga pröfning och stadfästelse.

I sammanhang härmed anförde domkapitlet vidare, att, derest den framlagda planen skulle med eller utan förändringar befinnas antaglig, det torde blifva nödigt att utan allt för långt uppskof befordra densamma åtminstone delvis till verkställighet. Men härtill saknade domkyrkan egna tillgångar. Enligt hvad en domkapitlets skrifvelse bifogad uppgift å kyr-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kans utgifter och inkomster under åren 1864—1873 utvisade, hade utgifterna, oaktadt enligt nådiga brefvet den 31 December 1868 alla främmande utgiftsposter blifvit från hennes stat afförda och på församlingen öfverflyttade, med omkring 1,200 kronor årligen öfverstigit inkomsterna. Om nu ock detta missförhållande snart komme att upphöra, vore i allt fall underhållet af kyrkans byggnader så drygt, att någon behållning för ett större restaurationsföretag icke blefve att påräkna. Den nu redan i flera afseenden med utgifter ganska hardt betungade församlingen kunde likaledes så mycket mindre till ett dylikt företag lemna tillräckligt bidrag, som hon ofördröjligen måste bekosta en dyrbar värmeledning för kyrkan, så vida densamma skulle kunna under vintermånaderna begagnas. Under sådana förhållanden återstode för domkapitlet, såsom vårdare af kyrkans angelägenheter, icke någon annan utväg än den i forna dagar anlitade, att vädja till konung och folk. Detta hade med framgång äfven i vår tid skett för domkyrkorna i Linköping och Yesterås, för hvilka båda kyrkors restauration erhållits statsanslag, och i Norge för Trondhjems domkyrka, som ännu fortfarande åtnjöte en dylik förmån. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemstälde domkapitlet i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t, derest den framlagda planen vunne godkännande, täcktes hos Riksdagen begära det anslag, som för det tillämnade arbetet kunde vara erforderligt.

Den framlagda restaurationsplanen blef emellertid, till följd af åtskilliga mot densamma framstapla anmärkningar, icke af Eders Kongl. Maj:t godkänd; hvarför domkapitlets sistberörda hemställan icke föranledde någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd. Under den tid, som derefter förflutit, hafva icke mindre än tre nya förslag till kyrkans restauration blifvit uppgjorda. Af dessa har det sist upprättade — liksom det först uppgjorda, ett verk af Öfverintendenten Zettervall — vunnit så väl domkapitlets som Öfverintendentsembetets bifall och den 30 Januari 1884 erhållit Eders Kongl. Maj:ts gillande och stadfästelse.

I skrifvelse den 10 Januari 1885 har nu domkapitlet, med åberopande af innehållet utaf dess ofvanomförmälda skrifvelse af den 30 Januari 1875, i ärendet vidare andragit, att, på sätt i sistberörda skrifvelse ådagalagts, domkyrkans egna tillgångar vore alldeles otillräckliga för det tillämnade restaurationsarbetets verkställande. Visserligen vore kyrkans ekonomiska ställning nu något fördelaktigare än den då var, i det att genom åtskilliga besparingar samlats ett kapital af 75,000 kronor, som kunde och borde till restauration sarbetet användas. På fortsättning och

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

tillväxt af sådana besparingar Unge man emellertid ej för framtiden räkna, då kyrkans och de henne tillhöriga byggnaders vård och underhåll kräfde sa ansenliga belopp att, enligt hvad en hos domkyrkoförsamlingen företedd och granskad redovisning bestyrkt, äfven under de fem sistförflutna åren det årliga-öfverskottet i medeltal icke uppgått till mer än 587 kronor 52 öre. Vid sådant förhållande hade domkapitlet trott sig höra i främsta rummet med begäran om anslag vända sig till nyssnämnda församling, hvilken äfven, oaktadt hennes för närvarande ganska dryga utgifter, ^den 22 April 1884 beslutit att, under förutsättning att de för ändamålet i öfrigt nödiga medel blefve på annat håll anskaffade, till kyrkans restauration anslå ett belopp af 200,000 kronor. Sedan detta beslut vunnit laga kraft, hade domkapitlet utfärdat en inbjudning att på kringsända listor för ändamalet teckna frivilliga bidrag, hvilken inbjudning hittills slagit sa ut, att dels redan ingått, dels komrne att enligt fullgod säkerhet under innevarande och närmast följande år ingå en summa af 133,000 kronor. De lör den tillämnade restaurationen nu eller inom kort tillgängliga medel utgjorde följaktligen:

domkyrkans egna medel.................................................................. 75 000 kr.

församlingens bidrag ....................................................................... 20o’,000 »'

frivilliga gåfvor................................................................................ 133,000 »

Summa kronor 408,000: —

Domkapitlet hade visserligen hyst den förhoppning, att summan skulle kunnat uppbringas till en half million kronor, innan förnyad anmälan i ärendet hos Eders Kongl. Maj:t skedde; men denna förhoppning hade tyvärr icke gatt i uppfyllelse. Domkapitlet vore dock fortfarande lifligt öfvertygadt derom, att hvad ännu fattades i sistnämnda summa skulle på flera sätt inom kort fyllas, så snart behofvet blefve kändt och vart folk finge visshet derom, att den storartade nationalhelgedomen kunde till dess ursprungliga härliga skick återställas. Men äfven med detta på goda grunder stödda antagande återstode likväl en brist af fem hundra, tusen kronor, enär kostnaderna för restauration sarbetet vore beräknade till en million kronor. I Öfverintendenten Zettervalls första förslag voro, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, kostnaderna upptagna till ännu högre belopp, nemligen 1,156,768 kronor. Men då i det sista, af Eders Kongl. Maj:t stadfästade förslaget många ganska betydande förenklingar

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

blifvit vidtagna, kunde kostnaderna, enligt hvad öfverintendenten Zettervall förklarat, ej gerna öfverstiga en million kronor. Skulle likväl genom några oberäkneliga omständigheter under arbetets fortgång sådant icke desto mindre inträffa, läge derpå icke så stor vigt, då mycket af det som hörde till kyrkans inre restauration i dylikt fall kunde uppskjutas, till dess kyrkans egna tillgångar medgåfve dess fullbordan. Utöfver hvad redan funnes att tillgå vore det således 500,000 kronor, som nu erfordrades och för hvilkas anskaffande domkapitlet ej visste annan utväg än att anlita statens hjelp. Redan vid två föregående tillfällen hade sådan hjelp jemte enskildt understöd till kyrkans restauration lemnats, nemligen efter de stora eldsvådor, som åren 1572 och 1702 öfvergingo kyrkan, ehuru den vid sistnämnda tillfälle lemnade hjelp efter tidens smak så illa användes, att dermed endast åstadkoms det styckverk, som den till hela sin anläggning stolta praktbyggnaden nu företedde. Domkapitlet vore förvissadt derom, att äfven nu en hjelpsam hand skulle räckas, då enskildes intresse och offervillighet vore omisskänneliga och då svenska folkets representanter utan tvifvel önskade, att ett af förfädrens storverk ej längre skulle stå såsom en half ruin. Äfven utan afseende derå, att med fog kunde ifrågasättas, huruvida icke staten hade att här gälda en hedersskuld, sedan kyrkogodsen blifvit till statsverket indragna och i sammanhang dermed gifvits förbindelser, hvilka borde inlösas, vore för visso vördnaden för våra stora minnen ett tillräckligt skäl för beviljande af det erforderliga statsanslaget till det så länge uppskjutna nationella företagets utförande. Under förutsättning att staten lemnade det härtill nödiga understödet, hade domkapitlet tänkt sig, att den i sin ursprungliga gestalt återupprättade kyrkobyggnaden skulle kunna blifva fullbordad till år 1893, då den svenska protestantismen komme att fira sin tredje jubelfest.

Öfvertygadt att dess tänkesätt och önskningar i detta afseende delades af Eders Kongl. Maj:t, har domkapitlet, på grund af hvad nu och i skrifvelsen af den 30 Januari 1875 blifvit anfördt, anhållit, att i nådig proposition till innevarande års Riksdag måtte för Upsala domkyrkas restauration i enlighet med den af Öfverintendenten Zettervall uppgjorda och i vederbörlig ordning godkända plan äskas ett på den erforderliga byggnadstiden, sju år, fördeladt statsbidrag af femhundra tusen kronor äfvensom att af detta belopp den ungefärliga sjundedelen eller sjutio tusen kronor måtte för år 1886 anvisas.

För egen del tillåter jag mig i underdånighet erinra, att domkyrkorna i riket af ålder utgjort föremål för statens synnerliga omvårdnad i det

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

icke blott för deras vidmakthållande tiondeanslag blifvit anvisade, utan äfven mången gång, när å dem erfordrats så omfattande och kostsamma reparations- eller restaurationsarbeten, att dessa icke kunnat med kyrkornas ^ egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag för sådant ändamål beviljats. Det främsta rummet bland dessa vördnadsbjudande minnen åt' forntida byggnadskonst intager otvifvelaktigt domkyrkan i Upsala, lika märklig genom de med henne förbundna fosterländska minnen, som genom sin i arkitektoniskt hänseende storslagna byggnadsplan. På sätt domkapitlet erinrat har dock genom den senast företagna restaurationen åt kyrkan hennes första härliga gestalt underkastats så genomgripande förändringar, att hennes skönhet i väsentlig mån gått förlorad. °Då nu, enligt hvad de i ärendet ingifna handlingarna utvisa, inom kort betydliga reparationsarbeten oundgängligen måste utföras, torde domkapitlets hemställan om företagande i stället af eu fullständig restauration af kyrkan vara förtjent af det största afseende, helst tidpunkten för verkställande af en sådan restauration, på de af domkapitlet anförda skäl, synes vara synnerligen lämplig. Att vart tolk hyser en liflig åstundan, att denna vår främsta nationalhelgedom varder, enligt det förslag, som dertill af landets i denna gren af byggnadskonsten mest sakkunnige man blifvit uppgjordt, åter försatt i ett skick, som mer än det nuvarande öfverensstämmer med dess ursprungliga byggnadsplan, visar oförtydbart den omständighet, att för sadant ändamål tecknats frivilliga bidrag till ett för våra förhållanden betydligt belopp. I betraktande häraf och då likväl, enligt hvad utredt och visadt blifvit, statens särskilda medverkan ovilkorligen erfordras för verkställande af det under lång tid allmänt önskade restaurationsarbetet, vågar jag, med åberopande af hvad domkapitlets i ämnet gjorda framställningar innehålla och efter gemensam beredning af ärendet med chefen för Finansdepartementet, i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå innevarande års Riksdag att till restauration af Upsala domkyrka bevilja ett anslag af fem hundra tusen kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886, till hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande nedsättning af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof föreslagit att användas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.»

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami 1 Afd. 23 Häft.

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets Ofri ge ledamöter i nåder bifalla; och skulle proposition0 till Riksdagen aflåtas enligt den lydelse bilagan A vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Wiih. Beskoiv.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 85.