Doc 1885:4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

1 N:o 4.

Ank. till Rikstl. Kansli den 27 Jan. 1885, kl. 2 e. in.

Kongl. Maj:ts nådig a proposition till .Riksdagen, angående upplåtelse. af mark in. m. till Örebro stad för möjliggörande af reglering och kanalisering eif Svartån; Gifven Stockholms slott den 15 November 1884.

Under åberopande af härvid fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden, vill Kongl. Maj:t härigenom föreslå Riksdagen att, på det Örebro stad må komma i tillfälle att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Kaptenen P. Lamell uppgjorda plan, verkställa reglering och kanalisering af Svartån å sträckan mellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, medgifva:

att till staden Örebro med full eganderätt upplåtes ej mindre utan lösen den rätt, Kongl. Maj:t och Kronan eger till vattnet i Svartån emellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, (in äfven mot lösen till Kongl. Maj:t och Kronan samt ersättning, jemväl till vederbörande indelningshafvare, för skada och intrång med belopp, som bestämmes i den ordning, nådiga förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar, dels den Kronan tillhöriga jord, som för Bill. till Biksd. Prot. 1885. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

ifrågavarande arbetsföretags utförande måste bortgräfvas, dels den så kallade Slottsträdgården med undantag af den del deraf, som är belägen vester om en linie, utdragen i rak fortsättning af nuvarande gränslinien mellan Slottsparken och Slottsträdgården till ån, dels ett från Skebäck vesterut på åns norra sida sig sträckande område till den ungefärliga storlek och form, som betecknas med ljusröd färg å den af Kaptenen Laurell den 12 Juli 1880 upprättade, i ärendet företedda ritning, dels ock det på enahanda sätt utmärkta område af Stora Holmen, hvilket genom den ifrågasatta kanalen kommer att frånskiljas den öfriga delen af samma holme,

allt mot skyldighet derjemte för staden att med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas, ersätta skada och intrång, som äfven för andra än Kongl. Maj:t och Kronan samt indelningshafvare kunna uppstå genom nämnda upplåtelser, samt att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna af omständigheterna erfordras.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas vederbörande Utskott, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 15 November 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Hukert,

Ryding,

von Krusenstjerna, och Friherre Tamm,

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anförde härefter:

“Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning anhåller jag nu få underställa en af stadsfullmäktige i Örebro gjord ansökan att, för möjliggörande af reglering och kanalisering af Svartån emellan Storbron i Örebro och stadens östra gräns vid Skehäck, kronans rätt till vattnet i denna del af ån måtte på staden öfverlåtas och staden jemväl berättigas att medelst expropriation förvärfva den för arbetets utförande erfoderliga jord.

I slutet af år 1879 lemuade stadsfullmäktige i Örebro åt några då utsedda komiterade uppdrag att utreda, om och i hvad mån reglering och kanalisering af Svartån emellan Storbron i staden och Skebäck kunde på lämpligt sätt åstadkommas, samt att, om dertill funnes anledning, inkomma till fullmäktige med förslag till åtgärders vidtagande för ändamålet. En af desse komiterade, Kaptenen vid Väg- och Vattenbyggnadscorpsen m. m. P. Laurell uppgjorde i anledning häraf, efter föregående undersökningar, ett förslag till reglering och kanalisering af den nämnda delen af ån, hvilket, om det komme till utförande, skulle medföra följande fördelar: att staden erhölle,

4 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o å.

jemte rymliga upplagsplatser, beqväm segelled till så väl södra som norra delen af staden, att an nedanför den så kallade Kanslidammen blefve reglerad så, att den, med bibehållande af den förut vanliga vattenhöjden såsom medelvattenstånd, skulle, från att hafva 6 y, fots vattenvariation, få en sådan variation af allenast 1 y2 fot; att den del af östra staden, som nu lede af Svartåns öfversvämning, blefve från denna olägenhet befriad; att åns reglering ofvanför Qvarndammen och Storbron härigenom förbereddes, så att densamma med jemförelsevis måttlig kostnad kunde verkställas, och olägenheterna af öfversvämning å derintill liggande stadsdel och landsbygd dymedelst afhjelpas; att värdet af vattenkraften vid Qivarndammen ökades med omkring 30 procent och att vid Skebäck, stadens nuvarande hamnplats, erhölles ett vattenfall med ett omkring 65 procent större kraftvärde än det vid Qvarnfallet nu befintliga. Förslaget,, för hvars utförande kostnaderna beräknats till 300,000 kronor, och som förtydligats medelst ritning, afsåg: 1) att från åns södra strand emellan lägenheterna Concordia och Varfsholmen skulle öfver ån utläggas en dam till Fiskartorpet, nedanför hvilken strömmen borde upprensas till angifvet djup och medelst hvilken genom deri anbragta luckor vattenståndet i ån kunde regleras; 2) att i strömfåran norr om Fiskartorpet skulle deremellan och fastlandet byggas en sluss med tillräckligt rymliga in- och utlopp samt angifna dimensioner och djup; 3) att strömmen dessutom skulle upprensas, rätas och utvidgas, på sätt med blå linier utmärkts å ritningen; 4) att vid nuvarande Slottsträdgården skulle anordnas hamnplats och anläggas en tre hundra fot lång lastkaj af sten; 5) att vid segelrännan norr om Stora Holmen och på rännans norra strand skulle likaledes ordnas hamnplats för virke och skrymmande gods samt uppföras en ett hundra fot lång lastkaj af sten; samt 6) att, i sammanhang med slussbyggnaden vid Fiskartorpet, en svängbro borde anbringas öfver segelleden för att sätta vattenfallet och de verk, som der å andra sidan af Fiskartorpet kunde komma att anläggas, i förbindelse med Köping—Idultjernvägens hamnspår till Skebäck; och skulle, för genomförandet af denna reglering, enligt förslaget erfordras, att staden förvärfvade, utom enskilde tillhörig mark, jemväl af Eders Kongl. Maj:t och Kronan eganderätt: a) till vattnet och fisket i Svartån emellan Storbron och nedre ändan af Köping— Hults jernvägsaktiebolags område vid Skebäck; b) till all den mark, som vid företagets utförande behöfde bortgräfvas; c) till Slottsträdgården, Östra Slottsparken och planen emellan Carolinska läroverkshuset, elfven och arbetshustomten till den vidd, som å ritningen utmärkts med ljusröd färg; d) till ett från Skebäck vesterut pa åns norra sida sig sträckande område af den ungefärliga storlek och form, som å ritningen vore med ljusröd färg angifvet; och e) till den på samma sätt betecknade udde af stora Holmen, som af kanalen komme att afskäras.

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Komiterade framlade detta förslag för stadsfullmäktige vid sammanträde den 3 November 1880; och efter ärendets behandling vid ett senare sammanträde hafva stadsfullmäktige i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte, för att möjliggöra reglering och kanalisering af Svartån emellan Örebro slott och Skehäck, öfverlåta till Örebro kommun all statens eganderätt till vattnet i ån mellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, samt berättiga staden att genom expropriation förvärfva den eganderätt, som för öfrigt erfordrades för samma arbetes utförande, äfvensom till ledning dervid fastställa Kapten Laurells förberörda plan.

Öfver denna framställning afgaf Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader den 16 Maj 1881 underdånigt utlåtande af innehåll, att styrelsen för sin del funne det åsyftade ändamålet kunna genom det framlagda förslaget vinnas och i allo förtjena afseende, hvadan ock, i betraktande åt den nytta för det allmänna, som derigenom skulle ernås, rätt till expropriation af det för anläggningen behöfliga jordutrymme m. m. tillstyrktes, men att dock styrelsen hemstälde, huru vida beviljandet af expropriationsrätt eller beslut om upplåtelse af Kronans vattenrätt i ån borde ifrågakomma förr, än stadsfullmäktige bestämdt förklarat sin afsigt vara att inom viss uppgifven tid utföra arbetet enligt den företedda planen, som icke gifvit anledning till annan anmärkning än i fråga om konstruktionen af slusskammarmurarne.

Sedan stadsfullmäktige lemnats tillfälle att låta i nyssberörda hänseende omarbeta planen och yttra sig om tiden för arbetets verkställande, förklarade stadsfullmäktige, att Örebro stad, så vida den underdåniga framställningen om öfverlåtelse till staden af kronans vattenrätt i Svartån samt om rätt att genom expropriation förvärfva öfrig företaget erforderlig eganderätt bifölles och för så vidt intet lagligt hinder, som af staden ej kunde undanrödjas, mötte, vore besluten att före utgången af år 1890 utföra arbetet.

Detta yttrande jemte förklaringar deröfver af vederbörande, bland hvilka egaren till den så kallade Slottsqvarnen i Örebro, G. A. Engelbrektson, utom annat, yrkat att, om Kronans vattenrätt i ån öfverlätes på staden, dervid måtte fästas det vilkor, att någon rätt till vattenkraften vid Qvarnfall et icke medföljde, insände derefter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med eget utlåtande i ämnet den 14 November 1882 och bifogade dervid jemväl en af förbemälde vattenregleringskomiterade till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift, hvari bemötts åtskilliga mot företaget gjorda invändningar och tillika anförts: att den Kronans vattenrätt, om öfverlåtande hvaraf på Örebro stad fråga nu vore, utgjordes af Eders Kongl. Majrts och Kronans andel i fallet vid qvarnen i staden och i det blifvande fallet vid Skebäck; att enligt ett handlingarne bifogadt, af Civilingeniörerne S. Gjers och L. Qvist uppgjordt samt af Kap-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition'N:o å.

tenen vid Väg- och Vatten byggnadscorpsen L. Broomé och Stadsingeniören i Norrköping B. L. Hellström granskadt och biträdt värderingsinstrument qvarnfallet i staden, hvari Kronan egde blott en del utan att för denna dels användning hafva reserverat sig passande byggnadsplats, för närvarande egde ett värde af 35,000 kronor, som, derest åregleringen blefve fullbordad, skulle ökas till 40,000 kronor, under det att vattenfallet vid Skebäck, hvaraf hälften tillhörde Kronan, för närvarande vore värdelöst och först efter det sänkning af Hjelmaren och åregleringen blifvit verkstälda erhölle ett värde af 41,000 kronor, deraf dock Kronan icke kunde begagna sin andel utan att återlösa åtminstone någon del af det kronofiske, som Hjelmarens och Q,vismarens sjösänkningsbolag måst lösa; samt att alltså för Kronan samma vattenrätt vore af jemförelsevis obetydligt värde, men för staden af stor betydelse vid ordnandet af dess vattenledning, underdikning och belysning.

För egen del har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett det icke vara nödvändigt, att staden komme i besittning af Kronans mark i den utsträckning planen utmärkte, utan att platsen framför skolhuset äfvensom Östra Slottsparken och Slottsträdgården borde undantagas, och att, om ansökningen beträffande expropriationsrätt till Slottsträdgården bifölles, staden borde förpligtas att till Östra Slottsparken utlägga och med träd plantera den del af trädgården, som faller vester om den emellan parken och trädgården befintliga, norr ut till ån framdragna gränslinie, äfvensom att i nämnda gränslinie underhålla prydligt stängsel och en tät liagtornshäck. I öfrigt tillstyrkte Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den sökta expropriationsrätten. Uti förnyadt utlåtande i ämnet har sedermera under den 28 Februari 1883 Vägoch vattenbygnadsstyrelsen tillkännagifvit att, sedan numera de i utlåtandet den 16 Maj 1881 gjorda anmärkningarne vid den föreslagna slussbyggnaden blifvit genom ett af Kaptenen Lamell utarbetadt tilläggsförslag rättade, hvarigenom kostnadssumman för hela företaget blifvit från 300,000 kronor höjd till 303,200 kronor, någon invändning af vigt mot planens tekniska beskaffenhet icke vidare från styrelsens sida återstode, lika litet som i fråga om tiden för utförandet; — hvarförutom styrelsen vidare andragit: att, hvad anginge den större eller mindre behöfligheten af de Kronans områden, hvarpå stadsfullmäktige gjort anspråk för regleringsplanens genomförande, och hvilkas sammanräknade areal, enligt den af styrelsen med ledning af ritningen gjorda approximativa beräkning, skulle utgöra 9,46 hektar eller 19,2 tunnland, styrelsen, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, ansåge de under b), d) och e) här ofvan angifva områden, hvilka utgjorde delar af de till landshöfdingeindelningen hörande så kallade Alnängarne och tillhopa innehölle omkring 7,r. hektar eller vid pass 15 tunnland, företrädesvis erforderliga för ändamålet, och särskilt det under d) upptagna, i rymd hållande omkring 7

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 4. 7

hektar eller 14 tunnland, för upplag af den betydliga jordmassa, som skulle utgräfvas ur an, men deremot att förvärfvandet af den ena eller andra af de under c) omförmäla platser, det vill säga Östra Slottsparken, Slottsträdgården och den sa kallade Olaiparken framför skolhuset, icke vore af behofvet pakalladt, utan från stadens sida att betrakta såsom en rent ekonomisk fråga, helst Osti a Slottsparken icke vore afsedd att till hamnområde användas, och å den Slottsträdgården angränsande lägenheten Manilla en för staden i det närmaste lika beqväm hamnplats som i Slottsträdgården skulle kunna beredas, samt vid Olaiparken redan nu tilläggningsplats för båtar förefunnes; att af den mark, som staden på grund af planen önskade förvärfva, den sträcka, som enligt ritningen ^ faller mellan punkterna A och B, skulle beredas till kajplats för persontrafik och styckegods m. m., medan sjelfva Slottsträdgården i öfrigt skulle användas dels såsom öppen hamnplats och dels till plats för magasinsbyggnader; sträckan mellan A och C äfvensom framför Olaiparken ordnas till tilläggsplatser för båtar med landtmannaprodukter och fisk; sträckan emellan D och E behöfves för att bereda utrymme för vedhandel; sträckan emellan b och G inrättas till hamn för norra stadsdelen, samt återstående områden upplåtas till upplagsplatser för skrymmande gods och till magasinsbyggnadstomter m. m.; samt att, emedan i kostnadsförslaget icke funnes intagen uppgift å hela lösningsvärdet af den behöfliga marken, och ej heller å värdet af andra förmåner, som begärdes af Kronan eller skulle från enskilde förvärfvas, hvilket allt icke _ motsvarades af det i kostnadsförslaget uppförda belopp af 40,000 kronor till “expropriationer och ersättningar", svårighet mötte att rigtigt bedöma värdet af de åstundade landområdena och kostnaderna för sjelfva arbetets utförande.

I utlåtande, som Kammarkollegium och Statskontoret till följd af nådig remiss afgifvit i frågan den 11 December 1883, hafva kollegierna till en början upplyst, att all den Kronans mark, som Örebro stad nu önskade farväl fva, med undantag allenast af planen emellan Carolinska läroverkshuset, eltven och arbetshustomten, tillhörde landshöfdingeindelningen i Örebro län och vore, utom Östra Slottsparken och Slottsträdgården, utarrenderad jemte annan till samma indelning lydande jord på 30 års tid från midfastan år 1860 samt vidare anfört beträffande vattenrätten i Svartån emellan Storbron i Örebro och Skebäck: att kollegierna lika med Eders Kongl. Maj;ts Befallningshafvande hölle före, att denna vattenrätt ursprungligen tillhört Kronan, men frångått henne, i den män Kronan afhändt sig omgifvande landområden; att häraf förklarades det af sökandena antydda förhållande, att Kronan i början af detta århundrade försålt den väsentliga delen af denna vattenrätt, hval med sannolikt syftades på året 1805, då skattläggning faststälts af lägenheterna Norra och Södra Smedjebackarne samt faktoriträdgården, hvilka, förr

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

tillhörande Kronan, varit under senare hälften af 17:e och större delen af 18:e århundradet upplåtna till boningsplatser åt arbetare vid det i Örebro då befintliga, Kronan tillhöriga gevärsfaktori, men enligt Kongl. Brefven den 9 Mars 1795 och 29 Maj 1797 blifvit med gevärsfaktoriet försålda; att en fördelning af vattenrätten i ån emellan Kronan och staden blifvit bekräftad genom särskilda af behöriga myndigheter faststälda och handlingarne i afskrift bifogade föreningar, den ena af den 20 December 1875 emellan Kronan och Örebro stad angående gränserna emellan bolstada egorna till staden med Smedjebackarne å ena sidan samt Örebro slott och Alnängarne å andra sidan, samt den andra af den 1 Maj 1880 emellan Kronan och Örebro stad angående rågång i Svartån emellan staden och Alnängarne; att af dessa föreningar jemte ett vid den senare af dem fogadt utdrag af kartan öfver ån framginge, att vattnet i ån emellan Storbron och den punkt vid Choisi-udden, der norra Smedjebackens och Stadens område sammanstötte med Alnängarne eller Stora Holmen, vore deladt emellan Kronan och staden, som dock innehade vattnet odeladt emellan Norra och Södra Smedjebackarne, men att rågången derifrån österut emellan Örebro stad å ena och Alnängarne å andra sidan fortsatte midt uti åns södra strömfåra till Skebäck, på sätt den å kartan med grön och gul färg uppdragna gränslinie utmärkte, så att allt söder om denna linie ansåges tillhöra staden och allt, hvad som läge norr derom, ansåges tillhöra Alnängarne, samt att rågångens bestämmande icke skulle inskränka den rätt till fiske i vattendraget, som Kronan eller enskilde kunde ega; hvarjemte kollegierna, i sammanhang med erinran om ofvanberörda, genom sökandenas försorg, af sakkunnige män verkstälda värdering af vattenkraften vid Slottsqvarnen och vid det blifvande fallet närmare Skebäck, lemnat en utredning angående det under arrendet af Alnängarne med flere lägenheter inbegripna fiske i ån, för hvilket i detta mål direktionen för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag fört talan, samt hänvisat till en Eders Kongl. Maj:ts dom den 10 April 1883, hvarigenom förklarats, att nyssnämnda bolag hade att såsom lösen för samma fiske till Kronan utgifva ett belopp af 18,000 kronor.

Såsom eget yttrande i ärendet hafva kollegierna uttalat den åsigt, att de ändamål, staden afsåge att genom det tilltänkta företaget uppnå, vore af den allmänna nytta och nödvändighet, att de intressen, som derför kunde stå i vägen, borde vika, och alltså hemstält att, derest Eders Kongl. Maj:t tilläte, att åregleringen finge utföras efter den föreslagna planen, Eders Kongl. Maj:t täcktes låta staden få taga i besittning Kronans vattenrätt i ån emellan Storbron och Skebäck samt expropriera de områden, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett för ändamålet erforderliga, men att, då kollegierna funne det icke vara välbetänkt, att Kronan, helst i saknad af kännedom om vattenrättens värde på det hela,

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

afstode från anspråk på vederlag derför, vattenrättens värde måtte, lika väl sorn de jordområdens, hvilka staden komme att expropriera, bestämmas i den ordning nådiga Förordningen om jords eller lägenliets afstående för allmänt behof den 14 April 1866 stadgade, samt staden förpligtas att efter detta värde inlösa meranämnde vattenrätt; och hafva kollegierna ytterligare tillagt:

beträffande Engelbrektsons förutnämnda yrkande, att af de handlingarne bifogade instrument öfver Slottsqvarnens skattläggning den 19 November 1691 och skattevärdering den 16 September 1720 inhemtats, hurusom vid förra tillfället påräknats andel i qvarnvattnet för en Kronans i qvarndammen insatta “bålirkonst“ eller inrättning för borrning af gevärspipor och vid det senare för ett kronosliphus, och att, då dessa inrättningar, som måste hafva tillhört gevärsfaktoriet, icke efter dettas försäljning år 1795 finge vidare begagnas, samt Kronan efter den tiden icke syntes hafva gjort anspråk på andel i vattenkraften vid qvarnen, kollegierna hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t vid öfverlåtelsen på Örebro stad af denna vattenkraft täcktes fästa det af Engelbrektson påyrkade förbehåll, att dermed icke följde någon slags rätt till sagde vattenkraft.

Till sist hafva kollegierna, i fråga om öfriga icke här ofvan nämnda områden, hvilkas användning för årensningen ifrågasatts, förmält att kollegierna, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, ansåge staden icke böra erhålla rätt att förvärfva den så kallade Olaiparken och Östra Slottsparken, men att deremot Eders Kongl. Maj:t — efter det ytterligare utredning egt rum, huruvida det för staden vore oundgängligen nödigt att för regleringen erhålla upplåtelse af Slottsträdgården — måtte taga under öfvervägande, i hvad mån denna trädgård kunde till staden för ändamålet upplåtas.

1 anledning af hvad sålunda förekommit hafva stadsfullmäktige slutligen fått afgifva underdånigt utlådande, deruti de tillkännagifvit, att de afstode från sin förut gjorda framställning om öfverlåtelse på staden af Olaiparken och Östra Slottsparken, men i fråga om Slottsträdgårdens behöflighet för företaget anfört, att genom hamnplatsens förläggande, såsom Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, till Manilla i stället för till Slottsträdgården, afståndet från hamnplatsen till stadens centrum och torg ökades med omkring 500 fot och blefve nära dubbelt så stort som från Slottsträdgården, hvadan — då kanaliscringsföretaget just afsåga, att fisk och landtmannaprodukter af alla slag samt särskildt spanmål och ved måtte kunna sjöledes tillföras staden, och rörelsen vid hamnen alltså måste, om företaget skulle medföra afsedt gagn, ställas i så nära förbindelse som möjligt med torgrörelsen, samt en fördubbling af afståndet mellan hamnplatsen och torget vore af den betydelse, att företagets hela värde för staden skulle genom den ifråga- Bih. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 2

10 Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N:o 4.

satta förändringen i mycket hög grad förringas — stadsfullmäktige anhölle, att deras framställning om trädgårdens upplåtelse måtte utan ringaste inskränkning bifallas.

Beträffande vidare vattenrätten i ån yttra stadsfullmäktige, med anledning af Kammarkollegii och Statskontorets hemställan derom att, på sätt Engelbrektson påyrkat, någon slags rätt till vattenkraften vid qvarnfållet i staden icke skulle åtfölja öfverlåtelsen af Kronans vattenrätt i ån: att — då genom det af kollegierna anförda, af stadsfullmäktige i afskrift insända Kongl. Bref den 9 Mars 1795 Eders Kongl. Maj:t och Kronan alldeles icke afhändt sig vattenrätten vid qvarnfallet, hvilken qvarnegaren alltså icke heller kunnat förvärfva, utan endast “alla egor, som då lydde under Örebro faktori på landet och i staden samt Snaflunda vattenfall jemte åbyggnaden och materialier vid vattenverken11 - den omständighet, att Kronan sedan dess icke gjort anspråk på samma rätt, icke kunde utgöra hinder för Kronan att nu eller framdeles disponera densamma, lika litet som derigenom någon rätt uppkommit för qvarnegaren att ensam använda hela vattenkraften derstädes, hvari Kronan obestridligen hade större del än qvarnegaren och hvilken, till följd af läget, hade vida större betydelse för staden, än vattenfallet vid Skebäck, samt att det syntes stadsfullmäktige oförklarligt, hvarför — ehuru qvarnegaren allt sedan år 1795, då gevärsfaktoriet försåldes och nedlades, fått utan ersättning begagna hela vattenkraften i fallet och derjemte genom upphörandet år 1863 af den till hundra tunnor spanmål uppgående grundräntan af qvarnen tillskyndats en betydlig årlig vinst - kollegierna likväl ville, om möjligt, tillförsäkra honom äfven framtida dispositionen af denna Kronans tillhörighet hellre än att förorda densammas öfverlåtelse på staden, som verkligen behöfde den; och fästa stadsfullmäktige, derest den af kollegierna förordade expropriationsrätten skulle blifva inskränkt till vattenfallet vid Skebäck, uppmärksamheten derå att, om kanaliseringsföretagets utförande tillätes, staden måste expropriera hela det område, som för denna vattenrätts tillgodogörande blefve erforderligt, hvarigenom denna vattenrätt skulle såsom oåtkomlig blifva för Kronan värdelös.

Till sist sammanfatta stadsfullmäktige de skäl, som syntes tala för bifall till deras ansökning, sålunda: att företaget vore af ingripande vigt icke blott för Örebro stads välstånd och framtida utveckling, såsom afseende, jemte ekonomiska, äfven i ganska väsentlig mån sanitära fördelar, utan ock för en ganska stor landsbygd rundt omkring Hjelmaren; att staden detta oaktadt icke, i anseende till de dryga kostnaderna dervid, vågade, utan det understöd som begärts, bestämma sig för utförandet, helst staden, som ännu vore skuldsatt till följd af 1854 års stora brand, jemväl stode i begrepp att företaga åtskilliga andra dyrbara anläggningar, som vore ännu nödvändigare än

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4..

Svartåns kampering, hvaribland vore att nämna en påbörjad brobyggnad, som beräknats kosta 125,000 kronor, stadens underdikning, hvartill erfordrades 299,000 kronor, samt vattenledning, hvilken komme att kosta 460,000 kronor; att det af ojäfvige män uppskattade värdet af Kronans vattenrätt, hvilken för närvarande vore fullkomligt ofruktbar och sannolikt komme att i Kronans ego så förblifva, uppginge till endast 31,000 kronor, eller omkring en tiondedel af den för hela företaget beräknade kostnad; att Slottsträdgården vore såsom hamnplats i mycket hög grad behöflig för staden; och att stadsfullmäktige alltså anhölle

om öfverlåtelse på Örebro stad af all Kronans vattenrätt i Svartån emellan Storbron och stadens östra gräns vid Skebäck;

samt om rätt att expropriera all Kronan och enskilde tillhörig mark, som i det uppgjorda kanaliseringsförslaget upptagits såsom för detsamma erforderlig, med undantag af Olaiparken och Ostra Slottsparken;

förbindande sig derjemte stadsfullmäktige a nyo att, derest denna framställning bifölles, hafva före 1890 års utgång fullbordat nu ifrågavarande arbete.

Det betydande och kostsamma företag till reglering och kanalisering af Svartån emellan Örebro och dess lastageplats vid Skebäck, som staden har för afsigt att enligt den af Kaptenen Laurell uppgjorda plan bringa till utförande, finner jag, lika med de i ämnet hörda myndigheter, vara af den betydelse för stadens utveckling och förbättring i ekonomiskt och sanitärt hänseende, att jag anser mig böra tillstyrka de åtgärder, som från statens sida lämpligen och skäligen böra för företagets underlättande medgifvas.

Härvid möter först frågan om upplåtande af Kronans vattenrätt i ån på förut angifna sträcka. Af den redogörelse jag lemnat torde framgå, huru svårt det är att fullkomligt bestämma omfånget af Kronans rätt härutinnan, och för en fullt tillförlitlig uppskattning af samma rätt lära således jemväl förefinnas väsentliga hinder. Då anledning ej är för handen att antaga, det Kronan i en framtid skulle komma att söka tillgodogöra sig vattenrätten i ån, torde det för staten medföra ringa uppoffring, om samma rätt utan ersättning varder till staden upplåten. Att dervid särskildt undantaga den rätt, Kronan må ega i Qvarnfallet, synes mig så mycket mera olämpligt, som ovisst är, om någon sådan rätt verkligen förefinnes, och staten i allt fall ej skulle af densamma kunna draga någon väsentlig fördel. Att ersättning skall lemnas för all skada, som för indelningshafvare eller arrendatorer till äfventyra kan uppkomma deraf, att staden får disponera öfver Kronans rätt till vattnet i ån, torde böra uttryckligen stadgas såsom vilkor för bifall till ansökningen.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Hvad vidare angår upplåtelsen af åtskillig kronojord för företagecs utförande, så Lärer detta icke böra ske annorlunda än mot full godtgörelse för jordens värde samt för skada och intrång, som af upplåtelsen förorsakas så val för Eders Kongl. Maj:t och Kronan som för jordens innehafvare; och sedan staden numera förklarat sig afstå från sin begäran att få disponera Olaiparken och Östra Slottsparken, torde stadens anspråk i öfrigt kunna på lämpligt sätt tillgodoses. Hvad särskildt beträffar den till landshöfdingebeställningen i Örebro län anslagna Slottsträdgården, synes det vara på nöjaktigt sätt ådagalagdt, att gagnet af hela företaget skulle väsentligen minskas, derest staden icke förunnades rätt att förfoga öfver åtminstone största delen af denna plats, hvarför jag anser mig kunna understödja ansökningen äfven i denna del, dock att den del af trädgården, som, derest nuvarande gränslinie emellan Östra Slottsparken och Slottsträdgården utdrages i rät linie mot norr ända till ån, faller vester om denna linie och hvilken del finnes å ritningen utmärkt med bokstafvera^ y, x, h och c, undantages, och att staden förpligtas att till Slottsparken utlägga och med träd plantera denna del af Slottsträdgården samt att i gränsliniens hela utsträckning underhålla prydligt stängsel och häck; hvarjemte till nuvarande och blifvande innehafvare af landshöfdingebeställningen i länet bör utgå årlig ersättning för den mistade delen af trädgården.

Hvad staten sålunda skulle komma att utan all godtgörelse afstå är allenast den till omfång och värde ovissa vattenrätten i ån; och då de kostnader, hvilka staden Örebro måste för kanalarbetets utförande underkasta sig, uppgå till mer än 300,000 kronor, torde det icke kunna anses annorlunda än billigt och rättvist, att staten, som äfven eljest plägar bispringa med understöd för dylika arbetens genomförande, till ett så betydande företag, som det nu ifrågavarande, lemnar det bidrag, som kan ligga i kostnadsfri öfverlåtelse af nämnda vattenrätt.

Då med Eders Kongl. Maj:ts slutliga pröfning af frågan om fastställande af plan för kanaliseringens utförande och om beviljande af rätt för staden att expropriera derför nödig, enskilde tillhörig mark torde böra anstå intill dess Riksdagen yttrat sig beträffande de ifrågasatta upplåtelserna af Kronans tillhörigheter, anser jag mig böra för närvarande allenast i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att, på det Örebro stad må komma i tillfälle att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Kaptenen P. Laurell uppgjorda plan, verkställa reglering och kanalisering af Svartån på sträckan emellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, medgifva:

att till staden Örebro med full eganderätt upplåtes ej mindre utan lösen den rätt, Eders Kongl. Maj:t och Kronan eger till vattnet i Svartån

Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 4. 13

emellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, än äfven, mot lösen till Eders Kongl. Maj:t och Kronan samt ersättning, jemväl till vederbörande indelningshafvare, för skada och intrång, med belopp, som bestämmas i den ordning, nådiga Förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar, dels den Kronan tillhöriga jord, som för ifrågavarande arbetsföretags utförande måste bortgräfvas; dels den så kallade Slottsträdgården med undantag af den del deraf, som är belägen vester om en linie, utdragen i rak fortsättning af nuvarande gränslinien emellan Slottparken och Slottsträdgården till ån; dels ett från Skebäck vester ut på åns norra sida sig sträckande område till den ungefärliga storlek och form, som betecknas med ljusröd färg å den af Kaptenen Laurell den 12 Juli 1880 upprättade, i ärendet företedda ritning; dels ock det på enahanda sätt utmärkta område af Stora Holmen, hvilket genom den ifrågasatta kanalen kommer att frånskiljas den öfriga delen af samma holme, allt mot skyldighet derjemte för staden att med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas, ersätta skada och intrång, som äfven för andra än Eders Kongl. Maj:t och Kronan samt indelningshafvare kunna uppstå genom nämnda upplåtelser, samt att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan finna af omständigheterna erfordras.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda tillstyrkt, deri Statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla; och skulle i enlighet med ofVanberörda förslag proposition i ämnet af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo Pehr Thyselius.