angående med Portugal afslutad handels- och sjöfartstraktat
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
I
N:o 46.
Kongi. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående med Portugal afslutad handels- och sjöfartstraktat; gifven Stockholms slott den 24 April 1885.
De mångåriga underhandlingar, som förts mellan de Förenade Rikena och Portugal angående afslutande af en handels- och sjöfartstraktat, hafva slutligen ledt till ett aftal, hvarigenom det från vår sida eftersträfvade målet af behandling som den mest gynnade nation fullständigt vunnits.
Vår handel på Portugal, särskildt vår utförsel af jern och stål, kommer i följd deraf numera att på denna marknad kunna under förmånliga vilkor upptaga täflan med andra hittills mera gynnade länder.
Till vinnande af denna fördel har endast medgifvit.s en föga väsentlig höjning af gränsen för den lägre vin tullen under den tid denna gräns, genom aftal med annan främmande makt, redan är bunden vid 20 procents alkoholhalt, samt en förbindelse att icke under den tid traktaten varar införa någon underafdelning af tullsatserna å viner, hvilkas alkoholhalt faller mellan 21 procent och 25 procent.
I det. Kongi. Maj:t till Riksdagen öfverlemnar denna traktat med dertill hörande tilläggsprotokoll, vill Kongi. Maj:t, under åberopande Bill. till Riksd. Prof. 1685. 1 Sami, 1 Åfd. 33 Käft. 1
2 Kong/. Ma:j:ts Nåd. Proposition No 46.
af hvad i närlagda statsrådsprotokoll finnes upplyst och utredt, härmed äska Riksdagens godkännande af de bestämmelser hvilka sådant kräfva; och förblifver Kongl. Maj:t Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. Hochschild.
Kongl. Mwjds Nåd. Proposition N:o 46.
3 Öfversättning.
Hans Majestät Konungen af Sverige och Norge samt Hans Majestät Konungen af Portugal och Algarvierna, lifvade af ömsesidig önskan att förbättra och utvidga handels- och sjöfartsförbindelserna mellan Sine respektive stater, hafva beslutat att för sådant ändamål af sluta en traktat samt till Sine fullmägtige utsett:
Hans Maj:t Konungen af Sverige och Norge:
Herr Grefve Otto Steenbock, Dess kammarherre, kommendör af Vasa-orden första klassen, riddare af Nordstjerne- och S:t Olafs-ordnarne, kommendör af Kristi-orden, Dess ministerresident hos Hans Allratrognaste Majestät, m. m.
samt Hans Maj:t Konungen af Portugal och Algarvierna:
Herr José Vicente Barbosa du Boende, pär af konungariket, f. d. professor vid polytekniska skolan i Lissabon, storkors af S:t Jacobs orden för vetenskapliga, litterära och konstnärliga förtjenster, minister för utrikes ärendena, m. m.
hvilke, efter att hafva meddelat hvarandra sina fullmagter, som befunnos i god och behörig form, öfverenskommit om följande artiklar:
Artikel 1.
Frihet i afseende å handel och sjöfart skall ömsesidigt eg a rum mellan de Förenade Rikena Sverige och Norge samt Konungariket Portugal.
De respektive Regeringarne förbinda sig att i fråga om handel och sjöfart icke bevilja annan magts undersåtar något privilegium, någon förmån eller frihet, som icke samtidigt utsträckes till det andra landets handel och sjöfart.
De höga fördragslutande parternas undersåtar skola äfven ega rätt till fri religionsöfning på den andra partens område i öfverensstämmelse med de respektive ländernas lagar.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Artikel 2.
De höga fördragslutande parternas undersåtar skola ega att genom gåfva, försäljning, byte, testamente eller på hvilket som helst annat sätt fritt förfoga öfver all den egendom, de i de respektive länderna innehafva, äfvensom att utur riket utan afdrag utföra sina kapital. Undersåtar af endera utaf de respektiva parterna, hvilka äro arfsberättigade till egendom befintlig inom den andra staten, må ock taga i besittning den egendom, som kan tillfalla dem, äfven ab intestato, under iakttagande af de i lag föreskrifna vilkor; och sådana arfvingar skola icke vara pligtig^ att erlägga andra eller högre arfsafgifter än dem, som i dylika fall böra utgöras af landets egna undersåtar.
Artikel 3.
De Förenade Rikenas naturalster och tillverkningar, hvarifrån de än må komma, skola i Portugal och dess kolonier behandlas på samma sätt som motsvarande produkter från den mest gynnade främmande nation och icke beläggas med andra eller högre afgifter, af hvad namn de vara må, än dem som drabba sådana.
Åt Portugal förbehålles rätt att medgifva Brasilien ensamt särskilda förmåner, på hvilka de Förenade Rikena icke skola kunna göra anspråk såsom en följd af deras rätt till behandling som den mest gynnade nation. Det är välförstådt att, om Portugal skulle inrymma andra stater delaktighet i de förmåner som medgifvits Brasilien, skola de Förenade Rikena eg a rätt att åtnjuta samma förmåner.
Likaledes skola Portugals och dess koloniers naturalster och tillverkningar, hvarifrån de än må komma, i de Förenade Rikena behandlas på samma sätt som motsvarande produkter från den mest gynnade främmande nation och icke beläggas med andra eller högre afgifter, af hvad namn de vara må, än dem som drabba sådana.
Artikel 4.
I Sverige eller Norge icke producerade varor, som, vare sig öfver land eller sjöledes, införas från de Förenade Rikena till Portugal, må icke beläggas med högre surtaxe än den, som drabbar samma slags
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 46.
varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst portugisiska fartyg, införas till Portugal från annat europeiskt land.
Likaledes må i Portugal icke producerade varor, som, vare sig öfver land eller sjöledes, införas från detta land till Sverige eller Norge, icke beläggas med högre surtaxe än den som drabbar samma slags varor, då de, annorledes än genom direkt införsel medelst svenska eller norska fartyg, införas till Sverige eller Norge från annat europeiskt land.
Hvardera af de höga fördragslutande parterna förbehåller sig rätt att belägga varor, som icke äro producerade inom den andras område, med surtaxe, motsvarande den som i de respektive länderna pålägges varor införda annorledes än genom direkt införsel.
Artikel 5.
Varor af hvad slag som helst, som blifvit producerade i något af de fördragslutande länderna och införas till det andra landet, må icke underkastas högre accis- eller konsumtionsafgifter än dem, som äro eller framdeles kunna varda pålagda dylika varor af inhemsk produktion.
Dock skola afgifterna vid införseln kunna ökas med ett belopp, motsvarande de kostnader, hvilka genom sättet för accisens påläggande drabba de inhemska tillverkningarne.
Artikel 6.
Den vid utförseln af svenska och norska produkter faststälda drawback bör noga motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter, hvarmed varan eller vid densammas tillverkning använda råämnen äro belagda.
Den vid utförsel af portugisiska produkter faststälda drawback bör likaledes motsvara de inhemska accis- eller konsumtionsafgifter, hvarmed varan eller de vid densammas tillverkning använda råämnen äro belagda.
De höga fördragslutande parterna ega att utom tullafgiften pålägga utländska varor en tilläggsafgift, motsvarande de inhemska acciseller konsumtionsafgifter, hvaraf inom landet producerade varor af
6 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 46.
samma slag eller vid deras tillverkning använda råämnen drabbas eller framdeles kunna komma att drabbas.
Mellan de fördragslutande staterna är öfverenskommet, att, för den händelse de i denna artikel omförmälda accis- eller konsumtionsafgifter afskaffas eller nedsättas, så skola ock de tilläggsafgifter, med Indika varor af portugisisk, svensk eller norsk produktion eller tillverkning äro belagda, afskaffas eller nedsättas med enahanda belopp, hvarmed dessa accis- eller komsumtionsafgifter blifvit minskade.
Derest någon af de ifrågavarande afgifterna afskaffas, men den tillverkade varan göres till föremål för tillsyn, kontroll eller annan administrativ åtgärd, skola dock till uppvägande af de direkta eller indirekta kostnader, Indika till följd deraf drabba de inhemska tillverkande, en motsvarande surtaxe kunna påläggas det andra landets produkter.
Artikel 7.
Hvardera af de höga fördragslutande parterna förbinder sig att låta den andra omedelbart och utan vederlag komma i åtnjutande af hvarje förmån, privilegium eller nedsättning i tulltarifferna vid införsel eller utförsel, som den kan komma att medgifva en tredje magt.
De höga fördragslutande parterna förbinda sig derjemte att icke mot hvarandra bestämma någon afgift eller något införsels- eller utförselsförbud, som icke på samma gång kommer att tillämpas på öfriga nationer.
De höga fördragslutande parterna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt, i allt hvad förbrukning, nederlag, återutförsel, transitoförsändning, omlastning af varor samt handel i allmänhet angår, samma behandling som tillkommer den mest gynnade nation.
Bestämmelserna i denna artikel kunna icke åberopas för hvad angår sådana särskilda medgifvanden, hvilka redan gjorts eller framdeles komma att göras grannländer i ändamål att underlätta gränshandeln.
Så länge viner, som icke innehålla mera än 20 procent alkohol, vid införsel till Sverige eller Norge beläggas med fasta tullsatser, utan hänsyn till alkoholhalten, skola i Portugal producerade viner, som icke innehålla mera än 21 procent alkohol, icke vid införsel till Sverige eller Norge kunna beläggas med högre tullsatser än dem som drabba viner, hvilkas alkoholhalt ej öfverstiger 20 procent.
Sverige och Norge förbinda sig att fortfarande belägga i Portugal
Kongl. Majds Nåd. Proposition No 46.
producerade viner, hvilkas alkoholhalt öfverstiger 21 procent men ej öfverstiger 25 procent, med fasta tullsatser, utan hänsyn till alkoholhalten.
Artikel 8.
Svenskar och norrmän skola i Portugal och portugiser skola i Sverige och Norge åtnjuta samma skydd som landets egna invånare i allt, som rörer eganderätten till fabriks- och handelsmärken samt industriela mönster och modeller af alla slag.
Den uteslutande rätten att använda industrielt mönster eller modell skall icke medgifvas svenskar och norrmän i Portugal, ej heller portugiser i Sverige eller Norge för längre tid än den, som enligt landets lagar är bestämd för landets egna undersåtar.
Industriela mönster eller modeller, som blifvit för allmänheten tillgängliga inom det land, der de tillkommit, kunna icke blifva föremål för uteslutande användningsrätt inom det andra landet.
Bestämmelserna i föregående tvenne moment ega jemväl tillämpning i afseende å fabriks- och handelsmärken.
Den rätt, som tillkommer svenskar och norrmän i Portugal samt portugiser i Sverige och Norge, är icke beroende af skyldigheten att inom landet yrkesmässigt använda de industriela mönstren och modellerna.
Artikel 9.
Vilja det ena fördragsslutande landets undersåtar i det andra landet tillförsäkra sig eganderätten till märke, modell eller mönster, skola de uppfylla de formaliteter, som i sådant afseende finnas i de fördragslutande staternas respektive lagar föreskrifna.
De fabriksmärken, å hvilka bestämmelserna i denna och i nästföregående artikel eg a tillämpning, äro sådana, hvilka inom de respektive länderna lagligen tillhöra de industriidkare eller handlande som deraf sig begagna, det vill säga att ett svenskt eller norskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter svensk eller norsk lag, liksom ett portugisiskt märkes beskaffenhet bör bedömas efter portugisisk lag.
Inregistrering kan likväl förvägras, derest det märke, för hvilket sådan begäres, af vederbörande myndighet anses vara sårande för sedlighetskänslan eller störande för den allmänna ordningen.
8 Konc/l. May.U Nåd. Proposition N:o 46.
Artikel 10.
Portugisiske handelsresande, som färdas inom de Förenade Rikena för portugisiska handelshus, skola der ega att göra uppköp för sin industris behof och upptaga beställningar, med eller utan prof, men icke till försäljning kringföra varor.
I afseende å yrkesafgift skola de behandlas i likhet med handelsresande tillhörande den mest gynnade nation.
Detsamma skall i Portugal gälla i afseende å handelsresande från de Förenade Rikena.
För de införselstull underkastade varor, hvilka begagnas såsom prof och som införas af dessa handelsresande, skola ömsesidigt, efter iakttagande af de formaliteter vid tullbehandlingen, hvilka erfordras för att betrygga varornas återutförsel eller uppläggande på nederlag, tullafgifterna, som böra deponeras vid dessa varors införsel, återställas.
Artikel 11.
De höga fördragsslutande parternas fartyg tillförsäkras ömsesidigt, såväl i de Förenade Rikena som i konungariket Portugal och dess kolonier, i alla afseenden och under alla omständigheter, samma behandling som landets egna fartyg i allt som angår fartyg och dessas laddningar.
Från förestående bestämmelse göres undantag för hvad angår kustfarten, i fråga hvarom föreskrifterna i de fördragslutande ländernas respektive lagar förblifva gällande.
För öfrigt är öfverenskommet, att vid kustfart de respektive nationernas fartyg skola ömsesidigt behandlas på samma sätt som fartyg, tillhörande de mest gynnade nationer.
Artikel 12.
Svenska och norska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras laddningar, skola i Portugal, och portugisiska fartyg, med eller utan last, äfvensom deras laddningar, skola i Sverige eller Norge, oafsedt från hvilken hamn fartygen komma samt hvarifrån lasten förskrifver sig eller hvarthän den är bestämd, i alla hänseenden vid ankomsten,
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
under qvarliggandet och vid afgåendet åtnjuta samma behandling, som landets egna fartyg och dessas laddningar.
Beträffande anvisande af plats för fartyg, deras lastning eller lossning i hamnar, på redder eller i dockor samt i allmänhet iakttagandet af alla de formaliteter eller bestämmelser, Indika för handelsfartyg, deras besättningar och laddningar kunna vara gifna, skall icke i någon af de fördragsslutande staterna beviljas landets egna fartyg något privilegium eller någon förmån, som icke likaledes beviljas den andra magtens fartyg, enär de höga fördragslutande parternas vilja är, att svenska och norska samt portugisiska fartyg i dessa hänseenden skola på fullkomligt lika sätt behandlas.
De höga fördragslutande parterna förbehålla sig rättighet att i sina respektive hamnar af den andra magtens fartyg, äfvensom för de varor, hvilka utgöra dessa fartygs last, uppbära särskilda, för lokala behof afsedda afgifter.
Ifrågavarande afgifter skola i hvarje fall utgå till lika belopp för de höga fördragslutande parternas fartyg eller dessas laster.
Artikel 18.
. i
Derest svenska och norska fartyg, som ankomma till portugisisk hamn, och portugisiska fartyg, som ankomma till hamn belägen i någotdera af de Förenade Rikena, vilja lossa endast en del af sin last, må de, med iakttagande af de i de respektive staterna gällande lagar och föreskrifter, ombord behålla den del af lasten, som är bestämd till annan hamn, antingen denna är belägen inom samma eller annat land, äfvensom återutföra densamma, utan att för denna del af lasten behöfva erlägga annan tullafgift än för bevakning, hvilken afgift i alla händelser ej må utgå med högre belopp än det för landets egna fartyg bestämda.
Artikel 14.
Fullständigt befriade från lastpenningar och expeditionsafgifter i de respektive hamnarne äro:
l:o. i barlast från hvilken ort som helst ankommande fartyg, som utlöpa i barlast;
Bih. till Riksd. Prof,. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 33 Käft.
10 Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 48.
2:o. fartyg, hvilka, kommande från en hamn belägen i en af de respektive staterna, anlöpa en eller flera hamnar inom samma stat för att derstädes antingen lossa hela eller en del af sin last, eller ock intaga ny last eller fyllnadslast, och styrka att de redan erlagt dessa afgifter;
3:o. fartyg, hvilka frivilligt eller af tvingande orsaker inkommit i en hamn med last och derifrån utlöpa utan att hafva företagit någon handelsoperation.
I händelse fartyg af tvingande orsaker inlöper i en hamn, skola icke såsom handelsoperationer anses: lossning och återinlastning af varor i anledning af fartygets reparation, öfverflyttande af last till ett annat fartyg, i händelse det första fartyget befinnes ej vara sjödugligt, nödigt inköp af förnödenheter för besättningen samt försäljning af sjöskadade varor, efter dertill af tullkammaren lemnadt tillstånd.
Artikel 15.
Fartygens nationalitet skall ömsesidigt anses erkänd och styrkt, i enlighet med hvarje stats särskilda lagar och reglementen, medelst de pass- och skeppshandlingar, som af vederbörande myndighet blifvit för befälhafvare och skeppare utfärdade.
Artikel 10.
Timar skeppsbrott å en till den ena eller andra höga kontraherande parten hörande ort, skola alla åtgärder, som afse de förlista, strandade eller öfvergifna fartygens bergning, ledas af konsulerne i de respektive staterna. Sådana fartyg, delar eller spillror deraf, deras tackel och öfriga tillhörigheter, äfvensom alla föremål och varor, som blifvit bergade, liksom ock det genom deras försäljning influtna belopp, samt slutligen alla ombord funna papper skola öfverlemnas till fartygets egare eller deras ombud eller till vederbörande konsul eller vicekonsul i det distrikt, hvarest skeppsbrottet egt rum. Vederbörande lokalmyndigheter skola mellankomma för att upprätthålla ordning, skydda deras intressen, som i bergningen deltagit, om de icke tillhöra fartygens besättning, och öfvervaka att de föreskrifter iakttagas, som gälla för in- och utförsel af de bergade varorna.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
11 De hora derjemte under vederbörande konsulstjenstemans frånvaro eller intill dess denne kommit tillstädes, träffa nödiga anstalter för de skeppsbrutnes skyddande och det bergade godsets bevarande.
Lokalmyndigheternas mellankomst i ofvan anförda fall skall icke gifva anledning till utkräfvande af andra omkostnader än sådana, som äro nödvändiga för bergningens verkställande och det bergade godsets bevarande, äfvensom sådana, som under enahanda förhållanden af inländska fartyg utgöras.
Det bergade godset skall icke vara underkastadt någon tullafgift eller tullumgäld, förr än det utlemnas till förbrukning inom landet.
Alla rättsanspråk, som med afseende å skeppsbrottet, de skeppsbrutna varorna och föremålen uppstå, skola till afgörande hänvisas till behörig domstol uti det land, hvarest olyckan timat.
Artikel tv.
Hvarderas af de höga fördragslutande parterna generalkonsuler, konsuler, vicekonsuler och handelsagenter skola inom den andras stater och besittningar åtnjuta samma privilegier och befogenhet som dem, Indika tillkomma de mest gynnade nationers, under vilkor att dessa privilegier och denna befogenhet ömsesidigt beviljas. Vilja desse konsuler eller agenter drifva handel eller industri, skola de likväl vara skyldige att ställa sig till efterrättelse samma lagar och bruk, som enskilda personer tillhörande deras nation äro underkastade på den ort, der de äro boende.
Artikel 18.
De höga fördragslutande parternas generalkonsuler, konsuler, vice konsuler och handelsagenter ega att af lokalmyndigheterna erhålla hjelp och bistånd för efterspanande, gripande och utlemnande af sjömän och andra till deras respektive länders krigs- eller handelsfartygs besättningar hörande personer, som rymt uti en hamn, belägen inom någonderas af de höga fördragslutande parterna område. För sådant ändamål skola de skriftligen vända sig till vederbörande domstol, domare eller embetsmän och medelst företeende antingen af skeppsdagboken, sjömansrulla!! eller andra officiella handlingar eller, derest fartyget afseglat, af en utaf dem vederbörligen bekräftad afskrift af
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
nämnda handlingar, styrka, att de personer, som återfordras, verkligen tillhört samma besättning.
Har framställningen blifvit sålunda styrkt, må utlemnandet ej vägras.
Sedan de blifvit gripne, skola rymmarne vara till konsulernes, vicekonsulernes eller handelsagenternes förfogande; de kunna jemväl på desse agenters begäran och kostnad qvarhållas och bevakas i landets fängelser, intill dess de kunna återföras om bord å det fartyg de tillhöra eller intilldess tillfälle yppar sig att återföra dem till bemälde agenters land med något, samma eller annat land tillhörande, fartyg. Yppar sig ej sådant tillfälle inom två månader från den dag rymmare blifvit gripen, eller varda icke kostnadenia för hans hållande i fängsligt förvar behörigen ersatta af den, på hvars begäran häktningen egt rum, skall rymmaren försättas i frihet och må icke af samma anledning kunna ånyo gripas.
Har rymmaren derjemte begått förbrytelse i land, skall hans utlemnande, utan hinder af föregående stadgande, kunna af lokalmyndigheterna uppskjutas, intilldess vederbörande domstol i föreskrifven ordning dömt öfver denna förbrytelse och utslaget blifvit till fullo verkstäldt.
Det är ock välförstådt, att sjömän eller andra till besättningen hörande personer, som äro det lands undersåtar, der rymningen egt rum, äro undantagna från bestämmelserna i denna artikel.
Artikel 19.
Denna traktats bestämmelser, som gälla för Portugal, skola likaledes, utan undantag, gälla för de Portugal tillhörande närbelägna öar, nemligen öarne Madeira och Porto Santo samt Azoriska ögruppen.
Artikel 20.
Denna traktat skall förblifva i kraft under tio år, räknade från den dag ratifikationerna utvexlas. Derest icke någondera af de höga fördragslutande parterna tolf månader före utgången af denna tidrymd tillkännagifvit sin afsigt att låta traktaten till kraft och verkan upphöra, skall den lända till efterrättelse, intill dess att ett år förflutit ifrån den dag, då endera af de höga fördragslutande parterna uppsagt densamma.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
13 Artikel 31.
Denna traktat skall ratificeras, sedan den blifvit gillad af de respektive nationalrepresentationerna, och ratifikationerna skola utvexlas i Lissabon, så snart ske kan.
Till yttermera visso hafva de fullmägtige undertecknat densamma och försett den med sina sigill.
Som skedde i Lissabon, uti två exemplar, den 10 April 1885.
OTTO STEENBOCK. JOSÉ VICENTE BARBOSA Du BOCAGE.
L. S.
L. S.
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46,
Undertecknade, som i dag sammanträdt för att skrida till undertecknande af handels- och sjöfartstraktaten mellan de Förenade Rikena Sverige och Norge, å ena sidan, samt konungariket Portugal, å den andra, hafva, dertill af sina respektive Regeringar vederbörligen befullmägtigade, öfverenskommit som följer:
Hans Maj:t Konungens af Portugal och Algarvierna Regering förbinder sig att icke höja den nu bestående införseltullen å klippfisk, så länge ofvannämnda traktat varar.
Det är välförstådt, att, i följd af behandlingen såsom den mest gynnade nation, hvarje nedsättning af tullen eller hvarje förmån, hvaraf andra länders viner i Sverige eller Norge komma i åtnjutande, skall tillämpas å portugisiska viner, samt att hvarje förhöjning af tullen eller inskränkning af förmåner, hvilken drabbar portugisiska viner i Sverige eller Norge, skall utsträckas till andra länders viner.
Som skedde i Lissabon, i två exemplar, den 10 April 1885.
OTTO STEENBOCK. JOSÉ VICENTE BARBOSA Du BOCAGE.
L. S.
L. S.
■Kongl. Maj:U Nåd. Proposition No 46.
1.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i sammansatt, Statsråd å Stockholms slott den 25 Januari 1884.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochsohild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Kierulf,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Themptander,
Ryding,
von Krusenstjerna.
Helliesen,
Holmboe.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärenden anförde i underdånighet:
»Det första fördraget mellan Sverige och Portugal afslöts i Stockholm den 29 Juli 1641. Fullmäktige voro, å svenska sidan, rikskanslern Axel Oxenstierna, kanslirådet Per Banér och riksamiralen Clas Fleming samt, å den portugisiska, sändebudet i Stockholm Francisco de Sousa Coutinio. Fördraget, som innehåller 29 artiklar, förklaras i inledningen afse fred, vänskap och fullkomlig handelsfrihet samt, i slutartikeln, skola »icke allenast förbinda Drottningen samt Regeringen i Sverige och Konungen samt Regeringen i Portugal, utan ock i all sin förbindande kraft öfvergå till deras efterträdare». Någon tidsbegränsning eller uppsägning omnämnes icke i
16 Koncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
fördraget, och då detsamma aldrig’ blifvit från någondera sidan uppsagdt, torde detsamma ur strängt rättslig synpunkt kunna påstås fortfarande ega gällande kraft, Den aftalade »fullkomliga handelsfriheten» var icke någon tom bokstaf, utan var verkligen efter den tidens begrepp så vidsträckt som möjligt och mera omfattande än hvad i senare förslag blifvit ifrågasatt. Uti art. 3 och 4 medgifves svenska fartyg »att fritt segla till konungarikena Portugal och Algarve äfvensom till de provinser och Öar, som hörn till dessa vihem. In- och utförsel förklaras vara »fria utan hinder eller pålaga, sedan blott de tullafgifter blifvit erlagda, som betalas af andra folkslag, som äro i vänskap och förbund, hvilka avgifter böra vara måttliga utan utomordentliga tillökningar och skola utgå till det belopp, hvarom framdeles å ömse sidor skall öfverenskommas». I art. 7 stadgas vidare, att de fördragsslutande makternas fartyg skola i hvarandras hamnar vara befriade från alla pålagor »såväl hamnpenningar som hvarje annan afgift» med undantag af tullumgälder. Art. 27 och 28 innehålla aftal om ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation, hvarvid likväl den skilnad förekommer, att, medan båda rikenas undersåtar ömsesidigt tillförsäkras »de privilegier och rättigheter, som andra allierade rikens undersåtar njuta och hafva njutit äfvensom de synnerliga tillökningar i dessa privilegier, som för framtiden kunna tjenlig^ synas», stadgas dessutom särskild! i art. 28: »Men uttryckligen förbinder sig den Kongl. portugisiske legaten att, om någon förmånsrätt, frihet eller privilegier ånyo skulle förunnas andra vänskapliga eller allierade folkslag, af hvilka svenske män och undersåtar förut icke varit delaktiga, tillse det samma förmån, frihet eller privilegium måtte förunnas och stadfästas utaf hans Herre Konungen i Portugal för alla Sveriges vasaller och undersåtar, så att det genom ord och gerningar bekräftas, att ingen nation är vänskapligare ansedd och kärare för Hans Maj:t Konungen af Portugal än Sveriges Rikes vasaller och undersåtar.» Någon liknande förbindelse å Sveriges sida stadgas deremot icke.
Den i fördraget omnämnda framtida öfverenskommelse!! om tullafgifternas belopp blef emellertid aldrig afslutad, och bestämmelserna om sjöfartens fullkomliga frihet synes, hvad åtminstone den indirekta fraktfarten beträffar, under tidens lopp efter hand hafva från Portugals sida fallit i glömska och upphört att tillämpas. Någon vare sig direkt eller indirekt portugisisk sjöfart på Sverige egde å andra sidan icke rum. Det första uppslaget till ett nytt ordnande af de båda ländernas handelsförbindelser under detta århundrade lemnades 1816, då svenske och norske konsuln i Rio de Janeiro L. Westin hemsände ett förslag
Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.
till traktat, hvari hufvudsakligen föreslogs likställighet mellan de båda makternas fartyg i fråga om tullbehandlingen af varor, som direkt infördes från det ena landet till det andra, rättighet för svenska och norska fartyg att idka indirekt fraktfart på portugisiska hamnar mot erläggande af 50 procent högre tull än den, som erlades af portugisiska fartyg, samt behandling såsom den mest gynnade nation i fråga om hamn- och fyrumgälder. 1641 års traktat förklarades uti förslaget fortfarande skola gälla uti alla delar, som icke genom det nya fördraget uttryckligen upphäfdes eller förändrades. Underhandlingarne upptogos likväl icke förr än 1822, då förslaget öfverlemnades till portugisiske chargé d’affaires de Poreira d’Azambuja, hvilken å sin sida framstälde ett motförslag. I detta samt i de detsamma åtföljande från portugisisk sida framstälda motiver och anmärkningar mot det svenska förslaget förekommer väl icke något uttryckligt erkännande af 1641 års traktats giltighet, men i det omnämnande af sakförhållanden såsom ännu existerande på grund af densamma, hvilket på flera ställen förekommer, ligger likväl ett tyst medgifvande deraf. Från svensk sida ifrågasattes under loppet af underhandlingarne att utvidga den i Westins förslag ifrågasatta likställigheten med inhemska fartyg vid direkt fraktfart äfven till den indirekta. Från portugisisk sida föreslogs åter, att denna likställighet skulle1 eg a rum endast vid direkt införsel till det ena landet af det andra landets råvaror eller tillverkningar, hvilka i särskilda artiklar uppräknades, samt att tullen å råvaror ej skulle få öfverstiga 16 procent och å tillverkningar 25 procent af värdet. Bland de svenska och norska produkterna uppfördes jern, trävaror, tjära och fisk samt bland de portugisiska vin, salt, frukter och tobak. Denna framställning förändrades sedan till en begäran af en nedsättning af tullen å vin och tobak till 25 procent, hvaremot till gengäld erbjöds, att norsk stock- och klippfisk skulle få till Portugal införas på samma vilkor som den fisk, som infördes från Newfoundland med engelska fartyg. Från portugisisk sida framstäldes äfven förslag om ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation.
Underhandlingarne förde likväl ej till något slut, och ehuru skriftvexling egde rum åren 1838, 1840 och 1842, upptogos de ej ånyo förr än 1843, emedan Portugal önskade först genom traktat ordna sina handelsförbindelser med England, innan fördrag afslutades med någon tredje makt. Sedan en traktat med England den 3 Juli 1842 kommit till stånd, tillstälde portugisiska Regeringen följande år Sveriges och Norges chargé d’affaires i Lissabon ett förslag till fördrag i 19 Bili. till lutså. Prut. 1665. 1 Smn/. 1 A få. 63 llåjl. '3
18 Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
artiklar. I den första af dessa erkändes uttryckligen giltigheten af 1641 års traktat, i det att densamma sades fortfarande komma att gälla i de delar, hvilka ej genom det nya fördraget upphäfdes eller förändrades. Mot de flesta punkterna i detta förslag, hvilka afsågo ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation och likställighet mellan de särskilda makternas fartyg vid direkt fraktfart, framstäldes från svensk och norsk sida endast obetydliga invändningar, då de dels voro lika med bestämmelserna i 1641 års traktat, dels öfverensstämmande med likartade stadgande!! i de under senare tider med andra länder afskräde traktater. Desto större betänkligheter erbjödo de i artiklarne 13 och 14 föreslagna bestämmelser. I artikel 13 erbjödos svenska och norska fartyg rättighet att direkte från svenska och norska hamnar segla till de hamnar i portugisiska kolonierna, som voro öppna för andra främmande nationers fartyg, och att dit införa alla varor, hvilkas införsel der icke vore i allmänhet förbjuden eller portugisiska fartyg förbehållen, äfvensom att derifrån till alla orter utom Portugal utföra varor, som ej i allmänhet vore till utförsel förbjudna. I gengäld för denna förmån fordrades uti art. 14, att, vid direkt införsel till Sverige och Norge från hamnar i Portugal eller dess kolonier, vin, frukter och salt af portugisiskt ursprung skulle åtnjuta följande lindringar i tullen: vin 33 J procent och frukter 25 procent af de afgifter, som erlades af andra nationer; salt åter 33 J procent af de i de gällande svenska och norska tulltaxorna bestämda afgifter.
Denna begäran motiverades genom den låga införseltullen i Portugal å svenska och norska produkter, särskild!, å trävaror.
Från svensk sida anmärktes härvid, att de i art. 13 erbjudna förmåner i sjelfva verket vore mindre vidsträckta än de, som genom art. 3 och 4 af 1641 års traktat redan tillkommo svenska fartyg i Portugal och dess underlydande provinser och Öar, att de för öfrigt egde ringa värde, såvida de icke utsträcktes äfven till den indirekta samfärdseln, men att de i alla fall icke kunde betalas med de af Portugal fordrade tullnedsättningar, till hvilken åsigt äfven norska Regeringen i afgifvet betänkande anslöt sig. Man ansåg att dessa nedsättningar skulle, ensamt för Sverige, medföra en minskad tullinkomst af 40 till 50,000 r:dr banko årligen, utan någon motsvarande fördel för det svenska och norska handelsintresset, och sjelfva principen af särskilda tullförmåners beviljande till någon främmande makt förklarades vara stridande mot de Förenade Rikenas handelssystem och de med andra makter afsilande fördrag, som tillförsäkrade dem den mest gynnade behandling.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
19 Ett af dessa invändningar föranledt motförslag, hvaruti äfven intogs en punkt om Norges tillträde till 1641 års traktat, afgick den 4 Juli 1844 till Lissabon, men gillades icke af portugisiska Regeringen. Den 11 November 1845 framstälde Portugal ett nytt förslag, hvaruti begäran om de ifrågavarande tullnedsättningarne vidhölls, samt till ersättning erbjöds dels en nedsättning af l i tullen å svenska och norska trävaror, dels ett obetydligt medgifvande i fråga om den indirekta fraktfarten på kolonierna. Kongl. Maj:ts Regering visade sig å sin sida lika bestämd. I skrifvelse af den 6 Mars 1846 till Kongl. Maj:ts chargé d’affaires i Lissabon förklarade Statsministern för utrikes ärendena ånyo, att det icke allenast var den befarade minskningen i tullinkomster, utan också och i synnerhet den derigenom uppstäda principen om gynnandet af vissa makter framför andra genom särskilda förmåners beviljande, som gjorde det portugiska förslaget oantagligt. Det erbjöds Portugal att antingen utsluta en traktat efter mönstret af den mellan de Förenade Rikena och Sardinien eller den mellan Portugal och Preussen afslutade traktat, eller ock att fortsätta underliandlingarne på grund af de redan föreliggande förslagen, men med uteslutande af några »faveurs spéciales». Detta anbud lemnades från portugisk sida obesvaradt. Och härmed afbröts för denna gång underhandlingens kedja, för att icke åter sammanlänkas förr än 1856, då härvarande portugisiske ministerresident tillstälde Statsministern för utrikes ärendena ett exemplar af den mellan Portugal och Frankrike den 9 Mars 1853 afslutade traktat för att tjena till grundval för ett nytt fördrag. Äfven denna gång strandade likväl frågan, då Kongl. Maj:ts Regering förklarade sig icke vilja afsluta något fördrag, som ej stadfäste grundsatsen om ömsesidig likställighet i fråga om sjöfartsafgifter mellan makternas fartyg såväl vid direkt som indirekt fraktfart, en princip, som portugisiska Regeringen å sin sida på grund af gällande lagstiftning var förhindrad att godkänna, ehuru deri begärda likställigheten i sjelfva verket redan egde rum. I sitt med anmärkningar öfver den franska traktaten till portugisiske ministerresidenten afgifna svar betonade Statsministern för utrikes ärendena, att, medan Kongl. Maj:ts Regering under uppgifna vilkor vore villig att afsluta ett nytt fördrag efter mönstret af den franska, den tillika ansåge, att makternas ömsesidiga förbindelser genom den sedan två århundraden gällande traktaten, hvars fortfarande kraft sålunda påpekades, blifvit ordnade på ett tillfredsställande sätt. Att denna traktat likväl icke de facto efterlefdes, inhemtas af eu skrifvelse den 24 December 1858 från svenska och norska beskickningen i Lissabon, hvaruti uppgifves,
20 Kong1. Ma/ris Nåd. Proposition N:o 46.
att svenska och norska fartyg visserligen i fråga om sjöfartsafgifter genom lagen af den 25 Juni 1849 blifvit likstälda med de portugisiska, men att varor införda med främmande fartyg voro underkastade eu differential-tull af 20 %, samt att engelska, franska och amerikanska fartyg, framför såväl öfriga makters som inhemska fartyg, åtnjöte den fördelen, att de icke erlade några tonnage-afgifter, då de anlöpte en hamn utan att lossa eller lasta.
Beskickningen uppgaf samtidigt, att portugisiska Regeringens uppmärksamhet ofta blifvit fästad på obilligheten af svenska och norska fartygs behandling i Portugal, då portugisiska fartyg i de Förenade Rikena icke vore underkastade andra bestämmelser än inhemska fartyg, men att den omständigheten att de Förenade Rikenas handel med Portugal nästan uteslutande bedrefs under svensk eller norsk flagga, af portugisiska Regeringen anfördes såsom skäl att icke åt dessa flaggor medgifva vidsträcktare förmåner, så vida icke ett deremot svarande vederlag medgåfves Portugal. Något vederlag i form af särskilda tulllindringar var Kongl. Maj:ts Regering emellertid lika litet nu som förr sinnad att medgifva, och i eu skrifvelse den 17 Januari 1859 till Kong!, norska Regeringens departement för det inre yttrade Statsministern för utrikes ärendena: »Så länge portugisiska Regeringen såsom oeftergiflig! vilkor för eu traktat fordrar, att portugisiska varor skola i de Förenade Rikena gynnas med lägre tull än andra länders enahanda produkter, torde hvarje försök att återupptaga underhandlingen om eu sådan traktat blifva förgäfves och snarare skada än befrämja det åsyftade ändamålet.»
Frågan väcktes ånyo 1865, da Portugals chargé d’affaires begärde, att ett förslag till ny traktat måtte af Kongl. Majfls Regering framläggas. Statsministern för utrikes ärendena svarade i skrifvelse den 25 December 1865, att intet hinder skulle möta för afslutandet af ett på fullkomlig reciprocitet grundadt fördrag, och att från de Förenade Rikenas sida Portugal skulle kunna tillförsäkras samma behandling, som den mest gynnade nation, men då portugisiska Regeringen icke välvillig att för likställighetens uppnående gå in på afskaffande! af differential-tullen vid indirekt införsel, förföll hela saken. ånyo.
Härvarande portugisiske ministerresident ifrågasatte senare i skrifvelse den 1 Augusti 1870, att den till följd af den franska handelstraktaten i den svenska tulltaxan faststälda gränsen för den lägre tullsatsen å vin, nemligen 21 % alkoholhalt, måtte för att gynna införseln af portugisiska viner, utsträckas till 24 eller 25 %, men Kongl. Maj:t förklarade vid ärendets föredragning den 3 Mars 1871 Sig icke finna
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 46.
skal till den ifrågasatta förändringen, hvilken af generaltullstyrelsen beräknades skola medföra en minskning i svenska statsverkets inkomster af 40,000 riksdaler årligen. Differential-tu lien hade under tiden (1870) blifvit i Portugal afskaffad, och då de i detta land å svenska och norska produkter hvilande tullsatser betraktades såsom måttliga, ansåg man, att inga nämnvärda fördelar kunde för de Förenade Rikena vinnas genom eftergifter för Portugals önskningar.
Ärendet hvilade derefter till den 11 September 1876, då portugisiska beskickningen i eu skrifvelse, livilkens första sats åberopade, att den gällande handelstraktaten mellan de båda rikena vore af år 1641, föreslog underhandlingarnas återupptagande, denna gång på grundvalen af det mellan Nederländerna och Portugal den 9 Januari 1875 afskräde fördrag. Sedan kommerskollegium den 27 Oktober 1876 och Kongl. norska Regeringen den 31 Mars 1877 i afgifna utlåtanden yttrat sig häröfver, framstälde Kongl. Maj:ts Regering den 8 November 1877 ett motförslag, hvilket hufvudsakligen skilde sig från den portugisisk-nederländska traktaten deruti, att i fråga om utöfvande af handel och industri samt förvärfvande af fast och lös egendom i det främmande landet likställigheten de båda makternas undersåtar emellan blifvit utbytt mot tillförsäkrande af ömsesidig behandling som den mest gynnade nations undersåtar. Dessutom föreslogs tillägg af bestämmelser angående befrielse från hamnumgälder för nödhamn sökande fartyg, konsulstjenstemäns privilegier och rättigheter, ömsesidigt biträde för rymmares gripande samt erkännande af fartygs handlingar. Grundsatserna om reciprocitet och ömsesidig behandling som den mest gynnade nation voro nu å båda sidor erkända, med undantag endast af det af Portugals säregna förbindelse med Brasilien betingade förbehåll angående samfärdseln med detta land, åt hvilket särskilda förmåner skulle få af Portugal medgifvas.
Innan något svar angående detta motförslag ankommit från Portugal, framstälde härvarande portugisiske minister i skrifvelse den 9 April 1878 begäran, att »viner, innehållande öfver 21 % alkohol och införda bona fide för att förbrukas som vin, icke måtte i Sverige och Norge tullbehandlas som spritdrycker». Denna begäran, som tydligen grundade sig på en missuppfattning af den svenska tulltaxan, besvarades redan följande dag af Ministern för utrikes ärendena med en bestämd förklaring, att Kongl. Maj:ts Regering aldrig förklarat sig villig att underhandla på grundvalen af en nedsättning i den svenska tullsatsen för vin af öfver 21 % alkoholhalt, eller någon förändring i sättet för tullsatsens beräkning, men att, då tullen å dessa viner i
22 Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 46.
Sverige vore lägre än den å spritdrycker, och i Norge ingen skilnad gjordes mellan svagare och starkare viner, den af portugisiska Regeringen framstälda begäran således i sjelfva verket redan var uppfyld. Som likväl derefter något vidare meddelande angående traktaten icke från Portugal afhördes, fann sig Ministern för utrikes ärendena den 18 Mars 1879 föranlåten att anmoda Kongl. Maj:ts beskickning i Lissabon att inhemta, huruvida underliandlingarne borde anses afbrutna. Den 17 derpå följande Maj meddelade portugisiska beskickningen, att dess Regering både önskat, att antingen gränsen mellan tullsatsen å vin och tullsatsen å alkohol måtte höjas från 21 till 24 eller 25 % — en begäran, som återigen grundade sig på en misstydning af den svenska tulltaxan •— eller att viner af högre alkoholhalt än 21 % måtte betala eu efter hvarje ytterligare procent, hvarmed denna normalhalt öfverskredes, graderad tull, men att, då Kong]. Maj:ts Regering upplyst, att tullen å de starka vinerna i Sverige ej vore så hög som tullen å alkohol och att don ej ansågs på något kännbart sätt hämma förbrukningen af dessa viner, portugisiska Regeringen vore sinnad att afstå från sina yrkanden och nöja sig med en försäkran om behandling som den mest gynnade nation, om den efter verkstäld undersökning funne, att de portugisiske vin-exportörerne icke hade några grundade klagomål att framföra mot det i Sverige bestående systemet. Portugisiska Regeringen utfästa sig vidare att, i händelse underhandlingarne oj kunde skyndsamt afslutas, under tiden, för att gifva uttryck åt sin liflig» önskan att fastare tillknyta vänskapsbanden mellan de båda makterna, till Sverige och Norge utsträcka tillämpandet af Portugals konventionel» tariff, en åtgärd, hvartill Regeringen på grund af eu den 26 Januari 1876 utfärdad lag egde bemyndigande.
_ Kongl. Maj:ts Regering anmodade med anledning häraf genom skrifvelse den 10 Juli 1879 beskickningen i Lissabon att för portugisiska Regeringen tillkännagifva, att detta anbud med tacksamhet mottoges, men att dervid tillika fästa uppmärksamheten på att Sverige redan genom art. 28 i 1641 års traktat vore tillförsäkradt behandling som den mest gynnade nation. Under tiden hade en minister-förändring egt rum i Portugal, och den nye utrikesministern dröjde ej att genom eu skrifvelse den 22 Augusti 1879 till portugisiska beskickningen i Stockholm förklara, att hufvudstadgandet om behandling som den mest gynnade nation innehölles ej i art. 28, utan i art. 27 af 1641 års traktat, att art. 28 vore att betrakta endast såsom en utvidgning och förklaring af art. 27 i fråga om rent personliga privilegier, att art. 27 förutsatte fullständig reciprocitet, samt att Portugal icke i Sverige be-
Kongl. Maj:U Nåd. Proposition No 46.
handlades som den mest gynnade nation. Detta senare påstående motiverades dels dermed, att den låga gränsen af 21 % i verkligheten försatte Portugal i en mindre gynnad ställning med afseende å vinhandeln än Frakrike, dels med de särskilda förmåner, som blifvit franskt drufbränvin medgifna. Väl förklarade sig portugisiska Regeringen villig att stå fast vid det gjorda anbudet att tillförsäkra de Förenade Rikena den mest gynnade behandling vare sig genom en ny traktat eller på grund af den omförmälda lagen af den 26 Januari 1876, men endast under förutsättning af den fullkomligaste reciprocitet. Beskickningen i Lissabon meddelade samtidigt, att portugisiska Regeringen gent emot beskickningen, vid de tillfällen sedan 1850, då 1641 års traktat blifvit åberopad, städse fasthållit den åsigten, att traktaten för länge sedan förlorat all laga kraft till följd af de mellan Sverige och Portugals bundsförvandter förda krig. Denna fråga föranledde likväl icke något vidare meningsutbyte, utan det var frågan om vintullen, på hvilken underhandlingarne återigen strandade.
Portugisiska Regeringens motförslag, som inkom den 8 Januari 1880, skilde sig visserligen i de flesta afseenden icke väsentligt från det svensk-norska. Likställighet, i stället för don mest gynnade behandling, begärdes ånyo i fråga om de båda makternas undersåtars rätt att utöfva handel och industri samt förvärfva egendom i det främmande landet, och i fråga om skydd för fabriksmärken och rymmares behandling förekommo äfven några olikheter, men de befintliga skiljaktigheterna vore ej sådana, som kunde stå i vägen för en slutlig öfverenskommelse. Deremot var såsom tillägg till den artikel, som stadgade ömsesidig behandling som den mest gynnade nation, införd följande nya bestämmelse: »Portugisiska viner af alla slag, innehållande mindre än 21 % alkohol, införda på fastager eller buteljer, må icke i de Förenade Rikena underkastas högre utgifter än de, som drabba viner införda från i detta afseende mera gynnade länder.»
»Portugisiska viner, innehållande mera än 21 % och mindre än 23 % alkohol, må icke underkastas den högre tull, som drabbar alkohol, om vid införseln på tillfredsställande sätt bevisas, att dessa viner blifvit införda bona fide för att såsom vin förbrukas, eller att de på grund af sitt pris icke kunna användas till sprittillverkning i sviklig afsigt.»
(Les vins portugal de toute espece, contenant une quantité d’alcool inférieure å 21 % d’alcool, importés en cercles ou en bouteilles dans les Royaumes Unis ne seront soumis å des droits plus élevés que ceux établis sur les vins des autres pays plus favorisés sous ce rapport.
24 Kontjl. Ma/j:ts Nåd. Proposition No 46.
Les vins portugal contenant une quantité cValcool supérieure a 21 % et inférieure å 23 % ne seront pas assujettis a la surtaxe afférente å Falcool, si rimportateur prouve, d’une maniére satisfaisante, que ees vins ont été importes bona fide ponr otro consommés comme vins, ou qne, par leur prix, ne peuvent pas donnor lien å la destination frauduleuse.)
Ministern för utrikes ärendena svarade härpå med att i en skrifvelse den 28 Februari 1880 ånyo utveckla, dels att i den svenska tulltaxan ingen skilnad gjordes i behandlingen af viner från olika länder, och att portugisiska viner således redan åtnjöte samma behandling som alla andra, dels att viner af högre alkoholhalt än 21 % visserligen erlade en högre tull, men att denna tull likväl vore lägre än tullen å spritvaror. En nedsättning i sistnämnda tull vore visserligen beviljad franskt drufbränvin vid direkt införsel på fastager, men samma fördel tillkomme dessutom alla makter, som tillförsäkrade sig behandling som den mest gynnade nation och skulle således i följd af det svensk-norska förslagets allmänna stadgande om sådan behandling äfven komma portugisiskt drufbränvin till godo. Ministern föreslog likväl för att tillmötesgå portugisiska Regeringens önskan att genom en särskild artikel i traktaten stadga grundsatsen om fullkomlig likställighet i tullbehandlingen af viner från Portugal och andra länder, att gifva det föreslagna tillägget följande lydelse:
»Portugisiska viner af alla slag, införda på fastager och buteljer, skola vid införsel till de Förenade Rikena icke vara underkastade högre eller andra utgifter än de, som drabba viner af samma alkoholhalt, införda från de i detta afseende mest gynnade länder.» Denna lydelse var visserligen till och med fördelaktigare för Portugal än dess eget förslag, i det att likställighet med de mest gynnade länder beviljades för alla viner utan begränsning, och icke blott för viner af lägre alkoholhalt än 21 % såsom Portugal begärt, men portugisiska Regeringen fasthöll icke desto mindre sin ursprungliga redaktion, och som denna omöjligen kunde af Kongl. Maj:ts Regering antagas, måste underhandlingarna åter afstanna.
Den portugisiska redaktionen hvilade nu, såsom förut, på en fortfarande misstydning af svenska tulltaxan. I trots af upprepade förklaringar, att fullständig likställighet ogde rum mellan viner från olika länder, och att starkare viner af mer än 21 grad alkoholhalt icke tullbehandlades som sprit, fortsatte portugisiska Regeringen att yrka på att just dessa förhållanden skulle införas såsom förändringar. Men oafsedt att Kongl. Maj:ts Regering icke kunde genom ett antagande af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
den portugisiska redaktionen gifva lielgden af sitt gillande åt eu uppenbar förvrängning, förefanns äfven en verklig materiel skilnad mellan de båda Regeringarnes ståndpunkt. Det var nemligen vid denna tid ovisst, huru frågan om vintullen skulle komma att ordnas i sammanhang med de då ännu icke påbörjade men inom kortare tid väntade underhandlingarne med Frankrike, livilka redan då med skål kunde antagas skola leda till bestämmande af en lägre gräns mellan svagare och starkare viner, hvilket ock blef fallet, då genom traktaten mellan de Förenade Rikena och Frankrike af den 30 December 1881 tullen blef bunden endast i afseende å viner, som ej öfverstego 15 procent. Antagandet af den portugisiska redaktionen skulle således hafva ledt till likställighet mellan portugisiska viner af till och med 21 procent alkoholhalt med dessa sistnämnda viner.
Genom den i anledning af franska traktatens afslutande utfärdade svenska tulltaxan af den 12 Maj 1882 blef den nya graderingen af vintullskalan fastställd, i det eu dubbel begränsning af alkoholhalten infördes, den högre vid 25 procent och den lägre vid 15 procent. Under de med Spanien, under loppet af 1882 drifna förhandlingarne om ny handels- och sjöfartstraktat, medgafs den senare gränsens framflyttning till 20 procent, och chefen för finansdepartementet ansåg sig kunna tillstyrka till och med att denna gräns, om så påkallades, finge utsträckas ända till 21 procent. Dessa åtgärder, vid hvilka Kongl. Maj:t icke släppt ur sigte det inflytande, de komme att medföra på ordnandet af våra förbindelser med Portugal, hafva fört denna fråga in i ett nytt skede, då Portugals önskningar nu i väsentlig män torde kunna uppfyllas.
Uppslaget till underhandlingarnes återupptagande bär denna gång gifvits genom en den 26 Februari 1883 af handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg till Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrifvelse, deruti nämnden, under förmälan, hurusom, då under 1882 mellan Portugal samt England och Frankrike afslutats traktater, beredande dessa sistnämnda länders handel och sjöfart en bättre ställning i förhållande till Portugal än den de Förenade Rikena der intoge, det syntes uppenbart, ej mindre att exporten på Portugal, hvilken hufvudsakligen utgjordes från Sverige af trä, jern och stål, samt från Norge af fiskvaror, derigenom kunde lida afbräck eller föras på afvägar, än äfven att den direkta sjöfarten på Portugal, hvilken under senare tid visat ökad lifaktighet, komme att aftaga, framhållit önskvärdheten af en traktat, hvarigenom de Förenade Rikena i afseende å sin handel och sjöfart Bill. till Rilesd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
komme till Portugal i samma förhållande som de mest gynnade nationer.
Att uppnå denna likställighet på grund af 1641 års traktat, utan afslutande af ett nytt fördrag, torde icke låta sig göra. Visserligen fasthåller jag den åsigten, att då något krig icke efter dess afslutande förts mellan Sverige och Portugal, densamma fortfarande måste anses gällande, men ehuru portugisiska Regeringen vid flera tillfällen direkt eller indirekt, såsom förut nämnts, erkänt dess giltighet, hafva dessa erkännanden icke varit af så uttrycklig natur, att Regeringen deraf velat anse sig bunden, och en bestämd meningsskiljaktighet förefinnes således i detta afseende mellan de båda makterna. Då dessutom fördraget icke omfattar Norge, och omständigheterna nu gifva grundad förhoppning att enighet skall kunna utan svårighet uppnås, har jag trott tiden vara inne att till portugisiska Regeringens bedömande framlägga ett nytt förslag till traktat. Sedan Kongl. norska Regeringen den 5 Oktober och kommerskollegium den 21 December 1883 i, med anledning af handels- och sjöfartsnämndens i Göteborg nyss omförmälda framställning infordrade utlåtanden, tillstyrkt afslutandet af ett handels- och sjöfartsfördrag med Portugal, har jag på grund deraf låtit utarbeta ett sådant förslag, hvilket det nu torde tillåtas mig att för Eders Kongl. Maj:t föredraga.);
Sedan Herr Ministern derefter redogjort för innehållet af ofvannämnda handlingar, anförde Herr Ministern vidare:
»Förslaget innehåller icke någon öfverenskommelse om bestämda tullsatser för vissa artiklar. Enligt detsamma kommer således tullen å vin, som införes till Sverige och Norge, att bero på bestämmelsen om ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation, och Portugal att få åtnjuta förmånen af de genom traktaten mellan de Förenade Rikena och Spanien för viner ej öfverstigande 20 procent alkoholhalt medgifna lägre tullsatser af i Sverige 15 öre och i Norge 11,52 öre per liter. Det är likväl att förutse, att Portugal icke kommer att åtnöja sig härmed, utan att påyrka att gränsen för den lägre vintullen måtte framflyttas till 21 procent. Kongl. kommerskollegium och Kongl. norska Regeringens finans- och tulldepartement hafva i fråga om det sålunda väntade anspråket förklarat sig icke hysa någon betänklighet emot ett medgifvande att, sålänge vin af till och med 20 procent alkoholhalt förtullas till visst belopp utan hänsyn till styrkan, samma tullsats äfven må gälla för vin ej öfverstigande 21 procent. Kongl. norska Regeringens departement för det inre har å sin sida uttryckt önskvärdheten deraf, att med den ifrågavarande eftergiften måtte för-
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
knippas en nedsättning å Portugals sida af tullen å klippfisk eller åtminstone en garanti mot möjligheten af dess höjning. Vid det förhållande, att nämnda vara för det portugisiska tullverket utgör en verklig kassa-artikel, i hvilkens intägter Regeringen städse visat sig obenägen att medgifva någon rubbning, anser jag likväl att ingen utsigt skulle finnas till utverkande af ett sådant vederlag, och att detsamma icke bör från vår sida såsom ett oeftergiflig! vilkor framställas, utan torde den ifrågasatta utsträckningen af gränsen för vintullen, hellre än att genom uppställande af ett för Portugal oantagligt vilkor äfventyra underhandlingarnas bringande till ett lyckligt slut, kunna i sista hand utan någon dylik betingelse medgifvas. Deremot böra, enligt min åsigt, då handelstraktaten med Spanien icke är afslutad för längre tid än till och med den 30 Juni 1887, samt de fördelar, som genom en traktat med Portugal kunna de Förenade Rikena beredas, näppeligen torde vara af den beskaffenhet, att det allenast för deras skull kan vara skäl att betaga sig rättighet att, derest omständigheterna eljest skulle dertill föranleda, återgå till en lägre gräns mellan svagare och starkare viner, bestämmelserna angående vintullen i den blifvande traktaten med Portugal affattas på sådant sätt, att vid tidpunkten för den spanska traktatens utlöpande full frihet må vara de Förenade Rikena beredd att med hänsyn till sagde tull vidtaga de anordningar, som må finnas af då för handen varande förhållanden påkallade.»
På grund af det anförda hemstälde Herr Ministern, att portugisiska Regeringen måtte inbjudas att ingå i förnyade underhandlingar om afsilande af en handels- och sjöfartstraktat, hvilka underhandlingar borde föras i Lissabon, samt tillstyrkte i underdånighet att Kongl. Maj:t täcktes till Dess fullmäktig dervid förordna Dess ministerresident i Lissabon grefve Steenbock, för hvilken Herr Ministern skulle ega att i öfverensstämmelse med ofvannämnda betänkande och utlåtande samt de af Herr Ministern till dagens protokoll yttrade åsigter utfärda instruktion.
Sedan svenska och norska statsrådets öfrige ledamöter förklarat sig instämma i hvad Herr Ministern sålunda hemstält och tillstyrkt, behagade Hans Maj:t Konungen detsamma till alla delar gilla och bifalla; och skulle fullmakt för ministerresidenten grefve Steenbock att afsluta och underteckna en handelsoch sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Portugal i vanlig ordning utfärdas.
Ex protocollo Aug. Gyldenstolpe.
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
2.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maft Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 24 April 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Ryding,
Friherre Tamm.
Statsrådet och chefen för civildepartementet anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
von Krusenstjerna
l:o.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet :
»Sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 25 Januari 1884 förordnat ministerresidenten i Lissabon grefve Steenbock att å de Förenade Rikenas vägnar underhandla med portugisiska Regeringen om afslutan.de af en handels- och sjöfartstraktat samt bemyndigat mig att
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
utfärda instruktion för honom, i öfverensstämmelse med kommerskollegii utlåtande den 21 December 1883 och Kongl. norska Regeringens betänkande den 5 Oktober 1883 samt de af mig vid föredragningen uttalade åsigter, uppdrog jag åt grefve Steenbock att för portugisiska Regeringen framlägga det förslag till traktat, jag inför Eders Kongl. Maj:t förstnämnda dag föredragit. Detta förslag öfverensstämde i allt väsentligt med dels det af Portugal år 1880 framstälda förslag, dels den portugisisk-franska traktaten af den 19 December 1881, och antogs derföre icke komma att från Portugals sida väcka någon gensägelse. I art. 7 innehölls, i samma ordalag som i vår senaste traktat med Spanien, öfverenskommelse om ömsesidig behandling som den mest gynnade nation.
Då några särskilda tullsatser icke i förslaget omnämndes, var det sålunda på grund af denna artikel vintullen förusattes skola blifva ordnad. Det var likväl att antaga, att portugisiska Regeringen icke komme att låta sig nöjas härmed, utan att den skulle såsom förut i detta afseende uppställa längre gående fordringar.
Detta visade sig också vara fallet. I skrifvelse den 29 Mars 1884 inberättade grefve Steenbock, att portugisiska Regeringen mot det af honom framlagda förslag blott liaft några mindre väsentliga anmärkningar att göra i fråga om redaktionen, men att den dessutom såsom tillägg fordrade bestämmelser derom, att gränsen för den lägre vintullen i Sverige och Norge höjdes från 20 till 21 procent, och att nuvarande tullsatser skulle bibehållas, sålänge traktaten räckte, det vill säga enligt vårt förslag i tio år, samt
att den tull, hvaraf portugisiska viner, hvilkas alkoholhalt ej öfverstege 25 procent, drabbades vid tidpunkten för traktatens afslutande, ej skulle höjas, och ingen vidare underafdelning af tullsatserna å viner mellan 21 och 25 procent vidtagas under samma tidrymd.
Yrkandet om tullgränsens höjning till 21 procent var redan från början förutsedt, och som underhandlingarna blifvit inledda under förutsättning att det komme att medgifvas, mötte detsamma icke någon betänklighet. En försäkran att bibehålla tullsatserna oförändrade under hela tiden för traktaten kunde deremot icke lemnas, emedan de Förenade Rikena derigenom skulle blifvit bundna ifråga om vintullens ordnande, äfven utöfver tiden för den spanska traktatens bestånd, hvilket icke kunde anses önskligt. I öfverensstämmelse med af Kongl. norska Regeringen den 19 Maj 1884 afgifvet betänkande, anmodades grefve Steenbock derföre att för portugisiska Regeringen tillkännagifva, att Kongl. Maj:t vore beredd att, under förbehåll af nationalrepresentationer-
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
nas samtycke, medgifva en höjning af gränsen för den lägre vintullen till 21 procent, men att en inskränkning af tiden, för hvilken de nuvarande låga tullsatserna å vin vore utfästa, till tiden för den spanska traktatens utlöpande, alltså till den 30 Juni 1887, derest den ej utöfver nämnda tid förlängdes, vore ett nödvändigt vilkor för eftergiften. Förslaget att tullen å portugisiska viner icke öfverstigande 25 procent icke skulle få höjas så länge traktaten gälde, förklarades samtidigt oantagligt, men deremot ansågs yrkandet att ingen vidare underafdelning af alkoholsskalan mellan 21 och 25 procent skulle få företagas under samma tid, icke möta några betänkligheter. Såsom vederlag begärdes en förbindelse från Portugals sida att icke under den tid traktaten varade höja tullen å klippfisk.
Genom skrifvelse från grefve Steenbock den 26 nästlidne Mars ingick omsider underrättelse, att detta motförslag af portugisiska Regeringen till alla delar antagits. Bestämmelserna om vintullen hade formulerats i ett tillägg till art. 7, men stadgandet om klippfisktullen önskade man från portugisisk sida få intaget i ett särskild! tilläggsprotokoll till traktaten, i hvilket dessutom begärdes intagandet af en förklaring, att portugisiska viner, i följd af Portugals behandling som den mest gynnade nation, skulle i de Förenade Rikena åtnjuta full likställighet med andra länders viner. Då Portugals önskan i det förra afseendet ej kunde gifva anledning till någon anmärkning, och den begärda förklaringen angående portugisiska viners behandling ej innehöll annat, än en sjelf klar följd af bestämmelserna i art. 7, samt fullständig öfverensstämmelse sålunda ernåtts, bemyndigades grefve Steenbock genom telegram den 7 innevarande månad att underteckna såväl traktaten som nämnda tilläggsprotokoll.
I det jag nu får för Eders Kongl. Maj:t anmäla, att ifrågavarande aftal om handel och sjöfart mellan de Förenade Rikena och Portugal, bärande datum den 10 innevarande månad, blifvit af grefve Steenbock samt den portugisiske utrikesministern undertecknadt, får jag tillika, innan ärendet i sammansatt statsråd underställes Eders Maj:ts afgörande, i korthet sammanfatta betydelsen särskildt för Sverige af de bestämmelser som i den nya traktaten fått sin plats.
Sveriges handel och sjöfart hafva genom densamma tillförsäkrats behandling såsom den mest gynnade nation, en fördel hvilken isynnerhet torde vara af vigt för vår export af jern och stål, hvilken hittils måst stå tillbaka för exporten från Frankrike och andra mera gynnade länder. Någon uppoffring från Sveriges sida har deremot icke varit nödvändig för att uppväga denna fördel, då den enda rubbning tråk-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
taten medför i nu gällande tulltaxa, är gränsen för den lägre vintullens flyttning från 20 till 21 procent.
Detta medgifvande är dessutom inskränkt till tiden för den spanska traktatens bestånd, så att vi vid dess utlöpande återvinna frihet, att åter nedflytta gränsen, om sådant skulle anses önskvärd! De fördelar vi betingat oss genom behandlingen såsom den mest gynnade nation, stå deremot icke i något beroende af den spanska traktaten, utan äro oss medgifna för minst tio år. Förändringen i vintullen torde i fiskalisk! afseende vara af mycket ringa betydelse och innebär endast en återgång till hvad som egde tillämpning ända till år 1882. Öfver denna del af ärendet behagade Eders Maj:t nu inhemta chefens för finansdepartementet yttrande.))
Chefen för finansdepartementet Hans Excellens Herr Statsministern Themptander anförde derefter:
»Den inverkan ifrågavarande traktat eger på nu gällande tulllagstiftning i Sverige är, såsom redan af Herr Ministern för utrikes ärendena blifvit antydt, af särdeles underordnad betydelse. Bestämmelsen, att under den tid traktaten varar någon underafdelning af tullsatserna å viner, hvilkas alkohblhalt faller mellan 21 och 25 procent, icke skulle få tillämpas, innefatta)- en förbindelse för oss, som det ej kan möta den minsta betänklighet att åtaga oss, då mig veterligen någon afsigt icke hos oss yppats att på sins emellan skiljaktigt sätt tullbeskatta de viner, hvilkas alkoholhalt faller inom nämnda gränser. Hvad i traktaten stadgas om drawback, annan tullrestitution och skeppsumgälder, står i full öfverensstämmelse med redan gällande lagstiftning och hittills iakttagna grunder för behandling af de mest gynnade nationer vid deras handels- och sjöfartsförbindelser med vårt land. Den enda i praktiskt afseende verkande följden af traktatens godkännande är derföre, att gränsen för de lägre tullbeskattade vinerna, som för närvarande är satt vid en alkoholhalt af 20 procent, skulle flyttas en grad högre eller till 21 procent, samma gräns, som i våra tulltaxor varit bestämd under en lång följd af år, eller hela den tid 1865 års handelstraktat med Frankrike var gällande. Ifrågavarande traktat binder oss dock icke på annat sätt, än att gränsen fastställes till 21 procent endast så länge vi genom aftal med annan främmande makt iklädt oss förpligtelse!! att låta den lägre tullsatsen för viner gälla till och med en alkoholhalt af 20 procent, hvilken förpligtelse, såsom känd!, vi på grund af den med Spanien afslutade handelstraktaten åtagit oss för tiden till och med den 30 Juni 1887. Ehuru traktaten med Portugal är afslutad för tio år, ega vi således efter den 30 Juni 1887 ingen
32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No å6.
skyldighet att för Portugals skull bibehålla gränsen vid 21 procent, utan kunna bestämma den fullkomligt oberoende af denna traktat. Vid sådant förhållande torde det till Portugals förmån gjorda medgifvandet ej vara af beskaffenhet att böra från tull-lagstiftningens synpunkt framkalla någon betänklighet mot godkännande af en traktat, som ostridigt är till gagn för vår varuutförsel till nämnda land.»
Herr Ministern för utrikes ärendena liemstälde derefter det Kongl. Maj:t ville i sammansatt statsråd fatta beslut om traktatens godkännande samt dess föreläggande för Riksdagen och Storthinget;
hvartill Hans Maj:t Konungen, sedan statsrådets öfrige ledamöter förenat sig i denna hemställan, behagade i nåder lemna bifall.
In fidem
C. E. von Geijer.
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
3.
Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartementscivil- och finansärende, hållet inför Hans Alaj:t Konungen i sammansatt Statsråd å Stockholms slott den 24 April 1885. F
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
Friherre Tamm,
Stång,
SVERDRUP.
Statsrådet och chefen för civildepartementet von Krusenstjerna anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet :
»Såsom för Eders Kong], Maj:t dels i svenskt dels i norskt statsråd denna dag blifvit anmäldt, afslöts en handels- och sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Portugal den 10 innevarande månad.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 33 Häft. 5
34 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
Chefen för finansdepartementet har vid föredragningen i svenskt statsråd yttrat, att det genom traktaten till Portugals förmån gjorda medgifvandet i afseende å vintullen icke är af beskaffenhet att böra från tulllagstiftningens synpunkt framkalla någon betänklighet mot godkännandet af en traktat, som ostridigt är till gagn för vår varuutförsel till nämnda land.
Uti sitt af norska Regeringen tillträdda föredrag af den 21 innevarande månad har departementet för det inre, enär traktaten i allt väsentligt öfverensstämmer med det förslag hvarom departementet redan uttalat sig i föredrag den 10 Maj 1884, hemstält, att densamma måtte föreläggas Storthinget.
Med stöd af dessa yttranden får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte för Sin del godkänna det i Lissabon den 10 innevarande månad mellan de Förenade Rikenas och Portugals fullmäktige träffade aftal samt besluta, att traktaten skall Riksdagen och Storthinget föreläggas för äskande af bifall till de bestämmelser deruti, som kräfva sådant godkännande.
Sedan chefen för finansdepartementet Herr Statsministern Themptander åberopat sitt anförda yttrande, uti hvilket svenska statsrådets öfrige ledamöter instämde, samt de norske statsrådsledamöterna åberopat Kongl. norska Regeringens betänkande, förenade sig det sammansatta statsrådets samtliga ledamöter i att tillstyrka bifall till hvad Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit;
och behagade Hans Maj:t Konungen dertill gifva Sitt bifall och samtycke.
In fidem C. E. von Geijer.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 46.
4.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 24 April 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild, Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Ricihert,
Ryding,
Friherre Tamm.
Statsrådet och chefen för civildepartementet von Krusenstjerna anmäldes vara af sjukdom hindrad att närvara.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstälde i underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes, jemlikt det vid föredragningen denna dag i sammansatt statsråd fattade beslut, förordna om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition angående den med Portugal afslutade handels- och sjöfartstraktaten.
Enär vidtagandet af åtskilliga utaf vissa bestämmelser i traktaten betingade åtgärder tillhörde finansdepartementets beredning, hemstälde Herr Ministern vidare, det Kongl. Maj :t täcktes förordna, att
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 46.
för sådant ändamål afskrift af traktaten skulle till nämnda departement öfverlemnas.
Slutligen, sedan Herr Ministern uppläst ett förslag till proposition, äfvensom en förteckning på de protokoll som funnos deri åberopade,
behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets enhälliga tillstyrkande, dels besluta att propositionen, i enlighet med det upplästa, härhos bilagda förslaget, samt åtföljd af de å den jemväl upplästa och härhos bilagda förteckningen upptagna protokoll, skall till Riksdagen aflåtas; dels ock bifalla hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält.
In fidem
C. E. von Geijer.
Innehållsförteckning.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 46 ............................................................... j
Handels- och Sjöfartstraktat mellan de Förenade Rikena och Portugal, afslutad
den 10 April 1885 ....................................................................................... , 3
Tilläggsprotokoll ................................................................................................. , P4
Bilagor:
1. Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden i sammansatt
statsråd den 25 Januari 1884 ............................................................... » 15
2. Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden i statsrådet den
24 April 1885 .................................................................................... , 28
3. Protokoll öfver ett blandadt utrikesdepartements-, civil- och finansärende i sammansatt statsråd den 24 April 1885 ................................. » 33
4. Protokoll öfver utrikesdepartementsärende i statsrådet den 24 April 1885 » 35