med förslag till förändrad lydelse af § 26 mom. 5 i nådiga förordnin¬ gen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
1 N:o 23.
Ank. till Eiksd. Kansli den 13 Febr. 1886, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till förändrad lydelse af § 26 mom. 5 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885; gifven Stockholms slott den 29 Januari 1886.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till förändrad lydelse af § 26 mom. 5 i nådiga förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885:
Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara stängdt, der ej för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjenst pågår, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande, finner särskilda omständigheter böra föranleda undantag.
Bill. till Eiksd. Prot. 188(1. 1 Sarnl. 1 Afd. 14 Haft.
2 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
0. B. Themptander.
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 23.
3 Utdrag af protokollet öfver fmansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 29 Januari
1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård, Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm. *
Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander anmälde tre särskilda underdåniga ansökningar i nedannämnda ämne och yttrade dervid:
»Hos Eders Kongl. Maj:t hafva åtskilliga innehafvare af större utskänknings- och restaurationslokaler i Stockholm, hvaraf några i förening med hotell för resande, gjort underdåniga ansökningar om tillstånd att å sön- och helgdagar jemväl under tiderna för allmän otte- och aftonsångsgudstjenst få hålla sina lokaler öppna för gästers emottagande och ega rätt att utskänka spirituösa, eller att Öfverståthållareeinbetet måtte bemyndigas meddela tillstånd till sådan utskänkning, anförande sökandena såsom stöd för de underdåniga framställningarne, att under de förflutna åren, för hvilka enligt nådiga resolutionen den 8 x\pril 1870 Öfverståthållareeinbetet varit bemyndigadt meddela tillstånd till utskänkning under nämnda tider och hvarunder sökandena varit i åtnjutande af
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
sådant tillstånd, icke några olägenheter härigenom försports hvarken för myndigheterna eller för allmänheten; att i fråga varande ställen besöktes såväl af en mängd resande som af i staden boende personer, hvilka plägade intaga sina måltider å i fråga varande gudstjensttimmar; att det vore förenadt med stor svårighet att kunna vid tiden för gudstjenstens början få alla de gäster, som funnos i en stor utskänkningslokal, aflägsnade derifrån och att vid de utskänkningsställen, der musik utfördes, folksamlingar skulle, derest lokalen under aftonsångsgudstjensten hölles stängd, föranledas af önskan att vid gudstjenstens slut få plats i lokalen, hvarigenom hinder i trafiken och andra olägenheter skulle kunna uppstå, hvarjemte äfven framhöllos de olägenheter, som för de större af utländingar och andra resande besökta hotellen skulle uppstå, om servering ej kunde ega rum på tider, då dessa resande voro vana att intaga sina måltider.
Sedan Magistraten i Stockholm i infordrade yttranden förklarat sig för sin del icke hafva något att erinra mot de gjorda ansökningarne, har Ofverståthållareembetet i underdåniga utlåtanden erinrat, att samma fråga redan 1867 blifvit väckt genom underdånig anmälan af embetet, hurusom vid tillämpningen af det redan då stadgade förbudet mot öppenhållande under allmän gudstjenst af bränvinsutskänkningsställe olägenhet uppstått genom stängning under otte- och aftonsångsgudstjensterna, som höllos å tider, då en stor del af Stockholms befolkning liksom resande plägade å schweizerier, värdshus och källare intaga sina måltider, och begärde Ofverståthållareembetet, då på grund deraf och enär berörda stadgande ej skulle utan att föranleda missnöje och ovilja bland allmänheten kunna i sin fulla stränghet tillämpas å den till staden lagda delen af Djurgården, der utskänkningsställena under sommarmånaderna voro särdeles på sön- och helgdagseftermiddagar mycket lifligt besökta, att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga embetet att i de fall, då för ett eller annat sådant ställe i staden eller å Djurgården särskilda omständigheter föranledde behof af tillstånd att äfven å de tider, då otte- och aftonsångsgudstjensterna påginge, hålla stället öppet för gästers mottagande, sådan tillåtelse, uppå ansökning, efter bepröfvande meddela, hvilken framställning den 31 December 1867 vann nådigt bifall, dock endast hvad angick utminuterings- och utskänkningsställen på Djurgården. Sedan under början af år 1870 några innehafvare af större hotell och utskänkningslokaler gjort underdånig framställning om bemyndigande för Öfverståthållareembetet att äfven i afseende å hufvudstadens öfriga delar för utskänkningsställe, hvars läge och beskaffenhet kunde dertill gifva anledning, bevilja undantag från skyldigheten att under otte- och afton-
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:v 23. 5
sångsgudstjenster å sön- och helgdagar hålla lokalen stängd, blef äfven denna framställning den 3 x\pril 1870 sålunda bifallen, att embetet bemyndigades att, då för ett eller annat utskänkningsställe i hufvudstaden särskilda omständigheter föranledde behof att hålla stället öppet å tid, då otte- och aftonsångsgudstjenst påginge, meddela tillstånd dertill. De förordningar, som varit gällande intill den 1 Oktober 1885, hafva icke af Ofverståthållareembetet ansetts lägga hinder i vägen för fortsatt utöfvande af det embetet sålunda meddelade bemyndigandet, men genom förordningen den 29 Maj 1885 syntes embetet ett annat förhållande hafva inträdt, hvarföre äfven efter den 1 nästlidne Oktober alla utskänkningsställen i Stockholm hållits stängda under nu ifrågavarande gudstjensttider.
Beträffande de nu gjorda ansökningarne yttrar Öfverståthållareembetet: att hvad af embetet anförts till stöd för dess åren 1867 och 1870 gjorda framställningar måste numera tillerkännas en än större betydelse, sedan hufvudstadens befolkning efter år 1870 ökats med omkring 70,000 invånare och de resandes antal tillvuxit i än större proportion; att, om redan år 1870 visat sig behöfligt att i särskilda fall medgifva undantag från gällande stadgande i detta afseende, sådant nu vore vida mer behöfligt, och att, om redan då missnöje förspordes, ett mycket större sådant skulle göra sig gällande, derest, efter det allmänheten en följd af år varit van att under otte- och aftonsångsgudstjensterna ega tillträde till vissa utskänkningsställen, dessa nu skulle hållas stängda, i hvilket afseende embetet ville nämna, att under den tid, lokalerna på grund af senaste förordningen hållits för allmänheten tillslutna, det, särskild! hvad aftonsångsgudstjensterna angick, visat sig för innehafvarne af ett och annat utskänkningsställe förenadt med synnerligen stora svårigheter att iakttaga föreskriften om lokalens stängning; att embetet emellertid ansåge ansökningarne ej numera lämpligen böra pröfvas af embetet, utan egna sig för omedelbart afgörande af Eders Kongl. Maj:t, samt att embetet, derest den åsigten vunne nådigt godkännande, förklarade sig anse hinder ej böra möta för vissa uppgifna sökande att erhålla tillåtelse till sina utskänkningsställens öppenhållande under ifrågavarande tider.
Då jag med hänsyn till den ökade betydelse, gällande bestämmelser om tiderna för iskänkning af spirituösa på senare tider med rätta erhållit, icke anser lämpligt att förorda, det Eders Kongl. Maj:t numera skulle från dessa bestämmelsers tillämpning bevilja undantag i ett fall, der lagen icke förutsätter något sådant, kan jag följaktligen icke för närvarande tillstyrka bifall till någon eller några af de nu föredragna ansökningarne. Jag förbiser emellertid icke, att de af sökandena an-
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
förda och af Ofverståthållareembetet vitsordade förhållanden äro af ganska afsevärd beskaffenhet och kunna utgöra giltigt skäl för en ändring i gällande förordning särskildt med hänsyn till de större städerna, der utskänkningsställenas stängning vid tider, då resande och en mängd andra äro vana att intaga sina måltider, onekligen är en olägenhet, och der för öfrigt finnas vissa stolle utskänkningslokaler, som äro å eftermiddagarne sön- och helgdagar så starkt besökta, att deras utrymmande vid aftonsångsgudstjenstens början endast med svårighet och med fara för oordningar låter sig verkställa. Dertill kommer att, då med den ändring sistlidne Riksdag föranledde i den då framlagda nådiga propositionen afsetts att lemna Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillfälle att på kommunalstyrelses framställning utsträcka försäljningstiden ej blott för söcknedagar, utan jemväl för sön- och helgdagar, hvarigenom vederbörande således kunna, såsom ock flerestädes faktiskt skett, medgifva utskänkning å vissa ställen under hela eftermiddagen å sistnämnda dagar, utom under aftonsångsgudstjensten, det afbrott i sådant utskänkningsställes öppenhållande, som uppstår under berörda gudstjenst, ingalunda kan ur nykterhetssynpunkt ega någon betydelse, utan endast är egnadt att framkalla missnöje bland allmänheten och gifva anledning till oordningar och i smyg skeende lagöfverträdelser. Då man tillika besinnar, att i större städer med flera territoriella församlingar icke alla de ifrågavarande gudstjensterna alltid hållas i alla församlingarne och desamma kunna tänkas ega rum under olika tider i olika församlingar, blir lämpligheten af stadgandet derigenom än mera tvifvelaktig. Det har derföre synts mig, att, så länge öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningen äro oförändrade, eu ändring af det ifrågavarande stadgandet kan vara påkallad i den syftning, att den utsträckning af försäljningstiden, som redan är medgifven, må kunna gälla äfven för de tider, då otte- och aftonsångsgudstjenster hållas. Deremot kan det icke vara lämpligt stadga, att regeringen skulle taga omedelbar befattning med att i sådana fall bevilja undantag från de allmänna föreskrifterna, utan lärer, då i allmänhet pröfningen af sådana frågor är anförtrodd åt lokala myndigheter, samma förfarande böra jemväl i detta afseende iakttagas.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen, att § 26 mom. 5 i gällande förordning i detta ämne af den 29 Maj 1885 må erhålla följande förändrade lydelse:
Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara stängda der ej för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjenst pågår, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.
eller kommunalnämnds hörande finner särskilda omständigheter böra föranleda undantag.»
Till hvad Herr Statsministern sålunda hemstält, deri Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan — vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo Hugo Malm.