med förslag till ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och metalltråd
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 26.
1 X:o 20.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1886, kl. 12 midd.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till ändringar i gällande tulltaxa rörande artiklarne pelsverk, hattar och metalltråd; gifven Stockholms slott den 2 Februari 1886.
Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att besluta nedan nämnda ändringar i gällande tulltaxa, nemligen:
l:o att tulltaxan beträffande artikeln »hudar och skinn, pelsverk»
må erhålla följande förändrade lydelse:
»oberedda, alla slag ............................................................................................ fria
beredda, lösa:
„ blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-,
sobel-, svarträf-, s. k. Kapska säl- samt utter 1 kg. 50 öre
„ andra slag........................................................................ 1 kg. 25 öre
„ hopsydda skinn samt delvis arbetade och fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg af blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel, svarträf, s. k. Kapsk säl samt utter ........... 1 kg. 4 kr.
andra slag........................................................................ 1 kg. 2 kr.»;
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 15 Käft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
2:o att taxerubriken »hattar, färdiga eller halffärdig a» må erhålla följande lydelse:
»hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar synbarligen ämnade s. k. filtstumpar;® samt
3:o att taxerubriken »träd» må sålunda ändras, att så väl öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af guttaperchakompositioner eller dylikt, beläggas med en tull af allenast tio procent af värdet.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj: t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 26.
3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konunge,n i Statsrådet å Stockholms slott den 2 Februari 1886.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, Grefve Ehrensvård, Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Herr Statsministern föredrog härefter de förslag till ändringar i gällande tulltaxa, om hvilka nedan förmäles, och anförde dervid:
l:o
»Beträffande artikeln hudar och skinn, pelsverk har gällande tulltaxa följande lydelse:
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
ober edda:
205. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-, har- samt får- och lamskinn, med undantag af
grå krimska och äkta kalmuck .............................. fria.
206. bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-, sobel-,
svarträf- och blåräf- samt utter.............................. 1 kilogram 2: 40
207. andra slag....................................................................... 1 kilogram —50
beredda:
lösa eller hopsydda:
208. get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-, har- samt får- och lamskinn, med undantag af
grå krimska och äkta kalmuck.............................. 1 kilogram — 25
alla andra slag; förtullas lika med samma slag, oberedda, med tillägg af 20 procent.
fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg, såsom skinnpelsar, muffar, kragar, m. in.; förtullas lika med pelsverket, beredt, hvaraf de bestå, med tillägg af 20 procent.
Vid sistlidet års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion (N:o 62), åsyftande nedsättning af tullen för de dyrbaraste slagen af oberedda pelsverk, såsom bäfver, hiller m. fl., från nu stadgade belopp, 2 kronor 40 öre pr kilogram, till 50 öre pr kilogram samt införande af värdefull för beredda pelsverk af nämnda slag. Bevillningsutskottet, till hvars behandling motionen hänvisades, afstyrkte den visserligen, men yttrade i sitt deröfver afgifna utlåtande, att Utskottet funnit hvad motionären och sakkunnige inom Utskottet anfört beträffande förhållandet mellan tullsatserna för oberedda, beredda, halffärdiga och fullfärdiga pelsverk vara af beskaffenhet att föranleda tvekan, huru vida detsamma vore för närvarande i vår tulltaxa rätt iakttaget, samt att Utskottet, som saknat möjlighet att derutinnan förskaffa sig en fullständig utredning, ansett en sådan lättast kunna vinnas, i fall vederbörande industriidkare i underdånighet fäste Eders Kongl. Maj ds uppmärksamhet å detta ämne.
Utskottets hemställan blef af Riksdagens båda Kamrar bifallen.
T en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning hafva nu D. Forssell, P. N. Bergström m. fl. idkare af bundtmakareyrket i Stockholm anfört, att deras yrke, hvilket, jemfördt med andra, redan i och för sig hade många af icke fackmän okända och förbisedda egendomligheter, hvilka icke lände detsamma till båtnad, under flere år varit stadt i ett högst betänkligt tillbakaskridande hufvudsakligen till följd af underhaltiga främmande pelsvarupersedlars obeliindrade tillträde till den inhemska
5 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
marknaden. För afhjelpande af de missförhållanden, som frambragt denna tryckta ställning, funnes enligt sökandenas mening ej annan utväg än en förändring i tullsatserna å artikeln pelsverk. Såsom önskningsmål i detta hänseende hafva sökandena hufvudsakligen framhållit, att tullen å de s. k. galanteriartiklarne inom yrket, hvilka för närvarande i synnerhet gånge i marknaden och hvilka droge allt för låg tull i förhållande till de ämnen, hvaraf de vore sammansatta, borde höjas, i sammanhang hvarmed äfven någon höjning borde ega rum i tullen å de fullfärdiga värdefullare artiklarne; att, i motsats till hvad för närvarande egde rum, hopsydda beredda skinn borde tullbehandlas såsom fullfärdiga, med undantag likväl för skinn af hamster och kanin, hvilka, såsom utgörande föremål för vissa länders husslöjd, alltid i handeln förekomme beredda och hopsydda; att ytterplagg, såsom pelsar och kappor, hvilka för närvarande förtullades såsom pelsverk, om pelsverket utgjorde öfvertyg, men deremot såsom kläder, om pelsverket utgjorde foder, alltid måtte tullbehandlas såsom fullfärdiga pelsvarupersedlar; att, med uteslutande af rubriken »hallfärdiga persedlar», delvis arbetade persedlar måtte draga lika tull med fullfärdiga; samt att den råa eller oberedda varan måtte lemnas helt och hållet tullfri till införsel. I enlighet med dessa grunder hafva sökandena framstält följande förslag:
l:o pelsverk råa eller oberedda................................ helst fria.
2:o » beredda, lösa .......................................... oförändrade tullsatser.
— » » hopsydda hamster och
kanin.......................................... lika med lösa.
3:o delvis arbetade och fullfärdiga persedlar: pelsar, kappor, muffar, kragar och boor, muddar, hufvudbonader, foder och brämer:
af sobel, svarträf och sjöutter,.................................... pr. kg. 20 kronor.
af bäfver, hiller, kinkilla, mård, skunknärtz, blåräf, utter, sjel, räf, sjubb, lo, bisam, opussum och
fågel....................................................................................... » » 10 »
af alla andra slag............................................................ » » 8 »
Och hafva sökandena anhållit, det täcktes Eders Kongl. Maj :t låta vidtaga de åtgärder, som erfordrades till vinnande af en fullständig utredning i frågan och derefter i nådig proposition till nästsammanträdande Riksdags antagande föreslå de förändrade tullsatser, som Eders Kongl. Magt på grund af samma utredning funne ifrågavarande artiklar rätteligen böra åsättas, hvarjemte sökandena begärt, att de nya tullsatserna måtte föreslås att träda i kraft från och med den 1 Juni 1886. Genom nådig remiss den 26 September nästlidet år anbefaldes
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att afgifva gemensamt underdånigt utlåtande öfver berörda framställning, hvarefter och sedan genom nådig remiss den 6 påföljande Oktober till bemälda embetsverk ytterligare öfverlemnats särskilda från körsnärer i städerna Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Gefle, Örebro, Jönköping, Sundsvall, Karlskrona, Kalmar, Karlshamn, Upsala, Vesterås, Falun, Östersund, Hudiksvall, Kristianstad, Halmstad, Landskrona, Yenersborg och Vexiö inkomna förklaranden, att de till alla delar instämde i ofvan omförmälda, af körsnärer i Stockholm afgifna underdåniga petition, embetsverken den 13 sistlidne Januari afgifvit det infordrade utlåtandet, dervid embetsverken tillika öfverlemnat dels från åtskilliga yrkesmän äfvensom utom yrket stående personer, hvilka idka eller idkat handel med till yrket hörande varuartiklar, inkomna svar på af embetsverken gjorda framställningar om erhållande af upplysningar för ärendets utredning, dels ock till frågans belysande upprättade statistiska uppgifter.
I berörda underdåniga utlåtande anföra embetsverken, att, ehuru principen om råvarors frihet från tull vore i den svenska tullagstiftningen i allmänhet genomförd, och samma princip, hvad anginge artikeln pelsverk oberedda, funnes tillämpad i flere andra europeiska länders tulltariffer, t. ex. Danmarks, Finlands, Tysklands och Frankrikes, hade likväl en sådan frihet hos oss endast blifvit medgifven för vissa billigare slag oberedda pelsvaror; och vore enligt embetsverkens mening grunden till den undantagsställning, hvari de dyrbarare oberedda pelsverken i vår tullagstiftning blifvit från äldre tider bibehållna, otvifvelaktigt att söka i föreställningen, att dessa dyrbara varuslag äfven i sitt oberedda skick kunde och borde bära en beskattning, som slutligen träffade endast mera bemedlade förbrukare och antogs kunna inbringa någon för statsverket afsevärd inkomst.
Att förväntningarne i dessa hänseenden icke motsvarats af verkligheten, ådagalades af den ringa införsel utaf oberedda fullbelagda pelsverk, som egt rum, och af den följaktligen obetydliga tullinkomst, som derför influtit. Under femårsperioden 1879—1884 hade nemligen denna inkomst i medeltal pr år uppgått till allenast 2,674 kronor och utgjorde det sistnämnda af dessa år icke mera än 1,590 kronor, deraf på de dyrbaraste och högst tullbeskattade slagen belöpte sig endast omkring en tredjedel eller något mera än 500 kronor.
Antagligt vore att den ringa införseln hufvudsakligen föranledts deraf, att pelsverken vid beredningen och genom dervid uppkommande värdelöst affall förlorade en icke ringa del af den vigt, för hvilken införselstull skulle hafva blifvit erlagd. Det syntes derföre hafva funnits
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
med yrkesidkarnes fördel förenligt att hellre införskrifva de beredda pelsverken, hvaraf införseln i fråga om de dyrbarare slagen visat sig betydligt större än af motsvarande oberedda slag. Härigenom hade emellertid den del af bundtmakareyrket, som omfattade sjelfva pelsvarans beredning, blifvit tillbakasatt, och den af sådan verksamhet påräkneliga arbetsförtjenst gått förlorad.
Dessa förhållanden ådagalade nogsamt olägenheterna af att åsidosätta den grundsats, som, ur synpunkten af näringslifvets befrämjande, en längre tid varit i vår tullagsstiftning allmänligen erkänd och tillämpad, nemligen att tullfrihet å råvaror och beredningsämnen för näringarnes behof borde, så vidt möjligt, medgifvas.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, och då, såsom af det nu anförda framginge, någon nämnvärd uppoffring af statsinkomst icke vore i fråga, funne embetsverken sig böra i underdånighet förorda tullfrihet för alla slag oberedda pelsverk.
Deremot kunde embetsverken omöjligen understödja petitionärernes förslag, att tullsatserna å beredda skinn af de slag, som i oberedt tillstånd nu draga tull, skulle qvarstå oförändrade, om tullfrihet för de oberedda skinnen medgåfves.
Vid framställandet af detta förslag hade petitionärerne antagligen förbisett, att nu gällande tullsatser å de beredda skinn, som afsåges i rubrikerna 206 och 207 af tulltaxan, med endast 20 procent öfverstege de afgifter, hvilka vore åsätta motsvarande slag oberedda skinn, och att den skyddstull, som nu vore ifrågavarande beredningsnäring medgifven, skulle, enligt petitionärernes förslag, icke mindre än sexdubblas, äfven om man helt och hållet lemnade utom räkningen den vigtförminskning vid skinns beredning, hvilken vid bestämmande af 20 procents förhöjning utöfver tullafgiften å de oberedda skinnen måste antagas hafva tagits i betraktande.
I alla händelser funne embetsverken det icke med skäl kunna ifrågasättas, att om, i främsta rummet till förmån för bundtmakareyrket, tullfrihet för oberedda pelsverk medgåfves, samma yrke derjemte skulle gynnas icke blott med en skyddstull, motsvarande hvad andra jemförliga näringar åtnjöte, utan derutöfver med en tullafgift, som hittills uteslutande haft fiskaliskt ändamål, men nu skulle af statsverket eftergifvas. En sådan åtgärd syntes icke vara af näringens verkliga behof påkallad, lika litet som den kunde försvaras gent emot den allmänna förbrukningens billiga anspråk, att de i vårt klimat så behöfliga pelsvarorna icke måtte oskäligen fördyras.
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
För att rätt bedöma tullskyddsbeloppets relativa behöflighet vore det af vigt bland annat att känna kostnaden vid den tillverkning, som skulle skyddas. I detta hänseende hade en af petitionärerne meddelat, att vid beredning af pelsskinn så val med hand- som med maskinkraft kostnaden uppginge:
för get- och fårskinn till 35 öre per skålpund eller 82 öre per kilogram.
» skinn af bäfver m. fl. kr. 1: 50 » » » kr. 3: 53 » »
» andra slag skinn till 60 öre » » » » 1:41 » »
Nu upplyste derjemte statistiken öfver införseln af dessa olika grupper beredda skinn under det år, 1884, då största importen egt rum, att förstnämnda billigaste varuslag uppgått till 29,i procent; det andra dyrbaraste till allenast 2,i procent; samt det sista eller medelsortens varor till 68,8 procent af hela införseln; hvadan så väl bundtmakareyrkets verksamhet som förbrukningsföremålens allmänna beskaffenhet angåfve såsom lämpligt att i tulltaxan endast i tvenne grupper med skiljaktiga tullsatser sammanföra de nu under tre olika afdelningar med sina särskilda tullafgifter förekommande, beredda lösa pelsskinnen.
Fn sådan förändring syntes embetsverken desto hellre böra ifrågasättas, som samma varufördelning, hvilken blefve faststäld i fråga om de lösa beredda skinnen, otvifvelaktigt borde fullföljas äfven i afseende å de af samma skinn bearbetade hel- eller halffärdiga persedlar, men vid den fulländning, hvartill färgning af olika skinnslag uppdrifvits, ganska stora svårigheter mötte att vid tullbehandligen, i synnerhet beträffande fullfärdiga persedlar, med visshet afgöra om de vore tillverkade af det ena eller andra, till utseendet hvarandra liknande skinnslaget,
I de länder, Tyskland och Frankrike, der skyddssystemet för närvarande ansåges synnerligen väl genomfördt, vore lösa beredda pelsskinn, likasom de oberedda, i Tyskland helt och hållet och i Frankrike de vanligast förekommande tullfria; och vid bestämmandet i dessa länder af tullsatserna å bearbetade pelsvaror förekomme i Tyskland för oklädda fårpelsar samt alla slags hopsydda beredda skinn en gemensam tullafgift af omkring fem öre per kilogram samt för fullfärdiga persedlar, alla slag, likaledes eu enda gemensam tullsats af 150 mark per 100 kilogram, eller ungefär 1 krona 34 öre per kilogram. I Frankrike åter utginge tullafgiften för vissa beredda och hopsydda skinn med 1 franc, eller 72 öre per kilogram; samt för färdigsydda persedlar så kallade »vanliga» med 1 franc 60 centimer, eller omkring 1 krona 15 öre per kilogram, och för »fina» med 5 francs, eller 3 kronor 60 öre per kilogram.
9 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 26.
Enligt embetsverkens mening satte dessa förhållanden utom allt tvifvel, att ofvan antydda förenkling af vår tulltaxa kunde och borde genomföras, likasom att vid bestämmandet af tullsatserna å de tvenne olika grupper, i hvilka beredda skinn skulle indelas, hänsyn förnämligast borde egnas åt beredningskostnaden för de skinnslag, som egentligen kunde anses utgöra föremål för bundtmakareyrkets verksamhet.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter hade embetsverken funnit sig kunna tillstyrka, att för mindre värdefulla beredda skinnslag den nu stadgade tullafgiften, 25 öre pr kilogram, bibehölles, och äfven tilllämpades å de under rubriken »andra slag» nu hänförliga pelsskinn, för hvilka skyddstullen hittills utgått med 20 procent å 50 öre eller blott 10 öre pr kilogram, äfvensom å de med dem i värde närmast jemförliga hiller-, kin kil la- och närtzskinnen, samt att till den andra gruppen hänfördes de dyrbaraste slagen, nemligen blåräf-, bäfver-, mård-, sobel-, svar.träf-, s. k. kapsk säl samt utter, med en tullsats af 50 öre pr kilogram, närmast motsvarande den skyddstull af 20 procent å 2 kronor 40 öre, eller 48 öre pr kilogram, som nu gällande tulltaxa för de dyrbarare beredda skinnslagen medgåfve.
Under erinran att uti nu gällande tulltaxa beredda hopsydda pelsskinn vore underkastade lika tull med de beredda lösa skinnen, samt att petitionärerne velat bibehålla detta stadgande oförändradt i afseende å hamster- och kaninskinn, hvaremot de i öfrigt i sitt förslag hänfört hopsydda skinn, såsom foder och brämer, till lika tullbehandling med delvis arbetade och fullfärdiga persedlar, hafva embetsverken i afseende härå anfört, att någon giltig grund till ett sådant skiljaktigt förfarande beträffande likartadt bearbetade olika skinnslag icke syntes förefinnas; och hade också en del petitionärer vid de af embetsverken ombesörjda undersökningar frångått nämnda förslag. Både sjelfvahopsyningsarbetet och den omständigheten, att vid hopsyningen större eller mindre affall uppkomme, närmade tvifvels utan de hopsydda pelsskinnen till mer eller mindre färdiga persedlar, och då all tvetydighet, så vidt möjligt, borde minskas, hade embetsverken ansett sig böra föreslå en i sådant hänseende förändrad lydelse af ifrågavarande stadgande.
Härigenom bereddes visserligen ett vidare ökadt tullskydd för bundtmakareyrket, för så vidt en del hopsydda pelskinn, på sätt petitionärerne antydt, skulle hafva utgjort föremål för annan handelsomsättning än som af bundtmakare förmedlades, men betydelsen af detta tullskydd kunde i brist på statistiska källor icke beräknas.
Beträffande slutligen de af petitionärerne framstälda förslag så väl till fördelning i olika grupper af de hel- och halffärdiga pelsvarorna som
Bill. till Biksd. Prof. 1886. 1 Samt. 1 Afd. 15 Höft. 2
10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
till tullsatser å hvarje särskild grupp m. m., åberopade embetsverken i fråga om varornas gruppering hvad i fråga om de beredda pelsskinnens fördelning redan blifvit anfördt. Naturligen måste samma grund följas vid tulltaxans uppställning i afseende å de färdiga persedlarne, som i fråga om de beredda skinn, hvaraf persedlarne bestode.
Likasom skinnen af bäfver m. fl. dyrbara slag år 1884 utgjorde eu ytterst ringa del, blott 2,i procent af hela införseln utaf beredda skinn, så både också införseln af fullfärdiga persedlar utaf samma dyrbara skinnslag nämnda år befunnits så anmärkningsvärdt obetydlig, att, äfven med kännedom om det ringa bruk, hvartill de dyrbaraste pelsvarorna hos oss kommit, en så ytterst obetydlig införsel deraf knappast läte sig förklara. Denna införsel inskränkte sig nemligen till 57 kilogram eller föga mer än 1/2 procent af hela årets import utaf färdiga pelsverk. Och likväl utgjorde tullsatsen då, såsom nu, icke fullt 3 kronor 46 öre pr kilogram.
Nu yrkade petitionärerne tullafgifter till belopp af 20 kronor, 10 kronor och 8 kronor pr kilogram för de olika varugrupperna, och detta på samma gång som tullafgifterna å de oberedda skinnslagen skulle upphöra.
Det, nuvarande tullskyddet för fullständiga persedlar hade efter afdrag- för råvarutullen utgjort för de dyrbaraste slagen nära 1 krona 6 öre samt för de tvenne andra varugrupperna i nu gällande taxa respektive 30 öre och 22 öre pr kilogram.
Om det ock finge medgifvas, att dessa tullsatser i och för sig inneburit föga skydd, synnerligen då bundtmakareyrket varit underkastadt den tryckande bördan af icke ringa tullbeskattning å dess hufvudsakliga råvara, samt att följaktligen billighet och jemlik behandling med andra näringar påkallade icke blott att, såsom ofvan vore anfördt, råvaran gjordes tullfri, utan ock att densammas beredning och förarbetning tiligodosåges med måttligt tullskydd, kunde embetsverken dock ingalunda ens närmelsevis understödja de anspråk, som petitionärerne i nu förevarande hänseende framstält.
Äfven om handelsvärdet å olika slag af pelsverk stundom kunde uppgå till så höga belopp, som petitionärerne uppgifvit,, eller ännu högre, så borde likväl erinras, att dessa höga varuvärden kunde antagas endast ytterst undantagsvis i handeln förekomma och i hvad fall som helst ingalunda kunde grunda något skäligt anspråk hos bundtmakaren på någon efter dessa värden lämpad skyddstull, då det icke vore hans arbete, utan råvarans mer eller mindre dyrbara beskaffenhet, som hufvudsakligen bestämde värdet.
11 Kongl. Maj: is Nåd. Proposition N:o 26.
Emellertid funne embetsverken af hvad vid den verkstol da sorgfälliga undersökningen kunnat inhemtas och vid jemförelse så väl med hvad hittills hos oss varit stadgadt som med lagstiftningen i andra uppgifna länder sig ega anledning tillstyrka att, med afseende så väl å de olika tullafgifterna för de beredda skinnen som å de vanligen högre tullbeskattade materialier, hvilka vid förfärdigande af en del dyrbarare pelsverk användes, hopsydda pelsskinn samt delvis arbetade och fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg måtte indelas i två grupper, den ena omfattande uppräknade dyrbarare slag med tullsats af 2 kronor, samt den andra, omfattande alla öfriga slag, med en tullsats af 1 krona per kilogram.
Deremot måste embetsverken helt och hållet afstyrka petitionärernes hemställan, att kläder med pelsverk till foder men med öfvertyg af väfnader måtte tullbehandlas såsom färdiga pelsvarupersedlar, enär en dylik föreskrift skulle komma i uppenbar strid med hvad genom handelstraktaten med Frankrike vore i afseende å tullafgiften å kläder bestämdt.
Den förändrade uppställning af tulltaxan, som embetsverken sålunda förordat, tilläte icke en noggrann beräkning öfver det inflytande på tullinkomsten, som förändringarne kunde komma att medföra, äfven om antagas kunde, att införseln af hvarje särskild!, varuslag fortfarande blefve ungefär densamma som hittills. Men den mening ansåge sig dock embetsverken kunna uttala, att förändringarne icke kunde antagas utöfva något för statskassan afsevärdt inflytande.
Obestridligen är den för vissa dyrbarare oberedda skinn nu stadgade höga tullsats af 2 kronor 40 öre per kilogram att räkna såsom beskattning å en öfverflödsvara, men då inkomsten af denna skattetitel varit för statskassan af en alldeles försvinnande betydelse, och medgifvandet af tullfrihet för de råvaror, hvaraf bundtmakareyrket betjenar sig, bör lända yrket till ett afsevärdt gagn, tvekar jag ej att förorda embetsverkens förslag om tullfrihet för de oberedda skinnen. Rörande tullsatserna å de beredda lösa skinnen har jag ej annan erinran att göra, än att tillräckliga skäl synas mig ej hafva blifvit anförda för uteslutning från den högre tullbeskattade gruppen af hiller, kinkilla och närtz, hvilka för närvarande äro i tulltaxan likstälda med de skinn, hvilka embetsverken i öfrigt upptagit i samma grupp.
12 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 26.
Beträffande slutligen de hopsydda skinnen samt de delvis arbetade och fullfärdiga persedlarne med pelsverk till öfvertyg, bör naturligtvis, såsom embetsverken ock erinrat, grupperingen göras på enahanda sätt som i fråga om de beredda lösa skinnen, hvilket jag ock iakttagit idet förslag till rubrikens lydelse, jag ämnar för Eders Kongl. Maj:t framlägga. Instämmande med embetsverken deri, att de af petitionärerne för dessa persedlar föreslagna tullsatser äro oskäligt höga, måste jag dock anse att embetsverken å sin sida satt tullsatserna allt för lågt, då man besinnar, att det är just i fråga om de färdiga pelsvarorna som bundtmakarne äro utsatta för den svåraste täflan, och de från utlandet inkommande varorna inom denna affärsgren till stor mängd utgöras af särdeles underhaltiga persedlar. Eu tull af en krona per kilogram för sådana artiklar som t. ex. muffar och kragar, livilka ju äro temligen lätta i vigt, utgör ett så obetydligt skydd, att, när man vill bibehålla denna näring bland de skyddade, och annat har icke från något håll ifrågasatts, fullt skäl synas vara att låta de af embetsverken föreslagna siffror i detta afseende höjas från två till fyra kronor för de finare slagen af pelsverk och från en till 2 kronor för de öfriga.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Majt må i nådig proposition till Riksdagen föreslå, att tullsatsen beträffande artikeln '»hudar, och skinn, pelsverk», må erhålla följande förändrade lydelse:
»oberedda alla slag ....................................................... fria
beredda, lösa:
blåräf-, bäfver-, hiller-, kinkilla-, mård-, närtz-, sobel-, svarträf, s. k. kapska
säl- samt utter .......................................... 1 kilogram — 50 öre
,, andra slag ........................................................ 1 „ 25 öre
hopsydda skinn samt delvis arbetade och fullfärdiga persedlar med pelsverk till öfvertyg af:
blåräf, bäfver, hiller, kinkilla, mård, närtz, sobel, svarträf, s. k. kapsk säl samt
utter.................................................................... 1 kilogram 4 kronor
„ andra slag ........................................................ 1 „ 2 kronor
2:o.
Som, vid tillämpning af den i gällande tulltaxa förekommande rubriken hattar, färdiga eller halffärdiga, svårighet visa sig möta att i åt-
13 Kong!- Mnj:ls Nåd. Proposition N:o 26.
skilliga fall särskilja halffärdiga hattar från väfnader, som val voro afsedda att användas för tillverkning af hattar, men ännu icke undergått någon sådan behandling, som kunde anses falla inom den egentliga hatt-tillverkningens område, anmodade jag genom embetsskrifvelse af den 12 December sistlidet år Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen att till Finansdepartementet inkomma med yttrande, huru vida icke ifrågavarande rubrik tarfvade ändring i syfte att få närmare bestämd den bearbetning, en artikel skulle hafva undergått för att kunna hänföras till halffärdig, äfvensom att, i den händelse embetsverken funne eu dylik ändring påkallad, på samma gång afgifva förslag dertill.
I skrifvelse af den 13 sistlidnc Januari hafva embetsverken afgifva det sålunda begärda yttrandet med öfverlemnande tillika af ett från packhusinspektionen i Stockholm infordradt utlåtande, deruti inspektionen, under förmälan, att det uti ifrågavarande tulltaxerubrik förekommande uttrycket »halffärdiga» aldrig, inspektionen veterlig!, gifvit anledning till tvist vid andra tullbehandlingstillfällen än när fråga varit om förtullning af till hattar ämnade s. k. filtstumpar, hemstält att, då af ett vid utlåtandet fogadt intyg af två i hattfabrikationen sakkunniga personer framginge, att dylika filtstumpar vore minst halffärdiga hattar, enär de redan undergått mera arbete än som återstode för att de skulle blifva färdiga hattar, ifrågavarande tulltaxerubrik måtte till undvikande af tvist vid omförmälda fall erhålla följande lydelse:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»
För egen del anföra embetsverken, att, då den behandling, som erfordrades för tillverkning af dylika s. k. filtstumpar, hvarom fråga vore, vare sig de förfärdigades af hår eller ull, måste på grund af hvad upplyst blifvit anses falla inom hattfabrikationens område, och tillverkningen af nämnda vara kräfde mera arbete än som erfordrades för att deraf tillverka färdiga hattar, i följd hvaraf dylika filtstumpar borde i förtullningshänseende anses såsom halffärdiga hattar, embetsverken, hvilka ej hade sig bekant att ovisshet rörande tillämpningen af ifrågavarande tulltaxerubrik uppstått vid andra tillfällen än då fråga varit om tullbehandling af ifrågavarande varuartikel, funne sig böra, med hänsyn till vigten deraf att tullbehandlingen vid rikets samtliga tullkamrar blefve likformig, hvilket med bibehållande af nu gällande mångtydiga rubrik svårligen vore möjligt, då varan dels hänfördes till »hattar, andra slag» med tull af 40 öre för stycket och dels till »väfnader, ylle, filtar» med tull af 60 öre pr kilogram, hemställa, att tulltaxerubriken »hattar» måtte erhålla den af packhusinspektionen föreslagna lydelse.
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Med afseende å hvad embetsverken sålunda anfört hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen, att den i gällande tulltaxa förekommande rubriken »hattar, färdiga eller halffärdiga» må erhålla följande lydelse:
»Hattar, färdiga eller halffärdiga, derunder inbegripna till hattar synbarligen ämnade s. k. filtstumpar.»
3:o
I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift hafva telegrafdirektören Sten Schaar, aktiebolaget Hakon Brunius & C:o, Allmänna telefonföreningen, Göteborgs Bell Telefon aktiebolag, ingeniörerne Davy Robertson och O. A. Ericsson, telegrafkontrollören A. Falk, electro-mekaniska bolaget Thor, elektriska centralstationen, A. J. G. Bismark & C:o samt Ramberg & Bauer, samtliga i Göteborg, i underdånighet anhållit, att, som i gällande tulltaxa icke funnes någon särskild rubrik, som afsåge elektriska telegrafkablar och ledningstrådar för telegraf- och telefonledningar, ringledningar, elektrisk belysning och elektriska intrument, samt Generaltullstyrelsen i ett särskilt dess pröfning understäldt mål angående tullbehandlingen af ett till Göteborg från Liibeck inkommet parti omspunnen koppartråd, förklarat att all öfverspunnen metalltråd borde såsom karkasser tullbehandlas, med tillämpning af hvilket beslut de mest brukliga slag af ledningstrådar, alla telegrafkablar och större delen af de kablar, som användes för elektrisk belysning skulle komma att beläggas med samma höga tull som karkasser, Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder antingen förklara, att enligt tulltaxan enkla koppartrådar med en diameter af 0,8 millimeter eller af större tjocklek, likasom ock isolerade kablar, äfven om dessa vore sammansatta af finare koppartråd än nyss nämnts, finge i riket tullfritt införas, eller ock vidtaga sådana åtgärder, som kunde leda till en förändring af tulltaxan i berörda syfte; och hafva sökandena till stöd för sin underdåniga framställning anfört, att koppartrådar af 0,8 millimeter och större diameter, i hvilkas isolering ingått guttapercha, eldsäker impregnering eller stark asfaltering dittills ej tillbehandlats såsom karkasser, utan fått tullfritt införas; att genom beläggande af sådan koppartråd som användes för elektriska belysningsanläggningar, med den för karkasser bestämda införselsafgift, 1 krona 10 öre per kilogram, priset på dylik tråd komme att så fördyras — i fråga om vissa dimensioner deraf med ända till 60 procent — att derigenom elektricitetens användande på det praktiska och industriella området skulle i väsentlig mån hämmas; att inom Sverige
15 Kongl. Mqj.is Nåd. Proposition N:o 26.
icke tillverkades telegrafkablar eller liknande artiklar samt endast få sorter isolerade ledningstrådar; att koppartråd impregnerad eldsäkert eller med asfalt eller tjära och dylikt, i synnerhet de dimensioner deraf, som egde en diameter af 0,8 millimeter eller derutöfver, icke kunde användas såsom karkasser och alltså icke torde böra såsom sådana tullbehandlas; att med bomull öfverspunnen koppartråd af 0,8 millimeter eller större diameter hufvudsakligen användes vid fabrikation af dynamomaskiner och således borde tullbehandlas såsom maskindelar, hvartill jemväl finare isolerad koppartråd borde i förtullningshänseende hänföras, då sistberörda tråd nästan uteslutande användes till ringklockor, telegrafapparater och elektriska instrument, hvilka alla artiklar tullfritt infördes under rubriken maskiner; samt att karkasser aldrig tillverkades af koppartråd, hvarföre någon förvexling af dylika och isolerad koppartråd ej vore att befara.
Jag tillåter mig erinra, att enligt tulltaxan af den 9 Oktober 1885 träd af metall, öfverspunnen med silke, tråd eller papper, skall tullbehandlas såsom karkasser, äfvensom att tullafgiften för karkasser och karkassband är bestämd till 1 krona 10 pr kilogram.
Sedan Generaltullstyrelsen genom nådig remiss den 17 April sistlidet år anbefalts att yttra sig öfver nu omförmälda framställning, har Styrelsen, efter att hafva infordrat yttranden i ämnet från packhusinspektionen i Stockholm och Styrelsens tekniska biträde, Professoren vid Tekniska Högskolan J. O. Andersson, den 1 påföljande Juni afgifvit det infordrade utlåtandet.
T det utlåtandet bifogade, af Professoren Andersson afgifna yttrande anför denne, att, enär, så vidt han kunnat utröna, öfverspunnen koppar- eller bronstråd icke användes till karkasser, emedan den vida billigare öfverspunna jerntråden härtill vore lika eller bättre användbar, och då öfverspunnen koppar- eller bronstråd, så vidt utrönas kunnat, endast användes till elektriska ledningar, syntes skäl ej vara för handen, som talade för någon dimensionsgräns å öfverspunnen koppar- eller bronstråd såsom vilkor för tullfrihet; att denna uppfattning äfven vunne stöd deraf, att den öfverspunna koppartråd, som till betydande mängd användes i telefonapparater, i regel vida understege 0,8 millimeter, hvadan, om tullfrihet beviljades för den öfverspunna koppar- eller bronstråd (0,8 millimeter i diameter och deröfver), som användes inom den elektriska belysningen eller telegrafien, det torde få anses billigt, att tullfrihet äfven beviljades för den öfverspunna koppar- eller bronstråd (under 0,8 m. m. i diameter), som användes inom den i vårt land icke obetydliga telefonindustrien; samt att hvad sålunda anförts om öfver-
16 Kong!,. May.ls Nåd. Proposition N:o 26.
spunnen koppar- eller bronstråd äfven och med lika skäl torde få anses gälla elektriska kablar eller enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med s. k. isoleringsmassa af guttaperchakompositioner eller dylikt.
Generaltullstyrelsen yttrar för egen del — med förmälan tillika, att styrelsen icke, på sätt sökandena uppgifvit, meddelat någon allmän föreskrift derom, att all öfverspunnen koppartråd borde såsom karkasser tullbehandlas, utan endast i särskilda fall tillämpat tulltaxans bestämmelser å inkommande varupartier — att vid bedömande af nu förevarande fråga å ena sidan förekomme, att tulltaxans föreskrift om tullbehandling af öfverspunnen metalltråd såsom karkasser, hvilken föreskrift otvifvelaktigt vid sin tillkomst afsåg vissa hufvudsakligen för fruntimmerskostymer användbara och såsom lyxartiklar betraktade samt derföre högt beskattade varor, qvarstode sedan längre tid tillbaka, under det att, å andra sidan, senaste tidens stora uppfinningar på elektricitetens område för vigtiga praktiska ändamål visat sig vara i behof af just sådana varor, som väl hemfölle under rubriken öfverspunnen metalltråd, men ingalunda kunde, med aktgifvande på grunderna för vår tullagstiftning i öfrigt, antagas hafva varit med den höga tullafgiften åsyftade. Alla slag fysiska instrumenter vore nemligen hos oss tullfria, och det kunde vid sådant förhållande icke skäligen ifrågasättas, att lagstiftaren skulle, om ens med någon, åtminstone icke med en, enligt sökandenas påstående, ända till 60 procent af värdet uppgående tullsats, beskatta det för en del elektriska apparaters användning erforderliga materiel af öfverspunna ledningstrådar.
Då numera genom de af sakkunnige män meddelade yttranden enligt Styrelsens mening finge anses ådagalagdt, att till karkasser och karkassband för beklädnadsändamål icke begagnades annan metalltråd än af jern och stål, samt att äfven långt finare öfverspunnen koppareller bronstråd än 0,8 millimeters tjocklek användes för elektriska ledningar, har Styrelsen, i öfrigt åberopande hvad Professoren Andersson i sitt nyss omförmälda yttrande anfört, i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara så väl öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar, öfverdragna med så kallade isoleringsmassa af guttaperchakompositioner eller dylikt, böra antingen medgifvas fullkomlig tullfrihet eller, då någon industri för metalltråds öfverspinning inom landet lärer bedrifvas, åtminstone såsom varor, som icke kunde hänföras under någon af de i tulltaxan upptagna bestämmelser, mer eller mindre arbetade, beläggas med en tull af allenast 10 procent af värdet.
17 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 26.
Lika med Generaltullstyrelsen finner jag de af sökandena i deras underdåniga framställning påpekade förhållanden värda synnerlig uppmärksamhet och instämmer i hvad Styrelsen yttrat om önskvärdheten deraf. att de ur dessa förhållanden härflytande olägenheter för den elektriska industrien varda i möjligaste mån undanröjda. Då emellertid, efter _ hvad. Styrelsen antydt och jag sedermera fått bekräftadt, en industri för metalltråds öfverspinning verkligen här i landet under senare tid uppstått, torde af de utaf Styrelsen alternativt föreslagna förändringarne den senare böra föredragas, och hemställer jag alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen, att taxerubriken tråd må sålunda ändras, att så väl öfverspunnen koppar- eller bronstråd som enkla eller sammanförda koppar- eller bronstrådar, öfverdragna. med så kallade isoleringsmassa af guttaperchakompositioner eller dylikt, må beläggas med en tull af allenast 10 procent af värdet.»
Hvad Herr Statsministern sålunda yttrat och hemstält, deruti Statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af dqn lydelse bilagan Ditt. A vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
Fredrik Zethelius.
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami, 1 Afd. 15 Käft.