angående anordnande invid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1 N:o 31.

Kongl. Majis nådiga Proposition till Riksdagen angående anordnande invid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke; Gifven Stockholms Slott den 19 Mars 1886.

Med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden för denna dag innehåller, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att dels bevilja ett anslag af 1,181,750 kronor samt deraf på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp af 200,000 kronor till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid och i samband med Lunds hospital, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med upprättade ritningar uppföras å egendomen Hunnerup, dels ock medgifva, att de belopp, hvilka, på sätt i ofvan åberopade protokollsutdrag närmare förmäles, erfordras till årlig afgäld för egendomens upplåtande och för uppgörelse med nuvarande arrendatorn, må bestridas af förslagsanslaget till hospitals underhåll; och torde för det äskade anslaget för år 1887 å 200,000 kronor medel kunna, i den mån icke redan af Riksdagen beslutade nedsättningar å begärda anslag lemna tillgång, beredas genom minskning af det till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslagna belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas Riksdagens vederbörande utskott; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

C. G. Hammarskjöld.

Bill. till Riksd. prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott

den 19 Mars 1886,

Närvaran de:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård, Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Rydinö,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anmälde vidare i underdånighet:

Medicinalstyrelsens underdåniga skrifvelse den 17 Februari 1886 angående anordnande vid Lunds hospital af en asyl för sinnessjuke; i hvilket ärende öfverintendentsembetet den 27 i samma månad sig yttrat; och anförde härvid departementschefen:

»Då i början af 1870-talet behofvet af ökad hospitalsvård för sinnessjuke på ett mera känbart sätt gjorde sig gällande, anbefalde

3 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 31.

Eders Kongl. Maj:t serafimerordensgillet, som då ännu hade sig anförtrodd vården af hospitalsväsendet i riket, att uppgöra fullständig plan för ett tillfredsställande ordnande af kospitalsvården. I det utlåtande, som serafimerordensgillet med anledning häraf den 22 November 1873 afgaf, upplyste serafimerordensgillet, att antalet sjukplatser vid samtliga hospital då utgjorde 1,451, samt att antalet sinnessjuke och idioter utgjorde omkring 9,000, och ansåg serafimerordensgillet, att antalet sjukplatser borde så ökas, att åtminstone en fjerdedel af det uppgifna antalet sinnessjuke, eller således omkring 2,250 sådana, skulle kunna å hospital vårdas.

Sedan denna tid hafva ganska betydande anslag på Eders Kongl. Maj:ts framställningar blifvit utaf Riksdagen beviljade och dermed dels nyå hospital anlagda, dels redan befintliga utvidgade. Antalet nu tillgängliga platser har derigenom blifvit ökadt till 2,275, hvartill, såsom man har all anledning att hoppas, under nästa år komma ytterligare 236 platser, deraf dock 20 reservplatser, vid det under byggnad varande hospitalet vid Kristinehamn.

Det har emellertid blifvit mer och mer uppenbart, att behofvet af offentlig sjukvård för sinnessjuke är långt större än hvad år 1873 beräknades. Antalet sinnessjuke och idioter, som då antogs till omkring 9,000, befans vid folkräkningen 1880 utgöra 11,456, hvaraf 5,959 män och 5,497 qvinnor. Häruti äro inräknade 4,227 idioter, hvaraf 2,419 män och 1,808 qvinnor, hvadan alltså de i egentlig mening sinnessjuke äro 7,229, deraf 3,540 män och 3,689 qvinnor. Den betydliga

tillväxten skulle vara förfärande, om man icke ansåge sig hafva, skäl att antaga, att tillökningen till väsentlig del är att tillskrifva mindre noggrannhet vid den äldre beräkningen. I allt fall är klart att behofvet af sjukplatser nu måste vara större än man år 1873 ansåg det vara. Men dertill kommer att antagandet, det sjukplatser skulle behöfvas för blott en fjerdedel af hela sjukantalet, utan tvifvel är origtigt. En stigande humanitet har gjort, att både lag och sed numera ställa helt andra anspråk på sinnessjukes behandling än den vård eller rättare vanvård, som fordom var blott allt för vanlig och som nu börjat lemna rum för eu mera mensklig behandling. Men deraf har blifvit en följd, att det visat sig allt svårare att kunna vårda sinnessjuke i enskilda hem och att man i stigande proportion önskar deras

emottagande i offentliga anstalter.

För att minska kostnaderna för de sinnessjukes vård har man redan länge ansett, att jemte de egentliga hospitalen borde finnas ännu en annan form af anstalter med mindre anläggningskostnad och enk-

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

lare anordningar, der vissa slag af sinnessjuke kunde få en vård, som för deras tillstånd vore fullt tillräcklig. Nådiga stadgan angående sinnessjuke af den 2 November 1883 har äfven föreskrifvit, att statens anstalter för sådana sjuke skola bestå af hospital eller kuranstalter och asyler eller vårdanstalter samt att å anstalterna af förstnämnda slag skola intagas sådana sinnessjuke, som anses kunna till helsa återställas eller förbättras, hvaremot å vårdanstalterna böra intagas kroniskt, mer eller mindre obotliga sinnessjuke äfvensom med fallandesot behäftade sjuke, hvilka genom tidtals påkommande sinnessjukdom äro för sig sjelfva eller andra vådlige, samt under vissa förhållanden jemväl från barndomen sinnesslöa eller så kallade idioter.

För närvarande eger dock landet endast eu sjukvårdsanstalt tillhörande sistberörda kategori, nemligen det forna hospitalet i Malmö, hvilket enligt nådiga brefvet den 21 Mars 1884 skall utgöra en asyl jemlikt bestämmelserna i förenämnda nådiga stadga och hvilken anstalt sedermera varit såsom asyl använd. Asylen i Malmö innehåller emellertid endast 175 sjukplatser och förmår alltså blott i mycket ringa män fylla behofvet af utrymme för den högst betydande mängd kroniskt sinnessjuke eller eljest till asylvård berättigade, som finnas inom landet. Dertill kommer, enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst, att anstalten i Malmö är för ändamålet högst otjenligt anordnad; att den befinner sig i ett bristfälligt skick, hvars afhjelpande skulle förutsätta betydande kostnader, utan att målet ändock kunde vinnas; att den är belägen i en trafikerad stadsdel, på alla sidor omgifven af stadsgator och i saknad ej mindre af hvarje tillfälle till erforderlig utvidgning än äfven af jordområde för anordnandet af dylik anstalt tillhörande jordarbete. Deremot torde staten kunna vid förflyttning af denna asyl till annat ställe på grund af byggnadernas centrala lägejfmed”..visshet påräkna en ej ringa försäljningssumma, hvilken medicinalstyrelsen ansett icke böra beräknas lägre än till 200,000 å 250,000 kronor.

I underdåniga betänkande!! af den 18 Februari och den 27 Mars 1885 har medicinalstyrelsen fäst Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på_ det trängande behofvet af att så snart som möjligt undanrödjande!! brist på sjukplatser å vårdanstalter, som nu vidlåder sinnessjukvården i riket, och dervid erinrat om de störa olägenheter och faror, som åtfölja denna brist. Dessa bestode hufvudsakligen deruti, att sjukplatsernas antal å hospitalen för närvarande så strängt upptoges af kroniska, mer eller mindre obotliga sinnessjuke, att hinder deraf uppstode för mottagning derstädes af nyligen insjuknade botlige, hvilka dels|af denna anledning långa tider måste vårdas i hemmen, der de ofta såsom

5 Konyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

opålitlige och våldsamme blefve vådlige för allmänna säkerheten, dels derigenom beröfvades tjenlig vård under det sjukdomsstadium, som enligt numera vunnen erfarenhet erbjöde den bästa utsigten för tillfrisknandet; i hvilket sistberörda afsende erinrats, att, enligt öfverstyrelsens för hospitalen berättelse för år 1884, under åren 1875—1884 tillfriskningsprocenten för sjuke, som intagits å hospital inom två år efter sjukdomens uppkomst, belöpte sig i medeltal för år till 39,8 procent, under det att berörda procent för dem, hvilkas sjukdom egt bestånd mer än två år, nedginge till 9,7 procent.

Förutom den indirekta fördelen af att bereda nyligen insjuknade snart tillträde till hospital genom anordnandet af asyler följde deraf äfven den stora vinsten, att derigenom sjukplatser å offentliga anstalter kunde beredas för ett större antal sinnessjuke i allmänhet och på ett vida billigare sätt än på annan väg. Att det antal sjukplatser för sinnessjukes vård, som landet för närvarande egde, vore alldeles otillräckligt, det vore redan alltför väl kändt. Ville man derför söka afhjelpa denna brist, måste man i första hand tänka på anskaffandet af vårdanstalter, hvilka med afseende på arten af de sjuke, som der skulle vårdas, kunde göras vida enklare och billigare än hospitalen och för hvilka kostnaderna än ytterligare nedbringades, om de förlädes i närheten af hospital, med hvilka de i så fall kunde ega gemensam utspisning, administration och läkarevård m. m., hvarförutom de båda anstalternas inbördes förhållanden till hvarandra härigenom underlättades.

Då, på grund af ofvan anmärkta omständigheter och för att gifva vårt hospitalsväsende den utveckling, som åberopade nådiga stadga afsåge, det för medicinalstyrelsen varit af vigt att för Eders Kongl. Maj:t kunna framlägga någon antaglig plan för ordnandet af denna angelägenhet i förberörda rigtming, hade styrelsen i underdåniga skrivelser) den 27 Mars 1885 i sådant afseende uttalat den åsigten, att den första asylen för sinnessjuke lämpligast borde förläggas invid Lunds hospital, hvarjemte styrelsen på samma gång anmält, att den trädt i underhandling om förvärfvandet af en för sådan anläggning tjenlig plats, nemligen den invid Lunds hospital belägna och derifrån endast genom Höje å skilda så kallade Hunnerupsmarken, hvars areal uppginge till omkring 125 tunnland, nästan uteslutande bestående af odlad mark. Enligt hvad närmare framginge af utdrag af protokoll, hållet hos drätselnämnden vid universitetet i Lund den 29 Oktober 1884, utgjorde ifrågavarande egendom Hunnerup en äldre donation ti 11:staden Lunds fattigvård och länslasarettet i Lund, af hvars inkomster den förra uppbure två tredjedelar samt det senare en tredjedel; och på grund af

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

gällande föreskrifter stode egendomen, som vore belägen uti Knästorps socken och Bara härad samt utarrenderad på 30 år, hvilket arrende tilländaginge vid midfastan 1890, under tillsyn och förvaltning af det större akademiska konsistoriet vid nämnda universitet. För närmare belysning af egendomens omfattning och beskaffenhet hänvisades till en af kommissionslandtmätaren H. J. Kull år 1885 upprättad och i kopia vid handlingarna fogad karta jemte beskrifning öfver Hunnerupsmarken, hvaraf framginge, att arealen utgjorde 125 tunnland 30,2 kappland.

På medicinalstyrelsens framställning, huruvida konsistoriet skulle vilja för det ifrågasatta ändamålet till staten för all framtid öfverlemna antingen eganderätten eller besittningsrätten till Iiunnerupsegendomen, hade konsistoriet, efter att i ärendet hafva hört ej mindre stadsfullmägtige i Lund än äfven direktionen för länslasarettet derstädes, Indika, hvar för sig, i afgifna yttranden tillstyrkt den ifrågavarande öfverlåtelsen, i skrifvelse den 30 Oktober 1884 för sin del förklarat, att intet hinder mötte för Hunnerupsmarkens öfverlåtande till öfverstyrelsen för hospitalen, under vilkor, att till Malmöhus läns lasarett i Lund och Lunds stads fattigvård, Indika, på sätt ofvan förmäles, åtnjöte arrendet af Hunnerupsmarken, för all framtid lemnades ersättning med ett årligt penningbelopp; att detta belopp bestämdes för 20 år, räknade från utgången af nuvarande arrendet af egendomen, fardagen 1890, till tjugufem kronor för geometriskt tunnland; att derefter ersättningen bestämdes för 20 år i sänder af domänstyrelsen efter vederbörande rättsegares hörande; att universitetet befriades från all förvaltning af jorden eller af det derifrån utgående afgäldsbeloppet samt från alla med jordens innehafvande förbundna skyldigheter, så ock från alla med öfverlåtelsen och jordens uppmätning förenade kostnader; att, derest öfverstyrelsen för hospitalen ville före arrendetidens utgång komma i besittning af jorden, öfverstyrelsen hade att derom träffa aftal med arrendator^ samt att vid den nya hospitalsafdelningen måtte framgent likasom vid nuvarande hospitalet beredas tillfälle för akademisk undervisning; hvarjemte konsistoriet förklarat, att, om dessa vilkor godkändes af medicinalstyrelsen, konsistoriet i vederbörlig ordning hos Eders Kong], Maj:t skulle göra underdånig anhållan om rätt att få på de uppgifna vilkoren öfverlåta omförmälda egendom.

Med anledning af berörda förklaring hade medicinalstyrelsen den 9 November 1884 meddelat konsistoriet, att styrelsen för sin del vore villig antaga de af konsistoriet uppgifna vilkor och lägga dem till grund för den underdåniga framställningen rörande anordnandet af ifrågavarande asyl.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

7 Vidare hade medicinalstyrelsen genom hospitalsdirektionens försorg låtit värdera de å Hunnerupsmarken belägna byggnader, för den händelse styrelsen, sedan öfverlåtelsen af egendomen blifvit bifallen, skulle finna skäligt inlösa en eller flera af nämnda byggnader. Denna uppskattning belöpte sig, enligt upprättadt syneinstrument, till 19,390 kronor. Mot denna uppskattning hade nuvarande arrendatorn, enkan Kerstin Svensdotter, icke haft annat att invända, än att hon dessutom fordrade särskild ersättning af 610 kronor för stenläggning af gården samt för två med sten murade brunnar.

För att emellertid kunna börja byggnadsarbetet så snart som möjligt, och sedan medicinalstyrelsens biträdande arkitekt lemna! uppgift på den tomtareal, som vore nödvändig för asylbyggnadernas uppförande jemte nödig utfartsväg och hvilken areal uppskattats till 26 tunnland 19Vt kappland, till dess läge närmare angifven på en kopia af kommissionslandtmätaren Kulls förut nämnda karta, hade medicinalstyrelsen inledt underhandling med Kerstin Svensdotter om vilkoren för öfverlåtelsen af sagda tomtareal från fardagstid år 1887, och hade hon enligt skrifvelse till hospitalsdirektionen den 12 November 1885 förklarat sig villig ingå på en sådan öfverlåtelse, under vilkor dels att hon tillförsäkrades en ersättning för byggnader m. m. vid arrendetidens slut af 20,000 kronor eller ock den summa, som af en i vanlig ordning utsedd kompromiss då kunde bestämmas, så vidt hon sjelf ej blefve på antagliga vilkor arrendator af återstående delen af egendomen, dels ock att hon erhölle i ersättning för afträdande af nu ifrågavarande areal vid sådant afträde 3,000 kronor eller ock allenast 2,000 kronor, derest åt henne kunde utverkas full frihet i afseende å brukningssättet af öfriga jorden under återstående arrendetiden.

För att sätta medicinalstyrelsen i tillfälle att utarbeta fullständiga ritningar och kostnadsförslag för anläggning af den ifrågasatta asylen å ofvan nämnda mark, täcktes Eders Kongl. Maj:t, på samma styrelses anhållan, genom nådigt bref den 24 April 1885 medgifva, att eu kommission, bestående af ordföranden i medicinalstyrelsen och trenne sakkunnige personer med biträde af den hos styrelsen anstälde arkitekt, skulle på bekostnad af förslagsanslaget till hospitals underhåll utarbeta berörda förslag. Sedan till ledamöter i kommissionen blifvit utsedde medicinalrådet O. F. Hallin, öfverläkaren vid Lunds hospital S. Ödman och öfverläkaren vid Hernösands hospital E. Hjertström, togo kommissionens arbeten sin början under September månad nästlidna år och afslutades den 15 sistlidne Februari, då kommissionen till medicinalstyrelsen öfverlemnade motiveradt utlåtande i ämnet.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Efter att hafva redogjort för behofvet af asyler och de förenklade anordningar, som der kunna vidtagas, i jemförelse med fordringarne å ett väl ordnadt hospital, anmärka komiterade, att, derest ett hufvudändamål med asylerna, billighet i anläggning och förvaltning, skall kunna vinnas, måste de göras efter våra förhållanden ganska stora; och antaga komiterade, att en asyl bör innehålla 600—1,000 platser. Med mindre anstalter skulle tillräcklig billighet ej vinnas, och större anstalter torde blifva svåra att administrera, synnerligen om de, såsom lämpligast torde vara, skola hafva lokalstyrelse och ekonomi gemensamma med ett närbeläget hospital och detta är af betydligare storlek. Till hvarje hospital anse komiterade böra finnas ett jordområde, hvilket ock i gällande författning är antyda I afseende å storleken deraf torde förhållandena i England kunna tjena till ledning. I detta land, der man hade särdeles stor erfarenhet i denna fråga och der anstalterna lemnade vård åt större delen af de sinnessjuke, äfven de lugna och arbetsföra, nöjde man sig med eu acre för fyra sjuke, eller efter vårt mått ett tunnland för fem.

Som Lunds hospital med sina 354 platser redan vore rätt stort, torde den påtänkta asylen åtminstone till en början böra anordnas för endast 684 sjuka, dock så att plats för ännu omkring 160 sjuka kunde beredas utan att dertill behöflig nybyggnad rubbade anstaltens ursprungliga plan. Denna anordning vore att förorda äfven af ett annat skäl. Erfarenheten hade visat, att utrymmet å mansafdelningarne på våra hospital anlitades vida hårdare än å qvinnoafdelningarne. Man kunde vara viss på att 150 flera platser för män än för qvinno!- ej vore för mycket, åtminstone icke under den närmaste framtiden. Af de 684 platserna borde derför mansafdelningarne innehålla 418, qvinnoafdelningarne 266, men med möjlighet att, derest förhållandena framdeles skulle ändra sig, genom tillbyggnad bereda plats för ytterligare 160 qvinnor.

Att bygga ett enda hus för 600—700 sjuka vore uppenbarligen orimligt. Byggnaderna kunde dock hafva eu rätt betydlig storlek. Af mera lugna sjuka borde 160—170 kunna inrymmas i samma hus. I fråga om våldsamma (cellpatienter) och i högre grad osnygga borde man ej synnerligen öfverskrida hälften af detta antal. För jemförelses skull erinra komiterade, att de största paviljongerna vid Lunds hospital innehålla hvardera 62 platser och cellpaviljongerna hvardera 27 platser. Komiterade anse alltså, att för lugna och oroliga patienter borde byggas tre paviljonger, två för män och en för qvinnor, samt för våldsamma och orenliga eu paviljong för män och en för qvinnor.

Paviljongerna för de lugna och oroliga kunde till inredning göras

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

hvarandra i det närmaste lika. De borde utom källare och vind hafva tre våningar samt å flyglarna fyra. Hvar och en paviljong borde innehålla tvenne vertikalt förlagda afdelningar, hvardera med platser för omkring 80 sjuka. I källare och bottenvåning borde mat- och daglokalor in. m. förläggas. De två öfre våningarne jemte tredje våningarne i flyglarne borde inredas till sofrum och vinden hufvudsakligen till arbetslokaler. Hvarje afdelning borde innehålla åtskilliga isoleringsrum.

Paviljongerna för de våldsamma och osnygga kunde ej gerna hafva mer än två våningar. Äfven dessa byggnader delades bäst vertikalt och i två lika afdelningar. Hvarje afdelning borde i bottenvåningen innehålla ett dagrum, som tillika vore matrum, samt diskkök och åtskilliga celler eller isoleringsrum, och i öfre våningen en större och en mindre sofsal och lika många isoleringsrum som i bottenvåningen, dock endast att begagna om natten. För öfrigt borde huset innehålla nödiga badrum in. in.

Antalet isoleringsrum torde böra beräknas till omkring 20 procent af samtliga platserna. Detta antal kunde synas stort, men efter den erfarenhet, som vunnits vid våra hospital, komme det att blifva otillräckligt, om ej hospitalens rätt att sända sina kroniska sjuka till asyl utöfvades med varsamhet, så att icke för många oroliga ditsändes. I paviljongerna för våldsamma och osnygga vore enkelrummen förlagda på ömse sidor om en gemensam midtelkorridor och i två våningars höjd, hvarjemte rummen vore mindre och enklare utrustade, hvarigenom de blifva betydligt billigare än motsvarande rum å ett hospital. Till en asyls medicinska utrustning hörde äfven med nödvändighet ett epidemisjukhus. Komiterade, som hade sig bekant, att ett förslag vore uppgjord t till ett nytt epidemisjukhus vid Lunds hospital, ansåge detta böra vara tillräckligt äfven för asylen.

Utom de fem sjukpaviljongerna behöfdes ytterligare eu administrationsbyggnad och ett verkstadshus. Deremot torde särskilda byggnader för kök, tvättinrättning, förråd för bränsle in. in. vara öfverflödiga, då de för dessa ändamål vid Lunds hospital befintliga lokaler vore så rymliga, att de genom användande af senare tiders rumbesparande apparater kunde efter någon tillbyggnad så omändras, att de blefve tillräckliga äfven för asylen. För jordbruksekonomien torde redan befintliga hus tills vidare kunna användas. De måste i sådan händelse inlösas, något som i allt fall torde vara nödvändigt för uppgörelsen med arrendator!! af Hunnerup. Denna egendoms läge och jordutrymme Bill. till RiJcsd. prof. 1886. 1 Sand. 1 Afd. 20 Käft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

ansågo nemligen komiterade vara för den tillämnade asylen de mest gynsamma. Egendomen, som läge alldeles invid Lunds hospitals område, derifrån skild endast af den smala Höjeån, omfattade omkring 125 tunnland, eller hvad som efter ofvanstående beräkning vore tillräckligt för det afsedda sjukantalet. Egendomen bestode, utom af hustomter, endast af väl häfdad åker på hård lergrund. Marken bildade en ås, som sluttade sakta emot ån och lemnade förträffliga byggnadsplatser och utmärkt aflopp. Åns vatten vore mer än tillräckligt för alla behof, men ville man ej använda det till dricksvatten, funnes på området en rikt flödande källa, hvars vatten fullt för sloge till nämnda ändamål och äfven till matlagning. Goda skäl funnes till den förmodan, att ännu flera källor kunde på området uppletas. Den tilltänkta byggnadsplatsen läge mycket under hospitalets redan befintliga vattencistern, och dess behållare vore så stor och pumpverk så gifvande, att de blifvande byggnaderna derifrån kunde förses med vatten.

I öfverensstämmelse med de af komiterade sålunda uttalade åsigter hafva de utarbetat ritningar till de för en asyl vid Lunds hospital för 418 män och 266 qvinnor nödiga byggnader, nemligen administrationsbyggnad och verkstadshus, tre paviljonger, hvardera för 162—172 lugna och oroliga patienter, samt två paviljonger, hvardera för 94 våldsamma och osnygga sjuka. Uppvärmningen af sjuklokalerna vore beräknad att ske medelst varmluft enligt Reinhards luftcirkulerande system. Vatten skulle erhållas från hospitalets vattenledning, på sätt redan blifvit omförmäldt. Kostnaderna för byggnader, bro öfver Höje å, värme- och ventilationsledningar jemte dithörande rörledningar och apparater, ångmaskin och apparater för tvättinrättningen m. m. beräknades till 1,181,743 kronor 60 öre, och skulle alltså kostnaden för hvarje sjukplats uppgå till i rundt tal 1,728 kronor.

För jemförelses skull må här anmärkas, att enligt uppgifter, lemnade den 15 December 1882 af dåvarande generaldirektören N. J. Berlin i en af honom afgifven reservation i frågan angående förslag till ett nytt hospital vid Kristinehamn, den ny- och tillbyggnad, som skett vid Hernösands hospital, medfört eu kostnad af 3,160 kronor för hvarje sjukplats, hvarvid är att märka, att utgift för tvätthus m. m., som redan funnos vid hospitalet, ej behöfdes; att hvarje sjukplats vid det nya hospitalet i Lund kostat 4,644 kronor; samt att hvarje sjukplats vid hospitalet i Upsala beräknats till 4,645 kronor. Härtill kan läggas, att det hospital, som nu uppföres vid Kristinehamn med ett antal sjukplatser af 216 samt 20 reservplatser, beräknats kosta 848,570 kronor, alltså i rundt tal 3,596 kronor för hvarje sjukplats. Kostnaderna för

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

en sjukplats vid den föreslagna asylen skulle alltså utgöra emellan hälften och tredjedelen af hvad hvarje sjukplats vid de under senare tid uppförda hospitalen kostat.

I skrifvelse den 17 nästlidne Februari har medicinalstyrelsen, som efter granskning af berörda ritningar och kostnadsförslag icke funnit anledning till några anmärkningar mot desamma, lika med kommissionen fäst uppmärksamheten på den i förhållande till patientantalet betydligt lägre kostnaden för denna asyl än för de senast inom landet uppförda hospitalen och desslikes i underdånighet erinrat, att statens utgifter för nu ifrågavarande nybyggnadsföretag, enligt hvad redan ofvan vore antydt, i ej ringa män komme att förminskas genom försäljning af hospitalsbyggnaderna i Malmö; och har medicinalstyrelsen, med öfverlemnande af de till ärendet hörande handlingar jemte ritningar och kostnadsförslag samt med åberopande i öfrigt af hvad styrelsen såväl i föregående som i den nu ingifna skrifvelse!! i ämnet anfört till stöd för meranämnda asyls anordnande, i underdånighet hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes, med godkännande af det utaf kommissionen framlagda förslaget, i nåder medgifva:

att omförmälda egendom Hunnerup måtte, på de af förbemälda konsistorium erbjudna, här ofvan angifna vilkor, för all framtid öfvorlåtas till öfverstyrelsen för hospitalen;

att medicinalstyrelsen, på det att asylbyggnaden måtte kunna så snart som möjligt påbörjas, finge med nuvarande arrendator!! träffa aftal om öfverlåtelsen af 26 tunnland 19Vt kappland af Hunnerupsmarken från midfastan 1887, och på de vilkor, som derför kunde betingas, dock icke öfverstigande de af Kerstin Svensdotter på sätt ofvan förmäles uppstäda vilkoren, dervid de erforderliga kostnaderna finge bestridas af förslagsanslaget till hospitals underhåll; samt

att, beträffande förvärfvandet af den eller de å egendomen befintliga byggnaderna, medicinalstyrelsen skulle ega med arrendatorn framdeles träffa aftal, hvarvid beloppet för inlösen måste blifva beroende deraf, huruvida nuvarande arrendatorn längre eller kortare tid kunde varda såsom sådan bibehållen eller icke vid återstående delen af jordområdet; och borde de utgifter, som härför kunde ifrågakomma, likaledes få bestridas af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

hemställande medicinalstyrelsen slutligen, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande af ett anslag för år 1887 af 200,000 kronor till grundläggnings- och schaktningsarbeten m. in. för den föreslagna asylen.

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 31.

Öfverintendentsembetet, som härefter erhållit nådig befallning att inkomma med utlåtande i frågan, har uti skrifvelse den 27 nästlidne Februari anfört, att ombetet, efter tagen kännedom af de upprättade ritningarna, icke funnit något att mot dem erinra, likasom embetet icke heller, hvad anginge den för byggnaden beräknade totalkostnaden, ansett sig böra, äfven om åtskilliga poster synts lågt beräknade, deremot framställa någon anmärkning, sedan upplysning vunnits derom, att beräkningarna grundats på inom orten vunnen erfarenhet och gjorda iakttagelser i fråga om anstalter af likartad beskaffenhet.

I afseende å den nyss antydda frågan om inrättande af ett epidemisjukhus vid hospitalet i Lund får jag erinra derom, att medicinalstyrelsens förslag i detta ämne, hvithet förslag afsåg uppförande för sådant ändamål af eu byggnad m. in. för en sammanlagd kostnad af 29,700 kronor, föredrogs inför Eders Kongl. Maj:t den 30 December 1885; och fann Eders Kongl. Maj:t dervid icke skäl att för närvarande bifalla medicinalstyrelsens framställning. Om, då den ifrågasatta asylen närmar sig fullbordan, ett epidemisjukhus anses nödvändigt, torde fråga derom kunna ånyo väckas.

Hvad angår sjelfva asylen, så och då genom uppförandet af densamma den betänkliga bristen på platser för sinnessjuke å de offentliga anstalterna i högst väsentlig mån afhjelpes, då vidare kommissionens framlagda, af vederbörande myndigheter förordade byggnadsplan!' torde få anses vara i alla delar väl utförda och tillfredsställande, och då det i öfrigt synes vara fördelaktigt, att byggnadsarbetet med snaraste tager sin början, på det att uppgörandet af byggnadskontrakt och anskaffandet af materialier af allehanda slag in. in. må kunna eg a ruin, medan nu rådande låga pris äro gällande, finner jag mig, efter gemensam beredning af ärendet med chefen för finansdepartementet, böra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels bevilja ett anslag af 1,181,750 kronor samt deraf på extra stat för år 1887 anvisa ett belopp af 200,000 kronor till anordnande af en asyl för sinnessjuke invid och i samband med Lunds hospital, att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de upprättade ritningarna uppföras å egendomen Hunnerup, dels och medgifva, att de belopp, Indika, på sätt ofvan förmäles, erfordras till årlig afgäld för egendomens upplåtande och för uppgörelse med nuvarande arrendator!!, må bestridas af förslagsanslaget till hospitals underhåll; och torde för det äskade anslaget för år 1887 å 200,000 kronor medel kunna, i den män icke redan af Riksdagen beslutade nedsättningar å begärda anslag lemna tillgång, beredas genom minskning af det till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond föreslagna belopp.»

Rongl. Majds Nåd. Proposition No 31.

13 På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bifall samt förordna, att i enlighet med ett af föredragande departementschefen nu uppläst förslag nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan lutt. B. vid detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

Alfred Zimmerman.

Bill. till Riksd. prot. 1886. 1 Sand. 1 Afä. 20 Höft.