angående ett årligt anslag för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1 N:o 32.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1886, kl. 12 midd.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående ett årligt anslag för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland; gifven Stockholms slott den 6 Mars 1886.

Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen, att å riksstatens första hufvudtitel må för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland uppföras ett årligt anslag å 26,000 kronor.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Bill. till Riksd. Prot. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 21 Haft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag’ af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Mars

1886.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Tiiemptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård, Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Chefen för Finansdepartementet Herr Statsministern Themptander anmälde Riksmarskalksembetets den 2 sistlidna Januari aflåtna underdåniga memorial, innefattande hemställan att hos Riksdagen måtte äskas ett personligt årligt apanage åt Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland Oscar Carl August till belopp af 26,000 kronor.

Hans Maj:t Konungen, behagade härvid yttra:

»Både som Konung och Fader känner Jag hjertat uppfyldt af lifliga bekymmer, när Jag tänker på Mina yngre Söners framtid.

Jag har gifvit dem en så vårdad uppfostran som möjligt. Tack vare i främsta rummet deras Moders omvårdnad hafva de blifvit gode och aktningsvärde unge män, hvilka förtjena alla rättänkandes förtroende och kärlek.

Mina Söners anspråk äro ej stora, med afseende på hvad de vänta af andra. Endast på sig sjelfva ställa de stora fordringar. Hittills

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

hafva de uppfylt alla rimliga anspråk. De hafva aflagt ej blott nöjaktiga utan särdeles berömvärda Student- och Militärexamina samt tjenstgjort i underordnade militära grader.

Men när Mina Söner alltså underkastat sig prof och ansvar såsom andre unge svenske män, äga de då också samma utsigter som dessa till en sjelfständig ställning med afseende på utkomst och verksamhet? Ingalunda.

Sveriges Regeringsforms §§ 44 och 45, Norges Grundlovs §§ 21 och 36 samt Successions Ordningens § 5, inskränka deras medborgerliga frihet och rättigheter så i personligt som ekonomiskt hänseende; i politiskt äro de uteslutna från den enskildte män tillkommande rösträtt och valbarhet. Internationella hänsyn pålägga dem äfven vissa band. De få ej, utan att förlora sin lagstadgade arfsrätt, genom enskifta giftermål följa en möjligen uppkommande hjertats böjelse. De få ej bekläda civila embeten, ej heller resa hvart de vilja, äfven sedan de äro myndiga, och på senare tider har det varit brukligt att de för sin militärtjenst ej erhålla godtgörelse, i hvad form som helst, oaktadt de i sin tjenst äro utsatta för lagligt ansvar såsom andra.

Arfprinsar enligt grundlagarne äro de också som sådane bundna eller inskränkte i sin menskliga frihets utöfning, utan att någon deremot svarande förmån från statsverkets sida hittills blifvit dem beredd.

Förut hafva yngre arffurstar alltid erhållit statsanslag, hvilka ökats då de uppnått viss ålder. Jag och Mina syskon åtnjöto från tidigaste år tillsammans 30,000 kronor. När Min yngste Broder August uppnått 28:de året erhöll han 26,000 kronor i ökning till förutvarande 10,000 eller tillsammans 36,000 kronor årligen. Han var då ogift och Jag hade redan flere söner. Från Norge fick han samtidigt 14,000 kronor. Min Syster erhöll från Sverige 18,000 och från Norge fyllnaden i 25,000 kronor. Efter sitt giftermål fick Hertigen af Dalarna sitt apanage förhöjdt till 53,000 kronor från Sverige och 20,000 från Norge. Hans enka åtnjuter ännu i dag apanage. I andra länder få äfven yngre medlemmar af konungafamiljerna apanager, stundom rätt betydliga. Jag vill naturligtvis icke till jemförelse uppställa de större länderna, men i Danmark har Prins Waldemar redan innan sin förmälning af statskassan fått uppbära 24,000 kronor årligen.

Om Jag ville åberopa prejudikater, skulle Jag sålunda, med full rätt, kunna yrka apanage enligt de grunder, som följts i förflutna tider här i landet.

Konung Oscar den Andres söner vore derigenom ej mer än likastälda med Oscar den Förstes! Min afsigt är likväl ej att gå så långt

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

i Mina önskningar. Ty Jag bör och kan icke fördölja för mig att ett fullt följdriktigt genomförande af denna princip kan i längden leda öfver önskvärda gränser. Det är hvarken för land eller dynasti nyttigt att hafva ett obegränsadt antal apanagerade Furstefamiljer. Men detta förminskar ej statens moraliska förpligtelse att sörja för yngre Konungasöners personer, genom att gifva dem underhåll motsvarande deras personliga samhällsrang och ställning — oberoende af om de äro gifta eller ej. Endast om och när tronföljdens betryggande skulle fordra att de stifta familj, bör det personliga apanaget förvandlas till Familjeapanage och alltså blifva större än det personliga. detta fall tillkommer nemligen utöfver det personliga rättskrafvet, äfven ett statsskäl, som annars icke finnes.

Båda rikena böra deltaga i dessa apanager. Jag vill nu föreslå deras belopp så låga som möjligt, likasom Jag beder få återkalla i minnet att Jag hittills — i motsats till Mina föräldrar — intet har begärt för Mina barns uppfostran.

Från Grundlagens ståndpunkt har Jag bevisat Mina söners rättmätiga anspråk.

Visserligen har den mening uttalats, att Första Hufvudtitelns ordinarie anslagssumma, en gång faststäld, borde förblifva oförändrad under hvarje Konungs lifstid. Denna åsigt är dock ej hållbar; dessutom aldrig hittils följd. Den beror på en förvexling af Hufvudtiteln och Konungens Civillista. Hans apanage — ej Hufvudtiteln — kan och bör vara en gång för alla till belopp bestämdt.

Obilligt är att ytterligare inskränka till manliga år komna, yngre Konungasöners frihet genom att allt fortfarande hålla dem uti fullkomligt ekonomiskt beroende af sin Fader. Ogerna underkasta sig enskilde män sådant och de berömmas för sin sjelfständighet. Hos dem anses en dylik känsla naturlig, ja prisvärd.

Äfven af Mina Söner kännes en förlängd ovisshet om deras ekonomiska framtid som en oförtjent hårdhet.

Huru man ser saken är det alltså rätt och tillbörligt att Mina Söner få något »eget» af staten. Försvinnande obetydligt för statsverket är det offer Jag begär. Statsverket eger mera än tillräckliga medel dertill utan någon ny pålaga. Jag förväntar derföre att folkets representanter skola erkänna det befogade i Min begäran.

Till 1887 års statsreglering äskar Jag blott ett anslag för Hertigen af Gotland, som född 1859 ingår i sitt 28:de år nästkommande November. Jag förbehåller Mig att göra motsvarande propositioner för hans yngre Bröder till de Riksdagar, då statsregleringarna för åren

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1889 och 1893 förekomma till behandling, uttalande Jag derjemte den förhoppning att efter Min bortgång de från svenska statsverket utgående personliga apanager för Mina yngre Söner måtte höjas till 36,000 kronor årligen eller samma belopp som framlidne Hertigen af Dalarna såsom ogift uppbar. Deremot ämnar Jag hvarken begära något tillökadt apanage för dem, i fall de ingå äktenskap, ej heller något för deras bosättning, såvida ej emot förmodan skäl hemtade från omsorgen om tronföljdens betryggande dertill skulle föranleda.))

Vidare täcktes Hans Maj:t Konungen gifva till känna, att den 3 innevarande månad i Norskt statsråd beslut fattats om framställning till Norska Storthinget, att till Hans Kongl. Höghet Prins Oscar må anvisas ett årligt apanage af 14,000 kronor.

Med anledning af hvad Hans Maj:t Konungen sålunda täckts anföra och upplysa, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet, att proposition om apanage åt Hans Kongl. Höghet Prins Oscar måtte till Riksdagen aflåtas.

Hans Maj:t Konungen beslöt härefter att hos Riksdagen äska uppförande å riksstatens första hufvudtitel af ett årligt anslag å tjugusex tusen kronor för Hans Kongl. Höghet Hertigen af Gotland; hvarom nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan till detta protokoll —• — — utvisar.

Ex protocollo Hans Wachtmeister.