Doc 1888:34

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

I

N:o 34.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående ersättning i vissa fall åt värnpligtige för inställelse vid inskrifning sförrättning ar och samlingsplatser-, gifven Stockholms slott den 19 mars 1888.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kongl Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva:

att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning. eller, vid färd till de årliga vapenöfningarna, för inställelse å samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera än ö mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre för hvarje öfverskjutande mil.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Pih till Riksd. Prof.. 1888. 1 Samt. 1 Afä. 17 Höft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19 mars 1888.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Lovén,

friherre von Otter, von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Bergström, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Lönegren.

19:o.

Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna föredrog i ett sammanhang dels Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Vesterbottens län underdåniga skrifvelse den 9 december 1887 om ersättning åt beväringsmän från Lycksele och Åsele tingslag samt Malå socken för inställelse vid samlingsplats i hemorten under marsch till öfningsmötena, dels ock Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Norrbottens län skrifvelse den 5 januari innevarande år om godtgörelse åt inskrifningsskyldige värnpligtige från Enontekis lappmarks socken vid inskrifnings-

3 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 34.

förrättning utom nämnda socken, äfvensom arméförvaltningens den 23 december 1887 och den 25 januari 1888 öfver dessa framställningar afgifna underdåniga utlåtanden.

Departementschefen yttrade dervid:

»Enligt gällande författningar åligger det beväringsmän att utan ersättning från det allmännas sida inställa sig vid inskrifningsförrättningar äfvensom vid de så kallade samlingsplatserna i hemorterne, der de mottagas af vederbörande befäl för att sedan i samlad trupp afföras till de olika regementenas öfningsplatser. Uppenbart är emellertid, att med den olikhet i de administrativa områdenas storlek, som i vårt land är rådande, denna skyldighet måste i synnerligen olika grad komma att tynga på landets värnpligtiga befolkning. Under det att i södra och mellersta Sverige knappast någon ort torde finnas, der afståndet från en sockens olika delar till den gemensamma samlingsplatsen, hvilken i regeln också är den, hvarest inskrifningarne förrättas, betydligt öfverstiger en vanlig dagsmarsch, är förhållandet helt annat i de nordliga provinserna. Särskildt lappmarkssocknarne, hvilkas befolkning såsom bekant, innan den nya värnpligtslagen trädde i kraft, var fritagen från all värnpligtsskyldighet, äro i detta afseende uti en synnerligen ogynsam ställning.

Det är dessa omständigheter, som behjertats af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda nordligaste länen och som manat dem att göra de framställningar, för Indika jag nyss redogjort. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län har dervid fäst sig vid ett enstaka fall. För att, i öfverensstämmelse med gällande bestämmelser, så vidt möjligt bespara vederbörande värnpligtig^ längre resor hade nemligen 1887 års inskrifningsförrättning för Enontekis lappmarks sockens värnpligtige blifvit utsatt att förrättas i det aflägsna Soppero; och hade kostnaden för inskrifningsnämndens sammanträde derstädes uppgått till omkring 300 kronor, under det att endast en inskrifningsskyldig hade att från nämnda socken inställa sig vid förrättningen. Till undvikande för framtiden af ett dylikt missförhållande föreslår Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som anser lämpligast att inskrifningsförrättningen för Enontekis lappmarkssocken tills vidare utsättes till ort belägen utom socknens gräns, det värnpligtige derifrån må, så länge inskrifningsförrättningen hålles utom socknen, berättigas att för hvarje mil af vägen från sockengränsen till inskrifningsorten och tillbaka åtnjuta reseersättning med 2 kronor.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län gör framställning om något mera generella stadganden i detta hänseende. Han upplyser, bland annat, att Öhrträsks sockens värnpligtige hafva

4 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 34.

sin samlingsplats i Bjurholm och de, som tillhöra Mala socken, i Bjursele by, att samlingsplatserna för värnpligtige från de fyra lappmarkssocknarne Lycksele, Sorsele och Stensele jemte Tärna kapellförsamling är Lycksele, under det att värnpligtige från öfriga socknar inom Lycksele och Åselo lappmarks tingslag, Fredrika, Asele, Wilhelmina och Dorothea hafva sin samlingsplats i Fredrika, att afståndet från Ohrträsk till Bjurholm visserligen är endast 3 mil, men att från Malå till Bjursele by är 6,6 mil, att våglängden från samlingsplatsen i Lycksele till Stensele kyrka utgör 9,3 mil, till Tärna kyrka 22,5 mil, till aflägsna^ trakter i Tärna 27 mil, till Sorsele kyrka 14,5 mil och till det under Sorsele lydande kapellaget Gantsträsk 23 mil, samt att från Fredrika kyrka till Åsele är 5,6 mil, till Dorothea 11 mil, till Risbäcks kapell i sistnämnda socken nära 19 mil, till Wilhelmina 12,4 mil och till de inom samma socken belägna kapellagcn Fatmomakke och Dikanos 24 mil. Åtskilliga beväringsmän skulle alltså behöfva tillryggalägga ända till 50 mil för färden till och från vederbörlig samlingsplats; och då dertill kommer, att ifrågavarande färder oftast måste företagas under sjelfva källossningen, då en resa i dessa trakter erbjuder de största svårigheter, finner Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande all billighet tala för, att ersättning för inställelsen må beredas de värnpligtige, som tillhöra nyssnämnda socknar, och föreslår i sådant afseende, att de af dem, som bo på längre afstånd än 5 mil från samlingsplats, må vid färd till sådan erhålla godtgörelse med 40 öre för hvarje Överskjutande mil.

Som jag redan antydt, anser jag syftet med dessa framställningar synnerligen beaktansvärdt. Då emellertid förhållanden likartade med dem, på livilka Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de båda nordligaste länen stödja sina förslag, torde förefinnas jemväl inom flera af rikets öfriga län, synes mig de föreskrifter i ämnet, som kunna komma till stånd, böra erhålla giltighet för hela landet. Att dervid, på sätt Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagit, något visst afstånd bör bestämmas, som värnpligtig vid färder af ifrågavarande slag har att tillryggalägga utan ersättning, torde så mycket snarare falla af sig sjelf, som någon förändring i hithörande bestämmelser icke egt rum genom den nya värnpligtslagens trädande i kraft, och skyldigheten att på egen bekostnad inställa sig vid inskrifningsförrättning och samlingsplats sålunda icke är någon nyhet i vår lagstiftning. Jemväl i fråga om måttet af detta afstånd är jag ense med Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande. Med vår landtbefolknings vanor torde en dagsmarsch för en gång om 5 mil icke vara någon sällsynthet och om såsom regel fastställes, att värn-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34. 5

pligtig skall vara skyldig utan godtgörelse inställa sig vid inskrifningsförrättning och samlingsplats under förutsättning, att derför erforderlig marsch kan fullgöras på en dag, torde naturligtvis något afseende icke kunna fästas dervid, att marschen är något längre eller kortare. Deremot synes mig ersättningen, när sådan kommer i fråga, böra sättas något högre än Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län föreslagit. Jag hemställer att den må höjas till 50 öre. Äfven med detta belopp måste den beväringsman, som önskar komma i åtnjutande af ett dagtraktamente utaf 1 krona 50 öre, motsvarande den marschaflöning, som vid marschen från samlings- till öfningsplatsen under vissa förhållanden kommer honom till de], Tärdas 3 mil om dagen eller mera än tågande trupp i regeln tillryggalägger, då eu längre, flera dagar fortgående marsch är i fråga. Slutligen torde af lätt insedda skäl böra stadgas, att värnpligtig, som förut förfallolöst uteblifvit från inskrifmngsförrättning eller vapenöfning, dervid han haft skyldighet inställa sig, icke må komma i åtnjutande af den ersättning, som nu ifrågasatts.

Kostnaden för den tilltänkta anordningen torde icke blifva betydlig. Enligt senast föreliggande uppgifter utgjorde befolkningen i samtliga ofvannämnda lappmarkssocknar inom Vesterbottens län 22,386, och då riksmedeltalet för värnpligtige i första årsklassen de senare åren utgjort 0,9 0 procent af hela befolkningsstocken, skulle alltså i rundt tal inom dessa socknar förefinnas 200 värnpligtige i nämnda klass. Af dessa torde emellertid omkring 60 komma på socknarne Lycksele, Fredrika och Öhrträsk, hvilkas värnpligtige enligt de föreslagna bestämmelserna sannolikt icke skulle komma i åtnjutande af någon ersättning. Äfven under antagande att medeltalet mil utöfver 5, som de återstående 140 skulle hafva att tillryggalägga till den för dem bestämda samlingsplats, der, såsom jag redan nämnt, äfven inskrifningen i regeln förrättas, utgör likaledes 5, ett medeltal, som i och Lusig torde vara temligen högt, då befolkningen i de längst bort belägna socknarne är mycket gles, skulle alltså hela ersättningen för inskrifningsförrättning-en komma att uppgå till. 700 kronor och för de båda öfningsmötena till 1,400 eller sammanlagdt 2,100 kronor. I Norrbottens län, hvars lappmarksbefolkning är ännu glesare än den i Vesterbottens län, torde en jemförelsevis vida mindre summa behöfva tagas i anspråk, och äfven om inom Jemtlands, Kopparbergs och Vermlands län en och annan socken förefinnes, på hvilkas värnpligtige de ifrågasatta bestämmelserna må kunna vinna tillämpning, lärer dock kunna antagas, att hela ersättningsbeloppet ej skall komma att uppgå till tre gånger den summa, som jag för Vesterbottens län angifvit. I rundt

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

tal torde alltså 6,000 kronor kunna anses härtill erforderliga, och lärer vara sjelffallet, att summan, derest mitt förslag varder antaget, anvisas till utgående från förslagsanslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar.

Då emellertid nu gällande föreskrifter i fråga om beväringsmanskapets dagaflöning och den särskilda marsch aflöning, som i vissa fall till samma manskap utgår, understälts Riksdagens pröfning, torde dess samtycke till nu ifrågasatta bestämmelser äfven böra inhemtas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till Riksdagen af den lydelse, bilagan I till detta protokoll angifver, täcktes föreslå Riksdagen att medgifva:

att till värnpligtig, hvilken för inställelse vid inskrifningsförrättning eller, vid färd till de årliga vapenöfningarne, för inställelse å samlingsplats i hemorten har att från hemvistet tillryggalägga mera än 5 mil och förut icke gjort sig skyldig till förfallolös utevaro från dylik förrättning eller vapenöfning, vid hvilken han varit pligtig infinna sig, må för så väl fram- som återresan från anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar få utbetalas godtgörelse med 50 öre för hvarje Överskjutande mil.

Till hvad departementschefen sålunda hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, uppå statsrådets öfriga ledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

Ex protocollo Carl Heijkenslcjöld.