angående behörig¬ het för qvinna att inväljas i skolråd och fattigvärds- styrelse
Kongil. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
17 N:o 16.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående behörighet för qvinna att inväljas i skolråd och fattigvärdsstyrelse; gifven Stockholms slott den 31 december 1888.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 18 juni 1887 anhållit, att Kongl. Maj:ts täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke må möta för att i kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna kan så väl i stad som på landet inväljas till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd; samt infordrade underdåniga yttranden afgifvits dels af öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen öfver Riksdagens framställning i dess helhet, dels ock af samtliga domkapitlen och Stockholms stads konsistorium öfver samma framställning i hvad den afser skolråden, vill Kongl. Maj:t, med hänvisning till hvad bilagda protokoll öfver ecklesiastikärenden för denna dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 23 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;
2) förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863; samt
3) förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
G. Wennerberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
19 Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 28 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd ock skolråd den 21
mars 1862.
Härigenom förordnas, att femte stycket af § 23 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen den 13 april 1886, skall hafva följande ändrade lydelse:
Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män eller qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att när som helst afsåga sig uppdraget.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20
november 1863.
Härigenom förordnas, att mom. 3 af § 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skall hafva följande ändrade lydelse:
20 Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Mom. 3. Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att i kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kända män eller qvinnor. Väljes qvinna till ledamot af skolrådet, eger hon att när som helst afsåga sig uppdraget.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871.
Härigenom förordnas, att § 15 i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 11 februari 1881, skall hafva följande ändrade lydelse:
1. Der kommunalnämnd ej utgör fattigvårdsstyrelse, utser fattigvårdssamhälle på landet ledamöter i sådan styrelse, män eller qvinnor, till det antal, som med hänsigt till samhällets vidd och folkmängd erfordras, dock ej mindre än tre; och skola, då val till ledamöter anställes, jemväl utses suppleanter i styrelsen till halfva antalet af ledamöterna, eller, om dessas antal ej är jemnt, till det antal, som är närmast öfver hälften.
2. I stad utses ledamöter i fattigvårdsstyrelse, män eller qvinnor, till det antal, fattigvårdssamhället finner skäligt bestämma, dock ej mindre än fem.
3. I afseende å ledamots och suppleants tjenstgöringstid och afgång samt rättighet att uppdraget sig afsåga, äfvensom beträffande uteblifvande från sammanträde utan förfall, iakttages å landet hvad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd, och i stad hvad om stadsfullmägtig gäller. Qvinna, som blifvit till ledamot eller suppleant utsedd, är likväl berättigad att när som helst afsåga sig uppdraget.
4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördeladt, utser hvarje rote sin fattigvårdsföreståndare äfvensom, der rote bestämt, att särskild styrelse för dess fattigvårdsangelägenheter skall finnas, två eller flere af rotens medlemmar att jemte fattigvårdsföreståndaren sådan styrelse utgöra.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
21 Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 December 1888.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvärd,
Statsråden: herr Lovén,
friherre von Otter, von Krusenstjerna,
Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen,
Örbom och friherre Akerhielm.
58:o.
Departementschefen, statsrådet Wennerberg anförde slutligen:
»I skrifvelse den 18 juni 1887 anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke må möta för att i kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna må kunna så väl i stad som på landet inväljas till ledamot af skolråd och af fångvårdsstyrelse, der denna å landet icke utgöres af kommunalnämnd.
Till stöd för denna framställning anförde Riksdagen: (kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelse skulle kunna vara samhället till ganska väsentligt gagn. De göromål, som enligt fattigvårdsförordningen ålåge fattig-
22 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 16.
vårdsstyrelse, kräfde så mycken tid, att det ofta kunde vara för den af andra värf upptagne mannen förenadt med stor svårighet att på tillfredsställande sätt fullgöra desamma. Granskade man närmare beskaffenheten af dessa göromål, sådana de i §§ 12 och 13 af fattigvårdsförordningen funnes angifna, kunde man ej undgå att erkänna, att qvinnan genom arten af sin begåfning och de sysselsättningar, åt hvilka hon i allmänhet egnade sig, vore synnerligt väl lämpad för fullgörandet af åtminstone en del af dessa skyldigheter. I detta afseende kunde särskildt erinras om fattigvårdsstyrelsens förpligtelse att tillse, det barn, hvilkas underhåll ålåge fattigvårdssamhället, erhölle vård och kristlig uppfostran. Äfven i öfrigt vore väl qvinnan i högre grad än mannen i besittning af den grannlagenhet och ömhet mot den nödstälde, som i väsentlig mån ökade värdet af meddelad hjelp och bidroge att hos den, som blefve föremål derför, väcka och underhålla hågen att, så vidt i hans förmåga stode, sjelf draga försorg för sig och de sina.
Äfven för qvinnas behörighet att inväljas i skolråd ansåge Riksdagen giltiga skäl tala. Det sätt, hvarpå qvinnan under senare tider i allt större utsträckning visat sig kunna verka på undervisningens alla områden, synnerligen inom folkskolan, syntes innebära en borgen för att hennes deltagande i ledningen af folkskolans angelägenheter inom de särskilda skoldistrikten skulle kunna vara icke blott utan skadlig inverkan utan äfven till gagn. Detta gälde särskildt i fråga om öfvervakandet af undervisningen i qvinlig slöjd, för hvilket ändamål skolråden flerestädes nödgats anlita biträde af deruti erfarna qvinnor.
Öfver Riksdagens framställning i dess helhet hafva yttranden infordrats från öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län; hvarjemte domkapitlen och Stockholms stads konsistorium afgifvit underdåniga utlåtanden i hvad framställningen afser skolråden.
Meningarne hafva hos dessa myndigheter varit ganska delade angående lämpligheten af den ifrågasatta lagändringen. Sålunda har bland Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligt bifall till förslaget förordats af tolf och detsamma med vissa modifikationer tillstyrkts af ytterligare två länsstyrelser, under det att öfverståthållareembetet och sex länsstyrelser helt och hållet afstyrkt förslaget och öfrige länsstyrelser ansett detsamma endast med väsentliga förändringar böra till någon åtgärd föranleda. I fråga om qvinnas behörighet att inväljas i skolråd hafva sex domkapitel tillstyrkt bifall till Riksdagens framställning, hvaremot de sex öfriga domkapitlen och Stockholms stads konsistorium i hufvudsak afstyrkt densamma.
23 Körd. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Äfven åtskilliga bland de ofvannämnda myndigheterna, hvilka funnit sig föranlåtna att hufvudsakligen afstyrka bifall till Riksdagens förslag, hafva framhållit, att qvinnans begåfning i åtskilliga afseenden väl lämpar sig att verka för de uppgifter, som äro fattigvårdsstyrelser och skolråd anförtrodda. De hafva emellertid grundat sitt afstyrkande hufvudsakligen på dels farhågan, att qvinnan skulle genom de föreslagna bestämmelserna på ett för hennes egentliga lifsuppgifter störande sätt dragas in på det offentliga lifvets område, dels ock det förhållande, att en del af fattigvårdsstyrelses och skolråds verksamhet icke kunde anses passande för qvinnan i anseende till så väl hennes naturliga begåfning som ock den uppfostran, som för närvarande komme qvinna till del. I sistnämnda afseende har särskildt erinrats om den medelförvaltning, som ålåge fångvårdsstyrelse och skolråd.
Jemte det de afstyrkt bifall till Riksdagens förslag, sådant det nu föreligger, hafva dock några af ifrågavarande myndigheter funnit förslaget böra till någon åtgärd föranleda, nemligen att fattigvårdsstyrelse och skolråd bemyndigades att till sitt biträde i allmänhet eller för handhafvandet af vissa särskilda uppgifter tillkalla qvinnor, som dertill funnes villiga, hvarigenom, enligt dessa myndigheters tanke, alla de fördelar skulle vinnas, som i Riksdagens skrifvelse åsyftades, utan att man behöfde befara ofvan antydda olägenheter. Uppenbart lärer emellertid vara, att fattigvårdsstyrelse och skolråd ega rätt att utan särskildt bemyndigande träffa sådana överenskommelser, likasom äfven att qvinnans ställning i sådana fall blifver en helt annan än den skulle blifva, om hon verkligen vore ledamot af den kommunala myndigheten.
Hvad angår den uttalade farhågan för qvinnans indragande i det offentliga lifvet hafva jemväl åtskilliga af de myndigheter, hvilka i hufvudsak förordat Riksdagens förslag, funnit det betänkligt, om qvinna skulle kunna tvingas att mot sin vilja mottaga ett uppdrag af ifrågavarande art. De hafva derför hemstält, att qvinna måtte tillerkännas rätt att utan uppgifven anledning afsåga sig sådant uppdrag.
I afseende å rättighet för ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse att afsåga sig uppdraget skall, enligt § 15 mom. 3 fattigvårdsförordningen, iakttagas å landet hvad om ledamot eller suppleant i kommunalnämnd och i stad hvad om stadsfullmägtig gäller. Stadgandena härom återfinnas i §§ 14 och 42 af förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 och i § 30 i förordningen af samma dag om kommunalstyrelse i stad. Enligt desamma är ledamot eller suppleant i fattigvårdsstyrelse berättigad att i vissa uppräknade fall afsåga sig uppdraget, och sådan afsägelse kan vidare ske, om det uppgifna förhindret
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
godkännes af kommunalstämman eller stadsfullmägtige. För att bereda qvinlig ledamot eller suppleant i fångvårdsstyrelse rätt att oberoende häraf frånsåga sig uppdraget, måste ett uttryckligt stadgande härom i fattigvårdsförordningen inrymmas. Författningarna om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd innehålla visserligen icke någon bestämmelse, likartad med de förut nämnda, rörande skolrådsledamots rättigheter i fråga om afsägelse af uppdraget, men till förebyggande af missförstånd torde enahanda bestämmelse om qvinlig ledamots rätt härutinnan böra i författningarna intagas.
Mot förslaget har vidare anförts, att några af de uppgifter, som åligga fattigvårdsstyrelse och skolråd, icke skulle vara passande för qvinnan. Bland de exempel, som i sådant afseende framdragits, synes endast ett vara af egentlig betydenhet, nemligen den fattigvårdsstyrelse och skolråd tillkommande rätt och pligt att förvalta mer eller mindre betydande egendom, lös och fast. Härvid torde dock böra erinras, att om, på sätt Riksdagen föreslagit, den ifrågavarande behörigheten tillerkännes endast i kommunala angelägenheter röstberättigad qvinna, de qvinnor, som kunna till uppdragets erhållande ifrågakomma, i hvarje fall hafva enskild egendom att förvalta och således ej kunna vara helt och hållet främmande äfven för denna verksamhetsgren.
Det sist antydda förhållandet innefattar ock ett af de skäl, som synas mig tala emot att, såsom några af de tillstyrkande myndigheterna önskat, utsträcka den föreslagna befogenheten jemväl till vissa kategorier af qvinnor, hvilka icke ega kommunal rösträtt.
På grund af hvad Riksdagen s sin ofvannämnda skrifvelse andragit och hvad jag nu i öfrigt anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga uppgjorda förslag till:
1) förordning angående ändrad lydelse af femte stycket af § 23 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862;
2) förordning angående ändrad lydelse af mom. 3 af § 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863; samt
3) förordning om ändrad lydelse af § 15 i förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871».
Dessa förslag blefvo härefter af departementschefen upplästa.
På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad föredragande
25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
departementschefen sålunda hemstält samt förordna, att nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan D vid detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Gustaf Norström.
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 10 Håft.
4=