angående fort¬ sättande och af slutande under år 1890 af arbetena på nya kasernetablissement för svea lifgarde och andra lifgardet m. m.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

1 N:o 20.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående fortsättande och af slutande under år 1890 af arbetena på nya kasernetablissement för svea lifgarde och andra lifgardet m. m.; gifven Stockholms slott den 8 mars 1889.

Med åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå .Riksdagen att medgifva:

att å de belopp, som fabriksidkare Y. Wiklund och B. H. Lundgren, grosshandlaren Y. Tesch och numera i konkurstillstånd försatte tegelhandlanden J. Land, enligt hvad i protokollet närmare omförmälts, blifvit förpligtade att på grund af den borgen, de ingått för fullgörande af det utaf numera aflidne byggmästaren J. Möller med chefen för fortifikationen på Kongl. Maj:ts och kronans vägnar den 16 januari 1886 ingångna kontrakt angående samma års arbeten på de nya kasernetablissementena åt fotgardesregementena, till kronan utgifva såsom godtgörelse för den förlust, som för densamma uppkommit till följd deraf, att de af Möller öfvertagna arbetena icke kunnat på kontraktsenligt sätt fullgöras, må efterskänkas 25,703 kronor 50 öre;

att af inflytande försäljningsmed el för kronans till fotgardesregementena upplåtna mark må användas dels till afslutande af de nya kasernetablissementen för nämnda regementen, utöfver de belopp Riksdagen åren 1885, 1886, 1887 och 1888 för nämnda ändamål stält till Kongl. Maj:ts förfogande, 490,000 kronor, dels till nyuppsättning och komplettering af kaserninventarier för meranämnda regementen 60,000 kronor, dels ock, vid bifall till här ofvan framstälda förslag om efterskänkande af en del utaf det Wiklund och hans medborgensmän ådömda ersättningsbelopp, den summa, 25,703 kronor 50 öre, hvilken såsom följd deraf, utöfver redan för 1886 års byggnads- Bih. till Rilcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 1

2 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.

arbeten beviljade anslagsmedel, till gäldande af kostnaden för desamma erfordras; samt

att Kongl. Maj:t må, i den mån sådant kan blifva erforderligt, af tillgängliga medel förskjuta omförmälda belopp, tillsammans 575,703 kronor 50 öre.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

3 Utdrag af protokollet öfver landtför svar sär endera hållet inför Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård,

Statsråden: herr Loven,

friherre von Otter, von Krusenstjerna,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Örbom,

friherre Akerhielm.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde:

»Då jag nu går att inför Eders Kongl. Maj:t anmäla behofvet för år 1890 af anslagsmedel för arbetena för de nya kasernetablissementena. åt fotgardesregementena, beder jag få erinra, att, enligt hvad chefen för fortifikationen i sin underdåniga skrifvelse den 24 januari 1888 anmälde, en summa af 815,000 kronor då ansågs tillräcklig att efter den faststälda planen fullborda dessa etablissement; och då Riksdagen nämnda år för ändamålet anvisade 385,000 kronor, skulle alltså nu ytterligare erfordras 430,000 kronor. Såsom uti den underdåniga skrifvelsen jemväl framhölls, hade emellertid chefen för fortifikationen, vid uppgörandet af dessa beräkningar, utgått från den förutsättningen, att de särdeles gynsamma konjunkturer, under hvilka

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

ifrågavarande byggnadsarbete påbörjats och ditintills bedrifvits, äfven skulle fortfara. Under den större lifaktighet i den allmänna rörelsen, som på senare tider gjort sig märkbar, har denna förutsättning icke visat sig fullt hållbar. Redan under sistförflutna år yppade sig eu bestämd tendens till stegring i material- och arbetspriser och, som kändt är, fortfar denna ännu. Det var alltså att förutse, det prisen på de återstående arbetena för etablissementens fullbordande skulle ställa sig något högre än som antogs sistlidna år.

I sin underdåniga skrifvelse den 14 februari innevarande år om begäran af anslag till ifrågavarande arbeten för år 1890 anmäler också chefen för fortifikationen, att vid den senaste entreprenadauktionen i december månad 1888 lägsta anbudet på de då utbjudna inredningsarbetena i östra etablissementets kanslibyggnad afsett betydligt högre belopp än den i förslagen beräknade kostnadssumma; och som någon återgång i prisen på dylika, de hufvudsakligaste arbeten, Indika ännu återstå, icke är att emotse, har chefen för fortifikationen ansett nödigt låta anställa en omräkning af samtliga ännu erforderliga kostnader. Yid denna omräkning har visat sig, att återstående inredningsarbeten, hvilka enligt de beräkningar, som ursprungligen uppgjordes och som äfven lågo till grund för 1888 års uppgifter, skulle kostat

272,000 kronor, nu måste upptagas till 346,800 kronor; och skulle alltså en ökad kostnad af 74,800 kronor för dessa arbeten uppkomma, som dock vid det förhållande att andiva arbeten, enligt hvad chefen för fortifikationen upplyser, betingat något lägre priser än som beräknats, kan i någon mån nedbringas.

Enligt de nu uppgjorda nya kostnadsberäkningarne skulle nemligen kostnaden

för samtliga byggnaders inredning jemte oljemålning och tapetsering uppgå till................................................................................... kronor 346,800: —

„ inre vatten- och afloppsledningar, kokapparater och

gymnastikattiralj till...................................................

„ ordnandet af kaserngården och planet framför etablissementet m. in. samt kaserngårdens inhägnad till och till fullbordandet af de etablissementet omgifvande

gator...............................................................................

hvarförutom kontorskostnader, diverse kompletteringsarbeten och oförutsedda utgifter beräknats till ......

49,000: - 34,200: — 50,000: — 15,100: —

Summa kronor 495,100: —

Det belopp, hvarmed nämnda summa öfverskrider de år 1888 för samma arbeten beräknade utgifter, utgör alltså endast 65,100 kronor, hvarifrån dessutom, enligt hvad chefen för fortifikationen anmäler, ytterligare kan dragas ett belopp af 5,100 kronor, utgörande en å innevarande års arbeten

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

uppkommen besparing. Behofvet af byggnadsmedel för 1890 blifver alltså

490,000 kronor, eller 60,000 kronor mera än i enahanda afseende antogs år 1888, och hemställer chefen för fortifikationen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nu pågående Riksdag, för afslutande under år 1890 af arbetena å östra gardeskasernetablissementet, äska omförmälda summa.

Mot denna framställning har jag ingen erinran att göra, men beder att i sammanhang härmed få underställa Eders Kongl. Maj:t tvenne andra frågor, som med afseende å beskaffenheten af de utgifter, hvartill de föranleda, lämpligen torde böra, samtidigt med begäran om sista återstoden af de för gardeskasernetablissementens fullbordande nödiga medel, till Riksdagens pröfning hänskjutas.

I skrifvelse till arméförvaltningen den 16 januari 1888 anmälde sekundchefsembetet vid svea lifgarde, med fästadt afseende å den samma år förestående inflyttningen i regementets nya kasernetablissement, att regementets äldre möbler och öfriga inventarier voro af den beskaffenhet, att, om ock en större del af desamma kunde genom reparation göras för det nya etablissementet användbar, de öfriga dels såsom väggfasta eller för sina nuvarande platser särskildt afpassade icke kunde flyttas utan att söndertagas och förstöras, dels voro antingen så förslita, att en reparation af dem icke blefve för kronan fördelaktig, eller ock alldeles olämpliga att i den nya tidsenliga lokalen användas. Med tillkännagifvande tillika, att genom regementets förvaltningsdirektion blifvit, efter förutgången besigtning af den äldre materielen, uppgjordt ett förslag till ej mindre anskaffning af nya, än ock reparation af den användbara delen af förutnämnda inventarier-, äfvensom att detta förslag, som slutade på en summa af 37,716 kronor, omfattade erforderliga nya inventarier ej allenast för kansli, expeditions- och mottagningsrum, regements- och dagbefälets rum, förvaltningsdirektionens lokaler m. m. utan jemväl för dagunderofficerens, läkarens m. fl. rum och manskapets olika lokaler, hemstälde derför sekundchefsembetet, att medel måtte anordnas för anskaffning af de möbler och öfriga inventarier, som sålunda voro för den nya kasernen nödiga.

Arméförvaltningen fann väl vid det förhållande, att den ifrågasatta anskaffningen hufvudsakligen vore att anse såsom en af ökadt antal lokaler och betydligt utvidgadt kasernutrymme förorsakad nyuppsättning, särskildt bidrag af statsmedel böra regementet för ändamålet beredas, men då dels anskaffningen ansågs kunna, under förutsättning att en del uppgifna inventarier gjordes af enklare beskaffenhet än sekundchefsembetet föreslagit, komma att betinga något billigare pris, dels kostnaden för reparation af regemen-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

tets äldre inventarier och för komplettering af jernsängar, hvilken kostnad af sekundchefsembetet beräknats skola utgå af det särskilda anslaget, syntes arméförvaltningen böra bekostas af regementets servisanslag, hemstälde arméförvaltningen för sin del hos Eders Kongl. Maj:t, att för ifrågavarande anskaffning skulle anvisas endast 30,000 kronor, deraf 15,000 kronor genast och återstoden uppå förnyad anmälan af sekundchefsembetet.

Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 mars 1888 behagat medgifva, att till ny uppsättning och komplettering af regementets kaserninventarier ett belopp af 10,000 kronor finge mot redovisning ställas till disposition af regementets förvaltningsdirektion, äfvensom anbefalt arméförvaltningen att af omhänderhafvande medel förskjuta beloppet, anmälde arméförvaltningen i förnyad skrifvelse den 22 maj i888, att förvaltningen för att på bästa sätt tillgodogöra sig de sålunda anvisade medlen anmodat sekundchefsembetet att inkomma med uppgift å de för det nya kasernetablissementet mest behöfliga inventariepersedlar. Till svar härå hade sekundchefsembetet tillkännagifvit, att äfven under förutsättning af den yttersta sparsamhet kostnaden för endast manskapslokalernas utrustning med nödiga inventarier enligt beräkning uppginge till en summa af 19,746 kronor 50 öre, deraf för skåp till förvarande af de åt manskapet utlemnade persedlar 10,528 kronor, och att, äfven om detta belopp kunde anskaffas, inflyttningen i kasernen likväl måste uppskjutas, då i saknad af medel större delen af lokalerna i kanslihuset och kompaniernas m. fl. expeditionsrum äfvensom manskapets dagsrum komme att stå alldeles tomma; och hade sekundchefsembetet af sådan anledning förnyat sin anhållan, att medel till anskaffande af alla i den ursprungliga beräkningen upptagna inventarier måtte blifva anvisade. Då vid sådant förhållande, enligt arméförvaltningens åsigt, otillräckligheten af de redan anvisade medlen kunde förhindra inflyttningen i det nya etablissementet, hemstälde derför arméförvaltningen, att ut öfver den redan anvisade summan ett belopp af 20,000 kronor måtte för ändamålet ställas till förvaltningsdirektionens förfogande; och behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 14 juni 1888 bifalla denna framställning samt uppdraga åt förvaltningen att af omhänderhafvande medel förskjuta det erforderliga beloppet.

En liknande framställning har, då nu den tidpunkt närmar sig, vid hvilken inflyttning jemväl af andra lifgardet i det för nämnda regemente afsedda nya etablissement kan ega rum, från dess sekundcbefsembete till arméförvaltningen inkommit. Enligt ett af regementets förvaltningsdirektion uppgjordt förslag öfver den materiel af inventariepersedlar, som ansetts erforderlig för de nya lokalerna, skulle, då i beräkning toges ej mindre sådana nya effekter, som måste anskalfas, än äfven hvad af de äldre inventarierna efter förutgången reparation kunde användas, för ifrågavarande ända-

7 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

mål tagas i anspråk en summa af 39,425 kronor 90 öre, om hvars utanordnande sekundchefsembetet alltså gör hemställan.

Arméförvaltningen anser dock, att af enahanda grunder som dem, bvilka åberopats i fråga om svea lifgardes utrustning med för inflyttningen i det nya kasernetablissementet erforderliga kaserninventarier, nämnda summa kan nedsättas till 30,000 kronor, och hemställer af sådan anledning, att den må bemyndigas att för den ifrågasatta anskaffningen af omhänderhafvande medel förskjuta nyssnämnda belopp äfvensom att, i sammanhang med det af chefen för fortifikationen anmälda behof af byggnadsmedel, en summa af

60,000 kronor måtte af Riksdagen äskas för gäldandet af kostnaderna i och för nyuppsättning och komplettering af kaserninventarier för så väl svea lifgardes som andra lifgardets nya kasernetablissement.

Då ifrågavarande anslagsbehof efter den nedsättning af de begärda summorna, som af arméförvaltningen verkstälts, kunna anses hafva sin hufvudsakliga grund dels deri, att större utrymme genom de nya mera tidsenliga kasernetablissement beredts de båda fotgardesregementena, dels ock deri att med detta större utrymme ett ändamålsenligare sätt för förvarande af de åt manskapet utlemnade persedlar kunnat införas, anser jag mig böra understödja arméförvaltningens förslag; och torde jemväl den sålunda erforderliga summan, 60,000 kronor, såsom i hufvudsak afseende enahanda ändamål som de förut till kasernetablissementens uppförande beviljade anslag, lämpligen böra utgå af inflytande försäljningsmedel för kronans till gardesregementena upplåtna mark.

Den andra af ofvannämnda frågor afser nyuppsättning och ersättning af statsmedel för en förlust, som borgensmännen för 1886 års arbeten å kasernetablissementen lidit.

Genom ett den 16 januari 1886 med chefen för fortifikationen på Kongl. Maj:ts och kronans vägnar ingånget kontrakt förband sig numera aflidne byggmästaren J. Möller att för en summa af 740,000 kronor, bland annat, verkställa samtliga schaktnings-, sprängnings- och grundläggningsarbeten för båda de nya gardeskasernetablissementen.

Bland bestämmelserna i kontraktet äro särskilt att märka dels föreskriften i § 11, uti hvilken det heter, att »som ritningar och beskrifriingar varit för entreprenören tillgängliga före hans anbuds delgifvande, och kronan icke garanterar de beräknade massornas storlek, får entreprenören icke, sedan hans anbud blifvit antaget, framställa anmärkningar derom, att något som till arbetets ordentliga utförande hörer eller som erfarenheten visat

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

vara nödvändigt för en byggnads framtida bestånd eller fullgoda utförande blifvit för ringa beräknare eller möjligen uteglömdt och är han ej heller berättigad att för sådant erhålla ersättning;» dels stadgandet i § ] 2, att, om under arbetets gång större ändringar eller tilläggsarbeten utötver det kontraherade befunnes nyttiga eller nödiga, entreprenören skulle vara skyldig desamma efter derom erhållen skriftlig föreskrift verkställa, dervid, om arbetet ökades, entreprenören skulle vara berättigad till ersättning, för hvilkens bestämmande entreprenörens detaljpriser för hufvud massorna vid entreprenadens ingående skulle ligga till grund, dock att ersättning för öfverarbete ej finge ifrågakomma, med mindre entreprenören innan sådant arbete företoges skriftligen hos kronans ombud anmält, att han ansåge sig till dylik ersättning berättigad, och detta skriftligen erkändes af kronans ombud; dels ock föreskriften i § 19, att chefen för fortifikationen skulle ega att, i händelse arbetet bedrefves så långsamt, att detsamma synbarligen icke inom den i kontraktet bestämda tid kunde medhinnas, låta arbetet af annan person öfvertagas och fullbordas till det pris, som kunde betingas, med skyldighet för entreprenören att äfven i detta fall ersätta kronan den till följd deraf uppkommande skada eller ökade kostnad.

För kontraktets fullgörande ingingo fabriksidkarne Y. Wiklund och B. H. Lundgren, grosshandlaren Y. Tesch och numera i konkurstillstånd försatte tegelhandlanden J. Land, alla här i staden, borgen, hvarigenom de förbundo sig att en för alla och alla för en såsom för egen skuld ansvara dels för ersättande af de förskottsmedel intill 50,000 kronor, som entreprenören kunde komma att för arbetena erhålla, dels ock för alla arbetenas ordentliga och kontraktsenliga fullbordande inom föreskrifna tider och de förbindelser entreprenören i öfrigt enligt kontraktet åtagit sig, intill ett belopp af 125,000 kronor.

Möller påbegynte arbetena men omkom redan den 7 maj 1886, hvarpå chefen för fortifikationen medgaf, att byggmästaren A. G. Sällström fick för sterbhusets räkning förestå desamma.

Då det emellertid, i den mån schaktnings- och sprängningsarbetena fortgingo, blef tydligt, att till följd af felaktiga beräkningar grundläggningen komme att ställa sig vida dyrare än Möller vid sitt buds afgifvande antagit, läto borgensmännen, som, sedan Möllers bo afträdts till urarfvakonkurs, öfvertagit entreprenaden, den 28 augusti 1886 inställa allt vidare arbete, hvarpå chefen för fortifikationen jemlikt bestämmelsen i § 19 uti kontraktet, efter det från kompetente personer anbud å fortsättandet och fullbordandet af de Möller och hans rättsinnehafvare åliggande arbetena blifvit infordrade, den 25 september 1886 med kaptenen A. Amundsson och byggmästaren C. A. Olsson afslöt kontrakt om dessa arbetens utförande mot en kostnad af 674,500 kronor.

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

Då arbetena af Möllers rättsinnehafvare instäldes, voro af fortifikationen utbetalta:

dels förskott till belopp af........................................ kronor 35,888:8 9

dels i ersättning för verkstäldt arbete ..................... „ 141,111: 11

hvadan och då den nya entreprenadsumman utgjorde ....................................................... it 674,500: —

summan af dessa belopp............................................. kronor 851,500: —

utvisade den kostnad, som kronan skulle komma att vidkännas för de till Möller ursprungligen upplåtna arbetena;

Och då Möllers bud utgjort........................ „ 740,000: —

blef skilnaden ............................................................. kronor 111,500: —

eller då derifrån ytterligare droges Möllers rättsinnehafvares fordran för verkstäldt, men ej be-

taldt öfverarbete.................................................... „ 10,207: 7 2

återstående................................................................. kronor 101,292: 2 8

det belopp, som det ålåge Wiklund och hans medborgensmän att till kronan gälda.

Genom rådstufvurättens i Stockholm laga kraftvunna utslag den 6 mars 1888 blefvo också borgensmännen på yrkande af arméförvaltningens ombudsman förpligtade att till kronan, som emellertid i Möllers urarfvakonkurs erhållit 20 procent utdelning å fordringsbeloppet med 20,258 kronor 46 öre, utgifva återstående 81,033 kronor 82 öre.

Redan under det rättegången vid Stockholms rådstufvurätt pågick, hade emellertid Wiklund och hans medborgensmän hos Eders Kongl. Maj:t anhållit, att en del af det belopp, hvarför de häftade, måtte dem efterskänkas. Sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 11 juni 1887 i anledning deraf förklarat att, då frågan om och till hvilket belopp, kronan hos dem egde fordringsrätt, vore beroende på rättegång, någon pröfning af ansökningen för det dåvarande icke kunde eg a rum, samt Land under tiden blifvit försatt i konkurs, hafva nu Wiklund, Lundgren och Tesch i en till Eders Kongl. Maj:t den 11 maj 1888 ingifven skrifvelse förnyat sin berörda framställning. De åberopa såsom stöd derför, att innan anbuden till ifrågavarande entreprenad afgåfvos respektive spekulanter, i följd af chefens för fortifikationen särskilda bestämmelser, lemnats tillfälle att i och för jemförelse med egna beräkningar erhålla uppgifter å de hufvudmassor, som fortifikationen på grund af verkstälda afvägningar och borrningar ansett böra komma att vid grundläggningsarbetena bortsprängas och undanschaktas; att dessa beräkningar visat sig felaktiga, så att enligt en af arbetsföreståndaren byggmästaren Sällström uppgjord, handlingar^ bilagd tablå intill den 28 augusti 1886, då arbetena afbrötos, jord- och bergmassor undanschaktats och annat grundjBih. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 13 Raft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

läggningsarbete utförts till det omfång utöfver hvad fortifikationen beräknat, att kostnaden derför uppgått till sammanlagdt 63,950 kronor 29 öre; att felaktigheten visserligen icke kunde läggas fortifikationen till last, utan helt och hållet inaste tillskrifvas beskaffenheten af sjelfva grunden, som bestode af berg och klippblock med mellanrum af lera, hvilken på många ställen vore så sammanpackad, att den vid borrning lemnade ett motstånd, som gjorde antagligt, att man råkat klippgrund, under det att sådan grund först fans på betydligt större djup; men att då Möller, som på förhand icke vetat, om hans anbud skulle antagas eller icke, omöjligen kunnat underkasta sig den kostnad, som en omsorgsfullare undersökning af grunden genom tätare borrningar skulle medfört, det vore helt naturligt, att han lagt de af fortifikationen gjorda beräkningar till grund för sina och tolkat stadgandet i § 11 af kontraktet att kronan icke garanterade rigtigheten af de beräknade massorna så, som om detsamma afsåge endast mindre betydande afvikelser från beräkningarne men icke dessa i sin helhet. Sökandena anhålla alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes antingen befria dem från utgifvande af ofvannäranda belopp, 63,950 kronor 29 öre, såsom, enligt den förebragta utredningen, motsvarande de grundläggningsarbeten, hvilka af Möller icke kunnat beräknas, eller ock berättiga Möllers rättsinnehafvare att för berörda arbeten åtnjuta godtgörelse såsom för öfverarbete enligt de i § 12 af kontraktet lemnade bestämmelser.

Öfver den underdåniga ansökningen har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet befalts att efter chefens för fortifikationen hörande till Eders Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande. Yid det afgifna yttrandet är jemväl fogadt ett af kontrollanten vid byggnadsarbetena, kaptenen vid fortifikationen m. m. P. J. Högfeldt afgifvet utlåtande i ämnet. Enligt detsamma hade, på sätt sökandena uppgifva, Möller, i likhet med öfriga spekulanter, i följd af chefens för fortifikationen särskilda order, lemnats tillfälle att af Högfeldt erhålla uppgift å de hufvudmassor, som på grund af verkstälda afvägningar och borrningar blifvit för grundläggningen inom fortifikationen beräknade. Möller hade emellertid oaktadt erhållna varningar stödt sitt bud hufvudsakligen på egna beräkningar, som, efter hvad det sedermera visat sig, i mycket understigit dem, som gjorts af fortifikationen. Det kunde dock icke bestridas, att äfven fortifikationens beräkningar visat sig otillförlitliga, och hade Högfeldt, sedan arbetena afstannat, uträknat de arbetsmassor, som blifvit för de särskilda arbetena af fortifikationen beräknade, och dem som entreprenören visat sig hafva utfört. Enligt den tablå, Högfeldt deröfver uppgjort, skulle, om man utginge från de detaljpriser, Möller för arbetet beräknat, entreprenörens förlust i följd af borrkartornas ofullständighet uppgått till 25,703 kronor 50 öre. Att Sällströms beräkning af förlusten uppginge till den af sökandena angifna siffra, berodde derpå att han

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

dels inräknat arbeten, som icke stode i något beroende af de felaktiga borrkartorna, dels uppgifvit såsom bortförda något större massor, än dem Högfeldt lagt till grund för sin utredning, dels slutligen ock vid förlustens bestämmande beräknat de priser för bergsprängning och jordschaktning, som af Möller och hans rättsinnehafvare verkligen betalts och icke dem, som af den förstnämnde vid afgifvandet af hans anbud beräknats. Skilnaden emellan de hufvudmassor, Högfeldt och Sällström lagt till grund för sina beräkningar, vore emellertid icke stor, hvilket bäst framginge deraf, att om man till grund för bestämmandet af sökandenas förlust i förevarande hänseende lade de massor, som af Högfeldt beräknats, och de priser, som, enligt hvad Sällström uppgifvit, i sjelfva verket af Möller och hans rättsinnehafvare vid grundläggningsarbetet erlagts, densamma skulle uppgå till 46,164 kronor 28 Öre, eller ungefär 5,000 kronor mindre än som blefve fallet, för den händelse Sällströms massberäkningar antogos vara rigtiga; och ansåge Högfeldt, som vore öfvertygad, att hans beräkningar egde större tillförlitlighet, att någon ersättning utöfver sistnämnda af honom angifna summa i intet fall kunde ifrågakomma. Återstoden af förlusten måste helt och hållet tillskrifvas Möllers låga priser och i (ifrigt felaktiga beräkningar.

Chefen för fortifikationen instämmer till alla delar med kaptenen Högfeldt, och äfven arméförvaltningen, som sedan förut i ett öfver Wiklunds och hans medborgensmäns första underdåniga ansökan infordradt yttrande afstyrkt bifall till densamma, förmäler sig fortfarande vidhålla sin åsigt, att hvarken aftalets natur eller beskaffenheten af de i fortifikationen för entreprenadens utlysande lemnade uppgifter gifva sökandena något stöd för fordran på ersättning för deras ifrågavarande förlust. Den anser vidare sannolikt, att derest Möller fäst sig vid den gensaga, som, innan beslutet om entreprenaden faststäldes, å fortifikationens sida gjordes mot hans lågt beräknade massor, förlusten blifvit icke obetydligt mindre och kanske kunnat hållas inom ett belopp, som entreprenören, om han lefvat, förmått bära, äfven om en sådan förlust icke kunnat helt och hållet undvikas vid de af honom beräknade detaljpris. I sistnämnda afseende fäster arméförvaltningen Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derpå, att, enligt hvad en handlingarne bifogad tablå gifver vid handen, skilnaden emellan Möllers anbud och det närmast liggande anbudet utgjorde för allt sprängnings- och schaktningsarbete jemte 1886 års byggnadsarbete ensamt närmare 96,000 kronor och för nu nämnda arbete jemte 1887 års arbeten, hvilka senare på samma gång vilkorligen utbjödos, icke mindre än 223,655 kronor. I hvarje fall anser arméförvaltningen att om Eders Kongl. Maj:t i den omständigheten, att förlusten efter Möllers död och hans bos iråkade obestånd träffar borgensmännen, som sjelfva saknat tekniska insigter i byggnaders uppförande, finner anledning att bereda dem någon eftergift, densamma ej må utsträckas ut-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

öfver ofvan angifna belopp, 46,164 kronor 26 öre och icke under någon förutsättning komma dem till godo under den af dem alternativt föreslagna formen af öfverbetalning enligt entreprenadkontraktets 12 paragraf.

På sätt samtliga i detta ärende hörda myndigheter yttrat, torde det icke kunna bestridas, att sökandenas förevarande anhållan saknar hvarje rättslig grund. Bestämmelsen i kontraktets 11 §, att kronan icke garanterar de beräknade massornas storlek, är tydlig och klar; och redan den första domstolsinstansen, vid hvars utslag sökandena låtit bero, har också faststält deras betalningsskyldighet.

Icke desto mindre synas mig dock omständigheterna i föreliggande fråga vara sådana, att starka billighetsskäl tala för ett delvist bifall till sökandenas anhållan. Jag fäster mig dervid mindre vid den af arméförvaltningen framhållna omständigheten, att sökandena sjelfva saknat insigt i byggnadsfrågor och af sådan anledning mera än hufvudkontrahenten Möller skulle vara förtjenta af undseende. Uppenbarligen måste de nemligen vid ingåendet af sin borgen hafva tagit hänsyn jemväl till Möllers förmåga att bedöma byggnadsarbeten. Det förhållande, att Möllers bud betydligt understeg öfriga på samma arbeten gjorda anbud, synes mig ej heller vara af den betydelse, att sökandenas anhållan om eftergift på grund deraf blifver mera förtjent af beaktande. Meningen med en entreprenadauktion är just att genom uppmaning till täflan emellan olika spekulanter söka få ett ifrågasatt arbete på billigaste sätt för kronan utfördt, och då, enligt gällande bestämmelser, den spekulant, som afgifvit det lägsta anbudet, är berättigad att få detsamma antaget, äfven om den auktionsförrättande myndigheten med säkerhet kan förutse, att det måste blifva förlustbringande för honom, lärer väl också vara klart, att spekulanten måste vara beredd att ensam bära den förlust, som kan uppkomma. I förevarande fall torde också, på sätt myndigheterna jemväl anmärka, den förlust, hvarpå sökandena grunda sina ersättningsanspråk, väsentligen vara att tillskrifva den omständigheten, att Möller felräknat sig icke allenast i fråga om arbetsqvantiteterna utan ännu mera beträffande arbetspriserna.

Hvad som bestämmer mig att om än i inskränkt omfattning understödja sökandenas anhållan är fast mei’a det förhållande, att kronan i viss mån kan anses medansvarig till sökandenas förlust och att det vid sådant förhållande icke synes mig med kronans värdighet öfverensstämmande att på grund af ett, låt vara än så tydligt, stadgande i kontraktet undandraga sig allt deltagande i densamma. Såsom sökandena erinra, var det i före-

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

varande fall med hänsigt till byggnadsgrundens så väl beskaffenhet som omfång för blifvande spekulanter hardt nära omöjligt att genom egna undersökningar förskaffa sig en så detaljerad kännedom om densamma, som för uppgörande af ett fullt tillförlitligt kostnadsförslag varit erforderlig. De af fortifikationen uppgjorda beräkningar, som grundade sig på genom borrningar anstälda undersökningar och om hvilka vederbörande särskildt uppmanades att taga kännedom, måste under dylika omständigheter få en stor betydelse, och det kan svårligen förtänkas en entreprenör, om han tilläde dem enahanda vigt som en fullständigt officiel handling.

Det är emellertid af alla parter medgifvet, att dessa beräkningar på grund af omständigheter, som svårligen kunnat förutses, icke varit fullt rigtiga, och att en del af den förlust, sökandena lidit, är en direkt följd af den omordade felaktigheten. Billigheten af att kronan icke helt och hållet afvisar sökandenas ersättningsanspråk synes mig vid sådant förhållande klar.

I fråga om ersättningens belopp anser jag mig deremot icke kunna öfverskrida den siffra, 25,703 kronor 50 öre, som utvisar sökandenas förlust, om man till grund för beräkningen lägger de af kaptenen Högfeldt uppgifna massor och Möllers detaljpriser. Enligt hvad i fortifikationen för mig uppgifvits, har vid sammanträde emellan Sällström och Högfeldt någon utredning icke kunnat vinnas om de förhållanden, hvarpå sökandena stödja sina anspråk på ett belopp af 12,511 kronor 59 öre, som i Sällströms ofvannämnda tablå upptagas såsom utgifna för pallsprängning och »öfrig djupschaktning». Om från det af sökandena fordrade belopp, 63,950 kronor 29 öre, dragas omförmälda 12,511 kronor 59 öre, återstå 51,438 kronor 70 öre, som, enligt Sällströms beräkningar, skulle angifva den sökandena genom de felaktiga borrkartorna förorsakade förlust. Skilnaden emellan denna siffra och beloppet 46,164 kronor 28 öre, som utvisar samma förlust, om man utgår från kaptenen Högfeldts massberäkningar och de af Sällström uppgifna priser, är såsom redan af Högfeldt påpekats icke stor, och uppenbarligen måste, i fråga om tillförlitligheten af de af kaptenen Högfeldt och Sällström gjorda massberäkningar, företräde höra lemnas åt de förra, som enligt hvad handlingarne utvisa stödja sig på mätning af den urschaktade grunden. Det synes mig alltså tydligt, att Högfeldts massberäkningar böra tagas till utgångspunkt vid bestämmande af förlusten, och då vidare den omständigheten, att Möller och hans rättsinnehafvare i verkligheten måst betala högre priser för sprängningen och det öfriga grundläggningsarbetet än af Möller beräknats, i ingen mån kan anses bero på felaktigheten i borrkartorna, lära ej heller andra priser böra beräknas än de af Möller sjelf antagna och hvilka jemlikt kontraktets 12 § skulle vara bestämmande vid fråga om ersättning för öfverarbete. Af det sökandena till utgifvande ådömda och, enligt hvad arraéförvaltningen anmält, redan derstädes i säkerhetshandlingar

14 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 20.

deponerade belopp synes mig alltså böra efterskänkas förstnämnda summa, 25,703 kronor 50 öre, och lärer vara tydligt att densamma, som i sjelfva verket representerar en ökad kostnad för gardeskasernetablissementens uppförande, bör utgå af samma medel som öfriga kostnader derför, eller köpeskillingen för de försålda tomterna.

Under förutsättning att samtliga de förslag, för hvilka jag sålunda redogjort, af Eders Kongl. Maj:t bifallas, skulle alltså såsom slutligt anslag för de nya gardeskasernernas fullbordande böra af Riksdagen äskas sammanlagdt 575,703 kronor 50 öre; och då de belopp, Riksdagen förut anvisat till nämnda byggnadsföretag, uppgå till 2,615,000 kronor, blifver totalkostnaden 3,190,703 kronor 50 öre. Vid framläggande af förslaget till de nya kasernerna beräknades samma kostnad till 3,308,500 kronor, eu summa, som sålunda i det hela komme att understigas med 117,296 kronor 50 öre. Det måste vidare ihågkommas, att, oaktadt denna i sig ej obetydande besparing, väsentliga förbättringar uti kasernernas inredning kunnat, enligt särskilda af Eders Kongl. Maj:t tid efter annan meddelade bestämmelser, utöfver de ursprungliga förslagen af vederbörande vidtagas; och hafva genom dessa förbättringar ej mindre kasernernas ändamålsenlighet blifvit befrämjad än äfven den framtida underhållskostnaden minskad. Så äro i stället för träbjelkar med vanlig trossning jernbjelkar med betonfyllning inlagda uti kasernrummen jemte korridorer m. fl. manskapslokaler, källarutrymmet är betydligt ökadt, dyrbarare värme- och kokapparater än förut afsetts äro anskaffade, en till största delen ny gymnastikattiralj af utmärkt beskaffenhet är uppsatt inom etablissementen in. m. Den af Stockholms stad påyrkade djupare nedsprängning af Banérgatan måste äfven räknas hit liksom anskaffandet af kaserninventarier, för hvilket allt någon kostnad i de ursprungliga förslagen ej var beräknad.

Hvad försäljningen af de förra gardeskaserntomterna angår, hafva visserligen, i följd af den omedelbart efter beslutet om deras afyttring inträdda kris i hufvudstadens byggnadsindustri, jemförelsevis endast få tomter ännu funnit köpare; försäljningsprisen hafva emellertid icke understigit hvad vid värderingen af hela området för dessa tomter beräknats, så att all utsigt förefinnes, att, sedan byggnadsverksamheten med allvar vändt sig till dessa trakter, den beräknade köpesumman skall kunna erhållas.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd, föreslå Riksdagen att medgifva:

15 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

att å de belopp, som Wiklund och hans medborgensmän, enligt hvad här ofvan omförmälts, blifvit förpligtade att till kronan utgifva såsom godtgörelse för den förlust, som för densamma uppkommit till följd deraf, att de af Möller öfvertagna arbetena icke kunnat på kontraktsenligt sätt fullgöras, må efterskänkas 25,703 kronor 50 öre;

att af inflytande försäljningsmedel för kronans till fotgardesregementena upplåtna mark må användas dels till afslutande af de nya kasernetablissementen för nämnda regementen, utöfver de belopp, Riksdagen åren 1885, 1886, 1887 och 1888 för nämnda ändamål, stält till Eders Kong]. Maj:ts förfogande, 490,000 kronor, dels till nyuppsättning och komplettering af kaserninventarier för meranämnda regementen 60,000 kronor, dels ock, vid bifall till här ofvan framstälda förslag om efterskänkande af en del utaf det Wiklund och hans medborgensmän ådömda ersättningsbelopp, den summa, 25,703 kronor 50 öre, hvilken, såsom följd deraf, utöfver redan för 1886 års byggnadsarbeten beviljade anslagsmedel, till gäldande af kostnaden för desamma erfordras; samt

att Eders Kongl. Maj:t må, i den mån sådant kan blifva erforderligt, af tillgängliga medel förskjuta omförmälda belopp, tillsammans 575,703 kronor 50 öre.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält behagade, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla.

Ex protocollo Emil Hallgren.