Doc 1889:22

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

23 N:o 22.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag, att det ajlöningsbelopp, som kan blifva tillgängligt genom två länsmansdistrikts i Vesternorrlands län sammanslagning till ett distrikt, må användas till aflönande af länsman i ett nybildadt distrikt inom samma län; gifven Stockholms slott den 8 mars 1889.

Mod åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t i nåder föreslå Riksdagen medgifva,

att det aflöningsbelopp, som kan blifva tillgängligt genom sammanslagning till ett o länsmansdistrikt af Ullångers och Nordingrå länsmansdistrikt i Norra Ångermanlands fögderi af Yesternorrlands län, må få ^användas till aflönande af en länsman i ett nytt distrikt inom samma län, bildadt derigenom, att Björna och Trehörningsjö socknar utbrytas, den förra från Själevads och den senare från Arnäs nuvarande länsmansdistrikt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

E. von Krus enstjernå.

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikesärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: Herr Boven,

Friherre von Otter, von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre Palmstierna,

Friherre von Essen,

Örbom och Friherre Åkerhielm.

4:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna yttrade härefter:

Uti skrifvelse af den DO oktober 1888 har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Yesternorrlands län anfört, hurusom en längre tids erfarenhet ådagaiagt, att indelningen af länsmansdistrikten i Norra Ångermanlands fögderi icke numera vore ändamålsenlig. Sålunda vore göromålen icke allenast i Själevads distrikt, bestående af Själevads, Mo och Björna socknar jemte köpingen Örnsköldsvik, utan äfven, ehuru icke i så hög grad, i Arnäs distrikt, hvilket utgöres af Arnäs, Gideå och Trehörningsjö socknar, för närvarande allt för betungande för vederbörande länsmän, under det att å andra sidan

25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

länsmännen i Ullångers af Ullångers och Yibyggerå socknar bestående distrikt och i Nordingrå distrikt, hvilket omfattade endast Nordingrå socken, icke kunde anses hafva lull sysselsättning i tjensten. En delning af de två första och en sammanslagning af de båda senare länsmansdistrikten skulle otvifvelaktigt på ett lämpligt sätt utjemna dessa missförhållanden. Ju längre härmed dröjdes, desto större komme skilnaden emellan de särskilda länsmansdistrikten att blifva, enär rörelsen och folkmängden tillväxte inom Själevads och Arnäs länsmansdistrikt i ojemförligt större proportion än inom Ullångers och Nordingrå distrikt. De statistiska uppgifterna utvisade nemligen följande folkmängdssiffror:

Folkmängden hade alltså från 1874 till 1886 stigit i Själevads distrikt med 2,105 personer, motsvarande en tillökning af 25 procent, deråt särskild t i Björna socken med 438 personer, motsvarande en ökning åt 22 procent, och i Årnäs distrikt med 1,430 personer, eller 19 procent, deraf särskilt i Trehörningsjö socken med 256 personer, eller 27 procent, under det att tillökningen utgjort i Ullångers distrikt allenast 202 personer, eller 5 \ procent, samt i Nordingrå distrikt blott 240 personer, eller 7 \ procent.

Fn lika stor ojemnhet visade sig jemväl i fråga om de särskilda länsmansdistriktens areal, i det att ju folkrikare distriktet vore, desto större areal hade det, hvarigenom svårigheten att behörigen sköta detsamma ytterligare stegrades.

På grund häraf och med erinran att norra stambanan komme att framdragas genom Björna och Trehörningsjö socknar, hvilka i följd deraf kunde antagas komma att ännu mer än hittills utveckla sig, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förordna om en sådan reglering af ifrågavarande fyra länsmansdistrikt, att sistnämnda två socknar finge utbrytas från Själevads och Arnäs nuvarande distrikt och bilda ett särskilt länsmansdistrikt, benämndt Björna distrikt, samt att Ullångers och Nordingrå distrikt finge sammanslås till ett länsmansdistrikt, efter tingslaget benämndt Nordingrå distrikt. Genom bifall härtill skulle i fråga om folkmängd och areal för de särskilda distrikten uppstå följande förändringar:

Bill. till Uilcsd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 18 Häft.

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

De nuvarande förhållandena:

allt med beräkning af folkmängden sådan den uppgifvits vara vid 1886 års slut och med iakttagande, att, enär arealen icke vore känd särskildt för Gideå och särskildt för Trehörningsjö socken, arealen af dessa två socknar tillsammantagna, 6,51 qvadratmil, fördelats jemnt tre qvadratmil på den förra och med 3,51 qvadratmil på den senare socknen.

Till följd af nådig remiss har kammarkollegium i ärendet afgifvit undånigt utlåtande den 29 sistlidne januari och dervid, med öfverlemnande af uppgift å areal och folkmängd i de nuvarande länsmansdistrikten inom norra Ångermanlands fögderi, anfört att, då Själevads och Arnäs länsmansdistrikt hade betydligt större folkmängd och, med undantag af Anundsjö distrikt, jemväl större ytvidd än öfriga länsmansdistrikt inom fögderiet, en delning af dessa båda länsmansdistrikt syntes vara behöflig, särdeles beträffande Själevads distrikt, hvarest länsmannen, som för närvarande vore bosatt i Örnsköldsvik, eller i distriktets yttersta del ned mot hafvet, hade en högst betydlig väglängd att färdas för att komma upp till distriktets motsatta sida på gränsen mot Yesterbottens län. Om Björna socken, såsom föreslaget vore, komme att skiljas från Själevads länsmansdistrikt för att tillsammans med den i nordost angränsande Trehörningsjö socken, hvilken jemte den förra gränsar till Yesterbottens län, utgöra ett särskildt länsmansdistrikt, finge detta visserligen en ganska stor utsträckning, men då folkmängden deremot blefve jemförelsevis ringa, hade kollegiet för sin del intet att invända emot sammansättningen af det föreslagna nya länsmansdistriktet. Icke heller hade

27 Kongl. Majits Nåd. Proposition N:o 22.

kollegiet något att erinra mot Ullångers och Nordingrå länsmansdistrikts förenande till ett distrikt; och då den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna regleringen af länsmansdistrikten onekligen afsåge en jemnare fördelning och ett lättare handhafvande af länsmansgöromålen inom ifrågavarande distrikt, funne kollegiet sig böra tillstyrka bifall till densamma.

Då giltiga skäl synas mig hafva blifvit anförda för den af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna regleringen af ifrågavarande länsmansdistrikt, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte medelst nådig proposition föreslå Riksdagen medgifva, att det aflöningsbelopp, som kan blifva tillgängligt genom sammanslagning till ett länsmansdistrikt af Ullångers och Nordmgrå länsmansdistrikt, må få användas till aflönande af en länsman i ett nytt distrikt, bildadt derigenom att Björna och Trehörningsjö socknar utbrytas, den förra från Själevads och den senare från Arnäs nuvarande länsmansdistrikt.

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält instämde statsrådets öfrige ledamöter;

och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall till hvad statsrådet sålunda hemstält, förordna, att i enlighet dermed nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan F till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo J. Meijer.

Rättelse

i Kongl. Maj:ts nåd. proposition n:o 20.

Sid. 7, råd. 14 nedifrån står: afser nyuppsättning och ersättning

läs: afser ersättning „ 11, „ 22 „ står: som sedan förut

läs: som redan förut

Bih. till RiJcsd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd.