angående ändring i vilkoren för ett åt Kristianstad—Hessleholms jernvägs- aktiebolag från riksgäldskontoret beviljadt lån

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 24.

N:o U.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående ändring i vilkoren för ett åt Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag från riksgäldskontoret beviljadt lån; gifven Stockholms slott den 8 mars 1889.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t, i anledning af en utaf styrelsen för Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag gjord ansökning om utsträckt tid för amortering af ett bolaget af Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 7 september 1863 från riksgäldskontor! beviljadt lån, härmed föreslå Riksdagen medgifva, att, sedan af återstoden af berörda lån, utgörande vid 1889 års ingång 468,037 kronor 62 öre, ett belopp af 37 kronor 62 öre blifvit af bolaget till riksgäldskontoret inbetaldt jemte ränta å sistnämnda belopp, efter fyra procent för år räknadt, från samma års början, till dess inbetalningen sker, återstoden af lånet 468,000 kronor må med ränta återbetalas på det sätt, att bolaget å sagda återstod inom slutet af hvarje år från och med det innevarande erlägger en annuitet af fem procent, hvaraf fyra procent beräknas såsom ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Kong! Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.

9 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Elirensvärd, Statsrråden: Herr Loven,

friherre von Otter, von Krusenstjernå,

Wennerherg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, örbom,

i o

friherre Åkerhielm.

22:o.

Departementschefen, statsrådet von Krusenstjerna anförde derefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 7 september 1863 anmälde Rikets Ständer att för byggandet af jernväg mellan Kristiantad och Hessleholms station å södra stambanan.Rikets Ständer beviljat det för denna jernväg^ anläggande bildade bolag ett mot två tredjedelar af den till 1,080,000 riksdaler beräknade kostnaden svarande lån att från riksgäld skontoret utgå med 720,000 riksdaler, hvilket lån finge räntefritt innehafvas under två år från den dag, hvarje särskild del deraf blifvit Bill. till Riksd. Prof. 18S9. 1 Sami. 1 Afd. 14 Käft. 2

lÖ Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition tf:o 24.

lyftad, hvarefter å lånebeloppet, i den mån lyftning egt rum, skulle inom hvarje kalenderårs slut inbetalas fem procent efter år räknad t, hvaraf skulle, för hvad af lånet dessförinnan icke godtgjorts, beräknas fyra procent årlig ränta, och återstoden utgöra kapitalafbetalning. Och genom nådigt bref den 11 september 1863 godkände Kongl. Maj:t de af Rikets Ständer i afseende å detta låneunderstöds utbekommande och användande samt dermed förenade vilkor, ;åligganden och rättigheter meddelade beslut och stadganden.

Sedan Kristianstad—H.essleholms jernvägsaktiebolag fått lyfta detta lån och derå åtnjutit stadgad räntefrihet, har bolaget genom erläggande årligen af den stadgade annuiteten, 36,000 kronor, minskat skulden, så att kapitalåterstoden å lånet vid 1889 års början utgjorde 468,037 kronor 62 öre.

Sedan Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag vid ordinarie bolagsstämma den 6 juni 1888 lemnat bolagets styrelse i uppdrag att vidtaga åtgärder för att på lämpligaste sätt få konverteradt så väl nämnda statslån som ock ett Sölvesborg—Kristianstads jernvägsaktiebolag från Kristianstads sparbank beviljadt lån, hvars förräntande och amorterande Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag åtagit sig, och å hvilket lån, ursprungligen å 60,000 kronor, vid innevarande års början enligt uppgift återstår oguldet 46,477 kronor 5 öre, har styrelsen för förstnämnda bolag uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift anfört: att bolaget under flera år från början af sin verksamhet endast kunnat gifva högst ringa utdelningar åt aktieegarne; att, ehuru sedermera en betydlig förbättring härutinnan inträdt, en återgång likväl å nyo låtit sig kännas; att orsakerna härtill vore att söka dels deri, att den allmänna rörelsen under de senare åren minskats, och dels deri, att flere jernvägar i närheten blifvit anlagda, de der fått öfvertaga eu del af den trafik, som dessförinnan gått å Kristianstad—Hessleholms jernväg; att dessa omständigheter föranledt bolaget att söka vidtaga åtgärder, syftande derhän, att annuiteterna å omförmälda båda lån måtte kunna förminskas; att en dylik förminskning i annuiteterna kunde åstadkommas antingen derigenom, att utsträckt amorteringstid för statslånet medgåfves, eller ock derigenom, att lånen inbetaltes på en gång och ett obligationslån upptoges på fyratio års amortering, enär tiden fölen sådan operation syntes styrelsen vara mycket lämplig med hänsigt så väl dertill, att penningetillgången inom och utom landet för närvarande vore riklig, som ock att räntefoten till följd deraf betydligt fallit; att erhållandet af ett sådant lån torde vara satt utom allt tvifvel, då bolagets ställning vore mycket god; att det ock torde vara med

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.

billighet öfverensstämmande, att den närvarande generationen af aktieegare bereddes någon lindring vid det redan omnämnda förhållandet, att någon utdelning af betydenhet under en lång tid icke kommit dem till godo; att, enär bolaget emellertid vore bundet af de vilkor, som i fråga om statslånets återbetalande blifvit stadgade, det icke vore för bolaget möjligt att bereda sig de åsyftade fördelarne utan Eders Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd och Rikdagens medgifvande af en förändring af samma vilkor; samt att bolaget redan berättigats att på en gång inbetala ofvannämnda lån hos sparbanken i Kristianstad.

På sålunda anförda skäl och med åberopande jemväl deraf, att enligt styrelsens för statens jernvägstrafik underdåniga berättelse för år 1887 Kristianstad—Hessleholms jernväg förskaffat staten samma år en inkomst för anländ och afgången trafik af 2S9,910 kronor 32 öre och således mera än hvarje annan enskild svensk bana, hvilket förhållande äfven en längre följd af år egt rum, har bolagsstyrelsen å bolagets vägnar anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning derom, att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att det återstående beloppet af statslånet, 468,037 kronor 62 öre, finge antingen amorteras under en tid af ytterligare 40 år från detta års början eller ock någon kort tid efter uppsägning från bolagets sida eller å viss bestämd tid på en gång inbetalas till kapital och vid inbetalningen upplupen ränta.

Fullmägtige i riksgäldskontoret, som lemnats tillfälle att i detta ärende afgifva yttrande, hafva uti skrifvelse den 7 nästlidne februari, jemte anmälan att bolagets för statslånet till riksgäldskontoret utfärdade skuldförbindelse, daterad den 12 mars 1864, blifvit den 13 juni 1881 i bolagets jernväg intecknad med bästa förmånsrätt, tillika anfört, att vid bedömandet af det första alternativet i ansökningen synnerligt afseende borde fästas dervid, att de till riksgäldskontoret ingående rånte- och kapitalbetalningar numera i riksstaten upptoges såsom afdragspost å förslagsanslaget till annuiteter å statsskulden m. m. och således, lika med den behållna inkomsten af statens jernvägstrafik, minskade det belopp, som för statsskuldens förräntning och amortering måste af skattemedel utgå. Det syntes alltså fullmägtige vara till gagn för statsverket, om annuiteterna å ett från riksgäldskontoret utlemnadt lån, för hvilket säkerheten vore betryggande och hvarå räntefoten ej vore lägre än den, som vid statens upplåning kunde ernås, något utsträcktes och derigenom under längre tid än ursprungligen varit afsedt beredde lättnad i utgifterna för statsskulden. Då således i detta fall statens och sökandebolagets fördel sammanfölle, ansåge sig fullmägtige böra för-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, N:o 24.

orda nådigt afseende å bolagets anhållan i fråga om amorteringstidens utsträckning, hvilken lämpligast syntes höra verkställas på sådant sätt, att bolaget på lånets nuvarande återstod, jemnad till 468,000 kronor, efter inbetalning af 37 kronor 62 öre, från och med innevarande års slut till riksgäldskontoret erlade en annuitet af fem procent, hvaraf fyra procent ränta och återstoden kapitalafbetalning. Härigenom skulle lånet amorteras på omkring fyratioett år, räknadt från och med innevarande år, således på ungefärligen samma tid, bolaget i ansökningen afsett, under det att lånet, med bibehållande af de nu gällande vilkoren, komme att slutbetalas år 1907.

Beträffande bolagets alternativt gjorda framställning att till riksgäldskontoret få på en gång återbetala lånet i dess helhet jemte ränta till och med betalningsdagen, hafva fullmägtige yttrat, att äfven häremot något hinder från riksgäldskontorets synpunkt icke mötte, förutsatt att inbetalningen kunde ske utan ränteförlust för staten, d. v. s. å tid, då medlen kunde användas till konvertering af något statens skuldbelopp, löpande med samma ränta som ifrågavarande lån eller med högre ränta än detta. Enär en sådan konvertering möjligen kunde under närmaste framtid verkställas, men härvid åtskilliga, ännu ej fullt bestämbara omständigheter måste ur riksgäldskontorets synpunkt tagas i betraktande, syntes rätt till lånets återbetalning i dess helhet ej böra bolaget tillerkännas annorledes än å tid, vare sig efter uppsägning eller på förhand bestämd, som fullmägtige vid öfverenskommelse derom med bolaget funne sig kunna utan förlust för staten medgifva.

Då fullmägtige i riksgäldskontoret sålunda ansett amorteringstidens utsträckning—hvilken, enligt hvad mig meddelats, bolaget sjelf! föredrager framför det andra af bolaget framstälda alternativet — i detta fall vara till fördel för staten, anser jag mig häruti ega ett tillräckligt skäl att förorda en dylik utsträckning, på det sätt fullmägtige föreslagit.

Till belysande af bolagets ekonomiska ställning och dess förmåga att fullgöra sina förbindelser vill jag endast tillägga, att bolaget, enligt ett vid ansökningen fogadt räkenskapssammandrag den 31 december 1887, egde, utöfver inbetaldt aktiekapital å 829,300 kronor, en reservfond å 169,013 kronor 57 öre samt en besparingsfond af 31,449 kronor 26 öre.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte i anledning af styrelsens för Kristianstad—Hessleholms jernvägsaktiebolag ansökning om utsträckt tid för ifrågavarande statslåns amortering föreslå Riksdagen medgifva, att, sedan af återstoden af berörda lån, utgörande vid 1889 års ingång 468,037 kronor 62 öre, ett belopp af 37 kronor 62 öre blifvit af bo-

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, No 24.

lägel till riksgäld skontoret inbetaldt jemte ränta å sistnämnda belopp efter fyra procent, för år räknadt, från samma års början till dess inbetalningen sker, återstoden af lånet 468,000 kronor må med ränta återbetalas på det sätt, att bolaget å sagda återstod inom slutet af hvarje år från och med det innevarande erlägger en annuitet af fem procent, hvaraf fyra procent beräknas såsom ränta, och återstoden utgör kapitalafbetalning.

I händelse af Riksdagens bifall härtill lära fullmägtige i riksgäldskontoret icke underlåta att tillse, att denna förändring i de hittills stadgade lånevilkoren icke kommer att medföra någon rubbning i den säkerhet, st aten för lånet eger genom den i bolagets jernväg meddelade inteckning.

Hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla samt befalde att nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan Litt. H till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo J. Meijer.