angående upp¬ förande af ny teaterbyggnad ä operahusets tomt to. to.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1 N:o 32.

Kongl. Maj:ts nådiga 'proposition till Riksdagen angående uppförande af ny teaterbyggnad ä operahusets tomt to. to.; gifven Stockholms slott den 26 Mars 1889.

Sedan öfverståtkållaren Friherre 0. G. A. Tamm, Landshöfdingen Herr 0. R. Themptauder, Hofmarskalken P. 0. Reuterswärd, Kabinettskammarherren E. Ribbing, Bankofullmägtigen J. W. Arnberg, Grodsegaren W. Walldén, Sekreteraren i Riksgäldskontor S. H. Wikblad och Bankdirektören K. A. Wallenberg i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 28 sistlidne Februari framlagt förslag till uppförande af en ny teaterbyggnad å operahusets tomt och betryggande i sammanhang dermed af teaterinstitutionens framtida ställning, samt Stockholms stadsfullmägtige i underdånigt yttrande den 18 innevarande månad tillkännagifvit, att stadsfullmägtige samma dag beslutat att för Stockholms stad åtaga sig vissa förbindelser beträffande teaterbyggnadsföretaget, hvilka enligt nyssberörda förslag blifvit för staden ifrågasatta, vill Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag och under förutsättning att Stockholms stadsfullmägtiges omförmälda beslut varder beståndande, härmed föreslå Riksdagen

l:o) att—jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret. Norrström må af ofvan omförmälda teaterbyggnadskonsortium disponeras för uppförande derstädes af en ny teaterbyggnad, under vilkor att byggnaden uppföres enligt ritningar, som af Kongl. Maj:t fastställas, och enligt af Kongl. Maj:t godkänd plan för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffar för teatern erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning m. m. och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga öfver Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan byggnaden blifvit färdig, konsortiet till statsverket under full eganderätt öfverlemnar densamma jemte nyssnämnda materiel och inredning äfvensom tillhandahåller den i konsortiets skrift af den 28 sistlidne Februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl. operans verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget till nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljadt, af statsverket skall till Stockholms stad återgäldas det af staden till byggnadsarbetet Bill. till Piksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

anvisade bidrag å 600,000 kronor äfvensom att, om teaterverksamheten skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som då må finnas i behåll, skall öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige för att användas till det kulturändamål, Kongl. Maj:t kan komma att gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter i kontrakt, som emellan Kongl. Maj:t och kronan samt konsortiet upprättas; än äfven att Kongl. Maj:t må ega att med Stockholms stad träffa aftal om utbyte af mark vid operahustomten enligt de i Stockholms stadsfullmägtiges underdåniga skrifvelse af den 18 innevarande månad omförmälda grunder, med rätt för Kongl. Maj:t att medgifva den utvidgning af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg, som är förenlig med den plan för teaterbyggnaden, hvilken af Kongl. Maj:t varder faststäld — å ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett anslag till Kongl. operan till belopp af 60,000 kronor;

2:o) att medgifva Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig, upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver det för Kongl. operan afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar, eller, hvad operan angår, å särskildt förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Kongl. Maj:t att, med nedan nämnda undantag, för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter'inflytande inkomster; samt

3:o) att medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid må komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af Kongl. Maj:t disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings fond.

Härjemte föreslår Kongl. Maj:t, att tillgång till det för Kongl. operan föreslagna anslag å 60,000 kronor beredes genom motsvarande minskning af det belopp, 350,600 kronor, som enligt den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof den 14 sistlidne Januari blifvit föreslaget att anvisas till förstärkande af statsverkets ka ssaförlagsfond.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 26

Mars 1889.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Friherre Bildt,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Ehrensvård,

Statsråden: Herr Loven,

Friherre von Otter, von Krusenstjerna,

Wennerberg,

Friherre von Essen,

Örbom,

Friherre Åkerhielm.

Chefen för Finansdeparteirentet, Statsrådet Friherre von Essen anförde i underdånigdiet:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 11 Maj nästlidet år anmält, att Riksdagen beslutit att icke bevilja något anslag till uppehållande åt verksamheten å de Kong!, teatrarne, men medgifva Eders Kongl. Magt rätt för en tid af ett år, räknadt från den 1 sistlidne Juli, att upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande under längre eller kortare tid af året åt den eller dem, som kunde befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungades med några kostnader, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders Kongl. Maj:t

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster, behagade Eders Kongl. Maj:t dels jemlik! nådigt beslut den 14 Juni nästlidet år åt premieraktörerna G. Fredrikson, F. Thegerström, A. Elmlund, E. Hillberg och N. Personne, i egenskap af förtroendemän för en bland Kongl. dramatiska teaterns nuvarande sujetter bildad association, för en tid af ett år från och med den 1 derpå följde Juli upplåta den dramatiska teatern på arrende, dels ock enligt nådigt beslut af den 25 nyssnämnda Juni likaledes för ett år från och med den 1 Juli nästlidet år till Hofkapellmästaren Conrad Nordqvist upplåta Kongl. stora teatern för att derstädes uppföra operor och andra musikverk.

I underdånig skrifvelse den 27 November 1888 har derefter Hofkapellmästaren Nordqvist, med förmälan att det icke vore honom möjligt att under ännu ett spelår vidmagthålla verksamheten vid Kongl. operan, derest icke denna tillförsäkrades ett anslag från statens sida, i underdånighet anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande Riksdag för Kongl. operan äska ett anslag till belopp af

60,000 kronor, jemte det operan fortfarande finge åtnjuta så väl Eders Kongl. Maj:ts nu utgående enskilda bidrag som ock inkomster af hyror för lokaler inom operahuset samt Kongl. dramatiska teaterns hyresbidrag å 15,000 kronor.

Vid underdånig föredragning den 7 sistlidne December af detta ärende tillät jag mig erinra, att, ehuruväl, så vidt af erfarenheten från den dittills gångna delen af spelåret finge dömas, det icke syntes oantagligt, att sökanden skulle kunna under detta spelår utan förlust genomföra sitt företag, detta förhållande, om ock till en del orsakadt deraf att verksamheten å den lyriska scenen kunnat, såsom enskildt företag, bedrifvas på ett mera ekonomiskt sätt, än för operan såsom statsinstitution visat sig möjligt, likväl derjemte till väsentlig grad varit beroende deraf, att sökanden under innevarande spelår hade att förfoga öfver ett ännu i godt stånd varande kostym- och attributförråd samt kunnat uppföra förut uppsatta operor, som ännu egt dragningskraft på allmänheten, hvilken äfven visat sig angelägen att för upprätthållande af operans tillvaro stödja sökandens företag, men att, i den mån kostymoch attributförrådet måste med betydlig kostnad förnyas samt, på det operan måtte kunna fylla sin uppgift, nya musikverk framföras, förutsättningarne för enskild person eller konsortium att kunna under ett kommande spelår uppnå ett gynsamt ekonomiskt resultat måste komma att väsentligen bortfalla. Med afseende å hvad sålunda blifvit erinradt och då med hänsyn till de åsigter, som i detta ämne tillförene inom Riksdagen gjort sig gällande, anslag från Riksdagens sida svår-

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ligen vore att förvänta, derest icke jemväl Stockholms stad för ändamålet lemnade bidrag, täcktes Eders Kongl. Maj:t anbefalla öfverståtbållareembetet att från Stockholms stadsfullmägtige inhemta yttrande, huruvida stadsfullmägtige vore villige att, derest Riksdagen på Eders Kongl. Majrts framställning beviljade anslag för Kongl. operans verksamhet under spelåret 1 Juli 1889—1 Juli 1890, bidraga till denna verksamhets uppehållande under nämnda spelår med ett belopp, motsvarande det af Riksdagen beviljade anslag, dock ej utöfver trettio tusen kronor.

Med underdånig skrifvelse den 30 sistlidne Januari har öfverståthållareembetet öfverlemnat det från Stockholms stadsfullmägtige sålunda infordrade yttrandet. Fullmägtige erinra här, att, då frågan om bidrag från Stockholms kommun till de Kongl. teatrarne senast förelåg för stadsfullmägtige, ett förslag att under vissa vilkor bevilja ett anslag af 600,000 kronor till Kongl. stora teaterns om- och tillbyggnad af fullmägtige antogs med 56 röster mot 36, ehuruväl frågan om anslaget förföll af den orsak, att för anslagets beviljande fordrades bifall af två tredjedelar bland dem, som deltagit i omröstningen. Oaktadt således ett flertal bland stadsfullmägtige ansett kommunen icke böra, om någon lämplig form derför stått att finna, undandraga sig att i sin mån bidraga dertill, att Kongl. teaterns verksamhet komme att fortfara, hade afgörande betänkligheter mött hos kommunens myndigheter mot att befordra detta ändamål under form af årsbidrag från stadskassan till Kongl. teatern, äfven då denna teater, såsom nu icke längre vore förhållandet, upprätthölls genom statens försorg.

I enlighet med detta åskådningssätt förklarade sig stadsfullmägtige icke kunna bifalla framställningen om ett bidrag af 30,000 kronor till uppehållande af Kongl. operans verksamhet nästa spelår.

Jemte det jag haft att för Eders Kong]. Maj:t omförmäla denna utgång af den väckta frågan om bidrag från Stockholms stad till uppehållande af operaverksamheten under nästkommande spelår, har jag nu att i underdånighet anmäla en hos Eders Kongl. Maj:t gjord framställning, som synes mig innebära ett löftesrikt uppslag till lösning af de länge sväfvande frågorna om anskaffande af ny tidsenlig byggnad för Kongl. teatern och betryggande af teaterinstitutionens framtida bestånd. I en den 28 sistlidne Februari till Eders Kongl. Maj:t ingifven

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

skrift hafva nemligen Öfverståthållaren Friherre G. Tamm, Landshöfdingen Herr 0. R. Themptander, Hofmarskalken P. Reuterswärd, Kabinettskammarherren E. Ribbing, Bankofullmägtigen J. W. Arnberg, Godsegaren W. Walldén, Sekreteraren H. Wikblad och Bankdirektören K. A. Wallenberg framlagt ett förslag till teaterfrågans lösning, hvilket jag nu anhåller att för Eders Kongl. Maj:t få föredraga.»

Departementschefen uppläste härefter omförmälda skrift, hvilken var af följande lydelse:

»Vid de många tillfällen, då under den senare tiden frågan om de Kong], teatrarne varit understäld dels Riksdagens, dels Stockholms stadsfullmägtiges afgörande, har såsom ett väsentligt önskningsmål framhållits, att frågans lösning borde ske på ett sådant sätt, att den blefve definitiv; och har det antagligen varit svårigheterna att åstadkomma en sådan definitiv lösning och den deraf beroende bristen i berörda hänseende hos de olika framlagda förslagen som vållat, att detta ärende ännu ej kunnat bringas till något tillfredsställande slut.

Det har vid förhandlingarne härom med allt större styrka framhållits, att anskaffandet af en ny byggnad för teatern vore nödvändigt. Behofvet af en sådan har erkänts ur flera synpunkter.

Det nuvarande operahusets bristfälliga beskaffenhet och anordningarne inom detsamma göra det nemligen snart sagdt, omöjligt att der åstadkomma en någorlunda betiyggande säkerhet mot eldfara, och den fullständiga ombyggnad, som af hänsynen härtill nödvändiggöres, påkallas äfven af ekonomiska orsaker, emedan dels vid eu sådan ombyggnad ökade hyresinkomster skulle kunna till bidrag för teaterverksamhetens upprätthållande beredas, dels ock det endast i ett nytt teaterhus blir möjligt att vidtaga sådana anoidningar, särskilt beträffande vården samt uppsättandet och undanskaffandet- af dekorationer och dylikt, genom hvilka dagkostnaderna kunna nedbringas och förvaltningen i dess helhet förenklas och underlättas; hvartill äfven kommer möjligheten att genom ökadt antal åhörareplatser bereda ökade recettinkomster, då tillfälle dertill gifves.

Äfven ur en annan synpunkt än den med byggnadsfrågan sammanhängande hafva svårigheter mött och verkat återhållande på vederbörande myndigheters beslut och åtgöranden.

Riksdagen, som fått vidkännas betydliga uppoffringar för de Kongl. teatrarne utöfver det ordinarie anslag, som sedan lång tid tillbaka ända till innevarande år för ändamålet utgått, har funnit det oegentligt, att teaterverksamhet drefves för statens räkning, och ansett nödigt, att denna verksamhet ordnades så, att för teaterns förbindelser funnes en bestämd, från statsverket skild ansvarighet och att de ut-

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

gifter, Riksdagen till konstens vårdande för ändamålet medgaf, också stadnade vid de beviljade beloppen; hvarjemte Riksdagen på grund af det stora gagn, Stockholms stad i flera afseenden hade af ifrågavarande teaterverksamhets utöfvande i hufvudstaden på ett värdigt sätt, yrkat, att Stockholms stad skulle med Riksdagen till detta ändamål bidraga.

Stockholms stadsfullmäktige åter hafva väl vid flera tillfällen ådagalagt ett afsevärdt intresse för nyssnämnda verksamhets upprätthållande såsom varande af vigt för hufvudstaden, hvars angelägenheter de vårda, men återhållits af samma betänklighet, som hos Riksdagen gjort sig gällande, den att utgifterna ej med säkerhet blefve begränsade, hvarigenom kommunen kunde komma att ledas till uppoffringar, större än densamma rätteligen borde åligga.

För åstadkommande af den säkerhet beträffande- teaterns ekonomiska ställning, som både Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige sålunda ansett behöflig, torde ej blott ett nytt teaterhus, utan äfven ökade teaterinkomster och beredande af en reservfond vara af nöden. Dessa ändamåls vinnande måste emellertid enligt sakens natur vara förenadt med eu så betydlig utgift, att ingen utsigt lärer förefinnas att i vanlig anslagsväg erhålla medel till mera än en jemförelsevis ringa del deraf.

Undertecknade våga derför i underdånighet för Eders Kongl. Maj:t framlägga följande förslag till berörda, ännu sväfvande frågas lösning och få härvid förutskicka den erinran, att, på sätt ock af förslaget torde framgå, detsamma ej i ringaste mån afser att, vare sig nu eller framdeles, medföra någon enskild vinst samt att undertecknade äro beredde att åt planens utförande, om den godkännes, egna den tid och det arbete, som derför kräfves.

Vi anse de medel, som till förevarande ändamål erfordras, lämpligen kunna beredas dels genom ett byggnadsbidrag från Stockholms stad till det belopp Stadsfullmäktige redan en gång, ehuru då ej med erforderlig qvalificerad röstpluralitet, derför beviljat, eller 600,000 kronor, dels genom behållna vinsten å ett premieobligationslån, hvartill komma de tvänne, här nedan omförmälda årliga anslag å tillhopa

120,000 kronor.

Det ifrågasatta obligationslånet är ämnadt att uppgå till ett nomiuelt belopp af 10,000,000 kronor, fördeladt i 500,000 obligationer å 20 kronor hvardera. Dessas inlösen skulle ske efter utlottning, som, enligt förut bestämd plan, komme att årligen ega ruin, samt taga sin början första året efter det obligationerna utgifvits och inom 57 år vara iullbordad. Minsta inlösuingsbeloppet skulle blifva 30 kronor,

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

med hvilket belopp de utlottade obligationerna redan första året komme att infrias, men derefter successivt stiga, så att hvarje obligationsinnehafvare återfinge ej blott kapitalet, utan ock ränta derå; hvarjemte äfven större och mindre vinstbelopp komme att utlottas, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogade amorteringsplan.0) Obligationerna skulle utgifvas af oss och innehålla upplysning om ändamålet med deras utfärdande, men Stockholms stad skulle, mot erhållen valuta såsom här nedan sägs, åtaga sig deras utlottning och infriande. Obligationerna skulle förfärdigas på sådant sätt att, utan handskrifna namnteckningar, hvilket i anseende till obligationernas mängd är omöjligt, deras äkthet kunde med säkerhet pröfvas.

Genom träffadt aftal hafva vi försäkrat oss derom att ett fullt vederhäftigt bankkonsortium kommer att, för den händelse vi erhålla rätt till lånets upptagande och obligationernas utgifning, af oss öfvertaga desamma uppå de vilkor att bankkonsortiet dels till oss betalar, vid obligationernas erhållande 2,500,000 kronor och den 1 Oktober 1890

500,000 kronor, dels vid obligationernas erhållande till Stockholms stad erlägger hela det belopp, som efter af staden godkänd uträkning, förräntadt efter procent för år, erfordras för samtliga obligationernas infriande enligt amorteringsplanen, dels ock vidkännes alla kostnader för obligationernas förfärdigande.

Vi hafva visserligen ej förbisett, att ett dylikt premieobligationslåns utgifvande och försäljning står i strid med innehållet i 2 § af kongl. förordningen den 6 Augusti 1881, men vi våga hysa den förhoppning, att Eders Kongl. Maj:t, med hänsyn till det fosterländska, konstnärliga och fullkomligt oegennyttiga i det ändamål, hvars främjande med vinsten af lånet afses, skall täckas medgifva ett undantag för detta lån, i likhet med hvad i den kongl. förordningen stadgas beträffande svenska statens premielån af år 1860, och vi tillåta oss att till stöd härför ytterligare anföra, att Riksdagens underdåniga skrifvelse af den 14 Maj 1880, som närmast torde hafva föranledt ofvannämnda förordning, ej i någon mån synes kunna afse företag af sådan beskaffenhet som det ifrågavarande;

att efter tiden för förordningens utfärdande åsigterna i ämnet synas hafva undergått en betydlig förändring, sedan det visat sig, att utländska lottsedlar, promesser m. m. i mängd hit införas;

att framstående nationalekonomer ej hafva något att invända mot dylika lån i det fall, som här är för handen, att obligationsinnehaf-

*) Se bilagan A vid detta protokoll.

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

varen erhåller åter ej blott det förskrift^ kapitalet, utan genom det högre inlösningsbeloppet äfven ränta derå;

att tillfället att förvärfva dylika, en säker tillgång utgörande obligationer befrämjar sparsamhet; samt

att främmande stater med stränga statsfinansiella grundsatser tillåta utgifvandet af obligationer af ifrågavarande beskaffenhet, i hvilket afseende vi endast åberopa det premieobligationslån, som i Tyskland upptagits för anskaffande af medel till Kölner-domens fullbordande.

Beträffande nu sjelfva byggnadsföretaget, anse vi det vara lämpligast att förlägga den nya teatern å östra delen af operahusets nuvarande tomt, åt Carl XII:s torg. Fasaden åt Gustaf Adolfs torg skulle bibehållas oförändrad, men i öfrig! hela det nuvarande operahuset rifvas och fullständigt ombyggas samt nybyggnaden å vestra tomtdelen genom en brandmur skiljas från den egentliga teaterbyggnaden å den östra. Så långt utrymmet och hänsynen till teaterns behof medgifva, skulle i den nya byggnadskomplexen inrymmas till uthyrning afsedda lägenheter, allt enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställa ritningar.

I sammanhang med nybyggnaden kunde eu erforderlig reglering af tomten ega rum och särskild!, om Stockholms stad så önskar, möjlighet till utvidgning af körbanan å Arsenalsgatan beredas derigenom att gångbanan utmed norra delen af operahuset förlädes i en arkadgång under våningen en trappa upp åt denna sida af huset.

Ur ekonomisk synpunkt vore det visserligen fördelaktigast att få utföra byggnadsarbetet, om möjligt, öfver hela tomten på en gång, hvarigenom det skyndsammast skulle bringas till sin fullbordan och hyresafkastning från de derför afsedda delarne snarast kunna inträda.

Vi hafva likväl trott det vara af stor vigt, att operaverksamheten kunde utan afbrott eller förflyttning till annan plats fortgå å den nuvarande, ända till dess att den nya teatern blefve färdig, och hafva, med hänsyn härtill, ansett byggnadsarbetet böra så bedrifvas, att först östra tomtdelen bebygdes med teater och öfriga dit förlagda lägenheter samt att derefter, och sedan teaterverksamheten förflyttats till den nya scenen, bebyggandet fortsattes å vestra delen af tomten. Med ett sådant byggnadssätt hafva vi antagit, att den östra tomtdelen skulle vara bebygd och den nya teatern färdig år 1891 samt arbetet å den vestra tomtdelen vara fullbordadt år 1894.

livad byggnadskomplexens detaljer angår, för så vidt de ännu kunna uppgöras, tillåta vi oss hänvisa till bifogade ritningar och här endast tillägga, att den nya teatersalongen är afsedd att inrymma platser för omkring 1,200 åhörare och vara indelad i parkett och tre logerader.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Käft.

10 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

Kostnaden är af Professoren, Slottsintendenten E. A. Jacobsson beräknad till 2,500,000 kronor.

Vid ett så omfattande och delvis, nemligen hvad sjelfva teatern och dithörande anordningar beträffar, till arten mindre vanligt byggnadsföretag och med afseende jemväl å grundens beskaffenhet å ifrågavarande tomt måste nödig varsamhet kräfva det antagande på förhand, att ofvannämnda beräknade kostnadsbelopp kan komma att ej obetydligt öfverskridas, äfvensom att, sedan teatern väl blifvit färdig, i början af den nya teaterverksamheten derstädes eu del anskaffningar af dekorationer och dylika föremål kan blifva erforderlig utöfver hvad nu i berörda hänseende kunnat antagas.

Till omförmälda byggnads-, inrednings- och nyanskaffningskostnad skulle användas, i främsta rummet och uteslutande för byggnadsarbetet, det från Stockholms stad påräknade bidrag å 600,000 kronor och derefter vinsten å premieobligationslånet efter afdrag af de 500,000 kronor deraf, som skulle afsättas till bildande af en reservfond för teaterverksamhetens bedrifvande.

Till denna fond skulle ingå dels nyssnämnda 500,000 kronor, dels hvad af vinsten i öfrigt å premielånet ej behöfde för byggnadsarbetet samt inredningen och nyanskaffningen tagas i anspråk och dels, efter teaterverksamhetens början, möjligen dervid uppkommande öfverskott. Fonden är afsedd att med ej blott deraf fallande ränta, utan äfven kapitalbelopp, om deraf gjordes behof, betäcka brist, derest sådan tillfälligtvis skulle vid teaterverksamheten uppstå; hvarefter, vid bättre tider och inträffande öfverskott, fonden skulle af recettinkomster återfå hvad den sålunda förskjutit.

Såsom understöd för teaterverksamhetens bedrifvande på ett konsten värdigt sätt förutsätta vi vidare uttryckligen, dels att Hans Maj:t Konungen fortfarande som hittills nådigt hugnar teatern med ett bidrag af 60,000 kronor och dels att Riksdagen ånyo beviljar ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor.

Riksdagen har till den Kongl. teatern anvisat ordinarie anslag, för åren 1858—1868 till belopp af 75,000 kronor och för åren 1869 — 1888 till belopp af 60,000 kronor, allt årligen. Men härutöfver har Riksdagen, för åren 1883—1889, beviljat följande extra anslag:

för år 1883: till reparation efter vådeld ................. kronor 69,548: —

för år 1884: extra teateranslag ......... kronor 40,000: —

till ersättning af förskott „ 143,000: —

„ skydd mot eldfara ... ,, 5,669: — 188,669: _

Transport kronor 258,217: —

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

för år 1885:

för år 1886: för år 1887: för år 1888: för år 1889:

Transport kronor till ersättning af förskott kronor 87,470: —

teaterkreditiv ................. „ 15,000: —

teaterkreditiv..........................................................

teaterkreditiv..........................................................

teaterkreditiv..........................................................

till gäldande af kostnader för operahusets skyddande mot eldfara kronor 20,250: — till betäckande af brist under spelåren 1883 —1888 .......................... „ 129,000: —

258,217:

102,470:

15,000:

15,000:

25,000:

149,250:

kronor 564,937: —

hvartill kommer dels hvad som till reparationer å operahuset utgått af anslaget till byggnader och reparationer å kronans hus och dels det för år 1889 beviljade kreditivet till understöd åt vid de kongl. teatrarne anstälda personer å 40,000 kronor, hvilket, såsom ej egande sammanhang med förevarande ämne, här ej tages med i beräkning.

Deremot torde från nämnda summa böra afdragas dels ett belopp, som ej lärer utgått af det för spelåret 1885 — 1886 afsedda

kreditivet, ....................................... kronor 9,090: —

dels ett belopp, som lärer återstå af ofvanomförmälda anslag å 129,000 kronor för

år 1889,................................... „ 26,938: — „ 36,028: —

hvarefter återstå .......................................................... kronor 528,909: —

Om härtill lägges det ordinarie anslaget för

åren 1883—1888, tillhopa ............................................ „ 360,000: —

visar sig att statens utgift för de kongl. teatrarne

för åren 1883—1889 utgjort sammanlagdt ...... kronor 888,909: —

eller i medeltal för hvarje år 126,987 kronor.

Då med vårt förslag just afses att göra ett slut på ett dylikt missförhållande, hafva vi ej ansett oss böra hemställa om annat än en återgång till det ordinarie anslaget 60,000 kronor, eller mindre än hälften af hvad de kongl. teatrarne under ofvan angifna tidsperiod kostat staten, men detta anslags beviljande utgör ock ett oeftergifligt vilkor för möjligheten att genomföra förslaget.

12 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

Bidragen till teaterverksamhetens uppehållande blefve sålunda:

Hans Maj:t Konungens bidrag ................................... kronor

det ordinarie anslaget .....................................................

hyresafkastning, som vi beräknat till .......................

60,000

60,000

100,000

kronor 220,000: —

hvaremot vi ej ansett oss böra begära att få åtnjuta de från nuvarande dramatiska teatern för det närvarande utgående 15,000 kronor.

I dessa årsbidrag, i åstadkommandet af en ny ändamålsenlig teater och i tillvaron af en reservfond af ofvan angifna beskaffenhet våga vi hoppas, att Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och Stockholms stadsfullmägtige skola finna den säkerhet för framtiden i ifrågavarande hänseende, som tillförene saknats, och en visshet derom att ej vidare anspråk än de i denna plan upptagna skola blifva behöfliga eller kunna framställas.

Vi hafva ej ansett oss böra ifrågasätta någon förändring i fråga om eganderätten till den nuvarande operatomten. Denna tomt, likasom hela den värdefulla nybyggnaden derå, skulle enligt vår meningtillhöra staten. Dock lärer det blifva nödvändigt att i sammanhang härmed bestämma, att, om ifrågavarande teaterverksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget ej vidare blifva af Riksdagen beviljadt, Stockholms stad skall ega rätt att af staten återbekomma sitt tillskott å 600,000 kronor, ett åtagande från statens sida, som så mycket mindre torde kunna anses med någon våda förenadt, som den nya byggnaden, de egentliga teaterlokalerna oberäknade, måste komma att lemna en hyresafkastning, som väl räcker till förräntning och snabb amortering af ett kapital å nyssnämnda belopp.

Till reservfonden har ingen enskild någon rätt. Vi hafva tänkt oss, att, om mot förmodan teaterverksamheten skulle upphöra, reservfonden eller hvad deraf då funnes i behåll skulle öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige för att användas till något, helst ett liknande, af Eders Kongl. Maj:t gilladt kulturändamål.

För undertecknade vore det, af lätt insedda skäl, kärt att, sedan den nya byggnaden väl blifvit färdig och reservfonden bildad, blifva från vidare bestyr med denna fråga befriade. Vi hoppas ock, att, i det nya skick, hvari frågan då kommit, svårighet ej skall möta för ett ändamålsenligt arrangement beträffande teaterverksamhetens uppehållande, måhända sålunda att teatern kunde komma att förvaltas under Hans Maj:t Konungens höga hägn och under de former, hvarom öfverenskommelse då kunde träffas.

På grund af hvad ofvan anförts, tillåta vi oss att i underdånighet hemställa,

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta och utverka Riksdagens medgifvande dertill att det nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret Norrström finge af oss disponeras för uppförande derstädes af en ny byggnad för teater m. fl. lokaler, enligt af Eders Kongl. Maj:t fastställa ritningar;

att Eders Kongl. Maj:t må tillåta oss att, utan hinder af Kongl. förordningen den 6 Augusti 1881, utgifva och försälja ett premieobligationslån å 10,000,000 kronor af här ofvan angifna beskaffenhet;

att Eders Kongl. Maj:t må hos Stockholms stadsfullmägtige göra framställning dels derom att staden åtager sig de till berörda lån hörande obligationernas utlottning och inlösen, dels ock om anvisande från staden af ett bidrag till ofvanomförmälda byggnads uppförande till belopp af 600,000 kronor, uppå det här ofvan antydda vilkor i fråga om kapitalets eventuella återfående; samt

att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning om beviljande af ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens bedrifvande samt om rätt för oss att förfoga öfver den Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter, äfvensom om de medgifvanden i öfrigt, som må vara erforderliga för träffande af de aftal och bestämmelser, som kunna påkallas för genomförande af det af oss underdånigst framstälda förslag.»

Departementschefen yttrade härefter vidare:

»Med anledning deraf att förslagsställarne för uppnående af det med förslaget åsyftade mål påräknat viss medverkan från Stockholms stads sida, täcktes Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1 i denna månad anbefalla Öfverståthållareembetet att från Stockholms stadsfullmägtige inhemta underdånigt yttrande, huruvida Stockholms stad åtoge sig de förbindelser, hvilka enligt det nyss upplästa förslaget för staden blifvit ifrågasatta.

Med underdånig skrifvelse den 19 innevarande- Mars har Öfverståthållareembetet öfverlemnat det sålunda infordrade yttrandet, dagtecknadt den 18 i samma månad. Stadsfullmägtige förklara häri, att, då genom det framlagda förslagets antagande af vederbörande myndigheter Kongl. teaterns framtid borde kunna anses betryggad, och den form, hvarunder kommunens bidrag till ändamålet blifvit ifrågasatt, eller ett byggnadsanslag, icke heller mött vidare betänkligheter, stadsfullmägtige funnit sig höra förklara staden villig att med ett anslag af den begärda storleken underlätta bemödandena att sätta Kongl. teatern i tillfälle att fortfarande ega bestånd, hvilket anslag lämpligen utbetalades med en tredjedel hvart och ett af åren 1889—1891.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Hvad åter anginge byggnadstomtens föreslagna reglering, hade stadsingeniörskontoret i ett af karta åtföljdt tjensteutlåtande dels fästat uppmärksamhet på, att i en år 1870 af dåvarande stadsingeniören upprättad beskrifning öfver staden tillhöriga igenstängda gränder dit räknats den igenlagda Operahusgränden, dels ock upplyst, att, om gränserna för operahusets hela nu varande tomt, hvaröfver någon designation icke funnes å stadsingeniörskontoret förvarad, med nämnda undantag antoges vara de å marken befintliga, skulle enligt förslaget med tomten sammanläggas det å kartan med grön färg lagda området, innehållande i areal

Operahusgränden........................... omkring 290 qv.-meter (3,300 qv.-fot)

marken söder om operahuset... „ 310 „ (3,500 „ )

omkring 600 qv.-meter (6,800 qv.-fot), hvaremot från tomten skulle afsöndras för att utläggas till Arsenalsgatan och Jakobs torg de med gul färg lagda två områdena, innehållande, det ena vester om

Operahusgränden........................... omkring 94 qv.-meter (1,060 qv.-fot)

och det andra öster om samma

gränd ............................... „ 56 „ ( 640 „ )

omkring 150 qv.-meter (1,700 qv.-fot).

Häraf framginge, att staden skulle för tomtregleringen afstå 450 qv.-meter (5,100 qv.-fot) mera mark, än som komme gaturegleringen till godo. Afträdande! af Operahusgränden och platsen söder om operahuset funne stadsfullmägtige emellertid sig kunna medgifva för att befordra teaterfrågans lösning.

Enligt förslaget skulle vidare en 5,2 meter (17,5 fot) bred arkadgång anordnas längs byggnadens norra sida, hvilken gång skulle för allmän trafik upplåtas. Under förutsättning att denna arkad komme att sträcka sig å ena sidan ända fram till Gustaf Adolfs torg och å den andra till nu varande Operagränden samt läggas i samma plan som den nu befintliga gångbanan, skulle denna kunna utläggas till Arsenalsgatan, hvars körbana jemväl skulle kunna ökas med det af staden förvärfvade området. Arsenalsgatan skulle derigenom vid hörnet af Gustaf Adolfs torg, oberäknad! arkaden, erhålla en bredd af 10,15 meter (34,2 fot). Då den på norra sidan af gatan varande gångbanan endast innehade en bredd af 1,8 4 meter (6,2 fot), hvilken bredd vore alldeles otillräcklig redan för den nu varande trafiken, vore det i högsta grad önskvärdt, att Arsenalsgatan vidgades vid hörnet af Gustaf Adolfs torg i sammanhang med nedtagandet af operahusets fasad mot torget. Som emellertid oöfverstigliga svårigheter kunde möta att företaga denna

15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ■'•2.

vidgning på annat sätt än det ofvan antydda, ansåge stadsfullmägtige vidgningen väl böra fordras, men dess utförande på nämnda sätt kunna i nödfall medgifvas.

Hvad anginge den befattning med det tillernade premielånet, hvilken staden skulle åtaga sig, så kunde det vara förenadt med risk för staden att för så lång tid som 57 år binda sig vid en bestämd räntefot å ett lån, som icke kunde uppsägas, men i betraktande deraf att den effektiva räntan vore lägre än den, som under nu varande förhållanden kunde betingas, och med hänsyn jemväl dertill att det vigtiga ändamålet svårligen kunde vinnas, med mindre staden inginge på detta vilkor, hade stadsfullmägtige trott sig böra äfven i denna del godkänna det framlagda förslaget, under förutsättning att drätselnämndens första afdelning erhölle bemyndigande att om sättet för utförandet träffa närmare aftal med låneöfvertagarne.

Det kunde tydligen icke hafva varit förslagsställarnes afsigt att binda staden vid att för obligationshafvarnes räkning förvalta såsom en från stadens öfriga medel fristående fond det belopp, som låneöfvertagarne skulle aflemna till staden, utan hade förutsättningen fast mera varit den, att hvad sålunda inflöte till stadskassa!! skulle användas på samma sätt som medel, hvilka staden med vederbörligt tillstånd upplånade. Då det emellertid kunde vara af vigt att på förhand hafva Eders Kongl. Maj:ts sanktion på stadens rätt att så föx-fara, hade stadsfullmägtige infört en bestämmelse i sådant syfte.

På grund af det sålunda anförda och under förutsättning ej mindre att Ofverståthållaren Friherre Gustaf Tamm, Landshöfdingen Herr O. R. Themptander m. tf. erhölle dels det i skrifvelse till Eders Kong], Majrt den 28 Februari 1889 begärda medgifvande! att få disponera det nuvarande operahusets hela tomt för uppförande derstädes enligt den i skrifvelsen antydda plan af en ny byggnad för teater med flere lokaler efter ritning, som kunde blifva af Eders Kongl. Maj:t godkänd, dels ock det dersammastädes begärda tillståndet att för byggnadens uppförande och dermed sammanhängande ändamål upptaga ett premielån å tio millioner kronor, betalbart inom femtiosju år, än ock att den del af samma premielån, som staden skulle mottaga, finge användas till bestridande af sådana stadens utgifter, för hvilka Eders Kong]. Maj:t på derom framdeles gjord ansökan medgåfve staden att använda lånta medel, hade stadsfullmägtige fattat följande beslut:

Do) Staden åtager sig att enligt den i förenämnda skrifvelse åberopade amorteringsplanen utlotta och inlösa obligationerna till premielånet, mot det att låneöfvertagarne vid obligationernas erhållande till drätselnämndens första afdelning å de tider, hvarom aftal må träffas

16 Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 32.

med afdelningen, aflemna det belopp, hvilket, förräntadt efter 31 procent, fordras enligt räkning, som afdelningen godkänner, för samtliga obligationernas infriande.

2:o) Staden anslår i bidrag till den nya teaterbyggnadens uppförande 600,000 kronor, att utgå med en tredjedel hvardera af åren 1889, 1890 och 1891, under förutsättning och vilkor:

att det, som i öfrigt enligt förenämnda underdåniga skrifvelse beräknats blifva, behöflig! för byggnadens uppförande och ändamålsenliga inredning, nyanskaffningar för och drifvande af teaterverksamheten samt bildande af en reservfond, erhölles på det sätt, som i skrifvelsen förutsatts;

att alla lägenheter inom den nya byggnaden, hvilka icke behöfvas för teaterns ändamål, för dess räkning uthyras;

att Eders Kongl. Maj:t till innevarande Riksdag gör de begärda framställningarna om dels operatomtens användning, dels ett årligt ordinarie anslag å 60,000 kronor för teaterverksamhetens drifvande, dels rättighet för bemälda personer att förfoga öfver Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter, dels ock öfriga medgifvanden af Riksdagen, som kunna fordras för ändamålet;

att Riksdagen bifaller dessa Eders Kongl. Majrts framställningar; att Hans Maj:t Konungen fortfarande likasom hittills nådigt hugnar teatern med ett årligt bidrag af 60,000 kronor; samt

att, om teaterverksamheten i den nybyggda lokalen komme att upphöra eller det ordinarie anslaget icke vidare blefve till ofvannämnda belopp af 60,000 kronor af Riksdagen beviljadt, staden eger rätt att af staten återbekomma sitt tillskott af 600,000 kronor.

3:o) Staden medgifver, dels att den mark, som enligt en af stadsingeniörskontoret den 5 Mars 1889 upprättad karta skulle från Strömgatan läggas till teatertomten, må gå i byte mot den mark, som enligt samma ritning skulle från tomten utläggas till Arsenalsgatan, dels opk att staten utan ersättning bekommer eganderätt till den gatudessein, som skiljer den nu varande operatomten i två delar, hvilka medgifvanden dock endast göras under vilkor af Arsenalsgatans vidgande på södra sidan åtminstone på det sätt, att längs det nya husets hela norra sida bildas en 5,2 meter bred arkadgång med samma höjd som nedre våningen, hvilken arkadgång skall vara upplåten såsom gångbana för den allmänna rörelsen, så att körbanan kan vidgas med hela den nu varande södra gångbanan.

4:o) Staden åtager sig att, om teaterverksamheten skulle upphöra och någon reservfond då linnés i behåll, använda denna till det kulturändamål, Eders Kongl. Maj:t kan komma att gilla.

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

På grund af nådig remiss har Öfverståthållareembetet den 23 i denna månad afgifvit underdånigt utlåtande, deruti Embete!, med öfverlemnande af utdrag utaf det hos Stockholms stadsfullmägtige i ärendet förda protokoll den 18 Mars 1889, utvisande att stadsfullmägtiges beslut, i hvad detsamma kunde anses innefatta beviljande af anslag till nytt ändamål, tillkommit i den ordning, § 23 i nådiga förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862 bestämde, tillika erinrat, att, då enligt protokollsutdraget åtecknadt bevis det justerade protokollet, på sätt § 24 i förordningen föreskrefve, blifvit offentligen uppläst den 21 berörde Mars, den tid, inom hvilken besvär, jemlikt förordningens § 49, finge anföras, ännu icke förflutit. Då likväl konsortiets förslag och stadsfullmägtiges beslut förutsatte medverkan af innevarande års Riksdag, hade Öfverståthållareembetet, till hvilket besvär i ärendet dittills icke inkommit, ansett det anbefalda underdåniga utlåtandet böra afgifvas utan afbidan på besvärstidens utgång, dervid Öfverståthållareembetet anfört, hurusom, på sätt konsortiet erinrat, det ifrågasatta premieobligationslånets utgifvande och försäljning stode i strid med innehållet af § 2 i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881. Förordningens 3 § förutsatte dock, att undantag från förbudet mot lotterier och andra dylika företag finge ega rum, då fråga vore om välgörande ändamål eller understöd och uppmuntran af svenske konstidkare. Om nu konsortiets förslag vunne godkännande, komme otvifvelaktigt redan det ifrågasatta nya byggnadsföretaget i och för sig att under den närmaste framtiden icke allenast bereda rikligt tillfälle till arbetsförtjenst för en mängd arbetare, utan äfven i hög grad taga i anspråk svenske konstidkares krafter, på det att byggnaden måtte till sin såväl yttre som inre anordning erhålla det värdiga skick, dess belägenhet på en af hufvudstadens förnämligare platser och dess ändamål att utgöra eu af landets främsta anstalter för skön konst kräfde. Dessutom borde efter byggnadsföretagets fullbordan den konstanstalt, som deri inrymdes, komma att lemna svenske konstnärer utkomst och på samma gång utöfva ett förädlande inflytande på en stor allmänhets smak och andra likartade konstanstalters deraf i icke oväsentlig mån beroende verksamhet. Härtill komme, att, enligt konsortiets förslag, minsta inlösningsbeloppet skulle blifva trettio kronor, med hvilket belopp de utlottade obligationerna redan första året komme att infrias; hvadan förslaget om premieobligationslånet i väsentlig mån skilde sig från vanliga penningelotterier, der de deltagande icke återfinge något af sina utlägg i annan händelse, än om vinst tillfälligtvis utfölle på den inköpta lotten. I betraktande häraf och då det konsortium, hvilket, derest teaterbyggnadskonsortiet Bill. till Riksd. Prof. 1889. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Raft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

erhölle rätt till lånets upptagande och obligationernas utgifning, skulle af sistnämnda konsortium öfvertaga obligationerna, vore pligtigt att vid obligationernas erhållande till Stockholms stad erlägga hela det belopp, som efter af staden godkänd uträkning, förräntadt efter 3£ procent för år, erfordrades för samtliga obligationernas inlösen enligt amorteringsplanen, och Stockholms stadsfullmägtige, å stadens vägnar, åtagit sig att mot fullgörande häraf enligt amorteringsplanen utlotta och inlösa obligationerna till premielånet, torde skälig anledning förefinnas till medgifvande i detta fall af undantag från omförmälda, i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 stadgade förbud.

Enligt hvad teaterkonsortiet sjelft föreslagit, skulle de ritningar, efter hvilka det nya byggnadsföretaget komme att utföras, fastställas af Eders Kongl. Maj:t, som sålunda helt och hållet skulle ega i sin hand att bestämma byggnadens anordning, så att densamma icke allenast till sin yttre form och ornamentering blefve prydlig och lämpad efter det framstående läget särskildt med hänsyn till det Kongl. slottet, från hvilket dock byggnaden komme att ligga mera aflägset än de föreslagna nybyggnaderna på Helgeandsholmen, utan äfven erhölle en stilfull och beqväm inredning, fullt värdig och motsvarande det höga ändamål, som densamma vore afsedd att fylla. Om dervid skulle visa sig, att beräkningarne i det vid handlingarne fogade kostnadsförslaget vore för låga och att detsamma måste öfverskridas, komme detta icke någon annan vid än konsortiet, hvars vilja att genomföra förslaget stöddes af förmågan att verkligen kunna fullgöra hvad det uti sådant hänseende sig åtagit.

För framtida betryggandet af teaterverksamheten å Kongl. operan syntes genom förslaget vara så väl sörjdt, som rimligtvis kunde på förhand begäras, hvadan förslaget äfven i denna del vore synnerligen beaktansvärdt.

Under åberopande häraf och med hänsyn dertill att, om förslaget bifölles, särskildt svenska staten skulle beredas den stora fördelen att utan någon nämnvärd uppoffring få en monumental och prydlig byggnad uppförd på sin till Kongl. operan upplåtna tomt och tomten i sammanhang dermed på ett förmånligt sätt reglerad, hemstälde Öfverståthållareembetet, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder lemna sin kraftiga medverkan till genomförande af konsortiets förslag, hvilket Stockholms stadsfullmägtige med sällspord beredvillighet understödt.

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Af redogörelsen för det af teaterbyggnadskonsortiet framlagda förslag till teaterfrågans lösning täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att förslaget är väsentligen grundad! på möjligheten, att för uppförandet af ny teaterbyggnad och betryggande af teaterinstitutionens framtida bestånd skall kunna, utöfver de anslag, som ansetts böra för ändamålet ifrågasättas af Eders Kongl. Maj:t, Riksdagen och Stockholms stad, beredas en tillgång till belopp af 3,000,000 kronor.

Denna tillgång skulle enligt förslaget beredas genom vinsten på ett premieobligationslån, som konsortiet skulle tillåtas för ifrågavarande ändamål upplägga.

Då nu, enligt § 2 i nådiga förordningen den 6 Augusti 1881 angående förbud mot lotterier m. m., förbjudes företag, hvarigenom åt en eller flere af de deruti deltagande erbjudes i penningar eller penningars värde utfäst och efter lottning eller dermed jemförlig anordning utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt en hvar af deltagarne, och ett premieobligationslån ostridigt är af beskaffenhet att falla under definitionen på de företag, som sålunda innefattas under lotteriförbudet, lärer pröfningen af förslagets öfriga delar böra föregås af en undersökning, huruvida, med afseende på de föreslagna bestämmelserna för det ifrågasatta lånet, skäl må förefinnas att i nu föreliggande fall medgifva undantag från lotteriförordningens föreskrifter och sålunda bereda möjlighet för genomförande af konsortiets förslag.

Nyss omförmälda § i lotteriförordningen torde visserligen, på sätt konsortiet erinrat, icke i främsta rummet vara rigtad mot handeln med premieobligationer, utan fastmera mot vissa med vinstutdelningar förbundna litterära företag, men då lagrummet erhållit en så vidsträckt formulering, att det kommit att omfatta jemväl premielån, har detta haft sin grund deruti, att ett betydligt antal af de premielån, som utbjudas på fondmarknaden, icke kunna annorlunda anses än som lotteriföretag, stundom af mycket tvifvelaktig beskaffenhet. Af den omständighet att all handel med premieobligationer sålunda hos oss blifvit förbjuden bör emellertid icke dragas den slutsats, att denna låneform i och för sig vore att anse såsom absolut förkastlig. Den finansvetenskapliga teorien erkänner fastmera sagda låneform, under förutsättning att lånen byggas på sunda och för så väl långifvaren som låntagaren betryggande grunder, såsom en fullt berättigad form för den offentliga krediten, och densamma anlitas äfven, på sätt konsortiet erinrat, i främmande stater med stränga statsfinansiela grundsatser. Förutom exemplet af Tyskland, der premielånesystemet är användt i stor utsträckning, må sålunda nämnas, att i Frankrike, der likväl lotterier äro förbjudna, det är ganska vanligt, att

20 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

större stadskommuner utgifva premieobligationslån, hvilka åtnjuta välgrundad! anseende. Att förbudet mot handel med premieobligationer hos oss blifvit totalt, torde derföre väsentligen vara att tillskrifva svårigheten att i eu lagparagraf uppdraga eu tillfyllestgörande gränsskilnad mellan sådana papper af ifrågavarande slag, som besitta egenskapen af verkliga värdepapper, och den massa delaktighetsbevis i tvetydiga lotteriföretag, som utbjudas under namn af premieobligationer.

Med det anförda har jag, utan att vidare inlåta mig på teorien för premieobligationslån, endast velat antyda, att afgörande!, huruvida ett premielån bör anses såsom lotteri, måste bero på en granskning af förhållandena i hvarje särskild! fall. Såsom kännetecknande för ett lotteriföretag torde kunna angifvas, att det stora flertalet deltagare förlora sina insatser, medan ett fåtal göra större eller mindre vinster. Jemföres med ett sådant företag den af konsortiet föreslagna låneoperation, inses lätt den väsentliga skilnaden. Hvarje obligationsinnehafvare skulle till fullo återbekomma sitt utlagda kapital och dessutom åtnjuta ränta i sämsta fall till belopp af närmare 2 procent å nominela värdet, hvilket likväl torde komma att med några procent stegras. För skilnaden mellan denna räntefot och den å lånemarknaden i allmänhet gällande skulle obligationsinnehafvaren åtnjuta godtgörelse genom utsigten att komma i åtnjutande af något af de större eller mindre vinstbelopp, som enligt amorteringsplanen komme att utlottas. Denna utsigt komme naturligtvis att utgöra den egentliga lockelsen för deltagande i lånet, men förbises bör icke, att det gynnande af spellusten, som skulle kunna anses ligga häruti, äfven komme att verka som en häfstång till befordrande af sparsamhet. Oaktadt all lagstiftning mot lotterier har det icke kunnat förekommas, att årligen högst betydande summor utgå såsom insatser i utländska lotterier. Af dessa summor, hvilka säkerligen till stor del utgöras af sparpenningar, tillhörande personer af de mindre bemedlade samhällsklasserna, skulle antagligen en icke ringa del i stället komma att söka placering i teaterkonsortiets premieobligationer. Spelinsatser, som i det vida öfvervägande flertalet fall gå för sina egare utan ringaste nytta förlorade, skulle dermed förvandlas till säkert placerade kapital, afkastande någon, om ock jemförelsevis låg ränta och af beskaffenhet att, i fall af behof kunna när som helst genom obligationernas försäljning realiseras till ett pris, som i de flesta fall jemväl bör komma att innefatta godtgörelse för den upplupna räntan.

Ur en annan synpunkt sedt kan lånet äfven betraktas som en nationalsubskription, hvilken lemnar för teaterinstitutionens bestånd intresserade personer tillfälle att till ändamålet medverka med uppoffring

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 32. 21

allenast af en del af räntan å de medel, som af dem lemnas såsom bidrag.

Af nu anförda orsaker och under åberopande i öfrigt af hvad Öfverståthållareembetet anfört, har jag, efter samråd med Chefen för Civildepartementet, ansett mig böra låta de betänkligheter falla, som alltid måste resa sig mot medgifvande af ett i lotteriförordningen icke förutsatt undantag från samma förordnings föreskrifter. Under förutsättning att konsortiets förslag i öfrigt vinner framgång, är jag derför sinnad att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att lemna konsortiet tillstånd att upplägga det ifrågasatta lånet.

Till de närmare bestämmelser och förbehåll, som lära böra fogas vid tillståndet till lånets uppläggande, torde jag få återkomma, då frågan om tillståndets beviljande till afgörande föreligger. Redan nu anhåller jag emellertid att få framhålla såsom min åsigt, att ett visst maximum för storleken af de utlottade vinsterna bör bestämmas. De högsta vinstbelopp, som vid svenska statens premielån af år 1860 hädanefter kunna förekomma, vexla, mellan 20,000 och 5,000 thaler. Högsta vinstbeloppet vid nu ifrågavarande lån synes mig lämpligen kunna sättas icke obetydligt lägre än den högre af de nyssnämnda båda siffrorna. Härtill torde ytterligare med fördel kunna fogas den föreskrift, att så länge vinstbelopp, som skall utlottas på en dag, öfverskrider 100,000 kronor, skola minst

50.000 kronor utlottas med smärre vinster ej öfverstigande 1,000 kronor och att, när sedermera vinstbeloppet, som skall utlottas, nedgår under

100.000 kronor, minst en tredjedel skall utgå i dylika smärre vinster. Slutligen torde från det medgifna tillståndet uttryckligen böra undantagas handel med promesser.

I sammanhang härmed anhåller jag att få nämna, att, enligt hvad jag inhemta t, Chefen för Civildepartementet är sinnad att tillstyrka nådigt bifall till den af Stockholms stadsfullmägtige för deras förut omförmälda beslut bland annat uppstäda förutsättning, att den del af premielånet, som staden skulle mottaga, finge användas till bestridande af sådana stadens utgifter, för hvilka Eders Kongl. Maj:t på derom framdeles gjord ansökning medgåfve staden att använda lånta medel.

Då konsortiets förslag innefattar åtagande för konsortiet att, utan annan uppoffring för statsverket än det årliga teateranslag, som under en lång följd af år intill det nu löpande utgått, ej mindre uppföra och under full eganderätt till statsverket öfverlemna en ny tidsenlig teater-

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

byggnäd, än äfven att tillhandahålla en reservfond tillräckligt stor att, jemte de väsentligt ökade hyresinkomsterna af lägenheter i teaterns hus, bereda all önskvärd trygghet mot förekomsten af brist vid teaterns framtida verksamhet, täcktes Eders Kongl. Maj:t finna, att liufvudgrunderna i förslaget äro af beskaffenhet att kunna ur statens synpunkt vinna godkännande. Förslagets antaglighet måste derföre bero af detaljerna i detsamma, till hvilkas granskning jag nu öfvergår.

Jag tillåter mig då först erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss af den 1 i denna månad behagat infordra Ofverintendentsembetets underdåniga utlåtande i ärendet. I det utlåtande, Embetet på grund häraf den 12 i denna månad afgifvit, förmäler Embete! sig böra efter granskning af de vid förslaget fogade ritningar hufvudsakligen anmärka: frånvaron af tidsenliga vestibul- och foyeranordningar, olämpligheten af lokalers placering öfver salongens plafond samt, beträffande byggnadernas yttre arkitektur, en i ögonen fällande brist på karakteristisk monumentalitet.

Vidkommande byggnadskostnaden, angifven till 2,075,000 kronor, både, efter emottagande under målets handläggning hos Ofverintendentsembetet af uppgift om de detaljpriser, som härför legat till grund, blifvit erinradt, hurusom nämnda kostnad, utgörande rätteligen 2,084,000 kronor, oaktadt alltför lågt stälda fordringar å t. ex. fasadmaterialier, likväl måste anses för mycket låg, om i betraktande toges, att för en byggnad af så sammansatt beskaffenhet och beräknad till ett så forceradt och med särskilda risker förenadt utförande som denna upptagits ett så lågt pris som högst 45 öre per kubikfot. Eu lägre motsvarande beräkningsgrund än 55 öre hade enligt Embetets åsigt icke bort ifrågasättas, och skulle då byggnadskostnaden hafva blifvit i rundt tal 2,550,000 kronor. De ofvan anmärkta oegentligheterna syntes dock Embetet kunna undanrödjas, men svårligen kunde detta ske hvad anginge den totaldisposition, från hvilken förslagsställarne utgått. Likasom Helgeandsholmen vore också operahustomten en af kronans i alla afseenden dyrbaraste byggnadstomter, hvilken företrädesvis påkallade hänsyn till arkitektonisk disposition, ett förhållande, som framginge af tomtens läge emot Norrström och det Kongl. slottets hufvudfasad, emellan centralplatsen Gustaf Adolfs torg och stadens förnämsta promenadplats, Kungsträdgården, samt vid den mycket anlitade trafikleden Arsenalsgatan och Jakobstorg; och vore det derför enligt Ofverintendentsembetets åsigt synnerligen lyckligt, att denna plats tillhörde kronan och ej enskild man, enär den derigenom borde kunna påräkna att varda tillvaratagen på det mest grannlaga sätt och så hänsynsfullt som möjligt — för monumental byggnadskonst och lokaldisposition.

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

Sådant hade enligt nu föreliggande byggnadsförslag ej i någon män iakttagits, då om detsamma obestridligen syntes kunna sägas, att ett förbiseende eller en missuppfattning af byggnadsplatsens omförmälda betydelse egt rum. Förläggandet emot centralplatsen Gustaf Adolfs torg af ett till förvärf afsedt, men för teaterhusets arkitektoniska organism samt teaterverksamheten främmande bihang till nämnda hus och uppförandet af hufvudbyggnaden — teaterhuset — vid detta bihangs frånsida vore enligt Öfverintendentsembetets tanke föga välbetänkt, och i fråga om byggnadernas arkitektoniska utstyrsel gjorde sig de anmärkningar gällande, att åt det hela gifvits en arkitektur, som förgäfves sökte motsvara byggnadskomplexets inre dubbelnatur och som, hvad detaljerna anginge, hvarken rätt anslöte sig till operahusets nuvarande fasad åt Gustaf Adolfs torg, hvilken vore afsedd att nedtagas och derefter — ändrad — ånyo uppföras, eller mägtade gifva åt byggnaderna ett betecknande och värdigt uttryck af nutidens konstsmak. Härtill syntes kunna läggas det från arkitektoniskt skick afvikande sät•, på hvilket portiken åt Arsenalsgatan såväl in- som utmynnade samt i elevation visade sig; och kunde, på grund af hvad ofvan blifva anfördt, det tvifvelsutan i bästa afsigt nu framlagda byggnadsförslaget ej betecknas annorlunda än såsom ett nödfallsordnande, hvilket endast skulle kunna försvaras, derest frågan gälde ombyggnad af ett äldre hus. Derest ett dylikt tillvägagående af tvingande ekonomiska skäl möjligen anstode den enskilde, syntes dock staten icke böra inslå på denna väg, och olägenheten af operaverksamhetens afbrytande under en ombyggnad af teaterhuset å dess nuvarande plats syntes kunna undanrödjas utan ett sådant förnärmande af en annan visst icke mindre vigtig konstart — arkitekturen — som här blifvit ifrågasatt. Vid denna fråga syntes ock böra tagas i betraktande, hurusom genomförandet af den framstälda byggnadsplanen äfven måste bidraga att förvilla allmänhetens begrepp i fråga såväl om de förbindelser, som pålades af märkliga byggnadsplatser, som äfven om monumental byggnadskonst; och för efterverlden, hvilken icke torde taga kännedom om de tillfälliga trångmål, som här utgjort driffjedern, skulle byggnaderna komma att bära ett lika ofördelaktigt som också falskt vittnesbörd om nuvarande tids urskiljning i vigtiga konstfrågor.

öfverintendentsembetet ansåge sig i följd häraf förhindradt att tillstyrka nådigt godkännande af det framlagda förslaget, för så vidt det anginge byggnadsfrågan; hvarjemte Embetet hänvisade till sitt den 11 Februari 1888 i ämnet afgifna förslag, hvilket åsyftade att, jemte förändring af nuvarande operahuset till dramatisk teater, uppföra å nordligaste delen af Carl XIII:s torg en byggnad endast för den lyriska

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

scenen, genom tillämpning af hvilket förslag skulle vinnas, bland andra fördelar, äfven de, att Kongl. slottet ej komme att undanskymmas genom en bog byggnad å den nu obebyggda delen af byggnadstomten, samt att Konung Gustaf Hirs i operahuset efterlemnade byggnadsminne hölles i helgd.

Såsom Eders Kongl. Maj:t af redogörelsen för Öfverintendentsembetets utlåtande behagade inhemta, grundar Embetet sitt afstyrkande af teaterkonsortiets byggnadsförslag dels på betänkligheter mot valet af byggnadsplats, dels ock på framstälda anmärkningar mot de uppgjorda förslagsritningarne, i hvilket afseende erinrats, att den yttre arkitekturen saknade karakteristisk monumentalitet, att byggnadens disposition å tomten vore felaktig, i det ett för teaterverksamheten främmande bihang till teaterhuset skulle förläggas mot centralplatsen Gustaf Adolfs torg, medan hufvudbyggnaden vore afsedd att uppföras vid nämnda bihangs frånsida, samt att teaterbyggnadens inredning i vissa afseenden vore otillfredsställande.

Af dessa anmärkningar drabbar den, som afser valet af byggnadsplats, en hufvudpunkt i konsortiets förslag, då rättigheten att för nämnda ändamål disponera operahusets nuvarande tomt i förslaget ingår som ett väsentligt moment. Det torde få erkännas, att, såsom förhållandena numera gestaltat sig, svårligen mer än två platser inom hufvudstaden kunna vid val af byggnadsplats för teaterhuset ifrågakomma, nemligen dels operatomten och dels norra delen af Kungsträdgården. Öfverintendentsembetet har i sitt utlåtande tillerkänt den senare platsen företrädet, och äfven jag anser densamma för ändamålet erbjuda beaktansvärda fördelar. Då emellertid i förevarande fall, der konsortiet uttryckligen bundit sitt förslag vid rätten att få disponera operahusets tomt, något val icke föreligger och i allt fall för genomförande af byggnadsförslaget måste påräknas medverkan af Stockholms stad, men det med säkerhet kan antagas, att mot ett förslag, som åsyftade att väsentligen inkräkta på hufvudstadens mest omtyckta promenadplats, skulle från stadens sida resas ett bestämdt motstånd, torde tanken att förlägga operahuset till norra delen af Kungsträdgården åtminstone för närvarande icke ega praktisk betydelse.

Vidkommande åter de vid konsortiets underdåniga framställning fogade ritningar till nytt teaterhus, har konsortiet i en till Finansdepartementet ingifven skrift, som på grund af nådig remiss den 7 i denna månad varit till Öfverintendentsembetet öfverlemnad för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det från Embetet infordrade underdåniga utlåtandet, framhållit, att ritningarne blifvit utförda hufvudsakligen för att få utrönt, om det nuvarande operahusets tomt kunde

25 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 32.

på ett ändamålsenligt sätt bebyggas, samt för att tjena till ledning vid kostnadernas approximativa beräknande och sålunda icke vore afsedda att vara definitiva; och har konsortiet i sammanhang härmed meddelat, att en arkitekt blifvit utsänd till utlandet för att der studera på senare tider uppförda teatrar och derefter uppgöra de ritningar, hvilka slutligen skulle underställas Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse. Konsortiet sjelft betraktar sålunda frågan om teaterbyggnadens arkitektur och inredning såsom öppen, och i hvarje fall lär Eders Kongl. Maj:t vilja förbehålla sig den slutliga pröfningen i dessa hänseenden, dervid tillfälle varder beredt att i möjligaste mån tillgodose de af Öfverintendentsembetet framstälda anmärkningar.

Den vigtigaste af dessa anmärkningar är onekligen den, att sjelfva teaterbyggnaden enligt konsortiets förslag komme att förläggas, icke mot hufvudplatsen, Gustaf Adolfs torg, utan vid tomtens motsatta sida. Denna disposition af tomten beror af konsortiets plan, att byggnadsarbetet icke skulle utföras öfver hela tomten på en gång, utan successivt bedrifvas så, att, medan arbetet å den egentliga teaterbyggnaden å tomtens östra del fortginge, operaverksamheten kunde utan afbrott fortsättas å den nuvarande teatern. För den sceniska verksamhetens orubbade gång skulle naturligen en sådan anordning af arbetet i åtskilliga afseenden medföra betydande fördelar, men å andra sidan synes mig sagda anordning, äfven ur andra synpunkter än de deraf för byggnadens arkitektur följande ofördelaktiga verkningarne, förknippad med afsevärda olägenheter. Då för byggnadsarbetets ordnande på nyssnämnda sätt blefve nödigt, att af det nuvarande operahuset hela östra delen intill närheten af den nuvarande teatersalongen redan vid arbetets början nedrefves, komme operan att beröfvas alla sina dekorations- och attributmagasin förutom en hel mängd andra för dess verksamhet erforderliga lokaler. Nödigt blefve att i ersättning för dessa förhyra eller på annat sätt anskaffa andra för ändamålet lämpliga lägenheter, hvilket, då dessas läge icke finge väljas för aflägset, gifvetvis komme att medföra dryga kostnader. Vidare är med hänseende till den bristfälliga beskaffenheten af den gamla teaterbyggnaden, hvilken redan under nuvarande förhållanden endast erbjuder otillfredsställande trygghet mot ras, att märka, att det omedelbart intill den qvarstående delen pågående byggnadsarbetet med säkerhet kan antagas komma att nödvändiggöra omfattande och kostsamma arbeten för stödjandet af nyssnämnda byggnadsdel. Då härtill slutligen kommer, att den påräknade betydliga hyresafkastningen af de till uthyrning afsedda lokalerna i det nya operahuset snarast skulle vinnas, derest detta i hela sin utsträckning finge samtidigt uppföras, torde kunna Bih. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ifrågasättas, huruvida icke sistnämnda alternativ, med operaverksamhetens förflyttande under byggnadstiden till annan för ändamålet förhyrd teater, skulle visa sig i ekonomiskt hänseende fördelaktigare än det af konsortiet förordade tillvägagångssätt. Härigenom skulle äfven kunna vinnas möjligheten af en rigtigare disposition af tomten, hvarjemte den af Stockholms stad uttryckta önskan om ytterligare utvidgning af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg skulle kunna tillgodoses. För den händelse det efter utredning skulle visa sig, att annan teater skulle under byggnadstiden kunna förhyras och öfriga dermed sammanhängande anordningar vidtagas till lägre kostnad än den, som enligt det nyss sagda måste åtgå till anskaffande af dekorations- och attributmagasin m. fl. lägenheter, arbeten för stödjande af den qvarstående delen af operahuset m. m., och konsortiet skulle befinnas villigt att medgifva en sålunda förändrad användning af de ifrågavarande medlen, lärer i det kontrakt om byggnadsarbetet, som komme att upprättas mellan staten och teaterbyggnadskonsortiet, böra intagas bestämmelser i öfverensstämmelse med den sålunda förändrade anordningen.

Kostnaden för hela byggnadsföretaget är enligt en vid konsortiets framställning fogad promemoria af Professoren Jacobsson beräknad till

2,500,000 kronor, deraf antagits belöpa för byggnaden med inberäkning af vatten-, aflopps- och värmeledning 2,075,000 kronor (eller, enligt hvad Öfverintendentsembetet anmärkt, rätteligen 2,084,000 kronor), för maskiner och sceninredning 150,000 kronor, för dekorationer och attributer 75,000 kronor, för elektriska belysningsledningar med krona och armatur för teaterns lokaler 125,000 kronor och för provisorisk anordning af dekorationsmagasin, klädloger m. m. samt för uppstöttningar och diverse 75,000 kronor. Äfven om, på sätt Öfverintendentsembetet anmärkt, kostnaden för sjelfva byggnaden skulle vara för lågt upptagen till 2,075,000 kronor och böra ökas till 2,550,000 kronor, verkar detta ingen rubbning i konsortiets kostnadsberäkning på det hela, enär denna, just med afseende på möjligheten af ett öfverskridande af den ursprungligen antagna kostnaden, för dylika oförutsedda utgifter upptager ett belopp af icke mindre än 600,000 kronor och i allt fall möjlighet alltid gifves att i byggnadsplanen vidtaga de inskränkningar, som af tillgången på erforderliga medel må påkallas.

I det kontrakt om byggnadsföretaget, som med konsortiet bör upprättas, lära jemväl böra intagas ej mindre så vidt möjligt noggranna bestämmelser om den nyanskaffning af dekorationer och andra för teaterverksamheten erforderliga föremål, som konsortiet åtagit sig, dervid konsortiet bör förbehållas rätt att för ändamålet disponera öfver operans

27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

lösa egendom och tillhörigheter, än äfven om åliggande för konsortiet att med belopp, söm af Eders Kongl. Maj:t fastställes, bestrida arfvode till den kontrollant, som af Eders Kongl. Maj:t varder förordnad att å statens vägnar öfvervaka byggnadsarbetet.

Ehuru sistlidet års Riksdag beslöt att icke bevilja något anslag till de Kongl. teatrarne, föreligger intet skäl att fatta detta beslut såsom innebärande ett underkännande från Riksdagens sida af den lyriska och dramatiska konstens betydelse för den fosterländska odlingen eller af den Kongl. teaterinstitutionens kraf att från det allmännas sida åtnjuta det understöd, utan hvilket denna institution icke mägtar uppbära sin ställning såsom den främste vårdaren inom vårt land af ifrågavarande konstart. Riksdagens beslut torde ega en helt annan innebörd. Det synes mig i främsta rummet böra uppfattas såsom ett häfdande af Riksdagens berättigade anspråk att, sedan vid utöfningen af den anslagsbeviljande myndigheten de särskilda statsändamålen blifvit vägda mot hvarandra och af statsmedlen för hvart och ett anvisats den andel, som dess relativa betydelse påkallat och statens tillgångar kunnat medgifva, resultaten af denna pröfning icke rubbas derigenom att för ett särskilt statsändamål tages i anspråk större andel af statsmedlen, än Riksdagen ansett böra för detsamma anvisas. Såsom väl är kändt, hafva under senare åren förhållandena för de Kongl. teatrarne gestaltat sig så ogynsamt, att deras verksamhet icke kunnat uppehållas utan större bidrag från statsverkets sida än det, hvarmed statsverket rätteligen ansetts böra understödja den sceniska konsten, och Riksdagen har äfven med erkännansvärd offervillighet visat sig behjerta teaterinstitutionens bekymmersamma ställning genom att under flera år anvisa betydande summor utöfver det ordinarie teateranslaget. Då utsigt icke syntes förefinnas för teaterinstitutionen att inom den närmare framtiden vinna en mera betryggad ställning, har emellertid Riksdagen genom att neka allt anslag till de Kongl. teatrarne tillkännagifvit sig icke vidare vilja eftergifva sitt nyss antydda anspråk såsom anslagsgifvande myndighet. Om denna grund för Riksdagens omförmälda beslut än, på sätt jag redan anfört, lärer hafva varit den egentligen bestämmande, torde likväl äfven i beslutet böra sökas ett, enligt min åsigt välgrundad^ uttalande från Riksdagens sida, att äfven Stockholms stad, såsom synner-

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

ligen intresserad af teaterinstitutionens tryggade tillvaro, borde bidraga med anslag för ändamålet.

Om min nu angifna uppfattning af Riksdagens sistlidet år fattade beslut att vägra anslag till de Kongl. teatrarne är rigtig, följer deraf äfven, att grundad förhoppning bör kunna hysas, att Riksdagen, blott säkerhet vinnes, att det eu gång gifna teateranslaget ej vidare öfverskrides och Stockholms stad till teaterinstitutionen lemnar skäligt bidrag, skall finnas villig att åter bevilja det tillförene utgående teateranslaget. Godkännes teaterbyggnadskonsortiets förslag, skulle emellertid nyssnämnda förutsättningar vara för handen. Dä enligt detta förslag teaterinstitutionen skulle komma att förfoga öfver en i alla afseenden fullt tidsenlig teaterbyggnad med ett betydligt ökadt antal åskådareplatser, utan att ändock institutionen komme att betungas med förräntande och amortering af byggnadskostnaden; do, genom inredande i teaterbyggnaden af ett stort antal till uthyrning afsedda lokaler skulle beredas teatern en inkomst, som beräknats med omkring 65,000 kronor öfverskjuta den, som under enahanda titel för närvarande tillflyter teatern; och då för betäckande af brist, som tillfälligtvis vid teaterverksamheten kunde komma att uppstå, skulle bildas en reservfond till belopp af minst 500,000 kronor, torde få erkännas, att mot faran af ett öfverskridande af teateranslaget blifvit beredd all den trygghet, som rimligen kan fordras. Genom Stockholms stadsfullmägtiges beslut att till teaterbyggnaden bevilja det betydande beloppet af 600,000 kronor har äfven blifvit uppfödd den andra af de utaf mig antydda förutsättningarne för ett förnyadt beviljande från Riksdagens sida af teateranslaget. Under erinran derjemte att konsortiets förslag är framstäldt under förutsättning af det ordinarie teateranslagets beviljande, så att i annat fall konsortiet är löst från sitt åtagande, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t må af Riksdagen äska uppförande å ordinarie stat under sjunde hufvudtiteln af ett anslag till Kongl. operan till belopp af 60,000 kronor.

Då den nya teaterbyggnaden blifvit färdig och af konsortiet till statsverket öfverlemnad, tillkommer det Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen att besluta om sättet för uppehållande för framtiden af teaterverksamheten å den nya scenen. Derest, såsom väl antagligt lärer vara, nämnda verksamhet icke anses böra drifvas omedelbart för statsverkets räkning, lärer, sedan teaterinstitutionens bestånd genom de

29 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

nya anordningarna blifvit tryggad, svårighet ej möta att finna en eller flera personer villiga att, mot rättighet att, disponera öfver teaterns fasta och lösa egendom samt öfriga tillgångar, öfvertaga uppehållandet af teaterverksamheten på vilkor, som innebure full trygghet för verksamhetens skötande på ett konsten värdigt sätt. För det fall att, efter den nym teaterns fullbordande, men innan öfriga byggnadsarbeten hunnit afslutas, hinder skulle möta att låta de nya formerna för teaterverksamheten tillämpas, är emellertid teaterbyggnadskonsortiet, enligt hvad detsamma i skrifvelse till mig af den 23 i denna månad förklarat, villigt att med de tillgångar, som äro afsedda att för ändamålet användas, upprätthålla teaterverksamheten å den nya teatern under en öfvergångstid, som dock icke finge utsträckas längre än till utgången af det spelår, under hvilket, byggnadsföretaget i sin helhet blefve fullbordadt.

Den nya teatern är afsedd att konstrueras med uteslutande hänsyn till den lyriska konstartens fordringar och varder sålunda mindre lämplig för uppförande af dramatiska stycken. Den dramatiska verksamheten lärer derföre äfven framgent böra fortgå å den dramatiska teatern under hufvudsakligen samma form som under nu löpande spelår.

Hvad beträffar öfvergångstiden, intill dess den nya teaterbyggnaden varder färdig att för sitt ändamål begagnas, torde Eders Kongl. Maj:t böra af Riksdagen äska bemyndigande att högst för tiden intill slutet af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för innevarande spelår är medgifvet, upplåta de Kongl. t.eatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver det för Kongl. operan afsedda ordinarie anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar eller, hvad operan angår, å särskild! förhyrd lokal på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders Kongl. Maj:t att för detta ändamål disponera eller öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster. Att nyssnämnda anslag å 60,000 kronor beviljas att utgå redan under öfvergångstiden, intill dess den nya teaterbyggnaden varder färdig, påkallas med nödvändighet ej mindre deraf att, på sätt jag redan framhållit vid underdånig anmälan den 7 December nästlidet år af Hofkapellmästaren Nordqvists af mig förut i dag omförmälda framställning om understöd med nyssnämnda belopp till operaverksamhetens uppehållande under nästkommande spelår, operans kostym- och attributförråd måste med betydlig kostnad förnyas och, på det operan må kunna fylla sin uppgift, nya musikverk framföras, än äfven deraf att en väsentlig del af de inkomster, som för innevarande spelår varit för operan att tillgå,

30 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 32.

redan under det nästkommande bortfalla. I första rummet, är härvid att märka, att hyresinkomsterna för lägenheter i operahuset, hvilka för närvarande uppgå till ett sammanlagdt belopp af 34,700 kronor, skulle, derest, såsom jag anser önskvärdt, arbetet å den nya teaterbyggnaden komme att bedrifvas öfver hela tomten på en gång, redan nästa spelår helt och hållet eller åtminstone till väsentligaste delen bortfalla, men äfven, under förutsättning att den vestra delen af byggnaden till en början lemnas qvarstående, betydligt nedgå. Härtill kommer äfven, att hyresafgiften för dramatiska teatern, hvilken, uppgående till

15,000 kronor, för närvarande är anslagen såsom bidrag till operaverksamhetens uppehållande, synes mig icke vidare böra för enahanda ändamål disponeras. Oafsedt att, med afseende på nödvändigheten äfven för denna teater att bekosta större nyanskaffningar af materiel, en nedsättning af hyran torde böra ifrågakomma, har jag nemligen att i fråga om användningen af det hyresbelopp, som för nämnda teater må kunna betingas, göra eu af nödig omsorg för teaterpersonalens fredande mot nöd å ålderdomen påkallad framställning, till hvilken jag nedan återkommer.

En anordning, hvarigenom uppehållandet af teaterverksamheten å de Kong!, teatrarne öfverlåtes åt enskilde, förutsätter med nödvändighet anställandet af ett kronans ombud vid teatrarne för bevakande af kronans rätt gent emot de särskilda teaterförvaltningarne och slitande af möjligen mellan dessa uppkommande tvister. Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts förordnande den 25 Juni 1888 och bestämmelserna i de om teatrarnes upplåtande upprättade kontrakt har jag för nu löpande spelår antagit ett dylikt ombud, för hvilket instruktion utfärdats den 27 i nyssnämnda månad; och har för detta ombud anvisats ett arfvode af 2,000 kronor att utgå af de medel, hvilka enligt sistlidne Riksdags beslut få af Eders Kongl. Maj:t disponeras för teaterverksamhetens uppehållande. Äfven under nyssnämnda öfvergångstid lärer, under förutsättning af bifall till hvad jag beträffande uppehållandet af teaterverksamheten under sagda tid föreslagit, enahanda anordning böra vidtagas.

Under erinran att det för de Kongl, teatrarnes pensionsinrättning gällande reglemente i § 12 stadgar, att för rätt till pension erfordras: för manlig delegare af aktörs- och chorstaten att hafva hunnit en ålder af 50 år, för qvinlig delegare af nämnda stater att hafva uppnått 47 års ålder, för manlig delegare af balettstaten att hafva uppnå1t 40 och för qvinlig delegare af balettstaten att hafva fyllt 38 år,

31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

har Styrelser) för de Kongl. teatrarnes pensionsinrättning i underdånig skrifvelse af den 30 sistlidne Januari anfört, att de Kongl. teatrarnes sujetter ansett dessa bestämmelser innebära ett löfte, att de, sedan de blifvit gamle och uttjente, icke skulle utsättas för nöd och betryck. I förtröstan härpå hade sujetterna år för år betalt för dem förhållandevis betydliga afgifter till pensionsinrättningen. Pensionsinrättningens ställning vore emellertid icke sådan, att de förväntningar och anspråk, som på densamma stäldes, kunde förverkligas. Den summa, som enligt gällande stat från pensionsionsinrätfningen årligen utginge, utgjorde 24,450 kronor, deraf till 16 pensionärer å aktörsstaten 16,200 kronor, till 17 pensionärer å balettstaten 4,200 kronor och till 12 pensionärer å chorstaten 3,450 kronor, hvarförutom å tjenstemannastaten funnes ett pensionsrum å 600 kronor. Jemlikt § 17 i reglementet utbetalades dessutom från pensionsinrättningen i s. k. förtida pensioner eller understöd till 4 särskilda personer ett årligt belopp af 1,350 kronor, hvadan den summa, som från pensionsinrättningen i pensioner och understöd årligen utginge, bestege sig sammanlagdt till 25,800 kronor, deraf dock 900 kronor tillsvidare pensionsinrättningen besparades på grund deraf att två till pension berättigade medlemmar af aktörsstaten ännu qvarstode i tjenst, hvarförutom den å tjenstemannastaten befintliga pension å 600 kronor, af anledning att någon pensionär å denna stat för tillfället ej funnes, jemväl för närvarande inbesparades.

Enligt hvad en den underdåniga skrifvelsen vidfogad tablå utvisade, funnes förutom dessa pensionärer ett högst betydligt antal delegare, hvilka redan uppnått pensionsmässighet, men till följd af pensionsinrättningens bristande tillgångar icke kunnat med pension förses, utan måste afbida inträffande ledighet; utgörande detta antal:

inom aktörsstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans 12,600 kronor;

inom balettstaten 15, berättigade till en årlig pension af tillsammans 4,350 kronor;

inom chorstaten 11, berättigade till en årlig pension af tillsammans 3,300 kronor;

eller sålunda sammanlagdt 37 delegare, berättigade till ett årligt pensionsbelopp af 20,250 kronor. Inom pensionsinrättningen funnes expektanter, hvilka stått såsom sådana i tio år och derutöfver, ja, å balettstaten funnes pensionsberättigade delegare, hvilka mer än sjutton år förgäfves väntat på pension. En pensionsinrättning, der pensionsberättigade delegare måste vänta i decennier på pensions erhållande, uppfylde illa sitt ändamål. Omständigheterna vore här desto mera ömmande, som, hvad särskildt beträffade de många expektanteima å

32 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

balett- och chorstaten, medlemmarne å dessa stater åtnjöte så ringa aflöning, att det blefve för dem en omöjlighet att göra några besparingar för ålderns dagar.

Styrelsen ansåge sig derföre böra vara betänkt på att söka utvägar för pensioneringens utsträckning. Enligt utdrag af pensionsinrättningens räkenskaper för år 1888 utgjorde nämnda år inrättningens utgifter 27,705 kronor 55 öre, under det deremot inkomsterna, deri inberäknade donerade medel till belopp af 1,390 kronor 54 öre, uppgingo till 38,848 kronor 79 öre, hvadan och då ur räkenskapen afförts uppdebiterade, men ännu icke upplupna delegareafgifter af från pensionsinrättningen afgångne delegare med 2,031 kronor 33 öre, för året uppstod ett öfverskott af 9,111 kronor 91 öre. Då härvid i betraktande toges, dels att den pensionsinrättningens inkomstkälla, som bestode i delegareafgifter, med all sannolikhet komme att under de med de Kongl. teatrarne numera inträffade förändrade förhållanden i ej oväsentlig mån förminskas, dels att penningräntan, som under en lång följd af år varit i stadigt nedgående, tilläfventyrs komme att än ytterligare falla, hvarigenom minskning å pensionsinrättningens vigtigaste inkomsttitel uppstode, och dels att nyssnämnda årliga besparing af 900 kronor icke kunde vara att särdeles lång tid påräkna, kunde, enligt Styrelsens mening, med temlig visshet antagas, att för framtiden pensionsinrättningens årsöfverskott icke skulle på långt när uppgå till så stort belopp, nämnda öfverskott utgjort under år 1888, utan ansåge Styrelsen det högsta belopp, som pensionsinrättningen, med iakttagande af nödig försigtighet och varsamhet i afseende å pensionsinrättningens framtida bestånd, kunde af egna medel anslå till pensioneringens utsträckning, vara 3,000 kronor årligen. Då denna summa ingalunda vore för ändamålet tillräcklig, hade Styrelsen ansett sig böra hemställa, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t skulle täckas för målets vinnande anlita Riksdagens offervillighet. Det anslag, som pensionsinrättningen för närvarande åtnjöte af statsmedel, utgjorde

3.000 kronor om året, hvilken summa Riksdagen den 8 Maj 1867 medgifvit finge för framtiden å riksstaten uppföras att utgå såsom ersättning till pensionsinrättningen för förlorade afgifter af kringresande skådespelaretrupper med flere. Blefve nu detta anslag förhöjdt med

7.000 kronor, så skulle denna förhöjning jemte det belopp, pensionsinrättningen, på sätt nyss blifvit omförmäldt, vore i tillfälle att af egna medel använda för pensioneringens utsträckning, vara tillräckligt att sätta pensionsinrättningen i stånd att åtminstone något så när uppfylla de förväntningar och anspråk, som å densamma kunde med fog ställas.

83 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Med afseende å livad sålunda blifvit anfördt har Styrelsen hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till innevarande Riksdag aflåta nådig proposition derom, att det anslag, som af statsmedel till pensionsinrättningen utgår, måtte varda från sitt nuvarande belopp, 3,000 kronor, förhöjdt till 10,000 kronor, samt att af den ifrågasatta förhöjningen 2,400 kronor måtte få användas till ökande af pensionsrummen å aktörsstaten och 4,600 kronor till ökande af pensionsrummen å balettoch chorstaten.

Lifligt behjertande behofvet åt en förbättring i pensionsförhållandena för de Kongl. teatrarnes sujetter, anser jag mig likväl icke kunna förorda Styrelsens för pensionsinrättningen underdåniga framställning om förhöjning i det till inrättningen utgående ordinarie statsanslag. Särskild! under nuvarande förhållanden, innan definitivt beslut om de Kongl. teatrarnes framtida ställning blifvit fattadt, måste ett förslag i dylikt syfte ega ringa utsigt till framgång. Med afseende å de af Styrelsen. åberopade förhållanden torde likväl nödigt vara, att någon åtgärd vidtages till pensionsinrättningens förstärkande. För sådant ändamål synes mig den afkomst, som må komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, lämpligen böra disponeras. Denna åtkomst, hvilken, på sätt jag redan omförmält, för närvarande är anslagen såsom bidrag . till operaverksamhetens uppehållande, skulle, derest Riksdagen beviljar det föreslagna anslaget å 60,000 kronor till Kongl. operan, för denna konstanstalt kunna undvaras. Ifrågavarande afkomst torde visserligen vid uppgörelsen om nytt aftal rörande upplåtelse af dramatiska teatern komma att något nedgå under nuvarande beloppet, 15,000 kronor, men derest enahanda bidrag under- några år framåt anvisas pensionsinrättningen, torde på denna väg eu icke oväsentlig förstärkning af pensionsinrättningens fond kunna uppnås.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört och under förutsättning att Stockholms stadsfullmägtiges den 18 i denna månad fattade beslut om vissa åtaganden för Stockholms stad beträffande teaterbyggnadsföretaget varder beståndande, derom underrättelse framdeles torde få meddelas Riksdagens statsutskott, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

Bill. till Biksd Prof. 1889. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 5

34 Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

l:o) att — jemte medgifvande ej mindre att nuvarande operahusets hela tomt i qvarteret Norrström må af ofvan omförmälda teaterbyggnadskonsortium disponeras för uppförande derstädes af en ny teaterbyggnad, under vilkor att byggnaden uppföres enligt ritningar, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas, och enligt af Eders Kongl. Maj:t godkänd plan för byggnadsarbetets bedrifvande; att konsortiet anskaffar för teatern erforderlig materiel af dekorationer, attributer, maskineri, belysning m. in. och öfrig inredning, med rätt för konsortiet att dervid förfoga öfver Kongl. operans lösa egendom och tillhörigheter; samt att, sedan byggnaden blifvit färdig, konsortiet till statsverket under full eganderätt öfverlemnar densamma jemte nyssnämnda materiel och inredning äfvensom tillhandahåller den i konsortiets skrift af den 28 sistlidne Februari omförmälda reservfond, dock att, derest Kongl. operans verksamhet skulle komma att upphöra eller det ordinarie anslaget till nämnda opera ej vidare varda af Riksdagen beviljådt, af statsverket skall till Stockholms stad återgäldas det af staden till byggnadsarbetet anvisade bidrag å 600,000 kronor äfvensom att, om teaterverksamheten skulle upphöra, nyssnämnda reservfond eller den del deraf, som då må finnas i behåll, skall öfverlemnas till Stockholms stadsfullmägtige för att användas till det kulturändamål, Eders Kongl. Maj:t kan komma att gilla; allt enligt bestämmelser och föreskrifter i kontrakt, som emellan Eders Kongl. Maj:t och kronan samt konsortiet upprättas; än äfven att Eders Kongl. Maj:t må ega att med Stockholms stad träffa aftal om utbyte af mark vid operahustomten enligt de i Stockholms stadsfullmägtiges underdåniga skrifvelse af den 18 innevarande månad omförmälda grunder, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att medgifva den utvidgning af Arsenalsgatan vid dess utmynnande i Gustaf Adolfs torg, som är förenlig med den plan för teaterbyggnaden, hvilken af Eders Kongl. Maj:t varder faststäld — å ordinarie stat under riksstatens sjunde hufvudtitel uppföra ett anslag till Kongl. operan till belopp af

60,000 kronor;

2:o) att medgifva Eders Kongl. Maj:t rätt att högst för tiden intill slutet af det spelår, under hvilket den nya teaterbyggnaden varder färdig, upplåta de Kongl. teatrarnes fasta och lösa egendom till begagnande åt den eller dem, som kunna befinnas villiga att, utan att statsverket derigenom betungas med några kostnader utöfver det för Kongl. operan afsedda anslag å 60,000 kronor, bedrifva teaterverksamhet å sagda teatrar, eller, hvad operan angår, å särskildt förhyrd lokal, på ett konsten värdigt sätt, med rättighet jemväl för Eders Kongl. Maj:t att, med nedannämnda undantag, för detta ändamål disponera eller

35 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

öfverlåta dispositionsrätten till alla från teatrarne och deras fastigheter inflytande inkomster; samt

3:o) att medgifva, att den afkomst, som under nyssnämnda tid må komma att vid upplåtelse af dramatiska teatern betingas, må af Eders Kongl. Maj:t disponeras till förstärkande af de Kongl. teatrarnes pensionsinrättnings fond;

lärande tillgång till det för Kongl. operan föreslagna anslag å

60,000 kronor kunna beredas genom motsvarande minskning af det belopp, 350,600 kronor, som enligt den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof den 14 sistlidne Januari blifvit föreslaget att anvisas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.»

I hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hemstält förenade sig Statsrådets öfriga närvarande medlemmar.

Sedan Hans Maj:t Konungen behagat tillkännagifva sin afsigt att jemväl framgent för de Kongl. teatrarne anvisa enahanda bidrag, som hittills till dem utgått, eller 60,000 kronor för Kongl. operan och 7,385 kronor för dramatiska teatern, mot rätt att å teatrarne disponera hittills vanligt antal platser, täcktes Hans Maj:t Konungen gilla hvad Statsrådet i ämnet yttrat och tillstyrkt samt förordna, att nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse bilagan litt. B. till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: C. Blomstedt.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 32.

Bil. A.

Amorteringsplan.

10,000 serier, hvar serie ä 50 nummer — 500,000 obligationer (alltså nom. kronor 20 pr styck).

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.