angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänk- ningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

1 N:o 34.

Kong1. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående lindring i vilkoren för ett åt Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag af staten beviljadt lån å 2,000,000 kronor; gifven Stockholms slott den 22 mars 1889.

Sedan Riksdagen enligt underdånig skrifvelse den 17 maj 1877 beviljat Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag, för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande arbeten, ett lån å 2,000,000 kronor att från statskontoret utgå med vilkor, utom andra, att å hvarje lyftadt belopp af lånet skulle årligen till slutet af år 1887 erläggas fem procent ränta från lyftningsdagen samt för tiden från och med år 1888 årligen erläggas åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta skulle godtgöras efter fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgöra afbetalning derå,

samt, efter det hela lånebeloppet blifvit af bolaget lyftadt, Riksdagen, med anledning af en utaf Kong!. Maj:t i ämnet afbiten proposition, enligt underdånig skrifvelse den 5 maj 1885 dels, för tiden från och med år 1886, nedsatt räntan å berörda lån till fyra och eu half procent för år, dels ock medgifvit att bolaget finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande för åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för desamma upplupna ränta lades till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande beloppet skulle erläggas vid slutet af hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent årlig ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half procent beräknades som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde kapitalafbetalning,

Bih. till Riksd. Prat. 1889. ' 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

vill Kongl. Maj:t,»med åberopande af hvad bilagda utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag innehåller, härmed föreslå Riksdagen,

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående, oguldna räntan för åren 1886 —1890 å ifrågavarande statslån; samt att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall erläggas vid slutet af hvartdera. året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med afl kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O $ C A Ii.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 34.

3 Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 22 mars 1889.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Bildt,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Ehrensvård, Statsråden: herr Boven,

friherre von Ottek, von Krusenstjerna,

Wennerberci, friherre Palmstierna, friherre von Essen,

Örbom,

friherre Akerhielm.

29:o.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde derefter:

»På derom af Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag gjord ansökning förklarade Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 12 maj 1865, att hinder från det allmännas sida icke mötte för nämnda bolag att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en af öfversten J. A. Sundmark utarbetad plan verkställa sänkning af berörda sjöar jemte ombyggnad af Hjelmare kanal, så att, med beräkning jemväl af tillräckligt djup för segelfarten vid sjögång å Hjelmaren, vattnet sänktes sex fot under den antagna medelvattenhöjden, men sju fots segeldjup till Hjelmarens hamnar fortfarande bibeliölles, dock att, innan arbetet finge

4 Kongl. Maj:ts Nåd. 'Proposition No 34.

komma till utförande, fullständig plan för verkställigheten deraf och de åtgärder, som för segeldjupets framtida vidmakthållande kunde finnas nödiga och för det allmänna betryggande, skulle till Kongl. Maj:ts pröfning och fastställelse öfverlemnas.

Med anmälan att till följd af föreskriften uti ofvanberörda nådiga resolution sjösänkningsbolaget låtit verkställa undersökning för utrönande af de rubbningar i dåvarande förhållanden och deraf härflytande enskilda ersättningsanspråk, som genom ifrågavarande sjösänkningar skäligen kunde för vattenverks- och strandegare derstädes uppkomma, samt att alla enskild rätt berörande tvistefrågor blifvit, så vidt de kunnat utgöra laga hinder för sjösänkningen, i domstolsväg afgjorda, anhöll år 1874 direktionen för sjösänkningsbolaget genom sin ordförande, att Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela fastställelse å en bifogad fullständig plan för sänkningsarbetets verkställande och de åtgärder, som för vidmakthållande af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal vore nödiga och för det allmänna betryggande, hvilken plan blifvit af öfverstelöjtnanten A. Grafström upprättad med ledning af öfversten Sundmarks plan och de förslag i ämnet, som afgifvits af vederbörande synerätt, samt med iakttagande af de genom i ärendet meddelade utslag och domar gifna föreskrifter.

Efter vederbörandes hörande faststälde Eders Kongl. Maj:t den 2 februari 1877 omförmälda, af öfverstelöjtnanten Grafström upprättade plan för Hjelmarens och Qvismarens sänkning att vid arbetenas utförande lända till efterrättelse. Dervid stadgade Eders Kongl. Maj:t, att bolaget skulle, utom de för sjöarnes sänkning och markens torrläggning erforderliga arbeten, för bibehållande af 7 fots segeldjup i Hjelmaren och Hjelmare kanal samt sjöfartens upprätthållande å samma farled

delvis ombygga Hjelmare kanal och i sammanhang dermed under den del af seglationstiden, som kanalen i och för omb}^ggnaden hölles stängd, besörja trafiken emellan Hjelmaren och den segelbara delen af Arboga å utan förhöjning af de i gällande kanaltaxa bestämda fraktafgifter;

fördjupa segellederna till Örebro och Hjelmarens vigtigaste hamnar, så att äfven under sjögång 7 fots segeldjup der kunde efter sänkningen påräknas, och att allt framgent bibehålla dessa farleder vid samma djup;

verkställa och, intill dess derom annorlunda förordnades, fortfarande bekosta utprickningen af samma farleder, med undantag af den prickning, som förut besörjts af Örebro stad;

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

allt framgent, då segling emellan Essundet och Svartåns utlopp (det så kallade Oset) af vidriga vindar omöjliggjordes, tillhandahålla tjenlig ångbåt för kostnadsfri bogsering af segelfartyg öfver den så kallade Hemfjärden;

inrätta och underhålla eu regleringsdam vid Hyndevad samt anskaffa bostad och bereda aflöning åt eu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen der anstäld damvaktare; samt

på det att sjösänkningsbolaget i en framtid måtte kunna befrias från förpligtelserna, i hvad de afsåge den allmänna trafiken, insätta i statskontoret 100,000 kronor att af statskontoret göras fruktbärande för att medelst räntans läggande till kapitalet bilda eu fond, hvaraf den årliga räntan kunde i mån af behof användas till bekostande af det bolaget ålagda underhållet af segeldjupet i Hjelmaren samt af dambyggnaden vid Hyndevad och öfriga för sjöfartens beqvämlighet bestämda anordningar, aflöning af damvaktaren vid Hyndevad med mera dylikt; Kongl. Maj:t dock förbehållet, såväl att bestämma om fondens förvaltning och användning som ock att framdeles pröfva och afgöra huruvida densamma kunde anses för sitt ändamål tillräcklig eller borde af bolaget ökas.

Enligt Grafströms år 1873 uppgjorda, på då gängse pris grundade beräkningar skulle verkställigheten af de i den sålunda faststälda planen afsedda åtgärder erfordra följande kostnadsbelopp, nemligen:

l:o) samtliga erforderliga arbeten vid Hjel-

marens utlopp .............................................. kr. 335,298: —

2:6) ombyggnaden af Hjelmare kanal............ » 354,291: —

3:o) fördjupningen af farlederna i Hjelmaren » 284,133: —

4:o) fördjupningen af hamnarne derstädes ... » 31,274: —

5:o) Qvismaredalens torrläggning..................... » 664,689: —

6:o) diverse extra omkostnader...................... » 279,198: 34.

eller sammanlagdt kr. 1,948,883: 34.

I anledning af en särskild utaf sjösänkningsbolaget till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning i fråga om beredande af låneunderstöd åt bolaget för företagets utförande behagade Eders Kongl. Magt uti nådig proposition den 16 februari 1877 föreslå Riksdagen att för sänkning och reglering af vattenhöjden i sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt utförande af dermed sammanhängande arbeten enligt faststäld plan bevilja sjösänkningsbolaget ett lån å 2,000,000 kronor, att utgå med 600,000 kronor iinder 1878, med 300,000 kronor under hvarje

6 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 34.

af åren 1879, 1880, 1881 och 1882 och med 200,000 kronor under år 1883, under vilkor: att å hvarje lyftadt belopp af lånet årligen till slutet af år 1887 erlades fem procent ränta från lyftningsdagen; att för tiden från och med år 1888 årligen erlades åtta procent å hela den lyftade lånesumman, hvaraf ränta godtgjordes efter fem för hundra af det obetalda kapitalbeloppet och det öfriga utgjorde afbetalning derå, samt alt i öfrig! de allmänna stadganden och bestämmelser, som vore af Riksdagen meddelade i fråga om låneunderstöd för vattenaftappning eller annat odlingsföretag, skulle i tillämpliga delar lända till efterrättelse jemväl för berörda lånebidrag.

Denna framställning bifölls af Riksdagen enligt dess underdåniga skrifvelse den 17 maj 1877; och har bolaget derefter under åren 1878 —1883 lyfta! hela det beviljade statslånet.

Som under arbetets fortgång svårigheter af flerahanda slag för sjösänkningsbolaget uppstått och kostnaderna visa! sig uppgå till betydligt högre belopp än från början beräknats, anhöll bolaget år 1884, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta framställning' att i betraktande af den större omfattning, som måst gifvas de med sjösänkningsföretaget, förenade arbeten, samt de stora förmåner, som beredts det allmänna, Riksdagen måtte bevilja bolaget räntefribet • under åren 1886, 1887, 1888, 1889 och 1890 å det bolaget beviljade statslånet och medgifva framflyttning af amorteringen af lånet, så att densamma skulle taga sin början först med år 1891, i stället för med år 1888.

Med anledning häraf föreslog Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 20 februari 1885 Riksdagen medgifva, att sjösänkningsbolaget måtte befrias från skyldigheten att gälda ränta å omförmälda lån för åren 1886—1890, äfvensom erhålla anstånd med amorteringen af samma lån, på sätt bolaget begärt, med skyldighet för bolaget att från och med år 1891 å hela lånesumman årligen erlägga åtta procent, hvaraf ränta skulle beräknas efter fem för hundra å det obetalda kapitalbeloppet och återstoden utgöra afbetalning derå.

Till svar å denna Eders Kongl. Maj:ts framställning förmälde Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 5 maj 1885, att, ehuru Riksdagen funne en lindring i sjosällkningsbolagets betalningsvilkor fullt befogad, Riksdagen likväl icke ansett sig böra tillstyrka en till sin art så väsentlig afvikelse från ingånget aftal som rent efterskänkande, på sätt Eders Kongl. Maj:t föreslagit, af ett fordringsbelopp, emedan eu sådan åtgärd enligt Riksdagens åsigt ej borde medgifvas annat än vid verkligt nödtvång. Ett sådant förhållande förmenade Riksdagen ej vara för

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

handen i förevarande fall, enär fråga vore om ett företag, hvars genomförande visserligen för tillfället pålade intressenterne tunga bördor, men som antagligen i framtiden komme att återgälda de gjorda uppoffringarne. Riksdagen faun derföre den åsyftade lindringen för sjösänkningsbolaget böra inskränkas till ett uppskof med räntas och amorterings erläggande, helst ett dylikt medgifvande ej skulle stå i strid med grunderna för statslånets beviljande, äfvensom till eu nedsättning i räntefoten från fem till fyra och eu half procent, eller enahanda räntefot, som vid 1885 års Riksdag bo stämts för vanliga odlingslån, och Riksdagen förklarade sig alltså endast på det sätt bifalla Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, att Riksdagen dels för tiden från och med år 1886 nedsatt räntan å det sjösänkningsbolaget beviljade lån å 2,000,000 kronor till fyra och en half procent för år och dels medgifvit, att bolaget finge erhålla anstånd med denna räntas erläggande för åren 1886—1890 sålunda, att efter dessa års förlopp den för desamma upplupna ränta lades till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande beloppet skulle erläggas, vid slutet af hvardera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 fyra och en half procent årlig ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af åtta procent, deraf fyra och en half procent beräknades som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgjorde kapitalafbetalning.

I följd af det uppskof med räntans erläggande, som sålunda beviljades, kommer statens fordran, som bolaget har att förränta och amortera, att vid 1890 års slut uppgå till 2,450,000 kronor.

Efter det sjösänkningsarbetet i sin helhet afsynats och den 13 augusti 1888 blifvit af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt, hafva 696 egare och innehafvare af jord inom Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsområde samt delegare i förenämnda, för dessa sjöars sänkning bildade bolag uti till Eders Kongl. Maj:t stälda, af bolagets direktion öfverlemnade skrifter anfört: att arbetet visserligen utförts på ett sätt, som att döma af de offentliga vitsord, som erhållits, borde fullt tillfredsställa alla de olikartade och högt drifna anspråk, som stälts på detsamma, och att arbetet äfven enligt delegarnes åsigt ledts med all den omtanka om deras bästa, som varit möjlig under lösningen af så svåra och invecklade frågor som dem, Indika med detta företag varit förenade, men att, då det varit oafvisligen nödvändigt att företaga större och mera omfattande arbeten än hvad det ursprungliga förslaget afsett, detta medfört betydligt ökade kostnader, hvarigenom dessa, som i det af öfverstolöjtnanten Grafström reviderade förslaget

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

beräknats till 1,948,883 kronor 34 öre, uppgått till 2,886,903 kronor 93 öre, utan att ens detta belopp kunde anses såsom sänkningskostnadens slutsumma, då ännu återstode eu mängd ersättningar för borttagen jord, för framtida underhållet af nya brobyggnader in. in., Indika efter derom i laga ordning tillkomna beslut icke finge bestämmas förr än efter företagets fullständiga afsilande; att i följd häraf all anledning vore att befara, att den direkta sjösänkningskostnaden icke skulle understiga 3,000,000 kronor, hvartill borde läggas den summa, som bolaget fått betala i räntor å bulta penningar under den tioåriga arbetstiden, eller enligt senaste bokslut 1,013,141 kronor 6 öre, då kostnaden i rundt tal kunde beräknas till 4,000,000 kronor; att efter år 1881 bolaget fått åtaga sig årliga uttaxeringar, uppgående för liden till och med år 1887 till ett sammanlagd! belopp af 34 kronor 50 öre på vinstrcf eller 193 kronor 20 öre på vinsttunnland och för år 1888 till 5 kronor samt för åren 1889 och 1890 antagligen till sistnämnda belopp, på vinstref, för hvartdera året; att en betydlig förhöjning häri, antagligen till 8 kronor för vinstref eller 44 kronor 80 öre på vinsttunnland, komme att inträda år 1891, då liqviden af statslånet började; att de höga bele])]), som från denna tid skulle utgå, syntes delegarne vara så öfverväldigande, att de med största fruktan och bäfvan motsåge framtiden; att bolaget i ränta efter fem procent å statslånet till den 31 december 1885 erlagt 575,388 kronor 94 öre, under det att vanliga odlingslån endast droge fyra och en half procent ränta och derjemte njöte anstånd med dess erläggande; att de förluster genom bolagsmäns konkurs och frånvaron af all förmånsrätt för sjösänkningsbolaget för samma lån, för hvilket staten likväl förbehållit sig bästa rätt af jordegaren, sedan lånet fördelats, redan uppginge till nära 15,000 kronor och ökades med hvarje år; samt att detta bolag, utom skyldigheten att ombygga alla dammar och broar i Eskilstuna ström, hvartill motsvarighet ytterst sällan om ens någonsin förekommit vid andra sjösänkningar här i landet, hade för sjöns reglering måst bygga en särskild och ytterst dyrbar regleringsdam, bilda segelrännor, ombygga Hjelmare kanal och flera hamnar för en sammanlagd kostnad af 996,675 kronor 54 öre, oberäknad! den tryckande skyldigheten, icke blott att allt framgent underhålla 'dessa för sjöfarten verkstälda arbeten, för hvilket underhåll bolaget dessutom af upplånta medel afsatt eu särskild, till statskontoret lemnad fond, hvilken vid 1888 års utgång torde uppgå till 150,000 kronor, utan ock att dels i afl framtid kostnadsfritt bogsera de segelfartyg, som passerade den så kallade Hemfjärden å Hjelmaren, och härför hålla en särskild ångbåt, och dels att utan någon

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

ersättning underhålla en stor del af sjömärkena i Hjelmarens farleder. På grund af dessa omständigheter och då sökandena vore fullt och fast förvissade, att Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen icke skulle tilllåta att denna, den största fredliga eröfring, som någonsin vunnits inom Sveriges landamären, blefve en orsak till ekonomisk tillintetgörelse för dem, som mången gång under nästan hopplös förtviflan utkämpat striden för vinnandet af dessa nya landsträckor och med aldrig vikande ihärdighet burit så oerhörda uppoffringar för rena statsändamål, att intet" land i Europa dertill kunde uppvisa något motsvarande, anhölle sökandena i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig framställning, att af det Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag beviljade statslånet å 2,000,000 kronor halfva beloppet eller 1,000,000 kronor, såsom motsvarande de kostnader, bolaget fått vidkännas ensamt för sjöfartens fortgång på ett större djup än sjön medgåfve, måtte efterskänkas och afskrifvas.

Vid öfverlemnande af dessa underdåniga ansökningar har bolagets direktion, med vitsordande att totala sjösänkningskostnaden icke komme att understiga 4,000,000 kronor och att bolaget, förutom ofvannämnda fond för segeldjupets reglerande, måst offra 1,000,000 kronor för bibehållande af äldre och skapande af nya farleder, vidare framhållit, att bolagets affärsställning i september 1888, då direktionens yttrande afgafs, kunde beräknas på följande sätt, nemligen:

skulder, förutom upplupna, ej förfallna räntor ......... Kr. 3,054,602: 63

och tillgångar, oberäknad! ofvan omförmälda i statskontoret innestående fond, samt bolagets fastigheter och fiske, hvilka åtminstone för det dåvarande vore afsedda att bibehållas för det framtida underhållet, samt efter afdrag af ett i enskild bankinrättning taget kreditiv å 50,000 kronor... » 187,104: 63;

att, då vinstjorden för fullgradigt tunnland i oodladt skick betingade ett pris af 400 kronor och totalbeloppet af förbättringen skattats till 36,6 9 3,4715 qvadratref eller 6,552,41 tunnland fullgradig jord, den genom Hjelmarens och Qvismarens sänkning vunna jordförbättringen, innan ännu odling tillkommit, egde ett kontant värde af 2,620,964 kronor, hvilket således vore landets direkta vinst af företaget, under det att kostnaden för delegarne uppginge till 4,000,000 kronor; att häri torde ligga en på rättvisa och billighet grundad anledning att hoppas, det staten måtte efterskänka den million kronor af statslånet, som bolaget måst offra för ett rent statsändamål; samt att det icke kunde förnekas, att staten för denna million äfven erhållit tillfredsställande valuta i den Bth. till Riksd. Prat. 1889. 1 Sami. 1 Afä. 22 Höft. 2

10 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 34.

trygghet för allmänna sjöfarten på Hjelmaren, som beredts genom bolagets arbeten. På grund häraf och då med de vidsträckta arealer torrlagd mark, som funnes till många af Hjelmareområdets hemman, en så stor tillökning i dessa hemmans årliga kronoutskylder, som komme att förorsakas genom den inskjutna annuiteten för det nuvarande sjösänkningslånet, synnerligast der äfven en sådan för särskilt odlingslån tillkomme, hvarken ur statsekonomisk eller privaträttslig synpunkt kunde anses alldeles fri från vissa betänkliga olägenheter och faror äfven för det allmänna, ansåge direktionen den nu begärda afskrifningen af den allra största vigt för så väl bolagets bestånd, som bolagsmännens skyddande mot hopande ekonomiska faror, samt instämde fördenskull till alla delar i hvad bolagsmännen anfört och anhållit.

Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande har väg- och vattenhyggnadsstyrelsen — jemte tillkännagifvande att statens kontrollerande ingeniör, öfversten in. m. A. M. Lindgren, vitsordat att alla de för sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning faststälda arbeten vore fullbordade på ett i allo berömvärdt och för det dermed afsedda ändamålet betryggande sätt samt att sjösänkningsbolaget, genom att utföra arbetena i" större omfattning och på ett, i tekniskt hänseende mera fulländadt sätt än den först gillade planen föreskrifvit, sökt på allt vis tillgodose de af företaget beroende olika intressena — vidare anfört, att detta storartade och inom vårt land hittills allenastående företag otvifvelaktigt vore förtjent af att bedömas på ett, annat sätt än de sjösänkningsarbeten, som i allmänhet erhölle understöd med statslån; att, med hänsyn till de af sökandena anförda beaktansvärda omständigheter och då, på sätt af dem äfven framhållits, ifrågavarande företag i jemförelse med andra sjösänkningsarbeten varit förenadt med ovanligt stora omkostnader för ändamål, som icke omedelbart tillhörde sjösänkningen, detta företag borde af staten understödjas på ett kraftigare sätt, än andra dylika arbeten; att styrelsen, som ansåge sig icke kunna utan inskränkning tillstyrka sökandenas begäran, funne det böra innebära en väsentlig lättnad för delegarne uti företaget, om de årliga annuiteterna af statslånet minskades så mycket som möjligt; samt att styrelsen fört}^ hemstälde, att å bolagets vid 1890 års utgång befintliga skuld till staten måtte från och med år 1891 samt till och med år 1895 erläggas ränta efter tre och en half procent, för år räknadt, samt från och med år 1896 och intill dess hela skulden blifva gulden en annuitet af fem procent, hvaraf tre och en half procent skulle beräknas som ränta och återstoden utgöra kapitalafbetalning.

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

Vidare kafva Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro, Vestmanlands och Södermanlands län med underdåniga yttranden, i frågan inkommit och deruti tillstyrkt bifall till ansökningen, hvarvid till stöd härför dessa myndigheter, bland annat, andragit:

Eders Kongl Maj ds Befallningshafvande i Örebro län: att, om an de tvifvelsmål, som af Riksdagen år 1885 uttalades huruvida i då förevarande fall det verkliga nödtvång vore för handen, som enligt Ri sdagens medgifvande kunde och borde föranleda till efterskänkan e a en statsverkets fordran, kunde synas berättigade, förhållandena nu meia gestaltat sig så och om desamma förebragts så tillförlitliga upplysningar, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansage sig tu berättigad uttala den åsigt, att verkligt nödfall i ifrågavarande afseende vore för handen och att förty det sökta efterskänkandet af. bolagets halfva skuld till statsverket borde kunna beviljas; att häremot visserligen det inkast kunde förväntas, att, om det sökta efterskänkandet nu medgåfves, sådant i framtiden skulle kunna åberopas som ett prascedensfall i fråga om andra sjösänkningsföretag; men i detta hänseende vore, redan under handläggningen af bolagets vid 1885 ars riksdag till en del bifallna ansökning om lindring i lånevilkoren, af statskontor i dess då afgifna underdåniga utlåtande ermradt, att någon. grundad anledning till sådant åberopande icke vore att befara, enär något med Idielmarens och Qvismarens sänkning jemforligt foretag val aldrig mera komme att i vårt land utföras. Det kunde jemväl invandas, att bolaget hade sig sjelf! att skylla, som icke sett sig bättre före innan det inlät sig i ett företag, som vid utförandet visat sig kräfva kostnader, som så högst betydligt öfverstigit de beräknade; men med fastedt afseende ä så väl de äfven för fackmän mötande, hardt nära oöfvervinnelig svårigheter att nöjaktigt beräkna de vid ett foretag af sa stor om a ning, som det förevarande, uppkommande kostnader och ersättningar som ock sjösänkningsintressenternes städse ådagalägga bemödanden att förskaffa sig ett tillförlitligt kostnadsförslag kunde likväl bolaget i

sanning sä|ae stå utan skuld till det inträffade .nödtvungna ofverskridandet af kostnadsberäkningarna. Med anledning åt bolags lro ' tionens yttrande om den för detta lån, liksom för odlmgslan i allmänhet, gällande tvsta förmånsrätt enligt nadiga forordningen deri. 20 ju 1855 hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett mg hora undersöka huru förhållandena efter hela lånets fördelning a de särskilda i företaget deltagande fastigheter och anteckning i jordebockerna af de sålunda uppkommande särskilda annuitetsbeloppen skulle vid jemförelse med fastigheternas taxeringsvärden gestalta sig. Denna

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

undersökning hade naturligtvis icke kunnat omfatta alla i sjösänkningen deltagande fastigheter, utan inskränkts till sådana, hvilka enligt de från sjösänkningsbolaget infordrade, laga kraft egande uppskattningslängder synts komma att tyngst graveras af ansvarighet för statslånet. Då statslånets förräntande och amortering komme att kräfva en annuitet af omkring 6 kronor 50 öre för hvarje qvadratref af bolagsmännens vinstjord, skulle annuiteten för hvarje af nedan antecknade hemmansdelar, taxerade för 1887 till bredvidstående belopp, komma att efter den vunna förbättringen, beräknad i qvadratref vinstjord, utgöra:

inom Askers socken:

för V* mantal.........................................

» ett annat V4 mantal .........................

» s/i6 mantal ....................................

» krono egen domen Via, 3 mantal ...........

» » Vakta, 1 mantal ...........

inom Störa Mellösa socken:

» V4 mantal........................................

)) kronoegendoinen Biskopsvrak, 2 mantal .

» V4 mantal.......................................

» ett annat l/i mantal ..........................

» V2 mantal........................................

» 1/s mantal........................... ...........

» */* mantal......................................

inom Glanshammars socken:

» 2 1/b mantal .....................................

» 1 */» mantal....................................

inom Ekehy socken:

» 31,/2 mantal....................................

» 1 mantal .........................................

inom Gellersta socken:

» V4 mantal.........................................

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition Ko 34,

13 Om med ledning af förestående tabell uträkning företoges af hvad hvarje särskild annuitet utgjorde i procent af fastighetens taxeringsvärde, uppkomme så höga procenttal, att man nödgades antaga att, så vida fråga vore om de under enskild eganderätt varande fastigheter, verkliga faror förefunnes för fastighetskrediten, helst, der odlingslån jemväl erhållits, annuiteterna å dessa lån tillkomme; men genom det sökta efterskänkandet skulle dessa faror i ganska betydlig mån aflägsnas.

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands län: att då anordnandet och underhållet af en allmän segelled af den omfattnig som den ifrågavarande öfver Hjelmaren måste vara ett statens intresse och då vederbörande afsyningsmän vitsordat, att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag fullgjort detta arbete på ett i allo tillfredsställande sätt, både billigt och rättvist syntes vara, att staten godtgjorde bolaget de kostnader, som det för samma arbete fått vidkännas, och hvilka syntes, enligt den bifogade redovisningen, uppgå till i det närmaste 1,000,000 kronor, men, om erlagda räntor medräknades, betydligt öfverstege detta belopp; och

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län: att detta sjösänkningsföretags allenastående beskaffenhet och tyngden af de bördor, som bolaget hittills måst och äfven framgent måste underkasta sig för sjöfartens vidmakthållande i Hjelmaren och dermed sammanhängande farleder, innefattade på billighet och rättvisa grundade, fullt bevekande skäl för staten att skänka det betryckta bolaget en kraftig och verksam hjelp, helst om tillbörlig hänsyn tillika toges till den

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

uppenbara fördelen för det allmänna deraf, att de störa sänka landsträckorna omkring Hjelmaren och Qvismaren blefve genom torrläggning bragta till fullständig fruktbarhet; att bolagets belägenhet numera kommit derhän, att ett efterskänkande af eu del utaf statens fordran syntes nödvändigt för att förebygga ekonomiskt obestånd bland den stora jordbruksbefolkning, som af företaget berördes; att vid börjande amortering af statslånet annuiteten skulle blifva de fleste delegarne inom länet öfvermäktig och betaga dem betalningsförmåga; att ehuru häremot kunde invändas, att genom ökad jordafkastning efter sankmarkernas torrläggning egendomsvärdet skulle komma att höjas, å andra sidan förekomme, att åtminstone inom Södermanlands län, der det högsta taxeringsvärdet å fullt bebygd och med husbeliofsskog försedd jordegendom på landet hittills beräknats efter 350 kronor tumlandet fullgradig jord, det ökade jordvärdet säkerligen icke komme att stå i motsvarig^, förhållande till den stegrade afgälden samt att den gamla, odlade jorden måste ensam bära hela kostnaden för sjösänkningen, intilldess den torrlagda marken komme i full växtkraft och erhållit tillräcklig åbyggnad; att den tysta förmånsrätt, som staten förbehållit sig ^ för de årliga rånte- och amorteringsbeloppen, kunde komma att utöfva ett menligt inflytande på vederbörande inteckningshafvares i laggrundade säkerhet för sina fordringar, enär de stora summor, som till betalning af det ifrågavarande statslånet skulle årligen med förmånsrätt såsom för annan afgäld af fast egendom utgå ur de i sjösänkningen deltagande fastigheterna och hvilka mångenstädes blefve ytterligare ökade genom annuiteter på de för den vunna jordens afdikning och odling erhållna odlingslån, syntes gifva berättigad anledning till farhåga för, att dessa egendomar icke derjemte förmådde betäcka de deri intecknade fordringsbeloppen; samt att, enligt från inträffade enstaka fall hemtad erfarenhet, denna omständighet kunde blifva af ödesdiger verkan för en stor del, må hända största delen af de nuvarande sjösänkningsintressenterne och omstörta hela deras kredit.

Statskontoret, som slutligen blifvit i ärendet hördt, har uti underdånigt utlåtande den 12 nästlidne februari, lika med öfrige i frågan hörde myndigheter, i betraktande af hvad utaf handlingarne framgår, förmält sig icke kunna annat än finna, att någon eftergift å bolagets förpligtelse!- till staten borde medgifvas. Särskildt bär statskontoret fästat uppmärksamheten å den tysta förmånsrätten för detta lån och den våda, som, på sätt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro och Södermanlands län framhållit, deraf kunde uppstå för fastighetskrediten, hvilken betänkliga olägenhet af lånet ökades, såsom äfven

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

dessa myndigheter erinrat, derigenom att odlingslån, uppgående sammanlagdt till icke mindre än 333,100 kronor, blifvit beviljade för afdikning och odling af den mark, som vissa egendomar genom sjösänkningen erhållit.

Under erinran, hurusom i afseende å den form, hvari den behöfliga eftergiften skulle bolaget tillkomma, länsstyrelserna tillstyrkt bifall till ansökningen, hvaremot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett nedsättning i lånets räntefot och utsträckning af dess amorteringstid vara tillfyllestgörande, har statskontoret vidare förmält sig icke kunna dela denna styrelsens åsigt, men å andra sidan funnit, att ett efterskänkande af eu statens kapitalfordran borde, så vidt möjligt, undvikas. Deremot har statskontoret funnit en nedsättning i den för lånet bestämda räntan, såsom redan egt rum vid 1885 års riksdag, vara att föredraga, om derigenom kunde vinnas hvad som i främsta rummet syntes åsyftas med den underdåniga framställningen och länsstyrelsernas tillstyrkande dertill eller att förekomma, det ett flertal af delegarne i företaget skulle genom de höga annuiteterna bringas på obestånd. Detta ändamål skulle enligt statskontorets åsigt kunna uppnås genom efterskänkande af den vid 1890 års slut upplupna, icke erlagda räntan å statslånet samt räntefotens nedsättande och amorteringstidens utsträckande, i enlighet med hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit; och har statskontoret till belysande häraf meddelat följande uppgift å de årliga utgifterna för liqviderande af bolagets skuld till staten vid 1890 års slut

under nedannämnda förutsättningar, nemligen: l:o. Utan någon eftergift:

skuld........................................................................................ kr. 2,450,000: —

för åren 1891 —1895, årlig ränta å 4 Va procent ...... » 110,250: —

» 1896 och följande år, tills lånet vore slut-

betaldt, annuitet af 8 procent ........................ » 196,000: —

2:o. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag:

skuld ....................................................................................... » 2,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 3'/2 procent........ » 85,750: —

• » 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 122,500: —

3:o. Vid bifall till ansökningen:

skuld ........................................................................................ » 1,450,000: —

för åren 1891—1895, årlig ränta å 4V2 procent ...... » 65,250: —

» 1896 och följande år, annuitet å 8 procent » 116,000: —

4:o. Vid efterskänkande af den vid 1890 års slut upplupna ränta:

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 34.

skuld .................................... kr. 2,000,000: -

för åren 1891—1895, årlig ränta å 3‘A procent ..... » 70,000: —

» 1896 och följande år, annuitet å 5 procent » 100,000: —

Vid jemförelse af bolagets utgifter enligt dessa olika alternativ

visade sig att det sista eller af statskontoret ifrågasatta alternativet visserligen medförde en något högre ränteutgift under de fem första åren än om delegarnes ansökning rent bifölles, men att deremot annuiteten sedermera skulle blifva icke obetydligt lägre. Väl skulle enligt statskontorets förslag amorteringstiden förlängas med omkring sexton år, men detta borde icke för delegarne vara ofördelaktigt och hade för statsverket icke någon afsevärd betydelse.

Redan uti det yttrande, som jag till statsrådsprotokollet afgaf den 20 februari 1885, då fråga förevar om aflåtande af framställning till Riksdagen i ändamål att bereda lindring för Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag i vilkoren för det erhållna statslånet, framhöll jag de stora svårigheter, som för innehafvare af smärre hemmansdelar skulle möta att erlägga de på dem belöpande uttaxeringar för gäldande af annuiteterna å omförmälda statslån och på samma gång bestrida kostnaderna för dikning och odling af den torrlagda mark, som kommit på deras lott, och jag förklarade mig icke vara öfvertygad, att svårigheterna för sjösänkningsbolaget skulle genom uppskof med räntans erläggande under några år blifva undanröjda. Mina då uttalade betänkligheter hafva genom den utredning, som vederbörande myndigheter nu lemnat, ytterligare bekräftats. Det synes mig nemligen genom hvad i de afgifna yttrandena anförts vara ådagalagdt, att betänkliga rubbningar i fastighetskrediten inom den vidsträckta landsort, som af sjösänkningsföretaget beröres, äro att befara, derest icke en väsentligare lindring i annuiteten för statslånet berecles. Jag anser sålunda, att det verkliga nödtvång, som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 5 maj 1885 förutsatt såsom vilkor för ett rent efterskänkande af eu statens fordran, nu är för handen. Ett ytterligare skäl för att förorda en lindring i delegarnes betalningsskyldighet finner jag i de betydande kostnader, som sjösänkningsbolaget nödgats nedlägga på arbeten, som afsett den allmänna trafikens intressen och af hvilka sålunda intressenterna i företaget icke draga någon omedelbar fördel.

Beträffande sättet för åvägabringande af den behöfliga lindringen i lånevilkoren finner jag den åsyftade lindringen lämpligen böra bere-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 34.

das genom att eftergifva den upplupna oguldna räntan för åren 1886 —1890, uppgående tillhopa till 450,000 kronor, och genom medgifvande af nedsättning i den för lånet bestämda räntan och annuiteten, på sätt statskontoret föreslagit. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:

att Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag må erhålla eftergift å den vid 1890 års slut upplupna, till 450,000 kronor uppgående, oguldna räntan för åren 1886—1890 å ifrågavarande statslån; samt att sjösänkningsbolaget derjemte medgifves den lindring i betalningsvilkoren för lånet, att å lånesumman, 2,000,000 kronor, skall erläggas vid slutet af hvartdera året 1891, 1892, 1893, 1894 och 1895 tre och en half procent ränta samt vid slutet af år 1896 och följande år, tills lånet blifvit slutbetaldt, en annuitet af fem procent, deraf tre och en half procent beräknas som ränta å oguldna beloppet och återstoden utgör kapitalafbetalning.»

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan C till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Carl G. Edman.

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 1 Sami.

1 Afd. 22 Haft.

a