angående pension å allmänna indragning sstaten åt sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani Carl Johan Welander

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

1 N:o 22.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pension å allmänna indragning sstaten åt sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani Carl Johan Welander; gifven Stockholms slott den 14 februari 1890.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani Carl Johan Welander må från och med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas, uppbära en årlig pension af sexhundra kronor från allmänna indragningsstaten.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hj. Palmstierna.

Bih. till Rifad. Prat. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

Angående pension å allmänna, indragningsstaten åt sergeanten vid värfvade arméns disciplinkompani Carl Johan Welander.

Utdrag af protokollet öfver land t för sv a r särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1890.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Otter,

Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde:

»Uti underdånig skrifvelse den 9 december sistlidet år har chefen för värfvade arméns disciplinkompani anhållit, att pension till belopp lika med den, som sergeant af lista klass vid armén erhåller, måtte vid afskedstagandet beviljas sergeanten vid kompaniet Carl Johan Welander, hvilken är född den 30 juni 1834 och enligt vederbörligt läkarebetyg lider af ljumskbråck, kronisk magkatarr och en svårare sjukdom i föreståndarekörteln samt dessutom är blind å venstra ögat

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 22.

och. i öfrigt till helsan så försvagad, att han icke kan bestrida sin tjenstebefattning vid kompaniet; och har kompanichefen till stöd för den gjorda ansökningen dessutom framhållit, att Welander redan öfverskridit den ålder, då underofficer är skyldig taga afsked, att han redan flera år varit urståndsatt att fullgöra den bevakningsskyldighet, som honom åligger, så att det öfriga befälet måst beordras att, utom egen tjenstgöring, jemväl öfvervaka ordningen vid de tillfällen, då Welander'rätteligen skolat till bevakningstjenst kommenderas, samt att förhållandena med nödvändighet kräfva att före mötestiden innevarande år en fullt tjenstbar underofficer blifver i Welanders ställe vid kompaniet anstäld.

öfver denna ansökning, till hvilken generalbefälhafvaren i 3:dje militärdistriktet tillstyrkt nådigt bifall, har fångvårdsstyrelsen afgifvit underdånigt utlåtande och dervid upplyst, bland annat, att Welander tjenstgjort som underofficer vid den s. k. kronoarbetsbataljonen å Karlsborg från år 1857 till år 1864 och derefter i samma egenskap vid disciplinkompaniet; att värfvade arméns disciplinkompani tillförene, intilldess befattningen dermed, jemlikt kongl. brefvet den 17 maj 1872, öfverflyttats till krigsstyrelsen, utgjort en afdelning af kronoarbetscorpsen; att sålunda de underofficerare, som vid tiden för nämnda öfverflyttning varit anstälda vid kompaniet, äro likstälda med öfriga underofficerare vid berörda corps; att befälet vid denna corps, som fortfarande uppbär aflöning från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, icke eger rätt till pension å allmänna indragningsstaten, men att Riksdagen vid flera tillfällen beviljat pension åt nämnda personal, då de uppnått den för civila tjenstemän för sådan förmåns åtnjutande i allmänhet föreskrifna lefnads- och tjensteålder.

Vidare har statskontoret uti infordradt underdånigt yttrande, med tillkännagifvande att, enligt hvad statskontoret inhemtat, värfvade arméns disciplinkompani icke eger pensionsrätt i arméns pensionskassa, tillika anfört, att, jemlikt nådiga brefvet den 2 juli 1875 och den 12 juni 1882, vissa betjente vid fångvårdsanstalterne såsom fanjunkare, underofficerare med flere, hvilka åtnjuta aflöning å den 2 i sistnämnda månad för dem nådigst faststäld stat, äro berättigade till pension vid uppnådda sextiofem lefnadsår och tretiofem tjensteår, deraf minst tjugu år såsom ordinarie i fångvårdens tjenst; att i afseende å Welander förekommer, att han, såsom handlingarna utvisa, endast uppnått en lefnadsålder af vid pass femtiosex år och varit något öfver trettioett år i statens tjenst; att sålunda de vilkor, som i dessa hänseenden stadgats för hans vederlikar vid centralfängelserna, icke i förevarande fall blifvit uppfylda; men att, då, enligt hvad det vid chefens för disciplinkompaniet skrif-

4 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition K:o 22.

velse fogade läkarebetyg innehåller, Welander lider af derå uppgifna svåra sjukdomar, så att han är oförmögen att bestrida sin tjenstebefattning vid kompaniet, och vidare af chefens yttrande framgår, att, derest Welander fortfarande skall qvarstå i tjensten, ordningen vid kompaniet äfventyras, statskontoret tillstyrkte, att nådig framställning aflåtes till Riksdagen derom, att Welander, som, enligt hvad statskontoret ytterligare inhemtat, å den för disciplinkompaniet faststälda stat af den 18 januari 1884 åtnjuter årligt arfvode af sexhundra kronor jemte portionsersättning med flera kontanta löneförmåner till belopp af etthundraåttiotvå kronor eller tillhopa sjuhundraåttiotvå kronor, må berättigas att, efter erhållet afsked, få med månaden näst derefter uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension af sexhundra kronor.

Med stöd af hvad embetsverken sålunda anfört och då Welander, hvilken å sin anställning vid disciplinkompaniet innehar fullmagt, icke kan utan eget begifvande från densamma skiljas, får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att sergeanten Carl Johan Welander må från och med månaden näst efter den, då afsked honom beviljas, uppbära en årlig pension af sexhundra kronor från allmänna indragningsstaten.

Till denna hemställan, i hvilken statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan n:o 1 till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: O. E. Pauli.

Stockholm, K. L. Beckman, 1890.