angående af¬ sättande af räntebärande obligationer till nominélt belopp af tre millioner kronor till garantifond för aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening

Kongl. Mäj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3T:o 18.

Kong}. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående afsättande af räntebärande obligationer till nominélt belopp af tre millioner kronor till garantifond för aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening; gifven Stockholms slott den 23 januari 1891. *

Sedan 1881 års Riksdag medgifvit, att, för beredande af tillfälle för det enligt nådiga kungörelsen den 6 juni 1879 grundade aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening att fortsätta sin verksamhet under ytterligare tio år utöfver den dittills fastställa tiden eller april månad 1882, fortfarande skulle afsättas af riksgäldskontor utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor för att utgöra en garantifond för bolaget under vissa för bolagets ordnande föreskrifna vilkor, samt Kongl. Maj:t den 9 september 1881 för bolaget faststält reglemente och bolagsordning, enligt hvars § 27 bolaget, derest ej på dess ansökning ny oktroj af Kongl. Maj:t meddelas, skall upplösas i april 1892, så har styrelsen för nämnda bolag, jemte förmälan, att det af flera skäl ansetts för trävarurörelsen i dess helhet vara af stor vigt, att bolagets verksamhet bortföre, samt med bifogande af ett vid bolagsstämma med delegarne i bolaget den 28 april 1890 hållet protokoll, innefattande uppdrag för styrelsen att hos Kongl. Maj:t söka ny oktroj för bolaget utan ändring i bolagsreglementet, med styrelsen öppen lernnad rätt att, derest den så funne lämpligt, göra hemställan om oktroj på obegränsad tid, i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att förnyad oktroj med samma statsgaranti som hittills måtte för tiden från april 1892 bolaget meddelas, samt hemstält Bill. till Riksd. Prof. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 11 Käft. (N:o 18, 19). \

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

huruvida icke sådan oktroj kunde, för att bereda bolaget tillfälle att, på sätt bolagsreglementet äfven angåfve, genom utfärdande af obligationer fylla lämplig andel af sitt lånebeliof, meddelas på obegränsad tid eller, derest sådant pröfvades ej böra ske, på någon längre tid, såsom 30 till 40 år.

Efter inhemtande af fullmägtiges i riksgäldskontoret yttrande i ämnet vill, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för denna dag, Kongl. Maj:t, som icke ansett ny oktroj för bolaget böra meddelas för längre tid än tio år, härmed föreslå Riksdagen medgifva, att af riksgäldskontoret utfäi*dade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor, löpande med 372 procent årlig ränta och i öfrigt af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade obligationer, må, för att bereda aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet i enlighet med de i gällande reglemente och bolagsordning innefattade bestämmelser under ytterligare 10 år utöfver den hittills faststälda tiden, vid den löpande oktrojens utgång afsättas att utgöra bolagets garantifond i utbyte mot de obligationer, som för enahanda ändamål nu äro till bolaget öfverlemnade och hvilka vid nyssnämnda tidpunkt böra till riksgäldskontoret återställas.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

Kong!.- Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 18.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 januari 1891.

Närvarande:

o

Hans excellens herr statsministern friherre Akerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter, herr Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde i underdånighet:

»Sedan 1881 års Riksdag medgifvit, att, för beredande af tillfälle för det enligt nådiga kungörelsen den 6 juni 187 9 grundade aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening att fortsätta sin verksamhet under ytterligare tio år utöfver den dittills faststälda tiden eller april månad 1882, fortfarande skulle afsättas af riksgäldskontoret utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor för att utgöra en garantifond för bolaget under vissa för bolagets ordnande föreskrifna. vilkor, samt Eders Kongl. Maj:t den 9 september 1881 för bolaget faststält reglemente och bolagsordning, enligt hvars § 27 bolaget, derest ej pa dess ansökning ny oktroj af Eders Kongl. Maj:t meddelas, skall upplösas i april 1892, sa har styrelsen för nämnda bolag, jemte förmälan att det af flera skäl ansetts för trävarurörelsen i dess helhet vara af stor vigt, att bolagets verksamhet fortfore, samt med bifogande af ett vid bolagsstämma med

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

delegarne i bolaget den 28 april 1890 hållet protokoll, innefattande uppdrag för styrelsen att hos Eders Kongl. Maj:t söka ny oktroj för bolaget utan ändring^ i. bolagsreglementet, med styrelsen öppen lemnad rätt att, derest den så funne lämpligt, göra hemställan om oktroj på obegränsad tid, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att förnyad oktroj med samma statsgaranti som hittills måtte för tiden från april 1892 bolaget meddelas, samt hemstält, huruvida icke sådan oktroj kunde, för att bereda bolaget tillfälle att, på sätt bolagsreglementet äfven angåfve, genom utfärdande af obligationer fylla lämplig andel af sitt lånebehof’ meddelas på obegränsad tid eller, derest sådant pröfvades ej böra ske, på någon längre tid, såsom 30 till 40 år.

I nämnda skrift, som är dagtecknad den 1 oktober sistlidet år, har styrelsen erinrat, att, ehuru bolaget under de senare åren, till följd af den ymniga penningetillgången inom landet och den i allmänhet förbättrade ställningen på trävarumarknaden, icke i synnerligt hög grad anlitats af lånesökande, bolagets tillvaro säkerligen uti icke oväsentlig män bidragit att sänka räntan å förlagslånen i allmänhet och gifva stadga åt marknaden. Af vida större betydelse blefve dock antagligen bolagets framtida verksamhet, derest förnyad oktroj meddelades bolaget. Tecken visade sig nemligen till minskad penningetillgång, och de pris, som kunde erhållas för svenska trävaror, vore allt annat än tillfredsställande. Funnes då ej^ tillfälle att pa drägliga vilkor erhålla nödigt förlag, tvingades en del. sagverksegare att till hvad pris som helst bortslumpa sitt lager och derigenom än ytterligare förvärra marknadens ställning. Men den före bolagets tillkomst vunna erfarenhet hade ock visat, att, under tider af knapp ^penningetillgång, bankinrättningar och öfriga långifvare ej mägtade förse sågverksegare med erforderligt förlag; och då det svårligen läte sig göra att vid en inträffande kris anordna eu tillfällig hjelp af betryggande beskaffenhet,, skulle det för trävarurörelsen innebära en stor fara att icke hafva att tillgå en permanent institution af oomtvistlig kredit och med särskild uppgift att följa denna rörelses utveckling samt tillgodose dess behof. Da nu trävarurörelsen vore en af landets vigtigaste näringsgrenar, och staten derjemte såsom den ojemförligt störste skogsegaren hade ett särskildt intresse i densammas betryggande, måste bolagets fortvara anses vara äfven ur det allmännas synpunkt af synnerlig vigt och full anledning förefinnas att lata bolaget fortfarande åtnjuta den nu anvisade garantifonden, helst densamma genom bestämmelserna i bolagsreglementet vore så betryggad, att dess användande icke gerna kunde ifrågakomma.

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 18.

Styrelsen förmenar vidare, att, om ock bolagets lånebehof, så länge det hölle sig inom trängre gränser, kunde såsom hittills fyllas genom upptagande af tillfälliga lån, ett sådant upplåningssätt, som stälde sig väl dyrt och alltid medförde möjligheten af uppsägningar just vid tider af minskad penningetillgång, vore mindre lämpligt vid ökadt lånebehof. Det skulle då kunna vara af stort gagn för bolaget att fylla en del af sitt lånebehof genom att, på sätt bolagsreglementet oek inedgåfve, utfärda obligationer; men detta kunde knappast med fördel ske, derest bolaget egde oktroj endast på viss kortare tid.

Sedan fullmägtige i riksgäldskontoret lemnats tillfälle att i ärendet sig yttra, hafva fullmägtige förklarat sig icke kunna tillstyrka oktroj för bolaget på vare sig obegränsad tid eller 30 till 40 år. Bolagets verksamhet, som bestode i utlemnande af lån på högst ett år och mot pant af trävaror, syntes icke vara af beskaffenhet att kräfva oktroj för så lång tid, som styrelsen ifrågasatt, ty, äfven om bolaget skulle komma att begagna sig af den i reglementet bolaget medgifna rätt att anskaffa för rörelsen erforderliga medel genom utfärdande af obligationer, förutsatte detta icke med nödvändighet oktroj på obegränsad eller någon längre tid, enär, med hänsyn till det olika lånebehof, som, enligt hvad erfarenheten visat, å olika tider förefunnes, bolaget i de obligationer, det kunde komma att utfärda, enligt fullmägtiges mening måste förbehålla sig rätt att efter viss kortare tid uppsäga desamma till återbetalning. Skulle emellertid oktroj på längre tid än tio år anses af behofvet påkallad, hemstälde fullmägtige, att, i likhet med hvad lagen angående bankaktiebolag den 19 november 1886 föreskrefve för sådant bolag, tiden för ny oktroj icke sattes utöfver 20 år.

Med erinran att de rikgäldskontorets obligationer, hvilka utgöra bolagets nuvarande garantifond, äro förskrifna med 4Y3 procent årlig ränta, men att 1890 års Riksdag förordnat, att allmänna hypoteksbankens grundfond skulle bestå af svenska statsobligationer löpande med 3Y2 procent ränta, hafva fullmägtige i riksgäldskontoret vidare hemstält, att i öfverensstämmelse härmed de obligationer, som kunde komma att afsättas till garantifond åt aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening, för att bereda bolaget tillfälle till fortsatt verksamhet äfven efter april 1892, måtte förskrifvas att löpa med 3Y2 procent ränta samt i öfrigt, på sätt 1879 års Riksdag förordnade i fråga om de obligationer, som då skulle lemnas till reservfond åt bolaget, vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 18.

Då ifrågavarande kreditanstalt fortfarande lärer få anses vara af ett afsevärdt gagn för sågverksindustrien, och staten derför såsom den störste skogsegaren skäligen synes höra lemna sin medverkan till upprätthållande af sagda anstalt, tvekar jag icke att tillstyrka en nådig framställning till Riksdagen om förlängd statsgaranti för bolaget, Deremot finner jag icke hvad bolagets styrelse anfört innebära tillräcklig anledning för meddelande af ny oktroj för längre tid än tio år. Bolagets verksamhet synes icke hafva lidit något men af de kortare oktrojer, som hittills beviljats; och bolaget synes sjelft hafva varit ovisst om fördelarne af längre oktroj än den senast beviljade, då det lemnat åt styrelsen att afgöra, om sådan oktroj borde sökas.

Lika med fullmägtige i riksgäldskontoret anser jag, att de obligationer, som lemnas till bolagets garantifond, böra vara af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som allmänna hypoteksbankens grundfondsobligationer; och hemställer jag följaktligen i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t må, i anledning af den gjorda framställningen, genom nådig proposition äska Riksdagens yttrande, huruvida Riksdagen medgifver, att af riksgäldskontoret utfärdade obligationer till nominelt belopp af tre millioner kronor, löpande med 372 procent årlig ränta och i öfrigt af hufvudsakligen enahanda beskaffenhet som de till allmänna hypoteksbanken såsom grundfond öfverlemnade obligationer, må, för att bereda aktiebolaget sågverksegarnes garantiförening tillfälle att fortsätta sin verksamhet i enlighet med de i gällande reglemente och bolagsordning innefattade bestämmelser under ytterligare tio år utöfver den hittills faststälda tiden, vid den löpande oktrojens utgång afsättas att utgöra bolagets garantifond i utbyte mot de obligationer, som för enahanda ändamål nu äro till bolaget öfverlemnade och hvilka vid nyssnämnda tidpunkt böra till riksgäldskontoret återställas.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan — — — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo Hugo Malm.