angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande handeln med vin och maltdrycker m. in.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N;o 42.

1 N:o 42.

Kongl. Maj ds näcliga proposition till Riksdagen angående vissa förändringar i lagstiftningen rörande handeln med vin och maltdrycker m. in.; gifven Stockholms slott den 31 januari 1891.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed inhemta Riksdagens yttrande öfver de i statsrådsprotokollet föreslagna ändringar i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa drycker.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

0 S 0 A E.

V. L. Groll.

Bih. till Riksd. Prat. 1891. 1 Samt. 1 Afd, 24 Haft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1891.

N afvalkande:

Hans excellens herr statsministern friherre Åkerhielm,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: herr friherre von Ottee, herr Wennerberg, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll, .

Wikblad.

4:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde härefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 19 maj 1890 har Riksdagen anfört att, då genom tid efter annan utfärdade lagbestämmelser handlandes rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit så inskränkt, att hvarje missbruk från deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

störande uppträden, måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det skulle vara oegentligt om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder till förekommande af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning. Egare af bryggerier syntes icke vara i fråga om föryttrandet af sina tillverkningar bundna af de i nådiga förordningen den 24 oktober 1885 för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten till försäljning för afhemtning af ifrågavarande drycker, och ett lagstadgande syntes derför vara erforderligt på det att ej tillverkaren skulle såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af maltdrycker gynnad ställning. Men, då maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga, utan äfven stärkande och närande, samt såväl tillverkning som försäljning af desamma sålunda vore en både loflig och i många afseenden nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande ingripa, borde någon allmänt gällande föreskrift om viss bestämd inskränkning deri icke omedelbart i lag meddelas, så mycket mindre, som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde göra eu dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig, som på ett annat af behof påkallad. Den ifrågasatta inskränkningen syntes icke heller i något fall böra utsträckas till den försäljning till afhemtning, som af tillverkaren idkades på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället antingen omedelbarligen eller medelst dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda försändningar af reqvirerade varor till reqvisitionsorten, utan endast afse den försäljning, som under maltdryckernas kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas räkning bedrefves med samma drycker. Beträffande sjelfva arten af berörda inskränkning, kunde det måhända i allmänhet vara lämpligt och erforderligt, att inom en kommun, der försäljning af ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, densamma helt och hållet förbjödes för alltid eller viss tid, men det läte tänka sig att förhållandena kunde vara sådana att en ringare inskränkning i försäljningsrättigheten, såsom dess förbjudande å viss plats eller å vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig. Hvad anginge den myndighet, hvilken skulle ega meddela ifrågavarande förbud, syntes det icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta denna rätt, emedan, om man också finge antaga att något missbruk af densamma icke vore att befara, möjligheten härtill dock stode öppen. Riksdagen ansåge derför dels att makten att genom förbud inskränka tillverkarens ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde kunna öfverlemnas åt högsta

4 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 42.

polismyndigheten inom orten, hvilken å ena sidan väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna makt icke borde inskränkas blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt, hvarom fråga vore, utan äfven att i den af Riksdagen sålunda antydda riktning föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunde vara för ändamålet erforderliga.

Med anledning af hvad sålunda anförts och då oordningar icke sällan uppstode vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker hölle sådana drycker till salu medelst kringföring, samt de missbruk, som dervid förekomine, lika litet borde lemnas opåaktade som andra missbruk vid maltdryck sförsäljning, har Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t anhållit om sådan ändring i gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker nr. m. att, der tillverkare af maltdrycker hölle sådana drycker till salu medelst kringföring och oordningar deraf föranleddes, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att, sedan den, hvars rätt vore i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning inom eu eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Med anledning af Riksdagens förevarande framställning hafva öfverståthållareembetet och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, hvarjemte svenska bryggareföreningen inkommit med en skrift, deri föreningen af anförda skäl anhållit att Riksdagens skrifvelse icke måtte vinna nådigt bifall.))

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet af dessa handlingar, yttrade departementschefen vidare:

»Af den redogörelse, jag nu lemnat för myndigheternas yttranden, framgår att myndigheterna med några få undantag tillstyrkt en förändring i lagstiftningen angående handel med maltdrycker i den af Riksdagen angifna riktning, men att vissa länsstyrelser derjemte framhållit, bland annat, dels att de ifrågasatta inskränkningarne i rätten att genom kringföring afyttra dylika drycker böra gälla icke blott tillverkare, utan jemväl och företrädesvis s. k. öltappare, dels ock behofvet af en föreskrift, hvarigenom en tillverkare af maltdrycker blifver i afseende å den försäljning af dylika drycker till afhemtning, som af

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

o

honom idkas annorstädes än å tillverkningsstället, underkastad samma bestämmelser, som nu gälla för handlande, hvilken idkar dylik försäljning.

Lika med Riksdagen samt det öfvervägande flertalet af de i ärendet hörda myndigheterna anser äfven jag omständigheterna påkalla en förändring i lagstiftningen rörande handeln med maltdrycker derhän, att vederbörande myndighet må ega att, då kringförandet af dylika drycker till försäljning visar sig medföra oordningar, förbjuda dylikt kringförande eller stadga sådana inskränkningar i afseende derå, som må finnas erforderliga. Men de bestämmelser, Riksdagen i ämnet ifrågasatt, synas mig dock icke vara af beskaffenhet att kunna oförändrade godkännas.

Först och främst torde, såvida syftet med eu dylik förändring skall kunna uppnås, det vara oundgängligt att förändringen kommer att gälla icke blott, såsom Riksdagen ifrågasatt, det kringförande, som verkställes af tillverkaren, utan jemväl den ambulatoriska maltdiyckshandel, som bedrifves af andra, särskilt af s. k. öltappare.

\hdare och då maltdryckers kringförande till försäljning kan gifva anledning till oordningar, fastän den, för hvars räkning försäljningen sker, gjort hvad på honom ankommit för att förekomma dylika oordningar, synes det mig obilligt att det förbud eller den inskränkning i afseende å försäljningen, som i följd af oordningarna må finnas nödig, ovilkorligen skall drabba den, för hvilkens räkning försäljningen skeft. I dylika fall, då denne icke kan anses hafva varit till oordningarna vållande utan dessa berott på åtgärder eller försumlighet af det biträde, som besörjt varans kringförande, synes mig förbudet eller inskränkningen böra träffa endast den sistnämnde, så att denne förbjudes att till afsalu kringföra ifrågavarande slags drycker eller vissa inskränkningar stadgas i hans rätt dertill.

Då inskränkningarna i en maltdryckstillverkares rätt att afyttra sina egna tillverkningar icke böra sträckas längre än oundgängligen nödigt är för vinnande af det med lagförändringen åsyftade målet, bör tillverkaren icke i något fall kunna förbjudas att genom kringföring utbjuda och afyttra af honom tillverkade maltdrycker i enskilda hushåll eller eljest inom hus, ej heller å fartyg. Erfarenheten har icke ådagalagt behofvet af ett förbud emot detta slags försäljning, hvilket skulle innebära en fullständig förändring af det sätt, hvarpå bryggeriernas försäljning för närvarande bedrifves. Om en sådan inskränkning, som jag nu antydt, stadgas i myndigheternas rätt att förbjuda maltdryckers kringförande för försäljning, torde ock de betänkligheter vara i hufvud-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

sak undanröjda, hvilka i bryggeriföreningens ofvan berörda skrift uttalats emot den af Riksdagen ifrågasatta lag förändringen.

Enligt Riksdagens förslag skulle den ifrågasatta förändringen blifva gällande icke blott för landsbygden, utan jemväl för städerna. På sätt Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Kopparbergs län framhållit, torde dock inskränkningar i den ambulatoriska maltdryckshandeln icke vara behöfliga i städerna, der dels maltdryckers kringförande till salu annorledes än för afyttrande inom hus eller å fartyg mindre ofta förekommer, dels ock polisbevakningen i allmänhet torde vara tillräcklig för att förekomma möjliga oordningar. Dock gäller detta endast för städernas bebygda områden. För de delar af en stad, som ligga utom det planlagda området, torde den ifrågasatta lagförändringen böra blifva gällande lika väl som för landet.

Hvad Riksdagen anfört derom att rätten att stadga förbud eller inskränkning i försäljningsrätten, hvarom nu är fråga, icke borde tillkomma de kommunala myndigheterna, utan endast Eders Kongl. Majrts befallningshafvande, torde, derest maltdryckstillverkare endast i ofvanangifna afseeuden kunna lida inskränkningar i rätten att försälja sina tillverkningar icke föranleda till ett afvikande från hvad för andra likartade fall är stadgadt i gällande förordning angående försäljning af vin, maltdrycker in. m. den 24 oktober 1885. Enligt 14 och 15 §§ af denna förordning må förbud emot utskänkning eller försäljning till afhemtning af vin och maltdrycker meddelas i stad af magistraten och på landet af kommunalnämnden, dock att beslutet skall inom åtta dagar underställas Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning. Derjemte är Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förbehållen befogenhet att omedelbarligen meddela dylikt förbud, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom magistraten eller kommunalnämnden blifvit hörde. Dessa bestämmelser synas mig alltså böra blifva gällande äfven i nu ifrågavarande hänseende.

I öfverepsstämmelse med hvad i 15 § af nyssberörda förordning är stadgadt rörande förbud emot försäljning till afhemtning af vin eller maltdrycker torde det nu ifrågasatta stadgandet böra affattas så, att förbud emot kringföring till afsalu eller inskränkning i rätten dertill må meddelas, icke blott när oordningar af försäljningen föranledas, utan äfven då det visar sig att genom försäljningen oloflig utskänkning främjas. Likaledes torde stadgandet böra blifva gällande icke blott i fråga om maltdrycker, utan äfven i fråga om vin, då det icke finnes något skäl hvarföre icke kringförandet till försäljning af sistnämnda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.

slags dryck, om sådant skulle förekomma, borde vara underkastadt samma bestämmelser som gälla för maltdrycker.

I sammanhang med de förändringar i lagstiftningen rörande handeln med vin och maltdrycker, hvilka omedelbart föranledas af Riksdagens ofvanberörda anhållan, torde det böra tagas i öfvervägande huruvida icke jemväl vissa andra förändringar äro behöfliga till förekommande af oordningar till följd af handeln med dylika drycker.

Såsom ofvan blifvit antydt, hafva vissa länsstyrelser i sina yttranden hemstält att ett stadgande måtte meddelas, hvarigenom föreskrifterna i 15 § af ofvan åberopade förordning den 24 oktober 1885, enligt hvilka vederbörande myndighet eger förbjuda handlande att sälja vin eller maltdrycker till afhemtning, uttryckligen förklarades gällande äfven i fråga om den försäljning af maltdrycker till afhemtning, som af tillverkare utaf dylika drycker idkas annorstädes än å tillverkningsstället. Icke så sällan förekommer att ett bryggeri inom annan kommun och stundom inom annat län än der tillverkningen drifves inrättar filial för försäljning af sina tillverkningar. Det har till och med inträffat att, sedan en handlande blifvit för all framtid förbjuden att idka försäljning af maltdrycker i följd deraf att försäljningen orsakat oordningar, det bryggeri, hvars tillverkningar han förut afyttrat, inrättat eu filial på samma ställe, der handeln bedrifvits, och till föreståndare derför antagit samme handlande, hvarigenom man alltså sökt kringgå det denne meddelade förbudet. Ehuru bestämmelserna i nyssberörda § otvifvelaktigt äro tillämpliga å dylika filialer i de fall, då vederbörande tillverkare anmält sig att idka handel med maltdrycker vid filialen, synes det mig likväl önskvärd! att paragrafen ändras så, att dess bestämmelser blifva gällande i alla händelser, då en tillverkare idkar försäljning af maltdrycker till afhemtning annorstädes än å tillverkningsstället. Det synes mig nemligen icke finnas något skäl, hvarföre tillverkaren i afseende å denna försäljning skulle vara mindre än en handlande skyldig att underkasta sig de inskränkningar, som i den allmänna ordningens intresse må finnas nödiga.

Enligt nu gällande lagstiftning har försäljning af vin eller maltdrycker till afhemtning, der den föranleder till oordningar, ansetts icke kunna förbjudas annat än för en viss fortlöpande tidrymd eller för alltid. Erfarenheten har likväl gifvit vid handen att det vore önskvärd! att vederbörande myndigheter äfven egde befogenhet att stadga vissa andra inskränkningar i afseende å försäljningen. Särskild! kunna t. ex. fall förekomma, då en maltdryckshandel, hvilken skötes på ett oklanderligt sätt, likväl visar sig vid vissa tillfällen, såsom marknader, torgdagar

8 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 42.

eller dylikt, då eu större folkmängd samlas, gifva anledning till oordningar eller främja oloflig utskänkning. I den allmänna ordningens intresse synes det mig önskvärd! att i dylika fall rättighet beredes myndigheterna att i samma ordning, som är stadgad för meddelande åt absolut förbud för försäljning till afhemtning, äfven påbjuda att försäljning icke må ega rum vid sådana tillfällen, som ofvan' antydts, liksom jag äfven anser kronobetjeningen höra i afseende å försäljning till afhemtning ega samma rätt, som enligt 14 § 4 mom. af förordningen den 24 oktober 1885 tillkommer densamma i afseende å utskänkning af vin och maltdrycker samt andra i förordningen åsyftade drycker, nemligen att, der å landet vid marknad, kungjord allmän torgdag, läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning oordningar uppstå å försäljningsstället, omedelbart förbjuda och förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.

1 sammanhang härmed torde vara skäl att utsträcka kronobetjeningens befogenhet i detta hänseende jemväl till andra tillfällen, då större folksamling eger rum, än de i nyssberörda lagrum åsyftade offentliga förrättningar, liksom ock polismyndigheten i stad torde böra tilläggas enahanda rätt i afseende å försäljning, som eger rum i stad utom stadens planlagda område.

Enligt 22 § af ofta nämnda förordning äro förordningens föreskrifter icke i allmänhet tillämpliga på dem, som utomhus i ringa omfattning vare sig medelst kringbärande eller från bord eller eljest idka försäljning af maltdrycker. För att noggrannare begränsa omfånget af denna undantagsbestämmelse och utmärka att till den försäljning, som i denna § afses, icke kan hänföras försäljning genom varans kringförande medelst häst och åkdon, synes det mig lämpligt att orden »eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt sätt». Likaledes torde bestämmelsen i slutet af denna § derom, att hvad i 14 § 4 mom. af förordningen är till förekommande af oordningar stadgadt skall jemväl i afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet lända till efterrättelse vid de tillfällen, som omförmälas i sistnämnda lagrum enligt dess nuvarande lydelse, böra undergå förändringar, motsvarande dem, som föreslagits i sistberörda lagrum.

De förändringar i gällande förordning angående handeln med vin, maltdrycker in. m., hvilka jag sålunda anser böra vidtagas, äro följande:

att ett stadgande införes derom att, om å landet eller i stad utom stadens planlagda område vin eller maltdrycker kringföras för försäljning och det visar sig att derigenom oloflig utskänkning främjas eller

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 42.

oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet kommunalnämnden skall ega att för viss tid eller för alltid förbjuda den, som kringföringen besörjer, äfvensom, der omständigheterna dertill föranleda, den, för hvars räkning försäljningen sker, att till afsalu kringföra eller låta kringföra dylika drycker eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i rätten dertill, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att tillverkare af dylika drycker icke må förbjudas att genom kringföring utbjuda och afyttra små tillverkningar inom hus eller å fartyg;

att föreskriften i 15 § 1 mom. af förordningen erhåller sådan lydelse att, om någon håller vin eller maltdrycker för af hem t,ning till salu och det visar sig att genom försäljningen oloflig iskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas, i stad magistraten och på landet kommunalnämnden eger att för viss tid eller för alltid förbjuda honom all vidare försäljning af nämnda drycker eller stadga sådana inskränkningar i afseende å försäljningen, som må finnas af omständigheterna påkallade; dock att hvad sålunda föreskrifves icke må tillämpas å den försäljning till afhemtning, som tillverkare af vin eller maltdrycker idkar å tillverkningsstället;

att 14 § 4 mom. af förordningen ändras sålunda att, om oordningar förekomma å utskänknings- eller försäljningsstället på landet eller i stad utom stadens planlagda område vid marknad, kungjord allmän torgdag, läger eller annat vapenöfningsmöte, mönstring, ting, auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljest större folksamling eger rum, kronobetjent på landet och polismyndigheten i stad må ega att, om oordningarna fortfara oaktadt skedd erinran från krono- eller polisbetjeningen, omedelbarligen förbjuda och, om förhållandet sådant påkallar, förhindra utskänkningens eller försäljningens fortsättande vid tillfället;

att enahanda befogenhet äfven må tillerkännas kronobetjeningen och polismyndigheten med afseende å försäljning af vin eller maltdrycker till afhemtning eller medelst kringföring å landet och i stad utom stadens planlagda område;

att 22 § af förordningen ändras sålunda, att dels i början af paragrafen orden »eller eljest» utbytas emot orden »eller på annat dylikt sätt», dels ock slutet af paragrafen erhåller sådan lydelse, att hvad i 14 § 4 mom. är till förekommande af oordningar stadgadt jemväl skall i afseende å försäljning i ringa omfattning utomhus på landet eller i stad utom stadens planlagda område vid de ofvan i 22 § omförmälda tillfällen eller då eljest större folksamling eger rum lända till efterrättelse.

Bih. till Riked. Prot. 1891. 1 Sami. 1 Afl. 24 Käft.

io

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42,

Derest de nu ifrågasatta förändringarna i ofta nämnda förordning vidtagas, påkallas deraf naturligtvis jemväl vissa redaktionsförändringar i förordningen.

Då emellertid vid nu pågående riksdag åtskilliga motioner blifvit väckta om ändringar uti ifrågavarande förordning, hemställer jag att, innan de af mig föreslagna ändringarna slutligen pröfvas, Eders Kongl. Maj:t behagade öfver dem inhemta Riksdagens yttrande.))

Statsrådets öfrige ledamöter instämde med föredragande departementschefen ;

och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna att proposition i ämnet af den lydelse, bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo

E. K. Almqvist.

Stockholm, K. L. Beckman, 1891.