angående dis¬ positionen af Ottenby kungsladugård med underlydande

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1 N:o 50.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående dispositionen af Ottenby kungsladugård med underlydande; gifven Stockholms slott den 10 mars 1892.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva att, derest Ottenby stuteri med hingstdepot nedlägges, Ottenby kungsladugård jemte den öfriga fasta egendom, som nu för stuteriet disponeras, må få utarrenderas och arrendet användas till de ändamål, för h vil ka det å riksstaten uppförda anslaget till hästafvelns förbättrande är afsedt.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

V. L. Groll.

Bih. till Piksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Ajä. 28 Iläft. (N:is 50—53.J

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag

af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 10 mars

1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: herr friherre von Otter, friherre Palmstierna, friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och Gilljam.

Chefen för civildepartementet statsrådet Groll anmälde, att stuteriöfverstyrelsen i underdånig skrifvelse den 8 nästlidne februari, i enlighet med stuterikommissionens enhälligt uttalade åsigt, hemstält, att Ottenby stuteri med hingstdepot måtte indragas och dithörande landtbeskällareområde förses med hingstar från de öfriga depoterna enligt stuteriöfverstyrelsens bestämmande; att Ottenby kungsgård måtte den 14 mars 1894 få öfverlemnas till domänstyrelsens förvaltning, men afkastningen

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

o

deraf fortfarande såsom hittills användas till liästafvelns befrämjande; samt att den obehöfliga stuteri- och jordbruksmaterielen vid Ottenby måtte få försäljas och derigenom inflytande medel äfvensom redan uppburen brandskadeersättning för stuteriets nyligen nedbrunna stallbyggnad användas till nödig och tidsenlig utvidgning och remontering af hingstdepoterna; och yttrade departementschefen härefter:

Af de utaf staten inrättade stuterier vid Strömsholm, Flyinge och Ottenby har stuteriet å sistnämnda ställe senast tillkommit; det förskrifver sig från början af 1830-talet. Sedan nemligen rikets ständer i underdånig skrifvelse den 25 november 1829 anmält sitt beslut att, för befordran af de svenska hästracernas förbättring, öfverlåta Ottenby kungsgård med tillydande — så snart arrendet deraf på ett eller annat sätt i laga ordning upphörde och med vilkor att ingen kostnad för återvinnandet af kungsgården drabbade staten — för att till stuteri användas i enlighet med de föreskrifter, Kongl. Maj: t efter vederbörandes hörande kunde finna lämpligt meddela, förordnade Kongl. Maj:t den 23 september 1830, med gillande af ett emellan arrendatorn och stuteriöfverstyrelsen uppgjordt kontrakt om arrendets upphörande, att arrendet af kungsgården med dertill hörande lägenheter skulle med fardagstiden år 1830 anses hafva upphört och kungsgården af stuteriöfverstyrelsen öfvertagas för att till stuteri användas, hvarefter Kongl. Maj:t under år 1831 faststälde de grunder, hvarefter stuteriet skulle ordnas. Enligt den sålunda fastställa planen skulle hästbesättningen vid stuteriet i medeltal utgöras af 4 stambeskällare, 8 landtbeskällare, 60 moderston, 31 föl i fjerde året, 33 föl i tredje året, 35 föl i andra och 37 föl i första året eller tillsammans 208 hästkreatur, hvaraf 30 stycken äldre och yngre hästar voro beräknade att årligen försäljas. Omkring detta antal hölls stuteriets hästbesättning sedermera, intill dess, med anledning af ett derom utaf en af Kongl. Maj:t år 1868 tillsatt komité afgifvet förslag, hästantalet ej obetydligt inskränktes.

Denna komité, som hade till uppgift att utarbeta förslag till stuteriväsendets ändamålsenliga ordnande, lemnade i sitt den 17 december 1869 afgifna betänkande en irtförlig redogörelse för de åtgärder, som enligt komiténs tanke borde från statens sida vidtagas för den inhemska hästafvelns befrämjande. Såsom de främsta medlen för vinnande af detta mål angaf komitén dels ett väl ordnadt och försedt landtbeskälleri, hvarifrån goda beskällare skulle tillhandahållas de olika delarne af landet, dels ock premiering af enskilde tillhöriga hästar. Men derjemte ansåg komitén stuterier tills vidare vara för landet nödvändiga för att

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

oberoende af utlandet uppehålla en ädel hästafvel, hvarigenom landtbeskällaredepoterna kunde åtminstone till en del förses med hingstar af rid- och vagnshästslag. Så länge enskilde personer och föreningar i allmänhet ännu saknade tillräckliga medel att anskaffa, underhålla och sprida en sådan afvelsmateriel, som vore nödig för kavalleriets remontering, hästafvelns i allmänhet befrämjande och hästindustriens utveckling, samt att bära den risk och de förluster, en ädel afvel genom mångfaldiga tillfälligheter vore underkastad; så länge hästafveln i flera delar af landet icke kunde fylla för handen varande behof af hästar för egna näringar, och så länge hos större delen af befolkningen kärlek till hästen, sinne för och kunskap i hästuppfödning saknades, ansåg nemligen komitén den ädla hästafveln icke utan fara för förfall kunna helt och hållet lemnas i allmänhetens händer, utan fortfarande böra genom stamstuterier skyddas. För anläggningen af ett dylikt stam-(pépiniére-)stuteri, som sålunda skulle hafva till uppgift att underhålla en ren eller kroaserad, men ädel afvel, farm komitén Ottenby kungsgård företrädesvis egna sig. Komitén, som af anförda skäl ansåg, att Strömsholms stuteri borde förändras till landtbeskällaredepot och att stuteriet vid Flyinge hufvudsakligen borde verka som bingstdepot, men tillsvidare jemväl som stuteri, föreslog derföre, att stuteriet vid Ottenby skulle bibehållas, jemte det ett så stort antal landtbeskällare borde derstädes uppställas som kunde blifva behöfliga för Kalmar län och Öland. Den väsentligaste förändring i förutvarande förhållanden, som komitén i sin plan för Ottenby stuteri föreslog, bestod i en förminskning af hästbesättningen, så att afkastningen af den kungsgården tillhörande jord blefve så nära som möjligt tillräcklig för stuteriets underhåll och förvaltning. Enligt komiténs åsigt borde vid stuteriet underhållas 6 beskällare, 6 landtbeskällare, 40 moderston, 15 fyråringar, 28 treåringar, 28 tvååringar, 28 ettåringar och 30 pattföl, eller tillsammans före den årliga auktionen 181 och efter densamma 157 hästkreatur. Med denna hästbesättning borde enligt komiténs beräkning omkostnaderna för stuteriet kunna bestridas med egendomens afkastning jemte ett kontant tillskott från statsanslaget till hästafvelns förbättrande af allenast 1,576 kronor 93 öre.

Genom nådigt bref den 1 november 1872 behagade Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit, fastställa plan för anordnande af statens stuterier och dermed sammanhängande inrättningar för den inhemska. hästafvelns befrämjande. Denna plan, som fortfarande i allt väsentligt, allenast med en sedermera vidtagen förändring i afseende å Flyinge, ligger till grund för statens anordningar

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

för hästafvelns förbättrande, utgör, såsom antydts, en förening af stuteri-, landtbeskällare- och premierings systemen. Ottenby stuteri skulle enligt denna plan fortfarande bibehållas såsom stam stuteri, (pépiniöre) med hufvudsaklig uppgift att uppdraga och vidmakthålla en i möjligaste måtto ädel afvel, men derjemte innefatta en mindre depot af hingstar eller landtbeskällare till antal, som erfordrades för fyllande af behofvet inom det landtbeskällareområde, som skulle förläggas under nämnda depot. Stuteriet vid Flyinge skulle hufvudsakligen verka såsom hingst- eller landtbeskällaredepot med så fulltalig uppsättning, som stuteriets tillgångar medgåfve, men tillsvidare jemväl såsom stuteri, innefattande ett mindre antal af stam- och afvelsdjur af ädelt slag, hvaremot stuteriet vid Strömsholm skulle öfvergå till uteslutande hingst- eller landtbeskällaredepot med beskällare för alla gagnsbruk. Vid enhvar af dessa inrättningar skulle inrättas en stall- eller kuskskola för stallärlingarnes utbildande i hästens vård och skötsel samt i körning och ridning.

Vid Ottenby skulle enligt planen underhållas dels omkring 40 moderston och 6 stam- eller stuteribeskällare jemte der uppväxande föl och unghästar, dels ock 6 hingstar att tjenstgöra såsom landtbeskällare inom det under stuteriet lagda område. Antalet beskällare har dock sedermera minskats; genom nådigt bref den 18 april 1890 har nemligen förklarats, att såsom stam- och landtbeskällare skulle vid stuteriet underhållas tillsammans allenast omkring 10 hingstar. Af de vid stuteriet födda och uppdragna unghästar skulle först uttagas för stuteriets eget behof de för stuteriafvel mest tjenliga och utmärkta djur af han- och honkön. Sedan derefter dugliga hingstar afsatts för samtliga landtbeskällaredepoterna, skulle de återstående unghästarne, som uppnått tre års ålder, föryttras å auktion; derjemte skulle, innan de uppnått denna ålder, säljas sådana föl och unghästar, som uppenbarligen icke kunde komma att blifva dugliga till afvelsdjur.

Vid Flyinge skulle enligt planen tills vidare finnas omkring 20 moderston och 40 hingstar, men om och när detta stuteri ansåges icke längre vara behöfligt, skulle de derifrån afgående moderstona ersättas af hingstar till det antal, som för Flyinge landtbeskällareområde kunde finnas behöfligt. Hvad angick Strömsholm, skulle hingstbesättningen derstädes småningom ökas derhän att, då stuteriets förändring till uteslutande hingstdepot blifvit genomförd, vid depoten funnes ett antal af ungefär 80 hingstar.

För tillämpning af landtbeskällaresystemet skulle enligt oftanämnda plan landet delas i tre distrikt. Den nu gällande distriktsindelningen är enligt det den 20 februari 1874 faststälda reglemente för landt-

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N-.o 50.

beskälleriet följande: ett distrikt omfattar Gotland, Öland och öfriga delar af Kalmar län samt Blekinge län och förses i regeln med beskälare från Ottenby; ett distrikt omfattar Skåne samt Hallands, Kronobergs och Jönköpings län samt förses enligt regeln med beskälare från Flyinge; och det tredje distriktet, hvilket i regeln erhåller beskällare från Strömsholm, omfattar hela det öfriga Sverige. Landtbeskälleriet är i öfrigt så ordnadt, att hingstar antingen vid betäckningstidens början från depoten utföras och under nämnda tid stationeras i städer, köpingar eller orter på landet, der en större häststock finnes (s. k. hingstkringföring eller stationering) eller ock för hela året utställas hos enskilde personer, hvilka ombesörja djurens utfodring, skötsel och användande (s. k. utplacering). Dessutom kunna enskildes stokreatur föras till depoterna för att der betäckas.

Såsom allmän regel vid förvaltningen af stuterierna och hingstdepoterna skulle enligt den faststälda planen gälla, att i den mån sådant kunde ske utan förfång för den uppgift, hvarje dylik inrättning finge sig uppdragen, inrättningens årliga utgifter afpassades och rättades efter de inkomster, som årligen inflöte dels från de inrättningen anslagna jordegendomar, dels ock genom försäljning af dervid uppfödda föl och hästar samt i afgifter för betäckning.

Likaledes förutsattes att hingstdepoterna skulle remonteras dels och hufvudsakligast med materiel från statens stuterier, dels ock, i den mån tillgångarne sådant medgåfve, genom inköp från utlandet af beskällare af ädel ras.

Emellertid visade det sig, att stuterierna, på samma gång de befunnos vara ur stånd att förse hingstdepoterna med erforderligt antal remonter af nöjaktig beskaffenhet, för sin skötsel togo i anspråk så stor del af det till hästafvelns förbättrande anvisade årliga statsanslag, att endast obetydliga belopp kunde användas till hingstdepoternas remontering, hvadan det var att befara att clepoternas hingstbesättning både till antal och beskaffenhet skulle komma att förfalla. Med anledning häraf tillsatte Eders Kongl. Maj:t den 13 april 1886, uppå hemställan af stuteriöfverstyrelsen, en komité med uppdrag att uppgöra förslag till de förändrade anordningar i afseende å statens stuteriinrättningar, som för vinnande af ett ändamålsenligare användande af de till hästafvelns förbättrande anslagna tillgångar kunde finnas af förhållandena påkallade.

Denna komité, som den 13 oktober 1886 afgaf sitt betänkande, uttalade sig visserligen, med åberopande af hvad '1868 års komité i fråga om stuterierna anfört, i princip för bibehållande af stuterisystemet, helst den omständigheten, att det alltid blefve vanskligt att bygga

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

hingstdepoternas remontering på import från utlandet, gjorde det, om icke nödvändigt, åtminstone önskligt att fortfarande bibehålla ett pépiniére-stuteri. Men detta uttalande skedde under förbehåll att stuteriverksamheten kunde så ordnas, att den icke genom att kräfva allt för stor del af det begränsade statsanslaget inverkade hämmande på förmågan att väl remontera landtbeskälleridepoterna. Under inga förhållanden ansåg komitén att mer än ett stuteri borde finnas i landet, då erfarenheten ådagalagt, att ett litet stuteri aldrig kunde bära de kostnader, som derpå nedlades; och på grund deraf samt då, i händelse något stuteri skulle bibehållas, detsamma borde vara förlagdt till Ottenby, hemstälde komitén att Flyinge stuteri måtte såsom sådant upphöra. Hvad åter angick Ottenby, kom komitén efter en utförlig utredning af förhållandena vid detta stuteri — hvartill jag längre fram torde få återkomma — till det resultat att den hästuppfödning, som utginge från Ottenby och komme staten till godo, icke vore af sådan beskaffenhet, att den vore värd de kostnader, densamma medförde, och att derföre Ottenby stuteri icke borde bibehållas i sitt dåvarande skick. Deremot vore_ det visserligen ett eftersträfvansvärdt önskningsmål, om vid Ottenby kunde anläggas ett stuteri i större skala, försedt med nya stambeskällare och afsedt att underhålla 100 moderston. Emellertid skulle kostnaden för ett så stort stuteri, det minsta som komitén ansåge böra ifrågakomma, taga i anspråk nästan hela det befintliga statsanslaget utan att dock kunna fylla det årliga behofvet af landtbeskällare, hvadan en dylik anläggning skulle fordra en förhöjning af statsanslaget. Skulle ett stuteri i denna skala icke kunna åstadkommas, ansåg komitén, på grund af de utaf komitén gjorda beräkningarne och med fästadt afseende å nödvändigheten att kunna disponera öfver en större del af statsanslaget för landtbeskälleriets räkning, sig böra föreslå att Ottenby stuteri såsom sådant måtte upphöra samt Ottenby kungsgård utarrenderas och arrendebeloppet få användas för hästafvelns främjande. Med anledning af denna komités förslag har sedermera genom nådigt bref den 3 juni 1887 förordnats, att stuteriet vid Flyinge skulle upphöra och derstädes dädanefter endast finnas hingstdepot. Deremot fann Eders Kongl. Maj:t, då komiténs • förslag rörande-Ottenby den 21 december 1888 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, detta förslag icke för det dåvarande föranleda till någon åtgärd.

De tillgångar, som utom de till stuteri- och hingstdepotinrättningarna anvisade egendomar med hvad dertill hörer äro för närvarande anslagna till hästafvelns förbättrande, utgöras af ett årligt kontant reservationsanslag af 108,550 kronor, hvaraf dock 50,000 kronor äro uteslutande af-

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sedda för premiering och således endast 58,550 kronor kunna användas för nämnda inrättningars behof. Medan den till Ottenby stuteri anslagna egendomen skötes i eget bruk för stuteriets räkning, är deremot jordegendomen såväl vid Flyinge som vid Strömsholm utarrenderad för depotens räkning.

Såväl vid Ottenby som vid hvardera af de båda hingstdepoterna handhafves förvaltningen under stuteriöfverstyrelsen af en chef. Dessutom finnas vid enhvar af dessa inrättningar anstälde 1 beridare, 1 bokhållare, 1 stuteriveterinär eller hästläkare och 1 fodermarsk. Sammanlagda aflöningsbeloppen för tjenstemännen utgöra, med inräknande af de mindre arfvoden, som vid hvarje af ifrågavarande inrättningar utbetalas till läkare samt vid Strömsholm jemväl till en skollärare,

vid Ottenby ............................ 10,400 kronor

» Strömsholm...................... 11,150 »

» Flyinge ............................. 10,300 »

oberäknadt kofoder och ved.

Stallbetjeningen utgöres vid Ottenby af 1 hofsmed, 1 stovaktare,

I kusk, 14 stalldrängar, 6 stallgossar, 2 spanndrängar och 1 brandvakt. Dessutom finnas derstädes för jordbruket anstäld följande betjening, nemligen 1 skrifvare, 1 rättare, 1 fördräng, 1 slöjdare, 10 arbetsdrängar, 1 ladugårdspiga för halfva året, 2 stuteripigor, 1 deja samt

II torpare. Såväl stallbetjeningen som jordbrukspersonalen aflönas enligt stater, som äro af Eders Kongl. Maj:t faststälda, dels med kontanta penningar dels och hufvudsakligen medelst naturaförmåner.

Till stöd för det nu väckta förslaget om nedläggande af stuteriet vid Ottenby åberopar stuteriöfverstyrelsen — med erinran att, sedan vid en den 1 oktober 1891 vid Ottenby timad eldsvåda samtliga uteslutande för stuteriet afsedda byggnader, nemligen stallar, ridhus och foderskullar, nedbrunnit, de betänkligheter, hvilka tillförene emot ett dylikt förslag kunnat framställas på den grund, att nämnda byggnader skulle blifva värdelösa, numera förfallit — i främsta rummet hvad 1886 års stuterikomité anfört, särskildt i fråga om det ekonomiska resultatet af detta stuteri; och jag torde derföre böra närmare redogöra för denna komités yttrande i denna del.

Medan 1868 års komité beräknade den årliga afkastningen af Ottenby egendom till 23,648 kronor och att af statsanslaget allenast 1,576 kronor 93 öre om året skulle behöfva för detta stuteri tagas i anspråk (hvarvid dock remonteringen, som ansågs böra bestridas medelst stats-

Kongl. Majrfs Nåd. Proposition No 50.

anslaget, icke togs i beräkning), både, enligt hvad 1886 års komité meddelar, i verkligheten egendomens årliga afkastning i medeltal för åren 1876—1885 utgjort allenast 8,698 kronor 45 öre samt af statsanslaget årligen i medeltal för samma år vid Ottenby åtgått 34,827 kronor 49 öre. Med detta anslag hade dock äfven remonteringen betalats, hvarföre, om härifrån droges den årliga medelkostnaden för hästinköp, 3,438 kronor 18 öre, det statsbidrag, som behöfts för admin stration och skötsel, i medeltal utgjort 31,389 kronor 31 öre eller' inära 30,000 kronor mera än hvad 1868 års komité beräknat. Då under nämnda tioårsperiod i årligt medeltal hästförsäljningen inbringat 18,617 kronor 30 öre, betäckningsafgifterna uppgått till 1,554 kronor 50 öre samt utarrenderade beten inbragt 682 kronor 10 öre, med hvilket sistnämnda belopp summan af egendomens afkastning alltså borde ökas, så tunne man, om ofvan meddelade siffror sammanstäldes, att under ifrågavarande period 1876—1885 årligen följande belopp användts för Ottenby stuteris och liingstdepots skötsel och administration:

jordbrukets afkastning ................................. kr. 8,698: 45

betesmedel......................................................... » 682: ^10 pr,

försålda hästar ............................................................................ »

betäckningsafgifter..................................................................... »

..................................................... :»

9,380: 55 18,617: 30 1,554: 50 34,827: 49

64,379 :84 3,438: 18

60,941: 66

af statsanslaget ____

kronor

hvarifrån dock borde dragas kostnaden för den årliga remonteringen .................................................................................

då återstoden blefve.......................................................... kronor

Af de siffror lcomitén meddelar för stuteriet och hingstdepoten vid Flyinge framgår, att jemväl derstädes det ekonomiska resultatet blifvit synnerligen ogynsamt. Medan 1868 års komité för denna inrättning beräknat ett statsanslag af 2,811 kronor 62 öre vara tillräckligt, har i verkligheten, oaktadt egendomens afkastning uppgått till högre belopp än sistnämnda komité antagit, af statsanslaget ett belopp af 24,510 kronor årligen under ofvannämnda tioårsperiod tagits i anspråk, och detta ehuru för den årliga remonteringen icke användts mer än 4,929 kronor 24 öre. Deremot har, enligt de af komitén meddelade uppgifter, Strömsholms liingstdepot under samma period af statsanslaget icke tagit i anspråk mer än 3,172 kronor 1 öre årligen, hvadan, då för den årliga remonteringen derstädes användts 8,444 kronor 63 öre, afkastningen af egendomen icke blott varit tillräcklig att underhålla hingstdepoten, utan äfven lemnat ett öfverskott, såsom bidrag till depotens Bill. till Riksd. Prat. 1892. I Sami. 1 Afd. 28 Käft. 2

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

remontering, af 5,272 kronor 62 öre årligen eller under nämnda tio år af tillsammans 52,726 kronor.

Med ledning af ofvan meddelade uppgifter har komitén vidare anstalt en beräkning af hvad hvarje från Ottenby stuteri till statens hingstdepoter uttagen häst kostat statsverket. Då i ofvanstående uppgift å de medel, som användts för stuteriet och hingstdepoten vid Ottenby, uteslötes inkomsten för försålda hästar och betäckningsafgifterna, visade sig att statens årliga kostnad för denna inrättning i medeltal under de tio åren 1876—1885 utgjort

egendomens afkastning ............................ kr. 8,698: 45

betesmedlen .................................................. » 682: 10 pr g ggp. gg

kontant statsanslag ............................................................... » 34,827: 49.

Summa kronor 44,208: 04.

Om härifrån droges dels 3,000 kronor, motsvarande den beräknade årliga kostnaden för de 6 landtbeskällare, som vid Ottenby underhållits, dels ock den årliga förlust, 225 kronor 25 öre, som uppstått på landtbeskälleriet i följd deraf, att betäckningsafgifterna icke varit tillräckliga att bestrida kostnaden för hingstarnas utförning, utgjorde återstoden, eller 40,982 kronor 79 öre, det belopp, som stuteriet vid Ottenby årligen kostat statsverket. Under de fem sista åren af perioden hade af stuteriets uppfödning för statens räkning uttagits tillhopa 11 hingstar, deraf till Strömsholm uttagits 9, och 10 ston, eller i medeltal för år 4,2 hästar (öfriga unghästar hade försålts och inkomsten derför användts till betäckande af stuteriets utgifter), och för de till Strömsholm lemnade hingstarna hade Ottenby stuteri godtgjorts med 1,000 kronor per häst.

Om nu statens kostnad för Ottenby stuteri .............. kr. 40,982: 79

med tillägg af den godtgörelse Strömsholm årligen lemnat » 1,800: —

summa kronor 42,782: 79

delades med 4,2, som utgjorde den årliga hästleveransen, så uppstode en kostnad för hvarje häst af 10,186 kronor 38 öre. Det ekonomiska resultatet af stuteriets verksamhet vore alltså, att stuteriet lemnat staten under fyra åt åren 1881—1885 2 hingstar och 2 ston årligen samt det femte året 3 hingstar och 2 ston, allt för en kostnad af 10,186 kronor 38 öre per djur.

I afseende härå — yttrar komitén vidare — kunde emellertid den invändning göras att ett stuteris verksamhet icke finge bedömas och beräknas på detta sätt, utan att hänsyn jemväl borde tagas till det in-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

flytande, stuteriet i öfrigt hade på landthästafveln såväl genom det föredöme till ädel afvel, som genom stuteriet framhölles, som ock genom de djur, hvilka derifrån öfverginge till och direkt gagnade privathästafveln. Men härå ville komitén svara att blott ett försvinnande fåtal af de hästar, som såldes vid Ottenby, komme afveln till godo, dels emedan inga hingstar, utan endast vallacker och ston såldes, dels ock emedan nästan alla de bättre djuren inköptes till hofstallet, officershästar eller remonter och sålunda i allmänhet ej hlefve använda som afvelsdjur; men äfven om det föredöme och det obetydliga bidrag till landthästafveln, som stuteriet lemnade, borde särskildt värderas, och äfven om härför beräknades exempelvis 40 procent af den årliga kostnaden, och hvarje för staten bibehållen häst sålunda skulle komma att kosta omkring 6,000 kronor, så vore denna summa enligt komiténs åsigt för hög, enär utlandet och privatindustrien för samma pris kunde erbjuda en bättre qvalitet än med den dåvarande materielen vid Ottenby kunde frambringas.

I jemförelse med perioden 1876—1885 har, enligt hvad stuteriöfverstyrélsen i nu föreliggande skrifvelse meddelar, den derpå följande femårsperioden 1886—1890 i ekonomiskt hänseende lemnat ett något gynsammare resultat. Till underlättande af en jemförelse härutinnan har styrelsen uppgjort följande tablå:

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Ehuru — yttrar stuteriöfverstyrelsen vidare — all möjlig omtanke och sparsamhet iakttagits i fråga om inrättningens skötsel och administration, hade sålunda detta likväl icke medfört ett gynsammare resultat, än att under sistberörda femårsperiod i medeltal den årliga kostnaden lör stuteriets skötsel och administration uppgått till 50,346 kronor 5 öre, stuteriet årligen kräft ett bidrag från statsanslaget al 22,400 kronor, och stuteriet (depotverksamheten oberäknad) medfört en årlig kostnad för staten af 33,915 kronor 62 öre, samt hvarje häst, som för statens räkning derifrån uttagits, kostat staten 7,690 kronor 75 öre, under det att, enligt hvad stuteriöfverstyrelsen på grund af de senaste årens erfarenhet meddelar, den remontering af hingstdepoterna, som åstadkommits genom inköp, kostat staten vida mindre belopp, på samma gång den med hänsigt till qvaliteten i allmänhet öfverträffat den, som kunnat erhållas från Ottenby. Sålunda hade under år 1886 från Hannover lör tillhopa 4,664 kronor 56 öre inköpts 8 hingstföl, af hvilka 3 ingått som beskällare och då i medeltal kostat 2,380 kronor 52 öre. År 1887 hade för en sammanlagd kostnad af 6,928 kronor 73 öre inköpts 14 hingstföl, af hvilka 6 insatts som beskällare och då i medeltal kostat 1,850 kronor 79 öre. Af 11 föl, hvilka år 1888 inköpts för tillhopa 6,082 kronor 70 öre, hade 5 ingått som beskällare till ett medelpris af 2,418 kronor 34 öre. Under nämnda tre år hade sålunda sammanlagdt inköpts 33 hingstföl, af hvilka 14 ingått som beskällare med en medelkostnad af 2,167 kronor. Men äfven om hingstar af 2 eller 3 års ålder inköptes för att vid 4 års ålder in-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

gå som beskällare, blefve kostnaden för dylika inköp betydligt mindre än kostnaden för de beskällare, som uppföddes vid Ottenby. Dylika under de senare åren dels inom dels utom landet inköpta beskällare hade nemligen i medeltal kostat omkring 3,000 kronor.

Stuteriöfverstyrelsen framhåller vidare till stöd för förslaget om Ottenby stuteris nedläggande den stora vigten af landtbeskälleriet och behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose detsamma. Landtbeskälleriet vore den kraftigaste häfstången för hästafvelns höjande och landtbeskällaredepoternas materiel hade ett alltför stort och direkt inflytande på hela landthästafveln för att den icke ständigt borde vara i såväl qvalitativt som qvantitativt hänseende fullt tidsenlig, det vill säga remonteras med ett efter behofvet lämpadt antal beskällare af så god beskaffenhet som med disponibla tillgångar vore möjligt att åstadkomma. Redan sedan längre tid tillbaka vore landtbeskälleriets vigt och betydelse för hästafveln allmänt erkänd i de stora kulturländerna. Så vore i Frankrike landets hästafvel, med undantag af ett mindre stuteri med orientaliska hästar, uteslutande baserad på landtbeskälleri, för hvilket ändamål i landet underhölles omkring 2,500 staten tillhöriga landtbeskällare, fördelade på 22 depoter, som remonterades genom inköp. I Österrike-Ungern underhölles omkring 2,500 landtbeskällare, af hvilka största delen likaledes remonterades genom inköp. I Preussen funnes vid 17 depoter sammanlagdt omkring 2,400 landtbeskällare, under det att dervarande stuteriers besättning uppginge till omkring 630 moderston. Om man nu, såsom erfarenhet gifvit vid handen, antoge den årliga afgången bland hingstarne till 10 procent, skulle således i Preussen för den årliga remonteringen erfordras 240 hingstar, under det att de 630 moderstona i lyckligaste fall kunde till den erforderliga remonteringen bidraga med högst 65 hingstar om årot, hvaraf framginge huruledes jemväl i sistnämnda land stuteriernas insats i remonteringen vore jemförelsevis obetydlig.

Såsom bevis för att äfven inom Sverige landtbeskälleriets betydelse för hästafveln insåges och af allmänheten med alltjemt stigande intresse omfattades, ville stuteriöfverstyrelsen åberopa följande sifferuppgifter rörande landtbeskällarnes vid Flyinge hingstdepot verksamhet under nedannämnda år, nemligen:

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Det resultat, som dessa siffror utmärkte, måste betraktas såsom synnerligen gynsamt, då i Preussen, med dess vida bättre afvelsmatoriel, antalet betäckta ston endast uppginge till i medeltal 51 pr hingst.

I afseende å behofvet af ökade tillgångar för att tillgodose landtbeskälleriet borde i främsta rummet framhållas kostnaderna för depoternas utvidgning och remontering. Af de från olika delar utaf det till Flyinge hingstdepot hörande landtbeskällareområde tid efter annan ingående ansökningar om inrättandet af nya landtbeskällarestationer hade, i anseende till det ringa antalet beskällare, endast en del kunnat bifallas, men denna efterfrågan ådagalade mer än väl nödvändigheten af att snarast möjligt öka depotens afvelsmateriel för att kunna i någon mån tillgodose hästuppfödarens behof af beskällare. Detta behof vore desto mer känbart i de skånska länen, sedan med sqvadronshingsthålln fn gen k upphörande år 1889 de vid de skånska kavalleriregementena dessförinnan befintliga 40 sqvadronshingstarna, hvilka i nämnda län till någon del fyllt allmänhetens kraf på sådana djur, indragits. Den under de senare åren ofantligt ökade freqvensen till de från Flyinge hingstdepot utstationerade hingstarne lemnade ett ojäfaktigt bevis på nödvändigheten att utvidga nämnda depot genom uppbringande af dess afvelsmateriel till det antal, som motsvarade efterfrågan. Utom de vid depoten befintliga omkring 60 beskällarne skulle i anledning häraf och med hänsigt jemväl dertill, att det område, som hittills försetts med landthushållare från Ottenby, hädanefter skulle komma att tillgodoses med landtbeskällare från Flyinge hingstdepot, ytterligare 20 stycken hingstar kunna för det närvarande finna full användning inom det till depoten hörande landtbeskällareområde, hvilket antal antagligen inom en icke aflägsen framtid behöfde ytterligare ökas derhän, att vid Flyinge depot komme att underhållas omkring 100 hingstar. Under förutsättning att det vid Strömsholms hingstdepot enligt stat för närvarande bestämda antal af omkring 80 beskällare under den närmaste tiden bl ef ve till-

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

räckligt att tillgodose det till depoten hörande områdets behof af landtbeskällare, skulle således sammanlagda antalet af depoternas beskällare komma att uppgå till 180 stycken, och för remonteringen af detta antal skulle, med beräkning af 10 procents årlig afgång, behöfva anskaffas 18 hästar om året. Denna remontering kunde nu fortfarande såsom hittills verkställas genom inköp såväl af äldre hingstar som af föl, hvilka sistnämnda skulle uppfödas vid depoterna, till dess de kunde såsom beskällare insättas. Kostnaden för hvarje beskällare skulle under sådana förhållanden, såsom ofvan visats, komma att uppgå i förra fallet till omkring 3,000 kronor och i senare fallet till omkring 2,167 kronor, allt i medeltal per djur. Den ringa insats, hvarmed Ottenby stuteri hittills bidragit till depoternas remontering, eller med 3 beskällare om året, vore altför liten för att ega någon betydelse vid afgörandet af frågan om sättet för denna remontering, ehuruväl detta antal, vid jemförelse med de utländska stuteriernas remonteringsförmåga, ingalunda kunde anses litet, utan tvärtom svårligen skulle, med nuvarande antal moderston, kunna ökas.

Lika oafvisligt som behofvet af ökadt antal beskällare vore krafvet på materielens goda beskaffenhet, och stoegaren, som numera åtminstone i de företrädesvis hästproducerande provinserna lärt sig inse fördelarne af att kunna hafva tillgång till beskällare af synnerligen framstående egenskaper, skydde för sådant ändamål ingalunda den kostnad, som en förhöjd betäckningsafgift medförde, fullt förvissad, att denna utgift blefve honom i rikt mått godtgjord genom den bättre fölafkomma, han kunde påräkna. Men för att kunna tillhandahålla beskällare af sådan beskaffenhet och med hänsigt jemväl dertill att tillgången på ädelt blod, hvilket erfordrades för såväl kavalleri- som lyxhästen, icke måtte saknas, måste tid efter annan med ej ringa kostnad någon fullblodshingst inköpas.

Af de utgifter, som vidare, om än indirekt, af landtbeskälleriet med nödvändighet påkallades och till hvilkas bestridande tillgångar borde beredas, ansåge styrelsen sig böra framhålla kostnaderna för anskaffande icke allenast af större antal stallbetjening i samma mån landtbeskällarestationerna ökades, utan framför allt och oberoende af depoternas utvidgning en stallbetjening med de qvalifikationer, som numera fordrades af personer, som, anförtrodda statens dyrbara hingstar, utsändes till stationerna, i hvilket hänseende den nuvarande personalen icke kunde anses tillfredsställa de mest anspråkslösa fordringar. Anledningen härtill vore utan tvifvel att söka i den omständighet, att deras aflöning icke stode i något rimligt förhållande till de anspråk, man måste ställa

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

på dem. Deras enligt gällande stater bestämda löner uppginge nemligen knappast till de belopp, hvarmed den enskilde i dessa tider aflönade en statdräng. Att den unga stalldrängen, så snart han inhemta! nödig kännedom om hästens skötsel och vård, under sådana förhållanden, vid första tillfälle som erbjöde sig, utbytte sin stalldrängssyssla vid depoten mot en dylik med vida förmånligare aflöningsvilkor förenad plats hos den enskilde, läge i öppen dag. Då nu såsom ett oeftergiflig! vilkor måste uppställas, att den på stationerna utgående stallbetjeningen bestode af utvaldt, dugligt folk, fullt nyktra och pålitliga samt väl instruerade och vande att handtera dessa djur, livilka sistnämnda egenskaper näppeligen förvärfvades under en kortare tjenstgöring, framginge häraf betydelsen för landtbeskälleriet af att vid depoterna ständigt funnes tillgång på så beskaffad stallbetjening, och det enda medlet för att ernå detta mål och att kunna vid depoten qvarhålla redan inlärde och för berörda ändamål fullt lämplige stalldrängar .vore en tidsenlig aflöningsförhöjning för nämnda betjening.

Slutligen ville stut.eriöfverstyrelsen erinra om de ingalunda obetydliga kostnader, som blefve en följd af landtbeskälleriets utvidgning, i det att ej mindre nödiga bostäder åt det ökade antalet stallbetjening än äfven ett ridhus för hästarnes rast måste vid Flyinge hingstdepot uppföras.

Ehuru de sålunda antydda utgifterna för landtbeskälleriet kunde synas stora, vore det likväl stuteriöfverstyrelsens fulla öfvertj^gelsc att, om Ottenby stuteri nedlades och stuteriöfverstyrelsen fortfarande såsom hittills finge disponera de till hästafvelns befrämjande för närvarande anvisade tillgångar, styrelsen skulle kunna, utan ytterligare tillskott, med om händer hafvande medel icke allenast bestrida de sålunda för landtbeskälleriets utvidgning nödiga utgifterna, utan äfven genom ett väl ordnadt landtbeskälleri föra hela landets hästafvel framåt.

Att de medel, staten anser sig böra anslå till hästafvelns förbättrande, i mycket vidsträcktare mån verka till åstadkommande af en förbättrad afvel, om de användas för inrättande af ett väl ordnadt landtbeskälleri, än om de anslås till underhållande af ett stuteri, äfven om detta drifves i större skala och med bättre afvelsmateriel än det nuvarande stuteriet vid Ottenby, torde ligga i öppen dag, då man betänker, att hingsten årligen bidrager till en mångfaldigt talrikare afkomma än stoet.

17 Kongl. Majds Nåd, Proposition N:o 50.

Landtbeskälleriets företräde i antydda hänseende framför stuteriväsendet framgår af de siffror, som innehållas i följande tabell.

Till ledning vid en jemförelse mellan de resultat i afseende å hästafvel, som en hvar af de särskilda stuteri- och depotinrättningarne enligt dessa uppgifter kan anses hafva åstadkommit, och de kostnader, inrättningen medfört för statsverket, anser jag mig böra meddela följande, på uppgifter af 1886 års komité grundade sammanställning af de belopp, som i medeltal för hvart af åren 1876—1885 lör dessa^inrättningar åtgått, förutom inkomst genom betäckningsafgifter och sålda hästar:

Vid Ottenby:

jordbrukets afkastning och betesmedel................................. kr. 9,380: 55

af statsanslaget .......................................................................... » 34,827: 49

tillsammans kr. 44,208: 04

eller sedan afdrag skett för utgifter för den årliga re-

monteringen med ......................................................... 3,438: 18

kronor 40,769: 86.

Bih. till Rihsd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 28 Haft.

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 50.

Vid Fly inge:

egendomens afkastning och betesmedel ............................. kr. 32,299: 68

af statsanslaget............................................................................. » 24,510: —

tillsammans kr. 56,809: 68

eller efter afdrag för den årliga remonteringen med...... » 4,929: 24

kronor 51,880: 44

Vid Strömsholm:

egendomens afkastning och betesmedel .............................. kr. 46,130: 79

af statsanslaget............................................................................. » 3,172: 01

tillsammans kr. 49,302: 80 eller sedan afdrag skett för den årliga remonteringen med » 8,444: 63

kronor 40,858: 17

Med det förut sagda vill jag ingalunda hafva förnekat gagnet af ett väl ordnadt stuteriväsen med uppgift företrädesvis att förse hingstdepoterna med beskällare af ädel ras och sålunda göra dessa depoter för sin remontering mindre beroende af utlandet och af den enskilda inhemska hästindustriens ställning. Tvärtom skulle otvifvelaktigt ett dylikt stuteri kunna utöfva en mycket fördelaktig inverkan. Men enligt beräkning af 1886 års komité skulle underhållet vid Ottenby af ett stuteri, försedt med duglig hästmateriel och af den storlek, att det kunde frambringa beskällare till icke allt för öfverdrifven kostnad, erfordra ett kontant statsanslag af mer än 53,000 kronor om året och således i det närmaste medtaga hela det nu för stuteri- och landtbeskällareväsendet afsedda statsanslaget, hvarjemte för stuteriets uppsättning skulle erfordras ett anslag för en gång af 200,000 kronor. Då emellertid en så betydlig förhöjning af det anslag, som nu utgår för hästafvelns förbättrande, icke torde böra ifrågasättas, och frågan sålunda nu endast är huru de för hästafvelns förbättrande anvisade tillgångarna skola kunna på det fördelaktigaste sätt tillgodogöras, så böra i min tanke dessa tillgångar i främsta rummet användas för landtbeskälleriets behof; och att för behörigt tillgodoseende af dessa behof kräfvas ytterligare medel, utöfver dem som för närvarande dertill disponeras, synes mig vara ådagalagdt genom hvad stuteriöfver styr elsen i sin nu förevarande skrifvelse i sådant afseende anfört. Enda sättet att utan anslagsförhöjning bereda

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 50.

tillgång härför är emellertid indragning af det nu befintliga stuteriet vid Ottenby, hvarigenom icke blott det betydliga belopp af statsanslaget till hästafvelns förbättrande, som detta stuteri visat sig årligen taga i anspråk, skulle blifva för landtbeskälleriet disponibelt, utan ock ett afsevärdt belopp skulle vinnas i följd af försäljning af stuteriets hästmateriel, i den mån den icke kunde finna användning vid hingstdepoterna, äfvensom af de vid Ottenby för jordbruket afsedda kreatur och inventarier m. m. Förutom det nu antydda skälet emot att under nuvarande förhållanden öfver hufvud hos oss underhålla ett stuteri, talar för indragning af det nu befintliga stuteriet vid Ottenby dessutom dels att, på sätt de utaf 1886 års komité och stuteriöfverstyrelsen meddelade uppgifter gifva vid handen, detta stuteri med sin nuvarande organisation endast obetydligt förmår bidraga till hingstdepoternas remontering och att kostnaderna för dessa bidrag måste, äfven om värdet af stuteriets hästleveranser till hingstdepoterna uppskattas till vida högre belopp än det faststälda lösningspriset af 1,000 kronor per djur, anses öfverdrifvet höga, dels ock att, på sätt särskildt 1886 års komité betonat, afvelsmaterielen vid stuteriet icke är af den beskaffenhet som önskligt vore. Komitén, som sjelf granskade häststammen vid Ottenby, kom dervid till det resultat att bland de äldre hingstarne knappast någon var qvalificerad att vara stambeskällare vid ett statsstuteri för ädla hästar, att bland stona visserligen några få utmärkta djur funnes, ehuru af dessa de flesta snart vore i följd af sin ålder kassabla, hvaremot äfven ett icke ringa antal aldrig borde användas till moderston, samt att bland de tvååriga hingstarne knappast någon gaf godt hopp om sig att kunna ingå ens som landtbeskällare. Komiténs slutomdöme var derföre att, om ett stuteri borde bibehållas vid Ottenby, detta borde erhålla nya stambeskällare och att en stor utgallring måste göras bland moderstona. I dessa hänseenden hafva visserligen åtskilliga förändringar till det bättre vidtagits sedan år 1886, i mån som tillgångarne dertill lemna! möjlighet, men ännu torde afvelsmaterielen i dess helhet ej hunnit uppbringas till erforderlig duglighet.

Slutligen bör icke lemnas oanmärkt att genom Ottenby stuteris indragning och depotverksamhetens koncentrering vid Flyinge och Strömsholm en afsevärd besparing i administrationskostnader bör kunna göras.

Med hvad ofvan blifvit anfördt tror jag det vara till fjdlest ådagalagd!, att det för vår hästafvel vore till gagn, om stuteriet vid Ottenby indroges och de derigenom disponibla tillgångarne i stället komme landtbeskälleriet till godo, samt att, om stuteriet skall bibehållas, det kräfves

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

icke obetydliga utgifter för dess försättande i sådant skick att stuteriet skall kunna medföra något väsentligt gagn för landets hästafvel.

Frågan om indragningen har ock kommit i sådant skede, att den just nu bör tagas i öfvervägande, emedan de för stuteriet afsedda byggnaderna nyligen nedbrunnit och följaktligen, ifall stuteriet skall bibehållas, nya dylika byggnader måste uppföras. Sådant lärer icke kunna ske utan att särskildt bidrag af statsmedel dertill anvisas. Väl har stuteriet i brandskadeersättning för de nedbrunna byggnaderna uppburit en summa af 37,954 kronor 9 öre. Men, ehuru de nu nedbrunna byggnaderna efter den brand, som år 1870 öfvergick Ottenby, kunde uppföras för ett belopp, ungefär motsvarande den då uppburna brandskadeersättningen, torde det med visshet kunna antagas, att den brandskadeersättning, som nu uppburits, icke skall blifva tillräcklig att betäcka nybyggnadskostnaderna, då dels arbetslöner och prisen å materialier stigit sedan år 1870, dels ock å de nya byggnaderna taket, hvilket efter 1870 års brand gjordes af spån, nu torde böra göras af något mot eldfara mera betryggande ämne.

Derest, i händelse stuteriet indrages, jordegendomen finge för stuteriöfverstyrelsens räkning utarrenderas, skulle äfven de medel, som sålunda blefve för nämnda styrelse tillgängliga, kunna användas till landtbeskälleriets uppdrifvande.

Den egendom, som af stuteriet disponeras, består af kungsladugården Ottenby, 73/4 mantal, f. d. schäferiängarne Stohagen och Skogsgårdsäugen, lägenheten Ottenbylund samt kronohemmanen Prestorp, Va mantal, och Prestorps utjord, V8 mantal. Arealen utgöres af omkring 540 tunnland åker, 1,150 tunnland äng och 900 tunnland betesmark, och antalet boskapskreatur, som der underhållas, uppgick vid slutet af år 1891 till 128. Då år 1874 fråga förevar om utarrendering af egendomen med undantag af 85 tunnland åker, 34 tunnland äng och 670 tunnland betesmark, som skulle bibehållas för stuteriets egen räkning, beräknade stuteriöfverstyrelsen arrendet efter 18 kronor pr tunnland åker, 10 och 8 kronor pr tunnland äng och 3 kronor pr tunnland betesmark till 19,643 kronor att betalas med 8,000 centner hö å 1 krona 50 öre, 5,000 kubikfot hafre å 1 krona 50 öre, 4,800 centner halm, motsvarande värdet af den stallgödsel och tångtägt, arrendatorn kunde bekomma, samt återstoden i penningar. Af 1886 års komité beräknades åter arrendet för hela egendomen till 18,500 kronor. Under de senaste tre åren har af kastningen utgjort

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

21 Hafre.

Eg.

1889 ........................ 65,048

1890 ........................ 68,206

1891 ........................ 85,788

Diverse andra Rotfrukter- Hö. Halm.

sädesslag.

Hl. Hl. Kg. Kg.

1,582 1,534 392,219 154,090

1,898 1,984 530,307 268,308

......................... „7___ 1,358 1,134 434,903 199,190

Försäljningen dels af hästbesättningen vid Ottenby, i den mån den icke lämpligen kan användas vid Flyinge eller Strömsholm, dels ock af egendomens kreatur och öfriga inventarier skulle äfven inbringa en för utvidgningen och remonteringen af liingstdepoterna afsevärd summa. Enligt räkenskaperna voro vid 1890 års slut boskapskreatur och inventarier upptagna till 21,301 kronor 26 öre, och hästarne bokförda till ett värde af 96,940 kronor 37 öre, hvilket sistnämnda belopp dock lärer vida öfverstiga hvad som kan anses utgöra deras verkliga värde. Dessutom kan, om Ottenbys användande till stuteri och hingstdepot

upphör, ofvannämnda brandförsäkringssumma för de nedbrunna byggnaderna, hvilka tillkommit för stuterimedel, disponeras vid liingstdepoterna, under det att deremot brandförsäkringssumman för det uppbrunna hö- och halmfodret med all säkerhet kommer att tagas i anspråk för

betäckande af den närmaste tidens fourageringskostnad.

Af hvad i detta ärende förekommit framgår, enligt min tanke, uppenbart, att det icke kan vara med god hushållning öfverensstämmande att stuteriet eller hingstdepoten vid Ottenby fortfarande bibeliålles, och torde jag få tillfälle att längre fram underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning denna fråga; men då, i händelse stuteriet indrages, afkastningen af Ottenby icke lärer, utan Riksdagens samtycke, kunna disponeras för hästafvelns förbättrande, hemställer jag nu_i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva

att, derest Ottenby stuteri med hingstdepot nedlägges, Ottenby kungsladugård jemte den öfriga fasta egendom, som nu för stuteriet disponeras, må få utarrenderas och arrendet användas till de ändamål, för hvilka det å riksstaten uppförda anslaget till hästafvelns förbättrande är afsedt.

Uti hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält instämde Statsrådets öfrige ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält samt förordna att nådig proposition, af den lydelse bilagan till detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo E. K. Almqvist.