angående vissa ändringar i organisationen af Carlskrona artillerikår m. m.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
1 N:o 42.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående vissa ändringar i organisationen af Carlskrona artillerikår m. m.; gifven Stockholms slott den 24 februari 1893.
Under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen:
att till uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, så organiserad och aflönad, som den vid nämnda protokoll fogade normalstat närmare utvisar, må få användas, förutom det för uppsättande af denna kår af nästlidna års lagtima Riksdag beviljade reservationsanslag å 189,600 kronor, den på de nuvarande fästningsartillerikompanierna belöpande andel af de under femte hufvudtiteln till aflöning åt flottans kårer och stater, till beklädnad, till natur aunder håll samt till rese- och traktamentspenningar anvisade anslag, äfvensom att de besparingar å de sålunda för kåren anvisade tillgångar, som under tiden för dess uppsättning kunna beredas, må, på sätt Riksdagen vid förstnämnda reservationsanslags beviljande medgifvit, få af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande af de för kåren erforderliga byggnader och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya organisationens genomförande icke verkar rubbning i afseende på det artillerikåren tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna redan antagna värfvade manskaps hittills varande förmåner och förpligtelser; samt
att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan gällande pensioneringsgrunder må få tillämpas jemväl i afseende å befäl och underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
./. Christerson.
Bih. till Ttihd. Prot. 1893. 1 Sami. 1 Afd. 2 6 Höft. (N:u 42, 43j.
2 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 42.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti Statsrådet ä Stockholms slott den 24 februari 1893.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Levvenhaupt, Statsråden: friherre von Essen, friherre Åkekhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam,
friherre Rappe och Christerson.
Departementschefen, statsrådet Christerson anförde i underdånighet följande:
För uppsättande af en fästningsartillerikår, afsedd för sjöbefästningarne vid Carlskrona, anvisade nästlidna års lagtima Riksdag, med godkännande af de för samma kår uppgjorda, vid statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari 1892 fogade stater (bil. A—D), på ordinarie stat ett reservationsanslag af 189,600 kronor, samt medgat, att å anslaget uppkommande reservationer finge af Eders Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af kostnader för uppförande af för kåren erforderliga byggnader och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter.
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
Denna fästningsartillerikår, som endast var beräknad för de nuvarande sjöbefästningarne, Kungsholmen och Vestra Hästholmen, men icke för Oskarsvärnslinierna eller de för Carlskrona försvar nödiga befästningarne å öarne utanför staden, skulle utgöras af 26 officerare, 1 förste bataljonsläkare, 1 fästningsintendent, 24 underofficerare samt 100 man fast stam, jemte de sjömanskåren förut tillhörande fästningsartillerikompanierna 400 man, för hvilka sistnämnda aflöning, beklädnad och naturaunderhåll ingå i kostnaderna för sjömanskårens värfvade stam.
För fästningsartillerikårens inqvartering och öfning skulle de byggnader å Kungsholms fästning delvis tagas i anspråk, om hvilkas uppförande för den flottan tillhörande beväring, som der är afsedd att öfvas, Eders Kongl. Maj:t samtidigt till Riksdagen gjorde framställning. Anslag till dessa byggnader blef emellertid icke af Riksdagen beviljadt, utan hänvisade Riksdagen i fråga härom till sitt här ofvan omförmälda beslut att medgifva, det reservationerna å anslaget till fästningsartillerikåren finge af Eders Kongl. Maj:t disponeras för uppförande af de för kåren erforderliga byggnader.
Då sedermera chefen för sjöförsvarsdepartementet anmodade öfverkommendanten i Carlskrona att inkomma med förslag till så väl åtskilliga reglementariska föreskrifter för den nya fästningsartillerikåren, som ock anordningar beträffande de för densamma erforderliga byggnaders uppförande, anförde öfverkommendanten uti afgifvet utlåtande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som vid en öfverläggning i Carlskrona mellan honom och chefen för fortifikationen med flere personer till chefen för sjöförsvarsdepartementet enhälligt uttalades, bland annat;
att derest, såsom ifrågasatt varit, nödiga byggnader för inqvartering af så väl fästningsartillerikåren som det till öfning å sjöbefästningarne afsedda ökade antalet värnpligtige skulle å Kungsholms fästning uppföras, detta skulle betänkligt inkräkta på utrymmet inom fästningen, hvarförutom vid krigsutbrott det antagligen skulle blifva nödigt att nedrifva dessa byggnader dels för vinnande af utrymme för liniernas betjenande, dels ock för att förekomma den mansspillan, som säkerligen skulle förorsakas af splint från byggnaderna, derest de skulle qvarstå i sitt oskyddade läge, och att något skyddadt sådant ej kunde beredas utan ytterligare befästningsarbeten;
äfvensom att något hinder för kårens förläggande till Carlskrona icke syntes föreligga, men väl flere vigtiga (af öfverkommendanten angifna) skäl tala för dess förläggning der; hvarjemte öfverkommendan-
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 43.
ten uttalade den åsigt, att, efter fästningsartillerikompaniernas utbrytning ur sjömanskåren, intet skäl funnes att bibehålla samma rekryteringssätt för dem som för sjömanskåren, och att genom förändring af kårens rekrytering och organisation till likhet med Vaxholms artillerikår kunde för icke större årlig kostnad, än de nuvarande fästningsartillerikompaniernas, erhållas en styrka betydligt större än den nuvarande och så stor att den blefve fullt tillräcklig att jemväl bestrida garnisonstjensten i Carlskrona och lemna erforderligt kadermanskap till de vämpligtiga, som vore afsedda för bemanning af Oskarsvärnslinierna och batterierna å öarna.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och för närmare utredning af frågorna om fästningsartillerikårens förläggningsort, organisation och utbildning med flere dithörande frågor nedsatte Eders Kongl. Maj:t under den 23 sistlidne september en komité af officerare från flottan, generalstaben och fortifikationen, med uppdrag att afgifva förslag och yttrande bland annat angående nödiga byggnader för kåren, platsen för dessa byggnaders uppförande och kostnaderna derför, kårens styrka, för den händelse den befästade orten Carlskronas hela behof af fästnings- och position sartilleri skulle, hvad trupp anginge, fyllas af kåren samt sättet för kårens rekrytering och den årliga rekrytantagningens storlek samt de vilkor, på hvilka antagningen borde ske; och har denna komité under den 21 december nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande och förslag.
Komhén har häruti uttalat den åsigt att kåren, som komitén föreslagit böra benämnas »Carlskrona artillerikår», borde förläggas till Carlskrona, der erforderliga byggnader å uppgifven plats skulle för densamma uppföras, och att kårens fredskontingent skulle bestå af 420 man, deraf 59 man befäl och underbefäl, 1 läkare samt 360 man gemenskap, hvilken styrka skulle vara tillräcklig såväl för att lemna erforderligt befäl och underbefäl samt kadermanskap till fästnings- och positionsartilleri för hela den befästade orten Carlskrona, som för tjenstens skötande i fredstid och för att erhålla för kåren erforderlig krigsstyrka; och har komitén, särskildt hvad afser Carlskrona såsom förläggningsort, framhållit såsom fördelar: att ledningen af denna orts försvar blefve mera centraliserad än om kårchefen med stab vore förlagd till Kungsholmen; att utrymmet å sjöbefästningarne icke beliöfde tagas i anspråk af byggnader, hvilka vid befästningarnes sättande i krigstillstånd skulle vara till hinder; att i staden Carlskrona ett vid krigstillfälle högst behöfligt kasernutrymme vunnes samt att
5 Kongl. MajHs Nåd. 'Proposition N:o 42.
ersättningstruppernas utbildning under krig, omöjlig å sjöbefästningarne, vid kårens hufvudstation ostörd kunde fortgå.
I fråga om kårens rekrytering har komitén yttrat: att den nuvarande åttaåriga värfningen syntes vara olämplig för artillerikåren af följande skäl:
att en tjenstgöringstid af 3 år och 5 månader ej vore behöflig för manskapets utbildning;
att det under 4 år och 7 månader permitterade manskapet, som under samma tid tillhörde de värnpligtiges första uppbåd och sålunda i alla fall vore tillgängligt, derunder ådroge staten en betydlig och alldeles obehöflig kostnad;
att detta värfningssystem ej vore mäktigt att så, som vid en kortare värfningstid, vid mobilisering tillföra erforderligt antal f. d. stamanställda; samt
att rekryteringen skedde under alltför kort tid och från olika delar af landet samtidigt för hela flottan;
och har komitén fördenskull föreslagit en anvärfningstid af tre år med rekapitulation på ett eller flere år äfvensom att den, som skulle värfvas, skulle hafva en ålder af minst 18 men ej öfver 25 år samt att antagningen skulle ske i enlighet med tjenstgöringsreglementet för armén.
Den årliga rekrytkontingenten skulle med hänsyn härtill och till kårens styrka blifva 98 man.
Beträffande kårens aflöningsförmåner har komitén ansett kåren böra likställas med Vaxholms artillerikår samt derföre vid beräknande af kostnaden för kåren tillämpat den för nämnda artillerikår af nästlidet års urtima Riksdag antagna stat med endast den skiljaktighet, som betingas af kårens storlek och sammansättning, samt med följande afvikelser:
att någon tygstat ej upptagits, enär dess åligganden ansetts kunna ombesörjas af flottans artilleridepartement i Carlskrona;
att dagaflöningen till sergeanterna beräknats efter en krona om dagen i stället för 80 öre af det skäl att komitén, i likhet med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslog 1891 års riksdag, ansett dessa underofficerare väl behöfva denna dagaflöning såsom tillskott till sin låga fasta lön;
att lön eller arvode åt stabstrumpetare ej upptagits, då sådan person ej ansetts för kåren behöflig;
att inqvarteringsersättning för de af kårens befäl och underbefäl, som ej åtnjuta inqvartering in natura, beräknats efter de grunder, som för arméns officerare, hvilka äro garnisonerade utom Stockholm eller Göteborg, äro gällande;
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
att portionspriset satts till 48 öre, det högsta portionspris, som under de senare fem åren förekommit i Carlskrona, i stället för 62 öre, som staten för Vaxholms artillerikår upptager;
att manskapets beklädnad beräknats till samma kostnad som för sjömanskårens manskap eller 108 kronor per år i stället för 33 öre per dag eller 120 kronor 45 öre per år, emedan, förutom den lägre kostnaden, komitén ansett en beklädnad liknande sjömanskårens bättre passa för den tjenstgöring, som tillkommer sjöfästningsartilleristen, än Vaxholms artillerikårs samt
att reservbefäl blifvit i staten uppfördt.
Med ledning af de sålunda anförda grunderna har komitén uppgjort förslag till normalstat för Carlskrona artillerikår, hvilken stat slutar på 303,902 kronor 4 öre.
Hvad angår medelstillgången för den af komitén ifrågasatta organisationen har komitén såsom härför tillgängliga beräknat:
dels det af nästlidna års lagtima Riksdag för fästningsartillerikårens
uppsättande anvisade reservationsanslag å.....................kronor 189,600: —
dels den på fästuingsartillerikompanierna belöpande andel af de till nya sjöman skårens värfvade stam utgående anslag, hvilken andel, då fästningsartillerikompanierna utgöra 400 man af denna stams hela
styrka 2,900 man, komitén upptagit till V29 af
anslaget till aflöning med ................................................. » 60,799: 04
)) » beklädnad med ............................................... » 19,421: 17
» » naturaunderhåll med ....................................... » 32,579: 76
» » rese- och traktamentspenningar med......... » 1,502: 07
utgörande tillsammans kronor 303,902: 04 eller samma belopp, hvarpå den af komitén uppgjorda normalstaten slutar.
Den af komitén sålunda ifrågasatta organisation af fästningsartillerikåren har komitén ansett medföra följande betydande fördelar:
»en stark befäls- och underbefälskader erhålles, som i hög grad underlättar mobiliseringen af kåren, ökar dess krigsberedskap och höjer dess krigsduglighet — omständigheter som torde vara ytterst beaktansvärda, då frågan gäller försvaret af en sådan plats som Carlskrona med ett läge och en betydelse, hvilka i förening göra den till ett af de första och sannolikaste operationsföremålen under ett krig;
likformighet i organisationen af våra båda sjöbefästningsartillerikårer, hvarigenom samband mellan dem alstras, som kan bidraga till
7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
bådas utveckling, rekryteringen blifver lika lätt eller lika svår vid den ena som vid den andra, då vilkoren vid båda kårerna blifva lika och, — om sådant framdeles skulle finnas önskligt och nyttigt — deras sammanslagning till en kustartillerikår kan ske utan någon svårighet;
en ständigt i tjenst varande manskapsstyrka af 360 man i stället för den nuvarande organisationens 250 man under vintern och 300 man under sommaren, samt slutligen
dubbelt så stor rekrytkontingent, hvilken vid mobilisering motsvaras af en dubbelt så stor tillgång af stam och f. d. stamanställda tillsammans)).
Då, såsom af komiténs utredning framgår, genom en i enlighet med dess förslag förändrad organisation af den för sjöbefästningarne afsedda artillerikår denna skulle inom de för densamma redan anvisade atislagsbelopp kunna göras tillräcklig för hela det för den befästade orten Carlskrona erforderliga fredsbehof af artilleritrupp, under det att med den förut tillämnade organisationen af kåren behof af ökade anslag för uppsättning af det för Oskarsvärnslinierna och befästningarna å öarne erforderliga befäl, underbefäl och förhandsmanskap snart nog skulle göra sig gällande; och då genom en sådan förändrad organisation jemväl de af komitén här ofvan anförda fördelar vinnas, finner jag mig i allt väsentligt kunna biträda komiténs förslag, vid hvilket jag endast vill erinra:
att jag icke anser kårens beklädnad böra göras liknande sjömanskårens utan i full öfverensstämmelse med Vaxholms artillerikårs, med hvars tjenstgöring Carlskronakårens är fullkomligt öfverensstämmande;
att jag icke kan dela komiténs uppfattning, att, intendenturen lämpligen kan bestridas af förvaltningsdirektionen vid stationen dels med afseende derå, att, då kåren bör komma att beklädas på helt annat sätt än sjömanskåren och för den skull måste hafva sitt eget förråd, den af komitén åsyftade enhet icke kan vinnas, dels ock af det skäl aft, då kårens chef bör vara närmast ansvarig för att beväpningen och munderingen för kårens hela personal äro i fullständigt författningsenligt skick, men han icke har någon myndighet öfver förvaltningsdirektionen vid stationen, snarare slitningar och olägenheter än enhet och fördelar af den af komitén ifrågasatta anordningen skulle uppstå; hvarföre jag anser, att äfven i detta afseende organisationen vid Vaxholms artillerikår bör tagas till föresyn och i enlighet med den af 1892 års Riksdag godkända staten en intendent tillsättas, samt derjemte för förvaltande af kårens beklädnadsförråd i Karlskrona ett arvode å 300 kronor i staten upptagas att tilldelas en underofficer vid kåren, som skulle hafva till åliggande att under intendentens inseende
8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
handhafva kårens centralförråd, hvari skulle förvaras dels materialier till beklädnad m. m., dels de beklädnads- och munderingspersedlar, kaserninventarier m. m., som ej vore utlemnade till bruk vid kompanierna;
att, då intendenten vid denna kår, såsom icke tillhörande intendenturkåren, icke lärer kunna påräkna någon vidare befordran, han synes mig böra komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 500 kronor efter tio års tjenstgöring, på sätt arméns intendenter fått tillgodonjuta, innan utsigt till befordran genom intendenturkårens organisation för dem öppnats;
att jag anser den af komitén föreslagna dagaflöning af en krona för sergeanter vid kåren vara betingad icke blott af de skäl, som anförts i Eders Kongl. Maj:ts förslag till 1891 års riksdag, utan jämväl af den omständigheten att kåren tillhör sjöförsvaret och att ofvan nämnda dagaflöning är den, som tillkommer flottans underofficerare af andra graden, med hvilka kårens sergeanter äro likställda samt hafva gemensam tjenstgöringsort;
att jag visserligen lika med komitén ansett en stabstrumpetare vid kåren kunna undvaras, emedan tillfälle till undervisning för kårens hornblåsare kan på annat sätt i Carlskrona beredas, men att jag funnit nödigt att för detta ändamål i staten upptaga ett arvode å 300 kronor;
och att jag, efter samråd med den af Eders Kongl. Maj:t utnämnde chefen för kåren, ansett mig böra dels nedsätta det af komitén föreslagna antal sergeanter från 20 till 19 dels minska det föreslagna antalet arvoden för konstaplar från 64 till 56 och för första klassens artilleri sfer från 64 till 32 samt för sjukvårdare från 12 till 8, emedan erfarenheten visat, att ett större antal konstaplar och forsta klassens artillerister än det sålunda af mig föreslagna svårligen kan ur här ifrågavarande manskapsstyrka erhållas samt, hvad sjukvårdarne angår, deras antal derigenom skulle blifva detsamma, som vid arméns regementen och kårer, eller 2 på hvarje kompani.
Med dessa förändringar, hvilka iakttagits i bilagda, för kåren uppgjorda normalstat, hvars slutsiffra afrundats till jemt 100-tal, har jag ansett komiténs förslag till förändring i organisationen af den för sjöbefästningarne vid Carlskrona afsedda artillerikår, hvilken Eders Kongl. Maj:t under den 20 sistlidna januari förordnat skola benämnas »Carlskrona artillerikår», böra vinna nådigt bifall. Men alldenstund genomförandet af denna organisation, som ej erfordrar höjning af anslaget, skulle förutsätta ändringar dels i de af Riksdagen nästlidet år fastställda stater för fästningsartillerikåren, dels ock i den år 1887 fastställda stat för sjömanskårens värfvade stam, i hvad densamma afser fästningsartillerikompaniernas manskap, lärer Riksdagens godkännande af dessa
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42
förändringar böra begäras, och jag får för den skull nu underdånigst hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes uti nådig proposition till Riksdagen föreslå:
att till uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, så organiserad och aflönad, som bifogade normalstat närmare utvisar, må få användas, förutom det för uppsättande af denna kår af nästlidet års lagtima Riksdag beviljade reservationsanslag å 189,600 kronor, den på de nuvarande fästningsartilleri kompanierna belöpande andel af de under femte hufvudtiteln till aflöning åt flottans kårer och stater, till beklädnad, till natur aunderhåll samt till rese- och traktamentspenningar anvisade anslag, äfvensom att de besparingar å de sålunda för kåren anvisade tillgångar, som under tiden för dess uppsättning kunna beredas, må, på sätt Riksdagen vid förstnämnda reservationsanslags beviljande medgifvit, få af Eders Kongl. Maj:t disponeras för uppförande af de för kåren erforderliga byggnader »och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya organisationens genomförande icke verkar rubbning i afseende på det artillerikåren tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna redan antagna värfvade manskaps hittills varande förmåner och förpligtelse^
I sammanhang med sitt organisationsförslag har komitén jämväl ansett frågan om pensionsrätten gifva anledning till en underdånig framställning.
Under anförande att de af Riksdagen fastställda grunder för pensioneringen af flottans och lotsverkets gemenskap utan vidare kunde med hänsyn till stadgandenas lydelse anses tillämpliga jemväl på fästningsartillerikårens gemenskap, framhålla komiterade, att förhållandet vore ett annat beträffande befäl och underbefäl med vederlikar, enär det i de för pensioneringen af denna personal vid flottan af Riksdagen godkända grunder föreskrefves, att pension tillkommer flottans derefter uppräknade kårer och stater, till Indika Carlskrona artillerikår icke kunde hänföras; hvarför det syntes komitén nödvändigt, att åtgärder vidtoges, på det denna kår måtte komma i åtnjutande af en sådan förmån.
Då jag i allo delar denna komiténs uppfattning, får jag, under erinran att Eders Kongl. Maj:t under den 3 innevarande februari i nåder förordnat, att befäl och underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår, som erhålla transport från armén, må bibehållas vid den delegarerätt i arméns pensionskassa, hvartill de vore berättigade, derest kåren tillhörde armén, nu i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t i den här ofvan af mig föreslagna proposition till Riks- Bih. till Rikad. Prat. ISO it. 1 Sami. I Afd. 20 lliift. 2
10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
dagen täcktes tillika göra framställning derom, att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan gällande pensioneringsgrunder måtte få tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår.
Hvad departementschefen sålunda hemstält behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder bifalla; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåta» nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll bilagd.
Ex protocollo: F. Wrangel.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
11 Normalstat
för
Carlskrona artillerikår.
12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 42.