angående statsverkets tillstånd och behof

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

1 KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 16 januari 1894.

Jeralikt grundlagens bud afgifver Kongl. Magt härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning, och under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kongl. Maj:t, att statsverkets inkomster för år 1895 upptagas sålunda:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkonistberäkniugen”.

Bill. till Hik.ul. Prut. 1S94. I:a Sami. ha Afd. 1

2 Konyl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt............ kronor

Kyrkotionde ........................................................................ *

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... »

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet »

Trosspassevolansafgift......................................................... *

Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. »

Soldatvaka nsafgift............................................................... *

Båtsmansvakansafgift.......... »

Arrendemedel....................................................-................. *

Mantalspenningar................................................................ »

Bötesmedel ......................—............-..............-.......-........---- »

Kontroll stämpelmedel. -.....-............................. 1

Fyr- och båkmedel....................... »

Telegrafmedel .......................................-.............----- —- »

J er n vägstrafikmed el............... 1

Skogsmedel.........................................................----------------- 1

Extra uppbörd...................................................-............. »

säger 21,014,000: —

Bevillningar:

Tullmedel............................................................................ kronor

Postmedel_______________________________________ ____________________________________

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel-....................................................------------r— »

Bränvinstillverkningsskatt................................................. »

Hvitbetssockertillverkningsafgift................................ »

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.............—- »

o # o

Tilläggsbevillning.........................—................................-- 1

säger 77,873,000: — _

summa kronor

Ivongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver' finansärenden för den 13 innevarande månad:

2,369,000: — 250,000: — 300,000: — 51,000: — 19,000: — 150,000: — 70,000: — 295,000: — 2,500,000: — 665,000: — 250,000: — 25,000: — 1,400,000: — 2,870,000: — 7,000,000: — 2,700,000: — 100,000: —

36,500,000: — 8,173,000: — 700,000: — 6,000,000: — 14,000,000: — 3,200,000: — 4,900,000: — 4,400,000: —

98,887,000: —

Transport kronor 98,887,000: —

3 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1894.

Transport kronor 98,887,000: — att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas öfverskott å statsregle-

ringarna för föregående år.. ........................................ * 172,000:

och att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1895, som af Riksdagen bestämmes, anvisas riksbankens vinst för år 1893, i rundt tal utgörande...................................................................... *______2,480,000:

-hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla

beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till.............— kronor 101,539,000:

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten...................................-....................... kronor 1,196,900:

» > slottsstaten................................—..................... »_____123,100:

tillsammans kronor 1,320,000: —

Häruti föreslår Kongl. Magt icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1 afseende å regleringen åt denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900 kronor, vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i Inlagd» statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärcnden den 13 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Kri gall of rätten:

IT.] under förutsättning att deri särskildt framlagda propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om

) Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

4 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 18'då.

krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen bifallen, att med godkännande af det i förutnämnda statsrådsprotokoll intagna förslag till stat för krigshofrätten och öfvergångsstat anvisa för dessa staters tillämpning erforderliga medel, tillhopa 9,050 kronor;

kommande i händelse af bifall härtill det till krigshofrätten nu utgående ordinarie anslaget 11,100 kronor att minskas med................................................................... kronor 2,050: —

Ofriga ordinarie anslag:

[2.] I afseende å dessa liar Kongl. Magt icke att föreslå annan förändring, än att till jemnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. ökas från 64,212 kronor till 64,262 kronor eller med » 50: —

hvadan alltså i de ordinarie anslagen föreslås eu minskning af kronor 2,000: —

Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt nu

gällande riksstat......................................................................kronor 3,887,900: —

Om härifrån dragés ofvan angifna minskning i samma anslag....................................................................................... » 2,000: —

så komma de ordinarie anslagen enligt denna hufvudtitel

att uppgå till .......................... ........................................... kronor 3,885,900: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag för år 1895:

[3.] för uppgörande, granskning och omarbetning af lagförslag genom en lagbyrå .............................................. kronor 25,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1894 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller sålunda:

0 Kongl. MajUs nåd. pr ap. n:o 1, om statsverket lk'J4.

1894. 1895.

ordinarie anslag 3,887,900:— 3,885,900:— således minskning kronor 2,000: — extra » 66,309:— 25,000:— » » » 41,309: —

summa kronor 3,954,209:— 3,910,900:— således minskning kronor 43,309: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå,

att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena................ kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet...................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................................... » 45,893: — 443,800:-

Kon sill skassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet................ kronor 10,000: —

| 7.J konsulsstatcn,.........-............................. » 129,685: -—

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................................................ » 20,315: — 160,000: -

summa kronor 603,800: — Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris ........................................ » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

') Sc bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”

6 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o i, om statsverket 1894.

Extra anslag.

Under åberopande af livad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1894 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1894 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 23,519,200: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter......................................................................... > 400: —

ersättningar .......................................................... >_693,400: —

tillsammans kronor 24,213,000: —

vill Kongl. Maj: t i enlighet med de beslut, som innefattas i bi lagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen beträffande

Intendenturcorpsen:

[1.] att för genomförande under är 1895 af intendenturcorpsens beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda corps, nu kronor 322,945, med....... kronor 16,055:

till kronor 339,000; _______________

Transport kronor 16,055: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufrudtiteln”.

K orig l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Kavalleri- och infanteriregementena:

[2.] att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat upptagna belopp, 400 kronor, vnå derifrån uteslutås;

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning:

[3.] att dels för genomförande under år 1895 af infanteriets nya organisation, dels för höjande till en krona af dagaflöningen till de vid Hallands och Blekinge bataljoner anstälda regementstrumslagare öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning,

nu kronor 3,996,084, med................................................ »

till kronor 4,074,209;

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:

[4.] att dels för genomförande under år 1895 af Skånska husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands dragonregementens nya organisation och dels för beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning, ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris

befälsaflöning, nu kronor 957,000, med ........................ >-

till kronor 978,360;

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar:

[5.] att för genomförande under år 1895 af Skånska husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregementens nya organisation höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar,

nu kronor 1,503,300, med ................................................ »

till kronor 1,612,225;

Transport kronor

16,055: —

78,125: —

21,360: —

108,925: —

224,465: —

8 Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1894.

Transport kronor 224,465:

Fältartilleriet å fastlandet:

[6.] att för genomförande under År 1895 af fältartilleriets å fastlandet beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda artilleri, nu kronor* 1,341,276, med » 121,132:

till kronor 1,462,408;

Glotlamls art illeri corps:

[7.] att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps öka anslaget till corpsen, nu kronor 32,414, med............... ....

till kronor 37,889;

5,475:

Fortifikationen:

[8.] att för beredande af tillgångar till genomförande under år 1895 af fortifikationens förbättrade organisation höja anslaget till nämnda vapen, nu kronor

313,932, med ...................................................................

till kronor 332,056;

18,124:

Trängen:

[9.] att för genomförande under år 1895 af trängens beslutade nya organisation höja anslaget till

nämnda vapen, nu kronor 308,318, med........................

till kronor 382,363, äfvensom medgifva, att 291,157 kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;

74,045:

Beväringens vapenöfningar:

[10.] att för beredande af erforderliga medel till bestridande af den beväringen tillkommande förhöjda dagafiöning öka anslaget till beväringsmanskapets vapenöfningar, nu kronor 2,980,500, med................................

till kronor 3,211,250;

Transport kronor

230,750:

673,991:

Kongl. Majtis nåd. prop. n:o 1, om- statsverket 1894.

9 Transport kronor

Volontärskolor:

[11.] att höja anslaget till volontärskolor, nu

kronor 285,000, med ........................................................ »

till kronor 385,000, äfvensom bemyndiga Kongl. Maj:t att, i den mån kommuner kunna erbjuda sig att utan kostnad för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen militäretablissement, afsedda för volontär- eller rekrytoch korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet, låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för två sådana etablissement af förevarande anslag använda högst 50,000 kronor;

Reservbefälet:

[12.] att höja anslaget till reservbefälet, nu kronor

17,000, med........................................................................ »

till kronor 29,000;

Ted och ljus vid fästningar och garnisonsorter:

[13.] att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter, nu kronor 103,500, med.... »

till kronor 117,500, äfvensom medgifva, att anslaget må få i riksstaten uppföras som förslagsanslag;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen:

[14.] att detta anslag, hvilket nu är uppfördt till kronor 6,080, måtte, för jemnande af hufvudtitelns

ordinarie anslag, höjas med............................................... ->

till kronor 6,089.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.

Summa kronor

673,991: —

100,000: —

12,000: —

14,000: —

9: —

800,000: —

Bih. till Riksd. Prot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 800,000: — Härifrån afgår minskning i anslaget till kavallerioch infanteriregementena ........._........................................ » 400: _

hvadan förhöjningen utgör................................................ kronor 799,600: —

Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns anslag enligt nu gällande riksstat........................ » 24,213,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 25,012,600: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande

ari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

att under denna hufvudtitel på extra stat för år 1895 bevilja:

[15.] för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m............... kronor 53,000: —

[16.] » anskaffning af nya eldhandvapen åt

armén...................................................... . » 679,300: —

[17.] » anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen....................................... » 800,000: —

äfvensom

[18.] att af det för uppförande vid Åker af en fabrik för tillverkning af röksvagt krut redan beviljade anslag på extra stat för

år 1895 anvisa återstoden med............ » 119,500: —

-att vidare på extra stat för år 1895 bevilja:

[19.] till fortsatt förändring och nyanskaffning af

infanteriammunitionsvagnar med tillbehör » 29,112: —

[20.] för anskaffning af fästningsartillerimateriel ... » 100,000: —

[21.] till fortsatt anskaffning af ny fältartilleri-

materiel................ » 254,000: —

[22.] » fortsättande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning och Vaberget.......................... » 200,000: —

[23.] » anskaffning af ökad materiel för inge-

niörvapnet.................................................... » 50,000: —

Transport kronor 2,284,912: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

[24.] till

[25.] » [26.] » [27.] »

[28.] »

Transport kronor 2,284,912: —

bestridande af kostnaderna för de, med anledning af beslutet om den förbättrade

härordningen, nödiga kasernbyggnader.... » 400,000: —

anskaffning af materiel för flyttande sjuk-'

hus................................................................ » 100,000: —

ytterligare barackbyggnader på mötesplatserna...................................................... » 100,000: —

reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän, med rättighet för Kongl.

Maj:t att få under följande år använda

hvad af anslaget kan under året besparas » 9,088: —

skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande, med rättighet likaledes för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas.......................................... » 90,000: —

tillsammans kronor 2,984,000: —

Slutligen vill Kongl. Maj:t, föreslå Riksdagen att medgifva: att af behållningarne å extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. in. må få till täckande af två af arméförvaltningen lemnade förskott till inköp dels af tomt in. m. till kasernetablissementet i Visby och dels af revolvrar användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre, äfvensom

att, med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor 23 öre, återstående vid 1893 års slut uppkomna behållningar å berörda extra anslag må, i den män sådant kan visa sig vara erforderligt, användas till gäldande af kostnaderna för fyra i statsrådsprotokollet närmare omförmälda, på föredragning af landtförsvarsdepartementet tillsatta komitéer.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Makt nu är föreslagen, utfaller nå följande sätt: F

1894. 1895.

ordinarie anslag 24,213,000:— 25,012,600: —således ökning kronor 799,600: — extra ___________» 2,314,086:— 2,984,000:— » » » 669,914: —

summa kronor 26,527,086:— 27,996,600: — således ökning kronor 1,469,514: —

12 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant..,................................................................................. kronor 6,878,747: 48

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter.............................. » 3,005: —

ersättningar.................................................................... » 26,404: —

tillsammans kronor 6,908,156: 48

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

Anslagen till aflöning för flottans kårer och stater samt till Carlskrona artillerikår:

[1.] att, för uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår så organiserad och aflönad, som vid ofvannämnda protokoll öfver sjöförsvarsärenden fogade normalstat (Bil. A) närmare utvisar, må, i stället för det nu under femte hufvudtiteln till en fästningsartillerikår för sjöbefästningarne vid Carlskrona uppförda reservationsanslag å 189,600 kronor, i riksstaten för år 1895 uppföras ett reservationsanslag å 303,900 kronor, benämndt »Carlskrona artillerikår», äfvensom medgifva, att de besparingar å de sålunda för kåren anvisade tillgångar, som under tiden för dess uppsättning kunna beredas, må, på sätt Riksdagen 1892 medgifvit i fråga om det då för kåren beviljade reservationsanslag, få af Kongl. Maj:t disponeras för uppförande af de för kåren erforderliga byggnader och öfriga med organisationens genomförande förenade utgifter; dock med förbehåll att den nya organisationens genomförande icke verkar rubbning i afseende på det

') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

artillerikåren tillhörande, vid fästningsartillerikompanierna redan antagna värfvade manskaps hittills varande förmåner och förpligtelse^ kommande till följd häraf

en ökning att uppstå af.................................................... kronor

[2.] att de för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan gällande pensioneringsgrunder må få. tillämpas jemväl i afseende på befäl och underbefäl med vederlikar vid Carlskrona artillerikår;

[3.] att godkänna förändrad stat för flottans på det i bilagan B till ofvannä.mnda protokoll omförmälda sätt omorganiserade sjömanskår, sådan denna stat finnes samma protokoll bifogad (Bil. C), att tillämpas så snart och i den mån de föreslagna förändringarne i kårens organisation låta sig genomföras;

[4.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans kårer och

stater anvisade anslag å................kronor 1,726,054: —

minskadt med det för aflöning åt f. d. fästningsartillerikompanierna beräknade belopp_______ » 60,799: —

till....................................................kronor 1,665,255: —

må förhöjas med det för år 1895 till förändrad organisation af sjömanskåren erforderliga belopp.......................................... » 66,797: —

och sålunda upptagas till.............kronor 1,732,052: —

hvarigenom nyssberörda. anslag komme att ökas med » [5.] att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångar^ till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet, under denna anslagstitel under år 1895 användas; samt

[6.] att i öfrigt ett anslag af 40,000 kronor till genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan må å extra stat för år 1895 anvisas, att gemen-

Transport kronor

114,300

5,998

120,298

14 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

samt med anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas;

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:

[7.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, nu

287,500 kronor, må i riksstaten för år 1895 nedsättas till ett belopp af i jemnadt tal 268,100 kronor samt medgifvande lemnas att, till utjemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags natur, derå uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående brist, må få användas jemväl den besparing, som under år 1895 må kunna på anslaget beredas;

Naturaunderhåll:

[8.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till naturaunderhåll med ett från 452,450 kronor till 419,870 kronor nedsatt belopp;

Flottans nybyggnad och underhåll:

[9.] att i riksstaten för år 1895 förhöja det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll från 1,260,000 kronor till 1,280,000 kronor eller med [10.] att på extra stat, utöfver de af sistlidet års Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke anvisade

1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000 kronor, att jemte förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med en femtedel årligen, för att, jemte det till ofvannämnda pansarbåt för år 1894 anvisade anslag af 1,000,000 kronor, användas till nyanskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse med det i ofvannämnda protokoll intagna program, samt för detta ändamål för år 1895 anvisa 2,500,000 kronor;

120,298

20,000:

Transport kronor 140,298:

15 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om /statsverket 1894.

Transport kronor 140,298: —

Durchmarschkostnader:

[11.] att anslaget till durchmarschkostnader, som för år 1894 upptagits till 6,000 kronor, må från och med år 1895 ur riksstaten utgå;

Rese- och traktamentspenningar:

[12.] att, vid bifall till förslaget angående uppsättning och underhåll af Carlskrona artillerikår, i riksstaten för år 1895 uppföra anslaget till rese- och traktamentspenningar med ett från 25,000 kronor till 23,500 kronor nedsatt belopp;

Lots- och fyrinrättningen med Jlifräddningsanstalterna:

[13.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,400,000 kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[14.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,898 kronor 48 öre, må, till jemnande af ordinarie anslagens

slutsumma, höjas med ................................................

till 46,924 kronor.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag utgör således........................................................................

hvarifrån böra afräknas:

dels nedsättningarne i följande anslag, nemligen: till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.................................. kronor 19,400: —

» naturaunderhåll............................ » 32,580: —

Transport kronor 51,980: —

kronor

25: 52

140,323: 52

kronor

140,323: 52

16 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 51,980: — kronor 140,323: 52 till rese- och traktamentspenningar » 1,500: —

dels anslaget till durchmarschkostnader, som, för år 1894 upptaget till.......................................... > 6,000: — » 59,480: —

ur riksstaten utgår;

då anslagsförhöjningen utgör............................................ kronor 80,843: 52

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma enligt

gällande riksstat................................................................. » 6,908,156: 48

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ................................................. kronor 6,989,000: —

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag: till genomförande under år 1895 af löneregleringen

för flottan................................................................... kronor 40,000: —

och

» nyanskaffning af fartygsmateriel................................. » 2,500,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[15.] artillerimateriel för fartyg........................... » 152,900: —

[16.] artillerimateriel för sjöbefästningarne vid

Carlskrona.......................................................... » 12,500: —

[i7.] skjutförsök, krutprof m. m.............................. » 10,000: —

[18.] minväsendet.................. » 75,000: —

[19.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »_1,860: —

tillsammans kronor 2,792,260: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1894. 1895.

ordinarie anslag 6,908,156: 48 6,989,000: — således ökning kronor 80,843: 52 extra » 1,419,443:52 2,792,260:— » » » 1,372,816:48

summa kronor 8,327,600:— 9,781,260:— således ökning kronor 1,453,660: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

17 Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet. ,

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................................................................... kronor 4,789,190: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 9,290: —

ersättningar............................................................... » 6,231: —

tillsammans kronor 4,804,711: —

vill Kong]. Maj:t i eldighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 13 innevarande månad, *) föreslå beträffande

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[1.] att det i staten för civildepartementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli upptagna anslag för amanuenser, vikariatsersättning och renskrifning m. m. må från dess nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas

till 18,000 kronor eller med............................................ kronor 3,000: —

hvarigenom alltså anslaget till civildepartementets afdelning af Kong]. Maj:ts kansli kommer att i sin helhet ökas från 76,700 kronor till 79,700 kronor;

Statistiska centralbyrån:

[2.] att, för bestridande af kostnaderna för offentliggörande af statistiken rörande sparbanker och folkbanker samt för tryckning af blanketter till de från dessa banker till statistiska centralbyrån ingående redogörelser, det under denna anslagstitel uppförda reservationsanslaget till officiella statistiska trycket, 15,800

kronor, må höjas till 17,300 kronor eller med . .......... »

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till statistiska centralbyrån att ökas från 59,900 kronor til!

61,400 kronor;

Transport kronor

*) So bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.

Hih. till Riksd. Prnt. 18U4. t:a Rami. t:a Afd.

1,500: —

4,500: — 3

18 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Landtmäteristaten:

[3.] att, under förutsättning att Riksdagen bifaller hvad beträffande rikets allmänna kartverk kommer att föreslås, från anslaget till landtmäteristaten må uteslutas 24 andre landtmätarelöner, uppgående sammanlagd! till 21,600 kronor, samt anslaget följaktligen nedsättas från 108,800 kronor till 87,200 kronor;

Rikets allmänna kartverk:

[4.] att Riksdagen må för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas fortsatta bedrifvande

dels medgifva, att — med uteslutande ur riksstaten af den under sjette hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslags tillika med det derunder anvisade anslag,

6,000 kronor — i stället må bland anslagen å riksstatens sjette hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie stat uppföras ett anslag å » dels ock godkänna hvad i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda kartverkens personal blifvit i statsrådsprotokollet föreslaget;

Landsstaterna i länen:

[5.] att det under anslaget till landsstaterna i länen uppförda reservationsanslag till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för dertill berättigade tjensteman må höjas från 90,000

kronor till 115,000 kronor eller med........................... »

[6.] samt att anslaget till landsstaterna i länen må höjas med det belopp, hvartill fyra till indragning bestämda boställens afkastning är i stat beräknad, eller kommande, i händelse af bifall härtill samt till hvad i afseende å det under denna anslagstitel uppförda. reservationsanslaget föreslagits, anslagstiteln »landsstaterna i länen» med följande ändrade lydelse »landsstaterna i länen (deraf 115,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,652,302 kronor till 2,680,882 kronor eller med 28,580 kronor;

4,500: —

178,600: —

25,000: — 3,580: —

Transport kronor

211,680: —

Kongl. MajUs' nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1804.

Transport kronor

Landtbruksstyrelsen:

[7.] att Riksdagen må, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet ifrågasatta ändringar i staten för landtbruksstyrelsen och i vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de deri upptagna löneförmåner, höja anslaget till landtbruksstyrelsen från dess nuvarande belopp, 27,800 kronor, till 28,800 kronor eller med .... »

Bidrag till vägunderhållet på landet:

[8.] att Riksdagen må i riksstaten under sjette hufvudtiteln näst efter anslaget till färjor och färjekarlar uppföra under benämningen »bidrag till vägunderhållet på landet» ett förslagsanslag af ........................................ »

[9.] samt att Riksdagen må på extra stat för år 1895 anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor;

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtinannanäringar:

[10.] att Riksdagen må, med godkännande af den enligt statsrådsprotokollet föreslagna förändring i afseende å användningen af det under denna anslagstitel uppförda anslaget till reseunderstöd för landtbrukets studerande, höja samma anslag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med............................................ »

och i följd deraf öka anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)» med motsvarande belopp eller från 190,400 kronor till 194,400 kronor;

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

[11.] filt Riksdagen ma höja det' under denna anslagstitel uppförda anslag till understöd åt sådana

211,680:

1,000:

600,000:

4,000:

Transport kronor

816,680:

20 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, med 10,000 kronor eller från 20,000 kronor till 30,000 kronor; samt

[12.] att Riksdagen må höja det under denna anslagstitel nu anvisade anslaget, 5,000 kronor, till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, med 10,000 kronor och följaktligen under denna anslagstitel för nämnda ändamål uppföra ett belopp af 15,000 kronor;

börande, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, anslaget till »befrämjande i allmänhet af slöjderna» ökas med...................................................:............ »

eller från 63,500 kronor till 83,500 kronor;

Skiften ocli afvittringar:

[13.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1895 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1895 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja eu tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

.Totalförluster genom kanal- och väganläggningar:

[14.] att det å detta anslag i kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter» upptagna belopp, 1,560 kronor, må uteslutas och anslagets slutsumma i följd deraf minskas från 8,827 kronor till 7,267 kronor;

816,680

20,000

Transport kronor 836,680

21 Kongl. .Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,94.

Transport kronor 836,680 : —

Skrifmaterialier ocli expenser, ved in. in.:

[15.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,

detta anslag må ökas med................................................ » 957: —

eller från 118,565 kronor till 119,522 kronor;

Vidare föreslår Kongl. Magt beträffande

Statens järnvägstrafik:

[16.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafik medlen ett belopp af högst 12,000 kronor må under år 1895, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner, utöfver det nu medgifva högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som al förhöjningen kommer i åtnjutande;

Patentbyrån:

[17.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tilllämpning under år 1895 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken;

\

Arbetareförsäkringen:

[18.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må föi1 år 1895 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 Maj 1891 (Nio 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Summa ökning kronor 837,637: —

22 Komjl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 837,637: — Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma kronor 4,804,711: — efter afdrag ej mindre af de föreslagna minskningarne å anslagen till landtmäteristaten och till jordförluster genom kanal- och väganläggningar, än äfven af anslaget till rikets ekonomiska kartverk, tillsammans.................................... » 29,160: —

således.................................................................................. » 4,775,551: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor___5,613,188: —

Extra anslag.

Förutom ofvan under punkten 9 begärda extra anslag för bestridande af statsverkets andel

i kostnaden för vägdelningar___________________ kronor 50,000: —

vill Kong], Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja till:

[19.] handhafvande af kontroll å försäkringsan-

stalterna............. » 4,500: —

[20.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —

[21.] aflöning in. in. åt särskild polisstyrka på

landet........................... ............................. » 65,000: —

[22.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän.......................... » 10,000: —

[23.] undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m............... ............................... » 5,000: —

[24.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultima

landtbruksinstitut........................................ » 29,000: —

/

Vidare föreslår Kong]. Maj:t Riksdagen medgifva:

[25.] att det belopp, 16,300 kronor, som af det

utaf Riksdagen år 1891 till bestridande af kostnader för nya byggnader vid Ul-

Transport kronor 178,500: —

23 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.

Transport kronor 178,500: — tima landtbruksinstitut och jordegendom in. in. beviljade anslag, 68,000 kronor, afsetts för uppförande af ny ladugårdsbyggnad vid Ultuna, i stället må användas för uppförande derstädes af ett nytt mejeri och ett nytt svinhus samt för det nuvarande får- och svinhusets förändrande till ladugård, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid styrelsens för landtbruksinstitutet vid Ultuna i statsrådsprotokollet omförmälda skrifvelse fogade ritningar och kostnadsförslag.

Ytterligare föreslår Kongl. Magt Riksdagen be-

24 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

[37.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och

Frans Schartäus praktiska handelsinstitut

i Stockholm................................................ »

[38.] beredande åt alster af svensk industri och svenska näringar af afsättning i främmande länder............................................ »

[39.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »

[40.] anordnande af fabriksinspektion ....... »

[41.] ersättningar för åtskilliga förskottsvis bestridda utgifter............................................ »

[42.] bidrag för anläggning af nya samt förbätt-

ring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar ........................ »

[43.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt

upprensning af åar och farleder ___________ »

[44.] understödjande, medelst anslag utan återbetala! tigsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd,............................... »

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i afseende å de tre sistnämnda anslagen må gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Derjemte föreslår Kongl. Maj:t, Riksdagen medgifva:

[45.], att, till anläggning af väg mellan Glommersträsk och Ruskträsk å sträckan från gränsen mellan Norrbottens och Vesterbottens län till färjstället vid Vindelelfven å vägen mellan Lycksele och Sorsele kyrkor, anslag må under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden.

Transport kronor

367,300: —

15,000: —

20,000: — 14,000: — 30,000: —

70,512: — 800,000: — 150,000: —-

100,000: —

1,566,812: —

25 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,566,812: —

Vidare anmärkes här:

[46.] att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1895 beviljade till understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000 kronor; samt [47.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1895 af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor årligen.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

att för år 1895 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jern-

vägstrafik ..................................................... » 220,000: —

att, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar, för år 1895 bevilja ett anslag af 1,250,000 kronor samt deraf anvisa å riksstaten utom hufvudtitlarne 600,000 kronor med rätt för Kongl. Maj:t att af återstående beloppet,

650,000 kronor, i mån af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor;*) samt att medgifva, att af de till statens jernvägsbyggnader anslagna medel må till afdelningsingeniören Hans Jonas Wilhelm Rosell och kassören Harald Arvid Robert Ljunggren vid frånträdandet af deras befattningar såsom gratifikationer utbetalas, till Rosell 4,200 kronor och till Ljunggren 1,200 kronor.

tillsammans kronor 1,786,812: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

*) Se vidare bär nedan ”Statsverkspropositionen”, pag. 47 och 52.

Bill. till Itiksd. Prof. 1894. l:a Samt. ha Afd.

[48.]

[49j

[50.]

26 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o /, om statsverket 1894.

1894. 1895.

ordinarie anslag 4,804,711:— 5,613,188:— således ökning kronor 808,477: — extraanslag 2,017,289:— 1,786,812:— » minskning_» _ 230,477: —

summa kronor 6,822,000:— 7,400,000:—således ökning kronor 578,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................ kronor 16,809,060: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ »_6: —

tillsammans kronor 16,809,066: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Postverket:

\

[1.] att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner till aktuarien Hans Fredrik Wennerbom å 1,600 kronor och postexpeditören Johan Ferdinand Decander å 1,000 kronor, att till en hvar af dem utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets tjenst varder honom beviljadt, dels med förklarande att i mån af afgång åtta kontrollörsbefattningar af 3:e lönegraden må af generalpoststyrelsen indragas och i deras ställe inrättas en ny kontrollörstjenst, af 2:a lönegraden och åtta nya postexpeditörstjenster, deraf fem af l:a lönégraden och tre af 2:a lönegraden, samt två kontrollörsbefattningar uppflyttas från 3:e till l:a lönegraden, dels och med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

för den 13 innevarande januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående semester för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna, må för år 1895 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 7,981,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med.......t....................................... kronor

Telegrafverket:

[2.] att Riksdagen, dels med godkännande af de enligt ofvannämnda protokoll öfver tinansärenden föreslagna staterna för telegrafverket och de vilkor för de nya aflöningarnes åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts, dels ock med förklarande att af telegrafverkets medel må tills vidare utgå till telegrafverkets pensionsinrättning ett årligt bidrag, motsvarande en och en half procent af den för året beräknade inkomst af telefonabonnements- och samtalsafgifter, och till telegrafverkets enke- och pupillkassa jemväl ett årligt bidrag till belopp, utöfver det i sådant hänseende nu utgående, af 1,000 kronor, må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafverkets medel, till telegrafverket för år 1895 anvisa enahanda belopp, 2,870,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter för året beräknats, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kong]. Maj:t användas för telegrafverkets tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma i riksstaten ökad med........ »

Tullverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt nyssnämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna___

Transport kronor

339,000

1,500,000

1,839,000

28 Kongl. Maj\ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor förändringar i tullverkets stater, må för år 1895 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,569,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en minskning i anslagets nuvarande belopp af

5,000 kronor;

Skogsväsendet:

[4.] att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas med 128,000 kronor från 431,092 kronor till 559,092 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten... kronor 447,208: —

» statens skogs-

läroverk........ » 47,700: kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärareperson al... » 84,400: —

reservationsanslag: till enskilda skogsundervisnin-

gen................kronor 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet................ » 559,092:— » 567,692: —

Summa kronor 1,147,000: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle ökas med.......................................... »

Transport kronor

1,839,000: —

128,000: — 1,967,000: —

29 Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,967,000: — Och föreslår Kong]. Maj:t i sammanhang härmed Riksdagen att medgifva:

att, der såsom föreståndare för statens skogsskola tinnes höra anställas annan person än jägmästaren i . det revir, inom hvilket skolan är belägen, Kongl. Maj:t må ega att till sådan skolföreståndare, hvilken skall vara pligtig att, der sådant honom- af domänstyrelsen uppdrages, under vederbörande revirförvaltares ledning öfvertaga^ förvaltningen af skolan omgifvande eller angränsande kronopark, anvisa, utöfver den för befattningen anslagna lön, ett fyllnadsarfvode af 1,000 kronor, för år räknad t, att utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet;

Städers friheter:

[5.] att det å detta anslag i kolumnen »friheter och kyrkotionde» upptagna belopp, 6 kronor, må höjas till 40 kronor och således anslagets slutsumma höjas

från 21,556 kronor till 21,590 kronor, eller med ........ » 34; _

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon förändring.

Summa kronor 1,967,034: — Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget till tullverket med ........................................................... » 5,000: _

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie

anslagen blifver ............................................................... kronor 1,962,034: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat................................... » 16,809,066: _

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,771,100: —

30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvan nämnda protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvud-

titel må å extra stat beviljas till

[6.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ............................................................- kronor 4,500: —

[7.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » lé0,690: —

[8.] anläggning af telefonledningar från Norrköping till Örebro, från Stockholm öfver Sala och Norberg till Falun, från Stockholm till Eskilstuna samt från Nässjö

till Vestervik ................................... » 140,200: —

[9.] uppförande af nytt landsstatshus i Mariestad,

å det beviljade anslaget återstående ........................ » 70,000: —

[10.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna---------------- » 45,000: —

[11.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag ................ » 40,210: —

[12.] skogsodlingens befrämjande................ »__25,000: —

tillsammans kronor 485,600: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1894 upptagen och sådan den af Kong!. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1894. 1895.

ordinarie anslag 16,809,066: — 18,771,100: — såledesökningkronor 1,962,034: — extra » 713,334:— 485,600:— » minskning » 227,734: —

summa kronor 17,522,400:— 19,256,700:—således ökning kronor 1,734,300: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

o

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................,............................... kronor 12,114,057: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde........................................... » 253,190: —

ersättningar............................. » 513,428: —

tillsammans kronor 12,880,675: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilägga statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,* *) föreslå beträffande

Kleresistaten:

[1.] att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde» i gällande riksstat upptagna belopp, 18,000 kronor, måtte nedsättas till 16,000 kronor eller med 2,000 kronor;

Universiteten:

[2.] att årsanslaget till materiel för astronomiska observatoriet vid universitetet i Upsala, hvilket, anslag

nu uppgår till 1,800 kronor, må höjas med.................. kronor 1,000: —

[3.] att till aflönande åt en vaktmästare vid botaniska laboratoriet och museet vid nämnda universitet

må beviljas ett årligt anslag af.................................v..... » 500: —

[4.] att för upprättande vid universitetet i Lund af en extra ordinarie professur inom den historiska

ämnesgruppen må beviljas på ordinarie stat ett anslag af » 4,000: —

deraf 3,0ÖÖ kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[5.] att till aflöning åt en laborator i experimentel fysiologi vid universitetet i Lund må beviljas ett årligt

_______ Transport kronor 5,500: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.

32 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

anslag af.............................................................................. »

hvaraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[6.] att dels till universitetsseminarier inom den humanistiska sektionen på ordinarie stat må beviljas

vid universitetet iUpsala.......................................... »

och vid universitetet i Lund............................................ »

med rätt för Kongl. Maj:t att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna grunder bestämma fördelningen af dessa anslag, samt dels likaledes på ordinarie stat anvisas till det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala ............................... »

och till samma seminarium vid universitetet i Lund....

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[7.] att för anställande vid institutets patologiskanatomiska institution af eu på högst 4 år i sender förordnad laborator i bakteriologi må beviljas ett årligt anslag af ............................................................................ »

Pedagogik- och folkskolor:

[8.] att anvisningen i kontant under åttonde hufvudtitelns anslag till pedagogik’ och folkskolor må minskas med ett jemnadt belopp af 11 kronor till 24,406 kronor samt den under samma anslagsrubrik förekommande anvisning »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» minskas med, i jemnadt tal, 340 kronor till 760 kronor;

Folkundervisningen:

[9.] att å hufvudtiteln må uppföras ett förslagsanslag å........................................................................

att i enlighet med de grunder, Kongl. Maj:t kommer att i särskild proposition för Riksdagen framlägga, användas såsom bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för sådan ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola, som af sjukdom urståndsättes att fullgöra sin tjenst;

5,500: — 4,000: —

7,700: — 7,100: —

1,500: — 1,500: —

3,000: —

40,000: —

Transport kronor 70,300: —■

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

: Transport kronor

Undervisningsanstalter för blinda:

[10.] att, med godkännande af aflöningsstat för blindskolan i Vexiö å tillhopa 5,300 kronor, Riksdagen må besluta, att, för tillämpning af samma stat och till bestridande af skolans utgifter i öfrigt, det hittills å extra stat uppförda anslag till blindskolan må från och med år 1895 uppföras å ordinarie stat med ett från

11.000 kronor till................................................................ »

förhöjdt belopp; äfvensom medgifva,

att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor för den förre och å 300 kronor för en hvar af de senare efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg; samt

att två ålderstillägg må utgå för den nuvarande föreståndaren från och med år 1895 med tillhopa

1.000 kronor;

Lasaretts underhåll:

[11.] att, under vilkor att tomten n:o 4 i qvarteret Glasbruket å Kungsholmen med derå befintliga byggnader utan ersättning och med full eganderätt samt fri från inteckning öfverlåtes till staten för att införlifvas med den af karolinska mediko-kirurgiska institutet disponerade tomten n:o 3 i samma qvarter, anslaget till serafimerlasarettet må höjas från sitt nuvarande belopp, 29,100 kronor, med ____________________________________ »

till 82,100 kronor; i hvilket fall slutsumman under anslagstiteln »Lasaretts underhåll» komme att ökas från 46,421 kronor till 99,421 kronor;

Hospitalsvården:

[12.] att det i lönestaten för Lunds asyl för andre underläkaren upptagna arfvode må höjas från 1,500 kronor till 2,000 kronor eller med 500 kronor;

Transport kronor

tiih. till Riksd. Pi‘Ot. 1894. l:a Sami. l:a Afd.

70,300

13,500

53,000

136,800

34 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 136,800

att, under förutsättning att sysslomansbefattningarna vid Lunds hospital och asyl förblifva förenade, den i aflöningsstaten för hospitalet för sysslomannen upptagna aflöning, 3,200 kronor, må höjas till 4,500 kronor, eller med 1,300 kronor;

att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle att lemna arfvode åt en andre bokhållare vid dessa anstalter samt höjda arfvoden åt sekreteraren och predikanten vid Lunds hospital för tjenstgöring i enahanda egenskap äfven vid asylen, Riksdagen må med 1,800 kronor öka det belopp af högst 18,300 kronor, som af Riksdagen åren 1885, 1886 och 1893 beviljats till arfvoden åt motsvarande tjensteman vid de hospital, för hvilka aflöningsstater då faststäldes; äfvensom

att Riksdagen må medgifva, att de sålunda begärda beloppen jemte naturaförmåner för andre bokhållaren, i likhet med hvad som är bestämdt för förste bokhållaren, må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

[13.] att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för biträdande läkaren vid Vadstena asyl, nemligen en kontant aflöning af 2,500 kronor jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt och första klassens kost, äfvensom bifalla, att de i nådiga brefvet den 5 juni 1885 angående aflöning åt läkare och andra tjensteman vid åtskilliga hospital meddelade bestämmelser må lända till efterrättelse jemväl i afseende på biträdande läkaren vid Vadstena asyl; samt att Riksdagen må medgifva, att ifrågavarande läkares aflöningsförmåner må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[14.] att detta förslagsanslag, nu 23,093 kronor, må höjas till 23,120 kronor, eller med............................ » 27

Summa kronor 136,827: —

Transport kronor 136,827

35 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 136,827: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna afdrages ofvan omförmälda minskning i anslagen till

kleresistaten samt till pedagogier och folkskolor............ »_2,351: —

skulle förhöjningen utgöra................................................ kronor 134,476: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat...............................— » 12,880,675:

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till.......................................- kronor 13,015,151: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[15.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —

[16.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, .....................................................-........ » 3,000: —

[17.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m..................................................................... » 1,500: —

Nationalmuseum:

[18.] till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar..................................................»_ 4,000: —

Transport kronor

10,200: —

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Lifrustkammaren:

[19.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m........................................................................ d

Domkapitlens expeditioner:

[20.] till löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner.........................................................................

Universiteten:

[21.] för anställande under 6 år af lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Upsala

36,000 kronor, deraf för år 1895.................................... »

[22.] för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[23.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala .............................. »

[24.] till aflöning åt en extra ordinarie professor

inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

[25.] till lärare i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Lund, af förut beviljadt

anslag ....................... »

[26.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor,...................................... »

[27.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

August Jakob Theodor Palm............................................ »

[28.] såsom personligt lönetillägg för år 1895 åt akademikainereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell .... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar;

[29.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund............................................. »

[30.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund........................ »

Transport kronor

10,200: —

5,800: —

3,716: —

6,000: — 1,000: — 2,500: — 4,000: —

6,000: —

2,000: —

500: — 750: —

1,500: —

500: — 44,466: —

Kongl. Maj:ts nåd. prof.>. n:o /, om statsverket 1894. 37

Transport kronor 606,891: —

38 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas

ett förslagsanslag af ........................................................ »

[40.] att för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm hus må upplåtas den statsverket tillhöriga, hittills af hofstallet disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; samt att åt samma skola må för utförande af ifrågavarande byggnadsföretag beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under loppet af fyratio år med 5,500 kronor årligen;

[41.] samt att såsom bidrag till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå må beviljas ett anslag af

125,000 kronor samt deraf för år 1895 anvisas............ »

Kongl. Maj:t föreslår ytterligare, att på extra stat må anvisas i afseende å

Högre lärarinneseminariet:.

[42.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande år,.......................................................................... »

[43.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet.................... »

[44.] för beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan................ »

Folkundervisningen:

[45.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskoleläi’areseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,............ »

[46.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, .................................................................................. »

De tekniska läroverken:

[47.] till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas

Transport kronor

606,891: — 3,000: —

62,500: —

4,000: — 3,000: — 5,000: —

33,300: — 15,000: —

732,691: —

39 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1S94.

Transport kronor

inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse- med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag 325,100 kronor, deraf för år 1895..................... »

samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under sagda år..................................................... »

[48.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna................................................. »

[49.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »

Gymnastiska centralinstitutet:

[50.] för tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel 80,000 kronor, deraf för år 1895............ .

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[51.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ........................................................................... »

[52.] för anordnande vid farmaceutiska institutet af ny värme- och ventilationsledning samt anskaffande

af en ny ångpanna vid institutet................................. »

[53.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar ........................................................... »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[54.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-

betjening ........................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar in. m................................................ »

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. in........................................................................ »

Transport kronor

732,691: —

50,000: — 19,600: — 750: —

35,000: —

40,000: —

1,200: —

2,475: — 4,000: —

4,000: — 3,200: —

_ 2,000: — 894,916: —

40 Kongl. Maj ds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor

Musikaliska akademien:

[55.] till ersättande af medel, som öfverintendentsembetet fått förskjuta för inmurning af värme- och ventilationsapparat i akademiens byggnad, ett deremot svarande till fullt krontal jemnadt belopp af................

Naturhistoriska riksmuseum:

[56.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelrdng för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter [57.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling ........................................................

[58.] till fortsatt amortering af brist å museets expensmedelsanslag ............................................................ »

Meteorologiska centralanstalten:

[59.] för upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten ............................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[60.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »

[61.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »

[62.] till tryckning af blindskrifter....................... »

till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd åt blindlärare ................................ »

Hospitalsvården:

[63.] till fullbordande af arbetet å Vadstena asyl, af förut beviljadt anslag ..................................................

894,916: —

12,361: —

2,000: —

2,800: —

1,000: — ✓

7,950: —

49,200: — 10,000: — 2,500: —

1,200: —

81,790: —

Transport kronor 1,065,717: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

41 Transport kronor

[64.] för om- och påbyggnad af cellflygeln vid Nyköpings hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med af medicinalstyrelsen framstäldt förslag ................ .»

[65.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor, ............ »

Vidare vill Kongl. Maj:t i fråga om

Kyrkorestaurering

[66.] föreslå Riksdagen att medgifva, att ännu återstående del af de utaf Riksdagen för Vadstena klosterkyrkas restaurering beviljade medel må få användas för restaureringens utförande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en efter medlens beviljande uppgjord ritning under samma vilkor och förbehåll, som blifvit bestämda i afseende å arbetets utförande enligt förut uppgjord ritning.

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja i afseende å:

Diverse anslag:

[67.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »

[68.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... »

[69.] af förut beviljadt anslag: till fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens

fjerde kontrakt.................................................................... »

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter ........................................................................................ »

till två stipendier för utbildande vid universitet

af prester, förtrogna med finska språket,........................ »

[70.] till nordiska museet.......................................... »

[71.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif»......................................... »

[72.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »

Transport kronor

1,065,717: —

37,000: — 14,000: —

2,000: — 10,000: —

4,000: —

500: —

1,500: — 25,000: —

3,150: —

3,000: — 1,165,867: —

bill. till Rilcsd. Prat. 1894. Ua Sami. l:a Afd.

42 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 1,165,867: —

[73.] till bestridande af kostnaderna för utgifvande i tryck af andra delen utaf professoren H. Gyldéns

arbete angående hufvudplaneternas absoluta elementer.. » 4,000: —

[74.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica».............................................. » 4,000: —

[75.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................. » 25,000: —

[76.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af

vattenhöjdmätningsstationer m. m.................................... » 11,500: —

[77.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ................................................................................ » 4,000: —

[78.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,........................................ » 2,000: —

[79.] till ersättande af en brist i anledning af

Sveriges deltagande i en utställning i Madrid högst_____ » 4,198: —

[80.] till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts,................................................ »_7,884: —

Summa kronor 1,228,449: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1894 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1895 föreslagen, utfaller sålunda:

1894. 1895.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1834.

43 Nionde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll:*)

[1.] att Riksdagen må dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående bevilja ett ordinarie förslagsanslag å kronor 1,540,000, dels vid bifall härtill medgifva, att anslaget må under benämning »anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensionen under riksstatens nionde hufvudtitel uppföras näst efter det till arméns pensionskassa utgående anslaget till bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar, dels ock såsom vilkor för anslagets utgående stadga, att arméns pensionskassa skall vara skyldig att, så länge detsamma till oförminskadt belopp tinnes i riksstaten uppfördt, afstå från de kassan tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för smäskolelärares m. fl. älderd omsund er stödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1895, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till det till uppförande under denna stat föreslagna anslaget för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner ............................................................................ kronor 1,540,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat................................................ » 1,314,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kongl. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp af............................................ kronor 2,854,898: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

44 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten riksstat anvisadt:

kontant...................................................

ersättning för indragen indelning m.

är i nu gällande

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.] att vaktkonstaplarne vid kronoarbetsstationen å Borghamn Anders Carlsson, Per Johan Jarl och Frans Oskar Dahl må berättigas att från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked ur fångvårdens tjenst dem beviljas, under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära fyllnadspensioner till belopp af, Carlsson och Jarl hvardera 478 kronor samt Dahl 370 kronor;

[4.] att geodeten vid generalstabens topografiska afdelning in. m. Emil Gellert Wolyn må från och med månaden näst efter den, hvari han erhåller entledig;*nde från geodetbefattningen, för sin återstående lifstid tilläggas eu årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,625 kronor;

[5.] att för handtverkare!! på stat vid första Göta artilleriregemente, hjulmakare!! Johan Fredrik Ågren moå å allmänna indragningsstaten uppföras eii pension af 467 kronor, att af Agren under hans lifstid årligen åtnjutas med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhållit afsked från sin befattning vid regementet;

[6.] att åt flaggunderofficeren vid kongl. flottan Frans Gustaf Åkerströms enka Carolina Josefina Åkerström, född Malmqvist, må på allmänna indragningsstaten beviljas eu årlig pension af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1893 under hennes återstående lifstid, så länge hon lefver ogift;

[7.] att en hvar af följande vid statens jernvägsbyggnader anstälde tjensteman, nemligen öfveringeniören, f. d. öfversten vid flottans mekaniska korps Axel Theodor Roos, öfveringeniörsassistenterne, kaptenerne vid väg- och vattenbyggnadskorpsen Fredrik Hjalmar Bergman och Gustaf Adolf Ingelman, afdelningsingeniörerne, kaptenen vid sistnämnda korps Anders Fredrik Thim Framkel, Carl Gustaf Forselius, kaptenen vid väg- och vattenbyggnadskorpsen Oscar Theobald Wilhelm Stanzen, Axel Henry Grundström, Lorentz Gustaf Filip Rundstedt och Gustaf Ahlgren, materialförvaltaren Lars Axel Yiktor Berg samt bokhållarne Johan Andersson och Axel Justinus Olsson äfvensom arkitekten hos jernvägsstyrelsen, majoren Adolf Wilhelm Edelswärd må från och med månaden näst efter den, hvarunder han entledigas från anställning vid

45 Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18Si.

statens jernvägar, åtnjuta från allmänna indragningsstaten årlig pension under sin återstående lifstid till belopp

dock att, derest någon af dessa personer framdeles skulle erhålla anställning å rikets stat, hans pensionsbelopp skall minskas med ett belopp, motsvarande den nya aflöningen, eller, om denna uppgår till samma eller högre belopp, upphöra att utgå;

[8.] att länsmannen i Vedbo härads vestra distrikt af Elfsborgs län Knut August Freudenthal må från och med månaden näst efter den, hvarunder han med pension från civilstatens pensionsinrättning erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp, att detta tillsammans med pensionen från civilstatens pensionsinrättning utgör 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen;

[9.] att landtbruksingeniören i Kopparbergs län Pehr Edvard Wallin må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

[10.] att generaldirektören och chefen för jernvägsstyrelsen grefve Rudolf Cronstedt må från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af 6,200 kronor; dock att, derest grefve Cronstedt kommer att vid embetet qvarstå så länge, att han varder berättigad till pension från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, den honom å allmänna indragningsstaten beviljade pensionen skall minskas med motsvarande belopp;

[11.] att f. d. öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket Gustaf Edvard Kleminings enka Klara Lovisa Klemining, född Schönberg, må, så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor, att utgå från början af år 1894;

46 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1894.

[12.] att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor;

[13.] att läraren i frihandsteckning, modellering och bokföring vid tekniska elementarskolan i Borås samt i teckning vid allmänna läroverket i nämnda stad Carl Abraham Leverin må ega rätt att, sedan han undfått afsked från sina omförmälda befattningar, från och med månaden näst derefter, dock ej förr än efter 1895 års ingång, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 1,100 kronor;

[14.] att extra ordinarie professoren i svenska språket vid universitetet i Upsala Leopold Fredrik Alexander Läffler må förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från extra ordinarie professorsbefattningen kan varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära eu årlig pension å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1895 anvisas ett anslag åt 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

[16.] att skogsingeniören Axel Bernhard Ångman må från och med månaden näst efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten .åtnjuta årlig pension till belopp af 2,000 kronor; samt

[17.] att beträffande summan af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten det kontanta anslaget må, för vinnande af lämplig afrundning af hufvudsummorna å riksstatens utgiftssida, höjas med 1,535 kronor, då, med inberäkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning in. in.,

600 kronor, anslagets slutsumma blifver ....................... kronor 1,786,392: —-

Lägges härtill anslaget till pension sstaten................ » 2,854,898: —

blifver slutsumman af hufvudtitelns anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag.............................................................-......... kronor 4,641,290: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1894 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

47 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

1894. 1895.

ordinarie anslag 3,099,755:— 4,641,290:—således ökning kronor 1,541,535: — extra » 1,540,000: —------ --

summa kronor 4,639,755:— 4,641,290:— således ökning kronor 1,535: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1895 utgöra alltså:

Ordinarie: Extra: Summa:

Härtill kommer den andel af det under sjette hufvudtiteln omnämnda, till utgående under år 1895 äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar, hvilken Kongl.

Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna under berörda hufvudtitel föreslagit Riksdagen att

utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, eller................ kronor 600,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å statsskulden in. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13 innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras, äro:

Transport kronor 89,761,600: —

) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen’*.

48 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Transport kronor 89,761,600: — riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 712,950: —

räntor å statsskulden och af betalningar å de fonderade statslånen kronor 13,875,850: — efter afdrag af de till riksgäldskontoret ingående rånte- och

kapitalbetalningar » 2,881,400: —

förslagsvis...................................... kronor 10,494,450:— » 11,207,400: —

Derjemte vill Kongl. Maj:t, som i sammanhang med regleringen af utgifterna under åttonde hufvudtiteln föreslagit, att åt nya elementarskolan i Stockholm må för utförande af ifrågasatt tillbyggnad af skolans hus beviljas ett räntefritt statslån å 220,000 kronor att återbetalas under loppet af fyratio år med

5,500 kronor årligen, härigenom föreslå Riksdagen att anvisa detta lån till utgående från riksgäldskontoret äfvensom att i riksstaten för år 1895 uppföra beloppet

af detta lån eller............................................................... » 220,000: —

att af statskontoret riksgäldskontoret ersättas.

I staten bör vidare uppföras det belopp, som enligt 1888 års Riksdags beslut skall för år 1895 afsättas till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus .............................................................................-....... » 250,000: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen ytterligare, under åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande................................ » 100,000: —

Summan af dessa belopp...........................................kronor 101,539,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1895 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

\

Riksstat för år 1895.

Bih. till Riksd. Prof. 181)4. ha Sami. l:a Afd.

50 Kongl. Maj:ts nåd. prop. rv.o 1, om statsverket 1894.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

172,000

Öfverskott å statsregleringarna för föregående år.................................

Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster....................................................... 21,014,000 j

bevillningar.................................................................... 77,873,000 j 98,887,000

Riksbankens vinst för dr 1893.......................................................... 2,480,000

Summa kronor! 101,539,000

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

för

o

ar

18 9 5.

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt afiöningar in. m.,

först agsvis...................... 712,950

räntor å statsskulden och afbetalningar å

de fonderade statslånen ..................... 13,375,850

efter afdrag af de till riksgäldskon-

c5 O

toret ingående ränte- och kapitalbetalningar................................................... 2,881,400

förslagsvis................................................................... 10,494,450

lån för tillbyggnad af nya elementarskolans i Stockholm hus................................................................... 220,000

Afsättning till byggnadsfonden för riksdags- och riksbankshus..........

Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande............................................

Summa.

11,427,400

100.000 Summa kronor

101,539,000

52 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1894.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1895 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Utgifter utom riksstaten:

Beträffande slutligen det under sjette hufvudtiteln omförmälda, till utgående under år 1895 äskade anslag å 1,250,000 kronor till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jernvägar föreslår, jemlikt nyss nämnda statsrådsprotokoll*), Kongl. Maj:t, som, enligt hvad här ofvan blifvit förmäldt, ansett ett belopp af 600,000 kronor af detta anslag böra anvisas att utgå å riksstaten utom hufvudtitlarne, att återstoden af anslaget, 650,000 kronor, hvilken bör bestridas af upplånta medel, må anvisas att utgå från riksgäldskontor med rätt för Kong!. Maj:t att af sistnämnda belopp, i mån af behof, redan under år 1894 lyfta 500,000 kronor.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kong). Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

F. v. Essen.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1894. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

I

Kongl. Majits

. •, i; ■' ii;! i is /1 ,i ;l 7. i II i \ t .»i<!

' . .11 <1 ,;l,1 * ,1 i; ,1 ; ’H

nådiga proposition

om statsverket år 1894.

i o g b I i 3

Inkomstberäkningen.

Utgifterna u I—IX hufvudtil lame. Finansplanen.

Propositionens justering.

II 0 I J I 2 0 ('( 0 *1 ( j Ja $ I D ij [

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

n

o

ii

* ! tf i . !,*•’> t-»!. - 11 ■ > i •' i ■ >;)'■! '’■■■ if>!l .•!(>!)" -i Öl.» Mild1 o;t! ;

• gifi-i-to- •u;uiiT-rr- Öl •>!--rn- .-ims .k.j jl »o -nini-nr tö:

•Mule :' mi it > M i! * ' in 'it;!;«!;! *tlli .< j t [< > i ■».! * t M > ;>i bulna lUiTiintnl

i,::i'!iö t!■!.) .'t■! i-ixöiMl.-tuj ;jj I tv | (i; J.;M.r ,thu Mti.au , .bimal

-'*"f • ”’•;(•( i;',' i' 'It :l i! i: / li > ! Til'j - •. .1';*»'/> 1J .1>.

Inkomstberäkningen.

- !l' ,V|,|!'>'h.!i ‘»f »;:•/!IW Hi i : till • i f 11 f • »ja i i! .••Irmuiiivilniwiu, it

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj it Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8 januari 1894.

\ ' * ’ ‘ ’ ‘ 1 .

Närvarande;

‘jl ■: i i')i ■ *r >t ån-* ii, lin 'tr.il fl i!««; i»T / . • ••!♦!'! in 11/ n»hli.intill! hall!

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen, friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

CHRISTERSON. ii

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde i underdånighet:

Sedan Eders Kong]. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående afskrifning af de å viss jord hyllande grundskatter och livad dermed eger sammanhang, anbefålde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref af samma dag kammarkollegium och statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur så val jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp, som inginge i den ä riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men åter alfördes såsom ‘‘friheter4* å dess utgiftssida. Till åtlyd-

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

nåd häraf afgåfvo kammarkollegium och statskontoret den. 28 december 1892 underdånigt utlåtande, deruti enibetsverken, jemte meddelande att af berörda grundskattebelopp, utgörande efter 1891 års landsboksräkenskaper tillsammans omkring 900,000 kronor, den största delen eller 891.791 kronor 85 öre frinjötes för rustning och rotering, hemstälde, att de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, med undantag af tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, måtte från och med år 1894 aiföras ur jordeböcker, riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper. 1 öfverensstämmelse med detta embetsverkens förslag, som af Eders Kong!. Maj:t och Riksdagen godkändes, blefvo i riksstaten för innevarande år “friheter44 till samman lagdt belopp af 889.500 kronor afförda under anslägsrubrikema “kavalleri- och infanteriregementena" samt “båtsmansindelningen44, hvarjemte den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt minskades med motsvarande belopp. Genom nådigt bref den 15 september nästlidet år förordnades derefter, att omförmälda grundskattebelopp skulle från och med år 1894 afföras jemväl ur jordeböcker och räkenskaper.

Beträffande öfriga grundskattebelopp af det slag, hvarom nu är fråga, både kammarkollegium och statskontoret i sitt omförmälda utlåtande anhållit att framdeles, sedan derför erforderlig utredning hunnit verkställas, få inkomma med underdånigt yttrande. Sådant yttrande har nu af enibetsverken afgifvits i underdånig skrifvelse af den 1 sistlidne december; och liar jag, vid det förhållande. att de af enibetsverken framstälda förslag skulle, derest de vunne godkännande, inverka på uppställningen i riksstaten för år 1895 af jemväl andra hufvudtitlar än den sjunde, ansett mig höra i underdånighet anmäla desamma före statsregleringens behandling.

1 nyssberörda utlåtande hafva enibetsverken lemuat eu fullständig utredning i fråga om arten och beskaffenheten af alla grundskattebelopp, Indika under olika anslagsrubriker afföras såsom “friheter" ä riksstatens utgiftssida, samt med stöd af denna utredning yttrat sig, huruvida sagda friheter kunna ur riksstaten uteslutas eller böra derstädes fortfarande qvarstå1. 1 alla delar hänförande mig till denna utredning, hemställer jag, att embetsverkens berörda utlåtande måtte få såsom bilaga*) vidläggas dagens protokoll, och går nu endast att lemna eu sammanfattning af de resultat, till Indika enibetsverken kommit beträffande särskilda anslag under följande hufvudtitlar.

Fjerde hufvudtiteln.

Under denna hufvudtitel förekomma friheter endast å anslaget till kavalleri- och infanteriregementena. Beloppet af friheterna utgör 379 kro-

*) Se std. 8.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

nor 8 öre, hvilket i riksstaten afjemnats till 400 kronor. Dessa friheter böra enligt embetsverkens mening uteslutas.

Femte hufvudtiteln.

Friheter förekomma å anslagsrubriken bätsmansindelningcn med 2,600 kronor och å anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna med 405 kronor. Dessa friheter, hvilkas belopp enligt senast afslutade räkenskaper uppgått till resp. 2p565 kronor 89 öre och 344 kronor 74 öre, böra fortfarande qvarstå.

Sjette hufvudtiteln.

1 fråga om de under denna hufvudtitel förekommande friheter hemställa embetsverken,

att de under anslagsrubrikerna gästgifvares friheter samt färjor och färjekarlar upptagna friheter, resp. 6,635 kronor och 25 kronor, hvilka friheter enligt senaste räkenskaper uppgått till resp. 6,414 kronor 41 öre och 8 kronor 21 öre, må fortfarande qvarstå; men

att de under anslagstiteln jordförluster genon kanal- och väganläggningar med 1,560 kronor upptagna friheter, hvilka enligt räkenskaperna endast utgått med 254 kronor 78 öre, må uteslutas.

I sammanhang härmed anser jag mig böra meddela, att det under an-} slaget till hästafvelns förbättrande i riksstaten upptagna lielopp åt friheter. 1,070 kronor, icke är frinjuten grundskatt, utan utgör värdet af hästvakans spanmal för sju rusthåll vid Vestgöte, regemente och två rusthåll vid Lifgrena- (lierregementet, från utgörande af hvilken spån mål vederbörande i och för hingsthållning njuta befrielse. Dessa “friheter" beröras. således icke af den nu ifrågavarande åtgärden.

Sjunde hufvudtiteln.

Under denna hufvudtitel förekomma friheter allenast under anslagstiteln städers friheter. Af det vid detta anslag under rubriken “indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda belopp, 6 kronor, utgöra 4 kronor 29 öre kyrkotionde. Enligt räkenskaperna hafva emellertid de under ifrågavarande anslagstitel frinjutna g rundskattebelopp upp-

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

gått till 154 kronor 22 öre, hvadan således å anslaget uppstått brist. Af sistnämnda belopp, 154 kronor 22 öre, anse embetsverken på anförda skäl 120 kronor 65 öre böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, då således 38 kronor 57 öre skulle återstå eller med tillägg af nyssnämnda belopp kyrkotionde 37 kronor 86 öre. Med sistnämnda summa, jenmad till 40 kronor, anse embetsverken det i anslaget till städers friheter, såsom “friheter och kyrkotionde", ingående belopp böra upptagas och anslaget således höjas med 34 kronor.

Åttonde hufvudtiteln.

Vid anslagstiteln kleresistaten finnes i riksstaten såsom “friheter och kyrkotionde" upptaget ett belopp af 18.000 kronor. Enligt räkenskaperna hafva såsom friheter utgått 2,514 kronor 12 öre och såsom kyrkotionde 13,438 kronor 42 öre. Af friheterna kan ett belopp af 69 kronor uteslutas, hvaremot återstoden, 2,445 kronor 12 öre, bör jemte kyrkotionde!! bibehållas med tillsammans 15,883 kronor 42 öre, till hvilket belopp, jern nåd t till 16,000 kronor, embetsverken ansett de under anslaget till kleresistaten ingående friheter och kyrkotionde kunna i riksstaten nedsättas.

Följande grundskattebelopp skulle alltså i riksstaten å utgiftssidan utgå:

vid anslaget till kavalleri- och infanteriregementena ......... kronor 400: —

„ „ „ jordförluster genom kanal- och väganlägg-

ningar....................................................i. „ 1,560: —

„ „ * kleresistaten ................................................. „ 2,000: —

summa kronor 3,960: —

Då härifrån afdrages det belopp, hvarmed anslaget

till städers friheter bör höjas, eller .................................... „ 34: —

betecknar återstoden eller ......................................!.................. kronor 3,926: —

det belopp, hvarmed den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt enligt embetsverkens förslag bör minskas.

Efter samråd med öfrige vederbörande departementschefer anser jag mig böra biträda hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda hemstält, såsom i sin mån ledande till större enkelhet och reda i statsverkets räkenskaper. Jag tillstyrker derföre, att samtliga af sagda embetsverk till uteslutande ur riksstaten föreslagna belopp af friheter må från och med år 1895 å vederbörande ställen ur riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt må minskas med motsvarande belopp eller, efter afdrag af den föreslagna höjningen i anslaget till städers friheter, med 3,926 kronor. 1 öfverensstämmelse härmed böra de sålunda ur riksstaten

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

uteslutna grundskattebeloppen jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets samtliga räken^aper.

1 hvad departementschefen sålunda anfört instämde statsrådets öfriga ledamöter.

Hvad sålunda blifvit af statsrådet hemstäldt behagade Hans Maj:t Konungen bifalla med förklarande, att detta nådiga beslut skulle iakttagas vid uppgörande af förslag till statsregleringeu för år 1895 och utdrag af detta protokoll i sådant afseende expedieras till landtförsvars-, civil- och ecklesiastikdepartementen.

In fidem protocolli:

O. Wilh. Smärling,

8 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

Till Konungen.

Sedan Eders Kong!. Maj:t den 2 december 1892 utfärdat lag angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang, har Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref samma dag anbefalt

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 9

kammarkollegium ock statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur såväl jordeböcker som riksstat och öfriga statsvérkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp, som inginge i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men åter affördes såsom “friheter" under vederbörande utgiftstitlar å riksstatens utgiftssida.

Med anledning häraf få embetsverken, som, till underdånig åtlydnad af berörda befallning, den 28 december sistlidet år afgifvit särskildt underdånigt yttrande angående de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, i underdånighet anföra.:

I det af skatteregleringskomitén den 13 september 1882 afgifna utlåtande angående skatteförhållandena i riket föreslogs, bland annat:

att grundskatt å militära och civila boställen vid afskrifniugens början skulle helt och hållet upphöra, den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kunde statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans penningeaflöning;

att i kronans jordeböcker upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som vore vederbörande boställsinnehafvare eller hemmansegare anordnad, vid afskrifningstidens början skulle ur jordebok och räkenskaper uteslutas;

att de till båtsmansrustningen i Blekinge och Södra Möre anordnade tillskotts- och tillgiftsräntor vid tiden för afskrifningens början skulle till statsverket indragas mot eu på särskildt sätt bestämd ersättning till vederbörande rusthållare;

att andra för rustning och rotering anordnade räntor och den för samma ändamål anordnade kronotionde skulle, då afskrifningen började, ur jordeböcker •och räkenskaper uteslutas; samt

att öfriga i kronans jordeböcker och räkenskaper förekommande anordnade ränte- och tiondeanslag, för hvilka något besvär i stället utginge eller hvilka utgjorde ersättning för jordförluster i följd af kanal- och väganläggningar, så snart afskrifningen toge sin början, skulle till statsverket indragas emot ersättning af statsmedel, svarande mot ränte- eller tiondeanslagets i kronans jordebok upptagna belopp.

Hvad skatteregleringskomitén sålunda föreslagit beträffande de i jordeböcker och räkenskaper såsom anordnade eller frinjutna införda grundskattebelopp, upptogs i det af Eders Kongl. Maj:t, vid 1883 års riksdag, framlagda förslag angående afskrifning af grundskatter in. in., dock med följande ändringar: att tillgiftsräntorna i Södra Möre icke skulle till statsverket indragas samt att. de ränte- och tiondeanslag, för hvilka något annat besvär än rustning och rotering utginge, eller som utgjorde ersättning för jordförluster i följd af k anal- Bih. till ll/ksd. Vrot. 18!)4. 1 Samt. 1 Afd. 2

10 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

och väganläggningar skulle ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas utan ersättning af statsmedel. Till stöd för sistnämnda ändring anfördes, att om de hemman, af hvilka besväret utgjordes, eller som lidit jordförlusten, framgent bibehölles vid deras egande frihet från ränta och tionde, desamma förblefve i sin förutvarande ställning, hvilken ej berördes deraf, att kronan åt andra hemman eftergåfve dessas grundskatt, samt att hemmanen icke derigenom tillskyndades någon förlust, för hvilken de kunde hafva något rättsgiltigt anspråk att af staten erhålla ersättning, isynnerhet som de förhållanden, hvilka ursprungligen föranledt räntans och tiondens efterskänkande, numera i regel undergått en väsentlig förändring, i det den förut ganska tryckande gästgifverihållningen vore ordnad på helt andra grunder och kanal- eller väganläggningen öfver hemmanets mark bidragit att höja hemmanets värde.

Då, jemlikt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885, en nedsättning med 30 procent beslutades i de på viss jord hvilande grundskatter, föreskrefs, i öfverensstämmelse med hvad skatteregleringskomitén föreslagit, att grundskatt å civila boställen skulle med ingången af år 1886 helt och hållet upphöra, den kronan behållna grundskatt af dessa egendomar dock endast, såvida densamma kunde statsverket ersättas genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans penningeaflöning; att sådan i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagen grundskatt å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som vore vederbörande boställshafvare eller hemmanets egare anordnad, skulle med ingången af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas, samt att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor med ingången af år 1886 skulle till statsverket indragas mot ersättning till vederbörande rust- och rotehållare. Deremot ansågs någon åtgärd icke erforderlig beträffande grundskatter, för hvilka något besvär i stället utgjordes, då fråga icke vore om grundskatternas fullständiga borttagande, ej heller i afseende å grundskatt å militieboställen, emedan de jemförelsevis få, såsom militieboställen då ännu qvarstående egendomarna skulle i den mån dåvarande innehafvare aflinge återfalla under statens disposition, i hvilket fall grundskatten å dessa egendomar konmie att upphöra.

Sedermera har Eders Kongl. Maj:t förordnat dels den 18 mars 1887, att prestutlagor, som enligt jordeböckerna vore vederbörande kyrkoherdar anordnade, skulle derur och ur kronoräkenskaperna afföras, undantagande de prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och landsförsamlingar, hvilka kunde vara kyrkolierdarne eftergifna, men borde komma statsverket till godo, derest de förhållanden, som föranledt eftergifterna, upphörde; dels ock den 15 sistlidne september, i enlighet med hvad einbetsverken uti ofvanberörda underdåniga yttrande af den 28 december 1892 föreslagit, att

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 11

de för rustning och rotering frinjutna grundskattebelopp, med undantag af tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, skola från och med år 1894 afföra^ ur jordeböcker och räkenskaper.

Såsom anordnade eller frinjutna skulle sålunda i jordeböcker och räkenskaper qvarstå följande grundskattebelopp:

Frånsedt vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordnade grundskattebelopp, för livilka nedan närmare kommer att redogöras, torde dessa friheter kunna sammanföras under följande tre större hufvudgrupper:

1) Grundskatt, som är vederbörande efterskänkt till förbättring af den lön, hvaraf de i och för allmän tjenstebefattning äro i åtnjutande, nämligen:

a) Grundskatt å militieboställen. Då jemlikt kong!, kungörelsen den 5 juni 1885 nedsättning med BO procent beviljades i de å viss jord hvilande grundskatter, föreslogs, på sätt ofvan anförts, ej någon åtgärd beträffande grundskatten å militieboställen. Numera återstå, enligt hvad Tab. A. utvisar, endast sex dylika boställen med en kronan behållen grundskatt af 82 kronor 7 öre, deruti nedsättning ej beviljats, samt en anordnad grundskatt af 232 kronor 58 öre. I den mån nuvarande innehafvame af boställena afgå och desamma indragas till statsverket, komma dessa grundskattebelopp att upphöra. Något hinder torde emellertid ej möta att, utan afvaktan derå, redan år 1895 ur jordeböcker och räkenskaper afföra den anordnade grundskatten å dessa boställen.

b) Prestutlagor i prebendegäll och gäll bestående af både stads- och landsförsamlingar. 1 jordeböckerna qvarstå dylika anordnade prestutlagor till ett belopp af 2,034 kronor 21 öre. Då dessa utlagor, om de förhållanden, som föranledt eftergifterna, upphöra, skola öfverföras till kronan behållna för att, efter stadgad nedsättning, till statsverket utgöras intill slutet af år 1903, lära desamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper afföras.

2) Grundskatt, åsatt hemman eller lägenheter, af /ivälta något besvär i stället utgöres) nämligen:

12 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

a) Rusthåll. Af de för rustning frinjutna räntor återstå endast tillgiftsräntorna i Södra Möre, i embetsverkens underdåniga utlåtande den 28 december sistlidet år beräknade till 2,565 kronor 89 öre. Uti berörda underdåniga utlåtande anförde embetsverken, att tillgiftsräntegifvame ej för dessa "räntor kommit i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom lagen den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären'beredts rust- och rotehållarne, att med anledning deraf åtskilliga tillgiftsräntegifvare gjort underdånig ansökning om dylik lindring, samt att i afbidan på detta till kammarkollegii underdåniga utlåtande remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed förhållandet mellan tillgiftsräntegifvare och -tagare äfven i andra afseenden torde blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande borde qvarstå såsom anordnade. Då kammarkollegium ännu ej varit i tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande i berörda ärende, lära tillgiftsräntorna fortfarande böra bibehållas såsom anordnade.

b) Lots- och gäst gifven hem man samt hemman, hvilka hafva till åliggande att uppehålla färjefart.

_ Enär, för den händelse ifrågavarande egendomar upphöra att vara lots-, gästgifveri- eller färjhållningshemman, den anordnade grundskatten, uppgående tillsammans till 6,767 kronor 36 öre, skall öfverföras till kronan behållen för att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år 1903, lär densamma ännu icke böra ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas.

3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning för förminskadt egoomrade in. in. i följd af kanal- och våganläggningar.

Då anledning ej finnes antaga, att denna grundskatt, i något fall, kan komma att till statsverket indragas, lär hinder ej möta att år 1895 utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

Förutom dessa frinjutna grundskattebelopp förekomma, på sätt ofvan anförts, vissa af särskilda grunder qvarstående enstaka anordningar:

1) Mötespassevolansfonden anordnad o grundskatt af Herrevadsklosters

kungsgård i Riseberga socken af Norra Åsbo härad och Kristianstads län ................................................................................................. 146 kronor 50 öre.

Då nämnda kungsgård jemlikt domänstyrelsens arrendekontrakt den 21 januari 1887 utarrenderats för mötespassevolansfondens räkning med befrielse för arrendator!! från utgörande af den egendomen genom skattläggning åsätta ränta och kronotionde, synes hinder ej möta att år 1895 ur jordeböcker och räkenskaper utesluta den nämnda fond af sagda egendom anordnade grundskatten.

2) Staden Kongelf anordnad grundskatt af hemmanet n:o 1 ett mantal

Ostra Munkegärde eller Kållan i Ytterby socken och Inlands Södre härad af Göteborgs och Bohus län.................................................... 13 kronor 44 öre.

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. IS

Genom lcongl. brefvet, den 12 december 1672 erhöll Kongelfs stad såsom ersättning derför, att torf till istån dsättande af vallame omkring Bohus fästning måste uppskäras å stadens egor såväl jordeganderätten till detta hemman som alla deraf utgående räntor; och bibehölls staden, ehuru upplyst blifvit, att de omständigheter, som föranledt denna donation, sedan fästningarna blifvit raserade, upphört, genom kong!, brefvet den 9 januari 1808 tillsvidare vid densamma. På den jemlikt föreskriften i kong!, kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända förteckningen öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvare!! indragna ränteanslag upptogs hemmanets ränta 18 kronor 44 öre, men den 22 december 1887 förordnade kammarkollegium att, då hemmanet innehades af Kongelfs stad, beloppet skulle från nämnda förteckning uteslutas och i jordeboken under anordningstitel tillsvidare upptagas. Då anledning ej torde förekomma att till statsverket indraga ifrågavarande anordning, lär hinder ej möta att år 1895 utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

3) Staden Yenershorg anordnad grundskatt af mantal utaf hemmanet n:o 1 | mantal Norra Intagan i Hjertums socken och Inlands Torpe härad af Göteborgs och Bohus län.................................................... 6 kronor 16 öre.

Genom kongl. resolutionen den 1 september 1664 blef berörda hemmansdel staden Venersborg till jord och ränta donerad. Men genom kongl. brefvet den 20 juli 1688 och kongl. resolutionen den 25 februari 1724 förunnades besittningsrätten till hälften deraf eller 1 mantal faktoren Amund Bank, hans hustru och arfvingar mot räntans utgörande till staden; och genom kong!, brefvet den 22 oktober 1772 erhöll faktorn Olof Strömstedt för sig, hustru och arfvingar besittningsrätten till den andra hälften, hvars ränta han enligt en med staden den 12 juli 1784 träffad öfverenskommelse mot 33 rdr 16 sk. specie sig tillöst. Dessa hemmansdelars räntor upptagas å de jemlikt föreskriften i kong], kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända förteckningar öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvare!! indragna ränteanslag, men den 29 december 1883 förordnade kammarkollegium att, då innehafvarne af ifrågavarande till Venersborgs stad donerade hemmansdelar, ehuru besittningsrätten vore ärftlig, icke kunde anses annorlunda än som stadens landboar och, hvad särskild!, anginge räntan å den ena delen, staden derför tagit lösen, räntorna skulle från förteckningen uteslutas och såsom staden anordnade i jordeboken fortfarande upptagas. Något hinder att år 1895 ur jordeböcker och räkenskaper utesluta anordningen å den hemmansdel, för hvars ränta staden tagit lösen, lär ej förefinnas. Men äfven den anordnade räntan å den andra hemmansdelen torde såsom närmast jemförlig med eu frälseskatteränta kunna från samma tid afföras,

14 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

4) Staden Yexiö anordnad ränta åt de till staden hörande lägenheterna

Ivungsmaden och Lindö.......................................................... 4 kronor 50 öre.

Denna ränta, som enligt en den 21 mars 1735 utfärdad aflöningsstat anslagits till magistratens i Vexiö aflöning, upptogs å den på grund af kongl. kungörelsen den 5 oktober 1871 upprättade och till kammarkollegium insända förteckningen öfver de till statsverket mot ersättning till indelningshafvaren indragna ränteanslag, men den 22 december 1887 förordnade kammarkollegium att, då lägenheterna innehades af staden, räntan skulle från förteckningen uteslutas och i kronans räkenskaper under anordningstitel tillsvidare upptagas. Då anledning ej finnes antaga, att räntan af dessa lägenheter, hvilka ej äro i jordeboken upptagna, skulle komma att till statsverket indragas, lär hinder ej möta att år 1895 utesluta desamma ur statsverkets räkenskaper.

5) Borgmästaren i Yarberg anordnad grundskatt af hemmanet n:o 2 ett

mantal Träslöf Skultagård Börje Andersgård i Träslöfs socken af Himble härad och Hallands län....................................................... 96 kronor 55 öre.

Jemlikt konung Christian lV:s bref den 28 april 1643 och konung Karl VI:s konfirmation den 6 februari 1683 anslogs detta hemman borgmästaren i Varberg på lön och är hela räntan deraf boställshafvaren anordnad. Den 4 mars 1892 förklarade Eders Kongl. Maj:t, att de i mom. 7 af nådiga kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta tillämpliga, hvarför densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå under anordningstitel. Då anledning ej finnes antaga, att denna ränta kan komma att till statsverket indragas, torde hinder emellertid ej möta att år 1895 utesluta densamma ur jordeböcker och räkenskaper.

6) Staden Falkenberg anordnad grundskatt af n:o 1 Falkenbergs laxfiske i Skrea socken af Arstads härad och Hallands län... 33 kronor 57 öre.

Genom nådiga brefvet den 18 april 1844 förordnade Kongl. Maj:t, att allmogen i Arstads och Faurås härader, som varit skyldiga utgöra hjelpedagsverken till Falkenbergs kronolaxfiske, hvilket innehades af Falkenbergs stad under perpetuel arrende, skulle befrias från den årliga afgift, de för berörda hjelpedagsverken till staden erlagt, och statsverket vidkännas densammas erläggande genom afdrag å arrendet intill dess i laga ordning kunde blifva pröfvadt, om icke samma afgift till staden kunde för framtiden upphöra, hvarefter kammarkollegium genom beslut deri 11 december 1890 förklarat Falkenbergs stad såsom innehafvare under perpetuelt arrende af Falkenbergs kronolaxfiske framgent berättigad till denna ersättning, hvaraf staden komme i åtnjutande på det sätt att motsvarande del af kronolaxfiskets ränta upptagits såsom staden anordnad.

Den 4 mars 1892 förordnade Eders Kongl. Maj:t att, då de i 7 mom.

15 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

af nådiga kungörelsen angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter den 5 juni 1885 meddelade bestämmelser ej vore på denna ränta tillämpliga, densamma fortfarande skulle i jordebok och räkenskaper qvarstå under anordningstitel; och då denna ränta, derest Falkenbergs stad skulle upphöra att innehafva kronolaxfisket, skall öfverföras till kronan behållen för att efter stadgad nedsättning till statsverket utgöras intill slutet af år 1903, torde densamma icke ännu böra ur jordeböcker och räkenskaper aiföras.

7) Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga för

fondens räkning utarrenderade, å bifogade Tab. B. upptagna hemman i Lunds och Stora Råby socknar .................................................................... 69 kronor.

Genom kontrakt den 26 augusti 1885 utarrenderades ifrågavarande hemman för tiden till den 14 mars 1906 med skyldighet för arrendatorerna att utgöra alla desamma åliggande utskylder och besvär. Efter hvad räkenskaperna utvisa erlägga med anledning deraf arrendatorerna utöfver arrendet till biskopslöneregleringsfonden den anordnade grundskatten. Embetsverken, som ej ingå i pröfning, huruvida skyldighet dertill åligger arrendatorerna, anse ej något vara att erinra deremot, att den anordnade grundskatten år 1895 uteslutes iir jordeböcker och räkenskaper, dock utan rubbning i den skyldighet, som möjligen kan åligga . arrendatorerna att till fonden utgöra nämnda grundskatt.

8) Kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat anordnad

kronotionde af komministersbostället n:o 1 f mantal Heda i Heda socken och Lysings härad af Östergötlands län......................................... 8 kronor 68 öre.

Genom utslag den 26 maj 1865, vid hvilket kammarkollegium den 4 april 1867 lät bero, förordnade Konungens befallningshafvande i nämnda län, bland annat, att kronotionde!! af komministersbostället n:o 11 mantal Heda finge af dåvarande kyrkoherden i Röks och Heda församlingars pastorat uppbäras, så länge kyrkoherdebeställningen af honom innehades, men att vid nästinträffande kyrkoherdeombyte i pastoratet frågan om kronotiondens bibehållande, öfverflyttning till annan församlings presterskap eller indragning, så vida beslut, derom ej meddelats vid lönereglering, i stadgad ordning borde hemställas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning. Då kammarkollegium i samband med en vid 1887 års j ordeb ok stor än d ringsextrakt för Östergötlands län framstäld anmärkning beträffande nämnda anordning kommer att pröfva, huru med densamma skall förfaras, lär ärendet i denna del ej för närvarande påkalla någon Eders Kongl. Majrts åtgärd.

9) Kyrkoherden i Roxlösa och Wäfversunda församlingars pastorat anordnad kronotionde åt skattehemmanet n:o 6 ett, mantal Wäfversunda Södergården i Wäfversunda socken åt Dals härad och Östergötlands län 29 kronor 98 öre.

16 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

Med denna anordning är förhållandet till alla delar detsamma som med kronotionden å komministersbostället n:o 1 Heda.

10) Den presterskapet i Björsäters samt Grebo och Värna församlingars pastorat anslagna kronotionden ...:..................................... 372 kronor 25 öre.

Beträffande nämnda tionde anförde embetsverken uti underdånigt utlåtande den 8 december 1884, att Kongl. Maj:t för Björsäters pastorat den 19 juni 1835 och för det pastorat, som omfattade de båda sistnämnda församlingarna, den 4 maj 1852 faststält överenskommelser om pastoraliernas utgörande för en tid af 50 år, hvilka överenskommelser jemväl omfattade den presterskapet anslagna del af kronotionden, att dessa kronotiondeanslag jemlikt kongl. resolutionerna den 24 april 1868 och den 19 november 1869 angående lönereglering för presterskapet i nämnda pastorat skulle till statsverket indragas, så snart löneregleringen inom dessa pastorat trädde i tillämpning, men att då, så vidt embetsverken hade sig bekant, sådant ännu icke skett och hinder för anslagens mdragning sålunda för närvarande mötte, desamma tillsvidare borde såsom friheter i riksstaten ingå. Den presterskapet anslagna kronotionden i Björsäters pastorat har numera bbfvit till statsverket indragen, men då, så vidt embetsverken hafva sig bekant, ny lönereglering inom Grebo och Värna församlingars pastorat ännu ej begynt tillämpas, ehuru densamma senast år 1902 träder i kraft, torde den kyrkoherden anslagna delen af kronotionden i sistnämnda pastorat, hvilken tionde ej är i jordeböckerna införd, fortfarande böra såsom frihet upptagas.

Från och med 1895 skulle sålunda kunna ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas:

4:de hufvudtiteln: kavalleri- och infanteriregementena:

1) den anordnade grundskatten å mihtieboställena... 232 kronor 5 8 öre

2) den mötespassevolansfonden anordnade grundskatten

å Herrevadsklosters kungsgård................................. 146 „ 5 0 „

6:te hufvudtiteln: jordförluster genom kanal- och väg-

anläggningar ................................................................ 254 „ 7 8 „

7:de hufvudtiteln: af städers friheter .............................. 120 „ 6 5 „

8:de hufvudtiteln: kleresistaten: den biskopslöneregleringsfonden anordnade grundskatten af åtskilliga för

dess räkning utarrenderade hemman ........................... 69 „ - •—

För så vidt Eders Kongl. Maj:t‘ finner godt härtill lemna nådigt bifall, böra, hvad särskildt riksstaten för år 1895 angår, jemte det friheterna för

Inkomstberäkningen: Kammarkollégii och Statskontorets yttrande. 17

kavalleri- och infanteriregementena samt för jordförluster genom kanal- och väganläggningar upphöra, följande förändringar i de å 1894 års riksstats 7:de och 8:de hufvudtitlar under rubrik “Indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde" uppförda utgiftsposter vidtagas: att “städers friheter", hvari jemväl ingå 4 kronor 29 öre kyrkotionde och som i riksstaten upptagits till 6 kronor, höjas till 37 kronor 86 öre eller i jemnadt tal 40 kronor samt “kleresistatens friheter", hvari jemväl ingå 13,438 kronor 42 öre kyrkotionde och som i riksstaten upptagits till 18,000 kronor, nedsättas till 15,883 kronor 54 öre, motsvarande sammanlagda beloppet af nyssberörda kyrkotionde samt ofvanomförmälda prestutlagor och till kleresistaten anordnade grundskattebelopp, hvilka med tillhopa 2,445 kronor 12 öre böja i riksstaten tillsvidare qvarstå, eller i jemnadt tal 16,000 kronor, hvarjemte och då ett lielopp af 3,926 kronor grundskatt eller 400 kronor vid kavallerioch infanteriregementena, 1,560 kronor vid jordförluster genom kanal- och väganläggningar, 2,000 kronor vid kleresistaten, tillsammans 3,960 kronor, minskade med förhöjningen, 34 kronor, vid anslaget till städers friheter, kommer att i riksstaten å utgiftssidan utgå, den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt bör med motsvarande belopp minskas.

Protokollsutdrag, innefattande de vid ärendets föredragning uttalade särskilda meningar, bifogas. c : :i! liv-.• «->i - i->: ^

Stockholm den 1 december 1893.

. r.\ »Yr* -i"--. it; m I

Underdånigst:

HANS FORSSELL. ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. STEN FORSBERG.

G. THULIN.

Föredragande.

T. Sternhoff.

/ ' ■ ; :, ; i II- ; | ■ . p ■ , g i , t

il!iil!i ./bf !|I“ ' : •(*■!«='•• ' ■ ■i •.* ■ -.1 ■ t •

Bill. till Riksd. Prat. 1!)!)4. 1 Samt. 1 Afd.

n:i:

IpkWiÉltbefjiklUagea: Kammfp-kollegii och Statskontorets yttrande.

Utdrag af protokollet, hållet vid sammanträde mellan kongl.

kammarkollegium och kongl. statskontoret i Stockholm den 1 december 1893.

;»i»‘f'i ‘ i -;i t ‘10} j • { * HHI. l/i V* • / («. 1 1 i * .»• •.» 1'. * *, * t: : * . fi >t.

Närvarande:

; IV:.* ••; . r:}i’* % >,■■) • fr,. jjJ;! ifc,.: ‘t ^Jjj : ' • . I

Herr presidenten och kommendören Forssell,

« generaldirektören och kommendören Anderson,

„ statskommissarien och riddaren Riben,

„ statskommissarien och kojnmendören Samzelhjs,

„ kammarrådet och riddaren Forsberg,

„ kammarrådet Thulin.

./.0>.I// ; i:

S. D. Herr kammarrådet Thulin föredrog:

Kong!. Maj-:ts nådiga bref till kongl. kammarkollegium och kongl. statskontoret den 2 december 1892 angående ifrågasatt uteslutande ur statsverkets räkenskaper af vissa grundskattebelopp;

Och beslöts underdånigt utlåtande enligt registraturet.

Herr referenten anförde:

“För min del anser jag, att embetsverkens underdåniga utlåtande i nedannämnda del bort hafva följande lydelse:

“3) Grundskatt, som blifvit åtskilliga hemman eftergifven såsom ersättning för förminskadt egoområde in. m. i följd af kanal- och väganläggningar.

Den 18 februari 1813 och den 27 mars 1821 medgaf Kongl. Maj:t, att till ersättning för de förluster i jord, grödor in. in., som uppkommit till följd af Göta kanals anläggning mellan sjöarna Yenem och Vettern, i stället

/

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 19

för ersättning i jord följande hemman i Norra Vadsbo fögderi af Skaraborgs län skulle erhålla tiondeanslag till nedannämnda belopp:

Nio 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken 27 Niris 1—4 Borreboda jemte n:o 1 \ mantal Rotkilen

tunnor

99 Den 28 november 1878 förordnade kammarkollegium, att dessa anslagna tiondebelopp skulle indragas till statsverket mot ersättning till tiondetagaren, men undantogs dervid hemmanens egen rånte- och tiondespanmål, som på grund deraf fortfarande upptages såsom anordnad till ett belopp af 168 kronor 40 öre, på sätt bifogade Tab. C. närmare utvisar. Dessa frinjutna grundskattebelopp utgöra åtminstone hufvudsakligen ersättning för jord, som staten tagit i anspråk från sagda hemman. Detta är deremot icke fallet med den likaledes bland friheter på grund af jordförluster genom kanal- och väganläggningar upptagna anordningen 86 kronor 38 öre å skattehemmanet n:o 2 ett mantal Malöga Helgesgården i Tunhems socken af Väne fögderi och Elfsborgs län. Beträffande de skattehemman, som i anledning af Trollhätte kanalanläggning mistade egor, förordnade Kongl. Maj:t den 23 mars 1768, att innehafvama skulle åtnjuta i ersättning dels ett efter årlig markegång bestämdt belopp i penningar, motsvarande så stor del af hemmanets ränta, som vid skedd skattläggning funnits belöpa sig å den af vatten förderfvade egorymden, dels, då detta allenast vore en ränteersättning och således icke kunde anses såsom ersättning för den jord egarne af skattehemmanen förlorat, ett kapital beräknadt efter viss procent af den föreslagna räntan. Den 29 november 1826 bestämdes, att förstnämnda ersättning skulle tillhandahållas vederbörande genom afkortning å hemmanens egna räntor, för så vidt de voro kronan behållna, och är i anledning deraf å hemmanet n:o 2 Malöga Helgesgården 86 kronor 38 öre egaren anordnad grundskatt, som, på sätt ofvan anförts, ej utgör ersättning för någon från hemmanet tagen jord utan egentligen endast en nedsättning eller förmedling i hemmanets grundskatt, motsvarande räntan å den genom kanalanläggningen förderfvade marken.

Embetsverken, som ej ansett sig i detta sammanhang böra ingå i bedömande af frågan, huruvida, med anledning af den beslutade grundskatteafskritningen, egarne till berörda hemman böra, på sätt skatteregleringskomitén föreslagit, erhålla någon ersättning för den frinjutna grundskatten, hafva icke

20 Inkomstberäkningen: Kannnarkollegii och Statskontorets yttrande.

funnit hinder i något afseende mota att år 1895 utesluta densamma urjordeböcker ocli räkenskaper."

Uti hvad herr referenten sålunda anfört instämde herr generaldirektören Anderson; och skulle protokollsutdrag, innefattande deras särskilda mening, bifogas det underdåniga utlåtandet. Som ofvan.

In fidem T. Sternhoff.

Itc j

M

i

l

♦

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. • 21

Tab. A.

Förteckning öfver år 1892 ännu icke indragna militieboställen jemte uppgift å desanunas anordnade och behållna grundskatt.

22 Inkomstberäkningen: Kammai kollega och Statskontorets yttrande.

Tab. B.

Biskopslöneregleringsfonden anordnad grundskatt af åtskilliga hemman i Lunds och Störa Råby socknar af Torna härad och Malmöhus län.

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 23

Tab. C.

Frinjuten grundskatt i anledning af jordförluster m. m. genom Göta kanals anläggning:

N:o 2 ett mantal Stora Lefsäng i Fredsbergs socken...... 19 kronor 33 öre

N:ria 1—4 Borreboda, hvartdera ett mantal, jemte n:o 1 */

mantal Rotkilen i Björkängs socken ............... 83 „ 55 „

N:o 1 ett mantal Börstorp „ „ „ 21 „ 2 9 „

N:o 1 »/, „ Kilen „ „ „ 8 „ 19 „

N:o 1 ett „ Kåstorp „ „ „ 19 „ 6 6 „

N:o 1 ett „ Törebodan „ „ „ 16 „ 38 „

Summa 168 kronor 4 0 öre.

1892 års statsreglering m. vi.

24 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

v:i ci ;• 'ii.'In-. ... ^nrkifiu; i \ifMtrirm fpihiiifiiM

! •; ,.,s jehu'-] 1 pSifepH Ra L Ut K

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott (len 13 januari 1894.

vi ............* •• <rc>,;,ri v noiiåå

; i . .. i

Närvarande:

;r. - r f) i. !■ r'\\<

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen,

o '

friherre äkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Ciiristerson.

P I

8 K

f>lö <5 i *H»i

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundaude riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 6 december nästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A., vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering har statskontoret i underdånig skrifvelse den 28 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 25

inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppkommit en netto

brist af ............................................................................... kronor 783,270: 29

hvarifrån dock borde afräknas odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter,....................................... „ 136,803:61

så att bristen på det hela uppginge till.................... kronor 646,466: 68.

I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt

1891 års riksbokslut utgjorde ...... kronor 13,013,643: 67

hvartill komme:

dels enligt nådiga brefvet den 13 januari 1892 till statsverket öfverlemnad andel af den vid 1890 års slut befintliga svenska behållningen i kabinetts-

kassan ..................... kronor 35,037:51

samt dels af myntverkets behållning för år 1892, enligt nådiga brefvet den 5

maJ 1882> .............. 97,00fr---_ 132,037:51 13,145,681: 18;

att om derifrån afräknades den på 1892 års riksstat af denna behållning uppförda

anvisning af........................................ kronor 5,887,000: —

och ofvannämnda nettobrist i samma års

statsreglering ............................................... 646,466:68 6,533,466: 6 8

uppkomme det belopp af ......................................... kronor 6,612,214: 50

hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000 kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.

Beträffande statsrogleringen för år 1893 hafva, så vidt hittills kan vara kändt eller beräknelig!, följande öfverskott och brister uppstått:

Bih. till liiksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 4

189S dra statsreglering.

26 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Öfverskott.

Kronor.

Jernyägstrafikmedlen, beräknade till 6,500,000

kronor, hafva influtit med 6,700,000 kronor 200,000 Skogsmedel äro beräknade till 2,500,000 kronor och hafva, enligt meddelande från domänstyrelsen, för år 1893 influtit med 2,878,460 kronor 91 öre, hvadan öfverskott uppkommit

till belopp af....................................................... 378,460

Extra uppbörd. Till följd af influten ersättning för en till Stockholms stad afträdd del af myntverkets tomt kan antagas, att å denna inkomsttitel uppkommit ett öfverskott af

omkring ................................................................ 100,000

Tullmedel. Enligt uppgift från generaltullstyrel sen hafva tullmedlen,beräknade 111^37,500,000 kronor, under år 1893 belöpt sig till endast 37,108,523 kronor 16 öre, hvadan uppstått

en brist af ...........................................................

Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter, beräknade till 500,000 kronor, belöpte sig år 1892 till 529,841 kronor och! torde således med fästadt afseende å den vid 1892 års riksdag beslutade förhöjning! från 3 till 5 kronor i bevillningen af bank-j bolag med sedelutgifningsrätt, kunna antagas

lemna ett öfverskott af omkring .................. 120,000

Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till 13,700,000 kronor, har, enligt uppgift från finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, influtit med 15,736,100 kronor 20 öre.

Efter afdrag för medgifven restitution för denatureradt bränvin, hvilken restitution under år 1893, enligt uppgift från samma byrå, torde få antagas hafva uppgått till omkring 600,000 kronor, skulle behållna

Brist.

Kronor.

391,476

84 Transport! 798,460

391,476

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

öfverstigande bristen ..................... „ 391,476: 84

med...................................................... kronor 2,932,011:49

eller i jemnadt tal.......................... „ 2,932,000: —

Enligt rikshufvudboken för år 1892 utgjorde besparingarne och bristerna å samma års förslagsanslag:

brister: anvisning i kontant........... kronor 3,040,069: 24

indelning och dermed jemförlig anvisning ................. „ 219: 98 3,040,289: 2 2

besparingar: anvisning i kontant kronor 368,720: 0 7 indelning och dermed

jemförlig anvisning.„__164,198: 80 532,918: 87

hvadan nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till kronor 2,507,370: 35.

28 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Vid 1892 års riksdag blef åttonde hufvudtitelns förslagsanslag till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor förhöjdt med

200.000 kronor, men då utgifterna å detta anslag år 1893 med omkring

40.000 kronor öfverstigit utgiftssumman för år 1892, samt dels anslaget till riksdags- och revisionskostnader, räntor och afbetalningar å statsskulden in. in., hvarå år 1892 uppstod en besparing af 53,379 kronor 44 öre, år 1893 öfverskridits med omkring 800,000 kronor, dels bristerna å en del förslagsanslag under riksstatens fjerde hufvudtitel, oaktadt de i anslagen, i följd åt ökadt antal öfningsdagar, vidtagna förhöjningar, måste med afseende å förhållandena under föregående år antagas komma att öfverstiga bristerna för 1892, och dels å åttonde hufvudtitelns anslag till hospitals underhåll kan antagas hafva uppstått en brist af närmare 200,000 kronor, i stället för att derå under 1892 uppstod besparing med öfver 12,000 kronor, torde nettobristen i 1893

års förslagsanslag icke kunna beräknas till lägre

belopp än......................................................................... kronor 3,500,000: —

Då öfverskottet å inkomsterna för år 1893

beräknats till.................................................................... „ 2,932,000: —

skulle alltså bristen i 1893 års statsreglering

blifva omkring............................................................. kronor 568,000: —

hvilket resultat naturligtvis likväl endast får betraktas som approximativt. Jag har förut omförnoält, att å föregående statsregleringar finnes

en odisponerad behållning af .........................;........... kronor 740,761: 07

Om härifrån dragés den beräknade bristen å

1893 års statsreglering ................................................. ,, 568,000: —

äro alltså af föregående års öfverskott för en blifvande statsreglering att disponera .................... kronor 172,761: 07;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning-för 1895 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 172,000 kronor.

Såsom af förestående redogörelse för det antagliga resultatet af 1893 års statsreglering framgår, har å förslagsanslagen för samma år beräknats uppstå en nettobrist af omkring 3,500,000 kronor. Jag har flere gånger tillförene framhållit, hurusom den årligen återkommande bristen å förslagsanslagen är en för en sund statshushållning synnerligen menlig faktor, och det betydliga belopp, hvartill denna brist för nästlidet år uppgått, gifver ökad bekräftelse åt denna, visserligen i och för sig påtagliga sanning. I fråga om bristen å förslagsanslagen bör jag likväl erinra derom, att sistlidne Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 29

framställning vidtog förhöjningar med sammanlagdt omkring 700,000 kronor i beloppet af åtskilliga förslagsanslag, ehuru dessa förhöjningar naturligtvis först i 1894 års statsreglering kunna verka till minskande af bristen å hithörande anslag. Efter anstäld jemförelse mellan de för nästa statsregleringsperiod erforderliga utgifter och påräkneliga tillgångar var det min afsigt att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning förslag till höjning med ungefärligen enahanda belopp af förslagsanslag jemväl i 1895 års riksstat, men denna min afsigt blef omintetgjord derigenom, att, enligt ett mig den 8 i denna månad tillhandakommet meddelande från riksgäldskontor, å de i nästlidet års riksstat för utgifter från riksgäldskontor förslagsvis anvisade medel uppkommit en brist af i det närmaste 800,000 kronor, som icke kunnat förutses, då fullmäktige i riksgäldskontoret den 15 sistlidne december till mig öfverlemnade förslagsberäkning öfver kontorets sannolika ställning, bland annat, vid 1893 års slut och följaktligen ej heller blifvit upptagen i sagda beräkning. Nämnda brist, som till väsentlig del härrört deraf, att förfallna kapital- och ränteinbetalningar å lån till enskilda jernvägsbolag uteblifvit, är inberäknad i den här ofvan till 3,500,000 kronor upptagna bristen å 1893 års förslagsanslag. Om således härigenom den för höjningen i förslagsanslagen påräknade tillgången försvunnit, skulle väl ändock budgeten för år 1895 kunna sägas erbjuda utväg till förhöjning af ett antal förslagsanslag. Inkomsttiteln bränvinstillverkningsskatt, som i innevarande års riksstat är upptagen med

13,700,000 kronor och i statskontorets inkomstberättelse för år 1895 beräknats till förhöjdt belopp af 14,000,000 kronor, har nemligen under åren 1891, 1892 och 1893 influtit med resp. 14,420,582 kronor, 14,538,088 kronor och 15,136,100 kronor och borde derföre utan.större betänklighet kunna i riksstaten upptagas till något högre belopp än det af statskontoret föreslagna. Då emellertid ett eventuel öfverskott på det beräknade inkomstbeloppet skulle till förebyggande eller minskande af brist i 1895 års statsreglering utöfva alldeles samma verkan som en motsvarande höjning i beloppet af förslagsanslagen, torde, särskildt med fästadt afseende på de betydliga vexlingar, sagda inkomsttitel enligt erfarenhetens vittnesbörd är underkastad, öfvervägande skäl tala för att icke anlita denna utväg till förhöjning af förslagsanslagen.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1895 och dervid först de ordinarie inkomsterna erinrar jag, hvad grundskatten beträffar, derom, att Eders Kong!. Maj:t vid föredragning den 8 innevarande månad af kammarkollegii och statskontorets underdåniga skrifvelse den 1 december 1893 angående uteslutande ur riksstaten af vissa

Ordinarie inkomster. Grundskatt.

Tillfälliga rotevakansaf gifter»

Telegraf medel

3Q Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

frinjutna grundskattebelopp beslutit, att samtliga af sagda embetsverk till uteslutande ur riksstaten föreslagna belopp af friheter, 3,960 kronor, borde från och med år 1895 ur riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf den i riksstaten beräknade inkomst af grundskatt skulle minskas med motsvarande belopp, eller, efter afdrag af föreslagen höjning i anslaget till städers friheter, med 3,926 kronor. Grundskatten har af statskontoret i dess inkomstberättelse för år 1895 beräknats till 2,373,000 kronor. Minskas detta belopp med nyssnämnda summa af 3,926 kronor, utgör återstoden i jemnt tusental kronor 2,369,000, med hvilket belopp jag hemställer, att inkomsttiteln grundskatt må i riksstaten för år 1895 upptagas.

I sammanhang med beräkning åt inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter, vid hvilken beräkning, slutande å ett belopp af 150,000 kronor, jag icke har något att erinra, har statskontoret i sin förenämnda berättelse på anförda skäl hemstält, att Eders Kong!. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att sådana vakansafgifter för rusthåll och rotar, som ingå till regementen och korpser vid indelta armén, må till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten upptagas samt de särskilda regementena och korpserna medelst anslag å riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande vakansafgifterna nu äro afsedda. Då den utredning, som lärer böra föregå en åtgärd i det af statskontoret angifna syfte, ankommer på landtförsvarsdepartementet, hemställer jag, att transsumt af statskontorets skrifvelse uti ifrågavarande del må få till bemälda departement öfverlemnas.

Beträffande telegrafmedlen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse den 28 november 1893 anfört, att inkomsten af telegramportomedel, hvilken för år 1892 på förhand beräknats till 1,350,000 kronor, enligt den afslutade räkenskapen för samma år uppgick till 1,416,655 kronor 50 öre, hvartill kom ett ytterligare belopp af 38,959 kronor 30 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af telegramadresser, hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning från staten och enskilda jernvägar för begagnande af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. m., så att hela uppbörden af telegrafmedel för nämnda år uppgick till 1,455,614 kronor 80 öre... Telegramportoinkomsten för år 1893, hvilken likaledes på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,350,000 kronor, ansåges af telegrafstyrelsen, med ledning af redan inkomna räkenskaper för årets tre första - qvartal och under antagande att telegrafkorrespondensens omfattning under det löpande fjerde qvartalet icke komme att förete någon afsevärd förändring i förhållande till motsvarande tid

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 31

af sistlidne år, kunna antagas uppgå till inemot 1,400,000 kronor. För år 1894 vore samma inkomst förslagsvis beräknad till 1,370,000 kronor, och ehuru affärsförhållandena, synnerligast beträffande sjöfarten, för närvarande vore både inom och utom landet föga gynnsamma, syntes likväl tillräckligt skäl icke vara för handen att befara ett ännu ogynnsammare förhållande år 1895, hvarför telegrafstyrelsen ansåge, att telegramportoinkomsten borde äfven för detta sistnämnda år kunna beräknas till 1,370,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har vidare erinrat, att styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 11 november 1892 angående förslag till telegrafverkets utgiftsstater för år 1894 meddelade, att telefonabonnementsoch särskilda samtalsafgifter då kunde för sistnämnda år beräknas sammanlagdt till 1,200,000 kronor. Med ledning af inkomna räkenskaper och erhållna uppgifter vore styrelsen i tillfälle att upplysa, att uppbörden af nämnda slags telefonmedel kunde redan för år 1893 beräknas uppgå till omkring 1,250,000 kronor, samt att enahanda slags inkomst för telegrafverket kunde beräknas uppgå för år 1894 till

1.375.000 kronor och för år 1895 till 1,500,000 kronor.

På grund häraf har telegrafstyrelsen, under förutsättning af bifall till den af styrelsen föreslagna, för telegraf- och telefonväsendet gemensamma nya staten, hvilken jag får tillfälle att senare i dag i underdånighet anmäla, hemstält, att telegrafverkets inkomst af både telegramportoafgifter samt af telefonabonnements- och särskilda samtalsafgifter måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1895 beräknas och under benämningen telegrafmedel upptagas till belopp af 2,870,000 kronor.

I denna af statskontoret biträdda hemställan anser jag mig böra instämma.

Jernvägstrafikmedlen, hvilka i riksstaterna för åren 1893 och 1894 beräknats till 6,500,000 kronor, hafva under år 1893 influtit med

6.700.000 kronor. Då sålunda redan nästlidet år å denna inkomsttitel uppkommit öfverskott och dertill kommer, att jernvägssträckan Luleå— Gellivara med säkerhet kan antagas komma att under den närmaste framtiden lemna en icke oväsentligt ökad afkastning, har jernvägsstyrelsen. ansett nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895 kunna antagas till 7,000,000 kronor. På grund häraf har statskontoret ansett beräkningen af förevarande inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895 höjas till sistnämnda belopp, i hvilken hemställan jag instämmer.

Beträffande öfriga ordinarie inkomster tillstyrker jag, under hänvisning till statskontorets berättelse, att desamma må i riksstaten upptagas med af statskontoret föreslagna belopp.

Bevillningarno äro i statskontorets berättelse beräknade till ett

Jernväg*-

trafikmedel.

B ev illningar.

Postmedel.

32 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

sammanlagdt belopp af 70,920,000 kronor. Vid denna beräkning, sådan den på grund af redan gifna förhållanden blifvit verkstad, finner jag endast beträffande inkomsttiteln postmedel anledning till erinran.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 8,120,000 kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 24 sistlidne november med förslag till postverkets stater för år 1895 beräknade.

I fråga om beräkningen af postverkets inkomster för år 1895 erinrar generalpoststyrelsen i sagda skrifvelse till en början, att, på grund åt uppgjorda kalkyler för behandlingen af de ärenden, som ledde till Eders Kong]. Maj:ts nådiga beslut af den 22 maj 1891 och den 22 juni 1892, hvarigenom nedsättning medgafs i portoafgifterna för korsbandsförsändelsers lokalbefordran och för inrikes smärre postanvisningseller postförskottsbelopp, äfvensom med stöd af eu kalkyl beträffande den inverkan på postuppbörden, en ifrågasatt och önskvärd nedsättning i det synnerligen höga inhemska paketportot skulle medföra, generalpoststyrelsen vid uppgörande af förslag till postverkets stater för år 1893 antog, att från den beräknade inkomsten borde för nämnda år, vid hvars ingång samtliga nedsättningar förutsattes vara genomförda, afdragas 95,400 kronor, hvarefter såsom beräknad inkomst för år 1893 återstode ett belopp af 7,900,000 kronor.

Af det afdragna beloppet ansågos 53,000 kronor belöpa på paketportot, omkring 4,400 kronor på lokalkorsbandsportot och återstoden eller 38,000 kronor på postanvisnings- och postförskottsportot.

Enligt hvad generalpoststyrelsen vidare anför, torde lokalkorsbandsportots nedsättning icke hafva i någon väsentlig mån minskat postverkets inkomster, hvaremot just till följd deraf, att antalet lokalkorsband stigit, arbetet å vissa postanstalter naturligtvis ökats.

Beträffande åter verkan af nedsättningen i portot för inrikes postanvisningar och postförskott å smärre belopp gör den kortare tids erfarenhet, som kunnat vinnas efter det nedsättningen med augusti månad år 1892 trädt i tillämpning, det enligt generalpoststyrelsens mening sannolikt, att denna nedsättning medfört större minskning i inkomster, än som på förhand kunnat beräknas.

Postverkets inkomster hade nemligen under åren 1886—1891 utvisat eu fortgående stegring med i medeltal 250,000 kronor, motsvarande för hälft år 125,000 kronor och för månad omkring 20,800 kronor. Denna stegring härledde sig från uppbörden vid postanstalterna, men en jemförelse mellan postanstalternas uppbörd under förra

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 33

hälften af åren 1892 och 1893 visade, att denna uppbörd under första halfåret 1893 öfversteg uppbörden under motsvarande period år 1892 med i rundt tal allenast 86,700 kronor; och jemförde man postanstalternas uppbörd under juli månad åren 1892 och 1893, funne man, att juli månad 1893, då nedsättningen i portot för postanvisningar och postförskott tillämpades, visade en ökad uppbörd mot juli månad 1892, då berörda nedsättning ännu icke trädt i kraft, af allenast 3,400 kronor. En fortsättning af denna jemförelse mellan de följande månaderna af år 1893, hvilkas resultat vid tiden för aflåtandet af generalpoststyrelsens statsförslag för år 1895 vore kändt, nemligen augusti, september och oktober, samt motsvarande månader af år 1892 gåfve vid handen, att, sedan med augusti månad 1892 nedsättningen i portot för postanvisningar och postförskott trädt i tillämpning, stegringen i uppbörd åter närmat sig den ofvan angifva normalsiffran, i det att nemligen stegringen utgjorde under augusti månad 1893, i förhållande till augusti månad 1892, ett belopp af 15,900 kronor, under september månad 1893, i förhållande till motsvarande månad 1892, ett belopp af 20,000 kronor, men under sistlidne oktober månad, i förhållande till oktober månad 1892, ett belopp af 11,200 kronor; alla dessa belopp beräknade i runda tal. Härvid vore tillika att märka, att nedsättning i paketportot ännu icke egt rum.

Uet vore emellertid uppenbart, att en jemförelse mellan så korta uppbördsperioder icke kunde göra anspråk på att för denna frågas bedömande anses fullt tillförlitlig och att jemväl andra omständigheter, som icke ännu kunde angifvas, då någon statistik för posttrafiken under år 1893 ännu icke förelåge, kunde hafva medverkat till det angifna resultatet, men de anförda siffrorna syntes generalpoststyrelsen böra mana till att, för den närmaste tiden och till dess större erfarenhet vunnits om verkan af de gjorda nedsättningarne i porto, beräkna postuppbörden lägre, än eljest skulle hafva skett, derest nu anförda kortare tids erfarenhet icke hade mellankommit.

Af denna anledning hade generalpoststyrelsen antagit, att uppbörden vid postanstalterna under fjerde qvartalet år 1893 skulle komma att motsvara samma qvartals uppbörd år 1892, ökad med allenast 12,000 kronor för hvarje af qvartalets tre måuader, och skulle i så fall uppbörden vid postanstalterna under samma qvartal utgöra kronor 2,042,000: —

Motsvarande uppbörd under de tre föregående qvartalen år 1893 hade utgjort i rundt tal „ 5,866,200: —

Transport kronor 7,908,200: —

Bill. till Riksd. Brot. 1894. 1 Smil. 1 Afd. ' t»

34 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 7,908,200: —

Lades dertill postverkets öfriga inkomster, som under åren 1890—1892 uppgått i medeltal

till omkring .................................................................. „ 21,800: —

skulle postverkets samtliga inkomster för år 1893

antagas komma att belöpa sig till ......................... kronor 7,930,000: —

motsvarande en ökning i förhållande till uppbörden år 1892 af i rundt tal 142,600 kronor.

Om enahanda ökning finge beräknas i postverkets inkomster för

år 1894, komme dessa att uppgå till ..................... kronor 8,072,600: —

men om derifrån afräknades det belopp................. „ 53,000: —

som ansetts belöpa å den ifrågasatta nedsättningen i paketportot, återstode såsom inkomst för år 1894 ett belopp af................................................. kronor 8,019,600: —

Till denna sistnämnda summa skulle, för att beteckna inkomsten för år 1895, läggas samma belopp som det, hvarmed 1893 års uppbörd beräknats komma att öfverstiga 1892 års uppbörd, eller 142,600 kronor,

men från den derigenom erhållna summan............ kronor 8,162,200: —

dragas den under året uppkommande minskning, som nedsättning i paketportot skulle medföra och som, under förutsättning att det lägre paketportot redan under någon större del af år 1894 fått verka till ökning i poströrelsen, syntes kunna

sättas till ........................................................................... „ 42,200: —

då återstoden..................................................................... kronor 8,120,000: —

skulle antagas komma att utgöra postverkets inkomstbelopp för år 1895.

Vid den af generalpoststyrelsen sålunda verkstälda beräkning har jag ej annat att erinra, än att, då beslut ännu ej fattats om nedsättning af portot för postpaket, det synes vara för tidigt att låta denna så väl till tiden för inträdet ovissa som till beloppet ännu obestämda nedsättning inverka på beräkningen af postverkets inkomster. Jag anser mig derföre kunna bortse från den af sagda orsak antagna nedgång i postmedelsinkomsterna och detta så mycket hellre som det synes mig ganska antagligt, att en nedsättning i det, på sätt generalpoststyrelsen anfört, synnerligen höga paketportot skulle snart nog uppvägas af ett i väsentlig mån ökadt anlitande af postverket för detta slag af försändelser. På grund häraf hemställer jag, att det af generalpoststyrelsen beräknade beloppet af postverkets inkomster, 8,120,000 kronor, måtte ökas med den summa, 53,000 kronor, som betecknar den antagna minskningen i inkomst till följd af nedsättning i paketportot, och att

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 35

således inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1895 upptagas med 8,173,000 kronor.

Summan af statsverkets inkomster enligt förestående beräkning med tillägg af tillgängligt öfverskott samt riksbankens årsvinst, hvilken, enligt hvad jag nedan går att anföra, synes mig för år 1895, likasom för år 1894 egt rum, böra i sin helhet tagas i anspråk för statsregleringen, skulle alltså uppgå till 94,639,000 kronor. Då summan af statsverkets utgifter, sådan den framgått vid den förberedande behandlingen af statsregleringen, uppgår till 101,539,000 kronor, utgör skilnaden mellan de sålunda angifna inkomst- och utgiftssummorna 6,900,000 krouor, för betäckande af hvilken skilnad medel måste i riksstaten beredas. Jag erinrar likväl härvid, att å inkomstsidan af innevarande års riksstat förekommer en inkomsttitel, som saknar motsvarighet bland de ofvan för år 1895 beräknade inkomsterna, nemligen den till ett belopp af 4,400,000 kronor upptagna tilläggsbevillningen. Om äfven denna hade upptagits i beräkningen, skulle alltså det behof, för hvilket egentligen nya inkomstkällor måste beredas, uppgå till 2,500,000 kronor.

I fråga om arten af det statsbehof, som betecknas af nyssnämnde summa 6,900,000 kronor, ber jag att få anföra följande.

Enligt 1892 års lagar angående afskrifning af grundskatterna samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären förekommer ej för år 1895 någon ny afskrifniugs- eller lindringsqvot. Den å sagda år belöpande kostnad för grundskatteafskrifning samt lindring i rustning och rotering utgör således samma belopp som för år 1894 eller 2,062,600 kronor. Kostnaden för de af 1892 års beslut om en förbättrad härordning beroende åtgärder för försvarets stärkande, för hvilka medel skola anvisas i 1895 års riksstat, uppgår åter, med ^beräkning af ökningen i land!- och sjöbeväringeus dagaflöning, till i rundt tal 3,491,000 kronor. Tillsammans uppgår således den på år 1895 belöpande kostnaden för de år 1892 beslutade skattereglerings-och försvarsåtgärderna till i rundt tal 5,553,600 kronor. Motsvarande belopp i 1894 års riksstat utgör, likaledes i rundt tal, 4,865,600 kronor. För att finna beloppet af den hithörande summa, för hvars betäckande medel utöfver de här ofvan för år 1895 beräknade tillgångarna måste beredas, bör nyssnämnda siffra, 5,553,600 kronor, minskas med det belopp, 660,000 kronor, som beräknats inflyta genom den i sammanhang med beslutet om grundskatteafskrifningen vidtagna höjning af jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet. Den ännu obetäckta andelen af 1895 års kostnader för skattelindringen och den förbättrade härord-

36 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

ningen kommer då att utgöra 4,893,600 kronor, detta belopp i 1894 års riksstat motsvaradt af en summa af 4,205,600 kronor.

Jag tillåter mig erinra derom, att, då Eders Kongl. Majt beslöt att, i sammanhang med förslag till förbättrad härordning, förelägga 1892 års urtima Riksdag förslag om afskrifning af grundskatterna samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären, Eders Kong]. Maj:t behagade godkänna den af statsrådets samtliga ledamöter biträdda mening, att de nuvarande grundskatterna borde ersättas och medel till lindringar i rustuings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I fråga om de skatteslag, hvilka syntes i sådant hänseende böra tillitas, anförde jag i mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892 såsom företrädesvis lämpliga — förutom den sedermera vidtagna höjningen i jordbruksfastighetsbevillningen från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet — särskild fastighetsskatt, bestämd till visst per mille af taxeringsvärdet, särskild inkomstskatt att utgå med vissa procent af de debiterade bevillningsafgifterna för inkomst af kapital och arbete, arfsskatt samt ökad stämpelskatt; och nämnde jag, att bland dessa skatteslag de särskilda fastighets- och inkomstskatterna syntes mig böra i första rummet tagas i anspråk. I sammanhang med mitt yttrande rörande sist omförmälda skatter anförde jag vidare åtskilliga skäl, hvilka enligt min åsigt påkallade en revision af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte dels att åvägabringa en mera likformig tillämpning af desamma, dels att med beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande eger rum, träffa vissa inkomstarter.

Beträffande frågan, med hvilka tillgångar kostnaden för de föreslagna försvarsförbättringarne skulle täckas, anförde jag, att enahanda anledning icke förelåge att ingå i en närmare utredning, som förekommit i fråga om det af grundskatteafskrifningen samt lindringen i rustnings- och roteringsbesvären föranledda statsbehofvet, men framhöll dock, att bland de flera utvägar, som kunde ifrågasättas och af mig angåfvos, beskattning på maltdrycker samt ökning af statsverkets andel i riksbankens vinst borde i första rummet ifrågakomma.

I underdånig skrifvelse af den 27 november 1892 förklarade sig Riksdagen anse det fullt rigtigt samt med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de nuvarande grundskatterna ersattes och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffades, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter. I öfverensstämmelse med den uppfattning, som låg till grund för hela den för Riksdagen framlagda finansplanen, ansåg Riksdagen

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 37

vidare särskilda, utan samband med kommunalbeskattningen anordnade, men i förhållande till hvarandra väl och rättvist afpassade skatter å inkomst och fastighet vara de skattearter, som, samtidigt ålagda och likformigt ökade, för nu afsedda ändamål i främsta rummet borde komma i fråga; och anslöt sig Riksdagen derjemte i allo till hvad jag i mitt yttrande om denna höjda beskattning anfört om önskvärdheten att från densamma i möjligaste mån skona de lägst beskattade inkomstkategorierna. I sammanhang härmed uttalade Riksdagen såsom sin åsigt, att det starkare anlitande af den direkta beskattningen för statsbehofvens täckande, som enligt den framlagda finansplanen skulle komma att ega rum, oeftergiflig^ förutsatte en i'evision af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte så väl att i allmänhet öka deras effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen samt särskilt med beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter.

Hvad kostnaderna för de beslutade försvarsförbättringarne vidkom, hade Riksdagen, med hänsyn så väl till den nuvarande i vårt skattesystem rådande relationen mellan direkta och indirekta skatter, äfven om beskattningen för kommunala ändamål härvid toges med i beräkningen, som ock till arten och beskaffenheten af de förbrukningsartiklar, hvilka nu i en eller annan form vore underkastade beskattning, ansett önskvärdt, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar. Allt efter som för tillgodoseende af nu ifrågavarande statsbehof nya skatter behöfde upptagas, antoges väl konsumtionsskatter i en eller annan form icke kunna undvikas, men Riksdagen ansåge dock, att direkta och förmögenhetsskatter för detta ändamål, i den mån sådant lämpligen ske kunde, jemväl borde anlitas.

Då vid 1893 års Riksdag till afgörande förekom frågan, under hvilken form de för år 1894 i följd af försvars- och skattefrågornas lösning behöfliga nya skattemedel borde upptagas, hade, på grund af den korta tid, som förflutit efter det besluten i dessa frågor fattades, den för utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya skattearterna erforderliga utredningen ännu icke hunnit försiggå. Med fasthållande å ena sidan af den grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas genom direkt beskattning, hvilken jemväl enligt den af 1892 års urtima Riksdag uttryckta önskan ansågs böra tillitas för bestridande åt de i 1894 års budget förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning, och med tagen hän-

38 Inkomstberäkning-en: statsrådsprotokollet.

syn å andra sidan till det sakförhållande, att de skatter, hvilka enligt den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen i väsentliga delar biträdda finansplanen skulle för sagda ändamål användas, icke redan för då förestående statsregleringsperiod vore färdiga att tagas i anspråk, föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att för sagda period anlita den provisoriska form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen användts för fyllande af motsvararande statsbehof för år 1893, eller en särskild tilläggsbevillning. Detta blef ock Riksdagens beslut, i följd hvaraf i riksstaten för år 1894 upptogs en tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor.

Ställningen är nu så till vida förändrad, att rörande vissa af de skattearter, hvilka blifvit ifrågasatta att anlitas för fyllande af de nya statsbehofven, en utredning föreligger, hvilken icke förefanns, då 1893 års Riksdag hade att fatta beslut i ämnet. Sedan Eders Kongl. Maj:t den 19 maj sistlidet år bemyndigat mig att för beredande af föreliggande frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen samt om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de personer, hvilkas biträde jag för beredningen af omförmälda frågor funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att vid nämnda beredning, hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter jag egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som innefattades i mina anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari och den 14 oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 november samma år äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande frågors behandling inom Riksdagen förekommit, uppdrog jag den 24 maj nästlidet år åt vissa personer att deltaga i beredningen af omförmälda frågor. De sålunda tillkallade komiterade, hvilka, jemlikt min föreskrift, till en början företogo frågorna om utvidgning af arfsskatten och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen, afgåfvo den 27 oktober 1893 betänkande rörande dessa frågor, innefattande förslag till ny förordning angående stämpelafgiften jemte vissa dermed sammanhängande författningar af civillags natur. Rörande sistnämnda författningar har högsta domstolen inkommit med infordradt utlåtande. Förslaget till stämpelförordniug åter är remitteradt till kammarrätten och statskontoret, hvilkas utlåtande ännu icke afgifvits, men snarligen torde vara att förvänta.

Afsedt är, att frågan om revision af bevillningsförordningen inom

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 39

den närmaste tiden skall företagas till behandling i enahanda ordning som nyssnämnda frågor.

Hvad maltskatten angår, föreligger nu, efter föregående komitébehandling, ett förslag till författning om beskattning af maltdrycker med iakttagande, att svagdricka undantages från beskattningen, hvilket förslag utarbetats med ledning af komitéförslaget samt deröfver af öfverståthållareembetet och läusstyrelserna afgifna utlåtanden.

Jag har förut anfört, att i den nu föreliggande statsreglering^! medel, utöfver de förut af mig beräknade, måste beredas för fyllande af ett statsbehof af 6,900,000 kronor. Af detta statsbehof belöper, enligt hvad jag likaledes nämnt, ett belopp af omkring 4,893,600 kronor å kostnader för genomförande af de år 1892 beslutade skattelindringar samt åtgärder för en förbättrad härordning, medan återstoden, omkring 2,006,400 kronor, härrör af andra statsutgifter, hufvudsakligen sådana, som ansetts oundgängligen nödiga för försvarets stärkande. De statsinkomster, som synas kunna ifrågakomma att anlitas för de nu ifrågavarande statsbehofvens fjällande, äro, såsom af det anförda lärer framgå, tilläggsbevillning — under afvaktan på genomförandet af den såsom oundgänglig erkända revisionen af bevillningsförordningen — samt vidare utvidgad arfsskatt och i öfrigt utsträckt stämpelskatt, beräknade enligt det upprättade förslaget att ingå med resp. 1,000,000 och 1,500,000 kronor, samt maltskatt, beräknad att lemna en inkomst af omkring

2,500,000 kronor.

Att en del af det nya statsbehofvet bör betäckas genom tilläggsbevillning, lärer väl icke kunna vara tvifvel underkastadt. Då emellertid, enligt den för 1892 års urtima Riksdag framlagda och af Riksdagen i väsentliga delar godkända finansplanen, den ökade beskattning å fastighet och inkomst, som tilläggsbevillningeu innebär, påräknades såsom tillgång att möta den nedgång i statsinkomst, som den beslutade skattelindringen skulle medföra, och denna skattelindring äunu icke fortskridit längre, än att densamma, efter afdrag af ökningen i jordbruksfastighetsbevillningen, i 1895 års budget betecknas af en summa utaf 1,402,600 kronor, kunde det visserligen med skäl ifrågasättas, huruvida icke den i 1894 års riksstat med 4,400,000 kronor upptagna tillläggsbevillningen borde nedsättas åtminstone till hälften och den sålunda bortfallande hälften ersättas med den i den för 1892 års Riksdag framlagda finansplan särskildt såsom tillgång för bestridande af de ökade kostnaderna för den förbättrade härordningen påräknade maltskatten, för hvars införande numera föreligger ett fullständigt ut-

40 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

arbetadt förslag, hvilket ännu icke var fallet, då 1893 års Riksdag åtog sig den nyssnämnda tilläggsbevillningen. Men då Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 uttryckligen betonat såsom önskvärd!, att åtminstone till en början de af försvarsfrågans lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täcktes genom nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar, lärer Eders Kongl. Maj:t finna med denna Riksdagens önskan mest öfverensstämmande, att med införande af maltdrycksbeskattningen anstår äfven öfver nästa statsregleringsperiod och att i dess ställe tilläggsbevillning uppföres i budgeten med samma summa som i 1894 års riksstat eller 4,400,000 konor.

Jag har vid så många föregående tillfällen framhållit, hurusom de ännu hos oss föga utvecklade skatteformerna arfsskatt och annan stämpelskatt enligt min åsigt hörde till dem, hvilka vid förefallande behof af nya statsinkomster borde bland de främsta anlitas, att jag nu icke anser mig behöfva ånyo upprepa de skäl, hvarpå jag stöder denna min åsigt, helst jag inom kort torde få tillfälle att till ämnet återkomma. Då utöfver det statsbehof för år 1895, som skulle täckas genom tilläggsbevillningen, återstår att fylla ett belopp af 2,500,000 kronor, hyser jag ingen tvekan att förorda, att för ändamålet må tagas i anspråk de nyssnämnda skatteformerna, hvilka i den utsträckning, hvari deras anlitande blifvit af förut omförmälda komiterade föreslaget, beräknats lemna en ökad statsinkomst, motsvarande nyssnämnda belopp, eller 2,500,000 kronor. Komitéförslaget har visserligen ännu icke slutligen genomgått den erforderliga förberedande behandlingen, men då jag med visshet antager, att denna, hvilken inom kort torde vara afslutad, icke kommer att leda till en nedsättning af det beräknade inkomstbeloppet, hemställer jag, under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t gillar de af mig nu uttalade åsigter och med erinran att den föreslagna arfsskatten är afsedd att utgå under formen af stämpelafgift för vissa handlingar, att beräkningen af inkomsttiteln stämpelmedel, af statskontoret beräknad till 3,500,000 kronor, må i riksstaten för år 1895 upptagas med ett till 0,000,000 kronor förhöjdt belopp.

Hvad härefter angår sättet för utgörande af den erforderliga tillläggsbevillningen, erinrar jag, att, då 1892 års urtima Riksdag åtog sig en tilläggsbevillning af 30 procent för år 1893, Riksdagen i tillämpning af den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen i fråga om utsträckning af beskattningen å inkomst och fastighet samstämmigt biträdda grundsats, att de lägst taxerade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån skonas, beslöt, att från tilläggsbevillniDgens utgörande skulle befrias de, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp understigande 800 kronor. Den

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 41

tilläggsbevillning, om hvars åtagande Eders Kong!. Maj:t till 1893 års Riksdag aflat framställning, var afsedd att i regeln utgå med 1 krona för hvarje bevillningskrona af 1894 års bevillning af fast egendom samt af inkomst. Då med afseende å det icke oväsentligt högre belopp, hvarmed tilläggsbevillningen skulle utgå, lindringen syntes böra något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för år 1893 faststälda gräns, föreslog Eders Kongl. Maj:t, att i sådant afseende fullständig befrielse måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp understigande 1,200 kronor, medan för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona. Med ledning af upprättadt sammandrag öfver 1891 års bevillning af fast egendom samt af inkomst beräknades en på antydt sätt bestämd tilläggsbevillning komma att inflyta med 4,400,000 kronor.

Detta Eders Kongl. Maj:ts förslag vann emellertid icke i oförändradt skick Riksdagens bifall. Riksdagen åtog sig väl en tilläggsbevillning att i regeln utgå med 1 krona för bevillningskrona, men medgaf ej annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att, i öfverensstämmelse med hvad 1892 års urtima Riksdag i fråga om tillläggsbevillningen för år 1893 bestämt, de, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens utgörande. Den sålunda vidtagna förändringen i bestämmelserna rörande skattens utgörande föranledde likväl ingen förändring i den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna beräkningen af skattens afkastning, utan upptogs tilläggsbevillningen i riksstaten med ett belopp af

4,400,000 kronor.

De skäl, som bestämde Riksdagen att äfven i fråga om 1894 års tilläggsbevillning stanna vid de inskränktare lindringar, som beträffande tilläggsbevillningen för år 1893 medgifvits, torde hufvudsakligen vara att söka dels deruti, att Riksdagen ansett tätare förändringar i grunderna för bevillningens utgörande mindre lämpliga, dels ock deruti, att, då den utsträckta lindringen blott skulle tillgodokomma inkomsttagare, medan någon som helst lindring vid tilläggsbevillningens utgörande icke kunnat medgifvas fastighetsegare, härigenom skulle uppkomma en allt för stor olikhet i beskattningen af inkomsttagare och fastighetsegare, hvilken Riksdagen ansett böra undvikas. Då emellertid bevillningen är afsedd att vara och är ett rörligt element i budgeten, eller med andra ord en fyllnadsskatt, hvars satser kunna och höra lämpas efter de för hvarje budget sig företeende förhållanden, har jag svårt att finna, hvilka olägenheter egentligen skulle kunna Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. G

42 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

föranledas deraf, att skattetariffen från det ena året till det andra underkastas vissa förändringar. Det andra af de nyss omförmälda skälen eger en mera djupgående betydelse, enär den antydda olikheten mellan inkomsttagare och fastighetsegare utgör en bland de flere ogynsamma följderna deraf, att bevillningen för inkomst och bevillningen för fastighet, ehuru sammanförda inom ramen af en och samma skattetitel, i sjelfva verket utgöra två helt olika skattearter, af hvilka den förra medgifver, men den senare icke medgifver hänsyn till sådana förhållanden, som kunna öka eller minska den individuel skatteförmågan. I hvilken grad denna olikhet må kunna utjemnas, bör komma under allvarligt öfvervägande vid den förestående revisionen af bevillningsförordningen, men, intill dess denna revision egt rum, synes mig — särskildt med afseende på de i allt fall bestående stora olikheterna mellan inkomstbevillningen och fastighetsbevillningen, hvilka omöjliggöra hvarje verklig jemförelse mellan skattesatserna för den ena och den andra arten af bevillning — den omständigheten, att lindring vid tilläggsbevillningens utgörande icke kan ega rum för fastighetsegare, icke böra utgöra hinder för medgifvande åt inkomsttagare af den lindring, som af andra grunder finnes skälig. Och i detta afseende synes mig den af Eders Kongl. Maj:t beträffande 1894 års tilläggsbevillning föreslagna lindringen, innefattande frihet för inkomsttagare med inkomst under 1,200 kronor och half skatt för inkomsttagare med inkomst från och med 1,200 intill 1,800 kronor, väl öfverensstämma med den af Riksdagen i dess underdåniga skrifvelse den 27 november 1892 såsom riktig starkt betonade grundsatsen, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån skonas. Hvad särskildt beträffar inkomstgruppen 1,200—1,800 kronor, hvilken skulle utgöra half tilläggsbevillning, torde det icke vara ur vägen att erinra, att till denna kategori otvifvelaktigt hör ett icke ringa antal inkomsttagare, hvilkas skatteförmåga är synnerligen svag — jag syftar på den talrika klass hos staten, kommuner eller enskilde anstälde löntagare, hvilka af det allmänna föreställningssättet och hänsyn till dem åliggande funktioner tvingas att söka bibehålla sig vid en viss social ställning, som deras ringa aflöning endast med yttersta svårighet förmår uppbära.

Hvad jag nu anfört utgör för mig tillräckliga skäl att förorda, det Eders Kong]. Maj:t, då förslag om utgörandet af tilläggsbevillning nu lärer böra Riksdagen föreläggas, ånyo täcktes underställa Riksdagens pröfning frågan om medgifvande vid tilläggsbevillningens utgörande af frihet och lindring till den utsträckning, som i fråga om 1894 års tilläggsbevillning af Eders Kongl. Maj:t föreslogs; och hemställer jag förty, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

Inkomstberäkningen; statsrådsprotokollet. 43

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1895 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår. till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1896 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1895 må med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkpropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

23,593,000: —

Transport kronor 23,593,000: —

Inkomsternas

uppställning.

44 Inkomstberäkningen:

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel........ kronor 36,500,000:

bränvinstillverkr-

ningsskatt ... „ 14,000,000:

hvitbetssockertillverkningsafgift „ 3,200,000

stämpelmedel...... „ 6,000,000

mantalspenningar ,, 665,000

bevillning af läst egendom samt

af inkomst ...... „ 4,900,000:

tilläggsbevillning „ 4,400,000:

b) af vis^ fastighet:

c) särskilda afgifter:

fyr-och båkmedel kronor 1,400,000: kontrollstämpél-

medel ............... „ 25,000

Transport kronor 1,425,000:

statsrådsprotokollet.

Transport kronor 23,593,000:

— 69,665,000: —

3,504,000: —

— 73,169,000: —

23,593,000:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 45

Transport kronor 1,425,000: — 73,169,000: — 23,593,000: — bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter^..... „_700,000: — 2,125,000: —• 75,294,000: —

Summa kronor 98,887,000: —

Enligt en den 8 i denna månad från fullmäktige i riksbanken mig tillhandakommen uppgift uppgår, såvidt hittills kunnat beräknas, riksbankens vinst för år 1893 till omkring 2,480,000 kronor. I olikhet med det under en följd af år iakttagna förfarande, att hälften af bankovinsten anvisats för statsregleringen och återstående hälften reserverats för riksbankens egen räkning, anvisade Riksdagen vid uppgörandet af statsregleringen för innevarande år nämnda vinst i dess helhet för statsverkets behof. Detta Riksdagens beslut innefattade bifall till Eders Kongl. Maj:ts i sådant syfte gjorda framställning, hvilken grundade sig derpå, att, derest halfva bankovinsten skulle i enlighet med den under de nästföregående åren tillämpade praxis reserveras för riksbanken, ett motsvarande belopp måste upptagas genom beskattning, hvilket finge anses så mycket mera olämpligt, som nämnda vinstandels disposition för riksbankens räkning vore ur synpunkten af bankens soliditet obehöflig. Då förhållandena vid den nu förevarande statsregleringen gestalta sig på alldeles enahanda sätt, hemställer jag, under hänvisning till den närmare utredning af ämnet, jag lemnat i mitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1893, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att riksbankens vinstmedel för år 1893, i rundt tal utgörande 2,480,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år 1895, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster........................................................ kronor 98,887,000: —

lägges

det af mig såsom öfverskott å statsregleringarna för föregående år beräknade belopp... „ 172,000: —

och riksbankens vinstmedel för år 1893 ,, 2,480,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1895 en tillgång af......................................................................... kronor 101,539,000: —

Riksbankens

vinstmedel.

Bih. till lliksd. Prat. 1804. 1 Sami. 1 Afd.

46 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo:

G. Willi. Smerling.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

nvi/su •<•)'! ■io /lö -jwjodinio/iih ;-ia näranr-j "lyhaa ■;

-ad ijy!' . : .'Sjal

OI,Il (IM >1 liv i! ,-u! u! ||‘)0 ;t tvU'V ti', >1 l: ^

‘»fou.na tO/bovste:! -Ujm.hov löl rrgifg

~-ii* :inAatis nbijui

,... . ,

in! A invit TOIOIilO,!;-

S•• »isi (ohuld

Hilma! till.! År1, ho|;-> i;

tf)loiifojlwh;i-! na! ,i uad/lir ,f. . 1 i i I ilo;.

lian;wa/oiim Mot -.‘j a»; r an etwiw jynwa

.fröaMai iotlgti!

•'vtvi obatrm:*iöi "sa r•.t >i> tokan gnognbriiiliil *jt’l<"» • > f a ir > i >! < nf i 'ii v tf! dr [it Ålit I In

Bil. Litt. A.

ilil W/uKd Vtni uswUtoLn-.U

mila tabun bualaifit wtO/l-fjvakiJa okuoäguf' tMol i! Män allo!) ’U; th/tild iiniiöd auogfi i ui tiiriÖlKiJi ilsk ,)>ii!fnoI. .kiunaohevlö mn-.nwpiyot i!fl mofinoi

,i;; i, .... .. .»I... ...! ■ „ ..I ,4 . ..........'

Jl.OiUU i1 < i 10', ,..i«UO ,>l. t » l< >}!••* !!9”!!ll!l) K ><■ ;.‘l.l)k

.'giiu snilla! tUrÅs,;auojjiäbajlrll wt tr.^mikii i In obmstkghut kiv in*uniybiiRTg Boll In okj i/itailir elain*'/. In!- <i /ii^/jiri! iioo »ibattrr in: v La

.■yihvL.o

Tivunla nit trilla 'i

Till Konungen

j, l l: 1

lidnni o bind! infot!

><> - »;! .n;;,L!! -iih moja.- i . .nfi.icimii J‘)Mo>lefa: ; no:li:i stviJ-tovginig TiVoaa in. 1T

r iT/l jama möd mnaiiuiob i i-»a å in .‘it! noll;,da] kir/il terhto „i miaHol. . i knuts Ni.t ^ ^‘himn

i-. :a.

..I

lotsnioid »EsiflhtQ

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får stats- Bih. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

kontoret berörda nådiga föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet fullgöra.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält granskning af 1892 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt föreskrift i 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1895, har statskontoret ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet lagt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna. Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom kongl. förordningen den 11 september 1885 och kongl. kungörelsen den 29 maj 1891 under vissa vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller hofveriskyldigket till skattesåld kronoegendom får statskontoret meddela, att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor, kronotionde och hofveriskyldighet, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 8

för skattefrälseräntor............................................ kronor 2,955,754: 2 5

„ kronotionde ................................................... »__121,694: 50

tillsammans kronor 3,077,448: 7 5;

hvartill komma beräknade löseskillingar, 36,258 kronor 50 öre, för frälseräntor, om hvilkas inlösen anbud gjorts, men ännu ej blifvit handlagda.

Den inlösen af hofveriskyldighet, som, enligt hvad i statskontorets underdåniga berättelse den 6 december sistlidet år omförmälts, blifvit begärd, är af kammarkollegium afslagen.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret af dertill, under tiden från och med år 1887 till och med år 1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna

år 1887 ................................................................ kronor 798,314: 5 0

„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4) „ 1,001,266:31

„ 1889 ............................................................... „ 790,801: 24

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 2&) „ 148,627: —

„ 1891 ( „ „ „ „ 1,469:-) „ 71,226:50

„ 1892 ( „ „ „ 250:-) „ 2,767:25

samt under innevarande år intill denua dag ......... „ 13,212: 69

summa kronor 2,826,215: 4 9, hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 243,784 kronor 51 öre.

Enligt lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter och hvad dermed eger sammanhang skola de skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit nedsatta med trettio procent, afskrifvas under loppet af tolf år, räknadt från och med år 1893, i sådan ordning att, under iakttagande i tillämpliga delar af föreskrifterna i berörda nådiga kungörelse, omförmälda skatter och utlagor nedsättas från och med år 1893 med tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats, samt derefter från och med hvart och ett af åren 1894, 1896, 1898, 1900 och 1902 med ytterligare tio procent af nämnda belopp, hvarefter återstoden af skatterna och utlagorna från och med år 1904 eftergifves. Med iakttagande af den afskrifning å skatten, som sålunda skulle ega rum under åren 1893 och 1894, beräknades grundskatten för sistnämnda år skola belöpa sig till 3,263,000 kronor. Då emellertid

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

innevarande års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj ds derom aflåtna nådiga förslag, beslutit uteslutande ur riksstaten af frinjutna räntor till belopp af 889,500 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år 1894 upptagen med nedsatt belopp af i jemnt tusental 2,373,000 kronor, och torde denna summa böra uppföras äfven i riksstaten för år 1895.

Kyrkotionden är i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000 kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 217,244 kronor. Till beloppet beroende af markegång, är denna afgift till hufvudsakligaste delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, med flera inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande den för innevarande år antagna beräkningen få tillämpas äfven för nästkommande år.

Kavalleriregementenas hcistvakansspanmäl erlägges årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000 kronor. Denna afgäld, som är beroende af vexlande markegångspris, har i medeltal för de tre sistförflutna åren belöpt sig till endast 289,440 kronor och således understigit den antagna beräkningen; men då densamma under ett af dessa år uppgått till ett det beräknade nära motsvarande belopp eller till 298,007 kronor, torde inkomsttiteln kunna i riksstaten för år 1895 upptagas med oförändradt belopp, 300,000 kronor.

Af gift er för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885 års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år utgöras dessa utgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfänteriet med 20 kronor af hvarje rusthållsnummer för upphörande af rusthållsinfanteriets skyldighet att anskaffa och underhålla beklädnads-, beväringsoch remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af

51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1895.

Trosspassevolansafgiften. På grund af med vederbörande rusthållare träffade och genom särskilda resolutioner faststälda aftal, enligt hvilka Kongl. Maj:t och kronan åtagit sig att både i freds- och krigstid ombesörja anskaffandet, underhållandet och fortskaffningen af rusthålls-

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

regementenas och corpsernas tross, äfvensom tillhandahållandet af trosskuskar och trosshästar, fullt munderade, emot en viss, från hvarje helt rusthåll utgående passevolansafgift, erlägges af rusthållarne vid nedannämnda regementen sådan afgift till följande belopp, nemligen:

15 daler silfvermynt i fredstid (= 3 kronor 75 öre) och 17 daler 16 öre silfvermynt i krigstid vid de skånska indelta kavalleriregementena enligt kongl. resolutionen den 18 december 1775; vid Vestgöta regemente enligt kongl. resolutionen den 18 mars 1776 och vid Smålands husarregemente och Smålands grenadiercorps enligt kongl. resolutionen den 2 maj 1776;

17 daler 16 öre silfvermynt (= 4 kronor 37 öre) både i fredsoch krigstid vid Östgöta kavalleriregemente (andra lifgrenadierregementet) enligt kongl. resolutionen den 21 maj 1776, och

3 riksdaler 8 skilling specie (= 4 kronor 75 öre) för alla tider vid Lifregementet till häst (Lifregementets dragon-, husar- och grenadiercorpser) enligt kontrakt den 15 januari 1778.

Denna statsinkomst är alltsedan år 1878 i riksstaterna beräknad till 26,000 kronor och har i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 26,515 kronor, deraf

för 1,000 rusthåll vid skånska husarregementet kronor 3,750: —

„ „ „ „ „ dragonregementet „ 3,750: —

summa kronor 7,500: —

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 sistlidne maj må rusthållen vid sistnämnda båda regementen, de tillfälligt karlvakanta genast och de öfriga i mån af dåvarande ryttares afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande de i lagen af den 5 juni 1885, med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar, rustningstungan vid dessa regementen åsätta värden, med rätt för rusthållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot viss stadgad skyldighet beträffande aflemnande eller underhåll af nummerhäst. Uti den sålunda faststälda vakansafgiften ingår jemväl trosspassevolansafgiften, hvilken alltså, i den mån vakanssättningen fortgår, kommer att upphöra. Enligt ett vid Eders Kongl Maj ris nådiga proposition till Riksdagen den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle manskapet å gammal stat under de tre första öfvergångsåren minskas med 174 nummer vid hvartdera regementet eller för båda regementena 348 nummer, för hvilket, nummer-

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

antal trosspassevolansafgiften utgör 1,305 kronor; och skulle enligt samma förslag regementenas ombildande från indelta till värfvade kräfva en tid af 25 år. Med afseende å den ringa betydenhet, denna statsinkomst och särskildt den del deraf, som motsvarar afgifterna från nyssnämnda båda regementen, eger, synes det statskontoret som en årligen, under hela den tid vakanssättningen kommer att försiggå, skeende, efter vakanssättningen rättad minskning af inkomsttiteln ej vore behöflig, utan torde redan nu från inkomstberäkningen kunna uteslutas hela beloppet af den trosspassevolansafgift, som erlägges af rusthållen vid dessa regementen. Statskontoret hemställer alltså, att inkomsttiteln trosspassevolansafgift måtte i riksstaten för år 1895 få upptagas med ett med summan af de för rusthållen vid Skånska husar- och dragonregementena belöpande sådane afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller med i jemnadt tusental 19,000 kronor.

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet, som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift)); dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter utgjort för år 1888 kronor 23,073: 2 6, för år 1889 kronor 30,995: 3 7, för år 1890 kronor 25,839: 53, för år 1891 kronor 20,809: 46, samt för år 1892 kronor 16,259: 4 7.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmäldes, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med fyratio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten under denna inkomsttitel upptagna, ofvan omförmälda vakansafgifter är det endast de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna, hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rust-

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

nings- och roteringsbesvären. Då emellertid denna lindring år 1895 ntgår med enahanda belopp som under år 1894, erfordras nu icke någon förändrad beräkning af dessa vakansafgifter.

Genom nådigt bref den 19 maj innevarande år bar Eders Kongl. Maj:t förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet komine att sättas på vakans, skola under denna titel redovisas.

I fråga om dylik vakanssättning är jemlikt kongl. brefven den 2 december 1892 och den 28 sistlidne september föreskrifvet, att utöfver de indelta manskapsnummer vid vissa i de nådiga brefven uppräknadeindeltainfanteriregementen, som enligt förut gällande bestämmelser finge hållas vakanta, ytterligare tillsammans 516 rusthåll och rotar skulle under innevarande och nästkommande år tillsvidare sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp motsvarande de i lagen den 2 december 1892 med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar, rustnings- och roteringstungan vid truppförbanden åsätta värde, samt med rätt för rust- och rotehållarne att åtnjuta den lindring, som i lagen bestämmes. För dessa rusthåll och rotar belöpande vakansafgifter, minskade med femtio procent, uppgå till 41,535 kronor.

På sätt ofvan anförts kan antagas, att under år 1895 tillsammans 348 rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena äro vakanssatta. För dessa rusthåll belöpande vakansafgifter, minskade med femtio procent, motsvara 52,200 kronor.

Vid 1892 års urtima riksdag beslutades jemväl, att rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning till värfvadt regemente, sättas på vakans mot erläggande såsom vakansafgift af ett belopp, motsvarande det i nyssnämnda lag, roteringstungan för dubbelrote vid denna corps åsätta värde, med rätt för rotehållarne att tillgodonjuta den lindring, som i lagen bestämmes, men mot viss stadgad skyldighet angående aflemnande af tjenstehäst m. m. Detta beslut grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och statskontoret, som ej har sig bekant, huruvida någon vakanssättning under innevarande år egt rum, saknar ledning för bedömande af den omfattning, vakanssättningen kan uppnå under tiden till och med år 1895. Denna vakanssättning torde emellertid kunna antagas icke blifva af den betydenhet att i någon väsentlig mån inverka på beräkningen af ifrågavarande statsinkomst.

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Ifrågavarande inkomsttitel är i riksstaten för år 1894 upptagen med ........................................................................................ kronor 52,000: —

Om härtill läggas här ofvan beräknade vakansafgifter för rusthåll och rotar, som för kavalleriets och infanteriets omorganisation blifvit eller komma att vakanssättas, nemligen vid infanteriet 41,535 kronor och vid kavalleriet 52,200 kronor, eller tillsammans „ 93,735: —

uppkommer en summa af .............................................. kronor 145,735: —

hemställande statskontoret, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansaf'gifter måtte i riksstaten för år 1895 upptagas med i jemnt tal 150,000 kronor; och får statskontoret i detta sammanhang underdånigst erinra, hurusom innevarande års Riksdag medgifvit, att, tillsvidare och intilldess annorlunda kunde varda bestämdt, i den mån berörda af 1892 års urtima Riksdag beslutade vakanssättningar komme till stånd, arméförvaltningen finge årligen af fjerde hufvudtitelns anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären tillhandahållas ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rot- och rusthållsnumren svarande belopp, att af förvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens genomförande.

Enligt vakansförteckningar, som jemlikt nådiga kungörelsen den 19 maj 1893 med föreskrifter för verkställighet af lagen den 2 december 1892 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären §§ 3 och 7 under innevarande år till statskontoret inkommit, ingå till regementen och corpser vid indelta armén, på sätt närlagda uppgift (Bil. Litt c.) närmare utvisar, vakansafgifter af:

402 hel- och halfvakanta rusthåll vid kavalleriet,

399 rusthåll vid infanteriet,

20 hel- och halfvakanta rotar vid kavalleriet och 2,200 rotar vid infanteriet,

hvilka afgifter grunda sig på mellan vederbörande chefsembeten och rust- och rotehållarne ingångna kontrakt samt hufvudsakligen användas till aflöning för volontärer, gevärshandtverkare, stabs- och sqvadronstrumpetare, spel i nummer och musikens underhåll. För innevarande år utgöras afgifterna

af 1 rusthåll vid kavalleriet med belopp lika med besvärets värde,

med.............................................................................. kronor 130: —

165 dito vid dito med dito lägre än dito, med „ 25,843: 50

Transport 25,973: 5 0

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

Transport kronor 25,973: 50 af 236 rusthåll vid kavalleriet med belopp större än

besvärets värde, med ........................................

=402=

af 130 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med „ 269 dito vid dito med dito lägre än dito, med =399=

af 1 rote vid kavalleriet med dito lika med dito, med

„ 1 dito vid dito med dito lägre än dito, med

„ 18 rotar vid dito med dito större än dito, med =20=

af 565 dito vid infanteriet med dito lika med dito, med „ 567 dito vid dito med dito lägre än dito, med „ 1,068 dito vid dito med dito större än dito, med =2,200=

Summa kronor 502,133: 60.

Den enligt lagen den 2 december 1892 dessa rusthåll och rotar tillkommande lindring skall af dem erhållas medelst utbetalning till hvarje af ett lindringen motsvarande belopp. De rusthåll och rotar, hvilkas vakansafgifter ingå till statsverket, tillgodonjuta deremot lindringen medelst afkortning å vakansafgiften, hvilken alltså i mån af lindringens ökning allt mera minskas för att slutligen upphöra. En sådan anordning af liqviderna beträffande de rust- och rotehållare, som erlägga vakansafgifter till regementen och corpser, skulle medföra såväl en lättnad för de rustnings- och roteringsskyldige som för statsförvaltningen en synnerligen afsevärd förenkling i anordnings- och redovisningsväsendet, äfvensom kontrollen derå, samt förminska landskontorens och uppbördsförvaltningarnes i orterna åligganden i dessa hänseenden. För vinnande af detta ändamål borde äfven ifrågavarande vakansafgifter till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten upptagas samt de särskilda regementena och corpserna medelst anslag å riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande vakansafgifterna nu äro afsedda. Bestämmande af dessa anslag torde emellertid böra bero på särskild nådig pröfning, och statskontoret har ansett sig nu endast böra å förhållandet fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, med underdånig hemställan, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t må i nåder täckas finna skäl att i nu omförmälda hänseende låta vidtaga erforderliga åtgärder.

Bih. till Iiilcsd. Prat. 18U4. ± Sami. 1 Afd.

43,675: to

24,760: — 48,875: —

300: — 230: — 2,700: —

85,110: — 85,860: — 184,650: —

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Soldatvakansafgiften torde få i riksstaten för år 1895 upptagas med enahanda belopp, hvarmed den uppförts i riksstaten för år 1894, eller med 70,000 kronor.

Bätsmansvakansafgiften är i 1894 års riksstat beräknad till 285,000 kronor.

Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke eg a rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i bätsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren.

Enligt den för år 1892 afslutade riksliufvudboken har »båtsmansvakansafgiften» för nämnda år, under hvilket lindring åtnjutits med trettio procent, belöpt sig till 335,705 kronor.

Tillökningen i bätsmansvakansafgiften till följd af båtsmanshållets sättande på vakans har belöpt sig till:

år 1888 ........................................................................ kronor 37,033: 81

„ 1889 ......................................................................... „ 36,294: 68

,,1890 .............................................................. „ 34,869:4 2

,,1891 ........................................................................... „ 29,001:61

,,1892 ............................... „ 26,457: 49.

Med tillämpning af den grund för afkortning, trettio procent, hvarefter ofvanberörda tillökning, 45,000 kronor årligen, af 1887 års Riksdag beräknades, torde denna tillökning för hvart och ett af åren 1893—1895 icke få antagas uppgå till mera än 26,000 kronor, eller för alla tre åren 78,000 kronor. Då inkomsten under ifrågavarande titel för år 1892 belöpt sig till 335,705 kronor, skulle alltså »båtsmansvakansafgiften» för år 1895, i händelse lindringen fortfarande utginge méd trettio procent, kunna beräknas att i rundt tal utgöra 413,705 kronor. Till följd af den under år 1892 beslutade ytterligare lindring från och med innevarande år i rustnings- och roteringsbesvären bör emellertid nyssnämnda summa minskas med två sjundedelar eller 118,201 kronor, hvarefter återstå 295,504 kronor; lärande »båtsmansvakansafgiften» få i riksstaten för år 1895 upptagas med 295,000 kronor.

Arrendemedlen hafva i medeltal för de sistförflutna tre åren 1890 —1892 belöpt sig till 2,608,894 kronor, hvilken summa öfverstiger den senast antagna beräkningen, 2,500,000 kronor, med mera än 100,000

£3 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

kronor. Med fästadt afseende å den, enligt Riksdagens beslut, fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar anser statskontoret emellertid någon förhöjning i nämnda beräkning icke böra ske, utan hemställer, att arrendemedlen måtte äfven i 1895 års riksstat få upptagas med 2,500,000 kronor.

Mantalspenningar ne, som för år 1892 influtit med 663,213 kronor, torde få i riksstaten för år 1895 beräknas till enahanda belopp, hvarmed desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel, i 1894 års riksstat beräknad till

240.000 kronor, är visserligen af tillfällig beskaffenhet, men då inkomsten årligen från och med år 1889 öfverstigit 260,000 kronor och för år 1892 influtit med nära 268,000 kronor, torde densamma kunna uppföras i riksstaten för år 1895 med ett till 250,000 kronor förhöjdt belopp.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1890—1892 uppgått til 26,486 kronor, torde för år 1895 få upptagas med oförändradt belopp, eller 25,000 kronor.

Fyr- och båkmedel, som för år 1894 äro beräknade till 1,400,000 kronor, hafva i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 1,566,048 kronor och under januari—november månader innevarande år debiterats med 1,620,103 kronor 93 öre; och torde denna inkomsttitel få för år 1895 upptagas med oförändradt belopp, 1,400,000 kronor.

Telegrafmedel, för år 1894 i riksstaten upptagna med 1,370,000 kronor, hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat af telegrafstyrelsen, med tillägg af inkomsten af telefonafgiften beräknats för år 1895 till

2.870.000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits. Jernvägstrafikmedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1895

kan, jemlikt en från jern vägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till 7,000,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell upptaget.

Skogsmedel, som uti nästkommande års riksstat äro beräknade till

2.700.000 kronor, hafva uppgått:

år 1890 till.................................................... kronor 3,150,074: —

„ 1891 „ ...................................................... „ 2,520,439:-

” 1892 „ ................................................... „ 2,961,826: —

eller i medeltal för de tre åren ........................ „ 2,877,446: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt sig till 2,667,687 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma tid af sistlidet år, 229,646 kronor, för år 1893 således uppgå till 2,897,333 kronor, eller till ett belopp, som i någon mån öfverstiger medeltalet af inkomsten för åren 1890—1892.

Statsverkets skogsmedelsinkomster utgjorde under 1892 års trenne första qvartal 2,732,180 kronor, hvilken summa med omkring 65,000 kronor öfverstiger det belopp, hvartill inkomsten, enligt hvad ofvan förmälts, under samma tid innevarande år uppgått; och då inkomsten under ett af ofvannämnde trenne år understigit den för år 1894 antagna beräkningen, hemställer statskontoret, att skogsmedlen, hvilken statsinkomst dessutom är beroende åt förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses, måtte med oförändradt belopp, 2,700,000 kronor, upptagas i 1895 års riksstat.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster, har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren 1890—1892 belöpt sig till 124,189 kronor och torde böra i riksstaten för år 1895 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullviedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af tullmedel belöpt sig:

år 1890 till ................................................... kronor 42,462,773: —

„ 1891 „ ................................................... „ 37,865,262: —

„ 1892 „ „ 37,228,458: —

Den debiterade tulluppbörden för tiden från innevarande års början intill den 1 dennes har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,

utgjort............................................................................ kronor 34,371,520: —

hvilken summa med ................................................... ,, 711,802: —

understiger enahanda uppbörd under januari—

november månader sistlidet år................... „ 35,083,322: — I

I riksstaten för år 1893 äro tullmedlen upptagna med 37,500,000 kronor, hvilken summas upptagande äfven i riksstaten för år 1894 blef af Eders Kongl. Maj:t föreslagen. Då emellertid denna statsinkomst synts Riksdagen hafva tendens att sjunka, fann Riksdagen densamma försigtigtvis icke böra beräknas högre än till 37,000,000 kronor. På sätt ofvan förmälts har tullmedelsinkomsten under de gångna elfva

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

månaderna af innevarande år i ej ringa mån understigit inkomsten under motsvarande tid sistlidet år, och under förutsättning att inkomsten under innevarande månad komme att uppgå till samma belopp som under december månad 1892, skulle tullmedlen för innevarande år icke komma att belöpa sig till mera än närmare 36,600,000 kronor. Då denna förminskning i tulluppbörden icke torde höra anses bero allenast på tillfälliga förhållanden, hemställer statskontoret, att tullmedlen icke måtte beräknas för år 1895 till högre belopp än 36,500,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1895 af generalpoststyrelsen beräknade till 8,120,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hvilken är upptagen i 1893 års riksstat med 500,000 kronor, hafva enligt räkenskaperna utgjort:

Efter afdrag af restantier och propriebalanser samt afkortningar bar behållna medelinkomsten för åren 1890—1892 belöpt sig till 529,752 kronor.

Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda bevillniugsafgifter af frälseegeudomar och lotshemman från och med innevarande år upphört att utgöras.

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Vid innevarande års riksdag beslutades, att den enskilda banker med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från och med år 1894 böjas från 5 till 10 kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på en gång varit utlemnade i rörelsen. Den härigenom uppkommande tillökning i inkomst beräknades af Riksdagen till 200,000 kronor; och blefvo bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och rättigheter i 1894 års riksstat i enlighet härmed upptagna till 700,000 kronor, hvilken summa torde få uppföras äfven i riksstaten för år 1895.

Stämpelmedel äro i riksstaten för år 1894 upptagna med 3,500,000 kronor och hafva utgjort:

år 1890 kronor 3,526,387:— deraf kortstämplingsafgift kronor 120,405: — „ 1891 „ 3,311,391:— „ „ „ 121,465: —

„ 1892 „ 3,492,122:— „ „ „ 159,093: —

eller i medeltal

för dessatre år: 3,443,300:— „ „ „ 133,654: —

Då inkomsten för år 1892 i det närmaste motsvarat den senast antagna beräkningen, samt med hänsyn till den af 1892 års Riksdag beslutade höjning från 75 öre till 1 krona 50 öre af kortstämplingsafgiften, anser statskontoret någon förändrad beräkning af denna statsinkomst nu icke böra ega rum, utan hemställer, att stämpelmedlen måtte äfven i riksstaten för år 1895 upptagas med 3,500,000 kronor.

Bräjivinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

år 1888 ..............................................................

1889 ...........................................................

1890 ...........................................................

„ 1891 ..............................................................

„ 1892 ............................................................

utgörande medeltalet för femårsperioden ............

Medeltalet för femårsperioden 1887—1891 uppgick till

n

liter 28,478,758 29,191,284 29,050,059 32,141,007 31,804,818 30,153,185.

it

ii

„ 30,663,098.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings-

byrå, uppgått till .................................................................. liter 26,642,587

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år.................................................................... „ 5,231,597

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad inne-

varande år, detta års tillverkning blifva

liter 31,874,184.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

Beträffande den influtna tillverkningsskatten under femårsperioden 1888—1892 meddelas följande öfversigt:

Statsverket

behållet.

Kronor.

14,197,677

13,991,047

15,840,573

14,420,582

14,538,088

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt

erlagd med ................................................................... kronor 14,168,671: —

Om ifrågavarande skatt under innevarande månad inflöte med lika stort belopp som under

motsvarande tid sistlidet år, eller med .............. „ 1,620,093: —

summa kronor 15,788,764: —

skulle inkomsten för innevarande år efter afdrag för restitution för denatureradt bränvin, hvilken

restitution här upptages till .................................. „ 500,000: —

komma att uppgå till.................................................. kronor 15,288,764: —

Bränvinstillverkningsskatten är i riksstaterna för innevarande och nästkommande år uppförd med 13,700,000 kronor.

Då inkomsten under hvart och ett af åren 1890—1892 öfverstigit 14,000,000 kronor och under innevarande år synes kunna antagas komma att uppgå till omkring 15,000,000 kronor, torde densamma böra i riksstaten för år 1895 upptagas med ett till 14,000,000 kronor jemnadt belopp.

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Hvitbetssockertillverkninqsafqift. Denna afgift uppgick år 1890 till................................................................................... ... kronor 997,976: -

Enligt 1891 års Riksdags beslut höjdes afgiften från och med den 1 september samma år från två femtedelar till hälften af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel antagna holländska stan-

dard; och belöpte sig skatten för år 1891 till „ 1,846,588: —

för år 1892 har inkomsten utgjort ....................... „ 2,260,496: —

Under den 19 sistlidne maj har Eders Kongl. Maj:t utfärdat förnyad nådig förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket att träda i kraft den 1 derpåföljde juli; varande deri stadgadt, bland annat, att det beskattningspligtiga råsockret skall, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagaB lemna ett utbyte af nio kilogram socker, dock att detta förhöjda utbyte skall beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.

Inkomsten är i riksstaten för år 1894 beräknad till 2,600,000 kronor.

Enligt meddelande från nämnda kontroll- och justeringsbyrå har hvitbetssockerafgiften debiterats:

under januari—augusti månader innevarande

år med................................................................................ kronor 455,980: —

samt under september—november månader med „ 1,539,427: —

summa kronor 1,995,407: —

Denna afgift antogs komma att, vid bifall till den af Eders Kongl. Maj:t till innevarande års Riksdag beslutade nådiga proposition med förslag till ny förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket, år 1894 lemna en till 2,600,000 kronor ökad afkastning; och blef denna summas upptagande i riksstaten af Eders Kongl. Maj:t föreslagen. Riksdagen, som biföll det nådiga förslaget till ny förordning, beslutade derjemte, att utbytesprocenten skulle, icke såsom Eders Kongl. Maj:t föreslagit först från och med den 1 september 1895, utan redan från och med den 1 september 1894 beräknas till 8,2 5 procent, hvilken omständighet likväl icke syntes Riksdagen böra föranleda till att redan

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

för år 1894 uppföra ifrågavarande statsinkomst till ett högre belopp, än Eders Kongl. Maj:t föreslagit.

Enligt hvad ofvan nämnts utgjorde inkomsten år 1892 kronor 2,260,496: — deraf debiterades:

under våren .............................................

under september—december månader

............. kronor 679,002: —

.............. „ 1,581,494: —

summa kronor 2,260,496: —

Under år 1892 var utbytesprocenten bestämd till 6,2 5. Under år 1895 åter skall, på sätt ofvanberördt är, utbytet af socker beräknas för tiden intill den 1 september till 8,2 5 kilogram samt för återstående delen af året till nio kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor. Dessa för år 1895 gällande utbytesprocenter utvisa, vid jemförelse med den år 1892 gällande, en tillökning af 32 procent för tiden intill den 1 september och af 44 procent för september—december månader. I anledning häraf och om tillverkningen under år 1895 icke komme att bedrifvas i större omfattning än under år 1892, skulle denna afgift under år 1895 inflyta med ett 1892 års inkomst med 913,137 kronor Överskjutande belopp eller med 3,173,633 kronor; lärande denna inkomsttitel böra i riksstaten för år 1895 beräknas till ett jemnadt belopp af 3,200,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst har enligt räkenskaperna belöpt sig till:

år 1890 ................................................................ kronor 4,298,099: —

„ 1891 ................................................................ „ 4,321,040: —

„ 1892 .................................................................. „ 4,354,032: —

eller i medeltal för dessa tre åren .......................... „ 4,324,390: —

Denna inkomsttitel är i riksstaten för år 1893 upptagen med

4.200.000 kronor. Då 1892 års urtima Riksdag beslutat förhöjning i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med innevarande år samt beräknat denna förhöjning för nämnda år till 660,000 kronor, blef denna inkomsttitel upptagen i riksstaten för år 1894 med ett till

4.900.000 kronor förhöjdt belopp; hemställande statskontoret, att denna beräkning måtte få gälla äfven för år 1895.

Rik. till Jiilcsd. Prof. 18H4. 1 Samt, 1 Afd.

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Beträffande resultatet af 1892 års statsreglering är af statskontoret i underdånig skrifvelse den 28 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått en netto-

brist af............................................................................... kronor 783,270: 2 9

hvarifrån dock borde afräknas:

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter,

136,803: Öl

så att bristen på det hela uppginge till..................... kronor 646,466: 6 8.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1891 års

riksbokslut utgjorde...................... kronor 13,013,643:67

hvartill komme:

dels enligt kongl. brefvet den 13 januari 1892 till statsverket öfverlemnad andel af den vid 1890 års slut befintliga svenska behållningen i kabinetts-

kassan ......kronor 35,037: 61

samt dels af , .j myntverkets behållningfor år 1892, enligt kongl. brefvet den

5 maj 1882, „ 97,000; —

att om derifrån afräknades den på 1892 års riksstat af denna behållning uppförda anvisning af ......... kronor

och ofvannämnda nettobrist i samma års statsreglering.................. ,,

uppkomme det belopp af...............

132,037: 51 13,145,681: 18

5,887,000: —

646,466: 6 8 kronor

6,533,466: 68 6,612,214: 5 o~

hvartill, enligt 1892 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkmn^ vid samma års slut uppginge; samt att af denna

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 19

behållning, hvaraf voro disponerade enligt 1893 års riksstat 5,818,000 kronor och enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre, alltså återstode att disponera en summa af 740,761 kronor 7 öre.

Stockholm den 6 december 1893. inj r>n<ifrlnU

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. Kinberg,

20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

rjr**9H)n 4«wrfts*flioia)

i

‘iTiitihiO

Bilaga Litt. b

22 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

I

Statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

o tiii lits

inkomster.

24 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

*

Bil. Litt. c.

Uppgift å de rusthåll och rotar, som erlägga vakansafgift till regementen och corpser.

Lifregementets dragoner..................

Dito husarer..................

Första lifgrenadierregementet.......

Andra dito ........

Smålands husarregemente ..............

Skånska husarregementet ..............

Skånska dragonregementet ............

Norrlands dragonregemente............

Jemtlands fäljägareregemente........

Yestgöta regemente ........................

Smålands grenadiercorps...................

Uplands regemente............................

Skaraborgs dito ............................

Södermanlands dito...........................

Kronobergs dito ............................

Jönköpings dito ..............................

Dalregementet.....................................

Helsinge regemente .........................

Elfsborgs dito .........................

Bohusläns dito ........................

Yestgöta-Dals dito ......................

Vestmanlands dito .......................

Yesterbottens dito ......................

Norrbottens dito ........................

Kalmar dito ......................

Lifregementet till fot.....................

Yermlands regemente .....................

Norra Skånska infanteriregementet Södra dito dito ............

Summa

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.

*

»t? tf in'i

.vil

'to

A

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inf ör Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari

1894.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet friherre von Essen anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bih. till Bilcsd. Prot. 1894. 1 Samt. 1 Afd.

2 Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes, enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen gilla.

Ex protocollo:

G. Wilh. Smerling.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1894.

1 Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet ini för Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Lördagen den 13 Januari 1894

i närvaro af:

_ ■, r .■ j |j;»

Hans Excellens Herr Statsministern Bostköm,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Leyvenhaupt, Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen Statsrådet östergren föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:

Ordinarie anslag.

Krigshofrätten.

Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 sistlidne December beslutit, att i nådig proposition förelägga Riksdagen ott förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rätte- Bih. till lliksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 1

N

Ombildning af Krigahofrätten.

i

2 Andra hufvudtiteln.

gången derstädes den 11 Juni 1868, har jag nu att göra underdånig framställning om de ändringar i anslagen under andra hufvudtiteln, hvartill den sålunda föreslagna ombildningen af Krigshofrätten, om den af Riksdagen godkännes, föranleder.

För Krigshofrätten utgå för närvarande följande anslag: å ordinarie stat:

Lön. Tjenstgörings- Summa, penningar.

till 1 krigshofrättsråd............ 3,300: —- 1,200: — 4,500: —

„ 1 sekreterare ..................... 2,500: — 800: — 3,300: —

„ 1 krigsfiskal...................... 2,000:— 700:— 2,700: —

„ 1 vaktmästare .................. 600:—--- 600:— 11,100: —

å extra stat:

till 1 ordförande och 3 militäre ledamöter, arfvoden............ 5,000: —

hvarjemte af andra hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier, expenser, ved, m. m. utgått kostnad för hyra af embetslokal, uppvärmning, belysning m. m. med ett belopp, som under de senaste åren uppgått till årligen omkring... 2,800: —

Summa kronor 18,900: —

För genomförande af den nu föreslagna ombildningen af Krigshofrätten erfordras, i stället för ofvan angifna belopp, till en början att arfvode anvisas åt den ledamot af Svea Hofrätt, som förordnas till öfverauditör. Svea Hofrätt har ansett beloppet af detta arfvode böra bestämmas lika med ledamotens tjenstgöringspenningar eller till 2,000 kronor årligen, och synes mig denna summa vara skälig. Att, såsom en ledamot i Svea Hofrätt ifrågasatt, i stället för arfvode medgifva öfverauditören viss på förhand bestämd ledighet från tjenstgöringen i Svea Hofrätt, hvilken tjenstgöring då skulle uppehållas af adjungerad ledamot mot särskild! anvisadt arfvode, torde vara mindre lämpligt, då sagda ledighet icke lärer kunna vare sig i afseende på den tid, då den skulle inträda, eller den, hvarunder den skulle åtnjutas, ordnas på sådant sätt, att öfverauditörsgöromålen kunde uteslutande eller ens hufvudsakligen under denna tid utföras.

Till de militäre ledamöterna blifva arfvoden fortfarande erforderliga. Beloppet af dessa synes mig dock kunna i någon mån nedsättas under hvad för närvarande i sådant hänseende utgår, och har jag efter

Andra hnfrndtiteln.

samråd med cheferna för Landtförsvars- och Sjöförsvarsdepartementen funnit mig böra föreslå, att dessa arfvoden bestämmas till 750 kronor årligen för hvarje militär ledamot.

Vidare böra medel finnas tillgäugliga till arfvode åt den ledamot i Svea Hofrätt, som vid förfall för presidenten förordnas att i hans ställe tjenstgöra i Krigshofrätten. Detta arfvode torde böra utgå med samma belopp för år räknadt som till militär ledamot. Då detsamma i regel ej lärer erfordras för längre tid årligen än den, hvarunder presidenten åtnjuter semester, men dock vid tillfällen, då presidenten af annan anledning icke är i tjenstgöring, kan komma att utgå jemväl under denna tid, kan något på förhand bestämdt belopp för denna utgift icke angifvas, utan torde lämpligast vara att härtill erforderliga medel inberäknas i det anslag till expenser, hvarom nedan sägs.

Om, såsom förslaget ifrågasätter och jemväl synes mig lämpligt, krigsfiskalsbefattningen uppdrages åt en tjensteman i Svea Hofrätt, synes mig arfvodet för denne skäligen kunna bestämmas till samma belopp som för öfverauditören, eller till 2,000 kronor årligen. Nuvarande innehafvaren af krigsfiskalsbefattningen är emellertid försedd med fullmagt å tjensten, men har jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 19 Maj 1876 skyldighet att underkasta sig den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en förändrad organisation af Krigshofrätten kan varda stadgad. För hans tjenstetid böra alltså medel finnas tillgängliga till hans nuvarande löneförmåner nemligen lön 2,000 kronor och tjenstgöringspenningar 700 kronor eller tillhopa 2,700 kronor. Om nu det för krigsfiskalen begärda arfvodet 2,000 kronor får under nuvarande krigsfiskalens tjenstetid anses och behandlas såsom lön, erfordras derutöfver för nämnda tid ett särskildt anslag af 700 kronor årligen till tjenstgöringspenningar, hvilket anslag synes mig böra uppföras i särskild öfvergångsst.at.

I fråga om protokollsföringen i den nya Krigshofrätten har jag vid lagförslagets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t uttalat den mening, att det visserligen icke borde ifrågasättas att begära anslag till eu särskild tjensteman med de åligganden, som nu tillhöra Krigshofrättens sekreterare, men att det dock vore önskligt, att protokollsföringen icke behöfde besörjas turvis af Svea Hofrätt^ notarier utan kunde, åtminstone för någon längre sammanhängande tid, anförtros åt eu af dem. Då en dylik anordning svårligen lärer kunna genomföras allenast genom indelningen af notariernas tjenstgöring — å hvarje hofrättsdivision böra nemligen två notarier vara anstälde — torde det åsyftade målet ej kunna vinnas på annat sätt än att till Krigshofrättens

4 Andra hufvndtiteln.

disposition ställas medel för anvisande af något mindre arfvode till den af Svea Hofrätts notarier, som utöfver sin tjenstgöring i Hofrätten jemväl besörjer protokollsföringen i Krigshofrätten. Detta arfvode, hvars belopp synes mig icke behöfva öfverstiga 500 kronor årligen, torde kunna lemnas åt Krigshofrätten att efter omständigheterna bestämma, och medel dertill anslås i sammanhang med det anslag till expenser, som i alla händelser varder erforderligt.

Under den tid Svea Hofrätt tjenstgjort å sju divisioner har någon anmärkning icke försports mot tillräckligheten af den hos Hofrätten på ordinarie stat anstälda vaktbetjening. Då nu den sjunde divisionen lärer komma att upphöra, och dess betjenande uppenbarligen tagit mera tid och krafter i anspråk, än hvad förhållandet komme att blifva med den nya Krigshofrätten, synes mig Svea Hofrätts begäran, att anslag till särskild vaktmästare hos Krigshofrätten fortfarande måtte anvisas, icke böra vinna afseende. Då emellertid den nuvarande vaktmästaren hos Krigshofrätten blifvit den 3 Maj 1888 af Krigshofrätten »konstituerad och förordnad» till tjensten och härigenom lärer få anses vara till densamma fast antagen, synes han böra för sin tjenstetid bibehållas vid sin nuvarande lön mot tjenstgöringsskyldighet tillsvidare i den nya Krigshofrätten. Det i anledning häraf nödiga anslaget, 600 kronor, bör liksom lönefyllnaden till krigsfiskalen uppföras i öfvergångsstaten.

Under antagande att, såsom för genomförande af det nu framlagda förslaget jemväl synes vara erforderligt, Krigshofrättens sammanträden komma att ega rum inom den för närvarande åt Svea Hofrätt anvisade lägenhet, lärer någon särskild hyra för lokal åt Krigshofrätten icke vidare behöfva utgå. För renskrift, skrifmaterialier, ved och andra expenser erfordras deremot fortfarande medel, och synes mig härtill äfvensom till ofvan omförmälda arfvoden till andre civilledamot och protokollsförande böra förslå ett belopp af i allt 1,500 kronor.

I afseende på vilkoren för åtnjutande af samtliga ofvan omförmälda arfvoden torde annan bestämmelse icke erfordras, än att samma arfvoden böra anses som tjenstgöringspenningar.

I öfverensstämmelse med af mig nu angifna grunder har jag låtit uppgöra följande:

Ändra hnfvndtiteln.

5 Förslag till stat för Krigshofrätten att tillämpas från och med år 1895.

Arfvode. Summa.

1 öfverauditör ................................................... 2,000: — 2,000: —

1 militär ledamot............................................. 750:— 750: —

2 militäre ledamöter.................:■.■*.................. 1,500: — 1,500: —

1 krigsfiskal ...................................................... 2,000: — 2,000: —

Arfvoden till andre civilledamot och protokollsförande samt för renskrift, skrifmaterialier och andra expenser............... 1,500:— 7,750: —

I denna stat upptagna arfvoden anses som tjenstgöringspenningar.

i * M ir«, 1 : ' i • ; 1 \W

Öfvergångssiat.

Nuvarande krigsfiskalen bibehålies under sin tjenstetid vid sina hittillsvarande löneförmåner 2,000 kronor i lön och 700 kronor i tjenstgöringspenningar att under de vilkor, som i Kong], kungörelsen den 19 Maj 1876 föreskrifvas, utgå dels af det ofvan i staten till krigsfiskalen anslagna

arfvode, dels af ett särskilt anslag af........................... 700: —

Den hos Krigshofrätten anstälde vaktmästaren bibehålies, mot fortfarande tjenst-

göringsskyldighet, vid sin nuvarande lön .................... 600: — 1,300: —

Summa kronor 9,050: —

Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med gillande af hvad jag sålunda föreslagit och under förutsättning att den särskildt framlagda propositionen om ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes varder af Riksdagen bifallen, föreslå Riksdagen att godkänna förestående förslag till stat för Krigshofrätten och öfvergångsstat samt såsom ordinarie anslag anvisa för dessa staters tillämpning erforderliga medel tillhopa 9,050 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan förändring än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget

.. [2] Ökning af anslaget till skrifmaterialier och expenser.

6 Andra hufvndtiteln.

till skrifmaterialier ock expenser, ved m. m. ökas med 50 kronor eller till 64,262 kronor.

Extra anslag.

Anslag för utarbetande af lagförslag.

[3.] Då jag nu i underdånighet anhåller att få påkalla Eders Kongl.

utarbetande r<)f Maj:ts nådiga uppmärksamhet angående den framställning, som i detta lagfor »lag. hänseende bör till Riksdagen göras, torde tillåtas mig att till en början erinra om följande:

Sedan under en längre tid före 1871 arbetet med uppgörande, granskning och omarbetning af lagförslag hufvudsakligen varit anförtrodt åt särskilda komitéer, föreslogs i proposition till nämnda års Riksdag, att för inrättande inom Justitiedepartementet af en lagbyrå, bestående af tre ledamöter, hvilka skulle åligga att under Justitiestatsministerns ledning utarbeta lagförslag, sådana granska och med anledning af förekomna anmärkningar omarbeta äfvensom i Högsta Domstolen föredraga frågor om stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar, måtte å Justitiestatsexpeditionens stat uppföras anslag till 3 ledamöter i en dylik lagbyrå med visst belopp till hvarje.

Såsom skäl för denna framställning åberopades i statsrådsprotokollet bland annat: att det icke sällan inträffat, att utarbetade lagförslag, såsom förhållandet särskildt varit med två angifna sådana, vid deras i grundlag föreskrifna granskning i Högsta Domstolen blifvit på anförda skäl afstyrka, hvarefter regeringen, om ej frågan skulle helt och hållet falla, vore satt i valet att antingen, med förbiseende af åsigterna hos den myndighet, som i frågan borde antagas hafva den grundligaste insigten, till Riksdagens godkännande framlägga förslaget i hufvudsakligen oförändradt. skick eller ock låta detsamma undergå en mer eller mindre genomgripande omarbetning; att ju större och vigtigare dessa lagförslag voro och ju flera frågor samtidigt fordrade snar lösning, desto otillräckligare måste de krafter befinnas, som till ett sådant arbete voro inom Justitiestatsexpeditionen tillgängliga; att vissa uppgifna vigtiga delar af lagstiftningen redan voro under bearbetning och att äfven andra inom den närmaste framtiden borde underkastas en sådan; samt att derför med skäl kunde ifrågasättas, om icke den förändrade anordning lämpligen borde vidtagas, att, i stället för tillsättande af särskilda komitéer för enstaka lagfrågors behandling, upprättandet af samtliga de lagförslag, som ifrågakommo, äfvensom dylikas omarbetning, der sådan

Andra hufvudtiteln.

i följd af gjorda erinringar funnes nödig, i sin helhet, så vidt ske kunde, utfördes af samma personer.

I det svar, Riksdagen, der fråga jemväl blifvit väckt om tillsättande af en stadigvarande lagkomité eller lagberedning, afgaf å Kong!. Maj:ts framställning, anförde Riksdagen hufvudsakligen: att om frågan närmast gälde åstadkommande af förslag till någon mera omfattande afdelning af den allmänna lagen, såsom ny civillag eller rättegångsordning, uppdraget borde anförtros åt en institution sådan som den under de tidigare decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller lagberedning; att emellertid något på lagstiftningen så ingripande uppdrag ej syntes böra för den närmaste framtiden ifrågakomma, då dels behofvet af vissa mindre omfattande lagförändringar, i afseende på Indika särskilda komitéer verkstält förarbeten, mer och mer erkändes påkalla snar åtgärd, dels åtskilliga andra partiella lagförändringar torde erfordra tidigare lösning än som förmenades kunna medgifva, att de sattes i sammanhang med utarbetandet af exempelvis ny civillag ; att under sådana förhållanden det syntes ej kunna nekas, att det af Kongl. Maj:t framstälda förslag i sina grunder hade afgjordt företräde framför den ordning, som under senare tider begagnats för lagarbeten, och, så länge fråga vore om sådana arbeten af mindre omfattning eller utarbetande af författningsförslag inom den ekonomiska lagstiftningen, jemväl framför en lagkomité eller lagberedning; att emellertid Riksdagen ej kunnat förbise, att inom ej särdeles lång tid förhållandena torde hafva ändrat sig derhän, att en lagkomité borde tillsättas; samt att under sådana omständigheter Riksdagen med hufvudsakligt gillande af Kongl. Maj:ts förslag dock ansett, att Kongl. Maj:t icke borde i afseende på organisationen af den föreslagna lagbyrån vara bunden vid visst antal ledamöter eller vid visst aflöningssätt för hvarje, utan eg a frihet att med begränsning af utgifterna inom ett gifvet anslagsbelopp ordna arbetena på det sätt, som Kongl. Maj:t i hvarje fall kunde finna mest ändamålsenligt för vinnande af ett i möjligaste mån godt och skyndsamt resultat, samt att i följd häraf anslaget icke borde uppföras på ordinarie stat. Riksdagen biföll förty Kongl. Maj:ts förslag på det sätt, att till Kongl. Maj:ts disposition stäldes för år 1872 ett extra anslag af 20,000 riksdaler att användas för fullgörande af de uppdrag, som varit afsedda i Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af en lagbyrå.

Enahanda anslag utgick sedermera under åren 1873 och 1874.

Då till 1874 års Riksdag gjordes nådig framställning om att anslaget till lagbyrån skulle fortfarande utgå, anmärkte vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t föredragande departementschefen, att den

8 Andra hufvudtiteln.

tid syntes närma sig, då större afdelningar af civillagen eller rättegångsordningen borde göras till föremål för lagstiftningsarbetet, och att det vore vid detta tidsmoment, som Riksdagen ansett uppdraget med nyssnämnda arbete böra öfverflyttas på en institution, sådan som den under de tidigare decennierna af vårt nuvarande statsskick tillsatta lagkomité eller lagberedning. Skilnaden emellan en lagbyrå och en institution, sådan som Riksdagen afsett, läge i främsta rummet i den senares frihet från det omedelbara inflytande, som chefen för Justitiedepartementet kunde utöfva på en inom detsamma förlagd lagbyrå. I stället för att de genom en lagbyrås verksamhet tillkomna förslag alltid skulle anses i någon män bära pregeln af åsigterna hos vexlande departementschefer, förmenades de från en lagberedning utgångna förslagen deremot vara ett rent och oblandadt uttryck af ledamöternas egna på studier och erfarenhet grundade omdömen. Den vigt och betydelse å andra sidan, som tillkomme ett från lagbyrån utgånget förslag, såsom varande i viss mån ett regeringens förslag, måste hos den fristående institutionen vinnas på annat sätt, företrädesvis genom dess sammansättning, hvilken följaktligen kräfde ett större antal arbetande ledamöter och personal i allmänhet, såsom äfven syntes af det sätt, hvarpå lagkomitén och lagberedningen varit sammansatta, i det att i dessa institutioner i allmänhet varit minst fem arbetande ledamöter jemte en sekreterare förutom större eller mindre antal granskande ledamöter, som vid särskilda tider förefunnits; och läge häri den andra olikheten mellan de båda slagen af institutioner för lagarbeten. Vid valet mellan dessa två nödgades departementschefen, med afseende särskildt å de utmärkta förarbeten, som förefunnes i lagkomiténs och lagberedningens förslag, fortfarande gifva förerträdet åt en lagbyrå.

Riksdagen åter ansåg, att frågan om inrättande af en lagkomité eller lagberedning för det större lagarbetet icke borde undanskjutas, och beviljade således nödigt anslag för en dylik institution.

På grund häraf trädde Nya Lagberedningen med 1875 års ingång i verksamhet. I afseende på resultatet af dess arbete tillåter jag mig erinra, att Beredningen utarbetat och aflemnat: under år 1876 förslag till utsökningslag, under år 1877 förslag till förordning angående torrläggning af jord, under år 1879 förslag till vattenrättsförordning äfvensom förslag till förordning om tioårig och tjuguårig häfd, hvilka samtliga förslag legat till grund för sedermera antagna lagar och författningar i berörda ämnen. Under de följande åren var Beredningen sysselsatt med utarbetande af det år 1884 aflemnade betänkandet angående rättegångsväsendets ombildning (det s. k. principbetänkandet);

Andra hufvudtiteln.

hvarefter följde: under samma år förslag till lag angående vissa bestämmelser om rättegången i brottmål, under år 1885 förslag till lag om skiljemän m. m. samt till lag angående ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål, under år 1886 förslag till förändrade lagbestämmelser i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden, under år 1887 förslag till lag angående ändring i vissa delar af strafflagen, under år 1889 förslag till lag angående bevisning inför rätta, under år 1890 förslag till lagar angående ändrad lydelse af 10 kap. 1 § rättegångsbalken och angående domsagas kansli, under år 1891 förslag till lagar angående fullföljd af talan mot allmän domstols utslag, under år 1892 förslag till lag angående hvad till fast egendom är att hänföra samt till förändrade lagbestämmelser ifråga om makars ansvarighet för gäld och om boskilnad, samt under år 1893 förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes samt till lag angående vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt m. m.

Utaf de af Beredningen efter år 1884 afgifna förslag hafva de om skiljemän, om ersättning af allmänna medel till vittnen i brottmål, om ändring i vissa delar af strafflagen och om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken blifvit såsom lagar antagna. Förslagen angående vissa bestämmelser om rättegången i brottmål och angående bevisning inför rätta hafva varit framlagda för Riksdagen men icke vunnit dess godkännande. Det år 1886 afgifna förslaget till förändrade lagbestämmelser i fråga om äkta makars inbördes egendomsförhållanden har ansetts icke böra läggas till grund för nådig proposition i ämnet. Af öfriga förslag har hittills endast det om ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes (afseende Krigshofrättens ombildning) genomgått den ytterligare behandling, som bör föregå dess framläggande för Riksdagen.

Då jag den 31 December 1892 inför Eders Kong!. Maj:t i underdånighet anmälde frågan om de ämnen, som borde utgöra föremål för Nya Lagberedningens verksamhet under den närmaste framtiden, anförde jag bland annat: att Beredningen i den för henne utfärdade instruktion fatt sig anbefaldt att, efter det vissa, särskildt angifna lagförslag blifvit uPPgj°rda, till omarbetning företaga rättegångsbalken och derefter handelsbalken af 1734 års lag, der ej, med anledning af sig yppande omständigheter, Kongl. Maj:t framdeles funne för godt att föreskrifva annan ordning eller förelägga Beredningen annat ämne tillbehandling; att Beredningen dåmera inom det till rättegångsbalken hörande område Bill. till Riksd. Brot. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Andra huvudtiteln.

utarbetat, oberäknad principbetänkandet, förslag till lagar angående vissa bestämmelser om rättegången i brottmål, om skiljemän, om bevisning inför rätta, om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken, om domsagas kansli och om fullföljd af talan emot allmän domstols utslag; att åt dessa förslag endast de om skiljemän och om ändring i 10 kap. 1 § rättegångsbalken blifvit upphöjda till lag; att emellertid det sätt, hvarpå de i öfriga förslagen behandlade frågor komme att slutligen lösas, kunde blifva af inflytande i fråga om den rigtning och det omfång, som åt processreformen borde gifvas, och ätt anledning fördenskull funnes att taga i öfvervägande, huruvida icke med omarbetning af rättegångsbalkens öfriga delar borde tillsvidare under någon tid anstå och åt Beredningen i stället gifvas i uppdrag att vidtaga en revision af handelsbalken. Innan dock beslut i nämnda ämne fattades, ansåg jag böra åt Beredningen uppdragas att utarbeta förslag rörande två frågor af mindre omfattning, dertill Eders Kongl. Maj:t jemväl behagade lemna bifall.

Sedan dessa sistnämnda förslag, det ena afseende vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt och det andra Krigshofrättens ombildning, blifvit af Beredningen utarbetade, anmäldes frågan ånyo inför Eders Kongl. Maj:t den 14 April 1893, och yttrade jag då, att min förut uttalade uppfattning om lämpligheten af att med omarbetning af rättegångsbalkens hittills af Beredningen icke behandlade delar borde tillsvidare anstå i afbidan på lösningen af de omfattande och för gången af rättegångsreformen vigtiga frågor, som innehöllos i Beredningens redan afgifna men ej pröfvade förslag, sedan dess ytterligare befästats genom den omständigheten, att Eders Kongl. Maj:ts för 1893 års Riksdag framlagda förslag till lag angående bevisning inför rätta icke blifvit af Riksdagen antagen; och att, äfven om jag vågade hysa den förhoppning, att detta lagförslag skulle efter en ytterligare öfverarbetning i anledning af dé mot detsamma inom Riksdagen uttalade betänkligheter kunna åter föreläggas Riksdagen och då vinna dess bifall, så visade emellertid den utgång förslaget tätt, att ett fortsatt utarbetande af lagförslag inom processlagstiftningens område icke vore lämpligt, innan de till samma område hörande redan färdiga förslag blifvit till sina hufvudsakliga delar af Riksdagen pröfvade. I öfverensstämmelse med min sålunda uttalade uppfattning och på min derom gjorda hemställan behagade Eders Kongl. Maj:t lemna Beredningen i uppdrag att vidtaga en revision af de delar af handelsbalken i 1734 års lag, som falla inom den allmänna privaträttens område och ej på senare tid undergått någon väsentlig omarbetning.

Andra hufvudtiteln.

11 Kort derefter blef en omfattande förändring af Beredningens sammansättning nödig. Då Assessoren J. H. O. Wold den 11 sistlidne Augusti utnämndes till häradshöfding, förklarade Eders Kongl. Maj:t tillika, att det Wold meddelade förordnande att vara ledamot i Beredningen skulle upphöra. Genom Landshöfdingen m. m. P. A. Bergströms frånfälle blef ordförandeplatsen i Beredningen ledig, och sedermera anhöll Presidenten m. m. Herr K. J. Berg om entledigande från det honom meddelade förordnande att deltaga i Beredningens förhandlingar. Då jag den 22 sistlidne September i underdånighet anmälte detta ämne inför Eders Kongl. Maj:t, hade jag att tillika i underdånighet tillkännagifva, att jag efter dertill erhållet nådigt bemyndigande erbjudit flere personer att öfvertaga ordförandebefattningen i Nya Lagberedningen, men att de alla afböjt erbjudandet, och att jag under förhandlingarne i ämnet trott mig kunna antaga, att de afböjande svaren varit föranledda hufvudsakligen af den osäkra ställning, hvari Beredningen kommit derigenom, att det vid sista riksdagen för Beredningen begärda anslag med stor pluralitet afslogs i Andra Kammaren och först efter gemensam omröstning af Riksdagen beviljades.

Jag anförde då vidare, att de svårigheter, som sålunda mött att finna för ordförandebefattningen lämplig person, villig att densamma öfvertaga och den omständigheten att, efter hvad erfarenheten visat, flera af den sjelfständigt arbetande Beredningen afgifna lagförslag i följd af Riksdagens kamrars skiljaktiga beslut förfallit, hos mig stadgat den öfvertygelsen, att lagstiftningsarbetet under den närmaste framtiden skulle bäst främjas genom dels de redan färdiga förslagens förande fram till ett slutligt afgörande, dels i öfrigt utarbetande af partiella mindre omfattande lagförslag, Indika sannolikt lättare än de större skulle tillvinna sig Riksdagens bifall; och att jag derföre ansåge tillrådligt att förbereda en återgång till den anordning, som åren 1872—1874 var antagen, eller med andra ord det förberedande lagstiftningsarbetets öfverlemnande till en under Justitiedepartementet lydande och således under chefens för samma departement ledning stäld lagbyrå.

I sådant syfte ansåg jag mig böra hemställa och blef jemväl af Eders Kongl. Maj:t bifallet bland annat, att ordförandebefattniugen i Nya Lagberedningen tillsvidare icke skulle tillsättas, och att Beredningen skulle anbefallas så ordna sina arbeten, att lagförslag angående en eller flera delar af handelBbalken, hvilka kunde lämpa sig för särskild behandling, vid 1894 års slut af Beredningen aflemnades.

12 Andra hufvudtiteln.

I öfverensstämmelse med den åsigt, jag sålunda förut inför Eders Kongl. Maj:t uttalat, anser jag mig nu höra underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att i stället för det till Nya Lagberedningen hittills utgående anslag anvisa erforderliga medel för inrättande af en lagbyrå.

Hufvudsakliga syftemålet med en dylik förändring är att vinna snabbare resultat icke så mycket i afseende på utarbetandet af lagförslag, hvilket väl i allmänhet kommer att kräfva samma tid och omsorg, ehvad det verkställes af den ena institutionen eller af den andra, som fastmera beträffande det stundom icke mindre betungande och tidsödande arbetet med redan uppgjorda förslags omarbetning till följd af framstälda anmärkningar och deras förande fram till den punkt, der de äro färdiga att föreläggas Riksdagen. Särskildt i detta senare hänseende synes mig som skulle förändringen icke illa öfverensstämma med den nuvarande ställningen, hvilken tvifvelsutan kräfver större arbetskrafter för det förberedande lagstiftningsarbetet inom Justitiedepartementet, än som för närvarande der finnas tillgängliga, och en lättare apparat än den hittillsvarande lagberedningen, hvilken endast i inskränktare mån kunnat och bort tagas i anspråk för uppgjorda lagförslags omarbetning. Af utarbetade lagförslag, öfver hvilka Riksdagen snarast möjligt bör få tillfälle att uttala sig, föreligga dels det af särskilda komiterade uppgjorda förslaget till ny bolagslagstiftning, dels ofvan uppräknade af Nya Lagberedningen uppgjorda, ej slutbehandlade förslag. För processreformen, hvars undanskjutande till en alltför aflägsen framtid synes mig icke vara tillrådligt, skulle det vara af synnerlig betydelse, om Nya Lagberedningens hithörande förslag, hvilka antingen icke varit Riksdagen förelagda eller ej vunnit dess godkännande, men dock böra i omarbetad form ånyo framläggas, kunde föras fram till ett slutligt afgörande. Hvad åter angår lagstiftningsarbetet å de områden, der i senare tid utarbetade förslag ännu icke föreligga, har jag ingen anledning betvifla, att ju icke äfven genom en lagbyrå skulle kunna åstadkommas goda och fullmogna resultat, helst om densamma, der sådant i särskilda fall synes erforderligt, erhölle tillfällig förstärkning.

Jag har icke förbisett, att, såsom jag ofvan erinrat, Nya Lagberedningen för kort tid sedan öfvergått till ett nytt lagstiftningsområde, i det den företagit revisionen af handelsbalken, och att det förty kunde synas önskvärdt, att Beredningen i dess förutvarande form finge fortsätta sin verksamhet, till dess detta arbete vore afslutadt. Men då ofvan omförmälda svårigheter vid Beredningens kompletterande redan föranledt, att Beredningen mast under någon tid arbeta med endast tre

Ändra hufvudtiteln.

ledamöter, samt Beredningen kan beräknas vid 1894 års slut aflemna fullständigt förslag angående åtminstone någon del af handelsbalken, synes mig från nyss angifna synpunkt hinder icke böra möta för Beredningens ersättande, om sådant eljest anses lämpligt, med en lagbyrå redan vid 1894 års slut.

I afseende på ordnandet af en dylik byrå synas mig böra följas de grunder, som af 1871 års Riksdag i sådant hänseende angåfvos, eller att Kongl. Maj:t medgifves att inom gränserna af ett gifvet anslagsbelopp ordna sammansättningen och arbetena på det sätt, som med hänsyn till förhandenvarande förhållanden synes lämpligt. I afseende på beloppet af anslaget, hvilket ej torde böra ifrågasättas å annan stat än extra, har jag att erinra: att byrån i regel torde hora bestå af, utom byråchefen för lagärenden, tre ledamöter; att arfvodet till en hvar af dessa sistnämnda ej lärer kunna beräknas lägre än till

7,000 kronor; att derutöfver till lokal- och vaktbetjening, som ej kunna inom Justitiedepartementet tillhandahållas, samt andra expenser lärer åtgå ett belopp af omkring 4,000 kronor; och att således hela det erforderliga anslaget uppgår till 25,000 kronor.

Att fortfarande bibehålla den inom Justitiedepartementet anstälde byråchefen för lagärenden synes mig erforderligt, då till hans handläggning förekomma åtskilliga ärenden, hvilka ej äro af den beskaffenhet, att de lämpa sig för kollegial behandling, och byråns arbeten förty böra fortgå oberoende af dylika ärenden.

Med stöd af hvad jag sålunda anfört får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för bestridande af kostnader för uppgörande, granskning och omarbetning af lagförslag genom en under chefens för Justitiedepartementet ledning stäld lagbyrå anvisa å extra stat för år 1895 25,000 kronor.

Den af Nya Lagberedningen angående dess verksamhet under år 1893 afgifna redogörelse torde, för att komma till Riksdagens kännedom, få biläggas detta protokoll.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda hemstält och deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla; och skulle utdrag af detta protokoll expedieras till Finansdepartementet för behörigt iakttagande vid uppsättandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo Carl Boheman.

14 Andra hufvudtiteln.

3 Till Konungen.

Jenilikt föreskrift i den för Nya Lagberedningen faststälda .instruktion får Beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Vid årets början hafva de i sistlidet års arbetsredogörelse omförmälda förslag till lag angående makars ansvarighet i visst fall .för gäld i boet och till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862 äfvensom de till dessa förslag hörande motiv blifvit af Beredningen, enligt nådigt uppdrag, till trycket befordrade.

Sedan Eders Kong!. Maj:t genom nådiga brefvet den 31 December 1892 anbefalt Beredningen att dels utarbeta förslag till de ändringar i rättegångsordningen, som kunde finnas erforderliga i syfte att det af Beredningen föreslagna förfarandet i fråga om fullföljd af talan i invändningsfrågor måtte komma att så fullständigt som möjligt medföra dermed afsedda fördelar, och dels derefter taga i öfvervägande, huruvida Krigshofrätten borde indragas eller ombildas, samt uppgöra det förslag i ämnet, som Beredningen funne vara af omständigheterna påkalladt, har Beredningen under vårsessionens förra del utarbetat och till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat dels förslag till lag angående vissa invändningar i rättegång vid allmän underrätt, så ock om sådan rätts behörighet i vissa fall, dels ock förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 Juni 1868, jemte till dessa förslag hörande motiv. I enlighet med nådigt uppdrag har Beredningen derefter till trycket befordrat nämnda förslag och motiv.

Genom nådiga brefvet den 14 April innevarande år bär Eders Kongl. Maj:t anbefalt Beredningen att vidtaga en revision af de delar af handelsbalken i 1734 års lag, som falla inom den allmänna privaträttens område och ej på senare tid undergått någon väsentlig omarbetning.

Med anledning häraf har Beredningen, som ansett gällande stadganden om köp af lös egendom i första hand kräfva en omarbetning, under senare

Andra hufvudtiteln.

delen af vårsessionen sysselsatt sig med förberedande öfverläggniugar och undersökningar angående denna del af obligationsrätten och dermed sammanhängande ämnen. Under höstsessionen har Beredningen fortsatt arbetet med revision af hithörande stadganden och uppgjort preliminärt förslag till vissa delar af lag-texten.

Beredningens sammansättning har, sedan sista arbetsredogörelsen afgafs, undergått följande förändringar, nemligen:

a,it, sedan dess förutvarande ordförande f. d. Justitierådet Per Samuel Ludvig Annerstedt den 22 December 1892 utnämnts och förordnats till president i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt, Landshöfdingen Per Axel Bergström den 31 i samma månad i nåder förordnats att tills vidare vara ordförande i Beredningen;

att det Assessoren Johan Henrik Olaus Wold lemnade uppdrag att vara ledamot i Beredningen i sammanhang med hans utnämning till häradshöfding i Marks, Vedens och Bollebygds häraders domsaga den 11 Augusti innevarande år upphört;

att Landshöfdingen Bergström den 23 i nyssnämnda Augusti månad aflidit; samt

att undertecknad Hammarskjöld, som den 14 April detta år förordnats att under arbetet med revisionen af handelsbalken biträda Beredningen, den 22 påföljande September erhållit nådigt förordnande att tills vidare vara ledamot i Beredningen.

Sistnämnda dag har derjemte f. d. Presidenten m. m. Herr Karl Johan Berg, som ditintills, jemlikt nådiga brefven den 26 Februari 1883 och den 1 Februari 1889, tagit del i Beredningens förhandlingar, på gjord ansökan, från berörda uppdrag erhållit entledigande, räknadt från Oktober månads början.

Under året har t. f. byråchefen för lagärenden i Justitiedepartementet varit af andra embetsgöromål hindrad att deltaga i Beredningens arbeten.

Underdånigst

HERMAN BILLING. JOH. RAMSTEDT. HJ. L. HAMMARSKJÖLD.

Stockholm den 30 December 1893.

Tredje hufvudtiteln.

Protokollet öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott den 13 januari 1894. J

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1895 och yttrade:

»Med afseende å kabinettskassans utgifter är behofvet, jemlikt Eders Kon<d. Maj:ts beslut den 4 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de Förenade Rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion bestridas af svenska Statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp, som åt senaste lagtima Riksdag beviljades.

. . ^ de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu fällande riksstat, eller 24,000 kronor. 8

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 27,495 kronor.

Bih. till Rikad. Prof. 1894. 1 Samt. 1 Afd.

Kabinetts

kassan.

[1.]

[2-

l

2 Tredje hufvudtiteln.

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuis-

kassan.

[6.]

[7-]

[8.]

Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialier, expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.

Hvad konsulatväsendet angår, hafva under senare år både i Sverige och Norge önskningar framstälts om lättnader i de på sjöfarten hvilande afgifter genom nedsättning af den nuvarande konsulatafgiften. Vid det förhållande att besparing årligen uppkommer å konsulskassan, synes det visserligen som om, under antagande att de nuvarande konjunkturerna icke försämras, en mot besparingen svarande nedsättning af konsulatafgiften kunde ifrågakomma. Men å andra sidan måste äfven ihågkommas, att konsulskassans inkomst af dessa afgifter antages komma att något minskas till följd af i Norge införda nya regler för mätning af handelsfartyg samt deraf följande minskning af den afgiftspligtiga drägtigheten, och för att kunna bedöma såväl frågan i hvad mån en nedsättning för närvarande kan anses möjlig, som den, huruvida någon större nedsättning skulle kunna vidtagas genom ändringar i den gemensamma organisationen af konsulatväsendet, erfordras en för båda rikena gemensam utredning. I det läge emellertid, i hvilket konsulatfrågan för närvarande befinner sig, anser jag mig icke nu böra framställa förslag i dylikt syfte.

Beräkningarna' i det nu uppgjorda budgetförslaget upptaga för konsulskassan samma anslagsbelopp som hittills, eller 280,000 kronor för Sverige och Norge tillsammans, deraf Sverige skulle, såsom hittills, bestrida 4/7 med 160,000 kronor.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

utrikesdepartementet, uppfördt med oförändradt belopp af 10,000 kronor;

konsulsstaten, för hvilken upptages 129,685 kronor eller 4/7 af det belopp, 226,950 kronor, som återstår, sedan från den beräknade totalutgiften för båda rikena, 519,750 kronor, blifvit dragen den beräknade inkomsten af konsulatafgifter utaf svenska och norska fartyg äfvensom af expeditionsafgifter, 292,800 kronor; samt

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, uppförda med oförändradt belopp af 20,315 kronor.

Med hänsyn till Eders Kongl. Maj:ts beslut .den 4 december 1893 angående förändrad fördelning af uppkommande öfverskott å konsulskassan, enligt hvilket beslut fördelningen skall ega rum efter den proportion, i hvilken de särskilda rikena bidraga till konsulskassans utgifter, när irhder hvardera rikets bidrag inbegripes icke allenast statsanslag utan äfven konsulat- och expeditionsafgifter, har jag ansett lämpligt att låta budgetförslaget, hvilket endast upptager konsulskassans utgifter utöfver hvad som beräknas kunna bestridas af konsulatoch expeditionsafgifter, åtföljas jemväl af en beräkning huru konsulskassans budget fördelar sig å de särskilda rikena, då äfven sistberörda afgifter inberäknas under bidragen.

Tredje hnfvudtiteln.

3 Något bidrag från Norge till konsulskassan för budgetterminen 1 juli 1893 —30 juni 1894 har, på sätt af mig anmälts vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december sistlidet år, ännu icke blifvit till Utrikesdepartementet inbetaldt, men Departementet för det Inre har i skrifvelse den 20 sistlidne november meddelat, att Eders Kongl. Maj:t under den 25 sistlidne september vid föredragning af Storthingets beslut rörande det sistlidet år afgifva budgetförslag behagat besluta bland annat i mom. III, att, för såvidt de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna, å norska staten rättsligen hvilande utgifter icke betäcktes genom de i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulatafgifter, bristen komme att betäckas af de å statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp, och har dels Departementet för det Inre med afseende å nämnda beslut i samma skrifvelse erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets utgång hunnit afslutas, antagligen borde närmare förhandlas angående den summa, som efter särskilt beslut af Eders Kongl. Maj:t borde utanordnaS af bevillningen för tillfälliga utgifter, dels ock Hans Excellens Norske Herr Statsministern genom skrifvelse den 2 innevarande månad underrättat, att, under förbehåll om senare slutlig afräkning, på sätt i Departementets för det Inre omförmälda skrifvelse af den 20 sistlidne november förutsättes, intet hinder funnes för att efter derom gjord framställning till Departementet för det Inre förskott i mån af behof lemnades till bestridande af de i mom. III nämnda utgifter.

Häraf framgår visserligen, att Norska Regeringen förutsätter, att icke alla med det gemensamma konsulatväsendet förenade utgifter rättsligen hvila å norska staten, men då i hvarje fall såsom följd af de gjorda meddelandena bidrag från norska statsmedel komma att finnas till den 1 juli 1894 för den hufvudsakliga delen af de i protokollet i sammansatt statsråd den 14 januari 1893 beräknade gemensamma utgifter från konsulskassan, till hvilkas bestridande Riksdagen för Sveriges del beviljat anslag enligt skrifvelse den 14 sistlidne april, anser jag icke behöfligt att nu upptaga frågan, huruvida bland dessa utgifter kunna firmas sådana, som icke rättsligen hvila å norska staten, och det synes mig icke heller för närvarande erforderligt att hos Riksdagen göra framställning i fråga om medel för fyllande af brist i konsulskassan, som kan uppstå genom uteblifvande af beräknade bidrag från Norge.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, uppföres under- [9.] stöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Å tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen [10.] för utgifvande af »Sveriges traktater».

4 Tredje hufvudtiteln.

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört följande:

»Den arbetsplan för det gångna året, hvilken min förra årsberättelse innehöll, har endast ofullkomligt kunnat realiseras till följd deraf, att jag i början af augusti månad träffades af en lifsfarlig sjukdom, hvilken under flera månader fängslade mig vid sjukbädden och äfven derefter betydligt försvagade min arbetskraft. Det som under året blifvit dels tryckt dels bragt i tryckfärdigt skick, omfattar likväl en tidrymd af 46 år, nämligen det återstående af tredje delen, åren 1484—1520, och af den till nyare tid hörande delen åren 1815—1823. Den fjerde delen, omfattande åren 1521— 1571, är längesedan publicerad, och af den femte delen går det utgifna till år 1630. Yttre omständigheter hafva föranledt, att sålunda för närvarande trenne delar af traktatverket äro under utgifning. Vid tvenne af dem återstår dock blott en fascikel outgifven. Att sålunda trenne delar på en gång äro inkompletta, är emellertid ett missförhållande, hvilket det är den närmaste tidens uppgift att, så fort möjligt är, upphäfva. Aterstäld helsa och återvunna krafter gifva mig hopp om att dermed lyckas.»

Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 30 december 1 <^93 behagat besluta, att Riksdagens medgifvande skall äskas, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må, från och med år 1895 och tills vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt, fä för svenska kyrkan i Paris användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1895 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

att Riksdagens medgifvande äskas, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må, från och med år 1895 och tills vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt, få för svenska kyrkan i Paris användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd dels den 4 nästlidne december rörande grunderna för fördelning mellan Sverige och Norge åt uppkommande öfverskott å konsulskassans inkomster samt an-

Tredje bufYudtiteln.

gående den för de Förenade Rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1895, dels denna dag angående sistnämnda ärende, dels ock den 30 nästlidne december angående disposition till svenska kyrkan i Paris af öfverskott å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster måtte såsom bilagor B, C och D åtfölja protokollet öfver-denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1895 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

tf

in fidem:

Eric Tv olle.

I

6 Tredje hufvudtiteln

Bil. A.

Tredje hufvudtiteln.

7 Anmärkningar.

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/17 och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan .hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år. (Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid. 21—23 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 / för Sverige och 42,8 6 % för Norge.

8 Tredje hnfyndtitelii.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 4 december 1893.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson,

Motzfeldt,

Harbitz.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena, som erinrade, hurusom han vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari af förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikes budget för 1894 samt Kongl. Norska Regeringens deröfver afgifna underdåniga betänkande i fråga om den punkt i nämnda betänkande, i hvilken Departementet för det Inre hemstält, att de å konsulskassan uppkommande besparingar, hvilka för det närvarande vid hvart års slut fördelades mellan Sverige och Norge efter förhållandet mellan de direkta statsbidragen till konsulskassan, 4/? för Sverige och för Norge, hädanefter måtte fördelas efter det förhållande, hvarmed bi-

Tredje hufvudtiteln. 9

dragen till kassan (konsulatafgifter och direkta statsbidrag) i verkligheten från hvartdera riket erhållits, anfört, att han icke ansett sig härom böra uttala någon åsigt, innan yttrande i ämnet erhållits från vederbörande myndigheter, och derföre icke ansett sig vid nämnda tillfälle kanna anmäla frågan till Kongl. Maj:ts pröfning, föredrog nu ånyo, sedan Kommerskollegium inkommit med infordradt underdånigt utlåtande, Kongl. Norska Regeringens ofvannämnda betänkande, i hvad detsamma anginge ifrågavarande punkt.

1 detta betänkande, som afgifvits den 10 januari 1893, hade Departementet för det Inre anfört:

»Ministerkassans och konsulskassans räkenskaper för senare halfåret 1891 utvisa, att den på Norge belöpande andel af besparingarna å nämnda kassor under kalenderåret utgjort respektive 20,496 kr. 82 öre och 52,386 kr. 98 öre, hvilka belopp sedermera kommit norska statskassan tillgodo. Dessa belopp hafva uppkommit sålunda, att till grund för fördelningen rikena emellan af besparingarna lagts det förhållande, hvarefter Rikena tillskjutit direkta bidrag, alltså, hvad ministerkassan anginge, Sverige 12/17 och Norge “/ , och beträffande konsulskassan Sverige 4/7 och Norge 3/?. Under det att Departementet, hvad angår ministerkassan, icke finner något att erinra mot den sålunda antagna grunden för fördelningen af derå uppkommande besparingar, enär denna kassas utgifter helt och hållet bestridas af de direkta statsbidragen, så finner Departementet sig beträffande konsulskassan böra göra följande anmärkning: konsulatväsendets utgifter bestridas dels af direkta bidrag från båda rikena och dels af konsulat- och expeditionsafgifter, erlagda af de begge ländernas fartyg. Det har på sin tid anförts (skrifvelse till Departementet från Ministern för utrikes ärendena den 18 december 1881), att förutsättningen varit, att de afgifter, som för fartygen erlades, skulle i första rummet användas till att bestrida kostnaderna för konsulatväsendet; något öfverskott å dessa afgifter kan derföre aldrig uppstå, så länge statsbidrag utgå till konsulatväsendet.

Skulle något år inkomsterna af dessa afgifter öfverstiga det beräknade beloppet, förminskas derigenom allenast behofvet af de beräknade statsbidragen, och öfverskott uppkommer å dessa, med andra ord: den uppfattning, hvilken man sålunda velat göra gällande, innebär, att det egentligen blott är konsulatafgifter, som skola användas till bestridande af utgifterna till konsulatväsendet, och att, först när dessa befinnas otillräckliga, de direkta statsbidragen kunna tillgripas, så att under hvarje förhållande det endast är i fråga om dessa, som det kan talas om besparing, hvilken då naturligen ock bör fördelas efter samma förhållande, hvarefter statsbidragen utgått. Departementet finner emellertid denna uppfattning icke vara hållbar. Den torde efter Departementets åsigt möjligen hafva varit riktig, derest man kunde anse konsulatväsendet uteslutande förbundet med våra sjöfärtsintressen. Det är likväl en känd sak, att så icke är förhållandet. Konsulaterna representera rikena i mångahanda förbindelser med utlandet, som ingalunda angå sjöfarten, och särskildt hafva de att der tillvarataga rikenas kommersiela och industriel intressen. Det är denna sida af konsulernes verksamhet, som medför, att deras underhållande icke helt och hållet kan läggas på skeppsfarten, och det är derför som vid sidan af afgifterna det bestämts ett efter förhållandena afpassadt bidrag från de båda rikenas

Bih. till ltikad. Prut. 1894. I Sami. I Af i. ~

10 Tredje hufvudtiteln.

statskassor. Detta fasta bidrag har derjemte den uppgift att åstadkomma ett visst, någorlunda stadigt förhållande emellan de båda rikenas bidrag i dess helhet till konsulatväsendet; ty, förefunnes ej något sådant reglerande element, skulle man kunna komma derhän, att det ena riket till följd af en stark utveckling af dess skeppsfart skulle komma att bära så godt som hela bördan, hvilket naturligen icke varit från någondera sidan förutsatt.

Det riktiga betraktelsesättet är enligt Departementets förmenande det, att det från hvartdera riket inflytande bidrag till konsulatväsendets underhåll betraktas såsom ett helt, oafsedt om det ingår såsom direkt statsbidrag eller såsom afgifter, och den naturliga följden häraf blifver då, att möjligen uppkommande besparingar återbetalas efter samma förhållande, hvarefter hvartdera riket lemnat bidrag. Skulle under tidernas lopp förhållandena utveckla sig derhän, att någotdera af rikena efter utgiftsfördelningen emellan dem skulle komma att utgifva mera än hvad förhållandet emellan rikenas intressen med rätta betingar — hvilket icke för det närvarande kunde sägas vara förhållandet, i det man särskildt icke kan anse Sveriges nuvarande bidrag vara högre än rimligt —• så torde det rätta sättet till åstadkommande af rättelse derutinnan vara, att man skrede till en omreglering af de direkta statsbidragen; men, så länge ett en gång bestämdt förhållande upprätthålles, bör, såsom omnämndt blifvit enligt Departementets åsigt möjligen uppkommande besparingar fördelas uteslutande med hänsyn till hvad hvartdera riket tillskjutit inalles; och tillåter sig Departementet derför underdånigst hemställa till Eders Kongl. Maj:t att besluta, att vid uppgörelsen af konsulskassans räkenskaper det må förfaras på nu angifvet sätt med afseende å fördelning af besparingarna.»

I anledning häraf hade Kommerskollegium i underdånigt utlåtande, dagtecknadt den 8 sistlidne mars, anfört följande:

»Utgifterna till konsulatväsendet bestridas af dels konsulat- och expeditionsafgifter, dels direkta statsbidrag från hvartdera riket, hvilka bidrag efter en faststäld proportion emellan Sverige och Norge af 4:3 alltsedan 1868 utgått årligen med 160,000 kr. från Sverige och 120,000 kr. från Norge.

Enligt hvad från Utrikesdepartementet inhemtats, hafva berörda bidrag städse intill 1883 beviljats, såväl från Sverige som från Norge, med rättighet för Kongl. Maj:t att användas icke allenast utan hinder af medlens fördelning i särskilda utgiftstitlar, utan äfven utan inskränkning till något visst år; men från och med år 1883 hade, enligt särskildt nådigt beslut, hvad efter slutlig utredning för hvart kalenderår funnits i konsulskassan i behåll, fördelats mellan de båda rikena, och den å Norge belöpande andelen deraf inbetalts till norska statskassan, hvaremot, på det att nödig tillgång måtte finnas för oförutsedda eller beräkningen öfverstigande utgifter, äfvensom för att bereda trygghet mot vexling i de för konsulskassan påräknade inkomster, från Norge beviljats ett särskildt anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter, hvilket anslag bestämts ursprungligen till 20.000 kr., men från och med år 1885 till 24,000 kr. årligen, och har utgått till en början endast efter reqvisition vid uppstående behof, men från och med år 1886 stälts qvartalsvis till Utrikesdepartementets förfogande.

Tredje hufvudtiteln. 11

Någon förändring i afseende å Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver den å Sverige belöpande andelen af öfverskotten å konsulskassan bär deremot icke skett.

Fördelningen verkställes efter samma proportion, hvarefter de båda rikenas statsbidrag utgå, hvadan Sverige tillägges 4/? och Norge s/7 af behållningen.

Redan före 1883 har emellertid återbetalning af besparade tillgångar å konsulskassan på grund af särskilda nådiga beslut verkstälts två gånger, nämligen dels 1870, dels 1875, då besparingarna ansågos vara så betydliga, att en sådan återbetalning borde ega rum; och verkstäldes denna återbetalning vid båda tillfällena efter samma grund eller med 4/ till Sverige och 3/7 till Norge.

Enär konsulatgöromålen förrättas af dels lönade, dels olönade konsuler, samt de senare godtgöras, förutom i några fall der särskild! anslag till bestridande af kontorskostnader är konsuln beviljadt, uteslutande af sportler, bestående i de afgifter, som till dem erläggas, och som de utan redovisning behålla, hvaremot de lönade konsulerne hafva att till konsulskassan inbetala konsulatafgifterna och vissa expeditionsafgifter, äfvensom hälften af de till dem underlydande olönade vicekonsuler erlagda konsulatafgifter, under det att den andra hälften af dessa afgifter äfvensom expeditionsafgifterna behållas af vicekonsulerne, så torde vid bedömandet af förevarande fråga hänsyn endast vara att taga till den del af konsulatväsendet, som representerades af de lönade konsulerne.

Att den numera årligen återkommande fördelningen af å konsulskassan uppkommande öfverskott sker efter samma grund, hvarefter statsbidragen utgöras, hvilade uppenbarligen — hvad ock enligt Departementets för det Inre ofvanberörda betänkande blifvit 1881 af dåvarande Ministern för utrikes ärendena uttaladt — på den förutsättning, att till konsulatväsendets underhållande konsulat- och expeditionsafgifter skola i första rummet, så låugt de förslå, användas, och statsanslagen endast anlitas, i den mån berörda afgifter skulle befinnas för ändamålet otillräckliga, hvadan uppkommande öfverskott måste anses såsom öfverskott å statsbidragen.

Denna förutsättning synes dock Kollegium lika med Departementet för det Inre icke vara hållbar.

Hvarken hvilar en sådan förutsättning på historisk grund, i hvilket afseende Kollegium tillåter sig att hänvisa till den historik rörande tillkomsten af ifrågavarande statsanslag, som lemnats i den år 1875 tillsatta svensk-norska komités betänkanden den 4 november 1876, och hvaraf framgår, att dessa anslag tillkommit, ingalunda såsom reservanslag att tillgå, för den händelse konsulatafgifterna befunnes otillräckliga till konsulatväsendets underhållande, utan fast hellre oberoende af dessa till såväl handelns som sjöfartens allmänna gagn. Ej heller hade ofvanberörda förutsättning stöd i någon, Kollegium veterligen, meddelad positiv föreskrift.

Visserligen måste konsulerne anses i öfvervägande grad tjena sjöfartens intresse och konsulatafgifterna vara till sin natur en ersättning för de tjenster, konsulerne göra sjöfartsnäringen, men dels kan det ifrågasättas, huruvida konsulatafgiftens belopp är så afpassadt, att den alltid utgör skälig ersättning för det biträde af konsuln, som sjöfarten påkallar, dels hafva konsulerne obestridligen äfven andra, med sjöfarten icke sammanhang

12 Tredje hufvudtiteln.

egande vigtiga uppgifter, och lärer det derföre vara en berättigad åskådning att anse konsulernes löner utgå både af kon sulatafgifter och statsbidragen, om än ett särskiljande af huru stor del af lönen, som må anses för hvarje konsul utgå af konsulatafgifterna och af statsbidragen, icke lärer, med hänsyn till svårigheten att uppskatta värdet af konsulns verksamhet i hvad den särskildt angår sjöfarten och särskilt andra grenar af verksamheten, kunna verkställas; och vinner en sådan åskådning stöd af det förhållande, att konsulatafgifterna och statsbidragen tillsammans, utan något särskiljande, bilda konsulskassan, hvarmed alla gemensamma utgifter till konsulatväsendet bestridas.

Vid det senare af de båda ofvanangifna tillfällen, då före 1883 återbetalning af uppkomna öfverskott egt rum, eller 1875, vid hvilket tillfälle öfverskottet ansågs hafva uppkommit hufvudsakligen till följd af den oförmodadt hastiga tillväxten af de Förenade Rikenas sjöfart på Storbritannien och deraf härflytande ökning i lästafgifter, ifrågasatte ock dåvarande Statsministern för utrikes ärendena den grund, efter hvilken återbetalningen borde ega rum, och Kommerskollegium, hvars utlåtande häröfver infordrades, yttrade sig ock i fråga om grunden för medlens fördelning särskildt beträffande besparingarna å statsbidragen och hvad anginge det af influtna lästafgifter uppkomna öfverskott; och ehuru, såsom redan ofvan nämnts, fördelningen slutligen verkstäldes efter proportionen 4:3, så framgår dock af ofvanstående, att år 1875 hvarken Statsministern för utrikes ärendena eller Kollegium antog såsom gifvet, att alla öfverskott å konsulskassan vore att betrakta såsom öfverskott å statsbidragen.

År nu, på sätt af det föregående lärer framgå, ifrågavarande uppfattning icke riktig, så följer deraf, att från densamma icke kan härledas slutsatsen, att alla öfverskott skola återbetalas efter den proportion, hvarefter statsbidragen utgöras, utan måste en annan grund för återbetalningen sökas. 1 sådant afseende förefaller det Kollegium, som om den naturligaste grunden vore, att öfverskotten fördelades fullt proportionel, såväl hvad beträffar konsulat- och andra afgifter som rörande statsbidragen, till hvad från hvartdera riket influtit till konsulskassan.

I budgetförslaget för år 1894 äro konsulskassans inkomster på följande sätt beräknade:

Konsulatafgifter af svenska fartyg » » norska »

Expeditionsafgiftcr för svenska ärenden » » norska »

» s gemensamma »

Statsbidrag af Sverige » » Norge..

...................... kr. 82,441

.............. » 196,359

Summa konsulat afgifter kr. 278,800.

............... kr. 4,160

.................................... » 9,590

........................... » 250

Summa expeditionsafgifter kr. 14,000.

......... kr. 160,000

..................................... » 120,000

Summa statsbidrag kr. 280,000

Summa summarum kr. 572,800.

Tredje hnfvudtiteln. 13

Af konsulskassans för 1894 beräknade inkomster skulle således inbetalas: från Sverige:

Konsulatafgifter....................... kr. 82,441

Expeditionsafgifter |4,160 + ...................- » 4,285

Statsbidrag ...............................................- » 160,000

Summa kr. 246,726

och från Norge:

Konsulatafgifter........................ kr. 196,359

Expeditionsafgifter ^9,590 + ^|.................... » 9,715

Statsbidrag................................................ » 120,000

Summa kr. 326,074.

Enligt hvad Kollegium från Utrikesdepartementet vidare inhemtat, hade behållningarna å konsulskassan, efter återbetalning af Norges särskilda anslag till tillfälliga och oförutsedda utgifter, kronor 24,000, under åren 1887—-1891 uppgått till:

1887 ............................................. kr. 5,478: 33

1888 ............................................. » 27,792: os

1889.- —........................................ » 54,549:72

1890 ............................................. » 43,417: 99

1891 ............................................. » 66,236: 28.

Om man med ledning af denna tablå öfver öfverskottens belopp antager, att ett öfverskott för 1894 uppstode till belopp af 66,000 kr, så skulle, med tillämpning af Kollegii ofvan uttalade åsigt om huru fördelningen deraf bör verkställas, efter följande dubbla beräkning, nemligen dels rörande konsulat- och expeditionsafgiftema:

572,800 : (278,800 + 14,000) = 66,000 : x = 33,737,

hvaraf på Sveriges andel belöper

(278,800 + 14,000) : (82,441 + 4,285) = 33,737 : y\ y = 9,993; dels i fråga om statsbidragen:

572,800 : 280,000 = 66,000 : 2; z = 32,263;

hvaraf */ eller 18,436 belöpa på Sverige, resultatet blifva, att af öfverskottet 66,000 kronor Sverige skulle återbekomma 9,993 + 18,436 = 28,429 och Norge 23,744 + 13,827 =........................ 37,571

Kronor 66,000.

Detta är nu, ehuru för åskådlighetens skull i annan form uttryckt, alldeles detsamma, hvarom norska Departementet för det Inre hemställt, hvadan Kollegium finner sig kunna biträda ifrågavarande från Norges sida gjorda hemställan.

Detta dock allenast under den bestämda förutsättning, att hufvudprinciperna för det nuvarande gemensamma konsulatväsendet bibehållas oförändrade. Skulle nämligen någon väsentlig förändring vidtagas vare sig ifråga om platserna för lönade konsulats uppehållande, så att nya sådana konsulat komme att inrättas, hvilka vore att anse såsom

14 Tredje hufvudtitelii.

företrädesvis Renande det ena landets intressen, eller rörande sättet för beredande af de till konsulatväsendets upprätthållande nödiga medel, så torde sådant kunna gifva anledning till förnyadt bepröfvande af förevarande fråga.

Tillser man slutligen hvad en tillämpning af nu ifrågasatta förändrade grund för fördelningen af å konsulskassan uppkommande öfverskott skulle medföra i ekonomiskt afseende för Sverige i jemförelse med nuvarande förhållande, så finner man, att, under det att med en fördelning af det såsom blifvande öfverskott för 1894 antagna belopp af 66,000 kr. efter nu gällande grund, Sveriges andel af berörda öfverskott skulle utgöra 4/7 eller 37,714 kr., samt det verkliga statsbidraget från Sverige för 1894 sålunda blifva 160,000 — 37,714 = 122,286, så skulle med fördelning af samma öfverskott efter den nu ifrågasatta grunden Sveriges andel af öfverskottet blifva, såsom ofvan är visadt, 28,429 kr., och det verkliga statsbidraget från Sverige uppgå till 160,000 — 28,429 = 131,571, och att förty sistnämnda beräkningsgrund skulle vålla en försämring för Sverige af 9,285 kr., hvilket belopp dock icke torde få anses nämnvärdt i förhållande till hela budgetsumman.

I sammanhang härmed finner sig Kollegium böra uttala den åsigt, att den årliga konsulatbudgeten bör såvidt möjligt uppgöras så, att icke större öfverskott i konsulskassan må uppstå, än som må vara erforderligt för betäckande af oförutsedda utgifter, bland annat af det skäl, att, enär med nu uttalade uppfattning en del af öfverskottet måste anses vara öfverskott å konsulatafgifterna, denna del, i den mån densamma inginge till statsverket eller eljest icke användes till sjöfartsnäringens fromma, torde kunna betraktas vara en samma näring pålagd obehörig beskattning.»

Herr Ministern yttrade härefter:

Enligt den vid protokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 14 januari 1893 fogade beräkning öfver konsulskassans inkomster under 1894 kunna dessa inkomster i runda tal beräknas sålunda:

Statsanslag: 160,000 från Sverige och 120,000 från Norge eller tillsammans 280,000 kr., och konsulat- och expeditionsafgifter 86,700 från Sverige och 206,100 från Norge, tillsammans 292,800 kr., så att proportionen mellan de olika bidragen, uttryckt i procent, motsvarar omkring 49 % af statsanslag och 51 % af konsulatafgifter, under det att inalles Sveriges bidrag utgör 246,700 och Norges 326,100 kr. Den verkliga inkomsten har emellertid under en följd af år till följd af stigande sjöfart hvarje år öfver stigit den beräknade, och då de sålunda uppkomna besparingarna fördelats mellan länderna i enlighet med den proportion af 4/7 för Sverige och för Norge, hvarmed de direkta anslagen utgå, har den direkta utgiften för hvarje land i verkligheten icke uppgått till så stort belopp som statsanslaget. Om detta förhållande antages komma att fortfara, kan följden blifva den, att de direkta utgifterna fortfarande minskas, under det att bidraget af konsulatafgifter ökas öfver den nuvarande proportionen af 51 % af hela inkomsten, och det är till och med icke omöjligt, att det ena riket till följd af en stark utveckling af dess skeppsfart skulle kunna komma att i allt större proportion bära bördan af konsulatväsendet.

Tredje hufvudtiteln. 15

Kong], Norska Regeringens Departement för det Inre har i anledning häraf hemställt, att möjligen uppkommande besparingar måtte fördelas uteslutande med hänseende till hvad hvardera riket tillskjutit inalles, och har Departementet dervid tillika uttalat den åsigt, att, om den nuvarande proportionen mellan rikenas bidrag till följd af förändrade förhållanden skulle befinnas icke längre vara deri rätta, detta då borde föranleda till en omreglering af de direkta statsbidragen. Kong!. Kommerskollegium har förklarat sig instämma i den af Departementet för det Inre gjorda hemställan, men med den bestämda förutsättning att hufvudprinciperna för det nuvarande gemensamma konsulatväsendet bibehållas oförändrade, och har Kommerskollegium derjemte dels uttalat den åsigt, att den årliga konsulatbudgeten borde såvidt möjligt uppgöras så, att icke större öfverskott uppstode, dels ock påpekat, att, om t. ex. en besparing af 66,000 kr. antages uppkomma under år 1894, Sveriges andel med en fördelning efter hittills gällande grund skulle blifva 37,714 kr., men att, om fördelningen, i enlighet med Departementets för det Inre af Kommerskollegium tillstyrkta förslag, verkställes i förhållande till hvartdera rikets verkliga bidrag, Sverige skulle komma att erhålla 9,285 kr. mindre eller 28,429 kr.

Hvad särskild! beträffar frågan om möjligheten att verkställa fördelningen i förhållande till det belopp, hvarmed hvarje rike under räkenskapsåret i verkligheten bidragit såväl med direkta statsbidrag som med konsulat- och expeditionsafgifter, anser jag, att ett sådant fördelningssätt skulle blifva förenadt med mycket stora svårigheter. De i Utrikesdepartementets räkenskaper för t. ex. 1893 upptagna konsulatafgifter utgöras icke af de verkligen under detta år vid konsulaten influtna afgifterna utan af de under detta år af konsulerne hos kameralafdelningen anmälda konsulatafgifter. Dessa senare innefatta dels de vid hufvudstationerna under 1893 influtna afgifterna, dels och de afgifter, hvilka uppburits vid vicekonsulaten under en tid af ett år, hvilken tid utgör antingen i vissa stora och aflägset belägna distrikt hela år 1892 eller och någon af perioderna 1 juli 1892 —1 juli 1893, 1 oktober 1892—1 oktober 1893 eller 1 december 1892—1 december 1893, beroende på huru ofta vederbörande vicekönsul enligt föreskrifterna i konsulatförordningens § 106 skall för konsuln redovisa uppbörden vid vicekonsulatet; och det skulle dessutom, äfven om förändrade bestämmelser i detta afseende infördes, icke vara möjligt att inom den för afslutande af Utrikesdepartementets årsräkenskaper i början af hvarje år faststälda tid erhålla fullständig redovisning från konsulerne för hela näst föregående år.

För min del tillstyrker jag Eders Kongl. Maj:t att för närvarande godkänna den af Kongl. Departementet för det Inre och Kongl. Kommerskollegium sålunda sammanstämmande föreslagna grund för fördelning af uppkommande öfverskott, men jag anser, att denna fråga står i så nära samband med den, i hvilken proportion de Förenade Rikena rätteligen böra bidraga till konsulatväsendets upprätthållande, att hvarje beslut i denna sak måste anses fattadt under förutsättning att, om fråga framdeles väckes om omreglering af den proportion mellan de olika bidragen till konsulskassan, som för närvarande faktiskt eger rum, eller af utgiftsfördelningen mellan Sverige och Norge, sådant kan gifva anledning till förnyudt bepröfvande af förevarande fråga.

16 Tredje hufvudtiteln.

För att emellertid, såvidt möjligt, redan nu tillmötesgå förslaget om en förändrad fördelning af uppkommande öfverskott, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att från och med innevarande år de å konsulskassan möjligen uppkommande besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena efter samma förhållande, hvarefter hvardera riket lernnat bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de belopp hvarmed dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,

behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt närvarande svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

2:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Uti skrifvelse den 14 april innevarande år har Riksdagen meddelat, att Riksdagen bifallit hvad Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje hufvudtiteln föreslagit.

I fråga om konsulatväsendet innehåller Riksdagens skrifvelse om behandlingen af tredje hufvudtiteln följande:

»Vid behandlingen af anslagen under denna hufvudtitel har Riksdagen, dertill särskildt föranledd af det Eders Kongl. Maj:ts proposition bilagda protokollet öfver utrikesdepartementsärende i sammansatt statsråd den 14 sistlidne januari, fäst sin uppmärksamhet på den inverkan ett särskiljande af de Förenade Rikenas konsulatväsende, på sätt af Norges Storting blifvit förutsatt, kan komma att utöfva. Det större eller mindre behof af ökade anslag, som derigenom måste uppstå, är visserligen jemförelsevis af föga vigt; men den förändring i de nu bestående förhållandena, som ett sådant särskiljande innebär, kan deremot genom sina följder blifva af genomgripande betydelse. Konsulatväsendet står nemligen i ett sådant samband med de diplomatiska ärendena, att frågan om upplösning af gemensamheten i det förra synes Riksdagen icke kunna göras till föremål för pröfning utan att på samma gång sättet för de senares behandling måste komma under öfvervägande. Riksdagen hyser den vissa tillförsigt, att dervid öfvertygelsen om unionens värde och betydelse för de Förenade Rikena skall visa sig så starkt rotfast hos båda folken, att genom tillmötesgående å ömse sidor en öfverenskommelse skall kunna vinnas, hvarpå sedermera ländernas lugna utveckling må kunna byggas.

Hvad nu särskildt beträffar konsulatärendena, är Riksdagen förvissad om, att i alla händelser tillfälle skall beredas Riksdagen att yttra sig i ämnet, innan något beslut, som inverkar på det nuvarande gemensamhetsförhållandet, varder fattadt; men Riksdagen vill emellertid uttala den uppfattning, att på det ifrågavarande området reformer kunna i handelns och sjöfartens intresse vidtagas, utan att gemensamheten brytes.»

17 Tredje hufvudtitelil.

Kongl Norska Statsrådsafdelningeu har genom skrifvelse den 27 sistlidne september meddelat, att Eders Kongl. Maj:t den 25 september behagat bifalla ett af Kongl. Norska Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande, innehållande 1) att det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående bevillningen till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes; 2) att afskrift af Statsrådet Thornes anförande till protokollet tillställes Ministern för utrikes ärendena; och har Statsrådsafdelningen tillika öfversändt afskrift af ifrågavarande betänkande.

Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Departementet för det Inre Thornes anförande till protokollet börjar sålunda:

»Från Storthingets president har regeringen genom skrifvelse af den 19 juli detta år, som blifvit öfversänd till detta Departements behandling, mottagit underrättelse att Storthinget under samma dag fattat följande beslut:

Som utgifter till de diplomatiska ärendena beviljas för budgetterminen 1 juli 1893 —30 juni 1894:

till ministerkassan.................................................... kr. 176,082: —

(härunder intet till beskickningen i Wien efter utgången af 1893 och intet till hemliga utgifter)

» tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —

Kr. 188,082: —

dock, för hvad angår utgifterna till beskickningen i Konstantinopel, under förutsättning att den framdeles skötes på förordnande, och för samtliga öfriga beskickningar, under förutsättning att den eller de beskickningar, vid hvilka ledighet inträffar, endast tillsättas provisoriskt, intill dess att frågan huruvida och i hvilken mån för Norges del fortsatt anslag bör beviljas till upprätthållande af dessa beskickningar varit förelagd Storthinget.

1 det Storthinget förelagda budgetförslag för budgetterminen 1893—1894 var den på Norge fällande andelen af utgifterna till de diplomatiska ärendena uppförd med följande belopp:

till ministerkassan.................................................... kr. 184,900: —

och till tillfälliga utgifter........................................ » 12,000: —

Kr. 196,900:—.

I den i Departementets underdåniga anförande den 10 januari detta år afgifna redogörelse för de i det ministerkassan rörande budgetförslag uppförda särskilda poster anföres, att Norges andel af utgifterna för aflöning af en envoyé i Wien utgör kr. 9,411,7 6

eller för ett hälft år ................................ ...................... kr. 4,705: ss

och att Norges andel af anslaget till hemliga utgifter utgör.................. » 4,117:6 5

Kr. 8,823: 5 3.

När detta belopp afdrages från det i budgeten uppförda beloppet... » 184,900: —

återstår ett belopp ..................................................... ...... ............... Kr. 176,076:4 7».

Bill. till Utfall. Prof. 1894. I Sami. 1 A/d. IJ

18 Tredje hufvudtiteln.

1 fråga om nedsättningen af anslaget till beskickningen i Wien, anför Statsrådet Thorne, att flertalet inom Storthingets konstitutionskomité i komitébetänkandets premisser nttalat, att en beskickning i Wien icke eger något intresse för Norge i förhållande till de utgifter som deraf förorsakas och till den risk man lätt löper att onödigt blifva inblandad i storpolitiska förvecklingar, men att flertalet dock på grund af förhållandena ansåg det vara mest hänsynsfullt att låta bevillningen beviljas äfven för detta budgetår men med uttryckligt tillkännagifvande, att detta var det sista år, för hvilket bevillning till denna beskickning kunde väntas af norska statskassan.

Med afseende å anslaget till hemliga utgifter — yttrar Statsrådet vidare — hade flertalet inom konstitutionskomitén i premisserna till komitébetänkandet anfört, att äfven användandet af det till hemliga utgifter utgående obetydliga belopp borde — ur rent principal synpunkt — vara underkastadt kontroll af ansvarig norsk minister, och att, då Utrikesministern icke kunnat tillstyrka, att detta Norges kraf medgifves, flertalet ansåg det vara rättast att föreslå, att Norges bidrag till dessa utgifter icke beviljades. Två medlemmar af komitén funno icke anledning att indraga detta bidrag. Hemliga utgifter funnos i alla länder och måste äfven anses nödvändiga här. Men att låta Sverige, på sätt i händelse af anslagsvägran antagligen skulle blifva förhållandet, ensamt bära dessa utgifter, syntes dessa medlemmar mindre lämpligt och Norge mindre värdigt. En medlem ansåg, att bidraget framgent borde beviljas, dock på så sätt att den norske statsministern borde gifvas tillfälle att kontrollera anslagets användande.

Herr Statsrådet Thorne, med hvilken norska Statsrådets öfriga medlemmar hufvudsakligen förenat sig, yttrar slutligen:

»Med bemärkning att den vidtagna nedsättningen af anslaget med det belopp, som, efter det sedvanligen beräknade förhållandet, skulle motsvara Norges andel i utgifterna för underhållet af beskickningen i Wien och i hemliga utgifter, hvarken kan anses påkallad af omständigheterna eller till nytta för landets intressen, finner man sig, på grund af förhållandena, böra tillstyrka nådigt godkännande af Stortingets ifrågavarande beslut, och vill man i sammanhang härmed, för hvad särskildt angår hemliga utgifter, uttala, att man hyser förhoppning, att en ordning må kunna träffas, hvarigenom Storthingets kraf på kontroll äfven från norsk sida öfver användandet af hvad som under denna rubrik utgår, må kunna tillfredsställas, och hinder för fortsatt bidrag till dessa utgifter också från norsk sida derigenom bortfalla.»

I fråga om konsulatväsendet har Kongl. Departementet för det Inre genom skrifvelse den 20 november meddelat, dels att Storthinget enligt skrifvelse från dess presidentskap under den 19 juli detta år fattat följande beslut:

»I. Den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemenskap i konsulatväsendet skall uppsägas till upphörande från och med den 1 januari 1895.

II. Såsom Norges andel i konsulat- och expeditionsafgifterna vid konsulaten i Antwerpen, Archangel, Barcelona, Bilbao, Genua, Havre, Helsingfors, Köpenhamn, Konstan-

Tredje hufvudtiteln. 19

tinopel, Leith, Lissabon, London, Lybeck, Nevvyork, Riga och Rio de Janeiro uppföres för budgetterminen 1 juli 1893 till 30 juni 1894 kronor 201,820: —.

III. Till utgifter för konsulatväsendet beviljas för samma budgettermin:

1. Till konsulskassan ............................................................................... kr. 340,450

2. Till utomordentliga åtgärder med anledning af framläggande af plan för

ett eget norskt konsulatväsendes organisation.................................... » 50,000

Er. 390,450,

med vilkor, att de fast aflönade posterna inom konsulsstaten, hvilka för närvarande äro lediga, eller vid hvilka ledighet framdeles kan uppstå, komma att skötas af tillförordnade,

att Regeringen oförtöfvadt går i författning om att, på sätt i lista punkten nämnes, den med Sverige bestående konsulära gemenskapen hos svenska Regeringen uppsäges från och med den lista januari 1895, och

att Regeringen för nästa Storting framlägger förslag till upprättande och organisation af ett särskildt norskt konsulatväsende i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den i Inredepartementets betänkande den 14 mars nästlidet år uppgjorda plans;

dels att Storthinget under samma dag fattat följande beslut:

»För budgetterminen från 1 juli 1893 till 30 juni 1894 beviljas:

3. Till attaché- och konsulatstipendier............................. ................... kr. 15,000

med tillägg af möjligt öfverskott från senaste bevillning.

4. Till utgifvande af konsulat- och stipendiatberättelser....................... » 4,200

5. Till särskildt norska konsulatutgifter............................................... » 150,000

d. Bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich...................................... » 900

7. Dito till fyren å kap Spartel...................................................... » 540

8. Dito till Ulrika Eleonora kyrka i London................................. » 1,820

Er. 172,460»

dels och att Hans Maj:t Eonungen i anledning häraf under den 25 september innevarande år behagat besluta:

»1. Att ingen åtgärd föranledes af det af Storthinget den 19 juli innevarande år angående budgeten för det gemensamma konsulatväsendet under mom. I fattade beslut om uppsägning af den mellan Norge och Sverige hittills bestående gemensamhet i konsulatväsendet till upphörande från den 1 januari 1895, liksom icke heller i anledning af det under mom. III till anslaget fästa vilkor, gående ut på att regeringen för nästa Storthing framlägger förslag till upprättande och organisation af eget norskt konsulatväsen, hufvudsakligen öfverensstämmande med den i Inredepartementets betänkande af den 14 mars nästlidet år uppgjorda plan.

2. De under samma Storthingsbesluts mom. Ill till utgifter för konsulatväsendet under budgetterminen 1 juli 1893—30 juni 1894 från statskassan vilkorligt beviljade belopp skola, då vilkoren icke inträda, anses som icke beviljade.

20 Tredje hufvudtiteln.

3. För så vidt de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förbundna å norska staten rättsligen hvilande utgifter icke betäckas genom de i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulatafgifter, kommer bristen att betäckas af de å statsbudgeten till tillfälliga utgifter i allmänhet uppförda belopp.

4. Att de af Storthinget samma dag fattade beslut angående attaché- och konsulatstipendier, utgifvande af konsuls- och stipendiatberättelser, konsulatutgifter som särskildt angå Norge, bidrag till sjömanshospitalet i Greenwich, till fyren å kap Spartel och till Ulrika Eleonora kyrka i London lör budgetåret 1894—95 nadigst befallas skola lända till efterrättelse.

5. " Att afskrift af denna resolution skall tillställas Ministern för utrikes ärendena;»

Och har Kongl. Departementet för det Inre dervid tillika med afseende å beslutets

3:dje punkt erinrat, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets utgång hunnit afslutas, antagligen bör närmare förhandlas angående den summa, som efter särskildt Kongl. beslut bör utanordnas af bevillningen för tillfälliga utgifter.

Herr Ministern yttrade härefter:

Häraf inhemtas, att, för hvad angår anslagen till kabinettskassan, Storthinget nekat anslag till beskickningen i Wien från ingången af nästkommande år, och att Storthinget nekat anslag till hemliga utgifter, men att de af Eders Kongl. Maj:t begärda anslag tdl kabinettskassan i öfrigt blifvit af Storthinget beviljade.

En indragning af beskickningen i Wien har äfven förut varit ifrågasatt, men jag bär på af mig i protokollet den 27 november 1891 anförda skäl ansett, att äfven de Förenade Rikena böra på gemensam bekostnad underhålla en beskickning i en hufvudstad, der alla andra europeiska länder underhålla beskickningar, och, då jag fortfarande hyser denna åsigt, anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka, att i det förslag till utrikesbudget för år 1895, öfver hvilket Kongl. Norska Regeringens betänkande torde böra inhemtas, anslag till en beskickning i Wien äfven inbegripes.

Efter ingången af nästkommande år kommer denna beskickning på grund af de af Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i svenskt och i ministerielt statsråd denna dag fattade beslut att tills vidare upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan.

Som Storthingets konstitutionskomité uttalat den uppfattningen, att bibehållandet af en beskickning i Wien skulle medföra fara för politiska förvecklingar, anhåller jag att i anledning af denna anmärkning, som med samma skäl skulle kunna framställas med afseende å öfriga beskickningar hos Europas stormakter, få påpeka, att det icke är möjligt för de Förenade Rikena att afbryta all politisk gemensamhet med det europeiska statssamfundet, och att derföre organ erfordras, som kunna lemna tillförlitliga upplysningar om de stora ländernas politiska förhållanden, men att en beskickning icke kan utan instruktioner efter beslut af Eders Kongl. Maj:t inlåta sig på politiska underhandlingar, och att en af de förnämsta uppgifterna för alla Eders Kongl. Maj:ts beskickningar just är att söka bidraga till förekommande af politiska förvecklingar för de Förenade Rikena.

Hvad beträffar frågan om anslaget till hemliga utgifter, hvaraf tills vidare endast den på Sverige fallande andelen, 9,900 kronor, kan påräknas, tillstyrker jag likaledes, att

21 Tredje hufvndtitelu.

det hittills vanliga anslaget till s. k. hemliga utgifter, 14,000 kronor, ånyo äskas. Förhållandet är, på sätt bekant, att norske Statsministern icke erhåller kännedom om den detaljerade räkenskapen, men denna räkenskap meddelas icke heller svenske Statsministern och den ledamot af det svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ministeriela statsrådet, och kontrollen öfver Utrikesministern i detta hänseende utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen.

De af Storthinget för anslagens utgående faststälda vilkor om provisorisk tillsättning af beskickningen i Konstantinopel och öfriga beskickningar, vid hvilka ledighet uppkommer, äro desamma, som omnämnas i Kongl. Norska Regeringens betänkande den 10 januari innevarande år, och jag antager, att, vid inträffande ledighet af en ministerbefattning, beslut om dess återbesättande icke kommer att fattas, innan frågan om utgiftsbeloppets bestämmande varit förelagd Riksdagen och Storthinget.

I det förslag till utrikesbudget för år 1895, som jag anhåller att nu få inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af labindts- Icassans utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu gällande staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr. 443,788:24 och på Norges kr. 184,911:76.

Utgiftsförslaget för Icabinettslcassan omfattar enligt beräkningen:

Ministern för utrikes ärendena----------------------------

U trikesdepartementet-----------------------------------------

Minister stat en_________________________________________________-

Militäratt achéer_______________________________________- -.....

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter-----—

eller tillsammans

kr. 24,000: — » 38,950: —

» 478,750: — » 12,000: — » 75,000: —

kr. 628,700: —

De från kabinettskassan utgående pensioner hafva icke undergått någon förändring, och jag har derföre ansett mig böra bibehålla den i 1894 års budget för denna utgiftspost upptagna siffra.

Konsulskassans inkomst af konsulatafgifter beräknades för år 1894 till kr. 278,800, hufvudsakligen efter samma grunder, som användts för det nästföregående året, enär de närmare beräkningar, som blifvit infordrade från konsulaten, icke ännu inkommit vid tiden för budgetförslagets uppgörande. Enligt de i år från konsulaten inhemtade approximativa beräkningar kunna ifrågavarande inkomster för innevarande år 1893 antagas uppgå till något högre belopp, men, då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer att minskas till följd af de nya regler för mätning af handelsfartyg, som blifvit införda i Norge genom Eders Kongl. Maj:ts resolution den 14 sistlidne september, och dessutom beloppet af konsulatafgifterna är i hög grad beroende af konjunkturerna för sjöfarten, anser jag mig icke desto mindre böra i 1895 års stat fortfarande upptaga inkomsten af konsulatafgifter till ofvannämnda belopp, kr. 278,800, enligt följande uppställning:

2 2

Tredje It ufvudtiteln.

Från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ... » vicekonsulaten_____

» Archangels distrikt .........

» Barcelonas » ________

» Bilbaos »

kr.

8,800: —

1,200: - kr

kr.

kr.

kr.

kr.

Genuas distrikt:

från hufvudstationen_________________________________

vicekonsulaten_____________________________________

Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen..............................

» vicekonsulaten.....................................

Havres distrikt:

från hufvudstationen...................................

> vicekonsulatet i Bordeaux....................

» de olönade vicekonsulaten...................

Helsingfors’ distrikt______________________________________

Konstantinopels » ......................................

Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen___________________________________

» vicekonsulatet i Helsingör

Ö —

de öfriga vicekonsulaten________________________

Leiths distrikt:

» hufvudstationen___________________________________

» vicekonsulaten______________________________________

Lissabons distrikt...........................................

Londons distrikt:

från hufvudstationen___________________________________

> vicekonsulatet i Cardiff.......... »

» » Liverpool............ »

Newcastle ........ »

» » West-Hartlepool_______________

de öfriga vicekonsulaten........................... »

Lybecks distrikt:

från hufvudstationen_______________________________________ kr.

» vicekonsulaten.._________________ >

Newyorks distrikt...................................................

3,700: — 300: —

9,000: — 300: —

8,000

8,500

7,200

kr.

3,500: 15,000: ■

kr. 27,000 » 20,000 18,000 16,000 » 4,000

» 40,000

7.000: — 1,500: —

Transport kr.

10,000: — 700: — 8,500: — 3,000: —

4,000: —

9,300: —

20,000: — 5,000: — 300: —

16,000: —

18,500: — 6,500: —

125,000: —

8,500: — 28,000: — 263,300: —

Tredje hufvudtiteln.

23 Från Rigas distrikt: Transport kr. 263,300: —

från hufvudstationen......................................-kr. 5,000: —

» vicekonsulaten.......... » 2,000:— » 7,000: —

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen.......... kr. 6,500: —

» vicekonsulaten.................... » 2,000: — » 8,500: —

Summa kr. 278,800: —

hvaraf med ledning af 1891 års siffror i runda tal kr. 82,441 eller 29,5 7 procent antagas belöpa på svenska och kr. 196,359 eller 70,4 3 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1894 beräknades till kr. 14,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På samma sätt som i förra årets budgetförslag kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 4,160 eller 29,7 proc., och kr. 9,590 eller 68,5 proc. för norska ärenden, samt kr. 250 eller 1,8 proc. för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter..................... kr. 278,800: —

samt af expeditionsafgifter................................................................ » 14,000: —

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1893 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från

Sverige och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................... » 280,000: —

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela______________ kr. 572,800: —

Beträffande härefter konsulskassans utgifter upptages bidraget till Utrikesdepartementet med oförändradt belopp, kr. 17,500. En minskning inträder i rubriken löner och arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i Havre J. J. Nicolaysen den 17 sistlidne juli aflidit, på grund hvaraf ett honom tillerkändt ålderstillägg af kr. 500 bortfallit; men å andra sidan kan en ökning i denna rubrik motses, derigenom att vicekonsuln i Cardiff och Barry vid ingången af år 1895 skulle på grund af nådiga beslutet den 3 december 1882 blifva berättigad till ett första ålderstillägg af kr. 500, hvadan slutsiffran under rubriken upptages oförändrad.

I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet förekommer icke någon förändring.

I anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet uppstår icke heller någon förändring.

Utgifterna till pensioner hafva minskats med kr. 225, eller den pension, som uppburits af aflidne konsulatsekreteraren Frumeries numera aflidna dotter Sofia Helena Frumerie. Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan uppstå, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1894 ett belopp af kr. 35,550.

Utgifterna från konsulslcassan under år 1895 beräknas alltså i fullkomlig likhet med nästföregående år till följande belopp:

24 Tredje hnfvndtiteln.

Utrikesdepartementet______________________________________________________________________ kr. 17,500: —

konsulsstaten :

a) löner och arfvoden_______________________________________kr. 373,900: —

b) anslag till kontorskostnader mot redovisnings-

skyldighet................................................... » 73,000: —

c) anslag till kontorskostnader utan redovisnings-

skyldighet............................................. ..... » 61,300: —

d) pensioner...................................................... » 11,550:— » 519,750: —

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...................................... » 35,550: —

Summa utgifter kr. 572,800: —

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster och utgifter beräknas i fullkomlig likhet med 1894 års stat på följande sätt:

Inkomster:

statsverkets bidrag......................................................................... kr. 280,000: —

konsulatafgifter.............................................................................. » 278,800: —

expeditionsafgifter__________________________________________________________________________ » 14,000: —

Utgifter ■ Summa kr. 572,800: —

1. Utrikesdepartementet.................... ........................................... kr. 17,500: —

2. konsulsstaten:

a) löner och arfvoden........................................................... » 373,900: —

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet................. » 73,000: —

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet............. » 61,300: —

d) pensioner.......................................................................... » 11,550: —

3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter................................... » 35,550: —

Summa kr. 572,800: —

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande, af möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande, och att afskrifter af de denna dag i svenskt statsråd och i ministerielt statsråd förda protokoll måtte såsom bilaga åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält,

behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder lemna bifall.

in fidem

C. H. Strömfelt.

Tredje hufvudtiteln.

25 Protokoll öfver utrikes^epartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december 1893.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essens Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Christerson.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för innehållet af en skrifvelse från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september angående Norges bidrag till kabinettskassans utgifter, anförde Herr Ministern:

De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund af rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/,- för Sverige och 5/i7 för Norge, och uti den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner, hvilka förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en envoyé i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 32,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor innefattades i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.

Till följd af det i Statsrådsafdelningens skrifvelse gjorda meddelande kan det från Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af nästkommande år, och om Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag har för afsigt att föreslå vid föredragning i ministerielt statsråd, skulle besluta, att denna beskickning skall uppehållas

Bih. till Riksd. Prut. 1894. I Sami. 1 Afd. 4

26 Tredje hufvudtiteln.

jemväl under nästa år, finnes derföre för närvarande härför ingen annan utväg än att för kostnaderna ensamt beräkna svenska medel.

Aflöningen till den chargé d’affaires, som för närvarande på förordnande förestår beskickningen, utgår med 20,000 kronor för år, och, då utgifterna på det hela för beskickningen kunna beräknas icke komma att öfverstiga 21,000 kronor, kunna sålunda dessa utgifter betäckas med det för ifrågavarande beskickning i den svenska budgeten beräknade beloppet, 22,588 kronor.

Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att, derest i ministerielt statsråd beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill 21,000 kronor få utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan.

Till hvad Herr Ministern sålunda hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt närvarande statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.

in iidem:

C. H. Strörnfelt.

Tredje bufvudtiteln.

27 Protokoll öfver ministerielt ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen ä Stockholms slott den 4 december 1893..

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsrådet Friherre Akerhielm.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena redogjort för en skrifvelse från Kongl. Norska Statsrådsafdelningen af den 27 sistlidne september, hvaruti Statsrådsafdelningen meddelat, att Kongl. Maj:t under den 25 september behagat bifalla ett af Kongl. Norska Regeringen den 22 i samma månad afgifvet underdånigt betänkande, innehållande att det af Storthinget under den 19 juli innevarande år fattade beslut angående bevillningen till utgifter för diplomatiska ärenden godkännes, anförde Herr Ministern :

De till beskickningars underhåll nödiga medel hafva hittills beviljats med sådan dispositionsrätt, att Eders Kongl. Maj:t kunnat låta utgifterna för alla beskickningar bestridas gemensamt af båda rikena efter den för anslagen till kabinettskassan på grund af rikenas folkmängd beräknade fördelning af 12/1? för Sverige och 5/n för Norge, och uti den beräkning öfver kabinettskassans utgifter, som bifogades de propositioner, hvilka förelädes senast församlade Riksdag och Storthing, var i enlighet härmed för en envoyé i Wien uppfördt ett gemensamt anslag af 82,000 kronor, hvaraf 22,588 kronor innefattades i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman.

Till följd af det i Statsrådsafdeluiugcns skrifvelse gjorda meddelande, kan det från Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af nästkommande år, och, om denna beskickning skall uppehållas jemväl under nästa år, blir det derföre nödigt att bestrida kostnaderna för densamma ensamt med svenska medel.

28 Tredje h 11 f*vvid titeln.

Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att, derest beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under år 1894, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, och då jag, på skäl som jag flera gånger haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t utveckla, anser det af vigt, att beskickningen i Wien fortfarande uppehälles, med afseende hvarå jag äfven har för afsigt att i det förslag till utrikesbudget för 1895, som jag kommer att förelägga Eders Kongl. Maj:t, beräkna anslag till beskickningen i Wien, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t nu måtte besluta,

att denna beskickning skall under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt som för närvarande.

Hans Excellens Norske Herr Statsministern anförde i underdånighet, att han efter det af Storthinget fattade beslut icke kunde tillråda bifall till Utrikesministerns förslag.

Till hvad Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,

behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall, och skulle detta protokoll delgifvas svenska Statsrådet och Kongl. Norska Re-

in fidem:

C. H. Strömfelt.

geringen.

O o

Tredje hufvndtiteln.

29 Bil. C.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 13 januari 1894.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt, Hans Excellens Norske Herr Statsministern Gram,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,

Friherre Rappe,

Ciiristerson,

Motzfeldt,

Harbitz.

l:o.

Sedan Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena ånyo i underdånighet föredragit det i sammansatt statsråd den 4 december nästlidet år anmälda förslaget till de Förenade Rikenas gemensamma utrikesbudget för 1895 samt anmält Norska Regeringens den 8 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande, yttrade Herr Ministern:

»Beträffande hvad af mig blifvit till protokollet i det sammansatta statsrådet den 4 nästlidne december anfördt i fråga om bibehållandet af det å ministerstaten till beskick-

BO Tredje hufvudtiteln.

ningen i Wien uppförda anslag, yttrar Norska Regeringens Departement för det Inre i sitt betänkande följande:

»Till hvad Ministern för utrikes ärendena sålunda anfört, finner Departementet sig kunna ansluta sig. I det Departementet alltså tillstyrker, att aflöning till beskickningen i Wien uppföres å budgeten, tillåter sig Departementet, under hänvisning, beträffande hvad som förut förekommit i fråga om denna beskickning, till Departementets utlåtande af den 10 januari 1893 (Sth. Prop. 1893 N:r 1, Hufvudpost X, kap. 1, Tit. 1—2, sid. 12—16), att anföra följande:

Den moderna folkrätten är bygd på den uppfattning, att de civiliserade staterna utgöra en internationel gemensamhet, och det torde vara en allmänt erkänd uppfattning, att de olika folken svårligen kunna uppnå önskvärd intellektuel och materiel utveckling utan att träda i nära förbindelse med öfriga nationer. Denna uppfattning finner äfven sitt uttryck i den i vår tid ständigt mera framträdande sträfvan efter internationela överenskommelser af hvarje slag. Ju mera denna känsla af gemensamhet i intressen gör sig gällande, desto större garanti innebär detta för de mindre staterna, och dessa böra derför icke lemna något medel obegagnadt, som kan tjena till att befästa denna uppfattning. Folkrättsläraren professor F. de Martens uttalar i sitt arbete »Traité de droit international» (II, sid. 38): »Så vida staterna verkligen äro lemmar af ett enda gemensamt helt, måste de nödvändigt underhålla regelbundna förbindelser och taga alla de mått och steg, som kunna bidraga till att utveckla dessa. Utskickandet af sändebud måste utan någotsomhelst tvifvel räknas bland dessa mått och steg. Det måste derför betraktas icke endast som en rätt utan som en pligt för hvarje civiliserad stat att låta sig representera genom sändebud.»

Att antaga, att en stat icke behöfver diplomatisk representation i ett land, der den icke har betydligare kommersiela intressen att bevaka, är efter Departementets förmenande ett underskattande af den moderna folkrättsliga utvecklingen.

Det är säkerligen en icke litet utbredd mening, att en konsul utan svårighet kan ersätta en diplomatisk representant. Såsom uttryck för att detta emellertid icke är en allmänt erkänd uppfattning, tror Departementet det vara af intresse att här återgifva följande uttalande i en af schweitziska Förbundsrådet till landets nationalförsamling afgifven redogörelse angående Schweitz’s representation i utlandet. »Man måste noga beakta, att konsulära agenter, likgiltigt om »consules missi» eller icke, då de blott äro vanliga offentliga embetsman, som fått sig vissa bestämda åligganden uppdragna, icke hafva tillträde till den stats minister, som gifvit dem exequatur, och icke hafva nödig kompetens att underhandla eller behandla en politisk fråga. Denna folkrättsliga regel praktiseras i hela verlden och skulle icke kunna modifieras, derför att ett enda land så önskade (au gré d’un seul pays).» Den af schweitziska Förbundsrådet gifna karakteristik af en konsuls internationela ställning torde kunna antagas vara fullt korrekt. Förvisso är det icke okändt i mindre länder, att en konsul, när hans land icke har någon diplomatisk representant på platsen, kan förhandla om en sak med vederbörande minister; men så är icke fallet i större stater, der en konsul, om han hänvänder sig till en mi-

31 Tredje hufvudtiteln.

nister, otvifvelaktigt skulle blifva mottagen på ett förekommande sätt, men för förhandlingen om det ärende, han må hafva att andraga, i allmänhet komme att hänvisas till vederbörande Departements tjensteman. Häri ligger den i rent praktiskt afseende väsentliga skilnaden mellan en diplomatisk och en konsulär representant. Den senare är afskuren från att hos vederbörande afgörande myndighet göra sitt inflytande gällande; han har icke tillfälle att genom muntlig förhandling gifva en ingående framställning af en sak och framhålla sådana sidor hos densamma, som enligt sakens natur ofta icke kunna framgå af en officiel skriftvexling. Den åskådning, som Departementet har tillåtit sig att framhålla, bör äfven, om ock icke i samma grad som i fråga om vissa bland våra öfriga beskickningar, göra sig gällande beträffande frågan om bibehållande af de Förenade Rikenas beskickning i Wien.

Otvifvelaktigt förhåller det sig så, att den direkta samfärdseln mellan Skandinaviska hallon och Österrikisk-Ungerska monarkieu icke är af synnerlig betydenhet; men man får icke se bort från, att Osterrike-Ungern på såväl det andliga lifvets som de materiel intressenas område intager en så framträdande ställning, att det måste vara af betydelse för våra länder att vara representerade derstädes på annat sätt än genom honorära konsuler.

Departementet skall i detta sammanhang tillåta sig att ytterligare citera följande uttalande af schweiziska Förbundsrådet i dess ofvannätnnda redogörelse:

»Ifall vi ville ersätta våra beskickningar, företrädesvis de i Paris, Berlin, Rom och Wien, med vanliga generalkonsulat, skulle den dermed vunna besparingen vara endast ringa; men det afbräck, som derigenom skulle tillfogas Schweitz’s anseende i utlandet (le préjudice causé ä la considération dont jouit la Suisse å 1’étranger), skulle vara ofantligt.»

Departementet kan icke annat än ansluta sig till den till grund för detta uttalande liggande tanke och tror sig böra tillägga, att det antagligen skulle hafva ett mindre gynsamt inflytande med hänsyn till de Förenade Rikenas anseende i utlandet, om man, sä länge internationell bruk fördrar, att länderna skola representeras af beskickningar, för att inbespara ett jemförelsevis mindre belopp, satte sig öfver detta bruk, särskildt gentemot de större staterna.

Det till beskickningen i Wien å budgetförslaget uppförda belopp utgör kr. 32,000 och de på Norge fällande 5/17 häraf utgöra kr. 9,411: 76. Det är alltså icke något mera beaktansvärdt belopp, som genom indragning af Norges bidrag komme att besparas

Tillika må erinras, att det, ifall beskickningen verkligen indrages, är tvifvelaktigt, huruvida detta belopp i sin helhet skulle kunna inbesparas, i det att, på sätt af Utrikesministern blifvit antydt i sammansatt statsråd den 27 november 1891 (Stil. Forh. 1892 B. 1, Stil. Prp. n:o 1, Hovedpost X, Kap. 1, Tit. 1—2, Side 2), det icke är osannolikt, att beskickningens indragning kunde medföra berättigad! kraf på ett kontorsbidrag från de Förenade Rikenas olönade generalkonsul i Wien, liksom utgifter till tillfälliga diplomatiska sändningar utan tvifvel tid efter annan skulle blifva nödvändiga.

32 Tredje hufvudtiteln.

Att en beskickning i Wien i längden skulle upprätthållas uteslutande med svenska medel, kan Departementet på intet sätt finna öfverensstämmande med Norges värdighet.»

Med afseende å det af Storthinget till anslaget till kabinettskassan för innevarande år fästade vilkor, att ingen del af anslaget finge användas till hemliga utgifter, yttrar Departementet för det Inre, efter att hafva redogjort för denna frågas föregående behandling, att Departementet fortfarande vore af den åsigten, att det varit ensidigt, att någon ordning kunnat träffas, hvarigenom norske Statsministern i Stockholm erhölle tillfälle att göra sig underrättad om räkenskaperna rörande hemliga utgifter, samt att Departementet fortfarande komme att hafva sin uppmärksamhet fästad härpå och söka uppnå en mera tillfredsställande ordning af detta förhållande, men att, då beloppet vore ganska obetydligt, och Utrikesministern vid ett föregående tillfälle upplyst, att ingen utgift af anslaget bestredes utan efter i hvarje särskildt fall inhemtadt samtycke af Konungen, Departementet antoge, att de hemliga utgifterna lika litet som någon annan del af denna budget borde bäras uteslutande af det ena af rikena, och att Departementet derföre icke motsatte sig, att Norges bidrag till dessa utgifter äfven uppfördes för nästa budgettermin.

Departementet för det Inre anför vidare:

»Med anledning af svenska/Riksdagens, i Hans Excellens Utrikesministerns underdåniga föredragning återgifna skrifvelse till Eders Maj:t af den 14 april nästlidet år, finner Departementet, då skrifvelsen icke har haft och, såvidt nu kan bedömas, icke heller kan få något inflytande på uppgörandet af konsulatbudgeten för nästkommande år, obehöflig! att vid detta tillfälle från norsk sida något uttalände om nämnda skrifvelse eger rum. Sådant torde böra ske först, när de i skrifvelsen omförmälda frågor föreligga till behandling. I

I utrikesbudgeten för 1894, om hvilken Departementet, såsom ofvan anförts, har uttalat sig i underdånigt betänkande af den 10 januari 1893, blef de Förenade Rikenas bidrag till kabinettskassan uppfördt med ett belopp af kr. 628,700, af hvilket bidrag, efter den antagna proportionen, 6/ eller kr. 184,911: 7 6 skulle bestridas af den norska statskassan och 12 / eller kr. 443,788: 24 af den svenska statskassan. I det nu framlagda budgetförslaget är till kabinettskassan uppförd samma totalbelopp, kr. 628,700, som fördelas mellan de båda rikena på samma sätt.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 skulle i enlighet härmed från hvartdera riket utgå:

Sverige. Norge.

1/2 af det i budgeten för 1894 upptagna belopp........ kr. 221,894: 12 kr. 92,455: 88

7S » » » » » 1895 » » ........ » 221,894: 12 » 92,455: 8 8

kr. 443,788: 2 4 kr. 184,911: 7 6

kr. 628,700: —

Tredje liufvudtiteln. 33

I öfverensstämmelse med den för kabinettskassan antagna proportion, 12 : 5, fördela sig de nämnda summorna på de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter på följande sätt:

Sverige. Norge.

1. Ministern för utrikes ärendena............ kr. 24,000: —

(Denna post uppföres alltid i räkenskapen endast på Sveriges

utgiftskonto) __................................................................ kr. 24,000: —

2. Utrikesdeparte- SveriSe- Noree'

mentet................kr.38,950:— kr. 27,494: 12 kr. 11,455:88

eller i runda tal ...... ....................................................... » 27,495:— kr. 11,455: —

3. Ministerstaten:

Traktamenten,, kr. 446,000: — kr. 314,823: 54 kr. 131,176: 46 Expektanslön.. » 4,800:— » 3,388:2 4 » 1,411:76

Pensioner........ s 27,950:— » 19,729:4 1 » 8,220:5 9

kr. 478,750: — kr. 337,941: 19 kr. 140,808: 81

eller i runda tal................................................................ » 337,941: — » 140,809: —

4. Militärattachéer............ kr. 12,000:— kr. 8,470:5 8 kr. 3,529:4 3

eller i runda tal ............................................................ » 8,471: — » 3,529: —

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier

och expenser... kr. 24,500: — kr. 17,294: 12 kr. 7,205: 88

b. Ekiperingspen-

ningar............ » 10,000:— » 7,058:82 » 2,941:18

c. Hemliga utgifter.................. » 14,000:— » 9,882:35 » 4,117:65

d. Ofriga extra utgifter.............. » 26,500:— » 18,705:88 » 7,794: 12

kr. 75,000: — kr. 52,941: it kr. 22,058: 83

Då, som ofvan blifvit anfördt, utrikesministerns lön, kr. 24,000:—, i sin helhet är uppförd såsom fallande på

Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 8 2 kr. 397,907: — kr. 155,793: —

Bih. till Riksd. Prof. 1S94. 1 Sami. 1 Afd.

34 Tredje hnCVudtiteln.

Transport kr. 75,000: — kr. 52,941: 17 kr. 22,058: 83 kr. 397,907: — kr. 155,793: — Sverige, fråndrages, i enlighet med hittills följd praxis, den på Norge fallandeandel, ®/17 af samma lön, kr.

7,058:8 2,från Sveriges andel i kontot skrifmaterialier etc. och tillägges Norges andel i

detta konto ....... » 7,058:82 » 7,058: 82

kr. 45,882: 35 kr. 29,117: 65

eller i runda tal................................................................ » 45,882:— » 29,118: —

kr. 443,789: — kr. 184,911: —

I öfverensstämmelse med förut följd praxis afrundas dessa belopp till........................................'...................... » 443,800:— » 184,900: —

kr. 628,700: —

Den på Norge fallande andel af kabinettskassans budget kommer alltså att utgöra................................................................................... kr. 184,900: —

Härtill kommer till tillfälliga och oförutsedda utgifter, såsom för innevarande budgettermin...................................................................... » 12,000: —

kr. 196,900: —

Till beviljandet af detta anslag bör dock efter Departementets förmenande knytas det under de senare åren vanliga vilkoret, att beskickningen i Konstantinopel fortfarande kommer att skötas af en tillförordnad, och att den eller de af de öfriga beskickningarna, vid hvilka ledighet kan inträffa, endast komma att skötas af tillförordnade, intill dess frågan huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida fortsatt anslag bör gifvas till upprätthållande af den- eller desamma, varit Storthinget förelagd.

De i Utrikesministerns budgetförslag uppförda belopp till kabinettskassans hufvudposter 1, 2 och 3 a afvika icke i någon punkt från den nästlidet år uppgjorda utrikesbudgeten. Af den uppgift å de från kabinettskassan för närvarande utgående pensioner, hvilken som bilaga medföljer Utrikesministerns beräkning, inheintas, att dessa uppgå till samma belopp, som då Departementet uttalade sig om budgetförslaget för 1894, eller kr. 20,950: —. Då det ligger i sakens natur, att storleken af utgifterna under denna post äro temligen vexlande, finner Departementet icke något att erinra mot, att posten fortfarande uppföres med oförminskadt belopp, kr. 27,950: —.

35 Tredje hutvudtiteln.

Under hufvudposterna militärattachéer, skrifmaterialier, expenser och extra utgifter äro också, såsom ofvan blifvit omförmäldt, de förutvarande beloppen af kr. 12,000:—och kr. 75,000: — uppförda oförändrade. Kabinettskassans utgifter till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter hafva under femårsperioden 1888—1892 i medeltal utgjort:

Skrifmaterialier........

Ekiperingspenningar

Hemliga utgifter......

Ofriga extra utgifter

kr. 28,637: 87 » 16,800: — » 13,978: 33 t> 33,622: oi

kr. 93,038: 21,

I Utrikesministerns budgetförslag för 1894 var konsulskassans sammanlagda utgifter

I det nu framlagda budgetförslaget uppgå de likaledes till.

Det belopp, som antages komma att falla på budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895, skulle sålunda utgöra hälften af nämnda sammanlagda belopp eller kr.

572,800: —.

De till bestridande af dessa utgifter påräknade inkomster äro följande:

1. De båda statskassornas bidrag:

Dessa äro för 1895, liksom i budgetförslaget för 1894, uppförda med kr. 160,000: —

för Sverige och kr. 120,000: — för Norge. För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 utgör alltså:

Sverige. Norge.

x/g af bidraget för 1894....................................... kr. 80,000: —- kr. 60,000: —

x/2 » » » 1895....................................... » 80,000: — » 60,000: —

2. Konsulatafgifter:

Den sammanlagda inkomsten af konsulatafgifter är för 1894 beräknad till kr. 278,800: —, hvaraf den på norska fartyg belöpande delen i Utrikesministerns förslag för 1894 var upptagen till kr. 196,359:— och den på svenska fartyg belöpande till kr. 82,441; —. För 1895 har Utrikesministern ansett sig böra upptaga afgifterna till samma belopp som för 1894. Af beloppet, kr.

278,800: —, antages med ledning af 1891 års siffror kr.

196,359: — (rätteligen kr. 196,358: 84) eller 70.43 procent komma att falla på norska och kr. 82,441: —

(rätteligen kr. 82,441: ib) att falla på svenska fartyg. ____

Transport kr. 160,000: — kr. 120,000: —

36 Tredje hnfvudtiteln.

Transport kr.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 antages således kunna påräknas:

1/2 af afgifterna under 1894 ................................ »

7, » » » 1895 ......... >

3. Expeditionsafgifter:

Den sammanlagda inkomsten af dessa afgifter är af Utrikesministern såväl för 1894 som för 1895 uppförd med kr. 14,000: —, hvaraf såväl för 1894 som för 1895 kr. 4,285: — såsom belöpande på Sverige och kr. 9,715: — såsom belöpande på Norge.

För budgetåret den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 antages således kunna påräknas:

7S af afgifterna under 1894 ........................... »

7, » ■ » » 1895 ....... »

kr. 246,726: — kr. 326,074: —. kr. 572^800: —.

Utrikesministern har vid beräkningen af konsulatafgifterna för 1895 anfört, att, enligt de från konsulaten inhemtade approximativa beräkningar, afgifterna för år 1893 kunna antagas komma att uppgå till ett något högre belopp än det i förra årets budgetförslag upptagna. Han har emellertid ansett sig böra äfven för 1895 uppföra samma belopp, då de norska fartygens afgiftspliktiga drägtighet kommer att minskas till följd af de genom Kongl. resolutionen den 14 september 1893 införda nya reglerna för mätning af handelsfartyg, och dessutom beloppet af konsulatafgifterna i hög grad är beroende af kon junkturerua för sjöfarten.

Departementet finner sig böra ansluta sig till hvad af Utrikesministern sålunda blifvit anfördt. — — — —■ — — — — — — — — .— _ — _

Icke heller mot det af Utrikesministern uppförda belopp af den inkomst af expeditionsafgifter, som för 1895 kan påräknas, finner Departementet sig böra framställa någon väsentlig anmärkning, om det än, efter dess förmenande, icke skulle hafva varit förenadt med någon risk att påräkna någon ökning i dessa afgifter. Såsom Norges andel af konsulat- och expeditionsafgifter vid de lönade konsulaten skulle sålunda för nästa budgettermin komma att uppföras en inkomst till belopp af kr. 206,074: —.

Det förhållande, efter hvilket de båda rikena med hänsyn till de i Utrikesministerns två budgetförslag för 1894 och 1895 företagna beräkningar skulle komma att deltaga i utgifterna för konsulatväsendet under budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895, skulle, efter hvad ofvan är anfört, komma att utgöra:

160,000: — kr. 120,000:

41,220: so 41,220: 50

98,179: 5 0 98,179: so

2,142: 5o 2,142: so

4,857

4,857

so

Tredje hufvudtiteln.

för Sverige .... och för Norge

246,726

572^00

326,074

572,800

eller ungefär efter förhållandet 3/? till 4/7.

I enlighet härmed fördela sig utgifterna på följande sätt mellan de Förenade Rikena med afseende å de i Utrikesministerns budgetförslag upptagna hufvudposter:

Sverige. Norge. Sverige. Norge.

1. Utrikesdepartementet ... kr. 17,500:— kr. 7,538:24 kr. 9,961:7 6

eller i afrundade tal........................................................... kr. 7,538: — kr. 9,962: —

2. Konsulsstaten:

a. Löner och arf-

voden........... kr. 373,900: —

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldig-

dighet......... » 73,000: —

c. Anslag till kon-

torskostnader utan redovisningsskyldighet .............. » 61,300: —

d. Pensioner..... » 11,550: —

kr. 161,052:4 6 kr. 212,847:54

» 31,443:7 8

41,556:22

» 26,404:16

» 4,975: o i

34,895:8 4 6,574:9 9

eller

kr. 519,750 afrundade tal...

— kr. 223,875:4 1 kr. 295,874:5 9

223,875:— » 295,875: —

3. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier

och expenser.... kr. 6,500:— kr. 2,799:79 kr. 3,700:2 1

b. Konsulernes em-

betsutgifter...... » 15,500:— » 6,676:42 » 8,823:5 8

c. Diverse utgifter » 13,550:— » 5,836:4 8 » 7,713:52

kr. 35,550: — kr. 15,312: 69 kr. 20,237: 3 i

eller i afrundade tal....... ................................................. » 15,313:— » 20,237: —

kr. 246,726:— kr. 326,074: —

Kr. 572,800: —

38 Tredje hufvudtiteln.

Den på Norge fallande andelen af konsulskassans utgiftsbudget blifver sålunda ........................................ ......... .............................. kr. 326,074; —

Härtill kommer ett belopp till tillfälliga och oförutsedda utgifter.

Förut under en längre följd af år beviljades härtill kr. 24,000: — årligen. I budgetförslaget för innevarande budgettermin nedsattes beloppet till kr. 16,000: —, oeh Departementet antager, något som Utrikesministern ock synes hafva förutsatt, att detta belopp äfven för nästa termin kan bibehållas oförändradt. Till tillfälliga utgifter skulle sålunda komma att uppföras.................................................................................... ........ » 16,000: —

tillhopa kr. 342,074: —.

Till beviljandet af detta anslag bör fogas det vilkor, att de aflönade poster inom konsulsstaten, Indika nu äro lediga eller vid Indika ledighet härefter inträffar, skola skötas af tillförordnade».

Herr Ministern fortsatte:

»Med afseende å de gjorda beräkningarna har Departementet för det Inre således endast haft att anmärka, att, hvad beträffar konsulskassans inkomst af expeditionsafgifter för 1895, det enligt Departementets åsigt icke skulle hafva varit förenadt med någon risk att påräkna eu ökning af detta belopp.

För min del anser jag visserligen möjligt, att denna inkomst i verkligheten kommer att uppgå till ett högre belopp än som beräknas, men då, om ett öfverskott uppkommer, följden icke lärer blifva annan än den, att detta öfverskott allt efter omständigheterna antingen reserveras för framtida behof eller ock till vederbörande statskassor återbetalas, stillt detta möjliga öfverskott dessutom i hvarje fall icke torde kunna beräknas blifva tillräckligt betydligt för att föranleda en nedsättning af statsanslagen och deraf följande ändring af proportionen mellan bidragen till konsulskassan af statsanslag och af konsulatoch expeditionsafgifier, har jag ansett mig böra föreslå bibehållandet af den nuvarande uppställningen af konsulskassans inkomster.

Enligt de af mig uppgjorda beräkningar, hvilka, derest Eders Kongl. Maj:t behagar desamma gilla, torde höra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan kr. 628,700 för de Förenade Rikena tillsammans eller samma belopp, som till nämnda kassa äskades af sistlidet års Riksdag och Storthing. Med iakttagande af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle, såsom ock af Departementets för det Inre betänkande framgår, detta belopp fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 7 6, men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i Utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvardera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fäll fördelas efter den verkliga proportionen.

Tredje hufvudtiteln. 39

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till 280,000 kronor, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, 160,000 kronor skulle falla på Sverige och 120,000 kronor på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af Riksdagen och Storthinget åska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de båda rikenas- bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1895 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budget terminen 1 juli 1894—30 juni 1895 äskas 184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af

28.000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 16,000 kronor för konsulskassan.»

Uti hvad Herr Ministern för utrikes ärendena sålunda hemstält och föreslagit, förenade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter,

och behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla och bifalla.

in fidem:

Eric Trolle.

40 Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1895.

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1895.

1. Ministern för utrikes ärendena

2. Utrikesdepartementet.............

3. Ministerstaten:

Kronor.

24,000

38,950

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinär och Ministre

Plénipotentiaire........................... 48,000

Legationssekreterare..........—.......... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

' Tredje hufrndtiteln.

41 Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beshiclcningen i Konstantinopel:

rån konsul skadan ln,l)l>(/kr." } Ministre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 30,000

Legationssekreterare....................... 5,000 4] 000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare----------- 8,000 (58,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire............................. 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare_____________ 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire_______________ 60,000

Legationssekreterare ....................... 8,000 f;8,000

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire......................................... 29,000

Beskickningen i Washington: .ikonsu! | Env0y^ Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön_________________ 6,000

tjenstgöringspenningar 4,00q 34^00

62,950

Bihang till Riksd. Prot. 18H4. I Sami. 1 A/d.

Transport 414,000

62,950

42 Tredje hufvudtiteln.

Transport 414,000

Beskickning en i Wien:

Envoyé Extraordinär och Ministre Plé-

nipotentiaire ............................__ ............ 32,000

b. Expehtanslön

c. Pensioner_____

446,000

4,800

27,950

4. Militärattachéer:

1 Militäi-attaché................................................ 6,000

] d:o ............................................... 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser......................... 24,500

b. Ekiperingspenningar................................... 10,000

c. Hemliga utgifter.......................................... 14,000

d. Ofriga extra utgifter................ 26,500

Summa kronor

Beräkning öfVer konsulskassans inkomster och utgifter för

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag.......................................

Norska statsverkets bidrag.............................t............

Konsulatafgifter, förslagsvis: inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen__________ 8.800

» vicekonsulaten inom distriktet............................----- 1,200 10,000

» Archangrels konsulsdistrikt...................... 700

» Barcelonas » ....................- 8,500

> Bilbaos » ....................- 3,000

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 3,700

» vicekonsulaten inom distriktet --------- 300 4,000

Transport 26,200

62,950

478,750

12,000

75,000

628,700

1895.

Kronor.

160,000

120,000

280,000

Tredje hufYudtiteln

43 Transport 26,200

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen............. 9,000

» vicekonsulaten inom distriktet ................................ 300 9,300

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 7,500

» vicekonsulatet i Bordeaux.... 4,500 » öfriga vicekonsulat inom distriktet ........................... 8,000 20,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt................... 5,000

» Konstantinopels » 300

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen_______________ 8,500

» vicekonsulatet i Helsingör____ 300

» öfriga vicekonsulat inom distriktet................. 7,200 1(5,000

» Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen_____________ 3,500

■ » vicekonsulaten inom distriktet ........ - 15,000 18,500

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 6,500

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen___________________ 27,000

» vicekonsulatet i Cardiff....... 20,000

» » i Liverpool... 18,000

» » i Newcastle... 16,000

» » i West-Hartle-

pool_______ 4,000

» öfriga vicekonsulat inom distriktet........................... 40,000 125,000

» Lybecks konsulsdistrikt :

vid hufvudstationen.__________________ 7,000

» vicekonsulaten inom distriktet............. - 1,500 8,500

» Newyorks konsulsdistrikt....................... 28,000

280,000

Transport 263,300

280,000

44 Tredje hufvudtiteln.

Jomftfr miniatei staten.

Uppbär kousulatafgiftcr.

Transport 263,300

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 5,000

» vicekonsulaten inom distriktet........ 2,000

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen______________ 6,500

» vicekonsulaten inom distriktet................................. 2,000

Expeditionsafgifter, förslagsvis...................

7,000

8,500 278,800 ________ 1.4,000

Summa kronor

280,000

202,800

572,800

Utgifter:

6. Utrikesdepartementet.......................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arf'voden:

Transport 187,400

17,500

Tredje hufvudtiteln

45 I lönen ingår ersättning resor inom distriktet. Jemför ministerstaten.

Transport 187,400

för!

373,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen............... 4,500

Arcliangel........................ 2,000

Barcelona..................... 2,000

Bilbao.......... 2,500

Genua........................ 2,500

Hamburg........................................... _. 4,500

Havre............................................... 4,500

Helsingfors.................. 4,000

Köpenhamn.................................................... 4,500

Leith ............................................................. 6,000

Lissabpn ......................................................... 4,000

London ................................ 11,000 ,

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 56,000 373,900

17,500

17,500

46 Tredje hnfyudtiteln

Transport 56,000 373,900

Lybeck_______________________________________ 2,000

Newyork_______________ 8,000

Riga.........................................................,..... 3,000

Shanghai.......................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria........... 3,500

Alger...................... 3,000

Bordeaux..................... 2,000

Buenos Ayres.................... 4,000

Cardiff____________ 7,000

Gibraltar........... 2,000

Havana............... 3,000

Japan......................... 4,000

Kiel.................... 800

Liverpool.................... 5,000

Marseille................................................. 1,500

Melbourne....................................................... 6,000

Montevideo.............................................. 2,000

Neapel................................. 3,000

Newcastle............. 4,000

Pirteus............. 1,000

Rio de Janeiro.......................................... 4,000

San Francisco___________________ 4,000

Tange1’------------------------------------------------............ 1,500 61,300

d. Pensioner:..____________________________________________________________ 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes em betsutgifter................:._____________________ 15,500

c. Diverse utgifter..................._................................... 13,550'

Summa kronor

17,500

519,750

35,550

572,800

Tredje hufvudtiteln.

47 Beräkning huru konsulskassans budget fördelar sig å de särskilda rikena, då äfven konsulat- och expeditionsafgifter inberäknas under bidragen:

6.

7.

8.

Sverige.

Utrikesdepartementet_________________________________ 7,538

Konsulsstaten____________________________________________ 223,875

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter.. 15,313

Summa kronor 246,726

Norge. Tillsammans.

9,962 17,500

295,875 519,750

20,237 35,550

326,074 572,800

Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jenil. Nådigt

beslut af den E X p 6 k t fil) S1ÖH ! Kronor. Kronor

16 Nov. 1883 Envoyén Grefve H. von Essen .........................._..r................ 4,800

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ....^................... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand.............. 6,000

26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna_____j............... 4,800

15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ................... 4,000

2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina 75

2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara_______ 75 20,950

Summa kronor 25,750

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften för pensioner minskas sålunda till ................................................. 19,550 kr.

48 Tredje hufvudtiteln.

Från Konsulskassan.

Jemt Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

27 Nov. 1891 F. <1. Generalkonsuln O. Munch Rseder...____________ 4,000

25 Sept. 1891 » » H. S. Bernhoft __...... 4,000

9 Jan. 1886 » » D. C. Bodom............. 4,000

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka............ 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka ..... 400

16 April 1869 Aflidne f. d. Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatinia............. 400

6 Juli 1825 » konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina .... 225

Summa kronor 13,825

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

[Af detta arfvode anses 2,500 kr. motsvara tjenstgöringsl penningar.

Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 600 kr.

■ Lönen kan efter 5 års tjenstl göring höjas med 500 kr. och [ efter 10 års tjenstgöring med I ytterligare 500* kr.

Derjemte fri bostad.

iLönen kan efter fi års tjenst- | göling höjas med 100 kr.

Tredje hufvudtiteln.

49 Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-

samma konsulskassan.....___-____i........................-----j » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet..,,.,i................ > 11,455

Summa kronor 56,450

Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami.

1 Afd.

50 Tredje hufvudtiteln.

Bil. D.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartement särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 30 december 1893.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Boström,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Grefve Lewenhaupt,

Statsråden: Friherre von Essen,

Friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam,

Friherre Rappe,

V Christerson.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

I Nådig proposition den 10 februari 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster finge från och med 1894 och tills vidare för svenska kyrkan i Paris användas 2,700 kr. årligen, deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

Uti skrifvelse den 6 maj samma år anmälde Riksdagen, att Riksdagen medgifvit, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster finge för år 1894 till lönetillökning åt pastor vid svenska kyrkan i Paris användas 864 kr., men att Eders Kongl. Maj:ts framställning i öfrigt icke vunnit Riksdagens bifall.

Svenska församlingen i Paris har nu genom dess kyrkoråd uti skrifvelse den 20 sistlidne november inkommit med förnyad ansökning om understöd.

Tredje hufvudtiteln. 51

Sedan Herr Ministern för utrikes ärendena närmare redogjort för innehållet af berörda underdåniga ansökning tillika med deröfver afgifvet tillstyrkande yttrande af beskickningen i Paris, anförde Herr Ministern vidare:

Af ansökningen framgår, att kyrkans ekonomiska ställning icke undergått någon förändring, sedan den underdåniga framställning gjordes, hvilken låg till grund för propositionen till 1893 års Riksdag. Den brist i kyrkans budget, som då befarades uppkomma och beräknades till 1,836 kr., har visserligen kunnat undvikas för innevarande år genom understöd från en enskild utom församlingen stående man, hvilken redan förut upprepade gånger bistått församlingen, men enahanda brist beräknas uppkomma för år 1895, och kyrkorådet har, under anförande att ifrågavarande enskilde mans frikostighet, huru stor den än vore, icke kunde ständigt tagas i anspråk, ansett sig böra begära bristens fyllande af statsmedel, och då det af Riksdagen såsom lönetillökning för pastor beviljade belopp, 864 kr., likaledes fortfarande vore behöfligt, har kyrkorådet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta Nådig proposition, att från och med 1895 och tills vidare må åt svenska kyrkan i Paris af statsmedel anvisas ett årligt belopp af 2,700 kr., deraf 864 kr. att utgå såsom lönetillökning åt kyrkans pastor.

För min del finner jag väl, på samma grunder som af mig anfördes den 10 februari sistlidet år, kyrkorådets ansökning vara synnerligen behjertansvärd, men då de framställningar, Eders Kongl. Maj:t åren 1892 och 1893 gjort till Riksdagen om bidrag till betäckande af brist i kyrkans budget, icke vunnit Riksdagens bifall, anser jag mig för närvarande icke böra tillstyrka, att ny framställning härom göres, utan inskränker min hemställan till att anslag måtte äskas till fortsatt lönetillökning till pastorn, hvilket anslag lämpligen synes kunna begäras att utgå tillsvidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt. Det härför årligen erforderliga belopp torde, på sätt Riksdagen medgifvit för åren 1893 och 1894, kunna anvisas till utgående från öfverskottet å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster, hvilket öfverskott i enlighet med Riksdagens skrifvelse den 20 maj 1892 skall insättas i riksbanken.

Åberopande det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kong], Maj:t ville i Nådig proposition äska Riksdagens medgifvande, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med år 1895 och tills vidare, så länge Eders Kongl. Maj:t finner sådant behöfligt, få för svenska kyrkan i Paris användas 864 kr. årligen att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

Till denna Herr Ministerns för utrikes ärendena hemställan behagade, jemlikt öfrige närvarande statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, Hans Maj:t Konungen lemna Nådigt bifall samt befalla, att i sammanhang med Nådig proposition om statsverkets tillstånd och behof framställning till Riksdagen skulle härom göras.

ex protocollo:

Eric Trollc.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1894.

Närvarande statsråds ledamöter:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre von Essen, friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1895 och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kong]. Maj:t inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsmedel för år 1895;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående nämnda departements medels- Bih. till Riksd. Prot. 1894. 1 Samt. I Afd. 1 lliift. 1

2 Fjerde hufrudtitcln.

behof under år 1895, jemte eu dervid fogad, af chefen för fortifikationen den 14 i samma månad aflåten underdånig skrifvelse angående behofven af extra anslag för år 1895 till rikets fästningsbyggnader;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel för år 1895;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 31 sistlidne oktober angående behofvet af flyttande sjukhus m. in.;

transsumt af statskontorets underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne december med berättelse om statsverkets inkomster jemte förslag till deras beräknande under år 1895;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar i infanteriets organisation år 1895;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 11 sistlidne november med beräkningar öfver ökade anslagsbehof för skånska husar- och dragonregementena under år 1895, jemte t. f. chefens för generalstaben den 30 i samma månad deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande omorganisationen af Norrlands dragonregemente under år 1895;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande artilleriets omorganisation under år 1895;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkning rörande förändringar i fortifikationens organisation under år 1895;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande förändringar i trängens organisation under år 1895;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne oktober med förslag till och kostnadsberäkningar rörande fullföljande af intendenturcorpsens nya organisation under år 1895;

t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 1 sistlidne juni angående kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen in. m. samt arméförvaltningens å intendentsdepartementet den 27 derpåföljande oktober deröfver afgifna underdåniga utlåtande;

3 Fjerde hufvudtiteln.

arméförvaltningens å artilleridepartementet underdåniga skrifvelser den 11 augusti 1888 och den 29 december 1892 i fråga om godtgörelse för af departementet förskjutna medel äfvensom arméförvaltningens å for till kationsdepartementet i enahanda ämne den 5 juli 1888 och den 25 sistlidne oktober aflåtna underdåniga skrifvelser; samt

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne november angående behofvet af förhöjning i anslaget till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande, jemte arméförvaltningens å civila departementet den 14 sistlidne november deröfver afgifna underdåniga utlåtande.

Under tillkännagifvande att vid den förestående statsregleringen andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke af departementschefen åsyftades än de, som nu komme att af honom särskildt omnämnas, anförde departementschefen härvid beträffande de

Ordinarie anslagen.

Intendenturcorpsen.

Detta anslag är i årets riksstat uppfördt med ett belopp af 322,945 _ [1.]

kronor; och då, enligt den, på grund af 1893 års Riksdags beslut, d^'“®s]aafg utfärdade stat för corpsen, utgifterna för densamma, efter fullt genomförd organisation, skulle komma att uppgå till 356,178 kronor 90 öre, är alltså, för bestridande af samtliga de utgiftsposter, som i corpsens stat finnas upptagna, ännu ett belopp af 33,233 kronor 90 öre utaf nöden. I sitt ofvannämnda utlåtande den 26 oktober 1893 angående åtgärder för fullföljande under år 1895 af intendenturcorpsens vid 1892 års urtima Riksdag beslutade nya organisation hemställer generalintendenten, att häraf måtte, i enlighet med eu skrifvelsen Inlagd tabell (Bil. I), för år 1895 anvisas 16,055 kronor. Jag har ingenting att häremot erinra och tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att för genomförande under år 1895 af intendenturcorpsens beslutade nya organisation höja anslaget

till nämnda corps, nu.............................. kr. 322,945: —

med......................................................... » 16,055: —

till .................................................. kr. 339,000 —

4 Fjerde hufvudtiteln.

. t2-]

Minskning af detta anslag.

. [3-]

Ökning af detta anslag.

Kavalleri- och infanteriregementena.

Med tillämpning af hvad Eders Kongl. Maj:t den 8 innevarande månad, på hemställan af chefen för finansdepartementet, förordnat om uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna anslagsbelopp, torde, beträffande anslaget till kavalleri- och infanteriregementena, Eders Kongl. Magt föreslå Riksdagen,

att det i kolumnen »friheter» i gällande riksstat upptagna belopp, 400 kronor, må derifrån uteslutas.

Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.

Detta anslag är i årets riksstat upptaget till 3,996,084 kronor. På sätt som närmare inhemtas af 1892 års urtima Riksdags underdåniga skrifvelse den 26 november 1892 i anledning af Eders Kongl. Maj:ts till nämnda Riksdag aflåtna proposition angående den förbättrade härordningen, beräknades den ökade kostnaden för genomförande af infanteriets beslutade nya organisation komma att uppgå till sammanlagdt 414,356 kronor 38 öre, deraf 264,071 kronor 38 öre för organisationsförbättringar i fråga om infanteriets befäl och stammanskap samt återstoden 150,285 kronor för den af beväringens utsträckta öfningar föranledda höjningen i dagaflöningen för befälet. Af den erforderliga kostnadsökningen har 1893 års Riksdag, enligt hvad Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, beviljat 288,361 kronor, hvilket belopp i sin helhet tillgodokommit nu förevarande anslag. Då från den summa, 414,356 kronor 38 öre, som betecknar den för genomförande af infanteriets nya organisation erforderliga kostnadsökningen, dragés det af Riksdagen redan beviljade belopp 288,361 kronor, utgör skilnaden 125,995 kronor 38 öre, som alltså skulle återstå att ännu anvisa. I sitt ofvan nämnda den 14 november 1893 afgifna underdåniga yttrande med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringarna i infanteriets organisation under år 1895 anser t. f. chefen för generalstaben häraf för sagda år erfordras 22,314 kronor, (Bil. II och III) dervid likväl är att märka, att det för nytillkommen personals aflöning nödiga anslagsbeloppet af honom beräknas till 76,754 kronor, men att till betäckande häraf en summa af 54,440 kronor anses blifva disponibel, deraf 40,200 kronor för 258 indelta rotar och 20 nummer vid Vermlands fältjägarecorps, som beräknas skola under år 1895 indragas, samt 14,240 kronor besparad utbildnings- och möteskostnad för 80 sol-

5 Fjerde hufvudtiteln.

dater. Jag har ingenting att häremot erinra; och då, i enlighet med tillvägagåendet vid 1893 års riksdag, sistnämnda belopp 14,240 kronor torde böra afföras från anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, från hvilket anslag den besparade utbildnings- och möteskostnaden skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande anslag, från hvilket atlöningen till det nytillkomna befälet skall utgå, uppgår sålunda det belopp, hvarmed förevarande anslag utaf ofvan angifna anledning bör ökas, till 22,314 kronor + 14,240 kronor eller 36,554 kronor.

Innan jag lemnar detta anslag, anhåller jag emellertid att få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en mindre oegentlighet, som insmugit sig i de för 1892 års urtima Riksdag framlagda nya staterna för Hallands och Blekinge bataljoner och hvilken torde i nu förevarande sammanhang böra rättas. I nämnda stater är nemligen dagaflöningen för regementstrumslagaren upptagen till allenast 80 öre, under det att i alla öfriga arméns stater dagaflöningen till de vid armén anstälde tjensteman af detta slag utföres med 1 krona. Då dagaflöningen för regementstrumslagaren i båda de ifrågavarande staterna beräknas skola utgå för 90 dagar, utgör alltså det belopp, som för rättande af den anmärkta oegentligheten erfordras, 90 x 20 x 2 eller 36 kronor.

Slutligen torde böra erinras, att Eders Kongl. Maj:t genom beslut denna dag, på föredragning af statsrådet och chefen för finansdepartementet, förordnat, att inkomsttiteln Tillfälliga rotevakansafgifter skall i riksstaten för år 1895 upptagas till 150,000 kronor eller med ökadt belopp af 98,000 kronor, motsvarande 50 procent af vakansafgifterna från dels de 516 rusthåll och rotar vid indelta infanteriet, som, på grund af nådiga brefven den 2 december 1892 och den 28 september 1893, redan blifvit eller under innevarande år komma att blifva, för genomförande af den beslutade förbättrade organisationen af infanteriet, satta på vakans och dels de rust- och rotehållsnummer vid skånska husar-, skånska dragon- och Norrlands dragonregemente, som antagas komma att, i anledning af den beslutade ändrade organisationen af nämnda truppförband, vara vakanssatta år 1895. Då ifrågavarande vakansafgifter, enligt beslutet om den förbättrade härordningen, böra användas till bestridande af kostnaderna för den nya organisationen, torde vara nödvändigt att under 4:de hufvudtitelns anslag uppföres en mot den sålunda bestämda förhöjningen svarande utgiftspost; och lär, då, hvad infanteriet angår, den nya organisationen innebär, att befälets och de kontant aflönade volontärernas antal ökas, under det att samtidigt manskapsstyrkan i sin helhet minskas, det vara gifvet att alla

6 Fjerde hufvudtiteln.

tillgångar, som kunna användas till nämnda vapens organisation, och således äfven nu ifrågavarande böra påföras förevarande anslag, hvarifrån aflöningen till den nytillkomna befäls- och volontärspersonal skall bestridas. Då. vakansafgifterna för vakanssatta nummer vid infanteriet beräknas till 41,535 kronor, blir alltså häraf en följd, att anslaget till det indelta infanteriets befälsaflöning måste ökas med ytterligare sistnämnda belopp.

Hela anslagsökningen skulle sålunda komma att uppgå till 36,554 kronor + 36 kronor + 41,535 kronor eller sannnanlagdt 78,125 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att dels för genomförande under år 1895 af infanteriets nya organisation och dels för böjande till 1 krona af dagaflöningen till de vid Hallands och Blekinge bataljoner anstälde regementstrumslagare öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befäls-

Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.

[4.] 1 de förslag (Bil. IV och V) i fråga om genomförande under år

1895 af skånska busar- och skånska dragon- samt Norrlands dragondetta anslag. regemen^eng nya organisation, som cheferna för lista och 6:te arméfördelningarna, i samråd med inspektören för kavalleriet, efter vederbörande regementschefers börande, den 11 och 14 sistlidne november afgifvit, beräknas den, med anledning af berörda omorganisation, erforderliga kostnadsökningen under sagda år till sammanlagdt 83,594 kronor 7 öre, deraf för skånska husarregementet 10,032 kronor 89 öre, för skånska dragonregementet samma belopp och för Norrlands dragonregemente 63,528 kronor 29 öre.

Lika litet som t. f. chefen för generalstaben, hvilken på nådig befallning den 30 sistlidne november afgifvit underdånigt yttrande öfver förstnämnda förslag, har jag något att erinra mot hvad sålunda af chefen för lista arméfördelningen hemstälts; och synes mig ej heller chefens för 6:te arméfördelningen förslag gifva anledning till någon anmärkning.

7 Fjerde hufvudtiteln.

Hvad angår sättet för det erforderliga kostnadsbeloppets uppförande i riksstaten, följdes, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, i motsvarande fall under sistlidne år den grundsats, att under förevarande anslag uppfördes samtliga de belopp, som erfordrades i och för aflöning åt officerare och underofficerare med vederlikar äfvensom korpraler på gammal stat vid de respektive regementena. Jag utgick vid min då gjorda framställning i ämnet från den omständigheten, att all dylik kostnad är uppförd i de stater, som före 1892 års urtima Riksdag gälde för ifrågavarande truppförband, och att fördenskull nu förevarande anslag, hvilket, såsom utbrutet från det förutvarande anslaget till indelta arméns befälsaflöning, är afsedt till bestridande af utgifter utaf nämnda beskaffenhet-, fortfarande skulle ökas med de belopp, som för dylika utgifter under de nya förhållandena voro af nöden. Jag anser denna grundsats allt jemt böra följas, men begagnar emellertid tillfället att betona, att med nu ifrågasatta tillvägagående ej afses ett definitivt ordnande af hithörande förhållanden. Gifvet är nemligen, bland annat, att, i den mån de på gammal stat vid regementena Renande korpraler afgå och ersättas af på ny stat antagna, anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, från hvilket med tillämpning af de grundsatser, som under sistlidet år i öfrigt följdes vid uppförande i riksstaten af erforderliga anslag för meranämnda tre nybildade värfvade kavalleriregementen, all aflöning till korpraler och manskap på ny stat vid desamma bör utgå, blifver i behof af bidrag från förevarande anslag. Att nu taga hänsyn härtill är emellertid omöjligt, då afgången utaf korpraler på gammal stat ej kan på förhand bestämmas, och i hvarje fall torde dermed böra anstå till den tidpunkt, då den förbättrade här organisationen är genomförd och då en fullständig vidräkning emellan alla eller åtminstone de flesta af hufvudtitelns anslag måste komma till stånd i syfte att dels förenkla titelns uppställning dels afpassa de blifvande nya anslagens slutsummor efter då rådande organisativa förhållanden vid armén.

Vidare torde böra erinras, att, då afgången utaf manskap vid de båda skånska kavalleriregementen visat sig blifva mycket större än som från början antagits, det blifvit nödvändigt att vid uppgörande af kostnadsberäkningarna för dessa regementen utgå från den förutsättningen, att vid slutet af den för öfvergången till den förbättrade härordningen bestämda tid hela det ökade anslagsbelopp 58,252 kronor 30 öre, som vid 1892 års urtima riksdag antogs för dessa regementen i deras nya organisation blifva af nöden, också må komma att stå till krigsstyrelsens förfogande. På sätt som af bil. IV inhemtas, skulle,

8 Fjerde Inifvudtiteln.

derest chefens för lista arméfördelningen förslag i fråga om kostnadsökningen under år 1895 bifalles, för ändamålet vara beviljadt, år 1892

14,500 kronor, år 1893 1,775 kronor 10 öre och år 1894 20,065 kronor 78 öre eller sammanlagdt 36,340 kronor 88 öre, hvilken summa i det allra närmaste motsvarar 3/ä af beloppet 58,252 kronor 30 öre eller just det belopp, som, derest nyssnämnda förutsättning redan från början tillämpats, bort på nu ifrågavarande 3:dje öfvergångsår belöpa.

Äfven hvad Norrlands dragonregemente beträffar, synes öfvergången till den nya organisationen komma att blifva snabbare än som från början antagits och har detta förhållande föranledt dertill, att det belopp, som nu begäres, tillsammans med de förut beviljade anslagen ej obetydligt öfverstiger hvad som, derest afgången af indelt manskap varit mera normalt, bort för 3:dje öfvergångsåret stått till krigsstyrelsens förfogande. Någon möjlighet att förebygga detta i och-för sig mindre betydande missförhållande bar emellertid icke förefunnits och det torde dessutom böra ibågkommas, att anslagsfordringarna för infanteriets nya organisation i år äro synnerligen små och att minskningen derå mer än väl motväger den proportionsvis något väl stora anslagsfordringen för Norrlands dragonregemente.

Hvad slutligen beträffar de belopp, som, med tillämpning af ofvannämnda grundsats, böra af de ifrågasatta anslagsförböjningarna påföras nu förevarande anslag, inhemtas af bilagorna att följande aflöning till officerare, underofficerare, civilmilitär personal och korpraler på gammal stat för år 1895 anses vara af nöden:

a) Vid hvartdera af de båda skånska kavalleriregementena:

Rekrytskolans kostnad.

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 305 dagar å 3,oo kr................... 915: —

4 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 2,440: —

1 fanjunkare » » l,oo » 305: —

4 sergeanter » » 0,80 » 976: —

1 trumpetare i 305 dagar å 0,80 kr................... 244: —

3 korpraler » » 0,2» » 228: 75

3 vice korpraler » » 0,to » 91: 50

1 1.(2.) bataljonsläkare » » 3(2) » medeltal.. 762: 50

1 bataljons veterinär » » 2,oo » .................. 610: — 6,572- 75

Transport 6,572: 75

Fjerde liufvudtiteln. 9

Transport 6,572: 75

Regementsskolans kostnad.

Dagaflöning.

1 ryttmästare i 260 dagar å 3,oo kr................. 780: —

3 subalternofficerare » » 2,oo » .................. 1,560: —

1 fanjunkare » » l,oo » .................. 260: —

3 sergeanter » » 0,so » .................. 624: —

1 trumpetare x> » 0,80 » .................. 208: —

2 korpraler » » 0,25 » ................. 130: —

2 vice korpraler » » 0,io » .................. 52: — 3 614- _

tillsammans kr. 10,186: 75 eller för två regementen ........................................................... » 20,373: 50

samt b) vid Norrlands dragonregemente förut tillkommet

befäl........................................................................................ » 24,682: —

Ytterligare löner, tjenstgöring spenning ar in. m. för befäl.

1 ryttmästare och sqvadronschef 6 mån. (dagafl.

42 dag.) ................................................................... 2,691: —

1 löjtnant af l:sta klassen 2 mån. (dagaflöning

beräknas ej)............................................................. 455: —

1 underlöjtnant 2 mån. (d:o) ..................................... 355: —

1 fanjunkare 6 mån. (dagafl. 42 dagar) ................. 852: —

2 sergeanter af lista klassen 2 mån. (dagaflöning

beräknas ej)............................................................ 210: —

2 sqvadronstrumpetare 2 mån. (d:o) ....................... 170: — 4733- _

Befäl vid skolorna.

Dagaflöning.

305 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 915: —

2 subalternofficerare å 2 kronor ........ 1,220: —

1 fanjunkare å 1 krona........................ 305: —

2 sergeanter å 80 öre........................... 488: —

1 trumpetare å 80 öre ........................... 244: —

1 2:dre bataljonsläkare å 2 kronor...... 610: —

1 bataljons veterinär å 2 kronor......... 610: —

1 sjukvårds- och 1 hofslagare ryttare

(indelte) å 12 öre.............................. 73: 20

Transport 4,465: 20 29,415: —

Bih. till Rihd. Pmt. IH!)4. / Smil. 1 Afd. I Haft. 2

10 Fjerde inilVudtitelii.

Transport 4,465: 20 29,415: —

244 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ................... 732: —

3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 1,464: —

1 fanjunkare å 1 krona....................... 244: —

3 sergeanter å 80 öre ........................... 585: 60

1 trumpetare ä 80 öre .......................... 195: 20

2 korpraler (gammal stat) å 25 öre .. 61: —

1 vice korpral (d:o) å 10 öre.............. 24: 40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare

(indelte) å 12 öre......................... 58: 56

43 dagar: 1 ryttmästare å 3 kronor ..................... 129: -

3 subalternofficerare å 2 kronor ......... 258: —

1 fanjunkare å 1 krona ....................... 43: —

3 sergeanter å 80 öre ........................... 103: 20

1 trumpetare å 80 öre ........................... 34: 40

1 sjukvårds- och 1 hofslagareryttare

(indelte) å 12 öre .......................... 10: 52 8^407: 88

Remontdepotens kostnad.

1 sergeant dagaflöning 40 dagar å 80 öre ........... 32: —

1 vice korpral (gammal stat) dagaflöning 40 dagar å 10 öre .......................................................... 4: — gg._

tillsammans kr. 37,858: 88.

Hela ökningen under förevarande anslag skulle alltså komma att utgöra 20,373 kronor 50 öre + 37,858 kronor 88 öre eller 58,232 kronor 38 öre; och då vid 1893 års riksdag häraf beviljades 41,341 kronor 64 öre erfordras fördenskull, att anslaget nu ökas med 58,232 kronor 38 öre — 41,341 kronor 64 öre eller 16,890 kronor 74 öre.

Härtill måste emellertid läggas det belopp, som vid kavalleriet erfordras för bestridande af dagaflöning till befälet under de jemväl vid detta vapen förlängda beväringsöfningarna. Enligt bil. VI B 4 till det af t. f. chefen för generalstaben uppgjorda, vid 1892 års urtima riksdag i hufvudsak antagna förslaget till förbättrad härordning, beräknades kostnaden härför komma att utgöra 4,471 kronor 10 öre. Hela den ökning af anslaget, som för år 1895 erfordras, skulle sålunda uppgå till 16,890 kronor 74 öre + 4,471 kronor 10 öre eller 21,361 kronor 84 öre, som jag dock anser kunna jemnas till 21,360 kronor.

11 Fjerde hufvudtiteln.

Under åberopande häraf hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj.-t täcktes föreslå Riksdagen

Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar.

Af de belopp, sammanlagdt 83,594 kronor 7 öre som, enligt hvad jag nyss yttrat, äro af nöden för genomförande under år 1895 af Skånska husar- och Skånska dragon- samt Norrlands dragonregementens nya organisation, skulle, vid bifall till hvad jag under anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning hemstält, under sistnämnda anslag komma att i 1895 års riksstat uppföras en summa af 16,890 kronor 74 öre. I enlighet med tillvägagåendet vid 1893 års riksdag skulle återstoden 66,703 kronor 33 öre påföras förevarande anslag. Jag finner skäl ej förekomma att nu i någon mån afvika från hvad då af mig föreslagits samt af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillats. Jemväl i detta afseende gälla emellertid de erinringar, jag nyss tillät mig framställa. Meningen kan ingalunda vara att dermed skulle anses definitivt afgjordt, huru med uppförandet i riksstaten af de, med anledning af kavalleriets omorganisation, erforderliga ökade anslagsbeloppen bör förhållas. Som Eders Kongl. Maj:t finner af bil. IV och V, hvilka ligga till grund för kostnadsberäkningarna, skulle, derest förslaget om uppförande under nu ifrågavarande anslag af samtliga de belopp, som utöfver aflöning till nyinrättade befälsplatser m. m. erfordras för genomförande af kavalleriets beslutade nya organisation, åt Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillas, utaf anslaget komma att utgå ej mindre kostnaden för truppens mathållning och hästarnes fourragering och dylikt, som redan före antagandet af 1892 års förbättrade härordning derifrån guldits, än äfven utgifterna för manskapets på ny

att dels för genomförande under år 1895 af Skånska husar- och Skånska dragon- äfvensom Norrlands dragonregementens nya organisation och dels för beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af den, med anledning af beväringsöfningarnas utsträckning, ökade dagaflöningen till det icke garnisonerade kavalleriets befäl öka anslaget till nämnda kavalleris

befälsaflöning nu med......................

till............................

..... kr. 978,360: —,

..... kr. 957,000: —

..... » 21,360: —

12 Fjerde hufvudtiteln.

stat aflöning och beklädnad äfvensom remontering in. m. sådant, som förut dels bestridts af rust- och rothållarne dels utgått af andra anslag. Denna olägenhet kan dock svårligen afhjelpas så länge den nya organisationen ej är genomförd och i hvarje fall ej förr än samtliga de anslagsbelopp, som erfordras för organisationens genomförande, också blifvit af Riksdagen beviljade. Då först torde rätta tidpunkten vara inne att med ledning af den erfarenhet, som då vunnits beträffande medellängden för manskapets tjenstetid samt kostnaden för rekryternas och remonternas utbildning m. m. dylikt, göra fördelning på riksstatens olika anslag af de belopp, som för organisationens genomförande beviljats.

Utom nyssnämnde belopp 66,703 kronor 33 öre måste emellertid äfven den summa 56,465 kronor, som af den beslutade förhöjningen i inkomsttiteln »Tillfälliga rotevakansafgifter» återstår, sedan deraf dragits det till uppförande under anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning föreslagna belopp 41,535 kronor, påföras nu ifrågavarande anslag. Förstnämnda belopp 56,465 kronor kan nemligen, på sätt jag redan yttrat, anses motsvara vakansafgifterna för de indelta nummer vid kavalleriet, som, med anledning af beslutet om nämnda vapens delvisa omorganisation, af statskontoret beräknas vara vakanssatta år 1895; och gifvet är, att då anslagsförhöjningarne för kavalleriet skulle påföras endast två anslag, nemligen det nu förevarande och anslaget till indelta kavalleriets befälsaflöning, samt all förhöjning, som rätteligen bör tillgodokomma sistnämnda anslag, också verkligen, derest mitt ofvannämnda förslag gillas, kommer att påföras detsamma, öfriga för kavalleriet disponibla tillgångar måste tills vidare komma vapenöfningsanslaget till godo. Hela förhöjningen af detta anslag skulle således komma att uppgå till 66,703 kronor 33 öre + 56,465 kronor eller 123,168 kronor 33 öre.

De redan gjorda framställningarna påkalla emellertid icke blott en ökning utan äfven en minskning i detta anslag. Som Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslog jag nemligen under anslaget till indelta infanteriets befälsaflöning, att sistnämnda anslag skulle ökas med 36,554 kronor, deraf dock ett belopp af 14,240 kronor, motsvarande den besparade kostnaden för utbildning af manskapet vid vakanssatta nummer, beräknades samtidigt skola afföras från vapenöfningsanslaget. Hela ökningen i anslaget skulle sålunda komma att uppgå till 123,168 kronor 33 öre — 14,240 kronor eller i jemnadt tal 108,925 kronor. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

13 Fjerde hufvudtiteln.

att för genomförande under år 1895 af Skånska husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregegementens nya organisation höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnin-

Fältartilleriet å fastlandet.

Jemlik! de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november angående åtgärder för genomförande under år 1895 af fältartilleriets å fastlandet nya organisation, beräknas den härför erforderliga kostnadsökningen under år 1895 komma att uppgå till 121,131 kronor 40 öre eller skilnaden emellan den i bil. VII upptagna slutsumma 126,606 kronor 40 öre och den för chefen för Gotlands artillericorps beräknade aflöning, 5,475 kronor. Under förutsättning, att beloppet afrundas till närmast högre jemna krontal, har jag ingenting att häremot erinra; och då förhöjningen, i likhet med hvad under sistlidne år egde rum beträffande den då begärda motsvarande anslagsökningen, torde i sin helhet böra påföras anslaget till artilleriet, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande under år 1895 af fältartilleriets å fastlandet beslutade nya organisation höja an-

Gotlands artillericorps.

I öfverensstämmelse med hvad t. f. chefen för generalstaben före- [7.] slog i sitt betänkande angående den vid 1892 års urtima riksdag an- ökning af tagna förbättrade härordningens genomförande hemställer generalfälttyg- 8 a ans H mästaren och chefen för artilleriet, att under år 1895, det tredje öfvergångsåret, må inrättas chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps;

. [60 Ökning af detta anslag.

. PO

Ökning af detta anslag.

[9.]

Höjning af detta anslag.

14 Fjerde hiifvmltiteln.

och, som aflöningsförmånerna för nämnda beställning, enligt den af Riksdagen antagna stat, uppgå till 6,225 kronor, men redan nu för ändamålet finnes disponibelt ett belopp af 750 kronor, utgörande det med chefsbeställningen vid corpsen enligt dess äldre stat förenade arfvode, föreslår han, att härför nu må anvisas 5,475 kronor.

Jag bar ingenting att häremot erinra och tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps öka anslaget

Fortifikationen.

I sitt den 14 november 1893 afgifna yttrande angående kostnaderna för genomförande under år 1895 af fortifikationens beslutade förbättrade organisation beräknar chefen för nämnda vapen, i enlighet med en yttrandet bilagd tabell (bil. VIII), desamma komma att uppgå till 18,124 kronor 80 öre. Ej heller häremot har jag något att erinra; och då beloppet, i enlighet med tillvägagåeudet sistlidne år, torde i sin helhet böra påföras nu ifrågavarande anslag, hemställer jag, som dock anser summan böra afrundas till närmast lägre krontal, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för beredande af tillgångar till genomförande under år 1895 af fortifikationens förbättrade organisation höja anslaget till nämnda vapen,

Trängen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1893 angående åtgärder för genomförande under år 1895 af trängens vid 1892 års urtima riksdag beslutade nya organisation har inspektören för

Fjerde hufrudtiteln. 15

trängen hemstält, att de för nämnda vapen afsedda anslagstillgångar måtte sä ökas, att detsammas fyra bataljoner kunde under året erhålla den sammansättning, som närmare angifves i de af honom vid skrifvelsen fogade fors! agssl åter (Bil IX, X, XI och XII). Jag har ingenting att häremot erinra, hvadan och då staternas sammanlagda slutsummor uppgå till 498,383 kr. 43 öre den för året erforderliga anslagshöjningen torde höra bestämmas till så stort belopp, att detsamma i förening med de tillgångar, som för genomförande af trängens förbättrade organisation redan stå till Eders Kongl. Maj:ts disposition, komma att utgöra nyssnämnda summa.

Hvad angår dessa tillgångar, ber jag få erinra, att desamma bestå dels i de medel, sammanlagd! 308,318 kronor, som i 1894 års riksstat finnas uppförda under anslaget till trängen, och dels i de olika anslagsbelopp, som, då det för Svea trängbataljon afsedda odelade anslaget vid 1888 års riksdag fördelades på riksstatens olika titlar, påfördes andra anslag än anslaget till trängen. Under detta bibehölls nemligen då endast så stort belopp, som erfordrades att bestrida de under rubrikerna »lön», »dagaflöning», »arfvoden» och »särskilda anslag» i den af Eders Kongl. Maj:t till 1884 års riksdag framlagda kostnadsberäkning för bataljonen upptagna utgiftsposter, under det att öfriga i samma beräkning upptagna belopp påfördes de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen med afseende å de olika behof, hvarför de voro afsedda, borde hänföras. Såsom närmare inhemtas af dåvarande statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet för den 12 januari 1888 angående den då föredragna frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1889, utgjorde dessa andra anslag än anslaget till trängen påförda belopp tillsammans 116,020; och då någon höjning eller sänkning af dessa belopp icke derefter egt rum, uppgå alltså samtliga för trängen afsedda anslagsmedel för närvarande till 308,318 kronor + 116,020 kronor eller 424,338 kronor. Då behofvet för år 1895 utgör 498,383 kronor 43 öre, skulle fördenskull den erforderliga anslagsförhöjniugen uppgå till 498,383 kronor 43 öre — 424,338 kronor eller 74,045 kronor 43 öre, som jag dock anser böra afrundas till jemt krontal eller 74,045 kronor.

Beloppet kan synas stort, särskild! då man erinrar sig att den anslagsförhöjning, hvilken år 1893 beviljades, icke uppgick till mera än 34,801 kronor 78 öre, och att t. f. chefen för generalstaben i sitt betänkande om den förbättrade härordningen beräknade anslagsbehofvet för år 1895 till endast 50,000 kronor. I detta afseende anhåller jag

16 Fjerde liufvudtiteln.

emellertid att få hänvisa till hvad jag redan yttrat under anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning. De anslagsförhöjningar, hvilka för år 1894 ansågos erforderliga för infanteriet, voro så stora, att de andra vapnens behof syntes mig böra för nämnda år inskränkas till det minsta möjliga. Hvad år 1895 åter angår, är förhållandet alldeles motsatt. Behofvet för infanteriet är för detta år jemförelsevis litet och att under sådana omständigheter för några af de öfriga vapnen ifrågasättas större anslagsförhöjningar torde vara helt naturligt, helst om tillika iakttages, att anslagsförhöjningen för vederbörande vapen i sin helhet icke bestämmes till högre belopp, än som för det år, hvilket är i fråga, ursprungligen beräknades. Hvad särskildt trängen angår, är detta vilkor i det allra närmaste uppfyldt, äfven om den anslagsförhöjning, som af mig ifrågasatts, utaf Riksdagen beviljas. Enligt t. f. chefens för generalstaben öfvergångsförslag skulle under 3:e öfvergångsåret. anslagsförhöjningen för trängen komma att uppgå till 106,000 kronor i rundt tal. Då den hittills beviljade anslagsförhöjningen, såsom redan nämndt, uppgår till 34,800 kronor i rundt tal och förhöjningen i anslag för år 1895 af mig beräknats till 74,045 kr., skulle alltså hela anslagsförhöjningen för 3:e öfvergångsåret komma afl uppgå till 108,845 kronor eller endast omkring 3,000 kronor mer än som af nämnda chef beräknats.

Hvad slutligen angår sättet för den erforderliga anslagsförhöjningens uppförande i riksstaten, torde i år liksom föregående år hela beloppet böra påföras anslaget till trängen, som derigenom skulle komma att uppgå till 382,363 kronor; och torde, likaledes i enlighet med tillvägagåendet sisrlidne år, häraf såsom bestämdt anslag böra upptagas det belopp, som är af nöden till bestridande af befälsaflöning och dylikt vid Svea trängbataljon, eller 91,206 kronor och återstoden 291,157 kronor, utgörande samtliga beräknade kostnaderna för de tre öfriga bataljonerna, under anslaget uppföras såsom reservationsanslag.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande under år 1895 af trängens beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda

äfvensom medgifva att 291,157 kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag.

Fjerde hnfvudtiteln.

17 Beväringsmanskapets vapenöfningar.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, begärdes vid sist- [10.] lidna riksdag i förevarande anslag en förhöjning af 1,467,821 kronor 34 öre, motsvarande dels samtliga de förhöjda kostnader, som, med undantag af den vid 1892 års urtima riksdag beviljade ökade dagaflöningen åt beväringen, beräknades skola från detta anslag komma att utgå för att bringa till verkställighet beslutet om förlängning af beväringens vapenöfningar till 90 dagar, och dels det belopp 406,450 kronor, som befanns vara af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning åt beväringen vid kavalleriet för 90 dagar och för öfriga truppslags beväring för 66 dagar. Då Riksdagen jemväl beviljade den sålunda ifrågasatta anslagsförhöj ningen, påkallar alltså beslutet om de förlängda vapenöfningarna för beväringen nu ej annan ökning i förevarande anslag än den, som blir af nöden för att bereda förhöjd dagaflöning under 90 dagar jemväl åt beväringen vid infanteriet, artilleriet, fortifikationen och trängen. Som bekant, bestämde nemligen Riksdagen, att den särskilda dagaflöning af 30 öre, hvarmed den förut med endast 20 öre utgående dagaflöningen till beväringen vid 1892 års urtima Riksdag ökades, icke finge utbetalas förr än beväringsöfningarna i sin helhet blifvit fullgjorda; och, då de beväringsklasser vid nyssnämnda vapenslag, som under budgetåret 1894 afslutade sin utbildning, komme att hafva undergått vapenöfning allenast 66 dagar, blef deraf en följd, att för nämnda den vida talrikaste delen af beväringen dagaflöningen kunde vid anslagsberäkningarna för omförmälda år antagas komma att utgå endast under 66 dagar. Under år 1895 åter, det budgetår, hvars utgifter nu skola regleras, kommer äfven beväringen vid sistnämnda fyra vapenslag, hvilken år 1894 öfvas 68 dagar och år 1895 22 dagar, att hafva genomgått 90 dagars utbildning och blir sålunda berättigad att jemväl åtnjuta deremot svarande dagaflöning.

Hvad angår beloppet af den erforderliga anslagsförhöjningen, beräknades af 1892 års urtima Riksdag kostnaden för den ökade dagaflöningen i sin helhet komma att uppgå till 637,200 kronor, hvadan och då häraf för år 1894 beviljades 406,450 kronor ett belopp af 230,750 kronor nu återstår att anvisa.

Under åberopande häraf får jag alltså, i enlighet med hvad jemväl arméförvaltningen å intendentsdepartementet i sin förenämnda skrifvelse den 14 sistlidne november föreslagit, i underdånighet hemställa att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen ltih. till Itihd. Prat. IS fl 4. / Samt. 1 Afd. 1 Haft.

18 Fjerde hufvudtiteln.

att för beredande af erforderliga medel till bestridande af den beväringen tillkommande förhöjda dagaflöning öka anslaget till beväringsmanskapets va-

penöfningar, nu....................................... kr. 2,980,500: —

med........................................................ » 230,750: —

till ....................................................

kr. 3,211,250

Volontärskolor.

[11 •] I det förslag till förbättrad härordning, som af Eders Kongl. Maj:t

dett^Tifsiag förelädes 1892 års urtima Riksdag och som sedermera i sina hufvuddrag af Riksdagen antogs, var jemväl förutsatt, att, i den mån den förbättrade härordningen utvecklades, nya volontärskolor skulle anordnas i och för utbildning af det ökade antal på stat eller i vederbörande reserver anstälde officerare eller underofficerare, som för armén blefvo af nöden. Riksdagen, som erkände nödvändigheten af särskilda åtgärders vidtagande för att i mån af volontärstyrkans vid armén tillväxt bereda tillfälle för utbildande af ökadt underbefäl, förklarade sig emellertid, då ingen närmare utredning blifvit förebragt vare sig om det antal volontärskolor, som kunde erfordras för härordningsförslagets genomförande eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i dess helhet, icke böra för det dåvarande fatta beslut i ämnet.

Såsom jag redan i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 i den då föredragna frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1894 erinrade, behagade Eders Kongl. Maj:t, i anledning af detta Riksdagens beslut, uppdraga åt t. f. chefen för generalstaben att till Eders Kong]. Maj:t inkomma med den af Riksdagen äskade utredningen i ämnet.

Sådant yttrande har nu den 1 sistlidne juni utaf t. f. chefen för generalstaben afgifvits; och har arméförvaltningen å intendentsdepartementet i utlåtande den 27 sistlidne oktober deröfver yttrat sig.

Jag anhåller till eu början att få inför Eders Kongl. Maj:t redogöra för de sålunda afgifna yttrandena».

Sedan föredragning af utlåtandena härefter egt rum, fortsatte departementsschefen vidare:

»Frånsedt hvad t. f. chefen för generalstaben i förbigående yttrat om möjligheten att, genom anskaffandet af lämpliga militäretablissement, på ett mera tillfredsställande sätt än nu är fallet ordna stammanskapets

19 Fjerde luifvn dtiteln.

vid det icke garnisonerade infanteriet rekryt- och korpralsutbildning, torde, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, de af bemälde chef i ärende!, gjorda utredningar och yrkanden, hvilka jemväl arméförvaltningen å intendentsdepartementet för sin del biträder, kunna till sina hufvudpunkter sammanfattas derhän,

att vid infanteriet 1,456 nummer för framtiden skulle komma att varda med officers- eller underofficersvolontärer besatte;

att omsättningen i dessa nummer kan antagas blifva så stor, att 70 officersvolontärer, 50 reservofficersvolontärer och 300 underofficersvolontärer sannolikt komma att i medeltal årligen anställas;

att, då utbildningen af underofficersvolontärerne för framtiden synes böra ordnas så, att. omkring 3/4:delar af dessa volontärer kommenderas att genomgå äfven andra årets volontärskolekurs, årliga antalet elever vid volontärskolorna för infanteriet kan antagas komma att uppgå till 70 + 50 + 300 + 225 eller i rundt tal 650;

att under förutsättning att en volontärskolas längd bestämmes till 300 dagar, deri inberäknade in- och utryckningsdagarne, antalet elevunderhållsdagar vid infanteriet sålunda skulle komma att uppgå till 195,000;

att, då kostnaden per underhållsdag i rund summa kan beräknas till 2 kronor 20 öre, hela kostnaden för volontärutbildningen vid infanteriet skulle komma att uppgå till 195,000 x 2,20 eller 429,000 kronor;

att, hvad angår lokaler för den erforderliga volontärutbildningen, fördelningen af volontärer på de olika etablissementen lämpligast synes kunna ega rum på det. sätt, att till etablissementen i Ronneby, Norrköping och Hernösand kommenderas första årets underofficersvolontärer från resp. lista och 2:dra, 3:dje och 4:de samt. 5:te och 6:te arméfördelningarna och att till Karlsborg sammandrages en skola bestående af samtliga officers- och reservofficersvolontärer äfvensom andra årets underofficersvolontärer;

att, hvad angår underofficersvolontärerne vid kavalleriet, någon ändring i det nuvarande utbildningssättet till en början, så länge den nya organisationen af Skånska husar- och Skånska dragon- samt Norrlands dragonregemente icke i mera vidsträckt mån fortgått, icke synes af nöden, så mycket mindre som kostnaden derför icke öfverskridit den andel af volontärskoleanslaget 67,000 kronor, som ursprungligen derför afsetts;

att något längre fram under öfvergåugstiden, sedan nämnda organisation i erforderlig grad fortskridit, underofficersutbildningen vid dessa

20 Fjerde liufvudtiteln.

regementen borde öfvertagas af regementena sjelfva i särskilda underofficersskolor;

att kostnaden för dessa skolor, som beräknas komma att årligen mottaga 20 elever vid hvardera af Skånska husar- och Skånska dragonregementena och 10 vid Norrlands dragonregemente, kan antagas uppgå till sammanlagdt 41,000 kronor i rundt talj

att till kavalleriskolan, som vid nämnda tidpunkt synes böra sammandragas vid något af de värfvade regementena, skulle kommenderas endast officers- och reservofficersaspiranterna från kavalleriet i dess helhet, underoffieersaspiranterna från de tre återstående indelta kavalleriregementena och såsom hittills en menig från hvarje af dessa regementens 15 sqvadroner;

att årliga antalet officers- och reservoffi.eersaspiranter vid kavalleriet kan antagas komma att. uppgå till 14—15 och antalet underofficersaspiranter vid de tre indelta kavalleriregementena till 6, så att antalet elever vid skolan i sin helhet komme att uppgå till 35—36;

att under förutsättning, att eleverna vid skolan finge under kursen begagna sig af det regementes hästar, vid hvilket skolan vore sammandragen, kostnaden per elev torde kunna beräknas till 5 kronor per dag, så att, då utgifterna för de menige cleverne vid skolan fortfarande såsom hittills skulle utgå af det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningsanslag, volontärskoleanslagct skulle, efter 300 dagars längd för kursen, komma att härför betungas med en utgift af

30.000 kronor;

att, om man bortser från kostnaden för de till kavalleriskolan kommenderade menige, hvilken från vapenöfningsanslaget utgående kostnad kommer att minskas med 33,000 kronor, sedan underofficersskolorna vid de nybildade värfvade kavalleriregementena kommit till stånd, utgifterna för officers- och underofficersvolontärernas vid hela armén utbildning sålunda kan antagas komma att utgöra, så länge kavalleriskolan fortgår i sitt nuvarande skick, 429,000 kronor + 67,000 kronor eller 496,000 kronor, och sedan nyssnämnda underofficersskolor börjat sin verksamhet,

429.000 kronor + 41,000 kronor + 30,000 kronor eller 500,000 kronor, dock så att, enligt t. f. chefens för generalstaben förslag, de 41,000 kronor, som erfordras för meranämnda underofficersskolor, skulle påföras vederbörande regementens anslagsmedel och endast återstående 459,000 kronor upptagas under anslaget till volontärskolor; samt slutligen

att Norrbottens regementes volontär skola å Notviken med dess af t. f. chefen för generalstaben framhållna särskilda uppgift skulle bibehållas i sitt närvarande skick och nödiga medel derför med i rundt tal

Fjerde linfrudtiteln. 21

28,350 kronor anvisas att utgå i den ordning, Eders Kongl. Maj:t kan pröfva lämplig.

Mot hvad t. f. chefen för generalstaben sålunda yttrat och hemstält synes mig någon erinran i sak icke kunna göras. Hvad särskildt infanteriet vidkommer, stödjer sig sjelfva utredningen på redan nu bestående faktiska förhållanden och den ökade kostnad för volontärutbildningen vid detta vapen, som t. f. chefen för generalstaben ställer i utsigt, måste, såsom lätt inses, af sig sjelft inträda i den mån alla de för underofficersvolontärer afsedda nya manskapsnumren blifvit inrättade och med innehafvare försedda.

Dessutom måste iliågkommas, att den af t. f. chefen för generalstaben beräknade slutliga kostnad för utbildningen af infanteriets vololontärer i sjelfva verket ej synes komma att så synnerligen mycket öfverskrida hvad som redan nu för detta ändamål faktiskt utgifvits. Under år 1892 t. ex. hafva, såsom t. f. chefen för generalstaben anmärker, från anslaget till volontärskolor bestridts utgifter till belopp af i rundt tal 454,000 kronor. Då derifrån dragés dels beloppet 67,000 kronor, som utgjort kavalleriskolans kostnad, dels det belopp 93,655 kronor, som, i öfverensstämmelse med den 1892 års urtima Riksdag förelagda utredning, får anses hafva under året blifvit användt för utbildning af stammanskap vid de förr s. k. beväringstrupperna och Norrbottens regementes volontärkompani, återstår en summa af 294,345 kronor, som sålunda skulle beteckna, hvad som under nämnda år tillgodokommit volontärutbildningen vid infanteriet. Och då kostnaden för motsvarande utbildning efter fullt genomförd organisation beräknas till 429,000 kronor, skulle alltså den verkliga utgifts stegringen för detta vigtiga ändamål endast komma att uppgå till 135,655 kronor.

Äfven förslaget att förlägga det första årets utbildningskurs för infanteriets underofficersvolontärer till särskilda skolor och att sammandraga samtliga officersvolontärerna äfvensom andra årets underofficersvolontärer till eu gemensam större skola synes mig rigtigt och väl lämpadt efter våra militära förhållanden, äfven om fördelningen af volontärer emellan de särskilda etablissementen kan i mån af tillgång på sådana och dessas beskaffenhet komma att blifva något olika mot den, t. f. chefen för generalstaben föreslagit.

T. f. chefens för generalstaben framställning i fråga om volontärutbildningen vid kavalleriet synes mig lika litet gifva anledning till an-

22 Fjerde hufvudtiteln.

märkning. Särskilt ber jag få fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet på att kostnaden för kavallerivolontärernas utbildning efter den förbättrade organisationens slutliga genomförande beräknas komma att uppgå till allenast 71,000 kronor eller 4,000 kronor mera än hvad som under nuvarande färhållanden för detta ändamål afsetts och att dessutom, genom tillämpande af t. f. chefens för generalstaben förslag härutinnan, den nu till 33,000 kronor uppgående kostnaden för utbildningen vid volontärskolan af 22 menige vid Skånska husar-, Skånska dragon- och Norrlands dragonregemente kommer att alldeles bortfalla. Besparingen tillfaller visserligen det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningsanslag, men torde med afseende å beskaffenheten af den utgift, som sålunda upphör, lämpligen böra användas till bestridande af de ökade utgifter, som för framtiden torde komma att anvisas på volontärskoleanslaget. Detta anslags slutsumma, som af t. f. chefen för generalstaben beräknas till 500,000 kronor eller 459,000 kronor, allt efter som det af honom framstälda förslag i fråga om gäldandet af kostnaderna för sergeantskolorna vid de nybildade värfvade regementena bifalles eller icke, kan sålunda nedsättas till 467,000 kronor resp.

426,000 kronor. Gifvet är emellertid, att något bidrag till kostnaden för volontär utbildningen icke för närvarande kan hemtas från vapenöfningsanslaget, då ju ännu uågra år beräknas skola förgå, innan de ifrågasatta underofficersskolorna träda i verksamhet.

Hvad angår beloppet af den anslagsökning, som för år 1895 är af nöden, ber jag till eu början få erinra, att något särskildt anslag för volontärskolan å Notviken ej erfordras. I det belopp 93,655 kronor, hvithet, jemlikt 1892 års urtima Riksdags beslut, får, såsom motsvarande den, enligt äldre beslut, från volontärskoleanslaget utgående kostnad för stammanskaps utbildning, från nyssnämnda anslag tagas i anspråk för genomförande af infanteriets nya organisation, är nemligen jemväl inräknad kostnaden för »Norrbottens volontärernas» underhåll och beklädnad m. m. under vistelsen vid volontärskolan och i öfverensstämmelse dermed har också Eders Kongl. Maj:t, som genom nådigt bref den 3 februari 1893 förordnat om omföring till det garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningsanslag af nyssnämnda belopp, tillika föreskrifvit, att från sistnämnda anslag skall för framtiden gäldas kostnaden för volontärskolan å Notviken, hvilken också under året oafbrutet fortgått. Nödiga medel för volontärernas underhåll in. m. förefinnas alltså redan och ehuru i följd af beslutet vid 1892 års urtima Riksdag ändring i deras aflöningsförhållanden så till vida inträdt, att t. ex. menig volontär, som förut aflönades med lega 40 resp. 80 kronor

23 Fjerde hnfvudtiteln.

årligen samt dessutom 10 kronor månatligen under tjenstgöring, numera, vare sig han är i tjenst eller ej, åtnjuter 150 kronor årligen, samt någon stegring i behofvet af’ aflöningsmedel för de äldre ej i ständig tjenstgöring varande årsklasserna följaktligen torde komma att göra sig gällande, är dock denna stegring, helst då i betraktande tagas de inom dessa årsklasser talrikt förekommande vakanserna, så obetydlig, att tillgång till bestridande af den ökade aflöningskostnaden kan utan höjning i för ändamålet afsedda anslag med lätthet beredas.

Behofvet af an slagsförhöjning kan alltså bestämmas uteslutande med hänsyn till den ökning i kostnaden för den egentliga volontärutbildningen, som är att emotse. Som jag redan nämnt, antager t. f. chefen för generalstaben, att hela kostnaden för denna utbildning skall, efter fullt genomförd organisation, komma att uppgå till 500,000 kronor, deri jemväl inberäknade kostnaderna för underofficersskolorna vid de nya värfvade kavalleriregementena. Med afdrag af ofvan nämnda 33,000 kronor, som i en framtid torde kunna från stammens vapenöfningsanslag öfverföras till volontärskoleanslaget, skulle alltså ett belopp af

467,000 kronor återstå att anskaffa; och då af det nuvarande volontärskoleanslaget kan till volontärutbildning användas en summa af 191,345 kronor, utgörande skilnaden emellan anslagets å 1894 års riksstat upptagna slutsumma 285,000 kronor och ofvannämnda 93,655 kronor, som numera tages i anspråk för stammen, blir deraf en följd, att anslaget, derest detsamma anses böra i riksstaten uppföras med ett belopp, fullt motsvarande de utgifter, som under de nya förhållandena kunna komma att deri anvisas, måste höjas med 467,000 kronor — 191,345 kronor eller 275,655 kronor.

Det är emellertid ingalunda min mening att påyrka, att hela detta belopp nu begäres. Innevarande års anslagsförändringar afse, såsom jag flera gånger nämnt, endast tredje öfvergångsåret och rimligen kan vid sådant förhållande ej ifrågasättas, att med anledning af beslutet om den förbättrade härordningens antagande större andel af nämnda belopp än b, för år 1895 beviljas. Dessutom måste ihågkomma», att den förbättrade härordningens verkningar i syfte att öka tillströmningen af volontärer först efter någon Hd kan göra sig fullt gällande. Särskild! hvad reservbefälsinstitutionen beträffar, torde med all sannolikhet flora år komma att förflyta, innan den blifvit så känd och uppburen af vårt folk, att hela det antal volontärer, som för dess behöriga vidmagthållande årligen erfordras, ockå skall låta anskaffa sig.

Den förhöjning i anslaget för år 1895, som föranledes af 1892 års urtima Riksdags beslut om den förbättrade härordningen, synes mig

24 Fjerde hufvudtiteln.

under sådana förhållanden kunna begränsas till en summa, jemväl understigande 'V5:delar af hvad, som vid fullt genomförd organisation erfordras; och anser jag 100,000 kronor vara för ändamålet tillräcklig.

Innan jag öfvergår till följande anslag, ber jag emellertid att jemväl få yttra några ord om den af t. f. chefen för generalstaben i förbigående behandlade frågan om särskilda militäretablissement för utbildning af det icke garnisonerade infanteriets stammanskap. Lifligt instämmer jag i hvad nämnde chef yttrat om angelägenheten deraf, att vid omförmälda del af armén ej blott rekryt- utan jemväl korpralsutbildningen meddelas uti oafbruten följd och ej hvar för sig sönderstyckas på tvenne år, på sätt som, till följd af bristen på för vinteröfningar lämpliga militäretablissement, under nuvarande förhållanden måste blifva regeln. Eu anordning af utbildningsöfningarna vid det icke garnisonerade infanteriet, sådan som t. f. chefen för generalstaben föreslagit, måste ur alla synpunkter för krigsstyrelsen vara ett önskemål, med hvars uppnående ett betydelsefullt steg i fråga om infanteriets tjenstbarhet skulle vara taget. Lyckligtvis torde denna fråga kunna vinna sin lösning i den antydda rigtningen, utan att man derföre i afsevärd grad behöfver taga statsmedel i anspråk. Då ur kostnadssynpunkt är i det närmaste likgiltigt, om öfningarne bedrifvas vinter eller sommar eller om truppen för deras undergående sammandrages till den vanliga mötesplatsen eller någon närbelägen större ort, inses lätt, att anskaffandet af öfnings- och kaserneringslokaler af den beskaffenhet, att öfningarne kunna pågå jemväl under den kallare årstiden, är det enda som för den tilltänkta reformens genomförande är af nöden; och då inom många af rikets större städer benägenhet att äfven med kännbara uppoffringar söka få hos sig förlagd någon militärkommendering på senare tider börjat att i hög grad framträda, torde ingen svårighet möta att utan statens mellankomst få dylika militäretablissement till stånd. Såsom t. f. chefen för generalstaben erinrat, finnes redan i Norrköping ett färdigt sådant etablissement; hvarförutom dels ett annat dylikt är under anläggning i Gefle dels underhandlingar öppnats med flera andra städer om förläggande till dem af militärkommenderingar och om uppförande på deras bekostnad af de nödiga etablissementen.

Vid dessa underhandlingar har emellertid en svårighet städse gjort sig gällande. De olika städerna, som med beredvillighet förklarat sig vilja uppföra och äfven åtagit sig underhålla ett för någon infanterikommendering erforderligt etablissement, hafva deremot städse visat sig obenägna att, jemväl anskaffa den för etablissementet nödiga utredning; och då från de till Eders Kongl. Maj ris disposition stående

25 Fjerde liufTudtiteln.

anslag under fjerde hufvudtiteln endast med svårighet kunnat beredas medel till anskaffande af den för det redan färdiga etablissementet i Norrköping erforderliga servisuppsättning, förutser jag, att, derest ej särskilda medel för detta ändamål af Riksdagen beviljas, krigsstyrelsen skall. nödgas afböja de ytterligare anbud om uppförande af kasernetablissement, som kunna vara att emotse. Eders Kongl. Maj:t torde alltså i detta afseende böra påkalla Riksdagens medverkan och synes mig sådan medverkan lämpligast kunna på det sätt lemnas, att Riksdagen bemyndigar Eders Kongl. Maj:t att för hvarje etablissement, som utan kostnad för statsverket af någon kommun tillbandahålles krigsstyrelsen, af förevarande anslag- använda ett visst belopp till anskaffande af för etablissementet erforderliga inventarier.

Det kan visserligen häremot invändas, att, då de nya etablissementen äro afsedda för stamtrupp, utgiften i fråga ej egnar sig att anvisas till utgående från volontärskoleanslaget, men det måste ihågkomrnas, att det nästan är omöjligt att på förhand bestämma, om kommenderingen i det blifvande etablissementet kommer att bestå af stamtrupp eller volontär. Detta beror på förhållandena i hvarje särskildt fall och måste lemnas till Eders Kongl. Majrts afgörande. Intet hindrar sålunda att de inventarier, som vid bifall till förevarande framställning kunna komma att af anslaget bekostas, jemväl måste tagas i bruk af volontärkommenderingar; och synes mig i öfrigt krigsstyrelsen hafva så mycket mera skäl att motse ett gynnsamt bedömande af detta förslag som med ett ordnande af volontärutbildningen på sätt, som nu ifrågasatts, inga vidare anslag till volontärskoleetablissement blifva af nöden.

Emellertid torde sådant bemyndigande erfordras endast hvad angår två militäretablissement. Inräknadt det i Gefle, förefinnas nemligen redan fyra sådana och ingen svårighet torde möta för krigsstyrelsen att, om detta antal höjes till sex, åtminstone för det närvarande på ändamålsenligt sätt ordna så väl stammanskapets som volontärernas vid infanteriet utbildning. Då vidare anskaffningen af servis för ett dylikt etablissement, enligt hvad erfarenheten gifvit vid banden, kan beräknas medföra en kostnad af 25,000 kronor, är det alltså en statsutgift af 50,000 kronor, som vid bifall till mitt berörda förslag skulle kunna oventuelt ifrågakomma.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, som finner de af t. f. chefen för generalstaben samt arméförvaltningen å intendentsdepartementet i ärendet afgilna yttranden böra fogas till dagens protokoll (bil. A), att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

Bill. till It iliad. Prot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 1 Uiift.

[12.] Höjning af detta anslag.

[13.]

Höjning af detta anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

att höja anslaget till volontär-

skolor, nu ................................................... kr. 285,000: —

med ........................................................... )) 100,000: —

till................................................................. kr. 385,000: —

äfvensom bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att, i den mån kommuner kunna erbjuda sig att utan kostnad för statsverket tillhandahålla krigsstyrelsen militäretablissement, afsedda för volontär- eller rekryt- och korpralskolor vid det icke garnisonerade infanteriet, låta till anskaffande af nödiga kaserninventarier för två sådana etablissement af förevarande anslag använda högst 50,000 kronor.

Reservbefälet.

I årets riksstat är detta anslag uppfördt med ett belopp af 17,000 kronor. Af den summa 53,516 kronor, som vid tillämpning af de utaf 1892 års urtima Riksdag godkända grunderna för ersättning åt reservofficerare och reservintendenter beräknades vara för ändamålet erforderligt, återstår alltså ett belopp af 36,516 kronor att ännu bevilja; och då häraf för år 1895, det tredje utaf de för genomförande af den förbättrade härordningen bestämda öfvergångsår, lämpligen synes böra anslås en tredjedel eller i rundt tal 12,000 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att höja anslaget till reservbefälet,

nu................................................................. kr. 17,000: —

med........................................................... » 12,000: —

till.................................................................... kr. 29,000: —

Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.

Uti sin förut omnämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet gjort hemställan om förhöjning i detta anslag.

Redan i skrifvelse den 15 november 1892 hade, erinrar arméförvaltningen, framställning af densamma gjorts, att Eders Kongl. Maj:t

Fjerde hufvndtiteln. 27

täcktes med fästadt, afseende derpå, att det nytillkomna artillerietablissementet i Östersund, som då vore afsedt för endast en division, från och med 1893 års höst kräfde uppvärmning och belysning,. och att medel dertill ej anvisats, hos Riksdagen utverka förhöjning uti ifrågavarande anslag, en framställning som dock ej då föranledde någon Eders Kongl. Majrts åtgärd. Årliga kostnaden för etablissementets uppvärmning och belysning hade, fortsätter förvaltningen, i denna skrifvelse antagits skola uppgå till 4,500 kronor, dervid dock arméförvaltningen, då något större kasernetablissement förut ej funnits i Norrland, så att inverkan af de hårda klimatiska förhållandena derstädes på ett sådant etablissement ej kunnat utrönas, i sina beräkningar utgått endast från hvad erfarenheten från andra kasernetablissement gifvit vid handen. Uti ett af chefen för Norrlands artilleriregemente sedermera till arméförvaltningen insändt reqvisitionsförslag hade emellertid denne ansett sig böra upptaga betydligt större qvantiteter eldnings- och lysningsärnnen, än som förvaltningen antagit skulle komma att erfordras för den till begagnande hittills upplåtna delen af ifrågavarande artillerietablissement, och kunde vid sådant förhållande den förut för en division angifna kostnaden anses väl låg. Sedermera hade, till följd af den förbättrade härordningens antagande. Eders Kongl. Maj:t befallt, att Norrlands artilleri skulle utvecklas till ett fullständigt regemente; _ och då dettas andra division komme att innevarande år inflytta i etablissementet, måste medel för uppvärmning och belysning äfven af de för denna division afsedda lokaler beredas. Några sådana vore dock ej anvisade, och sålunda uppstode till följd af Norrlands artilleriregementes uppsättande under innevarande och nästkommande bränningsterminer ej obetydliga utgifter, till hvilkas betäckande arméförvaltningen saknade tillgångar. Det syntes derföre arméförvaltningen lämpligt, att hela den årliga kostnad, hvartill eldning och belysning af Östersunds-etablissementet kunde antagas komma att uppgå, sedan detsamma fullbordats och regementet deri inflyttat, hvithet beräknades kunna ega rum före hösten år 1895, nu tillgodokomme förevarande anslag och funne förvaltningen med fästadt afseende derpå, att Jemtlands långvariga samt kalla och mörka vintrar medförde, att eldningsterminen, som i rikets mellersta och södra delar utginge den 30 april, i Jcmtland måste utsträckas äfven till maj månad samt att antalet lysningstimmar likaledes måste ej obetydligt ökas, ifrågavarande kostnad ej kunna beräknas till lägre belopp än 12,500 kronor.

Vidare hade, genom nådigt bref den 17 juni 1893, Eders Kongl. Maj:t bemyndigat chefen för fortifikationen att för de af Riksdagen

28 Fjerde hufvudtiteln.

till utvidgning af Svea ingeniörbataljons etablissement anslagna medel låta, bland annat, utföra en för parkkompaniets inqvarterande erforderlig påbyggnad af fälttelegrafkompaniets kasern. Denna påbyggnad vore numera i det närmaste fullbordad och delvis upplåten till nämnda kompanis begagnande samt kräfde följaktligen eldning och belysning till en af arméförvaltningen till 1,500 kronor om året beräknad kostnad, hvarmed ifrågavarande anslag således komme att under åren 1894 och 1895 ytterligare betungas.

Arméförvaltningen, som i förbigående yttrar sig jemväl om behofvet af medel för uppvärmning och belysning af det nya för första Göta artilleriregemente afsedda kasernetablissementet i Göteborg, men emellertid på anförda skäl förklarar sig finna åtgärder för fyllande af detta behof böra först vid 1895 års riksdag vidtagas, hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja till ved och ljus för Norrlands artilleriregemente 12,500 kronor och för Svea ingeniörbataljon 1,500 kronor eller tillsammans 14,000 kronor, hvarigenom ifrågavarande anslag, som för närvarande utgiuge med 103,500 kronor, komme att höjas till 117,500 kronor.

Arméförvaltningen har emellertid ej stannat härvid, utan jemväl förnyat sin vid föregående tillfällen gjorda hemställan, att ifrågavarande anslag måtte blifva förändradt till förslagsanslag.

Till följd af de allt större skiljaktigheterna under olika tider i priset å eldnings-och lysningsämnen vore det, yttrar arméförvaltningen, i detta afseende omöjligt att ens tillnärmelsevis på förhand beräkna hvad detta pris komme att utgöra vid den tidpunkt varan skulle uppköpas och detta hade i ännu högre grad blifvit fallet, sedan artiklarna stenkol och cokes blifvit de, som för kasernernas behof hufvudsakligen behöfde anskaffas. Priset å dessa artiklar bestämdes nemligen på verldsmarknaden och huru detta pris skiftade framginge bäst deraf, att, då till exempel år 1890 stenkol kostade i medeltal IG kronor 30 öre och cokes 13 kronor per kubikmeter, nedgingo dessa pris år 1892 till respektive 11 kronor 45 öre och 8 kronor, således en prisskilnad för hvartdera slaget af omkring 5 kronor per kubikmeter, hvilket för hela den mängd af dessa artiklar, som arméförvaltningen o för! närvarande årligen anskaffade, utgjorde omkring 22,000 kronor. År 1893 hade priset å cokes åter stigit med 1 krona 60 öre per kubikmeter och stode för närvarande ännu mycket högre. Äfven priset å fotogen, hvaraf för kasernerna erfordrades mer än 42,000 liter, hade under senare åren varit mycket olika, så att skilnaden uppgått till mer än 3 öre per liter. Priset på denna vara vore nu likaledes i

29 Fjerde hufYndtiteln.

stigande. Jemväl den af arméförvaltningen i sistnämnda afseende gjorda hemställan syntes fördenskull förvaltningen väl förtjent af bifall.

Jag anser mig böra understödja hvad arméförvaltningen sålunda i båda de af förvaltningen omordade hänseenden föreslagit.

Den ifrågasatta ökningen af anslaget är en naturlig följd af de vid 1892 års urtima riksdag beträffande den förbättrade härordningen fattade beslut och, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, påpekade jag också i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet i denna fråga det ökade behof af eldnings- och lysningsämnen, som vid härordnings förslagets antagande måste komma att göra sig gällande. I enlighet med den utredning i ämnet, som af arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet lemnats, angaf jag då summan 50,000 kronor såsom den der vore af nöden för bestridande af de för nämnda anskaffning erforderliga utgifterna.

Hvad åter angår frågan om anslagets förvandlande till förslagsanslag, gjordes, som Eders Kongl. Magt behagade erinra sig, på hemställan af min företrädare framställning derom till 1891 års Riksdag och jag tvekar ej att nu tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att förnya densamma. Såsom redan då af min företrädare antyddes, äro de ämnen, som af medelstillgångarna å förevarande anslag skola anskaffas, till sin natur sådana, att priset derför kan från år till år högst betydligt vexla, och då å andra sidan ej rimligen torde kunna ifrågasättas, att eldningen och belysningen i kasernerna skulle inskränkas de år, priset å nämnda ämnen stigit till en mera ovårdig höjd, torde omöjligen kunna undvikas att anslaget, så länge det bibehålies vid sin nuvarande natur, under särskilt- ogynnsamma förhållanden kommer att öfverskridas. Detta har också inträffat, ehuru med de tillgångar, de allmänna besparingarna under hufvudtiteln lemnade vid den tidpunkt sådant skedde, någon egentlig olägenhet deraf ej uppkommit. Numera, då, på sätt jag längre fram kommer att visa, dessas belopp ej medgifva någon mera nämnvärd anvisning derifrån till täckande af bristen å andra anslag, saknar krigsstyrelsen utvägar att råda bot för de missförhållanden, som på grund af anslagets mot dess ändamål stridande natur kunna uppkomma. Det bör dessutom ej förglömmas, att riksstatens öfriga anslag till ved och ljus hafva naturen af förslagsanslag och någon anledning torde icke föreligga, hvarför det för fyllande af arméns behof af eldnings- och belysningsämnen afsedda anslag skulle hafva annan natur.

[140

Höjning af detta anslag

[15.]

Anslag för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter.

30 Fjerde lmfviidtiteln.

i

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till ved och ljus vid fästningar

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.

Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till........................ kr. 6,080: —

torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag, böra

höjas med...................................................................................... »_9: —

till ........................................................................................................ kr. 6,089: —

Fjerde hufvudtitelns anslag utgöra nu.................. kr. 24,213,000: —

De af mig ifrågasatta tillökningar å förut befintliga ordinarie anslag uppgå, efter afdrag af föreslagen minskning i ett af anslagen, tillsammans till 799,600 kronor, deraf för den förbättrade härordningen 687,996 kronor 17 öre (Bil. XIII); och skulle alltså de ordinarie anslagen genom tillägg af förstnämnda belopp ......... »_799,600: —

komma att höjas till ............................................................ kr. 25,012,600: —

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtsiagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.

Sedan flera år tillbaka har under denna titel i riksstaten varit uppfördt ett extra anslag, från hvilket utgått dels dagaflöning till befälet vid de förut s. k. beväringstrupperna för tjenstgöring mellan de årliga vapenöfningarna och dels erforderliga arfvoden till de i kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare.

31 Fjerde hufvudtiteln.

Efter det emellertid, på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut, från anslaget fått för genomförande af infanteriets ändrade organisation tagas i anspråk så stor del, som motsvarade den förut derifrån till nyssnämnda befäl utgående dagaflöning, qvarstår uti innevarande års riksstat under anslaget endast det belopp 53,000 kronor, som är erforderligt för bestridande af den nyssnämnda afdelningsområdesbefälhafvare tillagda aflöning; och då behofvet af medel för berörda ändamål, såsom lätt inses, måste göra sig gällande äfven för år 1895 samt någon ändring i beloppet af omförmälda aflöningsförrnåner ej heller ifrågasatts, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. in. på extra stat för år 1895 bevilja ett belopp af 53,000 kronor.

Innan jag lemnar detta anslag, ber jag emellertid att få fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på en annan angelägenhet, som dermed står i sammanhang. Å anslaget, som, ehuru af extra anslags natur, i grunden är ett aflöningsanslag, har nemligen såsom följd dels deraf, att aflöningen till afdelningsområdesbefälhafvarne till en början kunnat bestämmas något lägre än som sedermera visat sig vara möjligt och dels af vakanser, uppkomna i de beställningar, till hvilka aflöning från anslaget utgått, så småningom uppstått behållningar, hvilka från att år 1887, det första, då anslaget var i riksstaten uppfördt, hafva utgjort 12,248 kronor 37 öre, numera stigit till 88,029 kronor 72 öre, med hvilket belopp samma behållningar finnas i 1892 års kapitalkonto uppförda. Då anslaget, som jag redan antydt, är af extra anslags natur och det ändamål, för hvilket anslaget beviljats, är uppnådt i det ögonblick, alla för året derifrån utgående aflöningsbelopp blifvit guldna, hvilket i regeln torde inträffa det löpande året, följer deraf, att ifrågavarande behållningar, i olikhet med behållningarna å vanliga extra anslag, hvilka beviljas till anskaffning af materiel och dylikt, äro att betrakta såsom en statsverkets tillgång, hvilken icke vidare kan utan Riksdagens medgifvande för något landtförsvarets ändamål användas. Af Riksdagens revisorer har också förslag väckts, att berörda behållningar skulle i likhet med behållningarna å ordinarie förslagsanslag till statskontoret ingå för att under fonden för reserverade medel redovisas. Då emellertid i arméförvaltningens räkenskaper finnas under först räckningstitel uppförda två belopp, till hvilkas

32 Fjerde liufvudtiteln.

gäldande, i saknad af andra tillgångar, särskilda extra anslag måste begäras, synes mig lämpligast, att ifrågavarande behållningar, som ju uppkommit derigenom, att anslag, som till landtförsvaret beviljats, icke i sin helhet för det dermed afsedda ändamål behöft tagas i anspråk, i främsta rummet användas till återbetalande af nämnda försträckningar.

De två belopp, som jag med denna min framställning afser, utgöra tillsammans 61,393 kronor 23 öre och hafva, enligt särskilda nådiga bref den 22 januari och den 11 mars 1887, af arméförvaltningen förskjutits dels för inköp af tomt till det nya kasernetablissementet i Visby och dels för anskaffande af revolvrar till arméns fanjunkare och styckjunkare.

Hvad förstnämnda utgift beträffar, hade, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, redan länge klagomål försports öfver den inqvartering, som af staden Visby bestods den derstädes förlagda artilleristamtruppen och hvilken med stort skäl ansetts i hög grad hafva medverkat till det mindre tillfredsställande skick, i hvilket värfningen vid nämnda stamtrupp under början af 1880-talet befann sig. Då derföre 1886 års Riksdag beviljade medel till ökning af denna stamtrupp från 75 till 100 man, gjorde också behofvet af en bättre inqvartering af truppen sig gällande i så hög grad, att Eders Kongl. Maj:t fann nödvändigt vidtaga åtgärder för densammas förbättrande. Efter det en omsorgsfull utredning föregått och arméförvaltningen inkommit med förslag i ämnet, behagade nemligen Eders Kongl. Maj:t dels genom nådigt bref den 22 januari 1887 bemyndiga arméförvaltningen att för beredande af kasernetablissement åt ifrågavarande stamtrupp utaf Visby mekaniska verkstadsaktiebolag mot 30,000 kronor inköpa dess tomt n:o 73 i Visby om 106,500 qvadratfots vidd jemte derå befintliga byggnader och inrättningar och dels genom nådigt bref den 4 juli samma år förordna, att för ett belopp af högst 52,000 kronor skulle å berörda tomt, med användande af de inköpta byggnaderna, anordnas ett kasernetablissement för meranämnda stamtrupp. Hela kostnaden för kasernetablisscmentet uppgick alltså till endast 82,000 kronor och bestämdes genom nådiga brefvet den 4 juli 1887, att det då anvisade beloppet,

52,000 kronor, skulle utgå från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar. Hvad angår det genom nådiga brefvet den 22 januari 1887 anvisade belopp 30,000 kronor, hvilket arméförvaltningen anbefalldes att utaf tillgängliga medel förskjuta mot ersättning framdeles i den ordning, Eders Kongl. Maj:t, på skeende anmälan, kunde finna skäligt bestämma, torde meningen hafva varit att jemväl detta skulle gäldas af nämnda

Fjerde hufvudtitcln. 33

besparingar. Det höga belopp, hvartill berörda till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stälda anslagstillgångar under närmast föregående år uppgått, gaf grundadt skäl till det antagandet, att medel till bestridande af ifrågavarande jemförelsevis obetydliga förskottsbelopp skulle kunna derifrån beredas.

Från och med år 1887 inträdde emellertid en vändning i fråga om tillflödet till hufvudtitelns allmänna besparingar, som det vill synas väsendtligen beroende derpå, att under det sagda år beväringsmanskapets vapenöfningar utsträcktes från 30 till 36 dagar för att sedermera hvart annat år ytterligare utsträckas till deras då bestämda maximum 42 dagar, särskilda medel till bestridande af den ökade dagaflöningskostnaden för det vid dessa vapenöfningar tjenstgörande befälet icke anvisades. Det anslag »indelta arméns befälsaflöning», hvilket förut lenmat det hufvudsakligaste bidraget till hufvudtitelns besparingar, i det att derunder var uppförd dagaflöning till allt befäl för 60 dagar, under det att öfningarne i regeln påginge endast omkring 40 dagar, måste nemligen såsom följd deraf i vida högre grad tagas i anspråk för gäldande af kostnaden för beväringens vapenöfningar. Klarast framstår detta förhållande genom en jemförelse mellan beloppen af allmänna besparingarna för åren 1886—1892 och de berörda besparingar för samma år från nyssnämnda anslag tillgodoförda behållningar. Såsom kapitalkontot till rikshufvudboken utvisar, utgjorde 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar vid 1886 års slut 362,770 kronor 8 öre, vid 1887 års slut 247,662 kronor 20 öre, vid 1888 års slut 60,857 kronor 25 öre, vid 1889 års slut 55,628 kronor 29 öre, vid 1890 års slut 23,173 kronor 63 öre, vid 1891 års slut 15,660 kronor 98 öre och vid 1892 års slut 72,024 kronor 39 öre, detta senare jemförelsevis höga tal dock, enligt hvad jag i arméförvaltningen inbemtat, beroende derpå att årets bidrag till arméns njm enke- och pupillkassa och arméns pensionskassa, Indika i regeln pläga utgöra ett motsvarande belopp, vid årsredogörelsernas afslutande ej ännu kunnat gäldas. Det från anslaget till indelta arméns befälsaflöning för samma år hufvudtitelns allmänna besparingar tillförda belopp utgjorde, likaledes enligt kapitalkontot till rikshufvudboken, för år 1886 195,340 kronor 7 öre, för år 1887 85,569 kronor 86 öre, för år 1888 121,250 kronor 80 öre, för år 1889 90,158 kronor 72 öre, för år 1890 81,997 kronor 89 öre, för år 1891 69,488 kronor 86 öre samt för år 1892 56,137 kronor 79 öre.

1 trots deraf att sedan år 1887 några mera betydande anvisningar å allmänna besparingarne icke egt rum, naturligtvis derifrån undantaget nämnda bidrag till arméns nya enke- och pupillkassa och arméns pen- Uih. till Itiksd. Prål. IHU4. I Sam/. I Afd. 1 lläft. 5

34 Fjerde liufvudtiteln.

sionskassa, hvilket utgår på grund af Riksdagens beslut, har vid sådant förhållande medel till gäldande af omförmälda förskott icke kunnat från allmänna besparingarna beredas och då några andra tillgångar af beskaffenhet att kunna derför tagas i anspråk icke stå till Eders Kongl. Maj:ts förfogande, har deraf blifvit en följd, att förskottet, oaktadt så väl arméförvaltningen i sin ofvanomförmälda underdåniga skrifvelse den 5 juli 1888 som Riksdagens år 1891 församlade revisorer och slutligen Riksdagen sjelf i sin underdåniga skrifvelse den 17 maj 1892 n:o 41 derom gjort påminnelser, fortfarande fått såsom oguldet i arméförvaltningens räkenskaper qvarstå. Någon utsigt att tillflödet till liufvudtitelns allmänna besparingar för framtiden skall blifva större och att förskottet såsom följd deraf skall kunna längre fram derifrån gäldas lär ej heller förefinnas och torde, på sätt jag redan antydt, under sådana omständigheter ifrågavarande behållningar å extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. in. lämpligen böra till nämnda ändamål användas.

Hvad jag nu yttrat eger i alla afseenden tillämplighet jemväl å det andra af de båda belopp, hvilka, såsom jag ofvan nämnt, finnes under försträckningstitel i armé förvaltningens räkenskaper upptaget. Försträckningen har tillkommit på grund af nådigt bref den 11 mars 1887, deri dels förordnades om inköp af 2,600 revolvrar med nödig ammunition att användas till beväpning af arméns officerare samt fanjunkare och styckjunkare dels ock föreskrefs, att arméförvaltningen, som hade att förskjuta det för inköpet erforderliga beloppet 123,175 kronor, skulle, sedan sig visat till hvilken omfattning arméns officerare och deras vederlikar begagnade sig af dem medgifven rättighet att till stadgadt pris af kronan tillösa sig ifrågavarande vapen med dertill hörande ammunition, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånig framställning om ersättande af de för ändamålet förskjutna medel, hvilka icke blefvo af arméns officerare och deras vederlikar guldne. Dylik framställning gjordes af arméförvaltningen dels i ofvanomförmälda skrifvelse den 11 Augusti 1888 och dels, sedan Riksdagens år 1891 församlade revisorer och Riksdagen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse fästat uppmärksamheten vid förhållandet, i skrifvelse den 29 december 1892. Enligt sistnämnda skrifvelse uppgår förskjutna beloppet till 31,393 kronor 23 öre, motsvarande värdet af de till arméns fanjunkare och styckjunkare utlemnade revolvrar; och har till gäldande af detta förskott, hvilket, i likhet med förskottet till inköp af tomt för kasernetablissementet i Visby, torde varit afsedt att betäckas af all-

Fjerde hufvudtiteln. 35

männa besparingarna, någon tillgång från laudtförsvarets anslagsmedel ej heller kunnat beredas.

Under åberopande af livad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva

att af behållningarne å extra anslaget till tillämpning af nya värnpligt.slagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m. må få till täckande af förenämnda af arméförvaltningen lemnade förskott till inköp dels af tomt m. m. till kasernetablissementet i Visby och dels af revolvrar användas ett belopp af 61,393 kronor 23 öre.

Bifalles denna framställning, skulle af behållningarna sådana de upptogos vid 1892 års slut återstå 26,636 kronor 49 öre. Nämnda belopp synes mig emellertid äfven det lämpligen böra komma landtförsvaret till godo. Såsom lätt var att förutse, har i följd af den år 1892 antagna förbättrade härordningen arbetet inom landtförsvarsdepartementet erhållit en synnerligen stor omfattning och naturligen har för beredande af de flera vigtiga reformer inom dess verksamhetssfär, som under den närmaste framtiden förestå, utvägen att uppdraga ändringsförslagens utarbetande åt särskilda komitéer måst anlitas. Sålunda arbeta för närvarande eu s. k. fredsförvaltningskomité, hvilken har till uppgift att uppgöra förslag till de ändringar och förenklingar i arméns förvaltningsväsende under fred, som föranledas af deri nya intendentureorpsens inrättande, en komité för utarbetande af förslag till nödiga ändringar i infanteriets exercisreglemente samt eu komité med motsvarande uppdrag beträffande kavalleriets exercisreglemente, hvarförutom åt en sammansatt svensknorsk komité uppdragits att utarbeta förslag till de för båda rikena gemensamma föreskrifter beträffande patronläge och ammunition, som äro nödvändiga för att denna senare må kunna blifva användbar inom båda arméerna under förutsättning att de antaga gevärsmodell af 6,5 m. m. Till bestridande af kostnaderna för dessa komitéer kunna, under nuvarande ringa tillflöde till 4:de hufvudtitelns allmänna besparingar, medel endast med yttersta svårighet beredas. Skola alltså de mindre anslag, som ännu till ett eller annat för armén oundgängligt behof anvisas från de allmänna besparingarna, fortfarande utgå, lär fördenskull annan utväg ej förefinnas än att särskilda medel ställas till krigsstyrolsens förfogande för bestridande af berörda komitékostnader. Och då den ofvannämnda återstoden af ifrågavarande behållningar, livilka ju, på sätt jag redan yttrat, härröra deraf, att ett till landtförsvaret be-

[16.] Anslag till anskaffning a nya gevär.

36 Fjerde lnifvudtlteln.

viljadt anslag icke behöft fullständigt tagas i anspråk, synnerligen val egnar sig för nämnda ändamål, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att,

med afdrag af förenämnda belopp 61,393 kronor 23 öre, återstående vid 1893 års slut uppkomna behållningar å extra anslaget för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning in. m. må i den mån sådant kan visa sig vara erforderligt användas till gäldande af kostnaderna för ofvannämnda fyra komitéer.

Artilleribeiiof.

Arméns eldiiandvapen.

Uti sin ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 15 November 1893 har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet ånyo till behandling upptagit frågan om arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen. Sedan, yttrar han, 1893 års Riksdag, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition beviljat nödiga medel för uppbringande af antalet 1867—89 års gevär till 100,000 stycken, vore dessas fullbordan att motse under loppet af år 1895; och ehuru arméns första och oundgängligaste behof af ett vapen, som åtminstone med afseende på skjutförmåga motsvarade tidens fordringar, dermed blefve tillgodosedt, gjorde sig dock den åsigt allt mera gällande, som generalfälttygmästaren redan i sin underdåniga skrifvelse den 29 November 1892 uttalat eller att repetervapnet måste blifva frarntidsvapnet för vår likasom för alla andra europeiska arméer. Så vidt generalfälttygmästaren hade sig bekant, förefunnes, fortsätter han, numera ingen meningsskiljaktighet derom, att ur taktisk synpunkt repetervapnet besutte fullkomligt afgörande företräden framför enkelladdaren, hvarförutom till det förras förmån i jemförelsen inginge jemväl ett moraliskt element af obestridd betydelse. Generalfälttygmästaren funne sig derför, då en synnerligen tillfredsställande modell å repetermekanism slutligen blifvit framställd, böra på allvar ifrågasätta vår armés förseende med

37 Fjerde hufrudtiteln.

repetervapen, desto heldre som den kombinerade krutkaliberfrågan, hvilken han i sin sist åberopade underdåniga skrifvelse angifvit såsom då kräfvande ytterligare utveckling, innan ett afgörande beslut i berörda riktning borde fattas, numera erhållit önskad lösning.

Genom en serie af omfattande försök, utförda i vårt eget land dels 1892 med 8 mm. Mauserrepeterkarbiner och dels under år 1893 med 6,5 mm. repetergevär af de tre yppersta modeller å sådana, Mauser, Mannlicher och Krag-Jörgensen, hvilka vapentekniken för närvarande kunde uppvisa, hade nemligen omdömet här i landet blifvit fullkomligt stadgadt derom att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism icke allenast i och för sig vore fullt antaglig utan ock hade ett afgjordt företräde framför hvarje annan sådan, på samma gång dessa skjutförsök, efter åtskilliga rön, medfört visshet, att för ifrågavarande mekanism i förening med såväl den ena som den andra af nyssnämnda båda kalibrar en i alla afseenden ändamålsenlig ammunition kunde åstadkommas.

Då sålunda de förberedande arbeten, som från militärisk och teknisk synpunkt måste föregå beslutet om arméns förseende med repetervapen numera kunna anses afslutade, anser generalfälttygmästaren tiden vara kommen att till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlägga den allmänna plan, han finner böra uppställas för de behöfliga nya vapnens anskaffande.

Han erinrar dervid till en början, att redan hans företrädare i embete! uti sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1888 uttalat den åsigt, att arméns gevärsbehof icke kunde genom anskaffning endast af 1867- 89 års gevär i sin helhet blifva fyldt, utan att ett visst antal nya gevär äfven måste för sådant ändamål i sinom tid anskaffas, samt att hans bemälde företrädare vidare framhållit, att, under det att den föreslagna förändringen af arméns äldre gevär fullbordades, valet och pröfningen af den njm (repeter-) gevärsmodellen kunde i lugn och med tillgodogörande af utlandets erfarenhet försiggå. Då sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren, på gevärsfrågans nuvarande ståndpunkt ifrågasattes anskaffning af repetervapen, skedde detta i full öfverensstämmelse med hvad man redan för flera år sedan tänkt sig såsom den i vårt land rätta och lämpliga utvecklingen af gevärs frågan; och den omständigheten att det ursprungligen framlagda förslaget om anskaffande af 200,000 förändrade gevär endast på det sätt bifallits, att medel beviljats till anskaffande af 100,000 dylika gevär, synes generalfälttygmästaren under nuvarande förhållanden utgöra ett ytterligare skäl att söka så fort ske kan tillgodose arméns behof af repetervapen.

38 Fjerde hnfrndtlteln.

Hvad angår den tid, som för fyllande af nämnda behof borde anslås, fäster generalfälttygmästare!! uppmärksamheten på den för berörda frågas afgörande vigtiga omständigheten, att inom två år 100,000 1867— 89 års gevär blifva för armén tillgängliga. Med anledning deraf kan nemligen, såsom generalfälttygmästaren påpekar, den af honom ifrågasatta vapenanskaffningen försiggå vida mindre hastigt och derigenom blifva för statsverket vida mindre betungande, än om man här hos oss, i likhet med hvad som egt rum hos nästan alla andra nationer, varit nödsakad att direkt öfvergå från de äldre, mera grofkalibriga och alltså i ballistiskt afseende numera alldeles otillfredsställande, enkelladdande eldhandvapen till ett finkalibrigt repetervapen.

Med hänsyn till den sålunda fullt säkra tillgången på 100,000 brukbara gevär anser generalfälttygmästaren sig kunna föreslå, att åtminstone till en början årsanskaffningen af repetervapen inskränkes till

10,000 stycken. Han förbiser dervid ej, yttrar han, att för åstadkommande på detta sätt af allenast 100,000 gevär och 20,000 karbiner kräfves ej mindre än tolf år, hvilket onekligen är en längre öfvergångsperiod, då det gäller ombyte af arméns hufvudbeväpning, än som man, så vidt generalfälttygmästaren har sig bekant, i något annat land vågat bestämma. Nyssnämnda omständighet synes honom emellertid vara af den betydelse, att försöket kan göras och detta, fastän med den sålunda föreslagna anskaffningen fälthärens och de nödiga reservförrådens behof af eldhandvapen ingalunda kan anses fyldt. Generalfälttygmästaren vill emellertid dermed icke hafva sagt, att icke framdeles förhållanden kunna inträffa, som göra eu mera påskyndad anskaffning af repetervapen utaf nöden.

Hvad vidare beträffar den ordning, i hvilken de båda särskilda slagen af eldhandvapen, gevär och karbiner, böra förekomma till anskaffning, anser generalfälttygmästaren, att försteget nu bör lemnas åt de senare. I 1867—89 års gevär hade, yttrar generalfälttygmästaren i detta afseende, infanteriet erhållit ett vapen, som åtminstone i fråga om de ballistiska egenskaperna måste tillerkännas tidsenlig karaktär, hvaremot de bland våra trupper, i främsta rummet hela kavalleriet, som voro beväpnade med karbin, fortfarande begagnade de, efter nutidens fordringar på lång- och välskjutning, underhaltiga vapen, som hade 1860 (1867) års kaliber. Skulle emellertid kavalleriet, detta dyrbara vapenslag, hvars eldstrid till fots af tidens lcrigföringssätt så ofta påkallades, kunna fylla sin uppgift, måste detsamma hafva till sitt förfogande ett tidsenligt eldvapen; och generalfälttygmästaren förmäler sig under sådana förhållanden anse kavalleriets förseende med sådana vapen

39 Fjerde liufvudtlteln.

såsom en oafvislig nödvändighet; hvadan och då detsamma gäller äfven om våra öfriga, med karbin beväpnade trupper, tillhörande artilleriet, ingeniörvapnet och trängen, generalfälttygmästare!) håller före, att vid repetervapnens anskaffning behofvet af karbiner först och främst måste fyllas.

Af skäl, hvilkas närmare utveckling generalfälttygmästaren anser vara obehöflig, förordar han vidare, att hädanefter, likasom hittills, vapentillverkningen för statens räkning må, i den mån ske kan, inom vårt eget land bedrifvas. I detta syfte hade, upplyser generalfälttygmästaren, underhandlingar egt rum med firman Mauser, som medgifvit, att gevär och karbiner af nu ifrågavarande modell finge vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori tillverkas mot en patentafgift af 2,25 kronor per stycke. Emellertid måste den första årsbeställningen göras i utlandet. Gevärsfaktoriet kunde nemligen först under år 1896 blifva i tillfälle att börja den nya tillverkningen, hvilken påkallade åtskilliga förändringar vid faktoriet och delvis äfven nya maskiner. De medel, som för anskaffning af eldhandvapen under år 1895 kunde komma att beviljas, måste fördenskull, enligt generalfälttygmästarens åsigt, tillgodogöras genom beställning hos Mauser, hvilken, på sätt meddelad uppgift gåfve vid handen, nämnda år skulle kunna leverera 10,000 repeterkarbiner mot ett pris af 54 kronor per stycke.

Hvad slutligen beträffar kostnaden för anskaffning af 100,000 gevär och 20,000 karbiner, det minsta antal repetervapen, hvarmed enligt general fälttygmästarens åsigt behofvet för närvarande kan fyllas skulle, upptyser generalfälttygmästaren, totalkostnaden, deruti inbegripet äfven ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar vid ammunitionsfabriken, ställa sig på följande sätt:

10,000 Mauserkarbiner, inköpta från utlandet å 54 kronor per stycke

med transport................................................... kr. 540,000: —

Besigtnings-, profskjutuings- och skottställningskostnader för desamma å 2

kr. per stycke ............................................. >:

10,000 Mauserkarbiner, tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori å 45

kr. per stycke ........................................... >-

Profskjutuings- och skottställningskostnader för de sistnämnda å 80 öre per stycke i Patentafgift för desamma å 2,25 kr. per stycke ............................................................ i

20,000: —

450,000: —

8,000: —

22,500: — Transport kr. 1,040,500: —

40 Fjerde hufvudtiteln.

Transport kr. 1,040,500: —

Tillbehör (remmar med lås, skyddsläder, mynningshylsor, skrufmejslar m. m.) för 20,000 stycken karbiner ............... » 58,000: — j

100,000 gevär, tillverkade vid gevärsfaktoriet å 47 kr. per stycke ............ kr. 4,700,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader för samma gevär å 80 öre per

stycke ......................................................... » 80,000: —

Patentafgift för desamma å 2,25 kronor

per stycke................................................. » 225,000: —

Tillbehör (bajonetter med baljor, gevärsremmar, mynningshylsor, skrufmejslar, läskändar m. m.) för 100,000 stycken gevär ........................................ » 710,000: — r

Transportkostnader ........................................................................

Förändringar vid gevärsfaktoriet................................................

Förändringar vid ammunitionsfabriken ...................................

Till oförutsedda utgifter .............................................................

Summa kronor 7

Då, i enlighet med hvad generalfälttygmästaren förut skulle för år 1895 vara af nöden följande belopp, nemliger

till förändringar vid gevärsfaktoriet ..... kr.

» förändringar vid ammunitionsfabriken........................... »

» inköp af 10,000 Mauserkarbiner ................................... »

» besigtnings- m. fl. kostnader för d:o .......................... »

» tillbehör för d:o..................................................... »

J> transportkostnader ....................................... »

Summa kronor

,098,500: —

1,715,000: — 25,000: - 372,500: — 11,300: — 27,700: —

,250,000: — anfört, häraf

372,500: — 11,300: — 540,000: — 20,000: - 29,000: — 2,000: —

974,800: —

hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén, på extra stat för år 1895 af Riksdagen äska sistnämnda belopp 974,800 kronor.

41 Fjerde liufvudtiteln.

För min del är jag fullkomligt ense med generalfälttygmästaren i hvad han sålunda yttrat om behofvet för armén af förbättrade eldhandvapen och den kaliber och konstruktion, som åt nämnda vapen bör gifvas. De försök, som i sistnämnda afseenden under de senaste åren anställts, hafva, på sätt generalfälttygmästaren yttrat, oförtydbart gifvit. vid handen, att Mausers senaste förbättrade modell å repetermekanism har ett afgjordt företräde framför alla andra nu kända modeller å dylik mekanism och lika litet torde, i fråga om lämpligheten af den föreslagna kalibern samt antalet för armén behöfliga nya eldhandvapen, någon meningsskiljaktighet kunna råda. Åtgärden att till en mera tidsenlig kaliber förändra en del utaf de förut vid armén befintliga gevären af 1867 års konstruktion var, såsom flera gånger utaf vederbörande myndigheter påpekats, nödvändig för att, i afvaktan på utgången af de försök, som alltjemt anstäldes för utrönande af den lämpligaste repetermekanismen och kalibern, med minsta möjliga kostnad för statsverket förskaffa armén ett gevär, som åtminstone något så när motsvarade tidens fordringar, men ingalunda afsågs dermed en slutlig lösning af gevärsfrågan och framför allt kan arméns behof af eldhandvapen ej anses fyldt med det antal förändrade 1867 års gevär, som från och med nästa år skulle stå armén till buds. På sätt Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslogs vid 1889 års riksdag, att medel skulle anvisas till förändring af 200,000 gevär och 20,000 karbiner och det yttrades redan då såväl af generalfälttygmästaren som af föredragande departementschefen, att derutöfver ett visst antal nya gevär måste i sinom tid anskaffas. Efter denna tidpunkt infaller emellertid det betydelsefulla beslutet om den förbättrade härordningens antagande och det torde af sig sjelf! vara klart, att arméns behof af gevär icke kunnat i följd af nämnda beslut blifva mindre.

Deremot måste jag, med hänsyn till de stora anslagskraf, som jag för fyllande af andra landtförsvarets behof under nu förevarande statsregleringsperiod nödgas uppställa, i någon mån afvika från hvad generalfälttygmästaren föreslagit i fråga om beloppet af de medel, som för anskaffning af eldbandvapen synas honom böra för år 1895 anvisas. Han beräknar nemligen, att under sagda år skulle dels verkställas de vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken för gevärstillverkningen nödiga arbeten och dels inköpas 10,000 karbiner. Jag finner inköpet af karbiner för år 1895 kunna inskränkas till halfva det af generalfälttygmästaren till inköpande föreslagna antal, hvadan och då kostnaden för 10,000 karbiner beräknas till 591,000 kronor, det af generalfälttygmästaren för år 1895 till gevärsanskaffning begärda belopp synes mig

Bih. till liikxd. Frat. 181)4. / Sami. 1 Afd. 1 llii/t. 0

[17.]

Anslag till mobiliseringsammunition för eldhandrapen.

42 Fjerde hufvudtitelii.

kunna minskas med hälften af nämnda summa eller 295,500 kronor, så att anslaget i sin helhet skulle komma att uppgå till 679,300 kronor. Då hela anskaffningskostnaden af generalfälttygmästaren beräknas till

7,250,000 kronor eller i medeltal för hvarje af de 12 år, på hvilka han finner nämnda kostnad böra fördelas, 604,000 kronor i rundt tal, skulle ändock för 1895 komma att anvisas något mera än som efter medeltalsberäkning på samma år belöper.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att,

för anskaffning af nya eldhanclvapen åt armén på extra stat för år 1895 bevilja 679,300 kronor.

IVSobiliserlRgsammunitioH för de nya gevären.

I sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november hemställer generalfälttygmästaren, under hänvisande till hvad han i fråga om behofvet af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär i sina underdåniga skrifvelse!- af 15 november 1891 och 29 november 1892 anfört, att medel för fortsatt tillgodoseende af detta behof måtte af Riksdagen äskas.

I enlighet med hvad han redan i sina tidigare skrifvelse!- framhållit förmäler sig generalfälttygmästaren dervid fortfarande anse i höggrad önskvärdt, att nämnda behof kunnat under loppet af fyra år, räknadt från och med år 1893, blifva fyldt. Såsom följd deraf skulle det, såsom han yttrar, hafva blifvit möjligt, att sedan eu ordnad cirkulation för årsförbrukningen inom ammunitionsförråden kommit till stånd i regeln inskränka tillverkningen af handvapensammunition till eu mot sagda förbrukning svarande patronmängd. Med anledning af den utaf omständigheterna föranledda nedsättning med 200,000 kronor i det'af generalfälttygmästaren för hvart och ett af åren 1893 och 1894 ifrågasatta årliga anslag för anskaffning af mobiliseringsammunition hade visserligen tanken på eu sådan plans förverkligande måst uppgifvas; men generalfälttygmästaren anser sig deraf endast hafva fått så mycket större anledning att nu, med ytterligare betonande af vigten deraf att nämnda behof snarast möjligen blifver fyldt, förnya sin underdåniga hemställan i fråga om detta anslag.

Det förslag om anskaffande af nya eldhandvapen för armén, hvilket generalfälttygmästaren, på sätt jag redan nämnt, i underdånighet framställt, gåfve dessutom, enligt hans åsigt, för öfrigt ett ytterligare

43 Fjerde hufvud titeln.

stöd för nu ifrågavarande anslagsbegäran, enär, om samma förslag af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen gillades, ammunitionsanslaget måste fördelas på två kalibrar.

Med underdånig anmälan, att för de medel till anskaffande af mobiliseringsammunition, som 1893 års Riksdag på extra stat beviljat, krut och patrondelar till ytterligare 7,500,000 stycken skarpa patroner för 1867—89 års gevär blifvit beställda och att en del af de bestälda artiklarna redan levererats, hemställer alltså generalfälttygmästaren att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af mobiliseringsammunition för eldhandvapen af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för år 1895 af 1,000,000 kronor.

Lika med generalfälttygmästaren finner jag önskligt, att anskaffningen af mobiliseringsammunition så vidt möjligt påskyndas, men anser mig dock af enahande skäl, som jag förut under anslaget till anskaffning af eldhandvapen åberopat, nödsakad att ifrågasätta någon minskning i det af generalfälttygmästaren för ifrågavarande ändamål begärda anslag; och synes mig under sådana förhållanden anslaget kunna för år 1895 utgå med samma belopp som för innevarande år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen för år 1895 af Riksdagen äska ett extra anslag af 800,000 kronor.

Fabrik för tillverkning af röksvagt krut.

Med anmälan, att sedan 1893 års Riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts förslag, för uppförande vid Åker af en fabrik för tillverkning af röksvagt krut beviljat ett extra anslag å 219,500 kronor och deraf till utgående under åi* 1894 anvisat 100,000 kronor, åtgärder blifvit vidtagna för byggnadsarbetets utförande äfvensom att, då detta kommer att taga sin början så tidigt som möjligt under instundande vår, fabriken beräknas kunna hösten år 1895 vara i full verksamhet, har generalfälttygmästaren uti sin förenämnda skrifvelse den 15 sistlidne november i underdånighet hemställt att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1895 äska återstoden af det för den nya krutfabrikens fullbordande erforderliga beloppet eller 119,500 kronor.

Till denna hemställan får jag i underdånighet tillstyrka bifall.

[18.] Anslag för inrättande af en fabrik för röksvagt krut.

44 Fjerde hufvudtiteln.

[19.]

Anslag till infanteriammunitions vagnar.

[20.] Anslag till fästningsartillerimateriel.

Infanteriammunitionsvagnar.

Sedan Riksdagen en följd af år dels för förändring af äldre infanteriammimitionsvagnar till dylika afsedda för infanteriammunitionskolonnema, äfvensom för dessa vagnars förseende med rid- ocli anspannspersedlar m. m. och dels för anskaffande af nya tvåspända infanteriammunitionsvagnar med utredning, beviljat ett årligt extra anslag af

20,000 kronor, återstår, enligt hvad generalfälttygmästaren i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar, af det för ändamålet beräknade belopp 239,112 kronor numera endast 29,112 kronor; och hemställer generalfälttygmästaren, då ifrågavarande förändringsarbete med dertill hörande persedelanskaffning synes honom under nästa år lämpligen böra afslutas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt förändring och nyanskaffning af infanteriammunitionsvagnar med tillbehör af Riksdagen äska ett extra anslag för 1895 af 29,112 kronor.

Äfven till denna hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.

Fästningsartillerimateriel.

Med erinran, att i underdåniga skrifvelsen den 29 november 1892 redogörelse lemnats för de behof af fästningsartillerimateriel, som närmast vore att fylla och hvilkas betydelse, särskild!, med afseende på hufvudstadens försvar mot sjösidan, svårligen kunde underkännas, förklarar sig generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet, uti sin förut åberopade underdåniga skrifvelse den 15 november 1893, nu hafva desto större skäl att på denna angelägenhet ånyo fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet, som i stället för det af honom i förstnämnda underdåniga skrifvelse för anskaffning af sådan materiel ifrågasatta anslag å 400,000 kronor Eders Kongl. Maj:t derför af 1893 års Riksdag begärde allenast 100,000 kronor och nämnda belopp, hvilket jemväl af Riksdagen beviljades, icke försloge att mera än till eu ringa del fylla det behof af fästningsartillerimateriel, som ännu gjorde sig gällande.

Med afseende härpå hemställer generalfälttygmästaren att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för fästningsartillerimateriel begära ett anslag på extra stat för 1895 af 400,000 kronor.

45 Fjerde hufvud titeln.

På sätt jag redan sistlidna år vid föredragning af den då i enahanda syfte utaf generalfälttygmästaren gjorda framställning yttrade, kan jag icke annat än lika med honom vitsorda, att en betydande mängd fästningsartillerimateriel ännu återstår att* anskaffa för att sätta våra fästningar särskild! dem mot sjösidan i försvarsdugligt skick. Då emellertid anslag för militära ändamål af ännu mera trängande beskaffenhet än det förevarande under statsregleringsperioden måste äskas, anser jag mig jemväl i år böra göra framställning om eu betydande nedsättning i det af generalfälttygmästaren för anskaffning af fästningsartillerimateriel begärda anslag och hemställer alltså

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffande af fästningsartillerimateriel på extra stat för år 1895 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

Med erinran att till fullföljande af den plan för anskaffning af ytterligare erforderlig fältartillerimateriel, hvilken blifvit uppgjord med anledning af artilleriets vid antagandet af den förbättrade härordningen beslutade nya organisation, 1893 års Riksdag beviljat ett belopp af

254,000 kronor, som alltså under innevarande år för ändamålet stode till krigsstyrelsens förfogande, hemställer generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt anskaffning af ny fältartillerimateriel af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för 1895 af likaledes 254,000 kronor.

Då enligt den plan för anskaffningen af ifrågavarande materiel, som förelädes 1892 års urtima riksdag, härför erfordras ett belopp af 1,270,000 kronor att fördelas på 5 år och således jemväl för år 1895 bör utgå 1 * deraf eller 254,000 kronor, får jag i underdånighet tillstyrka bifall till hvad generalfälttygmästaren sålunda föreslagit.

[21.] Anslag till fältartillerimateriel.

46 Fjerde Iiufvudtiteln.

[22.] Anslag till Karleborgs fästnings- ■byggnad.

Fortifikationsbehof.

Karlsborg.

Eldigt livad chefen för fortifikationen i sin ofvannämnda skrifvelse den 14 november 1893 erinrar, begärde Eders Kongl. Maj:t till fortsättande af befästningsarbetena å Karlsborg och Vaberget samt anskaffning af s. k. pansarlavetter för snabbeldskanoner till södra Vabergsfortet utaf 1893 års Riksdag ett extra anslag för år 1894 af 350,000 kronor, hvaremot Riksdagen för samtliga dessa ändamål beviljade endast 150,000 kronor. Detta belopp understiger med 50,000 kronor det anslag, som af föregående års Riksdag beviljades för samma ändamål, och utgör icke mera än hvad som för hvart och ett af åren 1889—92, då dock ingen pansaranskaffning var i fråga, för fästningsbyggnader anslogs. I sin förenämnda underdåniga skrifvelse förmäler sig också chefen för fortifikationen finna beloppet alldeles otillräckligt. Att, yttrar han, denna jemförelsevis obetydliga summa, som, derest den skulle afses allenast för sjelfva fästningsbyggnadsarbetet, måste anses vara för knappt tilltagen, skall blifva än mera otillräcklig, då deraf skall tagas medel äfven till pansaranskaffning, är uppenbart. Endast derigenom att de af svenska qvinnoföreningen för samma ändamål skänkta medel 50,000 kronor funnits att tillgå, hade det blifvit möjligt att för sjelfva arbetena å båda platserna under år 1894 påräkna vid pass 120,000 kronor, således i allt fall 30,000 kronor mindre än som varit tillgängligt för sjelfva fästningsbyggnaden under hvarje föregående år alltifrån 1889; och det vore uppenbart att af så ringa medeltillgångar icke kunde väntas några tillfredsställande arbetsresultat. För sin del förklarar sig också chefen för fortifikationen knappast kunna inse, huru det, om sådana förhållanden komma att fortfara, öfver hufvud taget skall blifva möjligt att inom rimlig tid bringa till fullbordan Karlsborgs hufvudfästning och dess förverk å Vaberget, i synnerhet då i betraktande tages, dels att till det sistnämnda äfven höra pansartorn för grofva kanoner, Indika betinga ett pris, minst tiofaldt större än priset för de omnämnda för snabbeldspjeser afsedda pansarlavetterna, och dels att, på sätt förut många gånger påpekats, i och för sjelfva

Fjerde hufvudtiteln. 47

hufvudfästningen ännu återstå många arbeten, innan densamma kan anses fullt försvarbar.

Hvad särskild! anginge sistnämnda fråga, vore, fortsätter chefen för fortifikationen, han icke den ende, som funne angeläget, att fästningens enceinte snarast möjligt blefve sluten och stormfri. Äfven generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet hade funnit sig böra fästa uppmärksamheten vid detta förhållande, i det han uti sin nyligen af Eders Kongl. Maj:t till chefen för fortifikationen remitterade skrifvelse angående behofvet af utrymme inom Karlsborgs fästning för arméns krutförråd, starkt betonat, att han grundat hela sin framställning i detta afseende på den förutsättningen att hufvudfästningen före utbrottet af ett krig vore genom fullbordande af de planlagda befästningsarbetena och genom användande af den derstädes redan nu befintliga bestyckningen försatt i försvarbart skick, och följaktligen betecknat nyssnämnda befästningsarbetens afslutande såsom det första och vigtigaste mål, som, hvad anginge arbetena å Karlsborgs fästning, för närvarande vore att eftersträfva.

Det vore emellertid omöjligt att afgöra när de sålunda jemväl af generalfälttygmästaren framhållna önskemålen i fråga om Karlsborgs hufvudfästning skulle kunna, i hvad på fortifikationen ankomme, varda uppnådda, såvida icke för befästningsarbetena^i sin helhet mera tillräckliga årsanslag framdeles blefve att med säkerhet påräkna och då arbetenas fortsättande med otillräckliga årsanslag jemväl ur den synpunkten förefölle chefen för fortifikationen såsom en betänklig sak, att landet och armén, med hänsigt till arbetenas långvarighet, måhända kunde bibringas den oriktiga föreställningen, att vid Karlsborg, i händelse af krig, funnes att tillgå ett pålitligt fast stöd för landets försvar, under det att i sjelfva verket fästningen vore halffärdig och oförsvarbar, förklarar chefen för fortifikationen, som dessutom hänvisar till den utaf honom i skrifvelserna den 14 november 1891 och den 15 november 1892 lemnade utförliga utredning i ämnet, att han för sin del icke kan beräkna 1895 års behof af byggnadsmedel för Karlsborg med Vaberget till mindre än 300,000 kronor och att äfven detta belopp skulle synts honom för lågt, derest icke det varit möjligt att ännu något år låta anstå med ytterligare anskaffning af pansarmateriel.

lian hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t behagade af näst sammanträdande Riksdag till fortsättande af arbetena å Karlsborgs hufvudfästning med Vaberget äska för år 1895 ett extra anslag af 300,000 kronor.

[23.]

Anslag till ökad materiel för ingeniörvapnet.

Fjerde liufvudtiteln.

Af hvad jag anförde sistlidet år vid föredragning af frågan om anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad torde framgå, att jag i likhet med chefen för fortifikationen och af samma skäl. som han, finner betänkligt att detta arbete bedrifves med så små årsanslag, att fästningens färdigbyggande först inom en jemförelsevis aflägsen framtid kan emotses. De kraf, som innevarande år från landtförsvarets sida ställas på budgeten, äro emellertid så stora, att jag, på sätt jag redan yttrat, finner mig nödsakad att göra hemställan om nedsättning jemväl i sådana af vederbörande myndigheter framstälda anslagsfordringar, som under andra förhållanden skulle af mig understödts. Jag anser alltså 1895 års anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad böra begränsas till 200,000 kronor eller samma belopp, som 1892 års Riksdag för ändamålet beviljade, och hemställer fördenskull

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af arbetena ä Karlsborgs hufvudfästning och Vaberget på extra stat för år 1895 af Riksdagen äska 200,000 kronor.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Hvad angår den ökade materiel för ingeniörvapnet, som vid antagandet af den förbättrade härordningen blefve af nöden, uppgaf t. f. chefen för generalstaben i sitt rörande detta ämne afgifna utlåtande att materiel för två nya krigsbryggeekipage och två eller tre fälttelegrafafdelningar måste anskaffas. Då kostnaden för ett ekipage kunde uppskattas till 05,000 kronor och kostnaden för eu fälttelegrafafdelning till 32,000 kronor respektive 25,000 kronor för eu »lätt» sådan, komme alltså hela nyuppsättningskostnaden att stiga till 219,000 kronor eller, om med anskaffandet af materielen till den tredje fälttelegrafafdelningen, den för rytteri fördelningen afsedda »lätta», funnes kunna anstå, till dess armén, efter öfvergångstidens slut, hunnit vinna sin fulla styrka, till 194,000 kronor.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, som anmodades att öfver t. f. chefens för generalstaben yttrande i detta afseende inkomma med underdånigt utlåtande, erinrade dervid, såsom jag också hade tillfälle nämna i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 14 oktober 1892, att kostnaden för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniör sstab er bort med samman-

Fjerde hiifvndtiteln. 49

lagdt 28,000 kronor jemväl i beräkningarna ingå. Hela den för ifrågavarande anskaffning erforderliga utgiftssumman skulle alltså komma att uppgå till 247,000 kronor respektive 222,000 kronor, allt efter som man bestämde sig för det ena eller det andra af de utaf t. f. chefen för generalstaben angifna alternativ.

Redan i sitt underdåniga utlåtande den 17 december 1892 angående åtgärder för genomförande under år 1894 af fortifikationens beslutade nya organisation fäste chefen för fortifikationen uppmärksamheten på den utgift, som i detta afseende förestode, samt anhöll, att för sagde år måtte för ändamålet begäras ett extra anslag af 50,000 kronor. Då emellertid Eders Kongl. Maj:t icke fann skäl att i ämnet väcka förslag till 1893 års Riksdag, har han nu i sitt förenämnda utlåtande den 14 november 1893 angående åtgärder för genomförande under år 1895 af fortifikationens nya organisation återupptagit framställningen och hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af 1894 års Riksdag äska 50,000 kronor.

Då den anskaffning, som sålunda i frågasättes, lika väl som anskaffningen af fältartillerimateriel för artilleriet, är en nödvändig följd af den beslutade förbättrade härordningen och det så mycket mindre torde låta sig göra att nu ytterligare undanskjuta denna utgift, som hela anslagsbeloppet, äfven om man afstår från att under öfvergångstiden anskaffa den »lätta» fälttelegrafafdelningen, uppgår till 222,000 kronor eller på hvart och ett af de tre återstående öfvergångsåren 74,000 kronor, får jag alltså tillstyrka bifall till chefens för fortifikationen förevarande förslag och fördenskull hemställa,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af ökad materiel för ingeniör vapnet på extra stat för år 1895 af Riksdagen äska 50,000 kronor.

Kaserner.

Frågan om anskaffande af kaserner åt de truppförband, som, i följd af beslutet om den förbättrade härordningen, komma att nyuppsättas, har kräft. lång tid att behörigen beredas icke endast med anledning af de vidlyftiga arbeten, som inom fortifikationen måste företagas för uppgörande af de erforderliga ritningarna och kostnadsförslagen, utan ännu mera på grund af det lifligt intresse, flera af rikets större orter lagt i Bih. till Bibel. Blot. 181)4. 1 Sami. 1 Afd. 1 Jläft. 7

[24.]

Anslag till kaserner.

50 Fjerde liufvudtiteln.

dagen för att få till sig förlagdt ett eller annat af de nya truppförbanden och som föranledt omfattande förhandlingar och mycken skriftvexling med de intresserade orterna. Ärendet synes emellertid numera vara bragt i det skick, att jag blir i tillfälle att under Riksdagens lopp inför Eders Kongl. Maj:t föredraga detsamma i dess helhet och lära under sådana omständigheter redan nu, vid uppgörande af förslaget till statsreglering för år 1895, nödiga medel böra beredas för bestridande af de utgifter för kasernbyggnader, som under nämnda år kunna ifrågakomma.

Hvad beloppet af dessa medel angår, utgick jag i mitt flera gånger omnämnda underdåniga anförande till statsrådsprotokollet den 14 oktober 1892 från den förutsättningen, att till de nödiga kasernbyggnaderna skulle få användas den behållning, som ansågs uppkomma vid slutlig försäljning af de s. k. gardestomterna; och antog jag, att, derest nämnda förslag gillades, såsom direkta anslag skulle för arbetena erfordras ett belopp af högst 21/* millioner kronor. I hvad mån denna summa kommer att öfver- eller underskridas är mig omöjligt att nu uppgifva, då dels underhandlingar ännu pågå med en och annan kommun, dels kostnadsberäkningarna inom fortifikationen ej äro afslutade. Grundade skäl förefinnas emellertid alltjemt för det antagande, ätt direkta anslag till afsevärdt större belopp än nyssnämnda summa ej skola varda af nöden; och då, derest desamma liklottigt fördelades på de tre återstående öfvergångsåren, för hvart och ett af dem skulle komma att belöpa 800,000 kronor i rundt tal, torde det ej kunna anses opåkallad^ att för år 1895 för ändamålet anslås åtminstone hälften af nämnda belopp eller 400,000 kronor.

Under anhållan att framdeles, då frågan i sin helhet kommer att inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, få närmare redogöra för densammas olika detaljer, hemställer jag alltså för närvarande,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till bestridande af kostnaderna för de, med anledning af beslutet om den förbättrade härordningen, nödiga kasernbyggnaderna på extra stat för år 1895 bevilja 400,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

Öl

Intendenturbehof.

Flyttande sjukhus.

Uti sin ofvannämnda skrifvelse den 31 oktober 1893 har generalintendenten hemstält, att anslag till anskaffande af s. k. flyttande sjukhus måtte af Riksdagen äskas.

Generalintendenten inleder sin ifrågavarande skrifvelse med en sammanfattning af de allmänna förhållanden, till hvilka man vid ordnandet af arméns fältutrustning nu för tiden bär att taga hänsyn.

Under nutidens krig, yttrar lian, framträdde betydelsen af härens utrustning synnerligen skarpt. De element, som inginge i härarna i våra dagar, kunde ej fördraga de med ett fälttåg oskiljaktiga umbäranden på samma sätt som fordna tiders yrkeshärar. De värnpligtiga skaror, som plötsligt kallades från sina borgerliga sysselsättningar för att utsättas för de oerhörda ansträngningar, som vidtoge från fälttågets första dag, skulle till allt för stort antal duka under, vore icke allt hvad till härens utrustning hörde ordnadt så, att truppernas välbefinnande i så hög grad som möjligt kunde ses till godo. Och i samma mån som de, hvilka skulle inställa sig i ledet, hade erhållit eu jemförelsevis ringa öfning, desto angelägnare vöre det att redan under freden alla åtgärder blifvit vidtagna i och för utrustningens fullständigande.

Ett af de mera framträdande dragen hos nutidens krigföring, fortsätter generalintendenten vidare, vore dess snabbhet och energi. Härigenom stäldes de största fordringar på härens rörlighet. Saknades rörlighet i erforderlig grad, måste hären afstå från initiativ och döma sig sjelf till en afvaktande roll. Detta gälde ej mindre försvarskriget än anfallskriget. Rörligheten vore emellertid i hög grad beroende af utrustningen, så väl den personliga som trängutrustningen.

Endast genom en såväl i afseende på sammansättning som konstruktion ändamålsenlig personlig utrustning vore det möjligt att åt armén, särskildt dess hufvudvapenslag, infanteriet, förläna erforderlig marschoch manöverförmåga. Infanteriets beväpning både väl dervid lag den största betydelsen; men just framstegen på vapenteknikens område hade stegrat fordringarna på den personliga utrustningens sammansättning.

[25.]

Flyttande

sjukhus.

52 Fjerde linfvndtitcln.

Så hade det ökade patronantal, som infanteristen borde föra med sig, gjort det än mer nödvändigt, att hans utrustning i öfrigt med afseende på lätthet och lämplig fördelning uppfylde alla de fordringar, man hade rätt att ställa på densamma.

Af lika stor betydelse för härens rörlighet och operationsfrihet vore trängutrustningen, särskilt de högre enheternas förseende med erforderliga, lämpligt organiserade och fullt utrustade tränganstalter. Frånsedt ammunitionskolonnerna framträdde emellertid bristerna i vår utrustningsmateriel skarpast just hvad anginge nämnda trängformationer, livilka hittills inom vår armé, äfven hvad anginge personalen, varit mest försummade; och bland ifrågavarande materiel vore den ojemförligt vigtigaste den, som vore afsedd för sjukvården och som sålunda vid mobilisering skulle användas antingen af sjukvårdskompanierna eller de flyttande sjukhusen. Genom det af Riksdagen för sjukvårdsmateriel vid trupperna och sjukvårdskompanierna beviljade anslag å 90,000 kronor, att utgå på extra stat under hvardera af åren 1893 och 1894, kunde visserligen sjukvårdskompaniernas materialbehof fyllas. Tidsenlig materiel för de flyttande sjukhusen saknades deremot fortfarande nästan helt och hållet; och förmäler sig generalintendenten under sådana förhållanden finna anskaffandet af materiel för nämnda sjukhus vara det mål, till livilket man vid arbetet för fullständigan det af härens trängutrustning närmast bör sträfva.

Sedan generalintendenten härefter erinrat att uti den underdåniga skrifvelse af den 9 november 1891, hvaruti dåvarande t. f. generalintendenten gjort framställning om medels anvisande för sjukvårdsmateriel och som jemväl föranledde Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen äska det derför beviljade anslag, i korthet redogjorts för sjukvårdsväsendets organisation i fält, öfvergår generalintendenten till en framställning af den betydelse för fältsjukvården, som de flyttande sjukhusen kunna anses ega.

Generalintendenten anmärker dervid, att af de trenne hufvudgrupper, som sjukvården i fält omfatta, nemligen

a) sjukvården vid fälthären;

b) » y> etapp väsendet; samt

c) » i hemorten,

den första gruppen, sjukvården vid fälthären, åter igen kan delas i 3:ne grupper,

1) sjukvården vid de högre staberna och trupperna;

2) sjukvården vid sjukvårdskompanierna; samt

3) sjukvården vid de flyttande sjukhusen.

53 Fjerde hnfrndtlteln.

Under det att sjukvården vid de högre staberna och trupperna samt sjukvårdskompanierna, yttrar generalintendenten härom, afsåge att i första hand taga vård om de sårade och sjuke samt ombesörja deras förflyttning till sjukvårdsanstalt, hade de flyttande sjukhusen till uppgift att öfvertaga de sjukes och sårades vård så länge, till dess de kunde vidare fortskaffa till fältetapp väsendet och eventuel genom dess försorg till hemorten, äfvensom att deltaga i arbetet på hufvudförbandsplatserna, vare sig endast med personal eller med både personal och materiel. Sjukvårdspersonalen vid trupperna och sjukvårdskompanierna hade till sitt förfogande endast erforderlig medicinal-, instrumental- och förbandsutredning samt delvis äfven transportmateriel, men icke, åtminstone i nämnvärd grad, sängutredning. Dylik utredning förefunnes deremot vid de flyttande sjukhusen och gåfve dessa sjukvårdsanstalter sin prägel att vara verkliga sjukhus, som öfvertoge vården af sådane sjuke och sårade, som ej genast kunde transporteras till etappsjukvårdsanstalter, och inom hvilka de således i regeln finge qvarstanna eu längre tid.

Ett ordnadt sjukvårdsväsende i fält utan den vigtiga länk, som bildades af de flyttande sjukhusen, vore, fortsätter generalintendenten, för den skull otänkbart. En hvar, som sökte bilda sig en föreställningom sjukvårdstjensten under och strax efter eu större drabbning-, skulle lätteligen inse detta. Efter de sårades uppsamlande på slagfältet och deras förbindning på förbandsplatserna måste de så fort som möjligt förflyttas tillbaka till något ställe, hvarest de funne nödig ro och kunde erhålla sådan behandling, att deras ytterligare transporterande till hemorten läte sig göra. Endast i undantagsfall vore det nemligen möjligt att förflytta de sårade från förbandsplatserna omedelbart till inom fältetappområdet beläget sjukhus eller till sådan punkt, hvarifrån deras vidare fortskaffande på jernväg eller sjöledes kunde ega rum, ty på någon landsvägstransport vore i allmänhet ej att tänka; dertill vore utstånden allt för stora och de till buds stående transportmedlen allt för otillräckliga, hvarförutom i många fall de sårades tillstånd lade hinder i vägen för längre omedelbara förflyttningar. Det vore vid dessa tillfällen, som de flyttande sjukhusen, etablerade på slagfältet eller i dess omedelbara närhet, beredde de sårade en första fristad och lemnade dem den omvårdnad, som vore erforderlig för att de utan allt för stor risk skulle kunna förflyttas till etappsjukvårdsanstalt eller sjukvårdsanstalt i hemorten. Genom benämningen »flyttande sjukhus» angåfves också, att desamma, så snart förhållandena det tilläte, borde evakueras och frigöras för att kunna följa arméns rörelser och ånyo

54 Fjerde liufvudtiteln.

vid uppstående strid tjenstgöra såsom öfvergångsstation för de under densamma svårt sårade.

Man kunde också säga, att de flyttande sjukhusen uppstått nästan af sig sjelfva så snart de förändrade förhållandena vid de moderna arméerna lagt deras oumbärlighet i dagen.

Rörliga eller ambulatoriska fältsjukhus, tilldelade de stora operativa enheterna, arméeorpserna och fördelningarna, hade nemligen för första gången funnit eu mera allmän användning under de stora napoleonska krigen i början af innevarande århundrade. De blefvo nödvändiga, då vid denna tidpunkt krigen fingo en större omfattning och erhöllo eu rörligare karaktär. Under nutidens krig, som i än högre grad kännetecknades af de uppkallade härmassornas storlek, rörelsernas snabbhet och förlusternas koncentrering inom relativt korta tidsföljder, hade de, i jemnbredd med den ökade betydelsen af allt hvad till sjukvårdsväsendet hörde kommit att spela en allt större roll; och sådana sjukvårdsfältformationer funnes numera inom alla europeiska arméer, liksom deras organisation och verksamhet vore i stort sedt, öfver allt densamma.

Då generalintendenten härefter lemnar eu redogörelse för de planer till de flyttande sjukhusens organisation, som hos oss framstälts, fäster han till en början uppmärksamheten derpå, att under de förhållanden, som förelegat, utlandets motsvarande anstalter vid planernas uppgörande helt naturligt fått tjena till förebild och ledning. Endast genom vunnen krigserfarenhet kunde man komma till ett tillförlitligt resultat beträffande såväl det antal sårade och sjuke, för hvilket, de rörliga fältsjukhusen borde beräknas, som deras organisation i öfrigt. Det vore ock med hänsyn till utlandets, särskild t Tysklands fältsjukhusorganisation, som den s. k. trängkomitén, hvars värderika betänkande, afgifvet 1877, hos oss varit grundläggande i allt hvad som rörde den allmänna trängen, föreslagit, att hvar och en af våra arméfördelningar, som enligt det till grund för nämnda komités arbeten liggande 1875 års härordnings förslag beräknades komma att utgöras af 19,500 man skulle utrustas med 6 st. flyttande sjukhus, hvardera om 200 sängar, hvarvid således sängantalet utgjorde 6,15 procent af hela styrkan. Detta förslag hade emellertid icke blifvit faststäldt, utan grundade sig de nu gällande bestämmelserna för de flyttande sjukhusens organisation vid krigsutbrott på det förslag, som år 1887 afgafs af den komité, hvilken senast behandlat fältsjukvårdsangelägenlieterna. Nämnda komité hade i sitt betänkande erinrat, att de flyttande sjukhusen inom de utländska arméerna organiserats med hänsyn till möjligheten att upptaga 6 procent af den

55 Fjerde hnfvndtitcln.

sammanlagda styrkan, men att denna beräkningsgrund ej kunde användas för organisationen af den svenska fältharens flyttande sjukhus, hufvudsakligast åt det skäl, att ej tillräckliga läkarekrafter stode till buds. Komitén, som ansett, att de flyttande sjukhusen ej borde göras större än för 150 sängar, hade alltså kommit till det resultat, att för en hvar af våra, enligt nu gällande mobiliseringsplaner, till omkring 16,000 man uppgående arméfördelningar ej torde kunna beräknas mer än 4 dylika sjukhus, hvadan plats skulle kunna beredas blott för 3,75 procent. Komitén hade emellertid dervid uttalat den förhoppning, att olägenheten af detta, i jemförelse med de utländska förhållandena, ringa antal sängplatser vid de flyttande sjukhusen skulle kunna i någon mån motvägas af de fördelar, som kunde påräknas vid krigföring i eget land, men samtidigt framhållit såväl omöjligheten att än mera inskränka de flyttande sjukhusens antal och storlek som ock angelägenheten deraf, att personalen organiserades och utbildades samt materiel anskaffades till den omfattning, att åtminstone nyssnämnda af komitén föreslagna, oundgängligen nödvändiga antal flyttande sjukhus verkligen kunde planenligt mobiliseras.

Hvad slutligen anginge kostnaden för den sålunda ifrågasatta anskaffningen, skall, på sätt generalintendenten erinrar, enligt sistnämnda komites försteg, hvithet blifvit tillämpadt i gällande organisations- och mobiliseringsbestämmelser, hvarje flyttande sjukhus delas i 3:ne sektioner, hvar och en afsedd att kunna sjelfständigt etableras; och är det alltså för att vinua en öfversigt öfver behofvet af materiel och dymedelst jemväl öfver kostnaderna nödigt att utgå från sektionen och de fordon, som för framforslande af den dertill hörande materiel är af nöden.

k ör dessa förhållanden lemnas nu af generalintendenten följande redogörelse.

För en sjukhussektion erfordrades följande utrustning nemligen: Medicinalutredning.

Instrumentalutredning.

Förbandsu tredning.

Apoteksutredning.

Säng per sedlar — bårsängar, filtar, madrasser, putvar o. s. v. Beklädnadspersedlar — byxor, nattrockar, skjortor, tofflor o. s. v. Sjukrumsinventariepersedlar — matservispersedlar, handdukar, portativa klosetter o. s. v.

Köksinventariep er sedlar — kittlar, tepannor, målkärl o. s. v.

Diverse persedlar — flaggor (svenska och neutralitets-), badkar, lyktor o. s. v.

56 Fjerde hufvudtiteln.

Och förvarades af nämnda materiel de 4 första grupperna i en förbinderivagn samt öfriga grupper i 4 st. materialvagnar.

Hvad anginge frågan om den lämpligaste modellen för de flyttande sjukhusens förbinderivagnar, hvilken vid sådant förhållande ur kostnadssynpunkt finge en' stor betydelse, hade densamma varit föremål för en noggrann och långvarig pröfning, som hufvudsakligast afsett att utröna huruvida till dylika vagnar lämpligen kunde förändras det öfverskott af packvagnar, som förefunnits. Generalintendenten vill icke förneka, att en sådan sträfvan att söka nedbringa kostnaden för anskaffningen af de flyttande sjukhusens förbinderivagnar genom att använda redan befintliga packvagnar i och för sig varit fullt riktig. Försöken kunde dock numera ej fullföljas, då med anledning af den förbättrade härordningens antagande ett ökadt antal packvagnar vid mobilisering komme att tagas i anspråk vid truppförbanden, hvadan något öfverskott af sådana ej vidare förefunnes. Nya vagnar måste således anskaffas enligt den af Eders Kongl. Maj:t genom generalorder den 30 innevarande månad faststälda modell. Härigenom vunnes ock väsentliga fördelar. En sådan förbinderivagn vore, utom hvad anginge inredningen af några till densamma hörande lådor, helt och hållet öfverensstämmande med den, som blifvit faststäld för sjukvårdskompanierna, hvarigenom personalen lättare kunde göras förtrogen med packningsföreskrifterna för de båda vagnarna, hvarjemte möjlighet att verkställa utbyte förefunnes o. s, v.

En förbinderivagn m/93 med sitt innehåll betingade en ej obetydlig kostnad. Särskilt dyrbar vore den ganska fullständiga instrumentala utredningen. Kostnaden för en dylik vagn med fullständig utredning skulle ställa sig på följande sätt:

Sjelfva vagnen..................................................

JL O /

Medicinalutr såning en .... Instrumentalutredningen

Förband sutredning en .....

ApoteJcsutredningen ......

Slutligen kunde väl under vissa förutsättningar ifrågasättas, att såsom materialvagnar för fortskaffande af den del af materielen, som ej inrymdes i förbinderivagnarna, borde användas vid mobilisering anskaffade (utskrifna) fordon. Det vore emellertid lätt att inse, hvilka

57 Fjerde hufvudtiteln.

svårigheter skulle uppstå vid uppgörande af packningsplaner för och användningen af sådana vagnar, hvilkas storlek, tyngd och hållbarhet man ej förut kände, särskildt i vårt land, der i olika provinser de brukliga fyrhjuliga fordonen företedde betydande olikheter; hvarförutom förhållandena stälde sig ännu ogynsammare i den stora del af landet, hvarest man nästan uteslutande vore hänvisad till tvåhjuliga kärror. Man måste således fasthålla dervid, att liksom reglementerade fordon voro nödiga för fortskaffande af den del af sjukvårdskompaniernas materiel, som ej fördes å förbinderivagnar, dylika fordon äfven erfordrades för motsvarande materiel vid de flyttande sjukhusen. Såsom materialvagnar för nu ifrågavarande ändamål kunde lämpligen användas packvagnar m/86 med de smärre förändringar i afseende på inredningen, som kunde anses erforderliga. Vid hvarje sjukhussektion erfordrades 4 sådana material vagnar; och skulle kostnaden för hvarje vagn uppgå till:

sj elfva vagnen ............................................

vagnens och dragliästarnes utrustning

således för 4 fordon kronor 3,200.

.............. kr. 600: —

.............. » 200: —

Summa kr. 800: —

Behofvet af och anskaffningskostnaden för den å materialvagnarna medförda utredningen framginge af nedanstående:

Sängpersedlar .................."........................... kr. 3,700:

Beklädnadspersedlar ..............

Sjukrumsinventariepersedlar

Köksinventariepersedlar ........

Diverse persedlar....................

1,210

310 Summa kr. 5,630

Hoplades ofvanstående summor, kronor 2,585, 3,200 och 5,630, befunnes kostnaden för anskaffningen af den materiel, som erfordrades för eu flyttande sjukhussektion uppgå till 11,415 kronor; och då, enligt hvad ofvan blifvit sagdt, 4 flyttande sjukhus å 3 sektioner erfordrades vid en hvar af våra 6 arméfördelningar, uppginge hela beloppet för anskaffningen af ifrågavarande sjukhusmateriel till 3 x 4 x 6 x 11,415 = 821,880 kronor.

Ifrån denna summa borde dock dragas värdet af den materiel för de flyttande sjukhusen, som redan funnes; men, efter hvad som förut framhållits, vore sådan materiel af tidsenlig beskaffenhet till finnandes i ytterst ringa mängd. Den väsendtligaste utgjordes af den fullständigt sammanförda och sorterade samt till inpackning färdiga materielen, Bih. till Riksd. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Afd. 1 Saft. 8

58 Fjerde hnfvudtiteln.

som förvarades vid Svea trängbataljon. Dessutom funnos persedlar af vissa slag, möjligen användbara för de flyttande sjukhusen, dels i arméns allmänna förråd, dels bland arméförvaltningens sjukvårdsbyrås förråd. Värdet af å dessa ställen befintliga sjukvårdspersedlar kunde skattas till följande belopp:

Instrumentalutredning ............................ kr. 16,000

Apoteksutredning ..................................... » 300

Sängpersedlar ............................................ » 8,400

Beklädnadspersedlar............................. » 1,600

Sjukrumsinventariepersedlar..................... » 3,200

Köksinventariepersedlar ........................... » 1,100

Diverse persedlar ....................................... » 500

Fordons och anspanspersedlar............... » 1,700

Summa kr. 32,800

Öfrig befintlig materiel borde deremot, enligt generalintendentens åsigt, ej tagas i anspråk för de flyttande sjukhusen, då dess beskaffenhet ej lämpade sig derför och en reserv af persedlar i allt fall vore oundgängligen nödvändig.

Från ofvanstående kostnadsbelopp 821,880 kronor borde vidare dragas den summa 75,000 kronor, hvilken, motsvarande värdet af från arméns reservupplag af sjukvårdspersedlar till arméns truppförband och sjukhus tid efter annan utlemnad och från vederbörliga anslag ersatt sjukvårdsmateriel, tillgodoförts behållningarna å anslaget »försvarsverket till lands i allmänhet» och som sålunda, då ny sjukvårdsmateriel i den utlemnades ställe ännu ej för reservupplaget anskaffats, kunde betraktas såsom en för inköpande af sjukvårdsmateriel disponibel tillgång.

Det för uppsättning af de flyttande sjukhusen erforderliga extra anslag kunde alltså beräknas till 714,080 kronor eller i rundt tal 714,000 kronor, utgörande skilnaden emellan anskaffningskostnaden 821,880 kronor å ena sidan, och värdet af befintlig materiel samt nyssnämnda kontanta belopp tillsammans 107,800 kronor å den andra.

Att denna jemförelsevis betydliga summa skulle på en gång komma att uppföras på den extra ordinarie budgeten, förklarar sig generalintendenten emellertid ej våga ifrågasätta. Angelägenheten af att den betänkliga bristen snarast möjligt blefve fylld hade dock, yttrar han, manat honom att hos Eders Kongl. Makt i underdånighet hemställa, att anslagsbeloppet ej måtte fördelas på mer än högst tre år. Med slutet af år 1897 vore den af 1892 års urtima Riksdag beslutade för-

59 Fjerde hufvudtiteln.

bättrade härordningen genomförd och erforderliga trängtrupper organiserade. Senast vid denna tidpunkt borde ock den nödvändiga materielen vara till finnandes.

På grund af hvad generalintendenten sålunda anfört, hemställer han i underdånighet:, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos 1894 års Riksdaggöra framställning att 714,000 kronor måtte beviljas såsom extra anslag för anskaffande af den för fälthärens flyttande sjukhus erforderliga materielen och att af denna summa måtte för år 1895 få utgå 238,000 kronor.

Vigten af den anskaffning, som sålunda utaf generalintendenten ifrågasättes, torde af ingen förnekas. Ordnandet af sjukvårdsväsenhet är en af de angelägenheter, åt hvilka för mycken omsorg icke kan egnas, och erfarenheten från det sista stora, på lärdomar af alla slag så rika kriget emellan Tyskland och Frankrike gifver tillräckligt vid handen, till hvilken grad förutseende vid sjelfva sjukvårdsanordningarna och en riklig tillgång på sjukvårdsmateriel äro i stånd att mildra de lidanden, som äro krigets oskiljaktiga följeslagare. Särskildt de flyttande sjukhusen, som inom den tyska hären voro bragta till en hög grad af fulländning, hafva mäktigt bidragit till de påfallande vackra resultat, sjukvården vid denna här under nämnda krig har att uppvisa. Jag tvekar alltså icke att lika med generalintendenten beteckna anskaffandet af för sådana sjukhus erforderlig materiel såsom den främsta uppgiften, då det gäller att komplettera härens fältutrustning. Ej heller har jag något att erinra mot den utredning af behofvet och kostnaderna i nämnda afseende, som af generalintendenten lemnats.

Emellertid måste jag, af hänsyn till de öfriga landtförsvarets behof, som under året måste fyllas, jemväl, hvad desna anskaffning beträffar, hemställa, att ej så stort anslag för 1895 begäres, som af vederbörande myndighet ifrågasatts. Ett belopp af 100,000 kronor synes mig vara det högsta, som för ändamålet kan för nämnda år anslås; och lärer ej heller anslaget i sin helhet nu böra äskas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus på extra stat för år 1895 anvisa 100,000 kronor.

60 Fjerde lmfvudtiteln.

[26.] Anslag till barackbyggnader å mötesplatserna.

[27.]

Anslag till reseunderstöd åt officerare m. fl.

Barackbyggnader å mötesplatserna.

I sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november anmäler arméförvaltningen å intendentsdepartementet, att behof af anslag till barackbyggnader å mötesplatserna gjort sig gällande. Dels tilldelades nemligen Svea trängbataljon numera en så stor årlig beväringskontingent, att barackutrymmet vid bataljonen blifvit otillräckligt, och dels erfordrades ökadt barackutrymme så väl till följd deraf, att beväringsmän numera tilldelades samtlige specialvapen och att manskapsstyrkan vid vissa truppförband, i följd af den förbättrade härordningens antagande, blifvit ökad, som ock derför att utbyte af mötesplatser å flera ställen förestode. Sålunda vore baracker af nöden för Svea trängbataljon och Göta ingeniörbataljons beväringsmanskap, för Vesterbottens regementes nya mötesplats Vännäs m. m. Arméförvaltningen hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till ytterligare barackbyggnader på mötesplatserna på extra stat för år 1895 af Riksdagen äska ett anslag af 100,000 kronor.

Härtill får jag tillstyrka nådigt bifall.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af 'kostnaden för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag anvisats för att bereda tjenstemän vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, men detsamma emellertid för afrundande af slutsumman å hufvudtitelns extra anslag torde böra för år 1895 bestämmas till 9,088 kronor, hemställer jag,

Fjerde hufvudtiteln. 61

att för år 1895 må till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å 9,088 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Skarpskytteväsendet och skjutskicklighetens befrämjande.

En betydelsefull förändring har under det gångna året inträdt i skytteväsendet inom landet. Samtliga föreningar, som önska att komma i åtnjutande af statsunderstöd, hafva nemligen läns- eller inskrifningsområdes-vis sammanslutit sig till skytteförbund och tillika inordnat sig under en gemensam öfverstyrelse, den så kallade centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar, hvilkens föreskrifter i fråga om skjutningarnes anordnande och hvad dermed har sammanhang de samtidigt förbundit sig att ställa sig till efterrättelse. Då genom den instruktion, som Eders Kongl. Maj:t under den 15 sistlidne december faststält för berörda styrelse, Éders Kongl. Majt förbehållit sig att utse två ledamöter i styrelsen och sålunda skaffat sig utväg att på de beslut, styrelsen kan komma att fatta, öfva verksamt inflytande, och vidare, enligt de samma dag fastställa grunderna för det af staten understödda skytteväsendet, ett af Eders Kongl. Maj:t utsedt ombud skall vara berättigad! deltaga i de olika förbundsstyrelsernas öfverläggningar, är det att hoppas, att större ordning än förut varit fallet skall kunna införas i föreningarnas skjutöfningar och att på samma gång dessa skola komma att ledas i mera fältmässig riktning. Då Eders Kongl. Maj:t dessutom genom nådiga brefvet den 9 sistlidne juni, på förslag af den redan då provisoriskt bildade centralstyrelsen, förklarat sig vilja så fördela det af Riksdagen till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande för år 1894 beviljade anslag, att understödsbeloppen komrne att stå i direkt proportion till antalet inom värnpligtsåldern varande medlemmar, som tillhöra de olika föreningarna, torde den omtalade reformen i korthet kunna betecknas såsom ett försök att mera direkt än förr tillgodogöra försvaret den fosterländska rörelse, som gifvit väckelse och näring åt skytteväsendet. Försöket synes också så till vida hafva lyckats, som tillslutningen till de olika skytteföreningarna sällan varit så liflig, som under det senast förflutna aret. Gifvet är emellertid, att, då statens understöd städse lämpats efter antalet medlemmar i föreningarna, en sådan allmän rörelse, hvarigenom med-

[28.] Anslag till skälskytte* väsendet och skj Oskicklighetens befrämjande.

62 Fjerde hufvudtiteln.

lemtalet plötsligt ökas, med nödvändighet måste föra till ett stegradt behof af anslag.

Den nybildade centralstyrelsen har gjort sig till tolk för detta behof och i sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 6 sistlidne november lemnat en redogörelse för de skäl, som synas centralstyrelsen tala för, att till skjutskicklighetens befrämjande beviljas ett vida större anslag än som i årets riksstat är för nämnda ändamål uppfördt. Ehuru jag, i fråga om anslagets belopp, ej tilltror mig att framställa samma yrkande som centralstyrelsen, torde emellertid en redogörelse för hvad centralstyrelsen i nämnda afseende yttrat i detta sammanhang väl vara på sin plats.

Om, yttrar centralstyrelsen, man något närmare följde den frivilliga skytterörelsen, såsom den gestaltat sig under de senare åren, då den öfvergifvande sin äldre form af skarpskytteföreningar, hvilka öfvade militärexercis i sluten trupp, mera allmänt ledt till bildande af s. k. skyttegillen, hvilka stält såsom sin enda uppgift att söka bibringa sina medlemmar färdighet i fältmässig skjutning, skulle man finna, hurusom denna rörelse syntes på god väg att åter vinna samma storartade anslutning från befolkningens sida, som kom densamma till del vid dess uppkomst på 1860-talet. Sålunda räknade skytteföreningarna endast 11,000 skyttar i början af 1880-talet, men deremot i maj månad 1892 16,000, fördelade på 175 föreningar, ett antal, som sedermera vuxit till omkring 24,000 skyttar, fördelade på 310 föreningar. Det vore emellertid styrelsens öfvertygelse, att rörelsen icke skulle stanna ens härvid, nya banor för densamma hade öppnats i Norrlands vidsträckta bygder, hvilka förut varit så godt som oberörda deraf; der bildades nu oupphörligt nya föreningar, under det att rörelsen samtidigt jemväl inom öfriga delar af riket vore stadd i oafbruten tillväxt.

Enligt styrelsens förmenande vore det emellertid två omständigheter, som särskildt borde noga beaktas, då det gälde att bedöma våra dagars skytterörelse, den ena den nya härordning, vårt land erhållit genom senaste urtima Riksdags beslut, och den andra den under år 1893 genomförda organisationen af det frivilliga skytteväsendet. Den nya härordningen med sin förlängda öfningstid för de värnpligtige hade alldeles upphäft betydelsen af frivilliga skarpskytteföreningar med militär exercis, under det att den å andra sidan måste gifva ökad vigt åt den frivilliga skytterörelse, som afsåge att för armén underlätta utbildningen af skyttar med förmåga af fältmässig skjutning. Den organisation, det frivilliga skytteväsendet erhållit, skulle åter sätta det i stånd att i högre grad än hittills bidraga till nämnda stora måls upp-

63 Fjerde hufmdtlteln.

nående. Dels skulle nemligen intresset för skyttesaken verksamt uppehållas hos rikets befolkning, då de olika föreningarna blefve i tillfälle att sammansluta sig till skytteförbund inom områden, der de till följd af gemensamma intressen i flera hänseenden säkerligen komme att bilda sjelfständiga verksamhetskretsar, och dels skulle skytterörelsen genom den för alla gemensamma öfverstyrelsen kunna ledas på ett ändamålsenligt och likartadt sätt, hvarjemte statens intressen genom de af Eders Kongl. Maj:t utsedda ombuden öfverallt kunde bevakas. Det vore derföre styrelsens fasta öfvertygelse, att med år 1893 en vändpunkt i skytterörelsen inträdt, och särskild! ansåge den sig utan öfverdrift kunna påstå att från och med nämnda år rikets frivilliga skyttar komme att öfvergifva den slentrianmessiga och sportlika skjutning, de hitintills i 30 år bedrifvit, för att i stället idka skjutöfningar i öfverensstämmelse med de vid armén bedrifna, en förändring i deras verksamhet, som allmänt erkändes vara nödvändig, derest skytterörelsen skulle kunna fylla sin ofvannämnda uppgift att blifva en skola för härens * vämpligtiga manskap.

Men, forsätter styrelsen, den storartade omfattning skyttesaken redan vunnit och än mera vore på väg att vinna och det nya mål, den för sig uppsatt, hade gjort behofvet af understöd mera kännbart, på samma gång dess tillfredsställande syntes mera berättigad!. Tydligt hade det visat sig, att det skulle blifva omöjligt att motsvara de billigaste krafven af denna framåtsträfvande rörelse med de medel, som för närvarande stode till buds. De nya sätten för skjutöfningarnas bedrifvande och de nya gevären kräfde nya anordningar för skjutbanorna; afstånden måste förlängas och de hittills begagnade jerntaflorna, såsom olämpliga för militärskjutning, lemna plats åt svängtaflor i blindering enligt arméns typ. Härigenom såväl som genom föreningarnas ökade antal stegrades anspråken på statens hjelp.

Särskilt hade såsom följd af det nuvarande anslagets otillräcklighet den vigtiga frågan om anordnande af lämpliga skjutbanor måst hvila och ej ens de oundgängligaste behofven kunnat tillfredställas. En annan ej mindre vigtig fråga, som måste lösas, vore anskaffande af instruktörer. För ett ändamålsenligt bedrifvande af skjutöfningarna erfordrades nemligen i främsta rummet god undervisning och för åstadkommande deraf kräfdes anslag till instruktörer. Ett önskemål i detta afseende vore inrättande af undervisningskurser för utbildning af frivilliga instruktörer, på sätt med god framgång egde rum i Danmark, der det frivilliga skytteväsendet vore högt uppdrifvet.

64 Fjerde liu fynd titeln.

Den frivilliga skytterörelsen måste vidare för att erhålla afsedd betydelse vara verkligt nationel, d. v. s. omfattas af alla samhällsklasser; men då skjutöfningarnes bedrifvande vore förenadt med icke obetydliga ekonomiska uppoffringar, hade behofvet af understöd i form af fri ammunition alltmera framträda Vid det i Stockholm hållna allmänna representantmötet hade också skytteförbundens ombud framhållit detta såsom en verklig lifsfråga för skyttesakens allmänna utbredning; och säkert vore att erhölles ett visst antal fria skott skulle det icke möta någon svårighet att värfva dem, som ville skjuta, hvarvid man vågade hysa den förhoppningen, att, om dessa skott lossades under instruktörs tillsyn, de ock skulle lemna åsyftadt resultat, nemligen skjutskicklighetens utbredande, liksom helt säkert derigenom mången skulle intresseras till fortsatt skjutning.

Då man sålunda, enligt styrelsens åsigt, icke kunde förutsätta, att anslutning till skytteföreningarna och hängifvenhet åt deras verksamhet hos alla skulle kunna frammanas och uppehållas allenast af fosterlandskärlek, hvilken ändock vore och måste vara skytterörelsens grund, blefve • det slutligen nödvändigt att bereda tillfälle för eu annan icke oväsentlig faktor att härvid göra sig gällande, nemligen täflingsbegäret, hvilket alltid förefunnes hos dem, som egnade sig åt målskjutning och som allestädes tagit sig uttryck i offentliga pristäfhngar; och borde sådana, då de af staten understöddes, betraktas dels såsom skyttefester, verkliga fosterlandskärleken stärkande folkfester, till livilka skyttarne samlades för att utbyta tankar särskildt om skyttesaken och vid livilka dennas ändamål och uppgift bäst kunde framhållas, så att de till hemorten återvändande skyttarne medförde och spridde intresset för saken, och dels såsom uppvisningar, vid hvilka prof på den under året förvärfvade skjutskickligheten lemnades och som dessutom jemväl beredde tillfällen till undervisning, i det nya skjutmetoder vid dem för hvarje gång tillämpades.

Under åberopande häraf och då styrelsen, på sätt den särskildt påpekar, dels befarar, att, derest ej ökadt anslag redan under innevarande år ställes till krigsstyrelsens förfogande, svårighet skall möta att vidhålla den i nådiga brefvet den 9 juni 1893 uttalade grundsats, att understöden till skytteföreningarna skola beräknas utgå efter 3 kronor per skytt i värnpligtsåldern, dels finner angeläget att fri ammunition jemväl under nämnda år må kunna tilldelas värnpligtige skyttar, anhåller centralstyrelsen, att Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen äska extra anslag, dels för år 1894 å 13,200 kronor att användas till anskaffning af fri ammunition åt 10,000 under nämnda år i skytteföreningarna

65 Fjerde hufvudtiteln.

inträdande nja skyttar i värnpligtsåldern, samt, i den mån detta antal icke uppnås till fördelning mellan skyttar tillhörande beväringens första uppbåd, och dels för år 1895 å 160,000 kronor, att på följande sätt fördelas, nemligen:

till understöd åt 20,000 värnpligtige skyttar med 3 kronor till

hvar och en, som skjutit 60 skarpa skott........................ kr. 60,000: —

till anordnande af allmänna täflingsskjutningar inom rikets skytteförbund.......................................................... » 24,000: —

» anordnande af allmänna rikstäflingar......................... » 16,000: —

» fri ammunition åt rekryter ............................................ » 20,000: —

» anläggande af skjutbanor ............................................... » 30,000: —

» bestridande af omkostnader för skytteväsendets administration .................................................................. » 10,000: —

' tillhopa kr. 160,000: —

Améförvaltningen å civila departementet, som, på sätt jag förut angifvit, den 14 sistlidne november afgifvit yttrande öfver centralstyrelsens ifrågavarande framställning, förklarar sig finna bifall till centralstyrelsens förslag vara högeligen önskvärdt, derest i öfrigt plats å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för försvaret till lands, åt den föreslagna anslagsökningen beredas.

Som jag redan antydt, finner jag lika med centralstyrelsen grundade skäl förefinnas till det antagande, att skytterörelsen med den organisation, som den nästlidne år erhållit, skall kunna bringas att lemna ett vida kraftigare stöd åt landets försvarsanordningar än förut varit fallet. Särskildt torde all uppmärksamhet böra egnas åt den af styrelsen i slutet af dess skrifvelse uttalade tanken, att skytterörelsen med eu rätt omvårdnad skall kunna utvecklas derhän, att den blifver en skola för härens värnpligtiga manskap, inom hvilken tillfälle beredes för do unge ännu ej i värnpligtsåldern varande medlemmarne att erhålla förberedande undervisning i skjutning och för de äldre medlemmarne, som fullgjort sina beväringsöfningar, att underhålla den skjutskicklighet de redan förvärfvat.

Att tillstyrka äskandet af ett så stort extra anslag som 173,200 kronor synes mig emellertid icke för närvarande kunna ifrågasättas. Anslaget utgår, såsom bekant, för innevarande år med endast 60,000

llih. till lii/cad. Broi. IHD4. 1 Barn/. 1 Afd. I Haft. 9

66 Fjerde lmfvudtiteln.

kronor; och om någon förhöjning deri synes mig önsklig, dels på det krigsstyrelsen må sättas i tillfälle att möta de anspråk på ökade understöd, som från de olika skytteföreningarna torde vara att emotse, och dels på det att från statsmakternas sida må lenmas ett uttryck af erkänsla åt det allvarliga sträfvande, som utmärker den nyväckta skytterörelsen, torde dock någon förhöjning af anslaget utöfver det belopp

90,000 kronor, hvarmed det ännu utgick så sent som år 1887, icke böra för närvarande föreslås.

Deremot torde, med anledning af de anmärkningar i fråga om dispositionen af 1892 års anslag, som utaf Riksdagens år 1893 församlade revisorer framställts, Eders Kongl. Maj:t nu böra föreslå, att åt Eders Kongl. Maj:t lemnas rättighet att ett följande år använda de besparingar å anslaget, som under år 1895 kunna göras.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen

att till skarp sky tte v äsen d ets och skjutskicklighetens befrämjande såsom extra anslag för år 1895 bevilja

90,000 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t .att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält, täcktes Hans Magt Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet aflemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

Ex protokollo:

F. Lag er felt.

Fjerde lmfvudtiteln

67 Beräkning

Bil. I.

af den ökade kostnad, som nppkommer å Statsanslaget för intendenturcorpsen år 1895 för fullföljande under nämnda år af intendenturcorpsens beslutade nya organisation i öfverensstämmelse med derom i dag af mig afgifvet underdånigt förslag:

Stockholm den 26 Oktober 1893.

A. THORÉN.

Generalintendent.

F. Holmquist.

68 Fjerde hufvudtiteln

Bil. II.

F örslag

till förändringar i infanteriets organisation under år 1895 beträffande

tillkomsten af personal.

Fanjunkare...............

Sergeanter af 1. klass. D:o »2. » ..

6 Tillsamman: underofficerare

Spel

17 Distinktionskorpraler

Korpraler

Vicekorpraler...........

Tillsamman: underbefäl af manskapet

102^

102)

<2) Endast vid Norrj (och Vest erbottens reg.

63')

(3) Ej vid fotgardes- . \regementena.

14 Meniee .

Fjerde hufvudtiteln

69 Bil. III.

Beräkning

af den ökade kostnaden för år 1895 för genomförandet af infanteriets

organisation.

*) Vid Vostcrnorrlands regemente.

70 Fjerde hufvndtiteln

Fjerde liufvudtiteln

71 Bil. IV.

Beräkning

af ökadt, anlagsbehof för Skånska husar- och dragonregementena under

år 1895 (3. öfvergångsåret).

72 Fjerde hufvudtitehi

Fjerde hufvudtiteln,

73 Kronor.

Transport

2 korpraler 2 vicekorpraler 1 sjuk vårdsryttare 1 hofslagareryttare

b) Månadslöner:

70 menige å ny stat i lOi månader ä 10 kr.

c) Medikamentspenningar: 76 man å 1,6 o kr.................

d) Kaserninventariers underhåll: 76 man å 2 kr..............................

e) Underhåll af beväringspersedlar: 76 man å 3,18 kr...............................

f) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning: 76 man i 295 dagar h 0,85 kr...................................

g) Mathållning:

81 man i 295 dagar ä 0,6 o kr.

14,337

h) Sängkläder och servis: 76 man å 6,86 kr................

Manskap qvarliggande efter regementsskolans slut.

a) Månadslöner:

35 menige å ny stat i 1J månad å 10 kr...............................

b) Beklädnad och remtyg samt personlig utredning: 35 menige i 45 dagar ä 0,35 kr.................................

c) Mathållning:

35 menige i 45 dagar ä 0,60 kr.

Transport

Bih. till lliked. Prof. 1804. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 10

74 Fjerde hufvudtitehi

Fjerde hnfvudtitcln.

75 Helsingborg den 11 November 1893.

G. PEYRON.

Chef för 1. arméfördelningen.

M. Stendahl.

76 Fjerde lnifvudtiteln

Bil. V.

B eräkning

af ökad kostnad för Kongl. Norrlands Dragonregemente 3. öfvergångsåret.

Fjerde hufvudtiteln

78 Fjerde hufrudtiteln

l) 10 månader — 25 dagar.

Fjerde hufvudtiteln

') 10 mänadcr — 25 dagar.

80 Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtiteln

81 Ofvanstående kostnadsberäkning är uppgjord under den förutsättning att Chefen för remonteringsväsendet mot full ersättning för inköpspriset [kr. 650] äfven uppköper de remonter, som skola insättas i vakante rotehållsnummer och att dessa indelta remonter dresseras i samma skola som de värfvade.

1 1

Ili/t. till Riksd. Prat. 1894. I Sami. I Afd. I Höft.

82 Fjerde Inifvudtiteln.

Ö fv e r-

af Kongl. Norrlands, 2. Svea och 2. Göta artilleri- l

l) Legde i 44 dagar.

{) Endast under förutsättning att bataljonsveterinärbeställningon vid 1. Svea artilleriregemente hunnit indragas.

Fjerde hufvudtitcln

83 Bil. VI.

sigt

regementens sammansättning under 3. öfvergångsåret.

84 Fjerde hufvudtiteln

Bil VII.

B eräkning

af den ökade kostnaden för artilleriet under 3. öfvergångsåret.

Fjerde linfvudtitcln

85 Bil. VIII.

Beräkning

af den ökade kostnaden för fortifikationen under 3. öfvergångsåret 1895.

86 Fjerde hufvudtitcln.

Stockholm i November 1893.

H. ELLIOT.

Chef för Kongl. fortifikationen.

Fjerde liufvndtlteln.

87 Bil. IX.

Förslag

till stat för Kong-!. Svea trängbataljon år 1895.

Kronor.

88 Fjerde hnfvudtiteln.

Bil. X.

Fjerde hufyudtiteln

89 Bil XI.

Förslag

till stat för Kongl. Norrlands trängbataljon år 1895.

Bih. till Riksd. Prat. 1894. 1 Samt. 1 ÅJd. 1 Raft.

90 Fjerde hufVudtiteln

Bil. XII.

Förslag

till stat för Kongl. Vendes trängbataljon år 1895.

Fjerde hufvudtiteln,

92 Fjerde hufvud titeln

Fjerde hufvudtiteln

13 Bih. till Blind. Prat. 18U4. 1 Snut/.

1 Afd.

1 Höft.

94 Fjerde hufvudtiteln

Bil XIII.

Tablå

utvisande den för år 1895 beräknade ökade kostnaden för den förbättrade härordningen.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1894.

Bil. A.

Till KONUNGEN.

I underdånig skrifvelse den 22 december 1892 anmälde jag inför Eders Kongl. Maj:t, att jag, med anledning af det mig genom nådiga brefvet den 2 i samma månad lemnade uppdraget att verkställa en Bill. till Jliksd. 1'rot. J8114. 1 Sami. 1 Afd. 1 Ildft. 1

utredning i fråga om kostnaderna under är 1894 för inrättande af nya volontärskolor, gått i författning om utarbetande inom generalstaben dels af de flerahanda slags uppgifter, som för ärendets allsidiga belysning vore erforderliga, dels af en fullständig plan för, huru underbefäls-, särskild! underofficersutbildningen vid infanteriet borde ordnas, då detta vapenslags nya organisation blifvit till fullo genomförd. Sedan ifrågavarande arbete, hvilket, jemlikt det nådiga uppdraget af den 2 december sistlidet år, omfattat äfven underofficersutbildningen vid kavalleriet, nu mera blifvit afslutadt, får jag härmed underdånigst afgifva efterföljande :

Utredning af kostnaderna för underofficersutbildningen vid infanteriet och kavalleriet enligt den förbättrade härordningen samt af de lämpligaste sätten för denna utbildnings anordnande.

Första steget till inrättande af särskilda skolor för underofficersutbildnings meddelande vid infanteriet togs i sammanhang dermed, att Eders Kongl. Maj:t, för att i någon mån afhjelpa bristen på underbefäl vid armén, i statsverkspropositionen till 1877 års riksdag gjorde framställning om att de indelta regementena och kårerna måtte ökas, bland annat, med 78 korpraler, 78 vicekorpraler och 156 volontärer med följande aflöningsförmåner:

för korpral:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift 150 kr.

lön efter stat ........................................................................... 120 )>

dagaflöning................................................................................... 15 » 285 kr

för vicekorpral:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna, ersättning för rotelön .................................................................. 150 kr.

lön efter stat.............................................................................. 60 :»

dagaflöning................................................................................ 6 » 216 kr

för volontär:

beklädnad in natura och portion under vapenöfningarna samt dagaflöning under d:o från vapenöfningsanslag, ersättning för nummerlön, motsvarande en medelvakansafgift .................. 150 kr.

Denna Eders Kongl. Maj ds framställning blef af Riksdagen bifallen.

3 Genom nådig generalorder den 24 december 1877, n:o 884, bestämdes fördelningen af de nya volontärplatserna. Vid hvarje indelt infanteriregemente, utom Bohusläns, anstäldes 4 volontärkorpraler, 4 volontär-vicekorpraler och 8 volontärer, samt vid en hvar af Norrbottens, Vesterbottens och Jemt]ands fältjägarekårer 2 volontärkorpraler, 2 volontär-vicekorpraler och 4 volontärer. Lifregementets grenadierkår och Smålands grenadierbataljon, hvilka truppförband, liksom äfven Bohusläns regemente, enligt det vid 1877 års riksdag framlagda förslaget till härordning, varit ifrågasatta att indragas, erhöllo ej några nya volontärplatser.

Med denna tillökning kom efterföljande antal volontärer — oafsedt volontärer utom nummer (utan lön) — att finnas vid indelta infanteriet, nämligen:

volontärer med nummerlön:

enligt nådiga brefvet den 26 juni 1871 4 på hvarje indelt kompani, d. v. s. 32 per regemente och 16 per kår (bataljon), eller tillsammans:

på 19 regementen (19 x 32).................................................... 608

» 5 kårer (5 x 16)............................................................... 80 688; samt

volontärer med ny lön:

vid 18 regementen (18x16) ........................................... 288

i> 3 kårer (3x8).................................................................. 24 gj2

Summa vid indelta infanteriet 1,000°)

I förutnämnda statsverksproposition och med anslutning till den ifrågasatta tillökningen af underbefäl föreslogs upprättandet af två volontär skolor, eu å Karlsborg och en å Vadstena slott. Under antagande åt t de föreslagna nya underbefälsplatserna tillsattes med volontärer, samt att såväl desses inneliafda nummerplatser blefve ersatta, som volontärer autogcs till det föreslagna ökade antalet, skulle, om dessutom beräknades en årlig afgång af 1 underbefäl per kompani, hela antalet volontärer, som ifrågakomme att inkommenderas till volontärskolorna under år 1878, uppgå till högst 575. *)

*) Vid värf vado infanteriet lingo, enligt nådigt bref den 10 december 1875, antagas 2 volontärer i nummer på hvarje kompani, d. v. s. vid Svea lifgarde lfi, Andra lifgardet 11! och Verrnlands fältjägarekår 12, eller tillsammans 44 volontärer. I fråga om utbildningen (volontärskole- eller underbefälsutbildningen) voro de 12 volontärerna vid Verrnlands fältjägarek&r att hänföra till indelta infanteriets volontiirer.

4 Fördelningen af eleverna mellan skolorna ansågs lämpligen böra ske så:

att till Vadstena kommenderades elever från 1. och 2. militärdistrikten samt Gotland0), eller 238, under det att återstoden, eller 337, skulle förläggas till Karlsborg.

Skolan i Vadstena skulle organiseras på tre och den å Karlsborg på fyra kompanier, med följande befälspersonal:

Karlsborg.

1 regementsofficer,

4 kaptener,

17 subalternofficerare, hvaraf 1 adjutant,

5 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant

och väbel,

16 sergeanter,

20 korpraler,

13 spel och

2 sjukvårdssoldater.

Vadstena.

1 regementsofficer,

3 kaptener,

13 subalternofficerare, hvaraf 1 adjutant,

4 fanjunkare, hvaraf 1 adjutant

och väbel,

12 sergeanter,

15 korpraler,

10 spel och

2 sjukvårdssoldater.

Kostnaden för underhåll, munderingsslitningsersättning och servis

m. m. beräknades utgöra för år:

vid volontärskolan å Karlsborg................................. 243,000 kr.

» » i Vadstena ................................. 175,000 »

Summa 418,000 kr.

Lärokursen ansågs icke böra utsträckas längre än 1 år och förnyandet däraf blifva beroende af särskild ansökan. Tiden för volontärernas inkallande till skolorna ansågs lämpligen böra bestämmas till den 20 september 1878.

Det särskilda utskott, som behandlade arméfrågan vid 1877 års riksdag, uttalade sig om denna framställning på följande sätt: »Utskottet, som erkänner vigten af att våra trupper, så vidt möjligt är, varda försedda med tillräckligt och väl utbildadt underbefäl, och anser de af Kong! Maj:t föreslagna volontärskolorna vara ett godt medel för att genom den undervisning, som i dem kan meddelas, vinna ökad *)

*) Enligt 1877 års härordningsförslag skulle bland annat Gotlands nationalbeväring, hvars infanteriunderofficerare och -korpraler icke voro fast anställda, utan valda af och bland beväringen, omorganiseras och vid Gotlands regemente anställas 32 volontärer. Denna omorganisation afslogs, när härordningsförslaget i sin helhet icke vann Riksdagens godkännande.

tillgång till dugliga underbefälsämnen, tiar likväl af det närvarande volontärsantalet icke funnit anledning antaga en sådan tillökning af volontärerne, att två skolor skulle vara för de närmaste åren behöfliga, och vid valet af den ort, där skolan i sådant fall borde vara belägen, af lätt insedda skäl stannat vid Karlsborg». Utskottet hemställde därför om bifall endast till det begärda anslaget för volontärskolan å sistnämnda ort.

Denna hemställan bifölls äfven af Riksdagen. För år 1878 beviljades till underhåll, munderingsslitningsersättning och servis m. m. för en volontärskola å Karlsborg ett förslagsanslag af 71,000 kronor, att under titel »Volontärskolan å Karlsborg» på ordinarie stat uppföras. För år 1879 höjdes anslaget till det beräknade beloppet 243,000 kronor, med hvilket det äfven upptogs i riksstaterna för åren 1880 och 1881. 1877 års riksdag beviljade äfven på extra stat för år 1878 270,000 kronor till byggnader för den nya skolan. Det sålunda uppförda etablissementet å Karlsborg rymmer, förutom den ofvan angifna styrkan af befäl in. m., högst 380 elever. För en så stor elevstyrka torde dock utrymmet så i sofrum som undervisningslokaler vara något knappt.

I den till 1881 års riksdag öfverlemnade statsverkspropositionen gjordes framställning om anslag till en volontärskola för kavalleriet. Kostnaden för den föreslagna skolan beräknades utgöra från den 15 juli 1881 till årets slut 35,000 kronor och för helt kalenderår 67,000 kronor. Men då å förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg för åren 1880 och 1881 en behållning af tillsammans omkring 50,000 kronor var att emotse, hemställde Eders Kongl. Maj:t, i enlighet med hvad arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagit:

att kostnaden för kavallerivolontärskolan från den 15 juni 1881 till årets slut skulle få bestridas från 1881 års anslag till volontärskolan å Karlsborg, ökadt med behållningen å samma anslag under år 1880; och

att för år 1882 förslagsanslaget till volontärskolan å Karlsborg måtte från 243,000 kronor höjas med 42.000 kronor till 285,000 kronor, i sammanhang hvarmed anslagets benämning skulle förändras till »volontärskolor» samt kostnaden för kavalleriets volontärskola från ino-åna;en af år 1882 och framgent bestridas från det sålunda ökade anslaget.

Riksdagen lemnade till denna framställning sitt bifall, och från och med år 1882 har förslagsanslaget till »volontärskolor» varit uppfördt i riksstaten med 285,000 kronor °).

*) DS. kostnaden för kavalleriets volontärskola för år beräknades till 07,000 kronor, vill det synas som om det förutvarande anslaget till volontärskolan ä Karlsborg bort höjas med hela detta belopp, och att således anslaget till volontärskolor bort uppföras med 243,000 -j- 07,000 = 310,000 kronor, i stallet för med 285,000 kronor.

6 Redan år 1877 hade Riksdagen medgifvit, att för en kostnad af

440,000 kronor ett för lifregementets dragonkår och rytteriets volontärskola gemensamt etablissement finge uppföras å Ladugårdsgärdet.

Efter år 1885 hafva hvarjehanda åtgärder blifvit, vidtagna, hvilka afsett volontärinrättningens ytterligare utveckling och i större eller mindre mån berört anslaget till volontärskolor.

Genom nådigt bref den 11 december 1885 föreskrefs sålunda, att vid de indelta infanteriregementena och kårerna skulle, för aflönande af t.jenstbare volontärer, utöfver det genom nådiga brefvet den 20 juni 1871 bestämda antal, anslås ytterligare ett nummer vid hvarje kompani. Volontärernas med nummerlön antal kom således att utgöra: 40 vid hvarje indelt infanteriregemente och 20 vid hvarje indelt kår (bataljon)

eller

vid 19 infanteriregementen (19 x 40).................................................. = 760

» 5 kårer (5 x 20).......................................................................... = 100

Summa 860.

Volontärerna med ny lön utgjorde, enligt den i det föregående lemnade redogörelse, 312, hvadan således antalet aflönade underofficersvolontärplatscr vid indelta infanteriet därefter kom att uppgå till 860 + 312 = 1,172.

I samband med den nådiga framställningen till 1886 års riksdag angående omorganisationen af Gotlands nationalbeväring föreslogs inrättandet af särskild stamtrupp vid Gotlands infanteriregemente samt Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner, och skulle, enligt förslagen till stater för dessa s. k. beväringstrupper, manskapsstammen vid dem utgöras af:

vid Gotlands infanteriregemente:

180 volontärer, hvaraf 16 distinktionskorpraler, 48 korpraler, 76 vicekorpraler och 40 menige volontärer; samt

vid eu hvar af Hallands, Vesternorrlands och Blekinge bataljoner:

60 volontärer, hvaraf 8 distinktionskorpraler, 12 korpraler, 24 vicekorpraler och 16 menige volontärer.

Samtliga dessa volontäj-ers aflöningsförmåner voro upptagna till hufvudsaklig likhet med dem för värfvadt manskap enligt det s. k. nya värfningssystemet, och i de vid vederbörligt statsrådsprotokoll fogade staterna angafs det antal vicekorpraler och menige, som beräknades årligen skola kommenderas till volontär skolan, nämligen 25 man, däraf 3 vicekorpraler, vid Gotlands infanteriregemente samt 9 man, däraf 1 vicekorpral, vid eu hvar af de särskilda bataljonerna. Någon höjning

af volontärskoleanslaget med anledning af de! sålunda med 52 man ökade elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg ifrågasattes dock icke.

Med godkännande af nyss omnämnda vid statsrådsprotokollet fogade stater, biföll Riksdagen denna framställning om volontärstam vid de s. k. beväringstrupperna.

Det antal volontärer, för hvilket volontärskolan å Karlsborg skulle tjena såsom ^bildningsanstalt, var sålunda nu uppbringadt till:

vid indelta infanteriet ................................................................................ 1,172

» de s. k. beväringstrupperna ........................................................... 360

)) Vermlands fältjägarekår ................................................................. 12

Tillsammans 1,544.

Redan följande år, 1887, i samband med den nådiga propositionen om båtsmanshållets vakanssättning, föreslogs att stamtruppen vid Vesternorrlands bataljon skulle ökas till 300 man °) med en årlig rekrytering af 50 volontärer.

Dessa, hvilkas aflöningsförmåner voro upptagna till likhet med de förutvarandes, skulle utbildas i:

en 1. årets skola under IOV2 månader och en 2. )) )) )) lika lång tid,

till hvilken senare skola 50 proc. af dem, som genomgått 1. årets skola, skulle kommenderas, hvarjämte 5 vicekorpraler skulle uttagas till genomgående af sergeantskola. Inberäknadt 4 korpraler, som skulle tjenstgöra vid skolan, komme denna följaktligen att upptaga 84 man korpraler och volontärer.

I sammanhang med frågan om utbildningen yttrades i statsrådsprotokollet: »upprättas eu volontärskola vid Vesternorrlands bataljon samt undervisningen vid densamma ordnas i likhet med hvad nu eger ruin vid volontärskolan å Karlsborg, torde alla skäl — och ej minst besparingsskäl — tala för att till densamma förlägga undervisningen för 5. militärdistriktets °°) volontärer, hvarigenom de långa och dyrbara transporterna, som nu ega rum från vederbörande norrländska regementen till Karlsborg och åter, skulle kunna verkställas vida billigare än nu. Den besparing, som härigenom vunnes, skulle komma anslaget till volontärskolor till godo, hvilket anslag bör bestrida kostnaden för denna skola, likasom för de öfriga volontärskolorna.» *) **)

*) Som bataljonen redan förut egdo CO volon^ror, uppgick ökningen i sjelfva verket till endast 240 man.

**) Det nuvarande C. militärdistriktets.

8 Den föreslagna organisationen af stam trupp vid Vesternorrlands bataljon på de i statsrådsprotokollet angifna grunder blef af Riksdagen bifalien.

Genom nådigt bref den 16 september 1887 uppdrogs åt arméförvaltningen att inkomma med ritningar in. m. till ett i Hernösand, hvilken stad för ändamålet upplåtit nödig mark, förlagdt fullständigt etablissement för Vesternorrlands bataljons stamtrupp, afsedt att lemna utrymme för utbildning af volontärerne vid Vesternorrlands bataljon och Jämtlands och Vesterbottens fältjägarekårer samt underofficersvolontärerna vid Norrbottens fältjägarekår eller tillsammans 130 man jämte korpraler och spel och nödigt befäl. Till Vesternorrlands bataljons volontärskola i Hernösand, hvars första egentliga lärokurs °) tog sin början den 1 november 1891, hafva, förutom bataljonens egna (fast anställda volontärer), under kurserna 1891—1892 och 1892—1893 beordrats äfven 1. årets underofficersvolontärer vid de nyssnämnda fältjägarekårerna.

I särskild nådig proposition gjordes vidare till 1887 års riksdag framställning om upprättandet af ett kompani volontärer vid Norrbottens fältjägarekår om 99 man med en årlig rekrytering af 22 man. 1 fråga om volontärernas anställning, aflöning och utbildning skulle väsentligen samma bestämmelser gälla, som för dem vid Vesternorrlands bataljon.

I statsrådsprotokollet erinrades om, att 17 proc. af Norrbottens värnpligtige utgjordes af finnar, som ej kunde hvarken tala eller förstå svenska språket, en omständighet, som nödvändiggjorde beväringsstyrkans fördelning på flera afdelningar med däraf följande behof af stampersonal. Äfvenså framhölls vigten af att lärokursen vid de för utbildningen af de fast anställda volontärerna erforderliga skolorna ställdes i samband med undervisningen vid statens folkskollärareseminarier, så att till skollärarekallet lämplig volontär, som genomgått skolorna, utan vidare prof berättigades till inträde i dessa.

Såsom förläggningsort för den med anledning häraf erforderliga utbildnings- eller volontärskolan ställdes i utsigt Haparanda. Statsutskottet, som tillstyrkte bifall till ifrågavarande framställning, förordade i sin motivering Notviken såsom lämplig förläggningsort, och detta inflöt bland annat i Riksdagens skrifvelse med anmälan, att propositionen vunnit Riksdagens bifall.

I maj månad 1888 sammandrogs den första lärokursen vid Norrbottens fältjägarekårs volontärskola å Notvikens mötesplats, och i skolans _______' *

*) Vid såväl Vesternorrlands som Blekinge bataljon skedde de den 1 maj 1890 antagna volontärernas rekryt- och förberedande korpralskolentbildning under tvenne perioder somrarne 1890 och 1891 i de å vederbörliga mötesplatser uppförda baracker.

program upptogs bland annat den bestämmelsen, att eleverna skulle bibringas, så vidt möjligt, den teoretiska underbyggnad, som erfordrades, för att de efter slutad kurs måtte kunna vinna inträde i småskollärareseminariets i Haparanda 3. klass. Hvarje lärokurs är tvåårig, och sedan år 1891 har dess början bestämts till den 1 oktober. Kostnaderna för skolan bestridas, jämlikt nådigt bref den 25 maj 1888, med 7e från anslaget till volontärskolor och med V6 från anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.

Till 1889 års riksdag gjordes nådig framställning om ökad stamtrupp vid Blekinge bataljon. Stamtruppen skulle utgöra 500 man med en årlig rekrytering af 90 man (volontärer), hvilka skulle utbildas i tvååriga skolor, afsedda att hvardera räcka 10 Vs månader, och skulle till andra årets skola beordras omkring 50 procent af det antal, som genomgått första årets.

Kostnaderna för volontärskolan vid bataljonen beräknades till 52,378 kronor 75 öre. I sin helhet äskades 99,000 kronor för stamtruppens organisation. Statsutskottet tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen, men Riksdagen fattade beslut i öfverensstämmelse med åtskilliga reservanters yrkanden, hvarigenom stamtruppens styrka minskades till 300 volontärer, och det begärda anslaget nedsattes från 99,000 till 60,000 kronor. I öfverensstämmelse med detta beslut blef stat utfärdad för Blekinge bataljon.

Genom nådigt bref den 22 november 1889 bestämdes, att det för Blekinge bataljons volontärskola erforderliga etablissementet skulle uppföras i Ronneby, hvars stadsfullmäktige erbjudit sig upplåta nödig mark m. m. Förutom befäl rymmer skoletablissementet 94 man. Blekinge bataljons volontärskola i Ronneby tog sin början vid samma tid 6om Vesternorrlands i Hernösand, d. v. s. den 1 november 1891, och till densamma hafva beordrats de fast anställda volontärerna vid Hallands och Blekinge bataljoner. Kostnaden för utbildningen af de förra bestrides från anslaget till volontärskolor, af de senare från anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon, och kommer enligt beslut af årets riksdag af detta anslag det härför beräknade beloppet, 33,608 kronor 75 öre, att från och med nästa år tilläggas anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarekårs vapenöfningar.

Till 1889 års riksdag gjordes äfven en framställning rörande anslaget till -»volontärskolon. 1 statsrådsprotokollet angående detta ärende , omförmäldes, att Kong! Maj:t visserligen i syfte att så vidt möjligt begränsa utgifterna å anslaget, anbefallt minskning i antalet till volon- Bih. till Utfart. Prut. 181)4. 1 Smnl 1 Afä. 1 Saft. 2

tärskolan å Karlsborg kommenderade volontärer0), men, då denna åtgärd icke kunde annat än menligt inverka på den för det indelta infanteriets tjenstbarhet synnerligen vigtiga volontärinstitutionen, borde anslaget höjas åtminstone med det belopp, hvarmed detsamma för år 1887 i rundt tal öfverskridits, eller med 50,000 kronor. Men då, vid bifall till den vid samma riksdag föreslagna omorganisationen af kavalleriet, anslaget komme att minskas med 60,000 kronor, men nu ifrågasattes en höjning af 50,000 kronor, hemställdes, att anslaget till volontärskolor,

285,000 kronor, skulle minskas med 10,000 kronor till 275,000 kronor.

Statsutskottet afstyrkte förslaget under påvisande af, ätt åtgärder redan vidtagits för att minska elevantalet vid volontärskolan å Karlsborg. Någon minskning i anslaget kunde ej ifrågakomma, sedan omorganisationen af kavalleriet ej vunnit riksdagens bifall. Riksdagen beslöt äfven, att anslaget till volontärskolor skulle vid oförändradt belopp af 285,000 kronor bibehållas.

Af 1890 års riksdag äskades anslag till ökad stamtrupp (volontärer) vid Hallands bataljon, som skulle organiseras i likhet med Blekinge bataljon. Framställningen vann ej Riksdagens bifall.

År 1891 beordrades för första gången officersaspiranterne vid de båda fotgardesregementena till volontärskolan å Karlsborg, en anordning som allt framgent och, må det tilläggas, med stor fördel blifvit bibehållen.

Af 1892 års lagtima riksdag begärdes i samband med det då framlagda förslaget om förbättrad härordning, att Riksdagen skulle för inrättande af en eller flera infanteri o lontär skolor låta af det för ändamålet nödiga belopp, 240,000 kronor, i 1893 års riksstat såsom reservationsanslag uppföra 100,000 kronor samt af sådan anledning höja anslaget till volontärskolor till 385,000 kronor.

I statsrådsprotokollet rörande denna fråga yttrades, att »derest med nuvarande befälstillgång mobilisering, enligt gällande mobiliseringsplan, skulle verkställas och dervid för truppförbandens förseende med befäl senaste landtförsvarskomités00) beräkningar tagas till utgångspunkt, bristen på officerare och underofficerare skulle blifva så stor, att för dess fyllande endast vid infanteri vapnet elevantalet vid detta vapens volontärskola måste årligen höjas med omkring 200». Det nya erforderliga volontärskoleetablissementet syntes böra förläggas till Norrland, men måhända skulle det till och med kunna ifrågasättas, huruvida icke flera dylika etablissement borde inrättas. Åtskilliga städer hade redan för-

*) Ifrågavarande minskning hade blifvit anbefalld genom nådig generalorder den 1 maj 1888, n:r 434. **) Den genom nådigt bref den 14 november 1800 tillsatta kommittéen.

klarat sig villiga att, mot det en större eller mindre militärsstyrka förlädes till desamma, af egna medel bekosta uppförandet af dylika etablissement; och kanske skulle det på sådant sätt kunna lyckas att utan statsverkets alltför stora betungande inom hvarje militärdistrikt få till stånd ett skoletablissement, vid hvithet distriktets volontärer skulle kunna erhålla den under första tjensteåret nödiga utbildningen. Utrymmet i volontärskoleetablissementet å Karlsborg vore så knappt, att endast 4 kompanier kunde der inhysas. Endast de volontärer, som ansågos lämpliga att jämväl andra tjensteåret undergå militärisk utbildning, äfvensom officersvolontärerna behöfde under nyss anförda förutsättning kommenderas till volontärskolan å Karlsborg, der utrymmet i sådant fall blefve tillräckligt.

Statsutskottet uttalade, med stöd af den nådiga propositionen till 1877 års riksdag, den bestämda uppfattningen, att endast en ny volontärskola borde uppsättas. Enligt utskottets åsigt kunde nämligen eleverna, samlade i en skola, vinna rikare tillfälle till utveckling af sitt militära omdöme, än om de splittrades på flera små skolor, hvarjämte valet af lärarekrafter äfvenledes i förra fallet kunde göras med mera omsorg, en synpunkt särskild! värd att beakta numera, sedan såväl officers- som reservofficersaspiranter, enligt de under senare år gifna bestämmelser, skulle bibringas sin grundläggande militära utbildning i dessa skolor.

Utskottet förordade derför ett anslag af 100,000 kronor till en skola, under villkor att anslaget uteslutande skulle användas till en skola för infanteriets underbefäl och reservunderbefäl, samt att nämnda belopp skulle såsom reservationsanslag uppföras i riksstaten under titeln: »Infanteriets underbefälskola». Såväl Kongl. Maj:ts framställning som statsutskottets förslag blefvo, när försvarsfrågan i sin helhet föll vid 1892 års lagtima riksdag, afslagna.

Under sommaren 1892 vard! det militäretablissement för en truppstyrka af, förutom befäl m. in., 180 —192 man, hvilket staden Norrköping på egen bekostnad låtit uppföra, färdigt, och genom generalorder den 9 juni 1892, n:o 631, anordnades derstädes, jemte rekrytm. fl. skolor för indelt manskap från närliggande regementen, äfven en infanterivolontärskola. Denna skolas första lärokurs tog sin början den 12 september 1892 och beordrades till skolan af den personal, som eljest skolat beordras till Karlsborg, 1. årets volontärer från I., II. och IV. fördelningarna samt Gotlands infanteriregemente.

Vid tidpunkten för den förbättrade härordningens antagande funnos således följande infanterivolontärskolor, med nedannämnda, ur veder-

bortgå samlingsbesked hemtade elevantal för lärokurserna 1892—1893, nämligen:

Skolan å Karlsborg ........ 355 elever;

» i Norrköping ................................... 93 »

» i Hem ö sand..................................... 86 »

» i Ronneby ........................................ 91 »

Tillsammans 625 elever

Skolan å Notviken ......................................... 55 »

Slutsumma 680 elever.

Hela det dåvarande antalet volontärnummer, hvilka dock icke hunnit samt och synnerligen uppsättas, uppgick till:

vid indelta infanteriet................................. 1,172

» Vermlands fältjägarekår..................... 12°)

Tillsammans underofficersvolontärer 1,184

vid Vesternorrlands bataljon....................... 300

)) Blekinge » 300

» Hallands » 60

» Gotlands infanteriregemente ............... 180

» Torneå kompani af Norrbottens fältj ägarekår ................................................... 99

Tillsammans fast anställda volontärer 939

Slutsumma 2,123.

Benämningen »fast anställde volontärer», som någon gång i det föregående redan blifvit använd, leder sitt ursprung från nådiga bref vet den 26 mars 1887, som bestämmer, att volontärerne vid de s. k. beväringstrupperne, hvilka volontärer, såsom ofvan blifvit framhållet, anskaffades och aflönades enligt det s. k. nya värfuingssystemet, ej voro berättigade att på egen begäran undfå afsked, innan två år förgått från det de inträdde i tjenstgöring, och vardt sagda bestämmelse tillämpad äfven på Torneå-volontärerne, då desse sedermera uppsattes. Att särskild! de s. k. beväringstrupperne, som saknade hvarje annan stam, voro

') Antalet hade, såsom nedan närmare angifrcs, under år 1892 blifvit ökadt till 42.

hänvisade att söka sine underofficerare bland de fast anställde volontärerne, samt att sålunda äfven ett antal verkliga underofficersvolontärplatser bör anses hafva ingått bland beväringstruppernes volontärstam, må dock anmärkas i sammanhang härmed.

Jämlikt den i det föregående lemnade utredning, bestredos kostnaderna för samtliga volontärskolor från volontärskoleanslaget, utom hvad vidkom kostnaden för utbildningen af Blekinge bataljons volontärer uti skolan i Ronneby samt Ve af kostnaden för volontärskolan å Notviken.

Sedan sålunda utredningen af volontärskolesystemets utveckling blifva förd fram till den nu under genomförande varande förbättrade härordningen, återstår att redogöra för gången af detta ärendes behandling uti de för sagda härordning uppgjorda förslag äfvensom inför Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen med hvad mera som därmed eger samband.

I det underdåniga förslag till förbättrad härordning, som utarbetades inom generalstaben enligt nådig befallning den 25 juni 1892, upptogs, i samband med organisation sändringarna vid infanteriet, kostnaden för en ny volontärskola till 240,000 kronor. Uti förslaget förordades dock ingalunda med bestämdhet allenast en dylik skola, utan framhölls att, i stället för en större skola, kunde utan olägenhet träda flere mindre. Hufvudsaken vore, att den fullgoda underofficersutbilning, som under nuvarande förhållanden meddelades vid volontärskola, komme det ökade antalet underbefälsämnen till del.

I den nådiga propositionen till 1892 års urtima riksdag upptogs detta förslag. Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet framhöll i sitt anförande till statsrådsprotokollet lämpligheten af att beslut om »inrättande af en eller flera volontärskolor» redan vid nämnda riksdag borde komma till stånd, och med anledning häraf hemställde Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen att besluta:

»att, i den mån sådant efter den förbättrade härordningens antagande varder af nöden, en eller flera infanterivolontärskolor må utöfver de redan anordnade få för utbildning af det tillkomna antalet volontärer sammandragas.»

På denna framställning svarade Riksdagen i öfverensstämmelse med särskilda utskottets utlåtande:

»Riksdagen, som erkänner nödvändigheten af särskilda åtgärders vidtagande för att i mån af volontärstyrkans tillväxt bereda tillfälle för utbildande af ökadt underbefäl, har emellertid, då ingen närmare ut-

redning blifvit af Eders Kongl. Maj:t förelagd, vare sig om det antal volontärskolor, som kan erfordras för det föreliggande förslagets genomförande, eller om sjelfva organisationen af volontärskoleväsendet i dess helhet, ansett sig för närvarande ej böra fatta beslut i ämnet.»

Deremot biföll Riksdagen Eders Kongl. Maj:ts förslag, att ett belopp af 93,655 kronor af volontärskoleanslaget måtte få användas för genomförande af infanteriets 113m organisation. Detta belopp hade blifvit bestämdt efter inom arméförvaltningen verkställd uträkning af den summa, som enligt gällande bestämmelser kunde, under fullt normala förhållanden, af berörda anslag tagas i anspråk för utbildningen af infanteriets fast anställde volontärer, dock med undantag för dem vid Blekinge bataljon, hvilkas utbildning, jemlikt hvad i det föregående blifvit anmärkt, allt ditintills bestridts af anslaget till aflöning af stamtrupp vid Blekinge bataljon.

Hvad vidkommer det antal nya volontärplatser, som ifrågasattes uti förslaget till förbättrad härordning, och som, efter härordningsförslagets antagande, sålunda kommer att under öfvergångstiden efter hand tillsättas, är det icke obetydligt. Att här uppställa en jemförelse mellan detta antal och det förut varande, torde af flere skäl icke vara behöflig! Ehuru uti samtliga nya stater aflöningsförmånerna för volontärerne blifvit upptagna till likhet med de uti statsverkspropositionen till 1877 års riksdag föreslagna och sedan dess för indelta infanteriets volontärer gällande, har nämligen skillnaden mellan »underofficers v olon ture >'» och '»fast anställde volontärer)> blifvit vidhållen och utsträckt jemväl till de forna s. k. beväringstrupperne, samt enhet inom det icke garnisonerade infanteriet i dess helhet i detta afseende åstadkommits.

I nådigt bref den 31 december sistlidet år föreskrefs sålunda:

att vid de fyra norrländska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner må, sedan den beslutade omorganisationen af dessa trupper fullständigt genomförts, för anställning af offlcers- och underofficersvolontärer få afses följande antal volontärnummer, nemligen vid hvart och ett af de förstnämnda fem regementena 56 och vid hvardera af Hallands och Blekinge bataljoner 28, samt

att öfriga volontärnummer vid ifrågavarande truppförband skola besättas med »fast anställde volontärer»;

och kommer, enligt statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet, anförande till statsrådsprotokollet vid föredragning af riksstatens fjerde hufvudtitel den 14 januari innevarande år, detta slags volontärer att för framtiden i allo varda likställda med stammanskapet vid det

öfriga icke garnisonerade infanteriet. Genom nådig generalorder den 26 sistlidne januari, n:o 83, har äfvenledes föreskrifvits, att gällande bestämmelser för öfningarnas bedrifvande under rekrytmötet vid indelta armén och Vermlands fältjägarekår skola lända till efterrättelse jemväl för de rekryter, som efter innevarande års början antagas vid Gotlands infanteriregemente, Vesternorrlands regemente, Hallands och Blekinge bataljoner. Häraf framgår, såsom också blifvit framhållet uti nyssnämnda statsrådsprotokoll, att kostnaden för utbildningen af de fast anställda volontärerna för framtiden icke skall utgå från volontärskoleanslaget, utan från vapenöfningsanslaget.

Rörande de s. k. Torneå-volontärerna vid Norrbottens regemente har Eders Kong]. Maj:t dock icke, så vidt mig är bekant, ännu fattat beslut. Desse volontärer och den för dem anordnade Norrbottens regementes volontärskola å Notviken hafva sin särskilda uppgift, nemligen att, såsom ofvan framhållits, främja utbredningen af det svenska språket bland den finsktalande befolkningen samt möjliggöra en fruktbringande utbildning af de finsktalande värnpligtige. I detta syfte synes det mig alldeles oundgängligt, att skolan bibehålies vid sin nuvarande organisation. Kostnaden för skolan torde deremot icke höra utgå från volontärskoleanslaget, utan antingen särskildt förslagsanslag för ändamålet uppföras i riksstaten, eller ock möjligen vapenöfningsanslaget, från hvilket, såsom sagdt, hitintills Ve af kostnaden för skolan utgått, höjas med motsvarande belopp.

Det antal underofficersvolontärer, hvilkas utbildning i volontärskola (korprals- och underofficersutbildning, efter förut vid vederbörligt regemente eller kår undergången rekrytutbildning) sålunda skall bestridas från volontärskoleanslaget, sedan detta anslag, på sätt ofvan blifvit antyda blifvit återfördt till sin ursprungliga bestämmelse, utgör:

vid 24 regementen........................... 24 x 56 = 1,344

» 4 bataljoner (kårer)°)................... 4x28= 112

tillsammans 1,456,

*) Enligt ännu gällande bestämmelser få vid Vermlands fältjägarekår 42 nummer — 12 enligt det i det föregående åberopade nådiga brefvet den 10 december 1875 och ytterligare 30 enligt nådigt bref nf den 20 februari 1802 — hållas besatta af volontärer, men torde icke särskild hänsyn vid efterföljande beräkningar behöfva tagas till det Överskjutande antalet.

och kunna ifrågavarande 1,456 underofficersvolontärer, sedan tillika en verklig reservofficersinrättning, byggd på förut erhållen fullständig underofficersutbildning, blifvit införd genom den förbättrade härordningen, numera sägas utgöras af:

officers- eller reservofficersaspiranter, samt

underofficersaspiranter i egentlig mening.

För beräkning af de blifvande kostnaderna för dessa underofficersvolontärers utbildning i volontärskola är det erforderligt att känna dels det antal elever, som årligen kan komma i fråga att beordras till genomgående af volontärskolekurs, dels det antal underhållsdagar, som nämnda utbildning bör omfatta, dels dagkostnaden för hvarje elev under lians vistelse vid sådan skola.

Af de 1,456 underofficersvolontärsplatserna besättas, såsom ofvan framhållits, en del med officers- och en del med reservofficersaspiranter (-volontärer), samt återstoden med underofficersaspiranter (underofficersvolontärer i egentlig mening), och torde en hvar af dessa grupper böra behandlas särskildt för sig.

Hvad först vidkommer antalet officersaspiranter, som erfordras för fyllandet af behofvet af fasta officerare, torde detsamma kunna utrönas på efterföljande sätt:

Enligt anteckningar, förda i landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, har afgången bland officerskårens fast anställda personal under tioårsperioden 1881—1890 utgjort i medeltal för hvarje år 3,c proc. Under åren 1891 och 1892 har denna procentsiffra icke blifvit lägre. Snarare företer den någon, om än svag, höjning. Under åren 1887—1892, d. v. s. under de 6 senaste åren, har sålunda vid infanteriet afgått årligen i medeltal 42 officerare, hvilket på 1,126 officerare (antalet enligt stat) gör 3,8 proc. Med beräkning af förstnämnda afgångsprocent (3,g proc.) skulle den årliga afgången vid infanteriets fast anställda officerskår enligt den förbättrade härordningen — antalet officerare på stat är 1,232 — komma att uppgå till 44 å 45 officerare. Denna siffra, erhållen genom en i sig sjelf något för låg procentsiffra, är helt visst äfven i så måtto något för låg, att officerskåren vid trängen och intendenturkåren, Indika kårers styrka enligt den förbättrade härordningen varder icke obetydligt ökad, antagligen för framtiden, såsom hitintills, komma att till största delen rekryteras från infanteriet samt sålunda att öka omsättningen vid detta vapenslags officerskår. Med fog torde man därför kunna uppskatta den årliga afgången af officerare vid infanteriet till omkring 50.

Att statistiskt ådagalägga, huru många officersaspiranter årligen