angående öfver¬ flyttning till allmänna indragning sstaten af åtskilliga lärares aflöning samt rörande understöd åt extra ordi¬ narie lärare vid allmänna läroverken under förfall på grund af sjukdom
Kongl. Muj:ts Nåd Proposition N:o 57.
1 N:o 57.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående öfverflyttning till allmänna indragning sstaten af åtskilliga lärares aflöning samt rörande understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läroverken under förfall på grund af sjukdom; gifven Stockholms slott den 9 mars 1894.
Med åberopande af bifogade utdrag af protokoll öfver ecklesiastikärenden vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att medgifva:
dels att de lönebelopp, som skola utgå till de i berörda protokoll omförmälta lärare, kvilka qvarstå på de jemlikt nådiga brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, må uppföras å allmänna indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel;
dels att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie lärare, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till belopp motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande eljest skulle tillkommit.honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats; äfvensom att för bestridande af härigenom för- Bih. till Riksd. Prof. 18.94. I Sami. 1 Afd. SO' Haft. (N:o 51.) 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
anledda utgifter må till Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett förslagsanslag af 5,000 kronor årligen.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
G. F. Gilljam.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
3 Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen, friherre Akbrhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Gilljam anförde vidare i underdånighet:
Uti en af åtskillige lärare, såväl ordinarie som extra ordinarie, vid rikets allmänna läroverk till Eders Kongl. Maj:t ingifven petition hafva petitionärerna i underdånighet hemstält, huruvida icke åt de extra ordinarie lärarne, hvilka genom Riksdagens beslut fått sina löneförmåner icke obetydligt förbättrade, äfven borde och kunde beredas en annan och mera betryggad samt för såväl lärarekåren som staten mera värdig ställning än hittills, samt för detta ändamål anhållit:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att i den vidsträcktaste mån, som förhållandena det medgåfve, besätta de lärarebefattningar, som nu uppehölles af extra ordinarie lärare, med ordinarie;
t
4 Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
att vid befordringar till ordinarie lärareplatser måtte i likhet med hvad förhållandet vore på andra tjenstemannabanor, inrymmas större betydelse åt tjenstgöringsmeriter;
att åt de extra ordinarie lärare, som det oaktadt fortfarande behöfdes, måtte beredas en fastare och mera betryggad ställning, helst på det sätt att de erhölle sina förordnanden af kongl. ecklesiastikdepartementet; samt att åt extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring af sjukdom eller ålder urståndsattes att tjenstgöra, måtte beredas skäligt understöd.
Till förklaring af de nu rådande olyckliga förhållandena och till stöd för sin framställning hafva petitionärerna i hufvudsak anfört följande:
Enär det växande behofvet af lärarekrafter i allmänhet hos oss tillgodosetts genom anställande af extra ordinarie lärare i stället för genom ordinarie platsers upprättande, måste för närvarande omkring 180 lärareplatser, hvilka år från år visat sig nödvändiga, upprätthållas af extra ordinarie lärare, ehuru sådana endast borde användas såsom vikarier vid inträffande ledigheter eller i de undantagsfall, då läroverk visade en så hastig tillväxt, att denna kunde anses vara endast tillfällig. I följd häraf hade vid somliga större läroverk, hvilka snabbt utvecklat sig, antalet extra lärare blifvit oproportionerligt stort i jemförelse med antalet ordinarie lärare. Så tjenstgjorde t. ex. under läsåret 1891—1892
vid Göteborgs realläroverk 14 ordinarie och 12 extra lärare, vid högre allmänna läroverket i Helsingborg 12 ordinarie och 9 extra lärare,
vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm 19 ordinarie och 12 extra lärare,
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 15 ordinarie och 9 extra lärare o. s. v.
Genom berörda sätt att fylla behofvet af ökade lärarekrafter hade utsigten till befordran för de extra ordinarie lärarne blifvit öfver höfvan inskränkt, i det att derigenom dels årliga medeltalet af ledigförklarade tjenster blefve mindre, dels antalet sökande större, än hvad under sundare förhållanden skulle hafva varit fallet; och ju längre detta system tillämpades, dess större blefve detta missförhållande.
Emellertid minskades utsigten till befordran för en stor del af de obefordrade ytterligare genom gällande befordringslag. Denna uppstälde nemligen såsom befordringsgrund i första rummet undervisningsskicklighet, ådagalagd vid undervisningsprofvet för den sökta platsen, men fäste sig vid tjensteålder och betyg öfver föregående tjenstgöring endast i sista hand och bidroge derigenom till uppkomsten af en klass af gamla extra ordi narie lärare, som nästan kunde sägas vara uteslutna från befordran. Åt
5 KonglMaj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
detta verkligen vore förhållandet framginge redan genom en jemförelse mellan två hvarandra så närbelägna tidpunkter som vårterminen 1889 och vårterminen 1892. Det visade sig nemligen af tillgängliga uppgifter, att under denna korta tid antalet extra ordinarie lärare i åldern 45—61 år vuxit med 113 procent och i åldern 40—44 år med 10 procent, under det att hela antalet blott ökats med 20 procent. Fördubblingen af antalet i högsta åldersklassen berodde tydligen derpå, att en stor del af dem, som 1889 tillhört näst högsta klassen, icke vunnit någon befordran, utan ryckt upp i förstnämnda klass.
Dylika äldre extra ordinarie lärares ställning vore i synnerhet bedröflig: deras förordnande kunde upphöra när som helst utan något deras eget förvållande, och träffades de af sjukdom, äfven blott för en kortare tid, förlorade de sin anställning och lemnades af staten alldeles utan existensmedel, så att för dem intet annat återstode än att anlita den enskilda eller allmänna barmhertigheten. Än värre blefve emellertid förhållandet, då de till sist blefve af ålder urståndsätta eller mindre lämpliga att vidare tjenstgöra.
Till svårigheten att vinna ordinarie anställning komine nemligen en genomgående osäkerhet under den extra ordinarie tjenstgöringen, beroende dels derpå, att den extra ordinarie läraren icke finge behålla någon del af sitt arfvode, derest han vore af sjukdom hindrad att tjenstgöra, dels af sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning. De förordnades nemligen på vederbörande rektors förslag af de olika stiftens eforer vanligen på termin, mera sällan på läsår och komme derigenom i en beroende och prekär ställning, som icke hade någon motsvarighet inom andra tjenstemannakårer, der extra ordinarie tjensteman användes. Detta anställningssätt, på grund hvaraf till och med personer, som icke varit kompetenta till ordinarie lärarebefattning, kunnat för längre tid få anställning vid läroverken, innebure ganska ringa säkerhet för en extra lärare, som blefve utan plats, att icke vid sökande af nytt förordnande blifva förbigången af yngre, mindre meriterade medsökande; och äfven om ny anställning af sådan extra lärare vunnes, så blefve han ofta nödsakad att undervisa i helt nya ämnen, hvilket vore till skada både för honom sjelf och ännu mer för undervisningen.
Den undervisande och uppfostrande verksamhet, som en extra lärare under trycket af en sådan ställning och med sådana framtidsutsigter kunde utöfva, blefve också på ett betänkligt sätt förlamad och förryckt samt medförde icke allt det gagn, den eljest kunnat. Om lärarekåren skulle på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna motsvara de anspråk, hvilka så i fråga om kunskaper och skicklighet som i socialt hänseende stäldes på
G
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.
densamma, och framför allt om den skulle kunna inför lärjungar och målsmän bevara den auktoritet och det oberoende, som ett rätt utöfvande af lärarekallet kräfde, så vore det nödvändigt, att icke inom densamma skapades ett lärareproletariat.
Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss öfverlemnat petitionen till den för utarbetande af förslag till stadga för rikets allmänna läroverk den 6 juni 1890 i nåder förordnade kommitté, och dervid anbefalla kommitterade ej mindre att taga petitionen i öfvervägande vid behandlingen af sådana med dess syfte sammanhängande frågor, om hvilka kommitterade fått uppdrag att afgifva yttrande och förslag, än äfven att till Eders Kongl. Maj:t afgifva det utlåtande i öfrig!, hvartill petitionen kunde anses föranleda, hafva kommitterade den 14 december sistlidet år afgifvit yttrande i ämnet, hvilket är af följande lydelse:
»Komiterade äro öfvertygade, att, såsom i petitionen finnes angifvet, orsaken till det ogynsamma läge, hvari de extra ordinarie ämneslärarne hos oss för närvarande befinna sig med afseende på utsigten till ordinarie anställning, närmast är att söka i det förhållandet, att behofvet af ökade lärarekrafter vid de allmänna läroverken under längre tid och i stor utsträckning tillgodosetts genom anställande af extra lärare, hvilka med hänsyn till tjenstgöring varit likstälda med de ordinarie lärarne, men som förordnats blott för en termin eller ett år i sänder. Forskar man åter efter grunden till detta förfaringssätt, torde man finna den i den hos oss sedan gammalt gängse uppfattningen, att alla inträdessökande, som uppfylt vilkoren för intagning i viss klass vid allmänt läroverk, också der böra mottagas. Tydligt är nemligen, att tillämpningen af denna grundsats måste föranleda, att understundom lärjungeantalet i vissa klasser af de särskilda läroverken vid början af en läsetermin visar sig' vara så stort, att det icke längre kan undervisas af samme lärare, hvarför dessa klasser måste delas i parallelafdelningar och nya lärarekrafter i hast anskaffas. Detta har skett genom anställande af duplikanter och extra lärare. Då de nya lärareplatser, som sålunda uppkommit, föranledts af ett tillfälligt behof, skulle de försvinna, då behofvet upphört. Så har också på somliga ställen egt rum; men på andra ställen har tilloppet af lärjungar under eu längre tid varit lika stort eller ökats, och i följd häraf har extra lärarnes antal vid dessa läroverk måst bibehållas oförändradt eller ökas, till dess man beslutit sig för att anse behofvet af ökade lärarekrafter vid nämnda läroverk konstant och med anledning deraf inrättat nya fasta lärareplatser vid desamma eller upprättat helt och hållet nya läroverk för att upptaga de lärjungar, som icke finge plats vid de äldre. Har en dylik reglering af ett eller annat skäl uteblifvit under en längre tid, hvarunder lärjunge-
7 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.
antalet betydligt vuxit eller förändrade undervisningsmetoder gjort det nödvändigt att minska lärjungeantalet i de särskilda afdelningarna, uppstår tydligen småningom en talrik skara af extra lärare, som år efter år anställas och användas, och som i sj elfva verket utgöra en konstant lärareklass med lägre aflöning och utan de förmåner i öfrigt, som tillkomma ordinarie lärare.
Lätt är att inse, att, så länge de allmänna läroverken anses skyldiga att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för inträde, så länge måste behofvet af extra lärare i någon mån qvarstå; ty äfven om lärjungeantalet i det hela förblefve konstant eller blott obetydligt stege, komme det dock utan tvifvel att olika fördela sig på de särskilda läroverken, men först efter några år kunde man afgöra, om ökningen på ett ställe och minskningen på ett annat vore så konstant, att åtgärder borde vidtagas för att öka antalet ordinarie lärare vid det förra och minska detsamma vid det senare.
Redan ganska tidigt insåg man äfven nödvändigheten af att vid statens läroverk använda duplikanter och extra lärare, ehuru man vid här afsedda tid icke ansåg omöjligt för en lärare att med framgång undervisa en klass på 50 lärjungar och derutöfver. Sålunda heter det i 1820 års skolordning, tredje sektionen, kap. 3 § 11: »Duplicanter och Yicarier, de förra i af-
seende på en större mängd ungdom, de senare för sjukdom och andra tillfälliga laga förfall, eller lagligen meddelad permission, utnämne Biskopen inför Consistorii Protocoll — — —. Då den orsak, hvarföre Duplicanten eller Yicarien är tillsatt, uphörer, varde han ifrån sin befattning och thy åtföljande förmåner entledigad». Denna föreskrift upprepas i 1856 års skolstadga § 72, der den har följande lydelse: »Duplikant, vikarie och extra lärare ege Ephorus, efter inhemtadt utlåtande af vederbörande Rektor, att inför Consistorii protokoll förordna — — — —. Saknar läroverk medel till duplikants, vikaries eller extra lärares aflöning, må Ephorus, innan förordnande meddelas, hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan om behofvet». Senare delen af denna föreskrift lyder i skolstadgan af 1859 § 82 åter sålunda: »Har antalet af lärjungar vid något läroverk så tilltagit, att de ordinarie lärarne ej förmå behörigen upprätthålla undervisningen, göre Eforus ofördröjligen derom hos Kongl. Maj:t underdånig anmälan».
Dels brist på medel till duplikanters och extra lärares aflöning, dels den ofvan nämnda åsigten angående det antal lärjungar, som samtidigt kunde af en lärare undervisas, gjorde emellertid, att antalet extra lärare under förra hälften af detta århundrade aldrig blef synnerligen stort. Så utgjorde duplikanternas antal 1824: 7, 1832: 5 och 1843: 11, hvarjemte
8 Kont/l Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.
1824 förekommo 7 och 1832: 8 extra lärare i naturalhistoria, hvilka sistnämnda dock icke föranledts af lärjungeantalets storlek, utan af behofvet att utvidga undervisningen med detta ämne, ehuru tillgång till ordinarie lärare deri ej fans.
De hinder för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande, som föranleddes af de allt för stora klasserna, folio emellertid snart i ögonen, och till deras undanrödjande yrkade man än på anslag för anställande af duplikanter, än att ett högsta lärjungeantal skulle bestämmas för hvarje klass och att, sedan detta antal vid en skola var fullt, flere lärjungar der icke skulle mottagas. Nya skolor skulle deremot upprättas för att upptaga dem, som ej finge plats i de gamla. Sålunda antog 1825—28 års kommitti till öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk, att 30, högst 40 lärjungar vore det största antal, som af en lärare kunde efter ambulatorisk läsning med full framgång undervisas, samt ansåg oundvikligt att, der detta antal betydligt ökades, behofvet fyldes genom duplikanter. Mot detta förslag anmärkte 1832 års skolrevision, att, om en skola eller eu klass blefve så uppfyld med lärjungar, att den ej kunde skötas af de vanliga lärarne, utrymmet merendels äfven vore så knappt, att en ännu större trängsel skulle både vara menlig för lärjungarnes helsa och hinderlig för flere öfningar. Det syntes derför ej vara skäl att genom antagande af flere lärare på ett sådant ställe ännu mera öka dessa svårigheter. Hellre borde man undersöka, af hvilka orsaker detta starkare tillopp föranleddes; och vore de öfriga skolorna i stiftet föga besökta, skulle man tillse, om det härledde sig deraf, att lärarne vid dessa vore mindre skickliga eller samvetsgranna, eller deraf att lärokurserna vid alla stiftets skolor icke vore lika ordnade o. s. v. Vore åter alla stiftsskolorna så mycket besökta, att brist på utrymme yppades öfverallt, behöfde tydligen stiftets läroverk utvidgas, hvilket, enligt revisionens tanke, lämpligare kunde ske derigenom, att någon af de smärre skolorna förökades med en eller flera nya klasser, än derigenom att en redan fullständig skola erhölle eu ny lärare. Antagandet af duplikanter vid fullständig skola skulle alltid mer eller mindre rubba hennes plan och borde äfven ur detta skäl icke tillstyrkas. På grund häraf gör revisionen följande hemställan: »I Förberedande Classen må vara högst 50, i de öfriga 30, högst 40 Lärjungar. Anmäler sig till inskrifning ett så stort antal, att ej alla kunna mottagas enligt denna bestämning, så böra till rum i Förberedande Classen, ibland dem, som i pröfningen blifvit godkände, de äldste hafva företräde. De som en gång blifvit i Skolan intagne och befinnas fullt skicklige till uppflyttning i högre Class, böra dertill hafva företrädesrätt framför dem, som, utan att förut hafva varit i skolan, sig till inträde anmäla, men i afseende på de sednare förhålles lika som
9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
med dem, Indika söka inträde i den Förberedande Classen». Denna revisionens hemställan föranledde ingen åtgärd från regeringens sida, och den följande eller 1843 års skolrevision intog i denna fråga en helt annan ståndpunkt. Med afseende härå yttrar revisionen, att, ehuru revisionen icke är i tillfälle att bestämma, huru stort antal lärjungar kan af en lärare behörigen skötas, helst sådant i så betydlig mån ankommer på lärares olika förmåga, torde dock för gifvet kunna antagas, att flere än 25 till 30 lärjungar icke kunna af en lärare behörigen skötas, och att, då antalet går deröfver, duplikant må tillsättas. Och hemställer revisionen, att, som af de inkomna berättelserna framgått, att uti flera högre och lägre skolor tilloppet af lärjungar är så stort, att deras undervisning icke kan af det för handen varande lärareantalet tillbörligt bestridas, genom nådig proposition till rikets näst sammanträdande ständer måtte varda äskadt ett anslag, af hvilket på underdånig anmälan af vederbörande eforer arfvoden för så lång tid behofvet kräfver må åt extra lärare i nåder varda anvisade.
För skolornas skyldighet att mottaga alla inträdessökande, som fullgjort vilkoren för intagning, uttalar sig 1856—58 års riksdag ganska bestämdt, men synes afse, att det derigenom uppkommande behofvet af ökade lärarekrafter skulle tillgodoses genom anställande af ordinarie och icke af extra ordinarie lärare. I sin underdåniga skrifvelse den 25 februari 1858 säga nemligen rikets ständer, att rikets ständer, som ansett, att då vid de högre elementarläroverken lärjungarnes antal stiger till 200, ett normalantal af 16 lärare torde böra antagas, samt att, då antalet af lärjungar ökas med 30 eller 40, en lärare utöfver det nämnda normalantalet bör påräknas, funnit det böra föreskrifvas, dels att städse de två yngste lärarne vid hvarje skola, i händelse de genom framdeles inträffande förändringar skulle finnas umbärlige, måtte förklaras skyldige att inträda i tjenstgöring vid annan skola, helst inom stiftet, dels att läroverksstyrelsen i hvarje stift må tilläggas rättighet att för hvarje gång lärjungeantalet vid ett läroverk ökas med 30 eller 40, om så lämpligt prölvas, inkomma med anmälan om behofvet af ännu en ny lärare, hvilken då må anställas med samma rättigheter och skyldigheter som de öfrige.
I öfverensstämmelse med denna grundsats, som af Riksdagen i det hela synes hafva fasthållits under de två följande årtiondena, beviljades anslag dels till inrättande af nya läroverk dels hufvudsakligen till utvidgande af de befintliga genom tilläggande af en mängd nya ordinarie lärarebefattningar. Så steg vid här ifrågavarande läroverk de ordinarie lärarebefattningarnas antal, som år 1824 utgjorde 362, 1832: 376, 1843: 380 och 1853: 394 (deraf 26 lärare i främmande språk och naturalhistoria
Bill. till Riksd. Prof. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 2
10 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
med lägre aflöning), år 1858 till 528, 1864 till 613, 1873 till 756 och 1882 till 808 (Bil. A).
Oaktadt denna raska stigning af de ordinarie lärarnes antal, kunde emellertid extra lärare ej undvaras. Visserligen minskades understundom deras antal ganska betydligt, då ett större antal fasta platser tillkommit, men snart steg det åter ganska snabbt. Så utgjorde (Bil. A) antalet af statsmedel aflönade duplikanter och extra lärare år 1824: 14, 1832: 13, 1843: 11, 1853: 70, 1864: 44, 1873: 74 och 1882: 116. Till jemförelse härmed torde böra anföras lärjungeantalet vid ifrågavarande läroverk under nämnda år, för så vidt det kunnat utrönas. Detta utgjorde (Bil. A) år 1824: 4,852, 1832: 5,053, 1843: 5,817, 1858: 7,819, 1864: 11,664, 1873: 12,373 och 1882: 15,107.
Redan^ 1870—72 års skolkommitté anmärkte, att ofvannämnda af 1856 58 ars riksdag uppstälda och af regeringen gillade grundsats icke
kunnat genomföras, i synnerhet derför att behofvet af lärarekrafter vid ett. läroverk icke blott berodde på antalet lärjungar i det hela, utan nästan i. lika hög grad pa deras fördelning på särskilda klasser och undervisningslinjer. Det hade derför ofta visat sig, att ett läroverk med ett vida mindre lärjungeantal än ett annat kräft ett större antal lärare. Kommittén framhåller vidare de olägenheter upprättandet af paradelafdelningar medför för undervisningen. För att få en parallelafdelning till stånd är det nemligen ej nog med att anställa en ny lärare, ty denne kan i allmänhet icke öfvertaga hela undervisningen i den nya afdelningen, utan ett utbyte af lärarekrafter i flere klasser maste vanligen ega rum för att få undervisningen för den nya afdelningen något sa när väl ordnad. Denna rubbning i arbetsordningen upprepas ar efter år, ty om en parallelafdelning det ena året upprättas i andra klassen, så föranledes deraf i vanliga fall en parallelafdelning i tredje klassen under det följande året och en i ijerde under det derpå .följande o. s. v. Det kan derför icke undvikas, att åtskilliga lärjungar till stort men för sina studier få år efter år byta om lärare i samma ämnen. Denna med flera olägenheter, som härflyta ur de ständigt vexlande parallelafdelningarna, har föranledt kommittéen att föreslå, att sa kallade parallelklasser eller parallelafdelningar skola upphöra och endast enkla klasser och afdelningar finnas, samt att ett lärjungeantal af 40 för hvar och en af de fem lägre klasserna samt 30 för hvardera af de öfriga klassernas afdelningar må bestämmas såsom det högsta tillåtna.
o Detta kommittéens förslag väckte emellertid lifligt motstånd från många hall och af flera skäl, deribland att man ansåg det af kommittéen såsom tillåtet föreslagna lärjungeantalet för de särskilda klasserna alldeles för högt, samt att man ej kunde godkänna de medel, hvarigenom kommittéen
11 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
sökte minska tilloppet till den lärda skolan. Allt förblef derför uti ifrågavarande afseende vid det gamla ända till år 1881, då ett försök gjordes att i någon mån fixera parallelafdelningarna vid de talrikare besökta läroverken samt att hindra förändring af arbetsordningen omedelbart efter läsårets början eller under detsamma. Sistnämnda år föreskrefs nemligen den 10 juni i sammanhang med bestämmande af det antal extra lärare, som under det följande läsåret finge vid särskilda läroverk anställas, dels det antal afdelningar, i hvilka lärjungarne inom de tre lägsta klasserna och undantagsvis äfven inom fjerde och femte klasserna skulle för samma läsår vid undervisningen i läsämnena fördelas, dels att det högsta antal lärjungar, som inom dessa läroverk och klasser finge i hvarje särskild afdelning emottagas, skulle, der icke annorlunda särskildt föreskrefves, bestämmas hufvudsakligen enligt följande grunder.
1) Lärjungar, som fullgjort de för flyttning till eller intagning i eu klass uti gällande skolstadga föreskrifna vilkor, finge i hvarje för den klassen bestämd afdelning emottagas till ett antal af 30, i nedan angifna ordning:
a) lärjungar, tillhörande läroverket;
b) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar, som tillhöra läroverkets lärjungeområde;
c) till intagning vid läroverket anmälde lärjungar från annat allmänt läroverks lärjungeområde.
2) Befunnes antalet lärjungar, tillhörande de i momentet 1 a och b nämnda grupper, större än som rymdes inom de för klassen bestämda afdelningar med 30 lärjungar i hvarje, skulle läroverket vara skyldigt att af sådana lärjungar undervisa i hvarje afdelning till och med 35, hvaremot ingen lärjunge, hörande till gruppen 1 c, då finge i klassen intagas.
3) Uppginge antalet lärjungar af gruppen 1 a i någon klass till 35 eller flere på hvarje för klassen bestämd afdelning, finge i den klassen ingen ny lärjunge vid läroverket inskrifvas.
Skulle vid läsetermins början efter verkstäld flyttningsexamen befinnas, att antalet lärjungar i denna grupp i någon klass öfverstege 40 på hvarje sådan afdelning, borde rektor skyndsamt ingå till chefen för ecklesiastikdepartementet med anmälan om förhållandet jemte förslag till den åtgärd, som af omständigheterna ansåges påkallad.
4) I fråga om de fem nedersta klasserna skulle lärjunge anses tillhöra lärjungeområdet för det allmänna läroverk, som vore beläget närmast intill den ort, der lärjunge hade sitt egentliga hem, och i hvilket undervisning meddelades i samma klass och på samma linie som den, i hvilken han sökte inträde. Yngling, som vid läsetermins början anmält sig
12 Kongl. Majds Nåd. Proposition No 57.
till intagning i en af berörda klasser vid något af ofvan nämnda läroverk samt visat sig ega de för klassen erforderliga kunskaper, men i följd af bristande utrymme icke kunnat der emottagas, skulle i motsvarande klass vid annat läroverk, der eljest giltigt hinder för hans mottagande icke funnes, vinna inträde, så framt anmälan derom ofördröjligen gjordes.
Dessa bestämmelser hafva sedermera år efter år upprepats och utsträckts att gälla för de fem lägre klasserna och undantagsvis för sjette klassen vid de läroverk, der af statsverket aflönade extra lärare finnas anstälde.
Nekas kan visserligen icke, att genom anförda bestämmelser en viss stabilitet införts i berörda läroverks arbetsordning, så att efter deras utfärdande ändringar af densamma genast efter läsårets början mera sällan förekommit, men då de endast gälla för läroverk, der genom statsmedel aflönade extra lärare varit anstälda och då antalet extra lärare och parallelafdelningar vid de särskilda läroverken understundom från år till år vexlat, qvarstå ännu flere af de olägenheter, som extra lärare- och parallelafdelningssystemet ansetts medföra.
I följd af det stora antal lärareplatser, som upprättades under de sista åren på 1850-talet samt under förra delen af 1860-talet, saknades under sistnämnda årtionde ofta kompetente sökande till de ledigförklarade lärarebefattningarna, så att åtskilliga befattningar blefvo anslagna lediga tio gånger och mer, utan att någon kompetent sökande anmälde sig. Med anledning häraf beviljades under denna tid af Kongl. Maj:t i ganska stor utsträckning ansökningsrätt till dylika platser åt vikarierande och extra lärare, som erhållit goda vitsord för sin tjenstgöring, utan hinder deraf, att de icke aflagt vederbörlig akademisk examen. Och sålunda blefvo så småningom de nya befattningarna med ordinarie innehafvare besatta. I följd af lättheten att vinna anställning på lärarebanan ökades äfven deras antal, som genom akademiska studier förberedde sig till inträde å densamma. Då emellertid icke få nya lärareplatser tillkommo under senare delen af 1860-talet äfvensom under det följande årtiondet, kunde under hela 1870-talet ordinarie anställning vinnas utan längre dröjsmål af kompetent och duglig sökande, och äfven under sistnämnda decennium beviljades dispens från de faststälda kompetensfordringarna åt ett ej så ringa antal extra ordinarie lärare. Att medelåldern af de nyanstälde lärarne vid midten af detta årtionde det oaktadt var temligen hög (bil. B: 1 och 2), torde derför hafva berott dels på den längre tid, som de akademiska studierna kräfde för dem, som aflade sina examina under 1860- och förra delen af 1870-talet, än för dem, som senare aflagt examen, dels derpå, att de, som efter erhållen nådig dispens från akade-
13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
misk examen vunno anställning, ofta voro temligen gamla. Från början af 1880-talet förändra sig emellertid förhållandena på lärarebanan snabbt. Tilloppet till densamma ökas oupphörligt och underlättas genom de lindringar i fordringarna för filosofie kandidat- och licentiatexamina, som blefvo en följd af bestämmelserna i nådiga brefven den 26 januari 1877 och den 12 september 1879. Många af dem, som efter aflagd akademisk examen sökte och erhöllo sysselsättning såsom extra ordinarie lärare vid de allmänna läroverken, saknade dock kompetens för ordinärt anställning, dels emedan de icke undergått examen i för detta ändamål erforderliga ämnen, dels emedan de icke genomgått föreskrifven profårskurs. En stor del af dessa dröjde ganska länge med förvärfvande af dylik kompetens, och ett ej ringa antal vann den blott genom nådig dispens.
Huru stort tillopfet till lärarebanan under denna tid varit, torde bland annat framgå deraf, att, då medeltalet af dem, som under aren 1875—1880 genomgingo profårskurs (bil. C), utgjorde 27,6, detta medeltal för åren 1880—1885 steg till 45,2 och för åren 1885—1890 till 48,4, under det att årligen vida flere anmälde sig till profårs genomgående, än som kunde beredas tillfälle dertill.
Samtidigt dermed att antalet aspiranter till lärareplatser betydligt ökades, minskades nu helt plötsligt antalet till ansökning lediga lärarebefattningar i nästan lika hög grad. Visserligen tillkommo nemligen under åren 1882 — 1884 7 nya lektorat och 3 nya adjunkturer (bil. D) på grund af beslut, som redan under 1870-talet fattats angående några läroverks utvidgning, men i stället fingo ganska många af de redan befintliga lärarebefattningarna icke vid inträffad ledighet besättas med ordinarie innehafvare i följd af särskilda nådiga föreskrifter. För dessa föreskrifter och den verkan, de medfört, lemnas redogörelse i det följande samt genom bilagorna E: 1—7.
Genom nådigt cirkulär den 11 juli 1862 bestämdes, att, då till rektor vid högre elementarläroverk förordnades ordinarie lärare vid annat läroverk, dennes befattning finge med annan ordinarie innehafvare besättas, hvilken dock skulle vara skyldig att, när förre innehafvaren återtoge utöfningen af densamma, träda i tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma. Då genom detta cirkulär icke blifvit bestämdt, huru det borde förfaras, då lärare vid högre elementarläroverk förordnades till rektor vid samma läroverk, tillsattes i början vanligen hans förra befattning med ny ordinarie innehafvare, men då olägenheter häraf visade sig uppkomma, föreskrefs under 1880-talet i allmänhet vid dylika fall i sammanhang med förordnandet, att den förordnades förra tjenst skulle uppehållas genom vikarie med ett högre arfvode än det eljest utgående.
14 Kong!. Maj:ts Nåd. Preposition N:o 57.
På grund häraf uppehöllos, såsom af bilaga E: 1 framgår, 18 lektorsbefattningar genom vikarier, då genom nådiga cirkuläret den 12 september 1890 utan inskränkning bestämdes, att, då ordinarie lärare af Kongl. Maj:t förordnas till rektor vid allmänt läroverk, hans befattning skall besättas med ny ordinarie innehafvare, hvilken skall vara underkastad ofvan nämnda skyldighet.
I nådigt bref den 8 februari 1867 (bil. E: 2) föreskrefs, att tvenne lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills vidare skulle uppehållas med vikarier. Denna föreskrift upphäfdes genom nådigt beslut den 28 augusti 1885, enligt hvilket dessa befattningar tingo i vanlig ordning tillsättas.
På ansökning af rektor och lärarekollegium vid Falu högre allmänna läroverk och i öfverensstämmelse med domkapitlet» i Yesterås hemställan, förordnade Kongl. Maj:t den 16 augusti 1878 (bil. E: 3), att en för tillfället ledig adjunktsbefattning vid Falu läroverk tills vidare icke skulle med ordinarie innehafvare återbesättas, utan borde uppehållas med vikaide, hvilken företrädesvis skulle hafva att undervisa på det högre skolstadiet.
Genom nådigt cirkulär den 12 juni 1882 meddelades föreskrift, att vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster, hvilka derefter blefve lediga, icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare uppehållas på förordnande. I följd af denna föreskrift hafva, såsom bilagan E: 4 visar, 42 lärarebefattningar, som derefter blifvit lediga, icke fått tillsättas. Af dessa hörde 16 till läroverk, som genom nådiga beslut den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 blifvit indragna, men de öfriga 26, nemligen 13 rektorat, 12 kollegat och 1 pedagogbefattning höra till läroverk, som ännu ega. bestånd.
Genom nådigt bref den 24 oktober 1885 förordnades, dels att vid läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrtelje, Mariestad och Arboga lediga eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels att samma bestämmelse skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå. Med anledning af dessa bestämmelser, som upphäfdes genom nådigt beslut den 15 april 1887, utom beträffande rektorsbefattningar vid de nämnda femklassiga läroverken, hafva 1 rektorat och 3 kollegabefattningar under kortare tid stått lediga (bil. E: 5).
Genom nådigt cirkulär den 15 april 1887 föreskrefs, att lediga och ledigblifvande rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken icke finge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare på förordnande uppehållas, samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefatt-
15 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 57.
ningar vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas. På grund af denna föreskrift hafva (bil. E: 6) 2 lektorsbefattningar vid läroverket i Strengnäs stått lediga, till dess de genom nådigt beslut den 12 september 1890 indrogos, samt 10 rektorsbefattningar vid femklassiga läroverk, deri inbegripen den i förra stycket nämnda, upphållits genom vikarier, till dess de blifvit, i öfverensstämmelse med nådiga kungörelsen den 16 december 1892 och kongl. cirkuläret af samma dag, tillsatta; och har slutligen en ledig adjunktsbefattning vid läroverket i Vesterås förblifvit obesatt och en uppehållits med vikarie, till dess ordinarie innehafvare hunnit i enlighet med nådiga brefvet den 31 december 1890 tillsättas.
I öfverensstämmelse med 1890 års riksdags beslut indrogos dels genom nådigt bref den 22 maj 1891 2 tvåklassiga och 4 enklassiga pedagogier med slutet af läsåret 1890—91, hvarigenom 8 vid tillfället lediga ämneslärareplatser, nemligen 2 rektors-, 2 kollega- och 4 pedagogbefattningar, försvunno (bil. E: 7), dels genom nådigt bref den 16 december 1892 med slutet af läsåret 1892—93 2 treklassiga allmänna läroverk samt 4 tvåklassiga och 4 enklassiga pedagogier, hvarigenom de ordinarie ämneslärarebefattningarnas antal minskades med 18, nemligen 6 rektors-, 8 kollega- och 4 pedagogbefattningar (bil. E: 7), af hvilka 1 rektors-, 5 kollegaoch 2 pedagogbefattningar vid tillfället voro lediga.
Enligt 1890 års riksdags medgifvande skulle emellertid, i den mån tillgångar blefve disponibla genom tillämpning af bestämmelserna om indragning af nyss berörda läroverk, upprättas 32 nya ämneslärareplatser, nemligen 8 lektors- och 24 adjunktsbefattningar. Af dessa hafva enligt nådigt bref den 19 juni 1891 9 adjunktsbefattningar blifvit å läroverkens stat uppförda och förklarade till ansökning lediga (bil. D). När de öfriga 15 adjunkts- och 8 lektorsbefattningarna kunna komma att tillsättas, är ännu obestämdt. I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts proposition och nämnda riksdags beslut skola nemligen de vid läroverkens indragning å dessas stat qvarstående lärarne uppföras på indragningsstat med de löneförmåner, som enligt gällande ordinarie stat dem tillkomma. Menas här med indragningsstat en de allmänna läroverkens indragningsstat och icke den allmänna indragningsstaten, skulle tydligen följden blifva, att de nya befattningarna icke skulle få tillsättas, förr än medel till deras aflöning blefve disponibla genom de å de indragna läroverkens stat qvarstående lärarnes afgång genom döden, hvilket åter, då flere bland dessa äro medelålders män, kan draga ut till långt in på nästa århundrade.
Sammanfatta vi det sålunda anförda, visar sig, att sedan år 1882 ej mindre än 80 äinneslärarebefattningar längre eller kortare tid stått lediga
16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
utan att få tillsättas, att 28 af dessa ännu äro obesatta (bil. E: 3 och 4), ehuru de tillhöra läroverk, hvilka äro afsedda att fortfarande ega bestånd, samt att härigenom de extra ordinarie lärarnes befordran blifvit i väsentlig mån fördröjd. Vidare finna vi, att de ordinarie ämneslärarebefattningarnäs antal, som vid början af år 1882 var 802, under samma år ökadqs med 6 och under 1884 med 4, så att det då utgjorde 812 (bil. D). År 1890 minskadescdetta antal med 2 och 1891 med 8, men ökades sistnämnda år med 9. År 1893 minskades det åter med 18, så att det för närvarande utgör 793 eller 9 mindre än vid början af år 1882. Lägger man härtill, att af dessa 793 28 stå lediga utan att få tillsättas, samt att 32 äro så beskaffade, att de, ifall de blifva lediga, tills vidare icke få återbesättas (Bil. E: 4), så inses lätt, huru mycket utsigterna till befordran under det sista årtiondet minskats. Ännu tydligare framträder detta, om man jemför de ordinarie och de extra ordinarie lärarnes antal med hvarandra. För att finna de tjenstgörande ordinarie lärarnes antal måste man från de fasta lärareplatsernas antal 793 först afräkna de 28, som stå lediga utan att få tillsättas, och vidare antalet ordinarie lärare med så godt som ständig tjenstledighet, hvilket torde uppgå till omkring 50 (bil. F). Såsom tjenstgörande skulle då återstå 715, men af dessa åtnjuta omkring 60 årligen tillfällig tjenstledighet, som understundom sträcker sig öfver hela läsåret, men i allmänhet inskränker sig till en termin eller kortare tid. Såsom medeltal för hela året torde derför de faktiskt tjenstgörande ordinarie lärarnes antal icke kunna antagas högre än 690. De extra ordinarie lärarnes antal torde åter kunna anslås till omkring 290, nemligen 136 af staten aflönade extra lärare, 19 af kommun eller enskilda aflönade extra lärare samt omkring 135 vikarier, deri ej medräknade sådana, som tjenstgöra några få veckor, men egentligen icke egnat sig åt lärarebanan (bil. G).
Nära 30 procent af hela lärarepersonalen äro således för närvarande extra ordinarie lärare. Att detta förhållande är ytterst ofördelaktigt såväl för undervisningen som för lärarekåren i dess helhet, men i synnerhet för de extra ordinarie lärarne är ostridigt. Under läsåren 1876—1893 hafva i medeltal årligen tillsatts 7 lektors- och 18,5 adjunkts- och kollegabefattningar med förut obefordrade lärare (bil. B), och af dessa hafva i medeltal 2,9 varit docenter vid något af rikets universitet, så att högst 24 af de vid läroverken tjenstgörande extra ordinarie lärarne årligen vunnit fast anställning vid desamma. Under förutsättning af att dessa föivhållanden förblefve oförändrade under den närmaste framtiden samt att samtliga nu befintliga extra ordinarie lärare qvarstannade vid de allmänna läroverken och der sökte anställning, äfvensom att tillsättning af lärareplatser egde rum efter sträng anciennitet, så att ingen af dem, som hädanefter inträdde
17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
såsom extra ordinarier på lärarebanan, före dem vunne befordran,° skulle det nemligen dröja 12 år, innan de alla erhållit ordinarie plats. Da emellertid enligt gällande befordringslag flere tjensteår gifva företräde,, endast då alla andra befordringsskäl äro lika, och då detta lagens medgifvande åt tjensteåldern ytterligare inskränkes genom bestämmelsen, att vid tillsättningen skäligt afseende äfven skall fästas å behofvet af yngre och friskare krafter till sysslans bestridande, inses lätt, att en stor del af de nuvarande extra ordinarie lärarne, derest denna lag förblir oförändrad, knappast har någon utsigt till befordran. Dels äro nemligen många af dem redan till ålder komna, dels kan man antaga, att årligen några nya tillkomma, som i undervisningsskicklighet och kunskaper visa sig öfverlägsna flertalet af de äldre.
Hvilka följder de i det föregående anförda förhållanden och bestämmelser haft för lärarekåren och särskild! för de extra ordinarie lärarne, visas till en del af bilagorna.
Af bilagorna B: 1 och 2 framgår, att medelåldern vid första gången vunnen befordran under åren 1868—1893 vexlat pa sätt nedanstående tabell utvisar.
Medelålder vid första gången vunnen befordran
Häraf ser man, att vid slutet af 1860- och början af 1870-talet, då tillgången på lediga lärarebefattningar i allmänhet var ganska god och då befordringarna kunna anses hafva försiggått temligen raskt, lektorsbefattning i regel kunde erhållas före fylda 32 år och adjunktsbefattning före fylda 30 år. Under senare delen af 1870-talet steg medelåldern för lektorer med 1 år men för adjunkter med mer än 3 år. Under 1880- och de första åren af 1890-talet fortsätter stigningen från period till period för lektorer med V2 år, l’/2 år och 2V2 år samt för adjunkter med 2 år, 4 år och 6 år, så att en under åren 1891—1893 nyutnämnd adjunkt i Bih. till Rikad. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 3
18 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 57.
regeln var mer än 9 år äldre än sådan lärare utnämnd under åren 1868—72. Hvad en dylik åldersskilnad i ekonomiskt hänseende har för en betydelse är lätt att inse. Deraf att medelåldern för lektorer stigit vida långsammare än den för adjunkter, kan man draga den slutsatsen, att de, som vid in- • trädet på lärarebanan gjort djupare studier och aflagt högre examina, i regeln haft större framgång och trots den längre tid, de väl i allmänhet egnat åt sina studier, vid tidigare ålder vunnit fast anställning än de, som mött med ringare examensbetyg. I denna uppfattning styrkes man ytterligare genom en blick å bilagan B: 3, af hvilken framgår, att ett ganska stort antal af dem, som under åren 1876—1893 utnämndes till adjunkter, aflagt högre examina, än som af lagen kräfts för kompetens till adjunktsbefattning. Så voro af 315 under denna tid utnämnde adjunkter 90 filosofie doktorer eller licentiater, 1 teologie kandidat och minst 60 filosofie kandidater enligt 1853 års stadga, under det att endast 20 saknade akademisk examen.
Tabellerna B: 1 och 2 upplysa vidare, att af dem, som utnämnts till lektorer under perioderna 1876—81, 1881—86, 1886—91 och 1891—93 voro 30 år eller derunder respektive 10, 13, 5 och 5 samt öfver 40 år respektive 0, 3, 4 och 4, och att af dem, som under samma perioder utnämnts till adjunkter, voro 30 år eller derunder respektive 31, 7, 2 och 5 samt öfver 40 år respektive 6, 9, 17 och 19. Häraf finner man, att framstående duglighet och kunskaper visserligen ännu kunna möjliggöra en rask befordran på lärarebanan, men att deras antal, som först vid högre ålder erhålla fast anställning, oafbrutet och starkt stiger.
För de extra ordinarie lärarnes ålders- och kompetensförhållanden, sådana dessa voro under vårterminerna 1889 och 1893, lemnas redogörelse i bilagorna H: 1 —4. Då emellertid tillräckliga och tillförlitliga primäruppgifter med afseende å lefnads- och tjensteålder endast för 1889 stått kommitterade till buds, hafva de beträffande år 1893 måst inskränka sig till en undersökning af kompetensförhållandena. Såsom af bilagan H: 1 framgår, egde 159 af de under vårterminen 1889 tjenstgörande 253 extra ordinarie lärare, angående hvilka fullständiga uppgifter erhållits, kompetens för sökande af lektors- eller adjunktsbefattning, under det att 94 saknade dylik kompetens. Af de kompetente voro de två yngste 25 år och blott 10 voro under 30 år, 59 voro 30 till 34 år, 48 voro 35—39 år och 42 voro 40—59 år. Af dem, som saknade kompetens, var den yngste 23 år, 21 voro under 30 år, 36 voro 30—34 år, 22 voro 35—39 och 15 voro 40—58 år. Bilagan H: 2, som redogör för tjensteåldern, visar, att af dem, som 1889 egde kompetens, 77 tjenstgjort 5 år eller kortare tid, 64 tjenstgjort från och med 5 7* till och med 10 år, samt 18
19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
tjenstgjort 11 —19 år, under det att bland dem, som vid nämnda tid saknade kompetens, 67 tjenstgiort 5 år eller kortare tid, 19 5 Va—10 år och 8 IOV2— 20 V2 år. Då emellertid flere af dem, som 1889 voro kompetente till sökande af ordinarie lärareplats, icke vid inträdet på lärarebanan egde sådan kompetens, faller en icke ringa del af dessas tjenstgöring på den tid, under hvilken de saknade kompetens, hvilket framgår af bilagan H: 3, hvilken angifver den tid, som de 159 kompetente extra ordinarie lärarne tjenstgjort efter vunnen kompetens, äfvensom deras lefnadsålder. Häraf finner man, att efter vunnen kompetens en, som var 39 år gammal, tjenstgjort 13 år, 4 hade tjenstgjort 1 1 och 4 10 år, och dessa åttas lefnadsålder låg mellan 38 och 50 år; 14 hade tjenstgjort 8—9 år och voro i en ålder mellan 34 och 59 år. Af två, som voro 44 . år gamla, hade den ene tjenstgjort 2, den andre 3 år och af två, som voro 42 år, hade en tjenstgjort 1 och den andre IV2 år. Af två, som voro 41 år, hade en tjenstgjort 1 V* och en 2 år, och af två, som voro 38 år, hade en tjenstgjort Va och en 1 Va år.
Otvifvelaktigt torde derför vara, att för åtskilliga befordran försenats genom den omständigheten, att de icke vid inträdet på lärarebanan egt föreskrifven kompetens. Emellertid har förhållandet i detta afseende betydligt förbättrats på de fyra sista åren, ty då 1889 94 af 253 eller 37 procent saknade kompetens, voro år 1893 af 291 blott 49 eller nära 17 procent utan kompetens (bil. H: 4). Enligt uppgift i petitionen har deremot åldersförhållandena inom extra lärarekåren under de sista åren blifvit ännu ogynsammare än under 1889, så att åldersgruppen 45—61 år vuxit med 113 procent och åldersgruppen 40 — 44 med 10 procent. Kommitterade hafva icke varit i tillfälle att kontrollera dessa siffror, men hafva' intet skäl att betvifla deras vigtighet.
Såsom ett medel till undanrödjande af detta missförhållande föreslås i petitionen, att vid befordringar till ordinarie lärareplatser må inrymmas större betydelse åt tjenstgöringsmeriter.
Utan svårighet torde man blifva ense derom, att anciennitetsprincipen vid befordringar inom lärarekåren icke kan med stränghet tillämpas. Ty det måste ofta inträffa, att den till tjensteåren äldste bland dem, som ega formel kompetens till en ledig befattning, icke är lämplig för densamma eller ens i stånd att på ett något så när tillfredsställande sätt uppehålla den, emedan hans studier och föregående lärareverksamhet fallit inom helt andra ämnen än dem, som höra till den ifrågavarande platsen. Men det torde äfven erkännas, att det ej skulle vara lämpligt, att vid tillsättning af lärareplatser tillämpa anciennitetsprincipen ens i den utsträckning, sådant verkligen låter sig göra, då ju läroverkens och undervisningens be-
20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
hof af dugande och insigtsfull lärare härvid måste vara hufvudsynpunkten. Men lärarens kall kräfver mer än annan embetsverksamhet särskild! anlag och håg för detsamma samt fortsatta studier, och blott rutin och flit kunna icke å lärarebanan i samma grad ersätta dessa egenskaper som å de lägre platserna inom embetsverken. Detta hindrar emellertid icke, att mer afseende lämpligen och billigtvis bör fästas vid tjenstgöringsmeriter, än som af nu gällande bestämmelser medgifves. Kommitterade hafva derför i det förslag till ändringar af befordringslagen, som kommitterade afgifvit i samband med sitt förslag till ändrad anordning af undervisningsprofven för lärarebefattningar, företagit en omarbetning af 1878 års skolstadgas §§ 64 och 68 i afsigt att åt en längre väl vitsordad föregående tjenstgöring gifva större betydelse, särskildt vid extra ordinarie lärares befordran till adjunktsbefattning. I stället för att för närvarande den föregående tjenstetidens längd endast skall tagas i betraktande, om alla andra befordringsskäl äro lika, och detta blott såvida icke till sysslans bestridande anses kräfvas yngre och friskare krafter, hafva kommitterade sålunda föreslagit, att denna inskränkning icke må gälla i fråga om extra ordinarie lärare, samt att tjenstgöringens längd må gälla såsom befordringsgrund jemte nit och skicklighet att undervisa samt lärdomsförtjenster, ehuru såsom svagare än dessa. Härigenom kan således en väl vitsordad tjenstgöring, om den varit tillräckligt lång, öfverväga ett icke allt för stort företräde hos en medsökande med afseende å de båda förutnämnda befordringsgrunderna. Längre anse sig kommitterade icke i detta hänseende böra gå, utan hålla före, att berättigade klagomål öfver nu gällande bestämmelser skulle kunna anses afhjelpta genom fastställande af den föreslagna lydelsen af skolstadgans § 63 (nuvarande §§64 och 68).
Tydligt är emellertid, att, om än härigenom äldre extra ordinarie lärares befordran underlättas, undanrödjas derigenom ingalunda de olägenheter extraläraresystemet medfört eller det bekymmer, hvarmed de extra ordinarie lärarne se sin framtid till mötes. Detta kan endast ske genom att öka antalet af de platser, som få med ordinarie innehafvare besättas.
Såsom ofvan blifvit framhållet, stå, i öfverensstämmelse med nådiga cirkuläret den 12 juni 1882, 26 ämneslärarebefattningar lediga vid 17 treklassiga allmänna läroverk och 4 pedagogier, hvarjemte de öfriga 32 ämneslärarebefattningarna vid dessa läroverk vid de nuvarande innehafvarnes afgång tills vidare icke få återbesättas. Vare sig nu ifrågavarande läroverk framdeles skola bibehållas oförändrade, ombildas eller tilläfventyrs, beträffande ett eller annat bland dem, indragas, synas inga egentliga olägenheter kunna uppstå derigenom, att bemälta cirkulär så till vida upphäfdes, att lediga eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda
21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
läroverk finge i vanlig ordning tillsättas, om blott i samband dermed stadgades, att de sålunda tillsatta lärarne skulle vara skyldige att underkasta sig den förflyttning till annan skola och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva. Komme några af dessa lärare att sakna användning vid det läroverk, de närmast tillhörde, skulle det nemligen icke möta någon större svårighet att anvisa dem sysselsättning vid annat läroverk.
Den adjunktsbefattning vid allmänna läroverket i Falun, som enligt nådiga brefvet 1878 tills vidare skall uppehållas genom vikarie, anse kommitterade äfven kunna utan olägenhet förses med ordinarie, innehafvare, då för närvarande god tillgång finnes pa sökande till adjunktsplats, hvilka äro väl förberedda för undervisning på det högre skolstadiet. Deremot finna sig kommitterade icke böra föreslå tillsättning af den adjunktsbefattning, som på grund af nådiga brefvet den 31 december 1890 står obesatt vid allmänna läroverket i Vesteras, förrän den beslutade indragningen af en lektorsbefattning vid läroverket egt rum. Detta läroverk synes nemligen för närvarande icke hafva behof af flere lärare än dem, som nu tjenstgöra derstädes.
I det föregående hafva kommitterade vidare nämnt, att 1890 års riksdag medgifvit upprättande af 8 nya lektors- och 24 nya adjunktsplatser vid de allmänna läroverken, samt att af dessa redan 9 adjunktsplatser blifvit å vederbörande läroverks stat uppförda och i vanlig ordning tillsatta, men att de återstående 8 lektors- och 15 adjunktsbefattningarna icke torde få tillsättas, förr än medel för detta ändamål blifva disponibla genom de lärares afgång, hvilka den 1 juli 1893 qvarstodo på de indragna läroverkens stat. Tillsättningen af flere eller färre af dessa platser skulle således komma att uppskjutas till en obestämbar framtid. De läroverk, hvilka dessa platser tilldelats, äro emellertid i stort behof af desamma, hvilket lätt inses vid en blick på bilagan G, som innehåller uppgift a det antal extra lärare, som vid läroverken varit anstälda under årtiondet 1882—1892. Kommitterade anse sig derför böra hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp, som skola utgå till de på de indragna läroverkens stat qvarstående lärarne, ma uppföras a allmänna indragningsstaten och att således de beviljade nya lärarebefattningarna ma få oförtöfvadt tillsättas.
Genom bifall till hvad kommitterade i dessa båda punkter hemstält skulle å ena sidan de ordinarie lärarnes antal ökas med 50 samt a andra sidan antalet vikarier minskas med 27 och antalet extra lärare med 23. Antalet extra ordinarie lärare skulle det oaktadt komma att uppgå till omkring 240 och de af staten aflönade extra lärarnes till öfver 110.
22 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 57.
Äfven under förutsättning att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken komme att ansenligt minskas, torde dock denna minskning knappast kunna antagas blifva så stor, att mer än 50 af dessa nu erforderliga lärarekrafter blefve obehöfliga. Och denna minskning, om den inträder, torde näppeligen blifva af någon längre varaktighet, då med den allmänna bildningens stigande behofvet af högre undervisning och dermed äfven lärjungeantalet vid de härför afsedda läroverken oupphörligt växer. Visserligen kan under några år ett stillastående eller till och med ett sjunkande af berörda lärjungeantal inträffa, men när de tillfälliga omständigheter, som hållit detsamma nere, upphöra, stiger det, såsom af vårt skolväsendes utveckling under detta århundrade visas, åter med rask fart. Utan att behöfva befara, att några af de ordinarie lärarne skulle blifva utan användning, skulle man derför, enligt kommitterades åsigt, kunna gifva 60 af de ofvan nämnda extra lärarne fast anställning, om i sammanhang dermed meddelades bestämmelser, enligt hvilka ett större antal ordinarie lärare än hittills vore skyldiga, att, derest de kunde umbäras vid de läroverk, der de vunnit anställning, underkasta sig den förflyttning till* annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma. För närvarande gäller dylik bestämmelse med afseende å de två yngste lärarne vid högre allmänt läroverk och beträffande yngste kollega vid treoch femklassiga läroverk. .Detta antal flyttbara lärare kunde antingen fördubblas eller ock för hvarje läroverk särskilt bestämmas med hänsyn till antalet der tjenstgörande lärare af lektors- och adjunktsgrad.
Den kostnad, som skulle förorsakas statsverket genom öfverflyttandet af 60 af de nuvarande extra lärarne på ordinarie stat, synes icke blifva öfver måttan stor, men är tydligen i väsentlig mån beroende på, huru många af de nya platserna skulle blifva lektors- och huru många adjunktsbefattningar. Med hänsyn härtill vilja kommitterade erinra derom, att lektorer blott förekomma vid de högre allmänna läroverken samt utgöra något öfver Vj af samtliga vid dessa läroverk anstälde ordinarie ämneslärare. Tillämpades detta förhållande äfven på de ifrågavarande nya befattningarna, skulle 20 blifva lektors- och 40 adjunktsbefattningar. Så många nya lektorsplatser synas dock icke böra ifrågasättas, då parallelafdelningarna företrädesvis förekomma i de lägre och mellanklasserna; men för att tillgodose de läroverk, der parallelafdelningar inom de högsta klasserna framdeles anses erforderliga, äfvensom åtskilliga bland dem, som för närvarande sakna full lektorsuppsättning, torde minst 12 nya lektorsbefattningar kräfvas. Då för närvarande extra lärare, som fullgjort vilkoren för att kunna till ordinarie lärare utnämnas, i arfvode åtnjuter 1,800 kronor, under det ordinarie adjunkt uppbär i lön 1,500 kronor och
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
såsom tillfälligt lönetillägg 500 kronor eller tillsammans 2,000 kronor och ordinarie lektor 2,500 kronor i lön och 500 kronor i lönetillägg eller tillsammans 3,000 kronor, skulle således den ökade kostnaden för 12 nya ordinarie lektorer blifva 14,400 kronor och för 48 nya ordinarie adjunkturer 9,600 kronor eller tillsammans 24,000 kronor. Härtill kommer dock kostnaden för ålderstilläggen. Dessa skulle visserligen först komma att utgå efter viss tids tjenstgöring; men då flertalet af dem, som utnämndes till adjunkter, i följd af sin föregående extra ordinarie tjenstgöring kan antagas berättigadt att genast vid tillträdet erhålla ett första ålderstillägg med 500 kronor, torde ett belopp af 24,000 kronor böra beräknas såsom för detta ändamål redan från början erforderligt. Sammanlagda ökningen i kostnaden skulle således uppgå till 48,000 kronor.
Emellertid torde det ej vara lämpligt, att ett så stort antal lärareplatser på en gång tillsättes. Om derför dels de ofvan nämnda 27 lärarebefattningar, som vid åtskilliga läroverk för närvarande stå lediga utan att få tillsättas, dels de 23 af 1890 års riksdag beviljade nya lärareplatserna finge under åren 1894 och 1895 tillsättas, skulle kommitterade vilja föreslå, att af de nu ifrågavarande 60 lärareplatserna en tredjedel eller 20 upprättades under hvart och ett af de tre följande åren.
Kommitterade hemställa derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till hvar och en af riksdagarne 1895—1897 göra framställning om upprättande af 4 nya lektors- och 16 nya adjunktsbefattningar, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de särskilda befattningarna närmast skola fästas.
Då kommitterade nu öfvergå att yttra sig angående det i petitionen framstälda yrkandet på ändrade bestämmelser rörande sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning, vilja kommitterade först fästa uppmärksamheten derå, att flere af dem, som undertecknat petitionen, förklarat sig icke instämma i detta yrkande. De olägenheter, som, enligt hvad i petitionen uppgifvits, skulle härflyta ur det hittills gängse sättet för extra ordinarie lärares anställning, skulle hufvudsakligen vara, att den extra ordinarie läraren förordnas blott på kortare tid och lätt kan blifva helt och hållet utan anställning; att han ofta måste flytta till annat läroverk och öfvertaga undervisning i andra ämnen än dem, åt hvilka han förut egnat sin verksamhet; att sådana, som sakna kompetens till ordinarie lärareplats, kunna förordnas framför dem, som ega dylik kompetens, något, som äfven understundom egt rum; och att derför den extra ordinarie lärarens ställning är i hög grad osäker och otillbörligt beroende af de lokala myndigheterna, rektor och eforus. Till undanrödjande af dessa
24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
olägenheter yrkas, att de extra ordinarie lärarne må förordnas på längre tid samt af kongl. ecklesiastikdepartementet.
För att utröna, i hvilken utsträckning redan anstälda extra ordinarie lärare blifvit alldeles utan anställning eller varit underkastade förflyttning till annat läroverk, hafva kommitterade med ledning af de 11 sista årens redogörelser för de allmänna läroverken följt de under vårterminen 1893 vid dessa läroverk anstälda vikarierande och extra lärares föregående tjenstgöring. Härvid har visat sig, att af de 291 extra ordinarie lärare, som under hela nämnda termin eller någon större del deraf innehaft förordnande vid de allmänna läroverken och af hvilka, enligt hvad ofvan angifvits, vid denna tid 49 och förut ett ännu större antal saknade kompetens, ej mindre än 261 efter en gång vunnen anställning oafbrutet tjenstgjort. De öfriga 30, af hvilka åtminstone hälften torde hafva saknat kompetens, hafva under längre eller kortare tid (1—10 terminer) varit utan anställning vid allmänt läroverk; men af dessa hafva, enligt hvad till kommitterades kännedom kommit, 13 af brutit sin lärareverksamhet för att idka akademiska studier och 3 såsom vikarier måst lemna rum för ordinarie lärare. Beträffande de återstående 14 hafva kommitterade deremot icke kunnat vinna någon upplysning angående anledningen till afbrottet i deras tjenstgöring. Antagligt är emellertid, att åtskilliga varit hindrade af sjukdom och att de öfriga icke kunnat erhålla anställning, ehuru de sökt sådan. Vidare har af undersökningen framgått, att förflyttning af extra ordinarie lärare från ett läroverk till ett annat ej ofta förekommit, utan att det öfvervägande flertalet under många år, somliga hela sin tjenstetid, varit anstälda vid samma läroverk.
Då behofvet af extra ordinarie lärare på olika tider är olika stort, ligger det i sakens natur, att icke alla vid en viss tidpunkt anstälda extra ordinarie lärare kunna hafva utsigt att få fortsatt, oafbruten anställning, och ännu mindre är tydligen utsigten att få sådan anställning vid samma läroverk. Då vidare en extra ordinarie lärare icke kan öfvertaga hvilken undervisning som helst, måste understundom inträffa, att i och för en speciel tjenstgöring en yngre eller mindre meriterad föredrages framför en äldre eller i det hela mera meriterad. Tager man dessa omständigheter i betraktande, torde man näppeligen kunna undgå att erkänna, att af ofvan angifna förhållande framgår, det de tillsättande myndigheterna ingalunda förfarit hänsynslöst, utan efter bästa förmåga tillgodosett de redan anstälde extra ordinarie lärarne. Att dessa lärare understundom måste öfvertaga undervisning i andra ämnen än dem, som de anse sig bäst kunna sköta, är en olägenhet, som de dela med de ordinarie lärarne
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57. 25
och som, så länge vikarier och extra lärare äro behöfliga, icke torde kunna undanrödjas.
Genom cirkulär den 18 november 1882 fäste statsrådet och chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet samtliga eforal styrel sers uppmärksamhet på önskvärdheten deraf, att vid inträffande behof af nya vikarierande eller extra lärare vid de under deras inseende stående allmänna läroverk, särskilt afseende göres på sådana sökande, som på stadgadt sätt förberedt sig för lärarekallet, under förutsättning att de jemväl med hänsyn till dem tillkommande undervisningsämnen kunna anses ega erforderlig skicklighet. Att det oaktadt ett ganska stort antal extra ordinarie lärare, som saknade kompetens, tjenstgjorde ännu år 1889 oeh äfven under vårterminen 1893, ehuru deras antal under mellantiden betydligt minskats, har i det föregående blifvit framhållet. Huruvida lämplige, kompetente sökande vid deras anställning verkligen voro att tillgå, hafva kommitterade deremot icke kunnat utröna.
Då arfvoden åt extra lärare samt tjenstledighet för ordinarie lärare i allmänhet icke beviljas för längre tid än ett år i sänder, kan tydligen förordnande för extra ordinarie lärare i regeln icke meddelas för längre tid. På de flesta ställen torde äfven vara sed att utfärda förordnande för hela den tid, under hvilket behofvet af extra ordinarie lärare är obestridligt. Några myndigheter hafva dock för vana att icke utfärda förordnande för längre tid än en termin i sänder. Ehuru kommitterade anse lämpligt att dylika förordnanden meddelas för så lång tid på en gång, som ske kan, finna de dock icke någon särskild åtgärd med afseende härå erforderlig, då de äro öfvertygade, att sist bemälda myndigheter af sig sjelfva skola utsträcka tiden för berörda -förordnanden, då det kan påvisas, att de extra ordinarie lärarne deraf kunna skörda en verklig fördel, utan att läroverkens intresse derigenom åsidosattes.
Med afseende å förslaget, att de extra ordinarie lärarne skulle erhålla sina förordnanden af kongl. ecklesiastikdepartementet, är att anmärka, att det vore föga formenligt, att de extra ordinarie lärarne tillsattes af ecklesiastikdepartementet, under det att de ordinarie lärarne tillsattes af konsistorierna; att departementet tydligen icke kunde meddela dessa förordnanden annat än efter hörande af vederbörande eforus och rektor, då departementet icke på annat sätt kunde få insigt i det speciella behof af lärarekraft, som för tillfället vore att fylla, samt saknade personlig kännedom om de sökande; äfvensom att för utfärdandet af nämnda förordnanden sålunda skulle åtgå mycket längre tid än för närvarande, hvarigenom i många fall högst beaktansvärda svårigheter skulle uppstå.
Kommitterade hemställa derför, att hvad i petitionen blifvit anfördt
Bill. till Kikad. Krut. IS!)4. I Band. I Afd. Käft. 4
26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
och yrkadt med afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes tillsättning icke må till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Hvad slutligen angår den i petitionen framstälda anhållan, att åt extra ordinarie lärare, som efter viss tids tjenstgöring af sjukdom eller ålder urstandsättes att tjenstgöra, måtte beredas skäligt understöd, torde det icke kunna förnekas, att för extra ordinarie lärare, hvilken af sjukdom hindras att tjenstgöra, ställningen blifver bekymmersam och att billigheten synes kräfva, att han icke lemnas helt och hållet utan understöd. Kommitterade kunna icke angifva något exempel på, att extra ordinarie tjensteman erhålla sin aflöning eller någon del deraf för tid, hvarunder de icke tjenstgöra. Men såsom ett i viss män likartad! fall torde kunna anföras den rätt, som af 1893 års riksdag, med anledning af enskild motion, medgafs åt teckningslärare, att vid tjenstledighet på grund af sjukdom uppbära en del af det arfvode för åt dem uppdragen extra ordinarie tjenstgöring, som skulle hafva till dem utgått, derest de sjelfve bestridt densamma. Samma skäl, som förmådde Riksdagen att bevilja teckningslärarne ersättning för det arfvode för extra ordinarie tjenstgöring, som de på grund af sjukdom måste afstå, synas nemligen kommitterade tala för, att denna förman äfven • må beviljas de extra ordinarie lärarne, alldenstund deras tjenstgöring vid läroverken måste anses upptaga hela deras tid och de utöfva sin verksamhet med samma ansvar och sjelfständighet som de ordinarie lärarne.
Beträffande de närmare bestämmelser, som med afseende å dylik ersättning eller understöd kunna anses erforderliga, vilja kommitterade föreslå:
att. ifrågavarande understöd må utgå af statsmedel till hvarje extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande med full tjenstgöring under hel läsetermin eller derutöfver, men af vederbörligen styrkt sjukdom varit oförmögen att fullgöra sin tjenstgöring, derest han före detta, förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år; samt
att understödet må utgå för den del af tiden för förordnandet, under hvilken den extra ordinarie läraren varit af sjukdom hindrad att tjenstgöra och annan lärare förordnats att tjensten uppehålla, samt med hälften af det belopp, som skulle hafva utgått till den extra ordinarie läraren, derest han under nämnda tid sjelf tjenstgjort; dock att sådant understöd icke ma utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnande på längre tid skulle hafva meddelats.
Då de extra ordinarie lärare, som tjenstgöra såsom vikarier för tjenstledige ordinarie lärare, hvilka det åligger att sjelfva bekosta vikariernas
27 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
aflöning, eller såsom extra lärare vid läroverk, vid hvilka undervisningen på kommunens bekostnad utsträckts, förordnas af vederbörande eforalstyrelse, så att det uteslutande beror på denna, hvilka personer, som anställas, synas äfven dessa extra ordinarie lärare vid sjukdomsfall böra erhålla stadgadt understöd af statsmedel. Att understödet föreslagits skola utgå blott under den tid förordnandet varar och högst under ett år, har åter sin grund deri, att den extra ordinarie läraren icke tillhör läroverket längre, än hans förordnande räcker, och att förordnanden af här ifrågavarande slag i allmänhet gifvas på högst ett år i sänder. Hvad slutligen understödets belopp angår, hafva kommitterade inskränkt sig till att föreslå, att detsamma må bestämmas till hälften af det arfvode, som eljest skulle hafva utgått. De ordinarie lärarne hafva att vid tjenstledighet för sjukdom afstå dels '/« af lönen, dels den del af det tillfälliga lönetillägget, som belöper sig på tiden för tjenstledigheten. En ordinarie adjunkt i lägsta lönegraden afstår således vid tjenstledighet för sjukdom omkring 2/ä af sin aflöning och öfriga ordinarie lärare en mindre del deraf. Men då de ordinarie lärarne i allmänhet hafva familj, äro de extra ordinarie lärarne i regeln ogifta, hvarför de vid sjukdomsfall böra kunna anses hjelpta med ett mindre belopp.
För de bestämmelser, som i öfrigt föreslagits, torde särskilda skäl icke behöfva anföras.
Vid beräkningen af den kostnad, som understöd vid sjukdomsfall åt extra ordinarie lärare skulle enligt angifna bestämmelser medföra, hafva kommitterade utgått från den förutsättning, att genom tillsättning af dels redan befintliga, dels af Riksdagen redan beviljade ordinarie lärareplatser, de extra ordinarie lärarnes antal kan nedbringas till 240. Antages vidare, att årligen något öfver 8 procent eller 20 af dessa under i medeltal 10 läsveckor genom sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, skulle understöd behöfva meddelas för 200 sjukveckor. Sannolikheten af detta antagande kunna kommitterade icke ådagalägga genom någon statistisk utredning af de extra ordinarie lärarnes sjukdoms förhållanden, då primäruppgifter för eu sådan statistik saknats; men vid undersökningen af de extra ordinarie lärarnes tjenstgöringstid under sista årtiondet fingo kommitterade det intrycket, att angifna antal sjukveckor snarare borde anses för stort än för litet, De extra ordinarie lärarnes arfvoden äro för närvarande bestämda till 1,500 kronor, 1,800 kronor eller 2,000 kronor för läsår och kunna i medeltal upptagas till 1,800 kronor, som det stora flertalet uppbär. Understödet under sjukdom skulle således utgå med i medeltal 900 kronor för läsår eller 25 kronor för vecka, hvaraf åter följer, att totalkostnaden skulle kunna anslås till omkring 5,000 kronor om året.
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Beträffande de extra ordinarie lärare, som på grund af ålder möjligen befinnas otjenstbara, torde fråga om understöd åt dem böra i hvarje särskilt fall underkastas nådig pröfning.
Kommitterade hemställa derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att sin tjenst bestrida, må, derest han före detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd, motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande skulle tillkommit honom, för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats; samt
att för bestridande af härigenom föranledda utgifter ett förslagsanslag af 5,000 kronor må ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.
Till besvarande af den nådiga remissen anse sig således kommitterade böra i underdånighet föreslå och hemställa:
l:o) att nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 angående ledigblifvapdc läraretjenster vid treklassiga allmänna läroverk och pedagogier så till vida upphäfves, att lediga eller ledigblifvande ämneslärarebefattningar vid berörda läroverk må i vanlig ordning tillsättas, dock att härvid föreskrifves, att sålunda tillsatt lärare skall vara skyldig underkasta sig den förflyttning till annat läroverk och den förändrade tjenstgöring, som Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;
2:o) att den adjunktsbefattning vid högre allmänna läroverket i Falun, som på grund af nådiga brefvet den 16 augusti 1878 uppehälles med vikarie, må förses med ordinarie innehafvare;
3:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att de lönebelopp, som skola utgå till lärare, hvilka qvarstå på de jemlikt nådiga brefvet den 16 december 1892 indragna läroverkens stat, må uppföras å allmänna indragningsstaten och att i följd häraf samtlige af 1890 års riksdag beviljade nya lärarebefattningar må få oförtöfvadt tillsättas;
4:o) att gällande bestämmelser rörande lärareplatsers tillsättning må ändras på sätt kommitterade hemstält i sitt den 24 nästlidne november afgifna förslag till ändrade bestämmelser rörande undervisningsprof för lärarebefattningar vid rikets allmänna’ läroverk jemte dermed i samband stående frågor;
5:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes till hvar och en af riksdagarne 1895—-1897 göra framställning om upprättande af 4 nya lektors- och 16
29 Katigt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
nya adjunktsbefattningar, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att efter sig företeende omständigheter bestämma, vid hvilka läroverk de särskilda befattningarna närmast skola fästas;
6:o) att hvad i petitionen blifvit anfördt och yrkadt med afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning icke må till någon Eders Kongl. Mapts åtgärd föranleda; samt
7:o) att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller pedagogi, som af vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att sin tjenst bestrida, må, derest han före detta förordnande tjenstgjort. vid dylikt läroverk .minst ett år, erhålla understöd, motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande skulle tillkommit honom, för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats, äfvensom att för bestridande af härigenom, föranledda utgifter ett förslagsanslag af 5,000 kronor må ställas till Eders Kongl Maj:ts förfogande.»
Då jag är något tveksam, huruvida icke ett upphäfvande, på sätt kommitterade föreslagit, af nådiga cirkuläret den 12 juni 1882 angående ledigblifvande läraretjenster vid treklassiga läroverk och pedagogier skulle — äfven om dervid föreskrefves, att den, som vid dylika läroanstalter vunne ordinarie anställning, skulle vara skyldig att underkasta sig förflyttning till annat läroverk och förändrad tjenstgöring — komma att i viss mån lägga hinder i vägen för en ändamålsenlig lösning af den pa dagordningen stående frågan om de treklassiga läroverkens och pedagogiernas ombildning, anhåller jag att efter närmare utredning framdeles få göra underdånig framställning i denna fråga.
Beträffande kommitterades hemställan under mom. 2 att en vid allmänna läroverket i Falun ledig adjunktsbefattning måtte förses med ordinarie innehafvare, har jag endast att erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t den 2 sistlidne februari beslutat, att nämnda lärarebefattning skall åter besättas med ordinarie innehafvare.
I anledning af och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition till 1890 års riksdag angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna medgaf Riksdagen, dels att åtskilliga treklassiga läroverk och pedagogier skulle med de ordinarie ämneslärarnes afgång, dock senast den 1 juli 1893, indragas, samt att de vid dessa läroverks indragning å deras stat (kvarstående lärare
30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
skulle uppföras å indragningsstat med de löneförmåner, som eldigt gällande ordinarie stat dem tillkomme, dels ock att — i den mån tillgångar blefve disponibla genom nämnda läroverks indragning — vissa nya lärareplatser finge inrättas. I enlighet med detta Riksdagens beslut har Eders Kongl. Maj:t förordnat den 22 maj 1891, att pedagogierna i Kungsbacka, Borgholm, Öregrund, Mariefred, Säter och Laholm skulle indragas, och den 16 december 1892, att treklassiga allmänna läroverken i Vernamo och Ronneby, tvåklassiga pedagogierna i Hjo, Hedemora, Grenna och Kungelf samt enklassiga pedagogierna i Ulricehamn, Lindesberg, Falkenberg och Mönsterås skulle från den 1 juli 1893 indragas. Genom särskilda nådiga bref har Eders Kongl. Maj:t derefter, i öfverensstämmelse med bernälda Riksdags beslut, medgifvit att följande vid berörda läroverks indragning å deras stat qvarståendc lärare skulle uppföras å indragningsstat med nedannämnda löneförmåner, som enligt gällande ordinarie stat tillkommit desse, nemligen:
Rektorn vid Hjo pedagogi, J. F. Kylander................................ Kr. 3,500
Läraren vid Mönsterås pedagogi, J. W. Goijer.......................... » 1,500
Rektorn vid Ronneby lägre allmänna läroverk, O. Ingstad..... » 3,500
Kollegan vid samma läroverk, C. A. Westerlund ...................... » 3,500
Musikläraren vid samma läroverk, E. Svensson ................... » 300
Rektorn vid Vernamo lägre allmänna läroverk, S. P. Nilsson » 3,500
Musikläraren vid samma läroverk, D. S. Gasslander ................ » 300
Kollegan vid Grenna pedagogi, N. Brenner ........................... » 2,500
Musikläraren vid samma pedagogi, A. Lagerström ............... » 200
Kollegan vid Hedemora pedagogi, J. I. Wahlman .................. » 3,000
Musikläraren vid samma pedagogi, P. G. Tengman ............. > 200
Rektorn vid Kungelfs pedagogi, H. G. Lindhult................. » 3,500
Läraren vid Falkenbergs pedagogi, G. Hedén........................ » 1,473
Musikläraren vid Kungsbacka pedagogi, L. P. Wahlin .............. » 200
Summa Kr. 27,173.
Då icke uttryckligen blifvit utsagdt, vare sig i Riksdagens skrifvelse eller i berörda nådiga bref, huruvida med indragningsstat här afsetts allmänna indragningsstaten eller de allmänna läroverkens indragningsstat, har någon tvekan rådt med afseende härå, men enär Riksdagen vid beviljande af de nya lärareplatserna förklarat, att dessa finge tillsättas blott i den mån tillgångar blefve disponibla genom ofvan omförmälda läroverks indragning, förklarade Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref till statskontoret den 8 december 1893, att ifrågavarande lönebelopp skulle utgå af an-
31 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
slagen till de allmänna läroverken. På grund af denna uppfattning har, sedan statskontoret vid särskilda tillfällen inkommit med uppgift å för ändamålet disponibla medel, genom nådigt beslut den 19 juni 1891 och den 2 februari innevarande år tillstånd gifvits till tillsättande af åtskilliga af de nya lärareplatser, som beviljats af 1890 års riksdag, under det att andra måste förblifva obesatta, till dess medel till deras upprättande blifva disponibla genom ofvan nämnde på indragningsstat uppförde lärares afgång. Då det emellertid, såsom af kommitterade äfven blifvit framhållet, är af synnerlig vigt såväl för de läroverk, bvilka dessa platser tilldelats, som för de obefordrade lärarne, att sistberörda lärarebefattningar, nemligen tre lektors- och fyra adjunktsbefattningar å en för samtliga under direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk lydande gemensam stat, eu lektorsbefattning vid hvartdera af allmänna läroverken i Malmö och Nyköping samt tre adjunktsbefattningar vid allmänna läroverket i Karlstad, få så snart som möjligt tillsättas, anser jag mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen, att de lönebelopp, som utgå till ofvan bemälde lärare vid de indragna läroverken, må öfverflyttas från staten för de allmänna läroverken till allmänna indragningsstaten under riksstatens nionde hufvudtitel.
Rörande kommitterades hemställan under mom. 4 angående ändring i gällande bestämmelser om lärareplatsers tillsättning, så att tjenstetiden finge en större betydelse, lärer jag få tillfälle att yttra mig, då jag kommer att inför Eders Kongl. Maj:t föredraga kommitterades den 24 november 1893 särskilt afgifna förslag i nämnda hänseende.
Jemte det jag anhåller att framdeles få återkomma till kommitterades hemställan under mom. 5 om upprättande af än flera nya lärarebefattningar, hvilken hemställan icke för närvarande påkallar någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd, instämmer jag i hvad kommitterade yttrat med anledning af hvad som i petitionen blifvit anfördt och i underdånighet yrkadt med afseende å sättet för de extra ordinarie lärarnes anställning samt hemställer, att detta yrkande icke må vinna nådigt afseende.
Då de extra ordinarie lärares ställning, hvilka af sjukdom hindras att fullgöra dem meddeladt uppdrag, är högeligen behjertansvärd, kan jag ej annat än instämma i kommitterades hemställan, att något understöd vid dylika fall måtte dem beredas. Och då jag intet har att anmärka mot de närmare bestämmelser kommitterade för sådant understöds meddelande föreslagit, hemställer jag i underdånighet, i det jag hänvisar till kommitterades utredning angående storleken af det belopp, som för ändamålet kan anses vara erforderligt, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att vid allmänt läroverk eller pedagogi anstäld extra ordinarie
32 Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 57.
lärare, som al vederbörande eforalstyrelse erhållit förordnande under hel läsetermin eller derutöfver med full tjenstgöring;, men som af vederbörligen styrkt sjukdom förhindrats att tjenstgöra, må, derest han före detta förordnande tjenstgjort vid dylikt läroverk minst ett år, erhålla understöd för den tid, hvarunder han varit ur stånd att tjenstgöra, till beloppet motsvarande hälften af det arfvode, som på grund af ifrågavarande förordnande eljest skulle tillkommit honom för samma tid, dock att dylikt understöd icke må utgå för längre tid än ett läsår, äfven om förordnandet för längre tid meddelats; äfvensom att, för bestridande af härigenom föranledda utgifter må till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställas ett förslagsanslag af femtusen kronor.
Hvad departementschefen sålunda yttrat och hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af • statsrådets öfriga ledamöter, i nåder bifalla och gilla; och skulle proposition af den lydelse bilagan n:o 3 till detta protokoll utvisar till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
C. von Schulzenheim.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
33 Bil. A.
Tabellarisk öfversigt öfver antalet lärare och lärjungar vid de allmänna
läroverken.
Bih. till Rilcsd. Prot. 18.94, 1 Sand. 1 Afd. 3b‘ Håft. &
34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Tabellarisk öfversigt öfver lärares ålder vid första gången
1 I medeltal årligen 7 st. under åren 1876—1893.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57
35 Bil. B: 1.
vunnen befordran ecklesiastikåren 1876—1893.
36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Tabellarisk öfversigt öfver lärares ålder vid första
1 Dessutom 1 51 år, 1 53 år.
2 I medeltal årligen 18,5 under åren 1876—1893.
Kong!. Majds Nåd. Proposition N:o 57.
37 Bil. B: 2.
gången vunnen befordran ecklesiastikåren 1876—1893.
Anmärkningar
Enligt underdånigt betänkande och förslag angående lönereglering för lärarne rid rikets allmänna läroverk m. m., utgjorde medelåldern vid befordran till adjunktsbefattning under åren 1868-1872 29,9 &•,hvarvid likväl afseende fästats äfven vid dem, som vunnit transport från en adjunktsbefattning till en annan.
38 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. B: 3.
Tabellarisk öfversigt öfver de akademiska kunskapsprof, som lärare aflagt före första gången vunnen befordran.
1 Af fil. doktorerna hade dessutom 2 aflagt teologie kandidatexamen.
2 » » » » » 1 » » »
3 Af dessa var 1 fil. magister vid Helsingfors universitet.
4 » » »1 prestvigd.
5 Ovisst om examen aflagts enligt 1853 eller 1870 års stadga.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
39 Bil. C.
Antal lärarekandidater, som nöjaktigt afslutat profåret.
40 KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. D.
Från och med år 1882 tillkomna nya lärarebefattningar:
1. Genom kongl. brefvet den 27 maj 1881 erhöll Stockholms södra latinläroverk från den 1 januari 1882 lektorsbefattningarnas antal ökadt med 3.
2. Genom kongl. brefvet den 28 april 1882 erhöll realläroverket i Göteborg 2 nya lektors- och 1 ny adjunktsbefattning från den 1 juli 1882.
3. Genom kongl. brefvet den 29 juni 1883 erhöll realläroverket i Göteborg 2 nya lektors- och 2 nya adjunktsbefattningar från den 1 juli 1884.
4. Genom kongl. brefvet den 19 juni 1891 medgaf Kongl. Maj:t, att 8 nya adjunktsbefattningar på en för Stockholms läroverk gemensam stat och 1 kollegabefattning vid femklassiga läroverket i Göteborg finge anslås till ansökning lediga.
Anmärkning. Genom dessa kongl. bref hafva således tillkommit 7 nya lektorsbefattningar och 12 nya adjunkts- och kollegabefattningar.
Kongl. Maj.-ts Nåd-. Proposition N:o 57.
i
Bil. E: 1.
Lektorsbefattningar, som stått lediga till följd deraf, att till rektor förordnats- lektor vid samma läroverk (jemt. kongl. brefvet den 11 juli 1862).
Anmärkning. Ändrade bestämmelser utfärdade genom kongl. cirkuläret den 12 september 1890. t
Läroverk
Linköping ..............................
Norrköping............................
Skara....................................
Yenersborg..........................
Strengnäs ...............................
Örebro.....................................
Jönköping .............................
Kristianstad..........................
Karlskrona ...........................
Helsingborg..........................
Göteborg: Latinläroverket , » Realläroverket .
Kalmar....................................
Karlstad...............................
Umeå........................................
Luleå :....................................
Stockholm: Södermalm .... » Realläroverket
Lektors-
befattning
.............. 1
.............. 1
.............. I
............. 1
............. 1
......,....... 1
............. 1
..........*... 1
.............. 1
............. 1
.............. 1
.............. 1
.............. 1
.............. 1
.............. 1
............. 1
.............. 1
.............. 1
Summa 18
Bil. E: 2.
Genom kongl. brefvet den 8 februari 1867 förordnades, att tvenne lediga adjunktsbefattningar vid Malmö högre elementarläroverk tills vidare skulle uppehållas med vikarier.
Anmärkning. Bestämmelsen upphäfdes genom kongl. brefvet den 28 augusti 1885.
Bih. till Riksd. Prot. 18,94. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft.
42 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. E: 3.
Genom kongl. brefvet den 16 augusti 1878 förordnades på derom gjord hemställan, att en vid högre elementarläroverket i Falun ledig adjunktsbefattning tills vidare icke skulle med ordinarie innehafvare besättas, utan genom vikarie uppehållas.
Bil. E: 4.
Genom kongl. cirkuläret den 12 juni 1882 förordnades, att vid treklassiga allmänna läroverk äfvensom vid pedagogier läraretjenster, hvilka hädanefter blefve lediga, icke finge besättas med ordinarie innehafvare, utan skulle tills vidare upprätthållas på förordnande.
Till följd häraf hafva följande läraretjenster stått lediga vid
* En ledig kollegabefattning besatt genom transport af lärare från indraget läroverk.
Kongl. Maj:t Nåd. Proposition N:o 57.
3. Enklassiga pedagogier
öregrund ... Ulricehamn. Mariefred ....
Linde ........
Säter.............
Simrishamn Laholm ......
Summa
Öfversigt.
Lediga, icke indragna rektors- och kollegabefattningar ........................ 25
» » » pedagogbefattningar ........................................... 1
Indragna rektors- och kollegabefattningar..................................................... 10
» pedagogbefattningar .................................................................... 6
Summa 42
44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. E: 5.
Genom kongl. brefvet den 24 oktober 1885 föreskrefs, dels att vid läroverken i Hudiksvall, Enköping, Norrfelje, Mariestad och Arboga lediga eller ledigblifvande lärarebefattningar icke skulle med ordinarie innehafvare besättas, utan tills vidare uppehållas på förordnande, dels ock att detsamma skulle gälla en kollegabefattning vid hvartdera af läroverken i Borås, Lidköping, Eskilstuna, Göteborg, Kristinehamn och Piteå.
Anmärkning. Bestämmelsen upphäfd genom kongl. brefvet den 15 april 1887 utom beträffande rektorsbefattningarna vid ofvan nämnda femklassiga läroverk.
Till följd af förstnämnda kongl. bref hafva följande lärarebefattningar stått lediga vid
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
45 Bil. E: 6.
Genom kongl. cirkuläret den 15 april 1887 förordnades, att lediga eller ledigblifvande rektorsbefattningar vid de femklassiga allmänna läroverken icke iinge med ordinarie innehafvare besättas, utan skulle tills vidare på förordnande uppehållas; samt att vid inträffande ledighet 2 lektorsbefattningar vid läroverket i Strengnäs samt 1 lektors- och 2 adjunktsbefattningar vid läroverket i Vesterås tills vidare icke skulle återbesättas.
Anmärkning. Genom kongl. brefvet den 31 december 1890 förordnades, att den ena af de två ofvannämnda adjunktsbefattningarna i Vesterås finge i vanlig ordning tillsättas; hvarjemte genom kongl. cirkuläret den 16 december 1892 och nådiga kungörelsen af samma dag förordnades, att rektorsbefattningarna vid de femklassiga läroverken skulle tillsättas i samma ordning som rektorsbefattningarna vid de högre allmänna läroverken.
Till följd af förstnämnda kongl. cirkulär hafva följande lärarebefattningar stått lediga vid
46 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
/
Bil. E: 7.
Genom kongl. brefven den 22 maj 1891 och den 16 december 1892 hafva i enlighet med 1890 års riksdags beslut indragits följande lärarebefattningar vid
Dessutom beslöt 1890 års riksdag för sin del, att 2 lektorsbefattningar vid Strengnäs läroverk och 1 lektorsbefattning vid Vesterås'läroverk skulle indragas. Genom nådigt bref den 12 september 1890 blefvo de 2 lediga lektorsbefattningarna vid Strengnäs läroverk indragna, hvaremot lektorsbefattningen vid Vesterås läroverk först vid inträffande ledighet skall indragas.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
47 Bil. F.
Lärares vid de allmänna läroverken och pedagogierna tjenstledighet ecklesiastikåren 1882—1892.
Anmärkning. Såsom tjenstledig har icke upptagits lärare, som varit förordnad att sköta annan lärarebefattning vid hithörande läroverk. Deremot har upptagits såväl partiel som fullständig tjenstledighet, oberoende af den tid, som densamma omfattat. Uppgifterna afse förhållandet under läsåret.
48 Kongl. Maj:fs Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. G.
Extra lärarnes*) antal höstterminerna 1882—1892.
*) Aflönade af statsmedel.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
49 Anmärkning. Enligt 1890 års rikdags medgifvande skall i den mån tillgångar blifva disponibla genom vissa läroverks indragning, 8 lektorsoch 15 adjunktsbefattningar upprättas, nemligen
1 vid de under direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk lydande läroverk ...............................................................
2 » h. allmänna läroverket i Nyköping......
3 » » » ' » i Malmö............
4 » » » » i Helsingborg
5 » » realläroverket i Göteborg......
6 » » allmänna läroverket i Karlstad.........
3 lektorsbef. 7 adjunktsbef. 1 » —
1 » —
2 » 2
1 » 3
— 3 »
Summa 8 lektorsbef. 15 adjunktsbef. Bih. till Riksd. Prof. 18.94. 1 Sami. 1 Afd. 36 Häft. 7
50 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Extra lärarnes*) antal höstterminerna 1882—1892.
*) Aflönade af vederbörande kommuner.
Kongl. Maj.-ts Nåd. Proposition N;o 57.
bl
Bil. H: 1.
De extra ordinarie lärarnes lefnadså/der vårterminen 1889.
Anmärkning.
Antal extra ordinarie lärare............................................................ 253.
Kompetente................................................................................... 159 = 62,8 %.
Inkompetente......................................................................................... 94 = 37,2 %.
Förhållandet mellan kompetente och inkompetente............................. 17:10.
\
52 Kongl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. H: 2.
De extra ordinarie lärarnes tjenstetid vårterminen 1889.
Anmärkning.
De kompetentes tjenstetid före vunnen kompetens = 408 terminer = 21,9 % af tjenstetiden.
De kompetentes tjenstetid efter vunnen kompetens = 1,457 terminer = 78,i % af tjenstetiden.
Summa 1,865 terminer = 100 %.
Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
53 Bil. Ii: 3.
De kompetente extra ordinarie lärarnes ålder samt tjenstetid efter vunnen
kompetens. Vårterminen 1889.
Dih. till Riksd. Prut. 1894. 1 Sami. 1 Afd. Höft. 8
54 Knngl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57.
Bil. H: 4.
Vårterminen 1893 tjenstgörande extra ordinarie lärare.
Summa 242 (83,2%), 49 (16,8 %). Summa 291
Anmärkning. Bland vikarierna äro icke upptagna sådana, som endast tjenstgjort under några få veckor.
STOCKHOLM, IVAK HÖGSTRÖMS BOKTRYCKERI, 1891.