angående statsverkets tillstånd och behof
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
1 KONGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof;
Gifven Stockholms slott den 15 januari 1895.
Jemlikt grundlagens bud afgifver Kong]. Maj:t härmed nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof.
• förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsreglerings-
period af statsverkets inkomster.
Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning och under de i samma protokoll angifva förutsättningar föreslår Kong]. Makt’ att statsverkets inkomster för år 1896 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”. Bil,, till Itiksd. Prof. 1895. l:a Sami. Pa Afd.
2 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om. statsverket 1895.
Ordinarie inkomster:
Grundskatt..................................... kronor 1,905,000:
Kyrkotionde .......................................-................................ * 250,000:
Kavalleriregementenas hästvakansspanmål....................... » 270,000: —-
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet » 51,000: —
Trosspassevolansafgift......................................................... * 19,000:
Tillfälliga rotevakansafgifter.............................................. » 44,000:
Soldatvakansafgift......................................-.....-.................. » 56,000:
Båtsmansvakansafgift.......... » 200,000:
Arrendemedel..................................................................---- * 2,400,000:
Mantalspenningar................................................................ » 665,000:
Bötesmedel .......... » 250,000:
Kontrollstämpelmedel.......................................................... » 25,000:
Fyr- och båkmedel............................................................. » 1,400,000:
Telegrafmedel-..................................................................... » 1,335,000:
Jernvägstrafikmedel.........................................................'» 7,200,000:
Skogsmedel.......................................................................... * 2,900,000:
Extra uppbörd.................................................................... » 100,000:
säger 19,070,000: —
Bevillningar:
Tullmedel............................................................................ kronor 35,000,000: —
Postmedel............................................................................. » 8,500,000:
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter » 800,000: —
Stämpelmedel....................................................................... » 5,300,000:
Bränvinstillverkningsskatt................................................. » 14,400,000:
Hvitbetssockertillverkningsafgift........................................ » 7,000,000:
Bevillning af fast egendom samt af inkomst................. » 5,000,000:
Tilläggsbevillning................................................................ » 4,500,000:
säger 80,500,000: — _____
summa kronor 99,570,000: —
Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver linansärenden för den 14 innevarande månad:
Transport kronor 99,570,000: —
3 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 99,570,000: — att såsom tillgång vid förevarande statsreglering må beräknas och användas öfverskott å statsregle-
ringarna för föregående år................................................ » 674,000: —
och att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1896, som af Riksdagen bestämmes, anvisas riksbankens vinst för år 1894, i rundt
tal utgörande .................................................................... » 2,600,000: —
hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 102,844,000: —
Första hufvudtiteln,
innefattande anslagen till kongl. hof- och slottsstaterna.
Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:
för kongl. hofstaten........................................................... kronor 1,196,900: —
» » slottsstaten........................................................ » 123,100: —
tillsammans kronor 1,320,000: — Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.
Andra hufvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,887,900 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justi tiedepartementsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande
') Se bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.
4 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.
Svea och Gröta hofrätter med derunder lydande justitiestater:
[1.] att besluta, att den nämndemännen inom vissa delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna räntor samt den nämndemännen i Bohuslän jemlikt kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande lön af kronan skola upphöra; dock att nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp varda under nu löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållne;
[2. 3.] att, i händelse af bifall härtill och under förutsättning att nämnda ersättnings- och lönebelopp varda anvisade att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna indragningsstaten, minska anslaget till Svea hofrätt med derunder
lydande justitiestat med.........!-■................... kronor 167
samt anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande
justitiestat med................................................................... » 208
[4. 5.] att, i händelse af bifall till särskildt aflåten nådig proposition om Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrätts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo, minska anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat med 58,894 kronor, men deremot öka anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat med samma belopp 58,894 kronor;
Fångvården:
[6.] att minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med belopp motsvarande de å detta anslag nu anvisade löneförmåner till direktör, predikant och bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen å Tjurkö samt till bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen å Borghamn, tillhopa 9,200 kronor;
[7] att, i händelse under nionde hufvudtiteln gjord framställning om pension å allmänna indragningsstaten åt kamereraren vid förra kronoarbetsstationen å Tjurkö,
Theodor Grahl, bifalles, minska bestämda anslaget till__
Transport kronor 375
5 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
fångars vård och underhåll ytterligare med belopp motsvarande å detta anslag nu anvisade löneförmåner till kamereraren vid nämnda station eller 1,500 kronor;
kommande vid bifall till dessa framställningar bestämda anslaget till fångars vård och underhåll att minskas med tillhopa......................................................... »
[8.] att medgifva,
dels att semester under en månad å tid, som fångvårdsstyrelsen finner lämplig, samt med bibehållande af i stat uppförd aflöning utan afkortning må årligen åtnjutas af en hvar å stat uppförd konstituerad direktör, kamererare och bevakningsbefälhafvare vid de centrala fång vårdsanstalterna samt predikant vid samma anstalter med undantag af predikanten vid centralfängelset i Göteborg äfvensom efter fångvårdsstyrelsens pröfning beviljas å stat uppförde konstituerade föreståndare vid fängelserna inom Stockholms öfverståt,hållaredöme och länen till ett antal af 12 för hvarje år, under vilkor: att semester icke må åtnjutas af tjensteman, som qvarstår i tjensten, sedan han uppfylt vilkoren för pensions erhållande; att tjensteman, som begagnar sig af semester, skall, om han innehar tjenstebostad, inom denna upplåta boningsrum till vikarien under den tid ledigheten varar; och att bevakningsbefälhafvare vid central fångvårdsanstalt, som vill komma i åtnjutande åt semester, åligger utan förhöjning i aflöningen vikariera för direktören vid samma anstalt under den tid, denne åtnjuter dylik ledighet;
dels ock att den kostnad, som för statsverket uppkommer genom den tjensteman vid fångvården sålunda förunnade förmån, må utgå af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll;
[9.] att minska- förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med ............................................................ »
Summa minskning kronor
375: —
10,700: —
55,300: — 66,375: —
6 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 66,375: —
Öfriga ordinarie anslag:
[10.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma höja anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. med....................................................................... >:i_
hvadan alltså i de ordinarie anslagen föreslås en minskning af................................................................................. kronor 66,350: —
Andra hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra enligt
nu gällande riksstat........................................................-- kronor 3,887,900:
Om härifrån dragés ofvan angifna minskning i samma anslag...................................................................... >;i_66,350:
så komma de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel
att uppgå till ...............................-..................................... kronor 3,821,550: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1896 anvisa följande anslag:
[11.] för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet................................................-............................. kronor
[12.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och militäre ledamöter...................................................... »
[13.] för uppförande vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö af en bostadsbyggnad för anstaltens bevakningsbefälhafvare och läkare............................................ »
Summa kronor
25,000: — 3,250: —
30,000: — 58,250: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för år 1895 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller sålunda:
7 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
1895. 1896.
ordinarie anslag 3,887,900:—3,821,550:— således minskning kronor66,350:— extra »_25,0^0:— 58,250:— » ökning » 33,250:—
summa kronor 3,912,900:—3,879,800:— således minskning kronor 33,100: —
Tredje hufvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill Kong], Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 14 innevarande månad,*) föreslå, att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för
utrikes ärendena................................................ kronor 24,000: —
[2.] utrikesdepartementet........................... » 27,495: —
[3.] ministerstaten.............................. » 337,941: —
[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter................................................................ » 45,893: — 443,800: —
Eonsulskassaus utgifter:
[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,525: —
[7.J konsulsstaten................... » 223,482: —
[8.] skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter......................... » 15,285:— 246,292:_
eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditions-
afgifter...................................................................... 86,292: — 160,000; —
summa kronor 603,800: — Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris ........................................ » 2,950: —
tillsammans kronor 606,750: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.
8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o jf, om statsverket 1895.
Extra anslag. f
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 14 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:
[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —
Härjemte föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva:
[11.] att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiatens resekostnader eller tillsammans 5,500 kronor.
Vid jemförelse med 1895 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen under denna, hufvudtitel vara oförändrade.
Fjerde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1895 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant.........................;...........................-.......................... kronor 24,115,688: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
ersättningar...............................................—........... »_693,400:
tillsammans kronor 24,809,088: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 14 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen beträffande
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.
Kongl. Majtis nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
9 Intendenturcorpsen:
[1.] att för genomförande under år 1896 af intendenturcorpsens nya, organisation höja anslaget till
nämnda corps, nu kronor 339,000, med........................ kronor
till kronor 348,210;
Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflQning:
[2.] att för genomförande under år 1896 af infanteriets nya organisation öka anslaget till det icke garnisonei’a.de infanteriets befälsaflöning, nu kronor
4,032,674, med................ .......................................... .... »
till kronor 4,090,043;
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning:
[3.] att för genomförande under år 1896 af skånska husar- och skånska dragonregementenas samt Norrlands dragonregementes nya organisation öka anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning, nu kronor 978,360, med................................ »
till kronor 988,394;
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:
[4.] att för beredande af ytterligare 10 procent lindring i rustnings- och roteringsbesvären höja förevarande anslag, nu kronor 2,216,000, med. ................ ;»
till kronor 2,659,000;
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar:
[5.] att för genomförande under år 1896 af skånska husar- och skånska dragonregementenas samt Norrlands dragonregementes nya organisation höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, nu kronor 1,555,760, med.... till kronor 1,569,353;
Transport kronor
Bih. till Rilcsd. Prat. 1895. l:a Sami. t:a Afd.
9,210: —
57,369: —
10,034: —
443,000: —
13,593: —
533,206: — 2
10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Fältartilleriet å fastlandet:
[6.] att, under förutsättning af bifall till framstälda förslag om höjning i anslaget till fästningsartilleriet med 100 kronor och anslaget till artilleriskjutskolor med 4,100 kronor, dels bemyndiga Kongl.
Maj:t att så ändra gällande ^tater för de sex fältartilleriregeinentena, att derur uteslutes det för närvarande deri uppförda arfvode å 800 kronor till en informationsofficer och att samtidigt arfvodet till den återstående informationsofficern ökas till 500 kronor, dels ock höja förevarande anslag, nu kronor 1,462,408,
med.................................................................................... »
till kronor 1,572,493;
Fästningsartilleriet:
[7.] att dels bemyndiga Kongl. Maj:t att så ändra gällande stat för Vaxholms artillericorps, att arfvodet för corpsens informationsofficer ökas till 500 kronor, och dels vid bifall dertill höja förevarande anslag, nu
kronor 98,455, med.................... ...................................... »
till kronor 98,555;
Gotlands artillericorps:
[8.] att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps höja anslaget till corpsen, nu kronor 32,414, med................... »
till kronor 37,889;
Fortifikationen:
[9.] att för beredande af tillgångar till genomförande under år 1896 af fortifikationens förbättrade organisation höja anslaget till fortifikationen, nu kronor
332,056, med..................................................................... »
till kronor 352,151;
533,206: —
110,085: —
100: —
5,475: —
20,095: —
Transport kronor 668,961:
11 Kongl. Maj:tt nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Trängen:
[10.] att för genomförande under år 1896 af trängens nya organisation höja anslaget till nämnda
vapen, nu kronor 382,363, med ...................................... »
till kronor 431,098, äfvensom medgifva, att 339,892 kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag;
Reservbefälet:
[11.] att höja anslaget till reservbefälet, nu kronor
29,000, med ............................................................... »
till kronor 41,000;
Ted och ljus vid fästningar och garnisonsorter:
[12.] att för beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af de ökade eldnings- och belysningskostnadema vid första Göta artilleriregementes nya kasern etablissement å Qviberg öka detta anslag, nu kronor
117,500, med................................................................... »
till kronor 127,500;
Artilleriskjutskolor:
[13.] att höja detta anslag, nu kronor 18,100,
med...................................................................................... »
till kronor 22,200;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen:
[14.] att detta anslag, nu kronor 6,052, må för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag höjas med » till kronor 6,068.
Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t ingen förändring.
Summa kronor
668,961: —
48,735: —
12,000: —
10,000: —
4,100: —
16: —
743,812: —
12 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
, . ! Transport kronor 743,812: —
Lägges till denna förhöjning summan af hufvudtitelns anslag enligt nu gällande riksstat...........jjmasixL » 24,809,088: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till.U.................................h......kronor 25,552,900: —
33,000:
Extra anslag.
Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 14 innevarande januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t vidare Riksdagen [15.] att dels medgifva, att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m. må af behållningarna å det dertill förut beviljade extra anslag under år 1896 användas 20,000 kronor, och dels för samma ändamål på extra stat för
beröixla år bevilja ett belopp af ......... kronor
att på extra stat för år 1896 bevilja:
[16.] för anskaffning af nya eld handvapen åt
armén...................................>>
[17.] » anskaffning af mobiliseringsammunition
till eldhandvapen................................... ... »
[18.] » anskaffning af fästningsartillerimateriel. .. »
[19.] » fortsatt anskaffning af ny fältartilleri-
materiel............................ *
att på extra stat bevilja
[20.] till förstärkning af försvaret vid Oxdjupet
1,010,000 kronor, till komplettering af försänkningarna vid Vaxholm och Oscar- Freclriksborgs fästning 100,000 kronor och till förstärkningsarbeten vid Kungsholmen 671,500 kronor, äfvensom till utgående under år 1896 deraf anvisa för
förstnämnda ändamål.. ............................ »
för försänkningarna vid Vaxholms och Oscar-
Fredriksborgs fästning................................ »
samt
» förstärkningsarbetena vid Kungsholmens
fästning........................................................ » 140,000:^—
895,300: —
800,000: —
100,000: —
254,000:
150,000:
50,000:
Transport kronor 2,422,300: —
13 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1895. 1896.
ordinarie anslag 24,809,088:— 25,552,900: — således ökning kronor 743,812: — extra _j> 2^207,112:— 3,407,300:— » » » 1,200,188: —
summa kronor 27,016,200:— 28,960,200: — således ökning kronor 1,944,000: —
14 Kongl. Maj:t.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Femte hufVudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................... kronor 6,949,491: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................... » 3,005: —
ersättningar.............. » 26,404: —
tillsammans kronor 6,978,900: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 14 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande
Aflöning för flottans kårer och stater:
[1.] att — med uppförande i riksstaten för år 1896 af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater må likasom föregående år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1896 användas ;
[2.] att i öfrigt för genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan anvisa ett anslag af 30,0<>0 kronor å extra stat, att gemensamt med anslaget till aflöning åt flottans kårer och stater redovisas;
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna:
[3.] att Riksdagen må, jemte anslagets uppförande i staten till samma belopp som för innevarande år,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hnfvudtiteln”.
15 Katigt. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.
medgifva, att, till utlemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags natur, derå uppkomna, från år 1887 oförändradt qvarstående brist, må få användas jemväl den besparing, som under år 1896 må kunna å anslaget beredas;
Båtsmansindelningen:
[4.] att det å anslaget till båtsmansindelningen under rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslå g: friheter» uppförda belopp 2,600 kronor må ur riksstaten uteslutas;
Flottans nybyggnad och underhåll:
[5.] att i riksstaten för år 1896 förhöja det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll frän 1,280,000 kronor till 1,600,000 kronor eller med kronor
Skeppsgosseskolan:
[6.] att medgifva sådan ändring i staten för skeppsgosseskolan, att lönen åt skollärarne vid skolan höjes till 1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, att utgå efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring, samt att i följd häraf förhöja anslaget till skeppsgosseskolan med................................................................ »
eller från 8,780 kronor till 9,455 kronor;
[7.] att den sålunda ändrade staten jemväl må få tillämpas å nuvarande lärarne vid skolan Johan Alfred Genström, Carl Wilhelm Svensson och Ernst Gustaf Lång på det sätt, att de jemte tillgodonjutande från 1896 års början af den förhöjda lönen må för ålderstilläggens bestämmande få tillgodoräkna sig den tid, de redan varit vid skolan anstälda;
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:
[8.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga permingeanslag inåupp-
Transport kronor
20,000: —
675: —
20,675: —
16 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 20,675: -— tagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,400,000 kronor, och följaktligen, med ^beräkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att. de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:
[9.] att detta förslagsanslag, nu utgörande 46,929 kronor, må till jemnande af ordinarie anslagens slutsumma höjas med ................ .........................................
till 46,954 kronor. _
Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag ut-
gör således............................................. .....—-................ kronor 20,700:
hvarifrån böra afräknas ur riksstaten uteslutna, under
båtsmansindelningen förut upptagna........................ »_2,600:
då anslagsförhöjningen utgör......... ............................... kronor 18,100:
Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns
ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................... * 6,978,900:
skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................-........................-......... kronor 6,997,000:
Extra anslag.
Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1896 af löneregleringen för flottan.... kronor 30,000: — vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen:
[10.] att på extra stat bevilja ett anslag af 12,250,000 kronor att utgå under åren 1896—1900 till nyanskaffning af fartygsmateriel i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i ofvannämnda protokoll intagna__
Transport kronor 30,000: —
17 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 30,000:
program samt att deraf för år 1896 anvisa: till afslutande af pansarbåten »Oden» 690,000 kronor samt till anskaffning af ett rekognosceringsfartyg, tre l:a klassens minbåtar och två 2:a klassens minbåtar 1,710,000 kronor eller tillsammans........................................» 2,400,000:
Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att likaledes på extra stat bevilja till: ..,
[11.] artillerimateriel och ammunition för fartyg » 84,900:
[12.] ersättning för förbrukadt krut...............h*—» 18,000:
[13.] skjutförsök, krutprof m. m................,,........... » 10,000:
[14.] elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarna vid Carlskrona............. » 35,000:
[15.] minväsendet.................. » 100,000:
[16.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan » 1,860:
tillsammans kronor 2,679,760
4 En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1895. 1896.
i
Sjette hufvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant......................................................................... kronor 5,579,227: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter........................................................................ » 7,730: —
ersättningar .....u.............j.,......................................... » 6,231: —
__tillsammans kronor 5,593,188: —
Bill. till Rikad. Prot. 1895. 1:a Sami. 1:a Afd. 3
18 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 14 innevarande månad*), föreslå beträffande
Landsstaterna i länen:
[1.] att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarne med 500 kronor för hvar och en af länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna i länen må höjas med .................................... kronor
[2.] att samma anslag må, med anledning af tre boställens indragning och förändrad beräkning af två
boställens afkastning, höjas med.................................... »
kommande, i händelse af bifall till hvad sålunda i afseende å denna anslagstitel föreslagits, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,675,882 kronor till 2,679,722 kronor eller med 3,840 kronor;
it;. ft; ro,.;,-! it. ' ' :. - .. ,
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar:
[3.] att Riksdagen må under denna anslagstitel uppföra ett belopp af 2,000 kronor till stipendier åt legitimerade veterinärer, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och erfarenhet, samt fördenskull höja anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt
landtmannaskolor)» med.................................................... » 2,000: —
eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor;
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
[4.] att Riksdagen må under denna anslagstitel uppföra ett belopp af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska
försöksanstalt samt i följd deraf höja anslaget till »be-__
Transport kronor 5,840: —
1,500: — 2,340: —
‘) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”.
19 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1895.
5,840: — 1,500: —
Skiften och afvittringar: . . .
"?nr i;ii« v,::,', it.
[5.] att Riksdagen må dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1896 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1896 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:
. n; ' »J i <•(!;>• ,.! - / i* i ,, • 1 '
[6.] att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma detta anslag må minskas med 72 kronor eller från 119,522 kronor till 119,450 kronor.
Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande
Statens jern vägstrafik:
[7.] att Riksdagen må medgifva, att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor må under år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner, utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i åtnjutande;
Patentbyrån:
[8.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må användas
Transport kronor
främjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-
näringar» med ................: .......i......................... »
eller från 105,000 kronor till 106,500 kronor;
Transport kronor
7,340: —
20 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 7,340: — till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning under år 1896 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken;
Arbetareförsäkringen:
[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må ega för år 1896 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85) äro angifna, samt till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket, dels ock, derest det i statsrådsprotokollet omför in älda förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete af Riksdagen godkännes, till bestridande af kostnader, som i organisationsafseende blifva erforderliga för den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång. T '
Summa ökning kronor 7,340: t—
Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma kronor 5,593,188: — efter afdrag af den föreslagna minskningen å anslaget till skrifmaterialier och expenser, vedm. m. »_ 72: —
således............................................ .................... ■ »_5,593,116: —
komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till kronor 5,600,456: —
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver civilärenden för den 14 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895. 21
22 Konyl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor1'
[23.] understöd åt frökontrollanstalter.................. »
[24.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och
mejerihushållning....................m.. »
[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen » [26.] de geologiska undersökningarna......dkill;*..... »
[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander................_. .. »
[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lä-
rare vid samma skola.........................0 »
[29.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut
i Stockholm..':;,.. J.:...'..,;,.. .......» -
[30.] befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska
näringar................................... •»
[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ »
[32.] anordnande af fabriksinspektion .n:,...........„ ' »
[33.] anordnande af en karantänsanstalt för kolera vid Arpö i Karlskrona skärgård samt åtskilliga byggnadsarbeten m. m. vid observations- och karantänsanstalten vid Fejan samt vid karantänsanstalten på Känsö m. m. » [34.] ersättning för åtskilliga af statskontoret1
förskottsvis bestridda utgifter..............LJi«Uu>
[35.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller
eljest mindre goda vägar..........................: »
[36.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning af åar och farleder ....... •»
[37.] understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd,............. ........ »
hvarjemte Kongl. Maj:t, föreslår, att i afseende å de tre sistnämnda anslagen må
Transport kronor
245,000: — 10,000: —
1,000: 15,000: — - * ' 94,000: —
2,500: —
4,800: —
15,000: —
28,500: — 14,000: — 30,000: —
225,000: — 264,744: —
800,000: —
150,000: —
150,000: —
2,049,544: —
23 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.
, \mu ■ ■■ {'t...,'.1 Transport kronor
gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.
Vidare anmärkes här:
[38.] att, enligt 1891 års Riksdags beslut, blifvit för år 1896 beviljade till understödjande, medelst lån, af enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000 kronor; samt [39.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1896 af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter å odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor.
Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:
[40.] att för år 1896 anvisa, ,å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik äfvensom till inköp och förändrad inredning in. m. af hotellbyggnaderna m. m. vid Bollnäs station......... »
[41.] att, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar, bevilja ett anslag å 1,250,000 kronor samt deraf för år 1896 anvisa, å riksstaten utom hufvudtitlarne, 850,000 kronor; *)
[42.] att medgifva, att för anläggande af ett jernvägsspår mellan Malmbergets station å Luleå—Gellivarebanan till utmålen Välkomman, Johan och Baronerna må af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af högst 187,000 kronor; samt [43.] att medgifva, att för uppförande vid Boden af en för de öfre delarne af norra stambanan och Gellivarebanan gemensam reparationsverkstad må af de till arbetena å stam-
Transport kronor
2,049,544: —
lOim• * uM
473,000: —
2,522,544: —
*) Se vidare här nedan pag. 40.
24 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.
Transport kronor 2,522,544: — banan mellan Vännäs (Nyby) och öfver- Luleå (Boden) af Riksdagen beviljade medel användas ett belopp af 100,000 kronor._
tillsammans kronor 2,522,544: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1895. 1896.
4 Sjunde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant.................................................... kronor 17,270,160: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde......................... »_40: —
tillsammans kronor 17,270,200: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande månad,*) föreslå beträffande
Postverket:
[1.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt nyssberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i postverkets stater, må för år 1896 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 8,150,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med ______ kronor 169,900: —
Transport kronor 169,900: —
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde hufvudtiteln”.
25 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Telegrafverket:
[2.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna ändringarna i telegrafverkets stater, under Kongl.
Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1896 anvisa enahanda belopp, 1,335,000 kronor, hvartill inkomsterna af telegrafmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma i hufvudtiteln minskad med 35,000 kronor;
Tullverket:
[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år 1896 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,593,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af.................................................................. »
För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter:
[4.] att förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 12,000 kronor må ökas till högst 13,000 kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och 6,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar;
Transport kronor
169,900: —
24,000: —
193,900: —
Bih. till Rik8tl. Prot. 1895. 1:a Sami. 1:a Afd.
26 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 193,900: —
kommande i händelse af bifall härtill förslagsanslaget för kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter att ökas med...................................................... » 1,000: —
Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon förändring.
Summa kronor 194,900: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget
till telegrafverket med.............................._..................... » 35,000: —
hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen blifver........... kronor 159,900: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat.................... » 17,270,200: —
skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.
Maj:ts förslag uppgå till................................................... kronor 17,430,100: —
Extra anslag.
Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande januari, aft under denna hufvud-
titel må å extra stat beviljas till
[5.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —
[6.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 243,020: —
[7.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna ........................ » 45,000: —
[8.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslag samlag........................................ » 40,280: —
[9.] reglering af flottleder i Norrbottens län........ » 50,000: —
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riks-
dagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål disponeras;
[10.] skogsodlingens befrämjande .................-........... » 25,000: —
tillsammans kronor 407,300: —
27 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1895.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1895 upptagen och sådan den af Kongl. Magt nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1895. 1896.
ordinarie anslag 17,270,200: — 17,430,100: — således ökning kronor 159,900: — extra » 442,100: — 407,300: — » minskning » 34,800: —
summa kronor 17,712,300:— 17,837,400:—således ökning kronor 125,100: —
Åttonde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:
kontant................................................................................ kronor 12,238,732: —
indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:
friheter och kyrkotionde....................... » 251,190: —
ersättningar............................ » 513,088: —
tillsammans kronor 13,003,010: —
vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 14 i denna månad,*) föreslå beträffande
Kongl. biblioteket:
[1.] att en förhöjning i det till kong], biblioteket anvisade anslag för böckers inköp och inbindning
må beviljas med........................................... kronor 15,000: —
Domkapitlens expeditioner:
[2.] att Riksdagen må, med gillande af hvad i statsrådsprotokollet hemställes rörande konsistorieama-
Transport kronor 15,000: —
) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hufvudtiteln”.
28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor nuenserna, extra biträden och vaktbetjening vid domkapitlen samt skrifmaterialier och expenser för dessa myndigheter äfvensom ersättning för semestervikariat, godkänna föreslagen aflöningsstat för konsistorienotarierna samt hvad som ifrågasatts rörande deras pensionsrätt, så ock medgifva, att för bestridande af kostnader härför det i riksstaten under åttonde hufvudtitelns anslagsrubrik »domkapitlens expeditioner» uppförda anslag
må förhöjas med................................................................ »
eller till 94,409 kronor, samt att det nu under titel »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag ersättningar» under nyssnämnda anslagsrubrik upptagna anslag må från riksstaten uteslutas;
Universiteten:
[3.] att det till Upsala universitets bibliotek utgående årsanslag må höjas med.............................._............ »
Allmänna läroverken:
[4.] att från och med år 1896 må under anslagen till allmänna läroverken uppföras ett mot den i stat beräknade af kastningen af Lundby och Tufve församlingars pastorat svarande belopp af................................. »
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[5.] att under anslaget till medicinalstyrelsen med dithörande stater må uppföras ett reservationsanslag af x att användas till resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett och dermed likstälda sjukhus;
Yetenskapsakademien:
[6.] att det på akademiens stat uppförda årsanslaget till den zoologiska stationen vid Kristineberg må höjas från 2,000 kronor till 5,000 kronor eller med.... »
Transport kronor
15,000: —
69,409: —
12,000: —
900: —
1,500: —
3,000: — 101,809: —
29 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Akademien för de fria konsterna:
[7.] att med uteslutande ur staten för akademien för de fria konsterna af titeldelen »Hyra i atelierbyggnaden vid Carl XIII:s torg» följande poster i nämnda stat må upptagas sålunda:
Akademiens läroverk:
1 direktör, arfvode.................. kronor 1,500: —
hyresersättning...............u.:................... » 1,000: —
Diverse anslag:
belysning, undervisningsmateriel m.m. kronor 4,000: — lefvande modeller för
båda afdelningarna » 3,000: —
samlingarnas ökande
och underhåll........ » 2,500: —
städning och renhållning samt betjenin-
gens beklädnad...... » 1,900: —
tillsammans gemensamt reservationsanslag ............................................... kronor 11,400: —
Naturhistoriska riksmuseum:
. j • ,
[8.J att anslaget till riksmuseets entomologiska
afdelning må från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,
höjas med............................................................»
till 2,200 kronor;
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[9.] att Riksdagen, med godkännande af en för förskolan för blinda i Vexiö uppgjord stat, må för tillämpning af samma stat bevilja ett årligt belopp af » äfvensom medgifva, att de för skolans föreståndare och lärarinnor afsedda två ålderstillägg, hvardera å 300 kronor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, må utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg;
Transport kronor
101,809: —
800: —
13,500: —
116,109: —
30 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895,
ri« , Transport kronor 116,109: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[10.] att detta förslagsanslag, nu 23,079 kronor, må höjas till 23,081 kronor eller med............................ » 2: —
Summa kronor 116,111: —
Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon ändring.
Förhöjningen utgör............................................................ kronor 116,111: —
Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat.................................... » 13,003,010: —
skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till........................................ kronor 13,119,121: —
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å
Riksarkivet:
[11.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: — [12.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, .................................................... » 3,000: —
[13.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. ................................... ................ » 1,500: —
Nationalmuseum:
[14.] till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar........:................................. ; » 4,000: —
Transport kronor 10,200: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
11 ‘ . t. > f} >! T ? N ; ti M
Lifrustkaramaren:
[15.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m......................................................................... »
Universiteten:
[16.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt anslag..........................................................................._____
[17.] för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala...........
[18.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
vid universitetsbiblioteket i Upsala..............................
[19.] till anskaffande af instrument för zootomiska
laboratoriet vid universitetet i Upsala............ ....
[20.] till arfvoden åt två extra biträden vid meteorologiska institutionen i Upsala under det år, vissa
ifrågasatta molnobservationer komme att pågå..............
[21.] till aflöning åt en extra ordinarie professor
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund.......
[22.] för anställande under 6 år af lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet
i Lund 36,000 kronor, deraf för år 1896..., ............
[23.] till särskild! arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor,.....................................
[24.] såsom personligt lönetillägg för år 1896 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund
August Jakob Theodor Palm....................}....................
[25.] såsom personligt lönetillägg för år 1896 åt akademikamereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell.... hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
[26.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund ...................................................
[27.] till arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund.............................................
10,200: —
5,800: —
6,000: — 1,000: — 2,500: — 3,000: —
2,500: — 4,000: —
6,000: —
2,000: —
500: — 750: —
1,500: — 500: —
Transport kronor 46,250: —
32 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
[28.] till uppförande åt anatomiska institutionen
i Lund af en ny byggnad af förut beviljadt anslag..... »
[29.] till uppehållande af undervisningen och examinationen i speciel privaträtt vid universitetet i Lund »
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
[30.] till arfvode åt en amanuens vid institutets
gynekologiska klinik ...... »
» » » » » vid institutets
kemiska laboratorium ........ »
[31.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ................................. »
till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,
under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ »
[32.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga
ändamål vid institutet............................................... »
[33.] för anskaffande och underhåll af materiel för
oftalmiatriska kliniken vid institutet................................ »
[34.] till underhåll och utveckling af det hygieniska museet vid institutet.............................................. *
Allmänna läroverken och pedagogierna:
[35.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter
samma grunder som för innevarande år,........................ »
[36.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken.................................t »
Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden,
[37.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas ett förslagsanslag af.......................................................... *
46,250: — 50,000: — 1,500: —
900: -
900: — 1,800: — 2,800: — 1,500: — 500: — 500: —
345,725: — 100,000: —
3,000: —
Transport kronor 555,375: —
33 Kongl. Maj:ts nåd. pro g. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
■ - ,,<•• 'A.a,
Kongl. Maj:t föreslår vidare, att på extra stat må anvisas i afseende å
Högre lärarinneseminariet:
• ' • : ..it; ,V'.K: .ri t
[38.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande år,..................................................................... »
[39.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid seminariet................................................... »
samt för beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan »
Folkundervisningen:
[40.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma grunder som för innevarande år,............................................. »
[41.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,............................. »
De tekniska läroverken:
[42.] till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag 306,230 kronor, deraf för år 1896..................... »
äfvensom till inköp af maskiner och apparater för
mekaniska laborationer vid högskolan .............. »
samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under nyssnämnda år .................................... »
[43.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna ............................................... »
Transport kronor
555,375: —
4,000: — 3,000: — 5,000: —
33,300: — 15,000: —
100,000: — 12,000: — 19,600: — 750:
748,025: —
5 Bih. till Rik8d. Prot. 1895. ha Sami. l:a Afd.
34 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
[44.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet omförinälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion________ »•■
Gymnastiska centralinstitutet:
[45.] för tillbyggnad af och förändringar inom institutets lokaler äfvensom för anskaffande af behöflig ny materiel, återstoden af förut beviljadt anslag.....,,...,
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
[46.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ...........................................................................
[47.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tandsjukdomar .............................,—,
Yeteriniirundervisningen:
[48.] till reparation och komplettering af åskledare å veterinärinstitutets byggnader.................................-
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
[49.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-
betjening .........................................................................
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m. ________.......i.............
till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. in.......................................................................
[50.] till vidtagande af åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Sigtuna.............................................
748,025: —
. 1 Vi \ ‘ * 1
45,000: —
40,000: —
<*! }i< ij —
!>I7- iiT!OUo.)io
1,200: — 4,000: —
1,174: —
' ;» tv 1
4,000: — 3,200: —
2,000: — 5,000: —
Transport kronor 853,599:
i. kH
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Musikaliska akademien:
[51.] till betäckande af brist i akademiens expensmedelsanslag...............................................................»
Naturhistoriska riksmuseum:
[52.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af
andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter » [53.] till vård, underhåll och förkofran af museets
etnografiska samling ................................................ »
[54.] till fortsatt amortering af brist å museets expensmedelsanslag ..........................____»
Meteorologiska centralanstalten:
[55.] för upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten ............................................ »
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................ »
[57.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda »
[58.] till tryckning af blindskrifter....................... »
till understöd åt blindlärareelever samt till
reseunderstöd åt blindlärare........................... »
[59.] till uppförande af en byggnad för förskola för blinda å Tomteboda samt för bestridande af kostnaderna för ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad 81,950 kronor, deraf för år 1896 .... »
853,599: —
2,153: —
2,000: 2,800: — 1,000: —
7,950: —
49,200: — 10,000: — 2,500: —
1,200: —
50,750: —
1 Transport kronor 983,152: —
36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor
Hospitalsvården:
[60.] till förvärfvande af erforderligt jordområde åt en asyl för sinnessjuke vid Upsala äfvensom till uppförande af för asylen erforderliga byggnader och vidtagande af i sammanhang dermed föreslagna åtgärder i afseende på förändring af vissa lägenheter vid Upsala hospital samt anläggning af spårväg och vattenledning till asylen m. m. 1,480,000 kronor, deraf
för år 1896 ........................................................................ »
[61.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,.....,...... »
Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja i afseende å
Diverse anslag:
[62.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »
[63.] till beredande af religionsvård åt svenske
sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... »
[64.] af förut beviljadt anslag: till fortsatt anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt.................................................................... »
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter .......................................................................................
till två stipendier för utbildande vid universitet
af prester, förtrogna med finska språket,.........:..^.......... »
[65.] till nordiska museet.......................................... »
[66.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska
landsmålen och svenskt folklif»......................................... »
[67.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ »
[68.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ............................................ »
[69.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,................ »
Transport kronor
983,152: —
500,000: — 14,000: —
2,000: — 10,000: —
4,000: —
500: —
1,500: — 25,000: —
3,150: — 3,000: — 4,000: —
25,000: — 1,575,302: —
37 Kongl. Maj:t.s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Transport kronor 1,575,302: —
[70.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstatiorier m. m. samt till fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar öfver
de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder............ » 12,500: —
[71.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter .................................. » 4,000: —
[72.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,............................... » 2,000: —
[73.] till bidrag för betäckande af en del af de
med sjunde nordiska skolmötet förenade kostnader...... » 10,000; —
med rätt för Kongl. Maj:t att låta förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna ifrågavarande belopp,
[74.] till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts,................................................ » 56,377: —
Summa kronor 1,660,179: —
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1895 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1896 föreslagen, utfaller sålunda:
1895. 1896.
Nionde hufvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Pensionsstaten:
I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*) Riksdagen att. i afseende å kostnaderna för småskolelärares in. fl. ålderdom/<understödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1896, medgifva,
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hnfvudtiteln”.
38 Kort g l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
[1.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt
att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.
Allmänna indragningsstaten:
För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:
kontant ............................ .......................................... kronor 1,785,792; —
ersättning för indragen indelning m. in., på förslag........ » 600: —
tillsammans kronor 1,786,392: —
Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:
[2.] att — i händelse af bifall till Kongl. Maj:ts under andra hufvudtiteln gjorda framställning, att den nämndemännen inom vissa delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna räntor samt den nämndemännen i Bohuslän jemlikt kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande lön af kronan skola upphöra, dock att nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp varda under nu löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållna — nämnda ersättnings- och lönebelopp må anvisas att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna indragningsstaten och för sådant ändamål å denna stat uppföras ett årligt anslag af 375 kronor;
[3.] att åt kamereraren vid indragna krono!*rbetsstationen å Tjurkö Theodor Urahl må å allmänna indragningsstaten uppföras eu årlig pension af 1,200 kronor, att under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens tjenst varder honom beviljadt,;
[4.] att åt verkmästaren vid kronobageriet i Stockholm Frans Julius Bergh må beviljas en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han varder från sin befattning entledigad;
[5.] att beridaren vid Flyinge hingstdepot Bengt Knutsson Rudolf må från och med månaden näst efter den, under hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår från befattningen entledigas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension af 1,200 kronor;
[6.] att förmannen för Norrbottens läns ekonomiska kartverk, kartografen Gustaf Wilhelm Buchts enka, Rosina Maria Bucht, född Högström, må, så
39 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
länge hon förblifver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension till belopp af 500 kronor, att utgå från och med juni månad år 1894;
[7.] att åt musikläraren vid allmänna läroverket i Jönköping, musikdirektören Gustaf Wilhelm Heintze må från och med månaden näst efter den, i hvilken han, efter fylda 70 år, undfår afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande belopp af 1,250 kronor årligen;
[8.] att åt musikläraren vid Östermalms allmänna läroverk Hans Petersson må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 450 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår erhåller afsked från tjensten;
[9.] att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor;
[10.] att en årlig pension af 400 kronor må beviljas verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Örebro Karl Erik Gabriel Sundstedts enka, Ida Bernhardina Charlotta Sundstedt, född Lagergren, att utgå från allmänna indragningsstaten från och med år 1895 och så länge hon i sitt nuvarande enkestånd förblifver;
[11.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årliga pensioner åt framlidne bibliotekarien vid kongl. biblioteket Richard Bergströms fyra omyndiga barn, Sven Hubert Elias, Rudolf Kurt Ansgar, Per Krister Albrekt Sigfrid och Ninni Fredrika Cecilia, att utgå från och med år 1895 med 200 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det uppnått 18 år eller, hvad dottern beträffar, om hon dessförinnan träder i gifte, till dess detta skett;
[12.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1896 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Magt kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867; samt
[13.] att det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten må höjas med 14,800 kronor eller från 1,785,792 kronor till 1,800,592 kronor, då, med ^beräkning af under anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m.,
600 kronor, anslagets slutsumma blir............................... kronor 1,801,192: —
Lägges härtill anslaget till pensionsstaten................ » 1,314,898: —
blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl. Maj:ts förslag................................................- kronor 3,116,090: —
40 Kongl. Maj:is nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Extra anslag.
Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:
[14.] att å extra stat för år 1896 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående.
En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för år 1895 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1895. 1896.
ordinarie anslag 3,101,290:— 3,116,090:— således ökning kronor 14,800: — extra » 1,540,000:— 1,540,000:— ——-- --
summa kronor 4,641,290: — 4,656,090: — således ökning kronor 14,800: —
De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1896 utgöra sålunda:
Ordinarie: Extra: Summa:
Härtill kommer det belopp, hvilket Kongl. Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1896 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens jern-
vägar eller....................................................................... kronor 850,000: —
Transport kronor 90,693,800: —
Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895. 41
Transport kronor 90,693,800: —
De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 14 innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras, äro:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,
förslagsvis....................................kronor 721,000: —
räntor å statsskulden och afbetalningar å de fonderade statslånen kronor 13,067,100: — efter afdrag af de ti 11 riksgäld sk ontoret ingående rånte- och
kapitalbetalningar » 3,037,900: —
förslagsvis...................................... kronor 10,029,200:— » 10,750,200: _
Derjemte vill Kongl. Maj:t, som den 14 innevarande månad beslutit till Riksdagen aflåta nådig proposition om antagande af en lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete, i hvilken lag förutsättes, att, på det de deri ifrågasatta pensionsförmånerna må i så vidt möjligt lika mån komma till godo den nu lefvande generationen som kommande generationer, staten skall åtaga sig de dermed förenade ökade kostnader, härmed föreslå Riksdagen medgifva, att för nämnda ändamål må i riksstaten för år 1896 afsättas ett belopp af........................ » 1,400,000: —
att tills vidare af statskontoret förvaltas och göras fruktbärande i enlighet med derom i statsrådsprotokollet öfver civilärenden för den 14 i denna månad angifna grunder.
Summan af dessa belopp...........................................kronor 102,844,000: —
utvisar totalsiffran åt de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1896 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Bih. till Rikxd. Prat. 1395. !:a Sami. ha Afd.
ti
42 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Riksstat
Tillgångar och inkomster:
Kronor.
öfverskott å statsreglering ärna för föregående år
Statsverkets inkomster:
ordinarie inkomster....................................................... 19,070,000
bevillningar................................................................... 80,500,000
Riksbankens vinst för år 1894
674,000
99,570,000
2,600,000
Summa kronor 102,844,000
Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
för år 189 6.
<*
44 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1895.
Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 14 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1896 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Er. Gust. Boström.
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.
Stockholm 1895. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
Bilagor
till
Kong].. Majrts
.tf1) n f'{a u i%
• /M it C ! ; ' } i • ’ * l ’ - l « * ,: 1 >_< M f * > ’
nådiga proposition
om statsverket år 1895.
Inkomstberäkningen.
Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne. Finansplanen.
Propositionens justering.
/ • .. . * V* i ■
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 3
>. imiit i . ';•/ I . arflot! Cy-j.* ■! c-.- : H 1 • 'i
. ■>;';i' i > »“7 y . A . i »ä' “i >i ♦ • ri .rv^s* Uii-t y«i! i >*>:•' -A*,,c‘t n*. tojr<i.r*TT
Inkomstberäkningen.
>'*f 'i!/acv:>l ir• ' ;■ rrv»((*>' ;;; -I J;;i • >:; >,!ccv/-o ):.g
Utdrag af protokollet öfver finans är en den, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern Boström anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid herr statsministern, efter att hafva anmält statskontorets den 11 december nästlidet år afgifna berättelse om stats-
1893 ars statsreglering m. m.
189^ ärs statsreglering.
4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
verkets tillstånd och förvaltning, hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A., vidare yttrade:
Beträffande resultatet af 1893 års statsreglering har statskontoret i underdånig skrifvelse den 25 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto-
öfverskott af .................................................................. kronor 69,737: 9 5
hvartill borde läggas:
af myntverkets behållning för år 1893 enligt
nådiga brefvet den 5 maj 1882 ............ T„ 23,000: —
odisponerade, behållningar å en del extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter .................. „ 12,685: 7 8
så att öfverskottet på det hela uppginge till ........... kronor 105,423: 7 3.
I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt
1892 års riksbokslut utgjorde ......... kronor 6,612,214: 50
hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............................................ » 105,423: 7 3 6,717,638: 23;
,V. >:!•: : 't - . . fö . ■ ■ It
att om derifrån afräknades hvad i 1893 års riksstat blifvit
anvisadt att från fonden utgå .......................................... 5,818,000: —
uppkomme det belopp af ............................................ kronor 899,638: 2 3,
hvartill, enligt 1893 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre och enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor, alltså återstode att disponera en summa af 674,184 kronor 80 öre;
och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för 1896 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 674,000 kronor.
Beträffande statsregleringen för år 1894 hafva, så 'vidt hittills kan vara kändt eller beräkneligt, följande öfverskott uppstått:
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Rikshufvudboken för år 1893 utvisar, att å samma års förslagsanslag uppstått:
brister: anvisning i kontant ............ kronor 3,793,379: —
indelning och dermed jemförlig anvisning ............ „___________210:19 3,793,589:19
besparingar: anvisning i kontant ... kronor 404,597: 5 9 indelning och dermed
jemförlig anvisning „ 168,304: 08 572,901: 67
och att således å förslagsanslagen uppstått en nettobrist af ................................................................. .. kronor 3,220,687: 5 2.
I denna nettobrist ingick äfven med 799,112 kronor 70 öre uppkommen brist i anslaget till riksdags- och revisionskostnader, räntor och afbetalningar å statsskulden m. in. för år 1893. A samma anslag för år 1894, i riksstaten uppfördt med ett belopp, som med 676,700 kronor öfverstiger 1893 års anslagssumma, har enligt uppgift uppstått en besparing af omkring 263,000 kronor. Vid 1893 års riksdag beviljades, utöfver sådana ökningar i förslagsanslag, som betingades af nya anslagsbehof, förhöjningar med sammanlagdt omkring 700,000 kronor i beloppet af åtskilliga andra förslagsanslag, och torde, med afseende tillika derå att utgifterna å vissa förslagsanslag, såsom för ersättning till städerna för mistad tolag, till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor m. fl., under år 1894 sannolikt öfverstigit utgifterna för år 1893, nettobristen i 1894 års förslagsanslag kunna beräknas till 2,400,000 kronor.
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7
Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1894,
här i jemnadt tal utfördt, med ................................ kronor 7,800,000: —
dragés denna nettobrist .......................................... „ 2,400,000: —
skulle öfverskottet i 1894 års statsreglering blifva
omkring ................................................................ kronor 5,400,000: —
Detta öfverskott lärer emellertid icke böra för den nu föreliggande statsregleringen tagas i beräkning, utan reserveras för den budget, som skall uppgöras till 1896 års Riksdag, då ock de siffror, som nu endast approximativt kunnat angifvas, äro med erforderlig noggrannhet kända.
Hvad härefter angår beräkningen af statsverkets inkomster för år 1896 och dervid först de ordinarie inkomsterna, tillåter jag mig, hvad grundskatten beträffar, erinra derom, att sedan Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 2 december 1892 anbefalt kammarkollegium och statskontoret att afgifva underdånigt yttrande, huruvida i ett eller annat afseende hinder kunde anses möta för uteslutande ur så väl jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana grundskattebelopp, som inginge i den å riksstatens inkomstsida upptagna titeln grundskatt, men åter affördes såsom “friheter44 under vederbörande utgiftstitlar å riksstatens utgiftssida, så blefvo, enligt embetsverkens hemställan i underdånigt utlåtande af den 28 december 1892 och på grund af 1893 års Riksdags beslut, de för rustning och rotering frinjutna grundskattebeloppen ur riksstaten för år 1894 uteslutna, hvarefter samma grundskattebelopp, på grund af nådiga brefvet den 15 september 1893, blefvo från och med år 1894 afförda jemväl ur jordeböcker och statsverkets räkenskaper. Från dessa åtgärder undantogos emellertid, enligt kammarkollegii och statskontorets hemställan, tills vidare tillgiftsräntorna i Södra Möre härad, utgörande 2,565 kronor 89 öre. Dessa tillgiftsräntor hade icke ansetts kunna, i likhet med hvad som skett med augmentsräntorna, indragas till statsverket, utan fortfarande böra qvarstå såsom anordnade, men tillgiftsräntegifvarne hade likväl ej för dessa räntor kommit i åtnjutande af motsvarande lindring, som genom lagen den 5 juni 1885 angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären beredts vederbörande rust- och rotehållare. Hos Eders Kongl. Maj:t hade, emellertid åtskilliga tillgiftsräntegifvare gjort ansökning om dylik lindring, och ansågo embetsverken, att i afbidan på detta till kammarkollegii underdåniga utlåtande remitterade ärendes pröfning, i samband hvarmed förhållandet mellan tillgiftsräntegifvare och tillgittsräntetagare äfven i andra afseenden kunde antagas blifva ordnadt, tillgiftsräntorna fortfarande borde qvarstå såsom anordnade.
Ordinarie inkomster. Grundskatt.
8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
I följd häraf qvarstår ännu i riksstaten under femte hufvudtiteln såsom båtsmansindelningen tillkommande friheter nyssberörda belopp i tillgiftsräntor med i rundt tal 2,600 kronor.
Numera har emellertid Eders Kongl. Maj:t, sedan kammarkollegium den 11 december 1893 afgifvit det från kollegium infordrade utlåtandet i frågan, genom nådigt bref den 18 maj 1894 i öfverensstämmelse med kollegii hemställan dels förklarat tillgiftsgifvarne vid båtsmanshållet inom Södra Möre härad berättigade att af tillgiftstagarne återbekomma 30 procent af hvad de från och med 1886 i tillgiftspenningar efter öfverenskommet värde å en båtsmansrustning erlagt, dels ock, med förklarande att hvad i nådiga brefven den 13 december 1825 och den 20 december 1836 förordnats angående bestämmandet af ett visst värde å en båtsmansrustning icke vidare skall tillämpas, förordnat, att tillgiftsgifvarne skola hädanefter erlägga tillgiftspenningarne till rusthållsstammarne med beräkning för tiden intill år 1900 af det i lagen af den 5 juni 1885 bestämda uppskattningsvärde af 100 kronor å ett båtsmansrusthåll och derefter af det uppskattningsvärde, som enligt § 3 i samma lag kan varda bestämdt, samt att de vid erläggande af dessa tillgiftspenningar ega tillgodonjuta på dem belöpande andel af den lindring i rustningsbesväret, som nämnda lag stadgar. Med erinran att det i jordeboken qvarstående belopp af tillgiftsräntor, sammanlagdt 2,565 kronor 89 öre, endast utgjorde tillgiftsräntorna af de hemman, som icke vore rusthållsstammar, hemstälde kammarkollegium i sitt nyss omförmälda utlåtande af den 11 december 1893, att då således en stor del af tillgiftsräntorna, eller de som utgingo af rusthållsstammar, redan blifvit från riksstaten afbörda, äfven ofvan berörda 2,600 kronor måtte ur riksstaten afföras, i hvilket fall något hinder ej mötte för tillgiftsräntornas uteslutande från jordeboken och räkenskaperna. I infordradt underdånigt utlåtande af den 11 juni 1894 har statskontoret hemstält, att detta kammarkollegii förslag måtte godkännas.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, hemställer jag, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, att det å femte hufvudtiteln under anslagsrubriken “båtsmansindelningen, indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag11 uppförda belopp af friheter, 2,600 kronor, må från och med år 1896 i riksstaten uteslutas och att såsom följd deraf den beräknade inkomsten af grundskatten i motsvarande män minskas; och bör i öfverensstämmelse härmed det sålunda ur riksstaten uteslutna grundskattebeloppet jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets samtliga räkenskaper.
Inkomsttiteln grundskatt har af statskontoret, med iakttagande af
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
den afskrifning å skatten, som jemlikt lagen den 2 december 1892 skall under år 1896 ega rum, beräknats till 1,908,000 kronor. Minskas detta belopp med summan af de tillgiftsräntor, som nu böra ur riksstaten uteslutas, eller 2,600 kronor, utgör återstoden i jemnt tusental 1,905,000 kronor, med hvilket belopp jag hemställer, att förevarande inkomsttitel må i riksstaten för år 1896 upptagas.
Inkomsttiteln tillfälliga rotevalcansafgifter är i riksstaten för år 1895 upptagen med 52,000 kronor.
I denna inkomsttitel innefattas, bland annat, de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Dessa vakansafgifter skola enligt lagen af den 2 december 1892 från och med år 1896 minskas med 10 procent af deras enligt berörda lag för lindringens beräknande bestämda värden. Dragés från förevarande inkomsttitels för år 1895 beräknade belopp, 52,000 kronor, nyssberörda minskning, utgörande, enligt hvad statskontoret i sin berättelse angående statsverkets inkomster uppgifver, 7,441 kronor 35 öre eller i rundt tal 8,000 kronor, skulle inkomsttiteln för år 1896 uppgå till 44,000 kronor.
Beträffande ifrågavarande inkomsttitel erinrar jag, att Eders Kongl. Maj:t till 1894 års Riksdag afgaf förslag om en förhöjning i beräkningen af inkomsttiteln med 98,000 kronor, motsvarande sammanlagda beloppet af vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet komme att sättas på vakans, äfvensom att i sammanhang dermed anslagen till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar måtte med motsvarande belopp ökas. Hvad Eders Kongl. Maj:t sålunda föreslagit blef emellertid icke af Riksdagen bifallet. Under erinran att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt låta, i den mån den vid 1892 års urtima riksdag beslutade nedsättning komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens genomförande, anförde beträffande denna fråga Riksdagen i skrifvelse af den 9 maj 1894 angående regleringen af utgifterna under riksstaten» fjerde liufvudtitel, att, om Eders Kongl. Maj:ts förslag att höja ofvanberörda två anslag å fjerde hufvudtiteln med sammanlagdt 98,000 kronor skulle hafva af Riksdagen bifallits, deraf skulle hafva blifvit en följd, /till. till Itiks il. Vrot 1895. 1 Vand. I Afd. 2
Tillfälliga
rotevakans-
afgifler.
10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
att Eders Kongl. Maj:t skulle för det angifna ändamålet kunnat disponera dels hela beloppet af vakansafgifterna för ifrågavarande rusthåll och rotar, eller 196,000 kronor, att tillhandahållas från anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, dels ock 98,000 kronor, hvarmed Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att anslagen till det. icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar skulle ökas. Härtill komme, att i den ordning, som afskrifningen fortginge, skulle, om icke saken under tiden fidlständigt ordnades, nyssnämnda belopp, 98,000 kronor, komma att minskas med en femtedel för livartdera af åren 1896, 1898, 1900, 1902 och 1904 för att, sedan afskrifningen blifvit fullbordad, vara försvunnet. Vidare kunde anmärkas, att beloppet, 98,000 kronor, endast närmelsevis motsvarade det belopp, som af ofvan angifna anledning borde komma fjerde hufvudtiteln till godo, i det att det utgjorde värdet, minskadt med femtio procent, af belöpande vakansafgifter dels för de under 1893 och 1894 vakanssatta 516 rusthåll och rotar vid infanteriet, dels ock för de 348 rusthållsnummer vid de skånska indelta kavalleriregementena, hvilka år 1895 kunde antagas vara vakanssatta, hvaremot ingen norm angifvits för vakanssättningen vid Jemtlands hästjägarekorps.
I sin ofvanberörda berättelse angående statsverkets inkomster bär nu statskontoret hemstält, att, då ifrågavarande vakansafgifter syntes höra, i likhet med öfriga till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten upptagas, förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas; och har statskontoret beräknat summan af de vakansafgifter, med hvilkas belopp inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter borde ökas, till 109,840 kronor eller i jemnt tal 110,000 kronor. Lades härtill de slag af statsinkomster, som i öfrig! borde upptagas under förevarande rubrik, enligt hvad ofvan blifvit förmäldt utgörande 44,000 kronor, skulle inkomsttiteln i sin helhet uppgå till 154,000 kronor. I sammanhang härmed har statskontoret hemstält, att det å fjerde hufvudtiteln uppförda anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären måtte ökas med sammanlagda beloppet af de oafkortade vakansafgifter, som enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle arméförvaltningen från detta anslag tillhandahållas och hvilka afgifter uppginge till 274,600 kronor.
Genom den af statskontoret sålunda föreslagna anordning skulle visserligen till väsentlig del undanrödjas de anmärkningar, som af nästlidet års Riksdag framstäldes mot det af Eders Kongl. Maj:t då framlagda förslaget om de ifrågavarande vakansafgifternas upptagande i riksstaten. Jag tillåter mig emellertid erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t den 9 februari 1894 uppdragit åt expeditionschefen i landtförsvarsdepar-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11
temeritet C. E. von der Lancken att med biträde af fältintendenten af första klassen P. A. F. Holmquist uppgöra och till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslag till den förändrade uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel, som, sedan de för den förbättrade härordningen erforderliga anslag blifvit af Riksdagen beviljade, kunde anses nödig och i öfrigt lämplig. Enligt hvad jag inhemtat, har förslag i sådant syfte den 15 nästlidne november afgifvits och af chefen för landtförsvarsdepartementet funnits vara af beskaffenhet att böra läggas till grund för den framställning, som till 1896 års Riksdag bör aflåtas rörande anslagen under fjerde lmfvudtitelu för år 1897 eller det år, hvarunder den vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade härordning enligt samma Riksdags beslut skall vara genomförd. Då således vid 1896 års riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns uppställning kommer att ega rum, synes mig det definitiva ordnandet af frågan rörande sättet för de nu ifrågavarande vakansafgifternas upptagande i riksstaten äfven utan olägenhet kunna intill dess anstå, Efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet hemställer jag derföre, att inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter må för år 1896 upptagas allenast med det belopp, 44,000 kronor, hvartill densamma, då hänsyn icke tages till vakansafgifterna för de enligt 1892 års beslut vakanssatta rote- och rusthållen, af statskontoret beräknats uppgå.
Beträffande telegraf medlen har telegrafstyrelsen i underdånig skri!'- Telegrafi> velse den 20 november 1894 anfört, att inkomsten af telegramportomedel år 1893, hvilken inkomst på förhand beräknats till 1,350,000 kronor, enligt den afslutade räkenskapen uppgått till 1,380,874 kronor 96 öre, hvartill komme ett ytterligare belopp af 38,834 kronor 18 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar såsom registrering af telegramadresser, hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning från statens och enskilda jernvägar för begagnande af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. in., så att Kela uppbörden al telegrafmedel för nämnda år uppgått till 1,419,709 kronor 14 öre. Telegramportoiukomsten för år 1894, hvilken likaledes på förhand blifvit förslagsvis beräknad till 1,370,000 kronor, ansåges af telegrafstyrelsen, med ledning af redan kända förhållanden, icke kunna antagas uppnå det beräknade beloppet. Inkomsterna af telegramportomedel under årets tre första qvartal understege nemligen, enligt de inkomna räkenskaperna, motsvarande inkomster under samma qvartal år 1893 med omkring 60,000 kronor. Det vore alltså antagligt, att portoinkomsten för hela år 1894 skulle med omkring 80,000 kronor understiga inkomsten år 1893 och således uppgå till allenast omkring 1,300,000 kronor. Denna
Bcvillningar.
Tullmedel.
12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet,
väsentliga nedgång berodde till stor de! på minskning i den inrikes telegramvexlingen till följd af de ökade telefonförbindelserna. Men att jemväl de tryckta konjunkturerna på de flesta affärsområden kraftigt bidroge till minskningen framginge deraf, att inkomsten jemväl af den utländska telegramtrafiken under år 1894 sjunkit, i det att denna inkomst under årets tre första qvartal varit i det närmaste 2,5 procent lägre än motsvarande inkomst under samma qvartal år 1893.
Telegrafstyrelsen har vidare framhållit, att, om det än kunde antagas, att inkomsterna af telegramportomedel skulle komma att under år 1895 sjunka ännu något ytterligare, funnes dock ingen anledning att antaga, att den minskning, som orsakades af de tryckta tiderna, skulle fortgå längre än till och med år 1895. De vid telegrafstyrelsens årsberättelser fogade grafiska framställningar visade nemligen, att icke vid något tillfälle minskningen i inkomster fortgått i mer än fyra år, och då den nu pågående minskningen börjat med år 1892, har telegrafstyrelsen funnit det antagtigt, att densamma skulle upphöra med år 1895, så att för år 1896 en stegring åtminstone till 1894 års läge kunde vara att påräkna. Då under år 1895 icke föresto de några afsevärda nya telefonanläggningar utmed telegraflinierna, kunde icke heller telefontrafiken antagas komma att för sin del bringa telegramvexlingen att lemna sämre resultat år 1896 än år 1894.
På grund häraf har telegrafstyrelsen ansett sig med fog kunna antaga, att inkomsten af telegramportomedlen under år 1896 skulle ställa sig ungefär lika med motsvarande inkomst år 1894 och således kunna beräknas till 1,300,000 kronor. Dertill komme inkomster af registrering af telegramadresser, af hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och enskilde, af ersättning från statens och enskilda jemvägar för begagnande af telegrafstolpar gemensamt med telegrafverket m. m., hvilka inkomster under en följd af år vexlat mellan 35,000 och 38,000 kronor och således syntes kunna beräknas till 35,000 kronor under år 1896.
Telegrafstyrelsen har derföre hemstält, att telegrafverkets inkomster af telegrafmedel måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1896 beräknas till 1,335,000 kronor; instämmande jag i denna telegrafstyrelsens af statskontoret biträdda hemställan.
Emot statskontorets beräkning af statsverkets öfriga ordinarie inkomster har jag ej anledning att göra någon erinran.
Tullmedlen äro af statskontoret för år 1896 beräknade till 30,000,000 kronor. Vid denna beräkning har statskontoret naturligen endast haft att taga hänsyn till den inkomst, bestående lull afgift er kunde antagas
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13
komma att lemna; och under den förutsättning, hvarifrån statskontoret sålunda utgått, har jag intet mot den föreslagna beräkningen att erinra. En förändring i denna beräkning påkallas emellertid af Eders Kongl. Maj:ts den 5 i denna månad fattade beslut att föreslå Riksdagen en förhöjning i tullsatserna för spanmål och vissa dermed närbeslägtade artiklar.
Jag erinrar derom, att Eders Kongl. Maj:t besluta föreslå Riksdagen att med följande belopp höja tullsatsema för nedannämnda artiklar, per 100 kilogram räknadt, nemligen:
för spanmål, omalen, råg, hvete, kom, majs samt ärter och bönor äfvensom andra slag, ej specificerade, med 1 krona 90 öre från 1 krona 25 öre till 3 kronor 15 öre;
för malt, äfven krossadt, med 2 kronor 50 öre från 1 krona SO öre till 4 kronor;
för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, rismjöl och risgryn samt mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, med 4 kronor från 2 kronor 50 öre till 6 kronor 50 öre;
och för bröd, andra slag, för kilogram räknadt, med 4 öre från 2,5 öre till 0,5 öre;
äfvensom att åsätta artikeln kli en tullsats af 30 öre per 100 kilogram.
Beräkningen af den verkan, dessa tullförhöjningar kunna antagas komma att utöfva på tullinkomsten, bör gifvetvis grundas på en medeltalsberäkning af införseln utaf de ifrågavarande artiklarne under ett visst gifvet antal år. Med afseende på det inflytande, tillvaron af spanmålstullar utöfvat på införseln af spanmål, bör tydligen tiden före år 1888, då berörda tullar infördes, icke till någon del tagas med i beräkningen. Det tillförlitligaste resultatet torde vinnas, om man jemväl lemnar ur räkningen åren 1888 och 1894, då införselförhållandena till följd af genomförda eller förväntade ändringar i tullagstiftningen icke oväsentligt afveko från de normala, och endast grundar beräkningen på förhållandena under femårsperioden 1889—1893. I årligt medeltal för dessa fem år har införseln utgjort i jemna tusental kilogram:
af omalen spanmål........................................................ 191,281,000 kilogram
» malt.......................................................................... 1,179,000 »
)> malen spanmål m. m............................................ 44,269,000 »
). kli.............................................................................. 18,192,000 »
Tillämpas å de sålunda beräknade införselbeloppen den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i tullafgifter, uppkommer eu ökad tullinkomst af 5,489,150 kronor. Denna summa bör likväl minskas med det belopp, som motsvarar den tullfria införseln från Norge, med afse-
Postmedel m. m.
Hvitb ets sockertillverkningsafgift.
It Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
ende hvarå och då tullförhöjningarne måste antagas komma att medföra någon minskning i importen, den ökade tullinkomsten skäligen torde kunna upptagas med ett till 5,000,000 kronor afjemnadt belopp.
Åberopande hvad jag sålunda anfört, hemställer jag, att tullmedlen må för år 1896 beräknas till ett belopp, som med sistberörda summa öfverstiger den af statskontoret beräknade afkastningen, 30,000,000 kronor, eller således till 35,000,000 kronor.
Postmedlen äro af statskontoret upptagna till 8,500,000 kronor, bevillning safgiftema för särskilda förmåner och rättigheter till 800,000 kronor, stämpelmedlen till 5,300,000 kronor och bränvinstillverkningsskatten till 14,400,000 kronor. Vid dessa beräkningar har jag intet att. erinra.
Hvad hvitbetssockertUlverkningsafgiften angår, erinrar jag, att sagda afgift enligt nådiga förordningen den 19 maj 1893 skall utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln antagna holländska standard samt att det beskattningspligtiga råsockret skall, med visst undantag för nyanlagda fabriker, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker; och skulle berörda förordning träda i kraft den 1 juli 1893, dock att utbytet, hvilket före sistnämnda dag antagits utgöra 6,2 5 kilogram, skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor. Med iakttagande af den sålunda från och med den 1 september 1895 inträdande fulla förhöjningen i utbytesberäkningen, har statskontoret i sin omförmälda berättelse om statsverkets inkomster beräknat, att skatten för 1896 års tillverkning komme att utgöra 6,976,200 kronor eller i afjemnadt tal 7,000,000 kronor.
Då hvitbetssockeraccisen är bestämd till hälften af råsockertulleu, skulle, under förutsättning att det verkliga utbytet icke vore högre än det i skattelagen beräknade, statens förlust i minskad skatt å socker för år 1896 uppgå till enahanda belopp med accisen eller till 7,000,000 kronor. Men då det verkliga utbytet i medeltal kan antagas uppgå till 10 procent och dertill kommer, att utbytesberäkningen vid vissa nyanlagda fabriker är lägre, än den i lagen i allmänhet beräknade, måste förlusten för statsverket beräknas till omkring 8,000,000 kronor. Den betydliga minskning i statsinkomst, som uppkommer genom det antagna sättet för beskattning af betsockertillverkningen, har ock föranledt Riksdagen att i underdånig skrifvelse af den 12 maj 1894 anhålla, att Eders Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad män ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvitbetssockertillverk-
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15
ningen samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiela intressen.
Då jag ännu icke hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning om vidtagande af någon åtgärd i anledning af Riksdagens berörda skrifvelse, bär detta ingalunda berott derpå, att jag i någon mån skulle underskatta betydelsen ur statsfinansiel synpimkt. af den sålunda väckta frågan om ändring i sättet för betsockerbeskattningen. Tydligt är emellertid, att ett beslut om en förhöjning af den beskattning, som livilar å betsockerindustrien, måste föregås af en noggrann utredning af industriens nuvarande ställning och dess förmåga att kunna bära en ökad beskattning.
Enligt hvad allmänt är känd!, befinner sig sagda industri på grund af flere sammanstötande omständigheter för närvarande i ett öfvergångsoch ovisshetstillstånd. En under sådana omständigheter företagen utredning af betsockerindustriens ställning skulle derföre icke kunna lemna en tillförlitlig bild af de förhållanden, under hvilka industrien framgent kommer att verka. Först efter det industrien utträdt ur det nuvarande öfvergångsskedet och inträdt i mera stadgade förhållanden, hvilket bör kunna inträffa redan inom den närmaste framtiden, lärer en utredning kunna företagas med utsigt att vinna en tillfredsställande lösning af frågan, huru en förhöjning af betsockerbeskattningen må kunna anordnas, utan att beståndet af den ifrågavarande för landet i så många hänseenden vigtiga industrien derföre behöfver vedervågas. Äfven om beslut om skatteförhöjningen fattas först vid 1896 års riksdag, finnes intet hinder att låta densamma träda i kraft redan med den kampanj, som börjar hösten samma år.
Biträdande statskontorets förslag i fråga om beräkningen af hvitbetssockertillverkningsafgiften, hemställer jag, att ifrågavarande inkomsttitel må i riksstaten för år 1896 upptagas med ett belopp af 7,000,000 kronor.
Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt a f inkomst är af bevillning af statskontoret för år 1896 beräknad till 5,000,000 kronor.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 bemyndigat chefen um»t. för finansdepartementet att för beredande af föreliggande frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom, bland andra, frågan om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla de personer, hvilkas biträde han för beredningen af omförmälda frågor funne nödigt, anlita, bär af för sådant ändamål tillkallade personer den 2 november nästlidet år afgifvits förslag till förordning angående inkomstbevillning äfvensom till vissa förändringar i kommunalförfattningama. Genom nådig remiss af sistnämnda dag bär Eders Kongl. Maj:t anbefalla kammarrätten
16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
att efter öfverståthållareembetets och Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes i länen hörande skyndsamligen afgifva underdånigt utlåtande öfver komiterades berörda förslag.
Såsom af komiterades betänkande inhemtas, hafva komiterade i fråga om de finansiela verkningarna af de föreslagna ändringarna i bevillningslagstiftningen beräknat, att dessa skulle å ena sidan föranleda en minskning i statsinkomst af 869,700 kronor, men å andra sidan en ökning i dylik inkomst af 855,800 kronor. Ökning och minskning skulle således ungefärligen jemnt motväga hvarandra, hvadan, äfven om en på komiterades förslag grundad framställning i ämnet skulle kunna aflåtas till innevarande års Riksdag och vunne Riksdagens bifall, någon mera afsevärd inverkan häraf på den förevarande inkomsttitelns afkastning år 1896 icke torde vara att motse.
Jag hemställer, att sagda inkomsttitel må i riksstaten för år 1896 upptagas med 5,000,000 kronor.
Enligt statskontorets beräkning' med deruti af mig här ofvan föreslagna ändringar utgör summan af statsverkets för år 1896 påräkneliga inkomster 95,070,000 kronor. Läggas härtill tillgängligt öfverskott,
674,000 kronor, äfvensom riksbankens årsvinst för år 1894, i rundt tal utgörande 2,600,000 kronor, hvilken, enligt hvad jag nedan går att hemställa, torde böra i sin helhet tagas i anspråk för statsregleringen, uppkommer en tillgångssumma af 98,344,000 kronor. 1 denna tillgångssumma är icke upptaget något belopp i tilläggsbevillning, hvilken inkomsttitel i 1895 år riksstat förekommer med ett belopp af 4,900,000 kronor, men deremot ingår i samma tillgångssumma det belopp af 5,000,000 kronor, hvarmed afkastningen af tullmedlen beräknats komma att på grund af den föreslagna höjningen i spanmålstullarne ökas. Att oaktadt nämnda tullförhöjning, som icke föreslagits i Kyffe att bereda statsverket ökade inkomster, utan för att bereda jordbruksnäringen ett verksammare skydd än hittills, summan af statsverkets för år 1896 beräkneliga tillgångar icke utvisar ett högre belopp beror, utom af den nya qvot af grundskatter samt rustning och rotering, som förekommer till afskrifning, väsentligen deraf, att, likasom i 1895 års budget, ingen inkomst beräknats af sockertullen. För en del af denna inkomst beredes statsverket ersättning i hvitbetssockertillverkningsafgiften, hvilken för år 1896 beräknats lemna en afkastning af 7,000,000 kronor, men sådant oaktadt kan, enligt hvad jag redan nämnt, statsverkets förlust på bortfallandet af den inkomst, staten förut egt af sockertullen, för år 1896 beräknas till omkring 8,000,000 kronor. Att detta förhållande, såsom ock Riksdagen i sin förut anförda skrifvelse af den
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17
12 maj 1894 framhållit, påkallar vidtagandet af åtgärder i syfte att tillvarataga statsverkets finansiela intresse, torde Vara obestridligt, men har jag ofvan närmare utvecklat de skäl, som föranledt mig att icke redan nu förorda en förhöjning af beskattningen å hvitbetssockertillverkningen.
Summan af statsverkets utgifter för år 1896, sådan den framgått ur den förberedande behandlingen af statsregleringen, utgör 102,844,000 kronor och öfverskjuter sålunda förut angifna tillgångssumma, 98,344,000 kronor, med 4,500,000 kronor. I fråga om nyssberörda utgiftssumma anhåller jag att få erinra, att då, enligt 1892 års lagar angående afskrifning af grundskatterna samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären, ytterligare 10 procent af grundskatten skola med år 1896 afskrifvas samt motsvarande lindring medgifvas i rustnings- och roteringsbesvären, under fjerde hufvudtiteln bör uppföras ett ökadt lindringsbelopp af 443,000 kronor. Återstoden af den på år 1896 belöpande afskrifningsocli lindringsqvoten utgör 578,000 kronor och är, såsom betecknande nedgång i vissa inkomsttitlar, nemligen grundskatt och vissa vakansafgifter, här ofvan iakttagen vid beräkningen af statsverkets inkomster. Hela den kostnad för grundskatteafskrifning samt lindring i rustning och rotering, som belöper på år 1896, utgör 3,083,600 kronor mot 2,062,600 kronor för år 1895. Kostnaden för den del af de vid 1892 års urtima riksdag beslutade åtgärder för en förbättrad härordning, för hvilken medel skola beredas i 1896 års riksstat, uppgår i rundt tal till 3,533,800 kronor. Tillsammans uppgår således den på år 1896 belöpande kostnaden för de år 1892 beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna till 6,617,400 kronor, medan motsvarande belopp för år 1895 utgör 5,305,600 kronor. Utom de ökade kostnaderna för härordningen och skatteregleringen förekommer vidare i 1896 års budget för ett annat vigtig!; samhällsändamål en post, som väsentligen saknar motsvarighet i riksstaten för år 1895. Eders Kong!. Maj:t har nemligen förut denna dag på föredragning af chefen för civildepartementet beslutit, att nådig proposition skall till Riksdagen aflåtas om antagande af en lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete. På sätt bemälde departementschef i sitt anförande till statsrådsprotokollet denna dag närmare utvecklat, förutsättes i lagen, att, på det de deri ifrågasatta pensionsförmånerna må i så vidt möjligt lika mån komma till godo den nu lefvande generationen som kommande generationer, staten skall åtaga sig de dermed förenade ökade kostnader. För nämnda ändamål bör i budgeten för år 1896 afsätta» ett belopp af 1,400,000 kronor.
liilt. till Kikad. lVot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. •'
18 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Då nu till öfvervägande förekommer frågan, med hvilka medel det ofvan beräknade utgiftsöfverskottet bör betäckt, lärer det otvifvelaktigt vara med den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagar år 1892 samstämmigt uttalade grundsats, att grundskatterna borde ersättas och medel till lindringar i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter, mest öfverensstämmande, att den fastighets- och inkomstskatt, som under form af tilläggsbevillning de senaste åren uttagits, fortfarande bland statsinkomsterna bibehålies. I den till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof beräknade Eders Kongl. Maj:t tilläggsbevillningen, föreslagen att utgå med en krona för bevillningskrona å bevillning^ af fast egendom samt af inkomst, till ett belopp af 4,400,000 kronor, hvilken beräkning af Riksdagen höjdes till
4,900,000 kronor, beroende deraf att, medan Eders Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Sin till 1893 års Riksdag aflåtna framställning, föreslagit, att fullständig befrielse från tilläggsbevillningen måtte medgifvas dem, hvilka för inkomst vore taxerade till belopp, understigande 1,200 kronor, samt att för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor, endast skulle utgöras half tilläggsbevillning eller 50 öre för bevillningskrona, Riksdagen ej medgaf annan lindring vid tilläggsbevillningens utgörande, än att de, indika för inkomst vore taxerade till belopp, understigande 800 kronor, befriades från tilläggsbevillningens utgörande.
Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst för år 1896 beräknats till 5,000,000 kronor och det statsbehof, som är afsedt att fyllas medelst tilläggsbevillning, uppgår till 4,500,000 kronor, skulle alltså en tilläggsbevillning af 90 procent, under förutsättning att den utginge efter samma grunder som bevillningen, vara tillräcklig att fylla sagda behof. Å andra sidan bör märkas, att det afdrag från den påräkneliga inkomsten af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af de utaf Eders Kongl. Maj:t vid 1893 och 1894 årens riksdagar föreslagna grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas uppkomma, enligt en i statsrådsprotokollet för den 14 januari 1893 innefattad utredning uppskattades till 500,000 kronor och att således en tilläggsbevillning af 100 procent, vid hvars utgörande medgåfves sagda lättnader, jemväl skulle lemna det erforderliga inkomstbeloppet. Vid sådant förhållande synes mig valet af det senare alternativet bäst öfverensstämma med den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen vid beslutandet af 1892 års reformer i härordning och skatteväsende uttalade grundsats, att de lägst beskattade inkomstkategorierna borde i möjligaste mån
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 19
skonas. På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, som för utgörandet af omförmälda tilläggsbevillning ej för närvarande kan förutsätta annan grund än nu gällande bevillningsförordning, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1896 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,500,000 kronor att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1897 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörigordning redovisas.
Då den på år 1896 belöpande grundskatteafskrifning blifvit genomförd och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären medgifvits, återstå ännu afskrifnings- och lindringsqvoter till sammanlagdt belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor, innan hela åtgärden med år 1904 varder bragt till slut. Den år 1892 beslutade förbättrade härordningen, som med år 1897 skall vara genomförd, kräfver utöfver det belopp, som bör äskas för år 1896, ytterligare en årlig kostnad af i rundt tal 300,000 kronor. Då de beslutade försvars- och skatteregleringsåtgärderna blifvit fullständigt genomförda, komma de sålunda att kosta staten ett belopp, som med omkring 4,300,000 kronor öfverstiger det belopp, som för ändamålet kommer att utgå enligt, 1896 års budget. Enligt de af chefen för civildepartementet i hans till statsrådsprotokollet denna dag afgifna yttrande rörande förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete meddelade kostnadsberäkningar kan ifrågavarande försäkring vid den tid, då ofvan omförmälda afskrifnings- och lindringsåtgärd varder fullständigt genomförd, eller år 1904, antagas komma att kräfva en statsutgift, utöfver det för berörda försäkring för år 1896 äskade beloppet, af omkring 2,000,000 kronor. För de ifrågavarande vigtiga samhällsuppgifterna komme alltså att kräfvas en ökad statsutgift af i rundt tal 6,300,000 kronor. Jag har gjort denna sammanställning i syfte att påvisa, att utgörandet åt denna utgiftssumma på intet sätt bör komma att öfverstiga stats-
Inkomster nas nppstållniwj.
20 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
verkets krafter. Af de tillgångar, som påräknats för genomförande af 1892 års härordnings- och skatteregleringsreformer, har ännu icke anlitats maltskatten. Flera olika förslag till dylik skatt hafva blifvit upprättade, och är naturligtvis den påräkneliga afkastningen af skatten i väsentlig mån beroende deraf, huruvida det ena eller andra förslaget väljes. Dock torde sagda afkastning med trygghet kunna upptagas till ett belopp af 2,500,000 kronor. Den höjning i bränvinstillverkningsafgiften, som i sammanhang med maltdrycksbeskattningens införande lärer blifva nödvändig för att förebygga, att icke sistnämnda beskattning må föranleda en ökad bränvinskonsumtion, kan, om förhöjningen bestämmes till 10 öre per liter af normalstyrka, beräknas inbringa ett belopp af omkring 3,000,000 kronor. Vidare blef den af Eders Kong. Magt till nästlidet års Riksdag aflåtna framställning om utsträckning af stämpelskatten af Riksdagen endast delvis antagen, så att, medan Eders Kongl. Maj:t föreslagit införandet af nya eller förhöjda stämpelafgifter till ett beräknadt belopp af sammanlagdt 2,500,000 kronor, den af Riksdagen beslutade förhöjning af ifrågavarande skattetitel icke beräknades lemna högre inkomst än 1,800,000 kronor. Det har redan af föregående departementschefer blifvit inför Eders Kongl. Maj:t framhållet, i huru ringa grad inkomst af stämpelskatt ingår bland svenska statsverkets inkomster i jemförelse med förhållandet i flertalet främmande länder. Jag ifrågasätter således här endast en ringa del af den inkomst, denna skatt bör kunna ytterligare lemna, om jag i denna beräkning upptager en summa af 800,000 kronor. Lägges härtill, att i förestående sammanställning icke upptagits förhöjning af hvitbetssoekertillverkningsafgiften likasom ej heller af tullarne för kaffe och tobak, livilka båda senare inkomsttitlar i statsrådsprotokollet af den 14 oktober 1892 uppräknades bland dem, hvilka kunde ifrågakomma att anlitas för bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningen, lärer ingen orsak gifvas att betvifla statsverkets förmåga att motsvara de kraf, som af nyssberörda anledningar komma att ställas på detsamma, äfven om inkomsten af nu utgående eller föreslagna tullar skulle minskas.
Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1896 må med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa eu gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar eu öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur flnansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.
Inkomstberäkningen i statsrådsprotokollet. Denna öfversigt; angifver såsom 1 ■'
Statsverkets inkomster.
A. Inkomster, som ej utgöra skatter.
arrendemedel ......hv.i............ kronor 2,400,000
skogsmedel .......................................... „ 2,900,000
jemvägstrafikmedel.......................:...!,r 1,', 7,200,000
postmedel .......................................... „ 8,500,000
telegrafmedel
bötesmedel.....
extra uppbörd.
n
ii
ii
1,335,000
mOirjdii-iiTU
•.imia-DHbl'.-’.
_ . tii-j/i
> b:i.
. : X eu < i l'\
—
— 22,685,000:
•i Yl ‘ *•
00»'i.
(Tj i
'i*, .'rf,
Riksbankens
vinstmedel.
22 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.
Transport kronor 2,495,000: — 71,865,000:—< 22,685,000: —
Summa kronor 99,570,000: — Enligt en från fullmäktige i riksbanken mig tillhandakommen uppgift kan riksbankens vinst för år 1894 beräknas till i rundt tal 2,600,000 kronor. Vid uppgörande af statsregleringama för åren 1894 och 1895 bär Riksdagen anvisat nämnda vinst i dess helhet för statsverkets behof. Detta skedde i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar, hvilka grundade sig derpå, att, derest halfva bankovinsten skulle i enlighet med den under åtskilliga föregående år tillämpade praxis reserveras för riksbanken, ett motsvarande belopp måste upptagas genom beskattning, hvilket finge anses så mycket mera olämpligt, som nämnda vinstandels disposition för riksbankens räkning vore ur synpunkten af bankens soliditet obehöflig. Vid nu förevarande statsreglering gestalta sig förhållandena på väsentligen enahanda sätt; och hemställer jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att riksbankens vinstmedel för år 1894, i rundt tal utgörande 2,600,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof; i att utbetalas vid den tidpunkt under år 1896, Riksdagen bestämmer.
Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster kronor 99,570,000: — lägges h ■ «i * 4 ?': ’
det af mig såsom öfverskott å statsregle-
ringarna för föregående år beräknade belopp „ 674,000: —
och riksbankens vinstmedel för år 1894 „ ;■ 2,600,000: —
så erhålles för statsregleringen år T896 en tillgång äf ... ........................•OiAU.t.:;!..:......... . kronor 102,844,000: —
Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 23
De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.
Ex protocollo: Waldemar Roos.
■i i t‘ A A • UiCH H ‘J'/ ii T viol i *!• j /.'U. >A&HI
hAOiL
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
,i
Bil. Litt. A.
: ’'jj <$ Od A: • )>• -. i i 1 i,? *. • il DQ'
Till K o n u r g e n.
Jemlik!, gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförfluten året jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof; och får stats- Bih. till lliksd. Vrot 1895. 1 Sand. 1 Afd. 1
2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
kontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för innevarande år.
Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält granskning af 1893 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsvex-kets tillstånd och behof må vara erforderlig.
Beträffande uudsättningsfonden afgifver statskontoret säi’skild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet tillhanda.
Statsverkets inkomster för år 1896 hafva af statskontoret ansetts böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckerna. Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt. afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare redogöra.
Ordinarie inkomster.
Grundskatt. Beträffande den genom kong], förordningen den 11 september 1885 och kong], kungörelsen den 29 maj 1891 under vissa vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbetseller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom meddelades i statskontorets underdåniga berättelse den 6 december sistlidet år, att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om hvilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes handlagts, beiåiknats utgöra:
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 3
för skattefrälseräntor ......................................... kronor 2,955,754: 2 5
,, kronotionde..................................................... 121,694:50
tillsammans kronor 3,077,448: 7 5;
att härtill komrne beräknade löseskillingar, 36,258 kronor 50 öre, för frälseräntor, om kvilkas inlösen anbud gjorts; samt
att någon inlösen af liofveriskyldighet icke blifvit af kammarkollegium beviljad.
Enligt hvad statskontoret inkemtat har någon förändring i dessa förhållanden ej inträffat.
För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret af dertill, under tiden från och med år 1887 till och med år 1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:
år 1887 .................................................................. kronor
„ 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 4 4)
„ 1889 .......................................................
,, 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 25)
n
1891 ( „
„ 1892 ( „ „
„ 1893 .....................
samt under innevarande
år intill denna
250:
dag
m. m.
enligt
lagen den
summa kronor 2,844,021: 6 0, hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 225,978 kronor 40 öre.
Do skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor blifvit nedsatta med trettio procent och hvilka december 1892 angående afskrifning af de skatter, blifvit från och med hvart och nedsatta med ytterligare tio procent af det
enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats, skola nyssberörda lag från och med år 1896 nedsättas med än ytterligare tio procent af nämnda belopp, hånligt den utredning, som meddelats i de vid Eders lvorigl. Maj:ts till 1892 års urtima Riksdag aflåtua nådiga propositioner angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter med liera dermed sammanhang egando ämnen bifogade utdrag öfver protokollet öfver finansärenden den 14 oktober samma år, skulle
å viss jord hvilande grundett af åren 1893 och 1894 belopp, hvarå nedsättningen
enligt
den grundskatt, hvarå
afskrifning
kunde
ega
rum, utgöra 4,604,819
4 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.
kronor 29 öre. Tio procent derå motsvara 460,481 kronor 92 öre eller i rundt tal 461,000 kronor. Uti innevarande års riksstat är grundskatten upptagen med 2,373,000 kronor. Enligt sistlidne Riksdags beslut blefvo af de i riksstaten å utgiftssidan såsom friheter upptagna belopp uteslutna tillhopa 3.926 kronor och den beräknade inkomsten af grundskatt med motsvarande belopp minskad samt för år 1895 uppförd med i jemnt tusental 2,369,000 kronor; och torde denna summa, minskad med förenämnda 461,000 kronor, eller sedermera återstående
1,908,000 kronor böra uppföras i riksstaten för år 1896.
Kyrkotionden, i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000 kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, med flera inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolumnen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1896.
Kavalleriregementenas hästvakansspanmäl erlägges årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och är i riksstaten alltsedan år 1888 beräknad till 300,000 kronor. Beroende af vexlande markegångspris har denna afgäld under de tre sistförflutna åren varit i fallande och under det sista af dem icke influtit med högre belopp än 274,256 kronor; och då en ytterligare minskning tilläfventyrs är att emotse, torde denna inkomsttitel för år 1896 icke böra beräknas till högre belopp än 270,000 kronor.
Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885 års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1896.
Trosspassevolansafgiften. Denna statsinkomst är i riksstaten för innevarande år beräknad till 26,000 kronor.
Till följd af 1892 års urtima Riksdags beslut om skånska husaroch dragonregementenas sättande på vakans blef vid innevarande års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet hela beloppet af den tross-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5
passevolansafgift, som erlades af rusthållen vid dessa regementen, och inkomsttiteln trosspassevolansafgift i riksstaden för år 1895 upptagen med ett med summan af dessa utgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller med i jemnadt tusental 19,000 kronor; lärande samma summa böra uppföras äfven i riksstaten för år 1896.
Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll eller rotar vid båtsmanshållet, som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter utgjort för år 1893 kronor 10,095: 44.
Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmäldes, lindring ega ruin, att årligen utgå från och med år 1893 med fyrtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten under denna inkomsttitel upptagna vakansafgifter är det endast de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar, hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rustnings- och roteringsbesvären. Derest dessa vakansafgifter erlades enligt de i lagen den 2 december 1892 för lindringens beräknande bestämda värden, skulle, efter afräkning af det rustnings- och rotcringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel, desamma utgöra:
för 44 rusthåll.................................................................... kronor 7,397: 0 6
„ 431 rotar ................................................................. ,, 67,016:51
tillsammans kronor 74,413: 57, derå tio procent utgöra 7,441 kronor 35 öre; varande den årliga minskningen i inkomst genom den från och med år 1893 medgifna lindring af 1892 års urtima Riksdag antagen till i rundt tal 8,000 kronor.
6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Genom nådigt bref den 19 maj 1893 h^r Eders Kong]. Maj:t förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet, komme att sättas på vakans, skola i räkenskaperna under denna titel redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till innevarande års Riksdag aflåtna förslag om dessa vakansafgifters upptagande i riksstaten och i sammanhang dermed skeende ökning af anslagen till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning samt till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar blef af Riksdagen afslaget, hufvudsakligen på den grund att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att tillsvidare och intilldess annorlunda kunde varda bestämdt låta, i mån den vid 1892 års urtima riksdag beslutade vakanssättning komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härorduingens genomförande, uti livilket bemyndigande någon ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.
Då ifråga varade vakansafgifter synas böra, i likhet med öfriga till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten upptagas, får statskontoret härmed underdånigst hemställa, att förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas.
I fråga om denna vakanssättning är till eu början jemlik! kongl. brefveu den 2 december 1892, den 28 september 1893 och den 5 sistlidne oktober föreskrifvet, att utöfver de indelta manskapsnummer vid vissa i de nådiga brefven uppräknade indelta infanteriregementen, som enligt förut gällande bestämmelser finge hållas vakanta, ytterligare tillsammans 769 rusthåll och rotar skulle tillsvidare sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp motsvarande de i lagen den 2 december 1892 med deri i vederbörlig ordning beslutade förändringar rustnings- och roteringstungan vid truppförbanden åsätta värde, samt med rätt för rust- och rotehållarne att åtnjuta den lindring, som i lagen bestämmes. För dessa rusthåll och rotar belöpande vakansafgifter uppgå i sin helhet till 124,300 kronor och, minskade med sextio procent, till 49,720 kronor.
Vidare skola enligt ofvannämnda urtima-Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena, i mån af ryttarnes afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande af vakansafgift på det sätt och i den ordning, som i fråga om vakanssättningen vid vissa in-
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7
fanteriregementen, enligt hvad ofvan förmälts, är bestämd. Jemlikt vid Eders Kong]. Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogad t förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen skulle manskapet å gammal stat under de fyra första öfvergångsåren minskas med 228 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena 456 nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara 136,800 kronor och, minskade med sextio procent, 54,720 kronor.
Slutligen blef vid 1892 års urtima riksdag jemväl beslutadt, att rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta beslut grundade sig ej på någon af Eders Kong]. Maj:t derom gjord framställning, och statskontoret är, beträffande den omfattning denna vakanssättning redan uppnått eller kan uppnå under tiden till och med år 1896, endast i tillfälle att upplysa, att, enligt härstädes förvarade handlingar, 45 nummer vid ingången af innevarande år voro satta på vakans. Afgifterna för dessa nummer motsvara, oafkortade, 13,500 kronor och, minskade med sextio procent, 5,400 kronor.
Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år
1895 upptagen med ....................................................... kronor 52,000: —
hvilken beräkning torde böra för år 1896 dels minskas med omförmälda ökade lindring i de vid 1878
års början till statsverket indragna vakansafgifter „ 8,000: —
till .......................................................................................... kronor 44,000: —
dels ökas med vakansafgifter för rotar och rusthåll, som, enligt hvad ofvan nämnts, för infanteriets och kavalleriets omorganisation blifvit eller varda vakanssatta, nemligen:
vid infanteriet ............................kronor 49,720: —
„ kavalleriet:
skånska husar- och dragonregementena... 54,720: —
Jemtlands hästjägarecorps ... 5,400:— _____„ 60,120:— „ 109,840: —
Summa kronor 153,840: -—-
eller till i jemn!, tusental 154,000 kronor.
I sammanhang härmed får statskontoret underdånigst erinra, att nfvanomförmälda, under fjerde hufvudtitcln uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, som i 1895 års riksstat är beräk-
8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
nadt efter en med femtio procent af nämnda besvärs uppskattade värde utgående lindring till 2,216,000 kronor, måste, då lindringen under år 1896 skall utgå med sextio procent, alltså, för att blifva tillräckligt för sitt ändamål, ökas med en femtedel af sitt nuvarande belopp eller med
443,200 kronor, dock med afdrag af belöpande lindring för de mauskapsnummer, som, på sätt ofvan nämnts, för indelta infanteriets och kavalleriets omorganisation blifvit eller varda vakanssatta, hvilken lindring, som skall vederbörande tillkomma medelst afkortning å vakansafgifterna, uppgår i jemnt tal till 165,000 kronor; och skulle med iakttagande häraf anslagets belopp komma att utgöra 2,494,200 kronor. Härtill bör emellertid läggas sammanlagda beloppet af de oafkortade vakansafgifter, som enligt ofvanberörda Riksdags beslut skola arméförvaltningen från detta anslag tillhandahållas och hvilka afgifter, på sätt ofvan beräknats, uppgå:
för infanteriet till ...............................................ii . kronor 124,300: —
„ kavalleriet „ (136,800+13,500)........................ „ 150,300: —
tillhopa kronor 274,600: — lärande anslaget sålunda böra i jemnt tusental uppföras med 2,769,000 kronor.
Soldatvakansafgiften, i riksstaten för år 1895 upptagen med 70,000 kronor, torde, med afseende å den för år 1896 medgifna ytterligare lindringen, för nämnda år uppföras med ett fyra femtedelar af nyssnämnda summa svarande belopp, eller med 56,000 kronor.
Båtsmansvakansafgiften är i 1895 års riksstat beräknad till 295,000 kronor.
Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt de derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke eg a rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren, men har i sjelfva verket för åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt rum med trettio procent, belöpt sig endast till:
n
inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. Ö
För år 1893, under hvilket år afkortning å afgifterna egt rum med fyrtio procent, har den under denna titel redovisade inkomsten af vakanssättningen uppgått till 160,074 kronor 19 öre, hvilken summa med 3,582 kronor 82 öre understiger enahanda inkomst för år 1892.
Enligt den för år 1893 afslutade rikshufvudboken har »båtsmansvakansafgiften» för nämnda år belöpt sig till 302,966 kronor. För år 1896 skall, på sätt ofvan berörts, lindring ega rum och utgå med sextio procent eller med tjugo procent utöfver hvad för år 1893 egt rum, till följd hvaraf nyssnämnda summa för året 1896 kommer att minskas med en tredjedel eller med 100,988 kronor, hvarefter skulle återstå 201,978 kronor; och då med hänsyn till den ökade lindringen någon väsentlig tillökning i inkomsten för år 1896 icke torde vara att emotse genom vakanssättningen, lärer båtsmausvakansafgiften få upptagas i riksstaten för år 1896 med ett till 200,000 kronor jemnadt belopp.
Arrendemedlen hafva i medeltal för de tre åren 1891—1893 belöpt sig till 2,586,696 kronor. Då inkomsten för år 1893 uppgått till endast 2,541,133 kronor, anser statskontoret, med fästadt afseende å den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar, att arrendemedlen icke böra i riksstaten för år 1896 upptagas till högre belopp än 2,400,000 kronor.
Mantalspenningarne, som för år 1893 influtit med 661,880 kronor, torde få i riksstaten för år 1896 beräknas till enahanda belopp, hvarmed desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater upptagna, eller till 665,000 kronor.
Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1895 års riksstat beräknad till 250,000 kronor, och har samma summa i bilagda tabell upptagits.
Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1891—1893 uppgått till 27,619 kronor, torde för år 1896 få upptagas med oförändradt belopp, eller 25,000 kronor.
Fyr- och båkmedel äro för år 1895 beräknade till 1,400,000 kronor. Enligt nådiga kungörelsen den 14 sistlidne juni skola de i nådiga förordningen den 15 februari 1881 meddelade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för don inrikes sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphöra att vara gällande, i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen af dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Under år 1893 belöpte sig afgifterna af den inrikes sjöfarten till 53,493 kronor 81 öre. I hvad mån de förändrade stadgandena för erläggande af afgifterna af den utrikes sjöfarten komma att inverka på denna statsinkomst, är statskontoret icke i tillfälle att Bill. till Riksd. Blot. 18U5. 1 Samt. 1 Afd. 2
10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
beräkna. Då emellertid inkomsten för år 1893 uppgått till 1,694,853 kronor, torde den för år 1895 antagna beräkningen kunna få gälla äfven för år 1896.
Telegrafmedel äro i riksstaten för år 1895 upptagna med 1,370,000 kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen beräknats för år 1896 till 1,335,000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.
Jernvägsirajikinedel. Nettobehålluingen å trafikmedlen för år 1896 kan, jemlik! eu från jernvägsst.yrelsen erhållen uppgift, antagas till
7.200.000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell upptaget.
Skogs medel, som uti nästkommande års riksstat äro beräknade till
2.700.000 kronor, hafva uppgått
år 1891 till............................................................. kronor 2,520,439: —
„ 1892 „.............................................................. „ 2,961,826: —
„ 1893 „............................................................. „ 2,903,915: —
eller i medeltal för de tre åren ........................... „ 2,795,393: —
Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt sig till 3,198,816 kronor 96 öre och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma tid af sistlidet år, 236,228 kronor, för år 1894 således uppgå till 3,435,044 kronor 96 öre.
Då skogsmedlen under hvart och ett af åren 1892 och 1893 belöpt sig till mera än 2,900,000 kronor och således med mera än 200,000 kronor öfverstigit den senast antagna beräkningen samt för innevarande års tre första qvartal uppgått i det närmaste till 3,200,000 kronor, anser statskontoret en förändring i beräkningen af denna statsinkomst böra ega rum. Enär inkomsten är beroende af förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses, torde densamma emellertid icke böra för år 1896 beräknas till högre belopp, än som ungefärligen motsvarar uppbörden under hvart och ett af de två sistförflutna åren, eller med 2,900,000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.
Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster, har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren 1891—1893 belöpt sig till 153,223 kronor. Den höga inkomsten för år 1893 är föranledd deraf, att deri ingår influten ersättning för till Stockholms stad afträdda delar af myntverkets tomter n:ris 1, 2 och
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11
8 qvarteret Bryggaren med 114,240 kronor; lärande inkomsttiteln extra uppbörd böra i riksstat.en för år 1896 upptagas med oförändradt belopp af 100,000 kronor.
Bevillningar.
Tullmedel. Enligt räkenskaperna har statsverkets inkomst af tullmedel belöpt sig:
år 1891 till ................................................. kronor 37,865,262: —
„ 1892 „ ................................................... „ 37,228,458: —
„ 1893 „ ................................................. „ 36,934,304: —
Denna statsinkomst är i riksstaten för innevarande år beräknad till 37,000,000 kronor. Då, efter hvad sistlidne Riksdag inhemta!, antagas kunde, att under år 1895 den inhemska sockerproduktionen kunde fullkomligt tillgodose sockerkonsumtionen inom landet och att någon nämnvärd import af denna vara följaktligen icke komme att ega rum; och då inkomsten af sockertullen under år 1893 uppgått till 7,771,811 kronor, ansåg Riksdagen detta belopp böra fråndragas den eljest beräkneliga summan af tullmedlen. Enligt hvad Riksdagen i sin skrifvelse den 11 sistlidne maj angående beräkningen af statsverkets inkomster vidare anförde, vore man berättigad att antaga, att, sedan de ansenliga förråd af vin samt bränvin och sprit på andra kärl än fat (konjak), som före den år 1892 inträdda tullförhöjningen för dessa artiklar importerades, dåmera efter all sannolikhet konsumerats, statsverkets inkomst af vin- och1 sprittullarne skulle under år 1895 stiga till ansenligt högre belopp än under de sista åren, samt att ett liknande förhållande äfven torde komma att ega rum under år 1895 med tullinkomsten af vissa andra artiklar, för Indika tullen höjdes år 1892.
Med afseende å nu omförmälda förhållanden beräknade Riksdagen tullmedlen för år 1895 till 30,000,000 kronor.
Den debiterade tulluppbörden för januari med november månader innevarande år har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, utgjort ............................................................................... kronor 35,566,781: 0 5
hvilken summa med .................................................. i, 1,195,257:91
öfverstiger enahanda uppbörd under januari—
november månader sistlidet år................................. kronor 34,371,523: 14.
Med afseende å den, enligt hvad ofvan nämnts, från och med år
12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
1895 motsedda ökning i den inhemska sockerproduktionen och deraf föranledda minskning i inkomsten af sockertullen har statskontoret i bilagda tabell upptagit tullmedlen med samma belopp som det för år 1895 beräknade eller 30,000,000 kronor.
Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1896 af generalpostjrelsen beräknade till 8,500,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.
Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna utgjort:
Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda bevillningsafgifter af frälseegendom ar och lotshemman från och med år 1893 upphört att utgöras.
Vid 1892 års lagtima riksdag beslutades, att den enskilda banker med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från och med 1893 höjas från 3 till 5 kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på en gång varit utlemnadt i rörelsen, och blef enligt 1893 års Riksdags
beslut denna afgift ytterligare förhöjd från 5 till 10 kronor. _____
Med afseende å det belopp, hvartill inkomsten af bankbeviliningeu under år 1892, således innan förhöjningen af denna bevillning från 3
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13
till 5 kronor inträdt, uppgått, och då afgiften numera utgjorde mer än tre gånger förstberörda afgift 3 kronor, fann innevarande års Riksdag, särskildt vid det förhållande att, enligt bankinspektörens månatliga sammandrag för år 1893 angående de solidariska bankernas sedelutgifning, det högsta utelöpande månatliga sedelbeloppet för sistnämnda år uppgått till 64,701,019 kronor, att inkomsten af denna, afgift kunde upptagas till 600,000 kronor; och blef, med afseende tillika å det belopp, hvartill öfriga poster under denna titel för år 1893 uppgått, inkomsttiteln för år 1895 af Riksdagen beräknad till 800,000 kronor; och torde denna beräkning få gälla äfven för år 1896.
Stämpelmedlen hafvä utgjort: år 1891 kronor 3,311,391: — deraf bevillningsafgift
för spelkort....................................................... kronor 121,465: —
år 1892 kronor 3,492,122: — deraf bevillningsafgift
för spelkort.................................................................. » 159,093:
år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillningsafgift
för spelkort.............................................................. ,n 99,682:
Bevillningsafgiften för spelkort blef, enligt 1892 års Riksdags beslut, förhöjd från 75 öre till 1 krona 50 öre.
Uti nådiga kungörelsen den 7 oktober 1892 angående den förhöjda bevillningsafgiften samt om kortstämplingens verkställande .meddelades, bland annat, det öfvergångsstadgande, att spelkort, hvarå dittills giltiga stämplar blifvit anbragta, skulle, för att efter ingången af år 1893 kunna i riket till salu hållas eller utbjudas, omstämplas emot erläggande för hvarje kortlek af 75 öre eller skilnaden emellan den faststälda högre stämpelafgiften och förut bestämda enahanda afgift. Genom denna omstämpling, hvilken ej finge ega rum längre än till den 1 april 1893, inflöto 22,899 kronor 80 öre.
Under innevarande år intill den 1 innevarande månad hafva för denna bevillningsafgift influtit omkring 88,500 kronor, eller ett icke oväsentligt lägre belopp, än som den före år 1893 gällande lägre afgiften inbringat.
För innevarande år är inkomsttiteln stämpelmedel i riksst.aten uppförd med 3,500,000 kronor. Den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med tillämpning af den utaf innevarande års Riksdag antagna nya förordning angående stämpelafgiften komme att ega rum, beräknades af Riksdagen till 1,800,000 kronor, och blefvo i följd deraf stämpelmedlen för år 1895 i riksstaten uppförda med 5,300,000 kronor, hvilken summa blifvit å närlagda tabell uppförd.
14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:
år 1889 ...............................................................
„ 1890 .................................................................
„ 1891 ..................................................................
„ 1892 ...............................................
„ 1893 ..................................................................
utgörande medeltalet för femårsperioden ...............
Medeltalet för femårsperioden 1888—1892 uppgick till.......................................................................
liter 29,191,284 „ 29,050,059
„ 32,141,007
„ 31,804,818
„ 31,721,077
„ 30,781,649.
„ 30,153,185.
Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll- och justerings-
byrå, uppgått till .................................................................... liter 28,225,667
och om härtill lägges tillverkningen under december
månad sistlidet år.............................................................. „ 5,078,446
skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års tillverkning blifva liter 33,304,113.
Beträffande tillverkningsskatten, som är upptagen uti innevarande års riksstat med 13,700,000 kronor och för år 1895 beräknad till ett jemnadt belopp af 14,000,000 kronor, meddelas följande öfversigt för femårsperioden 1889—1893:
Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt erlagd med 14,661,713 kronor 45 öre.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
15 I jemförelse med föregående år har denna inkomst, fördelad på de särskilda månaderna, influtit sålunda:
år 1894. år 1893.
Januari
Februari
Mars
April
Maj
Juni
Juli
Augusti
månad
ii
ii
ii
ii
ii
ii
ii
September „ Oktober „ November „
Det under december månad år 1893 influtna beloppet uppgick till 1,567,428 kronor. Äfven om inkomsten under innevarande månad icke skulle fullt uppgå till den summa, som under motsvarande tid förlidet år inflöt, torde dock kunna såsom sannolikt antagas, att statsverkets behållna inkomst af bränvinstillverkningsskatten, efter afdrag för restitution för denatureradt bränvin — hvilken restitution sistlidet år belöpte sig till 534,549 kronor — för innevarande år skall komma att uppgå till omkring 15,500,000 kronor.
Då denna statsinkomst, uti riksstaten, såsom ofvan nämnts, för år 1895 beräknad till 14,000,000 kronor, såväl under de tre sistförflutna åren som innevarande år visat sig vara i stigande och under det första af dessa år inbringat mera än 14,400,000 kronor, torde en förhöjning i den senast antagna beräkningen kunna ega rum; och hemställer statskontoret i sådant afseende, att bränvinstillverkningsskatten för år 1896 matte upptagas med 14,400,000 kronor.
Hvitbetssocker tillverkning safgiften uppgick
år 1891 till ............................................................... kronor 1,846,588: —
„ 1892 „ .............................................................. „ 2,260,496: —
„ 1893 „ ....................................-.......................... „ 2,718,927: —
Denna statsinkomst, som för år 1894 är beräknad till 2,600,000 kronor, blef, med anledning af de upplysningar, som innevarande års
16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Riksdag erhållit från ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå, af Riksdagen upptagen för år 1895 till 6,800,000 kronor.
Uti förnyade nådiga förordningen den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket är stadgadt, bland annat, att det beskattningspligtiga råsockret skulle, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker, samt att den nådiga förordningen skulle träda i kraft den 1 juli 1893, dock att det förhöjda utbytet skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september 1895 till 8,25 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor.
Enligt meddelande från nämnda kontroll-och justeringsbyrå hafva under innevarande år 17 hvitbetssockerfabriker, mot 10 under sistlidet år, varit i verksamhet, och har tillverkningsskatten under januari— november innevarande år debiterats med 3,429,773 kronor 18 öre. Efter omförmälda af Riksdagen åberopade, i bevillningsutskottets betänkande n:o 21 intagna promemoria från samma byrå skulle skatten för innevarande år i sin helhet kunna beräknas uppgå till 5,295,251 kronor; och utvisar denna promemoria, att den af Riksdagen för år 1895 faststälda beräkningen grundats på det antagande att betodlingen år 1895 skedde till samma utsträckning som år 1894.
Under år 1895 skall utbytesprocenteu utgöra till den 1 september 8,2 5 och derefter och framgent 9. Vid sådant förhållande och under antagande att afverkningen under år 1896 blifver lika med den under år 1895 beräknade, skulle skatten för 1896 års tillverkning komma att utgöra 6,976,200 kronor; lärande densamma få i riksstaten uppföras med ett jemnadt tal af 7,000,000.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Vid 1892 års urtima riksdag beslutades förhöjning i bevillningen för jordbruksfastighet från 3 till ■ 6 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet att utgå från och med år 1893. För nämnda år uppgick ifrågavarande statsinkomst, som i riksstaten för år 1895 uppförts med 5,000,000 kronor, till 5,114,174 kronor; hemställande statskontoret, att den för år 1895 antagna beräkningen måtte få gälla äfven för år 1896.
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17
J -“'-Beträffande resultatet af 1893 års statsreglering är af statskontoret i underdånig skrifvelse den 25 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto-
öfverskott af........................................................................ kronor 69,737: 9 5
hvartill borde läggas:
af myntverkets behållning för år 1893, enligt
kongl. brefvet den 5 maj 1882yT9f»»>fM—n 23,000: — odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter,......... „ 12,685: 7 8
så att öfverskottet på det hela uppginge till............ kronor 105,423: 73.
Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott pcb. brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1892 års riks-
bokslut>utgjorde .............................. kronor 6,612,214: 50 -j(,7
hvartill komme ofvannämnda öfverskott .................................___„___105,423: 73 6,717,638: 23
att om derifrån afräknades hvad i 1893 års riksstat blifvit
anvisadt att från fonden utgå ........................................... 5,818,000: —
uppkomma det belopp af............................................. kronor 899,638: 2 3,
hvartill,, enligt 1893 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf voro disponerade enligt 1894 års riksstat 53,453 kronor 43 öre och enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor, alltså återstode att disponera en summa af 674,184 kronor 80 öre.
Stockholm den 11 december 1894. r.i1 • veö
. . Underdånigst:
ALB. ANDERSON. „ ,
• /TV*» rrri’‘ .»ii ■. < i) .< i : • 1 f b ’ ■ • . . , > > • !
L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.
Föredragande. .: :
C. Kinberg.
Bih. till Riksd. Frot. 1895. 1 Sami. 1 Äfd.
18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
i "U-K iiv .'U'.' ---SC Öb'! V Bil, Litt. a.
Statsverkets inkomster.
: jMSwaiSiecttaflJOiiil
simoni?
rtrgi t&ffivÅ i; r+tffxu ■ -rå?!
[ob^n!■ >1 !-/:•-> t'11..
Bilaga Litt. b.
..... .. ...... [rf f i r>C| (11 ijtr,! | O Ti £1 < (./[
............ .. I. ji ;UIvS k' I I!•>(•. -'! •/•{
..... ^yfol
.....................
............. .. .... . Tij-Wi.i.fi;
uiiinlh
) l io> rf i'
20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
Statsverkets
Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.
inkomster.
Bih. till liiksd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd.
Utgifterna.
Första hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrddet å Stockholms slott den 14 januari
1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern Boström anförde vidare:
Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.
Bih. till Rihsd. Prof. 1895. 1 Sami. 1 Afd.
2 Första hufvudtiteln.
Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes, enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen gilla.
Ex protocollo: Waldemar Roos.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1895.
1 Andra hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott måndagen den 14 januari 1895,
i närvaro af:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen statsrådet östergren föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande:
Ordinarie anslag.
Svea och Göta hofrätter med derunder lydande justitiestater.
Uti underdånigt, utlåtande, som statskontoret den 6 juli 1892 afgifvit i ett Eders Kongl. Maj:ts pröfning understäldt ärende angående uteslutande från aiiöningsstaten för Göteborgs stads tjenstemän och betjente af deri upptagna anslag till nämndemän och rättare eller fjerdingsmän i Säfvedals härad, har statskontoret gjort framställning Bil i. till Ri/csd. Prof. 1895. 1 Sami. I Afd. 1
[1-]
Indragning af vissa till nämndemän i Kopparbergs län och Bohuslän nu utgående anslag.
2 Andra hufvudtiteln.
om indragning af dels den till nämndemän i vissa delar af Koppar- [2, 3.] bergs län nu utgående ersättning för dem frångångna räntor dels ock Minskning af den nämndemännen i Bohuslän jemlikt Kongl. brefvet den 1 april anslagen m 1789 tillkommande lön af kronan; och har statskontoret i detta ämne
Svett OClh Gottt n., . i a -» IT* /».. 1 * T
hofrätter med aniort hutvudsakiigen oljande:
derunder Vy- Angående ränteersättningen till nämndemän i Kopparbergs län
dandsJtérhUe' inhemtades till en början af Kongl. brefven den 15 juni 1825 och den 17 februari 1845, att, sedan likmätigt nådigt beslut den 14 februari 1824 den del af allmogen inom Kopparbergs län, somfförut utgjort extra grufvedrängslijelp, blifvit från samma utskyld befriad, och derigenom inträffat, bland annat, att de nämndemäns löner, hvilka af berörda ränta utgått, af innehafvarne förlorats, Kongl. Magt funnit godt förordna, att dessa nämndemäus löner finge af öfverskott på statsinkomsterna utgå, tills staten i denna del kunde blifva reglerad, samt att denna ersättning, utgörande 92 rdr 34 sk. 6 rst. banko, blifvit af Rikets Ständer vid 1844—1845 års riksdag uppförd å stat tillsammans med den för Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat bestämda lönesumma. Vidare hade vid 1885 års riksdag med nyssberörda ersättning sammanförts ersättningen, 28 kronor 12 öre, för åtskilliga på grund af Kong!, förordningen den 23 juli 1869 till statsverket indragna räntor. Dessa båda ersättningsanslag, tillsammans i nu gällande myntslag utgörande 167 kronor 18 öre, utginge enligt stat för närvarande:
till nämnden i Leksands, Als och Bjursås socknar med kronor 20: 81 (deraf 9 kronor 37 öre ersättning för indragna räntor)
„ d:o i Rättviks och Ore socknar med .................. „ 13: 8 7
(deraf 6 kronor 25 öre ersättning för indragna räntor)
,, d:o i Mora, Sofia Magdalena och Venjaus
socknar med ............................................... „ 13: 8 7
(deraf 6 kronor 25 öre ersättning för indragna räntor)
„ d:o i Orsa socken med............................................. „ 6: 9 3
(deraf 3 kronor 12 öre ersättning för indragna räntor)
„ d:o i Elfdals socken med ...................................... „ 3: 13
(hela beloppet ersättning för indragna räntor)
Transport kronor 58: 6 1
Andra hufvudtiteln.
3 Transport kronor
till nämnden i Sårna socken med .......................•............... kronor
„ d:o i Svärdsjö, Sundborns, Vika, Knifva och Hosjö samt Kopparbergs och Aspeboda
tingslag med........................................... j>
och till nämnden i Torsångs socken med .......................... »
summa kronor 167: 18;
hvarförutan dessa nämnder egde uppbära tingsgästningspenningar och bötesersättningar.
Sedan, genom nådiga brefvet den 18 maj 1849, förordnats, att den särskilda ränta, som under benämning af Fakt kung sgårds hjelp varit påförd samt med stockar och ved utgjord utaf vissa hemman inom Kopparbergs, Näsgårds och Säters fögderier af Kopparbergs län, skulle från och med samma år afskaffas, emot samtidigt upphörande af derför medgifven lindring i bevillningen, samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet anmält, att å berörda ränta, bland andra, nämndemän innehaft löneindelningar, och i underdånighet hemstält, att af andra medel måtte bestämmas ersättning för de anslag, som, genom kungsgårdshjelpens upphörande, sålunda frångått nämndemän, hade kammarkollegium och statskontoret uti den 31 januari 1850 deröfver gemensamt afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt, att ersättning måtte nämndemännen beredas för den minskning i inkomst de genom kungsgårdshjelpens försvinnande fått vidkännas, dock att, enär löner af statsmedel icke i allmänhet bestodes nämndemän, utan desse vanligen i och för sina befattningar njöte antingen räntebefrielse eller ock mestadels endast frihet från åtskilliga allmänna onera. för innehafvande egna hemman, ersättningen, i likhet med hvad i afseende på fjerdingsmän redan blifvit, genom Kongl. brefvet. den 17 oktober 1840, förordnadt, syntes böra tillkomma endast de nämndemän, hvilka före kungsgårdshjelpens upphörande sina befattningar innehaft och af samma utskyld varit i åtnjutande, men icke dem, som sedermera blifvit eller derefter kunde blifva till dylika befattningar antagne. Med afseende å hvad sålunda af embetsverken anförts hade genom Kongl. brefvet den 22 mars 1850 i nåder medgifvits, att dåvarande'nämndemän inom Stora Kopparbergs län, hvilka före upphörande af Falu kungsgårdshjelp sina befattningar innehaft och af anslag å berörda utskyld varit i åtnjutande, finge för den minskning i påräknade löneförmåner, som de genom samma räntas försvinnande komme att vidkännas, från och med år 1849 njuta ersättning, beräknad efter årlig
58: 61 3: 81
76: 64 28: 12
4 Andra hufvudtiteln.
markegång, der räntan ej erlagts till bestämdt belopp, hvilken ersättning likväl komme att indragas i man af ersättniugstagarnes afgång; och hade denna ersättning sedermera från och med år 1852 blifvit uppförd å allmänna indragningsstaten. Efter statskontorets tanke borde samma bestämmelser, som meddelats i fråga om ersättningen för de nämndemän förut tillkommande anslag af Falu kungsgårdshjelp, äfvensom, enligt hvad ofvan vore berördt, beträffande fjerdingsmän, vinna tillämpning i afseende å de under anslagsrubriken »Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat» uppförda ersättningar till nämndemän inom vissa delar af Kopparbergs län för dem frångångna anslag af extra grufvelijelpen och indragna räntor, samt dessa ersättningar således förklaras skola upphöra, i den mån nuvarande innehafvare af nämndemansbefattningarne afginge, helst efter tiden för meddelande af det nådiga beslutet angående ersättningen för Falu kungsgårdshjelp nämndemännens ställning blifvit väsentligt förbättrad genom dem medgifven ökad ersättning för extra förrättningar.
Den nämndemännen inom Bohuslän tillkommande lön vore uppförd under anslaget till »Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat» och enligt nu gällande stat fördelad på följande sätt, nemligen: till nämnden i Askims samt Vestra och östra Hisings
Beträffande denna lön inhemtades af Kongl. brefvet den 1 april 1789, att densamma, nämndemännen i Bohuslän från danska tiden tilldelad, i anledning af Göta hofrätts förslag och uppå hemställan af statskontoret, genom Kongl. brefvet den 27 juli 1779 indragits; men
Andra hufvudtiteln.
att, uppå anhållan af ortens riksdagsfullmägtige, Kongl. Maj:t enligt förstberörda Kongl. bref, emedan dåmera blifvit upplyst, att nämndemännen denna lön från äldsta tider åtnjutit, samt att ej allenast af Konung Carl XI under den 1 juli 1684, utan ock genom Kongl. resolutionerna den 15 maj 1720 och den 15 februari 1727 blifvit försäkradt, att de dervid beständigt borde bibehållas, pröfvat rättvist att återställa dem i denna, af fordne konungar förunnade förmån.
Då nämndemännen i Bohuslän i likhet med nämndemän i rikets öfriga delar åtnjöte tingsgästningspenningar och bötesersättningar samt medgifven godtgörelse för extra förrättningar, ansåge statskontoret förhållandena numera icke påkalla deras bibehållande vid den särskilda löneförmån de tillförene tillförsäkrats, utan syntes denna löneförmån böra indragas, med förbehåll likväl att nuvarande nämndemän i sin rätt icke förnärmades.
Statskontoret hemstälde alltså, att den nämndemännen i vissa delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för dem frångångna räntor samt ofvanberörda löner för nämndemän i Bohuslän skulle upphöra, i den mån nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp från nämndemansbefattningarne afginge, samt att proposition måtte till Riksdagen aflåtas derom, att, mot det anslagen till Svea och Göta hofrätter med dertill hörande justitiestater minskades med ersättningarne och lönerna motsvarande belopp eller, för bibehållande af jemnt krontal i anslagens slutsummor, det förra med 167 kronor och det senare eller det till Göta hofrätt m. m., å hvilket 44 öre vore odisponerade, med 208 kronor, ersättnings-^ och lönebeloppen måtte anvisas att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna indragningsstaten.
Sedan med anledning af denna statskontorets framställning Eders Kongl. Maj:t anbefalt Sine befallningshafvande i Kopparbergs samt i Göteborgs och Bohus län att efter vederbörandes hörande afgifva underdåniga utlåtanden, har, hvad angår Bohuslän, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande lemnat häradsnämnderna, domhafvandena och kronofogdarne tillfälle att sig yttra, dervid det framstälda förslaget vunnit understöd af nämnderna i Qville, Vette och Tanurns härad äfvensom af domhafvandena och kronofogdarne med undantag af domhafvanden i Orusts och Tjörns domsaga samt kronofogden derstädes, hvilka liksom öfrige nämnder motsatt sig den föreslagna indragningen; och har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för sin del tillstyrkt bifall till statskontorets framställning. Beträffande Kopparbergs län har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derstädes, efter att hafva in-
6 Andra hnfrudtiteln.
fordrat yttranden från kronofogdarne i Falu, Nedan Siljans och Ofvan Siljans fögderier, tillstyrkt bifall till hvad statskontoret föreslagit.
Då några förmåner af den art som ifrågavarande till nämndenen inom Bohuslän och vissa delar af Kopparbergs län utgående anslag icke tillkomma nämndemän i öfriga delar af riket; då med hänsyn till de obetydliga belopp, hvarmed anslagen utgå, samma anslag ej kunna för innehafvarne af nämndemansbefattningarne vara af någon afsevärd betydelse; och då i allt fall nämndemännen i riket genom de i senare tid utfärdade författningar om ersättning för vissa förrättningar fått ej obetydligt ökade förmåner, finner jag mig böra biträda statskontorets i ärendet framstälda förslag; och får af sådan anledning jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att besluta, att den nämndemännen inom vissa delar af Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjelpens upphörande och för indragna räntor samt den nämndemännen i Bohuslän jemlikt Kongl. brefvet den 1 april 1789 tillkommande lön af kronan skola upphöra; dock att nuvarande innehafvare af dessa ersättnings- och lönebelopp varda under nu löpande tjenstetid vid sin rätt bibehållne;
att anvisa nämnda ersättnings- och lönebelopp att till nuvarande innehafvarne af nämndemansbefattningarne utgå från allmänna indragningsstaten och för sådant ändamål å denna stat uppföra ett årligt anslag af 375 kronor;
och att, i händelse af bifall till hvad sålunda föreslagits, minska anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat med 167 kronor, samt anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat med 208 kronor.
- -| Beträffande anslagen till Svea och Göta hofrätter med derunder
öfilt rf örin g af lydande justitiestater förekommer jemväl, att Eders Kongl. Maj:t under vissa ione- och den 31 sistlidne december beslutit till Riksdagen aflåta nådig proposi- Ziopplfrån tion derom, att Vermlands och Gotlands län skola vid 1896 års början anslaget nu skiljas från Svea hofrätts och läggas under Göta hofrätts domvärjo. m.°m. tliZat- Om denna framställning vinner Riksdagens bifall, lärer deraf blifva en slaget till Göta följd, att de till häradshöfdingarne och nämnderna i Vermlands och Gotiwfmtt m. m. ian(j8 utgående löne- och ersättningsbelopp, tillhopa utgörande 58,894 kronor 10 öre, hvilka nu ingå i anslaget till Svea hofrätt och derunder
Andra hufvndtiteln.
lydande justitiestat, böra afföras från detta anslag och i stället tilläggas anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat. Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att, i händelse af bifall till särskildt aflåten nådig proposition om Vermlands och Gotlands läns skiljande från Svea hofrät.ts och förläggande under Göta hofrätts domvärjo, minska anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat med ett belopp, som för bibehållande af jemnt krontal i anslagets slutsumma bör upptagas till 58,894 kronor, men deremot öka anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat med samma belopp 58,894 kronor.
Bifalles hvad jag sålunda hemstält, kommer anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat,
som nu utgör.......................................... kronor 626,354:
att minskas med
den nämndemännen inom vissa delar åt Kopparbergs län tillkommande ersättning för extra grufvedrängshjel-
pens upphörande m. m...................... 167: —
löner och ersättningar till häradshöfdingar och nämndemän i Vermlands och Gotlands län........................ 58,894: —
således minskning 59,061: börande alltså anslaget uppföras med anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat, som nu utgör ... 514,521:
att ökas med
nyssnämnda löner och ersättningar till häradshöfdingar och nämndemän
i Vermlands och Gotlands län ......... 58,894: —
men minskas med
den till nämndemännen i Bohuslän
utgående lön .......................................... 208: —
således ökning 58,686: hvadan anslaget bör uppföras med ..
567,293: —
573,207: —
8 Andra hufvudtiteln.
• . ,, rr. . ■ r ,;-'i ... • .. r ;, i. *, v*i : .... ; , ,
* ' ' .-i;- •• 1::1 iS u JI 10BJ> h IpO f J.SJrUu uTwlJ j u i;; • \l i
; b ;; -r>T el.Tr.bvl • bnxrioh luft i t il/»or? iub-Q. If;j
Fångvården.
[6.] Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den 30 mars sistlidet år bär
Minskning^ af (jet förutvarande centralfängelset i Karlskrona med utgången af juli andaget till månad samma år upphört att användas som straffängelse och förändrats fångars vård till en central tvångsarbetsanstalt, afsedd att mottaga de tvångsarbetsvch underhåll. dittills förvarats vid kronoarbetsstationerna å Tjurkö och
Borghamn; i sammanhang hvarmed nämnda två kronoarbetsstationer indragits.
Genom dessa åtgärder har uppkommit en besparing i fångvårdsutgifterna, hvilken af fångvårdsstyrelsen beräknats uppgå till 75,000 kronor årligen, hvaraf emellertid under den första tiden någon del behöfver tagas i anspråk för pensionering af befattningshafvande.
Utaf nämnda besparing belöper å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll ett belopp af 10,700 kronor, motsvarande de å detta anslag anvisade aflöningar till följande tjenstemän, nemligen:
Vid stationen å Tjurkö
till 1 direktör, lön och arfvode ...........................
„ „ kamrerare d:o d:o ...........................
„ „ predikant, arfvode .. ......................................
„ „ bevakningsbefälhafvare, lön och arfvode
och vid stationen å Borghamn
N i. mt HK‘>1 : • .
till 1 bevakningsbefälhafvare, lön och arfvode 2,500
summa kronor 10,700.
Utaf dessa befattningar uppehöllos vid stationernas indragning direktörs- och predikantsbefattningarna vid Tjurkö samt bevakningsbefälhafvarebefattningarna vid begge stationerna på förordnanden, hvadan de för sagde tjenster i stat uppförde aflöningar med indragningen upphört att utgå och kunna från anslaget uteslutas. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll med belopp motsvarande de å detta
1.500 1,200 2,000
Andra hufvudtiteln.
anslag nu anvisade löneförmåner till direktör, predikant och bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen å Tjurkö samt till bevakningsbefälhafvare vid förra kronoarbetsstationen å Borghamn, tillhopa 9,200 kronor.
Hvad derefter angår kamrerarebefattningen vid Tjurkö, så innehades den vid stationens indragning af kamreraren Tbeodor Grahl, som derå erhållit fångvårdsstyrelse^ konstitutorial. I anledning häraf öfverlemnade fångvårdsstyrelsen med underdånig skrifvelse den 17 sistlidne augusti till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande en af Grahl hos styrelsen gjord framställning om utverkande af nådig föreskrift angående den aflöning, som borde tillkomma Grahl efter stationens indragning. I denna framställning anfördes hufvudsakligen: att Grahl, som vore född den 15 april 1825, år 1846 ingick som gradpasserare vid lifregementets grenadiercorps, der han bevistade tre möten; att han åren 1861—1874 hade anställning som tillfälligt biträde i statistiska centralbyrån samt under åren 1872—1874 kortare tider tjenstgjorde såsom tillförordnad fängelsedirektör; att han derefter förordnades att från och med den 4 juli 1874 uppehålla kamrerarebefattningen vid Tjurkö samt den 11 oktober 1878 erhöll fångvårdsstyrelsens konstitutorial å samma befattning med rätt att åtnjuta de befattningen åtföljande löneförmåner under de vilkor och förbehåll, som innefattades i nådiga cirkulärbrefvet den 9 november 1860, nådiga brefvet den 5 juni 1874 och fångvårdsstyrelsens cirkulär den 22 september sistnämnda år; att han, som således icke vore berättigad till pension å allmänna indragningsstaten enligt de för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, ansåge sig böra, intill dess han förvärfvat dylik rätt, åtnjuta de enligt gällande stater honom tillkommande löneförmåner, nemligen: å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll, lön 1,200 kronor och arfvode 300 kronor, tillhopa 1,500 kronor, samt å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, boställsrum in natura och vedanslag, det senare i staten upptaget till värde af 112 kronor 20 öre; att liknande förmåner genom nådiga brefvet den 9 januari 1882 beviljades tjenstemännen vid straffängelset i Varberg, då detta i början af 1880talet indrogs; att, då kronan icke egde några hus å Tjurkö och Grahl således icke kunde der erhålla bostad, ersättning för bostad och vedbrand borde utgå i penningar med 800 kronor årligen, så att sammanlagda beloppet af lians löneförmåner alltså skulle uppgå lift 2,300 kro- Bih. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 2
Pension åt kamreraren vid jörra kronoarbetsstationen ä Tjurkö Tbeodor Grahl.
10 Andra hufvudtiteln.
nor årligen; samt att hans inkomster såsom kamrerare vid Tjurkö i verkligheten varit ej obetydligt högre, enär han utom ofvan angifna förmåner jemväl egt åtnjuta afskrifningsprocent å proviant in. m. samt utminuteringsprocent å premievaror.
I underdånigt yttrande öfver berörda framställning anförde fångvårdsstyrelsen, med vitsordande af Grahls deri lemnade uppgifter, att Grahl sedan den 8 september 1891 åtnjutit tjenstledighet till en början för vårdande af enskilda angelägenheter och sedermera på grund af sjukdom; att styrelsen icke ansåge det med fångvårdens fördel förenligt att till tjenstgöring vid annan fångvårdsanstalt transportera en tjensteman af så hög ålder som Grahl uppnått eller öfver 69 år, och hvilken dessutom sedan tre år tillbaka visat sig vara i behof af upprepad tjenstledighet; att styrelsen i likhet med Grahl sjelf ej funnit honom berättigad till pension å allmänna indragningsstaten enligt de för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder, i hvilket sistnämnda hänseende styrelsen jemväl ville erinra, att någon skyldighet att vid viss lefnads- och tjensteålder afgå från innehafvande tjenst icke funnes stadgad för de å riksstat uppförde konstituerade tjenstemännen vid fångvårdsanstalterna; att vid dessa förhållanden Grahl syntes vara berättigad att fortfarande erhålla aflöning från de för kronoarbetsstationen å Tjurkö redan anvisade anslag; samt att styrelsen förty, och med stöd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 9 januari 1882, den 28 november 1884 och den 11 juni 1886 rörande aflöning till åtskilliga med konstitutorial försedde tjenstemän vid det i början af 1880-talet indragna straffängelset i Yarberg, hemstälde, att tills vidare och intill dess Grahl kunde varda berättigad att erhålla pension å allmänna indragningsstaten eller annorlunda kunde varda förordnadt, till honom måtte få utgå af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll lön och arfvode med tillhopa 1,500 kronor samt från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll ersättning för mistad bostad och vedbrand med 800 kronor, allt årligen.
Efter det statskontoret i ärendet afgifvit utlåtande, blef jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 19 sistlidne oktober fångvårdsstyrelsens hemställan på det sätt bifallen, att Grahl berättigades tills vidare intill 1895 års slut, på sätt styrelsen föreslagit, åtnjuta 2,300 kronor efter år räknadt; och anbefaldes tillika styrelsen att skyndsamt till Eders Kongl. Maj:t inkomma med den utredning, som erfordrades för bedömande af frågan, huruvida skäl kunde föreligga att till Riksdagen göra framställning om pension åt Grahl å rikets allmänna indragningsstat.
Andra hufvudtiteln.
11 Fångvårdsstyrelsen liar derefter till fullgörande af berörda befallning i underdånig skrifvelse den 20 sistlidne november dels öfverlemnat förklarande från Grahl, att han önskade uppföras å allmänna indragningsstaten, dock under den förutsättning att lian för sin återstående lifstid komrne i åtnjutande af eu årlig pension af 2,300 kronor, dels för egen del anfört bland annat, att rätt och billighet syntes fordra, att der, såsom nu vore förhållandet, en tjenst blefve indragen, tjenstemannen bibehölles vid sin förutvarande aflöning, hvilken uppfattning också hos Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen i likartade fall gjort sig gällande, samt att styrelsen förty, och under hänvisning till hvad styrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse den 17 augusti ytterligare i frågan anfört, hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om pension åt Grahl till belopp af 2,300 kronor.
Statskontoret, hvars yttrande sedermera infordrats, har dervid anfört: att, derest Grahl uppfylt stadgade vilkor för rätt till pension å allmänna indragningsstaten, denna pension skulle utgått med 1,200 kronor; att Grahl, som snart uppnådde 70 lefnadsår, icke på långt när hade den tjensteålder, som vore stadgad för rätt till pension, enär den tid af 13 år han såsom tillfälligt biträde med timaflöning tjenstgjort i statistiska centralbyrån icke kunde räknas honom tillgodo för pensions erhållande; att emellertid, då Grahls kamreraretjenst genom kronoarbetsstationens indragning blifvit öfverflödig och någon transport till annan dylik befattning vid Grahls höga ålder, på sätt fångvårdsstyrelsen erinrat, icke kunde anses förenlig med fångvårdens fördel, statskontoret ansåge skäl föreligga att hos Riksdagen begära Grahls öfverflyttning å allmänna indragningsstaten; att statskontoret visserligen i sitt förut i ärendet afgifna utlåtande tillstyrkt, liksom Eders Kongl. Maj:t genom ofvan omförmälta beslut af den 19 sistlidne oktober medgift, att Grahl finge, i afbidan på pensionsfrågans afgörande, åtnjuta ett hans samtliga löneförmåner motsvarande belopp af 2,300 kronor efter år räknadt, men att, då det icke kunde med fullt skäl ifrågasättas, att Grahl, som sedan den 8 september 1891 och således långt före kronoarbetsstationens indragning åtnjutit tjenstledighet till en början för vårdande af enskilda angelägenheter men sedermera på grund af sjukdom, och som, i händelse han varit tjenstbar, varit skyldig att låta förflytta sig till annan tjenstgöringsort, skulle vid afgång ur fångvårdens tjenst komma i åtnjutande af större förmåner än den tjensteman, som uppfylt de vilkor i afseende å lefnads- och tjenstår, som erfordrades för pensions erhållande till högst lönens belopp, statskontoret ansett sig böra tillstyrka bifall till fångvårdsstyrelsens framställ-
12 Andra hufvudtiteln.
[7-]
Ytterligare minskning af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.
[8.]
Rätt till semester för vissa tjensteman vid rikets fängelser.
ning endast på det sätt, att det föreslagna pensionsbeloppet nedsattes till ett lönen motsvarande belopp eller 1,200 kronor.
Hvad statskontoret sålunda anfört anser jag mig böra biträda. Då Grahl, enligt hvad kandlingarne utvisa, är i följd af hög ålder otjenstbar och under senare år åtnjutit ständig tjenstledighet, anser jag ock, att hans rätt varder fullt tillgodosedd, om honom beviljas pension i enlighet med hvad statskontoret föreslagit. Med anledning häraf och under hänvisning till det beslut, som af 1884 års Riksdag fattades i en likartad fråga nemligen om pension åt kamreraren vid indragna straffängelset i Varberg, Kristoffer Westerhult, får jag underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att åt kamreraren vid indragna kronoarbetsstationen å Tjurkö Theodor Grahl å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af 1,200 kronor att under hans återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked ur fångvårdens tjenst varder honom beviljadt.
Om denna framställning af Riksdagen bifalles, lärer jemväl den för kamrerarebefattningen vid Tjurkö å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll uppförda aflöning kunna indragas, och får jag alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidare föreslå Riksdagen
att, under förutsättning att framställningen om pension åt kamreraren Theodor Grahl bifalles, minska bestämda anslaget till fångars vård och underhåll ytterligare med belopp, motsvarande å detta anslag nu anvisade löneförmåner till kamreraren vid förra kronoarbetsstationen å Tjurkö eller 1,500 kronor.
Hvad angår förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, så kommer återstoden af ofvan omförmälta besparing eller 64,300 kronor detta anslag tillgodo. Fångvårdsstyrelsen har emellertid gjort framställning om, att en del af sistnämnda belopp måtte få användas för att i viss omfattning bereda tjenstemännen vid rikets fängelser förmånen af semester utan minskning af inkomster under ledigheten; och har fångvårdsstyrelsen i detta ämne anfört hufvudsakligen följande:
För att fångvården skulle rätt handhafva», så att icke blott expeditionsgöromål och andra löpande bestyr punktligt uträttades samt
Andra hnfvudtiteln.
säkerhet och ordning behörigen öfvervakades, utan äfven åt den uppfostrande verksamhet, som kräfdés för fångarnes förbättring, egnades den omsorg, som vore oskiljaktig från en verklig fångvård, fordrades i synnerhet vid de större fångvårdsanstalterna af tjenstemännen ett ihärdigt arbete och ständig vaksamhet samt att de med oaflåtlig uppmärksamhet följde fångarna. Derför borde understundom någon hvila från tjensten nämnde tjensteman förunnas, såvida man annars ville påräkna, att de skulle kunna bibehålla tillräckliga krafter för sina pligters fyllande och vaket intresse för det magtpåliggande och ofta nedstämmande arbetet till fångarnes upprättande. Men, såsom nu vore ordnadt, funnes, om man frånsåga tillfällig ledighet, icke någon utväg att bereda fängelsetjensteman någon verklig ledighet från tjensten på annat sätt än att han, derest ledigheten lemnades på grund af styrkt sjukdom, till vikarien afstode tjenstgöringspenningarna samt i andra fall sjelf bestrede hela kostnaden för tjenstens uppehållande. Följden häraf vore, att fängelsetjenstemannen, hellre än att af sina knappa inkomster vidkännas uppoffringar för nämnda ändamål, ofta öfver höfvan ansträngde sig för att kunna utan afbrott tjenstgöra, samt till och med vid fall af sjuklighet, som kunde häfvas genom någon tids hvila, icke skaffade sig ledighet.
Då det vore uppenbart, att fångvården häraf blefve lidande, hade det länge varit styrelsens önskan, att semesterledighet utan förlust af inkomst måtte kunna beredas de mest ansträngde tjenstemännen vid fångvårdsanstalterna, men då sådant icke kunde ske utan kostnad för kronan, hade styrelsen derom icke velat göra framställning, förrän styrelsen på samma gång kunde, såsom nu vore förhållandet, påvisa besparing i andra afseenden.
Bland de fångvårdstjenstemän, hvilka i följd af den ansträngande beskaffenheten af deras göromål vore i behof af dylik ledighet, ville styrelsen i främsta rummet nämna direktörerna samt predikanterna och bevakningsbefälhafvarne vid de centrala fångvårdsanstalterna, hvilka samtlige, utom i öfrigt med deras tjenstår följande bestyr, hade till åliggande att med vaksamhet följa fångarnes sinnesart och inre tillstånd. Derjemte ansåge styrelsen att, ehuru sistberörda åliggande icke i egentlig mening tillkomme kamrerarne vid nämnda anstalter, dessa tjonster i allt fall fordrade så ihållande arbete, att förmånen af semester äfven borde tillerkännas dem, hvarjemte i fråga om desse tjensteman, hvilka omhänderhade all uppbörd vid ifrågavarande anstalter, det voro önskvärdt att genom -insättande i deras ställe tid ef-
14 Andra hufvudtiteln.
ter annan af andra personer kontrollera den ordning och redlighet, som egnades åt uppbörden och redovisningen deraf.
Hvad anginge öfriga fängelse!', hvarest föreståndarne hade att förutom andra åligganden, som vid de centrala fångvårdsanstalterna vore fördelade på direktör och bevakningsbefälhafvare, äfven ombesörja anskaffande af arbete åt fångarne och deröfver föra redovisning, så vore vid dessa fängelser föreståndarnes göromål flerestädes, i synnerhet der större omsättning af fångarne egde rum samt der bötesoch ransakningsfångar förekomme i större mängd, så mödosamma, att tillfälle till semester jemväl åt dem borde beredas. Härvid ansåge sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten dels derå, att i följd af de mildrade straffbestämmelser, som genom lagen den 20 juni 1890 blifvit i fråga om vissa brott meddelade, en stor del personer, som enligt föregående lagstadganden skulle dömts till straffarbete öfver två år och förty försändts till centrala straffanstalter, numera dömdes till straff om två år och derunder och i följd deraf förvarades inom länens fängelser; dels ock derå att, sedan cellstraffet genom lagen den 29 juli 1892 erhållit utsträckt tillämpning, styrelsen funnit sig föranlåten att förordna om försändande af qvinno!', som dömts till straffarbete på lifstid eller på viss tid öfver två år, till vissa länsfängelser för undergående derstädes af enrumsstraffet. Styrelsen ansåge det ock blifva nödvändigt att, för att bereda de i cellfängelserna på längre tid intagna fångar mera jemn vård och systematiskt ordnadt arbete, sammanföra dylika fångar på vissa större länsfängelser, som för ändamålet vore väl belägna. Dylik åtgärd hade styrelsen redan i full utsträckning vidtagit med afseende å qvinnor, hvilka skulle hållas i cell utöfver två år, och äfven börjat tillämpa i fråga om andra cellfångar på tid mellan ett och två år. Tydligt vore, att göromålen vid de fängelser, som härtill användes, derigenom i betydlig mån ökades; i följd hvaraf ock styrelsen, som hade för afsigt att, då användningen af länsfängelserna för nu angifna ändamål blifvit ordnad, taga i öfvervägande frågan om derigenom kunde betingas ändrade aflöningsvilkor för vissa cellfängelseföreståndare, nu ville framhålla behöfligheten deraf, att medgifvandet af semester utsträcktes derhän, att tillräckligt antal af dessa tjenstemän kunde komma i åtnjutande af nämnda förmån.
Då emellertid de förhållanden, på grund af hvilka ett fängelse borde användas för nyss angifna ändamål, kunde undergå ändring, och då föreståndare äfven vid andra än de större fängelserna understundom kunde vara i verkligt behof af semester, hade styrelsen icke ansett lämpligt att, hvad anginge fängelser af ifrågavarande slag, förmå-
Andra hufvudtiteln.
nen af semester blefve uteslutande fästad vid vissa af dessa, utan ville styrelsen föreslå, att den bemyndigades efter pröfning- årligen utdela 12 semestrar, hvardera å en månad, åt lika många föreståndare vid ifrågavarande fängelser i Stockholms öfverståthållaredöme och rikets 24 län, men att af förutnämnde tjenstemän vid de centrala fångvårdsanstalterna, med undantag af predikanten vid centralfängelset i Göteborg, hvilkeus anställning ännu vore af den natur, att någon semester icke borde honom tillerkännas, i öfrigt en hvar årligen skulle eg a att komma i åtnjutande af semester.
Enligt Eders Kong]. Maj:ts nådiga bref den 2 juli 1875 egde fångvårdens å ordinarie stat uppförde embets- och tjenstemän vid afskedstagandet undfå pension å allmänna indragningsstaten efter i sådant hänseende för civile tjenstemän i allmänhet gällande grunder. Men då dervid icke vore stadgad någon skyldighet att efter uppnådd pensionsålder afgå från tjensteu, saknades icke exempel derå, att fångsvårdstjenstemän vid dylik hög ålder, utan att eg a i behåll tillräckliga krafter för tjenstens skötande, underlåtit att taga afsked. För att emellertid icke sådant förfarande skulle gynnas genom rättighet att dervid erhålla semester samt då i allt fall semester icke syntes böra tillkomma tjenstemän, hvilka såsom berättigade till pension kunde med bibehållande af derför stadgad lön afträda från tjensten, borde föreskrift meddelas mot semesters åtnjutande af pensionsberättigad fängelsetjensteman. Vidare borde till nedbringande i någon mån af semesterkostnaderna det. vilkor uppställas för semesters åtnjutande af bevakningsbefälhafvare vid central fångvårdsanstalt, att han skulle vara skyldig utan förhöjning i aflöningen vikariera för direktören vid samma anstalt under den tid denne njöte semester. Deremot ansåge styrelsen lämpliga vikarier å de öfriga tjensterna icke kunna erhållas under semestrarne mot lägre arfvoden än som enligt gällande grunder, bestämda genom nådiga bofven den 29 april 1843, den 16 februari 1864 och den 7 februari 1890, i andra fall utginge till vikarier för tjenstemän vid fångvårdsanstalterua. Slutligen borde såsom ytterligare vilkor rörande semestrarne stadgas, att fångvårdsstyrelsen skulle ega bestämma den tid af året, hvarunder semester finge åtnjutas, äfvensom att befattningshafvande, som innehade tjenstebostad, skulle vara skyldig att deri under honom tilldelad semester upplåta bostadsrum åt vikarien.
Enligt sålunda föreslagna grunder skulle semesterarfvodena komma att vid de centrala fångvårdsanstalterua utgå för direktörernas semester med lägst 116 kronor 67 öre och högst 208 kronor 33 öre och med enahanda belopp för bevakningsbefälhafvarnes semester samt med
10 Andra hufvndtiteln.
belopp vexlande från 150 kronor till 191 kronor 67 öre för kamrerarnes och från 158 kronor 33 öre till 216 kronor 66 öre för predikanternas semester samt, hvad länens fängelser anginge, med belopp frän 200 kronor till 229 kronor 17 öre för semester åt direktörerna vid de stora länsfängelserna i Göteborg, Malmö och Linköping samt i öfrigt med belopp om 175 kronor eller derunder för semester åt föreståndare vid annat fängelse. Med frånräknande af de semestrar, som tills vidare kunde komma att utgå vid centralfängelset å Norrmalm, om hvars snara indragning fångvårdsstyrelsen ämnade inom kort inkomma med underdånig framställning, skulle, enligt hos styrelsen gjord beräkning, hela kostnaden för de föreslagna semestrarne, utom reseersättningar till vikarierna enligt gällande resereglemente, komma att uppgå till högst 7,416 kronor 66 öre om året; och ansåge styrelsen denna kostnad liksom kostnaden för reseersättningarna böra bestridas af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Styrelsen ville slutligen erinra, att, hvad anginge andre tjenstemannastater, ledighet från tjensten utan förlust af inkomst vore enligt aflöningsreglementet för embets- och tjensteman samt betjente vid statens jernvägstrafik den 23 oktober 1874 i så måtto tillerkänd tjenstemännen vid jernvägstrafiken, att desse egde att för egna angelägenheters skötande åtnjuta tjenstledighet under ett och samma år intill 15 dagar i sammanhang eller sammanräknadt 30 dagar vid olika tillfällen utan att dervid behöfva vidkännas indragning af den del af arfvodet, som utginge under benämningen tjenstgöringspenningar; att semesterledighet vore medgifven bland andra tullijenstemännen vid lokalförvaltningen i rikets stapelstäder enligt nådigt bref den 26 mars 1881 äfvensom biträdande läkare och underläkare vid rikets hospital och asyler för sinnessjuka enligt beslut vid 1891 års riksdag samt tjenstemän tillhörande poststaten enligt beslut vid 1894 års riksdag.
Hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört i fråga om önskvärdheten af att åt tjenstemännen vid de centrala fångvårdsanstalterna beredes förmånen af årlig semester och åt tjenstemännen vid andra fängelser möjlighet att, efter fångvårdsstyrelsens pröfning, komma i åtnjutande af liknande ledighet, anser jag mig kunna med skäl biträda. Tvifvelsutan är för flertalet af desse tjenstemän arbetet så träget och ansträngande, att billigheten bjuder att medgifva dem någon hvila från arbetet utan minskning i löneförmånerna; och hemställer jag fördenskull underdånigst, att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
Andra hufvndtiteln
dels att semester under en månad å tid, som fångvårdsstyrelsen finner lämplig, samt med bibehållande af i stat uppförd aflöning utan afkortning, må årligen åtnjutas af en hvar å stat uppförd konstituerad direktör, kamrerare och bevakningsbefälhafvare vid de centrala fångvårdsanstalterna samt predikant vid samma anstalter med undantag af predikanten vid centralfängelset i Göteborg äfvensom efter fångvårdsstyrelsens pröfning beviljas å stat uppförde konstituerade föreståndare vid fängelserna inom Stockholms öfverståthållaredöme och länen till ett antal af 12 för hvarje år, under vilkor: att semester icke må åtnjutas af tjensteman, som qvarstår i tjensten, sedan han uppfylt vilkoren för pensions erhållande; att tjensteman, som begagnar sig af semester, skall, om han innehar tjenstebostad, inom denna upplåta boningsrum till vikarien under den tid ledigheten varar; och att bevakningsbefälhafvare vid central fångvårdsanstalt, som vill komma i åtnjutande af semester, åligger utan förhöjning i aflöningen vikariera för direktören vid samma anstalt under den tid denne åtnjuter dylik ledighet;
dels ock att den kostnad, som för statsverket uppkommer genom den tjensteman vid fångvården sålunda förunnade förmån, må utgå af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
I händelse af bifall till denna framställning och om berörda kostnad, deri inberäknad reseersättning till vikarierna, enligt hvad fångvårdsstyrelsen föreslagit, uppskattas till ett belopp af 9,000 kronor om året, kommer den nedsättning i förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, som nu kan ega rum, att uppgå till 55,300 kronor; och får jag alltså underdånigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att minska förslagsanslaget till fångars vård och underhåll med 55,300 kronor.
Beträffande öfriga i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag till fångvården finnes icke anledning att ifrågasätta förändring.
[9.]
Minskning i förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Bih. till lliksd. Vrot. 18U5. 1 Samt. 1 Afd.
18 Andra hufvudtiteln.
[10.]
Ökning af anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[11.]
Lagbyrån.
Bifallen hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör 511,600 kronor, att upptagas till kronor 500,900: — samt förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nu utgörande 1,114,100 kronor, att upp-
tagas till ................................................................ „ 1,058,800: —
samt fångvårdsanslaget i sin helhet, nu utgörande
1,780,200 kronor, att upptagas till................... „ 1,714,200: —
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå annan förändring än
att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. ökas med 25 kronor.
Extra anslag.
Sedan 1894 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, för uppgörande, granskning och omarbetning af lagförslag genom en lagbyrå anvisat på extra stat för år 1895 ett. anslag af 25,000 kronor, har en dylik lagbyrå vid innevarande års början trädt i verksamhet; och hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet anvisa på extra stat för år 1896 ett belopp af 25,000 kronor.
Nya lagberedningen har angående sin verksamhet under år 1894 afgifvit redogörelse, hvilken, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få såsom bilaga fogas vid detta protokoll.
Andra hufvudtiteln.
19 Då jag den 9 sistlidne november inför Eders Kong]. Maj:t i underdånighet anmälte frågan om förordnande af ordförande och militäre ledamöter i krigshofrätten, hvilket förordnande, jemlikt 11 § i nådiga förordningen om krigsdomstolar och rättegången derstädes den 11 juni 1868, borde afse tre år, räknade från början af innevarande år, anförde jag: att, sedan Eders Kongl. Maj:t i proposition till 1894 års Riksdag föreslagit Riksdagen att för år 1895 under andra hufvudtiteln å extra stat anvisa till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter ett belopp af 3,250 kronor, denna framställning icke blffvit af Riksdagen bifallen; att således några medel till dylika arfvoden icke funnes i 1895 års riksstat uppförda; att emellertid uppenbart vore, att personer, lämplige att bekläda ifrågavarande domarebefattningar, icke kunde påräknas vara villiga att åtaga sig det dermed förenade arbete utan att skälig ersättning derför dem bereddes; att å andra hufvudtiteln intet anslag kunde till sådan ersättning disponeras utom anslaget till extra utgifter, men att detta anslag, i sin helhet utgörande 4,500 kronor, vore för andra ändamål erforderligt; att deremot de å fjerde och femte hufvudtitlarne uppförda anslag till extra utgifter ansågos kunna för år 1895 lemna tillgång till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter, samt att dessa arfvoden syntes mig böra bestämmas till de belopp, som i Eders Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition beräknats eller 1,000 kronor till ordföranden och 750 kronor till en hvar af ledamöterna.
Vid sådant förhållande och med tillkännagifvande att jag ämnade vid underdånig anmälan af de frågor, som rörde andra hufvudtitelns stat, göra framställning om att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå nästkommande Riksdag att i riksstaten för år 1896 uppföra de för fortsatt utbetalning af dylika arfvoden erforderliga medel, hemstälde jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder bestämma, att under år 1895 krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter egde åtnjuta arfvoden till belopp af ordföranden 1,000 kronor och en hvar af de tre ledamöterna 750 kronor.
Sedan cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen instämt i hvad jag sålunda anfört och förklarat sig vilja hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om anvisande för år 1895 å fjerde och femte hufvudtitlarnes anslag till extra utgifter af de för utbetalning af ofvan omförmälta arfvoden erforderliga medel, behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla hvad jag i berörda hänseende tillstyrkt.
Under hänvisning till hvad sålunda i denna fråga tillförene inför
[!20 . Arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter.
20 Andra hufvudtiteln.
[13.]
Boställsbyggnad vid tvångsarbeteanstalten d Svartsjö.
Eders Kongl. Maj:t förekommit och då fjerde och femte hufvudtitlarnes anslag till extra utgifter icke kunna beräknas för framtiden lemna tillgång till bestridande af ifrågavarande för upprätthållande af krigshofrättens verksamhet oundgängligen nödiga arfvoden eller ens böra för dylikt ändamål fortfarande tagas i anspråk, hemställer jag underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter anvisa på extra stat för år 1896 ett belopp af 3,250 kronor.
I underdånig skrifvelse den 28 sistlidne september har fångvårdsstyrelsen gjort framställning angående behofvet af en bostadsbyggnad för bevakningsbefälhafvaren och läkaren vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.
Dervid har styrelsen till en början redogjort för användningen af det anslag å 200,000 kronor, som af 1888 års Riksdag beviljades för anstaltens upprättande. För detta anslag har, enligt hvad styrelsen meddelat, i den gamla slottsbyggnaden inredts 337 nattceller, uppförts 6 nya byggnader af tegel, i äldre byggnader inredts bostäder åt anstaltens predikant, kamrerare, bevakningsbefälhafvare jemte andre af bevakningspersonalen, vidare anskaffats ångmaskin med ledningar för ekonomiändamål, byggts uthus och plankomhängnader samt utförts dränerings- och planeringsarbeten med mera.
I betraktande särskild!, af det stora antalet nya tegelbyggnader vid anstalten och de icke obetydliga kostnaderna för dylika byggnader vore det — anför styrelsen vidare — lätt insedt, att den största hushållning måst iakttagas för att få det af Riksdagen beviljade anslaget att räcka till för samtliga berörda för anstalten oundgängligen nödiga arbeten. Det borde derför icke förundra, om det antal bostäder för gifte vaktbetjente, som vid anstalten anordnats, icke kunnat göras så stort, att det under alla förhållanden vore tillräckligt. Vid anstalten hade hittills variV anstälde, utom 4 underofficerare, 18 vaktkonstaplar, bland hvilka så "många gifte, att samtlige de för sådane afsedde bostäderna redan länge varit tagna i anspråk. Emellertid hade vaktkonstapelsstyrkan befunnits för knapp för anstalten, der en stor del arbeten förekomme utom anstaltens inhägnade område; och det vore förty nödigt att, sedan centralfängelset i Karlskrona förändrats till tvångsarbetsanstalt och det visat sig, att vaktkonstapelsantalet derstädes kunde i någon mån miuekas, derifrån öfverflytta sex å stat uppförde
Andra hufrudtiteln.
vaktkonstapelslöner till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, hvarigenom antalet konstaplar vid denna senare anstalt komme att uppgå till 24. Då det icke vore möjligt för vaktkonstaplarne å Svartsjö att få hyra bostäder på ett med tjenstgöringen förenligt afstånd från anstalten, så hade hittills vid valet af vaktkonstaplar företräde måst lemnas åt ogifte; och blefve det vid omförmälta ökning af vaktkonstapelsstyrkan derstädes nödigt så ordua, att de gifte bland de vaktkonstaplar vid anstalten i Karlskrona, som kunde der undvaras, förflyttades till sådan fångvårdsanstalt, der tillfälle funnes att hyra bostad, och att åter derifrån uttoges ogifte vaktkonstaplar för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Dervid komme åt 4 sålunda från Karlskrona förflyttade gifte konstaplar att lemnas hyresersättning jemlikt nådiga brefvet den 30 maj 1890 med 150 kronor till hvarje eller tillhopa 600 kronor årligen, hvilken utgift varit statsverket besparad, om bostäder funnits vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Äfvenså blefve det, i fall icke ökadt antal bostäder åt gifte vaktbetjente kunde vid Svartsjö beredas, framdeles nödigt att åt vaktbetjente derstädes, som inginge äktenskap, bevilja transport till annan fångvårdsanstalt, der tillfälle funnes att hyra bostad. Det kunde dock icke vara annat än skadligt för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, som endast hade att disponera 11 lägenheter för gifte konstaplar, att större antalet af dess vaktbetjente måste i brist på bostäder lefva ogifte, och samma brist komme äfven att utgöra ett hinder för anstalten icke blott att fritt välja för densamma passande konstaplar utan äfven understundom att der bibehålla dugliga sådana. Det syntes derför styrelsen vara en angelägenhet af synnerlig vigt, att någon anordning vidtoges för att der bereda större antal bostadslägenheter för gifte vaktkonstaplar.
I sammanhang med berörda bostadsfråga förekomme emellertid äfven en annan dylik. I underdånig skrifvelse den 7 april 1891 hade styrelsen rörande sjukvården vid Svartsjö meddelat, att aftal visserligen kunde träffas med den närmast anstalten, vid Drottningholm, på ett afstånd af 1,9 mil boende läkaren att en å två gånger i veckan besöka anstalten och att dessutom, när helst hans närvaro i följd af sjukdomsfall erfordrades, på kallelse der infinna sig, men derjemte på samma gång erinrat, hurusom erfarenheten vid kronoarbetsstationen å Tjurkö visat, att en anstalt af ifrågavarande slag icke kunde vara betjent med dylik anordning. Vid nämnda station, der läkarevården utöfvades på ofvan angifna sätt af en i Karlskrona bosatt läkare, hvilken för inställelse vid stationen hade att tillryggalägga närmare en timmes ångbåtsfärd, hade nemligen det oskicket inrotat sig, att kronoarbets-
22 Andra hufvudtiteln.
karlarne sökte genom föregifna sjukdomsfall sjelfsvåldigt undandraga sig att arbeta. Då emellertid läkarens inställelse vid hvarje sådant fall icke skäligen kunde fordras och jemväl mången gång af mellankommande hinder omöjliggjordes, hade det ofta måst blifva beroende på stationsbefälet. att bedöma, huruvida uppgifvet, sjukdomsfall borde medföra befrielse från arbete. Deraf åter hade följden blifvit, att såväl de misstag, hvilka dervid af bristande insigt kunde begås, som öfverhufvud hvarje vägran af arbetsbefrielse alstrat ovilja och bitterhet mot befälet samt föranledt allvarsamma oordningar. Styrelsen hade derför — med åberopande dels deraf att Eders Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sålunda vid stationen Tjurkö förekommit, medgifvit, att till läkare, som der bosatte sig, och åt hvilken bostad af arbetsentreprenören bestodes, finge af fångvården utbetalas ett årligt arfvode af 2,000 kronor, och dels deraf att i allt fall den utgift, som anstalten å Svartsjö skulle hafva att vidkännas för sjukvårdens bestridande genom en på längre afstånd derifrån boende läkare, säkerligen skulle komma att, med inräkning af resekostnaderna, öfverstiga 1,500 kronor om året — uttalat sig för önskvärdheten deraf att jemväl vid anstalten å Svartsjö läkare måtte finnas att på platsen dagligen tillgå. För vinnande af detta mål hade styrelsen föreslagit arfvode åt läkaren vid anstalten samt, enär bostad icke kunde åt honom anordnas, ett årligt hyresbidrag af 300 kronor; och hade detta förslag af Eders Kongl. Maj:t bifallits enligt nådiga brefvet den 15 maj 1891.
Någon egentlig svårighet för läkaren vid Svartsjö att erhålla boningsrum hade hittills icke mött, enär såväl de personer, hvilka varit förordnade å denna befattning, som jemväl bevakningsbefälhafvaren, åt hvilken tjenstebostad anvisats, varit ogifte, och således en del af nämnda bostad kunnat upplåtas åt läkaren. Men då i allt fall ett sådant förhållande vore tillfälligt och någon säkerhet icke funnes derför, att i anstaltens närhet passande bostad vid behof stode att hyra ens för ogift läkare, samt ännu mindre någop passande bostad kunde der påräknas för läkare med familj, vore det påtagligt, att saknaden af tjenstebostad för läkaren skulle medföra svårighet att för denna befattning förvärfva och bibehålla duglig person, liksom äfven att anstalten kunde blifva lidande genom att få sin läkare boende på större afstånd från anstalten, än som med dennas intresse vore förenligt; i hvilket afseende styrelsen ville meddela, att, såvida icke ändring i nu påvisade förhållande kunde vinnas, anstalten icke kunde påräkna att få behålla sin nuvarande läkare, enär han, såsom nyligen gift, vore i behof af ökadt bostadsutrymme.
Andra hufvudtiteln.
23 Rörande de utvägar, som kunde erbjuda sig för afhjelpandet af nu omförmälta olägenheter, hade styrelsens arkitekt, efter besök på platsen, förklarat, att den enda af byggnaderna, som det kunde ifrågakomma att påbygga för nu nämnda ändamål, icke i följd af grundens beskaffenhet lämpade sig för en dylik åtgärd. Deremot läte sig samma byggnad, hvilken, ehuru dertill icke passande, anvisats till bostad åt bevakningsbefälhafvaren, genom någon ändring af rummen för en beräknad kostnad af 1,200 kronor, lämpligen anordnas till bostäder för 4 vaktkonstapelsfamiljer. I anledning häraf och då vid en blifvande nybyggnad det skulle varda både dyrare och mindre lämpligt att sammanföra läkarebostad och vaktkonstapelsbostäder i samma byggnad, ansåge styrelsen, i likhet med hvad arkitekten föreslagit, att den föreliggande frågan bäst kunde lösas på det sätt, att den nuvarande bevakningsbefälhafvarebyggnaden användes till bostäder åt vaktkonstaplar och en ny byggnad uppfördes åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren vid anstalten. Kostnaden för en dylik byggnad, af trä i två våningar och inredd, på sätt bifogad ritning utvisade, med kök, sal och derjemte ett rum för hvardera tjenstemannen i nedra våningen och sofrum med skilda uppgångar för begges familjer i den öfra våningen, skulle enligt uppgjord förslagsberäkning uppgå till 30,000 kronor, hvilken summa med endast något mer än 4,000 kronor öfverstege det kapital, som, efter en räntefot af 3 1/2 procent, skulle erfordras för bestridande af de kostnader, tillsammans 900 kronor, som fångvården nu måste vidkännas för hyresersättning åt läkaren och åt 4 gifte vaktkonstaplar, hvilka, såsom ofvan vore nämndt, i brist af erforderliga bostäder vid Svartsjö, måste anställas vid annan fångvårdsanstalt.
På grund af hvad sålunda anförts och med förmälan att styrelsen beträffande den nuvarande bevakningsbefälhafvarebyggnadens inredning till bostäder för vaktkonstaplar ämnade göra särskild underdånig framställning om anvisande i enlighet med 1890 års Riksdags medgifvande af dertill erforderligt belopp af de besparingar, som under sistlidet eller innevarande år komme att uppstå å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, har styrelsen hemstält, att till Riksdagen måtte göras framställning om anslag till uppförande af en boställsbyggnad åt läkaren och bevakningsbefälhafvaren vid Svartsjö.
Den af fångvårdsstyrelsen sålunda gjorda framställning anser jag mig, med hänsyn till de skäl styrelsen till stöd för densamma anfört, böra biträda; och får jag alltså underdåuigst hemställa, att Eders Kongl. Maj:t läcktes föreslå Riksdagen
24 Andra hufvudtiteln.
att för uppförande vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö af en bostadsbyggnad för anstaltens bevakningsbefälhafvare och läkare bevilja ett extra anslag för år 1896 af 30,000 kronor.
Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;
Och täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder dertill lemna bifall.
Ex protocollo Carl Boheman.
Andra hufvudtiteln.
25 Till Konungen.
I öfverensstämmelse med föreskriften i den för nya lagberedningen faststälda instruktion får beredningen härmed i underdånighet afgifva redogörelse för sina arbeten under innevarande år.
De under år 1893 påbörjade arbetena med revision af gällande bestämmelser om köp af lös egendom samt om byte, som afser dylik egendom, hafva under hela detta år fortsatts, derunder beredningen uppgjort följande lagförslag med dertill hörande motiv, nemligen förslag till
1) Lag om köp och byte;
2) Lag om ändring i vissa delar af 9 kap. handelsbalken; samt
3) Lag om ändring af 38 § konkurslagen.
Ofvannämnda förslag med motiv varda denna dag till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnade.
Beredningens sammansättning har sedan redogörelse sist afgafs icke undergått någon förändring. Under året har t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet varit af andra embetsgöromål hindrad att deltaga i beredningens arbeten.
Underdånigst:
HERMAN BILLING. JOH. O. RAMSTEDT. HJ. L. HAMMARSKJÖLD.
Stockholm den 31 december 1894.
t
Bih. till Riksd. Brot. 181/5. 1 Sami. 1 Afd.
Tredje hufvudtiteln.
Protokoll öfver ut rike ftdepartementsär ende, hållet inför Hans Makt Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1895. '
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr rpinistern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1896.
Herr ministern erinrade, att, sedan han anmält, att norska medel icke funnes att tillgå för de sedan den 1 sistlidne juli eller början af nu löpande norska budgettermin till betalning från kabinettskassan för löner och andra utgifter förfallna belopp, Kongl. Maj:t den 6 sistlidne augusti dels i svenskt statsråd behagat förklara, att, derest beslut komme att fattas om förskott för kabinettskassans räkning af belopp, som beräknats skola gäldas med anslag från Norge, det härför erforderliga förskott finge utgå från statskontoret af under händer varande medel, dels i sammansatt statsråd beslutat, att de i de
Kabinetts-
kassan.
2 Tredje hufvudtiteln.
år 1894 för Riksdag och Storthing förelagda propositioner beräknade belopp för utgifter från kabinettskassan skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet tillhanda, endast med den inskränkning att för utgifterna till beskickningen i Wien, i enlighet, med det af Kongl: Maj:t den 4 december 1893 fattade beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades de af svenska Riksdagen anslagna belopp, samt bemyndigat ministern för utrikes ärendena att, med iakttagande att omkostnaderna för beskickningen i Wien samt förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter» komme att bestridas uteslutande med svenska medel, tillsvidare af ofvanberörda förskottsmedel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med anslag från Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;
äfvensom att Kongl. Maj:t vid föredragning i svenskt och i ministeriel! statsråd den 22 sistlidne december fattat beslut om upprätthållande af beskickningen i Wien under år 1895 med bidrag af svenska medel.
Härefter yttrade herr ministern:
»Den på Norge belöpande andelen i de för kabinettskassan äskade anslag, efter afdrag af utgifterna till beskickningen i Wien, 9,412 kronor, och till hemliga utgifter, 4,118 kronor, utgör till kabinettskassans ordinarie utgifter 171,370 kronor 35 öre och till tillfälliga utgifter 12,000 kronor. Tillsammans uppgår beloppet för hela budgetterminen 1 . juli 1894—30 juni
1895 till 183,370 kronor 35 öre, och i enlighet härmed kan det belopp, som beräknats skola gäldas med anslag från Norge, i rundt tal för månad beräknas till 15,300 kronor.
Till följd af Eders Kong]. Maj:ts ofvanberörda beslut den 6 sistlidne augusti har utrikesdepartementet den 1 december sistlidet år af statskontoret uppburit ett förskott af 91,800 kronor, motsvarande hvad af kabinettskassans utgifter för juli-—december månader sistlidet år, enligt berörda beräkning af 15,300 kronor i månaden, skolat gäldas med anslag från Norge, men jag anser mig icke för närvarande böra göra någon hemställan rörande betäckande af detta förskott, då dels departementet för det inre i det vid protokollet i sammansatt statsråd den 22 sistlidne december fogade utdrag ur departementets till grund för Kongl. Maj:ts beslut i norskt statsråd den 15 i samma månad liggande betänkande, bland annat, förklarat sig vilja i sammanhang med det underdåniga betänkande, som det kommer att afgifva angående budgeten för året 1895 —
1896 rörande utgifterna till diplomatiska ärenden, inkomma med underdånigt förslag om, att för nästa Storthing framlägges Kongl. proposition, att de af svenska statsmedel i förbindelse med beslutet åt den 6 augusti sistlidet år bestridda utgifter, utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan, dels ock Eders Kongl. Maj:t beslutat att för nästa norska budgettermin äska det af mig föreslagna norska bidraget till kabinettskassan.
Tredje hnfvndtiteln. 3
För hvad angår kabinettskassans utgifter för år 1896 är behofvet, jemlikt Eders Kong]. Maj:ts beslut den 22 nästlidne december, beräknadt till 628,700 kronor för de förenade rikena tillsammans, hvaraf 12/17 böra, enligt vedertagen proportion, bestridas af svenska statsmedel med 443,800 kronor eller samma belopp, som af senaste Riksdag beviljades.
Af de härunder ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat eller 24,000 kronor.
Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 27,495 kronor.
Under anslagen till minister staten, militärattachéer samt skrifmaterialer, expenser och extra utgifter förekommer ingen ändring.
Konsulskassan. I det sistlidet år framlagda budgetförslag beräknades konsulskassans inkomster till 572,800 kronor, hvaraf 246,726 kronor från Sverige och 326,074 kronor från Norge, men utgifterna fördelades icke efter proportionen 246,726:326,074 d. v. s. med 43,07 % för Sverige och 56,93 % för Norge, utan konsulat- och expeditionsafgifter antogos, i likhet med hvad förut egt rum, komma att i första rummet användas, och de återstående utgifterna fördelades derefter i förhållande till proportionen mellan statsanslagen, 4/7 för Sverige och s/7 för Norge, hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,h % för Sverige och 42,so % för Norge. Men sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 behagat besluta, att från och med 1893 års slut de å konsulskassan uppkommande besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena efter samma förhållande, hvarefter hvartdera riket lemnat bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de belopp, hvarmed dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda, har utrikesdepartementets kameralafdelning vid det nästlidet år verkstälda bokslut öfver departementets räkenskaper för år 1893, i enlighet med berörda nådiga beslut, fördelat uppkomna öfverskott efter den proportion mellan rikenas bidrag, som erhålles vid sammanräkning för hvartdera landet af såväl de i propositionerna äskade statsanslag som bokförda afgifter, samt såsom en följd deraf i det nu uppgjorda budgetförslaget äfven tillämpat samma proportion vid fördelningen mellan Sverige och Norge af de särskilda utgifter, som förut ansetts utgå uteslutande af statsanslag.
Inkomster och utgifter äro i detta budgetförslag beräknade till samma belopp som i det sistlidet år framlagda budgetförslaget eller 572,800 kronor, deraf efter proportionen mellan de under år 1893 till konsulskassan influtna svenska och norska afgifter tillsammans med statsanslagen, 246,292 kronor
[E]
[2.]
[3.]
[4-]
[5.]
Konsuls-
kassan.
4 Tredje hufyudtiteln.
beräknats belöpa på Sverige och 326,508 kronor på Norge. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna är ändrad på så sätt, att alla utgifter äro fördelade i förhållande till bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor med 42,998 % för Sverige och 57,oo? % för Norge.
De särskilda rubrikerna utgöras af:
Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bi- [6.] draget är oförändradt, men till följd af den nya fördelningsgrunden har den svenska andelen uppförts med 7,525 kronor eller 42,998 % af hela beloppet
17,500 kronor.
Konsulsstaten. Slutsumman 519,750 kronor är oförändrad, men i stället [7.] för att konsulat- och expeditionsafgifter förut fråndrogos och att återstoden derefter fördelades i förhållande till statsanslagen, har hela beloppet blifvit fördeladt i förhållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 223,482 kronor eller 42,998 % uppfördt för Sverige.
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes [8.] oförändrad, men med användande af den nya proportionen har den svenska andelen blifvit beräknad till 15,285 kronor.
Dessa förändringar utöfva icke någon direkt inverkan på beloppet af Sveriges bidrag till utgifterna, men i händelse att öfverskott uppkommer, erhåller Sverige, i stället för såsom förut 57,14 %, endast så mycket, som motsvarar proportionen af Sveriges bokförda bidrag till kassan.
Vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 och den 22 december 1894 har jag anmält, att något statsbidrag från Norge till konsulskassan icke blifvit till utrikesdepartementet inbetaldt efter den 1 juli 1893, men att Kongl. departementet för det inre genom skrivelser den 20 november 1893 och den 17 augusti 1894 underrättat, att Eders Kongl. Maj:t beslutat, att, i den mån som de med de förenade rikenas gemensamma konsulatväsende förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täcktes af de i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulatafgifter, skall, efter verkstad! afräkning, det som bruste utbetalas af norska statskassan. I anledning, häraf skall således för hvarje år genom afräkning bestämmas den ersättning, som skall erläggas af Norge för uppkommen brist i det bidrag, som skall utgöras af Norge, och, sedan, efter verkstäld afsilning af utrikesdepartementets räkenskaper för kalenderåret 1893, bokslutet utvisat, att Sverige förskotterat ett belopp af 15,360 kronor 82 öre, har jag, under åberopande af hvad som förekommit, genom skrifvelse den 30 sistlidne oktober anhållit om slutlig afräkning för kalenderåret 1893, och har jag i sammanhang härmed äfven erinrat, att, på sätt räkenskaperna utvisa, Kongl. norska regeringen eger en i räkenskaperna upptagen fordran af 12,000 kronor eller hälften af Norges anslag till tillfälliga eller oförutsedda utgifter för budgetterminen 1 juli 1892—30 juni 1893.
i
Tredje hufvudtiteln. 5
För hvad angår kalenderåret 1894 äro räkenskaperna icke ännu afslutade, och någon framställning om afräkning för detta år har icke kunnat göras, men behof af förskott har gjort sig gällande, och jag har genom skrifvelse till Kongl. norska regeringens departement för det inre den 22 sistlidne december anhållit om ett förskott af 70,000 kronor. Till svar härå har departementet för det inre genom skrifvelse den 28 i samma månad meddelat, att departementet anmodat finans- och tulldepartementet att lemna ett förskott af
70,000 kronor att användas till täckande af sådana under nästföregående och innevarande norska budgettermin' verkstälda utgifter rörande de förenade rikenas gemensamma konsulatväsende, som rätteligen ålåge norska staten, och som icke kunde täckas af de utaf norska fartyg under nämnda tid erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, och vid sådant förhållande synes det mig fortfarande icke erforderligt att hos Riksdagen göra framställning i fråga om medel för fyllande af brist i konsulskassan, som kan uppstå genom uteblifvande af beräknade bidrag från Norge för innevarande norska budgettermin.
Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena uppföres understöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.
Jag erinrar härvid, att Riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgifvit, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Maj:t finner anslaget behöfligt, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.
A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för utgifvande af »Sveriges traktater».
I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk algifvit öfver sin verksamhet under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört följande:
»I min vid början af förlidet år afgifna berättelse rörande fortgången af traktatverket hade jag äran anmäla, att icke mindre än trenne delar af detsamma samtidigt voro under utgifning. I öfverensstämmelse med den arbetsplan, som till häfvande af detta missförhållande uppgjordes och gillades, har under årets lopp tryckningen af det ännu outgifna af den tredje delen blifvit verkstad, så att nu endast ett register och en på franska språket affattad innehållsförteckning, sammanlagdt utgörande vid pass två ark, återstå otryckta. Det under året tryckta af ifrågavarande del utgör 23 ark, omfattande åren
b Tredje hufvudtiteln.
1484—1520 och derjemte ett appendix till hela bandet. Denna del sluter sig härmed till de redan utgifna banden IV och V, 1, 2, omfattande tiden 1521 1630. fraktatverket föreligger alltså nu som ett sammanhängande helt
tran vår historias äldsta tid till sistnämnda år. Den till den nyare tiden hörande afdelningen (tiden från 1815), som enligt planen härnäst skall utgifvas, har vid sidan af ofvanstående varit föremål för dagligt arbete med undantag af den tid under sommaren, då jag åtnjöt ledighet för helsans vårdande, och har blifvit redigerad och utarbetad för tiden från 1824 till och med 1860, utgörande manuskript till mer än ett band. Tryckningen häraf, som varit afbruten för afslutandet af den ofvanberörda, tredje delen, hvars tryckning, i anseende till de deri intagna handlingarnes beskaffenhet i språkligt hänseende, varit förenad med exceptionella, tidsödande svårigheter, är nu åter böljad och är ämnad att oafbrutet fortgå. Elfva ark äro tryckta och kan ett band antagas utkomma under årets lopp. Det under året dels tryckta, dels i tryck färdigt skick utarbetade, omfattar sammanlagdt en tid af 74 år.»
Jag erinrar vidare, att Eders Kongl. Maj:t vid föredragning den 31 December 1894 behagat besluta, att Riksdagens medgifvande skall äskas, att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kong], Magt finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens resekostnader.
På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får iag i underdånighet hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1896 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;
att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;
att Riksdagens medgifvande äskas att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiatens resekostnader eller tillsammans 5,500 kronor;
och att afskrifter af protokollen dels vid föredragning i sammansatt statsråd den 22 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1896, dels ock den 31 nästlidne decembei i svenskt statsråd angående upprättande af ett konsulsstipendium måtte såsom bilagor B, C och D åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»
Tredje hufvudtiteln. 7
Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande
behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1896 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemställt och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverleinnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
In fidem:
G. Stråle.
8 Tredje hufvudtiteln.
Bil. A.
Tredje hufvudtitelu.
9 Anmärkningar.
(Till kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/n och Norge med 'Vu- Anslagen till minister- 1 staten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas i utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år. (Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna K proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.
Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna i utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid.
17 och 18 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och j 1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 % för Norge. Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 3 och 4 här ofvan) beräknas för Sverige till Kr. 246,292 och för Norge till Kr. 326,508. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen, hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 42,698 % för Sverige och 57,002 % för Norge.
Hih. till Rikad. Prat. 1894. I Samt. I Afd.
10 Tredje hufvudtiteln.
Bil. B.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 22 december 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll,
Hagerup,
Olsson.
l:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Sedan jag i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti anmält, att Riksdagen i skrifvelse den 2 maj innevarande år bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af utgifterna under tredje hufvudtiteln föreslagit, men att, på sätt af mitt anförande till förstnämnda dags protokoll framginge, norska medel icke funnes att tillgå för de sedan den 1 sistlidne juli, eller början af nu löpande norska, budgettermin, till betalning från kabinettskassan för löner och andra utgifter förfallna belopp, behagade Eders Kongl. Maj:t besluta:
att hela det belopp, som i de innevarande år för Riksdag och Storthing förelagda propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan, skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet tillhanda, endast med den inskränkning att för utgifterna till beskickningen i Wien, i enlighet med det af Eders Kongl. Maj:t den 4 december 1893 fattade beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades de af svenska Riksdagen anslagna belopp,
samt bemyndiga ministern för utrikes ärendena att, med iakttagande af nyssnämnda inskränkning beträffande omkostnaderna för beskickningen i Wien samt förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», tillsvidare af förskotts-
Tredje hufyudtiteln. 11
medel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med anslag från Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;
i följd hvaraf det skulle åligga statskontoret att tillsvidare, räknadt för tiden från och med den 1 nästlidne juli, på reqvisition af herr ministern för utrikes ärendena tillhandahålla utrikesdepartementet högst 15,300 kronor för månad;
äfvensom förordna, att frågan om bestridande af kabinettskassans utgifter skulle göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan underrättelse erhållits om hvad Eders Kongl. Maj:t i norskt statsråd behagat besluta, efter det att Kongl. norska regeringen afgifvit slutligt betänkande i anledning af Storthingets beslut den 19 sistlidne juli angående den diplomatiska budgeten.
Enligt mig under hand gjordt meddelande kommer Kongl. norska regeringens departement för det inre att i skrifvelse af denna dag meddela, att Eders Kongl. Maj:t i norskt statsråd den 15 samma månad beslutit, att det af Storthinget den 19 juli innevarande år såsom utgifter till diplomatiska ärenden för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895 vilkorligt beviljade belopp kronor 183,370: 35 skall, då det till anslaget fogade vilkor, att beskickningen i Wien upphäfves såsom gemensam diplomatisk representation såvidt Norge angår, icke kommer att inträda, blifva att anse såsom icke beviljadt; och kommer departementet för det inre därvid äfven att till utrikesdepartementet öfversända utdrag af departementets till grund för Eders Kongl. Maj:ts nämnda beslut liggande underdåniga betänkande, i hvilket departementet bland annat förklarat sig vilja i sammanhang med det underdåniga betänkande, som det kommer att afgifva angående budgeten för året 1895—1896 rörande utgifterna till diplomatiska ärenden, inkomma med underdånigt förslag om, att för nästa Storthing framlägges Kongl. proposition, att de af svenska statsmedel i enlighet med beslutet af den 6 augusti innevarande år bestridda utgifter, utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.
I enlighet med Eders Kongl. Maj:ts ofvan åberopade föreskrift anhåller jag nu att få till ny nådig pröfning anmäla frågan om bestridande af kabinettskassans utgifter, och hemställer i underdånighet att, då enligt Kongl. departementets för det inre berörda skrifvelse af den 22 innevarande december intet bidrag från Norge till den del af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas af norska medel, lärer kunna erhållas, innan frågan ånyo förelagts Storthinget, de af Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 6 augusti 1894 meddelade bestämmelser angående bestridande af kabinettskassans utgifter måtte fortfarande tillsvidare få lända till efterrättelse.
Kongl. norska statsrådsafdelningen hänförde sig till Kong], departementets för det inre ofvannämnda betänkande. Närvarande svenske statsrådsledamöter förenade sig med herr ministern för utrikes ärendena.
Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla, och skulle öfversättning af Kongl. departementets för det inre skrifvelse jemte bilaga detta protokoll bifogas.
I
12 Tredje hufvudtiteln.
2:o.
Sedan herr ministern derefter erinrat, hurusom Kongl. Maj:t vid föredragning i ministerielt statsråd den 6 sistlidne augusti och denna dag vid föredragning i svenskt och i ministerielt statsråd fattat beslut angående upprätthållande af beskickningen i Wien med svenska medel, uppläste herr ministern följande skrifvelse af den 17 sistlidne augusti från Kongl. norska regeringens departement för det inre angående Norges bidrag till utgifterna från konsulskassan:
»Storthinget fattade, enligt meddelande från presidentskap^ till regeringen, under den 19 juli innevarande år följande beslut:
»Budge t:
I. Som norska konsulat- och expeditionsafgifter vid konsulaten i Antwerpen, Archangel, Barcelona, Bilbao, Genua, Havre, Helsingfors,
Köpenhamn, Konstantinopel, Leith, Lissabon, London, Lubeck,
Newyork, Riga och Rio de Janeiro, hvilka från den 1 juli 1894 skola af vederbörande konsuler inbetalas till den norska statskassan, uppföras för halfåret 1 juli 1894 till 31 december 1894 ..... kr. 103,037
II. a. Som norska konsulatafgifter, hvilka samtliga skola inbetalas till den norska statskassan, uppföras för halfåret 1 januari 1895 till 30
juni 1895 ................................................................................ » 203,000
b. Som expeditionsafgifter vid de fast aflönade generalkonsulaten uppföras för samma tid ................................................................ » 10,000
Tillsammans kr. 213,000
HI. Som utgifter för det med Sverige gemensamma konsulatväsendet beviljas för halfåret 1 juli 1894 till 31 december 1894 .................... kr. 171,037
med vilkor:
a. att de fast lönade poster, som för närvarande äro lediga, eller vid hvilka ledighet kan komma att härefter inträda, skola förestås af tillsvidare förordnade;
b. att regeringen ofördröjligen officielt meddelar svenska regeringen uppsägningen af den konsulära gemenskapen med Sverige, att räknas från den 1 januari 1895.
IV. Som utgifter för särskildt norskt konsulatväsende, som från den 1 januari 1895 skall förläggas under öfverstyrelse af ett norskt regeringsdepartement, beviljas för halfåret 1 januari 1895 till 30 juni 1895: a. Löner:
London, Generalkonsul............. kr. 12,000
D:o, Vicekonsul ...... » 4,500
D:o, 2 Sekreterare............... » 4,500
Liverpool, Vicekonsul _________________________ » 3,000
Newcastle, D:o ........ » 3,000
Cardiff, D.o .......... » 3,000
Transport kr. 30,000
Tredje hufvudtiteln.
b.
S:t Petersburg, Generalkonsul Archangel, D:o
Odessa, D:o
Hamburg, D:o
Havre, D:o
Barcelona, D:o
Bilbao, Vicekonsul ..............
Antwerpen, D:o ..............
Lissabon, D:o ..............
Genua, D:o ..............
Quebec, Generalkonsul ........
Newyork, D:o .........
D:o, Vicekonsul.........
S:t Francisco, D:o .....
Havana, Generalkonsul... Rio de Janeiro, D:o Buenos Ayres, D:o Shanghai, D:o
Singapore, Vicekonsul .........
Bombay, Generalkonsul _______
Kapstaden, D:o ........
Melbourne, D:o ________
Transport kr
»
»
»
»
»
»
»
Fasta bidrag till kontorskostnader vid följande konsulat:
London_____________________ _________________________________________
S:t Petersburg____________________ ________________________________
Archangel...........................................................
Hamburg ............................................................
Havre................................................................
Barcelona ...............................................—........
Antwerpen.---------------------------------------------------------
Lissabon .........................................................—
Genua................................................................
Quebec ..............................................................
Newyork ............................................................
Rio de Janeiro....................................................
Buenos Ayres .....................................................
Shanghai ...........................................................
Kapstaden...........................................................
Melbourne..........................................................
30.000 8,000 6,000
7.500 7,000
2.500 2,500 2,500
9.000 9,000 9,000
8.000 7,000 7,000
4.500 . 3,000 . 1,000 . 2,250 . 2,250 . 1,000 . 1,500 . 1,000 . 1,000 . 2,000 . 4,000 . 2,000 . 3,000 . 2,000 . 1,000 . 1,000
r. 172,500
32,500
Transport kr. 205,000
14 Tredje hufvudtiteln.
Transport kr. 205,000
c. Ersättning och bidrag till kontorskostnader till olönade konsulat
enligt Konungens närmare förordnande_______________ ______________________ » 55,000
d. Extra utgifter, resekostnader m. in. _______________________________...1........ » 20,000
e. Pensioner..................................................................5,250
f. Tillfälliga och oförutsedda utgifter...............,............................ » 3,000
g. Omkostnader vid upptagande af konsulatafgiften _________________________ » 1,250
Summa kr. 289,500
V. Till inköp och förberedande åtgärder med anledning af upprättandet af eget norskt konsulatväsende beviljas af statskassans kontanta behållning kr. 100,000.»
■Beslut angående konsulatafgifterna.
1. För halfåret från 1 januari 1895 till 30 juni 1895 erlägges, i stället för den i lagen om konsulatväsendet den 15 juni 1878 § 8 bestämda konsulatafgift, af handelsfartyg, hvilkas drägtighet är 50 registertons netto eller deröfver, till norska konsulskassan en afgift af 10 öre för hvarje registerton netto af segelfartyg och 30 öre för hvarje registerton netto af ångfartyg.
2. För hvarje fullt trettiotal dagar, som ett afgiftspligtigt handelsfartyg under samma tid icke begagnats i fraktfart, efterskänkes afgiften med 1,5 öre för hvarje registerton netto af segelfartyg och med 5 öre för hvarje registerton netto af ångfartyg.»
I anledning häraf har H. M. Konungen under den 6 dennes i öfverensstämmelse med regeringens underdåniga betänkande behagat besluta:
»1. Att ingen åtgärd skall vidtagas i anledning af hvad som i Storthingets beslut den 19 juli innevarande år angående konsulatbudgeten under "styckena 1. och II. är tillagdt om, att de af norska fartyg härflytande konsulat- och expeditionsafgifter skola inbetalas till norska statskassan, från lönade konsulat från den l juli innevarande år och i sin helhet — med undantag af expeditionsafgifter vid de olönade stationerna — från den 1 januari 1895.
2. Att likaledes ingen åtgärd skall vidtagas med anledning af det under IILdje stycket, litt. b. vid bevillningen till det gemensamma konsulatväsendet fästa vilkor, gående ut derpå, »att regeringen ofördröjligen skall meddela svenska regeringen uppsägningen af den konsulära gemenskapen med Sverige, att räknas från den 1 januari 1895.
3. Det under samma storthingsbeslut, IILdje stycket, till utgifter för konsulatväsendet under tiden 1 juli 1894 till 31 december 1894 till utgående af statskassan vilkorligt beviljade belopp skall, då vilkoret icke inträder, anses såsom ej beviljadt.
4. I den mån som de med de Förenade Rikenas gemensamma konsulatväsende förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täckas af de i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulatafgifter, skall det som brister utbetalas af statskassan.
5. De genom nämnda storthingsbeslut under styckena IV. och V. till utgifter för ett särskild! norskt konsulatväsende samt för inköp och förberedande åtgärder i anledning
Tredje huvudtiteln. 15
deraf beviljade belopp komma, då förutsättningen för desamma icke inträder, att anses såsom icke beviljade.
6. Det af Storthinget under ofvannämnda datum fattade »beslut angående konsulatafgifterna» gifver, vid det förhållande att det till grund derför liggande beslutet om lag om ändring i lagen angående konsulatväsendet af den 15 juni 1878 icke erhållit nådig stadfästelse, icke anledning till någon åtgärd.
7. Afskrift af denna resolution skall tillställas ministern för utrikes ärendena».
Hvilket man har äran härigenom meddela, på samma gång som man i anledning
af resolutionens 4:de stycke får anmärka, att det i sinom tid, då konsulskassans räkenskaper vid kalenderårets utgång blifvit afslutade, antagligen bör närmare förhandlas angående det belopp, som enligt särskildt Kongl. beslut bör utbetalas af norska statskassan.
Man tillåter sig att bilägga det af den till behandling af konsulatbudgeten för 1894—1895 tillsatta specialkomité (Indst. S. XX B. med bihang) afgifna betänkande, äfvensom aftryck af förhandlingarna i Storthinget angående den diplomatiska och konsulatbudgeten (Forh. sidd. 2205—2320).»
Herr ministern yttrade härefter:
För hvad angår frågan om beskickningen i Wien, kommer denna beskickning, på grund af de i svenskt och i ministerielt statsråd denna dag fattade beslut, att tillsvidare äfven under 1895 upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan. Att utgifterna för detta ändamål bestridas af Sverige ensamt, är beroende på att vid 1893 och 1894 årens Storthing norska medel icke blifvit för denna beskickning anvisade, men, då några öfvertygande skäl icke synas mig hafva förebragts för, att de Förenade Rikena skulle underlåta att hos en utländsk makt af den betydelse som Osterrike-Ungern, och der alla andra europeiska länder äro diplomatiskt representerade, underhålla en beskickning, anser jag mig böra ånyo, under hänvisande till hvad härom under föregående år blifvit anfördt, i underdånighet tillstyrka, att i det förslag till utrikesbudget för år 1896, öfver hvilket Kongl. norska regeringens betänkande torde böra inhemtas, anslag till en beskickning i Wien äfven inbegripes.
Hvad beträffar den i protokollet i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti anmälda framställning af Kongl. norska regeringens departement för det inre, att användandet af anslaget till hemliga utgifter måtte underkastas kontroll äfven af ansvarig norsk myndighet, och att norske statsministern därföre måtte få tillfälle att göra sig bekant med räkenskaperna rörande dessa utgifter, åberopar jag hvad jag vid föredragning den 4 December 1893 yttrat, att den norske statsministern visserligen icke erhåller kännedom om den detaljerade räkenskapen, men att denua räkenskap icke heller meddelas svenske statsministern och den ledamot af det svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ininisteriela statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministern i detta hänseende utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen. Af det för dessa utgifter beräknade belopp kan tillsvidare endast den på Sverige fallande andelen, omkring 9,900 kronor, på-
16 Tredje hufvudtiteln.
räknas, men jag tillstyrker, att det hittills till dessa utgifter i budgeten uppförda beloppet, 14,000 kronor, ånyo äskas.
Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöner och pensioner har under innevarande år minskats med 4,800 kronor eller den expektanslön, som uppburits af aflidne envoyén grefve H. von Essen. Som emellertid ökning af utgifterna under dessa rubriker lätt kan uppstå, har jag icke ansett mig böra ifrågasätta ändring af de hittills för expektanslöner och pensioner beräknade belopp, hvilka derför torde böra fortfarande upptagas, ehuru, såsom lämpligt synes, sammanslagna under en rubrik. Under innevarande år har ledighet af någon ministerbefattning icke förekommit.
I det förslag till utrikesbudget för år 1896, som jag anhåller att nu få inför Eders Kong! Maj:t i underdånighet föredraga, har jag upptagit slutsummorna af kabinettskassans utgifter till samma belopp som de, hvilka finnas upptagna i den nu gällande staten. Beräkningen öfver kabinettskassans utgifter har alltså upptagits till kr. 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges andel falla kr.
443,788: 24 och på Norges kr. 184,911: 76.
Utgiftsförslaget för kabinettskassan omfattar enligt beräkningen:
ministern för utrikes ärendena................................................ kr. 24,000
utrikesdepartementet------------------------------------------------------------ » 38,950
ministerstaten.............................................-........................ » 478,750
militärattachéer...................................................-................ » 12,000
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ............................ » 75,000
eller tillsammans kr. 628,700
Konsulskassan. I fråga om konsulskassans utgifter har tillförene förutsatts, att till konsulatväsendets underhållande konsulat- och expeditionsafgifter skola i första rummet, så långt de förslå, användas, och statsanslagen endast anlitas, i den mån berörda afgifter skulle befinnas för ändamålet otillräckliga.
I enlighet härmed har det äfven varit brukligt att vid uppgörande af den vid det årliga förslaget till budget för utrikesdepartementet fogade tabell öfver konsulskassans utgifter särskilt upptaga de utgifter, som beräknades återstå efter användande af konsulat- och expeditionsafgifter, och att, då dessa utgifter således skulle komma att bestridas med statsanslag, fördela desamma efter den för statsanslagen gällande proportionen af 57,14 procent för Sverige och 42,86 procent för Norge, hvarjämte uppkommande öfverskott ansetts såsom öfverskott å statsbidragen och fördelats efter samma proportion. Men, sedan Eders Kongl. Maj:t vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 behagat besluta, att från och med 1893 års slut de å konsulskassan uppkommande besparingar skola, intill dess att annan föreskrift lemnas, fördelas mellan rikena efter samma förhållande, hvarefter hvardera riket lemnat bidrag till konsulskassan såväl genom statsbidrag som genom erlagda konsulat- och expeditionsafgifter, enligt de belopp, hvarmed dessa bidrag för räkenskapsåret varit bokförda, har utrikesdeparte-
Tredje hufvudtiteln. 17
mentets kameralafdelning vid det innevarande år verkstälda bokslut öfver departementets räkenskaper för år 1893, i enlighet med berörda nådiga beslut, fördelat uppkomna öfverskott efter den proportion mellan rikenas bidrag, som erhålles vid sammanräkning för hvardera landet af såväl de i propositionerna äskade statsanslag som bokförda afgifter, samt såsom en följd deraf äfven tillämpat samma proportion vid fördelningen mellan Sverige och Norge af de särskilda utgifter, som förut ansetts utgå uteslutande af statsanslag. Härigenom hafva dessa utgiftsrubriker, som förut visat större proportion för Sverige än för Norge, kommit att utvisa en motsatt proportion; men detta förhållande, som måste uppkomma, när hvardera landets konsulat- och expeditionsafgifter sammanräknas med statsanslaget, är en naturlig följd deraf, att Sveriges statsanslag endast är en fjerdedel större än Norges, under det att Norges konsulat- och expeditionsafgifter äro mer än två gånger större än Sveriges.
I fråga om beräkningen af inkomsten af konsulatafgifter yttrade jag sistlidet år vid föredragning af budgetförslaget för 1895, att, enligt de från konsulaten inhemtade approximativa beräkningar för 1893, denna inkomst visserligen kunde antagas uppgå till något högre än det förut beräknade beloppet, kr. 278,800, men att jag icke desto mindre tillstyrkte att fortfarande beräkna inkomsten till samma belopp, då de norska fartygens afgiftspligtiga drägtighet komme att minskas till följd af de nya regler för mätning af handelsfartyg, som blifvit införda i Norge genom Eders Kong!. Maj:ts resolution den 14 september 1893, och dessutom beloppet vore i hög grad beroende af konjunkturerna för sjöfarten. Under innevarande år har en ytterligare anledning till minskning i konsulatafgifter uppkommit derigenom, att, såsom en följd af de i Sverige införda nya regler' för mätning af handelsfartyg, någon minskning af de svenska fartygens afgiftspligtiga drägtighet är att förutse, men, då det icke ännu är möjligt att bestämdt beräkna den verkan, dessa förändringar kunna medföra, anser jag mig böra i 1896 års stat fortfarande upptaga inkomsten af konsulatafgifter till ofvannämnda belopp, kr. 278,800, enligt följande uppställning:
från Antwerpens distrikt:
från hufvudstationen _______________________________________________ kr. 8,800
» vicekonsulaten................................................... » 1,200 kr 10,000
» Archangels distrikt ........ » 700
» Barcelonas » » 8,500
» Bilbaos » » 3,000
» Genuas distrikt:
från hufvudstationen............................................... kr. 3,700
» vicekonsulaten................................................. » 300 » 4,000
» Hamburgs distrikt:
från hufvudstationen.. ............................................... kr. 9,000
» vicekonsulaten................................................... » 300 » 9,300
Transport kr. 35,500
Bih. till Riksd. Prot. 18D4. 1 Sami. 1 A/d. 3
18 Tredje bufvudtiteln.
från Havres distrikt:
från hufvudstationen ..............i.-j.,......
» vicekonsulatet i Bordeaux..........
» de olönade vicekonsulaten i.
Helsingfors’ distrikt____________________________
» Konstantinopels » ............................
» Köpenhamns distrikt:
från hufvudstationen________________________
» vicekonsulatet i Helsingör..........
» de öfriga vicekonsulaten.............
» Leiths distrikt:
från hufvudstationen ________________________
» vicekonsulaten__________________________
» Lissabons distrikt_________________________________
Londons distrikt:
från hufvudstationen ________________________
» vicekonsulatet i Cardiff .............
» » » Liverpool .........
» » » Newcastle ........
» » » West-Hartlepool
» de öfriga vicekonsulaten ............
» Lybecks distrikt:
från hufvudstationen........................
» vicekonsulaten..^.......................
» Newyorks distrikt......... .......................
Rigas distrikt:
från hufvudstationen ________________________
» vicekonsulaten__________________________
» Rio de Janeiros distrikt:
från hufvudstationen ________________________
» vicekonsulaten__________________________
Transport kr. 35,500
Summa kr. 278,800
hvaraf med ledning af 1893 års siffror i runda tal kr. 80,490 eller 28,87 procent antagas belöpa på svenska och kr. 198,310 eller 71,13 procent på norska fartyg.
Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1895 beräknades till kr. 14,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1893 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 5,565 eller 39,7 5 procent, och kr. 7,961 eller 56,8 6 procent för norska ärenden, samt kr. 474 eller 3,39 procent för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma.
Tredje hufvudtiteln. 19
Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 278,800
samt af expeditionsafgifter ................................................—.....» 14,000
läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1895 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från Sverige
och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans ...................Uj...............- » 280,000
skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 572,800
Beträffande härefter konsulskassans utgifter, upptages bidraget till utrikesdepartementet med oförändradt belopp, kr. 17,500. En ökning uppkommer i verkligheten i fråga om rubriken löner och arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i London, t. f. konsuln i Leith J. W. Tornöe vid ingången af år 1896 skulle på grund af nådiga beslutet den 3 december 1882 blifva berättigad till ett andra ålderstillägg af kr. 500, men, då denna ökning med säkerhet kan antagas komma att betäckas genom besparing till följd af ledighet vid någon annan post, har jag ansett mig kunna, till undvikande af rubbning af slutsiffran, begagna samma beräkning som nästlidet år.
I afseende på anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet samt anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet förekommer icke någon förändring.
Utgifterna till pensioner hafva icke heller undergått någon förändring.
För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1895 ett belopp af kr. 35,550.
Utgifterna från konsulskassan under år 1896 beräknas alltså i fullständig likhet med nästföregående år till följande belopp:
utrikesdepartementet ...................................................-...................... kr. 17,500
konsulsstaten:
a) löner och arfvoden ................................................... kr. 373,900
b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300
d) pensioner---------------- -------------.--------------------------------- » 11,550 » 519,750
skrifmaterialier, expenser och extra utgifter--------------------------------------------- » 35,550
Summa utgifter kr. 572,800
Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster och utgifter beräknas i likhet med 1895 års stat på följande sätt:
Inkomster:
statsverkens bidrag............................................................................. kr. 280,000
konsulatafgifter .........................................................-....................... » 278,800
expeditionsafgifter ............................................................................. 8 14,000
Summa kr. 572,800
20 Tredje hufvudtiteln.
Utgifter:
1. utrikesdepartementet.............................................................,...... kr. 17,500
2. konsulsstaten:
a) löner och arfvoden................................................ kr. 373,900
b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000
c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300
d) pensioner............................................................. > 11,550 , 519,750
3. skrifmaterialier, expenser och extra utgifter..................................... » 35,550
Summa kr. 572,800
De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af Storthinget, anser jag böra i likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af Riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.
Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra Kongl. Norska Regeringens betänkande, och att afskrifter af de dels den 6 sistlidne augusti i svenskt statsråd, i sammansatt svenskt och norskt statsråd samt i ministerielt statsråd, dels ock denna dag i svenskt statsråd och i ministerielt statsråd förda protokoll måtte såsom bilagor Litt. A., B., C., D. och E. åtfölja protokollet öfver denna föredragning.
Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt öfrige närvarande svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, i nåder lemna bifall.
In fidem:
G. Stråle.
Tredje hufvudtiteln.
21 Bil.
Öfversättning af en utaf Kongl. norska regeringens departement för det inre till hans excellens herr ministern för utrikes ärendena den 22 december 1894 afläten skrifvelse jemte bilaga.
Genom Kong!, resolution den 15 dennes har i nåder beslutits:
»1. Att det af Storthinget genom beslut den 19 juli innevarande år såsom utgifter till diplomatiska ärenden för budgetterminen den 1 juli 1894 till den 30 juni 1895 vilkorligt beviljade belopp, kronor 183,370:35, skall, då det till anslaget fogade vilkor, att beskickningen i Wien upphäfves såsom diplomatisk representation, så vidt Norge angår, icke kommer att inträda, blifva att anse såsom icke beviljadt.
2. Att afskrift af resolutionen skall tillställas ministern för utrikes ärendena.»
Jemte det departementet har äran att härom meddela eders excellens underrättelse under hänvisning till departementets föredragning af den 27 juli detta år, hvaraf afskrift genom Kongl. resolution den 6 sistlidne augusti anbefaldes skola tillställas eders excellens, samt till ett departementet tillstäldt protokoll, fördt i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti, tillåter sig departementet att härhos öfversända transsumt af det departementets betänkande, som ligger till grund för ofvannämnda Kongl. resolution den 15 dennes.
Kristiania den 22 december 1894.
(undert.) BIRCH-REICHENWALD.
(undert.) Fr. Rustad.
22 Tredje hufVndtiteln.
Bil.
Transsumt af departementets för det inre föredragning, som ligger till grund för K. resolutionen den 15 december detta år.
Det af Storthiuget till dess anslag till utrikes ärenden för innevarande budgettermin fogade vilkor, att beskickningen i Wien skall upphäfvas såsom representation, så vidt Norge angår, kan, efter hvad sålunda inträffat, icke blifva uppfyldt.
Under dessa omständigheter antager departementet, i det departementet, med afseende på den statsrättsliga verkan af ett vilkor sådant som det uppstälda, tillåter sig att hänvisa till hvad som finnes uttaladt i regeringens underdåniga utlåtande den 27 juli detta år, bifallet genom Kongl. resolution den 6 sistlidne augusti, rörande de af Storthinget under den 19 i samma månad fattade beslut angående Norges bidrag till den gemensamma konsulatbudgeten samt till regeringens underdåniga betänkande den 14 augusti detta år, bifallet genom K. resolution den 30 i samma månad, rörande Storthingets beslut den 12 och den 13 mars detta år angående universitetsbudgeten, att för innevarande budgettermin anslag till utgifter i diplomatiska ärenden bör anses såsom icke gifvet.
Enligt departementets uppfattning kan det icke sägas råda en så fullständig klarhet om, huruvida eller i hvilken utsträckning dessa utgifter — på sätt förhållandet är med en del utgifter för konsulatväsendet — med rättslig verkan påhvilar den norska statskassan, att departementet kan finna tillräcklig grund för att i sakens nuvarande läge anbefalla, att någon del af dessa utgifter bestrides af den norska statskassan.
Deremot vill departementet i sammanhang med det underdåniga betänkande, som det kommer att afgifva angående budgeten för året 1895—96 rörande utgifter till diplomatiska ärenden, inkomma med underdånigt förslag om, att för nästa Storthing framlägges Kongl. proposition om, att de af svenska statsmedel jemlikt resolution den 6 augusti detta år bestridda belopp må, utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.
Tredje hufvudtitelii.
23 Litt. A.
Protokoll öfver utrikesdepartementsår ende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i statsrådet å Stockholms slott den 6 augusti 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre von Essen, friherre Akerhielm,
Östergren.
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson.
Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anmält, att utbetalningen af den del af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas af norska medel, och som från och med den 1 sistlidne juli till utbetalning förfallit, hittills uppskjuta till följd deraf, att det påräknade norska bidraget icke erhållits, men att längre uppskof med verkställandet af till betalning förfallna utgifter icke torde böra ega rum, och att herr ministern derföre ämuade i sammansatt svenskt och norskt statsråd göra framställning om förskott för kabinettskassans räkning, hemstälde herr ministern, att, derest beslut komme att fattas om dylikt förskott, Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att detsamma finge utgå från statskontoret af under händer varande medel.
Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfrige närvarande statsrådsledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.
In fidem:
C. H. Strömfelt.
24 Tredje bufvudtiteln.
Litt. B.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsårenden, liållet inför Hans Maj:t Konungen i närvaro af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 6 augusti 1894.
N är varande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Leweniiaupt, Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsråden: friherre von Essen, friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wxkblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Hagerup,
Olsson.
l:o.
Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat, dels att han vid föredragning i sammansatt statsråd den 13 sistlidne januari, bland annat, föreslagit Kongl. Maj:t, att af Riksdagen måtte för år 1895 begäras 443,800 kronor till kabinettskassan och 160,000 kronor till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills, och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895 äskas 184,900 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kunde komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af 28,000 kronor, hvaraf 12,000 kronor för kabinettskassan och 16,000 kronor för konsulskassan,
Tredje hufvudtiteln. 25
dels ock att, i enlighet med hvad af det sammansatta statsrådets ledamöter blifvit tillstyrkt, Kongl. Maj:t behagat i nåder bifalla detta förslag, anförde herr ministern:
Uti skrifvelse den 2 maj innevarande år angående regleringen af utgifterna under tredje hufvudtiteln har Riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje hufvudtiteln föreslagit.
För hvad Norge angår, har Kongl. norska statsrådsafdelningen genom skrifvelse af denna dag, till följd af en af Eders Kongl. Maj:t jemväl denna dag fattad resolution, öfversändt afskrift af ett utaf Kongl. norska regeringen den 27 sistlidne juli afgifvet betänkande angående det af Storthiuget den 19 i samma månad fattade beslut om bevillning till kabinettskassan för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895.
Chefens för departementet för det inre, statsrådet Birch-Reichenwalds anförande i detta ämne börjar sålunda:
»Från Storthingets president har regeringen genom en skrifvelse af den 19 juli innevarande år, som blifvit öfverlemnad till behandling af detta departement, erhållit meddelande om, att Storthinget samma dag fattat följande beslut:
Som utgifter till diplomatiska angelägenheter beviljas för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895
till ministerkassan..............................-............. kr. 171,370: 35
till tillfälliga utgifter........................................ » 12,000 —
tillsammans kr. 183,370: 35
— härunder intet till beskickningen i Wien och intet till hemliga utgifter — på vilkor
att beskickningen i Wien indrages såsom diplomatisk representation, för så vidt Norge angår,
att beskickningen i Konstantinopel fortfarande kommer att förestås af en tillsvidare tillförordnad, och
att den eller de beskickningar, vid hvilka ledighet inträffar, endast komma att förestås tillsvidare, intill dess att frågan om huruvida samt i hvilken utsträckning från Norges sida bör gifvas fortsatt anslag till upprätthållandet af den- eller desamma, varit Storthinget förelagd.»
I fråga om Storthingets beslut att vägra anslag till beskickningen i Wien anför statsrådet Birch-Reichenwald:
»När Storthinget nu återigen vägrat att gifva anslag till beskickningen i Wien, och densamma således för framtiden icke kan upprätthållas med gemensamma medel, är det derföre för den norska regeringen en bjudande pligt att med styrka taga till ordet för, att nådigt beslut måtte lättas om beskickningens indragning, och, i det man härmed tillåter sig i underdånighet hemställa till Eders Maj:t att föranstalta, att denna sak å nyo tages i noggrant öfvervägande, tillåter man sig anmärka, att frågans lösning i den här antydda riktningen enligt departementets förmenande är så mycket mer påkallad, som departementet antager, att anslaget till diplomatiska angelägenheter i sin helhet måste komma att betraktas som icke gifvet, derest det dervid fästade vilkor icke
Bill. till Itiksd. Frot. 1894. 1 Sami. 1 A/d. 4
26 Tredje hufvudtiteln.
kan uppfyllas. Att ett sådant tillstånd skulle inträda, att från norsk sida öfver hufvud ingen bevillning till diplomatiska angelägenheter komme att föreligga, måste departementet emellertid anse såsom i hvarje hänseende synnerligen beklagligt.
Då, enligt det anförda, spörsmålet huruvida beskickningen i Wien kommer att indragas eller icke, måste vara afgjordt, innan underdånigt föredrag angående det föreliggande Storthingsbeslut ingifves, tillåter man sig hemställa, att befallning gifves, att afskrift af detta anförande skall tillställas ministern för utrikes ärendena.»
Med afseende å Stortbingets beslut att neka anslag till hemliga utgifter yttrar statsrådet, bland annat, följande:
»Konstitutionskomiténs flertal har i sitt betänkande (sid. 13) anfört, att densamma icke kunnat i hvad af utrikesministern och departementet blifvit anfördt finna tillräcklig anledning för Storthinget att uppgifva fordran på att jemväl de »hemliga utgifternas» användande bör vara underkastadt kontroll af ansvarig norsk minister, och, då ett tillmötesgående af detta kraf hvarken gjorts eller från utrikesministerns sida stälts i utsigt, föreslog komiten att lika litet i år som i fjor från Norges sida lemna bidrag till ifrågavarande utgifter.
En minoritet i komitén anför, att det hela är en sak af mindre betydelse, och, om den äfven kan vara enig med komiténs flertal deri, att det kunde vara önskvärdt, att äfven dessa medels användande underkastades kontroll af ansvarig norsk myndighet, finner minoriteten likväl icke saknaden deraf under för handen varande omständigheter utgöra tillräcklig anledning att öfverflytta utgiften i dess helhet på Sverige.
Af hvad sålunda förekommit framgår, att på alla sidor här i landet näres en önskan om, att det äfven från norsk sida måtte vara tillfälle att utöfva iuseende öfver användandet af de under rubriken »hemliga utgifter» utgående medel, och att bristen på sådant tillfälle nu för andra gången har fört derhän, att Storthinget nekat att bevilja den på Norge fällande andelen af nämnda utgifter.
Jemväl detta spörsmål finner sig departementet vid detta tillfälle böra anbefalla till förnyadt öfvervägande, i det att det fortfarande förekommer departementet, att intet afgörande hinder kan finnas mot, att den norske statsministern i Stockholm får tillfälle att göra sig bekant med de här omhandlade räkenskaper.»
Häraf inhemtas,
dels att Storthinget genom beslut den 19 sistlidne juli för nu löpande budgettermin till diplomatiska utgifter beviljat tillsammans 183,370 kronor 35 öre, dock deraf intet till beskickningen i Wien och intet till »hemliga utgifter», och att Storthinget såsom vilkor för det beviljade anslagets utgående, förutom vissa andra förut gjorda förbehåll, öfverensstämmande med hvad som varit stadgadt beträffande nästlidna års budget, dessutom fästat det förbehåll, att beskickningen i Wien skall upphöra såsom diplomatisk representation, för så vidt Norge angår,
dels att Kongl. norska regeringen till följd häraf tillstyrker indragning af beskickningen i Wien och hemställer, att frågan om denna beskickning ånyo måtte tagas under noggrann ompröfning, samt att departementet för det inre i sammanhang härmed
Tredje hufvudtiteln. 27
anfört, att frågans lösning i den angifna riktningen efter departementets åsigt skulle vara så mycket mera påkallad derföre, att departementet antager, att anslaget till diplomatiska utgifter i sin helhet må komma att anses som icke beviljadt, så framt det till detsamma fogade förbehåll icke kan uppfyllas,
dels ock att nådigt beslut rörande frågan om indragning eller bibehållande af
O o ö o
beskickningen i Wien anses böra afvaktan, innan departementet för det inre afgifver slutligt betänkande angående Storthingets berörda beslut.
Departementet för det inre har vidare tillstyrkt, att frågan om deltagande från norsk sida i kontrollen öfver användandet af det under anslagsrubriken »hemliga utgifter» upptagna belopp vid detta tillfälle måtte blifva föremål för ny pröfning.
För hvad angår Kongl. norska regeringens framställning om indragning af beskickningen i Wien, torde Eders Kongl. Maj:ts beslut om denna framställning af mig böra inhemtas i ministeriel! statsråd, men till följd af de förhållanden, hvarunder denna fråga nu uppkommit, anhåller jag att här få redogöra för min uppfattning af densamma.
Vid föredragning i sammansatt statsråd den 4 december 1893 anmälde jag, att Kongl. norska statsrådsafdelningen genom skrifvelse den 27 september samma år meddelat, att Eders Kongl. Maj:t den 25 september behagat bifalla ett af Storthinget under den 19 juli samma år fattadt beslut angående bevillningen till utgifter för diplomatiska ärenden, innehållande, bland annat, att efter utgången af 1893 intet af det af Storthinget beviljade belopp finge användas till beskickningen i Wien.
Till följd af detta meddelande kunde det från Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke påräknas efter ingången af 1894, men i den beräkning öfver kabinettskassans utgifter år 1894, som bifogades de år 1893 för Riksdag och Storthing framlagda förslag, hvilka Riksdagen för sin del enligt skrifvelse den 14 april 1893 bifallit, fäns för en envoyé i Wien uppfördt ett anslag af 32,000 kronor, hvaraf, efter den gällande fördelningsgrunden 12/i7 från Sverige och V1? från Norge, 22,588 kronor innefattades i den från Sverige och 9,412 kronor i den från Norge begärda anslagssumman, och, då beskickningen sedan den 22 november 1890 föreståtts på förordnande af en chargé d affaires med aflöning af 20,000 kronor för år samt utgifterna på det hela kunde beräknas icke komma att öfverstiga 21,000 kronor, kunde således utgifterna för beskickningen betäckas med det i den svenska budgeten beräknade beloppet. Sedan Eders Kongl. Maj:t i svenskt statsråd den 4 december 1893 behagat förklara, att, derest beslut komme att fattas om denna beskicknings fortsatta uppehållande under år 1894, de för densammas underhåll under samma år erforderliga medel finge intill ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, hemstälde jag vid föredragning samma dag i ministerielt statsråd, att beskickningen skulle under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt som dittills. Hans excellens norske herr statsministern anförde i anledning häraf, att han efter det af Storthinget fattade beslut icke kunde tillråda bifall till detta förslag, men, sedan närvarande svenske statsrådsledamöter instämt i den af mig gjorda hemställan, behagade Eders Kongl. Maj:t bifalla densamma,
28 Tredje hnfvudtiteln,
och denna beskickning blef sålunda fortfarande bibehållen men bekostad uteslutande med svenska medel.
Vid föredragning i sammansatt statsråd samma dag, den 4 december 1893, föreslog jag, under åberopande af de af mig i protokollet den 27 november 1891 anförda skäl, att i beräkningen öfver kabinettskassans utgifter år 1895 ånyo upptaga förut omnämnda anslag af 32,000 kronor till beskickningen i Wien, och, sedan Kongl. norska regeringen i afgifvet betänkande af den 8 januari innevarande år tillstyrkt detta förslag, samt Eders Kongl. Maj:t i sammansatt statsråd den 13 sistlidne januari behagat i nåder gilla hvad af mig blifvit föreslaget, blef berörda anslag som en följd deraf upptaget i de innevarande år för Riksdag och Storthing framlagda förslag, men nationalförsamlingarna hafva ånyo stannat i olika beslut. Riksdagen bar beviljat alla de äskade anslagen, men Storthinget har såsom redan omnämndt vägrat anslaget till beskickningen i Wien, och, för hvad angår öfriga anslag till kabinettskassan, dels vägrat bidrag till förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», dels ock för utgående af de anslag, som Storthinget beviljat, tillsammans uppgående till 183,370 kronor 35 öre, fäst det förbehåll, att beskickningen i Wien skall upphöra såsom diplomatisk beskickning, för hvad Norge angår.
Angående detta beslut har Kongl. norska regeringen ännu icke afgifvit slutligt betänkande, men, enligt det af Kongl. norska statsrådsafdelningen nu gjorda meddelande, bör hela det norska anslaget till diplomatiska utgifter antagas komma att anses som icke beviljadt, så framt Kongl. norska regeringens framställning rörande beskickningen i Wien icke bifalles, och detta meddelande af statsrådsafdelningen påkallar utan tvifvel särskild uppmärksamhet.
Jag har haft upprepade tillfällen att inför Eders Kongl. Maj:t uttala min åsigt om behöfligheten af en beskickning i Wien, en åsigt i hvilken äfven Kongl. norska regeringen instämt på skäl, som anförts i departementets för det inre den 8 januari detta år afgifna betänkande, och jag är fortfarande lifligt öfvertygad om vigten för de förenade rikena att i Wien ega en diplomatisk representation. Men det är icke ensamt på grund häraf, som jag i förhållandenas närvarande läge finner mig icke kunna tillråda en indragning af nämnda beskickning.
Storthinget har i sitt nu fattade beslut icke inskränkt sig till att vägra allt bidrag från Norge till upprätthållande af beskickningen i Wien utan derjemte såsom vilkor för utgående af de medel Storthinget beviljat till kabinettskassan uppstält, att beskickningen i Wien icke vidare skulle representera de förenade rikena utan allenast Sverige. De förenade rikenas beskickningar hos främmande makter måste emellertid till följd af föreningen vara gemensamma, och det af Storthinget uppstälda förbehåll är sålunda oförenligt med den mellan rikena bestående unionen.
Storthingets beslut är i och för sig af den beskaffenhet, att, äfven om, mot hvad jag nu håller före, beskickningen i Wien kunde undvaras, ett beslut om dess indragning i den ordning nu blifvit ifrågasatt i allt fall ej skulle kunna af mig tillstyrkas.
Tredje hufvudtiteln. 29
För hvad angår frågan om deltagande från norsk sida i kontrollen öfver användandet af det under anslagsrubriken »hemliga utgifter» uppförda belopp, antager jag, att denna fråga lämpligen kan för Eders Kongl. Maj:t föredragas vid föreläggande af nästa budgetförslag.
Då emellertid norska medel icke för närvarande finnas att tillgå för de sedan den 1 sistlidne juli, eller början af nu löpande norska budgettermin, till betalning från kabinettskassan för löner och andra utgifter förfallna belopp, och då vid sådant förhållande särskild! beslut af Éders Kongl. Maj:t torde erfordras rörande bestridandet af det belopp, som motsvarar det i de kongl. propositionerna beräknade norska bidraget till de utbetalningar, hvilka måste verkställas, anhåller jag att nu få härom inhemta Eders Kongl. Maj:ts beslut.
Omkostnaderna för beskickningen i Wien hafva, sedan Storthinget genom beslut den 19 juli 1893 vägrat anslag till denna beskickning efter 1893 års utgång, varit uteslutande bestridda af svenska medel i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts beslut i ministeriel! statsråd den 4 december 1893. och medel hafva, på sätt förut nämndt, icke heller af senast församlade Storthing blifvit för detta ändamål beviljade. För utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter» är beräknadt ett anslag af 14,000 kronor, hvaraf för Sverige 9,882 kronor och för Norge 4,118 kronor, men sedan Storthinget genom omförmälda beslut af den 19 juli 1893 likaledes vägrat bidrag till dessa utgifter för den nya budgettermin, som ingick den 1 juli 1893, finnes för ändamålet endast den svenska andelen af det begärda anslaget tillgänglig.
För hvad angår den från Norge påräknade andelen i öfriga för kabinettskassan äskade anslag, hvilken andel, efter afdrag af nyssnämnda utgifter till beskickningen i Wien, 9,412 kronor, och till hemliga utgifter, 4,118 kronor, utgör till kabinettskassans ordinarie utgifter 171,370 kronor 35 öre och till tillfälliga utgifter 12,000 kronor, tillsammans 183,370 kronor 35 öre, torde deremot ett motsvarande belopp böra tillsvidare förskotteras, i afvaktan på att meddelande erhålles, om hvad Eders Kongl. Maj:t i norskt statsråd behagar besluta, efter det att Kongl. norska regeringen afgifvit slutligt betänkande i denna sak.
Sedan herr ministern härefter erinrat, att Kongl. Maj:t denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att, derest beslut komme att fattas om förskott för kabinettskassans räkning af belopp, som beräknats skola gäldas med anslag från Norge, detta förskott Anse utgå från statskontoret af under händer varande medel, hemstälde herr ministern i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte besluta, att hela det belopp, som i de innevarande år för Riksdag och Storthing förelagda propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan, skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet tillhanda, endast med den inskränkning, att för utgifterna till beskickningen i Wien, i enlighet med det af Kongl. Maj:t den 4 december 1893 fattade beslut, samt för hemliga utgifter endast påräknades de af svenska Riksdagen anslagna belopp,
3,) Tredje hufvudtiteln.
samt att Kong]. Maj:t måtte bemyndiga ministern för utrikes ärendena att, med iakttagande af nyssnämnda inskränkning beträffande omkostnaderna för beskickningen i Wien samt förekommande utgifter under anslagsrubriken »hemliga utgifter», tillsvidare af förskottsmedel från statskontoret bestrida hvad i öfrigt beräknats skola gäldas med anslag från Norge, intill ett belopp af 15,300 kronor i månaden;
i följd hvaraf det skulle åligga statskontoret att tillsvidare, räknadt för tiden från och med den 1 nästlidne juli, på reqvisition af herr ministern för utrikes ärendena tillhandahålla utrikesdepartementet högst 15,300 kronor för månad;
hemställande herr ministern tillika, att frågan om bestridande af kabinettskassans utgifter måtte få göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan underrättelse erhållits om hvad Kongl. Maj:t i norskt statsråd behagat besluta, efter det att Kongl. norska regeringen afgifvit slutligt betänkande i denna sak.
Norska statsradsafdelningen anförde, att den hänförde sig med afseende å beskickningen i Wien till norska regeringens betänkande, och fann sig till följd af de deri angifna skäl böra enträget tillråda, att beskickningen i Wien indroges, enär de skäl, som i allmänhet kunde tala för upprätthållande af en fast beskickning i nämnda hufvudstad, efter statsrådsafdelningens åsigt icke kunde vara afgörande under nuvarande förhållanden, då beskickningens upprätthållande kunde medföra allvarliga förvecklingar. Denna uppfattning kunde statsrådsafdelningen icke i någon mån finna försvagad genom hvad som blifvit anfördt af herr ministern för utrikes ärendena. Statsrådsafdelningen ansåge sig böra särskildt påpeka, att förhållandet med den åt storthingsbeslutet gifna form och de andra skäl, som herr ministern vid sidan deraf anfört mot ett åtskiljande af de förenade rikenas diplomatiska representationer i utlandet, icke kunde erkännas innehålla någon grund för upprätthållande af en beskickning i Wien, samtidigt med att statsrådsafdelningen i öfrigt icke fann anledning att på sakens nuvarande ståndpunkt uttala sig om hvad som af herr ministern i dag blifvit yttradt. För öfrigt yttrade statsrådsafdelningen, att, på sätt anfördt i det af herr ministern föredragna betänkande af Kongl. norska regeringen af den 27 sistlidne juli, Kongl. norska regeringen ville, efter det att nådigt beslut fattats om, huruvida beskickningen i Wien fortfarande komme att upprätthållas eller icke, afgifva slutligt betänkande i anledning af det af Storthinget i fråga om den diplomatiska budgeten fattade beslut. Statsrådsafdelningen ansåge sig emellertid tillika böra i underdånighet hemställa, att Kongl. norska regeringens betänkande måtte inhemtas om den provisoriska ordning, som nu af herr ministern blifvit ifrågasatt, och statsrådsafdelningen måste afgifva sin gensaga mot, att något beslut nu fattades, utan att Kongl. norska regeringens betänkande förut inhemtats.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena yttrade i anledning af norska statsrådsafdelningens anförande:
Utbetalningen af den del af kabinettskassans utgifter, som beräknats skola gäldas af norska medel, har hittills uppskjutits till följd deraf, att det påräknade norska bidraget icke erhållits efter den 1 sistlidne juli, men längre uppskof med verkställandet af till betalning förfallna utgifter torde icke böra ega rum, och, enär frågan huruvida
Tredje hufvudtiteln. Bl
nödiga medel skola förskotteras sålunda erfordrar hastigt afgörande, synes mig här föreligga ett af de i 5 § i Riksakten omförmälda fall, då beslut kan fattas i sammansatt statsråd, utan att betänkande afgifvits af Kongl. norska regeringen på den grund att tiden icke medgifver inhemtande af sådant betänkande, och jag anhåller i underdånighet att få förnya den af mig gjorda hemställan.
Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfriffe närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall.
Ex protocollo:
C. H. Strömfelt.
32 Tredje lmfvudtiteln.
Litt. C.
Utdrag af protokollet öfver ministeriéla ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen å Stockholms slott den 6 augusti 1894.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsrådet friherre Akerhielm.
l:o.
Sedan herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att han i sammansatt statsråd denna dag föredragit ett genom skrifvelse af denna dag från Kongl. norska statsrådsafdelningen öfversändt betänkande af Kongl. norska regeringen, innehållande, bland annat, att Kongl. norska regeringen tillstyrkte indragning af beskickningen i Wien och anhölle, att frågan om denna beskickning ånyo måtte tagas under noggrann ompröfning, och att departementet för det inre i sammanhang härmed anfört, att frågans lösning i den angifna riktningen efter departementets åsigt vore så mycket mera påkallad derför, att departementet antoge, att det norska anslaget till diplomatiska utgifter i sin helhet komme att anses som icke beviljadt, så framt det till detsamma fogade förbehåll icke kunde uppfyllas, dels ock att herr ministern i sammanhang härmed ansett sig böra uttala sin uppfattning af frågan, ehuru densamma till följd af sin beskaffenhet torde böra föredragas till afgörande i ministerielt statsråd, anhöll herr ministern i underdånighet att nu få inhemta Kongl. Maj:ts beslut om ifrågavarande framställning.
Sedan herr ministern härefter upprepat hvad herr ministern i detta ärende anfört till protokollet vid det sammansatta statsrådet innevarande dag, hemstälde herr ministern,
Tredje hnfvudtiteln. 33
att Kongl. Maj:t. täcktes besluta, att berörda af Kongl. norska regeringen gjorda framställning icke skulle föranleda ändring af det af Kongl. Maj:t i ministerielt statsråd den 4 december 1893 rörande denna beskickning fattade beslut.
Hans excellens norske herr statsministern anförde i underdånighet, att han hänvisade till hvad af den norska statsrådsafdelningen anförts i det denna dag hållna sammansatta statsråd, och med stöd deraf tillrådde, att beskickningen i Wien måtte indragas.
Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, däruti öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle detta protokoll delgifvas svenska statsrådet och Kongl. norska regeringen.
Ex protocollo:
C. H. Strömfelt.
5 Bih. till Rikad. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.
34 Tredje hufvudtiteln.
Lätt. D.
Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 december 1894.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
WlKBLAD,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll.
Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att, i enlighet med Kongl. Maj:ts beslut i ministerielt statsråd den 4 december 1893, bsekickningen i Wien skall under år 1894 fortfarande upprätthållas på samma sätt som förut, samt att de för beskickningen erforderliga medel få under samma tid intill 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, anförde herr ministern:
Såsom af mig anmälts vid föredragning i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti, kan det från Norge beräknade bidrag för denna beskickning icke heller påräknas för halfåret 1 januari—30 juni 1895, och, om Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag har för afsigt att föreslå vid föredragning i ministerielt statsråd, skulle besluta, att denna beskickning skall uppehållas jemväl under nästa år, finnes alltså fortfarande, åtminstone för första hälften af nästlidet år, härför ingen annan utväg än att för kostnaderna ensamt beräkna svenska medel.
Jag hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes besluta, att, derest i ministerielt statsråd beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta
Tredje hufvudtiteln.
uppehållande under år 1895, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill 21,000 kronor få utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan.
Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt närvarande statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, lemna nådigt bifall.
In fidem:
G. Stråle.
36 Tredje hufyudtiteln.
(•
i
Litt. E.
Protokoll öfver ministerielt ärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen å Stockholms slott den 22 december 1894.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsrådet friherre Akerhielm.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena, som erinrade, att han vid föredragning i svenskt och ministerielt statsråd den 4 december 1893 anmält, att det från Norge beräknade bidraget för beskickningen i Wien icke kunde påräknas efter ingången af innevarande år, samt att denna beskickning, i enlighet med de i berörda statsråd af Kongl. Maj:t fattade beslut, komme att intill innevarande års slut uppehållas med det i den svenska budgeten beräknade beloppet, anförde i underdånighet:
På sätt af mig anmälts vid föredragning i sammansatt statsråd den 6 sistlidne augusti, kan det från Norge beräknade bidrag för denna beskickning icke heller påräknas för halfåret 1 januari—30 juni 1895.
Eders Kongl. Maj:t har förut denna dag i svenskt statsråd behagat förklara, att, derest beslut kommer att fattas om beskickningens i Wien fortsatta uppehållande under år 1895, de för beskickningens underhåll under samma år erforderliga medel må intill ett belopp af 21,000 kronor utgå af Sveriges anslag till kabinettskassan, och, då jag, på sätt jag flera gånger haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t uttala och senast vid föredragningar i sammansatt och ministerielt statsråd den 6 sistlidne augusti, anser det vara af vigt, att beskickningen i Wien fortfarande uppehälles, med afseende hvarå jag äfven har för afsigt att i det förslag till utrikesbudget för 1896, som jag kommer att förelägga Eders Kongl Maj:t, beräkna anslag till denna beskickning, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t nu måtte besluta,
Tredje hufvudtiteln.
att beskickningen i Wien skall tillsvidare under år 1895 fortfarande upprätthållas på samma sätt som för närvarande.
Hans excellens norske herr statsministern anförde i underdånighet att han hänförde sig till det af honom i ministeriella statsrådet den 6 sistlidne augusti afgifna yttrande.
Till hvad hans excellens herr ministern för utrikes ärendena hemstält, deruti öfrige närvarande svenske statsrådsledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall, och skulle detta protokoll delgifvas svenska statsrådet och Kongl. norska regeringen.
In fidem:
G. Stråle.
38 Tredje hufvudtiteln.
>*«• 'f I i (!>!';• r ,!V! i.rr Ctrttaitlif;3i?: vvH ■ ![•, r.O • rf]
C.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 14 januari 1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Hans excellens norske herr statsministern Gram,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Chrxsterson,
Wersäll,
Hagerup,
Olsson.
1:o
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1896 samt Kongl. norska regeringens den 10 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.
Herr ministern anförde:
»Beträffande frågan om anslag till beskickningen i Wien och till hemliga utgifter yttrar norska regeringens departement för det inre i sitt betänkande följande:
»1 sammansatt statsråd den 6 augusti nästlidet år blef, på hemställan af ministern för utrikes ärendena, som fortfarande uttalade sig för upprätthållandet af beskickningen
Tredje hufvud titeln.
i Wien, under det att norska statsrådsafdelningen i Stockholm enträget tillstyrkte dess indragning, i nåder beslutadt, att hela det belopp, som i de för Riksdagen och Storthinget förelagda propositioner beräknats för utgifter från kabinettskassan, skulle tillsvidare hållas utrikesdepartementet till banda, dock för såvidt anginge beskickningen i Wien och hemliga utgifter endast de af svenska Riksdagen beviljade belopp, samt att ministern för utrikes ärendena vore bemyndigad att tillsvidare af förskottsmedel från svenska statskontoret bestrida hvad som beräknats skola gäldas med anslag från Norge intill ett belopp af kr. 15,300 i månaden. Vidare blef i nåder beslutadt, att frågan om bestridandet af k^ibinettskassans utgifter skulle göras till föremål för ny nådig pröfning, sedan underrättelse erhållits om hvad beslut af Eders Kongl. Maj:t fattats, efter det att Kongl. norska regeringen afgifvit slutligt betänkande i denna sak.
Derefter blef i ministerielt statsråd samma dag på hemställan af utrikesministern i nåder beslutadt, att på grund af den af norska regeringen gjorda framställning någon förändring icke skulle vidtagas i det i ministerielt statsråd den 4 december 1893 (Protokollet lades som Bil. 2 b) till Stil. Prp. för 1894, N:o 1, hufvudpost X) fattade beslut om beskickningen i Wien. Under åberopande af hvad som anförts samma dag i sammansatt statsråd tillstyrkte norske statsministern beskickningens indragning.
Underrättadt om de fattade besluten uttalade departementet i underdånigt betänkande af den 15 december, hvilket tillträddes af norska regeringen och samma dag af Eders Maj:t i nåder bifölls, att, då det af Storthinget vid beviljandet af anslag till de diplomatiska ärendena för budgetterminen fästade vilkor om beskickningens i Wien indragning såsom representation för Norge icke kunde uppfyllas, departementet antog, att anslaget borde anses såsom icke beviljadt, och då det ej kunde sägas råda full klarhet i frågan, huruvida eller i hvilken utsträckning utgifter till diplomatiska ärenden — såsom förhållandet är med en del utgifter under konsulatväsendet — rättsligen påhvila norska statskassan, kunde departementet icke finna tillräcklig anledning att på sakens nuvai-ande ståndpunkt tillråda, att någon del af dessa utgifter utbetalades af norska statskassan. Departementet antydde deremot, att det i sammanhang med det underdåniga betänkande, som departementet hade att afgifva angående kabinettskassans budget för året 1895—1896, i underdånighet ämnade föreslå, att för nästa Storthing framlägges Kongl. proposition att de af svenska statsmedel i enlighet med beslutet den C augusti nästlidne år bestridda utgifter utan hänsyn till att beskickningen i Wien förklarats skola upprätthållas, beviljas att utgå af den norska statskassan.
Utrikesministern blef underrättad om det sålunda fattade Kongl. beslutet.
Med anledning deraf hemställde denne i sammansatt statsråd den 22 december nästlidet år, att de under den 6 augusti 1894 fattade beslut om bestridandet af kabinettskassans utgifter fortfarande måtte förblifva gällande. Kongl. norska statsrådsafdelningen hänförde sig till departementets betänkande.
Efter det Eders Maj:t i nåder bifallit utrikesministerns hemställan anförde denne, att beskickningen i Wien, på grund af de beslut, som Eders Maj:t fattat den 6 augusti nästlidet år i ministerielt statsråd och samma dag (den 22 december) i svenskt och
40 Tredje hufvudtiteln.
ministerielt statsråd, komme att tillsvidare äfven under 1895 upprätthållas med bidrag från Sveriges anslag till kabinettskassan, och då tillräckliga skäl för beskickningens indragning fortfarande icke syntes ministern hafva förebragts, ansåg han sig, under hänvisning till hvad derom under föregående år blifvit anfördt, böra ånyo tillstyrka, att i det förslag till utrikesbudget för år 1896, öfver hvilket norska regeringens betänkande skulle inhemtas, äfven uppfördes anslag till den ifrågavarande beskickningen.
Departementet vill med hänsyn till den nu omhandlade posten bringa i erinran, att den norska regeringen i sina budgetförslag af 1893 och 1894 tillstyrkt beviljandet jemväl från norsk sida af erforderliga medel för postens upprätthållande, utan att detta vunnit Storthingets bifall.
För att undvika de ur flera synpunkter beklagliga följderna af olika beslut utaf de två rikenas nationalförsamlingar har såväl den norska regeringen som den norska statsrådsafdelningen i Stockholm, såsom ofvan blifvit anfördt, enträget tillstyrkt indragningen af den ifrågavarande beskickningen, utan att dock detta ledt till det åsyftade resultatet.
Förhållandet är derför för närvarande det, att, då den svenska riksdagen beviljat den på Sverige belöpande andelen af utgifterna för denna beskickning, under det Storthinget nekat hvarje bidrag till densamma, den nu upprätthålles uteslutande af svenska medel.
I detta sakens läge finner departementet, under hänvisning till hvad det i underdånigt betänkande af den 8. januari nästlidet år anfört om önskvärdheten af postens upprätthållande med gemensamma medel såsom gemensam för de förenade rikena, och under hänvisning till hvad i samma betänkande blifvit uttaladt angående det olämpliga och med Norges värdighet föga öfverensstämmande förhållande, att posten upprätthålles af Sverige allena, att hemställan bör göras till det ur de nya valen framgångna, snart sammanträdande norska Storthing att taga frågan under förnyad ompröfning. Departementet tillåter sig derföre att tillstyrka, att äfven för nästa budgettermin den norska andelen af denna lön uppföres under vårt lands bidrag till kabinettskassans budget.
Som ofvan antydts fäste Storthinget till anslaget till kabinettskassan för innevarande budgettermin vidare det vilkor, att icke någon del af anslaget finge användas till hemliga utgifter. I anledning häraf anförde departementet i sitt ofvannämnda betänkande af den 27 juli 1894, att på alla sidor i landet närdes en önskan om, att det äfven från norsk sida måtte vara tillfälle att kunna utöfva inseende öfver användandet af de under rubriken »hemliga utgifter» utgående medel, och att bristen på sådant tillfälle nu för andra gången fört derhän, att Storthinget nekat att bevilja den på Norge fallande andelen af nämnda utgifter. Departementet fann sig derför böra anbefalla jemväl denna fråga till förnyadt öfvervägande, i det att det fortfarande förekomme departementet, att intet afgörande hinder kunde finnas mot, att den norske statsministern i Stockholm finge tillfälle att göra sig bekant med de här omhandlade räkenskaperna.
Tredje hufvudtiteln.
41 I anledning; häraf har ministern för utrikes ärendena i sammansatt statsråd den 22 december nästlidet år inskränkt sig till att åberopa hvad han den 4 december 1893 anfört, nemligen, att förhållandet visserligen är att den norske statsministern i Stockholm icke erhåller kännedom om den detaljerade räkenskapen rörande denna rubrik, men att denna räkenskap icke heller meddelas svenske statsministern och den ledamot af svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ministeriela statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministern i detta hänseende utöfvas uteslutande af Konungen. Med påpekande att af det för dessa utgifter beräknade belopp tillsvidare endast den på Sverige fallande andelen cirka kr. 9,000 kunde påräknas, har ministern derefter tillstyrkt, att det i budgeten hittills uppförda belopp kr. 14,000 ånyo äskas.
Departementet beklagar högligen, att någon tillfredsställande lösning af denna fråga ännu icke kunnat uppnås, och detta så mycket mer som, såvidt departementet kan finna, tillfyllestgörande grunder icke blifvit anförda för att icke tillmötesgå den
från norsk sida upprepade gånger uttalade önskan om en annan ordning af denna sak.
Hvad ministern för utrikes ärendena anmärkt gentemot krafvet på att norske statsministern i Stockholm erhåller tillfälle att taga kännedom om de ifrågavarande räkenskaperna — nemligen att dessa räkenskaper heller icke meddelas svenske statsministern eller den ledamot af svenska statsrådet, som jemte honom deltager i det ministeriella statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministern i detta hänseende också för Norges del utöfvas uteslutande af Konungen — träffar, såvidt departementet finner, icke det som är kärnan i det åskådningssätt som från norsk sida framhållits, nemligen att en
ansvarig norsk minister bör kunna hafva inseende öfver användningen af alla medel,
som utgå af den norska statskassan. Den af utrikesministern framhållna omständighet, att de andra medlemmarne af det svenska statsrådet icke erhålla kännedom om dessa räkenskaper, får nemligen i det här omhandlade hänseendet mindre betydelse, då ju räkenskaperna afgifvas af utrikesministern sjelf, som är medlem af den svenska regeringen, under det att, så som förhållandet nu är, ingen medlem af den norska regeringen får del af räkenskaperna.
När departementet, om än under mycket tvifvel, finner sig, oafsedt det sålunda anförda, icke heller i år böra underlåta att till beviljande för Norges del uppföra det jemförelsevis ringa belopp, hvarom det här är fråga, är grunden den att, då det visserligen måste erkännas vara nödvändigt att på kabinettskassans budget finnes ett belopp att tillgå för bestridande af utgifter af ifrågavarande art, och då sådana utgifter under den mellan de båda rikena bestående gemensamheten med hänsyn till utrikes angelägenheter också kunna komma till användande i Norges intresse och i norska angelägenheter, så gäller här detsamma som ofvan anförts i afseende å legationen i Wien, att det icke kan anses öfverensstämmande med Norges värdighet, att utgifterna bestridas uteslutande af svenska medel.
Då departementet sålunda tillstyrker det ifrågavarande beloppets beviljande, måste departementet emellertid samtidigt starkt framhålla, att sträfvandet från norsk sida för att uppnå ett annat resultat icke bör uppgifvas.»
Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sami. 1 Afd.
42 Tredje hufvudtiteln.
Departementet yttrar vidare:
»I utrikesbudgeten för 1895, om hvilken departementet uttalade sig i underdånigt betänkande den 8 januari 1894, uppfördes de förenade rikenas bidrag till ministerkassan med ett belopp af kr. 628,700, hvaraf efter antagen proportion 5/17 af bidraget, eller kr. 184,911: 76, skulle utredas af norska statskassan och 12/n, eller kr. 443,788: 24 af svenska statskassan.
I det nu framlagda budgetförslaget är för kabinettskassau uppfördt samma totalbelopp, kr. 628,700, som fördelas mellan båda rikena enligt samma grund. För tiden 1 juli 1895 till 30 juni 1896 skulle i enlighet härmed falla på hvartdera riket
Sverige. Norge.
*/2 af det för 1895 uppförda belopp.........kr. 221,894: 12 kr. 92,455: 88
1/2 af det för 1896 uppförda belopp......... 221,894: 12 » 92,455: 88
kr. 443,788:24 kr. 184,911: 76 kr. 628,700.
Till anslaget bör efter departementets åsigt knytas det under senare år vanliga vilkoret, att beskickningen i Konstantinopel fortfarande kommer att skötas af en tillförordnad och att den eller de af de öfriga beskickningarne, vid hvilka ledighet kan inträffa, endast komma att skötas af tillförordnade, intill dess frågan, huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida fortsatt anslag bör gifvas till upprätthållande af den- eller desamma, varit Storthinget förelagd.
Beträffande bidraget till konsulskassan yttrar departementet bland annat, att proportionen, enligt hvilken de båda rikena efter de i budgetförslaget uppgjorda beräkningar, skulle komma att bidraga till konsulatväsendets underhåll under terminen 1 juli 1895 och 30 juni 1896, skulle komma att blifva följande:
för Sverige och för Norge
246,509
572,800
326,291
572,800
eller någorlunda nära förhållandet som s/7 till V7-»
Departementet yttrar vidare: »Förutom den på Norge fallande andelen af bidraget till konsulskassans utgiftsbudget kr. 326,291 kommer derjemte att uppföras ett belopp till tillfälliga och oförutsedda utgifter, som man, i likhet med hvad som egt rum i senare år, föreslår till kr. 16,000, tillsamman kr. 342,291.
Till beviljandet af detta anslag bör efter departementets åsigt fogas det vilkor, att de lönade poster inom konsulsstaten, hvilka nu äro lediga eller vid hvilka ledig het härefter inträffar, skola skötas af tillförordnade.»
I fråga om det för pensioner beräknade belopp anför departementet: »Förutvarande generalkonsuln i Köpenhamn H. S. Bernhoft, som genom Kongl. beslut den
Tredje hufviidtiteln. 43
25 september 1891 tillädes pension från konsulskassan med ett årligt belopp af kr. 4,000, afled den 22 sistlidne december. Då emellertid en ökad utgift under rubriken pensioner lätt kan komma att uppstå, finner departementet icke anledning att till följd af den inträffade minskningen i utgifter föreslå någon minskning i det under denna rubrik uppförda belopp.')
Herr ministern fortsatte:
»Det förhåller sig så som af departementet för det inre anförts, att f. d. generalkonsuln i Köpenhamn H. S. Bernhoft aflida den 22 sistlidne december, och att utgifterna under rubriken pensioner derigenom minskats med kr. 4,000 eller det af honom uppburna pensionsbelopp; men jag anser, i likhet med departementet, att någon ändring i rubrikens slutsumma icke bör vidtagas.
Enligt de af mig uppgjorda beräkningar, mot hvilka Kongl. norska regeringen icke haft något att anmärka i anledning deraf, och som, derest Eders Kongl. Maja behagar desamma gilla, torde böra dagens protokoll biläggas, utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som till nämnda kassa äskades af sistlidet års Riksdag och Storthing. Med iakttagande af en sträng fördelning enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788:24 och Norges kr. 184,911:76, men för afrundning af slutsiffran i hvardera landets anslag beräknas Sveriges andel till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.
Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till kr. 280,000 hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.
Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maja behagade besluta att af Riksdagen och Storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.
Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,
att af Riksdagen måtte för år 1896 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,
och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskas kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma
44 Tredje hufvudtiteln.
period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»
Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter, hvarvid norska statsrådsafdelningen tillika yttrade, att den anslöt sig till Kong], norska regeringens betänkande,
och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla hvad sålunda blifvit af herr ministern för utrikes ärendena hemstäldt.
Ex protocollo: G. Stråle.
Tredje hufvudtiteln
45 Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1896.
II.
Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1896.
Kronor.
1. Ministern för utrikes ärendena .......................................................... 24,000
2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950
3. Ministerstaten:
a. Traktamenten:
Beskickningen i Berlin:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000 Legationssekreterare.......................................... 6,000 54,000
i i
Transport 54,000
62,950
46 Tredje hufyndtiteln.
Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:
Ministre Plénipotentiaire______________________________ 20,000
Beskickningen i Konstantinopel:
åtjko^:;irrn“ioraÄKr} Ministre Plénipotentiaire____________________ 10,000
Beskickningen i Köpenhamn:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire.............. 36,000
Legationssekreterare....................... 5,000 4]f000
Beskickningen i London:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire________________ 60,000
Legationssekreterare................... 8,000 68,000
Beskickningen i Madrid:
Ministre Plénipotentiaire.......................... 22,000
Beskickningen i Paris:
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire__________... 60,000
Legationssekreterare....................... 8,000 68,000
Beskickningen i S:t Petersburg: ....
Envoyé Extraordinaire och Ministre
Plénipotentiaire____________________________ 60,000
Legationssekreterare______________ 8,000 68,000
Beskickningen i Bom:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipo-r tentiaire .............. 29,000
Beskickningen i Washington:
Uppbär såsom generalkonsul 1 r tp , j* • 1 H/r* • i
16,000 kr. } Jknvoye l^xtraordmaire och Ministre
Plénipotentiaire............. 24,000
Legationssekreterare, lön__________________ 6,000
D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34(000
62,950
<1>
Transport 414,000
62,950
Tredje hufvudtiteln. 47
Transport 414,000 62,950
Beskickningen i Wien:
Envoyé Extraordinaire och Ministre Plé-
nipotentiaire.............................................. 32,000 446,000
b. Expektanslöner och Pensioner.................. 32,750 478,750
4. Militärattachéer:
1 Militärattaché...............................................- 6,000
1 d:o ...............— ........... ... 6,000 12,000
5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser ............... .......... 24,500
b. Ekiperingspenningar............. ... _____________ 10,000
c. Hemliga utgifter........................i.................. 14,000
d. Öfriga extra utgifter........i.-.-.-i.'.................. 26,500 75,000
Summa kronor 628,700
Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1896.
Inkomster:
Kronor.
Svenska statsverkets bidrag................................................... 160,000
Norska statsverkets bidrag....................................■................. 120,000
Konsulatafgifter, förslagsvis: inom Antwerpens konsulsdistrikt:
Transport 26,200
280,000
48 Tredje hufvudtiteln
Transport 26,200
inom Hamburgs konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 9,000
» vicekonsulaten inom distriktet ................................ 300 9,300
» Havres konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen___________________ 7,500
» vicekonsulatet i Bordeaux ... 4,500
» öfriga vicekonsulat inom distriktet________________ 8,000 20,000
» Helsingfors’ konsulsdistrikt...................... 5,000
» Konstantinopels » 300
» Köpenhamns konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 8,500
» vicekonsulatet i Helsingör____ 300
» öfriga vicekonsulat inom distriktet ...... - 7,200 16,000
» Leiths konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 3,500
» vicekonsulaten inom distriktet...................... - 15,000 18,500
» Lissabons konsulsdistrikt....................... 6,500
» Londons konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen_________________ 27,000
» vicekonsulatet i Cardiff....... 20,000
> » i Liverpool... 18,000
» » i Newcastle... 16,000
» » i West-Hartle-
pool....... 4,000
» öfriga vicekonsulat inom distriktet....................... 40,000 125,000
» Lybecks konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen—........ —j, 7,000
» vicekonsulaten inom distriktet........................—.....- 1,600 8,500
' i Newyorks konsulsdistrikt.......... 28,000
Transport 263,300
280,000
■é
280,000
Tredje hafvndtiteln.
Transport 263,300
inom Rigas konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................ 5,000
» vicekonsulaten inom distriktet................................- 2,000 7,000
» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:
vid hufvudstationen................... 6,500
» vicekonsulaten inom distriktet.........-.....................- 2,000 8,500 278,800
Expeditionsafgifter, förslagsvis.............................. 14,000
Summa kronor
280,000
572.800 U tgifter:
6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500
7. Konsulsstaten:
a. Löner Antwerpen, Archangel, Barcelona,
Bilbao,
Genua,
Hamburg,
Havre
Bordeaux,
Helsingfors,
för miniaterataten. KonStailtinopel,
Köpenhamn,
bär konaulatafgifter. Helsingör,
Leith,
Lissabon,
Bill. till Kiksd. Prof. 1895. 1 Smal. I Afd.
Transport 187,400
17,500
50 Tredje hnfvudtiteln.
17,500
373,900
b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:
Antwerpen............................... 4,500
Archangel............ 2,000
Barcelona........................................................ 2,000
Bilbao............................ 2,500
Genua............................................................. 2,500
Hamburg........................ 4,500
Havre............................................. 4,500
Helsingfors............. 4,000
Köpenhamn............................. 4,500
Leith ............................................................. 6,000
Lissabon.......... 4,000
London ............................................... 11,000
till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000
Transport 56,000 373,900 17,500
Tredje hufvudtiteln. 51
Transport 56,000 373,900 17,500
Lybeck.................................................... 2,000
Newyork.......................................................... 8,000
Riga...............................i............................... 3,000
Shanghai......................................................... 4,000 73,000
c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:
Alexandria...................................................... 3,500
Alger............................................................. 3,000
Bordeaux......................................................... 2,000
Buenos Ayres.......................................-........... 4,000
Cardiff............................................................ 7,000
Gibraltar..................................................-...... 2,000
Havana................... 3,000
Japan............................................................. 4,000
Kiel................................................................ 800
Liverpool................ 5,000
Marseille......................................................... 1,500
Melbourne....................................................... 6,000
Montevideo........................................-............. 2,000
Neapel............................................ 3,000
Newcastle............................. 4,000
Pirseus............................................................. 1,000
Rio de Janeiro................................................. 4,000
San Francisco................................................... 4,000
Tanger............. L500 61,300
d. Pensioner..............................................................- 11,550 519,750
8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:
a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500
h. Konsulernes embetsutgifter......................................- 15,500
c. Diverse utgifter............................... ...................... 13,550 35,550
Summa kronor 572,800
52 Tredje hufvudtiteln.
• ;tV: i ; i h 7: , -• j
Uppgift öfver de från kabinettskassan och konsulskassan för närvarande utgående
expektanslöner och pensioner.
5 * 1 ’ ‘ ........ - ... \\i‘ f.
Från Kabinettskassan.
Jeml. Nådigt
beslut af den Expektanslöner: Kronor
Pensioner:
10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ....... 6,000
21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand_______________ 6,000
26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna ........ 4,800
15 » 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000
2 Jan. 1863 Aflidne Kabinettskuriren Cronlands dotter Sofia Wilhelmina......... 75
2 Jan. 1863 » » Liljedals dotter Clara ______________ 75
Summa kronor 20,950
Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften för pensioner minskas sålunda till......................................rr|,.i.19,550 kr.
Från Konsulskassan.
Jeml. Nådigt
beslut af den Pensioner: Kronor.
27 Nov. 1891 F. d. Generalkonsuln O. Munch Rteder__________ 4,000
9 Jan. 1886 » » D. C. Bodom________________ 4,000
24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka.................. 800
29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka............... 400
16 April 1869 Aflidne f. d. Generalkonsuln Lagerheims dotter Fatima............. 400
6 Juli 1825 » Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina____ 225
Summa kronor 9,825
Tredje hufrndtitelii
53 Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;
Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.
[Af detta arfvode anses 2,500 kr. motsvara tjenstgörings- | penningar.
(Lönen kan efter 5 års tjenstgöring höjas med 600 kr.
| Lönen kan efter 5 års tjenst- 1 göring höjas med 500 kr. och: [ efter 10 års tjenstgöring med j ytterligare 500 kr.
Derjemte fri bostad.
VLönen kan efter 5 års tjenst-; | göring höjas med 100 kr.
Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande innehafvares afgång.
Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af
nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:
1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:
Utrikesdepartementet___________________________________________________________ kr. 27,495
2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-
samma konsulskassan.............................................................. » 17,500
3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet....................... » 11,455
Summa kronor 56,450
54 Tredje hufvudtiteln.
Bil. B.
Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 December 1894.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Akerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll.
5:o.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:
Uti en till Konungen stäld skrift af den 26 Maj innevarande år har kommerskollegium anmält, att kollegium samma dag i ett i sammanhang med en annan fråga afgifvet utlåtande uttalat sig för behofvet af upprättande af ett konsulsstipendium, men att kollegium ansåge denna fråga böra behandlas i särskildt utlåtande, och har kollegium, jemte erinran att i Norge årligen af särskildt anslagna medel utdelades stipendier åt unge män, som önskade uppehålla sig vid de förenade rikenas konsulat för att studera konsulära eller kommersiela förhållanden, anfört, att, derest icke åt svenske män bereddes motsvarande förmån, det torde kunna inträffa, att vid tillsättning afkonsulsbefattningar svenske sökande i allmänhet komme att befinnas i afseende å särskild utbildning för konsulsbefattning stå efter de norske sökandena, samt i anledning häraf hemstält, att af allmänna medel måtte beredas tillgång att genom utdelande af årliga stipendier sätta unge män i tillfälle att vid de förenade rikenas konsulat förvärfva de insigter och den erfarenhet i handels-, sjöfarts- och andra med utöfvande af konsulstjenst samband egande förhållanden, som må göra dem särskildt egnade för sådan
Tredje hafva dtiteln.
tjenst; föreställande sig kollegium, att härtill lämpligen kunde användas så stor del af Sveriges andel i konsulskassans besparingar, som för ändamålet må erfordras. Kollegium har i detta 'ärende vidare tillstyrkt,
att stipendierna skola blifva två, hvarigenom, enär ett stipendium, hvartill enskild man donerat medel och som i hufvudsaklig mån är att betrakta som ett konsulsstipendiuin med här afsedt syfte, redan nu årligen utdelas, antalet dylika stipendier skulle blifva tre, hvilket antal syntes kollegium fullt motsvara hvad af omständigheterna betingades och till och med vara det högsta, som åtminstone till en början lämpligen borde ifrågakomma;
att, beträffande beloppet, oaktadt detta, för såvidt kollegium hade sig bekant, i Norge utgått med 5,000 kronor och i ett fall med 6,000 kronor för år samt det skulle kunna synas lämpligt, att beloppet icke bestämdes lägre för svensk än för norsk man, detsamma dock måtte bestämmas att i allmänhet icke utgå med mera än 4,000 kronor årlij^n eller det belopp, som utgör lägst aflönad ordinarie konsulstjenstemans lön; dock att stipendiets belopp borde kunna med afseende å den orts aflägsenhet, der stipendiaten skulle tjenstgöra, eller andra särskilda förhållanden utgå med äfven högre belopp, hvars storlek skulle vara beroende af berörda förhållandens beskaffenhet;
att stipendiet skulle kunna åtnjutas under tre på hvarandra följande år till belopp, som för hvarje år särskildt bestämdes;
att åtnjutande af stipendium icke skulle för stipendiaten medföra någon som helst rätt att efter stipendietidens utgång vinna befordran;
att stipendium icke skulle behöfva ovilkorligen utdelas för hvart år, utan allenast i den mån för stipendiets erhållande lämplig person funnes att tillgå;
att stipendierna skulle komma att utdelas af Eders Kongl. Maj:t på förslag af kollegium eller efter dess hörande;
att inga särskilda kompetentsvilkor skulle på förhand stadgas, utan en hvar sökandes lämplighet bedömas efter för handen varande omständigheter; samt
att utsedd stipendiat skulle vara skyldig att tjenstgöra vid det konsulat, som blefve honom anvisadt af herr ministern för utrikes ärendena, och ställa sig till efterrättelse de instruktioner, som, der så ansåges erforderligt, meddelades antingen af kollegium eller, för den händelse sådant kunde finnas lämpligare, af herr ministern för utrikes ärendena efter kollegii hörande.
Herr Ministern yttrade härefter:
För min del instämmer jag i kommerskollegii förslag att genom statsunderstöd bereda tillfälle för unge män, som önska vinna inträde å konsulsstaten, att vid de förenade rikenas konsulat förvärfva de insigter och den erfarenhet, som må göra dem särskildt egnade för sådan tjenst, men, då antalet stipendier torde böra bestämmas i förhållande till möjligheten för stipendiaternes innehafvare att vinna befordran, och ett annat stipendium, på sätt kommerskollegium erinrat, redan finnes, nemligen det »Jolmsonska stipendiets, hvilket kan anses vara upprättadt i liknande syfte, anser jag inig för närvarande icke böra tillstyrka upprättande af mer än ett ytterligare stipendium.
56 Tredje hufvudtitelu.
Beloppet torde lämpligen kunna bestämmas till 4,000 kronor för år eller det belopp, som utgör lägst aflönad konsulstjenstemans lön, men dessutom erfordras särskildt anslag för resekostnader, och, då någon tillfällig ökning af stipendiet äfven, på sätt kommerskollegium förutsatt, torde kunna komma att anses nödig vid vistelse å aflägsna orter, anser jag mig böra föreslå ett årligt anslag till resekostnader till samma belopp, som af Eders Kongl. Maj:t blifvit faststäldt i fråga om Johnsonska stipendiet eller 1,500 kronor. I enlighet härmed skulle för ändamålet årligen erfordras 5,500 kronor, och, för att bereda stipendiaten tillfälle att kunna få innehafva stipendiet under tre år, skulle erfordras ett belopp af sammanlagdt 16,500 kronor. Detta belopp torde med Riksdagens medgifvande kunna anvisas till utgående från den del af Sveriges andel i konsulskassans besparingar, som icke ännu blifvit till statsverket återburen, och som vid bokslutet för 1893 uppgick till 124,658 kronor 19 öre.
För hvad angår de af kommerskollegium i öfrigt för ordnande af detta stipendium föreslagna föreskrifter, är jag hufvudsakligen af samma åsigt som kommerskollefium, men jag anser mig böra föreslå några mindre väsentliga ändringar, afsedda att närmare bestämma sättet för stipendiets utdelande och stipendiatens förhållande till kommerskollegium och utrikesdepartementet.
Åberopande det anförda hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville
i nådig proposition äska Riksdagens medgifvande, att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens resekostnader, med iakttagande i öfrigt
att ministern för utrikes ärendena skall genom kungörelser underrätta, att ansökningar till stipendiets erhållande kunna inom viss tid inlemnas till utrikesdepartementet,
att ansökningarna skola af utrikesdepartementet öfversändas till kommerskollegium för upprättande af underdånigt förslag,
att stipendiet skall utdelas på ett år, men att ministern för utrikes ärendena derefter skall kunna förlänga tiden för stipendiets innehafvande till tre år,
att åtnjutande af stipendiet icke skall för stipendiaten medföra någon som helst rätt att efter stipendietidens utgång vinna befordran,
att stipendiet icke skall behöfva ovilkorligen utdelas för hvart år, utan allenast i den mån för stipendiets erhållande lämplig person finnes att tillgå,
att inga särskilda kompetensvilkor skola på förhand stadgas utan en hvar sökandes lämplighet bedömas efter för handen varande omständigheter,
att kommerskollegium efter utnämning af stipendiat skall till ministern för utrikes ärendena afgifva förslag till instruktion, samt
att utsedd stipendiat skall vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de instruktioner, som honom meddelas af ministern för utrikes ärendena.
Tredje hufnidtiteln. 57
Till denna herr ministerns för utrikes ärendena hemställan behagade, jemlikt öfrige närvarande statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkan, Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall samt befalla, att i sammanhang med nådig proposition om statsverkets tillstånd och behof framställning till Riksdagen skulle härom göras.
Ex protocollo: G. Stråle.
Bill. till Riksd. Prot. 1894. 1 Sami. 1 Afd.
Fjerde hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver landtför sv ar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1895.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1896 och att i sammanhang dermed få föredraga följande, till Kongl. Maj:t inkomna framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda:
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november angående arméförvaltningens artilleridepartements behof af statsmedel för år 1896;
armé förvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående nämnda departements medels- Bih. till !likså. Prot. 181)5. 1 Sami. 1 Afd. 1 lläft. 1
2 Fjerde hufvudtiteln.
behof under år 1896 jemte en dervid fogad, af chefen för fortifikationen den 13 i samma månad aflåten underdånig skrifvelse angående behofyen af extra anslag för samma år till rikets fästningsbyggnader;
arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel år 1896;
generalintendentens underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november angående behofvet af extra ordinarie anslag för arméns utrustning;
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 24 sistlidne oktober angående ändrad disposition af de nu till informationsofficerare utgående arfvoden jemte arméförvaltningens å artilleri- och civila departementen den 13 november 1894 deröfver afgifna underdåniga utlåtande;
t. f. chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne oktober med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringar i infanteriets organisation år 1896;
chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne november med beräkningar öfver ökadt anslagsbehof för skånska husar- och skånska dragonregementena under år 1896; och chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse likaledes den 12 i samma månad med förslag till och kostnadsberäkningar rörande omorganisationen af Norrlands dragonregemente under år 1896 jemte t. f. chefens för generalstaben den 6 december 1894 öfver båda dessa framställningar afgifna underdåniga utlåtande;
generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar öfver artilleriets omorganisation år 1896;
chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkningar rörande fortifikationens omorganisation år 1896;
inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne november angående, bland annat, förändringar i trängens organisation år 1896;
generalintendentens underdåniga skrifvelse den 19 sistlidne oktober angående intendenturcorpsens fortsatta organisation samt
centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne oktober angående anslag för år 1896 till befrämjande af det frivilliga skytteväsendet jemte arméförvaltningens å civila departementet den 9 november 1894 deröfver afgifna underdåniga utlåtande.
3 Fjerde hufvudtiteln.
Departementschefen yttrade härvid:
»Innan jag går att i detalj redogöra för de olika anslagsfordringar, som hvad angår fjerde hufvudtiteln torde för år 1896 blifva af nöden, ber jag att få yttra några ord rörande sättet för uppförande i riksstaten af de anslagsposter, som för genomförande under sagda år åt 1892 års förbättrade härordning erfordras.
Som Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, har i detta afseende åren 1893 och 1894 så tiligått att, frånsedt de belopp, som erfordrats för intendenturcorpsens ocli reservbefälsinstitutionens fortsatta utveckling och hvilka påförts de för denna corps och institution vid 1893 års Riksdag nybildade anslag, öfriga med anledning af den förbättrade härordningen nödiga anslagshöjningar uppförts, de iör infanteriet erforderliga under anslaget till indelta infanteriets befälsaflöning, anslagsförhöjningarne för kavalleriet under de båda anslagen till indelta kavalleriets befälsaflöning och till det indelta infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, samt anslagsförhöjningarne för fältartilleriet å fastlandet, Gotlands artillericorps, fortifikationen och trängen under de olika anslag, som för hvart och ett af dessa truppers eller truppslags befälsaflöning finnas i riksstaten upptagna.
Såsom jag flera gånger haft tillfälle betona, kan detta sätt för anslagsförhöjningarnes uppförande i riksstaten betraktas endast såsom provisoriskt, då genom nämnda tillvägagående anslagsdelar påföras anslag, till hvilka de, huru än beslutet om fjerde hufvudtitelns slutliga uppställning kommer att utfalla, svårligen torde blifva hänförda. Att emellertid, hvad angår år 1896, det fjerde af de för den förbättrade härordningens genomförande bestämda öfvergångsåren, härutinnan göra någon ändring torde icke vara lämpligt. Uppenbarligen lär en sådan ändring lättast låta verkställa sig i samband med beviljandet af de sista anslagsposter, som för den förbättrade härordningens genomförande erfordras; och jag har så mycket mindre skäl att nu göra någon framställning om ändrings vidtagande, som i det betänkande rörande förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln, hvilket nyligen, efter nådigt uppdrag, afgifvits åt expeditionschefen i landtförsvarsdepartementet C. E. von der Lancken och hvilket jag för min del finner af beskaffenhet att kunna läggas till grund för en blifvande nådig proposition i ämnet, det framlagda förslaget till fjerde hufvudtiteln i dess förenklade form är utarbetadt under förutsättning, att beslut i fragan kommer att fattas först vid 1896 års Riksdag eller den, da budgeten för det sista öfvergångsåret skall till Riksdagens pröfning hänskjutas.
4 Fjerde hiifyndtiteln.
Eders Kong!. Maj:t synes mig alltså nu liksom vid Riksdagarne 1893 och 1894 böra föreslå Riksdagen, att de nödiga anslagsförhöjningarne påföras ofvannämnda anslag.»
Sedan departementschefen vidare tillkännagifvit, att vid den förestående statsregleringen andra ändringar i de för närvarande utgående ordinarie anslagen icke af honom åsyftades än de, som nu komme att särskildt omnämnas, anförde departementschefen beträffande de
Ordinarie anslagen.
Intendenturcorpsen.
[1.] Detta anslag är i årets riksstat upptaget till 339,000 kronor och
ökning af då, enligt den, på grund af 1893 års Riksdags beslut, utfärdade stat detta anslag. fpr corpSerp utgifterna för densamma, efter fullt genomförd organisation, skulle komma att uppgå till 356,178 kronor 90 öre, är alltså för bestridande af samtliga de utgiftsposter, som i corpsens stat finnas upptagna, ännu ett belopp af 17,178 kronor 90 öre af nöden. I sitt ofvannämnda utlåtande den 19 sistlidne oktober angående intendenturcorpsens fortsatta organisation hemställer generalintendenten, att häraf måtte, i enlighet med en skrifvelsen bilagd förslagsberäkning (Bil. 1), för år 1896 anvisas 9,210 kronor. Jag har ingenting att deremot erinra och tillstyrker fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att för genomförande under år 1896 af intendenturcorpsens nya organisation höja anslaget till nämnda
corps, nu................................................... kr. 339,000: —
med.............................................................. » 9,210: —
till.......................................................... kr. 348,210: —
Det icke garnisonerade infanteriets hefäisaflöning.
[2.] Detta anslag är i årets riksstat uppfördt till 4,032,674 kronor.
dfttiTånsia ^ bel°PP 125,995 kronor 38 öre, som enligt hvad jag vid sistlidne Riksdag ådagalade då ännu skulle i form af ökade anslag erfordras för genomförande af infanteriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade nya organisation, beviljade nämnda Riksdag en summa af 22,314 kronor. Att ännu bevilja skulle alltså återstå 103,681 kronor 38 öre
5 Fjerde hufvudtiteln.
och hemställer t. f. chefen för generalstaben i sitt ofvannämnda den 13 sistlidne oktober afgifna underdåniga yttrande med förslag till och kostnadsberäkningar öfver förändringarna i infanteriets organisation för år 1896, att deraf skulle för sagda år anvisas 43,485 kronor (Bil. II och III). Det torde emellertid dervid böra märkas, att det till nytillkommen personals aflöning nödiga anslagsbeloppet af honom beräknas till 97,569 kronor, men att till täckande häraf en summa af 54,084 kronor anses blifva disponibel, deraf 40,200 kronor vakansafgifter och besparad aflöningskostnad för 258 indelta rotar och 20 nummer vid Ver mlands fältjägarecorps, som böra under år 1896 indragas, och 13,884 kronor besparade rekryt- och regementsmöteskostnader för 78 soldater. Jag har vid generalstabschefens ifrågavarande förslag ingenting att erinra, och då, i enlighet med tillvägagaendet vid riksdagarne 1893 och 1894, sistnämnda belopp 13,884 kronor torde böra afföras från anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar, från hvilket anslag den besparade utbildnings- och möteskostnaden skolat utgå, och i stället påföras nu förevarande anslag, från hvilket aflöningen till det nytillkomna befälet skall gäldas, uppgår sålunda det belopp, hvarmed förevarande anslag bör ökas, till 43,485 kronor + 13,884 kronor eller 57,369 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för genomförande under år 1896 af infanteriets n}7a organisation öka anslaget till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning,
nu............................................................ kr. 4,032,674: —
med...................................................... » 57,369:
till.
» 4,090,043
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning.
Af de förändringar i kavalleriets organisation, som vid 1892 års _ [3-] urtima Riksdag antogos, är det endast den beslutade ombildningen af skånska husar-, skånska dragon- och Norrlands dragonregemente från indelta till värfvade trupper och den i sammanhang dermed stälda ökningen af sistnämnda regemente från 2 till 5 sqvadroner, som nödvändiggör höjningen i vederbörande anslag. lör öfvertlytimligen af en sqvadron från Kronprinsens husarregemente till Lifgarde! till häst förefinnas nemligen redan medel i budgeten och de i öfrigt synnerligen
6 Fjerde hufvudtiteln.
obetydliga förändringar, som vidtogos i de tre återstående kavalleriregementenas eller Lifregementets dragoners och husarers samt Smålands husarregementes organisationer, förorsaka ej någon förhöjd utgift.
Hvad angår frågan om den ändrade organisationen af förstnämnda tre regementen har för bestämmande af de belopp, som för hvarje af öfvergångsåren 1894 och 1895 kunde anses behöfliga, så förfarits att cheferne för första och sjette arméfördelningarna anmodats att i samråd med inspektören för kavalleriet och efter vederbörande regementschefers hörande till Eders Kongl. Maj:t inkomma med uppgift, den förre å nödiga anslagsförhöjningar för de båda skånska kavalleriregementena och den senare å motsvarande anslagsförhöjningar för Norrlands dragonregemente samt att, sedan öfver dessa sålunda inkomna förslag erforderliga yttranden från t. f. chefen för generalstaben infordrats, desamma lagts till grund för Eders Kongl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna framställningar i ämnet.
Jemväl i år hafva i njmsnämnda syfte dylika yttranden infordrats från bemälde arméfördelningschefer och har, hvad beträffar det af chefen för första arméfördelningen afgifna förslag (Bil. IV), enligt hvilket för de båda skånska kavalleriregementenas omorganisation under år 1896 • skulle utöfver förut utgående anslag ytterligare erfordras ett belopp af 19,038 kronor 76 öre, någon erinran icke förekommit.
Mot det från chefen för sjette arméfördelningen inkomna, af chefen för Norrlands dragonregemente upprättade förslag till öfvergångsanordningar för nämnda regemente under år 1896 hafva åter flera anmärkningar framstälts dels af förstnämnde chef, dels af inspektören för kavalleriet och dels slutligen af t. f. chefen för generalstaben. Så har erinrats att detsamma till formen afveke från motsvarande för de båda skånska kavalleriregementena uppgjorda förslag och att i detsamma till utgångspunkt för beräkningarne tagits tillfälliga prisförhållanden i stället för de i regementets stat bestämda kostnadsbelopp; och har med anledning deraf t. f. chefen för generalstaben låtit utarbeta ett vid hans underdåniga yttrande i ämnet fogadt, i fullkomlig öfverensstämmelse såväl med regementets stat som med motsvarande beräkning för de båda skånska kavalleriregementena uppstäldt förslag till organisationsförändringar vid regementet under år 1896.
Mot sistnämnda förslag (Bil. V.), enligt hvilket utöfver redan beviljade anslag för regementet skulle under år 1896 ytterligare erfordras 18,472 kronor 43 öre, har jag ingen erinran att göra; och anmärker jag endast i förbigående, att då t. f. chefen för generalstaben i syfte att begränsa utgifterna för regementet under år 1896 till ungefärligen
Fjerde hufvudtiteln. 7
de belopp, som vid den förbättrade härordningens antagande beräknades komma att under nämnda år för detsamma erfordras, ansett sig böra, i likhet med hvad utaf arméfördelningschefen och inspektören för kavalleriet jemväl ifrågasatts, föreslå att regementets öfningar under året skulle erhålla något mindre omfång än som af regementschefen antagits, detta har sin naturliga förklaringsgrund deri, att regementets omorganisation under år 1896 ej kommer att vara fullt genomförd. Då nemligen särskilda medel till bestridande af kostnaden för den under öfvergångsåren allt jemt fortgående nyuppsättningen af personal och hästar ej af Riksdagen anvisats, utan regementets vanliga anslag måste härför tagas i anspråk, kan det ej undvikas, att inskränkningar på andra håll tillsvidare måste göras; och torde åtgärden att förkorta öfningarne, ehuru i och för sig ingalunda önskvärd, dervid vara den enda, som kan anses leda till målet. En sådan åtgärd måste dessutom endast blifva af provisorisk natur, ty så snart organisationen genomförts och det sålunda endast gäller att vidmakthålla den personal- och häststyrka, som en gång uppsatts, kunna, under förutsättning att förhållandena i öfrigt utveckla sig så- som vid organisationens godkännande antogs, öfningarne åter erhålla sin i regementets stat bestämda längd.
De ökade kostnaderna under år 1896 för alla tre regementena skulle sålunda komma att uppgå till 19,038 kronor 76 öre + 18,472 kronor 43 öre eller 37,511 kronor 19 öre.
Enligt de grunder för uppförande i riksstaten af de för nu ifrågavarande regementen erforderliga anslagshöjningar, som följdes vid Riksdagarne 1893 och 1894, skulle af berörda belopp så mycket påföras nu förevarande anslag, som är af nöden för aflöning till officerare, underofficerare, civilmilitär personal och korpraler på gammal stat. Jemlikt ofvan omförmälda bilagor skulle härför under år 1896 erfordras:
a) Vid hvartdera af de båda skånska kavalleriregementena:
Transport 5,398: 50
8 Fjerde hiifvudtiteln.
Transport 5,398: 50
Regernentsskolans kostnad:
Dagaflöning.
samt b) vid Norrlands dragonregemente:
Löner, tjenstgöring spenning ar in. m. för befäl:
Under 1. och 2. öfvergångsåret tillkomma ............... kr. 24,682: —
Under 3. öfvergångsåret tillkomna:
1 ryttmästare af 1. klass och sqvadronschef kr. 4,910: —
1 löjtnant af 1. klassen ....................................... » 2,970: —
1 underlöjtnant........................................................ » 2,370: —
1 fanjunkare (jemte portion under vapenöf-
ningarna) ..................................................... » 1,380: —
2 sergeanter af 1. klassen (jemte d:o d:o) » 1,756: —
2 sqvadronstrumpetare ( » d:o d:o ) » 1,160: — 14,546: ■
Under 4. öfvergångsåret tillkomna:
1 major 5 månader ..................... kr. 3,302: 40
1 stabstrumpetare 12 d:o (jemte por-
tion under vapenöfningarne) ..................... » 678: —
2 stabstrumpetare 2 månader (dagaflöning be-
räknas ej)......................................................... » 170: —
2 sergeanter af 1. kl. 2 månader (dagaflöning
beräknas ej) ................................................... » 210: — 4,360: 40
Transport 61,535: 40
Fjerde hufYudtiteln.
9 Transport 61,535: 40
ReJcrytsJcolans kostnad:
Dagaflöning.
1 ryttmästare i 305 dagar å. 3,oo kr.............. 915: —
3 subalternofficerare » » 2,oo » ............... 1,830: —
1 fanjunkare » » l,oo » ............... 305: —
3 sergeanter » » 0,80 » ............... 732: —
1 trumpetare » » 0,80 » ............... 244: — 4,026: —
Regementsskolans kostnad:
Dagaflöning.
1 ryttmästare i 260 dagar ä 3,oo kr................ 780: —
2 subalternofficerare » » 2,oo » ............... 1,040: —
1 fanjunkare » » l,oo » 260: —
2 sergeanter » » 0,80 » 416: —
1 trumpetare » » 0,so » 208: — 2,704: —
eller tillsammans summa kr. 68,265: 40
Då föregående Riksdagar deraf beviljat 58,232 kronor 38 öre, skulle alltså af förenämnda belopp, 37,5i 1 kronor 19 öre, skilnaden emellan 68,265 kronor 40 öre och 58,232 kronor 38 öre eller i helt krontal 10,034 kronor böra påföras nu ifrågavarande anslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för genomförande under år 1896 af skånska husar- och skånska dragon- samt Norrlands dragonregementes nya organisation öka anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning,
nu................................................. kr. 978,360: —
med.................. » 10,034: —
till................................................................. kr. 988,394: —
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Jemlikt § 1 i lagen angående lindring i rustnings- och roterings- [4.] besvären den 2 december 1892 skall lindring i nämnda besvär från dftfanlalf8lag och med år 1896 utgå med sextio procent af dessa besvärs uppskattade värde.
Bih. till Riksd. Prot. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 1 Haft.
10 Fjerde hufrudtiteln.
Då lindringen för närvarande utgår med 50 procent af samma värde och någon ändring i den ursprungligen bestämda uppskattningen deraf ännu icke egt rum, torde alltså ofvannämnda anslag, som i nu gällande riksstat är uppfördt med ett belopp af 2,216,000 kronor, böra, på det erforderliga medel till bestridande af kostnaden för den under år 1896 tillkommande ytterligare lindring må finnas derunder uppförda, i riksstaten för sagda år ökas med en femtedel eller 443,000 kronor i rundt tal.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af ytterligare 10 procent lindring i rustnings- och roteringsbesvären höja förevarande anslag, nu.................................. kr. 2,216,000: —
med.......................................................... » 443,000: —
till.............................................................. kr. 2,659,000: —
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar.
[5.] I enlighet med det tillvägagångssätt, som vid 1893 och 1894 års
drtteTnsia* Riksdagar följdes i fråga om uppförandet i riksstaten af de för den förbättrade härordningens genomförande erforderliga anslagsbelopp, skulle under förevarande anslag upptagas den del af anslagsförhöjningarne till kavalleriet, som ej föreslagits till uppförande under anslaget till det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning. Då hela anslagsförhöjningen till kavalleriet, på sätt jag förut visat, beräknats att för år 1896 komma att uppgå till 37,511 kronor 19 öre och en summa af 10,034 kronor deraf ansetts böra påföras sistnämnda anslag, skulle alltså nu förevarande anslag med anledning af kavalleriets beslutade omorganisation böra för samma år ökas med skilnaden emellan dessa båda belopp eller i rundt tal 27,477 kronor.
A andra sidan måste emellertid anslaget, såsom jag förut yttrat, minskas med 13,884 kronor, motsvarande den besparing i utgifterna under anslaget, som beräknats uppkomma såsom följd af den under år 1896 fortsatta indragningen af manskapsnummer vid det indelta infanteriet.
Anslagsförhöjningen skulle således komma att uppgå till 27,477 kronor — 13,884 kronor eller till 13,593 kronor. Och hemställer jag med anledning deraf, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen.
11 Fjerde lmfvudtiteln.
att för genomförande under år 1896 af skånska husar-, skånska dragon- och Norrlands dragon-regementes nya organisation höja anslaget till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnin-
gar, nu............>..................................... kr. 1,555,760: —
med......................................................... » 13,593: —
till.......................................................... kr. 1,569,353: —
Fältartilleriet å fastlandet.
Jemlikt de tabeller (bil. VI och VII), som fogats vid generalfälttyg- [6.] mästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 14 sist- d^anI^^ lidne November angående åtgärder för genomförande under år 1896 af artilleriets nya organisation, beräknas den under år 1896 för fältartilleriet å fastlandet erforderliga kostnadsökningen, som torde böra påföras nu förevarande anslag, till 114,284 kronor 40 öre eller skilnaden emellan den i bil. VII upptagna slutsumma 119,759 kronor 40 öre och det för chefen för Gotlands artillericorps beräknade aflöningsbelopp 5,475 kronor.
Jag har ingenting att häremot erinra, men anser mig emellertid i detta sammanhang böra föredraga generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet förenämnda underdåniga skrifvelse den 24 sistlidne Oktober angående disposition af de till informationskaptenerna vid de sex fältartilleriregementena för närvarande utgående arfvoden jemte arméförvaltningens å artilleri- och civila departementen den 13 derpåföljande November deröfver afgifna yttrande.
Generalfälttygmästaren erinrar i sin berörda skrifvelse till en början, att i de af Eders Kongl. Maj:t den 2 December 1892 nådigst faststälda staterna för de sex fältartilleriregementena finnas upptagna sex stycken informationsofficersarfvoden å 800 kronor, tillsammans representerande ett belopp af 4,800 kronor; att dessa arfvoden äro afsedda för de s. k. informationskaptenerna, hvilkas hufvudsakliga tjenstgöring hittills bestått i meddelande af förberedande undervisning för inträde vid artilleri- och ingeniörhögskolan, men att, sedan Eders Kongl.
12 Fjerde hufvudtiteln.
Maj:t genom nådigt bref den 9 sistlidne Augusti förklarat sig gilla de allmänna grunder för studiernas vid artilleri- och ingeniörhögskolan ordnande, som innehöllos i en af krigsundervisningskommissionen föreslagen studieplan, och enligt hvilka den undervisning i matematik och mekanik, som hittills af informationskaptenerna meddelats i öfre afdelningen af artilleriregementenas läroverk, skulle från och med år 1896 öfverflyttas till högskolan, för informationskaptenerna föga annat af deras hittills varande åligganden numera återstode än skyldigheten att förrätta kompletteringsexamen i matematik med officersaspiranter, som icke vid afgångsexamen från högre allmänt läroverk erhållit det betyg i detta läroämne, som erfordras för att vinna anställning som officer vid artilleriet.
Detta åliggande anser emellertid generalfälttygmästaren lämpligen kunna öfverflyttas på de sju vid fältartilleriregementena å fastlandet och Vaxholms artillericorp§ anställde informationslöjtnanterna, så att, derest åt hvar och en af dem såsom godtgörelse för deras sålunda ökade göromål bereddes någon arfvodesförhöjning, hvilken, enligt generalfälttygmästarens åsigt, kan bestämmas till 100 kronor för hvar, ändock af det till 4,800 kronor uppgående belopp, som i artilleriregementenas stater finnes upptaget till arfvoden åt informationskaptener, en summa af 4,100 kronor skulle återstå att för andra ändamål disponera; och förmäler sig generalfälttygmästaren finna detsamma lämpligast böra användas i och för upprättande af en subalternofficersskjutskola, som den unge artilleriofficeren skulle genomgå omedelbart efter afsittande af den allmänna lärokursen vid artilleri- och ingeniörhögskolan.
Artilleriskjutskolans uppgift hade visserligen, yttrar generalfälttygmästaren, ursprungligen varit, likasom den fortfarande ännu vore, att utgöra en repetitionskurs i skjutning för snart blifvande eller redan vordne batterichefer, att bereda dem kännedom om de senaste framstegen i skjutkonsten och att sålunda såväl göra dem skickligare i den vigtiga uppgiften att leda ett batteris eld som ock sätta dem i stånd att vid vederbörande regementen, på grund af hvad de vid skjutskolan inhemta!, bidraga till skjutbildningens höjande i allmänhet. Denna uppgift hade också skjutskolan, enligt generalfälttygmästarens åsigt, fyllt på ett tillfredsställande sätt och för de stora framsteg i skjutning, som vårt artilleri under de senare åren gjort, hade man till väsentlig del skjutskolan att tacka.
Generalfälttygmästaren anser det emellertid kunna ifrågasättas, om icke fältartilleriets skjutfärdighet skulle på ett än mer tillfredsställande sätt kunna motsvara de stegrade fordringar, som derpå allt jemt stål-
13 Fjerde hufvudtiteln.
des, derest artilleriofficeren redan i yngre år sattes i tillfälle att genomgå en grundlig kurs i praktisk fältskjutning.
Frånsedt den omständigheten, att han såsom följd deraf skulle i fråga om den vigtigaste af alla utbildningsgrenar, nemligen skjututbildningen, blifva mera likstäld med infanteriofficeren, under det att kommendering såsom elev till fältartilleriets skjutskola för närvarande kunde påräknas först efter omkring 20 års tjenstetid som officer, skulle han dessutom med en sådan anordning erhålla icke allenast ökad vana vid och färdighet i fullgörandet af en subalternofficers åligganden under eld, utan med stöd af den vunna säkra grunden kunna under sin följande tjenstetid bättre än eljest skulle hafva varit fallet draga nytta af regementenas årliga skjutöfningar.
Vid uppgörandet af det i det föregående omnämnda förslaget till ny studieplan för artilleri- och ingeniörhögskolan hade man också, fortsätter generalfälttygmästaren, utgått från den åsigt, att för artilleriofficern i allmänhet den teoretiska undervisningen kunde erhålla något minskad omfattning, men att i stället hans praktiska skjututbildning borde ökas derigenom att han förpligtades genomgå en särskild skjutkurs; och då en dylik skjutkurs under omkring 4 veckors tid hvartannat år skulle kunna nödtorftigt anordnas för en kostnad af omkring 8,000 kronor, hvadan den genom indragning af informationskaptensarfvodena uppkomna årliga besparingen af 4,100 kronor skulle blifva för ändamålet tillräcklig, hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå nästkommande års Riksdag de åtgärder, som för de sålunda ifrågasatta anordningarnas genomförande kunde finnas af nöden. _ -
Äfven arméförvaltningen är af samma åsigt som generalfälttygmästaren och förklarar sig i sitt förenämnda utlåtande på det kraftigaste tillstyrka bifall till förevarande framställning, som synes arméförvaltningen egnad att utan ökad kostnad för statsverket möjliggöra en väsentligen stegrad skjutfärdighet hos artilleriofficerarne.
Då jag lika med arméförvaltningen anser den sålunda af generalfälttygmästaren föreslagna anordning i hög grad lämplig, hemställer jag att förslag till dess genomförande förelägges Riksdagen; och lärer alltså Eders Kongl. Maj:t böra dels hos Riksdagen äska bemyndigande att så ändra gällande stater för de sex fältartilleriregementena och
14 Fjerde hufvudtiteln.
Vaxholms artillericorps, att, jemte det från staterna för förstnämnda sex regementen uteslutes det nu i desamma uppförda arfvode å 800 kronor till en informationsofficer, arfvodet för den återstående informationsofficeren i alla berörda stater upptages till 500 kronor, och dels föreslå Riksdagen, att nu förevarande anslag må minskas med
4,200 kronor, utgörande skilnaden emellan de till de sex informationsofficerarne vid fältartilleriregementena för närvarande utgående arfvoden 4,800 kronor och den arfvodesförhöjning, som skulle tillkomma de återstående informationsofficerarne vid samma regementen, och samtidigt de båda anslagen till fästningsartilleriet och till artilleriskjutskolor höjas, det förstnämnda, hvarifrån aflöning till Vaxholms artillericorps utgår, med 100 kronor, motsvarande den ifrågasatta arfvodesförhöjningen för informationsofficern vid nämnda corps, och anslaget till artilleriskjutskolor med återstående beloppet 4,100 kronor.
Enligt hvad jag förut yttrat skulle nu förevarande anslag,'med anledning af fältartilleriets beslutade omorganisation, ökas med 114,284 kronor 40 öre, så att, då derifrån dragés det belopp 4,200 kronor, hvarmed anslaget för genomförande af den utaf generalfälttygmästaren ifrågasatta ändring i skjutundervisningen för artilleriets officerare borde minskas, anslaget skulle komma att slutligen ökas med 110,084 kronor 40 öre eller i helt krontal 110,085 kronor.
Under anhållan att framdeles under vederbörliga anslag få återkomma till frågorna om ändring i staten för Vaxholms artillericorps och om höjning i de båda anslagen till fästningsartilleriet och till artilleriskjutskolor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t- täcktes föreslå Riksdagen
att, under förutsättning af bifall till förslagen om höjning i nyssnämnda båda anslag, dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att så ändra gällande stater för de sex fältartilleriregementena, att derur uteslutes det för närvarande deri uppförda arfvode å 800 kronor till en informationsofficer och att samtidigt arfvodet till den återstående informationsofficern ökas till 500 kronor, dels ock höja förevarande anslag,
nu........................................................... kr. 1,462,408: —
med ........................................................ » 110,085: —
' till ........................................................ kr. 1,572,493: —
Fjerde hufvudtiteln.
15 Fästningsartilleriet.
Under åberopande af hvad jag nyss yttrat, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att dels bemyndiga Eders Kongl. Maj:t att så ändra gällande stat för Vaxholms artillericorps, att arfvodet för corpsens informationsofficer ökas till 500 kronor och dels vid bifall dertill höja förevarande anslag,
nu ................................................................. kr. 98,455: —
med ........................................................ »_100: —
till....................................................... kr. 98,555: —
Gotlands artillericorps.
Sistlidne år gjorde, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade erinra sig, generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet framställning derom, att den chefen för ifrågavarande truppförband genom 1892 års urtima Riksdags beslut tillagda särskilda lön måtte få utgå från och med innevarande år eller det tredje af de för härordningens genomförande bestämda öfvergångsår. På hemställan af mig, som ansåg mig böra understödja berörda framställning, aflät Eders Kong]. Maj:t proposition i ämnet till Riksdagen, som emellertid ej fann skäl till densamma lemna bifall.
Då nu generalfälttygmästaren ansett sig böra hemställa, att ifrågavarande lön må få utgå från och med år 1896, kan jag icke annat än understödja äfven denna framställning. Redan nu har det visat sig vara förenadt med vissa svårigheter att på ett tillfredsställande sätt ordna befordrings- och tjenstgöringsförhållandena vid artilleriet, så länge denna lön ej finnes disponibel, och uppenbarligen måste dessa svårigheter blifva större, ju mera omorganisationen fortskrider. Då, på sätt jag yttrade redan förra gången denna fråga inför Eders Kongl. Maj:t förevar, lönen på stat till chefen för corpsen skall utgå med 6,225 kronor, men deraf redan finnes disponibelt det i corpsens äldre stat till den tillförordnade chefen uppförda arfvode 750 kronor, hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
[7-]
Höjning af detta anslag.
[8.]
Höjning af detta anslag.
[9.]
Höjning af detta anslag.
[10.] Höjning af detta anslag.
Fjerde liufvudtiteln.
att för beredande af medel till inrättande af chefsbeställningen vid Gotlands artillericorps höja anslaget
till corpsen,
nu ...............................:................................. kr. 32,414: —
med ............................................................... )) 5,475: —
till ................................................................ kr. 37,889: —
Fortifikationen.
I sitt den 13 November 1894 afgifna yttrande angående kostnaderna för genomförande under år 1896 af fortifikationens beslutade förbättrade organisation beräknar chefen för nämnda vapen, i enlighet med en yttrandet bilagd tabell (bil. VIII), desamma komma att uppgå till 20,095 kronor. Jag har ingenting att deremot erinra; och då beloppet, i enlighet med det Riksdagarne 1893 och 1894 följda tillvägagångssätt, torde i sin helhet böra påföras nu ifrågavarande anslag, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande af tillgångar till genomförande under år 1896 af fortifikationens förbättrade organisation höja anslaget till fortifikationen,
Trängen.
I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne November angående åtgärder för genomförande under år 1896 af trängens förändrade organisation har inspektören för nämnda vapen hemstält, att de för detsamma afsedda an slagstillgångar måtte så ökas, att vapnets fyra bataljoner kunde under året erhålla den sammansättning, som närmare angifves i de af honom vid skrifvelsen fogade förslagstater (Bil. IX, X, XI och XII). Jag har ingenting att häremot erinra, hvadan och då staternas slutsumma uppgår till 547,118 kronor 43 öre och de för trängvapnet för närvarande disponibla anslagssummor utgöra 498,383 kronor, eller summan af det belopp 424,338 kronor, som, enligt hvad jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13 januari 1894 i
Fjerde Imf vild ti teln.
frågan om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvud titel för år 1895 ådagalade, före 1894 års Riksdag blifvit anvisadt till trängvapnet och det belopp 74,045 kronor, som vid samma Riksdag för meranämnda vapen beviljades, den nu erforderliga an slagsförhöjningen skulle uppgå till 48,735 kronor 43 öre eller i jemt krontal 48,735 kronor.
Då anslagsförhöj ningen nu liksom vid Riksdagarne 1893 och 1894 torde i sin helhet böra påföras anslaget till trängen, hvilket i 1895 års riksstat är upptaget med ett belopp af 382,363 kronor, och vidare af hela detta anslag, som sålunda i 1896 års rikstat skulle komma att uppgå till 431,098 kronor, det belopp 91,206 kronor, som erfordras till bestridande af befälsaflöning och dermed jemförliga utgifter vid Svea trängbataljon, lärer, i likhet med hvad under föregående år egt rum, böra upptagas såsom bestämdt anslag och återstoden af anslagets slutsumma eller 339,892 kronor såsom reservationsanslag, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för genomförande under år 1896 af trängens vid 1892 års urtima Riksdag beslutade nya organisation höja anslaget till nämnda vapen,
nu.......................... ....................................... kr. 382,363: —
med ............................................................ » 48,735: —
till................................................................ kr. 431,098: —
äfvensom medgifva att 339,892 kronor deraf må upptagas såsom reservationsanslag.
Reservbefälet.
I årets riksstat är detta anslag uppfördt med 29,000 kronor. Af [H-] den summa 53,516 kronor^ som vid tillämpning af de utaf 1892 års urtima Riksdag godkända grunderna för ersättning åt reservofficerare och reservintendenter beräknades vara för ändamålet erforderligt, återstår alltså ett belopp af 24,516 kronor att ännu bevilja; och då häraf för år 1896, det fjerde utaf de för genomförande af den förbättrade härordningen bestämda fem öfvergångsåren, torde böra beviljas hälften eller i rundt tal 12,000 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja anslaget till reservbefälet,
nu .................................................................. kr. 29,000: —
med ............................................................. » 12,000: —
till
Bih. till Itiksd, Frot. ISO5. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.
kr. 41,000 3
18 Fjerde liufvudtiteln.
Ved och ljus vid fästningar och garnisonsorter.
[12.] Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet erinrar i sin före-
dettrTnsiag. nämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne November angående nämnda departements medelsbehof för år 1896, att Riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition höjt anslaget till ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter för tiden från och med år 1895 med 14,000 kronor, från 103,500 kronor till 117,500 kronor, äfvensom att nämnda tillökning afsett att tillgodose behofvet af ökade brännmaterialier för dels Norrlands artilleriregementes nya etablissement och dels de nya byggnaderna vid Svea ingeniörbataljon.
Emellertid hade, fortsätter departementet, det samma redan i sitt underdåniga utlåtande den 15 November 1893 rörande departementets medelsbehof för år 1895 framhållit, att första Göta artilleriregementes nya kasernetablissement å Qviberg blefve färdigt under hösten innevarande år, så att regementet vid nämnda tidpunkt kunde deri inflytta, samt att dessförinnan behöfliga materialier för etablissementets uppeldande borde anskaffas och medelstillgång för bestridande af kostnaden för detsammas belysning beredas. Behofvet komme dock att i sin helhet göra sig gällande först år 1896 och då någon tillgång till dess fyllande kunde. beredas derigenom, att de medel, som hittills utgått för uppvärmning och belysning af regementets äldre stallar, rid- och exercishus, sjukhus samt informations- m. fl. lokaler i Göteborg, blefvo disponibla. efter regementets inflyttande i det nya etablissementet, hade förvaltningen ansett att med underdånig begäran om ökning af ved- och ljusanslaget, i hvad anginge Qvibergsetablissementet, möjligen kunde anstå till 1895 års Riksdag.
Från och med 1896 blefve det deremot oundgängligen nödvändigt, att tillökning i detta anslag bereddes för bestridandet af sistnämnda etablissements uppvärmning och belysning; och ansåge förvaltningen, efter den utredning, som kunnat åstadkommas, dessa kostnader, med afseende fästadt särskild! derå att prisen å stenkol och cokés under 1894 ytterligare stigit, icke kunna nedbringas under 15,000 kronor, hvarifrån dock borde afdragas motsvarande kostnader för de nämnda äldre byggnaderna och lokalerna i Göteborg, hvilka ej vidare blefvo för första Göta artilleriregemente behöfliga efter dess inqvarterande å Qviberg, så att, då sistberörda kostnader under de senare åren uppgått till omkring 5,000 kronor, behofvet af anslagstillökningen ej kunde bestämmas till lägre belopp än 10,000 kronor.
19 Fjerde liufvudtiteln.
Departementet hemställer alltså, att anslaget för år 1896 må ökas med berörda belopp 10,000 kronor, och framhåller departementet på samma gång önskvärdheten deraf, att anslaget, i likhet med andra anslag af motsvarande beskaffenhet, varder förändradt till förslagsanslag, en förändring, som synes departementet så mycket mera af behofvet påkallad, som utgifterna å anslaget, med hänsigt till den i följd af stora arbetarestrejker betydande vexlingen i prisen å verldsmarknaden å de för kasernetablissements uppvärmning ojemförligt vigtigaste förbrukningsartiklarna, stenkol och cokes, kunna ännu mindre än de artiklar, som erfordras för mathållningen för manskapet vid garnisonsregementena, hvilken bekostas med förlagsanslag, på förhand beräknas.
Beträffande den utaf departementet ifrågasatta höjning af nu förevarande anslag är jag fullkomligt ense med detsamma. I och för sig är uppenbart, att, då första Göta artilleriregemente från och med hösten innevarande år kommer att vara inhyst i tidsenligare och såsom följd deraf jemväl rymligare lokaler, statens utgifter för de för lokalerna nödiga eldnings- och belysningsämnena äfven måste blifva större. Frånsedt kasernlokalernas ökade storlek tillkommer emellertid härvid ännu en omständighet, som är af beskaffenhet att medverka till den motsedda stegringen i berörda utgifter. Så länge nemligen Göteborgs stad hade skyldighet att draga försorg om regementets vederbörliga kasernering, ålåg det äfven staden att bekosta kasernlokalernas eldning och belysning. Numera sedan staten sjelf åt regementet anskaffat kasern och detsamma sålunda för framtiden kommer att vara inrymd i en kronan tillhörig b}’ggnad, skall jemlikt gällande föreskrifter, äfven eldningen och belysningen af staten öfvertagas; och då man erinrar sig, att i den tablå rörande stadens inqvarteringskostnader, som med anledning af den ifrågasatta aflösningen utaf densammas inqvarteringsskyldighet af den för denna frågas beredning tillsatta särskilda kommission utarbetades och i sammanhang med Eders Kongl. Maj:ts till 1891 års Riksdag i ämnet aflåtna nådiga proposition förelädes Riksdagen, stadens årliga utgifter för de egentliga kasernlokalernas uppvärmning och belysning beräknades till icke mindre än 5,152 kronor 50 öre, torde böra medgifvas, att summan 10,000 kronor, hvarmed sålunda skola bestridas icke allenast de alldeles nytillkomna utgifterna för de nya vida större egentliga kasernlokalernas eldning och belysning utan äfven de ökade utgifterna, som för staten måste uppkomma såsom följd deraf att öfriga lokaler i det nya etablissementet såsom exer-
20 Fjerde hufvudtiteln.
cishus, gymnastikhus, stallrum m. m. dylikt för belysning och eldning måste kräfva större kostnader än förut, icke kan anses vara för högt beräknad.
Hvad åter angår den nu af departementet på nytt väckta frågan om anslagets förvandlande till förslagsanslag, kan jag visserligen ej frångå hvad jag i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 13 Januari 1894 rörande regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1895 i detta ämne yttrade eller att en dylik åtgärd nästan med nödvändighet betingas utaf beskaffenheten af de utgifter, som från anslaget bestridas. Då emellertid Eders Kongl. Maj:t så väl vid 1891 års Riksdag som senast vid sistlidne års Riksdag gjort framställning derom till representationen, utan att Eders Kongl. Maj:ts förslag i ämnet lyckats tillvinna sig densammas bifall, har jag ej ansett mig böra för närvarande tillstyrka ny framställning i ämnet.
Det under öfverläggningarne i ämnet vid sistlidne Riksdag utaf en talare framkastade förslaget att anslaget skulle förvandlas till reservationsanslag synes mig ej heller egnadt att åtminstone under nu rådande förhållanden i afsevärd mån afhjelpa de olägenheter, som med anslagets nuvarande konstitutionella natur äro förenade. Hade det visat sig, att under något år nämnvärda besparingar å anslaget uppkommit, skulle naturligtvis med en sådan anordning mycket vara vunnet, men då, på sätt som framgår af rikshufvudböckerna för t. ex. åren 1887 — 93, sådant inträffat endast ett år, då behållningen uppgått till den obetydliga summan af 2,483 kronor 96 öre, under det att ett år utgifterna å anslaget jemt täckts af dess slutsumma och alla de öfriga åren visat brist, som vexla! emellan lägst 4,379 kronor 58 öre och högst 40,866 kronor- 92 öre, torde böra medgifvas, att ej heller nämnda åtgärd kan leda till målet. I hvarje fall synes mig med förslag om en dylik åtgärds vidtagande böra anstå, intill dess hela'det belopp, hvarmed anslaget till följd åt 1892 års förbättrade härordning ansetts böra ökas, också blifvit af Riksdagen beviljadt; och, som bekant, hafva af berörda belopp, som beräknats till 50,000 kronor, ännu endast 14,000 kronor tillgodoförts anslaget, så att, då nu ifrågavarande till utgående föreslagna belopp 10,000 kronor, såsom ej afsedt att täcka någon i följd af beslutet om den förbättrade härordningen nytillkommen utgift, icke kan medräknas, en summa af 36,000 kronor ännu skulle återstå att i den mån kasernetablissement för de nybildade truppförbanden hinna att fullbordas af Riksdagen för ändamålet anvisas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kong]. Maj:t, utan att för närva-
21 Fjerde hufvudtiteln.
rande ifrågasätta någon ändring i anslagets konstitutionella natur, täcktes föreslå Riksdagen
att, för beredande af erforderliga tillgångar till bestridande af de ökade eldnings- och belysningskostnaderna vid första Göta artilleriregementes nya kasernetablissement å Qviberg, öka förevarande anslag,
nu ................................................................. kr. 117,500: —-
med............................................................ » 10,000:
till................................................................ kr. 127,500: —
Artilleriskjutskolor.
Vid bifall till det af mig förut i dag framlagda förslag till ändrade anordningar beträffande de yngre artilleriofficerarnes utbildning i skjutning skulle detta anslag ökas med 4,100 kronor; och jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja detta anslag, nu .............. kr. 18,100: —
med................................................................. » 4,100:
till.................................................................. kr. 22,200: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen.
Detta anslag, hvilket nu är uppfördt till ...................
torde, för jemnande af hufvudtitelns ordinarie anslag, böra
höjas med...............................................................................
till ........................................................................................................
kr.
»
kr.
6,052: —
16: — 6,068: —
Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 24,809,088: — De af mig ifrågasatta tillökningar å förut befintliga anslag uppgå till 743,812 kr., deraf för den förbättrade härordningen (Bil. XIII) 290,796 kronor och för lindring i rustnings- och roteriugsbesvären
443,000 kronor;
och skulle alltså de ordinarie anslagen genom tillägg
af förstnämde belopp ....................................................... »_743,812:
komma att uppgå till ...................................................... kr. 25,552,900:
[13.]
Höjning af detta anslag.
[14.]
Höjning af detta anslag.
22 Fjerde liufvudtiteln.
[15.]
Anslag för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter.
[16.]
Anslag till anskaffning af nya eldhandvapen.
Extra anslag.
Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.
I 1894 års riksstat var för detta ändamål uppfördt ett extra anslag till belopp af 53,000 kronor utgörande hvad som enligt gällande bestämmelser erfordrades för aflöning af de på grund af nya värnpligtslagens föreskrifter i de olika kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare. Hvad åter angår innevarande år bär, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, Riksdagen, med afslag å den af Eders Kongl. Maj:t gjorda framställning om anvisande jemväl för detta år af ett extra anslag å motsvarande belopp, medgifvit att af de behållningar, som å anslaget uppkommit, finge under året för ändamålet användas 53,000 kronor.
Som behofvet af medel för ifrågavarande aflöning fortfarande gör sig gällande och någon ändring i aflöningsbeloppen ej heller synes mig kunna ifrågasättas, torde jemväl för år 1896 tillgångar till enahanda belopp böra beredas; och hemställer jag fördenskull, då, enligt hvad jag inhemta!, å anslaget ännu förefinnas disponibla behållningar till ett "belopp af i rundt tal 20,000 kronor, så att som extra anslag för år 1896 endast erfordras en summa af 33,000 kronor, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att dels medgifva att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. rn. må af behållningarna å det dertill förut beviljade extra anslag under år 1896 användas 20,000 kronor, och dels för samma ändamål på extra stat för berörda år bevilja ett belopp af 33,000 kronor.
Artilleribehof.
Arméns eldhandvapen.
Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November angående arméförvaltningens å artilleridepartementet behof af statsmedel för år 1896 har generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet ånyo upptagit den redan vid sistlidne Riksdag väckta frågan om arméns förseende med nya eldhandvapen med repetermekanism.
Fjerde hufvudtiteln.
23 Han erinrar dervid
att han i sin underdåniga skrifvelse den 15 November 1893 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt en allmän plan för de behöfliga nya vapnens anskaffande, enligt hvilken 100,000 gevär och
20,000 karbiner, det minsta antal dylika vapen hvarmed enligt hans åsigt behofvet kunde f}dlas, borde inom loppet af högst 12 år inköpas eller tillverkas;
att generalfälttygmästaren beräknat den sammanlagda kostnaden för denna anskaffning, deruti inbegripet äfven ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, till 7,250,000 kronor;
att han beträffande de åtgärder, som borde vidtagas i syfte att påbörja anskaffningen, framhållit dels att behofvet af karbiner borde först och främst fyllas, och dels att, oaktadt han ansett vapen tillverkningen för statens räkning böra, i den mån sådant kunde ske, hädanefter likasom hittills bedrifvas inom vårt eget land, den första årsbeställningen likväl, på grund af att gevärsfaktoriet först under år 1896 kunde blifva i tillfälle att börja den nya tillverkningen, måste göras i utlandet;
att han med anledning deraf också förmält sig anse de medel, som för anskaffning af eldhandvapen under år 1895 kunde komma att beviljas, böra användas för beställning hos utländsk firma af ett antal repeterkarbiner, hvilket med afseende på den föreslagna anskaffningstiden 12 år och det erforderliga totala antalet vapen 120,000 st., syntes honom kunna bestämmas till 10,000 st.;
att, då firman Mauser förklarat sig- vilja och kunna leverera berörda antal vapen under år 1895, och vidare, derest tillverkning inom landet af repetervapen och dertill hörande ammunition ansåges böra påbörjas under år 1896, medel redan året förut måste vara tillgängliga för utförande af de erforderliga förändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, generalfälttygmästaren beräknat de för år 1895 under sådana förhållanden nödiga beloppen på följande sätt nemligen
till förändringar vid gevärsfaktoriet .........................
» förändringar vid ammunitionsfabriken................
» inköp af 10,000 Mauserkarbiner...........................
» besigtnings- m. fl. kostnader för d:o...................
» tillbehör för d:o..........................................................
» transportkostnader....................................................
eller tillsammans................................................................
24 Fjerde liufyudtiteln.
att Eders Kongl. Maj:t i sin till 1894 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof väl förklarat sig fullkomligt ense med generalfälttygmästaren i hvad han sålunda yttrat om behofvet för armén af förbättrade eldhandvapen och den kaliber och konstruktion, som åt nämnda vapen borde gifvas, men emellertid med hänsyn till de stora anslagskraf, som för fyllande af andra landtförsvarets behof befunnits nödiga, ansett inköpet af karbiner för år 1895 böra inskänkas till halfva det af generalfälttygmästaren till inköpande föreslagna antal och af sådan anledning föreslagit Riksdagen att för nu omhandlade ändamål anslå endast 679,300 kronor, eller det af generalfälttygmästaren ifrågasatta belopp, minskadt med hvad som beräknats åtgå för inköp af 5,000 karbiner; samt slutligen
att Riksdagen af det sålunda äskade beloppet icke beviljat mera än
295,500 kronor eller det för inköp af återstående antalet repeterkarbiner erforderliga belopp.
Generalfälttygmästaren öfvergår derefter till en skildring af de förhandlingar, som beträffande leveransen af det sålunda till inköp bestämda antalet karbiner under och efter Riksdagen med vederbörande vapenfabrikanter egt rum. Till en början hade, yttrar han dervid, firman Mauser, såsom också framginge af en utaf generalfälttygmästaren till chefen för landtförsvarsdepartementet den 26 februari 1894 aflåten skrifvelse, på gjord förfrågan förklarat sig, helst då patentafgift icke samtidigt stäldes i utsigt, ej vara villig att träffa aftal om leverans af ett mindre antal karbiner än 10,000 st.; och hade med anledning deraf all tanke på någon anskaffning af ifrågavarande vapen tills vidare måst uppgifvas. Omkring en månad senare hade emellertid från en belgisk firma, Fabrique Nationale d’Armes de Guerre, ankommit en skrifvelse, uti hvilken sagda firma, med förmälan att densamma förvärfvat samtliga Mausers patent, erbjudit sig att leverera repeterkarbiner af den önskade konstruktionen, och hade generalfälttygmästaren till firman Mausers agent Franz Marcotty med anledning deraf framstält förfrågan, huruvida nämnda belgiska firma verkligen egde rätt att tillverka vapen af Mausers modell, och dervid tillika meddelat att svenska staten dåmera, enär flottan förklarat sig vilja samtidigt anskaffa 2,000 repeterkarbiner, vore i stånd att afsluta beställning af tillsammans 7,000 vapen af ifrågavarande slag. Såsom svar å denna framställning hade Marcotty meddelat, att han vore beredd att förmedla den sålunda erbjudna bebeställningen; men under dessa förhandlingar hade till den firma, Ludvig Löwe & Gomp. i Berlin, som genom Marcotty åtagit sig att utföra leveransen, ingått nya och så stora beställningar från annat håll, att
25 Fjerde hufyudtiteln.
firman då icke ansett sig kunna inom antaglig tid tillverka de svenska vapnen. Efter ytterligare af denna omständighet föranledda svårigheter och dröjsmål hade det slutligen lyckats att förmå en annan firma, Waffenfabrik Mauser i Oberndorf (Wiirtemberg), att åtaga sig leveransen af de önskade 7,000 repeterkarbinerna; och den 16 augusti 1894 afsats med berörda firma vederbörligt aftal om leveransen, ehuru dock firmans underskrift å kontraktet först i början af september månad erhölls.
Enligt detta kontrakt skulle sålunda, fortsätter generalfälttygmästaren, under 1895 års sommar för landtförsvarets behof levereras 5,000 karbiner af den utaf Eders Kongl. Maj:t år 1894 faststälda modell. Att emellertid äfven för år 1896 begränsa anskaffningen till ett så jemförelsevis obetydligt antal vore, efter hans åsigt, icke tillrådligt. Uti den allmänna plan för anskaffningen af det i första hand erforderliga behofvet, 100,000 gevär och 20,000 karbiner, som generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt, hade lian på anförda skäl föreslagit en jemförelsevis lång tid, 12 år, för anskaffningen af sagda antal vapen. Denna tid vore dock enligt generalfälltygmästarens åsigt ett maximum, som icke utan väsentliga olägenheter och verklig våda kunde öfverskridas, hvadan han under inga omständigheter vågade tillstyrka en mindre årsanskaffning under den närmaste tiden än 10,000 vapen. Till följd häraf och enär under år 1895 endast 5,000 karbiner komme att levereras, ansåge generalfälttygmästaren det som en tjenstepligt att i underdånighet hemställa om äskande af anslag för anskaffning under år 1896 af 15,000 repetervapen, hvilka enligt den förut åberopade allmänna planen borde utgöras af karbiner, så att behofvet af sådana blefve inom sist nämnda års utgång fyldt.
Generalfälttygmästaren anser sig emellertid icke kunna inskränka sin framställning i detta afseende endast till en begäran om anslag för vapenanskaffning.
Redan uti sin flera gånger berörda underdåniga skrifvelse af den 15 november 1893 hade han, yttrar han nemligen vidare, framhållit önskvärdheten af att vapentillverkningen för statens räkning hädanefter likasom hittills, i den mån ske kunde, komme att inom vårt eget land bedrifvas, och det syntes honom icke heller behöfva särskild! betonas, att det åt flere skäl vore fördelaktigt, om denna tillverkning kunde inom den närmaste framtiden påbörjas. För detta ändamål erfordrades, på sätt förut ådagalagts, vissa förändringar dels vid gevärsfaktoriet, dels, om jemväl ammunition för do nya vapnen skulle kunna inom landet till-
Bih. till lliifid. Blot. 1804. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 4
26 Fjerde liufvudtiteln.
verkas, äfven vid ammunitionsfabriken. Skulle fördenskull fortfarande anses önskvärdt, å ena sidan att antalet från utlandet inköpta repetervapen icke komme att öfverskrida summan 10,000, såsom i den ursprungliga allmänna planen föreslagits, och å den andra att anskaffningen ej komme att fortgå långsammare än hvad i sagda plan förordats, vore det oafvisligen nödvändigt, att tillverkningen vid gevärsfaktoriet af repetervapen kunde taga sin början redan under år 1896, ett förhållande, som i sin ordning hade till följd att anslag till de erforderliga förändringarne vid ifrågavarande verkstäder måste af 1895 års Riksdag beviljas. Blefve bifall till en sådan anordning af statsmakterna lemnadt, skulle af de till anskaffning under år 1-896 föreslagna 15,000 karbinerna endast 5,000 st. behöfva inköpas från utländska fabrikanter, under det att det återstående årsbehofvet 10,000 st. kunde genom tillverkning inom landet fyllas.
Generalfälttygmästaren finner sig alltså, för vinnande af nyssnämnda i flera hänseenden synnerligen eftersträfvansvärda mål, böra jemväl i nu förevarande sammanhang återupptaga sin år 1893 gjorda och af Eders Kongl. Maj:t gillade underdåniga framställning om anslag till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken; och anser han alltså följande belopp böra, med anledning af förslaget om arméns förseende med nya eldhandvapen, utaf 1895 års Riksdag äskas, nemligen: till 5,000 repeterkarbiner inköpta från utlandet, å 54
kronor per stycke med transport ...........................
» besigtnings-, profskjutnings- och skottställningskostuader för desamma, å 2 kronor per stycke ...
» tillbehör (remmar med lås, skyddsläder, mynningshylsor, skrufmejslar in. m.) för desamma, å 2,90
kronor för hvarje karbin ...............................................
» transportkostnader för desamma, å 0,20 krona per
stycke ...................................................................................
» 10,000 karbiner tillverkade vid gevärsfaktoriet, å 45
kronor per stycke ........................................................
)) profskjutnings- och skottställningskostnader för sistnämnda vapen, å 0,80 krona per stycke .................
» patentafgift för desamma, å 2,23 kronor per stycke » tillbehör för desamma, å 2,90 kronor för hvarje ...
» transportkostnader för sistnämnda karbiner, å 0,20
kr. 270,000: » 10,000:
14,500:
1,000:
450,000:
8,000
22,500
29,000
Fjerde hufvudtlteln.
27 Då jag nu går att för egen del yttra mig i denna fråga, torde Eders Kong!. Maj:t erinra sig, att jag redan sistlidne år, då den af generalfälttygmästaren gjorda framställning om anslag under år 1895 för anskaffning af eldhandvapen inför Eders Kong! Maj: t föredrogs, förklarade mig i allo instämma med honom så väl hvad angår behofvet för armén af dylika vapen som beträffande den kaliber och konstruktion, som åt de nya vapnen borde gifvas, samt sättet för desammas anskaffning. Endast med hänsyn till de stora fordringar på budgeten, som jemväl i andra hänseenden från landtförsvarets sida måste framställas, ansåg jag mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att i sin till Riksdagen i ämnet aflåtna proposition i viss mån afvika från generalfälttygmästarens då gjorda framställning och sålunda, med gillande af hvad generalfälttygmästaren föreslagit i fråga om förändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, inskränka anslagskrafven för anskaffning af karbiner till hvad som erfordrades för inköp af 5,000 sådana vapen.
Min ställning till frågan i år är alldeles oförändrad. Ur alla synpunkter skulle jag anse i hög grad önskligt, om åt generalfälttygmästarens nu föreliggande förslag kunde beredas fullständig framgång. Äfven i år måste jag emellertid af samma skäl som sistlidne år ifrågasätta någon minskning i de af generalfälttygmästaren uppstäda anslagsfordringar och synes mig dervid begränsning i antalet till anskaffning föreslagna karbiner med minsta olägenhet kunna vidtagas. Beviljas t. ex. anslag till anskaffning af endast 10,000 karbiner i stället för 15,000, som af generalfälttygmästaren föreslagits, så att antalet nya karbiner vid 1896 års utgång kommer att uppgå till 5,000 mindre än som från början förutsatts, qvarstår alltid möjligheten att ett kommande år kunna bereda något större anskaffningsanslag och dymedelst påskynda tillverkningen, så att det oaktadt vid de 12 årens slut det erforderliga antalet gevär och karbiner må vara färdigt. En rubbning åter i de af generalfälttygmästaren för förändringarne vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken beräknade siffror skulle deremot, såsom lätt inses, verka störande på hela den tilltänkta gången af anskaffningen och måhända med ett helt år förlänga den redan förut såsom anmärkningsvärdt lång betecknade tidpunkt, inom hvilken de nya vapnen skulle komma att stå till arméns disposition.
Då kostnaden för anskaffningen af 5,000 karbiner utaf generalfälttygmästaren beräknas till 295,500 kronor och sålunda, derest nyss af mig uttalade åsigt utaf Eders Kong]. Maj:t gillas, utaf Riksdagen torde böra för handvapensanskaffniiigen äskas ett belopp utaf 1,190,800
[17.]
Anslag till mobiliseringsammunition för eldhandvapen.
28 Fjerde hufVudtiteln.
kronor — 295,500 kronor eller 895,300 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén på extra stat för år 1896 bevilja 895,300 kronor.
Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.
Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November erinrar generalfälttygmästaren vidare, att han uti den plan för anskaffning af mobiliseringsammunition till 1867—89 års gevär, som han i sin underdåniga skrifvelse den 10 November 1891 understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, beräknat behofvet till 36,000,000 patroner, ett antal som Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad som framginge af den till 1892 års lagtima Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, ansett ingalunda vara för högt beräknadt: att, då för fyllande af nämnda ammunition sbehof ett belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor ansetts erforderligt och något längre dröjsmål med anskaffningen deraf än som vore oundgängligen nödvändigt icke syntes böra ega rum, generalfälttygmästaren i sin ofvan åberopade underdåniga skrifvelse hemstält, att Eders Kongl. Maj:t ville, i syfte att den erforderliga anskaffningen måtte kunna inom fyra år fullbordas, af den då instundande Riksdagen för ändamålet äska 1,000,000 kronor; att generalfälttygmästaren sedermera, då efter den först nämnda tidpunkten icke någon omständighet tillkommit, som från hans synpunkt sedd kunnat göra behofvet af eu snabb anskaffning af mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen mindre trängande, i sina underdåniga skrifvelser den 27 November 1892 och den 15 November 1893 likaledes hemstält, att årsanslagen för ifrågavarande ändamål måtte bestämmas till 1,000,000 kronor; samt att till anskaffningen beviljats för hvartdera af åren 1893 och 1894 800,000 kronor och för år 1895
600,000 kronor, så att för de tre åren 1893—1895 sammanlagdt af Riksdagen anvisats 2,200,000 kronor eller något mer än hälften af det år 1891 beräknade totalbeloppet.
I underdåniga skrifvelsen den 15 November 1893 hade vidare, fortsätter generalfälttygmästaren, bland skälen för en så vidt möjligt påskyndad anskaffning af mobiliseringsammunition jemväl framhållits den omständigheten att, om Eders Kong]. Maj:t och Riksdagen gillade hans i samma skrifvelse framlagda förslag om anskaffande af nya eldhandvapen för armén, ammunitionsanslaget måste fördelas på två kalibrar;
Fjerde hufvudtiteln. 29
och då denna förutsättning sedermera äfven inträffat, i det att 1894 års Riksdag beviljat anslag till 5,000 st. repeterkarbiner, och sålunda vid utgången af år 1895 till arméns disposition komme att förefinnas förutom 1867—89 års gevär, af hvilka hela det afsedda antalet 100,000 st. vid nämnda tidpunkt torde vara fullbordadt, jemväl berörda antal 6,5 mm. karbiner, som, enligt hvad redan meddelats, under nästinstundande sommar komme att levereras, vore det, enligt generalfälttygmästarens åsigt, ytterst önskvärdt, att den ursprungligen uppgjorda planen för anskaffning af mobiliseringsammunition kunde genomföras, så att hela behofvet deraf blefve f}dldt inom utgången af år 1896. Då emellertid för vinnande af detta mål skulle erfordras ett anslag af ej mindre än 1,800,000 kronor, eller skillnaden emellan den beräknade anskaffningskostnaden, 4,000,000 kronor, och det beviljade beloppet
2,200,000 kronor, men förstnämnda summa syntes generalfälttygmästaren för stor att under ett år utgå och användas för anskaffningen, föreslår han i underdånighet, att anslaget måtte fördelas på tvenne år, 1896 och 1897, med 900,000 kronor på hvartdera.
Med anmälan, att för de medel till anskaffande af mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen, som hittills blifvit af Riksdagen på extra stat beviljade, patrondelar till ytterligare 6,150,000 st. skarpa patroner, deraf 5,300,000 till 1867—89 års gevär och återstoden till 1894 års karbin, under år 1894 blifvit bestälda och att leveransen af dessa patrondelar redan påbörjats, hemställer generalfälttygmästaren alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af mobiliseringsammunition för eldhandvapen af Riksdagen begära ett anslag på extra stat för år 1896 af 900,000 kronor.
Lika med generalfälttygmästaren finner jag önskligt, att anskaffningen af mobiliseringsammunition så vidt möjligt påskyndas, men anser mig dock af enahanda skäl, som jag förut under anslaget till anskaffning af eldhandvapen åberopat, nödsakad att ifrågasätta någon minskning i det af generalfälttygmästaren för detta ändamål begärda anslag; och synes mig under sådana förhållanden anslaget kunna för år 1896 utgå med samma belopp, som för innevarande år af Eders Kongl. Maj:t äskades, eller 800,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj: t täcktes
för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldhandvapen för år 1896 af Riksdagen äska ett extra anslag af 800,000 kronor.
30 Fjerde hufvudtiteln.
[18-] Anslag till iästniogsartillerimateriel.
Fästningsartillerimateriel.
För anskaffande af fästningsartillerimateriel förmäler sig generalfälttygmästaren i sin merberörda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November anse ett anslag af 400,000 kronor böra för år 1896 på extra stat af Riksdagen äskas.
Han anför till stöd härför hufvudsakligen:
att, sedan Eders Kongl. Maj:t under år 1892 i nåder faststält bestyckningsplaner för befästningarna i Stockholms skärgård, Oscarsvärnslinierna och Karlsborgs fästning med Varbergspositionen, endast ett jemförelsevis ringa belopp 100,000 kronor blifvit för hvarje år af Eders Kongl. Maj:t begärdt och af Riksdagen beviljadt till anskaffning af dylik materiel;
att det emellertid vore uppenbart, att med ett då litet årsanslag fyllandet åt det i sagda planer angifna behofvet af fästningsartillerimateriel skulle taga eu synnerligen lång tid;
att särskildt Vaxholms- och Oscar-Fredriksborgs fästning, med afseende på dess vigtiga uppgift att skydda rikets hufvudstad mot angrepp från sjösidan, så snart som möjligt syntes böra förses med fullständig bestyckning enligt den faststälda planen;
att denna uppfattning icke kunnat annat än ytterligare bekräftas genom de under sistlidne års höst inom befästningsområdet utförda kombinerade stridsöfningarna; samt
att då, enligt hvad generalfälttygmästaren hade sig bekant, chefen för fortifikationen nu ämnade göra underdånig framställning om anslag i och för Oscar-Fredriksborgsverkets förstärkande och detsammas ordnande för uppställande derstädes af den, enligt 1892 års nådigst faststälda plan, för verket afsedda kraftigare bestyckning, äfven af denna omständighet syntes generalfälttygmästaren kunna hemtas skäl för påskyndandet af den synnerligen angelägna kompletteringen af fästningsartillerimaterielen.
På sätt jag redan sistlidne år vid föredragning af den då i enahanda syfte utaf generalfälttygmästaren gjorda framställning yttrade, kan jag icke annat än lika med honom vitsorda, att en betydande mängd fästningsartillerimateriel ännu återstår att anskaffa för att sätta våra fästningar, särskildt dem mot sjösidan, i försvarsdugligt skick. Då emellertid anslag för militära ändamål af ännu mera trängande be-
Fjerde hufvudtiteln. 31
skaffenhet än det förevarande under statsregleringsperioden måste äskas, anser jag mig dock; böra göra framställning om en betydande nedsättning i det af generalfälttygmästaren för anskaffning af fästningsartillerimateriel begärda anslag och hemställer alltså
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffning af fästning sartilleri materiel på extra stat för år 1896 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.
Fältartiiierimateriel.
I sin merberörda underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November erinrar generalfälttygmästaren slutligen, att anskaffningen af den fältartiiierimateriel, som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade omorganisation vore utöfver den redan befintliga materielen af detta slag erforderlig, ansetts böra taga sin början med andra öfvergångsåret (1894), för att året efter öfvergångstidens utgång afslutas, samt att af det belopp, 1,270,000 kronor, som för sagda anskaffning vore nödigt och som följaktligen borde under fem år, räknadt från och med nyssnämnda år, utgå, hvardera af 1893 och 1894 års Riksdagar beviljat en femtedel eller 254,000 kronor.
Med anmälan att det första af dessa båda årsanslag, hvilket under 1894 varit disponibelt, hufvudsakligen användts till anskaffning af materiel till 2 st. 8 cm. batterier och att denna anskaffning under sagda år till största delen fullbordats, hemställer alltså generalfälttygmästaren i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsatt anskaffning af ny fältartiiierimateriel jemväl för år 1896 af Riksdagen äska ett anslag på extra stat att utgå likaledes med 254,000 kronor.
Till denna underdåniga hemställan får jag tillstyrka nådigt bifall.
Fortifikationsbehof.
Sjöfästningarne.
I sina underdåniga skrivelser den 14 November 1891, den 15 November 1892 och den 14 november 1893 om anslag till rikets fästningsbyggnader för åren 1893, 1894 och 1895 har chefen för fortifika-
[19.]
Anslag till • fältartilleri; materiel.
[20.]
Sjöfäst-
ningarne,
32 Fjerde hufvudtiteln.
tionen gjort framställning om åtskilliga förstärkningsarbetens utförande vid befästningarne i Stockholms skärgård och vid Karlskrona.
Genom särskilda beslut den 31 December 1891, den 31 December 1892 och den 30 December 1893 fann emellertid Eders Kongl. Maj;t dessa framställningar icke för det dåvarande böra till någon åtgärd föranleda.
Under hänvisning till hvad i nämnda skrifvelse!- yttrats har chefen för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 November 1894 förnyat sin underdåniga anhållan om anvisande af medel för ifrågavarande ändamål; och anhåller jag, då ett ytterligare undanskjutande af dessa synnerligen angelägna arbeten icke synes mig vara möjligt, att nu i korthet få redogöra för innehållet af förstberörda tre skrivelser och de skäl, hvilka i dem blifvit af chefen för fortifikationen för framställningen anförda.
Hvad angår behofvet i allmänhet af dylika förstärkningsarbeten, hänvisar chefen för fortifikationen på de genomgripande förändringar i befästningsväsendet, som måste blifva en följd af de på senare tider inträdda förbättringarne på vapen- och sprängteknikens områden. De framsteg i fråga om anfallsmedlen mot befästa platser, som våra dagars rastlösa verksamhet på berörda områden medfört, hade, yttrar han, öfverallt i utlandet föranledt så väl väsentliga förändringar och ombyggnader af befintliga befästningar, som äfven nyanläggningar, mera än de förutvarande egnade att motstå de allt kraftigare vordna anfallsmedlen och på samma gång bereda större verkan och bättre skydd åt de likaledes i ständig utveckling stadda försvarsvapnen. Behofvet af liknande förstärkningar vid vårt lands båda sjöfästningar hade länge varit kändt och erkändt af militära myndigheter och äfven blifvit, redan år 1889, utaf dåvarande chefen för fortifikationen uti en embetsskrifvelse framhållet, ehuru, på frågans dåvarande ståndpunkt i byggnadstekniskt afseende, några bestämda förslag till sådana förstärkningsarbeten icke ansetts kunna vid nämnda tidpunkt framläggas.
Då emellertid, fortsätter chefen för fortifikationen, under de närmast derpå följande åren större erfarenhet i fråga om omfånget och arten af de behöfliga förstärkningsarbetena blifvit genom i utlandet anstälda försök vunnen, ansåge han sig pligtig att söka få till stånd åtminstone de allra angelägnaste förstärkningsarbetena å våra sjöfästningar, hvilkas påbörjande dessutom vore påkalladt af och borde sättas i samband med uppställandet af den nya bestyckning, för hvars anskaffning Riksdagen beviljat medel. Dessutom hade redan i juni månad år 1891 dåvarande chefen för landtförsvarsdepartementet meddelat ho-
33 Fjerde lmfTudtitelu.
nom befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med förslagsberäkningar öfver den kostnad, som erfordrades för att i fullt tidsenligt skick försätta landets nuvarande fästningar m. m.; Och hade chefen för fortifikationen af sådan anledning redan sistnämnda år ansett sig böra upptaga frågan till behandling, ehuru fullständiga planer för arbetenas utförande då ännu ej varit uppgjorda.
Beträffande de arbeten, som vid hvardera af de båda fästningarna skulle blifva af nöden, har chefen för fortifikationen vidare hufvudsakligen anfört följande.
Försvaret i Stockholms skärgård. Sedan Eders Kongl. Magt den 22 April 1892 fastställt ny bestyckningsplan för befästningarna i denna skärgård och Riksdagen äfven beviljat medel till påbörjande af dess genomförande, hade artilleristyrelsen beställt halfva antalet af de grofva kanoner, som skulle å Oskar-Fredriksborg uppställas, och äfven gått i författning om tillverkning af de öfriga lättare för nämnde fäste afsedda pjeserna. Dessa nya pjesers ändamålsenliga uppställning nödvändiggjorde således vissa förändringar, särskildt i öfre verket, men äfven om man bortsåge derifrån, kräfde kanonernas och ammunitionens tillbörliga skyddande ovilkorligen dels förstärkandet af detta verks jordbröstvärn och åtminstone en del af nedre verkets pansarvägg, samt i båda verken hålrummens förstärkande och förbindelsernas täckande, dels ock anläggning af ett pansarskyddadt batteri för de nya 12 cm. snabbskjutande kanonerna; och uppenbarligen vore det synnerligen angeläget att dessa arbeten komme till utförande i mån som kanonerna blefve färdiga att ställas på sina platser. Skulle man kunna hoppas, att med det ganska ringa antal kanoner af kraftigare slag, som kunde uppställas i detta trånga verk, med någon framgång utföra försvaret, vore det så mycket angelägnare att åt dem bereda verksamt skydd mot artillerielden, som de anfallande fartygen, till följd af det moderna fartygsartilleriets ökade skottvidd, numera kunde både på längre båll och till större antal samtidigt beskjuta verket.
Ifrågavarande förstärkningsarbetens oeftergifliga nödvändighet hade ock kraftigt framhållits, särskildt hvad anginge pansarförstärkningarne, utaf den komité, som haft nådigt uppdrag att uppgöra den senast fastställda bestyckningsplanen. Någon utsigt att vid krigstillfalle kunna utföra hvad man under fredstid i fråga om förstärkningsarbeten underlåtit, förefunnes icke heller, i synnerhet då frågan, såsom nu vore fallet, gälde en sjöfästning. En sådan måste alltid befinna sig i fullt stridsfärdigt skick och äfven om förhållandena i öfrigt medgåfve att låta Bih. till Ri/ctd. Prof. IHdö. 1 Band. 1 A/d. 1 Haft. 5
34 Fjerde hufvudtiteln.
till ett krigsutbrott anstå med utförandet af meranämnda arbeten, skulle i hvarje fall tillräcklig tid derför omöjligen kunna beredas.
Kostnaderna för förstärkningsarbetena i fråga hade slutligen beräknats till 1,010,000 kronor, hvartill emellertid ytterligare måste komma ett belopp af 100,000 kronor, som vore nödvändigt för att i fullt effektivt skick försätta de i farlederna omkring fästningen nedlagda försänkningarna, å hvilkas förefintlighet och styrka hela försvaret i Stockholms skärgård vore i väsentlig mån beroende, men som, enligt en utaf chefen för fortifikationen särskildt afgifven undersökningsrapport, af flera skäl numera icke kunde anses lemna all den trygghet, som ursprungligen med dem afsetts.
Fästningen Kungsholmen. Äfven för denna fästning hade till följd af krigsmaterielens fortgående utveckling en kraftigare bestyckning befunnits nödvändig. En ny bestyckningsplan för fästningen hade också den 9 Oktober 1891 blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld, och upptoges deri, bland annat, 3 st. 24 om. pansarbrytande kanoner. Sedan så beskaffade pjeser numera blifvit med derför af Riksdagen beviljade medel anskaffade och å sina platser uppstälda, vore det uppenbart, att i samband dermed de oundgängligen nödvändiga förstärkningarna af fästningens mot nutidens skeppskanoner alltför svaga bröstvärn äfvensom af de invid pjeserna uppförda ammunitionshvalfven måste utföras, helst endast på detta sätt nödigt skydd åt de nya dyrbara pjeserna kunde beredas. Chefen för fortifikationen hade också redan år 1891 med anledning deraf hemstält, att ett anslag af 200,000 kronor måtte anvisas att under år 1893 för ändamålet utgå.
Öfriga åtgärder för fästningens försättande i tidsenligt skick skulle afse dels bröstvärnens förstärkande äfven å andra delar af fästningen förmedelst hufvudgrafvens öfverhväfvande eller igenfyllande och vallens framdragande till förening med framförliggande fältvall, dels bättre täckande äfven af öfrige hvalf samt beredande af ytterligare behöflig! bombfritt utrymme, dels slutligen anordnande af nytt stormhinder genom förlängning af den fästningen nu delvis omgifvande, af elden från de, enligt bestyckningsplanen, till uppställning i fästningen afsedda snabbeldskanonerna beherrskade stenjetén.
Hvad särskildt anginge frågan om de nuvarande bröstvärnens olämplighet och oförmåga att lemna nöjaktigt skydd åt de omnämnde 3 nya pjeserna, hade uppmärksamhet derå blifvit fäst jemväl af marinförvaltningen, som i embetsskrifvelse hos chefen för fortifikationen gjort framställning i ämnet och dervid påpekat, att vid anställde profskjutningar den utrusande krutgasen visat sig från bröstvärnets öfre jordlager bort-
35 Fjerde hafrudtiteln.
slita massor af grus och småsten, som delvis inkastats i kanonernas lopp, och att sålunda, frånsedt den fara, som med anledning af bröstvärnets nuvarande beskaffenhet komme att vid fortsatt skjutning vara med desammas användande förenad, af det anmärkta förhållandet, ytterligare måste blifva en följd, att under längre eldgifning i det förut klena bröstvärnet skulle bildas urgröpningar, hvarigenom bröstvärnets motståndsförmåga mot fiendtlig eld komme att ännu mera förminskas.
Ifrågavarande bröstvärn vore i sjelfva verket så svaga, att en blifvande fiendes projektiler med lätthet skulle kunna genomslå dem och träffa de bakom bröstvärnen uppstäda dyrbara kanonerna med deras servismanskap och den särskilda omsorg, som nedlagts på valet af lavettkonstruktion för kanonerna och som afsett att åt berörda materiel och servis söka bereda möjligast bästa skydd genom att mellan skotten hålla dem fullkomligt dolda bakom bröstvärnet, komme följaktligen att sakna betydelse.
Hvad slutligen anginge kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, kunde de, om man tills vidare läte anstå med vissa anordningar å linierna VIII och III, som beräknats medföra en utgift af 118,500 kronor, men som emellertid ej vore af så brådskande beskaffenhet som de öfriga, nedbringas till den, i betraktande af nutida fästningskonstruktioner och dyra byggnadsmaterialier, relativt låga summan af 671,500 kronor.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer chefen för fortifikationen, som finner oundgängligt att blifvande anslag på eu gång beviljas, det Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande Riksdag äska dels till förstärkning af försvaret vid Oxdjupet ett extra anslag af
1.010.000 kronor, deraf för år 1896 360,000 kronor, dels till komplettering af för sänkning ar ne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning
100.000 kronor, att likaledes utgå under år 1896, och dels slutligen till för stärknings arbeten å fästningen Kungsholmen ett extra anslag af 671,500 kronor, deraf för år 1896 200,000 kronor.
Lika med chefen för fortifikationen anser jag en förstärkning af ifrågavarande fästningar så mycket snarare nu vara af yttersta behof påkallad, som ifrågavarande arbeten måst redan i tre år stå tillbaka för andra, ännu mera trängande försvarsbehof. De kunna nu icke längre undanskjutas, såvida man verkligen vill, att den nya artillerimaterielen på Oskar-Frcdriksborg skall kunna uppställas på sina platser, vederbörligen skyddad, och att det fasta försvaret å Kungsholmen skall
36 Fjerde hufvudtiteln.
bringas ur det betänkliga tillstånd, hvari det på grund af ofvan antydda fortifikatoriska svagheter för närvarande befinner sig.
Chefens för fortifikationen underdåniga hemställan, att de erforderliga medlen måtte nu genast på en gång äskas, anser jag mig likaledes böra understödja. Uppenbarligen kan, då frågan gäller så stora arbetsföretag som dem, hvilka nu ställas i utsigt, någon planmässighet vid deras utförande icke komma till stånd, med mindre vederbörande myndighet, som har att dermed taga befattning, på förhand känner, att hela det planlagda arbetet verkligen kommer att inom den närmaste framtiden fullbordas; och i förevarande fall måste särskildt ihågkommas, dels att då, hvad angår pansarförstärkningen vid Oskar-Fredriksborg, kostnaden derför öfverstiger det belopp, som af chefen för fortifikationen beräknats skola för arbetena vid nämnda fästning under ett år utgå, någon beställning deraf ej ens kan företagas, så vida ej visshet erhålles, att medel för gäldande af densamma under ett följande år komma att stå till krigsstyrelsens förfogande, och dels att, beträffande Kungsholmen, de föreslagna åtgärderna för bröstvärnens och de stora ammunitionsmagasinens förstärkande äro grundade på förutsättningen, att de ifrågasatta arbetena i fästningens öfriga delar jemväl komma till utförande. Nödvändigheten att på en gång bevilja ett erforderligt byggnadsanslag har ock vid föregående tillfällen, då förslag om större fästningsbyggnader framstälts, utaf Riksdagen behjertats. Så anslog, för att nämna endast ett exempel, 1871 års Riksdag till Karlsborgs fästningsbyggnad
1,520,000 kr., till befästningsarbeten uti inloppen till Stockholm 517,080 kronor och till befästningsarbeten vid Karlskrona hamn och Hvita Krog icke mindre än 3,750,000 kronor, hvilket naturligtvis icke hindrade, att beloppen af de under följande statsregleringsperioder utgående årsanslagen bestämdes med hänsyn till de tillgångar, som för hvarje år ansågos kunna för ändamålet användas.
Hvad slutligen beträffar frågan om tiden för meranämnda arbetens fullbordande, innebär, såsom Eders Kongl. Maj:t behagade finna, chefens för fortifikationen förslag, att under år 1896 skulle utgå hela det för försänkningarne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning erforderliga belopp samt vid pass en tredjedel af de öfriga såsom nödiga beräknade anslagsbeloppen, så att, änder förutsättning att återstående två tredjedelar af sistnämnde belopp anvisades till utgående under åren 1897 och 1898, samtliga förstärkningsarbeten skulle kunna afslutas under loppet af sistnämnda år. I och för sig niåste jag lika med chefen för fortifikationen betona nödvändigheten deraf, att dessa arbeten bedrifvas med all den skyndsamhet, som förhållandena medgifva. Det
37 Fjerde hufVudtiteln.
kan nemligen icke undgås, att, så länge ombyggnad af en fästning pågår, hvarmed, bland annat, följer nödvändigheten att delvis borttaga kanonerna samt rifva bröstvärnen och vallarne och blotta hvalfbyggnaderna, densamma måste befinna sig i ett tillfälligt svaghetstillstånd och angelägenheten att göra detta så kortvarigt som möjligt torde, helst då frågan gäller en sjöfästning, icke behöfva särskilt påvisas. Jag skulle sålunda varit benägen att jemväl i nu förevarande afseende tillstyrka bifall till chefens för fortifikationen förslag, derest jag icke af hänsynen till andra vigtiga försvarsändamål, som äfven måste under statsregleringsperioden i sin mån tillgodoses, manades att söka något begränsa det för år 1896 för ändamålet begärda anslagsbeloppet. Jag finner mig under sådana förhållanden böra utgå från förutsättningen, att de båda byggnadsföretagen komma att fullbordas under loppet af 4 år och försänkningsarbetet under 2 år, samt hemställer alltså, att Eders Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat bevilja till förstärkning af försvaret vid Oxdjupet 1,010,000 kronor, till komplettering af försänkningarne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning 100,000 kronor och till för stärkning sarbeten vid Kungsholmens fästning 671,500 kronor äfvensom till utgående under år 1896 deraf anvisa för förstnämnda ändamål 150,000 kronor, för försänkningarne vid Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästning 50,000 kronor samt för förstärkningsarbetena vid Kungsholmen
140,000 kronor.
Karlsborg.
Rörande arbetena å denna fästnings fullbordande erinrar chefen för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 13 sistlidne November, att han, i syfte att möjliggöra ett kraftigare bedrifvande af desamma, i sina skrifvelser rörande anslagsbehofven för fästningsbyggnaderna under åren 1893, 1894 och 1895 hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af Riksdagen äska för hvartdera af förstnämnda båda år 350,000 kronor och för år 1895 300,000 kronor.
Eders Kongl Maj:t inskränkte emellertid anslagsfordringarna, fortsätter chefen för fortifikationen, till 200,000 kronor för hvardera af
[21.] Anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad.
38 Fjerde hufvudtiteln.
åren 1893 och 1895, under det att för år 1894 Eders Kongl. Maj;t i likhet med chefen för fortifikationen fann anslagsbeloppet böra bestämmas till 350,000 kronor. Då Riksdagen häraf beviljade för år 1893 200,000 kronor men för hvartdera af åren 1894 och 1895 endast
150,000 kronor, utgjorde alltså det belopp, som under nämnda tre år för Karlsborgs fästningsbyggnad erhållits, tillsammans 500,000 kronor eller jemt hälften af den summa, 1,000,000 kronor, som chefen för fortifikationen ansett erforderlig.
Chefen för fortifikationen förklarar sig nu i underdåniga skrifvelsen den 13 sistlidne November fortfarande vidhålla den af honom flera gånger uttalade åsigt, att det. icke är med god hushållning och statens fördel förenligt att bestämma årsanslaget för Karlsborgs fästningsbyggnad till lägre belopp än 300,000 kronor. Med hänsigt till nödvändigheten att bereda medel för utförande af de förut omförmälda och, efter chefens för fortifikationen åsigt, af yttersta behof påkallade förstärkningsarbetena vid sjöfästningarna, anser han emellertid anslagsfordringarna för år 1896 för nu ifrågavarande fästningsbyggnad kunna inskränkas till 200,000 kronor eller samma belopp, Eders Kongl. Maj:t under flera föregående år funnit sig böra för ändamålet äska.
Han hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande Riksdag till fortsättande af arbetena ä Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år 1896 äska ett extra anslag af 200,000 kronor.
Till denna chefens för fortifikationen framställning får jag så mycket hellre tillstyrka bifall, som jag de föregående gånger, frågor om anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad af mig inför Eders Kongl. Maj:t föredragits, städse betonat vigten af denna fästnings snara fullbordande och endast af hänsyn till de stora fordringar på budgeten, som från landtförsvarets sida måste uppställas, ansett mig böra förorda, att anslag till byggnadsarbetena bestämdes till lägre belopp än som af chefen för fortifikationen ifrågasatts.
Fjerde liufvudtiteln.
39 Ökad materiel för ingeniörvapnet.
I mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13 Januari 1894 i den då föredragna frågan om anslag till ökad materiel för ingeniörvapnet ådagalades, med stöd af t. f. chefens för generalstaben yttrande rörande den förbättrade härordningen och arméförvaltningens deröfver afgifna utlåtande, att till följd af ingeniörvapnets ombildning ökad materiel för densamma erfordrades och att kostnaden derför, äfven om man afstode från att, på sätt som ifrågasatts, under de fem år, som bestämts för genomförande af den förbättrade härordningen, anskaffa en »lätt» fälttelegraf afdelning, i allt fall skulle komma att uppgå till
222,000 kronor, deraf 130,000 kronor för två, hvardera för 65,000 kronor beräknade krigsbryggeekipage, 64,000 kronor för två fälttelegrafafdelningar och 28,000 kronor för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniörstaber.
Af detta belopp äskade Eders Kongl. Maj:t på extra stat för innevarande år en summa af 50,000 kronor, hvaremot Riksdagen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, till anskaffning af en fälttelegrafafdelning beviljade 30,000 kronor, och anförde Riksdagen dervid, angående behofvet af ingeniörmateriel i allmänhet, att, då för närvarande funnes sex krigsbryggeekipage och således ett för hvarje arméfördelning, anskaffning af ytterligare två, afsedda för reserven, syntes Riksdagen mindre angelägen.
I sitt underdåniga yttrande den 13 sistlidne November angående åtgärder under år 1896 för genomförande af fortifikationens nya organisation bär chefen för fortifikationen ånyo till behandling upptagit frågan om anskaffande af ny fältingeniörmateriel och förklarar han deri, att den af Riksdagen till anskaffande af en fälttelegrafafdelning beviljade summan 30,000 kronor visserligen ej försloge för uppsättandet åt en fullständig sådan, enär kostnaden derför lågt räknadt och under förutsättning, att all den materiel, som kan i fortifikationens egna verkstäder förfärdigas, också blifver derstädes tillverkad, i hvarje fall ansetts uppgå till 32,000 kronor, men att emellertid, om med inköpet af en del så kallad färdig materiel, såsom telegrafkabel in. m., finge anstå till krigsutbrott, den dock för närvarande kunde anses tillräcklig.
Deremot anser han fortfarande, att af den utaf t. f. chefen för generalstaben i hans yttrande rörande den förbättrade härordningen såsom behöflig angifna fältingeniörmaterielen redan under öfvergångsåren
[22.] Anslag till ökad materiel för ingeniörvapnet.
40 Fjerde hufvudtlteln.
måste anskaffas, förutom en ytterligare fälttelegrafafdelning, jemväl 2 nya krigsbryggeekipage.
Riksdagens åsigt om obehöfligheten af de nya krigsbryggeekipagen berodde, yttrar han, på någon missuppfattning af förhållandena. Af de sex nu förefintliga ekipagen voro nemligen endast de fyra, som voro afsedda för andra, tredje, fjerde och femte arméfördelningarna mobila, under det att de båda öfriga, såsom bestående af äldre materiel och ej försedda med fullständiga anspannspersedlar, endast kunde användas till öfningsmateriel i depoterna. De två till anskaffande föreslagna nya ekipagen voro fördenskull ingalunda afsedda för reserven, utan måste påräknas såsom fältmateriel för första och sjette arméfördelningarna.
Under sådana förhållanden och då med påbörjandet af anskaffningen utaf nämnda två ekipage synes chefen för fortifikationen lika litet kunna anstå som med anskaffningen af den återstående fälttelegrafafdelningen, hemställer han, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för anskaffning af ett krigsbryggeekipage till en beräknad kostnad af 65,000 kronor och en fälttelegrafafdelning till den af Riksdagen sistlidne år antagna kostnad af 30,000 kronor på extra stat för år 1896 af Riksdagen äska 95,000 kronor.
Enär, på sätt jag yttrade förra gången, då frågan om anslag till ökad ingeniörmateriel inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, den föreslagna anskaffningen är en nödvändig följd af den beslutade förbättrade härordningen och behofvet deraf redan i t. f. chefens för generalstaben yttrande om berörda härordning påpekats, anser jag mig så mycket hellre böra tillstyrka bifall till denna chefens för fortifikationen framställning, som år 1896 eller det, om budgeten för hvilket nu är fråga, är det fjerde af de för härordningens genomförande bestämda öfvergångsåren och sålunda under det sista af desamma ännu skulle återstå att anskaffa ytterligare ett krigsbryggeekipage och den öfriga erforderliga materielen till en sammanlagd kostnad af 93,000 kronor. Jag hemställer alltså,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af ett krigsbryggeekipage och en fälttelegrafafdelning på extra stat för år 1896 af Riksdagen äska 95,000 kronor.
Fjerde hufvudtiteln.
41 Kaserner.
Såsom Eders Kong!. Maj:t täcktes erinra sig, beviljade 1894 års Riksdag till åtskilliga kasernbyggnader för de i följd af 1892 års urtima Riksdags beslut ny- och ombildade truppförbanden en summa af 2,791,160 kronor, att med 1,411,925 kronor utgå från vissa tillika angifna försäljningsmedel, hvarjemte Riksdagen af återstående beloppet 1,379,235 kronor på extra stat för innevarande år anvisade 400,000 kronor.
Till det belopp 979,235 kronor, som sålunda skulle återstå att pa extra stat anvisa, bör emellertid läggas dels kostnaden för uppförande i Christianstad af de för Wendes artilleriregemente erforderliga byggnaderna, hvilken förut till 304,000 kronor beräknade kostnad, numera, sedan Christianstads stad förklarat sig villig att till de blifvande byggnadernas uppförande bidraga med 40,000 kronor, kan nedsättas till
264,000 kronor, och dels kostnaden för erforderliga ombyggnadsarbeten å Karlsborg, som af chefen för fortifikationen i ett af honom den 24 sistlidne december afgifvet utlåtande beräknas till 26,400 kronor. Under förutsättning att de kasernetablissement, till hvilkas uppförande anslag redan beviljats, verkligen kunna med de för dem afsedda medel fullbordas, skulle sålunda för samtliga de i följd af 1892 års urtima Riksdags beslut nödiga kasernetablissementen ytterligare erfordras en summa af 1,269,635 kronor att på extra stat utgå; och anser jag en tredjedel deraf eller i rundt tal 420,000 kronor vara för år 1896 af nöden.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af den för uppförande af nya kasernetablissement beviljade summa till utgående på extra stat under år 1896 anvisa 420,000 kronor.
Intendenturbehof.
Flyttande sjukhus.
1 sin underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne November angående extra ordinarie statsanslag under år 1896 för arméns utrustning bär generalintendenten, liksom i motsvarande den 31 Oktober 1893, i anled- Bih. till Rikad. Vrot. 1895. 1 Sami. 1 A/d. 1 Hä/t. G
[23.]
Anslag till kaserner.
[24.]
Anslag till flyttande sjukhus.
42 Fjerde hufyudtlteln.
ning af 1895 års då förestående statsreglering, aflåtna skrifvelse, lernnat en fullständig redogörelse för samtliga luckor i den del af arméns vid mobilisering erforderliga materiel, hvars anskaffande åligger arméförvaltningens intendentsdepartement. Då, hvad angår dels den personliga utrustningen, deri jemväl inräknadt behofvet af reservportioner, och dels den, med undantag af materiel för flyttande sjukhus, nödiga trängutrustningen, generalintendenten icke ifrågasätter, att deri förefintliga brister skulle fyllas under de för den förbättrade härordningens genomförande bestämda öfvergångsåren, har jag ej att för närvarande dermed sysselsätta mig.
Hvad åter beträffar materiel till flyttande sjukhus, förmäler sig generalintendenten, med stöd af den i skrifvelsen den 31 Oktober 1893 framlagda, af mig i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 13 Januari 1894 i fråga om regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde bufvudtitel för år 1895 fullständigt återgifna utredning i denna fråga, fortfarande anse oundgängligt nödvändigt, att hehofvet deraf fylles under åren 1896 och 1897, så att vid den tidpunkt, då den förbättrade härordningen kommer att vara genomförd, jemväl må till arméns disposition förefinnas ifrågavarande, för en betryggande sjukvård, i händelse af mobilisering, alldeles oumbärliga materiel. Behofvet deraf synes honom, såsom han yttrar, så behjertansvärdt och angeläget, att dess fyllande icke utan den största våda kan uppskjutas och till och med den vigtiga frågan om fullständigandet af infanteriets ammunitionsvagnar, som eljest ansåges böra i främsta rummet påkalla statsmakternas uppmärksamhet, måste, enligt generalintendentens åsigt, skjutas undan i afvaktan på en tillfredsställande lösning af den ännu vigtigare frågan om kompletterandet af materielen för de flyttande sjukhusen.
Hvad angår den anslagssumma, som för ändamålet är af nöden, erinrar generalintendenten, att hela anskaffningskostnaden i ofvannämnda af honom framlagda utredning beräknades till 821,880 kronor, att till täckande deraf redan förefanns dels användbar materiel till ett värde af 32,800 kronor dels ett kontant belopp af 75,000 kronor, som från reservationerna å anslaget till försvarsverket till lands kunde för ifrågavarande anskaffning tagas i anspråk, samt slutligen att sistlidne års Riksdag till materiel för flyttande sjukhus beviljade 30,000 kronor, så att, då från förstnämnda summa dragés sistberörda tre belopp eller tillsammans 137,800 kronor, återstoden 684,080 kronor eller i rundt tal
684,000 kronor skulle utgöra hvad som ännu för ineranämnda anskaffning erfordrades.
Generalintendenten hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:ts täcktes
43 Fjerde hufvudtiteln.
af nästinstundande Riksdag å extra stat äska ett anslag af 684,000 kronor att till fullständigande af arméns flyttande sjukhus utgå med
342,000 kronor under hvartdera af åren 1896 och 1897.
På sätt jag yttrade redan förra gången, denna fråga inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, är jag fullkomligt ense med generalintendenten derom, att af de brister i arméns utrustningsmateriel, som för närvarande förefinnas, ingen är af betänkligare beskaffenhet och i högre grad påkallar ett snart afhjelpande än just bristen på materiel för flyttande sjukhus. Den för eu ändamålsenlig sjukvård betydelsefulla rol, som tillkommer dessa i den kämpande härens spår omedelbart följande sjukvårdsanstalter, kan icke nog framhållas och jag skulle eftersätta min tjenstepligt, om jag icke inför Eders Kongl. Maj:t kraftigt betonade angelägenheten af ifrågavarande anskaffning.
Särskildt anser jag mig dervid böra vända mig mot det någon gång hörda påståendet, att med anordnandet af flyttande sjukhus kan anstå till ett eventuelt krigsutbrott. Det är ingalunda fallet. Den derför erforderliga materiel är af den komplicerade beskaffenhet, att den omöjligen kan förfärdigas på den korta tid, som i våra dagar plägar förflyta emellan en uppkommande fara för krig och sjelfva krigsutbrottet, och äfven om den väsendtligaste materielen är anskaffad under fredstid, förslå de få dagar, som för arméns mobilisering numera är o bestämda, knappast för de arbeten, som för den förefintliga materielens fältmessiga utrustning äro af nöden.
Emellertid och ehuru jag sålunda i allo delar de af generalintendenten i ämnet uttalade åsigter, är jag det oaktadt nödgad att med hänsyn till de stora anslagsfordringar, som under förevarande statsregleringsperiod måste från landtförsvarets sida framställas, äfven i år tillstyrka någon nedsättning i de af honom ifrågasatta anslagskraf. Jag finner anslagsbeloppet för år 1896 under sådana förhållanden kunna bestämmas till hälften af hvad generalintendenten begärt och torde äfven med denna summa eu ganska afsevärd anskaffning utaf ifrågavarande materiel kunna åstadkommas. Enligt hvad jag från arméförvaltningen inhemtat, kan med de medel, som redan förefinnas, ett flyttande sjukhus för en hvar af arméns fyra trängbataljoner iordningsställas och äfven om anslagsbeloppet för år 1896 nedsättes till nyssnämnda summa skulle vid berörda års utgång tre af arméns 6 arméfördelningar kunna erhålla 2 och de återstående 1 flyttande sjukhus hvardera.
[25.]
Anslag till reseunderstöd åt officerare in. fl.
[26.] Anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
44 Fjerde hnfvudtiteln.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till anskaffning af materiel för flyttande sjukhus på extra stat bevilja 684,000 kronor och deraf till utgående under år 1896 anvisa en fjerdedel med
171,000 kronor.
Diverse behof.
Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.
Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år på extra stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor, hvarjemte, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag utgått för att bereda tjenstemän vid intendenturen tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden hemställer jag:
att för år 1896 må till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å
9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.
Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.
Uti förut omförmälda skrifvelse den 23 sistlidne Oktober har centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta nådig proposition om beviljande för år 1896 af 160,000 kronor till nyss angifna ändamål; och har centralstyrelsen till stöd för denna anhållan hufvudsakligen anfört: att erfarenheten under det sistförfluten
45 Fjerde hnfrudtiteln.
verksamhetsåret påvisat behofvet af ökade anslagsmedel, för såvidt det skulle blifva möjligt att motsvara skytterörelsens genom stegrad lifaktighet ökade kraf på understöd; att under året skytteföreningarnas antal ökats från 310 till 395 och medlemmarnas från 24,000 till omkring 26,000; att 8,300 värnpligtige skyttar derunder fullgjort de för understöds erhållande föreskrifna skjutöfningar, under det att året dessförinnan motsvarande antal utgjorde endast 6,000; att, derest skytterörelsen skulle blifva af verkligt gagn för armén, det vore, särskild}; med afseende å de värnpligtiges öfningar, af yttersta vigt att militäriskt utbildade instruktörer vid armén kunde vid de olika skytteföreningarna anställas och att de jemlikt nådiga brefvet den 15 December 1893 i skytteförbundens styrelser insatta ombud för öfvervakande af föreningarnas af staten understödda verksamhet i sin egenskap af officerare vore särdeles lämplige att utse sådana instruktörer och att öfvervaka undervisningens bedrifvande, men att emellertid såväl ombudens som instruktörernas uppdrag vore förenade med dels icke obetydlig uppoffring af tid och arbete, derför godtgörelse nu ej kunde beredas dem, och dels med direkta utgifter för resor m. m., till livilkas gäldande likaledes medel saknades; att, då efter styrelsens erfarenhet, håg för skjutöfningar vore synnerligen utbredd bland vårt lands vapenföra befolkning, under det att man endast med svårighet kunde anskaffa de derför erforderliga penningemedlen, en anordning, hvarigenom åtminstone åt de värnpligtige skyttarne kunde kostnadsfritt lemnas ammunition, skulle, enligt styrelsens förmenande, mer än annat bidraga till skytterörelsens befrämjande, men att äfven härtill medel nu ej kunde anslås; samt slutligen att i följd af den ständiga tillkomsten af nya föreningar äfvensom skytteväsendets omdaning i militärisk riktning och de nya armégevärens större skottvid en allmän ombyggnad af äldre skjutbftnor och anläggning af nya blifvit en nödvändighet.
Under förutsättning att anslag till det sålunda ifrågasatta beloppet beviljas, har styrelsen vidare föreslagit följande fördelning af detsamma:
understöd till frivilliga skytteföreningar, att utgå med 3 kronor för hvarje värnpligtig medlem, som fullgjort gifna bestämmelser, be-
räknadt för 20,000 skyttar...................................................... kr. 60,000: —
understöd till skytteförbund för anordnande af allmänna täflingsskjutningar samt till bestridande af
omkostnaderna för skytteförbundens verksamhet............ » 24,000: —
till anskaffande af fri ammunition för värnpligtige skyttar...........................................................................» 20,000: —
Transport kr. 104,000: —
46 Fjerde hufvudtiteln.
Transport kr. 104,000: — till bestridande af omkostnaderna för skytteväsen-
dets administration.................................................................. » 10,000: —
till ersättning åt skytteföreningarnas instruktörer och Eders Kongl. Maj:ts ombud i skytteförbundens
styrelser ...................................................................................... » 16,000: —
till anläggande af skjutbanor för skytteföreningar och skytteförbund ................................................................... » 30,000: —
tillsammans kr. 160,000: —
Och förklarar styrelsen sin lifliga öfvertygelse vara, att, ifall tillräckliga medel för ofvan antydda ändamål ställdes till det frivilliga skytteväsendets förfogande, detsamma skulle kunna utvecklas på ett sätt, som för stärkandet af fosterlandets försvarskrafter skulle vara af stor och afsevärd betydelse.
Äfven arméförvaltningen å civila departementet, som anmodats att öfver centralstyrelsens berörda framställning afgifva underdånigt yttrande, förklarar sig anse bifall till densamma högligen önskligt, derest i öfrigt plats å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda anslagsökningen beredas.
För min egen del måste jag till denna fråga intaga samma ställning innevarande år som det senast förflutna. Jag förbiser ingalunda, att skytterörelsen med den ledning, som i följd af den under år 1893 inträdda reform kommit densamma till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt de af staten direkt anordnade försvarsanstalterna. Särskildt den utbildning af de värnpligtiges skjutskicklighet, som utgör ett af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande form, kan icke annat än verka synnerligen godt, helst äfven med de nuvarande förlängda vapenöfningarna för beväringen tiden icke medgifver att bibringa de värnpligtige all den undervisning i denna den blifvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som skulle vara önsklig.
I denna liksom flera andra af de anslagsfrågor, jag under gången af mitt anförande berört, måste jag emellertid taga hänsyn till totalbeloppet af de anslagskraf, som under nu förevarande statsregleringsperiod kunna från landtförsvarets sida framställas; och, enär jag, då
47 Fjerde hufvudtiteln.
frågan betraktas från denna synpunkt, icke finner tillrådligt att hvad beträffar år 1896 för skarpskytteväsendet ifrågasätta större anslagsbelopp, än som till enahanda ändamål beviljades för nu pågående budgetår eller 90,000 kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande såsom extra anslag för år 1896 bevilja 90,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.
Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof för år 1896.
In fidem protocolli J. L. Leyonmarck.
Fjerde hnfviidtiteln.
49 Bil. I.
Beräkning
af de ökade kostnader, hvilka för år 1896 uppkomma å statsanslaget för intendentureorpsen till fullföljande under nämnda år af den utaf Kongl. Maj:t med urtima Riksdagen 1892 beslutade nya organisationen
af berörda corps:
Stockholm den 19 Oktober 1894.
A. THORÉN.
Generalintendent.
F. Holmquist.
Bih. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami 1 Åfd. 1 Håft.
50 Fjerde hufVudtlteln.
Bil. II.
Förslag
till förändringar i infanteriets organisation under år 1896 beträffande
tillkomsten af personal.
„ *) Enligt pianon för öfvergångeu till den förbättrade härordningen skulle under fjerde öfvergångs-
aret tillsättas, bland annat, 8 löjtnanter af 1. kl. Men derigenom att vid de tillförene s. k. beväringstrupperna halfva _ antalet löjtnanter uppflyttats till löjtnanter af 1. kl. och för ändamålet erforderliga medel beviljats vid 1893 års riksdag böra ej några ytterligare löner beräknas för löjtnanter af 1 kl. utan i stället för löjtnanter af 2 kl.
Fjerde hiifyndtiteln
51 Beräkning.
Bil. III.
af den ökade kostnaden för år 1896 för genomförandet åt infanteriets
organisation.
Följande utgifter tillkomma:
! på grund af å Bil. I. upptagna tillsättning af personal.
200 nummerlöner (23 korpraler, 21 vice korpraler, 0 spel och
150 menige)
l) Vid Vosternorrlands regemente.
52 Fjerde hafrudtiteln
Fjerde hufvudtiteln.
53 Bil. IV.
Beräkning
af ökadt anslagsbehof för Skånska husar- och dragonregementena under
år 1896 (4. öfvergångsåret).
54 Fjerde hufyndtiteln
Fjerde hufvudtiteln
56 Fjerde hufvudtiteln.
Fjerde hufyudtiteln.
57 Stockholm den 12 November 1894.
G. PEYRON.
Chef för 1. arméfördelningen.
M. Stendahl.
bill. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Käft.
58 Fjerde hufvud titeln.
Bil. V.
Beräkning
öfver ökad kostnad för Kongl. Norrlands dragonregemente under år 1896 (4. öfvergångsåret).
Fjerde hnfvudtiteln
60 Fjerde hufrudtiteln
Fjerde hufvudtiteln
62 Fjerde hufvudtiteln,
Fjerde lmfvudtiteln
64 Fjerde hufvudtitelu.
Öfver-
af Kong!. Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleri-
*) Under förutsättning att bataljonaveterinärbefattningen vid Kongl, Första Svea artilleriregemente hannit indragas.
Fjerde hufvudtiteln
65 Bil. VI.
sigt
regementens sammansättning under 4. öfvergångsåret.
Bih. till Rikml. Prot. 18B5. I Sami. 1 Afd. 1 Raft.
66 Fjerde hufvud ti teln.
A! .'VA Bil. VII.
Beräkning
fri den ökade kostnaden för artilleriet under 4. öfvergångsåret.
J 'tä i B
Fjerde hufvndtiteln
67 Bil. VIIL
Beräkning
af den ökade kostnaden för fortifikatiönen under 4. öfvergångsåret 1896.
68 Fjerde hufrudtitcln
\ \ \ ■ j
a t n x b *» e *
Förslag
Ä7. /X.
till stat för Kongl. Svea trängbataljon år 1896.
,1‘llx.- r‘“
Fjerde hufvudtiteln.
69 Bil. X.
O I
Förslag
till stat för Kongl. Göta trängbataljon år 1896.
Kongl. Maj :ts i nåder fastetälda stat af den 2 december 1892
Summa kronor
Kronor.
109,240
109,240
70!
70 Fjerde hufvndtiteln.
Bil. XI,
Förslag
till stat för Kong!. Norrlands trängbataljon år 1896.
Arfvoden utgående till:
Regementsläkare för 12 mån......................................... 600: —I
Bataljonsläkare » 12 » 1,000: j
Bataljonsveterinär » 12 » 400: — j
Besparingarna å för dessa personer upptagna löneförmåner föreslås till uppsättning af kaserninventarier, beklädnadspersedlar och ma i teriel 8,o70 kr. 1,900 kr.................................. Summa kronorj
Öfriga anslag i enlighet med Kongl. Maj:ts i nåder faststälda stat afl den 2 december 1892 ................ .............................................j
K
r o n o r.
1,900
6,670
8,570
101,570
Summa kronorl —
110,140
70j
Fjerde hufvudtiteln.
71 Bil. XII.
Förslag
till stat för Kongl. Wendes trängbataljon år 1896.
72 Fjerde hnfvudtiteln
Fjerde hufVudtiteln
/ Sand. ! Afd. / Haft. 10
Bill. till Kiksd. Prat. 18B5.
74 Fjerde hufvudtiteln,
Fjerde Imfvudtiteln
Bil. XIII.
Tablå utvisande dels de förändringar i ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel, som, efter den förbättrade härordningens antagande vid urtima riksdagen år 1892, bestämts och dels de ytterligare förändringar härutinnan Kongl. Maj:t i proposition til! Riksdagen år 1895 ifrågasätter
Riksstatens 4. hufvudtitel.
Vidstående statsanslag voro i riksstaten för år 1893 upptagna med nedanskrifna belopp.
Landtförsvarsdepartementet.
Ordinarie statsanslag.
Departementschefen ............................................................................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen............................
Generalstaben ..................................................................................................................
...............................................................................................................................
Arméförvaltningen ..............................................................................................................................
Generalitetsstaten ...............................................................................................................................
Artilleristaben ................................................................................... ..................................... .........
Öfverkommendantsexpeditionen i Stockholm..........................................................................................
Kommendantsstaten........................................................................................................................
Krigshögskolan...................................................................................................................."...........
Krigsskolan .......................................................................................................................................
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg .................................................................................
Militärläkares undervisning....................................................................................................................
Resestipendium för militärläkare ..........................................................................................................
Pensioner och stipendier för fältläkarecorpsen.........................................................................................
Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne ..................................................................
Kavalleri- och infanteriregementena.......................................................................................................
Indelta arméns befälsaflöning....................................................................................................... .........
Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning.....................................................................................
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning...................................................................................
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären .............................................................................................
Roteringsunderstöd.................................................................................................................................
Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.............................. ...... .........
För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna in. in.
Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar.....................................................................
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar ..........................................................
Lifgardet till häst.............................................................................................................................
Kronprinsens husarregemente.................................................................................................................
Svea lifgarde...................................................................................................... ................... ............
Andra lifgardet.....................................................................................................................................
Vermlands fältjägarecorps......................................................................................................................
Fältartilleriet å fastlandet (artilleriet).............................................................................. .......................
Fästningsartilleriet (Vaxholms artillericorps)..........................................................................................
Gotlands artillericorps ..........................................................................................................................
Marinregementet..................................................................................................................................
Fortifikationen....................................................................................................................................
Trängen ..............................................................................................................................................
Värfvade garnisonstruppers rekrytering och aflöning...............................................................................
Remontering och skoning m. in. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och ti ängens hästar
Lega för hästar till artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens exercis ..............................................
Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar .....................
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena...............................................................................
Gotlands nationalbeväring ......................................................................................................... ........
Hallands beväring ...............................................................................................................................
Vesternorrlands beväring................................................................................ ......................................
Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon............................................................. ........ ......
Aflöning till stamtrupp vid Blekinge bataljon .......................................................................................
Beväringsmanskapets vapenöfningar.....................................................................................................
Volontärskolor...................................................................................................................................
Reservbefälet......................................................................................................................
Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, artilleridepartementets
andel.
Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid
det berustade kavalleriet ...............................................................................................................
Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. ................................................................................
Inqvarteringskostnader ................................................................................................. ..........................
Till inqvarteringens ordnande i Stockholm...................................•••............................■■■■;•................
För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut..........................................................
Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter.......................................................................................
För en ridskola vid Strömsholm............................................. .............................................
Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet...............................................................................................
Artilleriskjutskolor .................................................................................................................................
Durchmarschkostnader .....................................................................................................................
Ålderstillägg.....................................................................................................................................
Rese- och tralctamentspenningar...............................................................................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in. för arméförvaltningen m. fl. verk................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen ...............................................................................................................................
Extra utgifter.............................................................................................................................
Disciplinkompaniet ......................... ............................................................................................
17,000
50,250
248,555
142,700
126,265
12,200
7,350
30,868
25,640
79,689
81,487
8,500
2,000
19,800
1,517,500
4,208,812
12.500 6,000
149,995
191,365
169,016
168,431
141,182
1,113,656
104,815
66,000
284,176
285,437
893,732
143,792
69,220
1.132.000 200,509
12,660
31,420
26,644
695,861
251,026
1,564,312
23,400
436,583
133.000 21,450
31.000 18,100
8,000
6,201
67,500
44,600
Summa kronor | 21,069,700
Vidstående statsanslag blefvo sålunda
i riksstaten för år 1894
upptagna med nedanskrifna belopp.
17.000 50,250
248,555
322,945
130,060
129,045
12,200
18,898
25,640
76,729
77,287
2,000
19,800
41,975
700,900
3,996.084
2,216,000
6,000
5,000
1,503,300
144,835
186,205
163,856
163,271
1,341,276
98,455
32,414
313,932
308,318
882,682
143,792
69,220
613.500 1,279,200
2,980,500
17.000 1,177,861
251,026
1,666,887
23,400
433,758
204,250
180,488
135,475
21,450
103,500
31.000 18,100
8,000
7,000
6,080
67.000 44,600
Anm.
Vid urtima riksdagen år 1892 beräknades en förhöjning af de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel blifva, med anledning af den förbättrade härordningen, behöflig af...............
Häraf har Riksdagen, såsom ofvan synes, beviljat under år 1893 3,538,427,30 kronor, från hvilket belopp likväl, till statsregleringen från statsanslaget »för indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar» indragna, 5,936,25 kronor afgå, då återstoden utföres med....................................................................................................................................................
Under år 1894 beviljade Riksdagen med anledning af den antagna förbättrade härordningen en förhöjning i de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4 hufvudtitel af....................................
Vid 1895 års riksdag framställer Kongl. Maj:t af nyssnämnda anledning om eu ytterligare förhöjning i berörda anslag af............................................................................................................
hvadan vid 1896 års riksdag skulle, för den förbättrade härordningens genomförande, återstå att bevilja å de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel ............................................
Bil. XIII.
Tablå utvisande dels de förändringar i ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel, som, efter den förbättrade härordningens antagande vid urtima riksdagen år 1892, bestämts och dels de ytterligare förändringar härutinnan Kong!. Maj:t i proposition till Riksdagen år 1895 ifrågasätter
Riksstatens 4. hufvudtitel.
Landtförsvarsdepartementet.
Ordinarie statsanslag.
Vidstående statsanslag voro i riksstaten för år 1893 upptagna med nedanskrifna belopp.
Departementschefen ........................................................................................................................
Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen......... ...............................
Generalstaben ...............................................................................................................................
Intendenturcorpsen...........................................................................................................................
Arméförvaltningen ...........................................................................................................................
Generalitetsstaten ............................................................................................................................
Artilleristaben ................................................................................... ...................................... '
Öfverkoinmendantsexpeditionen i Stockholm........................................................................................
Kommendantsstaten......................................................................................................................
Krigshögskolan..............................................................................................................................
Krigsskolan ....................................................................................................................................
Garnisonssjukhusen i Stockholm och å Carlsborg ..............................................................................
Militärläkares undervisning.................................................................................................................
Resestipendium för militärläkare ........................................................................................................
Pensioner och stipendier för faltläkarecorpsen......................................................................................
Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne ...............................................................
Kavalleri- och infanteriregementena....................................................................................................
Indelta arméns befälsaflöning.............................................................................................................
Det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning..................................................................................
Det icke garnisonerade kavalleriets befälsaflöning...............................................................................
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären .............................................................................................
Roteringsunderstöd................................................................................................................................
Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.............................. ...... .........
För hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna in. m.
Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar.....................................................................
Det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar ..........................................................
Lifgardet till häst.............................................................................................................................
Kronprinsens husarregemente................................................................................................................
Svea lifgarde....................................................................................................................................
Andra lifgardet...........................................................................................................................:.........
Vermlands fältjägarecorps.....................................................................................................................
Fältartilleriet å fastlandet (artilleriet).............................................................................. .......................
Fästningsartilleriet (Vaxholms artillericorps)...........................................................................................
Gotlands artillericorps ..........................................................................................................................
Marinregementet................................................................................... ■:............................................
Fortifikationen....................................................................................................................................
Trängen ..............................................................................................................................................
Värfvade garnisonstruppers rekrytering och aflöning...............................................................................
Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortiflkationstruppernas och ti ängens hästar
Lega för hästar till artilleriets, fortiflkationstruppernas och trängens exercis ..............................................
Fourragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortiflkationstruppernas och trängens hästar .....................
Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena ...............................................................................
Gotlands nationalbeväring ........................................................................................................... .....
Hallands beväring ...............................................................................................................................
Vesternorrlands beväring............................................................................... ......................................
Aflöning till stamtrupp vid Vesternorrlands bataljon.............................................................................
Aflöning till stam trupp vid Blekinge bataljon .......................................................................................
Beväringsmanskapets vapenöfningar.....................................................................................................
Volontärskolor ....................................................................................................................................
Reservbefälet.....................................................................................................................................
Försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement, artilleridepartementets andel...
Beklädnad och utredning m. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps och Jemtlands hästjägarecorps Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid
det berustade kavalleriet ...............................................................................................................
Byggnader och sängkläder på mötesplatserna m. ................................................................................
Inqvarteringskostnader ............................................................................................................................
Till inqvarteringens ordnande i Stockholm........................................................................................
För uppköp af salpeter eller råmaterialier till röksvagt krut.....................................................................
Ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter...................................... ....................................................
För en ridskola vid Strömsholm................................................................. ...... ................... ..........
Skjutskolor vid infanteriet och kavalleriet................................................................................................
Artilleriskjutskolor .................................................................................................................................
Durchmarschkostnader .....................................................................................................................
Ålderstillägg.....................................................................................................................................
Rese- och traktamentspenningar...............................................................................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk................................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen ................................<......................... .............. .............................. .......................
Extra utgifter.......................................................................................................................■■•••
Disciplinkompaniet .......................... .................................................................................— -
17,000
50,250
248,555
142,700
126,265
12,200
7,350
30,868
25,640
79,689
81,487
8,500
2,000
19,800
1,517,500
4,208,812
12.500 6,000
149,995
191,365
169,016
168,431
141,182
1,113,656
104,815
66,000
284,176
285,437
893,732
143,792
69,220
1.132.000 200,509
12,660
31,420
26,644
60,000
695,861
251,026
1,564,312
23,400
436,583
133.000 21,450
31.000 18,100
8,000
6,201
67,500
44,600
Riksdagen år 1893 beslöt att vidstående statsanslag skulle:
minskas med nedanskrifna belopp, i följd af:
Summa kronor | 21,069,700
ökas med nedanskrifna belopp, i följd af:
Vidstående
statsanslag
Riksdagen år 1894 beslöt att vidstående statsanslag skulle:
ökas med nedanskrifna belopp, i följd af:
6,461,773 | 25 | 822,657 j 25 j 7,284,430 | 501| 6,486,303 | 20 | 3,538,427 | 30 | 403,000
10,427,730 50
24,213,000
Summa kronor.
16,055
36,590
21,360
52,460
121,132
18,124
74,045
230,750
12,000
14,000
596,480 —
596,516
Anm.
Vid urtima riksdagen år 1892 beräknades en förhöjning af de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel blifva, med anledning af den förbättrade härordningen, behöflig af...............
Häraf har Riksdagen, såsom ofvan synes, beviljat under år 1893 3,538,427,80 kronor, från hvilket belopp likväl, till statsregleringen från statsanslaget »för indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps vapenöfningar» indragna, 5,936,25 kronor afgå, då återstoden utföres med....................................................................................................................................................
Under år 1894 beviljade Riksdagen med anledning af den antagna förbättrade härordningen en förhöjning i de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4 hufvudtitel af....................................
Vid 1895 års riksdag framställer Kongl. Maj:t af nyssnämnda anledning om en ytterligare förhöjning i berörda anslag af............................................................................................................
hvadan vid 1896 års riksdag skulle, för den förbättrade härordningens genomförande, återstå att bevilja å de ordinarie statsanslagen under riksstatens 4. hufvudtitel ............................................
Femte hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet öfver sjöförsvar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen uti statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1895.
N ärvarand e:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
G ILL JAM, friherre Rappe,
Christerson,
Wersåll.
Departementschefen, statsrådet Christerson anmälde i underdånighet frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1896 och föredrog härvid tillika:
Marinförvaltningens särskilda skrifvelser:
den 25 september 1894 angående de ordinarie anslagen samt behofvet af extra anslag för år 1896;
den 6 november 1894 angående anslag till artillerimateriel;
och
den 20 juli 1894, i hvad samma skrifvelse angår förbättrad aflöning åt lärarno vid skeppsgosseskolan, jemte dertill hörande handlingar; samt
Chefens för sjökarteverket embetsskrifvelse den 20 november 1894 i fråga om det för nämnda verk erforderliga anslag för år 1896.
Härefter yttrade departementschefen, beträffande:
Bih. till lliksd. Prot. 181)5. 1 Sand. 1 Åfd.
2 Femte hufrudtiteln.
Ordinarie anslag.
[1 och 2.]
Aflöning för flottans kårer och stater.
Aflöning för flottans kårer och stater.
Till aflöning för flottans kårer och stater äro för innevarande år anvisade:
dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag... kronor 1,732,052: — dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län likaledes å ordinarie stat uppförda
anslag................................................................... » 114,000: —
dels ock å extra stat till genomförande af senast
beslutade lönereglering för flottan beviljade... » 40,000: —
eller tillhopa kronor 1,886,052: —
Enligt den af marinförvaltningen uppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning jag icke har något att erinra, skulle detsamma för år 1896 uppgå till ett belopp af 1,889,463 kronor 95 öre, för bestridande af hvilket behof beräknats såsom tillgång:
det ordinarie aflöningsanslaget................................... kronor 1,732,052: —
anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län ........................................................... » 114,000: —
samt tillgång i följd af vakanser ............................. » 43,411: 95
Summa kronor 1,889,463: 95
Det extra anslag till genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan, som allt sedan år 1876 (med undantag af ett enda år, då tillfälliga besparingar gjorde detsamma obehöfligt) utgått med
50,000 kronor, men för år 1895 blifvit nedsatt till 40,000 kronor, skulle alltså enligt denna marinförvaltningens beräkning icke vidare behöfva tagas i anspråk. Nämnda anslag uppfördes på extra stat, emedan detsamma icke skulle blifva erforderligt, sedan de medel, som utgå till aflöning åt de på reserv- och indragningsstaterna
Femte hufvndtiteln.
qvarstående officerare, genom afgång på dessa stater blifvit för aflöning af flottans kårer och stater disponibla. Detta har nu inträffat så att för den aflöning, som hittills utgått från aflöningsanslaget, ifrågavarande extra anslag icke vidare är behöfligt; men dagaflöningen har hittills icke, såsom meningen dock var vid löneregleringens genomförande, helt och hållet kunnat utgå af aflöningsanslaget, utan måst till någon del bestridas af anslaget till flottans öfningar, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 26 maj 1876, hvarigenom förordnats, att dagaflöning under tjenstgöring ombord tillsvidare och intill dess, efter det medel blifvit å aflöningsanslaget för ändamålet tillgängliga, annorlunda kunde varda förordnadt, skulle utgå af anslaget till flottans öfningar. Sistnämnda anslag har emellertid visat sig till hela sitt belopp väl behöfligt för sitt egentliga ändamål, särdeles som den nya sjökrigsmaterielens mera komplicerade beskaffenhet fordrar mera öfning för såväl befäl som manskap. Detta framhålles också i högste befälhafvarens för de båda sista årens eskaderöfningar berättelser angående dessa, i hvilka han bland annat yttrar:
»Nutidens fartygsmateriel med sina många mekaniska anordningar och ångmaskiner, sina olika anfallsmedel och utaf dessa orsakade olika sätt för fartygens och deras maskiners skötande kräfver hos dem, som skola handhafva denna materiel, stor vana vid och detaljerad kännedom om samma materiel. Särskild! framträder vigten af att denna vana och kännedom finnes hos den, hvilken i behofvets stund skall handhafva sjelfva fartyget. Det synes mig derföre önskvärdt, att större öfning i handterande! af just det fartyg, hvithet han är afsedd att i händelse af fredsbrott kommendera, slcänkes åt befälhafvaren och, hvad våra första klassens pansarbåtar beträffar, jemväl den, som skall ersätta honom, om han skulle blifva ©tjenstbar.
Då af många skäl tiden för våra årliga eskaderöfningar ej torde kunna för vinnande af ofvan anförda ändamål i tillräcklig grad utsträckas, synes mig för ernående af ofvanstående syfte intet annat sätt stå till buds än att fartygschefer och sekonder å första klassens pansarbåtar samt fartygschefer å minbåtar beordras tjenstgöra å samma fartyg minst två på hvarandra följande år.»
Likaså yttrar eskaderchefen vid 1893 års öfningar å rikets vestkusl:
»Önskvärdheten af förlängda eskaderöfningar är tillförene framhållen. Detta behof framträder med ökad styrka i den mån materielen blifvit mera komplicerad, särskild! om man betänker, att eskadern egentligen iir den enda praktiska skola, i hvilken personalen är i tillfälle att
4 Femte hufrndtiteln.
inhemta kunskap om denna materiel och dess bruk samt den krigskonst, som betingas af våra skärgårdars säregna natur.
Under den nu anslagna tiden hinner visserligen en mångfald öfningar genomgås, men det måste ske alltför hastigt för att befäl och manskap skola kunna känna sig fullt förtrogna och hemmastadda med de vapen, som sättas dem i händerna och med den terräng, hvaruti de skola röra sig».
Det inses emellertid lätt, att, för att på detta sätt bereda ett nödigt antal af flottans officerskår erforderlig öfning, bör dels den nu till vanligtvis endast sex veckor inskränkta öfningstiden om möjligt något förlängas, dels ett så stort antal af fartygen, som tillgängliga medel medgifva, beredas tillfälle i eskaderöfningarne deltaga. Skola sålunda öfningarne på det ändamålsenligaste sätt kunna bedrifvas utan att öfningsanslaget höjes, måste detta anslag befrias från alla sådana utgifter, hvilka äro af beskaffenhet att rätteligen böra drabba andra anslagstitlar. Det är derföre synnerligen angeläget, att den aflöning, som varit afsedd att utgå från aflöningsanslaget, men som hittills af brist på medel från detta måst utgå af öfningsanslaget, må så fort som möjligt komma att bestridas från det förra anslaget och för att möjliggöra detta kräfves att ännu några år få behålla det extra anslag till löneregleringens genomförande, som Riksdagen hittills för detta ändamål beviljat. Enligt från marinförvaltningen erhållen upplysning har till dagaflöning ombord under de jemförelsevis alltför kortvariga öfningar på sjön, som hittills kunnat anordnas, från öfningsanslaget i medeltal utgått omkring
70,000 kronor årligen. Af detta belopp torde 40,000 kronor kunna bestridas dels af besparingar på aflöningsanslaget i följd af vakanser och andra orsaker, dels af ökade tillgångar på samma anslag genom ytterligare afgång på reserv- och indragningsstaterna, men för fyllande af behofvet är ett extra anslag å 30,000 kronor af nöden, och jag anser derföre att af det extra anslag till genomförande af den senast beslutade löneregleringen, för innevarande år utgörande 40,000 kronor, som Riksdagen hittills beviljat, ofvannämnda belopp, 30,000 kronor, fortfarande bör för ifrågavarande ändamål begäras.
I öfverensstämmelse med det nu anförda får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen:
att — med uppförande i riksstaten för år 1896 af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne
Femte hiifrudtiteln.
till aflöning för flottans kårer och stater, måtte få likasom föregående år för fyllande af behofvet under denna anslagstitel under år 1896 användas; och att i öfrigt för genomförande af senast beslutade lönereglering för flottan anvisa ett anslag af 30,000 kronor å extra stat att gemensamt med anslaget till aflöning åt flottans kårer och stater redovisas.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
I afseende å detta anslag har marinförvaltningen anfört: [3.]
att å 1893 års anslag för detta ändamål uppstått en bespa- Beklädnad åt ring, som likväl icke kunnat betacka den sedan år 1888 uppkomna 8^“apn,g0S°ceh bristen å anslaget, och att det vore tvifvelaktigt, huruvida under år kårerna. 1895 å anslaget skulle kunna göras besparingar tillräckliga att ej blott till fullo utjemna denna brist, utan äfven betäcka den äldre brist, som å detta anslag uppkommit, innan det år 1885 erhöll reservationsanslags natur, och som sedan år 1887 qvarstått med ett belopp af 14,319 kronor 68 öre, hvarför marinförvaltningen hemställt, det täcktes Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen äska, jemte anslagets uppförande i staten till samma belopp som i riksstaten för år 1895, medgifvande att till utlemnande af den, innan anslaget erhöll reservationsanslags natur, derå uppkomna, från år 1887 oförändrad qvarstående bristen måtte fa användas jemväl den besparing, som under år 1896 må kunna å anslaget beredas; och får jag till denna marinförvaltningens hemställan tillstyrka bifall.
Båtsmansindelningen.
Med tillämpning af det vid beräkning af statsverkets inkomster [4.] denna dag, uppå anmälan af Hans Excellens Herr Statsministern och Båtsmanschefen för finansdepartementet, fattade beslut, torde det å detta anslag In e mngenunder rubriken »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheten uppförda belopp 2,600 kronor böra ur riksstaten uteslutas.
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.
Hå vakanssättningen af båtsmanshållet ännu icke blifvit genomförd ru^t'"idnr^g0ich och detta anslag fördenskull fortfarande är erforderligt för att bereda roteringsde rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka utgöra rustnings- besvären.
6 Femte hufvudtiteln.
och roteringsbesväret effektivt, den. lindring i dessa besvär, som 1892 års urtima riksdag beslutat, har ifrågavarande anslag bibehållits oförändradt.
Flottans nybyggnad och underhåll.
[5.] Marinförvaltningen bar förnyat sin under en följd af år gjorda
nybyggnad fram salning om en sådan ökning i ordinarie anslaget till flottans och underhåll, nybyggnad och underhåll, att anslagets ändamål kunde något så när uppnås; hvarjemte marinförvaltningen hemställt, att återstående 20,000 kronor af den vid 1887 års riksdag beslutade tillökningen i nu ifrågavarande anslag med 100,000 kronor för anställande af daglönare vid varfven i stället för båtsmän måtte anvisas för år 1896; och bar marinförvaltningen i följd häraf föreslagit, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget, till flottans nybyggnad och underhåll med ett belopp ökad t till 3,800,000 kronor, deraf 2,500,000 kronor för flottans nybyggnad med inbegrepp af kostnaden ej blott för nybyggda fartygs artilleriutredning utan äfven för rörliga och fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrig!, samt 1,300,000 kronor för flottans underhåll. Då jag vid behandlingen af frågan om anslagsbehofven för innevarande år, ehuru af alldeles samma åsigt som marinförvaltningen, att ett tillräckligt fast. anslag på ordinarie stat skulle vara det bästa och säkraste medlet att tillgodose och befordra det vigtiga målet, stärkande af vårt sjöförsvar, likväl med hänsyn till de inom Riksdagen uttalade betänkligheter .mot att på ordinarie stat uppföra ett anslag härför, föreslog att till vinnande under sådana omständigheter af det afsedda målet hos Riksdagen skulle begäras ett för de närmaste åren förut bestämdt visst årsanslag på extra stat för nyanskaffning af fartygsmateriel, och då benägenheten hos Riksdagen att på ordinarie stat uppföra det ifrågasatta anslaget icke torde kunna förutsättas nu vara större än förut, anser jag mig icke böra tillstyrka marinförvaltningens förslag härutinnan, utan hemställer att vid redogörelsen för behofvet af de extra anslagen få återkomma till frågan om anslag till nyanskaffning af fartygsmateriel och att emellertid, då hädanefter, sedan sjömanskåren blifvit till fullo uppsatt, uppfordring af båtsmän endast undantagsvis bör ifrågakomma, den af marinförvaltningen begärda förhöjningen i förevarande anslaget med 20,000 kronor till anställande af'daglönare
Femte hufvud titeln.
vid varfvet i stället för båtsmän må af Riksdagen äskas samt att Eders Kongl. Maj:t alltså täcktes föreslå Riksdagen:
att i riksstaten för år 1896 förhöja det ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll från 1,280,000 kronor till 1,300,000 kronor.
Skeppsgosseskolan.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld skrift hafva lärarne vid [6 och 7.] skeppsgosseskolan Johan Alfred Genström, Carl Wilhelm Svensson och Skes^)sI|“sse' Ernst Gustaf Lång anhållit om någon förbättring i deras nuvarande aflöningsförmåner samt till stöd för denna underdåniga framställning anfört, att af alla lärare vid läroverken i Carlskrona stad, elementarskolan undantagen, sökandene vore de sämst aflönade, då det ordinarie lönebeloppet för en folkskolelärare utgjorde 1,225 kronor, som efter nio års tjenstgöring ökades till 1,525 kronor, under det lärarne vid skeppsgosseskolan först efter tjugu år erhölle 1,400 kronor med afdrag till såväl pensions- som gratialskassa; att, då några biförtjenster icke för dem stode att erhålla, de vore hänvisade att uteslutande lefva af sin aflöning; att de ringa inkomsterna icke tilläte dem några utgifter för anskaffande af nödiga böcker för sjelfstudium, hvilket vore nödigt, om de skulle kunna följa med sin tid på undervisningens område, och att vid läseårets början 1893 antalet gossar i skeppsgosseskolan utgjorde i första klassen 152, i andra 95, i tredje 99 och i fjerde klassen 52, hvadan arbetet i synnerhet med disciplinens upprätthållande i denna skola måste vara mera ansträngande än i en folkskola, hvarest lärjungeantalet i allmänhet icke öfverstege 50 i hvarje klass; anhållande sökandena att, om Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att öka deras ursprungliga löner, perioderna för ålderstillläggens utgående måtte minskas från fem till tre år samt ålderstilläggens antal ökas från fyra till fem.
Vid öfverlemnande af denna underdåniga ansökan har stationsbefälhafvaren vid flottans station i Carlskrona i skrifvelse den 30 december 1893 anfört, att, enligt den under den 1 juni 1877 fastställda stat för skeppsgosseskolan, lönen för en skollärare utgjorde 1,000 kronor, med tillägg efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid af 100 kronor hvarje gång; hvarigenom han således först efter 20 års tjenstgöring komme till den högsta aflöningen af 1,400 kronor, från hvilken summa likvid afginge pensions- och gratialsafgifter till flottans pensionskassa med tillsammans 63 kronor 6 öre om året; att en ordinarie lärare
8 Femte hufvudtiteln.
vid amiralitetsförsamlingens folkskola, med hvilken sökandena lämpligen kunde jemföras, åtnjöte en årlig aflöning till belopp af lägst 1,225 kronor, hvilken ökades med 3 ålderstillägg å 100 kronor hvartdera efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring, men hvarifrån afginge föreskrifna pensionsafgifter; och att af sökandena Genström tjenat sedan den 21 september 1877 eller mera än 16 år och på grund deraf åtnjöte tre ålderstillägg å tillsammans 300 kronor, hvaremot ingen af de öfriga sökandena då ännu vore berättigad till sådan lönetillökning; och har stationsbefälhafvaren tillika hemställt, att, derest Eders Kongl. Maj:t utan afseende på väckt fråga om förändring af skeppsgossekårens organisation skulle finna skäl att å ansökningen fästa nådigt afseende, den äskade löneförbättringen måtte tillgodokomma skollärarne vid skeppsgosseskolan på sådant sätt att de i likhet med en del civile tjenstemän vid flottan finge komma i åtnjutande af hela den till dem enligt gällande stat utgående lönetillökning, sammanlagdt 400 kronor, efter endast tio års tjenstgöring samt att denna lönetillökning måtte utgå med 200 kronor efter fem års tjenstgöring och med 400 kronor efter tio års tjenstgöring äfvensom att de föreskrifter, hvilka härom kunde blifva utfärdade, finge tillämpas på sökandena, hvad särskildt Genström beträffade på sådant sätt, att han genast finge komma i åtnjutande af hela tillökningen 400 kronor.
Uti infordradt utlåtande bär marinförvaltningen den 27 februari 1894 i ärendet anfört: att, då framställningen syntes vara på billighet grundad, marinförvaltningen ansåge, att åt skollärarne vid skeppsgosseskolan borde beredas åtminstone så stor ökning i aflöning, att deras ställning härutinnan blefve densamma som de ordinarie lärarnes vid amiralitetsförsamlingens i Carlskrona folkskola, med hvilka stationsbefälhafvaren ansett dem närmast böra jemföras och hvilkas aflöning, på sätt stationsbefälhafvaren jemväl meddelat, utgjorde lägst 1,225 kronor med tre ålderstillägg hvartdera å 100 kronor efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring; hvarföre, då staten för skeppsgosseskolan blifvit af riksdagen åren 1876 och 1877 godkänd och en ändring af skollärarnes löneförhållanden icke torde kunna ske utan Riksdagens hörande, marinförvaltningen i underdånighet hemställde, dels att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om sådan ändring i berörda stat, att lönen åt skollärarne vid skeppsgosseskolan höjdes till 1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, efter respektive 3, 6 och 9 års tjenstgöring, dels att den sålunda ändrade staten jemväl måtte få tillämpas å sökandena.
»
Femte hufvudtiteln. 9
Vid underdånig föredragning af ärendet den 17 mars 1894 behagade Eders Kongl. Maj:t i nåder besluta, att ifrågavarande underdåniga ansökning då icke skulle till annan åtgärd föranleda än att marinförvaltningen förständigades att i sammanhang med infordradt yttrande från förvaltningen i fråga om utbildningstiden in. m. för skeppsgossarne göra den förnyade framställning i förevarande hänseende, som förvaltningen funne påkallad.
Sedermera har marinförvaltningen, uti det utlåtande af den 20 sistlidne juli förvaltningen afgifvit angående höjande af åldersgränsen för skeppsgosses antagning med deraf följande kortare utbildningstid, — i anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:t under den 12 sistlidne oktober meddelat beslut om nämnda antagningsålders höjande från 14 till 16 år, — förnyat sin hemställan om utverkande af sådan löneförbättring åt lärarne vid skeppsgosseskolan, att deras ställning i lönehänseende blefve densamma som de ordinarie lärarnes vid amiralitetsförsamlingens i Carlskrona folkskola.
Vid här ofvan anförda förhållanden och då den ifrågasatta löneförbättringen är af billighet och behof påkallad, helst genom den vidtagna förändringen i ålder för skeppsgosses antagning, hvarigenom skeppsgossekåren med mindre kostnad kommer att under numera förändrade förhållanden bättre fylla sin uppgift att rekrytera sjömanskåren, lärarnes vid skolan arbete kommer att ytterligare ökas, enär undervisningen i skolan enligt föreslagen plan skulle fortfara jemväl någon tid under sommaren, får jag underdånigst hemställa:
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen sådan ändring i staten för skeppsgosseskolan, att lönen åt skollärarne vid skolan höjes till 1,225 kronor om året med tre ålderstillägg, hvartdera å 100 kronor, att utgå efter 3, 6 och 9 års tjenstgöring, samt att i följd häraf anslaget till skeppsgosseskolan må förhöjas med 675 kronor eller från 8,780 kronor till 9,455 kronor;
äfvensom att den sålunda ändrade staten jemväl må få tillämpas å nuvarande lärarne vid skolan Johan Alfred Genström, Carl Wilhelm Svensson och Ernst Gustaf Lång, på det sätt att de jemte tillgodonjutande från 1896 års början af den förhöjda lönen må för ålderstilläggens bestämmande få tillgodoräkna sig den tid, de redan varit vid skolan anställda.
Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.
Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod beräknats liksom för innevarande år till 1,400,000 kronor, llih. till ltiksd. Prat. 181)0. 1 Sami. 1 Afd. ' 2
[8.]
Lotsverket.
10 Femte hufvudtiteln.
[9.]
Skrifmaterialier m. m.
[10.]
Fartygs-
materiel.
lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor, under förutsättning derjemte att de i förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande år finnas å^ femte hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon annan ändring än att för jemnande af slutsumman förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 46,929 kronor, må höjas med 25 kronor till 46,954 kronor.
Extra anslag.
Nyanskaffning af fartygsmateriel.
På sätt jag här ofvan vid föredragning af frågan om ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll anfört, hade jag, med afseende på de betänkligheter, som inom Riksdagen uttalats mot att på ordinarie stat uppföra de anslag, som för sjöförsvarets stärkande erfordrades, nästlidet år föreslagit att, för att under sådana omständigheter på bästa sätt främja det vigtiga målet, ett för de närmaste åren förut bestämdt visst årsanslag på extra stat för nyanskaffning af fartygsmateriel skulle begäras, och jag hade uppgjort en plan för sådan nyanskaffning under de närmaste fem åren, den kortaste tidrymd jag ansåg kunna för ett dylikt anslags utgående bestämmas, derest de åsyftade fördelarne af större prisbillighet och mera planmessighet i fartygsanskaffandet skulle kunna ernås. I denna plan beräknades den styrka, som utan alltför kännbara uppoffringar skulle under nämnda tid kunna anskaffas, till 3 stycken l:a klassens pansarbåtar, 1 aviso- eller rekognosceringsfartyg, 10 stycken l:a och 6 stycken 2:a klassens minbåtar samtl transport- och minm aterielfartyg, hvarigenom vi vid utgången afår 1899 skulle af nyare stridsfartyg ega nära dubbelt af hvad vi nu till vårt försvar på
Femte hufrudtiteln.
sjön kunna använda, eller 6 stycken l:a klassens pansarbåtar, 16 stycken l:a klassens minbåtar, 15 stycken 2:a klassens minbåtar och 1 rekognosceringsfartyg, en styrka, som ingalunda kunde anses för högt tilltagen, om man erinrade sig att, enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité uppgjorda plan för flytande materielens successiva förnyelse, denna vid nämnda tidpunkt bort bestå af 8,4 stycken l:a klassens pansarbåtar, 20 stycken l:a klassens minbåtar och 14 stycken 2:a klassens minbåtar. Det erforderliga extra anslaget beräknades till 2,500,000 kronor under hvardera af dessa fem år.
Med gillande af detta mitt förslag täcktes Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition föreslå Riksdagen:
att på extra stat, utöfver de af 1893 års Riksdag till en pansarbåt beviljade, då ännu icke anvisade 1,868,000 kronor, bevilja 10,622,000 kronor att jemte förstberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med en femtedel årligen, för att jemte det till ofvannämnda pansarbåt anvisade anslag af 1,000,000 kronor användas till nyanskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse med det uppgjorda programmet, samt att för detta ändamål för år 1895 anvisa 2,500,000 kronor.
Uti sin underdåniga skrifvelse angående regleringen af utgifterna under femte hufvudtiteln af den 11 april 1894 anförde Riksdagen beträffande det ifrågasatta extra anslaget, att Riksdagen då icke ansett sig böra ingå i pröfning af den utaf departementschefen i statsrådsprotokollet framlagda plan för nyanskaffning under den närmaste framtiden af fartygsmateriel för flottan; att riksdagen förut, då liknande framställningar varit föremål för dess pröfning, icke visat sig benägen att fatta beslut om beviljande på en gång af hela det betydande belopp, som för genomförande af sådan flerårig anskaffningsplan varit erforderligt, utan hellre velat begränsa sitt beslut till det för hvarje budgetsår angelägnaste; och att riksdagen icke heller då ansett sig böra härifrån afvika samt att vid pröfning af det belopp, som för år 1895 borde för ändamålet anvisas, Riksdagen af hänsyn till andra anslagsbehof och då varande mindre gynnsamma ekonomiska förhållanden i landet funnit sig böra bestämma detsamma till allenast 1,500,000 kronor, med hvilket belopp tillika med det af 1893 års Riksdag för ändamålet anvisade jemväl den beslutade nya pansarbåten kunde närmas sin fullbordan.
Riksdagen biföll sålunda icke den gjorda framställningen och i följd häraf kan man under innevarande år likasom under år 1894 icke anskaffa en enda af de för vårt försvar på sjön så vigtiga minbåtarne. Frågans stora vigt manar mig likväl att ånyo göra den till föremål för Eders Kongl. Majffs nådiga pröfning.
12 Femte hufvudtiteln.
Det är en, såsom jag vågar påstå, allmänt erkänd sanning, att vi utan ett sjöförsvar hvarken kunna gifva gällande kraft åt en eventuel neutralitetsförklaring eller bereda möjlighet för vår armé, spridd såsom den måste vara öfver vårt långsträckta land, att hinna uppträda i samlad styrka mot en landstigande fiende, som, om han ej möter kraftigt motstånd på sjön, obehindradt och ganska hastigt kan draga till sig behöfliga förstärkningar; under det att ett kustförsvar, sådant som vi med god vilja kunna åstadkomma, skall ej blott i väsendtlig män inskränka de farligaste anfallspunkternas antal och med all sannolikhet gifva vår armé tid att på rätt ställe samlas för att möta den landstigande fienden utan äfven hindra denne att utan mycket stor risk och betydliga svårigheter öka sin anfallsstyrka. Ett dylikt kustförsvar skulle derjemte utgöra ett hinder för en fiende att t. ex. med ett par snabbgående kryssare kunna brandskatta våra talrika oförsvarade kuststäder.
Äfven i afseende på frågan hurudan!, vårt sjöförsvar borde vara beskaffadt för att fylla denna sin uppgift i försvaret, har på senare tider full enighet mellan fackmän vunnits, då såväl den år 1880 nedsatta sjöförsvarskomitén som den år 1892 förordnade komité af sakkunnige varit af i hufvudsak samma mening rörande så väl fartygstyper som det erforderliga antalet fartyg af hvarje typ; och den omständighet, som förr vid flere tillfällen blifvit angifven såsom skäl för vägran af anslag till sjöförsvaret — att ingen enighet fanns angående beskaffenheten af detta försvar — förefinnes således icke numera.
Såsom jag förut sökt ådagalägga så väl med stöd af sistnämnda komités uttalanden angående de för oss lämpliga fartygstyper som med ledning af de i andra länder nu rådande åsigter rörande fartygsmaterielens beskaffenhet, bör vår sjökrigsmateriel ännu fortfarande bestå af pansarbåtar af Sveas cert, större och mindre minbåtar samt aviso- eller rekognosceringsfartyg. De senaste årens eskaderöfningar, hvilka man, så mycket den obetydliga materielen och tillgångarne på medel medgifvit, sökt göra lärorika ur rent yrkesmessig synpunkt och upplysande i strategiskt hänseende, hafva äfven enligt min åsigt ytterligare ådagalagt, att de antagna fartygstyperna äro särdeles lämpliga för försvaret af våra kuster. Pansarbåtarne äro i våra farvatten fullt sjödugliga fartyg äfven i hårdt väder samt på samma gång i stånd att äfven inom skärgården komma fram i hvilken del som helst af densamma och deras artillerikraft är fortfarande öfverlägsen andra pansrade fartygs af ej större tontal. De senast byggda l:a klassens pansarbåtar kunna uppnå en hastighet af 16 knop, hvilken, oafsedt att det knappast är möjligt att med bibehållande af fartygens nuvarande dimensioner och vigt af pansar erhålla
Femte hufrudtiteln.
en större fart, måste anses tillfredsställande med fästadt afseende på de farvatten, för hvilka de äro afsedda, och de förhållanden, under hvilka de sannolikt komma att i allmänhet uppträda. Våra minbåtar hafva visat sig fullt motsvara hvad man af dem kunde vänta och de af l:a klassen hafva äfven ute i hafsbandet och derutanför visat sig ega goda sjöegenskaper, om än det skulle vara fördelaktigt att deras dimensioner något ökades, hvarvid äfven den afsevärda fördelen vunnes, att man kunde beväpna dem kraftigare än hvad nu är fallet, hvilket vore af stor vigt, isynnerhet som i alla andra länders mariner l:a klassens minbåtar numera byggas större och äro ej obetydligt kraftigare bestyckade än våra. Beträffande behöfligheten af rekognosceringsfartyg har jag redan i statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 rörande anslagen under femte hufvudtiteln uttalat mig och jag torde nu med afseende på dessa med sjelfgående minor och snabbskjutande lätt artilleri försedda, snabbgående (19 knop), särdeles lättmanövrer liga och ej djupgående fartyg, hvilka i händelse af mobilisering för närvarande skulle på ett mycket kännbart sätt saknas, ånyo endast böra ytterligare framhålla behofvet ej mindre att ega något vapen mot fiendens minbåtar och minbåtsjägare, än att sjelf hafva till sitt förfogande båtar, som kunna såsom sådana jagare uppträda, samt vidare fördelen att kunna till följd af deras stora fart använda dem till fiendens upptäckande och rapporterande äfvensom att kunna begagna dem vid skyndsamt utläggande af tillfällig minspärrning. Vid flottans stridsöfningar användas nu visserligen för nämnda ändamål l:a klassens kanonbåtar, men att, bland annat, deras ringa fart ej derför utgör hinder, är beroende derpå att den fingerade motståndaren ej sjelf har mera snabbgående rekognoseringsfartyg.
Den, efter hvad ofvan nämnts, nu rådande enigheten i åsigter beträffande de för vårt sjöförsvar lämpligaste fartygstyper har äfven gjort sig gällande i fråga om den ungefärliga styrka, som erfordras för att göra detta försvar något så när betryggande och på samma gång icke öfverstiger vår förmåga att åstadkomma, och hvilken är beräknad till 14 å 15 pansarbåtar, 50 (1880 års komité 80) stycken minbåtar och 5 rekognosceringsfartyg.
Då kostnaden för en l:a klassens pansarbåt med senast vidtagna förbättringar beräknats till omkring 3,190,000 kronor, för en l:a klassens minbåt till 215,000 kronor, för eu 2:a klassens minbåt till 105,000 kronor och för ett rekognosceringsfartyg till 880,000 kronor, utgör kostnaden för hela ofvannämnda fartygsmateriel något öfver 61,500,000 kronor, hvaraf för den redan anskaffade färdiga delen af denna mate-
14 Femte hufvudtiteln.
riel bör beräknas 11,447,000 kronor; och då en pansarbåt ej kan antagas vara krigsduglig mera än 25 å 30 år, en minbåt 15 å 20 år och ett rekognosceringsfartyg omkring 25 år, kan varaktigheten af denna materiel öfver hufvud beräknas till 25 år; och det inses häraf lätt, att, för att kunna erhålla densamma och bibehålla den i krigsdugligt skick, erfordras ett årligt anslag af omkring 2,500,000 kronor. Med ett mindre årsanslag är således denna anskaffning ej möjlig och med så otillräckliga anslag, som alltsedan 1880 till fartygsmaterielens förnyelse varit att tillgå, kunna vi, såsom af det ofvan sagda tydligt framgår, aldrig erhålla ett sjöförsvar af åtminstone den styrka, som enligt alla sakkunniges åsigt är erforderlig för att det skall kunna motsvara de anspråk, som på detsamma med all rätt böra ställas; ty långt innan vi under sådana förhållanden hunnit bygga det afsedda antalet fartyg af de särskilda typerna, äro de först byggda till mera än tredjedelen af antalet för krigsbruk otjenliga och endast användbara såsom öfningsfartyg, logementsfartyg m. m. dylikt.
Skall flottan alltså fylla sin uppgift i försvaret och vår armé derigenom på verksammaste sätt kunna motsvara sitt ändamål och de ökade uppoffringar, nationen för dess stärkande underkastat sig, så måste tydligen flottans anslagsbeliof mera än hittills tillgodoses.
Jag har vid föregående tillfällen, då frågan om beredande af medel för flottans nybyggnad varit före, lika med marinförvaltningen framhållit det vigtiga och önskvärda deri att ett fast anslag på ordinarie stat af åtminstone 2,500,000 kronor kunde för ändamålet erhållas. Inom Riksdagen har vid olika tillfällen framhållits tanken på att för anskaffande af erforderlig fartygsmateriel upptaga ett obligationslån, eu utväg som naturligen fortast skulle leda till målet. Då likväl, efter hvad hittills i dessa frågor förekommit, utsigt knappast torde förefinnas att för närvarande kunna genomföra något af de nu nämnda alternativen, anser jag mig böra hemställa, att Riksdagen lemnas tillfälle att ånyo taga under ompröfvande det af mig nästlidet år uppgjorda och af Eders Kongl. Maj:ts gillade förslag, att för en tid af fem år på extra stat få erforderliga medel till nyanskaffning af fartygsmateriel anvisade. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den då framlagda planen, har jag låtit uppgöra följande program för en sådan nyanskaffning under åren 1896 —1900, hvarvid jag förutsätter att, derest större prisbillighet skulle derigenom kunna uppnås eller omständigheterna eljest dertill föranleda, Eders Kongl. Maj:t bör äga att inom programmet förändra ordningen för deri upptagna fartygs och båtars anskaffning, så vidt sådant kan
Femte hufvudtitelu.
ske utan öfverskridande af det för hvarje år utaf Riksdagen anvisade anslag:
år 1896
afslutas den fjerde pansarbåten »Oden»,
anskaffas ett rekognosceringsfartyg,
» 3 st. l:a klassens minbåtar,
» 2 st. 2:a klassens minbåtar;
dr 1897 anskaffas:
Va pansarbåt,.
3 st. l:a klassens minbåtar,
2 st. 2:a klassens minbåtar;
dr 1898
l/2 pansarbåt,
3 st. l:a klassens minbåtar,
2 st. 2:a klassens minbåtar,
dr 1899
V2 pansarbåt,
3 st. l:a klassens minbåtar,
2 st. 2:a klassens minbåtar;
dr 1900
l/2 pansarbåt,
ett rekognosceringsfartyg.
Med tillämpning af detta program skulle vi vid slutet af ar 1900 ega 6 st. pansarbåtar, 18 st. l:a klassens minbåtar och 17 st. 2:a klassens minbåtar samt 2 minbåtsjagare eller rekognosceringsfartyg.
Hela den för dessa fem år erforderliga summa uppgår, efter de ofvan uppgifna prisen för de särskilda fartygstyperna till 12,250,000 kronor eller i medeltal per år till 2,450,000 kronor.
Men med fästadt afseende på att man, med kännedom om livad ett följande år kan för nyanskaffning påräknas, med ledning deraf kan planmässigt ordna beställningarne och derigenom vinna nedsättning i anskaffningskostnaden, hyser jag den åsigten att, fastän den bär ofvan för år 189G upptagna anskaffningskostnaden är beräknad till 2,425,000
16 Femte hnfvudtiteln.
kronor, ett belopp af 2,400,000 kronor skall för nämnda anskaffning vara tillräckligt, äfvensom att under de öfriga nämnda åren afsevärd minskning i den beräknade anskaffningskostnaden kan erhållas.
Med afseende på det nu anförda får jag underdånigt hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att på extra stat bevilja ett anslag af 12,250,000 kronor att utgå under åren 1896—1900 till nyanskaffning af fartygsmateriel i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förestående program samt att deraf för år 1896 anvisa: till afslutande af pansarbåten »Oden» 690,000 kronor samt till anskaffning af ett rekognosceringsfartyg, tre första klassens minbåtar och två andra klassens minbåtar 1,710,000 kronor eller tillsammans 2,400,000 kronor.
Artillerimateriel, elektriska lysmaskiner m. m.
[H-L4.]
Artilleri- För de kanonbåtar, i hvilkas bestyckning den föråldrade 27 cm.-
ma ene m. m. kanoneil hnannit ersättas af en 15 cm. kanon, hafva i förråd varande, förut den nu utrangerade fregatten Vanadis tillhöriga kanoner kunnat användas, men af dessa kanoner finnas nu ej flere att tillgå. Marinförvaltningen hade derföre i sin skrifvelse angående anslagsbehofven för år 1896, på det den sålunda påbörjade vigtiga förändringen i bestyckningen af första klassens kanonbåtar skulle kunna utan afbrott fortsättas, till anskaffning bland artillerimateriel för fartygen upptagit eu 15 cm. kanon med lavettage och skyddsskärm för en kostnad af 29,000 kr.
Sedan emellertid fråga uppstått, huruvida icke de moderna 12 cm. snabbskjutande kanonerna möjligen med större fördel kunde användas och derför borde anskaffas, har marinförvaltningen i förnyad skrifvelse i ämnet den 6 sistlidne november föreslagit, att — enär det syntes fördelaktigare att pansarbåten »Svea», som för närvarande är bestyekad med bland annat 4 st. 15 cm. kanoner af vår äldsta modell, finge dessa ersatta med motsvarande antal 12 cm. kraftiga snabbskjutande kanoner af nyaste modell, af samma slag som de för pansarbåten »Oden» afsedda, hvarigenom vår först byggda pansarbåt »Svea» skulle erhålla en afsevärdt ökad artillerikraft, — Sveas 15 cm. kanoner må utbytas mot moderna 12 cm. snabbskjutande sådana, samt att de förra må användas för förändringen af bestyckningen å l:a klassens kanonbåtar; i öfverensstämmelse hvarmed marinförvaltningen framlagt följande nya förslag till anskaffning under år 1896 af artillerimateriel, nemligen:
Femte hufvndtiteln.
11 Vapen:
4 st. 12 cm. snabbskjutande kanoner med lavettage och skyddsskärm...................................................................... 100,000: -—
Ammunition:
ammunition till snabbskjutande kanoner och kulsprutor ................................................................... 34,900: —
ersättning för under föregående år förbrukadt krut 18,000: —
Vidare har marinförvaltningen i likhet med föregående år anmält behofvet af två elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarne vid Carlskrona, hvarför anskaffningskostnaden upptagits till 35,000 kronor, samt slutligen att liksom för föregående år jemväl för år 1896 erfordrades för anställande af skjutförsök ett anslag af 10,000 kronor.
Ehuru det naturligtvis vore önskvärdt att vid ändring af bestyckningen å kanonbåtarne kunna använda pjeser af nyaste modell anser jag den besparing, som genom marinförvaltningens förslag skulle vinnas, beaktansvärd, helst kanonbåtarne äfven med de från pansarbåten »Svea» erhållna 15 cm. kanonerna skulle vinna betydliga fördelar. Då härtill kommer, att, under det pansarbåtarne Göta och Tliule äro försedda med 15 cm. kanoner af nyaste konstruktion, hvilka icke böra ifrågakomma att utbytas mot andra, Sveas 15 cm. kanoner, såsom nämnts, äro af vår äldsta 15 cm. modell och icke obetydligt svagare än de å Göta och Tliule, samt att Svea, genom det föreslagna utbytet skulle komma att erhålla samma slags bestyckning som den under byggnad varande fjerde pansarbåten »Oden», hvilken kommer att förses med 12 cm. snabbskjutande kanoner såsom sekundär bestyckning, finner jag mig böra tillstyrka marinförvaltningens ifrågavarande förslag beträffande utbytet af kanonerna; men då ej flera än 2 kanonbåtar lära kunna under år 1896 hinna blifva i ordning att mottaga denna nya bestyckning, anser jag, att för närvarande anslag bör begäras till endast 2 åt de ofvan nämnda 4 stycken 12 cm. kanonerna med hälften af det utaf marinförvaltningen upptagna belopp eller med 50,000 kronor.
Den senaste erfarenheten har visat, att med den moderna bestyckningen ammunitionsåtgången under strid är betydlig, och då man ej ännu kunnat för flottan skaffa i förråd något per pjes afsevärdt antal patroner för de snabbskjutande kanonerna, är det af stort behof att söka fylla den nuvarande bristen, hvarför jag finner mig böra tillstyrka marinförvaltningens framställning om äskande för ändamålet af 34,900 kronor.
11,h. till Rilcsd. Prot. I8H5. 1 Samt. 1 Ajd.
18 Femte hufvudtiteln.
Elektriska lys' maskiner.
[15.]
Minväsendet.
Det under en följd af år utgående anslaget 10,000 kronor till de såväl för flottan som för den inhemska industrien så nyttiga skjutförsöken, profning af krut och projektiler m. m. är äfven för år 1896 af behofvet påkalladt.
Med afseende härpå får jag i underdånighet föreslå
att Eders Kongl. Maj.-t må af Riksdagen till anskaffande af artillerimateriel för fartyg, kanonkrut och skjutförsök m. m. begära anvisandet af följande belopp:
a) till artillerimateriel och ammunition för fartyg............ 84,900: —
b) till ersättning för under föregående år förbrukadt. krut 18,000: —
c) till skjutförsök, krutprof m. m....................................... 10,000: —
Beträffande marinförvaltningens framställning om anskaffning af 2:ne elektriska lysmaskiner för sjöbefästningarne vid Carlskrona får jag erinra, att dylika maskiner numera ingå i hvarje ordnad fästnings utrustning och att det är nödvändigt för en sjöfästning att kunna belysa och mäta afståndet till en om natten anfallande fiende, hvars' alla fartyg ju äro försedda med elektriska lysapparater, medelst hvilka de punkter på fästningen, hvilka skola beskjutas, blifva belysta.
Under våra senaste eskaderöfningar vid Oskar Fredriksborgs fästning utgjorde bristen på dylika apparater just anledningen till att under beskjutningen fästningens eld måste anses såsom jemförelsevis föga verksam mot de om natten anfallande fartygen.
Då nu fästningen Kungsholmen, för hvilken ifrågavarande apparater äro afsedda, har erhållit moderna kraftiga kanoner, är det af vigt för att dessa kanoner skola kunna i mörker verksamt användas mot en anfallande, att denna kan från fästningen belysas.
Med stöd häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära för anskaffning af 2 elektriska lysmaskiner med tillbehör för sjöbefästningarne vid Carlskrona ett anslag af 35,000 kronor.
Minväsendet.
För minväsendet har marinförvaltningen nu såsom förut i det föreslagna ordinarie anslaget till flottans nybyggnad inberäknat 100,000 kronor. Af de skäl, jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet angående statsregleringen, i hvad den afsåg femte hufvudtiteln för innevarande år, anfört, har jag ansett anslag till minväsendet böra särskildt och på
Femte liufvudtiteln. 19
extra stat anvisas. I fråga om det härför erforderliga anslaget har jag inhemtat:
att, ehuru de faststälda minpositionerna nu äro temligen fullständigt ordnade, så att för vidmakthållande af dessas materiel eu jemförelsevis mindre summa en tid bortåt erfordras, behofvet af hastigt utlagd tillfällig min spärrnings materiel under de senaste årens krigsöfningar allt mer framträdt; samt att, ehuru tillverkningen af de för detta behof afsedda och enligt sammanstämmande uttalanden särdeles ändamålsenliga handminor sedan tre år tillbaka fortgått med all den skyndsamhet, som anslagens storlek och kontrollen öfver hemlighållandet af minans konstruktion medgifvit, det första, redan nu af våra försvarsförhållanden betingade behofvet af handminor ännu ej är fyldt, hvadan medel till handminor fortfarande erfordras;
att vidare under de senare årens krigsöfningar framträdt behof af lätt handterliga och lätt stufvade mindre minor, som kunde medföras på de egentliga stridsfartygcn till större antal än hvad utrymmet medgifver för de större handminorna, och att en sådan med ledning af erfarenheten från försöken med handminor konstruerad s. k. »vaktmina» nu blifvit så försökt, att den snart skulle kunna tillverkas i större antal, hvartill medel behof vas;
samt att behofvet att till verkligt tjenstbara minenheter komplettera den minmateriel, hvilken under tidigare skeden af vårt fasta minförsvars utveckling blifvit anskaffad, men numera icke tillhör någon af de faststälda minpositionerna, och hvilken minmateriel, behörigen kompletterad, kan användas hvar som helst der minpositioner under krigstid skulle behöfva anordnas, jemväl fordrar att med anslag tillgodoses.
Med afseende på detta allt anser jag, att det under en följd af år i medeltal beviljade anslag af 100,000 kronor, hvilket jag endast på särskilda skäl nästlidet år ansåg kunna begränsas till 75,000 kronor, nu är för ändamålet behöfligt och får fördenskull i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t, täcktes hos Riksdagen för fasta minförsvaret och minväsendets utveckling för år 1896 äska ett extra anslag af 100,000 kronor.
Sjökrigsskolan.
Då behofvet af förbättrade aflöningsförmåner för sjökrigsskolans lärare qvarstår oförminskadt och då frågan om aflöningsförbättringens uppförande å ordinarie stat icke lärer, med hänsyn till Riksdagens be-
[16.]
Sjökrigs-
skolan.
20 Femte hufYiultiteln.
slut vid föregående tillfällen och senast vid 1892 års lagtima riksmöte gjorda uttalanden i ämnet, böra för Riksdagen framläggas annorledes än i sammanhang med frågan om definitiv reglering af aflöningen för lärarne vid de allmänna läroverken, får jag hemställa det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,
att till löneförbättring åt lärarne vid sjö krigs skolan må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888 års riksdags medgifvande få användas af kadetternas terminsafgifter, anvisas för år 1896 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens erhållande fästade vilkor, att den som vill deraf komma i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.
Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel äfvensom i öfrigt yttrat och hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, i nåder gilla, med befallning att utdrag af detta protokoll skulle till Finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
F. Wrangel.
Femte hufvudtitelii
21 Förslag
till
Stat
för Femte hufvudtiteln för år 1895.
22 Femte liufvudtiteln
Femte hufvudtiteln.
Sjette hufvudtiteln.
Utdrag af protokollet Öfver civilärenden, hållet inför Hans Maf.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 14 januari 1895.
Närvara nd e:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
G ILL JAM,
friherre Rappe,
Christerson och Wersåll.
3:o.
Departementschefen statsrådet Groll anhöll i underdånighet att få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet åt utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande anslagstitlarne:
Bih. till Bilad. Prof. 18B5. I Sami. 1 Afd. 1 H&ft.
Sjette hufvudtiteln.
[1.]
Höjning af tjenstgöringspenningarne för vissa länsmän.
■ 2
Ordinarie anslag.
Landsstaterna i länen.
Sedan länsmannen i Enontekis länsmansdistrikt af Norrbottens län F. B. Forsström uti en till Eders Kong]. Maj:ts befallningshafvande i nämnda län stöld skrift gjort framställning om beredande af förhöjning i tjenstgö ringspenningar ne för länsmannen i detta distrikt, har Eders Kongl. Maj:ts bemälde befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 8 november 1893 hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för beredande af ökad aflöning åt länsmännen i nyssnämnda distrikt samt i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt.
Innan jag redogör för hvad till stöd för de ifrågasatta aflöningsförhöjningarna anförts, anser jag mig böra erinra att, enligt den år 1878 beslutade lönereglering för landsstaten, aflöningen för länsman utgör lön 900 kronor, som efter tio år kan höjas med 300 kronor, och tjenstgöringspenningar 600 kronor, hvarjemte länsman uppbär expensrnedel till belopp af 100 kronor. Sammanlagda aflöningen utgör sålunda 1,600 kronor för länsman, som icke åtnjuter ålderstillägg, och 1,900 kronor för länsman, som är i åtnjutande af sådant tillägg. För de länsmän, som hafva boställe, afdrages i regeln å den kontanta aflöningen så mycket som motsvarar boställets beräknade afkomst. Men för länsmannen i Enontekis distrikt, för hvilkens förseende med boställe Riksdagen år 1883 beviljade ett särskildt anslag, enär tillfälle saknades för denne länsman att hyra bostad inom distriktet, eger dylikt afdrag icke rum. Med afseende derå att det skulle blifva alltför betungande för länsmannen att vidkännas både skyldighet att underhålla ifrågavarande boställe och afdrag å aflöningen för boställets afkastning, medgaf nemligen Riksdagen, uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning, att för boställets afkomst något afdrag å lönen icke skulle ega rum. Åt länsmännen i Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt äro deremot icke boställen anslagna.
I omnämnda skrift har Forsström hufvudsakligen anfört:
Det hade alltid visat sig att, under det att länsmännen i länets kustsocknar, så framt de skötte sig, i ekonomiskt hänseende kunnat reda sig godt, hade länsmännen i lappmarksdistrikten med få undantag i ekonomiskt hänseende haft att kämpa med stora svårigheter, att
3 Sjette hufvud titeln.
icke säga fattigdom. Under förflutna tider, då af länsmännen i lappmarken icke fordrats mera, än att de kunde skrifva läsligt och tala hjelplig! svenska språket, hade den antydda olikheten varit mindre märkbar, men i samma mån man under de senaste tjugu åren börjat höja fordringarna äfven hos länsmännen i lappmarken, hade missförhållandet allt tydligare framträda Orsakerna till lappm arkslänsmännens dåliga ställning vore att, medan kustsocknarnes länsmän i allmänhet kunde bereda sig extra inkomster till ej obetydliga belopp, lappmarkslänsmännen saknade så godt som alla dylika inkomster, att prisen på lifsmedel i lappmarken vore ungefär 50 procent högre än i andra delar af länet, samt att de vidsträckta, vägar saknande lappmarksdistrikten fordrade långa och kostsamma resor, för hvilka ersättning ej vore att påräkna. Sämst lottad af alla vore länsmannen i Enontekis distrikt. Detta distrikt, beläget 37 mil från kusten, vore 17 mil långt och i medeltal 5 mil bredt med en befolkning, som, förutom ett fåtal bofaste, hvilka utan undantag vore fattiga, utgjordes af i fjellen och skogarna spridda lappar. Till följd af distriktets aflägsenhet och brist på vägar vore lefnadskostnaderna derstädes synnerligen höga. Utskylderna utgjorde 14 procent af inkomsten. Dänsmannens extra inkomster vore nära nog ingå, hvilket framginge deraf att nuvarande t. f. länsmannen af taxeringsmyndigheterna uppskattats till en inkomst af endast 1,630 kronor, ehuru han uppbure alla tjensten åtföljande löneförmåner. Utmätningar, för hvilka ersättning utginge, förekomme icke, men väl utmätningar för uttagande af kommunalutskylder (för hvilka utmätningar ersättning icke åtnjutes) samt för uttagande hos lapparne af skadeersättningar till invånare i Norge. Sedan nådiga förordningen den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge, trädt i kraft, hade de till Enontekis socken hörande lapparne fått för af renar förorsakade skador vidkännas ersättningar, som årligen betydligt ökats. För uttagande af dessa ersättningsbelopp, hvilka vore fördelade på ett stort antal lappar, spridda ej blott inom Enontekis, Juckasjärvi och Pajala socknar, utan äfven inom norskt område, måste länsmannen företaga många vidsträckta och kostsamma resor, för hvilka häri ej finge någon ersättning. Lika litet konnne ersättning i fråga, då, såsom' ofta vore förhållandet, stämning skulle på norsk myndighet!» begäran delgifvas lapparne, eller då resor företoges för efterspaning af rentjufvar eller lör hållande af polisförhör in. in. bland lapparne.
' Vidare har Forsström meddelat dels uppgift å prisen i Enontekis å de nödvändigaste lifsförnödenheter under de senaste åren, dels ock
4 Sjette hufyudtiteln.
en beräkning å lefnadskostnaden för en medelstor familj, bestående af åtta personer, tjenstehjon inberäknade, hvilken beräkning slutar å ett belopp af 2,850 kronor, deri ingår hushyra med 200 kronor och kostnad för tjensteresor med 150 kronor.
Med afseende å det länsmannen i Enontekis anslagna boställe har Forsström vidare anfört, hurusom allmänt erkändt vore att jordbruk utefter Torneå och Muonio ådalar för personer, hvilka nödgades genom legdt folk utföra arbetena, medförde endast förlust, desto större ju längre upp hemmansbruket vore beläget. Om i nyssnämnda beräkning intagits, å ena sidan, kostnaderna för boställets skötsel och, å den andra, dess afkastning, skulle beräkningen blifvit ännu ofördelaktigare. Forsström hade derföre i stället upptagit hushyra till 200 kronor, motsvarande utskylderna för bostaden och underhåll af husen, lågt beräknadt.
Slutligen har Forsström meddelat att, medan länsmännen i den svenska lappmarken, hvilka måste försaka snart sagd! alla lifvets beqvämligheter och behag, hade så små inkomster, att det knappast vore dem möjligt att reda sig på ett anständigt sätt, ett motsatt förhållande egde rum både i Finland och i Norge. Så hade länsmännen i finska lappmarken utaf lön och ordinarie inspektionsresor en inkomst af 4,500 finska mark och länsmännen i Kautokeino, Tanen och Sydvaranger, hvar en inkomst taxerad till 4,000 kronor.
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande har i sin skrifvelse i ärendet yttrat att de länsmännen enligt gällande stat tillkommande aflöningsförmåner tillika med de länsmansbefattningarna åtföljande extra inkomster i allmänhet lemnade dessa tjensters innehafvare en anständig bergning, hvarförutom i regeln icke saknades tillfällen för länsmannen, om han eljest vore en duglig man, att genom enskild verksamhet förbättra sina ekonomiska vilkor, men att inom Norrbottens län funnes några länsman sbefattningar, hvilka i följd af för distrikten säregna förhållanden icke kunde sägas bereda sina innehafvare deras nödiga utkomst. Öfverhufvud kunde sägas att länsmännen inom lappmarksdistrikten befunne sig i mindre gynsamma ekonomiska vilkor än länsmännen inom de nedre distrikten. Lappmarksdistrikten medförde genom sin ofantliga utsträckning långvariga och dyrbara förrättningsresor, deras aflägsenhet från kusten och saknad af kommunikationer fördyrade prisen å alla sådana lifsmedel^ som icke kunde inom distrikten erhållas, och med afseende å den ringa utveckling, dessa distrikt nått, vore tillfällena till enskild! förvärf derstädes ännu obetydliga. Inom de närmast kustlandet liggande lappmarksdistrikten påginge dock numera ett utvecklingsarbete såväl i afseende å kommunikationsväsendet som i an-
5 Sjette hnfvudtiteln.
dra hänseenden, hvilket så småningom gjorde dem alltmer jemförliga med kustsockname, och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig icke i afseende å dem böra ifrågasätta några åtgärder till förbättrande af de med tjensterna förenade aflöningsförmåner. Deremot ansåge sig Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande böra göra framställning i detta syfte beträffande länsmanstjensterna uti de tre aflägsnast belägna lappmarksdistrikten, nemligen Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt. Dessa distrikt, innefattande vidsträckta ödebygder och fjelltrakter, inom hvilka få eller inga brutna vägar funnes, samt belägna, om man räknade från länsmännens bostäder till närmaste städer vid kusten, på ett afstånd från dessa af respektive 39,8, 29,2 och 23,i nymil, saknade, enär de till större delen läge ofvan odlings- och skogsgränsen, deremot i väsentlig mån de förutsättningar för utveckling, som de nedre distrikten egde, och företedde undantagsförhållanden, hvarmed andra distrikt ej egde något jemförligt. Det läte sig omedelbart inse att de vilkor, hvarunder länsmännen i dessa distrikt arbetade, måste vara vida ogynsammare än annorstädes, med afseende såväl å de stora svårigheter, som vore förenade med sjelfva tjenstgöringen, som å kostnaderna för tjensteförrättningarna och lefnadskostnaderna öfverhufvud.
En upplysande skildring af förhållandena i detta afseende ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande innefattas i Forsströms ofvanberörda framställning, hvilken syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med all önskvärd fullständighet ådagalägga att länsmannens i Enontekis distrikt aflöning vore alltför ringa. Och hvad Forsström anfört angående förhållandena i Enontekis distrikt egde, enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande kunde vitsorda, tillämpning äfven för Juckasjärvi och Arjepluogs distrikt. Angående prisen å lifsförnödenheter i dessa distrikt hade från länsmännen inkommit uppgifter, hvilka bifogats Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse.
Men det vore ej allenast do enskilda tjensteinnehafvarnes skäligd anspråk det här gälda att tillgodose, utan det allmännas intresse kräfde i detta fall med särskild styrka att en ändring till det bättre vidt».»ges. Den tid voro nemligen för länge sedan förbi, dä, såsom Forsström anmärkt, af länsmännen i lappmarken ej fordrades mer, än att de kunde skrifva läsligt och tala hjelplig!, svenska språket. Länsmanstjensterna vore allestädes af stor betydelse, och det läge synnerlig vigt uppå att de anförtroddes åt redbaro, insigtsfull och i öfrig! dugande män; men i särskild grad gäldo detta om .länsmanstjensterna i lappmarken. Länsmannen i ett lappmarksdistrikt vore ej blott eu statens funktionär för nödtorftigt utförande af de embetsförrättningar, som kunde förekomma.
6 Sjette hufvudtiteln.
Han hade härutöfver en ytterst inflytelserik personlig ställning bland den befolkning, inom hvilken han lefde; och det vore att förbise den stora betydelsen häraf, om man icke af lappmarkslänsmännen fordrade fullt ut de qvalifikationer, som fordrades af motsvarande tjenstemän annorstädes. Men då aflöningsförmånerna vore otillräckliga, äfventyrades utsigten att få tjensterna besatta med verkligt dugande män, och fara förelåge att tjensternas innehafvare skulle genom ekonomiskt trångmål råka i ett beroende, som omintetgjorde deras inflytande och förlamande inverkade på deras tjensteutöfning.
Den aflöningsförbättring, som Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund af det anförda ansåge sig böra ifrågasätta för länsmännen i ifrågavarande tre distrikt, syntes lämpligen böra utgå i form af förhöjning af tjenstgöringspenningarne, en förhöjning, som enligt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppfattning ej skäligen borde bestämmas lägre än 500 kronor, hvarigenom tjenstgöringspenningarne för hvar af berörda tre fenster skulle komma att uppgå till 1,100 kronor.
Till följd af nådig remiss hafva kammarkollegium och statskontoret i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid, efter omförmätande att. det länsmanstjensten i Enontekis distrikt tillhörande boställe vore i taxeringslängden för 1892 upptaget med Vin mantal och åsatt ett värde af 6,000 kronor, framhållit att en embetsverkens utlåtande bifogad tablå öfver länsmansdistrikten i Norrbottens län utvisade att lappmarksdistrikten i nämnda län hade betydligt större omfång än de i länets lägre del belägna distrikten, i det att i medeltal arealen af ett lappmarksdistrikt utgjorde 112,341 qvadrat.mil men af de öfriga endast 19,929 qvadratmil, hvaremot folkmängden i allmänhet vore mindre inom lappmarksdistrikten än i de öfriga distrikten. Af nu ifrågavarande tre länsmansdistrikt hade Arjepluogs distrikt, omfattande 128,532 qvadratmil, ej obetydligt större ytvidd än medeltalet af arealen för ett lappmarksdistrikt. För hvart och ett af de båda öfriga kunde ytvidden, för båda tillsammans uppgående till 173,752 qvadratmil, ej uppgifvas.
Vidare hafva embetsverken erinrat att vid den år 1.889 beslutade lönereglering för jägeristaten hade de påfallande olikheter, som med hänsyn till tjenstgöringsområdets utsträckning, kommunikationer, klimat och lefnadsomkostnader egde rum emellan, å ena sidan, reviren i de sex norra länen och särskild! de nordligare bland dessa samt., å andra sidan, reviren i det öfriga landet., ansetts betinga att aflöningen för jägmästarne i de sex norra länen i allmänhet bestämdes något högre än för de öfriga och äfven att gradation^- vidtoges i de förres aflöning, lämpade efter olika ortförhållanden. Härvid hade förhöjningen
7 Sjette hnfvudtiteln.
lagts på den del af aflöningen, som alltid uppbures af den verkligen tjenstförrättande, eller å tjenstgöringspenningarne, hvilka alltså bestämts för samtliga reviren i södra och mellersta delarne af landet, ett revir i Kopparbergs och två revir i Gefleborgs län till 1,000 kronor årligen och, hvad anginge öfriga revir, för tio till 1,200 kronor, för tretton till 1,400 kronor och för tio till 1,600 kronor.
Med afseende å de till stöd för Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande underdåniga framställning anförda omständigheter ansåge embetsverken äfven behofvet af en förhöjning i tjenstgöringspenningarne för länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt vara till fullo ådagalagdt. Mot det föreslagna beloppet hade embetsverken ej något att erinra. Visserligen förekomme att länsmannen i Enontekis, i olikhet med länsmännen i de båda öfriga af ifrågavarande distrikt, hade sig anslaget boställe, som af honom finge utan afdrag å lönen innehafvas; men då beslutet om beredande af denna förmån för länsmannen i Enontekis grundat sig, bland annat, äfven på det af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande då vitsordade förhållandet, att denna länsmansbefattning vore den vigtigaste och mest svårskötta af alla dylika befattningar i länet, helst distriktet gränsade till både Norge och Finland och vid gränsen de internationela förhållandena i afseende å nomadernas flyttnings- och betningsrätt vore mycket invecklade, samt att det derföre vore af vigt att länsmanstjensten kunde anförtros åt en insigtsfull och kraftig samt med de särskilda förhållandena fullt hemmastadd person och att icke alltför täta ombyten af länsmän egde rum, ansåge sig embetsverken så mycket mindre eg a skäl att ifrågasätta beviljande af ett lägre belopp såsom förhöjning i denne länsmans aflöning, som någon behållen afkomst af bostället, sedan underhållskostnad och utskylder bestridts, efter hvad handlingarna utmärkte, sannolikt ej kunde af innehafvaren påräknas.
På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer jag att Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för beredande af förhöjning i tjenstgöringspenningarne med 500 kronor för hvar och eu af länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi och Arjepluogs länsmansdistrikt af Norrbottens län, anslaget till landsstaterna i länen må höjas med 1,500 kronor.
Enligt hvad statskontoret i sin berättelse om statsverkets inkomster m. in. meddelat, komma till följd af tjensteinnehafvares afgång samt enligt särskilda nådiga beslut följande laridsstatsboställen med i
[2.]
Höjning tif anslaget till följd af landsstatsboställens indragning m. m.
8 Sjette hufvndtiteln.
stat beräknad afkastning af sammanlagdt 2,350 kronor att, efter tilländalupna tjenste- och fardagsår, till statsverket indragas, nemligen länsmansbostället i Tunaläns härad af Kalmar län Plittorp n:o 1, V2 mantal;
kronofogdebostället i Orusts och Tjörns fögderi af Göteborgs och Bohus län Foggestad n:o 1, 1 mantal; samt
länsmansbostället i Vesterås härads tredje distrikt af Vestmanlands län Jolmesta n:o 2, Va mantal.
Af en statskontorets berörda skrifvelse bilagd uppgift inhemtas tillika dels att den i stat beräknade afkastningen af länsmansbostället i Gråmanstorps distrikt af Kristianstads län Nybygget n:o 1, 2/3 mantal, kommer att enligt nådigt beslut minskas med 9 kronor 76 öre, dels ock att å andra sidan beräknade afkomsten af länsmansbostället i Vilske härads distrikt af Skaraborgs län Marka Stommen n:o 1, Va mantal, skall enligt beslut af kammarkollegium höjas med 20 kronor.
Nu anmärkta förhållanden påkalla en förhöjning af anslaget till landsstaterna i länen med 2,339 kronor 76 öre; och jag hemställer alltså, med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att anslaget till landsstaterna i länen må, med anledning af förstnämnda tre boställens indragning och förändrad beräkning af sistnämnda två boställens afkastning, höjas med 2,340 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad ofvan föreslagits i afseende å höjning af ifrågavarande anslag, kommer anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,675,882 kronor till 2,679,722 kronor eller med 3,840 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
[3.] Uti sitt den 5 december 1874 afgifna underdåniga betänkande på-
Rese- pekade den af Eders Kongl. Maj:t den 11 september samma år förord- "veterlXer.’1 nade komité]! för afgifvande af förslag angående veterinärväsendets ordnande fördelen och nyttan för det allmänna deraf att veterinärer, som i sitt yrke ådagalade framstående skicklighet och duglighet, sattes i tillfälle att i utlandet vidare utbilda sig, och komitén hemstälde på grund deraf att till resestipendier för veterinärer, såväl civile som militäre, måtte anvisas ett årligt anslag af 2,000 kronor att utgå antingen såsom ett eller flera stipendier.
Då det af ofvannämnda komité uppgjorda förslag angående vete-
9 Sjette hufvud ti teln.
rinärväsendets ordnande den 2 mars 1875 inför Eders Kongl. Maj:t anmäldes, ansågs emellertid beviljandet af de utaf komitén ifrågasatta resestipendierna, såsom egande mindre direkt samband med den nya organisationen af veterinärväsendet, kunna anstå, till dess denna blifvit genomförd; och komiténs förslag i denna del föranledde derföre för det dåvarande icke till någon åtgärd.
Nu har svenska veterinärläkareföreningen uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift, med erinran att den af ofvanbemälda komité föreslagna organisationen af veterinärväsendet för länge sedan blifvit genomförd, anhållit att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om ett årligt anslag af 2,000 kronor att utdelas såsom resestipendium åt legitimerade veterinärer och till stöd för denna framställning hufvudsakligen anfört:
Redan länge hade bland veterinärer gjort sig gällande behofvet af understöd för att genom resor i främmande länder vinna förkofran i hvad som tillhörde veterinärvetenskapen, hvilken, ehvad denna i Sverige stode högt eller lågt, dock alltid kräfde utveckling. Om denna utveckling skulle i något afseende blifva ensidig, blefve detta till skada icke endast för veterinärerne, utan äfven för djuregare och hela landet.. För att veta, i hvilken riktning bemödandena borde gå, vore det otvifvelaktigt af nytta att göra jemförelse med de veterinära förhållandena i utlandet.
Sverige vore visserligen beträffande farsoter bland husdjuren lyckligare lottadt än de flesta länder i Europa, i det att mera förhärjande smittosamma husdjurssjukdomar hos oss sällan förekomme. Men häraf blefve en följd att de veterinärer, som särskildt hade att taga hand om dessa smittosamma husdjurssjukdomar, sällan eller aldrig finge tillfälle att genom egen åskådning lära känna dem i deras uppträdande under djurens lifstid eller de sjukliga förändringar, hvarpå de genom obduktion igenkändes. Att sådant kunde gifva anledning till misstag eller i bästa fall tveksamhet vid diagnosens fastställande, om en mera sällsynt smittosam sjukdom bland husdjuren händelsevis skulle uppstå inom landet, vore gifvet. Bästa sättet att förebygga en sådan eventualitet vore att veterinärerne finge tillfälle att studera nämnda sjukdomar, der de förekomme, äfvensom veterinärvetenskap i allmänhet i utlandet.
Yeterinärkorpsen saknade emellertid tillgång till härför nödiga penningemedel i form af resestipendier, då det enda stipendium, som funnes att tillgå, doneradt af veterinären Jakobi, endast utdelades hvart tredje år. Af statsmedel utginge stipendier till lärare vid läroverk och högskolor, agronomer, teknici m. fl., och för läkare, såväl civile som
Bih. till lliksd. Prot. Pilj5. I Band. 1 Afd. 1 Raft. 2
10 Sjette hufyudtiteln.
militäre, funnes flera resestipendier, som årligen utdelades. Då det ej vore att antaga att veterinärer mindre än nämnda kategorier af kunskapssökande vore i behof af den förkofran och den eggelse dertill, som vunnes genom studier i främmande länder, syntes det föreningen önskvärdt, om något anslag till stipendier blefve årligen att tillgå för legitimerade veterinärer, såväl civile som militäre.
Till följd af nådig remiss har medicinalstyrelsen öfver denna framställning infordrat yttrande från lärarekollegiet vid veterinärinstitutet, som dervid framhållit, hurusom det för veterinärernes allsidiga utbildning vore af högsta vigt att de, så långt möjligt vore, sattes i tillfälle att genom jemförande studier uti andra länder fullkomna sina fackkunskaper. Den begränsade verksamhet, till hvilken veterinärerne inom landet i regeln vore hänvisade, och bristen på tillfälle till praktiska studier öfver vigtigare infektionssjukdomar hos husdjuren gjorde detta till ett oundgängligt vilkor, såvida de skulle kunna hålla sig i jemnbredd med sin i rask utveckling stadda vetenskap och stå rustade, när vid utbrottet af infektionssjukdomar deras grundlighet och kunskaper sattes på prof. Det behöfde icke påpekas, huru ödesdigert ett misstag uti dylika fall kunde blifva för landets hela landtbruksekonomi. Någon tids vistelse ute i de stora kulturländerna med deras kraftigt pulserande vetenskapliga lif och deras rika och vexlande material vore, äfven hvad veterinären vidkomme, i hög grad egnad att sporra hans intresse som fackman samt vidga hans synkrets och skulle säkerligen för mången blifva af afgörande betydelse för hela hans framtida veterinära verksamhet. Lärarekollegiet har på grund häraf tillstyrkt nådigt bifall till veterinärläkareföreningens framställning.
För egen del har medicinalstyrelsen uti sitt den 16 november 1894 afgifna utlåtande i ärendet anfört att styrelsen, lika med lärarekollegiet vid veterinärinstitutet, funne det vara af vigt för landet att veterinärerne här i riket sattes i tillfälle att medelst understöd af allmänna medel företaga resor till främmande länder för att inhemta kännedom om veterinärvetenskapens utveckling derstädes och särskildt att göra sig förtrogna med sådana kreatursfarsoter, som sällan förekomme här i landet, men hvilka, då de uppträdde, kunde i hög grad störa landtbrukets ekonomi; och har styrelsen fördenskull hemstält om nådigt bifall till veterinärläkareföreningens förevarande framställning.
Den af veterinärläkareföreningen gjorda framställningen synes mig synnerligen beaktansvärd, och jag tvekar derför icke att förorda att medel för ifrågavarande ändamål anvisas och att till följd deraf anslå-
11 Sjette lmfvudtiteln.
get till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar, derifrån liknande resestipendier för landtbrukets teoretiska eller praktiska studium utgå, höjes med motsvarande belopp. Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att under nu förevarande anslagstitel uppföra ett belopp af 2,000 kronor till stipendier åt legitimerade veterinärer, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och erfarenhet, samt fördenskull höja anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)» med 2,000 kronor eller från 190,400 kronor till 192,400 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Till arfvode åt en för mikroskopiska och växtfysiologiska undersökningar vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska försöksanstalt af landtbruksakademiens förvaltningskomité antagen botanist beviljade Riksdagen för hvartdera af åren 1877—1885 ett extra anslag af 1,000 kronor. Uti underdånig skrifvelse den 22 september 1884 hemstälde landtbruksakademien att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af anslag för upprättande vid akademiens experimentalfält af en fullständig växtfysiologisk försöksanstalt. Ett af akademien i samma skrifvelse afgifvet förslag rörande de anslag, hvilka erfordrades för anordnande af den ifrågasatta försöksanstalten, upptog bland årsanslag dels lön åt anstaltens föreståndare
4,000 kronor, med rätt för honom till 500 kronors tillägg efter fem och ytterligare 500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring, dels ock lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring) 1,000 kronor. I enlighet med hvad vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Magt den 12 januari 1885 dåvarande chefen för civildepartementet uti sitt anförande till statsrådsprotokollet tillstyrkte, föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en föreståndare för den växtfysiologiska anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält ett årligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva att föreståndarens lön efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, då han blifvit antagen, Ange höjas med 500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor. Be-
[4-]
Aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt.
12 Sjette hufvudtiteln.
träffande deremot den ifrågasatta aflöningen åt en assistent till föreståndarens biträde yttrade departementschefen uti berörda anförande att behofvet af en dylik assistent för det dåvarande och innan vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som med den utvidgade anstalten blefve förenad, ej syntes departementschefen så ådagalagdt, att han tilltrodde sig kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att derå då fästa särskilt afseende; och akademiens förslag i detta afseende föranledde derför icke till någon framställning till Riksdagen.
Till svar å Eders Kongl. Maj:ts förenämnda framställning om aflöning åt en föreståndare vid den växtfysiologiska anstalten tillkännagaf Riksdagen uti sin underdåniga skrifvelse den 18 maj 1885, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, att beloppet af hvad Eders Kongl. Maj:t till aflöning åt nämnda föreståndare begärt visserligen synts väl högt, men att Riksdagen dock icke velat besluta nedsättning deri, då nemligen genom aflöningens bestämmande till det belopp, som Eders Kongl. Maj: t föreslagit, vid anslagets beviljande synts utan obillighet kunna fästas det vilkor, att blifvande föreståndare skulle vara skyldig att, i händelse behof af biträde eller assistent yppades, sjelf vidkännas den derför nödiga utgiften; och biföll Riksdagen alltså Eders Kongl. Maj:ts berörda framställning under vilkor att blifvande föreståndare skulle vara skyldig att sjelf vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde eller assistent under någon del af året kunde komma att erfordras.
Landtbruksakademien har nu uti underdånig skrifvelse den 17 september 1894 åter upptagit frågan om aflöning åt en assistent vid ifrågavarande anstalt samt i sådant afseende anfört att under den tid, som förflutit sedan år 1885, behofvet af en assistent vid anstalten år från år gjort sig alltmer känbart, i anledning hvaraf anstaltens föreståndare, professoren Jakob Eriksson, som ansett sig ej längre böra uppskjuta att hos akademiens förvaltningskomité göra framställning om att ett sådant biträde måtte vid densamma anställas, hos förvaltningskomitén, under framhållande särskildt af den betydliga tillökning i planmessigt genomfördt arbete, som skulle möjliggöras genom en fast assistents anställande vid anstalten, hemstält att medel, 1,500 kronor för år, för ändamålet måtte anskaffas.
Den erfarenhet — yttrar akademien vidare — om utsträckningen af verksamheten vid den växtfysiologiska anstalten, som vid dess utvidgning år 1885 ansetts saknas, hade numera till fullo vunnits och visade hän på den oafvisliga nödvändigheten af en fast assistent, en nödvändighet, som blifvit tillgodosedd vid motsvarande anstalter i andra
13 Sjette hufvudtiteln.
länder äfvensom vid de kemiska stationerna i vårt land. De mångartade och maktpåliggande uppgifter, som enligt gällande instruktion vore föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten förelagda, kunde näppeligen af honom på ett fullt tillfredsställande sätt lösas, med mindre han tid efter annan vore frånvarande på resor för olika ändamål, såsom t. ex. för att kontrollera i olika orter pågående odlingsförsök, som utfördes efter af honom uppgjord plan, äfvensom för att iakttaga och meddela råd angående på olika orter uppträdande växtsjukdomar m. m. Härtill komme sådana uppdrag från offentliga myndigheter, som förorsakade föreståndarens frånvaro från anstalten, såsom t. ex. från bestyrelserna för de allmänna svenska landtbruksmötena att vara prisdomare, från hushållningssällskapen att vid deras sammankomster hålla föredrag m. m., hvarjemte föreståndaren äfven tid efter annan hade tagit och äfven för framtiden borde genom resor ^utlandet taga kännedom om sätten för och resultaten af arbetena vid liknande anstalter
derstädes. _
Om ett sakkunnigt och inöfvadt biträde icke funnes att tillgå, kunde de afbrott, som sådana resor maste valla i pågående undersökningar och försök, lätteligen blifva för dem högst förderfbringande, ty det vore för en stor del af de vid anstalten ifrågakommande fysiologiska och biologiska undersökningarna en utmärkande egenskap, att deras värde ofta vore i väsentlig mån beroende af den kontinuitet, med hvilken de företeelser och förlopp, som de behandlade, följdes, så att de ej sällan till och med helt och hållet blefve till intet genom äfven jemförelsevis korta afbrott i iakttagelserna. ,
En annan omständighet, som äfven talade för önskvärdheten af en assistents anställande, vore den att akademiens växtfysiologiska anstalt vore det enda ställe i vårt land, der unge män, som med nödig förbildning hade kallelse och anlag för den speciella forskningsart, som här vore i fråga, kunde genom praktiskt deltagande i undersökningar och försök utbilda sig för sitt fack. Genom tillvaron af en assistentplats skulle tillfälle härtill kunna beredas och sålunda vart land erhålla dugande och vederbörligen skolade krafter för det vigtiga och omfattande verksamhetsområde, hvars bearbetning vore anstaltens uppgift.
Såsom en för assistentens arbete lämplig ersättning ansåge akademien, i likhet med professoren Eriksson, en aflöning af 1,500 kronor eller samma belopp, som enligt nådiga brefvet den 29 maj 1874 tilldelats assistenten vid akademiens agrikulturkemiska afdelning.
Akademien har alltså anhållit att Eders Kongl. Maj it måtte till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett årligt anslag åt
14 Sjette hufvudtiteln.
1,500 kronor till akademiens växtfysiologiska anstalt till lön åt en assistent.
Sedermera har landtbruksakademiens sekreterare, professoren Chr. Loven uti en till mig -aflemnad promemoria angående verksamheten vid anstalten och behofvet af ökade arbetskrafter derstädes anfört, bland annat, -följande:
»Den verksamhet, som enligt gällande instruktion åligger föreståndaren för ifrågavarande anstalt, är så omfattande och mångartad, att den för att kunna nöjaktigt utföras krafvel- ett arbete, som vida öfverstiger hvad man skäligen kan fordra af en person. Detta insågs ock nogsamt af de personer, som enligt uppdrag af landtbruksakademiens förvaltningskomité hade att verkställa utredning af frågan om upprättandet vid akademiens experimentalfält af en fullständig växtfysiologi försöksanstalt, och blef äfven tydligt uttalad i det. af dem till komitén den 4 oktober 1883 afgifna yttrande, hvilket finnes intaget i statsrådet och chefens för kongl. civildepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1885. Efter att hafva kraftigt framhållit det vigtigaste skälet för en assistents anställande, nemligen omöjligheten för föreståndaren att kunna medhinna att ensam nöjaktigt sköta alla de honom åliggande göromålen, utsluta de sitt yttrande i denna punkt med följande ord: 'Ehuru vi hysa någon tvekan, huruvida ej en assistent för hela året är behöflig^ anse vi oss dock nu, innan nödig erfarenhet i detta afseende ännu vunnits, endast böra förorda hans antagande för en tid af minst sex månader, april—september.’ Beklagligen fann emellertid, förmodligen på grund af dessa försigtiga ord, departementschefen behofvet af en assistent till föreståndarens biträde för det dåvarande och innan vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som med anstalten blefve förenad, ej så ådagalagdt, att han tilltrodde sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:t att derå då fästa särskildt afseende.»
»Under den tid, som sedan dess förflutit, har erfarenheten till fullo bekräftat riktigheten af den åsigt, som af de i frågan sakkunnige då uttalades. Det visade sig i sjelfva verket snart att det program, som i begynnelsen för anstalten uppstäldes, icke kunde, på grund af bristande arbetskrafter, i sin helhet fullständigt genomföras oaktadt det mest ihärdiga arbete från föreståndarens sida, ett arbete, hvarom de talrika under årens lopp från anstalten utgångna publikationerna bära ett vittnesbörd, som ej kan jäfvas.»
»Så har, för att i detta hänseende blott anföra ett exempel, det utomordentligt rika studiematerial, som erbjudits af de å anstaltens försöks-
15 Sjette hufyudtiteln.
fält utförda odlingsförsöken med olika varieteter af kulturväxter, omfattande under åren 1887—1894 ett antal försöksnummer för stråsädesarter af mellan 273 och 775 samt för foderväxter och rotfrukter af mellan 50 och 100 årligen, endast kunnat delvis och med afseende på några få väsentligen morfologiskt-systematiska synpunkter tillgodogöras, hvaremot de talrika och ypperliga tillfällen till biologiska studier åt den största vigt i praktiskt hänseende, som dervid förelegat, måst af brist på nödig arbetshjelp till allra största delen lemnas obegagnade.»
»På ett annat anstalten tillhörande arbetsfält — undersökning af kulturväxternas sjukdomar, särskildt de, som framkallas af snyltsvampar — hafva visserligen alltsedan år 1877 tid efter annan samlats strödda iakttagelser, hvilka i ett icke ringa antal uppsatser meddelats allmänheten, men i någon verkligt betydande omfattning hafva dock arbetena på detta område kunnat bedrifvas först under de senast gångna 4 åren, sedan Kongl. Maj:t med anledning af den svåra rosthärjning på hafren, som år 1889 hemsökte vårt land, på underdånig framställning af landtbruksakademien, den 14 februari 1890 behagat anvisa ett anslag af 10,000 kronor, fördeladt på 3 år, för utförandet af en förnyad, grundlig och möjligast mångsidig undersökning af sädesrostens väsen och vilkor.»
»Att denna undersökning, öfver hvilken fullständig berättelse till Kongl. Maj:t inlemnats och hvilken, då denna senare blifvit publicerad, säkerligen skall bringa vårt land både heder och gagn, kunnat bedrifvas långt mera rationel t och intensivt än i liknande fall förut, beror väsentligen derpå, att föreståndaren derunder kunnat hafva till sin hjelp ett sakkunnigt biträde — fil. d:r E. Henning — som särskildt för den ifrågavarande undersökningen varit anstäld med arfvode från nyss omnämnda anslag.»
»Likasom det förra af de nu anförda fallen tydligen visar, hurusom det stora gagn, som den växtfyBiologiska anstalten obestridligen skulle kunna uträtta, i väsentlig och mycket beklaglig grad inskränkes genom bristande tillgång till vederbörligen skoladt arbetsbiträde, ådagalägger det senare icke mindre tydligt, huru mycket intensivare, planmessigare och mångsidigare de anstalten åliggande undersökningarna kunna utföras, om sådant biträde står till förfogande.»
»Sedan den tid, då det ofvan åberopade yttrandet till landtbruksakademiens förvaltningskomité afgafs, eller år 1883, har landtbruksvetenskapen gjort mycket stora framsteg och i åtskilliga punkter undergått betydliga förändringar. Det kan bland sakkunniga icke råda mera än en mening derom att en bland följderna häraf varit att de
16 Sjette hufnidtitcln.
botaniska och särskild! de växtbiologiska och växtfysiologiska forskningsgrenarna kommit att inom den nämnda vetenskapen intaga en långt mera framskjuten plats än någonsin förr, och att i sammanhang härmed såväl mångfalden som äfven betydelsen af de uppgifter, hvilkas behandling bör åligga en till landtbrukets tjenst inrättad växtfysiologi försöksanstalt, i mycket väsentlig grad ökats. Vid sådant förhållande och i betraktande af den olikartade beskaffenheten af de forskningsmetoder, som måste användas för dessa uppgifters lösning, måste det för hvarje sakkunnig vara klart att det minsta, som kräfves för att sätta den nu ifrågavarande anstalten i stånd att på ett fullt tidsenligt sätt motsvara de förväntningar, som på densamma böra ställas, är anställning för hela året af en vetenskapligt utbildad assistent; två vore i sanning icke för mycket.»
Af hvad sålunda i ärendet anförts synes mig framgå att de arbeten, som äro förenade med landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt, äro af sådan beskaffenhet och omfattning, att de, derest anstalten skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin för vår jordbruksnäring betydelsefulla uppgift, icke kunna af anstaltens föreståndare ensam utföras, utan att ett vetenskapligt bildadt, ständigt biträde åt föreståndaren är af behofvet i hög grad påkalladt.
Det synes mig så mycket mindre kunna skäligen ifrågasättas att aflöningen åt ett dylikt ständigt biträde skulle —- på sätt Riksdagen år 1885 i afseende å tillfälligt biträde åt föreståndaren stadgade — af denne bestridas, som med ett dylikt ständigt biträdes anställande ingalunda afses att bereda anstaltens föreståndare någon lindring i hans göromål, utan endast att sätta anstalten i stånd att fullständigare än eljest vore möjligt uppfylla sitt ändamål.
På grund häraf och då jag icke har något att erinra mot beloppet af den för assistenten ifrågasatta aflöningen, hvilken, såsom nämnts, är lika med den, som åtnjutes af den till biträde åt landtbruksakademiens agrikulturkemist anstälde assistenten, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att under nu förevarande anslagstitel uppföra ett belopp af 1,500 kronor till aflöning åt en assistent vid landtbruksakademiens växtfysiologiska försöksanstalt samt i följd deraf höja anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» med motsvarande belopp eller från 105,000 kronor till 106,500 kronor.
Sjette hufvud ti teln.
IT
Skiften och afvittringar.
I underdånig skrifvelse den 14 november 1894 har landtmäteri styrelsen, jemte meddelande att storskiftes- och afvittringsarbetena inom Kopparbergs län under samma år afslutats, beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1896 till 25,000 kronor för Vesterbottens län och till 64,000 kronor för Norrbottens län. Och enligt hvad styrelsen tillika upplyst, är den vid 1895 års slut påräkneliga behållningen L anslagen till skiften och afvittringar jemte 1896 års ordinarie anslag för samma ändamål tillräcklig att betäcka dessa kostnader, hvadan något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande under år 1896 icke är behöfligt.
Jag inskränker mig derföre till att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom föredraganden af afvittringsärendena i sistnämnda län-må för år 1896 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgifva att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1896 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken; och att för år 1896 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande år finnas å sjette hufvudtiteln uppförda, har jag icke att föreslå någon annan ändring, än att förslagsanslaget till
[5.]
Godtgörelse åt afvittringslandtmätare m. m.
Bill. till ltiksd. Prat. 181)5. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Häft.
18 Sjette hufvud titeln.
[6.] Skrifmaterialier m. m.
. PO .
Löneförhöjning åt banvakter.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
för jemnande af liufvudtitelns slutsumma minskas med 72 kronor eller från 119,522 kronor till 119,450 kronor.
Sedan departementschefen sålunda yttrat sig rörande de förändringar i ordinarie staten, hvilka han ansåg böra ifrågakomma, anförde departementschefen vidare beträffande
Statens järnvägstrafik.
För hvartdera af åren 1893, 1894 och 1895 har Riksdagen medgifvit att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor finge, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det förut medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen komme i åtnjutande. Den sålunda medgifna förhöjningen tillgodokommer endast vissa i Norrland anstälde banvakter.
Då den komité, åt hvilken Eders Kongl. Maj:t uppdragit, bland annat, att behandla frågan om nytt aflöningsreglemente för jernvägsstaten, icke förr än om någon tid torde kunna aflemna sitt betänkande i detta ämne, lärer någon framställning om förändrade aflöningsvilkor för nämnda stat icke kunna till nu instundande Riksdag aflåtas. Vid sådant förhållande torde den för de senaste åren vidtagna provisoriska anordningen för förbättrande af vissa banvakters i Norrland ställning böra blifva gällande äfven för år 1896, hvarom jemväl jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 1 december 1894 gjort framställning.
Jag tillstyrker derföre att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva
att af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor må under år 1896, efter jernvägsstyrelsens bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens jernvägstrafik anstälde banvakters löneförmåner utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen kommer i åtnjutande.
Sjette hufvudtiteln.
19 Patentbyrån.
Beträffande patentbyråns ekonomiska förhållanden under år 1894 har dess chef uti en till mig öfverlemnad promemoria meddelat att byråns inkomster under nämnda år utgjort:
afgifter för 1,386 patentansökningar (deraf 9 obetalda) kronor 27,540: —
årsafgifter för patent............................................................ » 61,635:
afgifter för 268 registrejingsansökningar..................... » 10,720: —
afgifter för 286 ansökningar om förnyad registrering » 2,860: —
för försålda publikationer'................................ »_1,684:
summa kronor 104,439: —
[8.]
Angående disposition af patent- och varum ärkesafgifter.
samt att byråns utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna ännu icke vore afslutade, ej kunde med full noggrannhet uppgifvas, under samma ån uppgått till 96,749 kronor 84 öre, af hvilket belopp de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 40,887 kronor 49 öre, byråns publikationer 31,199 kronor 66 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter 5,465 kronor, utgifter för byråns bibliotek 3,705 kronor 51 öre, renskrifning 3,022 kronor 80 öre, bidrag till upprätthållande af patentunionens internationela byrå i Bern 1,515 kronor 41 öre samt hyra för byråns lokal 4,000 kronor.
För år 1893 belöpte sig patentbyråns inkomster till 118,209 kronor och dess utgifter till 93,661 kronor 91 öre. Antalet patentansökningar år 1893 utgjorde 1,036, antalet registreringsansökningar 213.
1 likhet med hvad för innevarande år är bestämdt, tillstyrker jag att Eders Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva
att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må användas till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning under år 1896 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.
Arbetareförsäkringen.
Vid hvardera af åren 1890—1894 bär Riksdagen afsatt 100,000 [9.]
kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring F“gninfif8' och sjukkassors bildande, hvarjemte Riksdagen enligt dess underdåniga sjukkassor skrivelser den 13 maj 1891 (n:r 85), den 20 maj 1892 (n:r 67)', den “■ “■
20 Sjette hufvndtfteln.
6 maj 1893 (n:r 39) och den 4 maj 1894 (n:r 32) medgifvit att de för nämnda ändamål afsätta belopp finge för åren 1892, 1893, 1894 och 1895 användas, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vissa i Riksdagens förstberörda skrifvelse angifna vilkor, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelser för sjukkasseväsendet i riket.
Från de sålunda afsätta medlen hafva såsom förvaltningsbidrag till sjukkassor utanordnats under år 1892 tillhopa 8,717 kronor 10 öre och under år 1893 tillhopa 28,852 kronor 80 öre. Huru mycket som utanordnats 1894 för samma ändamål, är ännli icke kändt, men torde kunna antagas icke i nämnvärd mån öfverskrida utanordningarna under 1893. Från ifrågavarande medel hafva jemväl bestridts omkostnaderna för utarbetandet och offentliggörandet af årsredogörelser för sjukkasseväsendet, hvilka omkostnader dock icke uppgått till några afsevärda belopp. Några utgifter för arbetares olycksfallsförsäkring hafva icke förekommit. Af de ifrågavarande medlen, deri inberäknadt hvad Riksdagen beslutit skola under innevarande år afsättas, torde sålunda återstå sammanlagdt öfver 400,000 kronor.
Vid underdånig föredragning denna dag af upprättadt förslag till lag angående försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete har Eders Kongl. Maj:t behagat besluta att nådig proposition i ämnet skall till Riksdagen aflåtas; och då, i händelse berörda lagförslag varder af Riksdagen godkändt, förut omförmälda medel icke behöfva tagas i anspråk för den afsedda olycksfallsförsäkringen samt de synas mera än tillräckliga för bestridande af ej allenast de utgifter, som för sjukkasseväsendet intill utgången af år 1896 kunna ifrågakomma, än äfven de kostnader, som i organisationsafseende blifva erforderliga för den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång, då den är afsedd att träda i kraft, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att Eders Kongl. Maj:t må ega för år 1896 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1891 (n:r 85) äro angifna, samt till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket, dels ock, derest ofvan omförmälda lagförslag af Riksdagen godkännes, till bestridande af kostnader, som i organisationsafseende blifva erforderliga för den nya lagens tillämpande från och med 1897 års ingång.
21 Sjette hufvudtiteln.
Vidare anförde departementschefen:
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för
innevarande år till............................................... kronor 5,593,188:
Vid bifall till de af mig framstälda förslag om höjning i anslagen:
till landsstaterna i länen med kronor 3,840: —
» undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar med ....................... » 2,000: —
» befrämjande i allmänhet af #
jordbruk och landtmannanäringar med .............................. » 1,500: —
Summa ökning kronor 7,340: — äfvensom om minskning i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. med... »__72: —
skulle de ordinarie anslagen höjas med.................... kronor_7,268:
eller till................................................................................ kronor 5,600,456: —
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, anförde departementschefen beträffande
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
Då det anslag till belopp af 4,500 kronor, som Riksdagen sedan flera år tillbaka årligen plägat på extra stat bevilja för handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna, är till oförminskadt belopp behöflig!: jemväl för år 1896, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen . „
att, för handhafvande af kontroll a för säkring sanstalter no,, tör ai
1896 på extra stat anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500 kronor.
[10.] Kontroll å försäkringsanstalterna.
22 Sjette hufvudtiteln.
[11.]
Utgifvande af polisunderrättelser.
[12.]
Särskild polisstyrka på landet.
[13]
Arfvode åt lappfogdar
Öfverståthållareembetet.
Jemlikt öfverståthållareembetets i underdånig skrifvelse den 24 november 1894 gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för år 1896, till utgifvande under samma år af »Polisunderrättelsen>, på extra stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
För innevarande år, liksom för bvartdera af de två sistförflutna åren, är det anslag, som på extra stat plägat anvisas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, der sådan kunde af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande, bestämdt till 65,000 kronor.
Då någon minskning i anslagets nuvarande belopp icke bör för år 1896 ifrågakomma, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1896 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 65,000 kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka pa landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande.
Om detta bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, såsom för innevarande år skett, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser att, hvad beträffar anslagefs användande till särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis böra tilldelas kommuner, Indika vilja sjelfva lemna motsvarande tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas, äfvensom att iakttaga att från anslaget må gäldas godtgörelse till extra fjerdingsmän, som för ofvanberörda ändamål anlitas, och att i de fall, då extra polisbiträde påkallas vid helsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste behof, må lemnas, derest icke vederbörande i omkostnaderna med skäligt belopp deltaga.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställningar liar Riksdagen för hvarje år från och med år 1891 på extra stat beviljat ett
23 Sjette hnfvudtiteln.
anslag af 10,000 kronor till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän.
Detta anslag plägar sålunda disponeras, att 1,800 kronor anvisas till arfvode åt ett lappombud i Tromsö, 500 kronor till resekostnader och arfvode till tolk åt detta ombud, 3,000 kronor till en lappfogde i Norrbottens län, enahanda belopp till en lappfogde i Jemtlands län samt
1,500 kronor till gratifikationer åt lappförmän i Norrbottens län. Lappfogdarne åtnjuta dessutom från sjette hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar ersättning för sina resor enligt fjerde klassen i resereglemente!.
I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1894 häntydde jag på möjligheten att äfven inom Vesterbottens län likartade utgifter för lappväsendet kunde visa sig erforderliga, ehuru jag icke för det dåvarande ansåg mig böra af denna anledning föreslå någon förhöjning i anslagets belopp. Nu har också Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Vesterbottens län inkommit med framställning om anvisande af medel till aflönande af en lappfogde inom länet.
Uti underdånig skrifvelse den 24 september 1894 har nemligen Eders Kongl. Maj ds bemälde befallningshafvande — under erinran att en lappfogdes anställande inom länet länge utgjort ett önskningsmål samt att Eders Kongl. Majds befallningshafvande redan år 1890 gjort framställning derom, ehuru Eders Kongl. Majd, enär det af Riksdagen för år 1891 anvisade anslaget för dylika utgifter dertill icke lemnade tillgång, funnit framställningen icke föranleda till någon åtgärd — anfört: att sistnämnda af Eders Kongl. Majds befallningshafvande gjorda framställning hufvudsakligen föranledts dels af den inbördes oenigheten mellan de bofaste och lapparne, hvilkas renar förorsakade skada å inegor och slåtterlägenheter tillhörande de bofaste, under det att desse sistnämnde allt emellanåt skingrade lapparnes renhjordar eller nedsköte deras renar, dels af dylika stridigheter mellan de bofaste i Hatfjelddalen i Norge och lapparne, dels ock af lapparnes sedvänjor och bildning, som i förening med deras ringa antal gjorde dem olämpliga att sjelfva bevaka sina rättigheter samt inse sina förpligtelse!' emot den bofasta befolkningen; att de senare årens erfarenhet nogsamt visat, att omförmälda stridigheter betydligt tilltagit, i hvithet afseende Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade flera hos Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälda klagomål öfver uppgifna missförhållanden; samt att det derföre redan länge varit af behofvct synnerligen påkalladt att eu lappfogde anstäldes inom länet för att öfvervaka att lagarne angående lapparne behörigen efterlefdes och att öfverträdelser deraf beifrades, för att lemna lapparne råd och skydd mot
[14.]
Undersökningar af mindre hamnar m. m.
24 Sjette hufvudtiteln.
rättskränkningar och obefogade anspråk från de bofastes sida, för att tillse det lapparne i sina inbördes rättsförhållanden iakttoge lag och rätt, för att öfvervaka att ordningsmännen ordentligt fullgjorde sina åligganden, för att till Eders Kongl. Mapts befallningshafvande inkomma med upplysningar om och förslag till anmärkta missförhållandens afhjelpande samt för att genom resor till de trakter, der lapparne vistades, göra sig underrättad om de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas; och har Eders Kongl. Majrts befallningshafvande på grund af hvad sålunda blifvit anfördt samt då länsmännen, enligt hvad erfarenheten till fullo ådagalagt, icke kunde på ett tillfredsställande sätt fullgöra de åligganden, som, enligt hvad nyss nämnts, borde tillkomma en lappfogde, anhållit att Eders Kong]. Maj:t måtte till aflönande af en sådan tjensteman inom länet anvisa ett belopp af 3,000 kronor samt tillika tillerkänna honom ersättning för resor enligt fjerde klassen af gällande resereglemente.
Öfver denna framställning har statskontoret den 20 oktober 1894 afgifvit utlåtande och deri, då behofvet af anställande af en lappfogde inom Vesterbottens län syntes statskontoret vara ådagalagdt, hemstält att. Eders Kongl. Maj:t för beredande af tillgång för en sådan tjenstemans aflönande måtte föreslå Riksdagen att ofvan omförmälda extra statsanslag å 10,000 kronor måtte från och med år 1896 höjas till
13,000 kronor.
Då jag, lika med statskontoret, anser behofvet af en lappfogde inom Vesterbottens län vara ådagalagdt, och aflöningsförmånerna för denne torde böra sättas lika som för de två nuvarande lappfogdarne, nemligen till, förutom resekostnadsersättning, 3,000 kronor för år, men det anslagsbelopp, som hittills plägat anvisas till lappfogdar m. m., enligt hvad af ofvan lemnade redogörelse för anslagets användande inhemtas, icke lemnar tillgång för aflönande af ytterligare en dylik tjensteman, bör ifrågavarande anslag höjas med ett belopp, motsvarande arfvodet, 3,000 kronor, för denne nye lappfogde; och jag hemställer derföre att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar och lappförmän, på extra stat för år 1896 anvisa
13,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då
25 Sjette hufvudtiteln.
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen för hvardera af åren 1894 och 1895 på extra stat beviljat ett anslag af
5,000 kronor.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånig skrifvelse den 24 oktober 1894, med erinran att 1894 års anslag icke varit tillräckligt att motsvara de anspråk, som under samma år framstälts på statsbidrag för ifrågavarande ändamål, gjort framställning om beviljande för ändamålet jemväl för år 1896 af anslag till oförändradt belopp, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1896 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till undersökningar af mindre hamnar och farleder äfvensom till upprättande af planer till anläggning eller ombyggnad af broar, då dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.
Vägunderhållet på landet.
Med anledning af stadgandet i 84 § af lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891 derom att, då vägdelning enligt samma lag eger rum första gången, halfva kostnaden derför skall af statsverket bestridas, föreslog Eders Kongl. Maj:t vid sistlidna års riksdag att på extra stat för innevarande år måtte, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, anvisas såsom förslagsanslag 50,000 kronor; och denna framställning blef ock af Riksdagen bifallen.
Då detta anslagsbelopp är behöfligt jemväl för år 1896, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1896 anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar.
Sedan Riksdagen år 1891, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts hos Riksdagen gjorda framställning om förändrad organisation aflandtbruksinstitutet vid Ultuna, beslutat, bland annat, att, med godkännande af en för nämnda institut uppgjord stat, slutande å 49,000 kronor, bibehålla det å sjette hufvudtiteln under denna anslagstitel uppförda ordinarie anslag till institutet vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt på extra stat för år 1892 anvisa för afiöningar och öfriga institutets Bih. til! Ri/csd. Frot. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 4
[15.]
Kostnaden för vägdelningar.
[16.]
Afiöningar m. in. vid Ultuna landtbruksinstitut.
26 Sjette hufvudtiteln.
utgifter 29,000 kronor, har Riksdagen jemväl för hvardera af åren 1893, 1894 och 1895 på extra stat anvisat för berörda ändamål ett anslag till sistnämnda belopp.
Då jag icke anser mig för närvarande, innan en något längre tids erfarenhet vunnits om lämpligheten af institutets nya organisation, böra ifrågasätta en förhöjning af det ordinarie anslaget till institutet, tillstyrker jag i underdånighet, med anledning tillika af en utaf landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 13 september 1894 gjord framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1896 anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid TJltuna landtbruksinstitut, 29,000 kronor.
[!?•] På grund af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning har
MtuteeTvid Riksdagen, för uppehållande af undervisningen vid mejeriinstitutet vid Ainarp. Alnarp, för innevarande år anvisat å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Med anmälan att styrelsen för nämnda institut uti underdånig skrifvelse den 3 september nästlidna år gjort framställning om beviljande äfven för år 1896 å extra stat af anslag till oförändradt belopp till ifrågavarande ändamål samt att landtbruksstyrelsen uti infordradt underdånigt utlåtande af den 8 oktober 1894 till denna framställning förordat bifall, tillstyrker jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
att, för uppehållande af undervisningen vid mej er iinstitutet vid Alnarp, för år 1896 anvisa å extra stat ett anslag af 8,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-
näringar.
[18.] Jemlik! landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 13 sep-
AUmänna tember 1894 derom gjorda framställning, tillstyrker jag att Eders Koned. möten. Maja matte föreslå Riksdagen att a extra stat för år 1896 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor; samt
[19.] till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap och ma-
skiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster manna landt- 12,500 kronor.
bruksmöten.
Sjette hufvudtiteln.
27 Sedan i följd af den störa betydelse, användningen af redskap och maskiner eger för nutidens jordbruk, samt de svårigheter, som för landtmannen måste möta att välja bland den mängd nya uppfinningar inom detta område, som erbjudes honom, uppmärksamheten rigtats å behofvet såväl ur landtbrukets som industriens synpunkt af grundliga undersökningar och pröfningar af dessa maskiner och redskap, hafva under de senast gångna tjugu åren dylika pröfningar å olika tider och å skilda ställen inom landet anordnats. Sålunda anstäldes i sammanhang med vestra Sveriges andra landtbruksmöte i Mariestad år 1874 genom landtbruksakademiens försorg första gången särskilda pröfningar af slåtteröl skördemaskiner. Derefter lät akademien under hvart och ett af åren 1875—1880 vid Ultima landtbruksinstitut anställa försök i mindre skala med olika redskap och maskiner. Vidare föranstaltade Stockholms läns hushållningssällskap år 1883 pröfningar af redskap för rensning och sortering af säd och frö. På framställning af bestyrelsen för sextonde allmänna svenska landtbruksmötet i Stockholm år 1886 stälde Eders Kongl. Maj:t till bestyrelsens förfogande ett belopp af högst 10,000 kronor för att användas till särskild pröfning af redskap och maskiner vid nämnda landtbruksmöte; och med användande af detta anslag anordnades vid skilda egendomar i Stockholms granskap året näst före mötet grundliga pröfningar af plogar, såningsmaskiner för säd och frö samt maskiner för spridning af konstgjord gödsel, redskap och maskiner för rensning af växande gröda från ogräs samt rensnings- och sorteringsmaskiner för säd och frö. Sedan 1890 års Riksdag, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, beviljat 10,000 kronor för anordnande i sammanhang med sjuttonde allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg år 1891 af em pröfning af landtbruksmaskiner och redskap, fortsattes dessa pröfningar med andra redskap och maskiner. Någon fast anstalt för dylika pröfningar har deremot hittills icke funnits i vårt land.
Fråga om inrättande af sådana anstalter har emellertid blifvit väckt inom landtbruksakademien samt förekom såsom öfverläggningsämne vid dess sammankomst den 25 april 1892. Sedan jemväl från landets redskapstillverkare hos akademien gjorts framställning om åtgärders vidtagande i det ifrågavarande syftet, uppdrogs åt tre sakkunnige, nemligen professoren vid tekniska högskolan J. E. Cederblom, f. d. landtbruksskoleföreståndaren R. T. Hennings och disponenten för Öfverums bruk V. Schwartz att, efter vederbörlig utredning af frågan, deröfver afgifva utlåtande.
Nämnde sakkunnige, hvilka med sig adjungerade ingeniören C. G.
[20.] Anstalt för profning af maskiner och redskap förq landtbrukes behof.
28 Sjette hufvudtiteln.
Nisbeth, afgåfvo den 12 maj 1893 ett betänkande i ämnet, innehållande, bland annat, förslag till inrättande af två dylika'anstalter, en vid hvardera af landtbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp, samt till stadgar för dessa anstalter. Betänkandet förekom till behandling vid landtbruksakademiens sammankomst den 18 september 1893; och akademien har derefter uti underdånig skrifvelse af sistnämnda dag, med bifogande af nämnda betänkande, uti hvilket akademien helt och hållet instämt utom hvad beträffar sammansättningen af anstalternas styrelser, i afseende hvarå akademien föreslagit två mindre förändringar, hemstält det täcktes Eders Kongl. Maj:t taga denna vigtiga angelägenhet i nådigt öfvervägande och, i händelse af bifall till det gjorda förslaget, vidtaga de åtgärder, som kunde finnas nödiga för dess förverkligande.
Sedan landtbruksstyrelsen anbefalts att lemna hushållningssällskapens i november 1893 församlade ombud tillfälle att i detta ärende sig yttra samt med det yttrande, som sålunda kunde varda afgifvet, och eget underdånigt utlåtande till Eders Kongl. Maj:t inkomma, har styrelsen med underdånigt utlåtande- af den 24 oktober 1894 öfverlemnat yttranden i ärendet ej mindre af hushållningssällskapens ombud, än äfven af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut samt af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna, hvilken sistnämnda styrelse i sitt yttrande åberopat en bifogad skrifvelse från lärarerådet vid Ultuna.
Af handlingarna i ärendet framgår att rörande behofvet af inrättandet utaf anstalter af ifrågavarande art icke mer än en mening gjort sig gällande.
Sålunda har uti det af landtbruksakademien åberopade, af ofvannämnde sakkunnige afgifna betänkande till en början utförligt behandlats frågan om sådana anstalters behöflighet och dervid framhållits, bland annat, att man väl, i allmänhet taget, finge hoppas att en landtbrukare kunde bedöma, huruvida de maskiner och redskap, han använde, något så när motsvarade de fordringar, som på dem rimligtvis kunde uppställas, men att det dock vore säkert att i ganska många fall för bedömande af en maskins godhet eller dess företräde framför en annan en speciel fackkunskap erfordrades, som icke i allmänhet kunde förutsättas hos landtbrukaren och icke heller alltid funnes hos maskinfabrikanten, samt att, äfven om denna fackkunskap förefunnes, den praktiske landtbrukaren svårligen hade tid till detaljundersökningar, som mycket säkrare och med mindre uppoffring af tid och kostnad kunde utföras af personer, som vore vana vid dylika undersökningar och som förfogade öfver derför erforderliga hjelpmedel.
29 Sjette hufvudtiteln.
Vidare yttras uti betänkandet i afseende å anstalternas behöflighet och ändamål:
»Ett annat och, enligt vårt förmenande, det mest talande skäl för inrättande af dylika anstalter ligger i den omständigheten, att inom dessa anstalter skulle småningom samlas en större erfarenhet och bättre insigt i de profvade maskinernas konstruktion, afverkningsförmåga och relativa ändamålsenlighet, än en enskild person eller verkstad kan förskaffa sig, då den arbetar isolerad. Denna djupare insigt skulle möjliggöra bedömandet af den riktning, i hvilken utvecklingen inom den närmast följande tiden kommer att gå, hvilka nya maskiner och redskap, som erfordras för att tillfredsställa ständigt framträdande nya behof. Det kapital af kunskap och erfarenhet, som sålunda samlats, skulle genom årligen utgifna redogörelser ställas till såväl landtbrukares som fabrikanters tjenst, och det synes oss befogadt att antaga att derigenom mången onödig utgift skulle undvikas, mången vinst göras, att våra landtbruksmaskiner derigenom fortare skulle utvecklas till den högsta grad af fulländning, att kännedom om deras godhet och fördelarne af deras användning skulle spridas i vidare kretsar, och att anstalterna sålunda skulle mångdubbelt återgälda de uppoffringar, som kräfts för deras tillkomst och fortsatta drift.»
»Vi anse sålunda att ändamålet med en dylik anstalt skulle vara:
l:o) Att gagna landtbruket genom att lemna landtbrukaren i möjligaste grad tillförlitliga uppgifter öfver landtbruksmaskiner och -redskap med hänsyn till deras afverkningsförmåga, relativa lämplighet, hållbarhet, drifkostnad och pris.
2:o) Att befordra den inhemska tillverkningen såväl genom profningar, afsedda att utröna både i bruk varande och ny konstruerade redskaps och maskiners lämplighet eller brister, samt, der så ske kan, angifvande af bästa sättet för anmärkta bristers afhjelpande och den riktning, i hvilken erforderliga eller önskvärda förbättringar böra göras.
3:o) Att äfven på annat sätt verka för landtbruket och dervid använda maskiners utveckling och fulländning, för hvilket ändamål det borde åligga anstaltens föreståndare att följa vetenskapens och industriens framsteg inom hit hörande område, att genom årliga berättelser öfver anstaltens verksamhet samt öfver andra länders framsteg göra allmänheten bekant med det vigtigaste, som under närmast förflutna tiden passerat inom hans fack, samt, så vidt ske kan, genom inköp af maskiner och redskap, som synas förtjenta åt att här blifva bekanta och använda, arbeta för att desamma måtte tillverkas inom landet och dervid, om lian så anser lämpligt, utarbeta förslag till ändring af dessa