angående för¬ höjning af tullen å spanmål in. rn.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

baal

N:o 4.

Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående förhöjning af tullen å spanmål in. rn.; gifven Stockholms slott den 5 januari 1895.

Under åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen,

att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatser för nedannämnda artiklar må höjas

för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor, äfvensom andra slag, ej specificerade, till 3 kronor 15 öre per 100 kilogram;

för malt, äfven krossadt, till 4 kronor per 100 kilogram; för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, för rismjöl och risgryn samt för mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, till 6 kronor 50 öre per 100 kilogram; och

för bröd, andra slag, till 6,5 öre per kilogram; att artikeln kli må åsättas eu tullafgift af 30 öre per 100 kilogram;

att de sålunda föreslagna tullarne må såsom tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras;

samt att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, må höjas till 6 öre per kilogram. liih. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 4 Raft.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kong], nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Er. Gust. Boström.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

3 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 januari 1895.

Närvarande:

.v t: rf

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, hans excellens herr statsministern Boström anförde i underdånighet:

»Det bekymmersamma läge, hvari den svenska jordbruksnäringen för närvarande befinner sig, gör det för mig till en bjudande pligt att hos Eders Kongl. Maj:t göra framställning om vidtagande af åtgärd i syfte att söka förekomma, att det betryck, hvaraf jordbruksnäringen lider, må blifva denna närings idkare öfvermäktigt. Då jordbrukets betryck torde vara att till väsentligaste delen tillskrifva de låga pris, till hvilka från utlandet införd säd och mjöl kunna här i landet afyttras, lärer den närmaste och snabbast verkande åtgärden vara att söka i eu ökning af det tullskydd, Bom är jordbruksnäringen beredt.

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Jag erinrar derom, att, då tull å spanmål år 1888 infördes, tullsatserna bestämdes, för omalen spanmål till 2 kronor 50 öre pr 100 kilogram — med undantag för hafre och vicker, hvilka sädesslag påfördes en tull af 1 krona, och malt, som åsattes en tull af 3 kronor — samt för malen spanmål till 4 kronor 30 öre, allt pr 100 kilogram. Med anledning af en, väsentligen af det ryska rågexportförbudet föranledd, ansenlig stegring af spaumålsprisen af lät Eders Kongl. Maj:t till 1892 års lagtima Riksdag framställning om nedsättning till samma års slut af tullen för omalen spanmål till 50 öre pr 100 kilogram och för malen spanmål till 1 krona 40 öre pr 100 kilogram. Riksdagens beslut med anledning häraf utföll sålunda, att spanmålstullarne definitivt nedsattes till 1 krona 25 öre pr 100 kilogram för omalen spanmål — med undantag för hafre och vicker, för hvilka tullen bortföll, och för malt, som påfördes en tull af 1 krona 50 öre — och till 2 kronor 50 öre för malen spanmål, allt likaledes pr 100 kilogram.

Jag lärer icke behöfva framlägga något utförligt bevismaterial till stöd för hvad jag yttrat om jordbrukets betryck. Detta är nemligen i närvarande stund så stort, att ingen företeelse på det ekonomiska lifvets område kan sägas vara mera framträdande. Endast för att i någon mån antyda vidden deraf anhåller jag att få anföra några få siffror.

Å Stockholms börs utgjorde nedannämnda dagar nästlidet år prisnoteringarne för hvete och råg pr 100 kilogram: för hvete den 3 juli kronor 11 å 11:75, den 31 juli kronor 11 å 10:75, den 31 augusti kronor 10:7 5 å 10:25, den 2 oktober kronor 10, den 26 oktober kronor 10 å 9, den 4 december kronor 9:75 å 10:75 och den 31 december kronor 9:75 å 10:7 5 samt för råg den 3 juli kronor 9:25 å 9:60, den 31 juli kronor 9, den 31 augusti kronor 8:50 å 8:75, den 2 oktober kronor 8:25 å 8, den 26 oktober kronor 8:25 å 8, den 4 december kronor 8:60 å 9 samt den 31 december kronor 8:60 å 9. I Göteborg utgjorde motsvarande prisnoteringar: för hvete den 13 juli kronor 12, den 31.juli kronor 11, den 14 september omkring kronor 11, den 5 oktober kronor 11, den 2 november omkring kronor 10, den 27 november kronor 10 å 10:5 0 och den 21 december kronor 10 å 10:50 samt för råg den 3 juli kronor 9:40 å 9:50, den 31 juli omkring kronor 9, den 14 september kronor 9:2 5, den 5 oktober kronor 9 å 9:25, den 2 november kronor 8:50 å 9, den 27 november kronor 9:25 å 9:35 och den 21 december kronor 9 å 9:25. För stora partier hvete och råg, som införts från utlandet, hafva dock betalts vida lägre pris än de enligt börsnoteringarne vid tillfället gällande. Sålunda såldes, enligt

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

hvad jag inhemtat, i oktober nästlidet år större partier hvete med aflastning från Svarta hafvet i påföljande november till kronor 7:6 9, tullen oberäknad. Från Svarta hafvet såldes vidare med aflastning så väl i oktober som i november större partier råg till kronor 6:5 2 pr 100 kilogram, tullen oberäknad.

Markegångspriset (litt. A) å hvete och råg utgjorde nedannämnda år i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län pr hektoliter (1 hektoliter motsvarande för hvete ungefär 77,5 kilogram och för råg ungefär 71,4 kilogram):

Ringa utsigt förefinnes, att spanmålsprisen på verldsmarknaden skola, åtminstone i den närmaste framtiden, komma att på ett mera stadigvarande sätt åter höja sig. Tvärtom föreligga omständigheter, som synas berättiga till den förmodan, att en ytterligare nedgång i dem kan vara att befara. Till dessa torde få räknas silfverprisets hastiga och våldsamma fall. Erfarenheten har nemligen gifvit vid handen, att, till följd af silfrets värdefall i förhållande till guldet, spanmål kan från länder med silfvermyntfot inlöras till ytterligt låga pris. Väl gifvas tecken, hvilka antyda, att en ökning i guldproduktionen är att förvänta, men särskildt med hänsyn dertill, att silfverproduktionen i sin ordning är mäktig af eu högst betydlig utveckling, komma säkerligen många år att förflyta, innan ökningen i verldens guldförråd kan varda så betydlig, att den förmår neutralisera verkningarne af den ofantliga nedgången i silfverpriset.

Hvad särskildt vårt land beträffar, har på senaste tiden tillkommit eu omständighet, som säkerligen kommer att ytterligare nedtrycka spanmålsprisen. Genom en lag af den 14 april 1894, som träd! i kraft den 1 påföljande maj, har nemligen i Tyskland träffats en anordning, som i viss mån utöfvar samma verkan som om exportpremier vid utförsel af spanmål medgåfves. På grund af denna lag meddelas, på begäran, vid utförsel af hvete, råg, hafre, skidfrukt^, korn, raps och roffrö, så vidt den utförda qvantiteten utgör minst 500

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

kilogram, s. k. införselbevis (»Einfuhrscheine»), som inom utgången af en viss tid (sex månader) kunna användas som tulliqvid vid införsel af samma varuslag. Likaledes meddelas på begäran åt innehafvare af qvarnar och mälterier vid utförsel af deras fabrikat införselbevis, som berättiga dem till tullfri införsel af en mot det utförda fabrikatet svarande qvantitet utländsk spanmål. Med stöd af ett i lagen förbundsrådet lemnadt bemyndigande har vidare denna myndighet bestämt, att de sålunda utfärdade införselbevisen inom en närmare angifven tidrymd äfven skola kunna för det tullbelopp, hvarå de lyda, användas till betalning af tull vid införsel af ett antal andra varor (t. ex. kaffe, thé, ris, sill, tran, petroleum, således varor, hvilka icke produceras inom landet). Denna bestämmelse är meddelad, på det att icke införselbevisen, 60m äro föremål för försäljning från exportörernas sida, genom att finna användning inom allt för trånga gränser skola sjunka i kurs och afyttras allt för mycket under det värde, å hvilket de lyda. Huru kraftigt detta premieringssystem verkat, inhemtas deraf, att medan under månaderna maj—september 1893 Tysklands export utgjorde af hvete 50,000 kilogram, af råg 60,000 kilogram och af korn 600,000 kilogram, utgjorde motsvarande qvantiteter för maj— september 1894 — de fem första månaderna efter det ofvanberörda lag trädt. i kraft — af hvete 35,370,000 kilogram, af råg 29,640,000 kilogram och af korn 3,800,000 kilogram. Af sistnämnda qvantiteter gingo icke mindre än 16,117,000 kilogram hvete och 8,135,000 kilogram råg till Sverige, allt enligt uppgifter från svensk-norske generalkonsuln i Hamburg. Då premieringssystemet redan under den nyssnämnda korta tiden hunnit utöfva en så betydlig verkan, kan man förutse, att, sedan vidare kretsar kommit till kännedom om fördelarne af spanmålsexport under sådana vilkor, denna inom kort skall antaga högst betydande proportioner.

Såsom upplysande i fråga om verkningarna af detta system må nämnas, att i sistlidne september köptes samma dag, som hvete i Berlin noterades till pris motsvarande kronor 11: 6 0 pr 100 kilogram, hvete i Königsberg fritt ombord för kronor 8: 13 pr 100 kilogram samt att i påföljande oktober samma dag, som hvete i Berlin noterades till pris motsvarande kronor 11: 04 pr 100 kilogram, köptes hvete fritt ombord i Stralsund för kronor 7: 9 5 pr 100 kilogram.

Följande tabell angifver i tusental kilogram införseln af omalen spanmål för hvart och ett af åren 1888—1894.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

8 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

Om än spanmålsprisens nedgång utgjort väsentligaste anledningen till jordbrukets betryck, hafva likväl äfven andra omständigheter tillstött, hvilka verkat i samma rigtning. Ladugårdsskötsel^ hvilken på senare tider tagit ett betydligt uppsving, har drabbats af ett hårdt slag genom de förbud mot införsel af boskap från Sverige, hvilka utfärdats i nästan alla länder, der vår boskap förut funnit afsättning, och hvilka orsakat en högst väsentlig nedgång i vår kreatursexport.

Exporten af nötkreatur utgjorde:

Dertill kommer, att den år från år så betydligt stegrade smörexporten blifvit mindre lönande, sedan priset äfven på denna vara väsentligt sjunkit. I detta afseende beder jag att få anföra, hurusom den högsta noteringen (toppnoteringen) för 100 kilogram felfritt smör i Köpenhamn åren 1881—1893, i medeltal af noteringen för hvarje månad under året, utan hänsyn dervid till de öfverpris, som under senare år i vissa fall må hafva erhållits, gestaltat sig på följande sätt:

I medeltal för månaderna januari—oktober 1894 har samma notering utgjort 163,4 kronor.

Ett talande bevis på det betryck, hvari jordbruksnäringen befinner sig, ligger vidare i det allmänt kända förhållande, att en mängd

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

jordegendomar, större och mindre, äro till salu utan att finna köpare ens till pris väsentligen understigande taxeringsvärdet, Det är gifvet, att jordbruket lika litet som hvarje annan näring kan bestå, om dess alster ej kunna afyttras till pris, som åtminstone motsvara produktionskostnaden. Och ingen, som har kännedom om jordbruk, lärer kunna påstå, att i vårt land säd kan produceras till de pris, som på senare tider varit och ännu äro rådande. Af den omständigheten, att det oaktadt några större olyckor ännu ej inträffat, får ej dragas den slutsats, att på enahanda sätt kan fortgå, ty gifvet är, att om man ock till en tid kan söka reda sig genom åtgärder, sådana som ett ökadt anlitande af krediten och en stegrad afverkning af förefintliga skogstillgångar, dylika åtgärder, som i öfrigt måste för framtiden verka en nedsättning i den enskildes ekonomiska ställning och, hvad den forcerade skogsafverkningen beträffar, i fastigheternas afkastningsförmåga, visserligen kunna undanskjuta tidpunkten för den hotande krisen, men icke afvända densamma.

En höjning af spanmålstullarne från det låga belopp, hvartill de år 1892 nedsattes, måste vid öfvervägande af samtliga utaf mig nu anförda omständigheter otvifvelaktigt anses utgöra en nödvändighet för det svenska jordbruket, en åsigt, hvilken jemväl lifligt framhållits i ett stort antal till Eders Kong]. Maj:t inkomna petitioner i ämnet.»

Herr statsministern föredrog härefter följande till Kongl. Maj:t inkomna underdåniga petitioner angående förhöjning af spanmålstullarne, nemligen från

Bih. till Tliksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 4 Höft.

o

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

riksdagsmannen Per Larsson enligt uppdrag af ett i Roma i Gotlands län hållet möte,

jordbrukare i Höreda socken af Jönköpings län,

Blekinge läns landtmannaförening,

riksdagsmannen Sten Nordström enligt uppdrag af ett i Mariestad hållet möte,

Näs härads i Vermland landtbruksklubb,

Ölme sockens i Vermlands län kommunalstämma samt Hedemora landtmannaförening.

Efter att hafva redogjort för innehållet af berörda petitioner yttrade herr statsministern vidare:

»Då man besinnar, i hvilken grad jordbruket är vårt lands modernäring, måste det, med tanken fäst på de svåra rubbningar i hela landets välstånd och icke minst i dess kreditförhållanden gent emot utlandet, som måste varda en följd af den våldsamma nedpressning af fastighetsvärdena, eu jordbrukskris måste draga med sig, med skäl anses som en angelägenhet af största vigt för samhället i dess helhet, att dessa rubbningar i möjligaste mån förebyggas. Det må härvid ej invändas, att de tullar, genom hvilka sagda produkters sjunkande i värde skulle förebyggas, endast skulle komma de större godsegarne, hvilka ensamma förmenats producera spannmål till afsalu, till nytta, ty hvarje jordegare, som har jordbruket till sin uteslutande förvärfskälla— och till denna kategori hör det öfvervägande flertalet smärre jordegare — måste för att kunna betala sina skatter och inköpa de för hans och hans familjs behof erforderliga förnödenheter af hvarjehanda slag, som ej af jorden framalstras, årligen afyttra en större eller mindre mängd af landtmannaprodukter. Ju större afkastning landtmannens arbete lemnar, i desto högre grad blifver han afnämare af andra näringars alster. Landtbruksarbetaren kan då finna sysselsättning i sitt eget yrke och tvingas ej att söka arbete i städerna i täflan med dessas egen arbetarebefolkning. En åtgärd, som bereder tillgång till bättre aflönadt arbete på landet, kan derföre icke vara annat än till nytta för samhället i dess helhet. Rätt förstådt., äro näringarne i ett land solidariska.

Innan jag yttrar mig angående de belopp, till hvilka enligt min mening spanmålstullarne böra höjas, torde det tillåtas mig att meddela några uppgifter angående de tullsatser, som i några andra länder för närvarande äro gällande för de vigtigaste spanmålsslagen.

I Tyskland blefvo de år 1879 införda spanmålstullarne åren 1885 och 1887 icke oväsentligt höjda, hvarefter desamma åter blifvit genom afslutade handelstraktater nedsatta för de länder, med hvilka dessa tråk-

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

tater blifvit afslutade eller hvilka eljest kommit i åtnjutande af bestämmelserna i dessa traktater. Till denna kategori hör det öfvervägande flertalet länder. Jag anhåller att här få meddela de sålunda för närvarande gällande tullsatserna och upptager till jemförelse med dem de åren 1879, 1885 och 1887 faststälda:

I Frankrike äro tullsatserna olika allt efter som varorna å ena sidan äro af europeiskt ursprung eller importerade direkt ffån länder utom Europa eller å andra sidan äro produkter från länder utom Europa, men importerade från nederlag i Europa. Endast för den förra kategorieu af tullsatser torde här behöfva redogöras. Tullsatserna utgöra:

å omalen spanmål:

hvete................................................................................ för 100 kilogram

hafre, korn, råg och majs .................................... „ „

bohvete............................................................................ „ ,,

malt.................................................................................... ,, ,,

å malen spanmål:

hvetemjöl, allt efter den finhetsgrad,

hvarmed mjölet blifvit Biktadt, ... för 100 kilogram 11: oo mjöl af hafre, råg, korn och majs „ „

„ „ bohvete.................................... „ „

gryn ..................................................... » n

Francs.

7: 0 0 3: 00 2: 50 4: oo

16: oo 4: oo 5: 00 12: oo

Den i ögonen fallande skilnaden mellan tullsatserna för hvetemjöl och för rågmjöl torde finna sin förklaring deruti, att införseln af råg

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

och rågmjöl är för Frankrike af försvinnande liten betydelse. Sålunda utgjorde år 1892 Frankrikes hela införsel af råg 65,600 kilogram och af rågmjöl 81,500 kilogram.

I Ryssland är omalen spannmål tullfri, medan för mjöl, malt och gryn af alla slag är faststäld en tullsats af 20 kopek per pud, motsvarande 3 kronor 52 öre per 100 kilogram. I Finland åtnjutes tullfrihet för så väl omalen som malen spannmål, med undantag för majs, som drager tull af 2 finska mark 50 penni för 100 kilogram, samt för hirs, spelt och lmser, för hvilka sädesslag tull erlägges med 1 mark per hektoliter. Dock äro de sålunda tullpligtiga artiklarna fria från tull, då införseln sker från Ryssland.

I Danmark äro så väl omalen spannmål som mjöl fria från tull. Det förtjenar emellertid anmärkas, att regeringen vid tre särskilda tillfällen under senare tider föreslagit åsättande af tull å spanmål, dels både omalen och malen, dels endast malen. Regeringen föreslog nemligen år 1886, att tull måtte åsättas omalen spanmål med 0,7 5 öre och mjöl med 2 öre per pund (resp. kronor 1: 50 och 4 per 100 kilogram); år 1889 att mjöl måtte åsättas en tull af öre per pund (1 krona per 100 kilogram) samt år 1893 att mjöl måtte beläggas med en tull af H öre per pund (3 kronor per 100 kilogram).

Hvad nu angår de belopp, till hvilka spanmålstullarna lämpligen bön» fastställas, torde det till en början vara klart, att, ehuruväl det ur åtskilliga synpunkter kunde anses önskvärdt, att tullen för hvete sattes högre än tullarna för öfriga slag af spanmål, den nuvarande anordningen bör bibehållas, enligt hvilken tullen är lika för alla slag af omalen spanmål, utom hafre och vicker, likasom äfven för alla slag af malen spanmål endast en tullsats finnes bestämd. De skäl af tullteknisk art, som nödvändiggjort denna anordning, hafva tillförene tillräckligt blifvit pröfvade, hvadan jag nu icke behöfver uppehålla mig vid dem, endast erinrande, att, då hvetet är icke obetydligt tyngre än rågen, hvetetullen per hektoliter faktiskt ställer sig något högre än rågtullen.

Såsom ofvan blifvit nämndt, har i Tyskland den förut till 5 mark för 100 kilogram bestämda tullen för hvete och råg i sammanhang med afslutandet af handelstraktater med Österrike-Ungern, Ryssland m. fl. makter blifvit vid införsel från det öfvervägande flertalet länder sänkt till 3 mark 50 pfennig, i svenskt mynt i rundt tal motsvarande 3 kronor 15 öre, för 100 kilogram. Uppenbart är, att, då i två närbelägna länder tullen å en vara är olika hög, importen af denna vara under i öfrigt lika förhållanden företrädesvis skall söka

13 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N-.o 4.

sig till det land, som bär den lägre tullsatsen. Då sålunda tullen för omaleu spanmål i Sverige är kronor 1: 2 5, men i Tyskland kronor 3: 15, måste det derföre anses af vigt, att denna skilnad i tullsatser så vidt möjligt utjemnas. Af denna orsak anser jag mig böra tillstyrka, att då, enligt livad jag redan förordat, tullen å spanmål nu bör liöjas, beloppet af t ullen för om alen spanmål sättes lika med den tyska tullsatsen eller till 3 kronor 15 öre för 100 kilogram. Denna tullsats torde böra gälla för alla slag af omalen spanmål med undantag af hafre och vicker, bvilka icke utgöra föremål för nämnvärd import och derföre synas fortfarande höra åtnjuta tullfrihet, äfvensom afmätt, för hvilken vara tullsatsen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den förut iakttagna proportionen mellan tullsatserna för densamma och för korn, torde böra bestämmas till 4 kronor för 100 kilogram.

Vid bestämmandet af skyddet för jordbruksnäringen är det af synnerlig vigt, att tullen för mjöl sättes i riktigt förhållande till tullen för den omalna spanmålen. Sättes tullen för låg, kan det lätteligen inträffa, att det skydd, som man genom tullen å omalen spanmål velat bereda jordbruket, förminskas derigenom, att spanmålen i förmålen form tillåtes inkomma med relativt lägre tull och det sålunda bättre lönar sig att införa mjöl än omalen spanmål. Då qvarnindustrien är jordbrukets naturliga afnämare, är det ej minst för jordbruket af vigt, att tillräckligt skydd beredes sagda industri. År skyddet otillräckligt, d. v. s. är förhållandet sådant, att mjöl af utländsk spanmål ej kan inom landet framställas till det pris, hvartill mjöl kan importeras, tvingas qvarnegarne att genom nedsättning af prisen å den inhemska spanmålen söka utjemna detta missförhållande. En qvarnindustri åter, som åtnjuter de nödvändiga betingelserna för att kunna fortlefva och lemna sina idkare skälig ränta på det i qvarnetablissementen nedlagda kapitalet, erbjuder jordbrukets idkare tillfälle till den säkraste och jemnaste afsättning, och tillvaron af en sådan industri måste derföre anses vara af stor betydelse för jordbruksnäringen.

Då med tullen för omalen spanmål såsom utgångspunkt mjöltullens belopp skall bestämmas, böra, bland annat, följande omständigheter komma i betraktande. Till eu början är det gifvet, att tullen för eu viss gifven qvantitet mjöl, för att rent aritmetiskt taget blifva lika med tullen å omalen spanmål, skall motsvara tullen å den qvantitet omalen spanmål, som erfordras för att utvinna den förstnämnda qvantiteten. Om t. ex., såsom i § 9 mom. 3 af tulltaxeunderrättelserna antages, mjölutbytet vid förmalning af råg till sikt utgör 664 procent (i Tyskland antages utbytet utgöra 65 procent), skall tullen å 100 kilogram rågsikt, efter eu dylik om-

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

räkning, motsvara tullen å 150 kilogram omalen råg. Vidare bör beaktas, att då ett parti mjöl gifvetvis betingar lägre frakt än det parti säd, som erfordras för utvinnande af sagda parti mjöl, och således det skydd, som genom fraktkostnaden beredes den inhemske producenten, är mindre för en viss gifven qvantitet mjöl än för samma qvantitet säd, denna skilnad bör utjemnas genom en högre tull för mjölet. 1 vårt land, der sjökommunikationen på grund af de klimatiska förhållandena är stängd en del af året, nödgas qvarnegarne ofta på en gång förse sig med större lager af spanmål, som delvis först efter en längre tids förlopp kan förmalas och afyttras. Detta förhållande föranleder dertill, att i mjöltullen billigtvis bör ingå något belopp för ränta å det sålunda i spanmålen nedlagda kapitalet. Ytterligare bör vid mjöltullens bestämmande hänsyn tagas dertill, att de fördelar af ett eller annat slag, som främmande länders qvarnindustri må åtnjuta framför den svenska, må i möjligaste mån utjemnas. Sådana fördelar äro i allmänhet de, hvilka tillkomma industrien i större och rikare länder, såsom billigare räntefot, större och jemnare afsättningsförhållanden och i regeln mindre omkostnader. Men härtill kommer, då man särskild! tager hänsyn till den tyska qvarnindustrien, den svenska qvarnindustriens farligaste konkurrent, en speciel omständighet, som ej får lemnas ur räkningen. Den tyske qvarnegaren kan nemligen faktiskt genom att från spanmålsexportörer inköpa sådana införselbevis, om hvilka förut är nämndt, från utlandet införa sin råvara mot erläggande af lägre tull än den i tulltaxan bestämda. Införselbeviset gäller nemligen till sitt nominela värde såsom liqvid vid erläggandet af t ull för den införda spanmålen, och gifvet är, att innehafvaren af ett sådant bevis måste för att till detsamma finna en afnämare, som anser med sin fördel förenligt att använda detsamma såsom tulliqvid framför kontanta penningar, afyttra beviset till ett pris, som mer eller mindre understiger det nominela.

Eu tydlig föreställning om verkningarna af de förmåner, den tyska qvarnindustrien åtnjuter, lemnas af följande tabell, som för hvart och ett af åren 1888—1894 i tusental kilogram upptager införseln från olika länder till Sverige af hvetemjöl och rågmjöl.

Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 4.

15 Denna tabell utvisar ej allenast, att införseln af hvete- och rågmjöl under de senare åren högst betydligt ökats, utan äfven att denna ökning till allra väsentligaste delen kommit på Tyskland, som till stor del — hvad rågmjöl beträffar nästan helt och hållet — utträngt öfriga länder från den svenska marknaden. Medan sålunda den danska införseln af hvetemjöl ännu år 1888 var omkring tre gånger så stor som den tyska, är förhållandet numera omvändt, i det att den danska införseln icke uppgår till hälften af den tyska samt år för år varit i så godt som ständigt sjunkande. Det är för öfrigt icke blott i Sverige som den tyska qvarnindustriens stora konkurrensförmåga gjort sig känd. Då regeringen i Danmark åren 1889 och 1893 föreslog införande af mjöltull, anfördes båda åren såsom det förnämsta motivet för den föreslagna åtgärden, att Tysklands premierade qvarnindustri utträngde den danska på främmande marknader och hotade att göra det äfven på den inhemska. Jemväl från Finland förspörjes samma klagan.

Att fastställa en allmängiltig proportion mellan tullen å den omalna spanmålen och mjöltullen låter sig icke göra. Dertill äro de faktorer, till hvilka hänsyn bör tagas vid bestämmandet af det belopp, hvarmed mjöltullen skall öfverskjuta tullen å den omalna spanmålen, af alltför vexlande art. Den bästa ledningen härvid erhålles af erfarenheten. Rådfrågas denna, visar det sig, att, ehuru den år 1892 faststälda relationen mellan tullen å säd och tullen å mjöl, eller 1:25—2:5 0, efter ut-

1(3

Kongl. Mgj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

bytet räknadt bereder qvarnindustrien något större skydd än den före 1892 års tullnedsättning gällande relationen 2:50—4:30, förstnämnda relation likväl ingalunda är tillfredsställande. Införseln af utländskt mjöl har år för år stegrats och de senast faststälda inkomsttaxeringarne ådagalägga, att flera af de större qvarnaffärerna icke åtnjutit någon beskattningsbar inkomst samt att andra åtnjutit en inkomst, som endast utgör en ringa ränta på det i affären nedlagda kapitalet. När man å andra sidan finner, hurusom Tyskland, efter att hafva pröfvat flera olika relationer mellan tullarne för omalen spannmål och mjöl — denna relation faststäldes år 1879 till 1—2, år 1885 till 3—7:50 och år 1887 till 5—10:50 — numera stannat vid en relation af 3:50—7:30, synas mig giltiga skäl föreligga att tillgodogöra sig den i Tyskland vunna erfarenheten och äfven här fastställa sistberörda proportion mellan ifrågavarande tullsatser.

Den tyska tullsatsen utgör, såsom redan blifvit nämndt, 7 mark 30 pfennig pr 100 kilogram, hvilket i svenskt mynt i rundt tal motsvarar 6 kronor 57 öre. Till motsvarande belopp lärer enligt min mening mjöltullen böra bestämmas; dock att siffran lämpligen torde böra afjemnas till 6 kronor 50 öre. Då man besinnar, att det skydd, som betecknas af den nämnda tullsatsen, ansetts nödigt i Tyskland, der qvarnindustrien äfven i öfrigt åtnjuter en synnerligen gynnad ställning, samt att skyddet i ett stort och rikt land som Frankrike i regeln är ännu större, lärer det ingalunda kunna sägas, att det skydd, som genom den föreslagna tullsatsen skulle beredas vår qvarnindustri, blefve för högt. Ej heller behöfver man befara, att derigenom ett monopol skulle beredas de nuvarande qvarnetablissementen, då med visshet kan förväntas, att hvarje försök från deras sida att dominera marknaden skall mötas af den inhemska konkurrensen.

Tullsatserna för rismjöl och risgryn samt mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, hvilka tullsatser i 1888 års tulltaxa voro bestämda till samma belopp som tullen för malen spanmål, eller 4 kronor 30 öre pr 100 kilogram, sänktes i 1892 års tulltaxa till lika belopp med den i samma tulltaxa upptagna, nedsatta mjöltullen, eller 2 kronor 50 öre pr 100 kilogram. Under förutsättning af bifall till min hemställan om mjöltullens bestämmande till 6 kronor 50 öre för 100 kilogram, torde de för tulltaxerubrikerna rismjöl och risgryn samt mjöl af arrowrot m. m. för närvarande gällande tullsatser äfvenledes böra höjas till sistnämnda belopp.

Den för artikeln kli år 1888 införda tull af 30 öre pr 100 kilo-

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 4.

gram borttogs åter år 1892. Att en tullafgift för kli — äfven om den icke är högre än att den rätteligen kan betraktas som en registreringsafgift — finnes i tulltaxan upptagen, måste emellertid, särskilt vid en förhöjning i mjöltullen, anses af vigt. En tullafgift för kli kommer nemligen att medföra en noggrannare undersökning af varan, hvarigenom förebygges det eljest lätt tänkbara missbruket, att under namn af kli malen spanmål införes i riket.

Om än nämnvärd införsel af bröd icke eger rum, lärer likväl tullsatsen för artikeln bröd, andra slag, böra, i jemnbredd med mjöltullens höjning, ökas från 2,5 öre pr kilogram till 6,5 öre pr kilogram; och torde jemväl beloppet af den tullrestitution af 2,3 öre pr kilogram, som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, böra höjas till 6 öre pr kilogram.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, det måtte Eders Kongl. Maj:t. i nådig proposition föreslå Riksdagen,

att de enligt tulltaxan af den 8 juni 1892 bestämda tullsatser för nedannämnda artiklar må höjas

[för spanmål, omalen, råg, hvete, korn, majs samt ärter och bönor, ifvensom andra slag, ej specificerade, till 3 kronor 15 öre per 100kilogram; för malt, äfven krossadt, till 4 kronor per 100 kilogram; för spanmål, malen, mjöl och gryn, alla slag, för rismjöl och risgryn samt för mjöl af arrowrot och andra vegetabilier, som ej kunna inbegripas under spanmål eller hänföras till medicinalier, till 6 kronor 50 öre per 100 kilogram; och

för bröd, andra slag, till 6,5 öre per kilogram; att artikeln kli må åsättas en tullafgift af 30 öre per 100 kilogram; att de sålunda föreslagna tullarne må såsom tilläggsafgifter till nu gällande tulltaxa jemväl under innevarande år utgöras;

samt att beloppet af den tullrestitution, som jemlikt § 9 mom. 1 i tulltaxeunderrättelserna medgifves vid utförsel af bröd, som af utländskt råämne tillverkats inrikes, må höjas till 6 öre per kilogram.»

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hugo Mahn.

Bih. till Ri/csd. Prot. 1895. 1 Samt. 1 Afd. 4 Höft.