angående statsverkets tillstånd och behof

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

1 KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den IG januari 189G.

Ä„Kfongl Maj:t härmed nUi*

periodTlwrÄf*’" °m ******* för »ftoeglerings-

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad*) lemnar närmare upplysning ch under de i samma protokoll angifna förutsättningar föreslår Kong]? Mai:!’ att, statsverkets inkomster för år 1897 upptagas sålunda: * '

*) Se bil- tm statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.

Bill. till Kika,!. Prat. 1H06. l:a Somt. l:a Afd.

2 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Ordinarie inkomster:

Grundskatt .........................................................................

Kyrkotionde ...................-...........-........................................

Kavalleriregementen as hästv akansspaninål....................---

Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet

Trosspassevolansafgift.........................................................

Tillfälliga rotevakansafgifter........................—...................

Soldatvakansafgift...............................................................

Båtsmansvakansafgift..........................................................

Arrendemedel.....................................................................

Mantalspenningar......................................................—-

Bötesmedel.....................................— ................ .......

Kontrollstämpelmedel...........................-.............................-

Fyr- och båkmedel....................................................-........

Telegrafmedel......................................................................

, Jernvägstrafikmedel.............................-....................-.........

Skogsmedel..........................................- -...........................

Extra uppbörd....................................................................

säger 20,655,000: —

kronor

>

y>

»

y>

»

1,905,000: — 250,000: — 270,000: — 51,000: — 19,000: — 254,000: — 56,000: — 200,000: — 2,300,000: — 665,000: — 250,000: — 25,000: — 1,400,000: — 1,410,000: — 8,500,000: — 3,000,000: — 100,000: —

Bevillningar:

Tullmedel....................-.......................................................

Postmedel....................... ..............................................

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter

Stämpelmedel.......................................................................

Bränvinstillverkningsskatt.................................................

Hvithet ssockertillverkningsaf gift.....—.......-.............-........

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................

Tilläggsbevillning................................................................

kronor

3>

säger 83,060,000: —__

summa kronor

37,000,000

8.580.000 800,000

5.300.000 14,500,000

7,000,000

103,715,000:

Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad: _

Transport kronor 103,715,000:

3 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 103,715,000: — att såsom tillgång vid förevarande statsreglering inå beiäknas och användas öfverskott å statsregle-

ringarna för föregående år.......................

och att för statsverkets behof må till utbetalning vid den tid under år 1897, som af Riksdagen bestämmes, af riksbankens vinst för år 1895 anvisas

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla beloppet af statsverkets tillgångar uppgår till................kronor 114,711,000: _

» 8,296,000: —

» 2,700,000: —

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till kongl. hot- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga eller ständiga utgifter:

för kongl. hofstaten......................................................... kronor 1,196,900: —

* » slottsstaten.............................. » 1931 no-

tillsammans kronor 1,320,000: — Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 3,812,550 kronor vill Kong], Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

*) Se biI till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

4 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Svea och Göta hofriitter med derunder lydande justitiestater:

[1.] att minska anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat, i nu gällande stat upptaget till 514,313 kronor, med dels aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier, 35,900 kronor, dels ock ett belopp af 1,500 kronor, hvarmed anslaget till amanuenser och extra biträden skulle nedsättas, eller tillhopa 37,400 kronor, samt alltså i 1897 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag med 476,913 kronor;

[2.] att deremot höja anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat, nu upptaget till 626,187 kronor, med dels nyssnämnda aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier 35,900 kronor, dels ock aflöningar till 1 fiskal och 1 andre aktuarie enligt den i statsrådsprotokollet intagna tilläggsstat 5,900 kronor eller tillhopa 41,800 kronor, samt alltså i 1897 års riksstat uppföra ifrågavarande anslag med 667,987 kronor;

samt att för åtnjutande af de i nyssnämnda tillläggsstat upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års aflöningsstat, med förklaring derjemte att skyldighet att mot ersättning för flyttningskostnaden låta sig till annan hofrätt förflyttas skall åligga, utöfver förut stadgadt antal tjensteman i Svea hofrätt, ytterligare 1 fiskal och andre aktuarien, hvadan hädanefter de 2 yngste fiskalerna i hofrätten varda underkastade fiyttningsskyldighet.

Öfriga ordinarie anslag:

I dessa har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Om från den ofvan föreslagna ökningen i anslaget

till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat............kronor

Transport kronor

41,800

41,800

5 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

dragés den likaledes föreslagna minskningen i anslaget till Göta hofrätt Jmed derunder lydande justitiestat........ »

återstår såsom i de ordinarie anslagen föreslagen ökning kronor Då andra hufvudtitelns ordinarie anslag nu utgöra »

41,800:

37,400

4,400

3,812,550

föreslås alltså de ordinarie anslagen att i 1897 års riksstat utföras med ...................................................................kronor 3,816,950:

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under andra hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt förutnämnda protokoll öfver justitiedepartementsärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1897 anvisa följande anslag:

[3.1 för fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet.............................................................................. kronor 25,000: —

[4.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter...................................................... »___3,250:

Summa kronor 28,250: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1896 upptagen och sådan den nu är af Kongl. Maj:t föreslagen, utfaller sålunda:

1896. 1897.

ordinarie anslag 3,812,550:— 3,816,950:— således ökning kronor 4,400: — extra » 28,250:— 28,250: —

summa kronor 3,840,800:— 3,845,200:— således ökning kronor 4,400:—

6 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnas i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisade 606,750 kronor, vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver utrikesdepartementsärenden den 13 innevarande månad,*) föreslå, att nedannämnda ordinarie anslag må af Riksdagen anvisas, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena............................................... kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet........................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten...................................... » 337,941: —

[4.] militärattachéer.................................... » 8,471: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................................... » 45,893: —

443,800: —

Konsulskassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet....... kronor 7,618: —

[7.J konsulsstaten................... » 226,264: —

[8.] skrifmaterialier, expenser

och extra utgifter......................... » 15,476:— 249,358:_

eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna bestridas af inflytande konsulat- och expeditions-

afgifter...................................................................... 89,358: — 160,000: —

summa kronor 603,800: — Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] svenska kyrkan i Paris........................................... » 2,950: —

tillsammans kronor 606,750: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje hufvudtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1806.

7 Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den 13 innevarande månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja:

[10.] för fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater»........ kronor 4,500: —

Vid jemförelse med 1896 års riksstat finnas slutsummorna å anslagen under denna hufvudtitel vara oförändrade.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i 1896 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 24,859,470: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

ersättningar................................................................. >_693,400:

tillsammans kronor 25,552,870: —

vill Kongl. Magt i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 13 innevarande januari,*) föreslå Riksdagen

att, dels med godkännande af de för generalitetsstaten, kommendantsstaten, Svea lifgarde, Göta lifgarde, lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena, Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar och Vermlands regementen, norra och södra skånska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente, Hallands och Blekinge bataljoner, lifgardet till häst, lifregementets dragoner och husarer, Smålands husarregemente, skånska husar-

*) Se bil. till statsverkspropositionen: "Fjerde hufvudtiteln”.

8 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

och dragonregementena, kronprinsens husarregemente, Norrlands dragonregemente, artilleriet, Första Svea, Första Göta, Vendes, Norrlands, Andra Svea och Andra Göta artilleriregementen, Gotlands, Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, fortifikationen, Svea, Vendes, Göta och Norrlands trängbataljoner samt intendenturcorpsen upprättade, i statsrådsprotokollet omförmäld a nya stater, och

dels med bemyndigande för Kongl. Maj:t att så ändra gällande stater för arméförvaltningen och för generalstaben, att deri uppföras, i staten för arméförvaltningen till »skrifmaterialier och expenser, ved in. m.» för embetsverket 12,555 kronor 60 öre samt i staten för generalstaben till »expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved m. m.» tillhopa 5,945 kronor, besluta, att de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln skola uppföras på följande sätt och till nedan nämnda belopp:

Landtförsvarsdepartementet.

Ordinarie anslag:

Aflöning och expenser samt inqvarteringsoch resekostnad:

[1.] Departementschefen................................

[2.] Departementet.........................................

[3.] Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

för departementet, förslagsanslag........

[4.] Arméförvaltningen.................................

[5.] Generalitetsstaten....................................

[6.] Generalstaben.........................................

[7.] Artilleristaben.........................................

[8.] Kommendantsstaten ...............................

[9.] Aflöning och rekrytering in. m____________

[10.] Intendenturcorpsen.................................

[11.] ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljonsläkarne, förslagsanslag

Transport

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

9 Transport

[12.] Stipendier för fältlä kar ecorpsen och veterinärstaten ..........................................

[13.] Inqvarteringskostnader, förslagsanslag [14.] Inqvarteringens ordnande i Stockholm

Reservationsanslag..................................

[15.] Alderstillägg, förslagsanslag................

[16.] Reservbefälet, förslagsanslag högst.....

[17.] Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation, förslagsanslag

högst...................................................

[18.] Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.............

[19.] | artilleri- och inge-

Resestipendier till j niörofficerare_______

[20.] I militärläkare..........j

[21.] Durchmarschkostnader, reservationsanslag .........................................................

Remontering och hästlega m. m.:

[22.] Remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar, reservationsanslag.............................................

[23.] Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis......................

Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare:

[24.] Krigshögskolor, reservationsanslag........j

Transport I

Bill. till Rikad. Prof. WHO. Va Sami. ha Afd.

10 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 18,96.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

12 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet för den januari finnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen

[52.] att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. in. på

extra stat för år 1897 bevilja................ kronor

att på extra stat bevilja:

[53.] för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén 4,479,000 kronor samt deraf till

utgående under år 1897 anvisa.............. »

[54.] » anskaffning af revolvrar med tillbehör

208,000 kronor och deraf till utgående

under år 1897 anvisa................................ »

att på extra stat för år 1897 bevilja:

[55.] för anskaffning af mobiliseringsammunition

till eldhandvapen åt armén...-.................. »

13 innevarande

53,000: —

2,086,250: —

104,000: —

715,000: —

Transport kronor 2,958,250: —

13 Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

[56.] till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel » [57.] » anskaffning af ett krigsbryggeekipage

och en fälttelegrafafdelning..................... ».

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte [58.] af den för uppförande af nya kasernetablissement beviljade summa till utgående på

extra stat under år 1897 anvisa............ »

[59.] till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för

år 1897 bevilja.......................................... »

[60.] af det utaf 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten å sjöfästningarna Oscar- Fredriksborg och Kungsholmen beviljade belopp till utgående på extra stat under

år 1897 anvisa återstående............. »

samt på extra stat bevilja: till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning 1,940,400 kronor, till anordningar för försvarets ledning inom samma fästning 335,000 kronor samt till förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning 322,600 kronor, äfvensom till utgående under år 1897 af dessa belopp anvisa:

för förstnämnda ändamål.......................... »

» anordningar för försvarets ledning inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning............................. »

samt

» förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning..................................... »

[61.] för befästningars anläggande å Gotland 801,800 kronor samt till utgående under år 1897

deraf anvisa ........... »

[62.] till anskaffning af intendenturutrustning åt armén 2,027,800 kronor och deraf till utgående under år 1897 anvisa............. »

Transport kronor

2,958,250: — 254,000: —

95,000: —

420,000: — 200,000: —

221,750: —

1,476,500: —

167,500: —

160,000: —

140,000: —

804,400: — 6,897,400: —

14 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att Riksdagen måtte på extra stat för år 1897 bevilja:

[63.] till reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän, med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas,............................................. »

[64.] » skarpskytteväsendets och skjutskicklig-

hetens befrämjande, med rättighet för Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under

året besparas,........................................... »

tillsammans kronor

6,897,400: —

9,000: —

161,800: — 7,068,-200: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1896. 1897.

Femte hufvudtitein,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga och ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................... kronor 6,969,491: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................... » 405:

ersättningar.......................................... » 26,404:

tillsammans kronor 6,996,300: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver sjöförsvarsärenden den 13 i denna månad,*) föreslå Riksdagen beträffande

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Femte hufvudtitein”.

Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o i, om statsverket 1896.

15 Aflöning för flottans kårer och stater:

[1.] att — med uppförande i riksstaten för år 1897 af anslaget till flottans kårer och stater till oförändradt belopp, 1,732,052 kronor — hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarne till aflöning för flottans kårer och stater må under år 1897 likasom föregående år få användas för fyllande af behofvet under denna anslagstitel;

Flottans öfningar:

[2.] att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar från 670,000 kronor till 825,000

kronor eller med................................................................ kronor 155,000: —

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[3.] att det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras med 1,400,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Den föreslagna tillökningen i ordinarie anslag

utgör således .................................................................. kronor 155,000: —

Lägges härtill slutsumman af femte hufvudtitelns

ordinarie anslag enligt nu gällande riksstat ................ » 6,996,300: —

skulle femte hufvudtitelns ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj-.ts förslag uppgå till................................................... kronor 7,151,300: —

16 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 13 innevarande januari tinnes antecknadt, föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[4.] att till anskaffning af två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar bevilja på extra stat att utgå under åren 181(7 och 1898 ett anslag af 11,780,000 kronor och deraf anvisa för år

1897 ett belopp af............................................................ kronor

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att likaledes på extra stat bevilja till:

[5.] anskaffande af kanoner i reserv för flottans

fartyg ..........................................................................—

' [6.] fullbordande af den under byggnad varande

torpedkryssaren ........................................-....................... »

[7.] kanoner för sjöbefästningarna...........................

[8.] kanoner och ammunition för fartygen ............

[9.] skjutförsök och anskaffande af bomullskrut.... » [10.] förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Carlskrona 92,490

kronor, deraf för år 1897 ...............................................

[11.] ny docka i Carlskrona 475,000 kronor, deraf

för år 1897 .................................................—-................—

[12.] förrådshus för bomullskrut m. in. i Carlskrona...................................,..................-----.............

[13.] minväsendet .....................................-.1—......... »

[14.] beklädnad åt värnpligtige................................

[15.] löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan »

tillsammans kronor

5,890,000: —

90,000: —

70,000: — 90,000: — 98,000: — 14,000: —

46,245: —

150,000: —

50,170: — 100,000: — 92,000: — 1,860: —

6,692,275: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1896. 1897.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

17 Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant................................................................................. kronor 5,582,445: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter........................................................................ » 7,730: —

ersättningar................................................................ > 6,231: —

tillsammans kronor 5,596,406: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver civilårenden den 13 innevarande månad *), föreslå beträffande

Kommerskollegium:

[1.] att Riksdagen må medgifva, att i den för kommerskollegium faststälda staten uppföras aflöningar för ytterligare en byråchef och två aktuarie!- samt eu vaktmästare med samma aflöningsförmåner, som gälla för de i den faststälda staten med enahanda benämningar redan upptagne tjensteman och betjente; samt att dessutom i staten ej mindre uppföres för »agenter, korrespondenter, sakkunnige och andra dylika biträden» ett belopp å 12,000 kronor än äfven anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, gruf kartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. in.» förhöjes med 8,000 kronor, eller till 25,500 kronor; kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln

»kommerskollegium» att höjas med .............................. kronor 33,200: —

eller sålunda från dess nuvarande i riksstaten uppförda belopp 64,600 kronor till 97,800 kronor;

Transport kronor 33,200: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjette hufvudtiteln”. Bih. till Riksd. Prut. 1890. Uti Sami. Ua Afd.

18 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

Landsstaterna i länen:

[2.] att detta anslag må, med anledning af fem boställens indragning och förändrad beräkning af ett

boställes afkastning, höjas med........................................

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 110,000 kronor reservationsanslag)» att höjas från 2,679,122 kronor till 2,681,383 kronor;

Väg- och Vattenbyggnadsstaten:

[3.] att Riksdagen må öka det å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat uppförda anslaget till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra ordinarie tjensteman, rit-

och skrifbiträde» med.......................................................

eller från 11,000 kronor till 14,000 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslagstiteln »Väg- och Vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000 kronor)» att höjas med 3,000 kronor eller från 133,700 kronor till 136,700 kronor;

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna-

näringar:

[4.] att Riksdagen må under denna anslagstitel bevilja till aflöning åt en föreståndare för en entomologisk anstalt vid landtbruksakademiens experimentalfält 4,000 kronor för år, till aflöning åt en assistent vid samma anstalt 1,000 kronor för år samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år, äfvensom medgifva, att föreståndarens aflöning efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem är, räknadt från och med året näst efter det han blifvit antagen, må höjas med 500 kronor och__

Transport kronor

33,200

2,261

3,000

38,461

19 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

efter ytterligare fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor;

kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landt-

mannanäringar» att höjas med ........................................ »

eller från 105,000 kronor till 111,500 kronor;

Fiskerinäringens understöd:

[5.] att Riksdagen må medgifva, att de för bekostande af förste och andre fiskeriassistenternas resor afsedda, under denna anslagstitel uppförda belopp må höjas för hvardera fiskeriassistenten med 500 kronor eller från 1,000 kronor till 1,500 kronor'och sålunda med tillhopa 1,000 kronor;

Skiften och afvittringar:

[6.] att Riksdagen må dels medgifva, att de bebelopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1897 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1897 åt föredraganden af afvittringsärendcna i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[7.] att detta anslag må höjas med........................ »

eller från 119,500 kronor till 219,893 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t beträffande

Patent- och Registreringsväsendet:

[8.] att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för patent och för registrering af varumärken må användas

Transport kronor

38,461: —

6,500: —

100,393: —

145,354: —

20 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 145,354: — till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner betingas af tillämpning under år 1897 af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken; samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren må användas till bestridande af de utgifter, hvilka Kongl. Maj:t finner betingas af tillämpning under år 1897 af lagen om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, lagen om registrering af bankaktiebolag, lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag;

Arbetareförsäkringen:

[9.] att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t må ega för år 1897 använda de till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda vilkor, som i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1891 (n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg af

årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.___

Summa ökning kronor 145,354: —

Om till förestående ökning lägges de ordinarie anslagens nuvarande slutsumma........................................ »__5,596,406: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå till krono)' 5,741,760: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1806.

21 Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver civilärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[10.] handhafvande af kontroll å försäkringsan-

stalterna....................................................... kronor 4,500: —

[11.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser»... » 15,000: —

[12.] aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på

landet.......................................................... » 65,000: —

[13.] ersättning för juridiskt biträde åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän............................................ » 13,000: —

[14.] undersökningar af mindre hamnar och farleder m. m.................................................. » 5,000: —

[15.] bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar, såsom förslagsanslag.... » 50,000: —

[16.] aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut........................................ » 29,000: _

[17.] hvarjemte Kong]. Maj:t föreslår Riksdagen att för år 1897 medgifva, att det uti staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna till »institutets öfriga utgifter» upptagna belopp jemväl må användas till anskaffande och underhåll af apparater, instrument, maskiner och redskap, som erfordras till den anstalt för profning af maskiner och redskap för landtbrukets behof, som kan varda vid institutet inrättad.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att å extra stat bevilja till:

[18.] uppehållande af undervisningen vid mejeri-

institutet vid Alnarp.................................. » 8',000: —

[19.] bidrag till bestridande af kostnaderna för

allmänna landtbruksmöten........................ » 7,500: —

[20.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten

för husdjur, redskap, maskiner in. m..... » 12,500: —

[21.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof » 28,000: —

Transport kronor 237,500: —

22 Kongl. Map.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 237,500:

[22.] bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län........................................... » 5,000:

[23.] understöd åt frökontrollanstalter.................. » 10,000:

[24.] utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning..............................-......... » 1,000:

[25.] understöd åt svenska mosskulturföreningen » 15,000:

[26.] de geologiska undersökningarna.................... » 94,500:

[27.] anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander...................... * 2,500:

[28.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma skola.............................. * 4,800:

[29.] understöd åt Göteborgs handelsinstitut ,och Frans Schartaus praktiska handelsinstitut i Stockholm .. -...................................-......... 2 15,000:

[30.] befrämjande af afsättning i främmande länder af alster af svensk industri och svenska

näringar....................... » 20,000:

[31.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............ » 14,000:

[32.] anordnande af fabriksinspektion.................... » 30,000:

[33.] ersättning för åtskilliga af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter____________________ » 194,940:

[34.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller

eljest mindre goda vägar................... » 800,000:

[35.] understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder.............. » 150,000:

[36.] understödjande, medelst anslag utan åter- ' betalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten

för närliggande bygd............... » 200,000:

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslår, att i

afseende å de tre sistnämnda anslagen må_____

Transport kronor 1,794,240:

23 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 1,794,240: — gälla de vilkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmälas.

Vidare anmärkes här:

[37.] att, enligt 1893 års Riksdags beslut, skola till odlingslånefonden under år 1897 af riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden ingående annuiteter ä odlingslån kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen:

[38.] att för år 1897 anvisa å riksstatens sjette hufvudtitel till utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, deribland särskild! vissa förbättringar för trafiken vid Stockholms centralstation,............................................ » 7^5 qqq.

[39.] att medgifva, att för påbörjande af arbetena vid Stockholms centralstation redan under år 1896 må af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af 500,000 kronor;

[40.] att, till utgående å riksstaten utom hufvudtitlarne af det utaf Riksdagen år 1895 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar beviljade anslag å 1,250,000 kronor, anvisa för år 1897 ett belopp af 400,000 kronor; *) samt

[41.] att, till anskaffande af ytterligare sådan rörlig materiel, bevilja och å riksstaten utom hufvudtitlarne för 1897 anvisa

1,600,000 kronor.*)

tillsammans kronor 2,509,240: —

hn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1896 års riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

*) So vidare liar nedan pag. U*.

24 Kongl. Maj-.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 189b.

1896. 1897.

ordinarie anslag 5,596,406:— 5,741,760:— således ökning kronor 145,354:—

extra anslag 2,498.594:— 2,509,240:— > _10,646: —

summa kronor 8,095,000:— 8,251,000:— således ökning kronor 156,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu trallande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................. .......-.................................... krono,- 17,435,060: -

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kronotionde............................................ *_

tillsammans kronor 17,435,100: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande månad,*) föreslå beträffande

Omkostnader för kontrollverk et:

[l.J att förslagsanslaget till omkostnader för kontrollverket, 5,400 kronor, höjes till 10,500 kronor,

eller med........................................................................ - kronor f,’100: “

Postverket:

[2.] att Riksdagen dels, med beviljande af årlig pension till postexpeditören Hjalmar Augustinus Lagerström å 800 kronor, att utgå från och med månaden

näst efter den, under hvilken afsked ur postverkets ___

Transport kronor 5,100: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Sjunde lmfvndtiteln”.

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

tjenst varder honom beviljadt, samt af årligt understöd till förre matrosen och långlotsen å postångfartyget Öland Erik Wicklund å 300 kronor, med rätt för Wicklund att uppbära understödet från och med innevarande år, dels ock, med godkännande af öfriga enligt nyssberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående ett andra ålderstillägg för vaktbetjente, må för år 1897 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till

8.360.000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom postverkets utgiftsstater skulle ökas med............ »

Och föreslår derjemte Kongl. Maj:t Riksdagen att medgifva:

att till en fond för inköp af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas ej mindre den behållning, som för åren 1895.och 1896 kan å postverkets rörelse uppstå utöfver de redan för statsregleringarne beräknade öfverskotten för samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel för år 1897, dock att, derest öfverskottet för sistnämnda år icke kommer att uppgå till

440.000 kronor, till fonden icke må afsättas större del af sagda öfverskott än det belopp, hvarmed detsamma öfverstiger 220,000 kronor;

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen, med godkännande af de enligt ofvannämnda protokoll öfver finansärenden föreslagna ändringarne i telegrafverkets stater äfvensom af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående tjenstledighet utan minskning i aflöning för personalen vid telegrafverkets stationer, under Kongl.

Magt förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet påkallade, må såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1897 anvisa enahanda belopp, 1,410,000 kronor, hvartill inkomsterna af tele-

Transport kronor

Bih. till Rikad. Pi'ot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

5,100: —

205,000: —

210,100: —

26 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

(frätmedel blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling och förbättring; blifvande härigenom anslagets slutsumma i riksstaten ökad med .................................................................................... »

Tullverket:

• [4.] att Riksdagen, med godkännande af de eldigt förut omförmälda statsrådsprotokoll öfver finansärenden föreslagna förändringar i tullverkets stater, må för år 1897 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande belopp af 2,628,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; hvarvid uppstår en ökning i anslagets nuvarande belopp af ...........................................................................» ■

samt att Riksdagen må medgifva, att det belopp, som, i den mån aflöning till erforderliga extra biträden vid lokalt.ullförvaltningen och gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten, kan komma att, högst med 30,000 kronor, efter Kongl. Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år för nyssberörda ändamål förskjutas, må af tullmedlen för år 1896 godtgöras;

Ersättning till städerna för mistad tolag:

[5.] att förslagsanslaget för ersättning till städerna för mistad tolag, 1,900,000 kronor, höjes till

2,100,000 kronor eller med ............................................. »

Skogsväsendet:

[6.] att, med uteslutande ur riksstaten af det under anslagstiteln »skogsväsendet» uppförda reservationsanslag

Transport kronor

210,100: —

75,000: —

35,000: —

200,000: —

520,100: —

27 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

å 8,600 kronor till enskilda skogsundervisningen, reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må höjas med 4,800 kronor från 559,092 kronor till 563,892 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna uppställning;

bestämdt anslag:

för skogsstaten.... kronor 447,208; —

» statens skogs-

läroverk .... > 47,700; — kronor 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal » 84,400: —

reservationsanslag: till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.......................» 563,892: —

Summa kronor 1,143,200: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle minskas med 3,800 kronor;

Och föreslår Kongl. Maj:t i sammanhang härmed Riksdagen att medgifva:

att af reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må utgå hvad som, utöfver de med kronojägarebefattning förenade tjenstgöringspenningar, erfordras för beredande åt den, som förordnas att uppehålla sådan befattning under tid, då befattningens innehafvare åtnjuter ledighet för sjukdom, af full kronojägareaflöning, hyresersättning, der sådan förekommer, jemväl deri inbegripen ;

Restitutioner:

[7.] att förslagsanslaget till restitutioner, 25,000 kronor, höjes till 75,000 kronor eller med.................... »

520,100: —

riuiiri'T'> r,?n<0

HT:".! i

tgl!:t‘i gulärla j;nr- ,b .JhtjR .p;l<vtöt j-1

50,000: --

Transport kronor 570,100:

28 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 570,100: —

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon

förändring. _______________

Summa kronor 570,100: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget

till skogsväsendet med...................................................... »__3,800: —

hvadan förhöjningen på det hela å de ordinarie anslagen blifver..................... kronor 566,300: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat...................... ..» 17,435,100: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till.................................................... kronor 18,001,400:

Extra anslag.

Kongl. Magt föreslår vidare, med åberopande af ofvannämnda protokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari, att under denna hufvudtitel må å extra stat beviljas till

[8.] arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ............................................................. kronor 4,000: —

[9.] ersättning för af statskontoret gjorda förskott » 226,908: —

[10.] uppförande af nytt landsstatshus i Luleå .... » 45,750: —

[11.] påbyggnad af vestra flygeln till det åt generalstaben upplåtna hus å Riddarholmen........... .......... » 9,600: —

[12.] iståndsättande af taket och vinden å Örebro

slott...................................................................................... » 24,000: —

samt för yttre restaurering af nämnda slott 44,000 kronor, att utgå under tio år under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor, af hvilket anslag under år 1897

skulle anvisas att utgå en tiondedel eller .................... » 4,400: —

[13.] inköp och iståndsättande af den s. k. Ornäs-

stugan................................................................................ » 7,150: —

[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna ......................... »__45,000: —

Transport kronor 366,808: —

29 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 366,808:

[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis ............................................................................... » 40,292:'' ^

[16.] reglering af flottleder i Norrbottens län....... » 50,000: —

i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen att medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen, fortfarande må för enahanda ändamål disponeras;

[17.] skogsodlingens befrämjande ............................ » l,,|; 50,000: ■—

tillsammans kronor 507,100: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för år 1896 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1896. 1897.

ordinarie anslag 17,435,100: — 18,001,400: — således ökning kronor 566,300: — extra » 453,050: — 507,100: — » » » 54,050: —

summa kronor 17,888,150: — 18,508,500:—således ökning kronor 620,350: —

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant............................,,.................................................. kronor 12,262,230: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde............................................ » 251,190: —

ersättningar................................................................. » 513,088: —

tillsammans kronor 13,026,508

30 Kong},. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 13 i denna månad,*) föreslå beträffande

— :Op<l.ti.'. . S|i;f • ff»; imf' ■••>/ i 'i:>buf'lo!, 'i,: .1*1

Domkapitlens expeditioner:

[1.] att Riksdagen må medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län må från den 1 januari L897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden användas högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det

nya domkapitlet må beviljas ett ordinarie anslag af.... kronor 5,100: —deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen 1,600 kronor samt till vaktmästaren 500 kronor;

att för hyra af lokal och vaktmästarebostad må anslås ett årligt belopp af.....................:......................... > 1,500: —

samt att såsom ersättning för minskning i inkomst, som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens och Norrbottens län och amanuensen vid samma domkapitel genom upphörande af från lappmarks ecklesiastik verk nu utgående anslag å 600 kronor, må beviljas ett år-

ligt anslag af...................................................................... » 2,100: —

[2.] att på ordinarie stat från och med år 1897 må beviljas

dels till förstärkande af domkapitlens expeditions-

kassor ett anslag af........................................................... » 6,000: —

att efter Kongl. Maj:ts bestämmande för sagda ändamål användas;.

dels ock till extra biträden vid domkapitlens expeditioner ett belopp af .,-t.r.rT,....... .....................rf...-.....v » 3,000: —

att af Kongl. Maj:t för ändamålet disponeras.

Med upptagande i riksstaten af de nu föreslagna anslagsposterna, tillhopa 9,000 kronor jemte de för

Transport kronor 17,700: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Åttonde hnfvudtiteln”.

31 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 17,700: — Hernösands stifts delning till utgående från statsverket ifrågasatta belopp, hvilka under punkt [1] hår ofvan omförmälas, tillsammans 8,700 kronor, skulle det i riksstaten för domkapitlens expeditioner uppförda anslag, nu 25,000 kronor, komma att ökas med 17,700 kronor : till 42,700 kronor;

: lenmlmd vi dum ,l?orl

Universiteten:

a ‘ *■ i • ■ ■ 1 1 . i• >. i.in emi; r ■ r .! i

[3.] att för anskaffande och underhåll af instru-

ment och undervisningsmateriel vid den obstetriska

kliniken i Upsala må beviljas ett årligt anslag af........ » 300: —

[4.] att till aflöning åt en assistent i kirurgi vid universitetet i Upsala må beviljas ett årligt anslag af » 3,500: —

[5.] att till arfvode åt en amanuens vid den bakteriologiska afdelningen af patologiska institutionen i

Lund må anvisas ett årligt anslag af........................> 5001'b-^

[6.] att till inrättande af ett nytt fast docentstipendium, afsedt för juridiska fakulteten vid universitetet i Lund, må på ordinarie stat beviljas ett anslag af * 1,500:-

Karolinska niediko-kirurgiska institutet:

i’lr, 1 >r>*<» it)

[7.] att i det till institutet utgående årsanslag

må beviljas en förhöjning med........................................ » 900: —

för anställande af en andre amanuens, vid institutets patologisk-anatomiska institution;

[8.] att det till patologisk-anatomiska institutionen vid Karolinska institutet utgående anslag, 2,500

kronor, må höjas med...................................................... » 1,500: —

eller till 4,000 kronor;

[9.] att till materiel för den farmakologiska institutionen vid Karolinska institutet må beviljas ett ärligt anslag af...................................:.............................. - . * 500: —

! •' -■ . i u { 1‘): ;n ..M.' h. J t >; ,1.'t I fV.j • •- r i • i

Högre skolor för qvinlig ungdom:

• I-!.: ' :/!■.' • .■ ■■

[10.] att anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom må varda förhöjdt med ett belopp af......• * 150,000: —

Transport kronor 176,400: —

82 Kongl. Majds nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor eller från 100,000 kronor till 250,000 kronor, att utgå, enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare förmäles, dels såsom understöd åt skolor, dels såsom bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för qvinlig ungdom;

Folkundervisningen:

[11.] att anslaget till lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor må höjas med.......................... »

eller till 4,175,000 kronor;

[12.] att för anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola må från och med år 1897 på ordinarie stat beviljas ett

årligt förslagsanslag af..........,..................................— »

att utgå under de i statsrådsprotokollet närmare angifna vilkor och bestämmelser;

[13.] att för anordnande af undervisningskurser vid folkskolelärareseminarierna enligt de i statsrådsprotokollet omförmälda vilkor och bestämmelser det å ordinarie stat uppförda anslaget till seminarier för folkskolelärares bildande må höjas från och med nästkommande år med.................................................................. »

eller till 317,525 kronor;

I i' >(: 1 * f j r . i . •

De tekniska läroverken:

[14.] att Riksdagen må

dels till upprättande af en lektorsbefattning i elektroteknik vid Chalmers’ tekniska läroanstalt anvisa ett årligt belopp af................................................................. »

och dels till förhöjning af det till läroanstaltens bibliotek, samlingar och laboratorium utgående årliga anslag af 3,400 kronor bevilja ett årligt anslagsbelopp af » samt medgifva, att af detta sistnämnda belopp 500 kronor må användas till aflönande af ett. ar betsbiträde vid den elektrotekniska undervisningen;

[15.] att för tekniska skolans i Stockholm behof må anvisas följande belopp, att årligen utgå, nemligen:_____

Transport kronor

176,400: —

250,000: —

90,000: —

1,500: —

3,500: — 1,500: —

522,900: —

Kong1. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

till förhöjning af anslaget till den extra ordinarie undervisningen för anställande af en lärare i gymnastik »

till förhöjning i bibliotekariens arfvode.................- »

till förhöjning i anslaget för maskinister och betjening för anställande af ytterligare en ordinarie

vaktmästare.........................r........................rr~,It........-....... »

till förhöjning af anslaget till inventariers inköp

och underhåll.......................-............,...........................-..... »

för renhållning, uppvärmning, belysning m. m. af skolans nyförvärfvade lokaler en ökning i anslaget till

diverse utgifter med.......................................................... »

till arfvode åt en öfverlärare i frihandsteckning

inom den högre konstindustriela afdelningen................. »

till arfvode åt en öfverlärare i geometrisk kon-

struktionslära i samma afdelning..........,,ir........................ »

samt till arfvode åt en öfverlärare i välskrifning.. »

äfvensom medgifvas viss i statsrådsprotokollet omförmäld friare användning af medel under en del utgiftsposter ;

[16.] att den med lektorsbefattningen i byggnadskonst, beskrifvande och praktisk geometri jemte linearoch croquisritning vid tekniska elementarskolan i Borås förenade lönen må höjas från 2,500 kronor till 3,000 kronor och för detta ändamål det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken ökas med ..................

Akademien för de fria konsterna:

[17.] att för beredande af aflöning åt en eldare

hos akademien höja akademiens fasta anslag med........ »

och besluta införande i staten för akademiens tjensteman och betjening af följande tillägg:

1 eldare lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor, summa 900 kronor.

Anm. Erhåller af akademien hostad och bränsle eller i ersättning för dessa förmåner 400 kronor årligen.

Vid bifall härtill skulle anslaget till akademien för de fria konsterna komma att i riksstaten uppföras med

Transport kronor

Bih. till Hik8(i. Brot. 1896. l:a Sami. l:a A/d.

522,900: —

' ' .1

1,000: — 500: —

1,000: — 700: —

1,320: —

300: —

150: — 300: —

500: —

900: —

529,570: —

34 Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 62,200 kronor, deraf tvenne reservationsanslag å tillhopa 20,400 kronor;

Naturhistoriska riksmuseum;

[18.] att det för museets entomologiska afdelning bestämda anslag till materiel, till inköp af sällsynta föremål och till vetenskapligt biträde vid samlingarnas ordnande må från sitt nuvarande belopp, 1,400 kronor,

höjas med........................................................................... »

till 2,200 kronor;

Lasaretts underhåll;

[19.] att ett belopp af 225 kronor, som varit anvisadt från allmänna hospitalsfonden såsom bidrag till aflöning åt läkaren vid länslasarettet i Linköping, må ur riksstaten afföras och anslaget till lasaretts underhåll minskas från 99,421 kronor med ett mot afiöningsbidraget svarande belopp af 225 kronor eller till 99,190 kronor;

Hospitals underhåll;

[20.] att Riksdagen må godkänna följande aflöningsförmåner för läkaren vid Nyköpings hospital, nemligen en kontant aflöning af 5,000 kronor jemte boställsvåning och ved, med förklarande; att två tredjedelar af den kontanta aflöningen utgöra lön och eu tredjedel tjenstgöringspenningar; att, så länge boställsvåning inom hospitalets område ej kan beredas läkaren, han eger såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000 kronor om året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet; att läkaren må årligen under sex veckor njuta semester, derest lämplig vikarie finnes att tillgå och göromålens behöriga gång ej deraf hindras; samt att läkaren icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik mot betalning, med undantag af hvad som rörer sinnessjukdomar; äfvensom _______

529,570:

800:

Transport kronor 530,370

530,370

Kongl. Majt:s nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1HD6.

Transport kronor

att Riksdagen må medgifva, att läkarens aflöningsförmåner och hvad som erfordras för att under hans semester bereda hans vikarie enahanda allöningsförmåner, som tillkomma biträdande hospitalsläkare, må utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;

Undervisningsanstalter för döfstununa och blinda:

[21.] att, under förutsättning att blind undervisningen varder ordnad i enlighet med af Kongl. Maj:t och Riksdagen godkända grunder, Riksdagen må medgifva:

att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda: blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexiö och handtverksskolan i Kristinehamn, upprättas ännu eu förskola för blinda å Tomteboda;

att vid förskolan i Vexiö anställas 1 rektor, 3 lärarinnor samt nödig tjenstepersonal och vid förskolan å Tomteboda, som förestås af rektorn vid institutet för blinda, 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt nödig tjenstepersonal;

att. rektorn vid förskolan i Vexiö erhåller i årlig lön 2,000 kronor, första lärarinnan vid förskolan å Tomteboda 1,200 kronor samt hvar och en af öfriga lärarinnor vid båda skolorna 1,000 kronor;

att rektorn och samtliga lärarinnor få fri bostad och värme vid läroanstalten;

att såväl rektorn som lärarinnorna skola vara berättigade till två ålderstillägg å 300 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, hvilka ålderstillägg skola utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande att i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder de före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för blinda;

Transport kronor 530,370

36 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 530,370: —

samt att för tillämpning af den i statsrådsprotokollet omförmälda, för förskolan i Vexiö uppgjorda staten måtte på ordinarie stat beviljas ett årligt belopp af— » 13,500:

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ra.

[22.] att detta förslagsanslag, nu 23,027 kronor,

må höjas till 23,039 kronor eller med......-,jt......... . » _

Summa kronor 543,882: —

i...

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke att föreslå någon ändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarna....... kronor . 543,882: —

afdrages ofvan omförmälda minskning i anslagen till

lasaretts underhåll .........................i.................................... *_225:

skulle förhöjningen utgöra.......................... kronor 543,657:

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat.................................... »_______13,026,508: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

Kongl. Maj:ts förslag uppgå till.................................... kronor 13,570,165:

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja i afseende å

Riksarkivet:

[23.] till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman... kronor 1,700: —■

[24.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, ............................................................. »_3,000:

Transport kronor 4,700: —

37 Kongl. \faj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[25.] till fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m............................................................j....... »

Nationalmuseum:

[26.] till vård, underhåll oeh tillökning af statens konstindustriella samlingar..............j.................. »

Lifru stkammaren:

[27.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. in. ....................................................................... »

It:'! . i. i t ;n ': ‘ . :

Domkapitlens expeditioner:

[28.] för löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner................................. »

[29.] för betäckande af brister, som före år 1897 uppkommit i domkapitlens expeditionskassor, i den mån de anmälas och blifvit till siffran i behörig ordning

Do

faststälda, ................ »

[30.] för anskaffande af möbler, inventarier m. in. för expeditionslokalen vid det nya domkapitlet, som, enligt Kongl. Maj:ts förslag om Hernösatids stifts delning, skulle komma att upprättas i Luleå .................... »

Universiteten:

[31.] till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i Upsala af förut beviljadt

anslag ................................................................................. »

[32.] för uppehållande af undervisningen och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala............ »

[33.] till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser

vid universitetsbiblioteket i Upsala ....... ......... ........... »

[34.] till anskaffande af instrument och undervisningsmateriel för den obstetriska kliniken i Upsala .... »

[35.] till aflöning åt eu extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund........ »

Transport kronor

4,700: — 1,500: —

4,000: —

5,800: —

3,716: —

5,000: —

3,500: —

6,000: — 1,000: — 2,500: - 1,000: —

4,000: _ —

42,716: —

38 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[36.] till lektorer i tyska, iranska och engelska språken vid universitetet i Lund af förut beviljadt anslag » [37.] till särskilt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg, under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor,....................................................... »

[38.] såsom personligt lönetillägg för år 1897 åt akademikamereraren i Lund Oscar Gerhard Regnell .... »

hvaraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

[39.] till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund....................................................... »

[40.] till arfvode åt eu instrumentmakare vid fysiologiska institutionen i Lund............................................. »

[41.] till uppförande åt anatomiska institutionen i Lund af en ny byggnad af förut beviljadt anslag..... *

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[42.] till arfvode åt en amanuens vid institutets

gynekologiska klinik . ......... »

> > > » » vid institutets

kemiska laboratorium ........ »

[43.] till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan

Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ........... ...................... »

till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,...... .. »

[44.] till bekostande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid institutet.............................................-.......... »

[45.] för anskaffande och underhåll af materiel för

oftalmiatriska kliniken vid institutet............. »

[46.] till anskaffande af instrument för den farmakologiska institutionen vid institutet;......................»

[47.] för om- och tillbyggnad af institutets biblioteks- och boställshus i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af lärarekollegiet vid institutet afgifvet förslag och under den i statsrådsprotokollet omförmälda förutsättning ..........................................................'-rr-->...... . ?

Transport kronor

42,716: — 6,000: —

2,000: — 750: —

1,500: — 500: — 49,000: —

900: -

900: — 1,800: — 2,800: — 1,500: — 500: — 500: —

20,000: — 131,366: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

Allmänna läroverken och pedagogierna:

[48.] till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, att utgå efter

samma grunder som för innevarande år,........................ >

[49.] till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken................................................................ *

Vidare föreslår Kongl. Maj:t i enlighet med omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden,

[50.] att, till bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet på grund af sjukdom, må anvisas ett förslagsanslag af....................................................... »

Nya Elementarskolan:

[51.] att Riksdagen må

dels medgifva, att för tillbyggnad af nya elementarskolans hus må upplåtas den statsverket tillhöriga, förut af hofstallet- disponerade delen af qvarteret Beridarebanan; dels på extra stat för år 1897 bevilja ett

anslag af.......................................................... >

att utbetalas till stadsfullmäktige i Stockholm, då dessa visat, att de till nämnda skolas direktion för om- och tillbyggnad af skolans hus öfverlemnat ett räntefritt lån af 220,000 kronor, att af direktionen återbetalas under loppet af de närmast följande fyratio åren med 5,500 kronor årligen;

dels slutligen för sin del godkänna de vilkor, stadsfullmäktige för utgifvande af berörda lån uppstält.

Kongl. Maj: t föreslår vidare, att på extra stat må anvisas i afseende å

131,366:

345,725:

100,000:

3,000:

55,000:

Transport kronor 635,091

40 Konql. Majtfs nåd. prof. n:o 7, om statsverket 1896.

Transport kronor

Högre lärarinneseminariet:

[52.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet, efter samma grunder som för innevarande år,...............-.......... .........r-......r-t.........-..........- —

[53.] för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde

årskursen vid seminariet ...............................................

samt för beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan..........

Folkundervisningen:

[54.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra arfv oden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år,....................................-

[55.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, ...........................................- ...............................

[56.] för utförande af förändrad inredning och tillbyggnad af hufvudbyggnaden vid folkskolelärarinne-

seminariet i Falun ................................-............................

Kongl. Maj:t föreslår ytterligare i enlighet med omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden:

[57.] att Riksdagen, under godkännande af viss i statsrådsprotokollet angifven förändrad användning af förut beviljadt anslag för anordnandet af statsskolor i Gellivare församling, må för uppförande af vissa i samma protokoll omförmälda skolhus för år 1897 bevilja ett

extra anslag af ............................^.....:......................;......

samt att vissa i samma protokoll angifna lokaler för statsskolor må få förhyras och hyresbeloppen utgå från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till folkundervisningens befrämjande bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar; _

635,091:

4,000:

3,000:

5,000:

it i

31,800:

15,000:

4,000:

17,800:

Transport kronor 715,691:

Kongl. Maj:ls nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

De tekniska läroverken:

[58.] till ny byggnad för tekniska högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas

inredning och utrustning af förut beviljadt anslag.......

samt till provisorisk utvidgning af högskolans undervisning under nyssnämnda år........................................ »

[59.] till anskaffande af den första för undervisningen i elektroteknik vid Chalmers’ tekniska läroanstalt erforderliga uppsättning af instrumenter och maskiner » [60.] till inredning af vissa tekniska skolans i Stockholm lokaler....... ................ »

till anskaffande af inventarier och dylik utrustning

för samma lokaler............................................................. »

samt till inköp af lös gymnastikmateriel för skolans

behof.................................................................................... »

[61.] till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Eskilstuna.................................................

[62.] till understöd, på det i statsrådsprotokollet oinförmälda vilkor, åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras inspektion......... »

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[63.] till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper ........................................................................... »

[64.] till uppehållande i Stockholm af eu poliklinik för tandsjukdomar ............................................................ »

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[65.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vakt-

betjening ........................................................................... »

till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m................................................. »

Transport kronor

Bih. till Riksd. Prot. 1890. l:a Sami. l:a Afd.

715,691: —

106,230: — 20,800: —

5,000: — 12,632: — 8,600: — 500: — 750: —

45,000: —

1,200: — 4,000: —

4,000: —

3,200: — 927,603: —

42 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor

till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. in......................................................................... »

[66.] för utförande af vissa i statsrådsprotokollet närmare angifna ändrings- och inredningsarbeten i nationalmuseibyggnaden.................................................... *

Akademien för de fria konsterna:

[67.] till aflönande af en eldare för viss i statsrådsprotokollet angifven tid ............................................

Naturhistoriska riksmuseum:

[68.] till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter [69.] till vård, underhåll och förkofran af museets

etnografiska samling .......................................................

[70.] till fyllande af brist å museets expensmedelsanslag ............................................................................... »

Meteorologiska centralanstalten:

[71.] för upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid anstalten ............................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[72.] till uppehållande af undervisningen vid tre

läroanstalter för öfveråriga döfstumma............................

[73.] till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda

[74.] till tryckning af blindskrifter ......................

till understöd åt blindlärareelever samt till

reseunderstöd åt blindlärare............................ »

[75.] till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda vid Tomteboda samt för bestridande af kost-

927,603: - 2,000: — 5,800:

1,125: —

2,000: — 2,800: — 705: —

7,950: —

49,200: — 10,000: — 2,500: —

1,200: —

Transport kronor 1,012,883: —

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Transport kronor 1,012,883: nåder för uppgjorda ritningar och kostnadsförslag till ifrågavarande byggnad ett belopp af 81,950 kronor, deraf på extra stat för år 1897 .................................... » 50,750:

Hospitalsvården:

[76.] till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke af förut beviljadt anslag............................... » 450,000:

[77.] till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under i statsrådsprotokollet omförmäldt vilkor,............ » 14,000:

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare att på extra stat bevilja i afseende å

Diverse anslag:

[78.] till svenska fornskriftsällskapet........................ » 2,000:

[79.] till beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i utländska hamnar.................................... » 10,000:

[80.] till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf för 1897 .................................................................................... » 4,000:

till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf för samma år............................ » 500:

till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna med finska språket, 4,500 kronor,

deraf för 1897....................................... » 1,500:

med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som må erfordras rörande anslagens användande;

[81.] till uppförande af ny kapellbyggnad i Tärna församling i enlighet med uppgjorda ritningar och med den för församlingen förutsatta rätt till byggnadsvirke » 18,500:

[82.] till nordiska museet.......................................... » 25,000:

[83.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif»......................................... » 3,150:

[84.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt Medicinskt arkiv»................................ » 3,000:

Transport kronor 1,595,283:

44 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o /, om statsverket 1896.

Transport kronor

[85.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta mathematica» ............................................ »,

[86.] till understöd, på de i statsrådsprotokollet angifna vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna förelä,sningskurser för arbetsklassen,.................

[87.] till den med Upsala enskilda läroverk förenade fackskolan för utbildning af lärarinnor i-huslig ekonomi till lärarinnekurs i huslig ekonomi vid Ateneum

för flickor i Stockholm .................................................. »

samt till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi för folkskolan sistnämnda tre anslag att utgå under vilkor, som Kongl.

Maj:t kan finna lämpligt bestämma;

[88.] till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige 9,000 kronor, till anordnande af en ny, med sjelfregistrerande apparat försedd vattenhöjdrnätningsstation vid Bottniska viken 3,500 kronor, samt till underhåll och tillsyn af de nuvarande vattenhöjdmätningsstationerna in. m. 2,500 kronor eller tillhopa [89.] för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter ............................................................................... »

[90.] till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af

Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga,....._................................. »

[91.] för utrustande och företagande af en vetenskaplig expedition för anställande af iakttagelser vid

en solförmörkelse.........................—................................... »

[92.] för anställande af historiska forskningar rörande Sverige i Va,tika,nska arkivet i Rom...................

och föreslår Kongl. Maj:t tillika medgifvande af viss i statsrådsprotokollet närmare angifven rätt för amanuensen vid kongl. biblioteket, filosofie doktorn Karl Henrik Karlsson i fråga om erhållande af ålderstillägg.

Slutligen föreslår Kongl. Maj:t, att på extra stat beviljas

[93.] till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis utbetalts,................................................ »

1,595,283: — 4,000: —

30,000: — 3,200: — 1,500: — 1,300: —

15,000: — 4,000: —

2,000: —

9,800: — 3,000: —

20,052: —

Summa kronor 1,689,135: —

45 Kongl. Maj:ts nåd. prop. nw 1, om statsverket 1896.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnes i 1896 års riksstat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1897 föreslagen, utfaller sålunda:

1896. 1897.

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

I afseende å denna stat, för hvilken gällande riksstat upptager kontant 1,314,898 kronor, föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll*),

[1.] att förslagsanslaget till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, 100,000 kronor, må höjas med 170,000 kronor till 270,000 kronor.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för småskolelärares rn. fl. ålderdomsund er stöd sanstalts förvaltning och verksamhet under år 1897, medgifva,

[2.] att Kongl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga;

samt att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året ingå, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Om till- den föreslagna förhöjningen i förslagsanslaget till pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar ............. kronor 170,000: —

lägges summan af ordinarie anslaget till pensionsstaten

enligt nu gällande riksstat................................................r__»_ 1,314,898: —

skulle anslaget till pensionsstaten enligt Kong]. Maj:ts

förslag sluta å ett belopp åt............................................. kronor 1,484,898: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde liufviidtitelu”.

46 Kongl. Majds nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant.................................................. .............................. kronor 1,800,542: —

ersättning för indragen indelning m. in., på förslag...... » 600: —

tillsammans kronor 1,801,142

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t:

[3.] att länsmannen i Seminghundra härad af Stockholms läns vestra fögderi Gustaf Theodor Brundin må från och med månaden näst efter den, under hvilken han erhåller afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor;

[4.] att förra sjuksköterskan vid statens jernvägsbyggnader, enkan Brita Kajsa Andersson må från och med år 1896 för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 320 kronor;

[5.] att häradsskrifvaren i Skara fögderi af Skaraborgs län Israel Walter Melén må från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 2,000 kronor;

[6.] att länsmannen i Södra Möre härads södra distrikt af Kalmar län Johan Fredrik Klefbouhm må från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från tjensten honom beviljas, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200 kronor;

[7.] att kartografen Carl Edvard Dahlman må från och med månaden näst efter den, hvarunder han afgår från sin befattning såsom kartograf, under sin återstående lifstid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension af 2,800 kronor;

[8.] att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn i praktisk teologi vid universitetet i Upsala. Carl Julius Norrby beviljas en årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han efter uppnådda 65 lefnadsår afgår från tjensten;

[9.] att åt lektorn vid allmänna läroverket i Luleå August Valfrid Lönnegren må beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 2,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från lektorstjensten kan varda honom beviljadt;

[10.] att adjunkten vid allmänna läroverket i Nyköping Claes Johan Emil Aurell må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från tjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 1,500 kronor;

47 Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1896.

[11.] att åt läraren i teckning vid allmänna läroverket i Malmö Peder Caspar William Klein må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från tjensten, beviljas pension å allmänna indragningsstaten för lians återstående lifstid till ett hans innehafvande lön motsvarande belopp af 1,500 kronor årligen;

[12.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras en årlig pension för vaktmästaren vid tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap Frans Oscar Söderbergs enka Margareta Elisabet Söderberg, född Thorslnnd, till belopp af 200 kronor, att utgå från och med den 1 juni 1895;

[13.] att vaktmästaren vid nationalmuseum Johan Hagström må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

[14.] att vaktmästaren vid musikaliska akademien Gustaf Andersson må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt, för sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor;

[15.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett belopp af 3,000 kronor åt adjunkten vid folkskolelärareseminariet i Göteborg Johan Lind, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från sin tjenst;

[16.] att å allmänna indragningsstaten må uppföras årlig pension till ett belopp af 900 kronor åt lärarinnan i teckning vid folkskolelärarinneseminariet i Stockholm Emma Amalia Nyberg, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken hon erhåller afsked från sin tjenst;

[17.] att å allmänna indragningsstaten må för år 1897 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kong]. Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867;

[18.] att å allmänna indragningsstaten må åt extra ordinarie professorn i klassiska språk vid universitetet i Upsala Johan Magnus Sundén beviljas eu årlig pension af 3,500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, i hvilken han från tjensten afgår; samt

[19.] att beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten det kontanta anslaget må, för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slutsumma, höjas med 35 kronor eller från 1,800,542 kronor till 1,800,577 kronor, då, med inberäkning af under anslaget utgående er-

48 Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

sättning för indragen indelning m. m., 600 kronor, anslagets slutsumma

blir.....°................... ......................................................... kronor 1,801,177: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten..........................*__1,484,898:

blir slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag för år 1897 enligt Kongl. Maj:ts förslag........ . . kronor 3,286,075: —

Extra anslag.

Beträffande extra anslag å denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[20.] att å extra stat för år 1897 må anvisas ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners utgående. _

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för år 1896 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:

1 1896. 1897.

ordinarie anslag 3,116,040: — 3,286,075:— således ökning kronor 170,035: —

extra » 1,540,000:— 1,540,000: — ~ ■ _ __________

summa kronor 4,656,040:— 4,826,075:— således ökning kronor 170,035: —

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1897 utgöra

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

49 Transport kronor 99,563,100: — Härtill komma de belopp, hvilka Kongl. Maj:t, i sammanhang med regleringen af utgifterna under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att till utgående under år 1897 utom hufvudtitlarne i riksstaten anvisa, nemligen :

dels af det utaf Riksdagen år 1895 till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar beviljade anslag å

1,250,000 kronor............................ kronor 400,000: —

dels oek till anskaffande af

ytterligare sådan rörlig materiel.. » 1,600,000: — » 2,000,000: —

De riksgäldskontorets utgifter för riksdags- och revisionskostnader samt räntor och afbetalningar å statsskulden m. m., hvilka Kongl. Maj:t, med åberopande af omförmälda protokoll öfver finansärenden den 13 innevarande januari,*) anser böra i riksstaten uppföras, äro:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.,

förslagsvis....................................kronor 723,200: —

räntor å statsskulden och afbetalningar å de fonderade statslånen kronor 13,356,100: — efter afdrag af de till riksgäldskontoret ingående rånte-och

kapitalbetalningar » 2,836,300: —

förslagsvis...................................... kronor 10,519,800:— » 11,243,000: _

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande af nyssnämnda protokoll, att afsätta

till arbetareförsäkringsfonden................................... » 1,400,000:__

samt till förstärkande af statsverkets kassaförlags-

fond..................................................................................._» __ 504,900: —

Summan af dessa belopp.........................................kronor 114,711,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets tillgångar för år 1897 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Vill. till fälad. Prof. 1890. 1:a Sami. l:a Afd. 7

50 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Riksstat

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1896.

fö r

o

ar

18 9 7.

Utgifter:

att utgå frän statskontoret:

I hufvudtiteln......

II »

III *

IV »

V

VI

VII

VIII

IX » ................................

Utom hufvudtitlarne ....................

Säger

att utgå från riksgäldskontor et:

riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. m.,

förslagsvis.................................................................... 723,200

räntor å statsskulden och af betalningar å

de fonderade statslånen ..................... 13,356,100

efter afdrag af de till riksgäldskontor ingående rånte- och kapitalbetalningar...................................................... 2,836,300

förslagsvis................................................................... 10,519,800

Afsättning till arbetareförsäkringsfonden.............................................j

Till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.............................j

11,243,000

1,400,000

504,900

Summa kronor

114,711,000

52 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1896.

Kongl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden för den 13 innevarande januari,*) att Riksdagen må medgifva, att vid statsregleringen för år 1897 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 Maj 1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande må blifva gällande.

Samtliga de i denna proposition åberopade eller för öfrig! med statsregleringen sammanhang egande handlingar skola Riksdagens statsutskott tillhandahållas; och Kong!. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Stockholm 1896. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

ongl. Maj:t

nådiga proposition

om statsverket år 1896.

Statsrådsprotokoll öfver finansärenden den 2 januari 1896. Inkomstberäkningen.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.

Finansplanen.

Propositionens justering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet:

Vid uppgörandet af den till sistlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof beräknades, på grund af då tillgängliga uppgifter, att å 1894 års statsreglering uppkommit ett öfverskott af 5,400,000 kronor. Sedan riksbokslutet för samma år blifvit uppgjordt, har emellertid, enligt hvad statskontoret i underdånig skrifvelse den 17 juli 1895 anmält, visat sig, att berörda statsreglering lemnat ett öfverskott, som väsentligt öfverstigit det beräknade, så att vid nu instundande statsreglering tinnes att i öfver-

skott från föregående statsregleringar disponera ett belopp af 8,296,340 kronor 31 öre. Så vidt af redan nu kända och beräkneliga förhållanden kan bedömas, lärer det äfven med visshet kunna antagas, att på 1895 års statsreglering uppstått ett öfverskott, som öfverstiger det för år 1894 uppkomna.

Hans excellens herr statsministern yttrade härefter:

Sedan i följd af 1892 års urtima Riksdags beslut en förbättrad härordning kommit till stånd, hafva under de år, som derefter förflutit, tillgängliga medel måst i främsta rummet tagas i anspråk för genomförande af denna reform, hvilken med år 1897 kan anses vara bragd, till slut. Samtidigt har äfven en redan tidigare påbörjad reorganisation af flottans personal pågått, så att jemväl denna del af det lefvande försvaret numera kan anses befinna sig i ett för våra förhållanden tillfredsställande skick.

Under denna tid hafva deremot tillgodoseendet af såväl flottans som härens behof af ökad och förbättrad materiel fått stå tillbaka. Visserligen har Eders Kongl. Maj:t hvarje år i statsverkspropositionen framhållit dessa behof och i större eller mindre omfattning äskat medel för deras afhjelpande, men Riksdagen har ej ansett sig kunna annat än i väsentligt förminskad grad bifalla gjorda framställningar. Det är dock gifvet, att en utveckling af försvarets materiel motsvarande den, som personalen erhållit, måste komma till stånd. Utan en sådan kan ej det lefvande försvaret fullt göra sig gällande, lika litet som en utmärkt materiel kommer till sitt hela gagn, der ej manskap och ledningfinnas, som äro tillräckliga för och förtrogna med dess användning.

Verkställda utredningar hafva ådagalagt omfattningen af de materielbehof, som förefinnas. Hvad flottan beträffar, har sådant egt rum genom de betänkanden, som sjöförsvarskomitén år 1882 och den s. k. certkomitén år 1892 afgifvit. Tillgängliga medel hafva dock ej medgift, att de planer, som blifvit uppgjorda, kunnat ens på långt när följas. Äfven rörande härens behof af vapen och utrustningspersedlar föreligga fullständiga utredningar, likasom ock rörande landets fasta försvar. Det synes mig vara af vigt, att en så vidt möjligt fullständig utredning af dessa behof nu i ett sammanhang förelägges Riksdagen, på det att denna må kunna få en öfverblick af ställningen, sådan den för närvarande gestaltar sig. Jag har så mycket större anledning att nu förorda en sådan framställning till Riksdagen, som just den senaste tidens erfarenhet gifvit, oss ett förnyadt vittnesbörd, huru hastigt och oväntad t så inom som utom Europa förvecklingar kunna uppstå. Detta förhållande innebär för oss en allvarlig maning att icke dröja

med dessa vigtiga arbeten, utan så skyndsamt sig göra låter vidtaga åtgärder, som sätta oss i stånd att kraftigt häfda den neutralitet, som är enda målet för vår politik.

Det ligger i sakens natur, att alla' befintliga behof ej kunna på en gång blifva afhjelpta, men om ock deras fulla tillgodoseende måste kräfva en längre tid, äro vissa behof dock af sådan art, att med deras afhjelpande ej kan anstå. Särskild! syftar jag här på ökad fartygsmateriel åt flottan, och åt hären anskaffande af ett eldhandvapen, ej underlägset det, hvarmed andra arméer numera blifvit försedda, nödig fältutrustning samt förstärkning af det fasta försvaret. För dessa behofs tillgodoseende skulle jag ej draga i betänkande att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen upptagande af ett försvarslån, en åtgärd, som nationer, större och rikare än vi, tillgripit, men då statens för år 1894 afslutade räkenskaper, såsom statsrådet och chefen för finansdepartementet nyss meddelat, utvisa ett öfverskott af mera än 8 V* millioner kronor, och 1895 års räkenskaper lära komma att utvisa ett än högre belopp, samt då jag dertill håller före, att af skäl, som jag förut inför Eders Kongl. Maj:t framhållit, en tilläggsbevillning i likhet med föregående år torde böra äskas, synas mig afsevärda belopp blifva tillgängliga, utan att lån behöfver ifrågasättas. 1 öfverensstämmelse med denna uppfattning förefaller det mig, att den under närvarande förhållanden lämpligaste utvägen att tillgodose de befintliga försvarsbehofven vore att till instundande Riksdag göra framställning om anvisande af öfverskotten för åren 1894 och 1895 till nu angifna ändamål under åren 1897 och 1898, och lärer Eders Kongl. Maj:t i sådant fall vilja för arbetenas fortskyndande i förskott anvisa medel, i den mån sådant utan olägenhet låter sig göra.

Det är mig bekant, att arbeten för utredande af de förhållanden, jag här påpekat, under senaste tiden pågått inom landt- och sjöförsvarsdepartementen, och om Eders Kongl. Maj:t behagar gilla den uppfattning, jag här uttalat, tillåter jag mig underdånigst anhålla, att hänsyn dertill måtte tagas i de framställningar, som rörande nämnda departements behof Eders Kongl. Maj:t kommer att till instundande Riksdag afgifva.

Chefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet friherre Rappe anförde :

1 öfverensstämmelse med hvad hans excellens herr statsministern yttrat och då, med kännedom om de behof, som måste tillgodoses, jag tillfullo inser, att genom ett vidblifvande af de extra anslag, som hittills

plägat ifrågasättas, tidpunkten, då den år 1892 antagna förbättrade härordningen skulle kunna på ett fullt verksamt sätt brukas, blefve allt för långt aflägsen, anhåller jag i underdånighet få inför Eders Kongl. Maj:t framlägga förslag till de åtgärder, som i första hand torde böra vidtagas, för att, om vår neutralitet skulle hotas, sätta oss i stånd att med vapenmakt upprätthålla densamma. Lika med herr statsministern anser jag således, att här främst gäller att under de närmaste åren göra en kraftig ansats, så att materiel och fästningar bringas i det skick, att icke blott det rörliga försvaret kan tjena sitt ändamål, utan äfven det fasta hinner uppnå första graden af värnkraft. Det förslag, jag här går att framlägga, afser sålunda de två närmaste åren.

Härens främsta behof är tidsenlig och fullständig beväpning, och dernäst fältmessig utrustning, så att den icke af brist i detta hänseende beröfvas erforderlig rörelseförmåga. Dessa tvänne grupper af materiel skall jag först afhandla samt derefter och till sist behof ven i afseende på det fasta försvaret.

Innan jag till Eders Kongl. Majds pröfning framlägger förslag till de åtgärder, som äro af nöden för tillgodoseendet af behofven i förenämnda afseenden, vågar jag dock påkalla Eders Kongl. Majds nådiga uppmärksamhet för en särskild åtgärd, afsedd, om jag så får uttrycka mig, att underkasta 1892 års organisation en praktisk pröfning. Allbekant är, hvilken hög betydelse för utfallet af ett nutida krig, icke minst om det endast skall utkämpas försvarsvis, en snabb och ordnad mobilisering af de för krigets utförande erforderliga stridskrafterna eger. Allt hvad som i detta afseende kan åstadkommas genom förberedande arbeten har under de senare åren blifvit utfördt af de militära myndigheterna, men dessa förberedande arbeten och de på dem grundade mobiliseringsplanerna behöfva pröfvas i praktiken. Genom ett dylikt prof, en försöksmobilisering, vinnes ej endast erfarenhet om, huru det ytterst invecklade mobiliseringsmaskineriet i behofvets stund skulle verka. Det torde derjemte vara möjligt, att försöket gifver vid handen, att åtskilliga enskildheter i nu gällande mobiliseringsplaner kunna förenklas, hvarigenom, förutom andra vigtiga fördelar, besparingar i den beräknade mobiliseringskostnaden skulle kunna åstadkommas. Nämnda försöksmobilisering, hvilken bör omfatta en arméfördelning, torde emellertid lämpligen komma till utförande först under loppet af det år, som följer på den förbättrade härordningens sista

öfvergångsår. Då det sålunda icke är af nöden att begära anslag vid stundande statsreglering, torde det ej behöfva lemnas en närmare redogörelse för de åtgärder, som erfordras för en sådan mobiliserings bringande å bane. Här må endast omförmälas, att gjorda beräkningar gifva vid handen, att det anslag, som af Riksdagen behöfde äskas för ifrågavarande mobilisering, lärer kunna begränsas till 700,000 kronor.

Påskyndad och ökad anskaffning af repetergevär jemte mobilisermgsamniunition.

Repetergevär.

Af alla de materiela behof, som måste tillgodoses för att hären skall anses fältduglig, torde intet vara af större betydelse än dess beväpning. År denna i någon väsentligare mån underlägsen vår motståndares, är därmed äfven utsigten till seger öfver denne motståndare betydligt förminskad. Särskildt är detta fallet med fotfolkets beväpning, beroende derpå att infanteriet är härens liufvudvapen. Sanningen häraf bestyrkes på ett öfvertygande sätt af erfarenheten från utkämpade krig. Visserligen saknas icke alldeles exempel att äfven sämre beväpnade trupper afgått med seger öfver med bättre vapen utrustade, men då hafva andra faktorer med desto större styrka gjort sig gällande. Sålunda var under det senaste fransk-tyska kriget det tyska infanteriets beväpning underlägsen det franska, men i stället voro de tyska trupperna bättre utbildade och disciplinerade samt i allmänhet öfverlägsna till antalet, hvarförutom det tyska fältartilleriet, så väl med afseende på materiel som i andra hänseenden, var väsentligt öfverlägset. det franska — allt faktorer, hvarmed vi ej våga räkna — och, ehuru tyskarne i nästan alla strider blefvo segrare, vunnos segrarne dock icke utan högst betydliga förluster, hvilka måste tillskrifvas i främsta rummet de* franska infanteriets bättre beväpning. Det torde för öfrigt, till bestyrkande af det ifrågavarande påståendet, vara nog att hänvisa till den roll de tyska bakladdningsgevären spelade gent emot mynningsladdarne under 1864 och 1866 årens krig, till verkan af det turkiska, för den tiden utmärkta, infanterigeväret under kriget på Balkanhalfön åren 1877—78 och, för att framdraga exempel äfven från de nyaste krigen, till det kända sakförhållandet att under inbördeskriget i Chile 1891 kongressisttruppernas repetergevär visade sig hafva en rent af öfverväldigande verkan — särskildt i moraliskt afseende — på de med vanliga bakladdningsgevär beväpnade regeringstrupperna. En

liknande erfarenhet framgår ock af kriget mellan Japan och Kina åren 1894—95.

Då samtliga mera betydande europeiska stater, således äfven våra eventuela motståndare, redan nu beväpnat sina arméer med repetergevär, lära vi icke längre kunna uppskjuta anskaffandet af dylika vapen för våra trupper. Nödvändigheten af vår armés fullständiga ombeväpning med tidsenliga eldhandvapen har ock af Riksdagen erkännts, i det att medel beviljats såväl till anskaffandet af 15,000 stycken 6.5 mm. karbiner som till förändringar vid statens gevärsfaktori och ammunitionsfabrik i syfte att möjliggöra tillverkning vid dessa etablissement af repetervapen med ammunition.

Enligt den plan för anskaffningen af nämnda vapen, som framlades för Eders Kongl. Maj:t af generalfälttygmästaren i underdåning skrifvelse af den 15 november 1893 och för Riksdagen i statsverkspropositionen af den 13 januari 1894, begränsades behofvet till 100,000 gevär och 20,000 karbiner, och tiden, inom hvilken ombeväpningen skulle vara färdig, utsträcktes ända till 12 år. Mitt godkännande och upptagande af nämnda plan med dess långa öfvergångstid var förestafvadt uteslutande af hänsyn till den stora kostnad på en gång, som skulle blifvit följden af en i väsentlig mån påskyndad anskaffning af repetervapen, och hvartill den dåvarande statsregleringen, särskild! vid det förhållande att samtidigt synnerligt stora kraf ställdes på landets tillgångar i och för den förbättrade härordningens genomförande, ej lemnade medel öfriga. I alla händelser skulle ej tidrymden, inom hvilken arméns fullständiga ombeväpning borde vara verkställd, kunnat sättas så lång, hade man icke i de då under tillverkning varande 1867—89 års gevär haft en fullt säker tillgång på 100,000 eldvapen, hvilka åtminstone i ballistiskt afseende ej voro synnerligen underlägsna de fullt moderna repetergevären, om de än i andra hänseenden stodo under dessa.

Men när det nu gäller att jrå allvar upptaga frågan om krigsmaktens förseende med all behöflig materiel, finnes helt visst för hären intet vigtigare, än att påskynda anskaffningen af det första vapenbehofvet och efter mobiliseringens kraf öka hela antalet eldhandvapen.

Redan innan 1892 års urtima Riksdag beslöt den nu under genomförande varande omorganisationen af armén, an sågos 200,000 gevär vara det minsta antal, hvarmed arméns behof kunde sägas vara fylldt. Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, framhöll dåvarande generalfälttygmästaren, uti underdånig skrifvelse den 15 november 1888, att enligt gjorda beräkningar arméns hela behof ej kunde fullt tillgodoses genom den

io

beräkna 100,000 nya gevär, jemte den befintliga tillgången af 100,000 jemförelsevis tidsenliga gevär, utan att steget bör tagas fullt ut och de nya gevärens antal bestämmas till åtminstone 200,000.

1 afseende å den påskyndade anskaffningen af dessa nya eldhandvapen, är det klart, att denna främst bör afse det antal, generalfälttygmästare!! i sin plan beräknade — 100,000 gevär och 20,000 karbiner — samt, då äfven i detta en fördelning efter det mer eller mindre trängande behofvet utan allt för stor olägenhet torde kunna göras, i första hand de första tre fjerdedelarne. Med 75,000 gevär och 15,000 karbiner varda nemligen härens linietrupper försedda med sitt behof, så att hvarje man får sitt vapen. Enligt hvad ofvan blifvit erinradt, är anslag redan beviljadt till 15,000 karbiner. De 75,000 gevären äro sålunda hvad som närmast återstår att anskaffa, och synes af orsaker, som jag i det föregående framhållit, den tidrymd inom hvilken dessa vapen böra finnas färdiga, icke böra utsträckas längre än till en tid af två år. Att den återstående fjerdedelen eller 25,000 gevär och 5,000 karbiner, hvarmed depoternas första behof skulle tillgodoses, så snart ske kan bör följa efter de för linien afsedda vapnen, torde icke behöfva särskildt betonas.

Deremot torde det ytterligare behofvet af gevär lämpligen kunna tillgodoses genom en fortgående årsanskaffning af 10,000 gevär. En jemn årstillverkning behöfves i alla händelser tör att ersätta de gevär som förbrukas under fredsöfningarna. Enligt erfarenheten vid 1867 års gevär var ett sådant törbrukadt efter att hafva i omkring 15 år varit utlemnadt till begagnande vid trupp. Alla skäl tala för att de nyare gevären, med sin stora frestning, sina slitande kulmantlar af jemförelsevis hård metall, sin på grund af den förminskade kalibern svårare rengöring o. s. v., komma att få en ännu kortare varaktighetstid. Sedan numera beväringens öfningar blifvit väsentligt ökade, och skjutöfningar till rätt stor omfattning ingå i desamma, komma de befintliga gevären i ytterst flitigt bruk, och förslitningen af det 100,000-tal gevär, som ofvan ifrågasatts att jemförelsevis skyndsamt anskaffas, lärer nog fortskrida så hastigt, att en årstillverkning af 10,000 gevär blifver nödvändig för att på en gång åstadkomma tillgång till en för förutnämnda ändamål ytterst behöflig reserv och till täckande åt de genom begagnandet uppstående luckorna. Det skulle i alla fall komma att dröja mera än 10 år, innan tillgången på 6,5 mm. gevär blefve höjd till den behöfliga minimigränsen, 200,000 st. Under tiden finge 8 mm. gevären tjena såsom fyllnad, men dels på grund af olägenheten att medföra två olika kalibrar i fält — hvarom jag redan i det föregående yttrat mig — dels af andra kitt insedda, äfven förut antydda, skäl, synes det särdeles

förändring af 200,000 st. 1867 års gevär, hvarom han i samma skrifvelse gjorde framställning, utan att ett visst antal nya gevär måste i sinom tid anskaffas. Behofvet af de 200,000 gevärens ofördröjliga förändring till mera tidsenlig modell framhölls vidare af Eders Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1889 års riksdag, då förslag om förändring af sagda antal gevär jemte 20,000 karbiner framlades. Riksdagen beviljade emellertid endast' medel till förändring af 100,000 gevär.

Var detta antal redan före antagandet af 1892 års förbättrade härordning otillräckligt för arméns behof, har detta i ännu högre grad blifvit fallet sedan genom nämnda härordning icke allenast linieinfanteriet ökats med de för sjette arméfördelningens fullständigande erforderliga bataljonerna, utan äfven beväringsklassernas antal blifvit fördubblad! I sjelfva verket tages också hela antalet — 100,000 — 1867—1889 års gevär i anspråk för beväpning af ensamt linien och dess depoter. Ingen reserv blifver öfrig för ersättandet af de förluster, som, enligt hvad erfarenheten visar, under ett fälttåg snart nog uppkomma. Så snart depotafdelningarnas manskap med sina gevär utryckt, skulle således, under nu varande förhållanden, gevärsafgången ersättas med ett så underhaltigt vapen som vårt gamla 1867 års gevär, och samma urmodiga vapen komme att utgöra beväpning för såväl hela andra uppbådet (reserv- och besättningstrupperna) som för fästningsartilleriet, hvarförutom äfven landstormen, hvilken, såsom i viss mån motsvarande landtvärnet inom andra härordningar, hos oss har en vigtigare uppgift än inom dessa, blefve hänvisad till nämnda mindre dugliga gevär. Olägenheten, att icke säga faran, af att somliga af våra trupper skulle nödgas upptaga strid med en fiende, som med afseende på beväpning vore dem så ofantligt öfverlägsen, behöfver, efter hvad jag förut anfört, icke närmare påvisas.

En annan olägenhet af att antalet tidsenliga gevär är otillräckligt, är att i fält måste medföras två olika slags ammunition, hvilket försvårar ammunitionsersättningen såväl under som efter striderna. I detta fall blefve nämnda olägenhet desto större, som ammunitionen till 1867 års gevär är rökstark, hvilket komme att icke allenast hafva ett högst menligt inflytande på stridsförmågan hos de därmed försedda trupperna äfvensom hos andra, med tidsenliga gevär utrustade trupper, hvilka måste uppträda i samband med de förra, utan äfven blefve af en ytterst ofördelaktig inverkan på stridsledningen i stort.

Det torde, efter hvad jag sålunda i underdånighet anfört, vara tydligt, att, så vidt målet verkligen skall uppnås, det icke är nog att Bih. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 2

önskvärdt att ifrågavarande gevär måtte, så snart ske kan, afses för landstormen. ”

Såsom antydes af generalfälttygmästaren i hans underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november, hvilken jag vid statsverkspropositionens behandlande skall i underdånighet föredraga, skulle statens gevärsfaktori under hvartdera af åren 1897 och 1898 kunna utsträcka sin tillverkning till 15,000 gevär — varande nämnda antal af 30,000 repetervapen att anse såsom det högsta faktoriet under de båda närmaste åren kan leverera — hvadan man för fyllandet af ofvan angifna allra närmaste behof af 75,000 gevär borde på annat håll anskaffa 45,000 dylika vapen. Tydligen lär den enskilda inhemska industrien icke vara i stånd att inom den angifna tiden lemna mer än en jemförelsevis mindre del af detta antal, utan torde man nödgas taga den utländska industrien till hjelp. Särskildt blifver detta förhållandet under år 1897, enär man ej lärer kunna förutsätta, att någon enskild vapenfabrik till dess kan hinna blifva så i ordning, att den kan åtaga sig någon större leverans under nämnda år. Anskaffningen af de närmast ifrågavarande

75,000 gevären borde ungefär jemnt fördelas på de båda åren 1897 och 1898. Dock har jag på grund af nyss angifna skäl ansett, att man icke under först nämnda år bör räkna på en anskaffning af mer än 35,000 gevär, hvaraf, som redan nämnts, 15,000 skulle tillverkas vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori och återstoden anskaffas på annat håll, väl hufvudsakligen genom inköp från utlandet. På år 1898 skulle således komma 40,000 gevär, hvaraf 15,000 skulle levereras af statens gevärsfaktori och återstoden dels från enskilda inhemska vapenfabriker — om antagliga anbud inkomma — dels från utlandet.

Hvad kostnaden beträffar, uppgår denna, enligt generalfälttygmästarens förutnämnda underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne november, per gevär, jemte tillbehör, skottställning in. m., tillverkadt vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori till 57,35 kronor och per gevär tillverkadt vid en uppgifven, enskild vapenfabrik till 65,no kronor, medan ett i utlandet inköpt gevär betingar en totalkostnad af 61,30 kronor. Äfven om en del af de gevär, som icke kunde erhållas från statens gevärsfaktori, skulle tillverkas vid enskilda inhemska gevärsfabriker, h vilket ju ur flera synpunkter vore önskvärdt, torde likväl till grund för beräkningen af kostnaden för nämnda gevärsgrupp böra läggas den för ett i utlandet inköpt gevär.

Under nämnda förutsättning skulle kostnaden för anskaffandet af nu ifrågavarande repetervapen ställa sig sålunda:

30.000 gevär tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori å 57,35

kr................................................................................ kronor 1,720,500: —

45.000 gevär tillverkade i utlandet eller till någon del vid inhemskt, enskild! gevärsfaktori å

61,30 kr. ................................................................... » 2,758,500: —

Summa kronor 4,479,000: —

I öfverensstämmelse med den ofvan anförda fördelningen skulle af detta belopp, som i sin helhet borde redan nu af Riksdagen begäras, komma för år 1897 kostnaden för:

15.000 gevär å 57,35 kr................................................. kronor 860,250: —

20.000 » » 61,30 » ................................... » 1,226,000: —

Summa kronor 2,086,250: —

Mobilisering sammunition.

En så väsentligt påskyndad anskaffning af repetergevär, som nu ifrågasatts, fordrar med nödvändighet äfven en påskyndad anskaffning af för dessa gevär afsedd ammunition.

Enligt verkställd beräkning, skulle af det antal 6,5 mm. patroner, som med redan beviljade medel eller medelst tillgångar på ordinarie anslagsstat kunde anskaffas, den 1 januari 1898 finnas en behållning af 7,500,000 st. Under förutsättning att 6,5 mm. gevär varda utdelade till en del af arméns truppförband år 1898, bör, då under nämnda år 2,000,000 6,5 mm. patroner kunna beräknas erhållas på ordinarie anslag utöfver det derunder förbrukade antalet — beroende på att öfriga truppförband nämnda år förbruka 8 mm. patroner, hvartill tillgång finnes — tillgången på 6,5 mm. skarpa patroner den 1 januari 1899 uppgå till 9,500,000 st.

I statsverkspropositionen till 1892 års lagtima riksdag angafs hela behofvet af mobiliseringsammunition till 36,000,000 patroner. Detta antal, som redan då ansågs såsom ett minimum, var beräknadt efter arméns dåvarande numerär, hvilken emellertid genom 1892 års förbättrade härordning sedermera ökats. En följd häraf är, att det ofvan angifna antalet patroner måste ökas till minst 40,000,000.

Nyss anförda antal torde emellertid icke behöfva i sin helhet fyllas under de två år, under hvilka, enligt hvad jag ofvan föreslagit, det allra mest trängande behofvet af 6,5 mm. vapen skulle anskaffas. Ifrågavarande antal patroner är nemligen beräknadt för en tillgång af 100,000

gevär och 20,000 karbiner. Men vid slutet af antydda tvåårsperiod skulle, enligt mitt ofvan framställda underdåniga förslag, finnas endast

75,000 gevär och 15,000 karbiner af 6,5 mm. kaliber, d. v. s. 3/* af förut nämnda antal. Den del af det återstående mobiliseringsbehofvet, som bör vara fylld till den 1 januari 1899, utgör således 30,000,000 minskadt med 9,500,000 eller 20,500,000 patroner.

Beräknas, på sätt hittills skett, priset per patron till 11 öre, skulle kostnaden för anskaffningen af nämnda behof uppgå till 2,255,000 kronor, af hvilket belopp dock, såsom närmare framgår af generalfälttygmästarens förutnämnda skrifvelse den 15 sistlidne november, 1,350,000 kronor ännu återstå af det vid 1892 års riksdag såsom erforderligt anmälda mobiliseringsammunitionsanslaget.

Beträffande fördelningen af nämnda belopp på de båda år, under hvilka detsamma borde utgå, torde särskild hänsyn böra fästas vid behofvet af ammunition för de 6,5 mm. gevär, som, enligt mitt föregående underdåniga yttrande angående arméns eldhandvapen, borde varda färdiga den 1 januari 1898. Då dessas antal skulle uppgå till 35,000, torde motsvarande antal patroner böra beräknas till 3o/75 af det ofvan angifna behofvet af 30,000,000 patroner eller till 14,000,000. Då emellertid, som ofvan nämnts, behållningen af nämnda patronslag sagda dag uppgår till 7,500,000 st., skulle således återstå att till dess anskaffa ytterligare 6,500,000 patroner.

Det härför erforderliga beloppet uppgår till 715,000 kronor, hvilket således borde utgå under loppet af år 1897.

Härvid är visserligen ingen anskaffning under nämnda år af 8 mm. patroner ifrågasatt, men, då vid nämnda tidpunkt antalet sådana bör vara, om än knappt, dock något så när tillräckligt, och hänsyn måste tagas äfven till andra mera trängande behof än komplettering af antalet sådana patroner, hvilka under följande år afses endast för landstormens beväpning, anser jag det för år 1897 erforderliga beloppet för mobiliseringsammunition kunna inskränkas till det ofvan omförmälda.

Då vidare, såsom ofvan är framhållet, tillsammans 30,000,000 st. 6,5 mm. patroner böra vara anskaffade till den 1 januari 1899, blifver det för detta ändamål erforderliga anslagsbehofvet under år 1898 lika med förut angifna belopp, 2,255,000 kronor, minskadt med det för år 1897 ifrågasatta anslaget, 715,000 kronor, eller 1,540,000 kronor.

Slutligen torde jag få anmärka, att det ammunitionsbehof, som skulle återstå att anskaffa efter den 1 januari 1899, nämligen 10,000,000 patroner, motsvarande eu kostnad af 1,100,000 kronor, bör anskaffas

samtidigt med att de i det föregående nämnda 25,000 gevär och 5,000 karbiner, med hvilka depoternas första behof skulle tillgodoses, varda tillverkade.

Armans intendenturutrustning.

Vid vår armés försättande på fältfot fattas icke allenast stridsförnödenheter. Äfven beträffande utrustning sförnödenheter äro, såsom af mig vid åtskillig* tillfällen framhållits, bristerna stora. Jag tillåter mig i detta hänseende i underdånighet erinra om mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1895 i fråga om anslag till flyttande sjukhus, hvarvid jag, under åberopande af generalintendentens underdåniga skrifvelser af den 31 oktober 1893 och den 9 november 1894 angående behofvet af flyttande sjukhus och med redogörelse för bristerna inom arméns utrustning, för Eders Kongl. Maj:t framhöll, att ehuru i nämnda skrifvelser lemnats en fullständig utredning af ifrågavarande brister, jag dock icke då ansåg tidpunkten kommen att till Eders Kongl. Maj:ts pröfning framlägga förslag till afhjelpande af mer än det såsom mest trängande ansedda behofvet af flyttande sjukhus, och härtill torde jag vid föredragning af generalintendentens underdåniga skrifvelse af den 9 sistlidne november angående medels beviljande för fortsatt anskaffning af sådana sjukvårdsanstalter få tillfälle återkomma.

Skall armén äfven vidkommande materielen bringas derhän, att den kan i farans stund hinna varda i tid försatt i krigsdugligt skick, lärer man ej kunna underlåta att tillgodose åtminstone de nödvändigaste af de öfriga materiela behof, som hären erfordrar för uppehälle och vård — eller med andra ord, att i möjligaste mån fullständiga dess fältutrustning. Nödvändigheten af att denna ej företer några större brister är påtaglig. Den belyses till öfverflöd af krigshistorien, icke minst vår egen. Jag torde icke behöfva mer än erinra om det öde, som drabbade det i början af år 1808 uppbådade till härens förstärkning afsedda 30,000 man starka landtvärnet. Det är nogsamt bekant, hurusom den utan jemförelse största delen af detta dukade under för lidanden och umbäranden af alla slag, förorsakade af brist på tjenlig beklädnad och öfrig personlig utrustning liksom på förplägnads- och sjukvårdsanstalter. Vill man framhålla erfarenheter från våra dagars krig, torde knappast något vara mera belysande i nämnda som i så många andra afseenden än den väldiga kampen mellan Frankrike

och Tyskland, under hvilken det upplösande inflytande på hären, som en bristfällig utrustning åstadkommer, till fullo trädde i dagen, särskildt vid de franska arméerna under krigets senare skede.

Då jag nu går att i underdånighet yttra mig om härens utrustning, tillåter jag mig påpeka, att ett offentliggörande af samtliga brister i nämnda afseende, som vidlåda vår armé, af lätt insedda skäl icke bör komma i fråga. Jag kommer på denna grund att här endast vidröra sådana brister, som i följd af sin natur, det oundgängliga behofvet af deras tillgodoseende och den längre anskaffningstid de påfordra, måste fyllas redan under fredstid och icke utan mobiliseringens fullständiga förryckande kunna undanskjutas till tiden närmast före fredsbrottet. Af öfriga brister torde ehuru icke utan olägenhet en del kunna fyllas genom en på längre tid fördelad anskaffning, medan med tillgodoseendet af de återstående torde kunna anstå till mobiliseringstiden.

De hufvudgrupper, hvaruti arméns intendenturutrustning lämpligen indelas, äro:

A. Personlig utrustning, innefattande beklädnads-, utrednings-, remtygs- och sjukvårdspersedlar, hästutredning och veterinärmateriel;

B. Trängutrustning, innefattande reglementerade fordon jemte utrustning samt materiel för komplettering af utskrifna fordons och reservhästars utrustning;

C. Sjukvårds-, och veterinärmateriel för etappväsendet och allmänna reservförråd; samt

D. Materiel för utrustningsorterna.

De brister, som, enligt hvad jag nyss anfört, måste fyllas genom extra ordinarie anslagsbevillning och för hvilka kostnaden således icke kan undanskjutas för att bestridas med kreditivmedel eller de vid en mobilisering beredda medlen, förefinnas samt och synnerligen under ofvan upptagna hufvudgrupper A—C och äro beträffande:

A) Den personliga utrustningen:

30,000 par stöflar till en sammanlagd kostnad af... kronor 330,000: —

18,050 ränslar med tillbehör .......................................... » 248,000: —

Sjukvårdspersedlar ............................................................... » 27,500: —

1,350 sadlar med tillbehör................... » 124,600: —

1,400 packfickor med öfrig hästutredning .................. » 114,200: —

Veterinärmateriel............................................................... » 3,600: —

Summa kronor 847,900: —

16 B) Tr ängutrustning en:

109 infanteriammunitionsvagnar till eu sammanlagd

kostnad af ..................................................................... kronor 87,200: —

5 packvagnar m/1886 ........................................................ » 4,000: —

6 bataljonsförbinderivagnar.............................................. » 9,000: —

16 flyttande sjukhus............................................................ » 547,000: —

Materiel för komplettering af reglementerade fordons belastning.......................................................... » 286,400: —

Summa kronor 933,600: —

C) Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet och allmänna reservförråd:

Sjukhuståg till en sammanlagd kostnad af ............. kronor 96,900: —

Etappsjukhus och reservetappsjukhus.......................... » 145,800: —

Etappsjukstall och reservetappsjukstall ........................ » 3,600: —

Summa kronor 246,300: —

eller sammanlagdt 2,027,800 kronor, att enligt plan fördelas på två år.

Men äfven om en sådan fördelning göres, torde dock, med anledning af ifrågavarande anskaffnings natur, hela beloppet för bristernas fullständiga utjemnande böra på en gång af Riksdagen begäras. Gfifvet är nemligen, att upphandling af den materiel, som härvidlag fordras, kan ske på för staten billigare och ändamålsenligare sätt om den får ske på en gång, än om den måste fördelas på flera förrättningar med deraf följande osäkerhet för de ursprungliga leverantörerna, att vid en senare upphandling komma att i sådan egenskap bibehållas, ithy att i förra fallet de stora särskilda omkostnaderna för igångsättande af de nödvändiga arbetena kunna af en yrkesman eller verkstad beräknas å hela det behöfliga persedelslaget och sålunda komma att betunga hvarje persedel för sig med vida mindre belopp än om, såsom i senare fallet blefve händelsen, dessa omkostnader skulle påläggas endast en del af samma behof. När härtill kommer att anskaffningen af goda och lämpliga råmaterialier, såsom skinn till ränslar, bommar till sadlar, virke till fordon m. m., då det gäller stora leveranser, kräfver tid och långa förberedelser samt blir billigare och mera ensartad, om den sker på en gång, finner jag häri ytterligare stöd för den åsigten, att sammanlagda anslagsbehofvet härvidlag bör äskas på en gång, men att utgå under två år.

17 Under här berörda förutsättningar skulle arméns intendenturutrustning nästkommande år tillgodoses med, beträffande:

A) Den personliga utrustningen:

15,000 par stöflar till en kostnad af .......................... kronor 165,000: —

9,025 ränslar med tillbehör............................................. » 124,000: —

1,000 sadlar med d:o och 350 sadelbommar............ » 98,500: —

Summa kronor 387,500

B) TV ängutrustning en:

8 flyttande sjukhus (eller hälften af arméns åter-

stående behof häraf) till en kostnad af............... kronor 273,500: —

en ungefärlig tredjedel af den för de reglementerade fordonens belastning erforderliga materielen, för igångsättande af denna vidlyftiga anskaffning, till en kostnad af .............................. » 93,400: —

Summa kronor 366,900: —

C) Sjukvårds- och v eter inär materiel för etappväsendet och allmänna reservförråd:

Instrumental- och sängutredning samt beklädnadspersedlar till sjukhuståg för tre arméfördelningar till en kostnad af......................................... kronor 50,000: —

eller sammanlagdt under första året kronor 804,400: —

För år 1898 skulle följaktligen återstå anskaffning af intendenturutrustning till ett värde af 1,223,400 kronor.

Fästningar.

Genom nådigt bref af den 31 mars 1882 behagade Eders Kongl. Maj:t, »enär under senare tider inom Riksdagen med anledning af förändrade kommunikations- och andra förhållanden samt artilleri- och fortifikationsvetenskapernas utveckling uttalats tvekan, huruvida Karlsborgs fästning fortfarande kunde med hänsyn till såväl dess strategiska betydelse som äfven dess taktiska försvarbarhet intaga den plats i landets försvarsväsende, som med densamma afselts», uppdraga åt chefen för generalstaben att, om så erfordrades, med biträde af en artillerioch en fortifikationsofficer, företaga en utredning af denna fråga. Till Bih. till Riksd. Frat. 1806. 1 Sami. 1 Afd. 3

följd af dåvarande chefens för generalstaben, generalmajoren Ryding, utnämning till statsråd och chef för landtförsvarsdepartementet, öfvergick denna fråga omedelbart derpå till mig såsom befälhafvare och sedermera chef för nämnda stab, och hafva dervid såsom mina biträden tjenstgjort nuvarande chefen för fortifikationen generalmajoren H. Elliot och nuvarande chefen för Vaxholms artillerikår öfversten T. H. M. A. Wennerholm.

Sedan de omfattande och — särdeles då i betraktande tages chefens för generalstaben af andra tjensteärenden strängt upptagna tid — synnerligen tidsödande undersökningar och beräkningar, hvilka för det nådiga uppdragets verkställande varit nödiga, blifvit fullbordade och hela betänkandet ånyo genomgånget samt fördt i öfverensstämmelse med förhållandena vid nedannämnda tidpunkt, framlades resultatet af det lika maktpåliggande som grannlaga arbetet för Eders Kongl. Maj:t den 21 juni 1892.

Detta betänkande omfattar, i öfverensstämmelse med den för arbetet faststälda instruktionen, en så vidt möjligt fullständig utredning af

l:o) De strategiska grunddragen af ett krig i Sverige:

a) under förutsättning af ett anfall från öster;

b) under förutsättning af ett anfall från söder; och

c) under förutsättning af en landstigning å landets vestra kust.

2:o) Lämpligheten och möjligheten af att till landets skydd tillämpa

ett system af kustbefästningar;

3:o) Betydelsen och behofvet af operations-, repli-, förråds- och spärrfästningar för krigföringen i det inre af landet;

4:o) Fästningen Karlsborgs värde i strategiskt och taktiskt hänseende; samt

5:o) Å hvilka orter permanenta befästningar kunna med minsta olägenhet ersättas af passagera, uppkastade vid krigsutbrott.

Då nämnda underdåniga betänkande, hvilket i sin första afdelning kan sägas innehålla en plan för landets försvar under olika förutsättningar och i de följande lemnar bland annat en noggrann, af positions- och specialkartor förtydligad beskrifning öfver Sveriges vigtigaste strategiska punkter, tydligen icke är af den natur, att det kan offentliggöras, torde icke här kunna framläggas mera än några af de slutsatser, hvartill jag i detsamma kommit.

Sedan i betänkandets l:a—3:e afdelningar redogjorts för vårt lands behof af olika slags fästningar, i 4:e afdelningen lemnats en utförlig redogörelse för Karlsborgs betydelse och i början af 5:e afdelningen visats, hvad värde vid krigsutbrott uppkastade befästningar hafva, jern-

förda med permamenta sådana, upptages till besvarande frågan om hvilka permamenta fästningar företrädesvis äro af den vigt att de ofördröjligen böra anläggas eller fullständigas och med hvilkas byggnad ännu så länge utan större olägenhet för försvaret i dess helhet torde kunna anstå.

Härvid fästes uppmärksamheten i första rummet på de till hufvudstadens och till vår förnämsta örlogshamns skydd uppförda kustfästningarna: Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning samt Kungsholmens fästning, hvarvid framhålles den trängande nödvändigheten af dessa befästningars snara iståndsättande och fullständigande. Derefter angifves önskvärdheten af att äfven Göteborg medelst befästningar blefve tryggadt för anfall från sjösidan, hvarefter framhålles nödvändigheten af befästningar på Gotland, såvida ön skall kunna försvaras. Af de fästningar, som borde komma till utförande på fastlandet, anses, utom kustbefästningarnas fullständigande, en fästning i Norrland vara mest af behofvet påkallad. Beträffande vår hittillsvarande enda landfästning, Karlsborg, påvisas, i öfverensstämmelse med betänkandets 4:e afdelning, hvaruti denna fästnings betydelse utförligt afhandlats, att dess fullbordan är en angelägenhet af största vigt för Sveriges försvar. Då emellertid Karlsborgs betydelse gör sig gällande först då vårt land utsättes för ett så allvarsamt anfall, att dess tillvaro står på spel, men det för närvarande, såsom jag framhållit i början af detta underdåniga anförande, endast är fråga om vidtagandet af sådana åtgärder, som anses nödvändiga för upprätthållandet af rikets neutralitet, gör jag i det följande icke någon framställning om beviljandet af större anslag på en gång för denna fästnings fullbordan, utan anser jag densamma kunna utföras medelst årliga anslag på sätt hittills skeft.

Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning.

Hvad nu först Stockholm beträffar, ligger betydelsen af befästningsanläggningar, afsedda att hindra en fiendtlig flottas insegling till hufvudstaden, i öppen dag och har ock af ålder varit erkänd. De fördelar en fiende skulle vinna genom att genast i krigets början komma i besittning af en i politiskt som i strategiskt afseende så utomordentligt vigtig punkt som Stockholm, att icke tala om dess egenskap af flottstation, äro nemligen så stora, att det väl knappast kan lida något tvifvel, att han ej gör ett allvarligt försök att nå dem. Detta med så

mycket större skäl som hufvud stadens läge i strategiskt afseende kan sägas vara synnerligen blottstäldt. Det ligger nemligen ingenting orimligt i det antagandet, att en fientlig flotta eller åtminstone en eskader, med den uppdrifna fart, som nutidens örlogsfartyg ega, samtidigt med krigsförklaringen eller omedelbart efter det order om mobilisering af våra stridskrafter till lands och sjös utgått, kan uppträda i Stockholms yttre skärgård för att genom öfverraskning söka bemäktiga sig de inloppet spärrande befästningarna och derefter sätta sig i besittning af staden. Krigshistorien lär, att vid flertalet af de krig, som inledts genom operationer till sjös, den af de båda motståndarne, som vunnit försteget i krigsberedskap, begagnat sig deraf för att genom öfverraskning öppna fiendtligketerna samtidigt med eller till och med före sjelfva krigsförklaringen.

Då sålunda vår flotta, äfven om den vore den fiendtliga vuxen, från början kan komma i efterhand, så till vida att deri, när anfallet sker, ej hunnit färdigmobiliseras eller i sin helhet utlöpa, beror Stockholms skydd ytterst af, att nämnda befästningar verkligen äro i stånd att fylla sin uppgift, det vill säga att motstå ett anfall af en fiendtlig eskader, sammansatt af fullt moderna, med det kraftigaste artilleri best}mkade pansarfartyg jemte öfrig, särskildt för stängselliniers undanrödjande afsedd, fartygs- och annan materiel. Men för att en kustbefästning med säkerhet skall kunna uppfylla dessa visserligen icke ringa fordringar, erfordras ej allenast, att densamma är fullt tidsenlig, och att dess bestyckning utgöres af sådana pjeser, som med framgång kunna upptaga kampen med det nutida fartygsartilleriek. Äfven de till inloppens omedelbara spärrning afsedda stängsellinierna — i förevarande fall hufvudsakligen bestående af försänkningar — måste vara effektiva och tillräckligt kraftigt försvarade af snabbeldsbatterier, så att de blifva ett verkligt hinder, som ej utan vidare kan undanrödjas. Vidare måste — särskildt inom ett så vidsträckt försvarsområde som Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, hvilket område med dertill hörande på närliggande öar varande batterier m. m. har en utsträckning af 10 km. — särskilda anordningar för försvarets ledning, såsom observationsplatser, elektriska förbindelsemedel, belysningsapparater, frransportmateriel m. m., finnas inrättade. Slutligen — och detta kan ej nog kraftigt framhållas — måste alla befästningsanordningar jemte bestyckning, med tillhörande ammunition, och öfriga omnämnda försvarsanordningar redan i fred befinnas i sådant tillstånd, att de med säkerhet kunna påräknas vara i fullt försvarbart skick, innan en fiendtlig flotta kan vara

att förvänta. Erfarenheten från år 1870, då, med anledning af det utbrutna fransk-tyska kriget, en del befästningar anbefaldes till utförande i Stockholms skärgård, visar ock, huru vanskligt det är att uppskjuta med dylika anläggningar till krigsutbrottet. Oaktadt arbetet drefs med all möjlig skyndsamhet, dröjde det dock, till följd af otjenlig väderlek och andra orsaker, flera månader innan det blef fullbordadt, hvilket först skedde sedan kriget nått sitt slut.

Det torde ej vara Eders Kongl. Maj:t obekant, i hvilket otillfredsställande skick befästningarna i Stockholms skärgård för närvarande befinna sig. Detta betänkliga förhållande framgår med tillräcklig tydlighet af de underdåniga skrivelser, som chefen för fortifikationen samt generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet under de senare åren aflåtit med hemställan om anslags beviljande dels för nämnda befästningars fullständigande och dels för deras förseende med tidsenlig bestyckning.

Såsom Eders. Kongl. Maj:t täcktes erinra sig har jag vid föredragning af statsverkspropositionen till 1895 års Riksdag framhållit det trängande behofvet utaf beviljandet af större anslag på en gång för förstnämnda ändamål, om ock nödvändigheten af att taga hänsyn jemväl till andra försvarsbehof då nödgade mig att förorda en fördelning på flera år, än chefen för fortifikationen föreslagit, af det för befästningarnas förstärkande erforderliga beloppet. Enligt förstärkningsplanen skulle sagda, i berörda statsverksproposition äfven angifna belopp uppgå till 1,010,000 kronor, hvartill skulle komma 100,000 kronor för fullständigandet. af försänkningarna. Ehuru visserligen Riksdagen i sin skrifvelse af den 4 sistlidne maj ansåg de nämnda förstärkningarna vara af nöden och, med hänsyn till vigten af att hafva hufvudstaden tryggad mot fiendtligt anfall, höll före, att ett vidare uppskjutande af sådana åtgärder icke vore tillrådligt, beviljades dock, dels på grund af begränsade tillgångar, dels af den anledningen, att det ej skulle vara lämpligt att på en gång bringa förstärkningsplanen till utförande »och derigenom under tiden ännu mer försvaga fästningarnas motståndsförmåga», ett belopp af endast 443,500 kronor till båda sjöfästningarnas — Vaxholm och Oscar-Fredriksborg och Kungsholmen — förstärkning, hvaraf för innevarande år anvisades 221,750 kronor. Af nämnda anslag skulle för i Riksdagens åberopade skrifvelse uppgifna särskilda arbeten vid Oscar-Fredriksborg utgå under två år tillsamman 237,000 kronor, med rätt likväl för Eders Kongl. Maj:t att, om så befunnes lämpligt, fördela hela anslaget mellan fästningarna på annat sätt än

22 Riksdagen angifvit. Med kompletteringen af försänkningarna i Vaxholmsställningen ansåg Riksdagen kunna anstå.

Äfven om man icke för närvarande ställer fordringarna på befästningarna i Stockholms skärgård högre, än att de skola vara i stånd att motstå ett oförmodadt anfall af en fiendtlig eskader, torde, såsom närmare framgår af den utredning, som, på min anmodan, gemensamt utförts af chefen för fortifikationen och generalfälttygmästaren, de förstärkningsåtgärder, som för en summa af 2—300,000 kronor kunna åstadkommas, på intet sätt anses tillräckliga. Skola verkligen befästningarna vara i stånd att motstå ett anfall, måste de befintliga verken icke allenast förstärkas, så att de blifva tidsenliga; de måste äfven fullständigas, åtminstone så att det för hufvudinloppets skydd nödvändiga artilleriförsvaret blifver tillräckligt kraftigt. Enligt nämnda utredningfordras härför, utom Oscar-Fredriksborgs fullbordande enligt förstärkningsplanen, anläggandet af batterier och andra arbeten, livilkas art lika litet som öfriga enskildheter rörande ifrågavarande eller andra befästningar böra anförtros åt offentligheten. Dess utom måste försänkningarna utan dröjsmål sättas i det skick att de svara mot sitt ändamål. Kostnaderna för nämnda förstärkningsarbeten skulle uppgå till

840,400 kronor utöfver den redan beviljade summan, hvartill kommer

100,000 kronor för försänkningarnas fullbordande. Beträffande den tidrymd, inom hvilken förstnämnda belopp borde utgå, bör denna af förut anförda skäl icke sättas längre än två år, och torde för första året böra utgå 376,500 kronor, oberäknadt hvad som af återstoden af det år 1895 beviljade beloppet till sjöfästningarnas förstärkande skulle komma att utgå för ifrågavarande fästning. Vidkommande nämnda belopp anhåller jag att få yttra mig framdeles, då statsverkspropositionen kommer att behandlas. Det torde vara lämpligt att till dess äfven uppskjuta den vidlyftigare motiveringen af nödvändigheten utaf merbemälda försänkningars komplettering, för hvilken kostnaden torde böra i sin helhet utgå år 1897.

Slutligen må framhållas, att då de nu föreliggande arbetena afses att försiggå under loppet af två år och på olika platser i försvarsställningen, någon fara för att ett så pass påskyndadt arbete skulle, planmessigt bedrifvet, i nämnvärd grad inverka försvagande på fästningens motståndsförmåga icke är för handen.

Förete, enligt hvad ofvan blifvit ådagalagdt, sjelfva befästningarna betänkliga brister, kan detta, såsom närmare framgår af generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse af den 15 sistlidne november, med

lika mycket skäl sägas vara fallet med bestyckningen. Som frågan om denna senare står i så nära samband med den om befästningarnas fullbordande, att den icke lämpligen kan behandlas för sig, anhåller jag att redan nu för Eders Kongl. Maj:t få föredraga bemälda underdåniga skrifvelse.

Med erinran att, sedan Eders Kongl. Maj:t under år 1892 i nåder fastställt bestyckningsplaner för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, Oscarsvärnslinierna och Karlsborgs fästning med Vabergspositionen, anskaffningen af den artillerimateriel, som, utöfver den redan då befintliga, enligt planerna erfordrades för ifrågavarande fästningars bestyckning, fortgått i den utsträckning, som tillgängliga anslag medgifvit, framhåller generalfälttygmästaren, att dessa anslag varit jemförelsevis ganska små, i det att sedan nämnda tidpunkt ej mer än

100,000 kronor blifvit för hvarje år af Eders Kongl. Maj:t begärda och af Riksdagen — med undantag för år 1896 — beviljade för här ifrågavarande ändamål. Eu naturlig följd af denna knappa tillgång på medel vore, att endast en helt ringa del af den materiel, som funnes upptagen i de åberopade bestyckningsplanerna, kunnat anskaffas. Med hänsyn till den stora vigt, som läge deruppå att Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning så snart som möjligt sattes i stånd att fylla sin uppgift, skyddandet af rikets hufvudstad mot angrepp från sjösidan, hade den sedan år 1892 verkställda anskaffningen hufvudsakligen gått ut på, att i mån af möjlighet förse nämnda fästning, i hvars bestyckning vid sagda tidpunkt knappast ingick en enda verkligen tidsenlig pjes, med det allra nödvändigaste i fråga om artillerimateriel. Men oaktadt tillgängliga medel på detta sätt koncentrerats på den enligt generalfälttygmästarens åsigt för närvarande ojemförligt vigtigaste punkten, hade dock endast en ringa del af den erforderliga bestyckningen kunnat anskaffas. Såsom erforderligt för anskaffning af den ännu felande materiel, hvilken den fastställda bestyckningsplanen för Oscar-Fredriksborgs fästning upptager, återstode nemligen ännu det betydliga beloppet af 2,600,000 kronor, och kunde man ensamt af detta förhållande sluta till, i huru ytterst ringa mån nämnda fästning med sin nuvarande artilleriutrustning vore i stånd att fylla sin vigtiga uppgift.

Med framhållande af de ödesdigra följder, som ett af en fiendtlig flotta företaget och af framgång krönt angrepp mot hufvudstaden skulle medföra, betonar generalfälttygmästaren vidare, att Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning för närvarande vore och, om icke större anslag än de senare årens beviljades för dess bestyckning, ännu i årtionden skulle förblifva ur stånd att med hopp om lycklig utgång möta

ett dylikt företag, som dock kunde så lätt och så snabbt sättas i verket, till och med före eller utan en krigsförklaring.

Under sådana omständigheter ansåge sig generalfälttygmästaren — jemväl med fäst afseende derå att, i följd af den ratt långa tid, som fordras för anskaffning af gröfre bestyckning, de pansarbrytande pjeser, som skulle kunna anskaffas för medel beviljade af 1896 års Riksdag, knappast förr än till våren 1898 kunde påräknas vara uppställda — i underdånighet böra tillstyrka, att kraftiga åtgärder ofördröjligen vidtoges för afhjelpande af bristerna i meromnämnda fästnings bestyckning. Då emellertid den ofvan angifna summan vore för stor att på en gång använda, borde densamma fördelas, så att för 1897 ansloges ett belopp tillräckligt för åstadkommandet af det oundgängligaste behofvet. En granskning af 1891 års bestyckningskomités beräkningar, jemförda med uppgifter å anskaffad materiel, gåfve vid handen, att för ett belopp af 1,000,000 kronor skulle kunna erhållas dels den för komplettering enligt den nådigst fastställda planen af sjelfva fästet Oscar- Fredriksborgs bestyckning erforderliga materiel och ammunition, dels i det närmaste all nu felande ammunition till för hela försvarsområdet redan anskaffade refflade bakladdningspjeser.

Med anförda belopp skulle den bestyckning, som erfordras för det direkta försvaret af det vigtigaste genom ställningen ledande inloppet, Oxdjupet, kunna i hufvudsak fullständigas, och dessutom åtminstone någon tidsenlig artillerimateriel med ammunition blifva tillgänglig för bestyckning af fästningens öfriga delar.

På grund af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört, hemställer han i underdånighet att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för anskaffning af fästningsartillerimateriel på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 1,000,000 kronor.

1 öfverensstämmelse med hvad jag förut i underdånighet anfört rörande det oafvisliga behofvet af att skyndsamt bringa åtminstone de till försvaret af hufvudinloppet afsedda försvarsanstalterna i stridsdugligt skick, hvilket hvad den artil leristiska delen beträffar skulle, såsom af nu föredragna underdåniga skrifvelse framgår, kunna ske genom beviljande af 1,000,000 kronor för år 1897, får jag på det lifligaste tillstyrka nådigt bifall till denna generalfälttygmästarens hemställan, och synes mig beloppet böra äskas i samband med den för befästningarnas förstärkning och fullständigande erforderliga summan. Då denna senare, som förut nämnts, uppginge till 840,400 kronor, hvartill skulle komma

100,000 kronor för försänkningarnas komplettering, blifver hela det för befästningar och bestyckning nödiga beloppet, utom redan beviljadt an-

slag, 1,940,400 kronor, hvaraf 1,476,500 kronor borde anvisas för nästkommande år. Härvid må anmärkas att, till följd af den långa tid, som åtgår innan de artilleripjeser, som enligt bestyckningsplanen skola nyanskaffas, hinna levereras, de till pjesernas upptagande afsedda kanonplatser, med en sådan fördelning af totalbeloppet som ofvan angifvits, mer än väl hinna blifva i ordning, hvarför någon af sådan orsak beroende anledning att fördela den till bestyckningen erforderliga kostnadssumman på två år icke förefinnes.

Beträffande slutligen de i det föregående omnämnda erforderliga anordningarna för försvarets ledning inom Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning, hafva generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet samt chefen för fortifikationen gemensamt afgifvit en underdånig skrifvelse af den 15 sistlidne november.

De erinra dervid till en början, hurusom, sedan Eders Kongl. Maj:t, uppå underdånig framställning af nämnde chefer, genom nådig generalorder den 20 oktober 1894 anbefallt en dertill förordnad kommission att afgifva förslag till de för försvarets ledning inom sagda fästning erforderliga åtgärder och sedan detta förslag blifvit ifrågavarande chefer delgifvet samt af dem granskadt, de mot de i meranämnda syfte föreslagna tekniska åtgärderna i hufvudsak icke haft något att anmärka.

Om ock vid blifvande anskaffning eller utförande vissa förändringar i detaljerna kunde befinnas lämpliga, syntes de förslagna anordningarna vara ändamålsenliga och väl egnade att afhjelpa den betänkliga brist på medel och utvägar för försvarets goda ledning, som för närvarande förefunnes inom fästningens område.

I betraktande af nämnda fästniugsområdes vidsträckta och egenartade beskaffenhet samt af de relativt ringa materiela krigsmedel och rörliga stridskrafter, som för dess försvar kunde påräknas, vore det af synnerlig vigt att dessa medels och krafters användning på förmånligaste sätt och till inbördes samverkan blefve befrämjadt genom goda och fullständiga anordningar för försvarets och i främsta rummet för ' artillerieldens ledning. Men då det hvarken vore möjligt att, äfven om rikliga penningemedel stode till buds, vid en krigsrustning hinna anskaffa all den för antydda anordningar erforderliga materiel och utföra de för dess användning nödiga anläggningar eller att då medhinna personalens inöfvande i dessas vederbörliga skötsel och nyttjande, måste bemälde chefer, i likhet med kommissionen, anse det vara särdeles angeläget, att don förevarande bristen blefve med det allra snaraste afhjelpt.

Bih. Ull lliksd. Prat. 181)6. 1 Sami. 1 Afd.

26 Sedan kommissionens kostnadsberäkningar af nämnde vapencbefer granskats och i någon mån ändrats, utvisade desamma, att totalkostnaden för ifrågavarande anläggningar skulle uppgå till en summa af

335,000 kronor. Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställde generalfälttygmästaren och chefen för fortifikationen att Eders Kongl. Maj:t täcktes af näst sammanträdande Riksdag å extra stat äska detta belopp att å tvenne år fördelas.

I öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört, anser jag ifrågavarande anordningar för försvarets ledning vara i högsta måtto af behofvet påkallade. Det ligger i sakens natur att, då nämnda fästningsområde har en utsträckning af 1 mil, men till detsammas försvar endast ett ringa antal trupper kan disponeras, någon utsigt att hindra försvarsställningens genombrytning knappast är för handen, såvida ej tillgång finnes till fullständiga anordningar dels för artillerieldens ledning, dels för upptäckande af fiendens fartyg — särdeles nattetid — och meddelande om dess rörelser, dels ock för transport af trupper, artilleri- och annan materiel från eu punkt till en annan. Härtill höra således observationsplatser — på de mest hotade punkterna skyddade af pansar — elektriska nattsikten, afståndsmätare, telefonstationer och ledningar, anordningar för signalering, ballongmateriel, elektriska belysningsapparater med skyddade uppställningsplatser, vägar och landningsbryggor, transportmateriel m. m., som närmare framgår af åberopade kommissions underdåniga betänkande. Som nämnda anordningar, enligt hvad tydligt framgår såväl af sagda betänkande som af vapenchefernas nu berörda underdåniga skrifvelse, omöjligen kunna hinna vidtagas eller inrättas först vid krigsutbrott, och fästningens försvarbarhet kan sägas bero af desamma, måste desamma utföras under fred. Det härför erforderliga beloppet, 335,000 kronor, som icke synes kunna minskas utan väsentliga olägenheter, torde böra, i likhet med det för befästningarnas istånd sättande och fullständigande erforderliga och i samband med detta, äskas på en gång att utgå med hälften, 167,500 kronor, under år 1897.

Totalkostnaden för Vaxholms- och Oscar Fredriksborgs fästnings förstärkning i ofvan angifvet syfte belöper sig följaktligen, förutom redan beviljade medel, till 1,940,400 + 335,000 = 2,275,400 kronor, hvaraf för år 1897 borde anvisas 1,476,500 + 167,500 = 1,644,000 kronor.

Fästningen Kungsholmen.

Om nödvändigheten af att på ett verksamt sätt skydda vår förnämsta örlogshamn med dess varf, dockor, verkstäder, magasin af

alla slag o. s. v. mot anfall af en fiendtlig flotta torde jag ej behöfva närmare yttra mig. I intet land har man försummat att med så kraftiga försvarsanordningar, som förhållandena medgifvit, skydda sina flottstationer. Detta icke endast derför, att en sådan i och för sig har ett högst betydligt materielt värde, hvilket naturligtvis ytterligare stegras, om örlogsfartyg befinna sig i hamnen, utan äfven af den anledningen, att fiendens besittningstagande af en örlogshamn nästan alltid tillika innebär förlusten af en af den egna flottans operationsbaser, hvilket åter kan vara af ett ödesdigert inflytande på krigets utgång. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om i huru hög grad förlusten af de båda kinesiska ölogshamnarna Port Arthur och Wei-ha-wei, hvarmed äfven följde förlusten af en stor del af örlogsflottan, bidrog att förlama Kinas motståndskraft under det nyligen utkämpade kriget med Japan, liksom ock den jemförelsevis lätta eröfringen af de nämnda hamnar skyddande befästningarna gifver oss ett talande bevis för nödvändigheten af sådana anläggningars fullt tidsenliga beskaffenhet.

Försvaret -af den ena af vårt lands flottstationer, Stockholm, är redan afhandladt. i det föregående, och torde här endast böra erinras om den betydelse hufvudstaden äfven eger såsom örlogsstation och jämte dess skärgård såsom en vigtig operationsbas för flottan. Vidkommande åter det fasta försvaret af vår flottas hufvudstation, Karlskrona, är detsamma, såsom framgår af chefens för fortifikationen underdåniga skrivelser af den 13 november 1894, för hvilken blifvit redogjordt vid föredragning af statsverkspropositionen till förlidet års riksdag, och af den 14 sistlidne november, äfven i mycket otillfredsställande skick. Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, angåfvos i förstnämda skrifvelse kostnaderna för Kungsholmens fästnings försättande i tidsenligt skick enligt den uppgifna planen — hvarvid dock vissa uppgifna förstärkningsåtgärder för en kostnad af 118,500 kronor för närvarande icke satts i fråga — till 671,500 kronor, medan Riksdagen för båda kustfästningarnas iståndsättande, såsom förut nämnts, anvisat endast 443,500 kronor, hvaraf hälften för år 1896. Under antagande att af sistnämnda belopp, i enlighet med Riksdagens förut åberopade skrifvelse, 206,500 kronor skulle tagas i anspråk för Kungsholmens fästning, återstode således 465,000 kronor eller öfver två tredjedelar af den erforderliga, enligt hvad ofvan sagts, reducerade totalkostnaden. När dertill kommer, att af det anvisade beloppet endast hälften skulle få tagas i anspråk för innevarande år, inses huru föga motståndskraftig fästningen i sjelfva verket skulle vara under den närmaste framtiden, derest icke eu större summa för ändamålet ansloges.

28 Uppställer man, i öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört rörande Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning, såsom lägsta fordran på Karlskrona befästningar åt sjösidan, att de skola kunna skydda staden och hamnen mot ett öfverraskande anfall af en fiendtlig eskader, erfordras härför, enligt förut åberopade af generalfälttygmästaren och af chefen för fortifikationen verkstälda utredning, förstärkningsåtgärder för en sammanlagd kostnad af 322,600 kronor, ett belopp som icke, utan att ändamålet förfelas, kan minskas. Med detta belopp skulle de nödvändigaste arbetena på Kungsholmens fästning kunna utföras, och dessutom en ringa del af beloppet blifva öfrig för försänkningarnas delvisa förstärkande, hvilken åtgärd äfvenledes är i hög grad af behofvet påkallad. Beloppet föreslås lämpligen böra delas på två år, och borde för år 1897 utgå hälften eller i rundt tal 160,000 kronor.

Beträffande bestyckningen af ifrågavarande fästning, bestrides densamma af anslagen till 5:e hufvudtiteln.

Det torde, efter hvad jag sålunda i underdånighet anfört, knappast behöfva erinras, att de nu föreslagna åtgärderna för kustfästningarnas snara iståndsättande närmast afse upprätthållande af vår neutralitet under ett eventuel krig mellan tvenne oss närgränsande makter. Af denna anledning har man kunnat inskränka sig till det oundgängligen nödvändigaste. Men skulle vårt land hotas med ett direkt anfall, blifva, som i det föregående äfven antydts, mera omfattande åtgärder af nöden, och tillåter jag mig beträffande dessa i underdånighet hänvisa till förutnämnda betänkande angående Sveriges fasta försvar, i hvars 2:a afdelning lemnas en i enskildheter gående redogörelse för det fasta försvarets ordnande i Stockholms och Karlskrona skärgårdar. Enligt verkställd beräkning skulle kostnaden, i hvad på 4:e hufvudtiteln ankommer, för det fullständiga ordnandet af det fasta försvaret, med bestyckning, i Stockholms skärgård uppgå till omkring 5,900,000 kronor och i Karlskrona skärgård samt å stadens landsida till omkring 2,350,000 kronor, oberäknadt redan beviljade anslag.

Gotland.

I l:a afdelningen af det flera gånger åberopade underdåniga betänkande, som jag, i egenskap af chef för generalstaben, afgifvit rörande vårt lands fasta försvar, redogöres ock för Gotlands betydelse för Sveriges försvar. Jag tillåter mig i detta hänseende erinra om,

att, såsom förhållandena nu äro, ön icke kan sägas hafva någon mera framstående betydelse för rikets försvar, enär vår flotta, jemförelsevis obetydlig som den är, icke kan förlägga sin operationsbas så långt från fastlandets kust, som till Gotland. Vore deremot vårt land i stånd att anskaffa en sjömakt jemförlig med våra grannars, skulle Gotland kunna utgöra ett kraftigt utanverk för fastlandet, ty, innan fiendens flottor hunnit närma sig dess kust, skulle från lämplig hamn på Gotland den derstädes genom tidsenliga fästningsverk skyddade flottafdelningen af svenska örlogsmarinen kunnat löpa ut och angripa sin motståndare i flanken samt derigenom förhindra, eller åtminstone för längre eller kortare tid afbryta, hans landstigningsförsök. Kan ön med sina hamnar således icke för närvarande vara af något större värde såsom stödjepunkt för vår örlogsflotta under ett krig, är å andra sidan dess besittning af stor betydelse för hvilken stormakt som helst, som kan komma att uppträda med en flotta i Östersjön. Detta på grund af tillvaron af Fårösund, såsom allmänt kändt en bland de utmärktaste hamnar, som finnas, med afseende på såväl rymlighet som skyddadt läge och god ankargrund. För icke särdeles lång tid tillbaka tjenstgjorde ju också Fårösund som hamn för en betydlig krigsflotta. Af denna orsak torde Gotland, äfven om kriget icke föres mot Sverige, kunna blifva ett anfallsföremål, ty ett upplåtande utan allvarligt motstånd af nämnda eller någon annan hamn åt någon af de krigförande makternas flottor kan, såsom innebärande ett verkligt neutralitetsbrott, icke äfventyras. Hotas åter vårt land af ett direkt anfall, vare sig från öster eller söder, är Gotland naturligtvis ännu mera utsatt och utgör i detta hänseende den mest blottade och minst försvarbara delen af landet. Som ön utgör en del af Sveriges rike, tillkommer det oss att, trots alla svårigheter, sörja för dess försvar. Då emellertid, såsom förut antydts, vår flotta ej torde kunna påräknas för detta ändamål, då vidare något afsevärdt understöd från fastlandet till följd af öns afskrida läge knappt lär kunna åvägabringas, och då slutligen de till öns försvar afsedda stridskrafterna äro, och måste vara, jemförelsevis obetydliga, blifver det nödvändigt att i möjligaste man anlita den hjelp, som det fasta försvaret kan lemna.

Under förutsättning att fienden afsåge hela öns besittningstagande, skulle en befäst plats få till hufvudsaklig uppgift att utgöra stöd för öns lefvande försvar, i det att densamma skulle tjena till utgångspunkt för detta och till skyddad upplagsplats för dess förråd, varande (let svårt att inse, huru något ihärdigt försvar utan en sådan befäst punkt skulle varda möjligt. Fn befästning på Gotland skulle ock få till uppgift, att,

om än hela den öfriga delen af ön folie i fiendens våld, dock en punkt skulle finnas, som vi kunde kalla vår, hvilket vid ett blifvande fredslut kunde vara af stor betydelse. Nödvändigheten af en befästning i nämnda ändamål är äfven, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, betonad i statsverkspropositionen till 1892 års lagtima riksdag, hvaruti anslag äskades till en sådan. Beträffande läget af ifrågavarande befästning, framgår såväl af berörda statsverksproposition, som af förutnämnda betänkande, att den enda strategiska punkt, som med hänsyn till dess taktiska försvarbarhet och således äfven till kostnaden kan komma i fråga att permanent befästas, är trakten omkring Tingstäde, ehuruväl ett par andra punkter, bland dem Fårösund, eg a större betydelse i strategiskt hänseende. Men ett permanent befästande af Fårösund i sist angifna syfte skulle, till följd af nödvändigheten att skydda detta mot anfall från såväl sjö- som landsidan, kräfva så högst betydliga kostnader, att det icke, med afseende fästadt på nuvarande förhållanden, kan ifrågasättas, såvida ett rätt förhållande till landets försvarsplan i dess helhet skall bibehållas.

Emellertid är Fårösund såsom landstigningspunkt för en fiende, den der kan antagas vilja bemäktiga sig Gotland, af den vigt, att det bör spärras för hans örlogs- och (eventuel) transportfartyg samt således förses med för detta ändamål erforderliga befästningar, nemligen — utom stängsellinier — batterier, med kraftigt artilleri bestyckade samt om möjligt stormfria. Hela den tid fienden af dylika befästningar kan uppehållas vid kusten kommer dessutom öns lefvande försvar till godo, hvilket, när i betraktande tages den korta tid, som antagligen komme att stå till förfogande för stridskrafternas samling, måste varda af stor betydelse.

År Fårösunds befästande ur synpunkten af Gotlands försvar mot fiendtliga eröfringsförsök af stort värde, är detta — af förut antydda skäl — ännu mera förhållandet, när fråga uppstår om upprätthållandet af vår neutralitet och dermed om Gotlands bevarande mot sådana de krigförandes åtgärder, som kunna innebära en kränkning af denna neutralitet. Men detta är, såsom jag i föregående delen af detta mitt underdåniga anförande påpekat, det mål, som nu närmast bör eftersträfvas vid ordnandet af vårt lands fasta försvar. Beträffande Fårösund framträder härvid genast nödvändigheten af att förstärka och med nya verk fullständiga de redan befintliga svaga, för ett tiotal år sedan i nämndt syfte uppförda, batterierna, hvilka, byggda i hast med för handen varande materialier och försedda med otidsenlig bestyckning, numera ingalunda äro i stånd att upptaga en strid med en fiendtlig eskader eller att i afsevärd mån hindra en sådan att, undanrödjande

stängsellinierna, inlöpa i hamnen. Enligt verkställd beräkning skulle kostnaden för de oundgängliga befästningsanläggningarna jemte bestyckning, belysnings- och elektrisk förbindelsemateriel samt inköp af mark uppgå till ett belopp af 756,800 kronor, nemligen 338,540 kronor för befästningarna jemte belysnings- och annan materiel samt 418,260 kronor för best.yckningen, hvilket belopp borde utgå under tvenne år, deraf 140,000 kronor under år 1897.

Det säger sig sjelft att med uppförandet af befästningar vid Fårösund, lika litet som vid andra punkter på kusten, kan anstå till krigsutbrottet, hvilket äfven här bestyrkes af erfarenheten.

Vidkommande Tingstädeställningens befästande, torde planen för detsamma, sedan de taktiska förhållandena vid nämnda ställning till en viss grad ändrats genom Martebo myrs torrläggning — hvilket inverkar på planens enskildheter och dermed äfven på den till 4,416,000’ kronor angifna kostnaden — böra tagas under förnyad granskning. För närvarande torde medel böra äskas endast till inköp af erforderlig mark, så att man redan under fredstid må kunna med tillgängliga medel och materialier förstärka ställningen. Det härför nödiga beloppet uppgår, enligt af chefen för fortifikationen lemnad uppgift, till 45,000 kronor, med hvars utbetalande dock torde kunna anstå till år 1898.

Den för befästningar å Gotland närmast erforderliga totalkostnaden skulle således utgöra 801,800 kronor, hvaraf 140,000 kronor torde böra utgå under nästkommande år och återstoden under det derpå följande.

Göteborgs betydelse i strategiskt, och ännu mera i politiskt afseende motsvarar visserligen icke Stockholms, men redan i sin egenskap af rikets andra stad och dess näst förnämsta importhamn påkallar Göteborg stor uppmärksamhet äfven ur militärisk synpunkt. Dertill kommer att under förutsättning af ett anfall mot vårt land från söder eller af en landstigning på Sveriges vestkust staden med säkerhet kommer att utgöra ett af fiendens förnämsta operationsföremål. Särskild! i sistnämnda fall erbjuder Göteborg med sin utmärkta hamn, sina dockor, varf, verkstäder och andra för en flotta nyttiga eller nödiga anstalter, sina stora i-esurser i öfriga afsenden samt sina förträffliga kommunikationer inåt landet en utgångspunkt, en hufvuddepotplats, af oskattbart värde. Det är dei-för intet tvifvel om, att ej staden borde skyddas af befästningar, åtminstone mot anfall af eu fiendtlig eskader. Omfattande undersökningar hafva äfven blifvit verkställda i syfte att utröna dessa befästningars

lämpligaste läge och beskaffenhet, och framgå resultaten häraf af meromnämnda betänkandes 2:a afdelning. Den häruti angifna befästningsplanen har sedermera ytterligare utarbetats och fullständigats. Då emellertid kostnaden för de såsom nödvändiga föreslagna befästningarna å Göteborgs sjösida, såvida stadeu med full säkerhet skall varda tryggad mot bombardering, uppgår till det betydliga beloppet af 3,880,000 kronor — inberäknadt kostnaden för bestyckningen, men oberäknadt den för minmateriel och minstationer — har — med tanke på nödvändigheten att först med befästningar nöjaktigt trygga sådana punkter, som hafva ännu större betydelse för landets försvar i dess helhet än Göteborg — från krigsstyrelsens sida icke hittills hos Eders Kongl. Maj:t hemställan ansetts höra göras om beviljandet af anslag för nämnda ändamål.

Såsom jag betonat i förenämnda underdåniga betänkande, göra sjuknande synpunkter gällande, när fråga uppstår om skyddande af dem bland rikets öfriga större kuststäder, som kunna tryggas medelst af befästningar försvarade stängsellinier.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att, sedan genom »föreningen för Norrlands fasta försvar» förslag blifvit väckt, att på enskild bekostnad åtgärder skulle vidtagas för de norrländska städernas skyddande mot brandskattning af fientliga fartyg, nämnda förening inkommit med anhållan om utredning af såväl de härför erforderliga anordningarna som kostnaderna för desamma. Häraf synes framgå, att på vissa håll den uppfattningen vunnit insteg, att enskilde eller kommuner borde bidraga med åtminstone någon del af kostnaderna för de befästningsanordningar, som kunna vara erforderliga för kommunernas tryggande.

Uti ofta åberopade underdåniga betänkande angående Sveriges fasta försvar framhålles, att ett med större stridskrafter utfördt anfall mot vårt land öfver dess norra gräns numera ingalunda är otänkbart. Visserligen företer öfre Norrland i förhållande till den öfriga delen af Sverige åtskilliga egendomligheter, hvilka inverka hämmande på krigföringen med större styrkor. Sålunda är större delen af ifrågavarande landsända uppfylld af vidsträckta skogstrakter och kärrmarker samt har få väg ar och en ytterst gles befolkning, hvartill kommer, att fiendens sannolika operationslinie skäres af ansenliga vattendrag, som under den varma årstiden erbjuda den försvarande goda ställningar. Men de svårigheter, som en fiende under sin framryckning till följd af dessa landets natur- och befolkningsförhållanden möter, äro visst icke oöfvervinneliga för eu med

förnödenheter väl utrustad, icke allt för betydlig här eller härafdelning, i synnerhet om den kan påräkna hjelp af en flotta, och hvad vattendragen särskilt beträffar, kunna de öfverbroas. Under större delen af året äro för öfrigt elfvarna tillfrusna och erbjuda då inga hinder.

Dessutom bör beaktas, att landsdelen befinner sig i rask utveckling. Befolkningen är stadd i jemn tillväxt — folkökningen försiggår betydligt hastigare i t. ex. Norrbottens län än i den öfriga delen af riket —, nya vägar anläggas oupphörligen och odlingen utbreder sig alltjemt; allt omständigheter, som underlätta krigföringen. Framdragas kustbanorna på ömse sidor om Bottniska viken till Torneå eif, torde den största svårigheten, som är förenad med operationer i dessa trakter, truppernas proviantering, varda i väsentlig mån häfd. Den förr allmänt gängse uppfattningen, att ett anfall mot vårt land, om en blifvande motståndare afser ett sådant, gifvetvis på grund af Norrbottens säregna natur- och befolkningsförhållanden skulle ske öfver hafvet — oaktadt vår egen krigshistoria visat motsatsen — torde således böra beriktigas derhän, att dessa omständigheter icke lära hindra ett anfall äfven med större truppstyrkor (fördelningar) landvägen, och dessutom varder för hvarje år, som går, ett sådant anfall lättare att verkställa. Likt alla stater, som hafva landgräns mot eu mäktig granne, måste följaktligen äfven vi vara betänkta på att skydda densamma. De till öfre Norrlands omedelbara försvar disponibla trupperna äro otvifvelaktigt icke för ändamålet tillräckliga, äfven om de i tid hinna samlas, och då, till följd af det oerhörda afståndet till mellersta delen af landet och förbindelseliniens blottställda läge, ett understöd af andra trupper icke med visshet kan beräknas i tid medhinnas, måste åtgärder vidtagas, att icke försvarsstyrkan varder kastad öfver ände och en kanske betydlig del af landet af fienden besatt, innan hjelp hinner anlända. Tanken föres härvid sjelfmant på anläggandet af eu fästning. Vore landet vid vår norra gräns ett bergland, fullkomligt oframkomligt öfverallt utom på vägarna, eller vore gränselfven eller någon parallelt med och nära denna flytande eif omöjlig att öfverbroa annat än på ett bestämdt ställe och dertill öppen året om, kunde det komma i fråga att direkt spärra en eventuel fiendes väg genom anläggandet af en spärrfästning, men, som kändt är, äro dessa förhållanden icke för handen. En sådan fästning — eller, såsom man också tänkt sig, ett spärrfäste — anlagd hvar som helst på fiendens hufvudanmarschväg, kan utan synnerlig tidsutdrägt kringgås, hvadan ändamålet med densamma komme att förfelas. Man måste dessutom från början frångå tanken på ett omedelbart skydd af sjelfva gränsen, huru tilltalande ett dylikt förslag än må synas.

Bill. till ltiknd. Blot. 181)0. 1 Barn/. 1 AJd.

34 Återstår utvägen att genom anläggandet af en operationsfästning stödja de lefvande försvarskrafterna. En sådan fästnings uppgift plägar, på militärt språk, sägas vara, att med så få stridskrafter som möjligt trygga besittningen af en i strategiskt afseende vigtig punkt och såmedelst bereda icke blott ökad manstyrka utan äfven ökad handlingsfrihet åt den här eller härafdelning, som bar att utföra operationerna i öppna fältet, och vinnes den ökade handlingsfriheten i högsta möjliga grad, om fästningen tilllika varder en tryggad upplagsort för nämnda här eller härafdelnings oundgängliga förnödenheter, det vill säga om densamma är både en operations- och en förrådsfästning. Tydligen skulle en fästning af nämnda art vara den för ändamålet lämpligaste. Tillvaron af en sådan, anlagd å en lämplig punkt, skulle medgifva först och främst en tryggad mobilisering af de i öfre Norrland förlagda trupperna, för hvilkas första operationer fästningen skulle tjena till stöd; den skulle vidare utgöra en för anfall skyddad ort, der de trupper, som från det öfriga Sverige blefve transporterade till ifrågavarande landsdel, i ro kunde urlasta och samlas, och, sedan hufvudoperationerna begynnt, skulle fästningen, på sätt ofvan blifvit nämndt, gifva ökad handlingsfrihet åt härafdelningen, så att denna, som af förenämnda skäl omöjligt kan lefva af landets tillgångar, varder i möjligaste mån oberoende af tillförseln från mellersta Sverige. Detta senare är så mycket betydelsefullare, som denna tillförsel måste, åtminstone till allra största delen, ske medelst den för afbrott af landsatta fiendtliga truppafdelningar mycket utsatta norra stambanan. Nödgas befälhafvare! för de i Norrbotten opererande svenska stridskrafterna städse sörja för det oafbrutna vidmakthållandet af denna förbindelse, blefve hans handlingskraft i mer eller mindre mån förlamad, hvaraf åter nederlag torde varda en följd. Slutligen komme en sådan fästning, anlagd vid nämnda jernväg, äfven att tjena såsom spärrfästning i den mening, att den hindrar fienden att begagna sig af jernvägen, på samma gång som den utgör ett sådant hot mot fiendens flank, om denne framgår på kustlandsvägen, att den tvingar fienden antingen att afbryta sin framryckning eller ock, om han förfogar öfver en mycket betydlig truppstyrka, till eu detaschering, som bör i ganska hög grad inverka försvagande på hans hufvudstyrkas företag och således komma våra norrländska stridskrafter till godo.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde framgå, att en i öfre Norrland anlagd fästning har så många vigtiga uppgifter att fylla, att dess nödvändighet måste anses bevisad.

Då jag emellertid nu, af hänsyn till andra ännu mera trängande försvarsbehof, icke ifrågasätter beviljandet af medel till en sådan fästning,

torde heller icke vara nödigt att närmare ingå på frågan om den för en sådan lämpligaste platsen eller angifva den af denna i väsentlig mån beroende kostnaden. Endast så mycket bör rörande denna senare anföras, att kostnaden, inberäknadt den för nödiga kaserner, icke torde behöfva väsentligt öfverstiga 7,000,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden — i hvad på 4:de hufvudtiteln ankommer — för ordnandet af rikets fasta försvar enligt här framlagda plan skulle sålunda, med frånräknande ^f Karlsborg, uppgå till ett belopp af omkring 24 millioner kronor. Härtill kommer kostnaden för uppsättande af Karlsborgs artillericorps, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj ris förslag till urtima riksdagen 1892, afsedd för Karlsborg och Göteborg samt kostnaden för en ny artillericorps för fästningen i Norrland.

Sammanfattas kostnaderna för de åtgärder, som, enligt hvad jag i det föregående anfört, närmast erfordras för arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen jemte ammunition äfvensom med intendenturutrustning samt för kustfästningarnas försättande i försvarbart skick och befästningar å Gotland, uppgå beloppen till: för arméns eldhandvapen kr. 4,479,000, för mobilisering somunmitum kr. 2,255,000, för arméns intendenturutrustning kr. 2,027,800 samt för fästningar kr. 3,399,800 eller tillsammans kronor 12,161,600. Häraf borde för år 1897 utgå: för arméns eldhandvapen kr. 2,086,250, för mobilisering sammunition kr. 715,000, för arméns intendenturutrustning kr. 804,400 och för fästningar kr.

1,944,000 eller tillsammans kronor 5,549,650.

Utomdess skulle för försöksmobilisering komma ett belopp af omkring 700,000 kronor att utgå under år 1898.

Chefen för sjöförsvarsdepartementet, statsrådet Christerson anförde härefter beträffande

Sjöförsvaret.

På sätt hans excellens herr statsministern nyss erinrat, föreligger i de betänkanden, som afgifvits dels af den år 1880 tillsatta, af både fackmän och andra personer bestående sjöförsvarskomitén, dels af 1892 års, uteslutande af fackmän sammansatta komité, en fullständig utredning angående den fartygsmateriel, som behöfves för att erhålla ett något så när betryggande sjöförsvar.

36 Att högst vigtiga uppgifter tillkomma flottan vid vårt lands försvar, derom lära meningarna icke vara delade. Vår flotta bör i främsta rummet ega nog styrka att kunna vid krig mellan andra makter gifva vederbörligt eftertryck åt en neutralitetsförkläring och skydda sådana punkter af vårt område, hvilka för de krigförande staterna kunna synas särskildt eftersträfvansvärda såsom stödjepunkter för krigsoperationerna o. d. Hon bör vidare, derest vi sjelfva anfallas med krig, om hon ock ej fullständigt kan hindra fienden att landstiga på vår kust, dock vara i stånd att i det längsta förekomma landstigningar eller åtminstone uppehålla fienden, till dess hären hinner uppträda på den punkt, som hotas, samt att för brandskattning eller beskjutning från förstkommande fiendtliga kryssare skydda åtminstone de vigtigaste af våra obefästade sjöstäder. Slutligen bör örlogsflotta!! utgöra ett stöd för handelssjöfarten i aflägsnare farvatten.

Jag har vid flere föregående tillfällen inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framhållit, huru otillräcklig för dessa ändamål flottans fartygsmateriel fortfarande måste anses vara. Utan en snar och betydlig ökning af densamma är det ej möjligt att komma ur den farliga belägenhet, hvaruti vårt land med afseende på sjöförsvaret befinner sig. Med den alltför ringa materiel, som för närvarande står sjöförsvaret till buds, kan flottan i fall af behof ej lemna någon hjelp af betydenhet vid försvaret af våra kuster eller i afsevärd mån understödja härens operationer. Lika litet förmår hon att gifva eftertryck åt en neutralitetsförkl äring, derest krigsoroligheter skulle utbryta i vårt grannskap, och gentemot en fiendtlig sjöstyrka skulle hon då naturligtvis ej kunna mycket uträtta. De nu antydda omständigheterna äro så mycket mera att beklaga, som just inom vårt eget land flere förutsättningar för skapandet af ett starkt sjöförsvar äro för handen. Sålunda finnes utan tvifvel god tillgång på folk, synnerligen lämpligt att utbildas till goda besättningar. Vidare förefinnes möjlighet att inom landet tillverka materiel af förträfflig beskaffenhet, med undantag allenast af tjockt pansar och stora kanoner. Bland de sakkunnige råder numera, såsom jag tillförene erinrat, full enighet angående de fartygstyper, hvilka med hänsyn till våra särskilda förhållanden kunna anses vara för oss de mest lämpliga. Den brist på sådan enighet bland yrkesmännen, som förefans under tiden närmast efter ångkraftens allmänna användande å krigsfartygen och som fortfor ännu efter Monitors uppträdande vid Hampton-Roads, har utan tvifvel vid föregående tillfällen utgjort en anledning för Riksdagen att endast med största sparsamhet bevilja anslag till fartygsmateriel. Nödvändigheten af att förse stridsfartygen med pansar, artilleriets deraf

framkallade snabba utveckling och torpedens införande bland anfallsvapen hafva emellertid bidragit till att ena de förut olika åsigterna.

Beträffande de fartygstyper, hvilka enligt fackmännens sammanstämmande åsigter befunnits vara de för våra förhållanden och vår flottas särskilda uppgifter mest passande, vill jag här påminna om följande, vid föregående tillfällen af mig framstälda förhållanden.

Den år 1879 tillsatta komitén för utredning af frågan om hvilka fartygscerter vore för flottan lämpliga, föreslog bland andra en fartygstyp, pansarbåten A, som af 1880 års sjöförsvarskomité enhälligt förklarades öfverensstämma med de fordringar, hvilka borde ställas på fartyg lämpliga att ingå i vårt sjöförsvar. I hufvudsaklig enlighet med denna typ hafva sedermera våra l:a kl. pansarbåtar blifvit bygda; och den år 1892 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande sjökrigsmaterielen yttrade om dessa fartyg, att de måste till sina hufvuddrag anses såsom väl afpassade för landets förhållanden och synnerligen lämpliga för dess kusters försvar. Mot detta af fackmän uttalade omdöme lärer icke heller någon gensägelse kunna göras, om ock, på sätt sistnämnda komité jemväl yttrade, de förbättringar, som inträdt i sjökrigsmaterielens beskaffenhet i andra länder under de senaste åren, utgöra giltig anledning att vidtaga några modifikationer vid blifvande nybyggnad af dylika fartyg.

Vidare föreslog 1880 års komité större och mindre torpedbåtar (betecknade såsom typerna B och C); och att sådana fartyg fortfarande böra utgöra en hufvudsaklig del af vår sjökrigsmateriel, derom torde icke heller råda något tvifvel, vare sig utom eller inom fackmännens krets. Äfven dessa typer hafva, på grund af allt jemt fortgående framsteg på vapentekuikens område, måst undergå vissa förändringar, men denna omständighet lärer icke förringa betydelsen af det enhälliga omdömet om deras stridsvärde.

1892 års komité upptog i sitt förslag jemväl en fartygstyp, som af komitén benämndes avisofartyg. Då jag den 14 januari 1893 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde komiténs underdåniga betänkande, framhöll jag, att denna typ icke kunde anses såsom någon nyhet. Redan 1879 års certkomité omnämnde, såsom behöfliga, rekognoscerings- eller avisofartyg, och att en dylik cert af 1880 års sjöförsvarskomité icke blef föreslagen, torde hafva hufvudsakligen berott på antagandet att pansarbåtarne och l:a kl. torpedbåtar skulle kunna användas till den så ytterst vigtiga kunskaparetjensten. 1892 års komité påvisade i sitt betänkande de förras olämplighet såsom kunskapare, och senare årens erfarenhet i de större marinerna liar lärt, att icke heller torpedbåtarne

kunna med fördel härtill användas. Rörande den af sistnämnda komité på dessa skäl förordade särskilda fartygstyp synas också fackmännens åsigter vara öfverensstämmande. Ifrågavarande, med sjelfgående minor och snabbskjutande lätt artilleri försedda, snabbgående, särdeles lättmanövrerliga och ej djupgående fartyg skulle, såsom jag tillförene framhållit, i händelse af mobilisering nu på ett mycket känbart sätt saknas. De äro genom sin stora fart lämpade till försvar mot fiendens torpedbåtar och torpedbåtjagare samt för fiendens upptäckande och rapporterande, hvarjemte de med fördel kunna begagnas vid skyndsamt utläggande af materiel för tillfällig minspärrning. Ett fartyg af denna cert, hvilken erhållit benämningen torpedkryssare, är för närvarande under byggnad.

Jag öfvergår nu till frågan om det antal fartyg utaf de särskilda typerna, som, i öfverensstämmelse med hvad jag förut anfört, bör anskaffas. I detta afseende hafva de båda förutnämnda komitéema uttalat nästan sammanstämmande åsigter, hvilka af 1892 års komité närmare angifvits sålunda, att vår flotta bör ega 15 st. l:a kl. pansarbåtar, 6 st. torpedkryssare samt 30 st. l:a kl. och 20 st. 2:a kl. torpedbåtar. Enligt den af 1880 års sjöförsvarskomité, under antagande af ett nybyggnadsanslag å 1,900,000 kronor årligen, uppgjorda beräkning, skulle vi år 1896 ega 3,5 korvetter af Sagas cert (korvetten Balder oberäknad), 6,8 st. l:a kl. pansarbåtar, 17 st. l:a kl. och 12 st. 2:a kl. torpedbåtar. Af dessa fartyg eg a vi för närvarande endast respektive 2—3,5—6—9. De i denna beräkning förekommande korvetterna äro dock upptagna att kosta 1,200,000 kronor hvardera, eller 320,000 kronor mera än den torpedkryssare, som nyligen börjat byggas.

Häraf framgår, att utvecklingen af vår sjökrigsmateriel blifvit betydligt eftersatt, ej blott vid jemförelse vid hvad man ansett att denna materiel borde utgöra, utan äfven vid jemförelse med hvad den, medelst ett i tid gifvet, relativt ganska måttligt nybyggnadsanslag för hvarje år, nu skulle i verkligheten kunnat vara.

Af ifrågavarande materiel återstår således, oberäknade de fartyg, som äro under byggnad, att anskaffa: 11 st. l:a kl. pansarbåtar, 23 st. l:a kl. och 11 st. 2:a kl. torpedbåtar samt 5 st. torpedkryssare (torpedbåtjagare). Kostnaden för anskaffande af dessa fartyg torde, då hänsyn jemväl tages till nödvändigheten att tillgodogöra sig de förbättringar, som den moderna tekniken erbjuder, böra beräknas till

3,400,000 kronor för en l:a kl. pansarbåt, 230,000 kronor för en l:a kl. torpedbåt, 180,000 kronor för en 2:a kl. torpedbåt och 900,000 kronor för en torpedkryssare. Sålunda skulle sammanlagda kostnaden

för de fartyg, livilka, enligt hvad jag förut nämnt, återstå att anskaffa, utgöra 49,170,000 kronor.

I fråga om sättet att bereda tillgångar för denna såsom behöflig ansedda nyanskaffning af fartygsmateriel ansåg 1892 års komité, att ett fast nybyggnadsanslag af 2,800,000 kronor om året borde beviljas samt derjemte för en gång, inom den närmaste framtiden, ett belopp tillräckligt för anskaffande af 3 st. l:a kl. pansarbåtar, 6 st. l:a kl. torpedbåtar och 2 torpedkryssare jemte komplettering af rnaterielen för beslutade minpositioner.

Marinförvaltningen har i underdånig skrifvelse den 17 september 1895 förnyat sin vid flera föregående tillfällen gjorda framställning om uppförande i riksstaten af ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och underhåll med ett väsentligen ökadt belopp, deraf den större delen skulle afses för flottans nybyggnad med inbegrepp af kostnaden ej blott för nybygda fartygs artilleriutrustning utan äfven för rörliga och fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrigt samt återstoden för flottans underhåll. Anslagets totalsumma har i marinförvaltningens nu föreliggande underdåniga framställning upptagits till

3.800.000 kronor; och borde enligt marinförvaltningens mening deraf

2.500.000 kronor afses för flottans nybyggnad samt 1,300,000 kronor till flottans underhåll, således för sistnämnda ändamål samma summa, som i riksstaten för innevarande år är uppförd såsom ordinarie anslag till flottans nybyggnad och underhåll.

Utan tvifvel skulle ett fast anslag vara den fördelaktigaste och ändamålsenligaste utvägen att åstadkomma en jemn och lugn ökning af vår sjökrigsmateriel, som också, enligt hvad vid föregående tillfällen blifvit erinradt, derigenom skulle kunna anskaffas för en afsevärdt mindre kostnad än eljest. För att ett stillastående eller en tillbakagång i afseende på vår sjökrigsmateriel ej i framtiden må inträda, torde nog ett dylikt anslag komma att visa sig nödvändigt. Riksdagen har emellertid flere gånger förklarat sig ej vilja binda sig vid ett fast nybyggnadsanslag ens för eu så kort tid som fem år, och då, med afseende på de omständigheter, som af hans excellens herr statsministern blifvit anförda, upptagande för ändamålet af ett lån, — en lösning, som jag eljest skulle ansett synnerligt lycklig, — icke torde nu böra ifrågasättas, finner jag mig, i enlighet med den af hans excellens gjorda framställning böra i underdånighet föreslå Eders Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära ett extra anslag för ifrågavarande ändamål till så stort belopp, som förhållandena kunna medgifva.

40 För ett sådant till vägagående finner jag dessutom stöd i den omständighet, att flottans behof af ny materiel icke kan med önskvärd skyndsamhet fyllas ensamt genom ett ordinarie nybyggnad sanslag, ej ens genom ett jemförelsevis ganska betydligt sådant, utan i alla händelser kräfver ett extra anslag för den närmaste tiden. Rörande behofvet af ett extra anslag, äfven under förutsättning att ett ordinarie anslag för ändamålet uppföres i riksstaten, tillåter jag mig hänvisa ej mindre till hvad förutnämnda, år 1892 tillsatta komité i detta hänseende anfört än ock till det uttalande i samma syfte, som gjordes af marin förvaltningen i dess underdåniga skrifvelse den 22 september 1893 angående anslagsbehofven för år 1895. I denna skrifvelse framhöll embetsverket, hurusom, äfven med ett fast anslag å 2,500,000 kronor, för nybyggnaden af vår flotta skulle åtgå en lång tidsperiod. Derunder skulle vi fortfarande förblifva ur stånd att vid krig mellan främmande sjömakter, som berörde vårt land omgifvande vatten, afvärja kränkningar af vår neutralitet, och vid den långa periodens slut skulle det vara tvifvelaktigt, huruvida de vid dess början anskaffade fartygen ännu bibehölle sitt värde såsom tidsenlig försvarsmateriel. För ett verkligt främjande af den genom ovissheten och otillräckligheten af de hittills beviljade nybyggnadsanslagen efterblifna utvecklingen af vår flotta kunde således, enligt marin förvaltningens tanke, det ifrågasatta fasta byggnadsanslaget icke ensamt beräknas vara tillfyllest. Dertill kräfdes ytterligare medel, och i sådant hänseende syntes det af 1892 års komité framstälda förslag att för en gång äska ett större extra anslag antyda en riktig utväg.

Under förutsättning att, i enlighet med hans excellens herr statsministerns uttalande, eu del af öfverskotten å 1894 och 1895 års statsregleringar finge tagas i anspråk för fartygs byggande, samt med fästadt afseende å planen för flottans användning vid mobilisering och önskvärdheten af att vid dylikt tillfälle eg a åtminstone 2 divisioner pansarbåtar och 3 grupper l:a kl. torpedbåtar med de till nyssnämnda taktiska enheter hörande, för försvaret så behöfliga och särdeles användbara torpedkryssare, anser jag, att vi, under sträfvandet att åt flottan gifva den styrka i afseende på fartygsmateriel, som jag förut angifvit såsom erforderlig, böra i främsta rummet och snarast möjligt anskaffa 2 st. l:a kl. pansarbåtar, 4 st. torpedkryssare (torpedbåtjagare) och 6 st. l:a kl. torpedbåtar, samtliga enligt senast faststälda typer. Det belopp, hvartill anskaffning af dessa fartyg skulle uppgå, utgör enligt förut anförda prisberäkningar 11,780,000 kronor.

I sammanhang med den i det föregående framlagda beräkningen af det belopp, som erfordras för anskaffning af fartygsmateriel, har

jag äfven låtit verkställa en beräkning af de belopp, som skulle erfordras till anskaffande af all den för ett fullständigt ordnande af försvarspositionerna vid Carlskrona behöfliga materiel, som det tillhör marinförvaltningen att ombesörja; och upptager denna beräkning för artilleriförsvaret 2,889,980 kronor, för rörlig elektrisk belysning och telefonförbindelser 220,000 kronor samt för minförsvaret 59,800 kronor, eller tillhopa 3,169,780 kronor.

Slutligen torde vid detta tillfälle, med anledning af den föreslagna tillökningen i fartygsmaterielen, böra beröras en med denna tillökning i nära samband stående fråga, nemligen den om den ökade materielens bemanning.

Den vigtigaste omständigheten att taga i betraktande vid ordnandet af sjöförsvaret är naturligtvis möjligheten att hafva en tillräckligt stor och tillräckligt öfvad bemanning, som på ett fullt tillfredsställande sätt förmår sköta den moderna materielen, hvilken genom sin komplicerade beskaffenhet ställer på bemanningen betydligt större fordringar än forna tiders materiel i afseende på såväl teoretiska insigter som vissa praktiska färdigheter.

I stormakternas mariner finnas tillräckligt stora fasta kadrer af officerare och underbefäl för fyllande af befälsplatserna på samtliga för krig afsedda fartyg, och man har, för att komma till denna punkt, måst efter den moderna materielens tillkomst ej obetydligt vid olika tillfällen öka de förutvarande officerskadrernas storlek. Att vi ej i detta afseende kunna följa stormakternas föredöme har sin grund icke blott i den dermed förenade, alltför dryga kostnaden, utan ock i vårt lands klimatiska förhållanden, som göra det svårt att under den kalla årstiden på ett för yrket fullt gagnande sätt i fredstid sysselsätta den i krig behöfliga personalen, om denna skulle till hela sitt antal vara fast anstäld. Vi måste derför — utom reservofficerarne, af hvilka de flesta icke lära kunna afses för chefsplatser — taga med i räkningen de befälhafvare inom handelsflottan, hvilka såsom värnpligtige stå till försvarsväsendets förfogande, och denna tillgång på befälspersonal kan, med hänsyn till den ståndpunkt i fråga om maritim utbildning, som vår handelsflottas befäl numera intager, anses vara ganska värdefull.

Svårast är utan tvifvel att erhålla behöflig! antal fullt lämpliga • maskinister och eldare. Denna svårighet, som vid mobilisering torde komma att göra sig gällande i hvarje marin, har i senare tider gjort sig känbar till och med hos de mest betydande sjömakterna vid de störa årliga sjömanövrer, som hos dem pläga förekomma. Torpedens införande i sjökriget och den deraf följande användningen af ett betydligt antal liih. till Jiifad. Prot. J8D6. 1 Sami. 1 Afd. . 6

torpedbåtar med deras jemförelsevis talrika maskinpersonal är en härtill ej litet bidragande orsak. För skötande af torpedbåtarnes ytterst ömtåliga maskiner fordras en speciel öfning, hvilken ej kan förutsättas ens hos en i öfrigt ganska skicklig maskinist; och erfarenheten har visat, att brist på sådan speciel öfning kan framkalla ödesdigra följder.

Emellertid visar en inom flottans stab verkstäld beräkning att, om man bortser från det särskilda behofvet af maskinister och eldare, till hvilket behofs fyllande handelsmarinens maskinpersonal måste tagas i anspråk, flottans nuvarande personal, med inberäknande af de krafter, som af värnpligten tillföras henne, är tillräcklig för bemanning af 10 st. l:a kl. pansarbåtar, 6 torpedkryssare samt 30 st. l:a och 20 st. 2:a klassens torpedbåtar, sedan behöflig personal förut blifven uttagen för flottans öfverstyrelse, stations- och varfstjenstgöring, minpositioner m. m. Derutöfver finnes befäl för positionsfartyg och delvis för kanonbåtarne, för hvilka maskinister och eldare böra kunna erhållas från handelsflottan.

Om för sistnämnda materiel, hvars besättningar skulle liksom de andra fartygens komma att bestå af fast anstälde och värnpligtige, underbefäl till någon större del och för kanonbåtarne delvis befäl toges från handelsflottan, skulle visserligen de högre befälsplatserna på ytterligare 5 st. l:a kl. pansarbåtar kunna besättas med officerare vid flottan; men i den mån utvecklingen af flottans materiel komme att närma sig den ståndpunkt, som vid hittills gjorda beräkningar uppstälts såsom önskningsmål för densamma, skulle behofvet af speciel sjömili tärisk utbildning och af erfarenhet såväl i den vigtiga och trägen öfning fordrande bevakningstjensten som ock i signaleringstjensten m. m. eller med andra ord behofvet af flere officerare utan tvifvel göra sig gällande. Vid denna, såsom det vill synas, ännu temligen aflägsna tidpunkt skulle i följd häraf någon ökning af officerspersonalen, företrädesvis i de lägre graderna, blifva erforderlig. Då man emellertid tager i betraktande den betydande andel af vår samlade försvarskraft, som under sådana förhållanden flottan skulle utgöra, lärer en dylik ökning af den fasta personalen icke kunna förefalla afskräckande.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla de • af herr statsministern samt cheferna för landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementen sålunda gjorda uttalanden, hvilka af statsrådets öfrige ledamöter biträddes; och skulle utdrag af detta protokoll expedieras till sist-

nämnda två departement för att tjena till ledning vid vederbörande departementschefers framställningar rörande anslagen under fjerde och femte hufvudtitlarne.

In fidem

Adolf von Hofsten.

i

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

I

Inkomstberäkningen.

Utdrag af 'protokollet öfver finans av end en, hållet inför Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

AV IKBLAD,

Gilla am, friherre Rappe,

Ghristerson,

AVersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anhöll att få underställa Kong!. Maj:ts ompröfvande de delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas, dervid departementschefen, efter att hafva anmält statskontorets den 10 december uästlidet år afgifna berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning, Bill. till J tik sd. Vrot. 1896. 1 Sand. 1 Afd. 1

1894 år* statsreglering m. m.

1895 dvs statsreglering.

2 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

hvilken berättelse finnes detta protokoll bilagd under litt. A, vidare yttrade:

Beträffande resultatet af 1894 års statsreglering har statskontoret i underdånig skrifvelse den 17 juli nästlidet år anmält, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto-

öfverskott af.................................................................. kronor 8,166,889: 31

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894 enligt

nådiga brefvet den 5 maj 1882................................. ,, 52,507: 03

besparing å nionde hufvudtitelns anslag

»bidrag till folkskolelärares pensionering)) ............ „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag enligt särskilda nådiga föreskrifter ... ,, 76,259: 17

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 8,296,155:51.

I samma skrifvelse omförmälde statskontoret vidare, beträffande förhållandet med den uti riksliufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen i denna fond enligt 1893

års rikshufvudbok utgjorde ............... kronor 899,638: 2 3

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ................................................ ,,___8,296,155: 51 9,195,793: 7 4

att om derifrån afräknades hvad i 1894 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ......................................... 53,453: 4 3

uppkomme det belopp af............................................... kronor 9,142,340:31,

hvartill, enligt 1894 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf vore disponerade enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor och enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor, alltså återstode att disponera eu summa af 8,296,340 kronor 31 öre;

och hemställer jag, att detta belopp måtte få under benämning öfverskott å statsregleringarne för föregående år tagas i beräkning för 1897 års statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 8,296,000 kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1895 hafva, så vidt hittills kan vara känd! eller beräknelig!, följande öfverskott uppstått:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 3

Summa| 15,247,668|05;

Enligt rikshufvudboken för år 1894 hade å samma års förslags^ anslag uppstått:

brister: anvisning i kontant ............ kronor 2,130,996: 5 9

indelning och dermed jemförlig anvisning ................. „ 196: i ° 2,131,192: 69

Transport kronor 2,131,192: 6 9

Ordinarie inkometer. Tillfälliga rote v akansafgifter.

4 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 2,131,192: 69

besparingar: anvisning i kontant...... kronor 908,049: 6 5

indelning och dermed

jemförlig anvisning „ 171,771: 18 1,079,820: 83

eller en nettobrist af................................................. kronor 1,051,371: 86.

För år 1895 är att emotse, det räkenskaperna komma att utvisa ökning i utgifterna å en del förslagsanslag, såsom anslagen för ersättning till städerna för mistad tolag, lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, hospitals underhåll med flera, hvadan nettobristen å förslagsanslagen för nämnda år nu torde böra beräknas till 1,500,000 kronor.

Om från det beräknade öfverskottet å inkomsterna för år 1895,

här i jemnadt tal utfördt med ............................... kronor 15,200,000: -—

dragés denna nettobrist............................................... ,, 1,500,000: —

skulle öfverskottet i 1895 års statsreglering blifva

omkring ....................................................................... kronor 13,700,000: —

I öfverensstämmelse med den under senare tider iakttagna praxis, enligt hvilken öfverskottet för det år, som närmast föregått det, under hvilket statsregleringen för ett visst gifvet, år uppgjorts, icke tagits i anspråk för denna statsreglering, torde det öfverskott, som uppkommit å 1895 års statsreglering, böra reserveras för den, som skall uppgöras till 1897 års Riksdag.

Vidkommande beräkningen af statsverkets inkomster för år 1897 och dervid först de ordinarie inkomsterna erinrar jag, hvad beträffar inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter, i hvilken innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar, derom att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 maj 1893 förordnat, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet komme att sättas på vakans, skola i räkenskaperna under denna titel redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till 1894 års Riksdag aflåtna förslag dels om upptagande i riksstaten af dessa vakansafgifter, hvilka enligt nyssnämnda urtima Riksdags beslut finge användas för omorganisationen af infanteriet, skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands häst-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

jägarekorps, samt dels om ökning i sammanhang dermed af anslagen till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfnitigar blef af Riksdagen afslaget, hufvudsakligen på den grund att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl. Magt att tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt låta, i mån den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade vakanssättning komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens genomförande, uti hvilket bemyndigande någon ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.

Då ifrågavarande vakansafgifter syntes böra, i likhet med öfriga till statsverket ingående dylika avgifter, i riksstaten upptagas, hemstälde statskontoret i sin den 11 december 1894 afgifna underdåniga berättelse, att förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas, men då förslag förelåge till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel att läggas till grund för den framställning, som till 1896 års Riksdag borde aflåtas rörande anslagen under denna hufvudtitel för år 1897 eller det år, hvarunder den vid 1892 års urtima Riksdag beslutade förbättrade härordning enligt samma Riksdags beslut skulle vara genomförd, och således vid 1896 års Riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns uppställning komme att ega rum, fann Eders Kongl. Maj:t det definitiva ordnandet af frågan rörande sättet för ifrågavarande vakansafgifters upptagande i riksstaten kunna intill dess anstå.

I sin underdåniga berättelse af den 10 sistlidne december angående statsverkets tillstånd och förvaltning har statskontoret ånyo anmält denna fråga till nådig pröfning och dervid till en början anfört, hurusom urtima Riksdagen år 1892, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga förslag, beslutat, att nummerstyrkan vid indelta infanteriet skulle genom öfverflyttning af nummer från regemente till regemente eller, der så erfordrades, genom indragning af nummer, allt i den ordning Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt, så jemkas, att vid hvart och ett af lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena, Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet samt Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar, Vermlands äfvensom norra och södra skånska infanteriregementena densamma komme att utgöra 1,000 och vid Smålands grenadierkorps 400; samt att de nummer, som för den sålunda föreslagna jemkningen af indelta infanteriets styrka icke bchöfde tagas i

6 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

anspråk, finge sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp, motsvarande de i lag rustnings- eller roteringstungan vid vederbörande regemente eller korps åsätta värde. Antalet af de för denna jemkning ej erforderliga nummer utgjorde, enligt ett Eders Kongl. Majrts nådiga proposition i ämnet åtföljande förslag till förbättrad härordning med dertill hörande bilagor VI, a. 1. och VI, a. 7., 1,289. Genom nådiga brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 samt den 15 sistlidne november är förordnadt om samtliga dessa nummers vakanssättning före rekrytmötenas början år 1897. Derför belöpande vakansafgifter uppgå i sin helhet till 210,560 kronor och minskade med sextio procent till 84,224 kronor.

Vidare skola, på sätt statskontoret ytterligare anför, enligt ofvannämnda urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena, i mån af ryttarnes åtgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande af vakansafgift på det sätt och i den ordning, som i fråga om vakanssättningen vid vissa infanteriregementen, enligt hvad ofvan förmälts, är bestämd. Enligt hos statskontoret förvarade, från länsstyrelserna i Christianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid ifrågavarande båda kavalleriregementen för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret skulle sådan vakanssättning hafva egt rum för 169 rusthåll vid det förra och 182 rusthåll vid det senare regementet. Jemlikt vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt förslag till öfvergång från den nuvarande till den föreslagna organisationen för dessa båda regementen (Bil. VI. B. 5) skulle manskapet å gammal stat under de fem första öfvergångsåren (1893—1897) minskas med 280 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena 560 nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara

168,000 kronor och minskade med sextio procent 67,200 kronor.

Slutligen blef vid 1892 års urtima Riksdag jemväl beslutadt, att rotehållen vid Jemtlands häst)ägarekorps skulle, för korpsens ombildning till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta beslut grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och statskontoret förmäler sig icke vara i tillfälle att meddela någon upplysning om den omfattning, denna vakanssättning kan beräknas uppnå under tiden till och med år 1897. Enligt hos statskontoret förvarade handlingar voro vid ingången af sistlidet år 71 nummer satta på vakans. Afgifterna för dessa nummer motsvara, oafkortade, 21,300 kronor och minskade med sextio procent 8,520 kronor.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 7

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1896 upptagen med......................................................... kronor 44,000: —

och skulle, om härtill lades vakansafgifter för rotar och rusthåll, som, enligt de af statskontoret lemnade uppgifter, för infanteriets och kavalleriets omorganisation blefve vakanssatta, dessa afgifter minskade med sextio procent, nemligen:

vid infanteriet ....................... kronor 84,224: —

,, kavalleriet: skånska husar- och dragonregementena kr. 67,200: —

Jemtlands häst-

jägarekorps... „ 8,520:— „ 75,720: — „ 159,944: —

uppkomma en summa af................................................... kronor 203,944: —

och har statskontoret hemstält, att denna summa, afjemnad till 204,000 kronor, måtte få upptagas i riksstaten för år 1897 äfvensom att det under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till lindring i nistnings- och roteringsbesvären måtte ökas med ett mot höjningen i beräkningen af inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» svarande belopp eller från

2,659,000 kronor till 2,819,000 kronor.

Vid den af statskontoret i förestående beräkning upptagna summa för vakansafgifter af indragna rusthåll och rotar vid infanteriet lärer intet vara att erinra. Hvad åter angår vakansafgifterua för indragna nummer vid skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands hästjägarekorps, förekommer, att enligt uppgifter, som af chefen för landtförsvarsdepartementet infordrats från vederbörande fördelningschefer och som mig meddelats, antalet på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut vakanssatta rusthåll vid skånska husar- och dragonregementena kan beräknas komma att vid 1897 års utgång vid hvartdera regementet utgöra 357 samt antalet på grund af berörda beslut vakanssatta dubbelrotar vid Jemtlands häst jägarekorps att vid samma tid utgöra 102. Sammanlagda antalet dylika rusthåll och rotar vid dessa tre truppförband skulle sålunda utgöra 816.

De sålunda meddelade uppgifterna böra föranleda en höjning i den af statskontoret föreslagna beräkningen af den förevarande inkomsttiteln, men härvid bör ytterligare en omständighet komma i betraktande. Med erinran att till regementen och korpser vid indelta armén inginge vakansafgifter af ett visst antal rusthåll och rotar vid de olika truppförbanden,

8 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

hvilka afgifter hufvudsakligen användes till aflöning för volontärer, gevärshandtverkare, stabs- och sqvadronstruinpetare, spel i nummer och musikens underhåll, hemstälde statskontoret i sin berättelse angående statsverkets inkomster af den 6 december 1893, i syfte att vinna lättnad för de rustnings- och roteringsskyldige samt förenkling i anordningsoch redovisningsväsendet samt kontrollen derå, att Eders Kongi. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder, på det att ifrågavarande vakansafgifter måtte till statsverket indragas och såsom inkomst i riksstaten upptagas samt de särskilda regementena och korpserna medelst anslag i riksstaten beredas tillgångar till de kostnader, för hvilkas bestridande vakansafgifterna vore afsedda. På grund af denna statskontorets framställning förordnade Eders Kongi. Magt om verkställandet af utredning i frågan, hvilken utredning ännu icke är afslutad. Det särskilda förhållande, som eger rum med de tre truppförband, hvilka nu närmast äro i fråga, torde emellertid göra nödigt, att vid uppgörandet af riksstaten för år 1897 hänsyn tages till de vid berörda truppförband förekommande vakansafgifter af detta slag. Då för skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente äro faststälda stater, hvilka äro afsedda att år 1897 träda i full tillämpning, kommer, derest Riksdagen beviljar de anslag, som lära komma att för ändamålet under fjerde hufvudtiteln äskas, genom direkt statsanslag att blifva sörjdt för fyllandet af de behof, för hvilka berörda vakansafgifter hittills tagits i anspråk, vid hvilket förhållande det är en gifven sak, att före nämnda år vakansafgifterna af de för särskilda ändamål anslagna rusthåll och rotar vid dessa tre regementen måste indragas till statsverket. Enligt från chefen för landtförsvarsdepartementet erhållna uppgifter utgöra de till vederbörande regementen anslagna nummer vid skånska husarregementet 110, vid skånska dragonregementet likaledes 110 samt vid Norrlands dragonregemente 11 (20 manskapsnummer och 2 hästnummer, således motsvarande 11 dubbelrotar).

Eörut har jag meddelat, att antalet på grund af 1892 års urtima Riksdags beslut indragna rusthåll och rotar vid ifrågavarande tre kavalleriregementen enligt senast erhållna uppgifter kunde beräknas vid 1897 års utgång utgöra 816. Härtill kommer, på grund af det nyss anförda, antalet af de till särskilda ändamål anslagna nummer vid samma regementen, sammanlagdt 231, som till samma tid komma att till statsverket indragas. Antalet af de rusthåll och rotar vid kavalleriet, af hvilka vakansafgifterna böra upptagas under inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter», utgör sålunda tillsammans 1,047 eller i afjemnadt tal 1,050. För dessa utgöra vakansafgifterna, minskade med 60 procent, 126,000

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 0

kronor eller 50,280 kronor utöfver det af statskontoret i enahanda hänseende beräknade belopp. Lägges sistnämnda summa, 50,280 kronor, till inkomsttitelns af statskontoret beräknade hela belopp, 204,000 kronor, uppstår en totalsumma i jemnadt tusental kronor af 254,000 kronor, hvarmed jag hemställer, att inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» må i riksstaten för år 1897 upptagas; lärande Eders Kongl. Maj:t vilja på föredragning af chefen för landtförsvarsdepartementet besluta i fråga om den förhöjning i vederbörligt anslag under fjerde hufvudtiteln, som af den sålunda höjda beräkningen af förevarande inkomsttitel torde påkallas.

I fråga om telegraf medlen har telegrafstyrelsen i underdånig skrifvelse TeUgn den 12 november 1895 anfört, att inkomsten af telegramportomedlen år 1894, hvilken inkomst på förhand beräknats till 1,370,000 kronor, emellertid enligt den afslutade räkenskapen icke uppgick till mer än 1,326,571 kronor 63 öre, hvartill dock kom ett ytterligare belopp af 49,239 kronor 70 öre under åtskilliga andra inkomsttitlar, såsom registrering af telegramadresser, hyres- och andra underhållsbidrag från kommuner och enskilde, ersättning från statens och enskilda jern vägar för begagnande af telegrafverkets stolpar m. m., så att hela uppbörden af telegrafmedel för år 1894 uppgick till 1,375,811 kronor 33 öi-e.

För år 1895 var inkomsten af telegramportomedlen beräknad till likaledes 1,370,000 kronor, under det att till följd af 1894 års lägre resultat samma inkomst för 1896 beräknats till allenast 1,300,000 kronor, hvartill skulle komma 35,000 kronor i extra inkomster, så att hela inkomsten för år 1896 beräknats till 1,335,000 kronor. Resultatet af 1895 års telegramtrafik syntes, så vidt af de vid aflåtandet af telegrafstyrelsens nyssberörda skrifvelse gångna tre qvartalen kunde bedömas, blifva gynsammare, än beräknadt vant, i det att uppbörden af telegramporto medel syntes komma att uppgå till öfver 1,390,000 kronor, hvartill komme öfver 35,000 kronor i extra inkomster. Med stöd häraf syntes, enligt telegrafstyrelsens mening, inkomsten för år 1897 utan risk kunna beräknas till 1,375,000 kronor af telegramportomedel och till 35,000 kronor af andra inkomsttitlar, eller i allt till 1,410,000 kronor.

Telegrafstyrelsen har derföre hemstält, att telegrafverkets inkomster af telegrafmedel måtte vid uppgörandet af statsregleringen för år 1897 beräknas till 1,410,000 kronor, hvilket belopp med 75,000 kronor öfverstiger den för år 1896 antagna beräkningen; och instämmer jag i denna telegrafstyrelsens af statskontoret biträdda hemställan.

Emot statskontorets beräkning af statsverkets öfriga ordinarie inkomster finner jag ej anledning att göra någon erinran.

Bill. till Ritual. Prof,. 189(>. 1 Sami. 1 Afl.

O

Bevillningar. Tullmedel.

10 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Tullmedlen, som för år 1895 beräknades till 30,000,000 kronor, uppgingo för samma år till 39,458,020 kronor 85 öre. Det betydliga öfverskottet af icke mindre än nära 9 \ millioner kronor härledde sig naturligen till stor del från tillämpningen af de genom nådiga kungörelserna den 5 januari och den 1 april nämnda år förhöjda införselafgifterna för spannmål och vissa dermed närbeslägtade artiklar.

För år 1896 äro tullmedlen beräknade till 36,000,000 kronor; och har statskontoret, som ansett sig sakna anledning föreslå någon förändring af denna beräkning, i sin berättelse öfver statsverkets inkomster för år 1897 upptagit förevarande statsinkomst med oförändradt belopp, 36,000,000 kronor.

I detta sammanhang anhåller jag att i underdånighet få fästa uppmärksamheten på det såsom regel årligen återkommande förhållandet, att, medan å summan af statsverkets inkomster ett icke obetydligt öfverskott plägar uppstå, å andra sidan en icke obetydlig brist plägar förekomma å summan af de i riksstaten upptagna förslagsanslagen. I sådant afseende tillåter jag mig att anföra följande siffror för de tre senaste år, för hvilka förhållandena äro exakt kända.

1892. 1893. 1894.

öfverskott å inkomster......... 2,786,393: 03 4,146,570: 9 6 9,375,922: 14

Brister å vissa inkomsttitlar 1,062,294: 8 9 856,147: 4 6 157,662: 31

Nettoöfverskott 1,724,098: 14 3,290,423: 5 0 9,218,259: 8 3

Brister å förslagsanslag 3,040,289: 2 2 3,793,589: 19 2,131,192: 6 9

Besparingar å förslagsanslag 532,918: 87 572,901:67 1,079,820:83

^ettobrist 2,507,370: 3 5 3,220,687:52 1,051,371:86

Det har flera gånger förut framhållits, hurusom den årligen återkommande betydliga bristen å förslagsanslagen är en för en sund statshushållning menlig faktor. Att vissa utgiftstitlar i riksstaten upptagas med belopp, i fråga om hvilka man på förhand med visshet kan beräkna, att de komma att ansenligt öfverskridas, kan visserligen sägas mindre betyda, så länge statsverkets inkomster lemna ett öfverskott, stundom flerdubbelt Överskjutande den å förslagsanslagen uppkomna bristen. Enligt sakens natur äro dock statens inkomster underkastade vida starkare och hastigare vexlingar än de enligt vissa bestämda grunder från förslagsanslagen utgående statsutgifterna. Om derföre icke dessa utgifter i riksstaten upptagas till belopp så nära som möjligt motsva-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 11

rande dem, med hvilka de kunna beräknas komma att utgå, kan lätteligen vid en konjunktur med nedgående statsinkomster inträffa, hvad ock senast i statsregleringen för år 1892 förekom, att bristen å förslagsanslagen äfven medför brist i statsregleringen i dess helhet. En höjning i otillräckliga förslagsanslag måste derföre otvifvelaktigt bidraga till statsregleringens stärkande och kan äfven under nuvarande förhållanden lätteligen åvägabringas genom en motsvarande höjning i beräkningen af en eller annan inkomsttitel, som med säkerhet kan beräknas komma att lemna öfverskott. Genom en dylik utjemning af brister och öfverskott vinnes ock, att riksstaten i ökad grad kommer att bilda ett troget uttryck för statens hushållning under den period, för hvilken riksstaten gäller.

Äfven i ett annat syfte torde en sådan höjd inkomstberäkning, om hvilken nyss blifvit sagdt, vara berättigad och önskvärd, för så vidt som derigenom skulle beredas tillfälle till afsättning af medel till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond, hvilken fond för närvarande har en behållning af 14,122,907 kronor 27 öre, men ansetts böra uppbringas till en storlek af 15,000,000 kronor.

På de grunder, jag sålunda anfört, och då jag anser önskligt, att i den nu förevarande statsregleringen förslagsanslag, å hvilka uppstått brist, må kunna höjas med sammanlagdt omkring 800,000 kronor, finner jag mig böra föreslå, att eu höjning må ega rum med

1,000,000 kronor i den af statskontoret verkstälda beräkningen af statsverkets inkomster, hvarigenom och då kassaförlagsfondens behållning nu lämpligen torde böra ökas med omkring 500,000 kronor, tillgång äfven skulle beredas till betäckande af en del åt denna ökning, medan utväg gifves att betäcka återstoden genom öfriga för statsregleringsperioden beräknade inkomster. Som tullmedlen år 1895 med nära 3 4 millioner kronor öfverstego den af statskontoret för år 1897 till 36,000,000 kronor föreslagna beräkningen af tullmedlen, synes, för ernående af nyssnämnda syftemål, en höjning i beräkningen af denna statsinkomst med det för ändamålet erforderliga beloppet, 1,000,000 kronor, lämpligen kunna och böra ega rum; hemställande jag alltså, att tulhnedlen må för nästa statsregleringsperiod beräknas till 37,000,000 kronor.

Postmedlen äro af statskontoret upptagna till det belopp, 8,800,000 kronor, hvartill de blifvit af generalpoststyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 29 sistlidne november med förslag till postverkets stater för år 1897 beräknade. Då de enligt samma skrifvelse föreslagna utgiftsstaterna för postverket sluta å en summa af 8,360,000 kronor, skulle

Postmedel.

Hvitbeta-

sockertillverk-

ningsafgijt.

12 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

alltså å postmedlen uppkomma ett öfverskott af 440,000 kronor. Med anledning åt en utaf generalpoststyrelsen jemväl i samma skrifvelse gjord framställning är jag emellertid, på sätt jag får tillfälle att längre fram i dag, i sammanhang med anmälan af postverkets anslagsbehof, närmare utveckla, sinnad att föreslå, att till en fond för inköp af tomt till nytt posthus i Stockholm må afsättas, bland annat, hälften af postverkets blifvande öfverskottsmedel för år 1897, dock att, derest öfverskottet för sistnämnda år icke skulle komma att uppgå till det belopp af

440,000 kronor, hvartill detsamma, på sätt jag nyss nämnt, blifvit beräknadt, till fonden icke skulle få afsättas större del af sagda öfverskott än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.

Då vid bifall härtill ett belopp af 220,000 kronor alltså skulle komma att af postverkets till 8,800,000 kronor beräknade inkomster för år 1897 för ifrågavarande ändamål tagas i anspråk, bör det för statsregleringen disponibla beloppet af nämnda inkomster nedsättas med motsvarande belopp till 8,580,000 kronor, med hvilken summa jag följaktligen hemställer, att inkomsttiteln postmedel må i riksstaten för år 1897 upptagas.

I underdånig skrifvelse den 12 maj 1894 anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån ändring i gällande bestämmelser angående beskattningen af hvithet ssockertill verkningen samt ändring i dermed sammanhängande förhållanden erfordrades i och för vederbörligt tillvaratagande af statsverkets finansiela intressen. I sammanhang med föredragning af statsregleringen för innevarande år anförde min företrädare i embetet till statsrådsprotokollet för den 14 januari 1895 rörande denna fråga, bland annat, att det vore tydligt, att ett beslut om en förhöjning af den beskattning, som hvilade å betsockerindustrien, måste föregås af en noggrann utredning af industriens nuvarande ställning och dess förmåga att kunna bära en ökad beskattning. Enligt hvad allmänt vore kändt, befunne sig sagda industri på grund af flere sammanstötande omständigheter för det dåvarande i ett öfvergångs- och ovisshetstillstånd. En under sådana omständigheter företagen utredning af betsockerindustriens ställning skulle derföre icke kunna lemna en tillförlitlig bild af de förhållanden, under hvilka industrien framgent komme att verka. Först efter det industrien utträdt ur det dåvarande öfvergångsskedet och inträdt i mera stadgade förhållanden, hvilket borde kunna inträffa redan inom den närmaste framtiden, kunde en utredning företagas med utsigt att vinna en tillfredsställande lösning af frågan, huru eu förhöjning af betsockerbeskattningen skulle kunna anordnas, utan att beståndet af den ifrågavarande för landet i så många hänseen-

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 13

den vigtiga industrien derföre behöfde vedervågas. Äfven om beslut om skatteförhöjningen fattades först vid 1896 års Riksdag, funnes intet hinder att låta densamma träda i kraft redan med den kampanj, som började hösten samma år.

Jag hoppas inom kort varda i tillfälle att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning frågan om vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen. Då det emellertid måste vara af vigt att härvid i möjligaste mån tillgodogöra sig de erfarenheter rörande åtskilliga hithörande förhållanden, som vunnits äfven under den nu pågående kampanjen, torde med frågans slutliga behandling böra anstå, till dess sagda kampanj i början af nästinstundande februari månad till stor del afslutats. Vid sådant förhållande saknar jag för närvarande anledning att ifrågasätta någon ändring i den af statskontoret till 7,000,000 kronor föreslagna beräkningen af inkomsttiteln hvitbetssockertillverkningsafgift för år 1897.

Med inberäkning af de utgifter för beredande af ökad materiel åt hären och flottan samt för stärkande af det fasta försvaret, åt hvilka, enligt de af herr statsministern samt cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen till statsrådsprotokollet den 2 i denna månad uttalade, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda och af Eders Kongl. Maj:t gillade åsigter, plats bör beredas i budgeten för år 1897, utgör summan af statsverkets utgifter för sistnämnda år, sådan den framgått ur den förberedande behandlingen af statsregleringen, ett belopp af

114,711,000 kronor. Summan af statsverkets för år 1897 påräkneliga inkomster utgör åter enligt statskontorets beräkning med deruti af mig här ofvan föreslagna ändringar 99,035,000 kronor. Med tillägg af disponibelt öfverskott från föregående statsregleringar, 8,296,000 kronor, och den andel af riksbankens vinst för år 1895, hvilken, enligt hvad jag nedan får tillfälle framhålla, synes mig böra tagas i anspråk för statsregleringen, eller 2,700,000 kronor, uppkommer en tillgångssumma af 110,031,000 kronor. Nyss angifna utgiftssumma öfverstiger denna tillgåugssumma med ett belopp af 4,680,000 kronor.

I fråga om sättet för beredande af tillgång till sistnämnda belopp tillåter jag mig erinra, att, med tillämpning af den af Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen år 1892 samstämmigt uttalade grundsats, att grundskatterna bordo ersättas och medel till lindringar i rustningsoch roteringsbesvären anskaffas, icke genom indirekta konsumtionsskatter, utan genom direkta och förmögenhetsskatter, tilläggsbevillning varit i riksstaterna för åren 1893—1896 upptagen bland statsverkets

14 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

inkomster till belopp år 1893 af 30 procent, åren 1894 och 1895 med 100 procent samt år 1896 åter med 30 procent. I sammanhang med den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof hade Eders Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen att äfven för år 1896 åtaga sig en tilläggsbevillning af 100 procent, men för statsregleringen, sådan den framgick ur Riksdagens förhandlingar, kräfdes endast det nyssnämnda lägre beloppet af 30 procent, hvilket beräknades motsvara en summa i statsinkomst af 1,350,000 kronor.

I nyss angifna tillgångssumma för år 1897 är icke inberäknadt något belopp, motsvarande den i nu gällande riksstat sålunda upptagna tilläggsbevillning af 1,350,000 kronor. Med anslutning till den åsigt, som af herr statsministern till statsrådsprotokollet den 2 i denna månad uttalats i fråga om sättet för beredande af tillgång till betäckande af kostnaden för den nu ifrågasatta ökningen i härens och flottans materiel samt för det fasta försvarets stärkande, synes det mig gifvet, att tilläggsbevillningen äfven för år 1897 bör bibehållas bland statsverkets tillgångar och upptagas med det högre belopp, som för statens behof nu är erforderligt. Då inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst för år 1897 beräknats till ett belopp af 5,200,000 kronor samt vid fastställandet af tilläggsbevillning för sistnämnda år torde böra medgifvas samma lättnader för de lägst beskattade inkomstkategorierna, som af Riksdagen beslutats i fråga om tilläggsbevillningen för innevarande år, skulle, med iakttagande af den tillförene följda beräkningsgrunden, att dessa lättnader verka en minskning med 10 procent af bevillningssumman i dess helhet, en tilläggsbevillning af 100 procent tillföra staten en inkomst af 4,680,000 kronor eller det ofvan såsom erforderligt angifna beloppet.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t ville i nådig proposition föreslå Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1897 bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,680,000 kronor, att, utan sammanblandning med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik! § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 15

till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast femtio öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid de under år 1898 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1897 må med de belopp, jag föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas mig att, likasom vid föregående tillfällen egt rum, här låta införa en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster.

A. Inkomster, som ej utgöra skatter.

arrendemedel ................................... kronor 2,300,000: —

skogsmedel ...................................... „ 3,000,000: —

jernvägstrafikmedel ........................ „ 8,500,000: —

postmedel ......................................... „ 8,580,000: —

telegrafmedel................................... „ 1,410,000: —

bötesmedel.......................................... ,, 250,000: —

extra uppbörd ................................ „ 100,000: — 24,140,000:_

B. Skatter.

a) allmänna:

tullmedel ........ kronor 37,000,000: —

bränvinstillverk-

ningeskatt ... ,, 14,500,000: —

Transport kronor 51,500,000:— 24,140,000: —

Inkomsternas

uppställning.

Riksbankens

vinstmedel.

16 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 51,500,000: — hvitbetssockertillverkningsafgift ,,

stämpelmedel...... „

mantalspenningar „ bevillning af fast egendom samt

af inkomst ........ 5,200,000: —

4,680,000: —

24,140,000: —

7,000,000

5,300,000

665,000

tilläggsbevillning

•n

b) af viss fastighet:

grundskatt ..... kronor

kyrkotionde ... „

kavalleriregementenas hästvakansspanmål afgifter för persedelunderhållet vid rusthålls-

infanteriet ........

trosspassevolans-

afgift .................. „

tillfälliga roteva-

kansafgifter ...... „

soldatvakansafgift „ båtsmansvakansafgift ..........

74,345,000:

ii

ii

1,905,000:

250,000:

270,000: —

51,000: —

19,000: —

254,000: — 56,000: —

ii

n) särskilda afgifter:

fyr-ochbåkmedel kronor 1,400,000: — kontrollstämpel-

medel ............... „ 25,000: —

bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

200,000: — 3,005,000: —

rättigheter

800,000: — 2,225,000: — 79,575,000: —

Summa kronor 103,715,000: —

Riksbankens vinst för år 1895 har, enligt mig från fullmäktige i riksbanken tillhandakommen uppgift, uppgått till 3,026,425 kronor 69 öre.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 17

I den till nästlidet års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t, att riksbankens vinst för år 1894, som beräknades i rundt tal utgöra

2,600,000 kronor, måtte anvisas för statsverkets behof. I anledning af denna framställning beslöt Riksdagen, att af riksbankens för år 1894 bokförda vinst, 2,603,187 kronor 21 öre, ett belopp af 2,340,000 kronor skulle öfverlemnas till statsverket och återstoden, eller 263,187 kronor 21 öre, för riksbanken bibehållas.

Den utaf Riksdagen sålunda tillämpade grund för fördelning åt bankovinsten mellan statsverket och riksbanken, enligt hvilken i jemnadt tal nio tiondedelar af sagda vinst öfverlemnats till statsverket och den återstående tiondedelen reserverats för riksbanken, synes böra komma till användning jemväl vid nu förevarande statsreglering; och hemställer jag derföre, att Eders Kongl. Maj:t må hos Riksdagen göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel för år 1895, utgörande 3,026,425 kronor 69 öre, nio tiondedelar, eller i rundt tal 2,700,000 kronor, må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt under år 1897, Riksdagen bestämmer.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag nu föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade

inkomster .................................................................... kronor 103,715,000: —

läggas:

det af mig såsom öfverskott å statsregle-

ringarne för föregående år beräknade belopp „ 8,296,000.

och af riksbankens vinstmedel för år 1895 ,,_2,700,000:

så erhålles för statsregleringen för år 1897 en

tillgång af.................................................................... kronor 114,711,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.

Ex protocollo: Fredrik Zethelius.

Bih. till Riksd. Prot. 1996. 1 Samt. 1 Afd.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

, i M

Bil. Litt. A.

• '■ T' ti ■ 1 , ,

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det statskontoret att årligen före den 15 december till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om statsverkets inkomster under det sistförflutna året jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen Bih. till Rihsd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

angående statsverkets tillstånd och behof; och får statskontoret härmed i underdånighet fullgöra denna nådiga föreskrift för innevarande år.

Riksdagens under detta år församlade revisorer hafva verkstält granskning af 1894 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och statskontoret får i underdånighet hänvisa till innehållet i den berättelse angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättningens början blifvit af detta embetsverk afgifven och sedermera till revisorerna öfverlemnad. Jemlikt 39 § af riksdagsordningen skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar för Riksdagens statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver statskontoret särskild underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas statsutskottet tillhanda.

Statsverkets inkomster för år 1897 hafva af statskontoret ansetts böra beräknas på sätt bilagda tabell litt. a) utvisar, och, enligt hvad tabellen litt. b) ådagalägger, har för denna beräkning i allmänhet lagts till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp, hvilka åter äro hemtade från de för samma år afslutade rikshufvudböckema. Vid upprättandet af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende blifvit fästadt dels derpå, huruvida inkomsterna varit i jemnt stigande eller fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden, för hvilka statskontoret får här nedan underdånigst närmare redogöra.

Ordinarie inkomster.

Grundskatt. Beträffande den genom kongl. förordningen den 11 september 1885 under vissa vilkor medgifna inlösen för statsverkets räkning af skattefrälseräntor och kronotionde, som innehafves under enskild eganderätt, samt arbets- eller hofveriskyldighet till skattesåld kronoegendom får statskontoret meddela, att, enligt uppgift, löseskillingarne för skattefrälseräntor och kronotionde, om livilkas inlösen anbud inkommit till kammarkollegium och derstädes handlagts, beräknats utgöra:

för skattefrälseräntor ........................................ kronor 2,992,752: 2 5

„ kronotionde..........................,........................... „ 122,271: 5^

tillsammans kronor 3,115,023: 75;

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

B

samt att någon inlösen af hofveriskyldighet icke blifvit af kammarkollegium beviljad.

För inlösen af skattefrälseräntor och kronotionde äro utaf statskontoret af dertill under tiden från och med år 1887 till och med år 1891 med tillhopa 3,070,000 kronor anvisade medel utgifna:

år 1887 .................................................................

,, 1888 (efter afdrag af återdebiterade 88: 44)

„ 1889 ...................................................................

„ 1890 (efter afdrag af återdebiterade 351: 25) „ 1891 ( „ „ „ „ 1,469: -)

„ 1892 ( „ „ „ „ 250: -)

„ 1893 ....................................................................

samt under innevarande år intill denna dag

summa kronor 2,958,778: 8 5,

hvadan behållningen å härtill uppförda anslag nu utgör 111,221 kronor 15 öre.

Uti ofvanberörda nådiga förordning stadgades, bland annat, att vederbörande egare till förenämnda räntor, tionde eller rätt till arbete eller hofveri, hvilka ville begagna sig af den medgifna inlösen, skulle inom ett år från den dag, författningen utfärdades, derom gorå anmälan hos kammarkollegium. Genom nådiga kungörelsen den 13 juli 1887 förordnades, att sådan inlösen skulle fortfarande ega rum, derest vederbörande egare derom gjorde anmälan inom utgången af år 1888. Tiden för anmälan om inlösen af skattefrälseräntor m. m. är vidare utsträckt genom nådiga kungörelsen den 29 maj 1891 till utgången af år 1892 och senast genom nådiga kungörelsen den 8 mars innevarande år till utgången af år 1896.

De skatter och utlagor, som, med tillämpning af bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter samt § 4 i nådiga förordningen den 11 september samma år angående inlösen af skattefrälseräntor m. m., blifvit nedsatta med trettio procent och hvilka, enligt lagen den 2 december 1892 angående afskrifning af de å viss jord hvilande grundskatter, blifvit från och med hvart och ett af åren 1893 och 1894 nedsatta med ytterligare tio procent af det belopp, hvarå nedsättningen enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885 beräknats, skola enligt nyssberörda lag under åren 1896 och 1897 utgå med ett med ytterligare tio procent nedsatt belopp.

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Med iakttagande häraf och den af sistlidne Riksdag vidtagna uteslutning i riksstaten från och med år 1896 af det å femte hnfvudtiteln under anslagsrubriken »båtsmansindelningen, indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag» uppförda belopp åt friheter, 2,600 kronor, blef inkomsttiteln grundskatt i riksstaten för år 1896 upptagen med

1,905,000 kronor, hvilken summa blifvit å ofvannämnda tabell uppförd.

Kyrkotionde77, i riksstaten alltsedan år 1887 beräknad till 250,000 kronor, är till beloppet beroende af markegång och till hufvudsakligaste delen tilldelad kyrkorna i de landsdelar, der tionden utgår, m. fl. inrättningar. På sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster förmält, är beräkningen af denna inkomst för statsregleringen af ringa vigt, enär uppkommande brist i inkomsten alltid betäckes af besparing å de under riksstatens åttonde hufvudtitel vid åtskilliga anslagsrubriker i kolummen för »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter och kyrkotionde» uppförda belopp; lärande den antagna beräkningen få tillämpas äfven för år 1897.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges årligen och intilldess annorlunda kan varda förordnadt af rusthållen vid det afsutna kavalleriet och blef i riksstaten för år 1896 beräknad till ett från 300,000 kronor till 270,000 kronor nedsatt belopp. Beroende af vexlande markegångspris, har denna afgäld under de sistförflutna åren varit i fallande, men då medeltalet af inkomsten för de tre sistförflutna åren öfverstigit den senast antagna beräkningen, 270,000 kronor, har denna summa i bilagda tabell upptagits.

Af gifter för persedelunder hållet vid rusthållsinfanteriet. Enligt 1885 års Riksdags beslut och kongl. kungörelsen den 23 december samma år utgöras dessa afgifter af de effektiva rusthållen vid rusthållsinfanteriet med 20 kronor af hvarje nummer för upphörande af skyldigheten att anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar samt äro sedan år 1890 upptagna bland statsverkets inkomster med ett efter rusthållens antal beräknadt belopp af 51,000 kronor, hvilken summa torde få upptagas äfven i riksstaten för år 1897.

Trosspassevolansafgifteri. Till följd af 1892 års urtima Riksdags beslut om skånska husar- och dragonregementenas sättande på vakans blef vid 1894 års riksdag från inkomstberäkningen uteslutet hela beloppet af den trosspassevolansafgift, som erlades af rusthållen vid dessa regementen; och är inkomsttiteln trosspassevolansafgift, som för sistnämnda år var beräknad till 26,000 kronor, i riksstaten från och med år 1895 beräknad till ett med summan af dessa afgifter, 7,500 kronor, minskadt belopp, eller till jemnadt tusental 19,000 kronor; lärande denna beräkning få gälla äfven för år 1897.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 5

Tillfälliga rotevakansafgifter. I denna inkomsttitel innefattas, utom afgifter af rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början af år 1878 till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar. Belöpande afgifter för sådana rusthåll och rotar vid båtsmanshållet, som jemlikt kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående båtsmanshållets sättande på vakans inflyta, skola redovisas under titel »båtsmansvakansafgift»; dock hafva, på sätt statskontoret i föregående berättelser angående statsverkets inkomster meddelat, afgifterna för de år, hvarunder vakanssättningen medgifvits, i räkenskaperna upptagits under nu förevarande inkomsttitel, och har beloppet af sådana afgifter utgjort för år 1894 kronor 6,554: 9 9.

Enligt 1892 års urtima Riksdags beslut skulle i rustnings- och roteringsbesvären, på sätt samt under iakttagande af de särskilda bestämmelser och undantag, som i lagen den 2 december samma år omförmälas, lindring ega rum, att årligen utgå från och med år 1893 med fj^rtio procent, från och med år 1894 med femtio procent, från och med år 1896 med sextio procent, från och med år 1898 med sjuttio procent, från och med år 1900 med åttio procent och från och med år 1902 med nittio procent, allt af dessa besvärs uppskattade värde, samt från och med år 1904 med hela beloppet af samma värde. Af de i riksstaten under denna inkomsttitel upptagna vakansafgifter är det endast de vid 1878 års början till statsverket tillsvidare indragna afgifterna af .åtskilliga till underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar, hvilkas beräkning beröres af den sålunda beslutade lindringen i rustningsoch roteringsbesvären, men någon förändring i förhållande till år 1896 föranleder nyssnämnda lag icke i dessa afgifters beräkning för år 1897.

Genom nådigt bref den 19 maj 1893 har Eders Kongl. Maj:t förordna!, att vakansafgifterna af de rusthåll och rotar, som på grund af den vid 1892 års urtima riksdag beslutade omorganisation af indelta kavalleriet och infanteriet komme att sättas på vakans, skola i räkenskaperna under denna titel redovisas. Eders Kongl. Maj:ts till 1894 års Riksdag aflåtna förslag dels om upptagande i riksstaten af dessa vakansafgifter, hvilka enligt förenämnda urtima Riksdags beslut finge användas för omorganisationen af infanteriet, skånska husar- och dragonregementena samt Jemtlands hästjägarecorps, samt dels om i sammanhang dermed skeende ökning af anslagen till det icke garnisonerade infanteriets befälsaflöning och till det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar blef af Riksdagen afslaget, hufvudsakligen på den grund att 1893 års Riksdag bemyndigat Eders Kongl

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Maj:t att tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt låta, i mån den vid 1892 års urtima riksdag beslutade vakanssättning komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens genomförande, uti hvilket bemyndigande någon ändring af Eders Kongl. Maj:t ej ifrågasatts.

Då ifrågavarande vakansafgifter syntes böra, i likhet med öfriga till statsverket ingående dylika afgifter, i riksstaten upptagas, hemstälde statskontoret i sin den 11 december sistlidne år afgifna underdåniga berättelse, att förnyadt förslag i ämnet måtte till Riksdagen aflåtas, men då förslag förelåge till förändrad uppställning af riksstatens fjerde hufvudtitel att läggas till grund för den framställning, som till 1896 års Riksdag borde aflåtas rörande anslagen under denna hufvudtitel för år 1897 eller det år, hvarunder den vid 1892 års urtima riksdag beslutade förbättrade härordning enligt samma Riksdags beslut skulle vara genomförd, och således vid 1896 års riksdag en revision af fjerde hufvudtitelns uppställning komme att ega rum, fann Eders Kongl. Maj:t det definitiva ordnandet af frågan rörande sättet för ifrågavarande vakansafgifters upptagande i riksstaten kunna intill dess anstå.

Då statskontoret nu ånyo anmäler denna fråga till nådig pröfning, får statskontoret till en början underdånigst anföra, hurusom urtima Riksdagen år 1892, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom aflåtna nådiga förslag, beslutat, att nummerstyrkan vid indelta infanteriet skulle genom öfverflyttning af nummer från regemente till regemente eller, der så erfordrades, genom indragning af nummer, allt i den ordning Eders Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt, så jemkas, att vid hvart och ett af lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena äfvensom Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs, Jönköpings, Dal, Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta-Dals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar, Vermlands samt norra och södra skånska infanteriregementena densamma komme att utgöra 1,000 och vid Smålands grenadiercorps 400; samt att de nummer, som för den sålunda föreslagna jemkningen af indelta infanteriets styrka icke behöfde tagas i anspråk, finge sättas på vakans mot erläggande, såsom vakansafgift att till statsverket ingå, af ett belopp, motsvarande de i lag rustnings- eller roteringstungan vid vederbörande regemente eller corps åsätta värde. Antalet af de för denna jemkning ej erforderliga nummer utgjorde, enligt ett Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet åtföljande förslag till förbättrad här-

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 7

ordning med dertill hörande bilagor Yl, a. 1. och Yl, a. 7., 1,289. Genom nådiga brefven den 2 december 1892, 28 september 1893, 5 oktober 1894 samt den 15 sistlidne november är förordnadt om samtlige dessa nummers vakanssättning före rekrytmötenas början år 1897. Derför belöpande vakansafgifter uppgå i sin helhet till 210,560 kronor och minskade med sextio procent till 84,224 kronor.

Vidare skola enligt ofvannämnda urtima Riksdags beslut och nådiga brefvet den 30 maj 1893 rusthållen vid skånska husar- och dragonregementena, i mån af ryttarnes afgång, för regementenas ombildning till värfvade sättas på vakans mot erläggande af vakansafgift på det sätt och i den ordning, som i fråga om vakanssättningen vid vissa infanteriregementen, enligt hvad ofvan förmälts, är bestämd. Enligt här förvarade, från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län inkomna handlingar i fråga om den rusthållen vid ifrågavarande båda kavalleriregementen för innevarande år tillkommande lindring i rustningsbesväret skulle sådan vakanssättning hafva egt rum för 169 rusthåll vid det förra och 182 rusthåll vid det senare regementet. Jemlik! vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 14 oktober 1892 angående förbättrad härordning fogadt förslag till öfvergång från nuvarande till föreslagna organisationen för dessa båda regementen (Bil. VI. B. 5) skulle manskapet å gammal stat under de fem första öfvergångsåren (1893—1897) minskas med 280 nummer vid hvardera regementet, eller för båda regementena 560 nummer, för hvilka belöpande vakansafgifter, utan afkortning, motsvara 168,000 kronor och minskade med sextio procent 67,200 kronor.

Slutligen blef vid 1892 års urtima riksdag jemväl beslutadt, att rotehållen vid Jemtlands hästjägarecorps skulle, för corpsens ombildning till värfvadt regemente, i enahanda ordning vakanssättas. Detta beslut grundade sig ej på någon af Eders Kongl. Maj:t derom gjord framställning, och statskontoret är icke i tillfälle att meddela någon upplysning om den omfattning, denna vakanssättning kan beräknas uppnå under tiden till och med år 1897. Enligt härstädes förvarade handlingar voro vid ingången af innevarande år 71 nummer satta på vakans. Afgifterna för dessa nummer motsvara, oafkortade, 21,300 kronor och minskade med sextio procent 8,520 kronor.

Inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» är i riksstaten för år

1896 upptagen med ....................................................... kronor 44,000: —

och om härtill läggas vakansafgifter för rotar och rusthåll, som, enligt hvad ofvan nämnts, för infanteriets och kavalleriets omorganisation varda

Transport kronor 44,000: —

8 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Transport kronor 44,000: — vakanssatta, dessa afgifter minskade med sextio procent, nemligen:

vid infanteriet ............................... kronor 84,224: —

„ kavalleriet:

,, skånska husar- och dragon-

regementena... 67,200: —

,, Jemkande häst-

jägarecorps ... 8,520:— „ _75,720: — „ 159,944: —

uppkommer en summa af ............................................... kronor 203,944: —

hvilken, afjemnad till 204,000 kronor, torde få upptagas i riksstaten för år 1897,

I sammanhang härified får statskontoret underdånigst erinra, att ofvanomförmälda, under fjerde hufvudtiteln uppförda anslag till lindring i rustnings- och roteringsbesvären, som i 1896 års riksstat är beräknadt efter en med sextio procent af nämnda besvärs uppskattade värde utgående lindring till 2,659,000 kronor, bör minskas med belöpande lindring, i jemnt tusental uppgående till 240,000 kronor, för de manskapsnummer, som, på sätt ofvan nämnts, för indelta infanteriets och kavalleriets omorganisation blifvit eller varda vakanssatta, eller till 2,419,000 kronor, enär denna lindring skall för de vakanssatta numren tillkomma vederbörande rust- och rotehållare medelst afkortning å vakansafgifterna.

I händelse ett belopp motsvarande ifrågavarande vakansafgifter fortfarande skall, enligt 1893 års Riksdags beslut, arméförvaltningen från anslaget tillhandahållas, bör nyssnämnda summa, 2,419,000 kronor, ökas med sammanlagda beloppet af dessa afgifter oafkortade, uppgående,

på sätt ofvan beräknats,

för infanteriet till ..................................................... kronor 210,560: —

„ kavalleriet „ (168,000 + 21,300)................ „ 189,300: —

tillhopa kronor 399,860: —• samt anslaget under sådan förutsättning i jemnt tusental uppföras med

2,819,000 kronor.

Soldatvakans afgiften torde i riksstaten för år 1897 få upptagas med samma belopp, hvarmed densamma är uppförd i 1896 års riksstat, eller med 56,000 kronor.

Båtsmansvakansaf'giften. Vid 1887 års riksdag beslutades, att båtsmanshållet skulle sättas på vakans samt derigenom inflytande vakansafgifter, beräknade efter de i lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 5 juni 1885 bestämda värden, ingå bland statsverkets

9 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster; dock finge vakanssättningen under öfvergångstiden till den i sammanhang dermed beslutade organisationen af en sjömanscorps icke ega rum med mera än en åttondedel af dåvarande effektiva rotar årligen. Den tillökning i båtsmansvakansafgiften, som härigenom vore att påräkna, antogs uppgå i jemnadt tal till 45,000 kronor för hvart och ett af de följande åren. I sjelfva verket har tillökningen för hvart och ett af åren 1888—1892, under hvilka år afkortning å afgifterna egt rum med trettio procent, belöpt sig endast till:

år 1888 (inkomst af vakanssättningen kronor 37,033: 8i) kronor „ 1889 ( „ „ „ „ 73,328:49) ,

„ 1890 ( „ 1891 ( „ 1892 (

108,197: 9i) 137,199: 6 2) 163,657: oi)

37,033: 81 36,294: 68

42 61 49.

34,869

29,001

26,457

Under år 1893, då afkortningen å afgifterna egde rum med fyrtio procent, har under denna titel redovisade inkomsten af vakanssättningen belöpt sig till 160,074: 19, eller till ett belopp, som med 3,582: 82 understeg inkomsten för år 1892.

För år 1894 utgjorde den medgifna lindringen i båtsmansvakansafgiften femtio procent, och enligt den för samma år afslutade rikshufvudboken belöpte sig statsverkets under denna titel redovisade inkomst af ifrågavarande vakanssättning till 148,990 kronor. Med hänsyn dertill att lindringen för år 1896 skulle ega rum med sextio procent af besvärets värde blef båtsmansvakansafgiften, under hvilken inkomsttitel jemväl ingå afgifter af på tioårig vakans satta rusthåll i Blekinge och i Södra Möre härad af Kalmar län, af ny båtsmansindelning och rotering, af utsockne frälsehemman i Halland, af städernas båtsmanshåll samt af 6 båtsmansrotar på Visingsö, för nämnde år beräknad till ett jemnadt belopp af 200,000 kronor; och då enahanda lindring eger rum under år 1897 samt någon väsentlig tillökning i inkomsten för samma år icke torde vara att emotse genom vakanssättningen, torde denna beräkning få gälla äfven för år 1897.

Arrendemedlen, som för år 1893 uppgått till endast 2,541,133 kronor, blefvo i riksstaten för år 1896 uppförda med ett från 2,500,000 kronor till 2,400,000 kronor nedsatt belopp. Då inkomsten för år 1894 belöpt sig till endast 2,463,329 kronor, torde, med fästadt afseende å den enligt Riksdagens beslut fortgående försäljningen af mindre kronoegendomar, en ytterligare nedsättning af beräkningen böra eg a rum; hemställande statskontoret, att arrendemedlen för år 1897 få upptagas med 2,300,000 kronor.

Bih. till Kiksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

10 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Mantalspenningar ne, som i medeltal för åren 1892—1894 influtit med 666,027 kronor, torde få i riksstaten för år 1897 beräknas till enahanda belopp, hvarmed desamma äro i innevarande och nästkommande års riksstater upptagna, eller till 665,000 kronor.

Bötesmedel. Denna inkomsttitel är i 1896 års riksstat beräknad till 250,000 kronor, och har samma summa i bilagda tabell upptagits.

Kontrollstämpelmedel, som i medeltal för åren 1892—1894 uppgått till 29,656 kronor, torde för år 1897 få upptagas med oförändradt belopp, eller 25,000 kronor.

F.yr- och båkmedel äro för år 1896 beräknade till 1,400,000 kronor, eller samma belopp, hvarmed de i riksstaterna upptagits från och med år 1894. Enligt nådiga kungörelsen den 14 juni 1894 hafva de i nådiga förordningen den 15 februari 1881 meddelade och sedermera genom nådiga kungörelserna den 17 november 1882 och den 9 november 1883 ändrade bestämmelser om erläggande af fyr- och båkafgift för den inrikes sjöfarten från och med den 1 januari 1895 upphört att vara gällande, i sammanhang hvarmed förändrade grunder för beräkningen af dylika afgifter af den utrikes sjöfarten faststälts. Under år 1894 belöpte sig afgiftema af den inrikes sjöfarten till 55,457 kronor 72 öre. I hvad mån de förändrade stadgandena för erläggande af afgiftema af den utrikes sjöfarten komma att inverka på inkomsten af denna afgift, är statskontornt icke i tillfälle att beräkna.

Enligt från generaltullstyrelsen meddelad uppgift skulle uppbörden af fyr- och båkmedel under januari—november månader innevarande år hafva belöpt sig till 1,537,478 kronor, hvilken summa i jemförelse med enahanda uppbörd under motsvarande tid nästlidet år visar en minskning af 174,919 kronor. Då emellertid under alla förhållanden inkomsten för år 1897 kan antagas uppgå åtminstone till det nu beräknade beloppet, hemställer statskontoret, att ifrågavarande inkomsttitel måtte med oförändradt belopp, 1,400,000 kronor, i riksstaten för år 1897 upptagas.

Telegrafmedel äro i riksstaten för år 1896 upptagna med 1,335,000 kronor och hafva, enligt hvad statskontoret inhemtat, af telegrafstyrelsen beräknats för år 1897 till 1,410,000 kronor, hvilken summa i bilagda tabell upptagits.

Jernvägstrajihnedel. Nettobehållningen å trafikmedlen för år 1897 kan, jemlikt en från jemvägsstyrelsen erhållen uppgift, antagas till

8,500,000 kronor; varande jemväl detta belopp i nyss omförmälda tabell upptaget.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Skog smedel, som upptagas uti innevarande års riksstat med 2,700,000 kronor, äro beräknade för år 1896 till 2,900,000 kronor och hafva uppgått:

år 1892 till ............................................................ kronor 2,961,826: —

„ 1893 „ ............................................................... „ 2,903,915: —

„ 1894 „ ............................................................... „ 3,487,318: —

eller i medeltal för de tre åren ................................ „ 3,117,686: —

Enligt från domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets skogsmedelsinkomster under innevarande års trenne första qvartal belöpt sig till 3,900,070 kronor och skulle, i händelse skogsmedelsuppbörden under fjerde qvartalet komme att motsvara uppbörden under samma tid af sistlidet år, 288,500 kronor, för år 1895 således uppgå till 4,188,570 kronor.

Inkomsten af skogsmedlen har från och med år 1892 visat sig vara i stigande och under såväl detta år som derpå följde åren i större eller mindre mån öfverstigit den senast antagna beräkningen, under år 1894 med mera än 500,000 kronor och under innevarande års tre första qvartal med ej mindre än 1,000,000 kronor. En förändring i beräkningen af denna statsinkomst torde således kunna ifrågasättas. Inkomsten är emellertid beroende af förhållanden, som ej på förhand med någon säkerhet kunna förutses, i hvilket afseende här må erinras, att statsverkets skogsmedel, som år 1890 uppgingo till 3,150,074 kronor, för år 1891 belöpte sig till endast 2,520,439 kronor; och statskontoret anser sig derför icke böra för år 1897 föreslå annan förändring, än att denna statsmedelsinkomst upptages med ett till 3,000,000 kronor afjemnadt belopp.

Extra uppbörd. Omfattande flera mer eller mindre tillfälliga inkomster, har denna inkomsttitel enligt räkenskaperna i medeltal för åren 1892—1894 belöpt sig till 153,513 kronor. Den höga inkomsten för år 1893 är föranledd deraf, att deri ingår influten ersättning för till Stockholms stad afträdda delar af myntverkets tomter n:ris 1, 2 och 8 qvarteret Bryggaren med 114,240 kronor; lärande inkomsttiteln extra uppbörd böra i riksstaten för år 1897 upptagas med oförändradt belopp af

100,000 kronor.

Bevillningar.

Tullmedel. Denna statsinkomst, som i riksstaten för år 1894 upptogs med 37,000,000 kronor, är för innevarande år beräknad till endast

12 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

30.000. 000 kronor, hufvudsakligen med afseende derå att den inhemska sockerproduktionen antogs kunna under detta år fullkomligt tillgodose sockerkonsumtionen inom landet och att någon nämnvärd import af denna vara följaktligen icke komme att ega rum, hvadan inkomsten af sockertullen, för år 1893 uppgående till 7,771,811 kronor, ansågs böra fråndragas den eljest beräkneliga summan af tullmedlen.

Såsom en följd af den utaf innevarande års Riksdag beslutade förhöjning i tullsatserna för spanmål och vissa dermed nära beslägtade artiklar blefvo tullmedlen af Riksdagen för år 1896 beräknade till

36.000. 000 kronor.

Beträffande den vid beräkningen af tullmedlen för år 1895 motsedda minskningen i importen af socker får statskontoret meddela, att, enligt af generaltullstyrelsen offentliggjord uppgift, införseln af raffineradt och oraffineradt socker utgjort under januari—oktober månader:

ar 1893. år 1895.

raffineradt, alla slag ................................ kilogram 3,247,000 660,000

oraffineradt „ ................................. „ 20,097,000 1,390,000

Genom nådiga kungörelsen den 5 sistlidne januari förordnade Eders Kongl. Maj:t om förhöjning af tullen å omalen och malen spanmål samt å malt, att gälla från och med den 7 i samma månad; hvarefter och sedan Riksdagen beslutat omförmälda tullförhöjning, i nådiga kungörelsen den 1 derpåföljde april förordnats om förhöjda införselafgifter för spanmål och dermed närbeslägtade artiklar, att utgå från och med den 4 i samma månad.

Statsverkets inkomster af tullmedel hafva enligt räkenskaperna belöpt sig:

år 1892 till ................................................ kronor 37,228,458: —

„ 1893 „ .................................................. „ 36,934,304: —

„ 1894 „ ................................................ „ 38,510,782: —

För januari — november månader innevarande år hafva, enligt meddelande från generaltullstyrelsen, tullmedlen utgjort 36,383,027 kronor 48 öre.

Med förmälan härom och då statskontoret anser sig sakna anledning att nu föreslå någon förändring af senast antagna beräkning af denna statsinkomst, har densamma i bilagda tabell upptagits med oförändradt belopp, 36,000,000 kronor.

Postmedlen äro, efter hvad statskontoret inhemtat, för år 1897 af

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

generalpoststyrelsen beräknade till 8,800,000 kronor, hvadan denna summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. De särskilda afgifter, som innefattas under denna titel, hafva enligt räkenskaperna utgjort:

Efter afdrag för restantier och propriebalanser har inkomsten belöpt sig för år 1894 till 887,784 kronor.

Enligt kongl. kungörelsen den 2 december 1892 hafva ofvannämnda bevillningsafgifter af frälseegendomar och lotshemman från och med år 1893 upphört att utgöras.

Vid 1892 års lagtima riksdag beslutades, att den enskilda banker med sedelutgifningsrätt åliggande särskilda bevillningsafgift skulle från och med 1893 höjas från 3 till 5 kronor för hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som under nästföregående året på eu gång varit utlemnadt i rörelsen, och blef enligt 1893 års Riksdags beslut denna afgift ytterligare förhöjd från 5 till 10 kronor.

Statskontoret hemställer, att ifrågavarande statsinkomst måtte upptagas i riksstaten för år 1897 med samma belopp, hvartill densamma för år 1896 beräknats, eller 800,000 kronor.

14 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Stämpelmedlen hafva utgjort:

år 1892 kronor 3,492,122: — deraf bevillnings-

afgift för spelkort................................................ kronor 159,093: —

år 1893 kronor 3,330,291: — deraf bevillnings-

afgift för spelkort ............................................ „ 99,682: —

år 1894 kronor 3,828,691: — deraf bevillnings-

afgift för spelkort............................................... „ 88,369: —

Bevillningsafgiften för spelkort blef, enligt 1892 års Riksdags beslut, förhöjd från 75 öre till 1 krona 50 öre.

Uti nådiga kungörelsen den 7 oktober 1892 angående den förhöjda bevillningsafgiften samt om kortstämplingens verkställande meddelades, bland annat, det öfvergångsstadgande, att spelkort, hvarå dittills giltiga stämplar blifvit anbragta, skulle, för att efter ingången af år 1893 kunna i riket till salu hållas eller utbjudas, omstämplas emot erläggande för hvarje kortlek af 75 öre, eller skilnaden emellan den faststälda högre stämpelafgiften och förut bestämda enahanda afgift. Genom denna omstämpling, hvilken ej finge ega rum längre än till den 1 april 1893, inflöto 22,899 kronor 80 öre.

Med afseende å den ökade inkomst af stämpelmedlen, som med tillämpning af den utaf 1894 års Riksdag antagna nya förordning angående stämpelafgiften komme att ega rum, blefvo stämpelmedlen för år 1895 i riksstaten uppförda med 5,300,000 kronor, och då verkningarne af berörda förordning, som trädt i kraft med innevarande års ingång, ännu icke kunde närmare öfverskådas, blefvo stämpelmedlen jemväl för år 1896 beräknade till 5,300,000 kronor. Ej heller nu är statskontoret i tillfälle att om verkningarne af den nya stämpelförordningen meddela annan upplysning, än att i länens ränterier och till statskontoret under januari—november månader innevarande år influtit stämpelmedel med 4,043,453 kronor, deraf kortstämplingsafgift 82,582 kronor, mot 3,091,657 kronor, deraf kortstämplingsafgift 78,743 kronor, under motsvarande tid af sistlidet år. Först efter någon längre tids erfarenhet kan afgöras, i hvad mån en förändrad beräkning af denna statsinkomst må vara behöflig! hemställande statskontoret emellertid, att stämpelmedlen måtte i riksstaten för år 1897 uppföras med oförändradt belopp af 5,300,000 kronor.

Bränvinstillverkningsskatt. Enligt räkenskaperna har bränvinstillverkningen i riket utgjort:

liter 29,050,059 „ 32,141,007

år 1890 „ 1891

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 15

år 1892 „ 1893 „ 1894

liter 31,804,818 „ 31,721,077

„ 33,068,884

utgörande medeltalet för femårsperioden

31,557,169.

Medeltalet för femårsperioden 1889—1893 uppgick till ............................................................

30,781,649.

Tillverkningen under innevarande år intill den 1 i denna månad har, enligt meddelande från finansdepartementets kontroll-och justerings-

byrå, uppgått till.................................................................. liter 29,888,652

och om härtill lägges tillverkningen under december

månad sistlidet år.................................................................... „ 4,843,217

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande år, detta års tillverkning blifva....................... liter 34,731,869.

Beträffande tillverkningsskatten meddelas följande öfversigt för femårsperioden 1890—1894:

Under innevarande år intill den 1 dennes är tillverkningsskatt erlagd med 14,868,202 kronor 55 öre. Det under december månad år 1894 influtna beloppet uppgick till 1,591,697 kronor 40 öre.

Äfven om inkomsten under innevarande månad icke skulle fullt uppgå till den summa, som under motsvarande tid förlidet år inflöt, torde dock kunna såsom sannolikt antagas, att statsverkets inkomst af bränvinstillverkningsskatten, efter afdrag af restitution för denatureradt brän-

16 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

vin — hvilken restitution sistlidet år belöpte sig till 606,960 kronor — för innevarande år skall ungefärligen motsvara enahanda inkomst under sistlidet år, eller ett belopp af omkring 15,600,000 kronor.

För innevarande år är denna statsinkomst beräknad till 14,000,000 kronor och för år 1896 i riksstaten upptagen med 14,500,000 kronor, hvilken summa med omkring 1,100,000 kronor understiger såväl inkomsten för år 1894 som den sannolikt påräkneliga inkomsten för innevarande år. Då emellertid förestående redogörelse öfver bränvinstillverkningsskatten under femårsperioden 1890—1894 gifver vid banden, att denna statsinkomst kunnat vara underkastad sådana vexlingar, att densamma, som under förstnämnda år uppgått till mera än 15,800,000 kronor, under det påföljande året belöpt sig till endast något mera än

14,400,000 kronor, anser statskontoret någon förändring i den af innevarande års Riksdag antagna beräkningen icke böra eg a rum, utan hemställer, att denna beräkning måtte få gälla äfven för år 1897.

Hvithet.‘isoclerti!Iverknuu/safgiften. Uti förnyade nådiga förordningen den 19 maj 1893 om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket är, för att gälla från och med den 1 derpåföljde juli, stadgadt, bland annat, att för all tillverkning af hvitbetssocker inom riket skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande till ett utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetor enligt nedan omförmälda grund antagas hafva lemnat; att denna skatt skall utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt socker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel antagna holländska standard; samt att det beskattningspligtiga råsockret skall, med ett visst undantag, beräknas efter de för tillverkningen använda betornas vigt sålunda, att 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 9 kilogram socker, dock att utbytet skulle beräknas intill den 1 september 1894 till 7,5 kilogram och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 kilogram, allt för 100 kilogram råa (ej torkade) hvitbetor. Från och med den 1 september innevarande år och framgent skall således utbytesprocenten beräknas utgöra 9.

Inkomsten har utgjort:

år 1892 ...................................................... kronor 2,260,496: —

„ 1893 .................................................... „ 2,718,927: —

„ 1894 ....................................................... „ 4,723,275: —

Enligt meddelande af ofvannämnda kontroll- och justeringsbyrå har tillverkningsskatten under januari—november månader innevarande år debiterats med 5,657,783 kronor 32 öre, och om dertill lägges det

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 17

debiterade beloppet under december månad 1894, kronor 1,293,501: 68, och debiterade skatten under innevarande månad antages blifva lika med debiteringen för motsvarande tid förlidet år, skulle 1895 års inkomst komma att utgöra 6,951,285 kronor, eller omkring 150,000 kronor mera än den beräknade, 6,800,000 kronor.

Beträffande hvitbetssockertillverkningen meddelas följande för åren 1894 och 1895:

Skatten utgår under innevarande år intill den 1 september med 9 kronor 69 öre och derefter samt framgent med 10 kronor 57 öre per ton (1,000 kilogram) afverkade betor.

Med afseende å hvad här ofvan anförts angående grunden för den senast antagna beräkningen af tullmedlen torde få antagas, att den inhemska sockerproduktionen numera i det närmaste motsvarar konsumtionen och att någon nämnvärd ökning i denna produktion icke är att förvänta; hemställande statskontoret, att hvitbetssockertillverkningsafgiften måtte äfven för år 1897 beräknas till det belopp, hvarmed den är i 1896 års riksstat upptagen, eller till 7,000,000 kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst, i innevarande och nästkommande års riksstater uppförd med 5,000,000 kronor, har belöpt sig år 1893 till 5,114,174 kronor och år 1894 till 5,279,077 kronor; hemställande Statskontoret, att bevillning af fast egendom samt af inkomst måtte upptagas i riksstaten för år 1897 med ett till 5,200,000 kronor förhöjdt belopp.

Bill. till Riksd. Vrot. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

18 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Beträffande resultatet af 1894 års statsreglering är af statskontoret i underdånig skrifvelse den 17 sistlidne juli anmäldt, att å statsverkets inkomster samt ordinarie och extra förslagsanslag uppstått ett netto-

öfverskott af ............................................................... kronor 8,166,889: 31

hvartill borde läggas:

af myntverkets behållning för år 1894, enligt

kongl. brefvet den 5 maj 1882, ..................... ,, 52,507: o3

besparing å nionde hufvudtitelns anslag »bidrag

till folkskolelärares pensionering» .................. „ 500: —

odisponerade behållningar å en del extra statsanslag, enligt särskilda nådiga föreskrifter, ... ,, 76,259: 17

så att öfverskottet på det hela uppginge till ...... kronor 8,296,155: 51.

Vidare blef i samma skrifvelse förmäldt, beträffande förhållandet med den uti rikshufvudboken under benämning af »fonden för reserverade medel» upplagda särskilda räkningen öfver öfverskott och brister i statsregleringarne, att behållningen å denna fond enligt 1893 års riksbokslut

utgjorde ............................................ kronor 899,638: 2 3

hvartill komme ofvannämnda öfverskott ............................................... „ 8,296,155: 51 9,195,793: 74

att om derifrån afräknades hvad i 1894 års riksstat blifvit

anvisadt att från fonden utgå ........................................ 53,453: 4 3

uppkomme det belopp af ....................................... kronor 9,142,340: 31,

hvartill, enligt 1894 års rikshufvudbok, behållningen å nyssnämnda särskilda räkning vid samma års slut uppginge; samt att af denna behållning, hvaraf voro disponerade enligt 1895 års riksstat 172,000 kronor och enligt 1896 års riksstat 674,000 kronor, alltså återstode att disponera en summa af 8,296,340 kronor 31 öre.

Stockholm den 10 december 1895.

Underdånigst:

ALB. ANDERSON.

L. W. RIBEN. PER SAMZELIUS. C. G. SYLVAN.

Föredragande.

C. Kinberg.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

19 Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

20 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

inkomster.

Bil. Litt. b.

Bill. till Biksd. Frot. 181/6. 1 Sami. 1 Afit. 4

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hället inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde vidare:

Beträffande regleringen af första hufvudtiteln hemställer jag, att i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof må för denna hufvudtitel beräknas enahanda belopp, som nu finnes å ordinarie stat dertill anvisadt, eller 1,320,000 kronor.

Bill. till Riksd. Frat. 1896. 1 Sami. 1 Afd.

Första hufvudtiteln.

Hvad departementschefen sålunda föreslagit täcktes, enligt det öfriga statsrådets tillstyrkande, Hans Maj:t Konungen gilla.

Ex protocollo: Fredrik Zethelius.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1896.

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepai'tementsärenden, hållet infÖr Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott Måndagen den 13 januari 1896

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gill jam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen statsrådet Östergren föredrog de frågor, som rörde regleringen af andra hufvudtitelns stat, och yttrade dervid beträffande :

Ordinarie anslag.

Svea och Göta hofrätter med derunder lydande justitiestater.

Uti proposition till 1895 års Riksdag föreslog Eders Kong!. Maj:t [1. 2.] Riksdagen att besluta, att Vermlands och Gotlands län skulle skiljas öjverjörMg af från Svea hofrätt* domvärjo och förläggas under Göta hofrätt. Såsom skäl härför anfördes hufvudsakligen, att det arbete, som för närvarande till Svea hoj- Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami 1 Afd. 1

af anelayot UU Svea hofrätt.

o

Andra hufvudtiteln.

ålåge Svea hofrätt, vore, i medeltal efter division räknadt, afsevärdt större än det, som Göta hofrätt hade att utföra, och att det till förekommande af menlig tidsutdrägt i behandlingen af de på Svea hofrätts afgörande beroende mål, skulle vara önskvärd!, om en utjemning af arbetsbördan mellan de begge hofrätterna kunde ■ åstadkommas. Riksdagen ansåg sig emellertid icke kunna godkänna denna proposition. I den Riksdagens skrifvelse af den 3 maj 1895, hvari detta Riksdagens beslut meddelades, anförde Riksdagen, bland annat, att Riksdagen ansåge sig böra ifrågasätta annan åtgärd för utjemnandet af arbetsbördan mellan Svea och Göta hofrätter, och att, så framt olikheten i arbetsbördan kunde antagas komma att allt framgent fortfara, den erforderliga utjemningen syntes kunna ske genom öfverflyttning af en utaf Göta hofrätts divisioner till Svea hofrätt. Vid det förhållande att de fem yngste assessorerna i Göta hofrätt samt de två yngste notarierna och den yngste fiskalen derstädes vore pligtige att låta sig förflyttas till annan hofrätt, läte en dylik åtgärd sig genomföra utan att derigenom vållades någon afsevärd kostnad för staten. Den omständigheten, att efter en sådan öfverflyttning divisionernas antal i Svea hofrätt skulle blifva flera än i de båda öfriga hofrätterna tillsammans, syntes icke i och för sig kunna betraktas såsom någon väsentlig olägenhet. Icke heller kunde ett antal af sju divisioner i Svea hofrätt anses större än med organisationen af denna hofrätt vore förenligt, helst divisionerna derstädes redan under någon tid uppgått till detta antal utan att, såvidt man kunnat erfara, några svårigheter deraf visat sig. Af de vid propositionen fogade statistiska uppgifter syntes Riksdagen otvetydigt framgå, att målens antal för Göta hofrätt fortfarande vore stadt i nedgående. En tillfällig stegring af målen, som framdeles kunde inträffa, syntes utan svårighet kunna afhjelpas på enahanda sätt, som måste tillgripas om en dylik stegring inträffade efter det nu föreslagna öfverflyttning egt rum.

Angående den af Riksdagen sålunda ifrågasatta öfverflyttningen af en division från Göta till Svea hofrätt har, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i remiss af den 31 maj innevarande år, Göta hofrätt afgifvit underdånigt utlåtande, deruti hofrätten anfört följande:

Hofrätten ville först anmärka, hurusom det af Riksdagen framhållna syftet att utjemna arbetsbördan de särskilda hofrätterna emellan syntes vara berättigad t endast under förutsättning, att ingendera hofrätten derigenom beröfvades förmågan att tillfredsställa den rättsökande allmänhetens anspråk på god och skyndsam lagskipning. Nu förhölle det sig så, att Göta hofrätt för närvarande besutte sådan förmåga,

Andra hufvudtiteln.

3 Svea hofrätt deremot icke. Det vore uppenbarligen emot rättskipningens intresse och särskilt till förfång för den stora del af rikets befolkning, som lydde under Göta hofrätts jurisdiktion, om hoträtten skulle i sådant afseende försättas i ett sämre läge, i någon mån jemförligt, med det, hvari begge de andra hofrätterna befunne sig. Det formella värde, som en sådan »utjemning» kunde hafva, torde helt och hållet försvinna i jemförelse med den materiella skada, som derigenom tillskyndades en stor del af rikets innebyggare.

För att åskådliggöra berörda förhållande vore nog att hänvisa till några få af den judiciella statistikens siffror.

Chefens för justitiedepartementet årliga embetsberättelse innehölle uppgifter om den tid, inom hvilken målen i de särskilda hofrätterna blifvit bragta till slut. Den senast utkomna berättelsen, för år 1893, visade sålunda, att af de vädjade målen afgjordes inom tre månader i Göta hofrätt 37 procent, men i Svea hofrätt endast 9,4 procent och i hofrätten öfver Skåne och Blekinge endast 1,7 procent; inom 3—6 månader i Göta hofrätt 55,4 procent, men i Svea hofrätt endast 15 procent, i hofrätten öfver Skåne och Blekinge 21,2 procent. I Svea hofrätt fingo under år 1892 icke mindre än 42,2 procent af de vädjade målen i mera än ett år vänta på sitt afgörande, under det att motsvarande tal för Göta hofrätt var endast 0,1 procent. Anmärkas borde dock, att, sedan Svea hofrätt under längre tid fått arbeta på sju divisioner, ifrågavarande procenttal för år 1893 nedgått till 21,4 procent. En annan tabell i samma berättelse visade, att under decenniet 1884—1893 procenttalet för de vädjade mål, som bragts till slut inom sex månader från det de inkommit, för Svea hofrätt aldrig uppgått till mera än 28,5 procent, men nedgått ända till 6,6 procent, under det att i Göta hofrätt motsvarande siffror aldrig understigit 90,3 procent men väl höjt sig till 97,5 procent. I afseende å besvärsmålen förekomme äfven någon öfverlägsenhet å Göta hofrätts sida, dock mindre i ögonen fallande.

Denna olikhet de särskilda hofrätterna emellan berodde uteslutande på deras olika balanser. Tillvaron af en balans innebure nemligen, att ett antal mål motsvarande balansen finge ligga och vänta på handläggning och afgörande. Ju större balansen vore, desto längre blefve väntetiden för hvarje särskildt mål, desto långsammare lagskipningen i sin helhet. Det önskvärda vore således att inskränka balansen till det minsta möjliga; och detta mål syntes Göta hofrätt under sin nuvarande organisation hafva uppnått. Men rubbades organisationen, kunde det lätt inträffa, att detta gynsamma förhållande upphörde.

I sammanhang härmed borde ock erinras om en omständighet af

4 Andra hufvudtiteln.

rigt. Det vore otvifvelaktigt, att en del mål fullföljdes till liofrätterna mindre i förhoppning om ändring i underrättens utslag än i syfte att vinna uppskof med utslagets verkställande. Dessa mål vore väl i allmänhet enkla att afgöra men kräfde icke dess mindre tid och arbete. För ju längre tid det åsyftade uppskofvet kunde viunas, desto större vore frestelsen för en tredskande svarandepart att draga målet till hofrätten. Alltså: ju större balansen vore, desto mera ökades fullföljden, och tvärtom: ju mindre balans, desto mindre fullföljd. Om man minskade hofrättens arbetskrafter, så att balansen ökades, kunde man derför vara temligen viss om, att de inkommande målens antal också skulle ökas och snart framkalla behof af ökade arbetskrafter.

Härmed sammanhängde också ett annat sakförhållande, som vid den uppkomna frågans bedömande icke finge lemnas ur sigte. Vid minsKning af fullföljden till en hofrätt, vore det i allmänhet de enklare målen — de som fullföljdes för uppskofvets skull — som först försvunne. De mera invecklade och tvifvelaktiga målen, som kräfde mesta tiden för utredning och öfverläggning, fullföljdes i alla fall. Man finge således icke tro, att en hofrätts arbetsuppgift kunde uteslutande bedömas efter de inkomna målens antal. Erfarenheten i Göta hofrätt gåfve vid handen, att målen för närvarande vore besvärligare och mera tidsödande, än under perioder, då deras antal varit större. Detta förhållande undginge naturligtvis den officiella statistiken, efter hvilken allmänheten bildade sitt omdöme.

Vid jemförelse emellan antalet instämda och vädjade mål, civila besvärsmål samt omedelbart upptagna och i andra instans fullföljda brottmål, som under år 1893 blifvit i de båda hofrätterna afgjorda, funne man visserligen, att dessa utgjort i Svea hofrätt, som nämnda år arbetade på sju divisioner, 2,843 och i Göta hofrätt endast 1,411, eller i Svea hofrätt på division 406 och i Göta hofrätt 282; men det vore dock förhastadt, att deraf draga den slutsatsen, att Göta hofrätt skulle under nämnda år hafva saknat tillräcklig sysselsättning. Vid bedömandet häraf borde man nemligen taga i betraktande, att i Göta hofrätt alltid fem ledamöter öfvervore målens föredragning och deltoge i deras afgörande, under det att i begge de andra hofrätterna divisionerna i regeln arbetade med besättning af endast fyra ledamöter, sålunda att en af de föredragande ledamöterna i tur och ordning åtnjöte frihet från tjenstgöring på embetsrummet. En sådan anordning berättigades otvifvelaktigt deraf, att, då arbetskrafterna icke motsvarade arbetsuppgiften, ett större qvantitativt arbetsresultat kunde uppnås derigenom, att de föredragande ledamöterna erhölle mera tillfälle till hem-

Andra hufvudtiteln.

arbete. Men den ordning, som följdes af Göta hofrätt, stode i fullkomligare öfverensstämmelse med lagens stadgande i 23 kapitlet 1 § rättegångsbalken och förordningen den 23 augusti 1851. Det torde äfven vara ur teoretisk synpunkt klart och af erfarenheten bekräftadt, ej mindre att en kollegial domstol borde vara sammansatt af ett udda antal ledamöter, än äfven att, derest öfverläggning och omröstning inom en sådan domstol skulle ernå sin fulla betydelse, alla ledamöterna borde både öfvervara föredragningen och samtidigt deltaga i öfverläggning och omröstning. Ehuru det visst icke borde bestridas, att goda resultat kunde uppnås äfven med det arbetssätt, som i detta hänseende begagnades i de andra hofrätterna, så ansåge hofrätten sig dock icke behöfva undertrycka den meningen, att, om genom arbetskrafternas minskning Göta hofrätt skulle nödgas att i berörda afseende följa de andra hofrätternas föredöme, hofrätten derigenom skulle gå miste om en nu befintlig garanti för målens omsorgsfulla pröfning. Ifrågavarande olikhet de båda hofrätterna emellan ledde emellertid statistiskt sedt till det resultat, att under år 1893 hvarje föredragande ledamot deltagit i Svea hofrätt i 305 och i Göta hofrätt i 282 mål, således endast eu obetydlig skilnad, som möjligen utjemnades af målens olika beskaffenhet.

Om man antoge, att Göta hofrätt, på sätt Riksdagen ifrågasatt, reducerades till fyra divisioner, skulle, enligt 1893 års statistik, hvarje division hafva att afgöra 353 mål i stället för nuvarande 282, således visserligen omkring 50 mål mindre än en division i Svea hofrätt; men, med bibehållande af nuvarande arbetssätt i båda hofrätterna, komme dock hvarje föredragande ledamot att deltaga i omkring 50 mål mera än en referent i Svea hofrätt. Då det vore nogsamt bekant, att Svea hofrätt^ ledamöter vore ytterligt ansträngda, torde än större kraftansträngning icke kunna fordras af Göta hofrätts ledamöter; och om vid sådant förhållande Göta hofrätt skulle nödgas att tillgripa samma utväg som de andra hofrätterna, vore detta, enligt hofrättens mening, synnerligen att beklaga. Om hofrätten åter läte nuvarande arbetssätt fortgå, blefve följden otvifvelaktigt, att de afgjorda målen icke komme att uppgå till påräknadt antal, balansen sålunda ökades, lagskipningen fördröjdes och allmänhetens intresse blefve lidande, hvaraf snart komme att framkallas anspråk på den indragna divisionens återupprättande.

Alla dessa betänkligheter kunde dock häfvas, om det vore ett säkert och obestridligt sakförhållande, att antalet af de mål, som inkomme till Göta hofrätt, vore stadt i eu ständig och oafbruten förminskning. Riksdagen hade visserligen genom hänvisning till Norrlands utveckling bjudit skäl för sin mening, att antalet af de till Svea hofrätt inkomna

6 Andra hufvndtiteln.

målen — som under de sista åren visat tecken till minskning — skulle inom en icke aflägsen framtid komma att i afsevärd mån ökas, men deremot icke anfört skäl, hvarpå man kunde grunda ett antagande, att den minskning af de inkomna målens antal, som visat sig i Göta hofrätt, skulle vara af permanent natur. Några sådana skäl tilltrodde sig icke heller hofrätten att kunna uppgifva.

Vid de judiciella indelningarna hade man i allmänhet fäst sig vid folkmängdssiffrorna såsom en af de mest konstanta faktorerna i fråga om myckenheten af domstolarnas göromål. Då frågan betraktades ur denna synpunkt, funne man, att, enligt de senaste statistiska uppgifterna, belöpte sig på hvarje af Svea hofrätts divisioner 380,813 och på hvarje af Göta hofrätts divisioner 360,795 af rikets innebyggare, samt att genom den ifrågasatta förändringen detta förhållande skulle så förändras, att motsvarande tal blefve för Svea hofrätt 326,411 och för Göta hofrätt 450,993. Det skulle fordras en väsentlig olikhet emellan förhållandena inom de särskilda hofrätternas jurisdiktioner i deras helhet för att följderna af en så stor olikhet i folkmängdsförhållandena skulle i längden kunna utjemnas genom rättegångsmålens relativa freqvens. Erfarenheten torde visa, att det egentligen endast vore ett eller annat län, som under ett visst stadium af sin utveckling bidroge till målens ökande i Svea hofrätt, och att sedan denna utveckling nått sin normala gräns, de från länet fullföljda målen äfven reducerades till normalt antal. Hvad beträffade Göta hofrätts jurisdiktion, hade näringslif och sociala förhållanden icke under sista decenniet undergått några sådana förändringar, att ett stadigvarande inflytande deraf på de inkommande målens antal kunde vara att förvänta. Deremot hade under detta decennium, likasom under alla föregående, inträffat omständigheter, hvilka framkallat en tillfällig eller möjligen periodisk vexling i hofrättens arbetsuppgift. Denna måste alltid i någon mån vexla, allt eftersom i ekonomiskt hänseende goda eller dåliga år omvexlade med hvarandra. Under de allra sista åren hade förhållandet i sådant hänseende varit särdeles gynsamt, men man behöfde icke gå längre tillbaka än till decenniets förra hälft för att finna ekonomiskt dåliga år, då äfven de inkomna målens antal ökades. Under vissa perioder utöfvades ett särskildt inflytande af mera ingripande förändringar i lagstiftningen. Sålunda minskades de understälda brottmålen högst väsentligt genom strafflagen och de civila besvärsmålen genom utsökningslagen, men deremot ökades de besvärligaste vädjade målen under de år, som följde närmast efter vattenrättslagarnas utfärdande. Det återstode att se, huruvida icke de njfligen utfärdade bolagslagarnas till-

Andra hnfvudtiteln.

lämpning på bestående rättsförhållanden komme att öka hofrätternas arbete med svårlösta mål, och alldeles oöfverskådligt vore det arbetefält som öppnade sig, om, vid en eventuel förändring af lagstiftningen angående bevisning inför rätta, de fasta bevisreglerna uppliäfdes, men bevisfrågorna fortfarande finge fullföljas till högre instans. I någon mån inverkade också det förtroende, underrätterna under hvarje period åtnjöte, och detta vore, hvad häradsrätterna beträffar, väsentligen beroende af det sätt, hvarpå ordförandeplatserna i dessa för tillfället vore besatta. Minskningen i de till Göta hofrätt inkomna mål torde till någon del bero derpå, att ganska många af dessa domareembeten inom Göta hofrätts jurisdiktion blifvit under sista decenniet försedda med nya innehafvare i sin kraftigaste ålder; men äfven de gynsamma följderna af detta förhållande vore naturligtvis af öfvergående natur. Det torde således vid pröfning af de statistiska data, på hvilka Riksdagen syntes uteslutande hafva grundat sin uppfattning, fordras både insigt och varsamhet för att icke förblanda tillfälliga företeelser med en stadigvarande utveckling i viss riktning. För att åskådliggöra, huru förhållandena i detta afseende vexlat fram och tillbaka under en längre period, hade hofrätten låtit upprätta en tabell öfver inkomna vädjade och instämda mål, civila besvärsmål och brottmål för åren 1852—1894, hvilken tabell torde få under bilaga A fogas vid detta protokoll.

Det vore säkerligen icke något lyckligt förhållande, om en hofrätt vore så svagt utrustad med arbetskrafter, att dessa nätt och jemt räckte till vid de tillfällen, då de inkomna målens antal nedgått till ett minimum. Vid minsta ökning af målen inträffade det då, att balansen ökades och att de rättsökande, som förut varit vana vid en snabb expedition, finge vänta allt längre och längre på sina domar. Om balansen sålunda växte år efter år, kunde det dröja lång tid, innan en periodisk minskning i de inkomna målens antal lemnade tillfälle till balansens successiva afarbetande, och det kunde icke undvikas, att under denna tid klagomål öfver fördröjd lagskipning läte höra sig och anspråk på arbetskrafternas förstärkande framkomme. Det hade varit under sådana omständigheter och efter långvariga svårigheter, som hofrätten år 1852 omsider erhållit den femte division, hvilkens indragande nu satts i fråga, och sannolikt hade hofrätten att emotse en lika orolig period, om denna plan sattes i verket.

Riksdagen, som icke syntes hafva känt sig alldeles säker emot en tillfällig stegring af de inkomna målens antal, hade — om hofrätten rätt förstått Riksdagens mening — gifvit anvisning på användande af tillfälliga divisioner för sådana fall. Men denna nödfallsutväg kunde

8 Andra hufvudtiteln.

aldrig ersätta fördelen af tillräckliga fasta arbetskrafter; ty dels vidtoges i regeln icke eu sådan utomordentlig åtgärd, förr än de rättsökande redan under en ganska lång tid fått lida under balansernas följder, dels visade Svea hofrätts exempel, att sådan förstärkning icke alltid kunde erhållas, då den som bäst behöfdes, dels mötte det svårighet både att erhålla lämpliga personliga krafter för en sådan tillfällig förstärkning och att finna användning för samma personal, sedan behofvet af förstärkningen upphört, hvaraf åter vållades en skadlig rubbning i befordringsförhållandena inom hela domarekåren. Hofrätten vågade också hoppas, att vidare afseende icke skulle fästas vid denna tanke på en ordinarie divisions ersättande med dylika tillfälliga emot principerna för domstolsorganisationen stridande anordningar.

Då hofrätten sålunda icke funne en minskning af hofrättens arbetskrafter för närvarande vara tillrådlig utan tvärtom kunna för de rättsökande medföra mistning af fördelar, hvaraf de nu vore i åtnjutande, och hofrättens arbetskrafter vore fullt behöfliga för arbetets drifvande i den ordning, som i hofrätten följdes; så hemstälde hofrätten i underdånighet, att Riksdagens ifrågavarande skrifvelse, så vidt den anginge Göta hofrätt, icke måtte till någon Eders Kong!. Maj:ts åtgärd föranleda.

För den händelse åter, att Eders Kong]. Maj:t skulle finna statsverkets tillgångar icke medgifva, att den förstärkning af Svea hofrätt, som kunde påkallas af de norrländska provinsernas ökade befolkning och växande näringslif, bereddes annorlunda än på bekostnad, af Göta hofrätts och Göta rikes intresse, så ville hofrätten i afseende på indragningens omfattning och verkställighet hemställa,

att, då, vare sig hofrätten bestode af fyra eller fem divisioner, brottmål alltid måste samtidigt föredragas på två sessionsrum af en fiskal på hvardera rummet och desse måste hafva hvarannan vecka ledig för målens beredande och expedition, det nuvarande antalet af fyra fiskaler i alla händelser måtte bibehållas;

att, då behofvet af amanuenser och andra extra biträden icke genom en divisions indragning underginge någon förändring, det för extra ordinarie personalens aflöning å stat uppförda anslaget måtte bibehållas oförminskadt;

samt att, då det hvarken för den ena eller andra hofrätten vore fördelaktigt, om de fem yngste assessorerna öfverflyttades, det vid en eventuel öfverflyttning måtte tillåtas äfven äldre ledamöter, som kunde vara dertill villiga, att öfvergå till Svea hofrätt med rätt till säte bland sina nya kolleger efter fullmakts datum.

Andra hufvudtiteln.

9 Efter det detta Göta hofrätts yttrande ingått, har jemväl Svea hofrätt beredts tillfälle att afgifva underdånigt utlåtande i ärendet.

Dervid har Svea hofrätt hufvudsakligen anfört följande:

På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade Riksdagen år 1890 ett extra anslag för Svea hofrätts tillfälliga förstärkande med en sjunde division, som skulle hafva till hufvudsaklig uppgift att afarbeta då befintlig balans af instämda och vädjade mål. Balansen, som vid 1889 års slut uppgick till 1,710 mål, hade, sedan den sjunde divisionen efter fyra års verksamhet indragits, vid 1894 års slut nedgått till 706. Detta resultat hade vunnits dels genom den sjunde divisionens verksamhet, dels derigenom, att de inkomna vädjade målens antal under åren 1890—1894 visat en tillfällig, men ganska betydlig minskning, så att detsamma från att under år 1889 hafva uppgått till 1,471, under år 1890 sjönk till 1,315 och derefter utgjorde under år 1891 1,365, under år i.892 1,357, under år 1893 1,283, och under år 1894 1,260. Men detta förhållande vore numera stadt på återgång, i det att antalet under år 1895 inkomna vädjade mål den 9 sistlidne december redan utgjorde 1,326 och med 131 öfverstege antalet samma dag under år 1894 inkomna dylika mål. Hela antalet vädjade mål komme utan tvifvel att under år 1895 uppgå till omkring 1,400. Då härtill lades, att den sjunde divisionens verksamhet upphört den 1 september 1894, förklarades lätt det resultat, som vore att befara, eller att vid 1895 års slut balansen af vädjade mål komme att stiga till 1,000.

Redan denna siffra ådagalade i sin mån behofvet för Svea hofrätt att åter komma i besittning af den förstärkning i arbetskraft, som skulle tillföras hofrätten genom en sjunde division, hvilken under de närmaste åren finge full sysselsättning endast med undanarbetande af nu befintlig balans. Att emellertid behofvet icke vore af öfvergående art, inliemtades af de statistiska uppgifter för åren 1884 till 1893, som åtföljde Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1895 års Riksdag, och hvilka nu kundo fullständigas med uppgifter för år 1894, under hvilket år inkommo till Svea hofrätt 1,260 instämda och vädjade mål, 450 civila besvärsmål och 869 underställningsmål och besvär i brottmål, samt till Göta hofrätt 685 instämda och vädjade mål, 246 civila besvärsmål och 508 kriminella mål. Af dessa uppgifter framginge, att antalet såväl civila som kriminella mål i Svea hofrätt under de fem sista åren, ehuru dessa utvisade lägre siffror än de vanliga, dock närmade sig det dubbla antalet mot Göta hofrätts, och att, om under samma tid Svea hofrätt haft sju och Göta hofrätt fyra divisioner, den förra ändock skulle på hvarje division haft större antal mål Bill. till Bilcsd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 2

10 Andra hufvndtiteln.

att handlägga än den senare. Att för framtiden förhållandena skulle vända sig i en annan riktning, dertill funnes föga utsigt, när man, såsom Riksdagen med skäl erinrat, toge i betraktande, att den starka ekonomiska utveckling, som för närvarande utmärkte de norrländska länen framför hvarje annan del af riket, säkert komme att under en följd af år tillföra Svea hofrätt ett allt större antal mål. Många af dessa norrlandsmål hade derjemte visat sig tynga på arbetet inom hofrätten genom sin särdeles besvärliga och invecklade beskaffenhet. Vare sig att Göta hofrätt fortfarande vore i behof af sina fem divisioner, eller att det arbetsmaterial, som dit inginge, ansåges gifva tillräcklig sysselsättning endast åt fyra, torde derför, såvidt på de inkommande målens antal och beskaffenhet berodde, behofvet för Svea hofrätt af sju divisioner få anses oafvisligt.

För så vidt som arbetets qvantitativa resultat kunde bero på arbetssättet, hade de åtgärder redan vidtagits, hvilka med bevarande af nödig säkerhet i rättskipningen kunde ifrågasättas för att med befintliga arbetskrafter uppehålla göromålen i Svea hofrätt. Bland dessa åtgärder förekomme den af Göta hofrätt anmärkta, att divisionerna i regel arbetade med besättning af endast fyra ledamöter sålunda, att en af de föredragande ledamöterna i tur och ordning åtnjöte en dags frihet från tjenstgöring på embetsrummet för att blifva i tillfälle att bereda ett större antal mål till föredragning. Denna anordning, som sålunda icke afsåge ledamöternas beqvämlighet, enär det otvifvelaktigt kräfde ett trägnare arbete att bereda mål till föredragning än att åhöra föredragningen af redan beredda mål, stode i lika god öfverensstämmelse med gällande lag, som den Göta hofrätt vore i tillfälle att använda, under förutsättning att man, såsom naturligtvis alltid skedde, tillkallade divisionens femte ledamot i de jemförelsevis få fall, då tre ledamöter ej vore om samma beslut ense. Hofrätten vågade ock uttala den förvissning, att anordningen icke ledt till något i materielt hänseende för de rättsökande otillfredsställande resultat, en uppfattning, som åtminstone icke jäfvades af den i justitieombudsmannens berättelse till 1893 års Riksdag meddelade redogörelse angående mål, afgjorda af Högsta domstolen åren 1887 till 1891 — de enda år för hvilka en sådan redogörelse funnes tillgänglig. Redogörelsen upplyste, att under nämnda tidrymd i 85 procent af de från Svea hofrätt och i 84 procent af de från Göta hofrätt fullföljda mål hofrätternas domar och utslag blifvit af Högsta domstolen faststälda.

Beträffande i öfrigt vidtagna förändringar i arbetssättet, åsyftande att framkalla ett större arbetsresultat, ville hofrätten nu endast erinra

Andra hufvudtiteln.

derom, att deri kontrolläsning af handlingar i föredragna mål, som enligt gammal praxis skett och, efter hvad hofrätten trodde sig veta, i öfriga hofrätter fortfarande skedde under sessionstimmarna, i Svea hofrätt försigginge i ledamöternas hem. Tiden på embetsrummet kunde derigenom uteslutande egnas åt målens föredragning, öfverläggning till beslut och expeditionernas justering samt föreskrifna förhör med parter. Allt öfrigt arbete — det ojemförligt drygaste — såsom beredning af mål till föredragning, uppsättande af expeditioner i föredragna mål, läsning af handlingar i mål, som föredragits af andra ledamöter eller af tjenstemän, återstode för ledamöterna att utföra i hemmen.

I betraktande af hvad sålunda blifvit anfördt, kunde hofrätten ej inse, att den ogynsamma ställning, i hvilken de under hofrättens domvärjo förlagda delar af riket länge befunnit sig i fråga om möjligheten att vid öfverdomstol få sina rättstvister inom skälig tid afgjorda, skulle kunna under nuvarande förhållanden på annat sätt upphjelpas och förbättras än genom en stadigvarande förstärkning af hofrättens arbetskrafter. Huruvida en sådan förstärkning borde beredas genom öfverflyttning af en division från Göta hofrätt eller genom anslag till en ny division, vore en fråga, hvarpå det icke tillkomme hofrätten att närmare ingå. I hvilketdera fallet som helst tilläte sig hofrätten framhålla angelägenheten deraf, att jemte vanligt antal notarier en fiskal blefve anstäld vid den division, hvarmed hofrätten kunde komma att utvidgas. Hofrätten hade för närvarande till sex divisioner endast fem fiskalslöner, och behofvet af en sjette torde lätt inses vid jemförelse mellan antalet af de till de begge hofrätterna inkommande kriminella mål. Att i den mån göromålens mängd ökades och domstolens utvidgning förorsakade tillopp af ett större antal extra ordinarie tjenstemän, behofvet af medel till arfvoden och gratifikationer åt dessa växte, torde ej heller kunna bestridas. Det anslag, som nu vore upptaget i hofrättens stat till amanuenser och extra ordinarie biträden med 9,000 kronor, eller 1,500 kronor för hvarje division, borde derföre, om divisionernas antal ökades med en, höjas med 1,500.

I sammanhang härmed ansåge sig hofrätten böra ånyo upptaga eu fråga, som väcktes redan då hofrätten i underdånig skrifvelse den 18 november 1889 hemstälde om anslag till en ordinarie sjette division, men som då icke erhöll en definitiv lösning: frågan om inrättande inom hofrätten af en andre aktuarietjenst. Hofrätten hade i berörda skrifvelse anfört, bland annat, följande:

»Före år 1870 ålåg det icke aktuarien att mottaga och registrera andra till hofrätten inkommande handlingar än dem, som ingåfvos i

12 Andra hufvudtiteln.

instämda och vädjade mål. Handlingar i öfriga mål och ärenden inlemnades till sekreteraren. Men genom kongl. brefvet den 22 december 1869 förordnades, att till allmänhetens beqvämlighet det tills vidare skulle åligga aktuarien att mottaga och i diarium anteckna de till hofrätten inkommande handlingar i alla civila mål och ärenden samt fiskaliska aktioner. I den skrifvelse till Kongl. Maj:t, hvari hofrätten hemstälde om denna förändring, anfördes, att i anseende till den ständigt fortgående tillväxten i antalet af de civila målen, hofrätten icke kunde med visshet antaga, att en person skulle allt framgent medhinna att mottaga och i diarium anteckna alla dylika mål, och att hofrätten derföre ej trodde sig böra tillstyrka ett definitivt stadgande derom, intill dess erfarenheten visat, huruvida en sådan förändring i arbetssättet läte sig utan olägenhet verkställas. Erfarenheten har nu ådagalagt, att förändringen visserligen varit till stor fördel för allmänheten, men att deremot hofrättens farhåga i afseende på möjligheten för aktuarien att hinna utföra det honom sålunda förelagda, högst väsentligt ökade arbetet, visat sig grundad. Svårigheten för aktuarien att medhinna sina dels genom nämnda öfverflyttning dels genom tillväxten i de inkommande målens antal mer än fördubblade göromål beror till en del på ett för Svea hofrätt egendomligt förhållande, som saknar motsvarighet inom de andra hofrätterna. Medan t. ex. i Göta hofrätt nästan alla handlingar ingifvas af några få, för närvarande fyra, vid hofrätten anstälde så kallade hofrättskommissarier, uppträda i Svea hofrätt parterna dels sjelfva, hvilket är fallet med ett stort antal rättsökande från Stockholm och omgifvande landsbygd, dels genom något af de många ombud, hvilka, till stor del utan juridisk underbyggnad, här i hufvudstaden erbjuda sig till parternas tjenst, och jemväl af de egentliga sakförarne användas såsom mellanhänder vid ingifvande af handlingar i hofrätten. Uppenbart är att den tjensteman i Svea hofrätt, till hvilken de rättsökande eg a vända sig för handlingars ingifvande och uttagande samt upplysningars erhållande med mera, i följd häraf får en långt besvärligare tjenstgöring än aktuarien i Göta hofrätt. Under det att hofrättskommissarierna, väl bekanta med förhållandena inom hofrätten, förstå att ur de för allmänheten utan aktuariens anlitande tillgängliga anslags- och registerböcker inhemta nödiga upplysningar om fortgången af de mål, de hafva att bevaka, och följaktligen endast i ringa grad behöfva medelst förfrågningar afbryta aktuariens arbete, äro de rättsökande i Svea hofrätt, lemnade åt sig sjelfva, icke i stånd att förskaffa sig erforderliga upplysningar om de till hofrättens handläggning öfverlemnade mål. Aktuarien i Svea hofrätt är derföre

Andra hufvudtiteln.

nästan oafbrutet under den tid af fyra timmar dagligen, då aktuariekontoret bör hållas för allmänheten öppet, upptagen med handlingars mottagande och utlemnande samt besvarande af de rättsökandes frågor. Häraf blir en följd icke blott att arbetet med anteckningars förande i diarierna måste försiggå före och efter den ordinarie, åt allmänheten egnade arbetstiden, utan ock att en god tid upptages med förande af sådana specialregister öfver diarierna, att aktuarien kan lemna de begärda upplysningarna utan något för honom sjelf liksom för allmänheten alltför menligt dröjsmål.»

»Sålunda tages i Svea hofrätt kanske mer än eljest någonstädes aktuariens embetsverksamhet i anspråk lör allmänhetens räkning. Men då hans pligter mot embetsverket icke få af denna anledning eftersättas, hafva hans tjenstegöromål tagit ett sådant omfång, att arbetstiden för honom uppgår till nio eller tio timmar dagligen. Visserligen biträdes aktuarien af en på viss tid, vanligen ett år i sänder, förordnad amanuens, hvilken med arfvode af 1,800 kronor årligen har till åliggande att under aktuariens tillsyn och på hans ansvar föra diariet öfver vädjade mål samt lemna parter de upplysningar, som kunna hemtas ur detta diarium. Men denne amanuens, hvilkens tjenstgöring vid diariet icke är af beskaffenhet att göra honom skicklig att befordras till annan tjenst inom hofrätten än aktuariens, måste för att förvärfva meriter till annan ordinarie befattning allt som oftast tjenstgöra vid hofrättens protokoll, och blir derigenom hindrad att så ofta som erfordras vara å aktuariekontoret tillstädes. Hans ovissa ställning nödgar honom ock att vid första tillfälle söka befordran på annat håll. Det derigenom föranledda täta ombytet af amanuens har ett ganska menligt inflytande på den art af verksamhet, som på aktuariekontoret tages i anspråk. Hofrätten anser sig derföre böra föreslå, att aktuarien måtte erhålla ett ständigt biträde med lön på stat. Finge detta biträde, som kunde benämnas andre aktuarie, till hufvudsakligt uppdrag att på eget ansvar föra diariet öfver vädjade mål med dermed i sammanhang stående göromål, samt att hvarje dag minst under hela den tid aktuariekontoret är öppet vara der tillstädes, skulle ett par timmars arbetstid besparas förste aktuarien, som blefve fri från den tidsödande kontrollen öfver vadediariets förande, och andre aktuarien det oaktadt blifva på embetsruminet sysselsatt fem till sex timmar dagligen. För detta arbete borde lönen icke bestämmas lägre, än att den motsvarade en notarielön, helst andre aktuarien under sådana förhållanden säkert skulle finna med sin fördel förenligt att stanna vid sin befattning, till dess han kunde vinna befordran till förste aktuarie.»

14 Andra hufvndtiteln.

Dessa skäl hade — anför nu hofrätten vidare — ansetts fullt giltiga, hvadan ock anslag till en andre aktuariebefattning upptagits i den kongl. propositionen till 1890 års Riksdag.

I underdånig skrifvelse den 14 maj 1890 förklarade emellertid Riksdagen sig anse den i staten uppförda andre aktuariebefattningen kunna undvaras, helst om, såsom hofrätten sjelf förutsatt och hvilket Riksdagen jemväl funnit skäligt, anslaget till amanuenser och extra ordinarie biträden ökades med 1,500 kronor.

I enlighet med den anvisning, som låg i detta Riksdagens beslut, hade sedermera de göromål, som enligt hofrättens omförmälda skrifvelse skulle uppdragits åt en andre aktuarie, i stället öfverlemnats åt aktuariens amanuens att på eget ansvar fullgöra. Men arbetet hade på den, som skulle utföra detsamma, stält så stora fordringar, att hofrätten för att få behålla honom på sin post nödgats höja arfvodet till 2,400 kronor årligen och alltså för detta ändamål anlita mer än skäligt af det anslag, som vore afsedt för aflöning jemväl af andra amanuenser och tillfälliga biträden. Äfven med denna förhöjning hade det säkerligen icke varit möjligt att qvarhålla amanuensen vid en så lågt aflönad befattning, som ej tilläte honom att vid sidan deraf utöfva annan inkomstgifvande verksamhet, om han ej hyst den förhoppning att vid aktuariens snart förestående inträde i pensionsåldern få efterträda honom i tjensten. Men det vore föga antagligt att, sedan tjensten blifvit besatt med en yngre innehafvare, en amanuens skulle vilja under en följd af år binda sig vid ett uppdrag af ifrågavarande slag mot ett arvode, som icke kunde med tillgängliga medel uppbringas till högre belopp än 2,400 kronor. Ett tätare ombyte af amanuens blefve då att förvänta, men dermed försvunne ock möjligheten att åt honom uppdraga utförandet på eget ansvar af en del af aktuariens göromål, hvilka vore af allt för grannlaga art för att kunna på sådant sätt anförtros åt någon annan än en med göromålen fullt förtrogen tjensteman. Hofrätten ansåge sig på dessa skäl och då ökadt antal divisioner skulle ytterligare öka aktuariens arbete, böra förnya sitt år 1889 väckta förslag om inrättande i hofrätten af en andre aktuarietjenst med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor och rätt till ålderstillägg efter fem år med 500 kronor och efter tio år med ytterligare 500 kronor.

I händelse af bifall härtill skulle tillökningen i anslaget till amanuenser med mera, 1,500 kronor, icke behöfva ifrågakomma.

Derest öfverflyttning af en division från Göta hofrätt till Svea hofrätt komme att ega rum, hade hofrätten icke något att erinra der-

Andra hnfvudtiteln.

emot att, på sätt Göta hofrätt hemstält, det finge tillåtas äldre ledamöter i sistnämnda hofrätt, hvilka kunde vara dertill villiga, att öfvergå till Svea hofrätt, med rätt till säte i hofrätten efter fullmakts datum, under förutsättning att sådan rätt icke inom hofrättsrådsgraden toges i anspråk af flera än två ledamöter.

Vid öfvervägande af hvad sålunda af hofrätterna anförts, finner jag det vara obestridligt, att Svea hofrätt är i behof af ökade arbetskrafter, och att, med hänsyn särskildt till de norrländska landsdelarnas nu raskt fortgående utveckling, detta behof är af stadigvarande art. Så länge Svea hofrätts domsområde förblifver oförändradt, lärer alltså rättskipningen inom denna hofrätt ej kunna utan menlig tidsutdrägt uppehållas, med mindre sju divisioner der ständigt äro i verksamhet.

Annorlunda hafva förhållandena inom Göta hofrätt under de senare åren gestaltat sig. Allt sedan 1887 har antalet inkommande instämda och vädjade mål, hvilka utgöra den hufvudsakligaste delen af arbetsmaterialet, stadigt minskats och under år 1894 sjunkit till 685, den lägsta siffra som förekommit sedan 1852. Under år 1895 hafva inkommit 696 dylika mål. Om under femårsperioden 1890—1894 Göta hofrätt arbetat allenast å 4 divisioner, skulle en hvar af dem haft att emottaga i medeltal årligen 188 dylika mål. Att under dessa förhållanden Göta hofrätt skulle varit i tillfälle att äfven med eu besättning af 4 divisioner nöjaktigt uppehålla rättskipningen, låter sig icke bestrida. Nu är visserligen sant, såsom Göta hofrätt äfven framhållit, att denna minskning i arbetsmaterialet möjligen icke är konstant, och att ett eller annat dåligt år kan medföra, att arbetsmaterialet åter springer upp. Men äfven med beräkning af dylika normala fluktuationer synas mig dock åtskilliga tecken tyda på, att man näppeligen kan emotse en stegring af Göta hofrätts arbetsmaterial till likhet med hvad det förut varit. I detta hänseende synes mig anmärkningsvärdt, att vid ingen föregående tid sedan 1852 antalet inkomna instämda och vädjade mål under så många på hvarandra följande år visat eu under 1,000 mål stadigt sjunkande siffra eller nedgått så lågt som under åren 1890—1894. Vidare saknas icke vissa anledningar till en dylik mera konstant nedgång af målen. Såsom sådana kunna tvifvelsutan angifvas, att numera den ojemförligt största delen i enskild ego varande jord inom Göta hofrätts domvärjo undergått sådant skifte, som ej kan rubbas, hvadan rågångs- och jordatvisterna numera torde utgöra ett fåtal; att, i den mån vattenverken få sina

16 Andra hufvndtiteln.

rättigheter definitivt bestämda, anledningarna till dylika tvister alltjemt aftaga; att, sedan verkningarna af nya utsökningslagen hunnit framträda, antalet civila besvärsmål nedgått till ett fåtal. Skulle emellertid emot förmodan de till Göta hofrätt inkommande målen så ökas, att fyra divisioner ej kunna med nödig skyndsamhet behandla dem, så återstår alltid samma utväg, att anordna extra division, som redan nu måste tillgripas för Svea hofrätts räkning, om ej på annat sätt ökade arbetskrafter der beredas.

Under dessa förhållanden och då Riksdagen såsom ofvan är sagdt icke velat gifva sitt samtycke till den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna åtgärden att, för utjemnande af arbetsbördan de begge hofrätterna emellan, öfverflytta en del af Svea hofrätts jurisdiktionsområde till Göta hofrätt, synes mig annan utväg för åstadkommande af en snabbare rättskipning i Svea hofrätt ej kunna eller böra af Eders Kongl. Maj:t nu föreslås, än att en af Göta hofrätts divisioner dit öfverflyttas. Visserligen har jag till statsrådsprotokollet för den 16 november 1894 emot en dylik åtgärd uttalat vissa betänkligheter, dem jag icke har anledning frångå, hufvudsakligen grundade på den stora olikhet, som i afseende på personalen derefter komme att råda mellan hofrätterna, men dessa betänkligheter äro dock icke sådana, att de böra hindra öfverflyttningen, om den eljest finnes nödig. Jag anser mig derför böra i underdånighet tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra de framställningar om ändringar i anslagen till Svea och Göta hofrätter, som för en dylik öfverflyttning erfordras.

I sammanhang härmed torde böra meddelas Riksdagen, hurusom Svea hofrätt i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande, utöfver hvad jag ofvan derur återgifvit, framhållit, att den nya divisionen skulle hafva till uppgift icke blott att sätta hofrätten i stånd att för framtiden bättre motsvara de rättsökandes skäliga anspråk på skyndsam lagskipning utan ock att undanrödja en för vinnande af detta syfte hinderlig redan befintlig stor balans af vädjade mål; att ju längre tid som finge förflyta, innan divisionen kunde begynna att arbeta på denna dubbla uppgift, ju större balans den följaktligen finge emottaga, när den började sin verksamhet, desto mer förmörkades utsigten eller åtminstone aflägsnades tidpunkten för uppgiftens realiserande; att emellertid den tillökning i hofrätternas ordinarie anslag, som för ändamålet erfordrades, antagligen ej stode att vinna förr än med början af år 1897; att äfven om förändringen åvägabragtes hufvudsakligen genom öfverförande af redan beviljade anslag från Göta hofrätts till Svea hofrätts stat och således möjligen kunde komma till stånd vid början af höstsessionen 1896 —

Andra hufvudtiteln.

hvilket vore högeligen önskvärd!;, och kanske äfven för den personal, som skulle flytta, beqvämast — dock nio månader af innevarande år komme att förflyta, under hvilka den förut vanskliga ställningen komme att ytterligare förvärras; i anledning hvaraf hofrätten hemstält, att en extra division måtte få för handläggning af instämda och vädjade mål inom hofrätten bildas att tjenstgöra under år 1896 tillsvidare intill den dag då en ny ordinarie division kunde komma att träda i verksamhet; och har Eders Kongl. Maj:t vid underdånig anmälan af denna framställning den 20 sistlidne december funnit godt bifalla hvad hofrätten sålunda föreslagit, samt anvisa de för den extra divisionen erforderliga medel att utgå af andra hufvudtitelns allmänna besparingar.

Hvad nu angår de i anledning af en divisions öfverflyttning från Göta hofrätt till Svea i dessa hofrätters stater erforderliga förändringar, så bör till en början anslaget till Göta hofrätt minskas med aflöningarna till

Denna minskning kan i sin helhet inträda redan från och med 1897 års början, enär två hofrättsråd i Göta hofrätt äro enligt gällande bestämmelser pligtige att under år 1896 från sina beställningar afgå.

Beträffande det å Göta hofrätts stat nu uppförda anslag för aflöning af 4 fiskaler, finner jag, på det af hofrätten angifna skäl, detta anslag fortfarande vara i sin helhet för hofrätten behöfligt, och anser jag mig förty icke böra föreslå någon minskning i samma anslag.

Deremot torde Göta hofrätts begäran att fortfarande vara bibehållen vid det å dess stat med 7,500 kronor nu uppförda anslaget till amanuenser och extra biträden oafkortad!, icke kunna tillerkännas samma befogenhet, utan synes mig en mot den öfverflyttade divisionen svarande del af samma anslag, eller 1,500 kronor, kunna och böra i sammanhang med öfverflyttningen indragas.

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Smil. 1 Afd.

18 Andra hnfvndtiteln.

Hvad derefter vidkommer anslaget till Svea hofrätt, så bör detsamma ökas med ofvan omförmälta aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier eller tillhopa 35,900 kronor.

Att Svea hofrätt, som med nuvarande 6 divisioner har 5 fiskaler, efter ökning med en sjunde ordinarie division har behof af ytterligare en fiskal är uppenbart.

I fråga om anslagen till hofrättens öfriga tjenstemannapersonal, har hofrätten gjort framställning om antingen att erhålla anslag till aflöning af en andre aktuarie med lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 1,200 kronor samt ålderstillägg efter 5 år 500 kronor och efter 10 år ytterligare 500 kronor eller att nuvarande anslaget till amanuenser och extra biträden, 9,000 kronor, måtte ökas med 1,500 kronor till 10,500 kronor. Hvad hofrätten i detta hänseende anfört synes mig böra föranleda till bifall till det förstnämnda af berörda två alternativ.

Vid sådana förhållanden torde framställning böra göras derom, att anslaget, till Svea hofrätt ytterligare ökas enligt följande tilläggstat:

lön

tjenstgörings- renskrifnings- s penningar penningar

1 fiskal ............... 1,500: — 1,000: — 200: — 2,700: —

1 andre aktuarie 2,000: — 1,200: — — — 3,200: —

Summa kronor 5,900: —

efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.

Då enligt kongl. kungörelserna den 19 maj 1876 och 30 maj 1890 inom Svea hofrätt 8 assessorer och 4 notarier äro underkastade skyldighet att låta sig till annan hofrätt förflyttas, synes mig den nu ifrågasatta öfverflyttningen af en division från Göta till Svea hofrätt icke böra föranleda någon ändring i redan meddelade stadganden beträffande skyldighet för vissa ledamöter och tjenstemän i samma hofrätter att låta sig till annan hofrätt förflyttas.

Deremot torde en dylik skyldighet lämpligen böra föreskrifvas för den fiskal och den andre aktuarie, som genom tillämpning af ofvan föreslagna tilläggsstat varda inom Svea hofrätt tillsatta.

De ledamöter och tjenstemän i Göta hofrätt, som kunna blifva till Svea hofrätt förflyttade, ega, jemlikt bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 19 maj 1876, att bekomma ersättning för flyttningskostnaden. Då denna ersättning, hvilken nu icke kan till beloppet bestämmas, ej lärer komma att uppgå till något synnerligen afsevärdt belopp, torde densamma utan svårighet kunna gäldas af andra hufvudtitelns allmänna besparingar, hvadan någon framställning till Riksdagen om anslag för detta ändamål icke synes mig erforderlig.

Andra hufvudtiteln.

19 På grund af hvad jag sålunda anfört får jag underdånigst hemställa, att Eders Kougl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen:

att minska anslaget till Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat, i nu gällande stat upptaget till 514,313 kronor, med belopp motsvarande dels ofvan omförmälda aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier, 35,900 kronor, dels ock den af mig ifrågasatta nedsättningen af anslaget till amanuenser och extra biträden, 1,500 kronor, eller tillhopa 37,400 kronor, hvadan anslaget skulle i 1897 års riksstat uppföras med 476,913 kronor;

att deremot höja anslaget till Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat, nu upptaget till 626,187 kronor, med dels nyssnämnda aflöningar till 2 hofrättsråd, 3 assessorer och 2 notarier 35,900 kronor dels ock aflöningar till 1 fiskal och 1 andre aktuarie enligt ofvan föreslagna tilläggsstat 5,900 kronor eller tillhopa 41,800 kronor, hvadan alltså anslaget skulle i 1897 års riksstat uppföras med 667,987 kronor;

samt att för åtnjutande af de i nyssnämnda tillläggsstat upptagna löneförmåner stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare af löner å 1876 års aflöningsstat med förklaring derjemte att skyldighet att mot ersättning för flyttningskostnaden låta sig till annan hofrätt förflyttas skall åligga utöfver förut stadgadt antal tjenstemän i Svea hofrätt ytterligare en fiskal och andre aktuarien, hvadan hädanefter de 2 yngste fiskalerna i hofrätten varda underkastade flyttningsskyldighet.

Öfriga ordinarie anslag.

Beträffande öfriga ordinarie anslag har jag icke att föreslå någon förändring.

Extra anslag.

För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen

Öfriga ordinarie anslag.

[3.]

Lagbyrån.

20 Andra hufvudtiteln.

[4-]

Krig skojrätten.

att på extra stat för år 1897 anvisa ett belopp af 25,000 kronor.

I sammanhang härmed torde angående lagbyråns verksamhet under år 1895 böra meddelas Riksdagen, att lagbyrån nämnda år varit sysselsatt med revision af nya lagberedningens förslag till lag angående bevisning inför rätta samt med utarbetande af förslag till åtskilliga med de nya lagarna om bolag och föreningar sammanhängande författningar äfvensom till förändrad lagstiftning rörande litterär och artistisk eganderätt, hvarförutom en del mindre lagförslag blifvit inom byrån uppgjorda.

I skrifvelse den 4 maj 1895 angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra hufvudtitel har Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning, att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter måtte på extra stat för år 1896 anvisas 3,250 kronor, anfört, att, ehuruväl det för ändamålet äskade anslaget synts Riksdagen högre än som nödvändigt torde vara erforderligt, Riksdagen emellertid velat denna gång bevilja beloppet, dock under anhållan att Eders Kongl. Maj:t måtte vidtaga fullständig utredning, huruvida icke bestridandet af ifrågavarande föga omfattande göromål kunde ske medelst dagaflöning eller på annat sätt, som komrne att medföra mindre kostnad för statsverket, och derom till Riksdagen afgifva förslag.

Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning af den 31 maj sistlidet år har krigshofrätten inkommit med underdånigt utlåtande i anledning af hvad Riksdagen sålunda yttrat beträffande ersättningen till krigshofrättens ordförande och militära ledamöter, dervid krigshofrätten anfört följande:

Hufvudsakliga syftet med Riksdagens ifrågavarande uttalande syntes vara, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå nedsättning i aflöningen åt krigshofrättens ordförande och öfriga militära ledamöter. I afseende å formen för aflöningens utgående hade Riksdagen ej uttalat annat önskemål, än att den form derför måtte föreslås, som kunde finnas bäst lämpa sig för åvägabringandet af en dylik nedsättning.

Hvad då beträffade frågan, huruvida skäl för en sådan nedsättning verkligen förefunnes eller ej, tilläte sig krigshofrätten erinra, att i arfvodena åt krigshofrättens militära ledamöter, som från år 1875 utgått å extra stat med 2,000 kronor till ordföranden och 1,000 kronor till en hvar af de öfriga militära ledamöterna, under år 1895 en nedsättning egt rum, så att arfvodena numera utginge med blott 1,000 kronor till ordföranden och med 750 kronor till annan militärledamot, under det

Andra hufvudtiteln.

att, såsom det varit att förutse, med den nya härordningens införande göromålen i krigshofrätten betydligt ökats. Då under tidsperioden 1883—1892 medeltalet genom utslag afgjorda mål utgjort endast 15,4 och medeltalet af straffsammanläggningar endast 10 för år, hade under år 1893 antalet af mål uppgått till 26 och af straffsammanläggningar till 20 samt under 1894 till respektive 32 och 17 eller tillhopa 49 utslag för år 1894, under hvilket sistnämnda år antalet diariiförda mål och ärenden sammanlagdt uppgått till icke mindre än 1,005. Äfven hade målen under de sistnämnda två åren till en del varit af invecklad beskaffenhet, något som i sin mån torde bidragit dertill, att derunder större antal mål än vanligt från krigshofrätten dragits under Eders Kongl. Maj:ts pröfning. Målens nämnda beskaffenhet hade ock orsakat, att ett flertal mål måst tagas på cirkulation och sålunda föranledt hemarbete för de militära ledamöterna, något som i än högre grad varit fallet med de remisser, krigshofrätten under den ifrågavarande tiden handlagt. Af de tre remisser, hvaröfver krigshofrätten 1894 haft att yttra sig, hade i synnerhet en, angående ifrågasatt indragning af disciplinkompaniet, varit al vidlyftig beskaffenhet och föranledt icke obetydligt hemarbete för militärledamöterna. Under år 1895, som torde sluta med en målsiffra, i det närmaste lika med 1894 års, hade icke mindre än fyra remisser handlagts af krigshofrätten.

Såsom motiv för sin framställning om nedsättning i aflöningen åt krigshofrättens militära ledamöter hade Riksdagen förklarat sig anse de göromål, som tillkomme dem, vara föga omfattande.

Detta sitt omdöme hade Riksdagen dock hufvudsakligen grundat på uppgifterna om krigshofrättens verksamhet under perioden 1883— 1892, efter hvilken period, såsom ofvan påvisats, krigshofrättens göromål betydligt ökats. De militära ledamöternas göromål kunde numera icke med fog sägas vara föga omfattande annat än i jemförelse med de göromål, som ålåge de, också helt olika löneförmåner tillförsäkrade ledamöterna i andra hof- och öfverrätter. Dessutom borde bemärkas, att de till krigshofrättens militära ledamöter utgående arfvoden vore afsedda att utgöra ersättning, icke blott för bevistade sammanträden och hemarbete, utan jemväl för den dem åliggande skyldigheten att städse hålla sig beredda att infinna sig i krigshofrätten när helst under hela årets lopp sådant påkallades, hvarigenom de vore förhindrade att annat än på allra kortaste tid och i alla händelser blott till ort, der kallelse hastigt kunde nå dem, aflägsna sig från Stockholm, under det att ledamöter i öfriga hof- och öfverrätter åtnjöte semester och i allmänhet ledighet vid jul och påsk.

22 Andra hufvudtiteln.

För ytterligare nedsättning i den till krigshofrättens militära ledamöter utgående, redan minskade aflöningen, torde sålunda några på förändrade förhållanden beträffande hofrättens verksamhet grundade skäl icke kunna förebringas, snarare för motsatsen.

Hvad härefter anginge formen för aflöningen, hade Riksdagen ifrågasatt dess utgående antingen såsom dagaflöning eller på annat sätt; och då, utom formen af dagaflöning eller den nu begagnade, fast arfvode, något tredje aflöuingssätt svårligen kunde utfinnas, torde det vara angående det företräde, som borde lemnas åt endera af berörda två aflöningsformer, krigshofrätt^! hade att yttra sig, och finge krigshofrätten dervid obetingadt uttala sig för den nu begagnade formens bibehållande, vare sig aflöningen komrne att ökas, minskas eller bibehållas oförändrad.

Redan den omständigheten, att denna aflöning vore afsedd att utgöra ersättning åt krigshofrättens militära ledamöter icke allenast för det arbete, de verkligen utföra, utan jemväl för skyldigheten att ständigt vara i beredskap att på kallelse infinna sig till sammanträden i krigshofrätten, gjorde att, derest aflöningen skulle anses böra utgå i form af dagaflöning, det blefve nödigt, för undvikande af orättvisa, att beräkna denna för hela den tid, de militära ledamöternas förordnanden varade, då den i verkligheten blefve lika med ett fast arfvode.

Under annan förutsättning skulle det blifva synnerligen svårt att bestämma normen för dagaflöningens utgående i särskilda fall. När ett mål eller ärende toges på cirkulation, uppstode nemligen den frågan, huruvida dagaflöningen borde utgå för det antal dagar, ledamot behöfde behålla handlingarna — i hvilket fall den möjligen komme autor de särskilda ledamöterna afse färre eller flera dagar, beroende på den enes eller andres förmåga att mer eller mindre lätt sätta sig in i en sak — eller om för hvarje ledamot den i rättegångsbalkens 23 kap. 6 § bestämda tid af fyra dagar borde beräknas. Skulle åter dagaflöning komma att icke alls beräknas för de dagar, ett mål vore på cirkulation, blefve följden påtagligen den, att ledamöterna, i stället för att låta ett mål cirkulera, måste till ökadt antal sammanträden använda den tid, som annars för cirkulationen erfordrats. Ledamöterna skulle för öfrigt, derest formen åt dagaflöning valdes, komma i en grannlaga, särdeles obehaglig ställning, då det i alla händelser skulle komma att mer eller mindre bero på dem sjelfva, huruvida färre eller flera sammanträden skulle ega rum.

Sedan föredragande departementschefen sålunda redogjort för

Andra hufvndtiteln. 23

krigshofrättens yttrande, anförde statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet:

Den ersättning, som af Riksdagen förordas, dagaflöning, utgör en integrerande del af militärbefälets aflöningsförmåner och är alldeles icke afsedd för extra förrättning. För sådan utgår dagtraktamente med olika belopp för tjenstgöring kortare tid än 8 dagar och för tid öfver 8 dagar. I förra fallet utgår traktamentet, som bestämmes i resereglemente^ med 12 kronor för generalmajorer och öfverstar och 10 kronor för öfverstelöjtnanter och majorer. I senare fallet, som i främsta rummet afser tjenstgöring med trupp, men jemväl tillämpas vid personliga tjensteuppdrag af ofvan sagda längre varaktighet, med 9 kronor för generalmajorer, 7 kronor för öfverstar, 6 kronor för öfverstelöjtnanter och 5 kronor för majorer.

Betänkligheterna mot att tilldela krigshofrättens militära ledamöter dagtraktamente ligga först och främst uti svårigheten, att icke säga omöjligheten, att bestämma det antal tjenstgöringsdagar, för hvilket en hvar af krigshofrättens ledamöter skulle undfå ersättning. Ersättningen kan nemligen icke med fog inskränkas till allenast sessionsdagarua, ty en afsevärd del af arbetet, nemligen det efter sessionerna erforderliga genomstuderandet af mål, som tagits på cirkulation, fäller utom embetslokalen. Att uti målens omfång och beskaffenhet i öfrigt söka ett slags värdemätare för dagtraktamentets beräknande, torde icke låta sig göra.

I anledning af hvad jag nu yttrat, anser jag det icke vara lämpligt att på det sätt Riksdagen ifrågasatt gifva ersättning åt krigshofrättens militära ledamöter.

Att för förordnande vid krigshofrätten ersättning måste utgå, lärer emellertid vara uppenbart.»

Statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet yttrade, att han delade den af chefen för landtförsvarsdepartementet uttalade mening rörande olämpligheten af att ersättning till krigshofrättens militära ledamöter bestämdes att utgå i form af dagaflöning eller dagtraktamente, samt erinrade tillika, att den sjömilitära ledamoten genom sin tjenstgöring i krigshofrätten vore utestängd från möjligheten att erhålla sjökommendering och de mod sådan kommendering förenade särskilda förmåner.

Statsrådet och chefen för justitiedepartementet anförde härefter vidare:

Af hvad såväl krigshofrätten som cheferna för landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementet! sålunda anfört synes mig framgå, att en

24 Andra hufvndtiteln.

anordning, hvarigenom ersättningen till krigshofrättens miltära ledamöter bestämdes att utgå i form af dagaflöning eller dagtraktamente för tjenstgöringsdagarna, skulle medföra så många svårigheter i tilllämpningen och på ett så betänkligt sätt rubba de grunder, hvarå bestämmelserna om dylika aflöningsförmåner hittills fotats, att jag icke tilltror mig tillstyrka Eders Kongl. Maj:t, att hos Riksdagen göra framställning om införande af en dylik aflöningsform i nu föreliggande fall. Det synes mig alltså icke återstå annat än att föreslå Riksdagen att fortfarande bibehålla den hittills använda, tvifvelsutan fullt lämpliga formen' af fast arfvode. Hvad angår detta arfvodes belopp, så har detsamma från och med år 1895 undergått en icke obetydlig nedsättning, och anledning att nu föreslå ytterligare minskning deri synes mig så mycket mindre föi-ekomma, som de under senare åren genomförda reformerna inom försvarsväsendet antagligen komma att i viss mån öka krigshofrättens göromål. Jag hemställer alltså underdånigst, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter på extra stat för år 1897 anvisa samma belopp, som under innevarande år dertill anslagits, eller 3,250 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält;

Och täcktes Hans Maj:t. Konungen i nåder dertill lemna bifall.

Ex protocollo Aug. von Hartmansdorff.

25 Bilaga A.

Tabell öfver till Oöta Hofrätt inkomna och balanserade mål för åren 1852—1894.

lUh. till Riksd. Hrot. 1896. 1 Sami. 1 Af i.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr piinistern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1897 och yttrade:

Bill. till Kikad. Prof. 189(1 1 Samt. 1 Afd. 1

Kabinetts-

kassan.

[I-]

[2.1

[3.]

[4.]

[5.]

Konsuls

kassan.

2 Tredje hufvudtiteln.

»Med afseende å kabinettskassans utgifter för år 1897 beräknades behofvet i det budgetförslag, som förelädes Eders Kongl. Maj:t den 20 nästlidne december, till 628,700 kronor för de förenade rikena tillsammans, hvaraf, enligt, vedertagen proportion, 12/17 skulle bestridas af svenska statsmedel med 443,800 kronor, eller samma belopp, som af senaste riksdag beviljades. I denna beräkning bar annan ändring icke skett, än att, till följd af Eders Kongl. Maj:ts beslut i sammansatt statsråd denna dag, medel för hemliga utgifter icke komma att för närmaste budgettermin äskas af norska storthinget, och att sålunda slutsumman af kabinettskassans beräknade utgifter minskats till 624,600 kronor. Denna ändring inverkar icke på beloppet af det anslag, som är afsedt att begäras hos riksdagen.

Af de i budgetförslaget ingående anslag är löneanslaget till departementschefen, ministern för utrikes ärendena, uppfördt med samma belopp som i nu gällande riksstat, eller 24,000 kronor.

Samma förhållande eger rum med anslaget till utrikesdepartementet, som alltså upptagits till 27,495 kronor, samt med anslagen till minister staten och militärattachéer, uppförda det förra med 337,941 kronor och det senare med 8,471 kronor.

Anslaget till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, under hvilken rubrik medel till hemliga utgifter upptagas, är, i följd af Eders Kongl. Maj:ts nyss af mig omnämnda beslut, i det gemensamma budgetförslaget minskadt med den från Norge beräknade andelen för nämnda ändamål, 4,100 kronor, från 75,000 kronor till 70,900 kronor, i hvilket belopp ingår för hemliga utgifter 9,900 kronor, att betalas af Sverige ensamt.

Konsulskassan. Vid föredragning i sammansatt statsråd den 20 nästlidne december anmälde jag i underdånighet, att de af Sverige under budgetåren 1893 —94 och 1894—95 till bestridande af Norges andel i konsulskassans gemensamma utgifter lemnade förskott blifvit af Norge återbetalade med undantag af kr. 2,432: 23, som återstå från 1894 års bokslut, och kr. 44,545: C5, som af Sverige förskotterats för förra hälften af 1895, samt att jag i skrifvelse till departementet för det inre af den 28 nästlidne november anhållit dels om slutlig uppgörelse för år 1894, dels ock att, i afvaktan på afslutandet af 1895 års räkenskaper och blifvande slutlig afräkning, det för första halfåret 1895 utlagda belopp måtte förskottsvis tillställas utrikesdepartementet.

Till svar å denna min skrifvelse har departementet för det inre i skrifvelse den 17 nästlidne december meddelat, att departementet ansåge, att framställning till storthinget borde göras angående beviljande af det belopp, som af Sverige blifvit förskottsvis utbetaldt till betäckande af de på Norge belöpande utgifter under l:a halfåret 1894 och under budgetåret 1 juli 1894—30 juni 1895 för det gemensamma konsulatväsendet. Departementet ämnade därför göra hem-

3 Tredje hufvudtiteln.

ställan om, att nådig proposition i förevarande ärende måtte blifva till storthinget aflåten; och skulle departementet, så snart storthinget sammanträdt, fästa vederbörandes uppmärksamhet på önskvärdheten af ärendets skyndsamma, behandling. Med afseende å det sålunda anförda vore departementet emellertid icke i tillfälle att företaga slutlig uppgörelse af de båda rikenas ifrågavarande mellanhafvande eller föranstalta om utbetalning till svenska statskassan af för Norge gjorda förskott inom den i min skrifvelse nämnda tid (utgången af år 1895).

Vid sådant förhållande anser jag mig icke för närvarande hafva anledning göra någon underdånig hemställan i ämnet.

Hvad konsulskassan angår, äro inkomster och utgifter i detta budgetförslag beräknade till samma belopp som i det sistlidet år framlagda budgetförslaget eller 572,800 kronor, deraf 249,358 kronor beräknats belöpa på Sverige och 323,442 kronor på Norge, efter proportionen mellan de under år 1894 till konsulskassan influtna svenska och norska konsulat- och expeditionsafgifter jemte statsanslagen. Fördelningen af utgifterna å de särskilda rubrikerna har skett efter proportionen af bidragens i detta budgetförslag beräknade slutsummor med 43,5332 % för Sverige och 56,4668 % för Norge.

De särskilda rubrikerna utgöras af:

Utrikesdepartementet. Det från konsulskassan beräknade gemensamma bidraget är oförändradt, men enligt ofvannämnda fördelningsgrund har den svenska andelen uppförts med 7,618 kronor eller 43,5332 % åt hela beloppet 17,500 kronor.

Konsulsstaten. Den oförändrade slutsumman 519,750 kronor har blifvit fördelad i förhållande till hvarje lands bidrag och således ett belopp af 226,264 kronor eller 43,5332 % uppfördt för Sverige.

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter. Slutsumman är likaledes oförändrad, men med användande af nyssberörda proportion har den svenska andelen blifvit beräknad till 15,476 kronor.

Under utgifter, som bestridas af svenska statsmedel allena, uppföres understöd åt svenska kyrkan i Paris med oförändradt belopp af 2,950 kronor.

Jag erinrar härvid, att riksdagen i skrifvelse den 2 maj 1894 medgjfvit, att af öfverskotten å de från kronans fastighet i Konstantinopel inflytande hyresinkomster må från och med 1895, så länge Eders Kongl. Magt finner anslaget behöflig!,, dock under högst fem år, få för svenska kyrkan i Paris användas 864 kronor årligen, att utgå såsom lönetillökning för pastor vid nämnda kyrka.

4 Tredje hufvudtiteln.

o

[10.] A tredje hufvudtiteln finnes uppfördt endast ett extra anslag, nemligen för

utgifvande af »Sveriges traktater».

I den redogörelse, som utgifvaren af detta verk afgifvit öfver sin verksamhet under sistförflutet år, har han beträffande arbetets fortskridande anfört följande:

»Traktatverket, som under de senare åren utarbetats i trenne serier — ett af yttre omständigheter föranledt förfarande, hvilket medfört kännbar olägenhet — har under förra året så till vida kommit i en för dess fortgång fördelaktigare ställning, som den första serien blifvit färdig och afslutad genom publicerande af det tredje bandets senare halfdel, en volym af mer än 26 ark. Tryckningen af serien från och med 1815 har sedermera fortgått, utan att likväl, som beräknadt var, hinna att under året afslutas. Emellertid har därmed så långt hunnits, att det 26:te arket nu är under sättning och hela manuskriptet för det återstående af delen till tryckeriet afiemnadt. Sedan denna del, omfattande åren 1815—1845, utkommit, fortsättes omedelbart tryckningen af den följande delen, omfattande åren 1846—1870 (eller möjligen 1872 eller 1875). Det nu redigerade manuskriptet sträcker sig till 1880 och skall under årets lopp fortsättas intill närvarande tid. Vid sidan af ofvannämnda har under föregående året förberedelser börjats för afslutandet af den till mer än hälften utgifna femte delen, hvilket arbete under innevarande år skall fortsättas i afsigt att möjliggöra denna dels utkommande af trycket före nästa års utgång.»

Jag erinrar vidare, att riksdagen i underdånig skrifvelse den 15 maj 1895 anmält, att riksdagen med bifall till Eders Kongl. Maj:ts i nådig proposition den 14 januari samma år gjorda framställning medgifvit, att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar må från och med år 1896, så länge Eders Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och 1,500 kronor till bestridande i mån af behof af stipendiatens resekostnader, eller tillsammans 5,500 kronor.

På grund af hvad jag nu i olika punkter anfört och föreslagit, får jag i underdånighet hemställa:

att Eders Kongl. Maj:t måtte af riksdagen för år 1897 äska de anslag under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den i likhet med hvad föregående år egt rum utarbetade tablå, som torde böra fogas vid denna dags protokoll såsom bilaga A;

att de ordinarie anslagen måtte föreslås att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills;

och att afskrifter af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd den 20 nästlidne december och denna dag angående den för de förenade

Tredje hufvudtiteln.

rikena gemensamma utrikesbudgeten för 1897 måtte såsom bilagor B och C åtfölja protokollet öfver denna föredragning.»

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för år 1897 samt af hvad herr ministern för utrikes ärendena i öfrigt hemstält och föreslagit, befalla, att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:

Eric T rölle.

fi

6 Tredje hufvu dtiteln.

Bil. A.

Tredje hufvudtiteln.

7 Anmärkningar.

.41 .YvV\

ITill kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/i; och Norge med ä/17. Anslagen till ministerstaten och militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

ISverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5 beräknadt högre än proportionen.

5 I slutsummau, Kr. 70,900, ingår för hemliga medel Kr. 9,900, att betalas af Sverige ensamt.

'Till konsulskassans utgifter påräknas dels de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna utaf svenska och norska fartyg samt expeditionsafgifter (ang. beräkningen af dessa, se sid. 14 och 15 här nedan), dels statsanslag, till hvilka Sverige bidrager enligt den af de 1855 och 1875 tillsatta konsulatkomitéer sammanstämmande förordade proportion, för hvilken redogörelse lemnas i det af sistnämnda komité den 4 november 1876 afgifna betänkande sid. 53 och följ., sid. 170 och följ. (jmfr Konsulatförordningen den 4 november 1886 § 126), och hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 57,14 % för Sverige och 42,8 6 / för Norge. Bidragen (angående beräkningen af dessa se sid. 3 här ofvan) beräknas för Sverige till Kr. 249,358 och för Norge till Kr. 323,442. Utgifterna fördelas i proportion till bidragen, hvilken proportion, uttryckt i procent, motsvarar 43,5332 % för Sverige och 56,4668 % för Norge.

8 Tredje hufvudtiteln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms slott den 20 december 1895.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Hans excellens norske herr statsministern (tram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Haugland,

Smedal.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

Innan jag går att yttra mig rörande det förslag till utrikesbudget, som bör föreläggas de båda rikenas under år 1896 sammanträdande riksförsamlingar, anser jag mig böra erinra, att sedan, till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 6 augusti och den 22 december 1894 samt den 11 juni 1895, statskontoret under förskottstitel utanordna! tillhopa kr. 198,900, motsvarande den från Norge beräknade andel i kåbinettskassans

Tredje hufvudtiteln. 9

utgifter för 13 månader, nämligen från och med juli månad 1894 till och med samma månad 1895, härifrån likväl undantagna utgifterna för beskickningen i Wien samt för hemliga utgifter, så har — efter det stortliinget den 5 juli innevarande år dels samtyckt till, att de af stortliinget för gemensamma utgifter till de diplomatiska angelägenheterna för budgetterminen 1 juli 1894—30 juni 1895 beviljade belopp, tillsammans kr. 183,370: 35, finge på vanligt sätt användas, dels ock under vissa vilkor, till hvilka jag anhåller senare få återkomma, beviljat de för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskade bidrag till utgifterna till de diplomatiska ärendena, samt Eders Kongl. Maj:t genom resolution i norskt statsråd den 12 sistlidne juli till efterrättelse faststält storthingets ifrågavarande beslut — Eders Kongl. Maj:t i svenskt statsråd den 12 sistlidne juli förordnat, att ofvanberörda belopp, kr. 198,900, skulle till statskontoret återbetalas, då detsamma blifvit af kongl. norska regeringens finans- och tull-departement till utrikesdepartementet inbetaldt; och får jag i underdånighet anmäla, att den anbefallda återbetalningen af de utaf statskontoret förskotterade medlen den 25 sistlidne juli blifvit verkstäld.

Hvad angår konsulskassan har Eders Kongl. Maj:t i norskt statsråd den 6 augusti

1894 beslutit, bland annat, att i den mån de med de förenade rikenas gemensamma konsulatväsende förenade, norska staten rättsligen åliggande utgifter icke täcktes af de i den gemensamma konsulskassan inflytande konsulat- och expeditionsafgifter, det som bruste skulle utbetalas af norska statskassan.

Till följd af detta beslut samt hvad under föregående budgetperiod förekommit, har för budgetåren 1893—1894 och 1894—1895 den på Norge fällande andelen i konsulskassans gemensamma utgifter till hufvudsaklig del betäckts af de under samma tid influtna norska konsulat- och expeditionsafgifter. Hvad den återstående delen af dessa utgifter beträffar, hafva i denna stund de af Sverige till bestridande af dessa utgifter lemnade förskott blifvit af Norge återbetalade med undantag af kr. 2,432: 23, som återstå från 1894 års bokslut, samt kr. 44,545: 65, som af Sverige förskotterats för förra hälften af 1895; och har jag i skrifvelse till departementet för det inre af den 28 nästlidne november anhållit dels om slutlig uppgörelse för år 1894, dels ock att, i afvaktan på afslutandet af detta års räkenskaper och blifvande slutlig afräkning, det för första halfåret

1895 utlagda belopp måtte förskottsvis tillställas utrikesdepartementet.

Enligt hvad jag här ofvan anmält, har Eders Kongl. Maj:t genom resolution i norskt statsråd den 12 juli 1895 behagat till efterrättelse fastställa storthingets den 5 i samma månad fattade beslut, hvarigenom stortliinget, bland annat, beviljat de för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskade bidrag till utgifterna för de diplomatiska ärendena, dock under vilkor, hvad utgifterna för legationerna i Wien och Ivonstantinopel beträffade, att dessa legationer fortfarande koinme att skötas af tillförordnade, och, hvad anginge öfriga legationer, att den eller de af dessa, vid hvilka ledighet uppstode, skulle besättas endast provisoriskt, tills spörsmålet huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida borde lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande, varit storthinget förelagdt, samt, hvad anginge bidraget till hemliga utgifter, att norsk ansvarig minister finge tillfälle att taga kännedom om de räkenskaper, som rörde dessa utgifter.

Bih. till Ri/csd. Prat. 1890. 1:a Sami. 1:a Afd. ~

10 Tredje hufvudtiteln.

Ofvannämnda dag, den 5 juli 1895, beviljade storthinget jemväl det till utgifter för konsulatväsendet under budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 begärda belopp, under vilkor att de fast lönade posterna inom konsulstjensten, som vore lediga eller vid hvilka ledighet inträffade, skulle skötas af tillförordnade;

och har Eders Kongl. Maj:t, på sätt jag vid föredragning i sammansatt statsråd den 12 juli innevarande år anmält, genom resolution samma dag i norskt statsråd behagat till efterrättelse fastställa stortbingets sistberörda beslut angående konsulatbudgeten 1895—1896.

Till följd af storthingets ofvan omförmälda beslut af den 5 sistlidne juli angående såväl diplomat- som konsulatbudgeten för nyssnämnda budgetår, hvilka blifvit af Eders Kongl. Maj:t den 12 i samma månad faststälda, kunna diplomatiska och konsulära befattningar icke tillsättas definitift förrän efter utgången af nämnda tid, hvilket haft inflytande äfven på befordringarna inom utrikesdepartementet, då embetsman, hvilka tillförordnats till högre poster inom detsamma eller till diplomatiska poster, bibehållit sina förut

innehafda ordinarie platser, hvarför icke heller dessa kunnat definitift besättas. I denna

stund äro följande poster inom utrikesdepartementet samt minister- och konsulsstaterna tillsatta endast på förordnande:

Inom departementet: kabinettssekreteraren, chefen för politiska afdelningen, samt 2 andre sekreterare i högre lönegraden, och 2 andre sekreterare i lägre lönegraden;

Inom ministerstaten: ministern i Konstantinopel,

» » London,

» Wien,

s> » Bryssel och Haag, samt legationssekreteraren i Berlin, och

» » Paris;

Inom konsulsstaten: generalkonsuln i Alexandrin,

» » Hamburg,

» » Köpenhamn,

s> » Lissabon,

» » Bio de Janeiro,

» » Shanghai,

» d Tanger,

konsuln i Bilbao,

» » Leith,

» » Montevideo,

Tredje hnfvudtiteln.

vicekonsuln i Havre,

» > Bordeaux,

2 » Köpenhamn,

» » London,

drogmanen » Konstantinopel, kanslisten vid generalkonsulatet i London, samt 2 kontorister vid » »

hvarvid följande posters innehafvare, till följd af deras tillsättande på förordnande, jemlikt § 115 af gällande konsulatförordning, endast åtnjuta 2/3 af den för den lediga befattningen anslagna lön: konsuln i Bilbao,

» » Leith,

vicekonsuln i Havre,

» » Köpenhamn,

» » London,

drogmanen i Konstantinopel, kanslisten vid generalkonsulatet i London, samt 2 kontorister vid » »

hvarjemte t. f. generalkonsuln i Rio de Janeiro uppbär endast kr. 12,000 af den för befattningen anslagna årliga lön af kr. 17,000.

Till följd af att befattningen såsom kabinettssekreterare och den såsom chef för den politiska afdelningen hittills icke kunnat tillsättas med ordinarie innehafvare, hafva dessutom tillsvidare alla befordringar inom departementet afstannat.

Jag har redan haft tillfälle att inför Eders Kongl. Maj:t uttala min öfvertygelse om, att en fortsatt tillämpning af det sedan fem år följda tillvägagående vid diplomatiska och konsulära posters besättande icke är förenligt med en ändamålsenlig skötsel af de förenade rikenas angelägenheter i utlandet, hvartill kommer, hvad konsulatväsendet angår, att ett förfarande, som förvandlar till regel det i konsulatförordningen endast undantagsvis afsedda förhållande, att befattningarna uppehållas på förordnande med reducerade aflöningsförmåner för innehafvarne, icke kan anses med konsulatförordningen öfverensstämmande. De af storthinget för utrikesbudgetens beviljande uppställda vilkor, hvilka gifvit anledning till det nuvarande tillståndet inom det mig anförtrodda departement, kunna, såsom jag haft anledning förut påpeka, endast finna sin förklaringsgrund i storthingets önskan att bereda större lätthet för genomförande af sådana ändringar i de förenade rikenas diplomati och konsulatväsende, hvilka framdeles kunna komma att beslutas.

Men oafsedt den förut påpekade omständigheten, att sådana ändringar mycket väl kunna företagas, äfven om alla embeten, som här komma i fråga, äro besatta med ordinarie tjensteman — till följd af dessa embetens egenskap af förtroendeembeten — så ber jag få nämna följande, som för frågans bedömande torde vara af rätt stor betydelse:

I underdånigt betänkande den 6 november 1891 i fråga om återbesättande af det olönade svenska och norska konsulatet i Danzig, hemstälde kongl. norska regeringen

12 Tredje hufVudtiteln.

att, af hänsyn till den i Norge pågående undersökning af konsulatväsendet, det uttryckliga förbehållet måtte göras, att den blifvande konsuln utan kraf på godtgörelse skulle hafva att finna sig i förändrade bestämmelser med hänsyn till hans ställning som konsul. Till följd häraf utnämndes konsuln med nyssnämnda vilkor, hvilket inflöt ej mindre i Kongl. Maj:ts nådiga beslut angående utnämningen än ock i den skrifvelse, genom hvilken konsuln af ministern för utrikes ärendena underrättades om sin utnämning. Ifråga om återbesättande af alla öfriga olönade och ej med kontorsanslag försedda konsulat, hvilka sedermera blifvit lediga, har, på derom af kongl. norska regeringen vid hvarje tillfälle gjord hemställan, förfarits på enahanda sätt, hvarjemte, sedan härvarande kongl. norska statsrådsafdelning derom uttryckt önskan, berörda förbehåll sedan början af år 1893 äfvenledes intagits i den kungörelse, hvarigenom olönadt konsulat förklarats till ansökan ledigt.

Hvad beträffar de förenade rikenas lönade eller med kontorsanslag försedda olönade konsulat, så har merbemälda vilkor hittills icke kunnat tillämpas på dem, hvilka sedan 1890 blifvit lediga, enär desamma icke blifvit definitift återbesatta, men det synes, som om hinder icke skulle möta mot att, äfven ifråga om dessa konsulat, vid det definitiva tillsättandet uppställa samma förbehåll som vid tillsättandet af öfriga olönade konsulat. Ett liknande förbehåll har ej heller egt rum vid utnämningen af diplomatiske embetsman, men torde dock, derest så skulle anses lämpligt, icke något hinder möta att äfven vid dessa införa något motsvarande. Så har inom den svenska administrationen vid derå tillfällen egt rum, då frågan om en omorganisation stått på dagordningen, och min afsigt är alldeles icke att motsätta mig eller försvåra eu sådan reform inom diplomatien och konsulatväsendet, som efter skedd utredning kan finnas af behofvet påkallad. Sådana förbehåll vid utnämningarna, som här af mig omnämnts, äro emellertid mera än tillräckliga för att trygga det af storthinget afsedda ändamålet. Att gå ännu längre, att genom vilkor, fästade vid beviljandet af utrikesbudgeten, skapa ett sakernas tillstånd, genom hvilket, utom andra olägenheter, dels befordran stänges inom departementet och äfven andra embetsverk (kommerskollegium till följd af ett kommerseråds förordnande såsom generalkonsul i Köpenhamn), dels konsulattjenstemäns redan förut ofta knappa lön minskas med en tredjedel, samt till regel framtvingas ett förfarande vid tillsättning af tjenster, hvilket i konsulatförordningen är angifvet såsom tillämpligt endast i undantagsfall och under kortare tid,— det bör dock icke komma ifråga utan att tungt vägande skäl dertill föreligga, eller det med en sådan åtgärd afsedda ändamål icke på något annat sätt kan vinnas. I sådant fall torde väl första steget böra vara att genom nya stadganden angående de diplomatiska och konsulära platsernas tillsättande upphäfva de nu gällande bestämmelserna. Men att ett sådant behof här föreligger, måste jag bestämdt förneka.

Jag vågar derföre hängifva mig åt den förhoppningen, att under nuvarande förhållanden storthinget icke längre skall vidhålla att vid det norska bidragets beviljande fästa dylika vilkor.

Uti det förslag till utrikesbudget för år 1897 (för Norge 1 juli 1896—30 juni 1897), för hvilket jag nu ber att få för Eders Kongl. Maj:t närmare redogöra, har jag upp-

Tredje hufvudtiteln. 13

tagit slutsummorna af kabinettskassans utgifter till samma belopp som de, hvilka funnos upptagna i den senast fastställda staten. Beräkningen öfver utgifterna har alltså upptagits till kronor 628,700, hvaraf, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, på Sveriges

andel falla kr. 443,788: 24 och på Norges kr. 184,911: 76.

Utgiftsförslaget omfattar enligt beräkningen:

Ministern för Utrikes Ärendena............................. kr. 24,000

Utrikesdepartementet................................................... » 38,950

Ministerstaten............................................................... » 478,750

Militärattachéer..................................................... » 12,000

Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter ...... » 75,000

eller tillsammans kr. 628,700.

I den sista af dessa rubriker ingår anslaget till hemliga utgifter. I fråga om dessa utgifter har departementet för det inre i det betänkande af den 11 juli innevarande år, som ligger till grund för Eders Kongl. Majits ofvan omförmälda i norskt statsråd fattade resolution af den 12 juli 1895, anfört:

»Försåvidt storthinget dervid likaledes på förslag af konstitutionskomitén till bevillningen har fogat den bestämmelse, att ingen del af detsamma må användas till hemliga utgifter, med mindre norsk ansvarig minister får tillfälle att erhålla kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter, inskränker departementet sig till att hänvisa till hvad departementet härom uttalat i dess ofvanberörda underdåniga föredrag af den 10 januari innevarande år (Sth. Prp. n:o 1 Hovedp. X sid. 16), i det departementet, under fasthållande af den åskådning, som der framhållits, tillåter sig i underdånighet att enträget hemställa till Eders Maj:t, att en anordning måtte sökas träffad, hvarigenom det från norsk sida väckta kraf på delaktighet i kontrollen af de här omhandlade utgifter måtte varda tillgodosedt.»

Gentemot detta från norsk sida redan tillförene uppstälda kraf har från svenska statsrådets sida flera gånger erinrats, att den detaljerade räkenskapen öfver de hemliga utgifterna icke meddelas den svenske statsministern eller någon annan ledamot af det svenska statsrådet, och att kontrollen öfver utrikesministerns handhafvande af dessa medel utöfvas icke allenast för Norges utan äfven för Sveriges del uteslutande af Konungen. En förändring i detta förhållande synes mig icke betingad af omständigheterna, men, om en sådan i afseende å redovisningen af de hemliga utgifterna skulle visa sig nödig eller lämplig, synes sådan förändring böra föregås af gemensam öfverenskommelse, och under närvarande förhållanden lärer Eders Kong!. Maj:t icke finna lämpligt, att denna fråga nu särskildt upptages.

Jag tillstyrker, att det hittills till dessa utgifter i budgeten uppförda belopp, 14,000 kr., ånyo äskas, dervid stödjande mig på hvad flera gånger anförts rörande behöfligheten af denna utgiftspost.

Beloppet af de från kabinettskassan utgående expektanslöncr och pensioner har under innevarande år ökats med 11,000 kr. eller dels den expektanslön å 6,000 kronor,

14 Tredje hufvndtiteln.

hvilken jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut den 12 sistlidne juli från och med september månad innevarande år tillerkänts i disponibilité försatte envoyén H. Åkerman, dels ock den pension å 5,000 kronor, som vid beviljande den 6 sistlidne september af nådigt afsked för ministern i Bryssel och Haag C. Burenstam tilldelats denne från och med derpå följande oktober månad. Deremot har beloppet af pensioner minskats med de två pensioner, hvardera å 75 kronor, som uppburits af kabinettskuriren Cronlands numera aflidna dotter, Sofia Wilhelmina, samt af kabinettskuriren Liljedals numera jemväl aflidna dotter Clara.

I dess helhet utgör således ökningen under innevarande år af de från kabinettskassan beviljade expektanslöner och pensioner kr. 10,850, och summan af samma löner och pensioner kr. 30,400. Som emellertid i beräkningen öfver kabinettskassans utgifter för år 1896 för expektanslöner och pensioner upptagits kr. 32,750, anser jag icke, att ofvannämnda ökning bör föranleda, att för samma löner och pensioner i 1897 års budget beräknas högre belopp än nyssnämnda i 1896 års budget upptagna

Konsulskassans inkomster af konsulatafgifter beräknades i 1896 års budget till kr. 278,800. Enligt de i år från vederbörande konsuler inhemtade approximativa uppgifter kan konsulskassans inkomst af berörda afgifter under innevarande år beräknas uppgå till i rundt tal kr. 306,000. Skilnaden mellan det i 1896 års budget beräknade belopp och det, som kan antagas inflyta under innevarande år, utgör således endast omkring kr. 27,000. Vid sådant förhållande och då den ifrågavarande inkomsten är i hög grad beroende af konjunkturerna för sjöfarten, anser jag mig böra i 1897 års stat fortfarande upptaga inkomsten af konsulatafgifter till kr. 278,800, enligt följande med ledning af konsulernas ofvannämnda approximativa uppgifter för 1895 gjorda uppställning:

från Antwerpens distrikt:

från hufvudstationen ............................................... kr. 7,500

» vicekonsulaten .............. » 1,200 kr. 8,700

» Archangels distrikt ..................................................................... » 2,300

» Barcelonas > ..................................................................... » 4,500

» Bilbaos » ..................................................................... » 3,600

» Genuas distrikt:

från hufvudstationen ......... kr. 4,100

» vicekonsulaten .................................................. » 300 » 4,400

» Hamburgs distrikt:

från hufvudstationen............... kr. 10,300

» vicekonsulaten............................................. » 900 » 11,200

» Havres distrikt:

från hufvudstationen ................................................ kr. 3,700

» vicekonsulatet i Bordeaux.................................. » 1,700

» de olönade vicekonsulaten.................................. » 8,600 » 14,000

Transport kr. 48,700

Tredje hufvudtiteln. 15

Transport kr. 48,700

från Helsingfors’ distrikt................................................................... » 6,200

» Konstantinopels » * 400

» Köpenhamns distrikt:

från hufvudstationen.......................'......................... kr. 10,800

» vicekonsulatet i Helsingör.................... » 200

» de öfriga vicekonsulaten..................................... » 9,100 » 20,100

» Leiths distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 3,000

» vicekonsulaten................................................... » 18,000 » 21,000

» Lissabons distrikt........................................................................ > 4,600

» Londons distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 33,500

» vicekonsulatet i Cardiff..................................... » 18,300

» » » Liverpool ................................. > 11,800

» » » Newcastle................................. » 18,300

» » » West-Hartlepool........................ » 4,000

» de öfriga vicekonsulaten.................................... » 46,500 > 132 400

> Lybecks distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 6,300

» vicekonsulaten.................................... » 1,300 , 7,600

» Newyorks distrikt............................................... » 20,900

» Rigas distrikt:

från hufvudstationen............................................... kr. 4,200

» vicekonsulaten..... ....................... > 2,800 » 7.000

» Rio de Janeiros distrikt:

från hufvudstationen................................................ kr. 7,600

» vicekonsulaten.................................................. » 2,300 » 9,900

Summa kr. 278,800,

hvaraf med ledning af 1894 års siffror i runda tal kr. 83,278 eller 29,8 7 procent antagas belöpa på svenska och kr. 195,522 eller 70,13 procent på norska fartyg.

Konsulskassans inkomster af expeditionsafgifter, som för 1896 beräknades till kr. 14,000, torde kunna uppföras med samma belopp. På grund af 1894 års uppbörd kunna ifrågavarande afgifter i runda tal beräknas utgöra för svenska ärenden omkring kr. 5,909 eller 42,21 procent, för norska ärenden kr. 7,748 eller 55,34 procent samt för sådana ärenden, hvilka äro att betrakta såsom för båda rikena gemensamma, kr. 343 eller 2,4 5 procent.

Om till den beräknade inkomsten af konsulatafgifter ........................ kr. 278,800

samt af expeditionsafgifter .................................................................. » 14,000

Transport kr. 292,800

16 Tredje hufvudtiteln.

Transport kr. 292,800

läggas statsbidrag till samma belopp, hvarmed dessa under en följd af år utgått och jemväl för 1896 blifvit begärda, nemligen kr. 160,000 från Sverige

och kr. 120,000 från Norge eller tillsammans......................................... » 280,000

skulle konsulskassans inkomster komma att utgöra i det hela .................. kr. 572,800

Beträffande härefter konsulskassans utgifter, upptages bidraget till utrikesdepartementet med oförändradt belopp.

En minskning inträder i fråga om rubriken löner och arfvoden i följd deraf, att vicekonsuln i Köpenhamn H. C. Lorck under året aflidit, på grund hvaraf tvenne honom tillerkända ålderstillägg å tillhopa 1,000 kronor bortfallit. A andra sidan kan dock en ökning i denna rubrik motses derigenom, att vicekonsuln i Newyork vid ingången af år 1897 skulle jemlikt nådiga beslutet den 8 december 1882 blifva berättigad till ett andra ålderstillägg å 500 kronor, och då härtill lägges det andra ålderstillägg å 500 kr., till hvilket, på sätt vid underdånig föredragning den 22 december 1894 af 1896 års budgetförslag anmälts, vicekonsuln i London, t.- f. konsuln i Leith J. W. Tornöe, redan från och med ingången af sistnämnda år torde blifva berättigad, men hvilket till undvikande af rubbning af den ifrågavarande rubrikens slutsumma icke infördes i samma års budgetförslag, skulle rubrikens slutsumma i 1897 års budgetförslag komma att blifva oförändrad.

I afseende å anslagen till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet samt anslagen till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet förekommer icke någon förändring.

Utgifterna till pensioner hafva under året minskats med tillhopa kr. 8,400 derigenom, att följande pensionärer aflidit, nemligen: f. d. generalkonsulerne O. Munch-Rseder och D. C. Bodom, hvilka hvardera uppburit pension af kr. 4,000, samt aflidne f. d. generalkonsuln E. J. Lagerheims dotter Fatima, hvilkens pension utgjorde kr. 400. Som emellertid ökning af konsulskassans pensionsstat lätt kan komma att uppstå, anser jag mig icke böra ifrågasätta någon ändring i rubrikens slutsumma.

För skrifmaterialier, expenser och extra utgifter beräknas liksom för 1896 ett belopp af kr. 35,550.

Utgifterna från konsulskassan under år 1897 beräknas alltså i fullständig likhet med senast för representationerna framlagda budgetförslag till följande belopp:

utrikesdepartementet ......................................................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden .................................................. kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

d) pensioner................................................................ » 11,550 » 519,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter............................................. » 35,550

Summa utgifter kr. 572,800

\

i

Tredje Imfvudtiteln. 17

Denna summa motsvaras af den ofvan gjorda inkomstberäkningen, och inkomster och utgifter beräknas i likhet med 1896 års stat på följande sätt:

Inkomster:

statsverkens bidrag............................................................................. kr. 280,000

konsulatafgifter ................................................................................. » 278,800

expeditionsafgifter ...........................................................................--- » 14,000

Summa kr. 572,800

Utgifter:

utrikesdepartementet .......................-............................................... kr. 17,500

konsulsstaten:

a) löner och arfvoden................................................. kr. 373,900

b) anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet » 73,000

c) anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet » 61,300

,d) pensioner.............. .............................................._»__11,550 , 519,750

skrifmaterialier, expenser och extra utgifter........................................... » 35,550

Summa kr. 572,800

De summor, som för tillfälliga och oförutsedda utgifter samt till betäckande af möjligen bristande inkomster skulle behöfva begäras af storthinget, anser jag böra i likhet med föregående år beräknas till kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan. För Sveriges del lärer Eders Kongl. Maj:t vilja af riksdagen begära samma dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar, som hittills varit medgifven.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t behagade öfver de af mig uppgjorda förslag och beräkningar infordra kongl. norska regeringens betänkande, samt att afskrift af det i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 12 juli 1895 förda protokoll må såsom bilaga åtfölja protokollet öfver denna föredragning.

Till hvad herr ministern sålunda hemstält, behagade Hans Maj:t Konungen, jemlikt samtlige närvarande svenske och norske statsrådsledamöters underdåniga tillstyrkande, i nåder lemna bifall.

In fidem: Fredrik Rappe.

Bih. till Rikad. Prut. Itiyii. 1 Samt. 1 Afd.

18 Tredje hufvud titeln.

Bil. B.

Protokoll öfver utrikesdepartement!särende, kallet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den 12 juli 1895.

Närvarande:

Hans exellens herr statsministern Boström,

H ans exellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Hans exellens norske herr statsministern Gram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Hagerup,

Bang.

Sedan hans excellens herr ministern för utrikes ärendena erinrat, att Ivongl. Maj:t vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 14 januari 1895 behagat besluta, att af Riksdagen skulle för år 1896 begäras kronor 443,800 till kabinettskassau och kronor 160,000 till konsulskassan, samt att af stortinget skulle för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896 äskas kronor 184,900 till kabinettskassau och kronor 120,000 till konsulskassan, förutom hvad af konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kunde komma att under samma period inflyta, äfvensom därutöfver ett anslag till tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kronor 28,000, hvaraf kronor 12,000 för kabinettskassau och kronor 16,000 för konsulskassan, anförde herr ministern:

i

Tredje hufvndtiteln.

»Uti skrifvelse den 15 sistlidne maj angående reglering af utgifterna under tredje hufvudtiteln har riksdagen tillkännagifvit, att riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i fråga om regleringen af dessa utgifter föreslagit.

Hvad Norge beträffar, har norska statsrådsafdelningen tillkännagifvit, att Eders Kongl. Maj:t genom resolution denna dag i norskt statsråd behagat till efterrättelse fastställa stortingets den 5 juli innevarande år fattade beslut, nämligen

dels att stortinget samtyckt till, att de af stortinget genom beslut den 19 juli 1894* för gemensamma utgifter till de diplomatiska angelägenheterna för budgetterminen 1 juli 1894 till oO juni 1895 beviljade belopp, tillsammans kronor 183,d70: 35, må på vanligt sätt användas, oafsedt att vilkoret att legationen i Wien skulle upphäfvas som diplomatisk representation för Norge icke blifvit uppfyldt,

dels om bevillning till diplomatiska utgifter för budgetterminen 1 juli 1895—30 juni 1896,

dels ock om bevillning till utgifter under samma budgettermin för konsulatväsendet, i hvilka två senare afseeudeu stortinget beslutit, att till utgifterna för de diplomatiska ärendena under budgetterminen den 1 juli 1895 till den 30 juni 1896 anslå

till kabinettskassan--------

och till tillfälliga utgifter

...................... kr. 184,900: —

....................... » 12,000: —

eller tillsammans kr. 196,900: —

under vilkor, hvad utgifterna för legationerna i Wien och Konstantinopel beträffar, att dessa legationer fortfarande komma att skötas af tillförordnade, och hvad angår utgifterna till de öfrig a legationerna, under vilkor att den eller de af dessa, vid hvilka ledighet uppstår, skola besättas endast provisoriskt, till dess spörsmålet, huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida bör lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande, varit stortinget förelagdt, samt, hvad angår bidraget till hemliga utgifter, på vilkor att norsk ansvarig minister får tillfälle till att taga kännedom om de räkenskaper, som röra dessa utgifter.

.Såsom utgifter för konsulatväsendet har stortinget beviljat för samma budgettermin kronor 342,291, under vilkor att de fäst lönade poster inom konsulstjensten, som för närvarande äro lediga eller vid hvilka ledighet inträffar, skola skötas af tillsvidare förordnade.

Såsom synes, är sålunda det norska bidraget till hemliga utgifter gjordt beroende af att norsk ansvarig minister får taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter, men då förhållandena icke nu mera än förut torde böra föranleda dertill, att annan kontroll öfver dessa medel anordnas än den, som för närvarande eger rum, synes mig alltså af härför beräknade belopp, 14,000 kronor, endast den på Sverige fallande andelen, kronor 9,900, för dessa utgifter kunna påräknas.

Vidkommande de vid de öfriga anslagen knutna vilkor, her jag att i underdånighet få erinra, att, då frågan angående tillsättning endast på förordnande af sändebudsposter första gången förekom i stortinget, anfördes för eu sådan åtgärd åtminstone ett be-

20 Tredje hufvndtiteln.

stärndt skäl, nämligen att stortingsflertalet hyste tvifvelsmål om, huruvida vissa ministerposter, deribland särskildt den i Wien, vore behöfliga, samt derföre ansåg det lämpligt, att platserna tillsattes endast provisoriskt och till dess frågan om deras indragning var närmare utredd.

Då under de därpå följande åren förslag inom stortinget förekommo angående samma sak, möttes dessa förslag äfven inom stortinget af en bestämd gensaga, i det man med 'råtta anförde, att ett sådant tillvägagående, oafsedt dess stötande form, var alldeles obehöfligt, då ju ministrar och konsuler såsom varande förtroendeembetsmän när som helst kunde återkallas samt något hinder för en posts indragning således icke funnes. Något som helst annat skäl för det anförda förfarandet har mig veterligt icke uppgifvits. Däremot har äfven från utrikesministerns sida upprepade gånger framhållits, att en sådan tillsättning på förordnande icke vore förenlig med tjenstens ändamålsenliga skötande samt derföre endast kunde fortfara en kortare tid. I sjelfva verket kommer eu sådan tillsättning, derest den upphör att hafva karakteren af en tillfällig lämplighetsåtgärd och i stället tillämpas under em följd af år samt utsträckes till samtliga minister- och konsulatsposter,

att verka desorganiserande för hela tjensten samt afhålla yngre dugande krafter från att

egna sig åt densamma.

Men icke blott för utrikesdepartementet sjelft samt för skötseln af de utrikes angelägenheterna medförer ofta berörda förfarande svåra olägenheter, utan detsamma har äfven en principiel betydelse. Densamma ligger deruti, att vid beviljandet af utrikes-

budgeten förfarits olika, i det att i Sverige budgeten beviljats utan några vilkor, under

det att i Norge vid beslutet fästs ett eller flera sådana. Ett dylikt tillvägagående måste nödvändigtvis skapa den uppfattningen, att begge rikena icke i afseende å utrikesrepresentationen äro solidariska, samt på så sätt befordra den splittringens ande, som i detta afseende tyvärr redan förefinnes.

Då emellertid, såsom jag redan haft tillfälle anföra, detta tillvägagående egt rum under de sistförflutna åren, och jag derföre, i betraktande deraf att i indstillingen, som ligger till grund för propositionen till storthinget, blifvit förutsatt, att vid beviljande af anslagen till kabinetts- och konsulskassorna skulle äfven i år af storthinget fästas vilkor, icke i närvarande stund anser mig kunna göra någon hemställan uti nu ifrågavarande afseende, så anhåller jag dock att redan nu få såsom min bestämda åsigt uttala, att en fortsatt tillämpning af det under de senare åren följda olika förfaringssätt vid utrikesbudgetens behandling inför de förenade rikenas representationer icke låter sig förena med utrikesangelägenheternas ändamålsenliga skötsel och unionella karakter, och utbeder jag mig att få återkomma till denna fråga, när förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår inför Eders Kongl. Maj:t framlägges.

Jag har nu endast att i underdånighet hemställa, att storthingets nu anmälda, i norskt statsråd af Eders Kongl. Maj:t godkända beslut måtte få meddelas utrikesdepartementets kameralafdelning till kännedom och vederbörlig efterrättelse, dervid jag emellertid, i enlighet med hvad jag förut anfört, förutsätter, att icke någon del af det utaf norska storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter kommer att tagas i anspråk; och

Tredje hufvudtiteln. 21

anser jag ting tillika böra hemställa, att mitt anförande till dagens protokoll må få i tryck offentliggöras.»

Svenska statsrådets öfriga ledamöter, som instämde i hvad herr ministern för utrikes ärendena yttrat angående det af storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter, anförde vidare: att det svenska statsrådet icke förbisett de olägenheter för utrikesangelägeuheternas skötsel, hvilka vore förenade med diplomatiska och konsulära befattningars uppehållande allenast på förordnande, om än statsrådet, så länge endast ett färre antal dylika befattningar varit på detta sätt bestridda och anordningen i sin helhet kunnat anses såsom mera tillfällig, funnit sig icke böra tillstyrka vidtagandet af mått och steg, som kunnat sätta Kongl. Maj:t i tillfälle att, utan hinder af de utaf storthinget fattade besluten, i vanlig ordning besätta de lediga platserna. I öfverensstämmelse med denna uppfattning hade vid upprepade tillfällen från det svenska statsrådets sida framhållits, att ett öfver en längre tid utsträckt uppehållande på förordnande af de förenade rikenas diplomatiska och konsulära befattningar icke kunde undgå att menligt inverka på vården af rikenas intressen i främmande länder, och då det vore uppenbart, att vådorna af ett sådant provisorium ökades i den män tiden för dess fortvara förlängdes, och detsamma komrne att omfatta ett större antal befattningar, funne statsråden, lika med ministern för utrikes ärendena, att vid framläggandet af förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår frågan om sättet för diplomatiska och konsulära befattningars tillsättning borde återupptagas.

Norska statsrådsafdelningen anhöll att få till protokollet antecknadt, att den ville, med hänsyn till det af storthinget vid bevillningen till hemliga utgifter knutna vilkor, hänvisa till hvad härom från norsk sida vid ett föregående tillfälle, nämligen i underdånigt anförande af 10 januari innevarande år (storthingsprop. N:o 1, hovedpost X, sid. It!), uttalats. Med vidhållande af den uppfattning, som där återgifvits, tilläte sig afdelningen att i underdånighet enträget tillråda, att en sådan ordning måtte träffas, hvarigenom det från norsk sida uppstälda krafvet på delaktighet i kontrollen öfver de här omhandlade utgifter måtte varda tillmötesgånget.

Statsrådsafdelningen anförda vidare, att den i sakens nuvarande ställning icke funne det lämpligt att ingå på någon pröfning af de utaf hans excellens utrikesministern i statsrådet framhållna synpunkter, i det statsrådsafdelningen för öfrigt också med hänsyn till denna punkt hänförde sig till det norska regeringens betänkande, som denna dag föredragits för Kongl. Maj:t i norskt statsråd.

Till hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, behagade Hans Maj:t konungen lemna nådigt bifall.

iii iidem:

C. Strömfelt.

22 Tredje hiifrudtiteln.

Bil. C.

Protokoll öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd ä Stockholms slott den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Hans excellens norske herr statsministern Dram,

Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAl),

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson.

Wersäll,

Haugland,

Smed al.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena föredrog i underdånighet förslaget till de förenade rikenas gemensamma utrikes budget för 1897 samt kong], norska regeringens den 10 innevarande månad deröfver afgifna underdåniga betänkande.

Herr ministern anförde:

»Med anledning af hvad jag vid underdånig föredragning i sammansatt statsråd den 20 nästlidne december af förslag till de förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för 1897 yttrat i fråga om de af storthinget under de senare åren vid beviljandet af anslagen till kabinetts- och konsulskassorna fästa vilkor om ledigblifna posters tillsättande endast på förordnande, anför norska regeringens departement för det inre i sitt betänkande, hvilket kougl. norska regeringen i det väsendtliga biträdt, följande:

Tredje hufvud titeln.

■23

»Den 5 juli nästlidet år beviljade storthinget kronor 196,900 till utgifter för de diplomatiska angelägenheterna för budgetterminen 1 juli 1895 till 30 juni 1896 på vilkor, för så vidt angår utgifterna för beskickningarna i Wien och Konstantinopel, att dessa beskickningar fortfarande komma att skötas af tillförordnade, för så vidt angår utgifterna för de öfriga beskickningarna, att den eller de af dessa, vid hvilka ledighet kunde inträffa, blott skötas provisoriskt, intill dess frågan, huruvida och i hvilken utsträckning från Norges sida bör lemnas fortsatt bevillning till desammas upprätthållande, varit storthinget förelagd, samt, för så vidt angår bidraget till hemliga utgifter, på vilkor, att norsk ansvarig minister får tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter. Samma dag beviljade storthinget likaledes kronor 342,291 till utgifter för konsulatväsendet för budgetterminen 1 juli 1895 till 30 juni 1896 på vilkor, att de fast lönade poster inom konsulsstaten, som för närvarande äro lediga eller vid hvilka ledighet kunde inträffa, skola skötas af tillsvidare tillförordnade. Båda dessa storthingsbeslut hafva i norskt statsråd genom kongl. resolution den 12 juli 1895 i nåder blifvit till efterrättelse faststälda. Af ett vid det nu öfversända förslaget till de förenade rikenas utrikes budget för 1897 som bilaga fogadt protokoll synes, att ofvannämnda af storthinget till anslagen till utgifter för de diplomatiska angelägenheterna och konsulatväsendet för innevarande budgettermin fästa vilkor hafva gjorts till föremål för förberedande behandling redan i sammansatt statsråd den 12 juli förra året, i det att ministern för utrikes ärendena, efter att hafva redogjort för sin uppfattning, förbehöll sig att få återkomma till denna fråga, när förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår komme att framläggas inför Eders Majestät, hvarjemte det svenska statsrådets öfriga ledamöter, under förklaring, att de instämde i hvad ministern för utrikes ärendena anfört angående det af storthinget beviljade bidrag till hemliga utgifter, på närmare angifna grunder lika med ministern för utrikes ärendena funno, att frågan om sättet för diplomatiska och konsulära befattningars tillsättande borde återupptagas vid framläggandet af förslag till utrikesbudget för nästkommande budgetår.

o o o o

Detta departement kan i dera punkter icke instämma i hvad från svensk sida vid detta tillfälle anfördes, men anser det samtidigt icke af omständigheterna påkalladt att inlåta sig på ett närmare detaljeradt bemötande deraf.»

Efter att hafva redogjort för mitt yttrande i ämnet till protokollet i sammansatta statsrådet den 20 nästlidne december, fortsätter departementet :

»Efter hvad ministern för utrikes ärendena upplyser om det icke obetydliga antal delvis vigtiga poster inom minister- och konsulsstaterna, som beklädas af tillförordnade, delvis med icke obetydligt lägre lön än den för samma poster anslagna, kan det icke förnekas, att förhållandena inom dessa stater för närvarande icke äro gynsamma, liksom ock att olägenheterna dervid helt naturligt blifva desto mera kännbara, i den mån som antalet af sådana platser ökas.

Enligt departementets uppfattning ligger det äfven nära till hands att antaga, att personer, som endast på tillförordnande bekläda poster af ofvan angifna beskaffenhet, möjligen också åtnjuta mindre auktoritet och anseende än de skulle hafva, om de vore

24 Tredje hufvudtiteln.

fast anstälda, något som vid vissa tillfällen säkerligen kan vara till hinder för ett tillfredsställande utförande af deras göromål. Inom storthinget synes man hafva haft uppmärksamheten fäst på denna sida af saken, i det att den af storthinget år 1894 nedsatta särskilda komité för behandling af konsulatbudgeten i sitt af storthinget bifallna betänkande uttalar sig för, att vice konsulat i vissa fall böra erhålla benämning af konsulat. Icke allenast, anför komitén, kan i vissa fall posternas besättande med dugande krafter underlättas, utan kan det äfvenledes vara af betydelse, att våra embetsman icke intaga en mera underordnad rangställning än andra länders på platsen anstälde konsulatembetsmän; och hvad komitén här anför om konsuler och deras rang torde antagligen i samma grad gälla äfven om deras auktoritet och anseende samt om de i diplomatisk tjenst anstälde embetsman (Betänk. S. XX B. för 1894, pag. 68).

Departementet antager derför, att, så som förhållandena utvecklat sig, det torde vara anledning att taga under öfvervägande, huruvida det mål, som storthinget afsett att uppnå genom att under de senare åren fordra att lediga eller ledigblifvande poster inom här nämnda stater endast tillsättas på förordnande, kan uppnås äfven på annat sätt,

I sådant hänseende får departementet framhålla, att konsuler såväl som diplomatiska tjensteman af Konungen kunna afskedas utan dom, och att sålunda icke en gång en fast anställning kan lägga rättsliga hinder i vägen för genomförande af förändringar vare sig genom en fullständig omorganisation eller genom en indragning af särskilda poster, föranledd deraf, att storthing eller riksdag nekat anslag till desamma. I sjelfva verket torde emellertid en fäst anställning utan vilkor otvifvelaktigt lägga ett band på det fria utöfvandet af' rätten att vidtaga dylika omregleringar, i det man naturligtvis ryggar tillbaka för åtgärder, som alltför kännbart drabba en särskild tjensteman, utan att denne vid sin utnämning haft någon anledning att vara förberedd på möjligheten af sådana.

Det torde få antagas, att det är just hänsyn härtill, som legat till grund för norska storthingets fordran, att ifrågavarande tjensteman skola tillsättas endast på förordnande, i det man utgått från, att den önskvärda friheten med afseende å möjliga omregleringar derigenom betryggades, men utan att för öfrigt frågan om möjligheten af andra sätt för vinnande af denna trygghet förut synes hafva varit närmare afhandlad och utan att det derför kan anses tillkännagifvet från storthingets sida, att det hittills begagnade sättet är det enda, som kan eller bör komma i fråga.

Såsom af ministern för utrikes ärendena nu påpekats, har under de senare åren på hemställan af norska regeringen med afseende på den väckta frågan om konsulatväsendets omorganisation, vid besättande af olönade konsulat, förfarits så, att vid vederbörande konsuls utnämning, på det af utrikesministern närmare angifna sätt, gjorts uttryckligt förbehåll om, att konsuln utan kraf på godtgörelse skulle hafva att finna sig i de förändrade bestämmelser med hänsyn till hans ställning som konsul, hvilka kunde komma att meddelas, och utrikesministern tillägger, att det knappast kan möta något hinder mot att ett liknande förfaringssätt användes äfven vid besättandet af lönade eller med kontorsanslag försedda konsulat samt vid utnämnande af diplomatiska embetsman.

Tredje hufvudtiteln.

25 Departementet är böjdt att antaga, att det af utrikesministern nu antydda förfaringssätt, som också i den norska administrationen användts vid enstaka tillfällen vid besättande af embeten, hvilkas omreglering varit förestående, innebär ett tillmötesgående af storthingets önskningar, hvilket i hvarje hänseende ställer administrationen lika fri, som då vederbörande tjensteman blott äro tillförordnade, medan det å andra sidan tillförsäkrar dessa en gynsammare ställning och utesluter de ofvanberörda olämpliga följder för konsulat- och diplomatstaterna i det hela, som besättande på förordnande har medfört.

Under förutsättning att vid besättande af sådana poster för framtiden uttryckligen göres liknande förbehåll som det, hvilket på hemställan af norska regeringen under de senare åren gjorts vid besättande af olönade konsulat, tror derför departementet sig för sin del kunna underlåta att föreslå, att beviljandet af bidrag från Norge till beskickningarna och konsulatväsendet för kommande budgettermin göres beroende af att lediga eller ledigblifvande beskickningar och fast lönade poster inom konsulsstaten skola skötas af tillsvidare tillförordnade.»

Häraf framgår, att kongl. norska regeringen är enig med mig i att det af mig föreslagna sättet skulle utgöra en tillfredsställande lösning af frågan.

I fråga om anslaget till hemliga utgifter yttrar departementet för det inre, efter att hafva redogjort för hvad jag om detta anslag anfört till protokollet i sammansatta statsrådet den 20 nästlidne december, följande:

»Departementet tillåter sig i anledning häraf att anföra, att storthingets konstitutionskomité i sitt den 29 juni 1895 afgifna betänkande (Betänk. S. XX B.) framhållit, att fordran på kontroll äfven från norsk sida öfver användandet af anslaget till hemliga utgifter hvarken kan eller bör uppgifvas. 1 betraktande af den förändrade ställning, i hvilken frågan om ledningen af utrikes ärendena vore kommen genom storthingets uttalande af den 7 i samma månad, ansåg sig dock komitén böra föreslå, att Norges bidrag äfven till dessa utgifter beviljades, dock på vilkor att nämnda fordran tillgodosåges. 1 öfverensstämmelse härmed blef anslaget beviljadt genom storthingets den 5 derpåföljde juli fattade beslut.

Departementet får i öfverensstämmelse härmed hemställa, att framställning göres, att Norges bidrag till dessa utgifter beviljas, dock endast under vilkor, att den från norsk sida upprepade gånger framstälda fordran, att norsk ansvarig minister får tillfälle att taga kännedom om räkenskaperna angående dessa utgifter, varder tillgodosedd.»

Med afseende å denna fråga inskränker jag mig till att åberopa hvad jag rörande densamma yttrat till protokollet i sammansatt statsråd den 20 nästlidne december.

Emot de af mig uppgjorda beräkningarna, har kongl. norska regeringen i öfrigt icke haft något att anmärka. Enligt dessa beräkningar utgör hela anslagsbehofvet till kabinettskassan kr. 628,700 för de förenade rikena tillsammans eller samma belopp, som till nämnda kassa äskades af sistlidet års riksdag och storthing. Med iakttagande ef eu sträng fördelning, enligt den vedertagna proportionen 12 till 5, skulle detta belopp fördelas sålunda, att Sveriges bidrag blefve kr. 443,788: 24 och Norges kr. 184,911: 76, men för afrundning af slutsiffran i hvartdera landets anslag beräknas Sveriges andel

Bih. till Hiksd. Prof. 1896. 1 Sami. I Afd. 4

Tredje hufvudtiteln.

till kr. 443,800 och Norges till kr. 184,900. En obetydlig rubbning uppkommer visserligen härigenom i proportionen mellan rikenas bidrag, men densamma är emellertid endast skenbar, emedan i utrikesdepartementets räkenskaper hänsyn till den rätta proportionen alltid tages, och skilnaden godtgöres hvartdera landet, så att uppkommen besparing eller brist i hvarje fall fördelas efter den verkliga proportionen.

Det anslag af statsmedel, som erfordras för konsulskassan, belöper sig i likhet med föregående år till kr. 280,000, hvaraf, enligt proportionen 4 till 3, kr. 160,000 skulle falla på Sverige och kr. 120,000 på Norge.

Jag får alltså i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade besluta att af riksdagen och storthinget äska de för utgifternas bestridande nödiga anslag, att utgå efter den för de båda rikenas bidrag till sådana utgifter hittills tillämpade proportion såväl för kabinettskassan som för konsulskassan.

Med hänsyn såväl till de för Sverige och Norge olika statsregleringsperioderna som till den olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena under senare år varit bestämd, får jag slutligen föreslå,

att af riksdagen måtte för år 1897 begäras kr. 443,800 till kabinettskassan och kr. 160,000 till konsulskassan, att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till anslagens användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af storthinget måtte för budgetterminen 1 juli 1896—30 juni 1897 äskas kr. 184,900 till kabinettskassan och kr. 120,000 till konsulskassan, förutom hvad i konsulatafgifter af norska fartyg samt expeditionsafgifter kan komma att under samma period inflyta, äfvensom derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af kr. 28,000, hvaraf kr. 12,000 för kabinettskassan och kr. 16,000 för konsulskassan.»

Uti hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält, förenade sig det svenska statsrådets öfriga ledamöter.

Norska statsrådsafdelningen hänförde sig i det hela till norska regeringens betänkande och hemstälde, i anslutning härtill, försåvidt anslaget till hemliga utgifter anginge, att det måtte i nåder bestämmas, att den norske statsministern i Stockholm för framtiden lemnas tillfälle att taga kännedom om de öfver dessa utgifter förda räkenskaper.

Hans Maj:t Konungen, som förklarade sig icke vara sinnad för närvarande göra någon förändring med det sätt, hvarpå kontrollen öfver de s. k. hemliga medlen hittills egt ruin, behagade, med anledning af den angående det norska anslaget rådande meningsskiljaktigheten, förklara, att Han funne något sådant anslag för detta budgetår icke böra från Norge äskas.

Herr ministern för utrikes ärendena yttrade härefter:

»Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förklarande att icke något bidrag af norska storthinget detta budgetår skall äskas till hemliga utgifter, hvarigenom det för dessa utgifter till 14.000 kronor beräknade anslag skulle utgå allenast med 9,900 kronor eller den svenska andelen, ber jag att få uttala, att sistnämnda belopp är otillräckligt, såsom erfarenheten visat under de åt-, då till följd af det vid norska anslaget, fästa vilkor detsamma ej kunnat användas. Jag skulle derför vara betänkt på att hemställa om hela

Tredje hufvudtiteln.

beloppets anvisande endast från svenska statsverket, derest jag ej, med anledning af hvad i den unionella frågan förekommit, funne mig ej böra i närvarande stund framlägga sådant förslag.»

Hvad herr ministern för utrikes ärendena hemstält och föreslagit, behagade Hans Maj:t Konungen i nåder gilla och bifalla, dock att den på Norge belöpande andel, kr. 4,100, af det i budgetförslaget under rubriken »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» uppförda, till 14,000 kronor beräknade anslaget till hemliga utgifter icke skulle för nästkommande budgettermin äskas af norska storthinget, i följd hvaraf den för »skrifmaterialier, expenser och extra utgifter» i budgetförslaget beräknade summan, 75,000 kronor, skulle nedsättas till 70,900 kronor, och slutsumman å kabinettskassans utgifter, 628,700 kronor, sålunda minskas till 624,600 kronor.

In fidem:

Eric Trolle.

28 Tredje hufvudtiteln.

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget för år 1897.

I.

II.

Kabinettskassan:

Sverige.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena.................... 24,000

2. Utrikesdepartementet................................. 27,495

3. Ministerstaten........................................... 337,941

4. Militärattachéer ........................................ 8,471

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 45,893

Summa kronor 443,800

Konsulskassan:

Norge. Tillsammans.

Kronor. Kronor.

- 24,000

11,455 38,950

140,809 478,750

3,529 12,000

25,007 70,900

180,800 624,600

6. Utrikesdepartementet...............................!. 7,618 9,882 17,500

7. Konsulsstaten........................................... 226,264 293,486 519,750

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter... 15,476 20,074 35,550

249,358 323,442 572,800

Afgår hvad som häraf beräknas kunna bestridas

af inflytande konsulat- och expeditionsafgifter. 89,358 203,442 292,800

Summa kronor 160,000 120,000 280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1897.

Kronor.

1. Ministern för utrikes ärendena ......................................................... 24,000

2. Utrikesdepartementet...................................................................... 38,950

3. Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire 48,000 Legationssekreterare......................................... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000 Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire............................. 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

fl\taSsadnSioToMPkPrbär} Mindre Plénipotentiaire............................. 10,000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 36,000

Legationssekreterare....................... 5,000 41,000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire......................... 22,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 60,000

Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire.................. 60,000

^Legationssekreterare....................... 8,000 68,000

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire .... 29,000

Beskickningen i Washington:

a‘om Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire........................... 24,000

Legationssekreterare, lön................. 6,000

D:o, tjenstgöringspenningar 4,000 34,000

62,950

Transport 414,000

62,950

30 Tredje hnfrudtiteln.

Transport. 414,000

Beskickningen i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.............................................. 32,000

b. Expektanslöner och Pensioner

446,000

32,750

4. Militärattachéer:

1 Militärattaché................................................ 6,000

1 d:o ................................................ 6,000

5. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser.................... 24,500

b. Ekiperingspenningar__________________ 10,000

c. Hemliga utgifter....................................... 9,900

d. Öfriga extra utgifter.................................... 26,500

Summa kronor

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag......................................

Norska statsverkets bidrag.........................................

Konsulatafgifter, förslagsvis: inom Antwerpens konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...._______________ 7,500

» vicekonsulaten inom distrikts ................................- 1)200 8,700

» Archangels konsulsdistrikt...................... 2,300

» Barcelonas » 4,500

» Bilbaos » 3,600

» Genuas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.................. 4,100

» vicekonsulaten inom distriktet ................................. 300 4,400

Transport 23,500

62,950

478,750

12,000

70,900

624,600

1897.

Kronor.

160,000

120,000

280,000

Tredje hutvudtitelu

31 Transport 23,500

inom Hamburgs konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,300

» vicekonsulaten inom distriktet................................ 900 11,200

» Havres konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,700

» vicekonsulatet i Bordeaux____ 1,700

» flinga vicekonsulat inom distriktet ........................... 8,600 14,000

» Helsingfors’ konsulsdistrikt..................... 6,200

» Konstantinopels » 400

» Köpenhamns konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 10,800

» vicekonsulatet i Helsingör____ 200

» öfriga vicekonsulat inom distriktet ..........................9,100 20,100

* Leiths konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen................... 3,000

» vicekonsulaten inom distriktet ................................- 18,000 21,000

» Lissabons konsulsdistrikt........................ 4,600

» Londons konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen.-............ 33,500

» vicekonsulatet i Cardiff....... 18,300

» » i Liverpool... 11,800

» » i Newcastle... 18,300

» » i West-Hartle-

pool....... 4,000

» öfriga vicekonsulat inom distriktet........................... 46,500 132,400

» Lybecks konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen..-............ 6,300

» vicekonsulaten inom distriktet................................- 1,300 7,600

t Newvorks konsulsdistrikt....................... 20,900

280,000

Transport 261,900

280,000

32 Tredje hufyudtiteln.

Transport 261,900 280,000

inom Rigas konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...................

» vicekonsulaten inom distriktet .................................

» Rio de Janeiros konsulsdistrikt:

vid hufvudstationen...................

» vicekonsulaten inom distriktet .................................

Expeditionsafgifter, förslagsvis.........

4,200

2,800 7,000 7,600

2,300 9,900 278,800

................... 14,000

Summa kronor

572.800 U tgifter:

6. Utrikesdepartementet........................................................... 17,500

7. Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Antwerpen, Generalkonsuln, lön 13,000

Archangel, » » 12,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 10,000

Genua, Generalkonsuln, » 12,000

Hamburg, » » 15,000

Havre » » 14,500

Vicekonsuln, » 4,500 19,000

Bordeaux, » » 6,000

Helsingfors, Generalkonsuln, » 15,000

jomför ministerstaten. Konstantinopel, Ministre Plénip. » 10,000

Drogman, » _7,000 17,000

Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500 19,500

Uppb&r konaulatafgifter. Helsingör, » » 3,900

2:ne ålderstillägg 1,000 4,900

Leith, Konsuln, lön ......... 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » ......... 15,000

Transpoi-t 186,400

17,500

Tredje hufvudtiteln,

»eu ingår ersättning för! r inom distriktet. \

för minister.-itaten.

17,500

373,900

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen------------ 4,500

Archangel..................................-.....-.......-...... 2,000

Barcelona........................................................ 2,000

Bilbao........... 2,500

Genua............................. 2,500

Hamburg................. 4,500

Havre............................................................. 4,500

Helsingfors...... ........................—------------------- 4,000

Köpenhamn ........................—------------------------- 4,500

Leith ........... 6,000

Lissabon............... 4,000

London ................................ .............. 11,000

till underhåll af generalkonsulatets hus... 4,000 15,000

Transport 56,000 373,900

Bill. till Rikad. Prof. 1896. 1 Sami. I Afd.

17,500

34 Tredje hufvudtiteln

Transport 56,000 373,900

Lybeck........................................................... 2,000

Newyork..........................................•_............... 8,000

Riga............................................................... 3,000

Shanghai......................................................... 4,000 73,000

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandria...................................................... 3,500

Alger................ 3,000

Bordeaux............................. 2,000

Buenos Ayres............;...................................... 4,000

Cardiff.................... 7,000

Gibraltar................. 2,000

Havana......................„.................................... 3,000

Japan......................... 4,000

Kiel................................................................ 800

Liverpool........................................................ 5,000

Marseille.................. 1,500

Melbourne...................................... 6,000

Montevideo........................ 2,000

Neapel...................................................... 3,000

Newcastle........................................................ 4,000

Pirseus............ 1,000

Rio de Janeiro.................................. 4,000

San Francisco................................... 4,000

Tanger............................................................ 1,500 61,300

d. Pensioner......................................................... 11,550

8. Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser..................................... 6,500

b. Konsulernes embetsutgifter....................................... 15.500

c. Diverse utgifter........................ 13,550

Summa kronor

17,500

519,750

35,550

572,800

Tredje hufvudtiteln.

35 Uppgift öfver de från kabinettskassan och kcnsulskassan för närvarande utgående

expektanslöner och pensioner.

Från Kabinettskassan.

Jemt. Nådigt

beslut af den Expektanslöner: Kronor

12 Juli 1895 Envoyén H. Åkerman............................................................... 6,000

Pensioner:

10 Juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna ...... 6,000

21 Juni 1889 » » F. T. Lindstrand ............. 6,000

26 April 1883 » » Friherre C. F. Palmstierna ............................. 4,800

6 Sept. 1895 » Ministern C. Burenstam ........... 5,000

15 April 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede ............................ 4,000

Summa kronor 31,800

Så länge Friherre Palmstierna å Kongl. Utrikesdepartementets stat uppbär arfvode såsom introduktör för främmande sändebud, utgår den honom beviljade pension tillsvidare endast med 3,400 kr. eller med 1,400 kr. lägre belopp än ofvan angifves, och hela utgiften för expektanslöner och pensioner minskas sålunda till...................... 30,400 kr.

Från Konsulskassan.

Jeral. Nådigt

beslut af den Pensioner: Kronor.

24 April 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka............. 800

29 Maj 1874 Vice konsuln Hambros enka.......................... 400

6 Juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna Carolina____ 225

Summa kronor 1,425

36 Tredje hufvudtiteln.

Kongl. Maj:ts i Nåder faststälda Stat för Utrikesdepartementet;

Gifven Stockholms Slott den 16 november 1883.

<v. '

[Af detta arfvode anses 2,500 kr. motsvara tjenstgörings- [ penningar.

!l/önen kan efter 5 års tjenst- | göring böjas med 600 kr.

I Lönen kan efter 5 års tjenstl göring höjas med 500 kr. och efter 10 års tjenstgöring med ' ytterligare 500 kr.

Derjemte fri bostad.

iLönen kan efter 5 års tjenstgöring böjas med 100 kr.

Förestående stat skall tillämpas från och med den 1 januari 1884, utom hvad angår kabinettssekreteraren, för hvilken densamma blifver gällande först vid nuvarande innehafvares afgång.

Statens slutsumma af femtiosex tusen fyra hundra femtio kronor kommer att af nedanstående anslagsmedel utgå, nemligen:

1) Anslaget å svenska riksstatens Tredje hufvudtitel:

Utrikesdepartementet.............................................................. kr. 27,495

2) De Förenade Rikenas anslag till Utrikesdepartementet å den gemen-

samma konsulskassan.............................................................. » 17,500

3) Norska statsverkets anslag till Utrikesdepartementet_______________________ » 11,455

Summa kronor 56,450

Stockholm 18%. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtitein.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 13 januari 1896.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas, Statsråden: friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll.

Departementschefen, statsrådet friherre Rappe anhöll att få underställa Kongl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1897 och att i sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna skrifvelser och framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t anmälda, nemligen:

Bill. till ltiksd. 1'rot. 1896. 1 Samt. 1 A fil. 1 11 lift. i

2 Fjerde hufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för arméförvaltningens artilleridepartement underdåniga skrivelser den 15 sistlidne november och den 10 påföljande december angående nämnda departements behof af statsmedel för år 1897;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående nämnda departements medelsbehof för år 1897;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne november angående nämnda departements behof af statsmedel för år 1897;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet samt chefens för fortifikationen gemensamma underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november angående extra ordinarie anslag till anordningar för försvarets ledning inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november, hvarmed öfverlemnats särskilda af chefen för fortifikationen aflåtna underdåniga framställningar af samma dag dels med förslag och kostnadsberäkningar rörande förändringar i fortifikationens organisation under år 1897, och dels angående extra ordinarie anslag till rikets fästningsbyggnader år 1897;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november angående extra ordinarie statsanslag för arméns utredning;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med förslag till och kostnadsberäkning rörande artilleriets organisation år 1897;

generalintendentens underdåniga skrifvelse den 10 sistlidne oktober med kostnadsberäkning för iutendenturcorpsens fortsatta organisation år 1897;

inspektörens för trängen underdåniga skrifvelse den 12 sistlidne november med, bland annat, kostnadsberäkning för trängens fortsatta organisation år 1897;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november med beräkningar öfver ökadt anslagsbehof för skånska husar- och dragonregementena under år 1897;

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 18 sistlidne november, i hvad den innefattade kostnadsberäkningar för Norrlands dragonregementes fortsatta organisation år 1897;

chefens för första arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 27 sistlidne november angående beräkning af antalet vid skånska husarocli dragonregementena år 1897 vakanssatta rusthåll;

3 Fjerde hufrudtiteln.

chefens för sjette arméfördelningen underdåniga skrifvelse den 21 sistlidne november angående beräkning af antalet vid Norrlands dragonregemente år 1897 vakanssatta rotehåll;

centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående anslag för år 1897 till befrämjande af det frivilliga skytteväsendet, äfvensom arméförvaltningens å civila departementet den 13 nästlidne december deröfver afgifna underdåniga utlåtande; samt

en underdånig skrifvelse af den €8 sistlidne oktober, innefattande det af ledamöterne af Riksdagens första kammare kammarherren m. m. grefve N. G. A. Sparre och bruksegaren m. m. Chr. Lundeberg samt ledamöterne af Riksdagens andra kammare hemmansegaren m. m. A. P. Danielson i Dystad och riksbanksfullmäktigen O. Jonsson i Hof enligt nådigt uppdrag afgifna yttrande öfver ett den 15 november 1894 af dåvarande expeditionschefen in. m. C. E. von der Lancken afgifvet underdånigt förslag till förändrad uppställning af riksstadens fjerde hufvudtitel.

Departementschefen yttrade härefter:

»Då jag nu skall inför Eders Kongl. Maj:t redogöra för de anslagsbelopp, som för landtförsvarets behöriga ordnande enligt min mening under år 1897 erfordras, anhåller jag att till en början få återkomma till en fråga, som jag tillförene vid särskilda tillfällen haft anledning inför Eders Kongl. Maj:t omförmäla, den nemligen om en förändrad uppställning af fjerde hufvudtiteln så vidt angår de derunder anvisade ordinarie anslagen. Att denna uppställning, sådan den för närvarande i riksstaten föreligger, icke är till!redsställande, torde vara allmänt erkändt. Med fog kan emot densamma anmärkas, att den lider af brist på reda och öfverskådlighet, enär anslag förefinnas, från hvilka bestridas utgifter af vidt skilda slag, under det å andra sidan utgifter af fullkomligt likartad beskaffenhet bekostas från flera olika anslag, hvarjemte anslagens ordningsföljd och benämning äro i flera afseenden olämpliga. Att sådant är egnadt att medföra olägenhet lärer vara uppenbart, och man torde derför böra söka ernå en sådan uppställning af hufvudtiteln, att de anmärkta felen, så vidt ske kan, undanrödjas. Då jag för ett år sedan understälde Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel, yttrade jag, att en förändrad uppställning af hufvudtiteln uppenbarligen lättast skulle låta sig verkställa i samband med beviljandet af de sista anslagsposter, som för den förbättrade härordningens genomförande erfordrades. Denna tidpunkt är nu inne, enär

4 Fjerde hnfrudtiteln.

ju år 1897 är det sista af de för genomförande af den förbättrade härordningen bestämda fem öfvergångsåren och det alltså lärer tillkomma 1896 års Riksdag att bevilja återstoden af de för samma härordnings genomförande erforderliga beloppen. Enligt min mening bör derför frågan om förändrad uppställning af hufvudtiteln nu tagas under slutlig pröfning.

I följd af Eders Kongl. Maj:ts i sådant syfte gifna nådiga befallning föreligger sedan någon tid tillbaka utarbetadt ett fullständigt förslag till sådan förändrad uppställning. Sedan nemligen Eders Kongl. Maj:t den 9 februari 1894 uppdragit åt dåvarande expeditionschefen i landtförsvarsdepartementets afdelning af Eders Kongl. Maj:ts kansli m. in. C. E. von der Lancken att, med biträde af fältintendenten af lista klassen m. m. P. A. F. Holmqvist, uppgöra dylikt förslag, har expeditionschefen von der Lancken med underdånig skrifvelse den 15 november samma år aflemnat ett af honom i sådant hänseende utarbetadt förslag, åtföljdt af motiv, tabeller och andra bilagor. I fråga om de hufvudgrunder, som vid förslagets uppgörande varit för honom bestämmande, har han anfört, att målet med den ifrågasatta förändringen af hufvudtitelns uppställning borde vara att dels till ett sammanföra alla anslag med enahanda ändamål och dels sönderstycka sådana anslag, som under sig sammanfattade anslagsdelar med skiljaktiga uppgifter, och i riksstaten uppföra de utbrutna anslagsdelame under rubriker, som tydligt angåfve de ändamål, för hvilka de voro afsedda; att emellertid en sådan efter likheten emellan de olika anslagsdelarnes uppgifter ordnad uppställning af hufvudtiteln ingalunda kunde undantagslöst genomföras, då ju uppenbarligen måste noga tillses, att genom sammanslagningen anslagsdelarnes konstitutionella natur ej ändrades och att i hvarje fall ej någon sammanslagning blefve föreslagen, som skulle leda till förminskning eller förökning af de så kallade förslagsanslagen; att härförutom äfven andra skäl förefunnes, på grund hvaraf en sönderstyckning eller sammanslagning af anslagen ej lämpligen kunde ifrågasättas; samt att det under sådana förhållanden vore tydligt, att det förslag till uppställning af hufvudtiteln, som han utarbetat, ingalunda vore fullkomligt principenligt och att det mera innebure en förenkling än en genomgående omgestaltning af hufvudtiteln i dess nuvarande skick.

Att så också är förhållandet, visar sig snart vid granskning af förslaget. Visserligen innefattar detsamma betydande och lätt skönjbara förändringar i den nuvarande uppställningen af hufvudtiteln, gående i den riktning förslagsställaren, enligt hvad nyss nämnts, för sig

Fjerde hnfvudtitcln. 5

utstakat; men det innebär ej så genomgripande förändringar, som vid andra tillfällen blifvit ifrågasatta, såsom t. ex. af Riksdagens revisorer i deras berättelse den 30 november 1894, deri de framhållit, att anslagen under fjerde hufvudtiteln borde ordnas, icke efter arten af do behof, som med dem skulle tillgodoses, utan på ett helt annat, af dem närmare angifvet sätt. I sitt betänkande har expeditionschefen von der Lancken yttrat sig jemväl om en dylik uppställning af hufvudtiteln, men af skäl, som han i sitt betänkande (sid. 51 — 52) utförligt angifvit, ansett densamma ej böra ifrågakomma.

Emellertid har det af expeditionschefen von der Lancken afgifna förslaget till följd af Eders Kongl. Majrts nådiga beslut undergått granskning af dertill utsedde sakkunnige personer. Sedan nemligen Eders Kongl. Maj:t den 10 sistlidne maj uppdragit åt ledamöterne af Riksdagens första kammare kammarherren m. m. grefve N. G. A. Sparre och bruksegaren m. in. Chr. Lundeberg samt ledamöterne af Riksdagens andra kammare hemmansegaren m. in. A. P. Danielson i Dystad och riksbanksfullmägtigen O. Jonsson i Hof att, med biträde af ofvanbemälde Holmqvist såsom sekreterare, granska förslaget och öfver detsamma till Eders Kongl. Maj:t afgifva yttrande, hafva de sålunda utsedde granskningsmännen, efter fullgjordt arbete, den 28 sistlidne oktober afgifvit underdånigt yttrande i ämnet. I detta sitt yttrande hafva de, på anförda skäl, såsom sin åsigt uttalat, att en så genomgående förändring af hufvudtitelns uppställning, som Riksdagens revisorer antydt, icke vore behöflig eller under nuvarande förhållanden fullt lämplig, men att deremot det af expeditionschefen von der Lancken afgifna förslaget syntes vara, med vissa förändringar, antagligt, helst detsamma ej innebure några genomgripande förändringar af den nuvarande uppställningen utan snarare vore att anse som en af förhållandena påkallad förenkling och förbättring derutaf, samt att de alltså ansåge sig böra, med några förändringar, förorda denna uppställning såsom för närvarande bäst egnad att motsvara sitt ändamål. I enlighet med sin sålunda uttalade mening hafva de upprättat och vid sitt yttrande i en med n:o 13 betecknad bilaga fogat fullständigt förslagtill uppställning och slutsummor för de ordinarie anslagen under riksstadens fjerde hufvudtitel för år 1897, sådana de, vid af dem kända förhållanden, ansett dessa slutsummor böra blifva.»

Sedan departementschefen härefter redogjort för innehållet i såväl expeditionschefen von der Lanckens betänkande som granskningsmännens yttrande, anförde han vidare:

6 Fjerde linfvudtiteln.

»Af den redogörelse, jag nu lemnat, torde framgå, att ett antagande af det förslag till ändrad uppställning af de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln, som granskningsmännen förordat, visserligen skulle föranleda ganska väsentliga ändringar i hufvudtitelns nuvarande utseende, i det att å ena sidan flera af de i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslagen skulle antingen alldeles försvinna eller åtminstone till namnet förändras, samt å andra sidan många till namnet helt och hållet nya anslag i riksstaten uppföras, men att detsamma dock icke skulle medföra så genomgripande förändringar i hufvudtitelns uppställning, som Riksdagens revisorer, på sätt förut nämnts, ifrågasatt. För min del är jag i detta hänseende af samma mening som granskningsmännen och anser det af dem afgifna förslag till hufvudtitelns uppställning vara det under nuvarande förhållanden lämpligaste, och det är allenast i fråga om de särskilda anslagens belopp, som jag i några få hänseenden är af olika mening med dem. Vid sådant förhållande och då ett upprepande af de skäl, som i expeditionschefen von der Lanckens betänkande och granskningsmännens yttrande anförts till stöd för der framlagda förslag, skulle, utan egentligt gagn, föranleda stor vidlyftighet, ber jag i underdånighet att få hänvisa till och åberopa dessa skäl till stöd för min åsigt, att Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen bör, i hvad angår uppställningen af hufvudtitelns ordinarie anslag, affattas i enlighet med hvad granskningsmännen föreslagit. För att emellertid Riksdagens ledamöter må sättas i tillfälle att taga kännedom om den utförliga utredning af hithörande förhållanden, som uti betänkandet och granskningsmännens yttrande förefinnes, hemställer jag i underdånighet, att granskningsmännens yttrande med dertill hörande handlingar måtte såsom bilaga (se bil. Litt. A. A.) fogas vid Eders Kongl. Maj:ts proposition, samt att expeditionschefen von der Lanckens betänkande måtte jemte propositionen till Riksdagens ledamöter utdelas.

Innan jag emellertid inför Eders Kongl. Maj:t närmare redogör för huru de ordinarie anslagen böra enligt min mening i Eders Kongl. Maj:ts proposition beräknas och uppföras, torde det tillåtas mig att i korthet yttra mig om det tillvägagående, som hittills härutinnan varit brukligt. Eders Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen i fråga om de ordinarie anslagen under hufvudtiteln har tillförene plägat vara så uppstäld, att Eders Kongl. Majd, utgående från hvarje i gällande riksstat uppfördt anslag, beträffande hvilket ändring ifrågasatts, föreslagit Riksdagen att öka eller minska detta anslag, allt eftersom ökning eller minskning af anslaget ansetts kunna ifrågakomma eller ock omföring till eller

7 Fjerde hufvudtiteln.

ifrån anslaget af redan anvisade medel ansetts böra ske; och har i senare händelsen förslaget att öka eller minska anslaget samtidigt åtföljts af förslag att minska eller öka annat eller andra anslag. Har förändring i benämningen af ett anslag ifrågasatts, har Eders Kongl. Maj:t likaså, utgående från i riksstaten upptagen benämning å anslaget, äskat Riksdagens medgifvande till ändradt namn å detsamma.

Att jemväl nu följa detta tillvägagående anser jag vara nästan omöjligt. Åtskilliga af de i nu gällande riksstat upptagna anslagen skola nämligen, vid bifall till det förslag till hufvudtitelns uppställning, som jag ämnar inför Eders Kongl. Maj:t framlägga, helt och hållet försvinna och de under anslagen anvisade medlen fördelas under anslag med nya namn, ofta nog en mängd dylika. Det skulle derför vara förenadt med synnerlig svårighet att, utan stor vidlyftighet, redogöra för det sätt, hvarpå de nu befintliga anslagen skulle på de nya anslagen uppdelas, och en fullständig redogörelse härför skulle i sjelfva verket innebära allenast ett upprepande, om ock med andra ord, af hvad expeditionschefen von der Lanckens betänkande och granskningsmännens yttrande härom innehålla. Detta synes mig dock vara fullkomligt onödigt, om, såsom jag hemstält, betänkandet och granskningsmännens yttrande till Riksdagens ledamöter utdelas, i hvilket fall ju alla för ändamålet erforderliga upplysningar blifva för dem i dessa handlingar lätt tillgängliga.

Emellertid och då jag i allt hufvudsakligt ämnar följa den uppställning af hufvudtiteln, som granskningsmännen förordat, och de slutsummor för de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, som af dem föreslagits, torde det ej vara olämpligt att redan nu påpeka, att den slutsumma för samtliga de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, hvartill granskningsmännen i sitt yttrande kommit, är lägre än den summa, hvartill samma anslag, enligt de vid urtima riksdagen år 1892 verkstälda beräkningar och med iakttagande jemväl af följande Riksdagars beslut, skulle, derest förnyade beräkningar af kostnaderna för den förbättrade härordningen nu icke egt rum, kommit att uppgå. I detta hänseende vågar jag i underdånighet hänvisa till en vid granskningsmännens yttrande fogad, med n:o 1 betecknad bilaga, enligt hvilken, med tillämpning af Riksdagens beslut dels vid urtima riksdagen 1892 och dels derefter åren 1893, 1894 och 1895, slutsumman af de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln skulle i riksstaten för år 1897 uppnått ett belopp af 25,849,905 kronor 13 öre, under det granskuingsmännen, såsom bilaga 13 vid deras betänkande utvisar, kommit till en slutsumma af 25,827,900 kronor 63 öre eller således 21,998 kronor 50

8 Fjerde hufvudtiteln.

öre mindre än beräknadt varit. Om anledningen härtill förefinnes fullständig utredning i granskningsmännens yttrande jemte dervid fogade bilagor.

Visserligen kommer slutsumman af de ordinarie anslag under hufvudtiteln, som jag här nedan ämnar föreslå, att öfverstiga det belopp granskningsmännen föreslagit; men frånräknas det belopp, 210,000 kronor, hvarmed jag ämnar tillstyrka att anslaget till »lindring i rustningsoch roteringsbesvären» skall ökas, men hvilken ökning uteslutande är föranledd af Eders Kongl. Maj:ts beslut denna dag att föreslå Riksdagen att med motsvarande belopp höja inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter», och hvilket belopp således, rätt sedt, icke utgör någon verklig tillökning i statsutgifter, skall det visa sig, att slutsumman af de ordinarie anslag, som enligt min mening böra i riksstaten för år 1897 uppföras, är lägre än den af granskningsmännen föreslagna, eller, om man frånser ändringen i anslaget till »disciplinkompaniet», endast obetydligt högre än denna.

Då jag nu öfvergår till att angifva, huru jag anser anslagen under hufvudtiteln böra för år 1897 beräknas och uppföras, vill jag till en början erinra att, på sätt granskningsmännen hemstält, lämpligt torde vara, att de ordinarie anslagen grupperas under hufvudrubriker; och har jag i detta hänseende ej något att anmärka mot de af dem föreslagna 6 grupperna, nämligen dels »aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad», dels »remontering och hästlega m. m.», dels »skolor för officerare, underbefäl och militärläkare», dels »naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel», dels »skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare», och dels »diverse anslag».

Med iaktagande häraf anser jag, att de ordinarie anslagen under hufvudtiteln böra uppföras och beräknas på följande sätt:

Fjerde hufvudtiteln.

9 Ordinarie anslag.

Aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad.

Departementschefen.

Till departementschefen är i gällande riksstat uppfördt ett anslag till belopp af 17,000 kronor. Detta anslag lärer böra till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Departementet.

I nu gällande riksstat finnes under benämning »departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli samt kommandoexpeditionen» uppfördt ett anslag till belopp af 50,250 kronor, hvarmed bestridas samtliga kostnader för aflöning, arfvoden, vikariatsersättningar, renskrifning m. m. vid departementets kansliexpedition, äfvensom arfvoden dels till en vaktmästare vid kommandoexpeditionen och dels till en stentryckare. I likhet med granskningsmännen anser jag anslagets onödigt långa titel utan olägenhet kunna förkortas, och torde derför anslaget böra till oförändradt belopp, 50,250 kronor, i riksstaten för år 1897 uppföras under den af dém föreslagna benämningen »departementet».

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in. för departementet.

Riksstaten för innevarande år upptager under benämning »skrifmaterialier och expenser, ved in. m. för departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli och kommandoexpeditionen» ett förslagsanslag till belopp af ' 6,038 kronor, från hvilket anslag bestridas kostnaderna för skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för såväl kansli- som kommandoexpeditionerna. I fråga om anslagets belopp och natur bar jag ej anledning föreslå någon ändring, men anslagets benämning synes mig kunna, på sätt granskningsmännen bemstält, förkortas; och torde alltså i riksstaten för år 1897 böra under benämning »skrifmaterialier Bih. till Riktd. Frat. 189U. J Sami. 1 Afd. 1 Haft. 2

[I-]

Anslaget

oförändradt.

[2-] Anslagets belopp oförändradt.

[3.]

Anslagets belopp oförändradt.

10 Fjerde hiifrudtlteln.

och expenser, ved m. m. för departementet» uppföras ett anslag af förslagsanslags natur till belopp af 6,038 kronor.

Arméförvaltningen.

.. t4-]

Ökning af anslaget.

Anslaget till arméförvaltningen är för närvarande i riksstaten upptaget till 130,060 kronor. Den för detta embetsverk, i enlighet med beslut vid urtima riksdagen år 1892, faststälda stat slutar emellertid å ett belopp af 134,709 kronor 40 öre, och det återstår således att. under detta anslag anvisa ett belopp af 4,649 kronor 40 öre, då slutlig reglering af anslagen under fjerde hufvudtiteln i anledning af nyssnämnda riksdags beslut nu bör ega rum.

Emellertid torde en ytterligare ökning af anslaget, eller, rättare uttryckt, en öfverföring till detsamma af medel, som för närvarande äro anvisade under annat anslag, böra vidtagas. I likhet med de utsedda granskningsmännen anser jag nemligen, att det i riksstaten för närvarande till belopp af 15,000 kronor uppförda anslaget till »skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk», från hvilket anslag bestridas dels utgifter afl angifvet, slag för arméförvaltningen och dels kostnaderna för ved åt generalstaben, kan och bör uppdelas å anslagen för »arméförvaltningen» och för »generalstaben» med 12,555 kronor till det förra och 2,445 kronor till det senare anslaget. Ett sådant förfarande synes så mycket lämpligare, som antalet af de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, hvilket i allt fall är högst betydligt, härigenom skulle minskas.

Gillas denna min åsigt, skulle anslaget till arméförvaltningen,

nu ....................... kronor 130,060: —

ökas med dels... » 4,649: 40

och dels............... » 12,555: -—

till ...................... » 147,264: 40

eller, i rundt tal, 147,265 kronor.

Derest anslaget höjdes till detta belopp, skulle från detsamma för framtiden bestridas alla kostnader för arméförvaltningen enligt den för embetsverket. faststälda stat äfvensom kostnaderna för skrifmaterialer och expenser, ved m. m. för verket. Emellertid torde i så fall vara lämpligt, att omförmälda till skrifmaterialier och expenser, ved m. in. afsedda belopp, i likhet med hvad eljest i allmänhet är brukligt, upptages i embetsverkets stat, och bemyndigande torde derför böra hos Riksdagen äskas att så ändra gällande stat för arméförvaltningen, att

Fjerde hufvudtiteln. 11

deri uppföras till »skrifmaterialier och expenser, ved m. m.» för verket 12,555 kronor 60 öre.

Generalitetsstaten.

Den för generalitetsstaten gällande, den 2 december 1892 fäst- [5.] stälda stat slutar å 140,765 kronor. Denna stat skal) emellertid i en- ^IinSg1nine® ligliet med Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen fattade beslut undergå a ans age' vissa förändringar. Dels skola nämligen vid den nuvarande kavalleriinspektörens afgång de för denna befattning i staten uppförda aflöningsförmåner, tillhopa 12,485 kronor, indragas, dels skall vidare i samma stat åt 5 fördelningsgeneraler, generalfälttygmästaren, generalen för fortifikationen och generalstabschefen upptagen ersättning för en tredje tjenstehäst, i mån af nuvarande innehafvares af berörda embeten afgång, indragas, hvarigenom statens slutsumma kommer att minskas med ytterligare 6,120 kronor. Staten skall således vid genomförd reglering sluta å ett belopp af 122,160 kronor.

Då i afseende å åtskilliga andra stater enahanda förhållande eger rum, eller att i staterna äro uppförda aflöningsförmåner, som skola utgå endast under nuvarande innehafvares af vissa befattningar tjenstetid i dessa befattningar, har expeditionschefen von der Lancken, för vinnande af reda och öfverskådlighet i afseende å staternas verkliga slutsummor, i sitt förslag ifrågasatt att från vederbörande stater utbryta dessa aflöningsförmåner och i stället i riksstaten uppföra ett särskildt anslag, benämndt »ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation», från hvilket anslag dessa löneförmåner tills vidare skulle bestridas och hvilket anslag, i mån af vederbörande löntagares afgång, komrae att förminskas och slutligen alldeles upphöra. Detta förslag hafva granskningsmännen tillstyrkt och jemväl jag anser detsamma synnerligen praktiskt och kommer att här nedan under [17] framlägga förslag i sådant hänseende. Gillas detta förslag, kan staten för generalitetet i så måtto ändras, att aflöningsförmånerna till en kavalleriinspektör, 12,485 kronor, äfvensom ersättning för en 3:e tjenstehäst åt 8 generalspersoner, tillhopa 6,120 kronor, derifrån utbrytas och, i den mån sådant erfordras, i stället öfvertoras att utgå från nyssberörda särskilda anslag, livad särskildt angår den till kavalleriinspcktören anvisade lönen, torde kunna antagas, att nuvarande innehafvaren af denna befattning under år 1896 afgår från befattningen, hvadan lönen under samma år skulle kunna indragas och några löneförmåner åt kavalleriinspcktören således ej behöfva beräknas vid bestämmande af det omförmälta särskilda anslagets belopp.

12 Fjerde hnfvudtiteln.

Kavalleriinspektörsbefattningen kan dock, om också lönen indrages, ej upphöra. Urtima Riksdagen år 1892 har för sin del ansett, ~att sedan kavalleriinspektörslönen indragits, inspektionen skulle förrättas på sätt Eders Kongl. Maj:t funne lämpligt och mot arfvode, som på framställning af Eders Kongl. Maj:t kunde af Riksdagen varda anvisadt. Af hvad Riksdagen i frågan anfört framgår, att enligt Riksdagens mening de göromål, som åligga kavalleriinspektören, borde, sedan nuvarande innehafvaren af befattningen afgått, bestridas af högre sakkunnig militär vid sidan af hans egna ordinarie tjensteåligganden. Denne högre sakkunnige militär torde icke kunna vara annat än en öfverste af kavalleriet, hvilken förordnas att tillsvidare, jemte egen tjenst, fullgöra de åligganden, som tillhöra kavalleriinspektören. Ehuru jag för min del anser det i hög grad tvifvelaktigt, om en sådan förening af tjenster är möjlig utan skada för den ena eller den andra af befattningarna, lärer dock ingen annan utväg att sätta i verket Riksdagens tanke kunna utfinnas. Att den nämnde regementschefen bör erhålla ersättning är uppenbart, och Riksdagen har också förutsatt, att lämpligt arfvode borde honom härför tilldelas. I fråga om beloppet af detta arfvode, synes det mig skäligen kunna bestämmas till 2,500 kronor, för år räknadt. Frånsedt ersättning för tjenstehästar, hvilken ersättning uppenbarligen ej inverkar på frågan, har en öfverste af kavalleriet följande löneförmåner:

vid indelt regemente:

lön............................................................................ kr. 6,000

tjenstgöringspenningar ...................................... » 1,500

dagaflöning, förslagsvis..................................... » 300

eller tillhopa kr. 7,800

och vid värfvadt regemente:

lön............................. kr. 6,000

dagaflöning............................................................ » 1,825

eller tillhopa kr. 7,825.

Med tillägg af 2,500 kr. i arfvode skulle således den öfverste af kavalleriet, som förordnades att upprätthålla kavalleriinspektörsbefattningen, komma att uppbära 10,300 resp. 10,325 kr., förutom ersättning för tjenstehästar, detta dock under förutsättning att han komme att uppbära hela den till öfverstebefattningen i stat anvisade dagaflöning, hvilket, särskildt om han tillhörde indelt truppförband, säkerligen ej blefve fallet. Visserligen skulle detta belopp blifva något högre än

13 Fjerde hufvudtiteln.

den till eu fördelningsgeneral anvisade lön och dagafiöning, tillhopa 10,190 kronor, men då man betänker, att kavalleriinspektören har skyldighet att för inspektion af kavalleriregementena företaga resor öfver hela riket och för dessa resor ej åtnjuter särskildt dagtraktamente utan allenast ersättning för resekostnaden, synes mig det ifrågasatta beloppet af arfvodet ej oskäligt. Jag anser derför, att arfvodet bör bestämmas till 2,500 kronor för år räknadt. Enligt min mening bör det också, då inspektörsbefattningen icke kan undvaras, uppföras å ordinarie stat och dervid lämpligen å generalitetets stat.

Då denna stat, enligt hvad jag förut yttrat, vid genomförd reglering, skulle sluta å 122,160 kronor, bör densamma, derest hvad jag nu yttrat i fråga om arfvode till kavalleriinspektören gillas, ökas med 2,500 kronor och således i riksstaten för år 1897 uppföras med 124,660 kronor. Bifalles detta, lärer förändrad stat för generalitetsstaten böra fastställas; och har jag låtit upprätta förslag till dylik stat (Bil. Litt. A.) att Riksdagen föreläggas.

Generalstaben.

Hänvisande till hvad jag här ofvan under [4] yttrat i fråga om [6.] fördelning af anslaget till »skrifmaterjaler och expenser, ved m. m. för arméförvaltningen m. fl. verk», anser jag att anslaget till »generalstaben»,

Då lämpligt torde vara, att berörda, för anskaffande af ved åt generalstaben afsedda 2,445 kronor upptagas i generalstabens stat och dervid förenas med det belopp 3,500 kronor, som redan nu finnas i samma stat anvisade till »expenser, renskrifning, tryckningskostnader», tillstyrker jag, att hos Riksdagen måtte äskas bemyndigande att så ändra gällande stat för »generalstaben», att deri uppföras för »expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved m. m.» tillhopa 5,945 kronor.

Artilleristaben.

Beträffande detta anslag, nu 12,200 kronor, har jag ej anledning [7.] ifrågasätta någon förändring, och lärer alltså anslaget böra till oför- Anslaget ändradt belopp, 12,200 kronor, i riksstaten för år 1897 uppföras.

14 Fjerde hufvudtiteln.

[8.]

Minskning af anslaget.

[9.]

Anslag under denna benämning.

Koinmendantsstatcn.

Detta anslag är i nu gällande riksstat uppfördt med 18,898 krouor. Då slutlig reglering af anslagen under hufvudtiteln i följd af 1892 års urtima riksdags beslut nu skall ega rum, lärer emellertid detta anslag böra minskas med dels 2,750 kronor, hittills anvisade till kommendantsskapen i Göteborg, Kungsholmen och Drottningskär, hvilka kommendantsskap enligt beslut vid nämnda riksdag skola indragas, och dels 2,250 kronor, utgörande till kommendanten i Waxholm förut utgående aflöning m. m., men hvilket belopp enligt beslut vid 1888 års riksdag skall användas till bestridande af kostnaderna för Waxholms artillericorps och derför torde böra från kommendantsstaten afföras. A andra sidan bör deremot anslaget ökas med 450 kronor, utgörande vid urtima riksdagen 1892 åt garnisonspastorn och auditören å Karlsborg beviljad löneförhöjning. Anslaget bör således enligt min mening i riksstaten för år 1897 uppföras med (18,898 — 4,550) 14,348 kronor. Då emellertid nu gällande stat för kommendantsstaten slutar å 16,597 kronor 50 öre, har jag låtit upprätta förslag till ny stat för kommendantsstaten (Bil. Litt. B.), hvilket förslag torde böra Riksdagen föreläggas.

Aflöning och rekrytering in. in.

Granskningsmännen hafva i sitt yttrande föreslagit att under denna benämning i riksstaten uppföra ett anslag till belopp af 8,495,498 kronor 55 öre, hvarifrån skulle bestridas samtliga kostnader enligt truppförbandens stater, med undantag dock för Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente under omorganisationstiden för dessa regementen.

Anslaget är allenast till namnet nytt och skulle bildas genom sammanförande under en anslagsrubrik af flera i nu gällande riksstat uppförda anslag och delar af anslag. I fråga härom vågar jag i underdånighet åberopa och hänvisa till den utförliga utredning, som derutinnan förekommer dels i expeditionschefen von der Lanckens betänkande (sidd. 41—45 jemte der åberopade bilagor) och dels i granskningsnämndens yttrande (sidd. 10 —11 samt bil. n:o 5).

Jag anser hvad sålunda föreslagits välbetänkt och tillstyrker att i

15 Fjerde lmfvudtiteln.

riksstaten för år 1897 må under benämning »aflöning och rekrytering m. m.» uppföras ett anslag till belopp af, i jemnadt tal, 8,495,500 kronor.

Då emellertid, om förslaget vinner godkännande, åtskilliga af de för truppförbanden nu gällande staterna måste omarbetas, samt ändringar i samma stater jemväl påkallas af det förslag, jag här nedan under [17.] ämnar framlägga, har jag låtit upprätta förslag till nya stater för ifrågavarande truppförband, vid hvilka förslags uppgörande jag, i enlighet med hvad granskningsnämnden hemstält, låtit i vederbörande stater införa dels de såsom understöd till musikens underhåll vid f. d. Nerikes regemente samt Norra och Södra skånska infanteriregementena för närvarande under statsanslaget till »kavalleri- och infanteriregementena» anvisade 7,100 kronor, och dels de till skrifmaterialier och expenser för vissa truppförband och artillerikomitén anvisade medel 13,300 kronor; och torde Riksdagens godkännande af de nya staterna böra äskas (se Bil. Litt. C—Ä.).

Intendenturcorpsen.

Anslaget till intendenturcorpsen är i nu gällande riksstat upptaget [10.] till 348,210 kronor. Då den för corpsen faststälda stat emellertid slutar å 356,178 kronor 90 öre, anser jag att anslaget till intendenturcorpsen bör i riksstaten för år 1897 uppföras med, i rundt tal, 356,179 kronor.

Ökad aflöning- för de till tjensteåldern äldste bataljon släkarn e.

I gällande riksstat finnes under denna benämning uppfördt. ett förslagsanslag till belopp af 41,975 kronor.

Detta belopp kan, såsom expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande visat (se bil. tablå 4, fol. n:o 1), minskas till 41,911 kronor; och lärer alltså ett anslag af förslagsanslags natur till sist nämnda belopp böra i riksstaten för år 1897 uppföras.

[11.]

Minskning af detta anslag.

Stipendier för fältläkarecorpsen oeli veterinärstaten.

I riksstaten för innevarande år finnas under benämning »pensioner [12.] och stipendier för fältläkarecorpsen» anvisade 19,800 kronor. Anslag under

1 1 ' denna be-

nämning.

16 Fjerde liufrudtitclii.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen år 1886 i fråga om förändrad organisation af arméns veterinärstat fattade beslut, skulle, i den mån medel blefve tillgängliga till följd af veterinärstatens beslutade nya organisation, till årliga stipendier å 400 kronor åt 5 veterinärstipendiater utgå 2,000 kronor. Då den nya organisationen nu kan anses genomförd, lära omförmälda 2,000 kronor böra i riksstaten uppföras; och synes detta kunna ske derigenom, att under benämning »stipendier för fält-läkarecorpsen och veterinärstaten» i riksstaten uppföres ett anslag å 21,800 kronor, hvarifrån skulle utgå stipendier till fältläkare- och fältveterinärstipendiater.

Iiiqvarteringskostnader.

Anslaget till »inqvarteringskostnader», som i nu gällande riksstat är upptaget till 135,475 kronor, skall vid slutlig reglering af hufvudtitelns anslag böjas till, i jemnadt tal, 165,970 kronor. I fråga härom förefinnes fullständig utredning i expeditionschefen von der Lanckens betänkande (sid. 32—33), och har jag, i likhet med de utsedde granskningsmännen, ej något att erinra mot berörda utredning.

Emellertid torde i detta sammanhang tillåtas mig påpeka ett förbiseende, som förelupit vid upprättande af 1892 års stat för intendenturcorpsen och hvilket nu torde böra rättas.

Grunden till den organisation af intendenturcorpsen och till de bestämmelser om aflöning m. in. åt samma corps, som Eders Kongl. Maj:t till antagande föreläde 1892 års urtima Riksdag, förefinnes, enligt hvad handlingarna gifva vid handen, i ett af särskilde komiterade den 10 maj samma år afgifvet underdånigt förslag till organisation af svenska härens intendenturväsende. Detta förslag upptog kontant inqvarteringsoch servisersättning åt samtliga af officers rang vid corpsen anstälda embete- och tjenstemän, hvilka icke uttryckligen angåfvos skola — i likhet med de af underofficers och manskaps rangklass — åtnjuta förmånen af fri bostad i kronans hus. I sitt den 23 augusti 1892 afgifna underdåniga förslag till förbättrad härordning yttrade t. f. chefen för generalstaben, att i sak intet vore att erinra häremot, men han ansåg, att »så länge regementschefer, regementsqvartermästare o. s. v. vid de icke garnisonerade truppförbanden icke kommit i åtnjutande af inqvarteringsersättning, torde rättvisligen ej heller de vid dessa truppförband anstälda intendenterna böra åtnjuta dylik». Vid sådant förhållande synes det kunna antagas, att t. f. chefens för generalstaben

17 Fjerde hufvndtiteln.

mening varit, att alla intendenturtjenstemän, som icke åtnjöto inqvartering i kronans hus eller voro såsom intendenter anställa vid icke garnisonerade truppförband, borde åtnjuta inqvarteringsersättning. Så blef emellertid ej förhållandet enligt de kostnadsberäkningar, som funnos förslaget vidfogade, i ty att enligt dessa från inqvarterings- och servisersättning uteslötos, utom intendenterna vid den icke garnisonerade armén, jemväl intendenten vid Svea ingeniörbataljon, intendenten å sjukvårdsbyrån i arméförvaltningen samt den ene af de två såsom adjutanter hos generalintendenten tjenstgörande intendenterna.

I proposition till urtima Riksdagen gillade Eders Kongl. Maj: t den af t. f. chefen för generalstaben i fråga om inqvarteringsersättning åt intendenturcorpsen uttalade mening, och i det vid propositionen fogade förslag till stat för intendenturcorpsen upptogos t. f. chefens för generalstaben beräkningar utan förändring, till följd hvaraf jemväl enligt detta förslag nyss omförmälta 3 intendenturtjenstemän uteslötos från inqvarteringsersättning. Riksdagen vidtog, som bekant, vissa ändringar i den för corpsen föreslagna organisationen i så måtto, att Riksdagen nedflyttade den föreslagne öfverfältintendenten till fältintendent, 3 fältintendenter till intendenter af l:a klassen och så vidare, men i öfrigt godkände Riksdagen de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna grunderna för corpsens aflöning, och blefvo alltså enligt Riksdagens beslut förenämnda 3 intendenturtjenstemän äfvensom i följd af de vidtagna förändringarna ytterligare en sådan tjensteman uteslutna från förmånen af inqvarterings- och servisersättning.

Något rimligt skäl att från förmånen af inqvarteringsersättning utesluta ofvannämnde intendenturtjenstemän synes emellertid ej förefinnas. I sådant afseende kan erinras att, hvad angår intendenten å sjukvårdsbyrån inom arméförvaltningen, den med honom i alla afseenden likstälde intendenten å militärbyrån inom arméförvaltningens intendentsdepartement åtnjuter sådan ersättning; att någon anledning ej synes förefinnas, hvarför den ene, men ej den andre af adjutanterna bos generalintendenten skall åtnjuta sådan förmån, helst de i fråga om åtnjutande deraf böra vara likstälde med all annan vid intendenturcorpsens hufvudstation tjenstgörande personal; samt att intendenten vid Svea ingeniörbataljon, som före urtima riksdagen 1892 åtnjutit inqvarterings- och servisersättning, utan synbar anledning nu är den ende vid den garnisonerade armén anstälde intendent, som saknar denna aflöningsförmån.

Äfven do 6 vid arméfördelningsstaberna tjenstgörande fältintendenterna äro i saknad af inqvarterings- och servisersättning. Härvid Bih. till Rikad. Prot. löVO. 1 Rami. 1 Afd. 1 lläft. 3

[14.]

Anslaget

oförändradt.

.[15.]

ökning af anslaget.

18 Fjerde hufvudtiteln.

kan dock anmärkas, att då de med dem inom arméfördelningsstabernä närmast likstälda stabscheferna åtnjuta sådan ersättning, äfven bemälde fältintendenter borde beredas enahanda förmån.

Då det synes mig vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att inqvarterings- och servisersättning utgår till hvarje fast anstäld intendenturtjenstemän, som icke antingen åtnjuter fri bostad i kronans hus eller såsom intendent är placerad vid ett icke garnisoneradt truppförband, har jag låtit verkställa utredning om den ökade kostnad, som för statsverket skulle uppkomma, derest dylik ersättning bereddes alla enligt nyssnämnda grund dertill berättigade intendenturtjenstemän. Denna utredning, hvilken torde få propositionen biläggas (se bilaga Litt. 0. ö.), visar, att den ökade årliga kostnaden skulle uppgå till, i jemnadt tal, 4,930 kronor, med hvilket belopp anslaget till inqvarteringskostnader följaktligen borde ökas. Inqvarteringsersättning till intendenturtjenstemän utgår nemligen, enligt beslut vid 1893 års Riksdag, numera från nämnda anslag. Emellertid upptager gällande stat för intendenturcorpsen allenast vissa intendenturtjenstemän såsom berättigade till ifrågavarande ersättning, och derest andra än de der särskildt nämnde skola komma i åtnjutande af dylik ersättning, torde vara nödigt att berörda stat undergår förändring; och har jag för sådant ändamål låtit upprätta förslag till ny stat för intendenturcorpsen (se Bil. Litt. ö), dervid uteslutits hvad nu gällande stat innehåller om inqvarteringsersättning samt i stället tillagts en anmärkning i det syfte, jag här ofvan omförmält; och hafva i förslaget jemväl iakttagits de beslutade nya benämningarna å vissa intendenturtjenstemän.

På grund af hvad jag nu anfört, anser jag, att anslaget till inqvarteringskostnader bör i riksstaten för år 1897, fortfarande med naturen af förslagsanslag, uppföras med ett belopp af 170,900 kronor, samt hemställer, att ofvannämnda förslag till ny stat för intendenturcorpsen Riksdagen förelägges.

Inkvarteringens ordnande i Stockholm.

Beträffande detta anslag, nu 21,450 kronor, ifrågasätter jag ej någon ändring, utan lärer anslaget, fortfarande såsom reservationsanslag, böra till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Ålderstillägg.

Då slutlig reglering af anslagen under hufvudtiteln nu skall ega rum, bör detta anslag, nu 7,000 kronor, ökas med 2,500 kronor, ut-

19 Fjerde hufvudtiteln.

görande det belopp, som vid 1886 års riksdag af tillgångarna för den nya organisationen af veterinärstaten beräknades för ålderstillägg åt regementsveterinärer.

Anslaget, hvarifrån skola bestridas samtliga kostnader för under fjerde hufvudtiteln utgående ålderstillägg, bör alltså, fortfarande såsom förslagsanslag, i riksstaten för år 1897 upptagas till 9,500 kronor.

Reservbefälet.

Kostnaden för reservbefälsinstitutionen, fullständigt genomförd, be- [16.] räknades vid 1892 års urtima riksdag till 53,516 kronor. Anslaget ökning af till »reservbefälet» bör följaktligen i riksstaten för år 1897 uppföras anslaget' med nämnda belopp; och lärer anslaget, såsom hittills, böra upptagas såsom »förslagsanslag högst».

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation.

Jag har redan under [5.] här ofvan haft anledning yttra att, enligt [17.] min mening', i riksstaten för år 1897 bör under benämning »ersättning An/lag ninder åt vissa löntagare i följd af armens omorganisation» upploras ett an- nämning. slag, afsedt att bestrida vissa i vederbörande stater nu upptagna aflöningsförmåner, som skola utgå allenast så länge nuvarande innehafvare af vissa befattningar i dessa befattningar qvarstå. Uti expeditionschefen von der Lanckens betänkande finnes under tablå 7, folio H, bil. 2, fullständig redogörelse lemnad för de utgifter, som skulle från anslaget bestridas. Han har beräknat anslaget till 74,463 kronor 73 öre; men då, såsom jag förut yttrat, kavalleriinspektörslönen lärer kunna under år 1896 indragas samt jemväl i öfrigt vissa af de i nämnda belopp ingående aflöningsförmånerna till följd af tjensteinnehafvarnes afgång eller dödsfall numera upphört att utgå eller med visshet kunna beräknas före år 1897 upphöra att utgå, kan detta belopp otvifvelaktigt nedsättas. Gtranskningsmännen hafva föreslagit, att anslaget skulle blifva ett »förslagsanslag högst» och dess belopp bestämmas till 57,173 kronor 37 öre. Enligt min mening kan detta belopp utan fara nedsättas, och anser jag att, för utjemnande af slutsumman af de ordinarie anslagen, anslaget lämpligen bör i riksstaten för år 1897 upptagas till 56,822 kronor.

20 Fjerde hufvudtiteln.

Rese- och traktamentspenningar.

[18.] Ökning af anslaget.

I nu gällande riksstat är anslaget till »rese- och traktameutspenningar» upptaget till 137,000 kronor. På sätt expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande anmärkt, torde emellertid vissa, i riksstaten för närvarande under andra statsanslag till bestridande af fullkomligt likartade kostnader uppförda belopp lämpligen böra utbrytas från dessa anslag och förenas med det nu ifrågavarande. Dessa belopp äro: dels 3,151 kronor 5 öre, som för närvarande finnas under statsanslaget till »fältartilleriet å fastlandet», beräknade för reseersättningar m. m., dels 12,725 kronor, upptagna under arméförvaltningens artilleridepartements andel i statsanslaget för »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement», och dels 10,000 kronor, upptagna under arméförvaltningens fortifikationsdepartements andel i samma statsanslag, båda beloppen beräknade för rese- och traktamentskostnader; hvarförutom slutligen böra, enligt den af 1886 års Riksdag godkända nya organisationen af veterinärstaten, hit föras 1,500 kronor, som då beräknats till rese- och traktamentskostnader. Dessa belopp utgöra tillhopa 27,376 kronor 5 öre, och anslaget till »rese- och traktamentspenningar» torde derför böra i riksstaten för år 1897, fortfarande förslagsanslag, uppföras till belopp af, i jemnadt tal, 164,376

såsom

kronor. Bifalles detta, lärer emellertid gällande stat för fältartilleriet å fastlandet böra i motsvarande del ändras; och har jag låtit iakttaga detta vid upprättandet af det förslag till ny stat för artilleriet, som, enligt hvad jag ofvan under [9.] yttrat, torde böra Riksdagen föreläggas.

Resestipendier till artilleri- och ingeniör officerare.

[19.]

Anslag under denna benämning.

Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande ifrågasatt, att i riksstaten skulle uppföras ett anslag under förestående benämning, hvilket anslag skulle bildas åt dels de 3,000 kronor, som i gällande stat för artilleriet finnas anvisade att utgå till resestipendier åt artilleriofficerare, och dels de 3,000 kronor, som i gällande stat för fortifikationen finnas under »särskilda anslag» anvisade till reseunderstöd åt officerare.

21 Fjerde hufvudtiteln.

Jag finner detta förslag befogadt och tillstyrker, att i riksstaten för år 1897 under benämning »resestipendier till artilleri- och ingeniörsofficerare» uppföres ett anslag till belopp af 6,000 kronor.

De ändringar i staterna för »artilleriet» och för »fortifikationen», som af bifall till detta förslag påkallas, äro iakttagna i de förslag till nya stater, som jag under [9] här ofvan ifrågasatt skulle för Riksdagen framläggas.

Resestipendium till militärläkare.

Detta anslag, nu 2,000 kronor, bör till oförändradt belopp i riksstaten för nästa år upptagas.

Durchmarschkostnader.

Beträffande detta anslag, nu 8,000 kronor, ifrågasätter jag ej någon ändring, utan torde anslaget, till oförändradt belopp böra, fortfarande såsom reservationsanslag, i riksstaten för nästa år uppföras.

Remontering och hästlega m. m.

Remontering och skoning in. m. för garnisonerade arméns hästar.

I riksstaten för innevarande år är, under benämning »remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar», uppfördt ett reservationsanslag till belopp af 143,792 kronor. Anslagets ändamål framgår med erforderlig tydlighet af dess benämning. Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande visat, att anslaget i enlighet med beräkningar vid 1892 års urtima riksdag skall höjas till 170,669 kronor 62 öre, eller, i jemnadt tal, 170,670 kronor. Från anslaget skulle då bestridas samtliga kostnader för remontering, skoning och sjukvård af hästar vid de värfvade trupperna med undantag dock för Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente, beträffande livilka dessa kostnader skulle, likasom andra kostnader, tills vidare bestridas från

[20.]

Anslaget

oförändradt.

[21.]

Anslaget

oförändradt.

[22.] Anslag under denna benämning.

22 Fjerde hufvudtiteln.

det särskilda anslag, som här nedan under [48] kommer att omförmälas. Granskningsmännen hafva ej haft något att erinra vid hvad sålunda föreslagits men ansett, att anslagets vidlyftiga benämning lämpligen kunde förkortas.

I likhet med dem anser jag, att under benämning »remontering och skoning m. m. för garnisonerade arméns hästar» bör i riksstaten för år 1897 uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 170,670 kronor.

Lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis.

[23.] Under benämning »lega för hästar till artilleriets, fortifikations-

Ade!ingaUbe-er truPPernas och trängens exercis» finnas i nu gällande riksstat anvisade namning. 69,220 kronor. Från detta anslag hafva bestridts kostnader för lega af hästar till stamtruppens exercis vid de nämnda truppförbanden. Enligt gällande stater för trängen skall emellertid någon lega af hästar för stamtruppens vid trängen exercis efter genomförd organisation ej vidare ifrågakomma, och anslagets benämning lärer således böra ändras. Då vidare i de faststälda staterna för artilleriet och fortifikationen blifva för ifrågavarande ändamål anslagna 138,880 kronor och 15,510 kronor, måste anslaget höjas till 154,390 kronor.

Jag anser derför, att under benämning »lega för hästar till artilleriets och ingeniörtruppernas exercis» bör i riksstaten för år 1897 uppföras ett anslag till belopp af 154,390 kronor.

Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.

Krigshögskolor.

[24.] > Kostnaderna för krigshögskolan bestridas för närvarande från det

Anslag under i riksstaten under benämning »krigshögskolan» uppförda anslag å 25,640 itömning.' kronor. Kostnaderna för artilleri- och ingeniörhögskolan, som ju jemväl är en »krigshögskola», bestridas deremot från statsanslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement», nemligen aflöning till lärare och betjening med arméförvaltningens civila departements andel af nämnda anslag samt öfriga kostnader från artilleridepartementets andel af samma statsanslag. Expeditionschefen von

23 Fjerde hufvudtiteln.

der lianeken bär i sitt betänkande ifrågasatt att bilda ett särskildt statsanslag för »artilleri- och ingeniörhögskolan» till belopp af 40,866 kronor 50 öre, med hvilket anslag skulle bestridas samtliga kostnader för skolan, utgörande dels aflöning enligt stat 23,400 kronor, dels omkostnader enligt stat 13,466 kronor 50 öre, dels 1,000 kronor till underhåll af skolans lokaler, och dels 3,000 kronor till stipendier för subalternofficerare af artillerivapnet, som genomgå kurser vid läroverket. Tillika bar ban föreslagit, att såväl detta anslag, som anslaget till »krigshögskolan», hvilket för närvarande är ett bestämdt anslag, måtte, i likhet med anslagen till vissa andra skolor, för framtiden uppföras såsom reservationsanslag. De utsedde granskningsmännen hafva emot hvad sålunda föreslagits ej haft annat att erinra, än att de ansett ifrågavarande båda för krigshögskolor afsedda anslag kunna sammanslås till ett anslag.

Då en sådan åtgärd medför eu önskvärd minskning af det ändock betydliga antalet anslag under hufvudtiteln samt något ej torde vara att invända mot att anslaget till »krigshögskolan» förvandlas till reservationsanslag, tillstyrker jag, att under benämning »krigshögskolor» i riksstaten för år 1897 uppföres ett anslag af reservationsanslags natur till belopp af, i jemnadt tal, 66,507 kronor.

Ridskolan.

Det i nu gällande riksstat »för eu ridskola vid Strömsholm» upp- [25.] förda anslag å 30,000 kronor, hvilket anslag är af bestämdt anslags Anslag under natur, kan, enligt min mening, på sätt som vid föregående punkt denna.be' anförts, förvandlas till reservationsanslag. Anslagets benämning lärer jemväl utan olägenhet kunna förkortas, och anser jag derför, att under benämning »ridskolan» bör i riksstaten för år 1897 uppföras ett reservationsanslag till belopp af 30,000 kronor.

Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet,

Artilleriskjutskolor och Krigsskolan.

Beträffande de i nu gällande riksstat för ifrågavarande ändamål [26—28.] anslagna belopp, respektive 31,000 kronor, 22,200 kronor och 76,729 ^ Anslagens

ändrade.

[29.]

Minskning af detta anslag.

[30.]

Anslagets belopp oförändradt.

24 Fjerde bnfvudtlteln.

kronor, ifrågasätter jag ej någon förändring, men anser att anslaget till »krigsskolan» bör, i likhet med de båda andra anslagen, erhålla natur af reservationsanslag.

Volontärskolor.

Anslaget till »volontärskolor» är i nu gällande riksstat upptaget till

285,000 kronor. På sätt expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande erinrat, torde emellertid vid reglering af anslagen under hufvudtiteln från detta anslag böra afföras dels 93,655 kronor, motsvarande hvad som vid 1892 års urtima riksdag beräknats från anslaget utgå till utbildande af stampersonal vid de forna s. k. beväringstrupperna och till en volontärskola vid Torneå kompani af Norrbottens fältjägarecorps, och hvilket belopp vid sådant förhållande måste tagas i anspråk för infanteriet enligt dess nya organisation, och dels 33,000 kronor, som beräknats kunna å anslaget besparas till följd deraf, att underofficersutbildningen vid de nya värfvade kavalleriregementena skall af truppförbanden sjelfva öfvertagas och kommenderingarna till kavalleriskolan i mån deraf minskas. Anslaget skulle sålunda minskas till 158,345 kronor.

Ehuru jag befarar, att detta belopp kommer att visa sig otillräckligt, anser jag mig dock ej för närvarande böra hemställa om dess förhöjning, utan tillstyrker, att anslaget till »volontärskolor» må, fortfarande såsom förslagsanslag, i riksstaten för år 1897 uppföras till belopp af 158,345 kronor.

Militärläkares undervisning.

I fråga om detta anslag, nu 8,500 kronor, anser jag mig för närvarande ej kunna ifrågasätta annan ändring, än att anslaget för framtiden i riksstaten uppföres såsom reservationanslag. Jag skall dock ej underlåta att, sedan förnyad utredning hunnit verkställas, taga i öfvervägande, huruvida icke nedsättning af anslagets belopp framdeles må kunna ske genom anordnande, på sätt ifrågasatt blifvit, af undervisningskurserna allenast hvart annat i stället för, såsom nu, hvarje år.

Fjerde hufvudtitcln.

25 Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel.

Grarnisonssjukliuseii i Stockholm och å Karlsborg.

Detta anslag bör till oförändradt belopp, 77,287 kronor, och fortfarande såsom reservationsanslag i riksstaten för år 1897 uppföras.

Det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets

vapenöfningar.

Riksstaten för innevarande år upptager under benämning »det icke garnisonerade infanteriets och kavalleriets vapenöfningar» ett anslag af reservationsanslags natur till belopp af 1,569,353 kronor.

Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande (sid. 17—18) på angifna skäl, hvartill jag tillåter mig i underdånighet hänvisa, visat, att anslaget i fråga vid slutlig reglering af hufvudtiteln bör minskas till 1,065,239 kronor 48 öre; och har han i sammanhang härmed, för att tydligt utmärka att för framtiden skulle från anslaget bekostas utgifterna allenast för det icke garnisonerade infanteriets och de tre ännu indelta kavalleriregementenas vapenöfningar, hemstält, att anslagets benämning måtte förändras till »det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar».

Mot hvad sålunda föreslagits hafva de utsedde granskningsmännen ej haft annat att erinra, än att de ansett det föreslagna beloppet böra ökas med 34,200 kronor 32 öre till 1,099,439 kronor 80 öre. Såsom skäl härför hafva de anfört: att den af Eders Kongl. Maj:t till 1892 års urtima riksdag aflåtna proposition om den förbättrade härordningen förutsatte, att volontärerna vid de norrländska infanteriregementena skulle erhålla sin första utbildning vid dessa regementens skolor och icke vid volontärskolor, utan att likväl härför behöfliga kostnader upptagits; att granskningsmännen derför låtit utföra beräkningar, utvisande att för utbildning af volontärer vid de norrländska infanteriregementena skulle erfordras tillhopa 51,300 kronor 48 öre utöfver hvad som härför vid urtima riksdagen 1892 beräknats, deraf 34,200 kronor 32 öre under nu ifrågavarande anslag och 17,100 kronor 16 Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 4

[31.]

Anslaget

oförändradt.

[32.]

Anslag under denna benämning.

[33.]

Anslag under denna benämning.

[34.]

Anslag under denna benämning.

26 Fjerde hufvudtiteln.

öre under anslaget, för »beklädnad och utredning m. m.», allt på sätt en med n:o 4 betecknad, vid deras yttrande fogad bilaga närmare utvisade; att, då första utbildningen af volontärer vid de norrländska infanteriregementena således skulle ske vid regementena och ej vid de mera kostbara volontärskolorna, det syntes vara med reda och sparsamhet förenligt, om nämnda förhöjning vidtoges; samt att granskningsmännen derför, ehuru Riksdagen ännu ej anvisat det behöfliga beloppet, likväl i sina beräkningar intagit detsamma, enär det erfordrades för att utföra hvad Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende förutsatte vid urtima riksdagen, hvilken ej heller häremot uttalade någon anmärkning.

Jag är i detta hänseende af samma åsigt som granskningsmännen och anser derför, att i riksstaten för år 1897 bör under benämning »det icke garnisonerade infanteriets och det indelta kavalleriets vapenöfningar» uppföras ett anslag af reservationsanslags natur till belopp af, i jemnadt tal, 1,099,440 kronor.

De värnpligtigcs vapenöfningar.

I riksstaten för innevarande år finnes under benämning »beväringsmanskapets vapenöfningar» uppfördt ett förslagsanslag till belopp af 3,211,250 kronor.

Enligt den utredning, expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande (sid. 28) framlagt och mot hvilken jag ej har något att erinra, skall anslaget vid slutlig reglering minskas till 3,094,957 kronor 84 öre. Då anslagets benämning torde höra utbytas mot eu efter nuvarande förhållanden lämpligare, tillstyrker jag, att i riksstaten för år 1897 under benämning »de värnpligtiges vapenöfningar» uppföres ett anslag af förslagsanslags natur till belopp af, i jemnadt tal, 3,094,960 kronor.

Arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel.

De utsedde granskningsmännen hafva föreslagit att under förestående benämning till ett anslag, af reservationsanslags natur, sammanföra å spridda ställen i riksstaten för närvarande anvisade anslag och delar af anslag. Från det nya anslaget skulle bestridas kostnaderna

Fjerde hofråd titeln. 27

för vapen, ammunition, skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel äfvensom underhåll af artilleriets förråds-, verkstads-, fabriksoch smedjebyggnader, dock med undantag af kostnaderna för vapen, ammunition och skjutöfningar vid de under omorganisation varande kavalleriregementena äfvensom vissa andra i bil. 14 till granskningsmännens yttrande närmare angifna kostnader.

I det sålunda ifrågasatta nya reservationsanslaget skulle ingå, bland annat, det anslag till belopp af 50,000 kronor, som i nu gällande riksstat finnes anvisadt under benämning »för uppköp af salpeter och råmaterialier till röksvagt krut». I fråga härom erinra granskningsmännen, att detta anslag visserligen är af förslagsanslags natur, under det att de anslag i öfrigt, med hvilka det skulle förenas, äro af reservationsanslags natur; men de anse detta förhållande ej böra utgöra hinder för sammanslagningen, då nämnda förslagsanslag sedan flera år tillbaka med det i riksstaten upptagna beloppet bidrager till just sådana utgifter, som skulle komma att för framtiden från det nya anslaget bestridas.

Då jag ej kan inse, att någon olägenhet skulle kunna uppstå, derest det ifrågavarande förslagsanslaget uppginge i det ifrågasatta nya reservationsanslaget, samt jag ej har något att erinra vid den utredning i afseende å det nya anslagets belopp, som i betänkandet och granskningsmännens yttrande föreligger, tillstyrker jag, att i riksstaten för år 1897 må under benämning »arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel» uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 1,299,855 kronor.

Arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens

öfningar ocli materiel.

Under denna benämning bör enligt granskningsmännens förslag i [25.] rikstaten uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp Anslag af 440,282 kronor, från hvilket anslag skulle bestridas kostnaderna för “benämning* byggnadsunderhåll och mindre nybyggnad, kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel, dock med vissa i bil. 14 vid deras yttrande närmare angifna undantag. I fråga om de anslag och delar af anslag, som skulle bilda det nya anslaget, föreligger fullständig utredning i expeditionschefen von der Lanckens betänkande, jemfördt med granskningsmännens yttrande. Enligt denna utredning,

[36.]

Anslag under denna benämning.

28 Fjerde hufvud ti teln.

hvaremot jag ej har något att erinra, skulle de för underhåll af landtförsvarets byggnader för närvarande anslagna belopp från och med år 1897 höjas med 35,000 kronor, motsvarande det belopp, som vid urtima riksdagen år 1892 beräknades åtgå för underhåll af de i följd af den förbättrade härordningen erforderliga nya kasernetablissementen.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november har arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, på anförda skäl, hemstält om förhöjning af de till nybyggnader och underhåll af fästningarne och landtförsvaret i allmänhet tillhörande hus och byggnader nu anvisade medel med 40,000 kronor, hvilken förhöjning, enligt departementets mening, skulle vara oundgängligen nödig från och med år 1897.

Det synes mig dock som, derest Riksdagen beviljar det nu ifrågasatta anslaget, och således för underhåll af landtförsvarets byggnader under år 1897 komma att finnas tillgängliga 35,000 kronor mera än för närvarande, de sålunda anvisade medlen skola under nämnda år blifva för ändamålet tillräckliga. På grund häraf och då jag i öfrigt ej har något att erinra vid det ifrågasatta nya anslaget, tillstyrker jag, att i riksstaten för år 1897 må under benämning »arméns byggnader och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens öfningar och materiel» uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 440,282 kronor.

Trängens öfningar.

I granskningsmännens yttrande föreslås att under förestående benämning i riksstaten till ett anslag sammanföra de i staterna förträngbataljonerna till »praktiska öfningar» nu anvisade belopp, tillhopa 5,000 kronor. Anslaget, från hvilket skulle bestridas kostnaderna för materiel vid stamtruppens af trängen öfningar, med undantag dock af kostnader för intendentur- och sjukvårdsträng, skulle erhålla reservationsanslags natur.

Detta förslag synes mig lämpligt och tillstyrker jag derför, att under benämning »trängens öfningar» i riksstaten för år 1897 uppföres ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 5,000 kronor. De ändringar i staterna för trängen, som af bifall härtill påkallas, äro iakttagna i de förslag till nya stater för trängen, som, enligt hvad jag förut anfört, torde böra Riksdagen föreläggas.

Fjerde hufvudtiteln.

29 Mathållning vid garnisonerade armén.

Det uti riksstaten för innevarande år till »mathållning för manskapet vid garnisonsregementena» uppförda förslagsanslag å 1,279,200 kronor bör enligt den utredning, som expeditionschefen von der Lanckens betänkande härom innehåller och mot hvilken utredning intet synes vara att erinra, ökas till 1,415,621 kronor 76 öre. Anslagets benämning torde emellertid, på sätt granskningsmännen hemstält, böra förändras, och jag tillstyrker derför att i riksstaten för år 1897 må under benämning »mathållning vid garnisonerade armén» uppföras ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 1,415,620 kronor.

Fouragering vid garnisonerade armén.

I gällande riksstat finnes under benämning »fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets, fortifikationstruppernas och trängens hästar» uppfördt ett förslagsanslag å 613,500 kronor. Expeditionschefen von der Lancken har i sitt betänkande visat, att detta förslagsanslag till följd af omorganisationen måste utgå med 710,501 kronor 61 öre, och granskningsmännen, som godkänt detta belopp, hafva föreslagit ändrad benämning å anslaget.

Jag har häremot ej något att erinra och tillstyrker derför, att i riksstaten för år 1897 må under benämning »fouragering vid garnisonerade armén» uppföras ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 710,500 kronor.

Armén s mun deri n gsutr ustn ing.

Under denna benämning tillstyrker jag, i likhet med de utsedde granskningsmännen, att i riksstaten för år 1897 uppföres ett anslag, af reservationsanslags natur, från hvilket anslag skall bestridas alla kostnader för samtliga truppers vid armén, deribland jemväl de värnpligtiges, personliga munderingsutrustning äfvensom sadelmundering och hästutredning vid kavalleriet, dock med undantag för de under omorganisation varande kavalleriregementena. Ehuru anslaget till namnet är nytt, utgör det likväl, såsom expeditionschefen von der Lanckens betänkande närmare utvisar, allenast en sammanföring under ett anslag af flera på spridda ställen i budgeten nu anvisade medel.

[37.]

Anslag under denna benämning.

[38.]

Anslag under denna benämning.

[39.]

Anslag under denna benämning.

[40.]

Anslag under denna benämning.

[41.]

Anslag under denna benämning.

30 Fjerde liufvudtlteln.

I afseende å det belopp, hvarmed anslaget skulle utgå, hafva granskningsmännen funnit detta böra bestämmas till 1,939,190 kronor 78 öre eller, i rundt tal, 1,939,191 kronor; och har jag häremot ej något att erinra.

Arméns intendentur- och sjukvårdsträng.

Expeditionschefen von der Lancken har föreslagit och granskningsmännen tillstyrkt att i riksstaten under förestående benämning till ett anslag sammanföra under två särskilda statsanslag, för anskaffande och underhåll af intendentur- och sjukvårdsträng, för närvarande anvisade medel. Anslaget skulle blifva ett reservationsanslag och dess belopp 83,854 kronor 84 öre eller, i rundt tal, 83,855 kronor.

Jag finner detta förslag lämpligt och tillstyrker alltså att i riksstaten för år 1897 må under benämning »arméns intendentur- och sjukvårdsträng» uppföras ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 83,855 kronor.

Arméns kasernutredning samt ved, ljus ocli vatten för den garnisonerade armén.

Under denna benämning skulle, enligt granskningsmännens mening, i riksstaten uppföras ett reservationsanslag till belopp af 244,117 kronor, från hvilket anslag skulle bestridas utgifter för eldning, belysning och vatten, äfvensom kostnader för kaserninventarier, sängkläder och handdukar, dock med undantag i vissa hänseenden för de under omorganisation varande kavalleriregementena i Skåne och Norrland. Anslaget skulle bildas genom sammanförande till ett anslag af å skilda ställen i budgeten förekommande belopp, hvarom fullständig utredning förefinnes i expeditionschefen von der Lanckens betänkande, jemfördt med granskningsmännens yttrande. Enligt denna utredning skulle i det nya anslaget ingå, bland annat, hela det nuvarande statsanslaget till »ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter», 127,500 kronor, äfvensom det belopp, 39,500 kronor, som återstår att anvisa af de 50,000 kronor, hvarmed berörda anslag, enligt beräkning vid urtima riksdagen 1892, borde höjas för att kunna bestrida kostnaderna för eldning och belysning vid de i följd af den förbättrade härordningen nytillkomna kasernetablissementen.

31 Fjerde liufvudtiteln.

Arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet har i sin ofvan omförmälta underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående departementets medelsbehof för år 1897, på anförda skäl, hemstält om förhöjning af anslaget till »ved och ljus vid fästnings- och garnisonsorter» från nuvarande belopp, 127,500 kronor, till 175,000 kronor, eller således med 47,500 kronor, deraf beräknats åtgå 40,500 kronor för de af den förbättrade härordningen föranledda nya kasernetablissementen och 7,000 kronor för lifgardets till häst nya, af berörda härordning ej föranledda etablissement. Tillika har departementet förnyat sin förut vid flera tillfällen gjorda hemställan att anslaget i fråga borde förändras till förslagsanslag.

Jag finner ej anledning att i underdånighet tillstyrka bifall till hvad departementet i berörda hänseenden hemstält. Af enahanda skäl som jag för ett år sedan i underdånighet inför Eders Kong]. Magt anförde, anser jag mig icke böra för närvarande förorda framställningen i hvad den after anslagets förändring till förslagsanslag. Och enär, hvad angår anslagets belopp, de flesta af de för den förbättrade härordningens genomförande afsedda nya etablissementen icke komma att tagas i bruk förr än på hösten 1897 och två af dem då ej ens blifva färdiga, anser jag att, derest den af granskningsmännen förordade ökningen af de till förevarande ändamål afsedda medel vinner bifall, de anslagna beloppen skola för nämnda år visa sig tillräckliga, ehuru sannolikt är, att en ytterligare förhöjning af anslaget framdeles icke kan undvikas.

Jag tillstyrker emellertid att i riksstaten för år 1897 under benämning »arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten för den garnisonerade armén» uppföres ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af 244,117 kronor.

Diverse intendenturbehof.

Granskningsmännen hafva föreslagit att under denna benämning i [42.] riksstaten uppföra ett anslag, af reservationsanslags natur, till belopp Anslag af 32,923 kronor 5 öre, från hvilket anslag skulle bestridas kostnader ”benämning11 för troféer, kommunionssaker, modeller, medicinal- och instrumentalattiralj, musikinstrument vid garnisonerade armén och transport af materialier, äfvensom för intendentur- och sjukvårdsförråden i Stockholm

32 Fjerde hufvudtiteln.

och å Karlsborg. Anslaget skulle bildas af belopp, som för närvarande äro anvisade under statsanslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet eller arméförvaltningens departement», hvilket statsanslag skulle ur riksstaten helt och hållet försvinna.

Jag anser hvad granskningsmännen sålunda föreslagit vara lämpligt och tillstyrker att i riksstaten för år 1897 under benämning »diverse intendenturbehof» uppföres att anslag, af reservationsanslags natur, till belopp af, i jemnadt tal, 32,923 kronor.

Skattelindringar och ersättningar till rust- och rotehållare.

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären.

[43.] Under denna benämning är i riksstaten för innevarande år upp-

deua^ansfag^ fördt ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af 2,659,000 kronor.

Granskningsmännen hafva, på grund af den utredning, som i detta afseende förekommer i expeditionschefen von der Lanckens betänkande, föreslagit, att berörda anslag skulle i riksstaten för år 1897 minskas till 1,785,188 kronor. I fråga härom hänvisar jag i underdånighet till den utförliga utredning, som förekommer i expeditionschefen von der Lanckens betänkande (sid. 14—16 och 54—59), äfvensom i grankningsmännens yttrande (sid. 8—9).

Jag har emot hvad sålunda föreslagits intet att invända. Emellertid tillåter jag mig i underdånighet erinra derom, att Eders Kongl. Maj:t förut i dag, på föredragning af chefen för finansdepartementet, beslutat föreslå Riksdagen, att inkomstiteln »tillfälliga rotevakansafgifter» skall i riksstaten för år 1897 höjas med 210,000 kronor, motsvarande det belopp, som under nämnda år beräknas inflyta i vakansafgifter för dels 1,289 vid vissa infanteritruppförband i följd af 1892 års urtima riksdags beslut vakanssatta rusthåll och rotar, och dels 1,050 rusthåll och rotar, som beräknas under år 1897 vara vakanssatta vid de under omorganisation varande Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente. I följd af detta beslut lärer, på sätt expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande jemväl erinrat, vara nödvändigt, att anslaget till »lindring i rustnings- och roteringsbesvären» med motsvarande belopp förhöjes; och anser jag derför,

Fjerde lmfriidtiteln. 33

att berörda anslag bör, fortfarande såsom förslagsanslag, i riksstaten för år 1897 upptagas till belopp af, i jemnadt tal, 1,995,200 kronor.

I sammanhang härmed torde det emellertid tillåtas mig påminna derom, att 1893 års Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derutinnan aflåtna nådiga proposition, bemyndigat Eders Kongl. Maj:t att, tillsvidare och intill dess annorlunda kunde varda bestämdt, låta, i den mån den vid 1892 års urtima riksdag beslutade vakanssättning komme till stånd, af anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären årligen tillhandahålla arméförvaltningen ett mot vakansafgifterna för de vakanssatta rote- och rusthållsnumren svarande belopp, att af arméförvaltningen användas till bestridande af kostnaderna för den förbättrade härordningens genomförande. Derest emellertid Eders Kongl. Maj:t godkänner det förslag till beräkning af de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, som jag i dag ämnar framlägga, och detta förslag jemväl vinner Riksdagens bifall, komma fulla tillgångar för den förbättrade härordningens genomförande att under år 1897 finnas medelst nämnda anslag anvisade, och vid sådant förhållande lärer vara uppenbart, att omförmälta inflytande vakansafgifter ej vidare få användas till bestridande af kostnader för landtförsvaret. Eders Kongl. Maj:t täcktes derför nådigst finna, att ofvanberörda, Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen lemnade bemyndigande skall, under nyss nämnda förutsättning, med 1896 års utgång upphöra att gälla. Någon framställning härom till Riksdagen torde emellertid ej vara erforderlig.

Rustnings- och roteringsersättning.

Under benämning »kavalleri- och infanteriregementena» äro i årets [44.] riksstat anslagna dels under »anvisning i kontant» 7,100 kronor och Al]]1naij'alir^_er dels under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersätt- nämning. ningar» 693,400 kronor, eller tillsammans 700,500 kronor.

Såsom jag förut under [9.] anmärkt, utgöra förenäfnnda, under »anvisning i kontant» anslagna 7,100 kronor, till musikens underhåll vid f. d. Nerikes regemente samt de båda Skånska infanteriregementena anvisade medel; och har jag här ofvan tillstyrkt, att berörda belopp skulle förenas med det ifrågasatta nya anslaget till »aflöning och rekrytering m. m.» äfvensom upptagas i vederbörande regementens stater.

I fråga om naturen och beskaffenheten af .samt ändamålet med de under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar» anvisade 693,400 kronor förefinnes fullständig utredning i en med n:r 12 betecknad bilaga till granskningsmännens yttrande, till hvil- Bih. till Rikad. Prot. 18U6. 1 Barn/. 1 Afd. 1 Iiäft. 5

[45.]

Anslaget

oförändradt.

[46.]

Anslag under denna benämning.

[47.]

Anslag under denna benämning.

34 Fjerde liufviidtiteln.

ken bilaga jag tillåter mig i underdånighet hänvisa. I likhet med granskningsmännen anser jag, att benämningen »rustnings- och roteringsersättning» skulle bättre, än den nu använda benämningen beteckna anslagets uppgift, och jag tillstyrker derför, att i riksstaten för år 1897 under benämning »rustnings- och roteringsersättning» anvisas 693,400 kronor att utgå under »indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag, ersättningar».

Roteringsunderstöd.

Beträffande detta anslag, nu 12,500 kronor, ifrågasätter jag ej någon förändring, utan torde anslaget böra, fortfarande såsom förslagsanslag, till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.

I riksstaten för innevarande år äro under benämning »ersättningför störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet» anvisade

6,000 kronor. Från anslaget, som är af förslagsanslags natur, utgår ersättning till rust- och rotehållare vid indelta kavalleriet för under tjenstgöring störtade eller skadade nummerhästar.

Då från detta anslag skola afföras 1,100 kronor, som vid 1892 års urtima riksdag beräknats skola från anslaget tagas i anspråk för omorganisationen af Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente från indelta till värfvade truppförband, lärer anslaget böra minskas till 4,900 kronor; och då orden »ersättning för» synas obehöfliga, torde dessa ord vid anslagets framtida benämning kunna uteslutas.

Jag tillstyrker derför, att i riksstaten för år 1897 under benämning »störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet» uppföres ett anslag, af förslagsanslags -natur, till belopp af 4,900 kronor.

Diverse anslag.

Hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets

nummerhästar.

Under benämning »för hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar å mötesplatserna m. m.» äro i riks-

Fjerde hufvudtiteln. 35

staten för innevarande år såsom förslagsanslag anvisade 5,000 kronor, att användas för det ändamål anslagets benämning utvisar.

Af samma skäl, som jag anfört under föregående punkt, skall anslagets belopp minskas och lärer dess benämning kunna förkortas; och jag tillstyrker derför att i riksstaten för år 1897, under benämning »hämmande af smittosamma sjukdomar bland indelta kavalleriets nummerhästar», uppföres ett anslag, af förslagsanslags natur, till belopp af 1,700 kronor.

Omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland

och

Fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland.

Skånska husar- och dragonregementena samt Norrlands dragonregemente befinna sig, som bekant, under omorganisation från indelta till värfvade truppförband. Denna omorganisation kommer att pågå under ännu obestämbar tid, beroende af den längre eller kortare tidrymd, som förflyter, till dess före omorganisationens början antaget indelt manskap hunnit afgå från innehafvande beställningar och rust- och rotehållsnumren i mån deraf kunna vakanssättas. I gynsammaste fall har man beräknat, att vakanssättningen skulle kunna vara genomförd vid utgången af år 1917. Under hela omorganisationstiden komma kostnaderna för truppförbanden att bestridas dels af rust- och rotehållarne i den mån vakanssättningen ej blifvit genomförd, och dels i öfrigt af statsmedel, dock att vederbörande rust- och rotehållare, som effektivt fullgöra rustning och rotering, ega att från anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären åtnjuta ersättning för dessa besvärs uppskattade värde, i den mån lindring i rustnings- och roteringsbesvären skall ega rum. Då nu den effektiva rustningen och roteringen till följd af det indelta manskapets afgång så småningom förminskas, är det uppenbart, att det skulle vara förenad! med stora olägenheter, om kostnaderna för ifrågavarande 3 regementen skulle utgå från de anslag, hvarifrån motsvarande kostnader för öfriga värfvade regementen bestridas. Ty i den mån vakanssättningen genom indelt manskaps afgång ökas, ökas också statens direkta utgifter för det nya värfvade manskapet; och då man betänker, att kostnaden för värfvade truppförband skall utgå från 9 särskilda anslag, inser man lätt, att vid hvarje riksdag i så fall ändring skulle behöfva vidtagas i dessa 9 anslags belopp.

[48—49.]

Anslag under dessa benämningar.

36 Fjerde Imf vildt! teln.

För att undvika denna uppenbara olägenhet har expeditionschefen von der Lancken i sitt betänkande föreslagit att i riksstaten uppföra ett anslag, benämndt »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», från hvilket anslag skulle bestridas alla utgifter, som för ifrågavarande tre regementen under omorganisationstiden erfordrades. Sedan omorganisationen bli hvit fullbordad, skulle anslaget ur riksstaten utgå och dess belopp fördelas å de 9 anslag, hvarifrån kostnaderna för öfriga värfvade truppförband bestridas.

Samtliga utgifter för ifrågavarande tre regementen har han beräknat till 2,033,613 kronor 90 öre, på sätt framgår af Tablå 5 vid hans betänkande. Då emellertid ett visst antal rust- och rotehållare, hvilket antal han beräknat till 948, af honom antagits komma att under år 1897 fullgöra rustningen och roteringen effektivt, har han föreslagit, att ett belopp, motsvarande vakansafgifterna för dessa 948 effektiva nummer, beräknade efter 300 kronor för hvarje nummer, eller således

284,400 kronor skulle från nyssnämnda belopp afräknas och i stället förenas med anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären. I den mån vakanssättningen fortginge, skulle sedermera vid hvarje riksdag ett belopp, motsvarande vakansafgifter enligt nyssnämnda beräkning för de sedan föregående riksdag vakanssatta numren, öfverflyttas från lindriugsanslaget till anslaget för »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland». Härigenom vunnes den fördel, att endast 2 anslag, det nyssnämnda och lindriugsanslaget, behöfde vid hvarje riksdag till beloppen förändras.

Med denna uppfattning har han ansett, att anslaget för »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» borde i riksstaten för år 1897 uppföras med ett belopp af 1,749,213 kronor 90 öre, motsvarande skilnaden mellan 2,033,613 kronor 90 öre och omförmälta

284,400 kronor, som han ansett böra tilläggas lindriugsanslaget. Omorganisationsanslaget skulle sedermera successivt ökas och lindringsanslaget i motsvarande mån minskas. Vidare har han föreslagit, att åt omorganisationsanslaget måtte gifvas reservationsanslags natur, då uppenbart vore, att kostnaderna för omorganisationen skulle komma att, oberoende af statens åtgöranden, år från år betydligt vexla, allt efter som afgången af indelt manskap vore större eller mindre och kostnaderna för nyvärfvadt manskap i följd deraf blefve större eller mindre.

Emot hvad sålunda föreslagits hafva de utsedde granskningsmännen ej haft annat att erinra, än att de' af formela skäl ansett sig ej kunna förorda, att beloppet 284,400 kronor tillädes lindringsanslaget. I stället hafva de hemstält, att ett särskild!, anslag under benämning

Fjerde hufvudtiteln.

»fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland» skulle i riksstaten uppföras. Detta anslag skulle beräknas till fulla värdet af icke vakanBsatta rust- och rotehåll vid berörda 3 regementen; och då till följd deraf dess belopp uppenbarligen ej kunde komma att öfverskridas, men ej heller dess utgifter inom denna gräns på förhand beräknas, skulle anslaget blifva ett »förslagsanslag högst». I den mån vakanssättningen vid de 3 regementena fortginge, skulle från sistnämnda anslag till »omorganisationsanslaget» öfverföras behöfliga medel för de ökade utgifter, som uppkomme allt efter som naturaprestationerna genom vakanssättningen upphörde; och vidare skulle från anslaget i fråga till lindrings anslaget öfverföras de medel, som derifrån borde utgå för de vid regementena ännu ej vakanssatta rust- och rotehållen. Anslaget skulle således successivt minskas och, då vakanssättningen vore genomförd, helt och hållet uppgå i de för regementena anvisade anslag.

I enlighet med denna åsigt hafva de tillstyrkt, att i riksstaten för år 1897 måtte uppföras dels ett anslag, af reservationsanslags natur, benämndt »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af 1,749,213 kronor 90 öre, och dels ett anslag, som skulle blifva »förslagsanslag högst», benämndt »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af 284,400 kronor.

För min del (inner jag hvad sålunda föreslagits antagligt. Uppenbart är nemligen, att någon åtgärd måste vidtagas för att undgå den af expeditionschefen von der Lancken påpekade olägenheten att vid hvarje riksdag, i den mån vakanssättningen fortgår, nödgas ändra beloppen af 9 särskilda i riksstaten uppförda anslag, lindringsanslaget oberäknadt. I sådant hänseende synes hvad granskningsmännen tillstyrkt kunna godkännas, dock att jag, i afseende å de belopp, hvarmed de båda nya anslagen skulle i riksstaten uppföras, är af olika mening med granskningsmännen. Expeditionschefen von der Lancken har beräknat det antal rust- och rotehåll, som skulle komma att under år 1897 effektivt fullgöra rustningen och roteringen, till 948 och i följd deraf till 284,400 kronor det belopp, hvarmed han ansett att kostnaderna för ifrågavarande tre regementen under omorganisationen, tillhopa 2,033,613 kronor 90 öre, bordo i riksstaten för år 1897 minskas; och hafva granskningsmännen, naturligt nog, i detta hänseende ej haft annat att stödja sig på än hans beräkningar och till följd deraf härutinnan kommit till samma resultat som han.

Enligt uppgifter, som jag från vederbörande arméfördelningschefer infordrat, har emellertid vakanssättning vid regementena i fråga ej egt rum i den utsträckning, som expeditionschefen von der Lancken på grund

38 Fjerde hufvudtiteln.

[50.]

Anslaget

oförändradt.

C51;]

Minskning af anslaget.

af de företa två årens erfarenhet haft anledning förmoda, utan torde med visshet kunna antagas, att omkring 1,150 nummer komma att vid berörda 3 regementen under år 1897 effektivt fullgöra rustning och rotering. Då vakansafgifterna för 1,150 nummer, efter nu gällande uppskattning, utgöra 345,000 kronor, torde alltså detta belopp och icke

284,400 kronor tagas till norm vid bestämmandet af ifrågavarande två nya anslags belopp. Gör man detta, skulle »omorganisationsanslagets» belopp blifva (2,033,613 kronor 90 öre — 345,000 kronor) 1,688,613 kronor 90 öre och anslaget till »fortgående vakanssättning» 345,000 kronor.

På grund häraf tillstyrker jag, att i riksstaten för år 1897 må uppföras

dels ett anslag, af reservationsanslags natur, benämndt »omorganisation af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af, i jemnadt tal, 1,688,614 kronor, och

dels ett anslag, af natur »förslagsanslag högst», benämndt »fortgående vakanssättning af indelta kavalleriet i Skåne och Norrland», till belopp af 345,000 kronor.

Extra utgifter.

Anslaget till extra utgifter, nu 67,000 kronor, bör till oförändradt belopp i riksstaten för år 1897 uppföras.

Disciplinkompaniet.

Anslaget till disciplinkompaniet är i årets riksstat uppfördt med 44,600 kronor, deraf såsom bestämdt anslag 12,600 kronor och såsom förslagsanslag 32,000 kronor.

Från det bestämda anslaget bestridas kostnaderna för aflöning åt vid kompaniet anstäldt befäl och underbefäl m. fl. personer, och med förslagsanslaget bekostas underhåll för manskapet m. fl. dylika utgifter.

Sedan Riksdagen, i anledning af en inom riksdagen väckt motion, i underdånig skrifvelse den 2 maj 1894 anhållit, bland annat, att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida föreskriften i 27 § disciplinstadgan för krigsmagten den 7 oktober 1881 om afsändande af bestraffadt manskap, som tillhörde värfvad trupp, till värfvade arméns di-

Fjerde hnfvudtiteln.

sciplinkompani kunde upphäfvas, har Eders Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, den 22 sistlidne november beslutat nådig kungörelse angående ändrad lydelse af nämnda § i disciplinstadgan, gående derpå ut, att manskap, som hörer till värfvad trupp, väl må, såsom tillförene, under de i §:n angifna förutsättningar ur rullorna strykas, men ej vidare får till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas för att till disciplinkompaniet afsändas. Sedan denna kungörelse numera trädt i kraft, lära således ej vidare några nya disciplinsoldater komma att kompaniet tilldelas, utan i den mån till kompaniet nu hörande manskap, efter uttjent kapitulationstid, från detsamma afgår, kommer manskapsstyrkan derstädes att så småningom förminskas.

Enligt officiel uppgift, som blifvit mig meddelad, utgjorde manskapsstyrkan vid kompaniet i början af sistlidne december månad 40 man, af hvilka 2 skulle afgå under år 1895, 24 under år 1896, 12 under år 1897 och 2 under år 1898. Äfven under antagande att några få personer blifvit, efter det berörda uppgift lemnades, till kompaniet öfverlemnade, kommer således manskapsstyrkan vid kompaniet säkerligen vid 1896 års utgång ej att öfverstiga 20. Jag anser derför, att det för manskapets underhåll m. fl. dylika utgifter afsedda förslagsanslaget utan fara kan minskas med 15,000 kronor.

På grund häraf tillstyrker jag, att anslaget till »disciplinkompaniet» i riksstaten för år 1897 uppföres till belopp af 29,600 kronor, deraf såsom bestämdt anslag 12,600 kronor och såsom förslagsanslag 17,000 kronor.

Sammanlagda beloppet af de ordinarie anslag, jag nu föreslagit till uppförande i riksstaten, uppgår till 26,030,000 kronor. Jag har förut omnämnt, hurusom granskningsmännen beräknat de ordinarie anslagen för år 1897 till 25,827,906 kronor 63 öre, eller således till 202,093 kronor 37 öre mindre än jag ansett nödvändigt.

Då emellertid i den slutsumma, jag föreslagit, ingå 210,000 kronor, hvarmed anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle ökas i följd af Eders Kongl. Maj:ts förslag om motsvarande förhöjning af inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter», inses lätt, att de anslag i öfrigt, som jag föreslagit, med 7,906 kronor 63 öre understiga de af granskningsmännen föreslagna, eller, om man frånser den af mig föreslagna minskningen i anslaget till »disciplinkompaniet», med

40 Fjerde hnfrndtiteln.

allenast 7,093 kronor 37 öre öfverstiga hvad granskningsraännen ansett nödvändigt.

Med åberopande af livad jag här ofvan i fråga om de särskilda anslagen anfört, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. ■ Maj:t. täcktes i nåder föreslå Riksdagen

att, dels med godkännande af de för generalitetsstaten, kommendantsstaten, Svea lifgarde, Göta lifgarde, lifregemente! till fot, första och andra lifgrenadierregementena, Vestgöte, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Vestgöta- Dals, Bohusläns, Vestmanlands, Kalmar och Vermlands regementen, norra och södra Skånska infanteriregementena, Gotlands infanteriregemente, Hallands och Blekinge bataljoner, lifgarde! till häst, lifregementets dragoner och husarer, Smålands husarregemente, Skånska husar- och dragonregementena, kronprinsens husarregemente, Norrlands dragonregemente, artilleriet, första Svea, första Göta, Vendes, Norrlands, andra Svea och andra Göta artilleriregementen, Gotlands, Vaxholms och Karlsborgs artillericorpser, fortifika- , tionen, Svea, Vendes, Göta och Norrlands trängbatai-

joner samt intendenturcorpsen upprättade nya stater (bil. A—ö), och

dels med benvyndigande för Kongl. Maj:t att så ändra gällande stater för arméförvaltningen och för generalstaben, att deri uppföras, i staten för arméförvaltningen till »skrifmaterialier och expenser, ved in. m.» för embetsverket 12,555 kronor 60 öre samt i staten för generalstaben till »expenser, renskrifning, tryckningskostnader och ved m. m.» tillhopa 5,945 kronor,

besluta, att de ordinarie anslagen under fjerde hufvudtiteln skola uppföras på följande sätt och till nedan nämnda belopp:

Fjerde hiifvudtiteln

41 Landtförsvarsdepartementet. Ordinarie anslag:

Aflöning och expenser samt inqvarterings- och resekostnad:

Departementschefen.................................................

Departementet.........................................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departe

mentet, förslagsanslag.........................................

Arméförvaltningen.................................................

Generali tetsstaten....................................................

Generalstaben...........................................

Artilleristaben...........................................

Kommendantsstaten..................................

Aflöning och rekrytering m. m...................

Intendenturcorpsen....................................

Ökad aflöning för de till tjensteåldern äldste bataljons-

läkame, förslagsanslag........................................

Stipendier för fältläkarecorpsen och veterinärstaten ....

Inqvarteringskostnader, förslagsanslag........................

Inqvarteringens ordnande i Stockholm, reservationsanslag ...............................................................

Alderstillägg, förslagsanslag.......................................

Reservbefålet, förslagsanslag högst.............................

Ersättning åt vissa löntagare i följd af arméns omorga

nisation, förslagsanslag högst................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagSansldg...........

^artilleri- och ingeniörofficerare......

Imilitärläkare................................

Durclimarschkostnader, reservationsanslag...................

Resestipendier till

Remontering och liUstlega in. m.:

Remontering och skoning in. m. för garnisonerado ar-j méns hästar, reservationsanslag.....................

Bih. till Bifall. Prat. 1806. 1 Sami.

42 Fjerde hufmdtiteln

Fjerde hufvudtiteln.

44 Fjerde hufrudtitelh.

[52.]

Anslag för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter.

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kronor 25,552,870.

De af mig föreslagna anslagen utgöra tillhopa » 26,030,000.

Skilnaden mellan dessa båda belopp utgör......... » 477,130,

med hvilket belopp de ordinarie anslagen alltså skulle ökas. Med afdrag härifrån af det belopp 210,000 kronor, hvarmed anslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvären skulle ökas i följd af Eders Kongl. Maj:ts förslag om motsvarande förböjning af inkomsttiteln »tillfälliga rotevakansafgifter», utgör den återstående tillökningen i de ordinarie anslagen alltså 267,130 kronor.

Extra anslag.

Tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. m.

I 1894 års riksstat var för detta ändamål uppfördt ett extra anslag till belopp af 53,000 kronor, utgörande hvad som enligt gällande bestämmelser erfordrades för aflöning af de på grund af nya värnpligtslagens föreskrifter i de olika kompaniområdena anstälde afdelningsområdesbefälhafvare. Hvad åter angår riksstaterna för åren 1895 och 1896 har, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, Riksdagen medgifvit, att de behållningar, som å anslaget uppkommit, fått för ändamålet användas, hvarigenom för år 1895 intet extra anslag i detta syfte beviljats och för år 1896 endast en summa af 33,000 kronor behöft särskildt äskas.

Som behofvet af medel för ifrågavarande ändamål fortfarande gör sig gällande och någon ändring i aflöningsbeloppen ej synes mig kunna ifrågasättas, torde jemväl för år 1897 tillgångar till förstnämnda belopp,

53,000 kronor, böra beredas; och hemställer jag för den skull, då, enligt hvad jag inhemtat, å anslaget vid 1896 års utgång icke torde komma att finnas några afsevärda behållningar, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för tillämpning af nya värnpligtslagens föreskrifter i fråga om de värnpligtiges inskrifning och redovisning m. in. på extra stat för år 1897 bevilja ett belopp af 53,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

45 Artilleribehof.

Arméns eldhandvapen.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 november 1895 har generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet gjort framställning om fortsatt anskaffning af tidsenliga eldhandvapen för arméns behof. Han erinrar dervid, att han i sin underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning framlagt en allmän plan för anskaffning af nya eldhandvapen med repetermekanism, enligt hvilken plan 100,000 gevär och 20,000 karbiner, det minsta antal dylika vapen, hvarmed enligt hans åsigt behofvet kunde fyllas, borde inom loppet af högst 12 år inköpas eller tillverkas; och beräknade han den sammanlagda kostnaden för denna anskaffning, deruti inbegripet ett för en gång erforderligt belopp till verkställande af vissa förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, till 7,250,000 kronor.

Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas i syfte att påbörja anskaffningen, framhöll generalfälttygmästaren vidare i sist berörda skrifvelse, att, om, såsom önskvärdt vore, tillverkning inom landet af repetervapen och dertill hörande ammunition skulle kunna begynnas under år 1896, medel redan året förut måste vai-a tillgängliga för utförande af de erforderliga förändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken, samt att i öfrigt under år 1895, för påbörjande af den allmänna anskaffningsplanens utförande, anslag vore önskvärda för inköp från utlandet af repetervapen till ett antal, motsvarande V12 af det angifna totalbehofvet. Med stöd af det sålunda anförda hemställde han i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t ville af 1894 års Riksdag äska ett belopp af 974,800 kronor, deraf 383,800 kronor till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken samt återstoden för anskaffning från utlandet af 10,000 Mauserkarbiner med tillbehör. Af sagda belopp beviljade Riksdagen endast 295,500 kronor för anskaffning af 5,000 repeterkarbiner. Detta antal karbiner beställdes efter underhandlingar, för hvilka redogörelse blifvit lemnad i generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 9 november 1894, under augusti månad sistnämnda år hos firman »Waffenfabrik Mauser» och befunne sig under besigtning.

[53.]

Anslag till anskaffning af nya eldhandvapen.

46 Fjerde hnfvudtiteln.

På sätt generalfälttygmästare!! i sin sistberörda underdåniga skrifvelse inför Eders Kong!. Maj:t framhöll, hade genom Riksdagens ofvan anförda beslut den allmänna planen för anskaffning af repetervapen åt armén blifvit väsentligen rubbad. Under det att nämligen enligt denna plan anskaffningen af det i första hand erforderliga behofvet, 100,000 gevär och 20,000 karbiner, borde utföras inom 12 år, hvilken jemförelsevis långa tidrymd enligt hans åsigt vore ett maximum, som icke utan stora olägenheter och verklig våda kunde öfverskridas, möjliggjorde Riksdagens ifrågavarande beslut endast en anskaffning för i895 års anslag af V24 utaf sagda behof. Men utom att sålunda under detta år allenast hälften af det enligt planen afsedda antalet karbiner kunde blifva inköpt, föranledde Riksdagens afslag å framställningen om medel för ändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken ett uppskof med anordnandet af den föreslagna inhemska repetervapentillverkningen, genom hvilken omständighet den tidpunkt aflägsnades, då man skulle kunna för den afsedda år sanskaffningen göra sig oberoende af utlandet.

För att nu å ena sidan, fortsätter generalfälttygmästaren, detta från såväl militärisk som ekonomisk synpunkt beklagliga uppskof skulle inskränkas till ett år och, å den andra, anskaffningen återföras till den genom den ursprungliga planen förslagsvis utstakade vägen, vågade han i sin åberopade underdåniga skrifvelse den 9 november 1894 hos Eders Kongl. Maj:t hemställa om äskande hos 1895 års Riksdag utaf följande belopp, nemligen:

till förändringar vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken............................................................. kronor 383,800: —

till 5,000 repeterkarbiner, inköpta från utlandet,

med tillbehör m. m..............,.................................. » 295,500: —

till 10,000 karbiner, tillverkade vid gevärsfaktoriet, med tillbehör m. m.................................... » 511,500: —

Summa kronor 1,190,800: —

I Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning till Riksdagen nedsattes ofvan angifna belopp till 895,300 kronor, motsvarande kostnaden för ändringarna vid gevärsfaktoriet och ammunitionsfabriken samt för anskaffningen af 10,000 karbiner.

Sist nämnda belopp, 895,300 kronor, blef af riksdagen beviljadt, att utgå under år 1896.

I följd af detta beslut hade ytterligare 5,000 st. 6,5 mm. karbiner m/94 blifvit beställda hos firman »Waffenfabrik Mauser», och voro desamma att förvänta under innevarande vinter. Dessutom hade, med

Fjerde hufvudtiteln.

47 Eders Kongl. Majfts nådiga tillstånd, dels styresmannen och verkmästaren vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori äfvensom de tvenne besigtningsofficerare och fyra rustmästare vid samma faktori, hvilka i Oberndorf öfvervaka tillverkningen af samt besigtiga de derstädes beställda karbinerna, under året i detalj studerat tillverkningen af ifrågavarande vapen, och dels nämnde styresman erhållit uppdrag att med biträde af verkmästaren träffa förberedande aftal och till arméförvaltningen å artilleridepartementet inkomma med förslag angående de maskiner m. fl. tekniska hjelpmedel, som äro erforderliga för ordnandet vid gevärsfaktoriet af tillverkning af Mauservapen.

Denna tillverkning torde följaktligen, anser generalfälttygmästaren, kunna taga sin början under de första månaderna af år 1896, samtidigt med afslutandet af nu pågående förändring af 1867 års gevär till 8 mm. kaliber, och derefter under året så utvecklas, att faktoriet varder i stånd att under år 1897 upptaga den afsedda normala årstillverkningen.

Enligt den i början af general fälttygmästare^ underdåniga skrifvelse den 15 november 1895 åberopade allmänna planen skulle 100,000 gevär och 20,000 karbiner inom loppet af högst 12 år från och med år 1895 anskaffas. Då emellertid Riksdagen, på sätt anfördt blifvit, på 1895 och 1896 års stater endast beviljat anslag för sammanlagdt

15.000 karbiner, ansåg sig generalfälttygmästaren nu, för att snarast möjligt återkomma till den planenliga anskaffningen, böra i underdånighet hemställa om anslag på 1897 års stat för dels 5,000 karbiner, medelst hvilka behofvet af dylika vapen skulle varda fyldt, dels

10.000 gevär.

För att vinna kännedom om, huruvida och till hvilket pris större leveranser af här ifrågavarande gevär vore att påräkna från enskilda inhemska verkstäder, hade arméförvaltningen å artilleridepartementet genom kungörelse i allmänna tidningarna infordrat anbud å leverans af 100,000 st. 6,5 mm. gevär att tillverkas vid fabrik inom landet under loppet af 10 år med 10,000 gevär om året eller alternativt under loppet af 5 år med 20,000 gevär årligen. Något så beskaffadt anbud hade emellertid icke inom den i kungörelsen bestämda tiden, den 1 sistlidne november, till arméförvaltningen inkommit. Deremot hade Husqvarna vapenfabriks aktiebolag till arméförvaltningens artilleridepartement insändt tvenne skrivelser rörande leverans af gevär, nemligen en af den 9 sistlidne oktober och den andra af den 2 sistlidne november. I den först nämnda af dessa skrifvolser uppgåfve ifrågavarande vapenfabrik sig hafva rätt att, vid de tillfällen då statens

48 Fjerde hufvudtiteln.

anskaffning för året af gevär nppginge till eller öfverstege 4,000 st., deraf leverera 2,000. I den andra skrifvelsen erbjöde sig samma vapenfabrik att, under deruti angifna tillverkningsvilkor samt under förutsättning af en under tio år fortlöpande årsleverans af 2,000 gevär, leverera 6,5 mm. gevär fm/94 till ett pris per stycke af 54 kronor 18 öre, hvilket pris, om årstillverkningen, med bibehållande af en tioårig tillverkningsperiod, finge ökas till 5,000 gevär och hela antalet således blefve 50,000 st., skulle nedsättas till 51 kronor 25 öre. Äfven under förutsättning att — något som dock, enligt generalfälttygmästarens åsigt, ingalunda syntes vara fallet — den af Husqvama vapenfabrik åberopade rätten till leverans af 2,000 gevär skulle kunna anses obestridlig, torde, anser han, dess begagnande blifva beroende på det pris per gevär, som Eders Kongl. Maj:t — på sätt som genom nådiga brefvet den 26 juni 1840 skedde beträffande gevärspriset vid Husqvarna gevärsfaktori för åren 1840—1844 — smed begagnande af den Eders Kongl. Maj:t till bevarande af Eders Kongl. Maj:ts och Kronans säkerhet förbehållna rätt, att gevärsprisen efter omständigheterna höja eller nedsätta», kunde finna skäligt att bestämma.

Med hänsyn till denna omständighet torde det, framhåller generalfälttygmästaren vidare i sistnämnda underdåniga skrifvelse, endast tillkomma honom att för Eders Kongl. Maj:t i underdånighet framlägga utredning angående de anslagsbelopp, som på 1897 års stat alternativt blefve erforderliga för den af honom föreslagna anskaffningen af 5,000 karbiner och 10,000 gevär, allt eftersom tillverkningen af dessa komme att uteslutande ega rum vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori eller delvis derstädes och delvis vid Husqvarna vapenfabrik, till hvilken utredning jemväl skulle fogas öfriga uppgifter, som syntes erforderliga för att Eders Kongl. Maj:t måtte kunna bedöma antagligheten af de utaf berörda vapenfabrik fordrade leveranspris.

Kostnaderna skulle under de antydda alternativa förutsättningarna ställa sig på följande sätt:

a) 5,000 karbiner och 10,000 gevär, tillverkade vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori:

5,000 karbiner å 45 kr................................................ kronor 225,000: —

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 4,000: —

Patentafgift å 2,25 kr...................................................... » 11,250: —

Tillbehör å 2,90 kr................................................... » 14,500: —

Transportkostnader å 0,20 kr.......................................... » 1,000: —

Säger kronor 255,750: —

Fjerde liufvudtiteln.

49 Transport kronor 255,750

10,000 gevär å 47 kr.................................................... » 470,000

Profskjutnings- och skottställningskostnader å 0,80 kr. » 8,000

Patentafgift 2,25 kr....................................................... )) 22,500

Tillbehör å 7,io kr......................... )) 71,000

Transportkostnader å 0,20 kr......................................... )) 2,000

Säger kronor 573,500

Summa kronor 829,250: —

Totalkostnaden skulle således blifva per karbin 51,15 kronor och per gevär 57,35 kronor.

b) 5,000 karbiner och 8,000 gevär vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori samt 2,000 gevär vid Husqvarna vapenfabrik:

5.000 karbiner, tillverkade vid faktoriet, enligt of-

vanstående pris 51,15 kr......................................... kronor 255,750: —

8.000 gevär, tillverkade vid faktoriet, enligt ofvan-

stående pris 57,35 kr.................................................

2.000 gevär, tillverkade vid Husqvarna

å 54,18 kr............................... kronor 108,360: —

458,800:

131,800: —

Summa kronor 846,350: —

Totalkostnaden per gevär, tillverkadt vid Husqvarna vapenfabrik, blefve sålunda 65,90 kronor.

Genom att jemföra de under alternativen a) och b) lemnade uppgifterna funne man, att staten under bär angifna förhållanden skulle betala hvarje gevär, levereradt af nyssnämnda vapenfabrik, med 8,55 kronor mera än ett gevär, tillverkadt vid kronans eget gevärsfaktori, och att den ökade utgiften för staten, om 2,000 st. af de föreslagna

10,000 gevären beställdes vid Husqvarna, skulle utgöra 17,100 kronor, eller under en tioårig tillverkningsperiod tillsammans 171,000 kronor, med hvilket belopp den i generalfälttygmästarens underdåniga skrifvelse den 15 november 1893 beräknade kostnaden för anskaffning och utsändning af 100,000 gevär, 5,735,000 kronor, sålunda skulle varda ökad.

Bih. till Riksd. Prot. 1891). 1 Rami. 1 A/d. 1 lläft.

50 Fj er de hufvud ti tel n.

Om åter 5,000 gevär skulle årligen beställas vid meranämnda vapenfabrik till det i dess åberopade skrifvelse under sådana förhållanden angifna nettopris, 51,25 kronor, blefve, fortfar generalfältfygmästaren, totalkostnaden för dessa gevär 62,15 kronor, och följaktligen den ökade utgiften för staten 24,000 kronor för hvarje år, eller för tio år 240,000 kronor, oafsedt att arbetsförhållandena, och på grund deraf kostnaden per gevär, vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori skulle ställa sig mindre gynnsamt för en årstillverkning af allenast 5,000 gevär än för den förut antagna årliga leveransen af 10,000 gevär. En så stor årsbeställning vid Husqvarna vapenfabrik som af 5,000 gevär syntes således alldeles icke eller åtminstone endast under den förutsättning kunna ifrågakomma, att den årliga gevärsanskaffningen för de närmaste 10 åren blefve bestämd till 15,000 st. Huruvida åter sagda vapenfabrik, enligt det privilegium, som densamma förmenade sig ega, borde erhålla en årsleverans af 2,000 gevär, torde, erinrar generalfälttygmästaren, bero på resultatet af den nådiga pröfning, som Eders Kongl. Maj:t, med begagnande af den Eders Kongl. Maj:t i detta hänseende förbehållna rätt, kunde vilja underkasta det. af fabriken fordrade leveranspriset.

Sedan sålunda generalfälttygmästaren redogjort för det inflytande, som ett eventuel antagande af Husqvarnabolagets anbud om en årsleverans af 2,000 gevär skulle utöfva på statens utgifter för gevärsanskaffningen, erinrar han, att enligt nådigt bref den 19 januari 1813 borde vid bedömandet af gevärspris, fordrade af nyssnämnda bolag, afseende fästas vid deras förhållande till andra anbud.

Då emellertid något annat anbud, oaktadt utfärdad kungörelse, icke inkommit från verkstad inom landet, kunde någon jemförelsepunkt i förevarande hänseende icke erhållas från den inhemska industrien. Deremot borde, ehuruväl förhållandena vid utlandets verkstäder nog icke vore fullt jemförbara med dem, som rådde vid en svensk fabrik, omnämnas, att anskaffningskostnaden för ett 6,5 mm. gevär fm, 94 med tillbehör m. in. från Waffenfabrik Mauser i Oberndorf kunde på grund af det pris, som betalades för de af arméförvaltningen vid sagda fabrik senast beställda 5,000 st. 6,5 ram. karbiner m/94, beräknas till 61,30 kronor per stycke, motsvarande den för gevär från Husqvarna upptagna kostnaden af 65,90 kronor.

Slutligen ansåg sig generalfälttygmästaren, såsom en omständighet, hvilken kunde hafva inverkan på föreliggande frågas bedömande, böra i underdånighet anmäla, att Husqvarna vapenfabrik, på derom framstäld förfrågan, förklarat, att densamma icke ville erbjuda sig att hafva slut-

Öl

Fjerde hufviidtiteln.

levererat den företa år stillverkningen om respektive 2,000 eller 5,000 gevär förr än två och ett hälft år efter kontrakts undertecknande. Under förutsättning att, sedan nästkommande Riksdags beslut angående anslag till gevärsanskaffning blifvit arméförvaltningen delgifvet, kontrakt blefve upprättadt omkring midten af år 1896, skulle leveransen af till exempel 2,000 gevär kunna med säkerhet påräknas först omkring den 1 januari 1899.

Sedan generalfälttygmästaren inför Eders Kongl. Maj:t sålunda framlagt de omständigheter, som syntes honom vara af beskaffenhet att inverka på Eders Kongl. Maj:ts beslut angående beställning af gevär hos Husqvarna vapenfabrik, hemställer generalfälttygmästaren i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes — allt eftersom tillverkning af eldhandvapen under år 1897 skulle ske uteslutande vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori eller jemväl vid Husqvarna vapenfabrik — föreslå Riksdagen att för anskaffning af nya eldhandvapen åt armén på extra stat för år 1897 bevilja antingen 829,250 kronor eller 846,350 kronor.

Såsom af generalfälttygmästarens nu anförda underdåniga skrifvelse framgår, afses deruti endast ett fullföljande af den i statsverkspropositionen till 1894 års riksdag angifva planen för arméns förseende med tidsenliga eldhandvapen. På af mig i mitt underdåniga anförande till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad anförda skäl anser jag dock denna plan böra frångås så till vida, som ett för liniens beväpning tillräckligt antal repetergevär bör anskaffas inom eu väsentligt kortare tid än den i planen angifna. Jag tillstyrkte sålunda i nämnda underdåniga anförande att under loppet af åren 1897 och 1898 skulle anskaffas 75,000 gevär för eu kostnad äf tillhopa 4,479,000 kronor, deraf under år 1897 35,000 gevär för 2,086,250 kronor, hvaremot med anskaffning af ännu felande 5,000 karbiuer skulle under nämnda två år anstå. Såsom jag vid berörda tillfälle vidare anförde, borde förstnämnda belopp

4,479,000 kronor i dess helhet nu af Riksdagen begäras.

Hvad angår Husqvarna vapenfabriks aktiebolags ofvan omförmälta framställning, tillåter jag mig i underdånighet erinra derom, att sedan arméförvaltningen å artilleridepartementet med underdånig skrifvelse den 18 sistlidne november till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnat berörda framställning, har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt beslut den 20 nästlidne december funnit samma framställning icke för

52 Fjerde Imfvudtiteln.

närvarande böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. Ty först sedan medel för anskaffning af nya gevär åt armén beviljats, torde bolagets begäran att få sig tillagd andel i gevärstillverkningen böra komma under pröfning.

Jag hemställer emellertid, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen åt armén på extra stat bevilja 4,479,000 kronor samt deraf till utgående under år 1897 anvisa 2,086,250 kronor.

Revolvrar.

[54.] I underdånig skrifvelse den 10 december 1895 anför generalfälttyg-

Ansiag till mästaren i fråga om anskaffande af felande revolvrar för arméns behof, aDrevoivrar.af att, om för närvarande befintlig behållning af dylika vapen afräknades från det antal, som enligt nu gällande mobiliseringsplaner och bestämmelser för fältutrustningen erfordrades för armén, återstode en brist af 2,818 st.

Sedan de af 1892 års urtima Riksdag beslutade förbättringarna af härordningen blifvit genomförda, skulle dock behofvet af revolvrar ökas med 2,455 st., och bristen till 5,273.

Toges derjemte hänsyn till, att af den befintliga behållningen 1,102 st. utgjordes af 11 mm. revolvrar modell 63—79, Indika voro i hög grad föråldrade och bristfälliga, samt att desamma på den gruud borde utbytas mot fullt krigsdugliga vapen, blefve totalbehofvet, att anskaffas utöfver den nuvarande behållningen, 6,375 st. eller med beräkning af någon reserv 6,500 st. 7,5 mm. revolvrar.

Kostnaden för ifrågavarande, till nyanskaffning sålunda föreslagna, revolvrar kunde på grund af ett af Husqvarna. vapenfabriks aktiebolag afgifvet anbud beräknas på följande sätt:

6,500 revolvrar å 26 kr..................................................kronor 169,000: —

Besigtnings-, profskjutnings- och skottställningskost-

Fjerde hnfvudtiteln.

53 Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer generalfälttygmästaren, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen för anskaffning af revolvrar med tillbehör på extra stat för år 1897 äska ett belopp af 208,000 kronor.

Arméns behof af revolvrar, hvilket isynnerhet gör sig gällande vid artilleriet, där utom underofficerarne ett stort antal af manskapet är afsedt att beväpnas med revolver, äfvensom vid trängens sjukvårdsformationer, har genom de senare årens förändringar i dessa truppslags organisation och framför allt genom de af 1892 års Riksdag beslutade förbättringarna i härordningen äfvensom på grund däraf, att en icke obetydlig del af den nu befintliga tillgången å dylika vapen numera är af en synnerligen föråldrad och bristfällig beskaffenhet, så väsentligt vuxit, att åtgärder torde vara nödvändiga till förebyggande af en brist i detta hänseende, hvars afhjelpande icke utan stor olägenhet längre kan uppskjutas. Då dessutom ett antagligt anbud om tillverkning af dessa vapen nu inkommit från en inhemsk verkstad, anser jag mig böra understödja den gjorda framställningen, samt, i öfverensstämmelse med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad anfört beträffande nödvändigheten att under de närmaste åren bringa härens beväpning i ett tidsenligt och fullständigt skick, hos Eders Kongl. Maj:t förorda det erforderliga kostnadsbeloppets fördelande på två år.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för anskaffning af revolvrar med tillbehör på extra stat bevilja 208,000 kronor och deraf till utgående under år 1897 anvisa 104,000 kronor.

Mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Uti sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 15 sistlidne november gör generalfälttygmästare!! framställning om ytterligare anslag till anskaffning af mobiliseringsammunition för de nya eldhandvapnen.

Han erinrar dervid till en början, hurusom uti den plan för anskaffning af mobiliseringsammunition till 8 mm. gevär rn (i7—89, som lian i sin underdåniga skrifvelse den 10 november 1891 under-

Anslag till mobiliseringsammunition för eldhandvapen.

54 Fjerde hufvudtiteln.

stälde Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, behofvet beräknades till

36,000,000 patroner, ett antal som Eders Kongl. Maj:t, enligt hvad som framginge af den till 1892 års lagtima Riksdag aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof, ansett ingalunda vara för högt beräknadt, och vidare att han, utgående från detta ammunitionsbehof, samt med hänsyn till, att för dess fyllande ett belopp af i rundt tal 4,000,000 kronor ansåges erforderligt, och att något längre dröjsmål med anskaffningen deraf, än som vore oundgängligen nödvändigt, icke syntes honom böra eg a rum, i sin åberopade underdåniga skrifvelse hemställde, att, Eders Kongl. Maj:t ville, i syfte att den erforderliga anskaffningen måtte kunna inom fyra år fullbordas, af den då instundande Riksdagen för ändamålet äska 1,000,000 kronor, om hvilket årsanslag han jemväl de båda följande åren, i underdåniga skrivelser den 27 november 1892 och den 15 november 1893, gjorde framställning.

Med erinran ej mindre härom än äfven att Riksdagen till ifrågavarande anskaffning beviljat för hvardera af åren 1893 och 1894

800.000 kronor samt för år 1895 600,000 kronor, eller sammanlagdt för de tre åren 1893—1895 2,200,000 kronor, äfvensom med ytterligare betonande af det redan i den nyss nämnda underdåniga skrifvelsen af den 15 november 1893 särskild! framhållna skälet för eu så vidt möjligt påskyndad anskaffning af mobiliseringsammunition — nemligen den af 6,5 mm. kaliberns fastställande föranledda nödvändigheten att fördela ammunitionsanslaget på två kalibrar — hemställde generalfälttygmästaren i underdånig skrifvelse den 9 november 1894, att Eders Kongl. Maj:t ville af den ännu återstående delen utaf anslaget för mobiliseringsammunition, 1,800,000 kronor, hos 1895 års Riksdag äska hälften, 900,000 kronor, på det att, under förutsättning af lika stort anslag till påföljande år, de sista af de för fyllande af mobiliseringsbehofvet i här förevarande hänseende erforderliga medlen skulle varda disponibla år 1897. Att denna tidpunkt i sjelfva verket ingalunda vore för tidig för afsilande af den omhandlade anskaffningen, framginge för öfrigt af den i sist nämnda underdåniga skrifvelse anförda omständigheten, att dels de 5,000 repeterkarbiner, till Indika 1894 års Riksdag beviljat anslag, vore att vänta inom år 1895, dels förändringen af det afsödda antalet 100,000 stycken 8 ram. gevär borde omkring utgången af samma år vara fullbordad.

Af det på 1896 års stat äskade anslaget hade Riksdagen beviljat

450.000 kronor, så att af totalbehofvet för mobiliseringsammunition ännu återstode 1,350,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

55 Till de i generalfälttygmästarens ofvan åberopade underdåniga skrifvelse den 9 november 1894 anförda skäl för, att anskaffningen af den för arméns mobilisering erforderliga handgevärsammunitionen icke måtte längre undanskjutas utan åtminstone under 1897 fullbordas, hade lian nu icke annat att tillägga, än att utöfver de 100,000 stycken 8 mm. gevären, hvilkas förändring under de närmaste månaderna skulle varda afslutad, och de ofvan nämnda 5,000 stycken 6,5 mm. karbinerna, ytterligare 5,000 vapen af sist nämnda slag komme att, likaledes under den närmaste tiden, levereras, och att således hela arméns infanteri äfvensom dess kavalleri och ingeniörtrupper antingen redan vore eller inom kort skulle varda försedda med de nya vapnen, i följd hvaraf, och då öfriga truppslags utrustning med handgevärsammunition vore jemförelsevis ytterst ringa, i sjelfva verket hela det beräknade mobiliseringsbehofvet af • ammunition för eldhandvapen snart sagdt hvilken dag som helst kunde göra sig gällande utan att kunna för de medel, som hittills beviljats, mera än till omkring två tredjedelar fyllas.

På grund af hvad generalfälttygmästaren sålunda anfört samt med framhållande af de synnerliga vådor, som kunde föranledas af att armén vid en eventuel mobilisering saknade tillräcklig ammunition för eldhandvapnen, och af angelägenheten att denna brist måtte åtminstone under år 1897 kunna afhjelpas, hemställer i underdånighet generalfälttygmästaren, med anmälan att för de medel till anskaffande af berörda mobiliseringsammunition, som hittills blifvit af Riksdagen på extra stat beviljade, patrondelar till ytterligare 4,700,000 stycken skarpa patroner, deraf 4,200,000 stycken till 8 mm. gevären och återstoden till 6,5 mm. karbin m/94, under förlidet år blifvit beställda, att Eders Kongl. Maj:t ville för anskaffning af mobiliseringsammunition för eldhandvapen af Riksdagen på extra stat för år 1897 äska återstoden af det erforderliga anslaget, nemligen 1,350,000 kronor.

Då anskaffandet af den för härens mobilisering erforderliga ammunitionen tvifvelsutan intager ett af de allra främsta rummen bland de åtgärder, som i första hand böra vidtagas för att möjliggöra härens användning i fält och sätta oss i stånd att, om vår neutralitet skulle hotas, med vapenmakt upprätthålla densamma, finner jag det, i likhet med generalfälttygmästaren, i hög grad af behofvet påkalladt, att de vådor, som genom denna angelägenhets försummande kunna uppstå,

56 Fjerde lnifvudtiteln.

[56.].

Anslag till fältartillerimateriel.

snarast möjligt aflägsnas och att den för eld hand vapnen erforderliga mobiliseringsammunitionen varder anskaffad.

Af skal, som jag anfört i mitt underdåniga yttrande till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad, och med hänsyn dertill, att anskaffningen af mobiliseringsammunition bör sättas i samband med anskaffningen af de vapen, för livilka den är afsedd, torde dock beloppet af det anslag, som för år 1897 skulle utgå för nämnda ändamål, böra sättas till 715,000 kronor.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

för anskaffning af mobiliseringsammunition till eldliandvapen åt armén på extra stat för år 1897 bevilja

715,000 kronor.

Fältartillerimateriel.

I sin meromnämnda skrifvelse den 15 sistlidne november erinrar generalfälttygmästaren, att för anskaffningen af den fältartillerimateriel, som på grund af artilleriets vid 1892 års urtima Riksdag beslutade omorganisation vore utöfver den redan då befintliga materielen af detta slag erforderlig, och hvilken enligt anställda beräkningar betingade en kostnad af 1,270,000 kronor, Eders Kongl. Maj:t bär, i syfte att ifrågavarande behof skulle fyllas under loppet af fem år från och med det andra öfvergångsåret (1894) och således året efter öfvergångstidens slut varda fullständigt täckt, hos hvardera af 1893, 1894 och 1895 års Riksdagar äskat en femtedel af nämnda totalkostnad, eller 254,000 kronor, och att dessa nådiga framställningar vunnit Riksdagens bifall.

Af sagda trenne årsanslag hade de två första, hvilka under 1894 och 1895 stått till gerieralfälttygmästarens förfogande, hufvudsakligen användts för anskaffning af materiel till 4 st. 8 cm. batterier, hvilken materiel redan blifvit till vederbörande regementen öfverlemnad, hvarjemte för ifrågavarande anslagsmedel uppsättning och förändring af materiel till felande staber och ammunitionskolonner delvis verkställts, delvis ännu påginge.

Med underdånig anmälan härom hemställer generalfälttygmästaren alltså, att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel äska den fjerde femtedelen af det enligt det ofvan anförda för nyss nämnda ändamål erforderliga totalbeloppet, att med

254,000 kronor utgå på extra stat för år 1897.

57 Fjerde hufvudtiteln.

Af t. f. chefens för generalstaben yttrande angående den förbättrade härordningen framgår, att den fältartillerimateriel, som för artilleriets omorganisation i enlighet med 1892 års urtima Riksdags beslut behöfde nyanskaffas, och hvilken var afsedd för tio 8 cm. batterier samt två ammunitionskolonner (en artilleri- och eu infanteriammunitionskolonn), antagits betinga en kostnad af 120,000 kronor för hvarje batteri, 30,000 kronor för en artilleri- och 40,000 kronor för en infanteriammunitionskolonn, eller tillsammans 1,270,000 kronor, en totalkostnad, som t. f. chefen för generalstaben föreslagit att betäckas under fem år från och med andra öfvergångsåret genom ett extra anslag af 254,000 kronor om året. I öfverensstämmelse med detta förslag har Riksdagen uppå Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning redan anslagit tre femtedelar af den för ändamålet erforderliga summan, hvadan ännu två femtedelar eller tillsammans 508,000 kronor återstå att bevilja. Af sistnämnda belopp bör ena hälften utgå på extra stat för 1897. Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen på extra stat för år 1897 till fortsatt anskaffning af fältartillerimateriel äska 254,000 kronor.

Fortifikationsbehof.

Ökad materiel för ingeniörvapnet.

Uti sin förutnämnda underdåniga skrifvelse den 14 november 1895 om extra anslag för år 1897 för komplettering af fältingeniörmateriel, erinrar chefen för fortifikationen, att, sedan anslag till en ny fälttelegrafafdelning och ett nytt krigsbryggeekipage blifvit af föregående riksdagar beviljadt,, för år 1897 borde begäras anslag till anskaffandet af återstoden af den materiel, hvarmed, enligt t. f. chefens för generalstaben yttrande angående den förbättrade härordningen, ingeniörvapnets materiel i första hand borde ökas, nämligen ytterligare en fälttelcgrafafdelning och ett krigsbyggeekipage, beräknade att kosta — med undantag af en del färdig materiel, som först vid krigsutbrott anskaffas — den förra 30,000 kronor och det senare 05,000 kronor. Sedan dessa medel blifvit anvisade, återstode af den summa, hvilken i den nådiga propositionen till urtima riksdagen 1892 upptagits såsom behöflig för an- Bih. till ltiksd. Prat. 1896. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft. 8

[57.]

Anslag till ökad materiel för ingeniörvapnet.

58 Fjerde hufvudtiteln.

skaffandet af ökad materiel för ingeniörvapnet, endast dels det belopp,

28,000 kronor, som ansetts behöfligt för erforderlig materiel till ett fältingeniörkompani och två ingeniörstaber, dels de 25,000 kronor, som voro nödiga till en så kallad lätt fälttelegrafafdelning.

Chefen för fortifikationen hemställer alltså, under åberopande af hvad han sålunda anfört, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, för anskaffning af ett krigsbryggeekipage till en beräknad kostnad af 65,000 kronor och en fälttelegrafafdelning till den af Riksdagen sistlidne år antagna kostnad af 30,000 kronor, på extra stat för år 1897 af Riksdagen äska 95,000 kronor.

- : >;7 t Sill

Enär, på sätt jag yttrade förra gången, då frågan om anslag till Ökad ingeniörmateriel inför Eders Kongl. Maj:t föredrogs, den föreslagna anskaffningen är en nödvändig följd af den beslutade förbättrade härordningen och behofvet deraf redan i t. f. chefens för generalstaben yttrande om berörda härordning påpekats, anser jag mig så mycket hellre böra tillstyrka bifall till denna chefens för fortifikationen framställning, som år 1897 eller det, om hvars budget nu är fråga, är det sista af de för härordningens genomförande bestämda öfvergångsåren och sålunda med utgången af detsamma den i t. f. chefens för generalstaben meromnämnda yttrande såsom behöflig redan under öfvergångstiden angifna fältingeniörmaterielen borde vara anskaffad. Jag hemställer alltså,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till anskaffning af ett krigsbryggeekipage och en fälttelegrafafdelning på extra stat för år 1897 af Riksdagen äska 95,000 kronor.

[58.]

Anslag till kaserner.

-ed it o i •itmVgouö’1 ‘tr. jr/ii i d o:

'In i .■.! 1 * n i;Tl i n! a i i n flit gnhxii;

Kaserner.

p.t-Mu.TnvTÖirixogi.fi tnon-iiiifn'iu _ u

Enär, såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, 1894 års riksdag för uppförande af nya kasernetablissement beviljade 2,791,160 kronor, hvaraf dock 1,411,925 kronor skulle utgå af försäljningsmedel för vissa kronans tomter m. nu, samt af återstående 1,379,235 kronor anvisade 400,000 kronor på extra stat för år 1895, och då vidare 1895 års Riksdag, soja beviljade 266,400 kronor till ytterligare kasernbygg-

A\WVY v

Ö

. sj V-

Fjerde hufrudtiteln. 59

nads- och inredningsarbeten i Kristianstad och å Karlsborg, tillika, på sätt Eders Kong!. Maj:t föreslagit, af det för uppförande af sålunda beslutade nya kasernetablissement erforderliga belopp på extra stat för år 1896 anvisade 420,000 kronor, återstår således för närvarande af det belopp, som Riksdagen för de nya kasernetablissementen beviljat, 825,635 kronor att anvisa. Häraf anser jag att för år 1897 erfordras

420,000 kronor, hvilket belopp skulle på extra stat anvisas.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att ‘

af den för uppförande af nya kasernetablissement beviljade summa till utgående på extra stat under år 1897 anvisa 420,000 kronor.

Karlsborg.

Rörande arbetena å denna fästnings fullbordande erinrar chefen för fortifikationen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november, att han i sin underdåniga framställning rörande behofvet af anslag till rikets fästningsbyggnader under år 1896 förklarat sig, ehuru fortfarande af den åsigt, att det icke vore med god hushållning och statens fördel förenligt att bestämma årsanslaget för Karlsborgs fästning till lägre belopp än 300,000 kronor, böra begränsa sin underdåniga hemställan om byggnadsanslag för år 1896 till 200,000 kronor, i den förhoppning likväl att genom denna nedsättning möjliggöra beredandet af medel till sjöfästningarnas iståndsättande. Då emellertid ett af de angelägnaste bland dessa behof, nämligen försänkningarnas vid Vaxholms och Oscar-Eredriksborgs fästning komplettering, icke blifvit på något sätt tillgodosedt, ansåge sig chefen för fortifikationen, hvad anginge Karlsborg, äfven för år 1897 böra till 200,000 kronor inskränka anspråket på byggnadsanslag, i det syfte att derigenom bereda möjlighet för meranämnda försänkningsarbetens utförande under nämnda år.

Chefen för fortifikationen hemställer således, att Eders Kongl. Maj:t täcktes af nästinstundande Riksdag till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år 1897 äska ett anslag af 200,000 kronor.

[59.]

Anslag till Karlsborgs fästningsbyggnad.

60 Fjerde hufvudtiteln.

Karlsborgs stora betydelse för landets försvar har vid upprepade tillfällen med sådan styrka framhållits, att det, för tillstyrkande af nådigt bifall till chefens för fortifikationen förevarande underdåniga hemställan, icke torde erfordras annat än att i korthet erinra om de hufvudsakliga afseenden, i hvilka denna betydelse kan komma att göra sig gällande vid afvärjandet af ett fientligt anfall, som vore af beskaffenhet att innebära ett allvarligt hot mot vår sjelfständighet. Karlsborg får då i främsta rummet betydelse såsom en depot- och förråd sfästning, hvilken, gynnsamt belägen på sin undandragna plats i skydd af Vettern, skall inom sig upptaga en väsentlig del såväl af de för härens vidmakthållande i krigsdugligt skick erforderliga förnödenheter som af de till fyllande af uppstående luckor i härens led äfvensom till skydd för dess förbindelser o. s. v. ämnade depot- och reservtrupper. I detta hänseende framträder fästningens betydelse för försvaret, redan från ett krigs början, i fullaste dager. Men äfven såsom operationsfästning skall Karlsborg under ett allvarligt krig komma att spela en vigtig roll och det i den grad, att af dess kraft såsom sådan, under vissa förhållanden, kan bero möjligheten att norr om Venern disponera landets hufvudhår och vidmakthålla sambandet mellan norra och södra Sverige samt förbindelsen med broderlandet. Så snart man vidrör, om ock endast de första grunderna, för det strategiska ordnandet af Sveriges försvar, framträder genast nödvändigheten af Karlsborgs fästning såsom stöd för arméns operationer och detta från hvilket håll än fienden förutsättes skola komma att angripa vårt land. Ja, man kan säga, att arméns högste befälhafvare, i saknad af denna fästning, vore utan nödig utgångspunkt för sina operationer.

Det torde vara klart, att jag, med en sådan uppfattning om Karlsborgs betydelse vid ett krig, som gäller vårt lands vara eller icke vara, anser fullbordandet af denna fästning för en fråga af stor betydelse, om jag å andra sidan dock, med hänsyn till krafvet på skyndsamhet med frågans slutliga lösning, icke kan likställa densamma med de angelägenheter, hvilka afse möjligheten att, under hotande krigsfara upprätthålla landets neutralitet. På det att fästningens färdigbyggande emellertid icke må uppskjutas till en alltför långt aflägsen framtid och för att behörig sparsamhet med statens medel under de erforderliga arbetena må kunna iakttagas, bör anspråket på årsanslag för ifrågavarande fästningsbyggnad sättas till minst den summa, som chefen för fortifikationen i underdånighet föreslagit, och jag hemställer derför,

61 Fjerde hufvudtiteln.

att Eders Kongl. Maj:t täcktes till fortsättande af arbetena på Karlsborgs fästning med Vaberget på extra stat för år 1897 af Riksdagen äska ett anslag af

200,000 kronor.

Artilleri- och Fortifikationsbehof.

Sjöfästningarna.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 14 sistlidne november angående extra anslag till rikets fästningsbyggnader under år 1897 erinrar chefen för fortifikationen, beträffande sjöfästningarna, hurusom 1895 års Riksdag, som funnit det vara ådagalagdt., att de båda fästningarna Vaxholm och Oscar-Fredrifcsborg samt Kungsholmen icke längre kunde anses i stånd att utan åtskilliga förstärkningsarbeten motstå artillerield från nutida krigsfartyg, och som med hänsyn till vigten att hafva såväl hufvudstaden som Carlskrona örlogsstation tryggade mot fiendtligt anfall, ansett ett vidare uppskjutande af sådana åtgärder icke kunna tillrådas, emellertid då icke kunnat för båda fästningarna bevilja större belopp än 443,500 kronor, fördeladt på två år, af hvilket belopp ena hälften med 221,750 kronor anvisats för år 1896.

Huru mycket det än måste beklagas, tillägger chefen för fortifikationen, att omständigheterna icke ansetts för tillfället medgifva ett mera tillfredsställande tillgodoseende af dessa försvarsbehof, hvilkas trängande nödvändighet sålunda vunnit erkännande, och huru angeläget det vore att kunna i något större omfattning bedrifva förstärkningsarbetena under år 1897, med visshet om att de under närmast följande år kunde fullbordas, funne sig nämnda chef likväl, i betraktande af den form, i hvilken detta anslag beviljats, förhindrad att för dessa arbeten under år 1897 hemställa om erhållande af rikligare medel än den andra hälften af det beviljade anslaget.

Däremot funne sig chefen för fortifikationen af sin pligt ovilkorligen manad att ånyo upprepa sin redan vid tre föregående tillfällen gjorda underdåniga framställning om erhållande af medel till komplettering af de nuvarande försänkningarna vid Vaxholms och Osear-Fredriksborgs fästning. Detta arbete vore af den ytterst angelägna art, att dermed icke utan fara kunde anstå, en åsigt, som helt nyligen

[60.]' Anslag till sjöfästningarna.

62 Fjerde hufvudtiteln.

blifvit med mycken styrka framhållen af den kommission, hvilken haft att afgifva underdånigt förslag angående erforderliga åtgärder och anläggningar för underlättande af ledningen utaf Vaxholms och Oscar- Fredriksborgs fästnings försvar samt batteriernas eld. Denna kommission ansåge till och med försänkningarnas fullständigande redan i fredstid vara en så nödvändig åtgärd, att den »framför hvarje annan bör sättas i verket, om fästningen skall vara i stånd att fylla sin uppgift». Då detta arbete redan blifvit under flera år uppskjutet, ansåge chefen för fortifikationen för sin del det vara så mycket angelägnare, att arbetet utan dröjsmål komme till utförande, och att således hela det derför erforderliga beloppet, 100,000 kronor, måtte blifva att tillgå för år 1897.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer chefen för fortifikationen, att Eders Kongl. Magt täcktes af nästinstundande Riksdag i nåder å extra stat äska, dels till fortsättande under år 1897 af de förstärkningsarbeten å båda sjöfästningarna, hvartill 1895 års Riksdag beviljat ett extra anslag af 443,500 kronor, andra hälften af detta anslag eller 221,750 kronor, dels till komplettering af de befintliga försänkningarna vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning under år 1897

100,000 kronor.

För egen del åberopar jag i detta hänseende det underdåniga yttrande, jag afgifvit till protokollet för den 2 innevarande månad, hvaraf framgår, att enligt min mening under de närmaste två åren böra vidtagas kraftiga åtgärder för Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs samt Kungsholmens fästningars försättande i åtminstone någorlunda tillfredsställande skick. Jag hänvisar härvid i underdånighet till den vidlyftiga utredning, jag då lemnat för de åtgärder i sådant syfte, som jag anser vara oundgängligen nödvändiga, och hvaraf framgår att för ändamålet erfordras — oberäknadt det af 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten å berörda två fästningar beviljade beloppet 443,500 kronor, deraf hälften eller 221,750 anvisats att utgå för år 1896 och återstoden lärer böra anvisas för år 1897 -— dels för befästningsarbeten och bestyckning äfvensom för försänkningarnas komplettering vid förstnämnda fästning 1,940,400 kronor, deraf 1,476,500 kronor under år 1897, dels för anordningar för försvarets ledning inom samma fästning 335,000 kronor, deraf 167,500 kronor under år 1897, och dels för förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning 322,600 kronor, deraf 160,000 kronor under år J1897. lejd nio?

63 Fjerde hufvudtiteln.

I fråga om komplettering af försänkningarna vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning, anser jag mig böra kraftigt betona önskvärdheten af, att det extra anslag, som för detta ändamål redan af näst föregående Riksdag äskats, och hvars nödvändighet chefen för fortifikationen upprepade gånger framhållit, nu varder beviljadt.

Å dessa försänkningars förefintlighet och styrka är hela försvaret i Stockholms skärgård i väsentlig mån beroende, men, då de nuvarande försänkningarna ej längre anses lemna den trygghet, som ursprungligen med dem afsetts, och då vidare de föreslagna arbetena måste taga en tid, hvilken omöjliggör deras hastiga utförande vid ett plötsligt fredsbrott, torde det vara med mycket äfventyr förenadt att längre uppskjuta kompletteringen af sådana försvarsmedel, som skola göra tjenst redan från första dagen af ett eventuel krig, ja kanske — som jag förut antydt — erfordras för hufvud stadens tryggande redan innan krigsförklaringen nått densamma. Då slutligen denna angelägenhet redan länge måst för andra försvarsändamål tillbakasättas, anser jag det, i likhet med chefen för fortifikationen, vara önskligt, att hela det härför erforderliga beloppet, 100,000 kronor, må blifva att tillgå för år 1897.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att af det utaf 1895 års Riksdag till förstärkningsarbeten å sjö fästning ärna Oscar-Fredriksborg och Kungsholmen beviljade belopp till utgående på extra stat under år 1897 anvisa återstående 221,750 kronor, och

dels att på extra stat ytterligare bevilja: till befästningsarbeten jemte bestyckning och försänkningar vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning 1,940,400 kronor, till anordningar för försvarets ledning inom samma fästning 335,000 kronor samt till för stärkning sarbeten vid Kungsholmens fästning 322,600 kronor, äfvensom till utgående under år 1897 af dessa belopp anvisa, för förstnämnda ändamål 1,476,500 kronor, för anordningar för försvarets ledning inom Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning 167,500 kronor samt för förstärkningsarbeten vid Kungsholmens fästning

160,000 kronor.

64 Fjerde hufVudtiteln.

[61.] Anslag till befästningar Gotland.

[62.] Anslag till intendenturutrustning.

Befästningar å Gotland.

Till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad har jag i underdånighet uttalat min mening om nödvändigheten af befästningars anläggande å Gotland. Med åberopande af hvad jag då yttrade och i underdånighet hänvisande till den utredning, som der förekommer, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för befästningars anläggande å Gotland, på extra stat bevilja 801,800 kronor samt till utgående under år 1897 deraf anvisa 140,000 kronor.

Intendenturbehof.

Intendenturutrustning.

I sin underdåniga skrifvelse den 9 sistlidne november angående extra ordinarie statsanslag under år 1897 för arméns utrustning framhåller generalintendenten, hurusom bland luckorna i den del af arméns vid mobilisering erforderliga materiel, hvars anskaffande åligger arméförvaltningens intendentsdepartement, ingen torde vara nödvändigare att fylla än den, som förefinnes beträffande arméns på fältfot nödtorftiga sjukvård, och att sålunda framför alla kraf i fråga om utrustningen uppmärksamheten bör fästas vid dem, hvilka gälla berörda sjukvård.

Under föregående år hade generalintendenten utgått från den uppfattningen, att härens behof af flyttande sjukhus borde vara tillgodosedt senast under år 1897 eller det år, då den förbättrade härordningen skulle vara genomförd, och derföre, med uteslutande af alla andra i mer eller mindre mån trängande utrustningsbehof, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte utverka beviljandet af de för berörda behof inom nämnda tidpunkt erforderliga medlen.

Emellertid hade Eders Kongl. Maj:t funnit statsverkets tillstånd ej medgifva en så skyndsam anskaffning härvidlag som den af generalintendenten ifrågasatta, och hade Riksdagen ej heller till fullo beviljat, hvad Eders Kongl. Maj:t för merberörda anskaffning äskat. Af det för arméns utrustning med flyttande sjukhus erforderliga totalbeloppet,

65 Fjerde hufvudtiteln.

714,000 kronor, hade Riksdagen anvisat år 1894 30,000 kronor och år 1895 136,980 kronor eller tillsammans 166,980 kronor, hvadan för tillgodoseende af det förevarande behofvet skulle ytterligare erfordras 547,020 kronor.

Då detta behof är trängande och ur alla synpunkter behjertansvärdt, anser generalintendenten, att det ej heller kan undanskjutas längre än som af statsverkets tillstånd oundgängligen fordras, och har derföre föreslagit att fördela beloppet att utgå med ena hälften under år 1897 och andra hälften under år 1898. Om generalintendenten icke ansett sig böra anhålla, att Eders Kongl. Maj:t äskade merberörda 547,020 kronor att utgå för ett år, hade han likväl funnit vigtiga skäl föreligga för den framställning, att Eders Kongl. Maj:t måtte begära anslaget i dess helhet af nästkommande Riksdag men att, såsom nyss framhållits, utgå med halfva beloppet under hvartdera af åren 1897 och 1898. Gifvet vore, tillägger generalintendenten, att, då man på förhand egde förvissning om de nödiga medlen för en fortsatt anskaffning af samma slag, denna kunde anordnas på en gång med endast olika tidsbestämmelser för leveranserna och sålunda borde blifva både billigare och mera ensartad än om den skulle grunda sig på flera upphandlingsförrättningar med möjligen flera olika leverantörer.

I fråga om nödvändigheten att tillgodose de oundgängligaste behofven i afseende på den för armén erforderliga intendenturutrustning, åberopar jag i underdånighet hvad jag anfört till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad, hvaraf framgår, att för sådant ändamål erfordras ett anslag till belopp af 2,027,800 kronor, deraf under år 1897 804,400 kronor.

Hvad särskildt angår de af generalintendenten i hans nyss berörda underdåniga skrifvelse omordade sjukvårdsanstalterna, är nödvändigheten af dylika sjukvårdsanstalter enligt min åsigt med så öfvertygande kraft vid upprepade tillfällen framhållen och betonad, att med afseende på sjelfva saken knappast något torde vara att tillägga. Riksdagen har äfven erkänt värdet af de flyttande sjukhusen, i det att den beviljat medel till anskaffning af sammanlagdt 8 sådana anstalter, af hvilka 4 redan förefinnas och de återstående skola anskaffas under loppet af år 1896. Då emellertid det minsta antalet flyttande sjukhus, hvarmed armén på fältfot Bill. till Ri/csd. Prof. 180U. 1 .Sami. I Afd. I Häft. 9

[63.]

Anslag till reseunderstöd åt officerare m. fl.

66 Fjerde lmfvudtiteln.

kan reda sig, utgör 4 per arméfördelning och således 24 för hela armén, återstår efter sistnämnda år att anskaffa 16. Under antagande att, i likhet med hvad vid 1895 års Riksdag egde rum, medel framgent beviljades till endast 4 flyttande sjukhus om året, skulle det dröja ända till utgången af år 1900 innan arméns behof i nämnda afseende blefve fyldt. Uppenbart torde dock vara, att arméfördelningarnas flyttande sjukhus måste vara färdigmobiliserade samtidigt med dessa truppförband i deras helhet, hvadan, såsom jag i det statsverkspropositionen till 1895 års Riksdag bilagda statsrådsprotokollet närmare utvecklat, man icke kan vänta till krigsutbrott med upprättandet af ifrågavarande anstalter.

I öfverensstämmelse med hvad jag till statsrådsprotokollet för den 2 innevarande månad i underdånighet anfört beträffande nödvändigheten af att redan under de närmaste åren tillgodose arméns behof af intendenturutrustning, anser jag, lika med generalintendenten, det äfven vara i hög grad angeläget, att de återstående 16 flyttande sjukhusen snarast möjligt anskaffas, hvadan jag äfven finner det nödigt, att det för fyllandet af detta behof erforderliga beloppet i sin helhet på en gång beviljas samt fördelas att utgå med ena hälften under år 1897 och andra hälften under år 1898.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen

att till anskaffning af intendenturutrustning åt armén på extra stat bevilja 2,027,800 kronor och deraf till utgående under år 1897 anvisa 804,400 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnaden för officerares utsändande till främmande länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor utomlands för utbildning i sitt yrke, har under en följd af år på extra stat anslagits ett belopp af 9,000 kronor; och hafva, i följd af 1883 års Riksdags beslut, medel från detta anslag jemväl utgått för att bereda tjenstemän

Fjerde hufvudtiteln.

vid intendentureu tillfälle att genom besök i främmande land tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenheten i hvad till en armés hushållning hörer. Då ett dylikt anslag fortfarande är af nöden, hemställer jag

att för år 1897 må till reseunderstöd åt officerare och intendentur tjensteman äskas ett extra anslag å 9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

Uti förut omförmälda skrifvelse den 14 sistlidne november har centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till näst sammanträdande Riksdag aflåta proposition om beviljande för år 1897 af 161,800 kronor till nyss angifna ändamål; och har centralstjrrelsen till stöd för denna anhållan hufvudsakligen anfört: att det frivilliga skytteväsendet under sistförflutet år ytterligare utvecklats; att tillslutningen till skytterörelsen visat, hurusom de värnpligtige inse behofvet af ökad öfning i den vigtiga skjutkonsten; att man sålunda med stor säkerhet kan antaga, att under år 1897, för hvilket anslag nu äskas, de till statsbidrag berättigade skyttarnes antal skall komma att uppgå till omkring 20,000, isynnerhet om anslaget så ökas, att fri ammunition till de föreskrifna 60 skotten kan tilldelas hvar och en af dem, hvilket synes så mycket billigare, som staten ju bör i den grad underlätta och uppmuntra de värnpligtiges frivilliga skjutöfningar, att desse, egande fri tillgång till skjutbanor, gevär och ammunition, endast behöfva uppoffra sin frivilligt erbjudna tid till öfningarna; att dessa öfningar, om de skola lemna ett mot offrad tid och penningar svarande resultat och blifva till verklig nytta för försvaret, obestridligen böra utföras under sakkunnig ledning, men att det flerstädes visat sig svårt att, såsom Eders Kongl. Maj:t under år 1895 bestämt, från skytteföreningarnas anslag äfven bereda medel för arfvoden åt tillräckligt goda instruktörer, hvadan centralstyrelsen ansett nödigt föreslå en ökning i anslaget för instruktörsarfvoden, hvilket dessutom ansetts böra för kontrollens skall upptagas såsom fristående; att skjutbanor ännu icke kunnat i tillräcklig mängd anläggas, hvarföre, då hänsyn äfven tagits till nödvändigheten att snarast möjliggöra skjutöfningarnas utsträckning till 400 meter, för hvilket endast ett fåtal af

[64.]

Anslag till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

68 Fjerde hufvudtiteln.

de befintliga banorna voro anordnade, centralstyrelsen icke ansett sig kunna sätta behofvet af understöd till skjutbanors ordnande för år 1897 lägre än till 25,000 kronor; att det visat sig både nödvändigt och gagneligt att anvisa arfvoden till Kongl. Maj:ts ombud i skytteförbundens styrelser såsom en ringa ersättning för deras vigtiga åligganden att öfvervaka skjutöfningarna och hafva tillsyn öfver vården af de till föreningarna utlånade gevären, Indika åligganden ofta äro förenade med dyra och besvärliga resor; och slutligen att en med skjutöfningarna förbunden täflan om pris visat sig vara ett lika lofligt som godt medel att befordra intresse för och anslutning till denna fosterländska rörelse, hvarföre centralstyrelsen ville förorda anslåendet af samma belopp som hittills för anordnande af större täflingsskjutningar för samtliga föreningar inom de olika förbunden.

Under förutsättning att anslag till det ofvan ifrågasatta beloppet beviljas, har styrelsen vidare föreslagit följande fördelning af detsamma:

Dessutom har centralstyrelsen, då i de för skytteväsendet utfärdade stadgarna blifvit förutsatt, att en för hela riket gemensam större skyttefest vissa år borde anordnas i hufvudstaden, och flera sammanfallande omständigheter, såsom den stora utställningen i Stockholm m. m., göra, att 1897 anses synnerligen lämpligt för hållandet af en allmän riksskyttefest, isynnerhet som skytterörelsen då torde hafva så utvecklat och stadgat sig, att en dylik fest helt visst skulle blifva af mycket stor betydelse för höjande af intresset för saken, funnit sig böra hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att till en riksskyttefest i Stockholm år 1897 måtte äskas ett extra anslag af 30,000 kronor, dock endast under förutsättning att öfriga anslag oberoende häraf och i

69 Fjerde hufvndtiteln.

främsta hand måtte utgå, på det att ej genom någon minskning i desamma den fosterländska rörelsen måtte hämmas i sin utveckling.

Arméförvaltningen å civila departementet, som anmodats att afgifva underdånigt yttrande öfver denna centralstyrelsens för de frivilliga skytteföreningarna framställning, har tillstyrkt nådigt bifall till densamma, under förutsättning att i öfrigt plats å budgeten kan, vid jemförelse med andra vigtiga anslagsfordringar för landtförsvaret, åt den begärda anslagsökningen beredas.

För min egen del anser jag, att skytterörelsen med den ledning, som i följd af den under år 1893 inträdda reform kommit densamma till del, skall kunna bringas att lemna ett afsevärdt stöd åt hären. Jag anser särskildt, att den utbildning af de värnpligtiges skjutskicklighet, som utgör ett af de allra främsta målen för skytterörelsen i dess nuvarande form, och hvars betydelse med den under senaste året ökade tillslutningen till nämnda rörelse ytterligare utvecklats, måste verka synnerligen godt, enär det äfven med de nuvarande förlängda öfningarna för de värnpligtige är omöjligt att bibringa dessa all den undervisning i denna den blifvande soldatens allra vigtigaste utbildningsgren, som skulle vara önsklig. Genom att tillräckligt understödja skytterörelsen torde staten sålunda kunna indirekt öka värdet af den utbildning, som kommer dess värnpligtige till del inom härens led. Med hänsyn till den ytterligare utveckling af det frivilliga skytteväsendet, som under sistförflutna året egt rum, anser jag äfven tidpunkten vara inne att tillmötesgå centralstyrelsens för skytteföreningarna kraf på understöd för ändamålet och att tillstyrka beviljandet af hela det ifrågasatta anslaget, hvilket med endast 1,800 kronor skulle komma att öfverstiga det belopp, som för år 1896 af styrelsen äskats. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t, med bifall till centralstyrelsens för Sveriges frivilliga skytteföreningar underdåniga framställning, täcktes föreslå Riksdagen

att till skarp sky tteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande såsom extra anslag för år 1897 bevilja 161,800 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

70 Fjerde hnfvudtiteln.

Hvad slutligen angår den ifrågasatta allmänna riksskyttefesten under år 1897, anser jag visserligen, i likhet med centralstyrelsen för de frivilliga skytteföreningarne, att denna fest tvifvelsutan skulle väsentligt bidraga till höjandet af intresset för och tillslutningen till den i många afseenden gagneliga skytterörelsen,men hänsynen till öfriga betydelsefullare anslagskraf, som för budgetsåret måst till landtförsvarets nytta göras, hindrar mig att till denna centralstyrelsens underdåniga framställning tillstyrka nådigt bifall.»

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda i afseende å regleringen af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel tillstyrkt och hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter, gilla och bifalla, med befallning tillika, att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof för år 1897.

%

In fidem protocolli: F. Lagerfelt.

BILAGOR

Fjerde hufvudttteln

73 Bil, Lift. A.

F örslag

till stat för Generalitetsstaten.

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 A/d. / Raft.

74 Fjerde hufvudtiteln.

Bil, Litt, B

Förslag

till stat för Kommendantsstaten.

Fjerde hufvudtiteln

75 Bil. Litt. C.

Förslag

till stat för Svea lifgarde.

76 Fjerde hufrudtiteln

Fjerde hufvudtiteln.

78 Fjerde hufvudtiteln.

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

afl-

i -• r v»1 ?'t 4

Fjerde hufYudtitelii.

79 Bil. Litt. D.

Förslag

till stat för Göta lifgarde.

80 Fjerde hufvudtlteln

1 bataljonsläkare, lön...........

dagaflöning å 2 kronor .

Transport

d:o

d:o

d:o

d:o

1 bataljonsadjutant (fanjunkare), jemte portion, lön.

dagaflöning ä 1 krona...................................

beklädnad..................... ..............................

d:o

d:o

d:o

d:o

1 d:ö (sergeant af forsta klassen), jemte portion, lön...

dagaflöning ä 80 öre ........................................

lönetillägg.......................................................

beklädnad .......................................................

I

tion, lön...............

dagaflöning k 80 öre

lönetillägg...............

beklädnad................

1 regementstrumslagare, jemte portion, lön.

dagaflöning å 1 krona.......................

lönetillägg.......................................

beklädnad.......................................

1 hautboist, jemte portion, lön.

dagaflöning ä 80 öre .......

lönetillägg.......................

beklädnad........................

7 d:0 d:o

1 gevärshandtverkare, lön. 1 d:o d;o

d:o

d:o

kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön.......

dagaflöning a 3 kronor..........

7 d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön............

dagaflöning ä 3 kronor..........

Kronor.

Kronor.

d:o

d:0

d:0

d:o

d:0

1 löjtnant af första klassen, lön. dagaflöning å 2 kronor.....

d:o

d:o

d:o

d:o

1 d:o af andra klassen, lön... dagaflöning å 2 kronor.

d:o

d:o

d:0

d:0

Kronor.

Transport; — | —

fjerde hufrudtiteln,

81 Bih. till Riksd. Prot. 1890. 1 Sami. J Afd. 1 ljuf t. 11

82 Fjerde hufvudtiteln

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar, utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Fj er de hufv udtitelii

83 Bil. Litt. E.

Förslag

till stat för lifregementet till fot.

84 Fjerde hufvudtitcln,

Fjerde hufvudtiteln

86 Fjerde hufvudtiteln,

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare fourageersättning för skottdag.

Fjerde hufvudtiteln

87 Bil IAtt. F.

Förslag

till stat för första lifgrenadierregementet.

Kronor.

Kronor.

(Andra lifgrenadierregementet, Vestgöta, Uplands, Skaraborgs, Södermanlands, Kronobergs och Jönköpings regementen, Dalregementet, Helsinge, Elfsborgs, Yestgötadals, Bohusläns, Yestmanlands, Kalmar och Yermlands regementen.)

Staben.

1 öfverste och chef, lön......................................................

tjenstgöringspenningar..............................................

dagaflöning å 5 kronor, förslagsvis i 65 dagar............

lönetillägg för 2 tjenstehästar ä 400 kronor................

fourageersättning ä 1 krona om dagen för hvarje häst

1 öfverstelöjtnant och förste major, lön..............................

tjenstgöringspenningar..............................................

dagaflöning ä 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar............

lönetillägg för 1 tjenstehäst.......................................

fourageersättning.......................................................

6,000

1,500

9,355

5,725

1 major, lön..................................................................

tjenstgöringspenningar............................................

dagaflöning k 4 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

1 d:0 d:0 d:0 d:0

1 regementsqvartermästare (kapten af andra klassen), lön.

tjenstgöringspenningar...........................................

dagaflöning k 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

1 förste regementsadjutant (löjtnant af första klassen), lön

tj enstgöringspenningar...........................................

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar.........

lönetillägg för 1 tjenstehäst...................................

fourageersättning...................................................

5,125 - 5,125 —

3,235

365 Transport

2,345 — 30,910 -

88 Fjerde hufvudtiteln

Fjerde hufvndtlteln,

89 Transport

Kompanistaten.

1 kapten af första klassen, lön..................,....................................

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön......................................................*.....

tjenstgöringspenningar.........................................................

dagaflöning å 3 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

3 kaptener af andra klassen d:o d:o

1 löjtnant af första klassen, lön.....................................................

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning it 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 d:o af andra klassen, lön............................................................

tj enstgöringspenningar.........................................................

dagaflöning ä 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:o d:o d:o d:o

1 underlöjtnant, lön......................................................................

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning å 2 kronor, förslagsvis i 90 dagar........................

7 d:0 d:o d:0 d:o

1 fanjunkare, jemte portion under vapenöfningar, lön......................

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning å 1 krona, förslagsvis i 90 dagar.........................

beklädnad ........................................................................

7 d:0 d:o d:0 d:o

1 sergeant af första klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön

tj enstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

beklädnad...........................................................................

13 d:o d:o d:0 d:0

1 d:o af andra klassen, jemte portion under vapenöfningar, lön.......

tjenstgöringspenningar..........................................................

dagaflöning ä 80 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

beklädnad............................................................................

15 d:0 d:o d:0 d:o

1 korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön.....

dagaflöning it 25 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

47 d:o d:o d:o d:o

Transport

Bih. till Rihd. Prot. 189(J. 1 Sami. 1 A/d. 1 Höft.

12 SS

90 Fjerde hufvudtiteln.

Transport

1 korpral jemte beklädnad och portion under vapenöfningar, lön.....

dagaflöning ä 26 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........

5 d:o d:0 d:0 d:0

1 vice korpral, jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.....................................................................................

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar............................

47 d:0 d:o d:o d:0

1 d:o jemte beklädnad och portion under vapenöfningar,

lön.....................................................................................

dagaflöning ä 10 öre, förslagsvis i 90 dagar...........................

ersättning för rotelön, motsvarande en medelvakansafgift........

5 d:0 d:o d:0 d:0

1 volontär, jemte beklädnad samt portion och tobaksskilling eller dagaflöning under vapenöfningar, ersättning för nummerlön, motsvarande en medelvakansafgift.......................................

3 d:o dto d:o d:o

Till musikens underhåll................................................................

Summa kronor

Kronor.

147,840

1,462

3,243

1,095

2,000

156,821

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare fourageersättning för skottdag.

SS

Fjerde hufvudliteln

91 Bil. Litt. G.

Förslag

till stat för Norra Skånska infanteriregementet.

92 Fjerde hufvudtiteln

Fjerde hufvudtiteln

94 Fjerde hufvudtiteln

Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgår till dertill berättigade löntagare fourageersättning för skottdag.

Fjerde hufvudtitelii

95 Bil. Litt. H.

Förslag

till stat för Gotlands infanteriregemente.

96 Fjerde hnfvudtiteln,

Fjerde hufvudtitelri. 97

Bih. till Jtiksd. Prof, 189G. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

Fjerde hufvudtiteln

98 Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna, eller, om dessa ej lemna sådan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

Fjerde hufvudtiteln

99 Bil■ Litt. I.

Förslag

till stat för Hallands Bataljon.

100 Fjerde hufrudtiteln

Fjerde hufvudtiteln

101 Anm. Af de å anslaget uppkommande besparingarna eller, om dessa ej lemna sidan tillgång, af 4. hufvudtitelns allmänna besparingar utgå till dertill berättigade löntagare dagaflöning och fourageersättning för skottdag.

102 Fjerde hufvudtiteln,

Bil. Litt. K.

Förslag

till stat för lifgardet till häst.

Fjerde hufvudtiteln

104 Fjerde liufvudtiteln,