angående godkän¬ nande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
1 N:o 20.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Kristinehamns hospital för Vermlands läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke; gifven Stockholms slott den 6 december 1895.
Sedan, på sätt bifogade statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för denna dag utvisar, Vermlands läns landsting gjort underdånig framställning att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmälas i § 41 af stadgan angående sinnessjuke den 2 november 1883, få för landstingets räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område uppföra två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter, samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, och att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, måtte få ställas under medicinalstyrelsens inseende mot skyldighet för landstinget att ansvara för den ersättning, som för patientens vårdande å anstalten borde utgå, samt förslag uppgjorts till de närmare vilkor och bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas, så ock efter det landstinget i hufvudsak godkänt samma förslag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisar må mellan staten och Vermlands läns landsting träffas.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
G. F. Gilljam.
Bill. till Riksd. Prot. 1896. 1 Sami. 1 Afd. 12 Häft. (No 20.)
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
TJtdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 december 1895.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: friherre Åkerhielm,
Östergren,
Groll,
Wikblad,
Gill jam, friherre Rappe,
Christerson,
Wersäll.
37:o.
Departementschefen, statsrådet Gilljam, anförde härefter:
»Uti Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående sinnessjuke den 2 november 1883 är föreskrifvet, att inom hvarje län skall vid något af dess lasarett beredas tillfälle till vård för sinnessjuke i de uti § 41 i stadgan omförmälda fall att sinnessjuk, hvilken är i trängande behof af vård å
Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 20.
hospital, ej genast kan der blifva intagen, samt att årstid eller andra tillfälliga omständigheter hindra omedelbart insändande till hospital af sjuk, för hvilken inträde å hospital är beviljadt.
Sedan Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Yermlands län uti skrifvelse till länets år 1893 församlade landsting erinrat om behöfligheten af åtgärders vidtagande för fullgörande af sagda föreskrift, tillsattes af landstinget en komité för frågans utredning. Efter det denna komité fullgjort sitt uppdrag, företogs frågan till behandling af 1894 års landsting, som ansåg, att det förelåge ett trängande behof af verksamma åtgärders snara vidtagande för ett nöjaktigt ordnande af den dittills allt för mycket åsidosatta vården af de sinnessjuke i Yermlands län, hvilka, enligt hvad upplyst blifvit, utgjorde en större del af befolkuingen än inom något annat län med undantag af Kopparbergs. Uti en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig skrifvelse den 12 oktober 1894 öfverlemnad och dervid i hela dess vidd till nådigt bifall förordad ansökning anhöll landstinget i underdånighet, att för sinnessjukes vård i de fall, som omförmälas i förut åberopade stadgande, måtte få för landstingets räkning och på dess bekostnad å hospitalets vid Kristinehamn område uppföras två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ansökningen bilagda, af stadsbyggmästaren C. F. Andersson uppgjorda ritningar och kostnadsförslag; och anhöll landstinget, att denna anstalt, i allt hvad de sjukes vård anginge, finge ställas under medicinalstyrelsens inseende, mot skyldighet för landstinget att i enlighet med de vilkor, Eders Kongl. Maj:t efter landstingets hörande funne lämpligt bestämma, ansvara för den ersättning, som för patienters vårdande å anstalten borde utgå.
Medicinalstyrelsen, som enligt nådig remiss häröfver afgaf underdånigt utlåtande den 22 maj 1895, efter att hafva dels rådgjort med öfverläkaren vid Kristinehamns hospital A. Envall och med styrelsens biträdande arkitekt i byggnadsärenden hofintendenten A. Kumlien, dels ock genom inspektion, som innevarande år blifvit verkstäld å nämnda hospital, inhemtat upplysningar om de lokala förhållandena, anförde följande: Skyldigheten att, i enlighet med nådiga stadgan don 2 november 1883 angående sinnessjuke § 41, för kortare tid bereda vård för sinnessjuke å länslasarett, hade ofta hindrande ingripit på länslasarettens hufvudsakliga verksamhetsområde. De sinnessjuke hade ofta på grund af rådande brist på lediga platser vid hospital under liingre tid, än afsedt varit, måst vårdas å de vid länslasaretten inrättade afdelningar för sinnessjuke, och derunder varit i saknad af sådan vård, som lämpat sig för deras tillstånd
4 Kongl. Moj:ts Nåd. Proposition No 20.
och som vore så mycket mera nödvändig, som en i sjukdomens början anordnad ändamålsenlig behandling lemnade de bästa utsigterna till förbättring. Landstingets underdåniga framställning kunde derför icke vara annat än fördelaktig för sjukvården. De sjuke skulle derigenom tidigt komma under sakkunnige läkares och sjukvårdares behandling samt blifva delaktiga af de hjelpmedel för sinnessjukes vård, hvilka före funnes på ett hospital. Länslasaretten blefve derjemte befriade från de sinnessjuke, hvilka i hög grad stört och oroat de öfriga patienterna. Hospitalets tjensteman finge visserligen derigenom en förökning i sitt arbete, men hospitalet såsom vårdanstalt erhölle en tidsenlig utveckling genom tillägg af två afdelningar, skilda från de öfriga, men dock närbelägna, och afsedda för nyligen insjuknade. — De svårigheter, som möjligen kunde befaras komma att uppstå genom den sammanblandning af statens och landstingets ekonomiska angelägenheter, som medföljde den nu föreslagna anordningen, borde kunna genom noggranna bestämmelser förebyggas. Under den om ock korta tid, som förflutit, sedan en öfverenskommelse i liknande syfte blifvit träffad mellan staten och Malmöhus läns landsting, hade intet förekommit, som kunnat gifva anledning betvifla vare sig lämpligheten af de vid Lunds hospital vidtagna anordningar för en upptagningsanstalt för sinnessjuke från nämnda län eller ändamålsenligheten af den i afseende derå mellan staten och länets landsting afslutade öfverenskommelsen, men väl syntes efter upplysningar, inhemtade vid inspektion i maj 1895, de der träffade anordningarna komma att medföra afsevärda fördelar, hvarför antagas Ange, att enahanda anordningar till fromma för sjukvården borde kunna tillämpas äfven vid Kristinehamns hospital. Bestämmelserna i aftalet mellan staten och Vermlands läns landsting torde derför böra i tillämpliga delar vara desamma, som, jemlikt nådigt bref den 12 juni 1891 angående uppförande vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke, gälde mellan staten och Malmöhus läns landsting. Staten borde erhålla skälig ersättning för den ökade kostnad, som förorsakades af den första utredningen och af det framtida underhållet samt af de sjukes vård vid de föreslagna paviljongerna, hvilka kunde och borde såsom ett helt och på ett för hospitalets sjukvård förmånligt sätt med hospitalet införlifvas. Detta kunde här liksom vid Lunds hospital ske utan att derigenom gjordes intrång på landstingets rätt att få det bestämda antalet sinnessjuke i anstalten intaget.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har medicinalstyrelsen, som gjort vissa erinringar vid de insända ritningarne jemte tillhörande kostnadsförslag och öfverlemnat en ny, af hofintendenten Kumlien upprättad
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
ritning, i underdånighet förordat, att mellan staten och Yermlands läns landsting måtte träffas en öfverenskommelse af följande innehåll:
att för emottagande vid Kristinehamns hospital af sinnessjuke från Vermlands län i sådana fall, som omförmälas i § 41 af nådiga stadgan den 2 november 1883 angående sinnessjuke, länets landsting berättigas att å staten tillhörigt område vid Kristinehamns hospital uppföra två paviljonger, en för manliga och en för qvinliga patienter samt afsedda att hvardera kunna inrymma tio sinnessjuke, allt i enlighet med af vederbörande myndighet godkänd ritning;
att landstinget vidkännes kostnaden ej mindre för byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning, promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven för all annan fast inredning m. m., som erfordras för deras begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrider underhållskostnaden härför;
att staten anskaffar och underhåller all den lösa utredningen samt ombesörjer och bekostar allt hvad för de sjukes vård i öfrigt erfordras;
att de nya paviljongerna införlifvas med hospitalets öfriga för sjukvården afsedda afdelningar samt att hospitalets styrelse berättigas att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda densamma såsom en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade utan afseende på om dessa tillhöra Yermlands eller något annat län, dock med vilkor, att tjugu platser, tio för män och tio för qvinnor, alltid och utan invändning, finnas disponibla endast för sjuke från Yermlands län och att en fullgod vård dessa beredes;
att granskningen af ansökningshandlingar om inträde å lasarett för tillfällig hospitalsvård åt deraf i behof varande sinnessjuke sker i vanlig ordning, så att ifrågavarande patienter till anstalten remitteras af lasarettsläkaren i Karlstad för att å anstalten i Kristinehamn vårdas, till dess för deras hospitalsvård föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda lasaretts målsmän anskaffats, hvarefter dessa sjuke, såvidt de pröfvas vara till hospitalsvård berättigade, höra vinna inträde i alldeles samma ordning som andra sinnessjuke, och utan något sora helst företräde för dem såsom tillhöriga Vermlands län;
att för hvarje patient erlägges afgift till staten, hvilken afgift för de första fem åren, efter det anstalten tagits i bruk, utgår med 2 kronor 50 öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämmes af Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter landstingets hörande; att afgiften betalas qvartalsvis af lasarettsdirektionen i Karlstad; att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje år skall i patientafgifter till staten utgöras;
att så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån utskrifves
6 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.
eller blifver å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet för samma patient upphör, hvarför underrättelse härom genom hospitalets syssloman utan dröjsmål bör lemnas lasarettsdirektionen med uppgift tilllika om den tid, hvarunder patienten varit å anstalten vårdad; samt
att staten och landstinget förbehålles ömsesidig rätt till uppsägning af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen, med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för byggnaden, derest uppsägningen sker af staten, med det belopp, som bestämmes af fem gode män, af hvilka staten och landstinget utse två hvardera och de sålunda valda den femte, dock att värdet icke får öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens uppförande, samt, derest uppsägningen sker af landstinget, med två tredjedelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.
Landstinget, som lemnats tillfälle att yttra sig med anledning af hvad medicinalstyrelsen i ärendet anfört, har enligt beslut den 19 september 1895 för sin del godkänt de af medicinalstyrelsen föreslagna vilkor för uppförande af ifrågavarande upptagningsanstalt med anmärkning allenast, att i förslaget befintlig tvetydighet med afseende på uttryckssättet skulle förekommas: i mom. 4 genom begagnandet af uttrycket »dock med vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmälas i § 41 af nådiga stadgan den 2 november 1883 angående sinnessjuke, tjugu platser, 10 för män och 10 för qvinnor, alltid och utan invändning finnas disponibla till upptagning endast för sjuke från Yermlands län, och att en fullgod vård dessa beredes», samt i mom. 5 genom införandet af orden »från Yermlands län» efter uttrycket »åt deraf i behof varande sjuke». Med öfverlemnande af landstingets berörda yttrande har Eders Éongl. Maj:ts befallningshafvande uti eget underdånigt utlåtande förklarat sig icke hafva något att erinra mot nådigt bifall till det af medicinalstyrelsen afgifna förslag till den ifrågasatta anstaltens anordnande och framtida underhåll med de redaktionsförändringar i berörda förslag, hvarpå landstinget fäst uppmärksamheten.
Det nu uppgjorda förslaget till öfverenskommelse mellan staten och Yermlands läns landsting är affattadt i enlighet med det förslag till liknande uppgörelse mellan staten och Malmöhus läns landsting, som, år 1891 framlagdt för Riksdagen, blef såväl af Riksdagen som af Eders Ivongl. Maj:t godkändt. Det i båda dessa förslag förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet för patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör då patienten intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att patienten efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å hospital eller asyl derstädes erhåller sådan, men åsyftar deremot icke den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innan
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
behörighet till vård såsom hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet. Då väsentliga fördelar för sjukvården skulle genom det nu föreliggande förslagets antagande och utförande vinnas, och vilkoren i detsamma synas mig affattade med behörigt afseende å såväl statens som länets intressen, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva, att i förevarande ämne aftal af angifvet innehåll må mellan staten och Vermlands läns landsting träffas.»
Hvad departementschefen sålunda hemstält, täcktes Hans Maj:t Konungen på tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter i nåder gilla; och skulle proposition till Riksdagen aflåtas med den lydelse bilagan vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Edward Bäcklin.