Doc 1897:2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

1 N:o 2.

Kongl. May.ts nådiga proposition till Riksdagen angående restaurering af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm gifven Stockholms slott den 4 december 1896.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, *

att af behållningen å fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i bufvudstaden må disponeras ett belopp af 82,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Rik till Päksd. Prot. 1897. 1 Satnl. 1 Afd. 2 Häfi.

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 december

1896.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet:

Under erinran hurusom den andel af det under riksstatens sjunde hufvudtitel med 200,000 kronor uppförda reservationsanslaget till byggnader och reparationer, som utan åsidosättande af kronans i landsorterna befintliga byggnader lämpligen kunde tagas i anspråk för underhållet af kronans hus i hufvudstaden, eller omkring 100,000 kronor årligen, visat sig dittills ej lemna tillgång till andra arbeten än de nödvändigaste invändiga, orsakade af förändringar inom embetsverk eller af tidens kraf, hemstälde öfverintendentsembetet i underdånig skrifvelse den 24 september 1889, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om anvisande af medel till förbättringar utvändigt af omförmälda hus, dertill enligt upprättadt

3 Konql. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

kostnadsförslag skulle erfordras ett belopp af sammanlagdt 205,350 kronor, med hvilket belopp hufvudsakligen afsågs att försätta vissa uppräknade hus i sådant skick, att de åtminstone ej framstode såsom i ögonen fallande vanprydliga i jemförelse med enskilda verks eller personers angränsande egendomar, äfvensom att låta det så kallade gamla kungshuset å Riddarholmen, hvars historiska betydelse, form och läge mera än de öfriga husen gjorde det förtjent af uppmärksamhet, undergå en restaurering i arkitektoniskt hänseende, derför enligt upprättade ritningar och kostnadsberäkningar skulle af nyssnämnda kostnadssumma åtgå ett belopp af 73,000 kronor.

Då denna öfverintendentsembetets framställning den 11 januari 1890 anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t, anförde dåvarande departementschefen, som i öfrigt biträdde sagda framställning, att han beträffande den ifrågasatta restaureringen af gamla kungshuset visserligen erkände det tilltalande i tanken att åt denna byggnad gifva ett skick, som motsvarade dess läge och historiska betydelse — och detta så mycket mera som, enligt hvad de af öfverintendentsembetet insända ritningar utvisade, ett anslående resultat i detta afseende skulle kunna vinnas för en jemförelsevis mindre betydande kostnad — men likväl ansåge staten icke böra samtidigt belastas med kostnaden så väl för detta som för de Öfriga föreslagna arbetena och vid sådant förhållande funne förstnämnda arbete, såsom mindre oundgängligt, för det dåvarande böra vika för de senare. I öfverensstämmelse med den af departementschefen sålunda uttalade uppfattning äskade Eders Kongl. Maj:t af Riksdagen det af öfverintendentsembetet förordade anslagsbeloppet med afdrag af den för restaurering af gamla kungshuset uppförda summan, 73,000 kronor, men med tillägg af 15,000 kronor för annat uppgifvet byggnadsarbete, eller sammanlagdt 147,350 kronor. Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning bifölls på det sätt, att Riksdagen för angifna ändamål beviljade ett extra anslag af 100,000 kronor att utgå under två år.

I underdånig skrifvelse af den 25 oktober 1892 anmälde derefter öfverintendentsembetet, att af de kronans hus i hufvudstaden, som enligt embetets berörda, år 1889 gjorda framställning voro afsedda att för det då begärda extra anslaget till sitt yttre iståndsättas, under de följande årens lopp för medel från dels det ordinarie reservationsanslaget till byggnader och reparationer, dels det af Riksdagen för omförmälda ändamål beviljade extra statsanslaget åtskilliga i större eller mindre omfattning undergått en välbehöflig restaurering, medan, enligt hva d

4 Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 2.

öfverintendentsembetet inkemtat, vederbörande myndigheter hade för afsigt att till Eders Kongl. Maj:t ingå med underdåniga framställningar om beredande af särskilda anslag för vissa andra byggnaders mer eller mindre fullständiga om- eller tillbyggnad, så att bland dem, som af öfverintendentsembetet blifvit hos Eders Kongl. Maj:t föreslagna att till sitt yttre restaureras, endast återstode gamla kungshuset och ett annat hus, om hvilket nu icke är fråga.

öfverintendentsembetet anförde vidare, att de af embetet i dess underdåniga skrifvelse den 24 september 1889 åberopade förhållanden i fråga om otillräckligheten af de för embetet till underhåll af kronans hus i Stockholm tillgängliga medel fortfarande i oförminskad grad egde giltighet och att sålunda det till embetets disposition stälda anslaget till byggnader och reparationer, lika litet för framtiden som dittills, skulle komma att lemna tillgång till utförande af reparationsarbeten af den omfattande beskaffenhet, som sistberörda hus tarfvade. Å andra sidan kunde embetet icke frånträda sin förut uttalade åsigt, att gamla kungshuset med hänsyn till dess så väl historiska vigt som arkitektoniska värde och särdeles framstående läge kräfde en yttre restaurering, värdig sagda företräden, och hade derföre trott sig böra hos Eders Kong!. Maj:t förnya sin förut gjorda, men då endast med hänsyn dertill att samtidigt begärdes ett icke obetydligt anslag till reparationsåtgärder, som af Eders Kongl. Maj:t pröfvades vara af oundgängligaro art, icke understödda framställning om beredande af medel till ifrågavarande byggnads restaurering jemväl i arkitektoniskt hänseende.

På grund af hvad öfverintendentsembetet sålunda anfört hemstälde embetet, med öfverlemnande af genom embetets försorg upprättade nya ritningar med tillhörande beskrifningar och kostnadsförslag till yttre restaurering af nämnda byggnad, att Eders Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande af ett belopp af 73,000 kronor för restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med de af embetet uppgjorda ritnings- och kostnadsförslag, af det så kallade gamla kungshuset. De af embetet insända ritningarna till restaurering af det ifrågavarande huset skilde sig i vissa mindre betydande afseenden från de förut uppgjorda, men den beräknade kostnadssumman var densamma enligt de båda förslagen.

Ofverintendentsembetets berörda framställning anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t den 24 februari 1893. Föredragande departementschefen anförde dervid, att den ifrågavarande byggnaden tvifvelsutan till sitt yttre vore i det bristfälliga skick, att den högeligen tarfvade en genomgripande reparation. Såsom af om förmälda framställning framginge,

5 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 2.

innefattade emellertid den ifrågasatta åtgärden något mer än en sådan reparation, nemligen en restaurering i arkitektoniskt hänseende. Af öfverintendentsembetet meddelade uppgifter rörande de å anslaget till byggnader och reparationer disponibla tillgångar ådagalade tillfyllest, att det icke kunde blifva tal om att från detta anslag bereda medel

till den ifrågasatta restaureringen af sistnämnda byggnad. Departementschefen anslöt sig derföre till öfverintendentsembetets uppfattning om önskvärdheten deraf, att restaureringen af gamla kungshuset. möjliggjordes genom anvisande för ändamålet af särskilda medel. Biistfälligheterna å husets yttre vore så betydliga, att å deras botande i hvarje fall måste inom den närmaste framtiden nedläggas icke ringa kostnad. Då så vore, syntes det erbjudna tillfället icke böra försummas att i sammanhang med dessa oundvikliga arbeten få den histoiiskt betydelsefulla byggnaden för en jemförelsevis mindre betydande kostnad försatt i ett skick, som åter framhäfde dess arkitektoniska värde och komme att göra densamma till en prydnad för hufvudstaden.

I fråga om sättet för beredande af tillgång af medel till reparationskostnaden ansåg departementschefen, som förut samma dag tillstyrkt, att den blifvande köpeskillingen för veterinärinstitutets förra tomter måtte afsättas till en fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden, det vara öfverensstämmande med det åsyftade ändamålet med denna fond, att den erforderliga kostnaden för restaurering af den ifrågavarande byggnaden, deruti Svea hofrätt, kammarkollegium och statskontoret vore inrymda, å nämnda fond anvisades.

Eders Kongl. Maj:t, som i nådig proposition nämnde den 24 februari 1893 föreslog Riksdagen att medgifva, att inflytande köpeskillingar för veterinärinstitutets förra tomter finge inlevereras till statskontoret för att derstädes förvaltas och förräntas såsom en särskild »fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden», att af Eders Kongl. Maj:t, efter inhemtande i hvarje fall af Riksdagens medgifvande, för sagda ändamål disponeras, föreslog i sammanhang dermed, i öfverensstämmelse med den af departementschefen, på sätt nyss blifvit sagdt, uttalade mening, att Riksdagen till utgående från nämnda fond, i den mån medel derstädes blefve tillgängliga, måtte anvisa ett belopp af 73,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, af det så kallade

gamla kungshuset,. . o

I underdånig skrifvelse af den 2 maj sistnämnda år anmälde Riksdagen, att Riksdagen bifallit Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag om afsättning af köpeskillingarne för veterinärinstitutets förra tomter

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.

till eu fond för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden, men att Riksdagen deremot icke funnit sig böra biträda Eders Kongl. Maj:ts hemställan om att medel redan då måtte anvisas å den blifvande fonden för att användas till restaurering af det så kallade gamla kungskuset. Detta Riksdagens afslag motiverades dermed, att Riksdagen, utan att ingå i pröfning af frågan om berörda byggnads restaurering, ansett oegentligt, att utgifter anvisades från den föreslagna fonden, innan. medel hunnit inflyta till densamma, hvarjemte Riksdagen ansett det icke böra förbises, att de dåvarande konjunkturerna för byggnadsföretag i hufvudstaden gåfve anledning till det antagande, att den ifrågasatta försäljningen icke under de närmaste åren kunde vinna någon större utsträckning.

Då Riksdagens berörda beslut således icke innefattade ett definitivt afslag på förslaget om gamla kungshusets restaurering, utan allenast ett undanskjutande af frågan, till dess erforderliga medel influtit i den fond, som enligt Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut skulle bildas för anordnande af lokaler för embetsverk, hafva under den derefter förflutna tiden nagra kostnader icko ansetts böra nedläggas på afhjelpandet, ens i någon man, af de i ögonen lallande bristfälligheter, soin det ifrågavarande huset till sitt yttre företer. Sedan veterinärinstitutets förra tomter numera samtliga blifvit försålda och köpeskillingarne ingått till nyssberörda fond, hvilken vid 1895 års slut egde en behållning af 921,286 kronor 74 öre, förefinnes ej längre det af Riksdagen anförda hindret för afgörande af frågan om kungshusets restaurering, med. afseende hvarå och då sagda hus ej gerna längre kan lemnas i sitt nuvarande skick, som företer bilden af ett begynnande förfall, jag har ansett tiden vara inne att till förnyad behandling företaga nyssnämnda fråga. I embetsskrifvelse af den 16 sistlidne oktober anmodade jag derföre öfverintendeutsembetet att inkomma med yttlande, huruvida nu rådande prisförhållanden i ett eller annat hänseende kunde påkalla ändring i de med embetets förut omförmälda underdåniga skrifvelse af den 25 oktober 1892 insända kostnadsförslag.

Till svar härå har öfverintendentsembetet i skrifvelse af den 10 påföljande november meddelat, att vid granskning, som inom embetet verkstälts af de uti förenämnda kostnadsförslag ingående poster, befunnits, att detta, på grund af den väsentliga stegring i pris både å byggnadsmaterialier och å arbetsbiträden, som, sedan kostnadsförslaget i oktober månad 1892 upprättades, egt rum, under nu rådande prisförhållanden tarfvade en förhöjning af i medeltal 121 procent af de förut upptagna beloppen samt att förslagets slutsumma sålunda skulle

Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 3. ' 7

behöfva ökas med i rundt tal 9,000 kronor, eller till 82,000 kronor; och har embetet dervid tillika framhållit, att, om än anledning kunde finnas att förmoda, att, innan det ifrågavarande arbetet komme till utförande, nu gällande, af den för närvarande i hufvudstaden pågående lifliga byggnadsverksamheten betingade höga pris'kunde komma att något nedgå, utsigterna för ett betydligare prisfall dock icke syntes embetet så stora, att det kunde anses rådligt att vid anvisande af medel till byggnadsföretaget i fråga till dessa utsigter taga hänsyn.

Åberopande hvad sålunda förekommit, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att af behållningen å fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden må disponeras ett belopp af 82,000 kronor till restaurering utvändigt, i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar, af det så kallade gamla kungshuset i Stockholm. v

Hvad föredragande departementschefen sålunda hemstält, deruti statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo: Hugo Malm.