med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

Kongl. Majås Nåd. Proposition N:o 29.

1 N:o 29.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst; gifven Stockholms slott den 26 februari 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att antaga närlagda förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Claes Wersäll.

Bih. till lliksd. Prot. 1897. 1 Sand. 1 Afd. 20 Höft.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

3 Förslag

till

Förordning

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Bevillning af fast egendom.

1 §•

För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknaB frälseränta, skall, med de undantag, som i 4 § upptagas, bevillning utgöras efter fastighetens uppskattade värde.

Denna bevillning utgår:

a) för jordbruksfastighet med sex öre för hvarje fulla etthundra kronor samt

b) för all annan fastighet och frälseränta med fem öre för hvarje fulla etthundra kronor af uppskattningsvärdet.

2 §•

Bevillning för fast egendom erlägges af egaren, utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nemligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen gifves, samt för skogsområde, som blifvit upplåtet till bergs-

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.

handteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag, eller ock innehafves af stad eller annan menighet;

b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe eller eljest på lön anslagen, så vida egaren enligt 4 § oj eller

b) är från fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;

c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från annan egendom afsöndrad.

3 §•

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhemtade upplysningar samt erhållna uppgifter om areal och olika egoslag samt arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning eller försäkrande mot brandskada.

2 mom. Frälseränias kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått, så framt icke räntan, i enlighet med 14 § i kongl. kungörelsen den 11 maj 1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen Överskjutande belopp icke beräknas.

3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, derest icke under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion närmare omförmälas, påkalla förändrad värdering.

4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles i 4 § cj, eger icke rum.

4 §•.

Fastighetsbevillning erlägges icke af:

a) staten;

b) städer och andra menigheter, akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader;

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser tillbegagnande under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;

allt dock endast så framt nu omförmälda allmänna platser, tomter, byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet; och

c) egare af kanal, jernväg och annan farväg eller farled samt flottled: för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för sjelfva kanal- och vägbyggnaden, hvarunder jemväl inbegripas de för anläggningens begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader.

5 §■

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten består af två eller flere brukningsdelar eller afsöndring af jord derifrån egt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som omförmäles i 2 § a)\

b) å annan fastighet:

för tomt i stad, köping och dermed jemförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden;

för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det derå drifna jordbruk eller dit hörande näring;

för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt

för frälseränta.

6 §•

Fast egendom taxeras inom den ort, der egendomen är belägen.

6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Bevillning för inkomst af kapital och arbete

i i-

För all behållen inkomst, vare sig af kapital eller arbete, skall, med de undantag, som i 11 § omförmälas, bevillning erläggas med eu för hundra af inkomstbeloppet.

8 §•

1 mom. Till inkomst af kapital räknas:

a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos penningeförvaltande verk eller enskilde insatta penningar; samt

b) krono- och kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af patronus ecclesise.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jemte dertill hörande verk, inrättningar och näringar; qvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder, bränvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering och andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande af eget jordbruks produkter; penningerörelse, handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart, handtverk eller annan näring;

2:o) af till allmän trafik upplåten kanal, jernväg eller annan farled samt flottled; och

3:o) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjenst eller särskildt uppdrag, såsom: aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, derest icke fastighetsbevillning derför af löntagaren utgöres, och annan med allmän eller enskild tjenst förenad förmåu; så ock den behållna inkomst, som, enligt gällande föreskrifter, kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas vård eller annan allmän förvaltning stälda kassor;

c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta eller undantagsförmån;

d) all annan i denna § ej särskildt omförraäld inkomst, som icke är genom fastighetsbevillning beskattad.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

9 §•

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst, han åtnjuter, vare sig bär eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst, han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller här uppehållit sig såsom resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af tre på hvarandra följande år, eller som här idkar näring, eller härifrån uppbär lön eller pension: för den inkomst, som af honom här förvärfvas eller härifrån åtnjutes eller ock, utifrån införd, här användes..

Hvad här ofvan säges om enskild person gälle ock i tillämpliga delar om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar samt andra juridiska personer, i den mån de icke äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om oskiftadt sterbhus och bolag, derunder jemväl inbegripna sådana, som enligt särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst.

10 §.

Grunder för inkomsternas beräknande.

1 mom. Inkomst af kapital och arbete taxeras för det löpande året.

2 mom.

a) Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön eller pension upptages med det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, med iakttagande likväl dels att inkomsten törsta året den åtnjutes, äfvensom då den icke åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det belopp, hvartill densamma, enligt de upplysningar taxeriugsmännen kunnat förskaffa sig, skäligen må anses för det löpande året uppgå, dels ock att, då inkomsten under det löpande året upphör, densamma upptages med det belopp, som, med det nästföregående årets inkomst till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande året, för hvilken inkomsten åtnjutes.

b) Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön så ock pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd; börande deremot med tjenstebefattning förenade tjenstgöringspenningar, dagaflöning, sportelersätt-

8 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

ning och obestämda eller extra inkomster beräknas på sätt under a) är föreskrifvet.

c) Vikariatsarfvode, arfvode för uppdrag af öfvergående beskaffenhet och all dylik tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjenst, rörelse eller yrke, och som tillfallit honom så sent under ett år, att densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd beräknas, taxeras till bevillning det näst derpå följande året.

d) Lön och annan inkomst, som utgår i spanmål eller persedlar, upptages med det kontanta belopp, den efter senast för orten faststäldt markegångspris utgör.

3 mom. Vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete md afdrag icke ske:

a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader samt dertill hänförliga utgifter;

b) för arrende- eller hyresvärde å sådan, kanal, jernväg och annan farled samt flottled tillhörande, mark och byggnad, som enligt 4 § är fri från bevillning;

c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda kapital;

d) för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

4 mom. Deremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf kapital:

för ränta å upplånadt kapital;

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som af egaren begagnas till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 8 § 2 mom. a) l:o och 3:o sägs;

b) för ränta å lånt rörelsekapital;

c) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom: arrende- eller hyresafgift, underhåll af fastighet och inventarier, aflöning, föda och öfriga kostnader för de i och för rörelsen använda biträden och arbetare samt andra dermed jern förliga utgifter;

d) för kostnader, som äro förenade med utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning, å stat uppförd häst- och båtlega, officerares lönetillägg för

9 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

tjenstehästar samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier och andra expenser, dagaflöning eller traktamente för förrättning å annat ställe än tjenstemans eller i förrättningen deltagande persons vanliga boningsort, arfvode, dagaflöning eller traktamente för kommendering utom station, fältaflöning under krigstid samt arfvode eller traktamente för riksdag eller revision å annan ort, än der arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt;

f) för följande med embete och tjenst förenade utgifter, nemligen: den afgift tjensteman, såsom sådan, åligger utgöra till pensions-, enkeoch pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta och amorteringsbidrag till öfverbyggnadsamorteringsfouden för prestgårdarne i Skåne, samt kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor, för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad.

11 §•

Undantag från de i 7—10 §§ meddelade stadganden.

1. mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum: när den skattskyldiges sammanräknade årsinkomster, deri inbegripna äfven hustruns, understiga 500 kronor.

Uppgå dessa inkomster icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor, uppgå de till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300 kronor äf inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.

Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, må å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen hög i jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom undantagsvis i de fall, der särdeles ömmande omständigheter (talrik familj, långvarig sjuklighet, olyckshändelse och dylikt) förekomma, ökas; dock så att denna ökning, vare sig dén eger rum på grund af hög bostadskostnad eller ömmande omständigheter eller båda dessa skäl, icke må för någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.

För inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får hvarken befrielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.

2. mom. Från utgörande af inkomstbevillning frikallas:

a) staten;

Bih. till Bilcsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 hläft.

10 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

b) kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiifonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jemte andra fromma stiftelser: för all annan inkomst än den i 8 § 2 mom. b) nämnda;

landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter: för sådan inkomst, som icke härflyter af rörelse eller yrke;

allmänna hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer och hypoteksföreningar;

jernkontoret, så länge kontorets vinstmedel användas till allmänt ny^tiga ändamål och kontoret icke lemnar utdelning åt sina delegare; samt

sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892, äfvensom sådana rånte- och kapitalforsäkringsanstalter, som afse att bereda vinet endast åt insättare; e.

c) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för inkomst af kapital;

d) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska magter anstälde, jemte alla öfrige under utrikesdepartementet lydande embetsoch tjensteman samt vaktbetjente: för den del af deras aflöning eller pension, som motsvarar norska statsverkets bidrag dertill;

e) främmande magters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande personer jemte deras betjening: för all annan inkomst än den, som utgöres af från Sverige uppburen allmän eller enskild pension eller erhålles genom här idkad rörelse;

/) utländing, som här vistas för att idka studier; samt

g) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

12 §.

Beskattningsort.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:

a) patronus ecclesise; för inkomst af tionde eller ersättning derför: der inkomsten utgår;

b) bank-, jernvägs- och kanalbolag: der bolagets rörelse drifves; vare sig genom hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor eller vid större och mindre stationer;

c) annat bolag: å den eller de orter, der bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller i afse-

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

värd omfattning drifves; men i fall sådana bestämda orter icke förefinnas: der bolaget har sin styrelse;

d) handlande, fabriksegare samt annan yrkes- och näringsidkare; för inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, der rörelse eller yrke eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt eller i afsevärd omfattning idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flere församlingar, för den handelsrörelse de derstädes idka, äfvensom de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvas på flere orter, men endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne;

e) egare af fartyg, hvaruti flere hafva del; för inkomst af fartyget: der hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan ej finnes: der fartyget har sin hemort;

/’) d,5 under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning stälda kassor; för den i 8 § 2 mom. b) omförmälda inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, der densamma eljest bort beskattas;

g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare; för lön från svenska statsverket: i Stockholms stad och S:t Nikolai församling; samt

h) utrikes boende pensionstagare; för pension från svenska statsverket eller allmän inrättning: der pensionen utbetalas.

För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras skattskyldig: der han är mantalsskrifven; eller om han icke är inom riket mantalsskrifven: der han inom riket hufvudsakligen vistas.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxering

13 §.

Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och hvarje skattskyldigs årliga inkomst verkställes af bevillning sberedning ar samt taxeringsnämnder och pröfning snämnder, hvilkas sammansättning och åligganden här nedan bestämmas.

14 §.

Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen äro:

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i 2 § omförmäles, så vida för nästföregående år taxeringsvärde af minst 5,000 kronor varit fastigheten åsatt;

_ b) ^ verk'- eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll;

c) annan skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller. åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital eller enligt lag är pligtig att föra handelsböcker.

15 §.

1 mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af jordbruksfastighet skall, första gången år 1898 och derefter hvart femte år, aflemna skriftlig uppgift, enligt faststäldt formulär, om egendomens enligt tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng samt skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kan uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad egendom.

2 mom. ' Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af annan fastighet skall å tid, som i 1 mom. sägs, aflemna skriftlig uppgift, enligt faststäldt formulär, om markens eller tomtens areal, derå uppförda byggBsder och dessas brandförsäkringsvärde samt om årliga hyressumrnan för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresfritt upplåtna, för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda lägenheter inom sådan egendom.

3 mom. Utgöres fastigheten af frälseränta, fiske eller vattenfall, eger uppgiftsskyldighet enligt denna § icke rum.

16 §.

1 mom. Verk eller bolag, som i 14 § b) omförmäles, skall till fullgörande af den enligt samma § verket eller bolaget åliggande skyldighet att afgifva uppgift till ledning vid taxeringen af sin inkomst hvarje år aflemna bestyrkt utdrag af verkets eller bolagets senast afslutade räkenskaper, utvisande beloppet af hela den under räkenskapsåret uppkomna vinst, ränta å eget kapital inräknad; skolande vid detta utdrag fogas bestyrkt afskrift eller tr}mkt exemplar af verkets eller bolagets revisionsberättelse för senaste räkenskapsår.

Skattskyldig, hvarom i 14 § c) formäles, skall likaledes hvarje

13 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

år enligt faststäldt formulär aflemna skriftlig uppgift å den inkomst, lian åtnjutit' af kapital eller af rörelse, för hvilken han euligt'lag är pligtig att föra handelsböcker.

2 mom. Uppgifter beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två eller flere orter, skola särskild! angifva, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas, och skall i fråga om inkomst af bankrörelse skattskyldig, som drifver sådan rörelse, vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter, upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje månads slut.

17 §•

Sådan i 14 § c) omförmäld skattskyldig, som under nästföregående år taxerats för inkomst, hvilken sammanlagdt icke uppgått till 1,800 kronor, och icke enligt lag är pligtig att föra handelsböcker, ege att, i stället för den i 16 § 1 mom. stadgade skriftliga uppgift, muntligen afgifva de upplysningar, som för hans taxering erfordras.

18 §.

Skyldighet att afgifva uppgift, hvarom i denna förordning sägs, åligge för omyndig eller sådan frånvarande, för hviken god man af domstol förordnats, förmyndaren eller gode mannen för hvad han har under sin förvaltning.

19 §.

För annan än enskild person åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande styrelse, förvaltning eller ombud.

20 §.

Skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, ege att för sådant äudamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberednings ordförande.

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

21 §.

1 mom. Skattskyldig, som enligt de i denna förordning meddelade bestämmelser icke är pligtig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock skyldig att efter anmaning, som i 25 § 2 mom. sägs, lemna uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller arbete det nästföregående året uppgått.

2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela upplysningar, som kunna tjena till ledning vid lians taxering.

22 §.

Till ytterligare ledning vid taxeringen, skola derjemte följande uppgifter meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift, hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt kopeafhaudlingens datum, anmärkas, när försäljningeu skett af föräldrar till barn, om och i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för inventarier eller inbergad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner samt om köpet skett å exekutiv eller konkurBauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypotekBinrättning till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid derå, efter det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anstäld och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter eller vederbörande brandstodskomité:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 5 § b) omförmälda hus och byggnader; börande denna uppgift, hvilken skall meddelas särskildt för hvarje fastighet, afse samtliga hit hörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats;

15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

b) af statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk, vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för allmän inrättning eller stiftelse, der embets- eller tjensteman, vaktbetjent eller annan eger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år uppburna särskilda belopp af tjenstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente, arfvode, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-, inqvarterings- eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation och andra löneförmåner, hvarjemte, då med tjenstebefattning följer fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap:

uppgift angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst 500 kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående år inom agenturens område, äfvensom beloppet af utbetalda återförsäkringspremier;

e) af styrelse för verk eller bolag, som i 14 § b) sägs; så ock af sådan i 14 § c) omförmäld skattskyldig, som under nästföregående år taxerats för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 3,000 kronor eller som är pligtig att föra handelsböcker:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och e) stadgas, må icke något slag af de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt denna förordning afdrag för någon del deraf må vara vid taxeringen medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande 200 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

23 §.

Blanketter till de uppgifter, som i 15 och 16 §§ omförmälas, skola kostnadsfritt tillhandahållas de skattskyldige hos ordförande i bevillningsberedning samt derjemte i Stockholm hos öfverståthållare-

16 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

erabetet, i öfriga städer bos magistraten och å landet hos ordförande i kommunalnämnd.

I enahanda ordning tillhandahållas blanketter enligt särskildt faststäldt formulär åt skattskyldige, som, ehvad de enligt bestämmelserna i denna förordning äro pligtige afgifva uppgift till taxeringen eller icke, önska om sin beskattningsbara inkomst lemna fullständigare uppgift än sådan, hvarom i 16 § 1 mom. förmäles.

24 §.

De i 15, 16, 21 och 22 §§ omförmälda uppgifter skola upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas, antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller den skattskyldige är bosatt. Sådana uppgifter må kunna i betaldt bref med allmänna posten insändas.

Med aflemnande af uppgift från verk eller bolag till ledning för dess egen taxering må dock njutas anstånd till utgången af april månad; och derest hinder möter att, innan bevillningsberedningens sammanträde afslutats, aflemna sådan uppgift, må densamma, efter derom hos beredningens ordförande gjord skriftlig anmälan, i stället till kronans ombud hos taxeringsnämnden aflemnas så fort ske kan och i hvarje händelse före den 1 juni.

Muntlig uppgift, som i 17 § omförmäles, skall afgifvas inför vederbörande bevillningsberedning, dervid beredningens ordförande skall å blankett, hvarom i 23 § förmäles, införa de lemnade upplysningarne, livilkas rigtighet den skattskyldige har att med sin underskrift bestyrka.

25 §.

1 mom. Derest uppgift, som i 15, 16 eller 17 §§ omförmäles, icke inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven sådan uppgift befinnes i visst afseende ofullständig, må bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämud, i händelse sådant finnes för taxeringen erforderligt, om förhållandet göra anmälan, i Stockholm hos öfverståthållareembetet, i öfriga städer hos magistraten samt å landet till länsmannen i orten, hvilka myndig-

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 29.

heter det derefter åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom åtta dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr, som i 27 § sägs. Sådan anmaning skall, der infordrandet föranledts af ofullständighet i aflemnad uppgift, jemväl innehålla underrättelse, i hvilket afseende uppgiften befunnits ofullständig.

2 mom. Upplysning, som i 21 § 1 mom. sägs, ege såväl bevillningsberedningens ordförande som kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd att infordra i enahanda ordning, som finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.

26 §.

1 mom. Varder uppgift, som i 22 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid aflemnad, ege bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd att densamma infordra.

2 mom. År den uppgiftspligtige icke offentlig myndighet eller tjensteman, må infordrandet jemväl kunna ega rum genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken eger dervid förelägga lämpligt vite.

3 mom. För taxeringen eljest erforderlig officiel uppgift skall, då begäran derom framställes, af vederbörande embetsverk lemnas; hvarförutom bevillningsberedningens ordförande äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd må ega att taga del af sådana hos domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsafseende kunna tjena till ledning.

4 mom. Efter anmaning, som i 25 § 2 mom. sägs, vare ock andra verk eller bolag samt enskilda arbetsgifvare än de i 22 § 2:o) e) nämnda pligtige att aflemna sådan uppgift angående lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares löneförmåner, som i sistnämnda författningsrum omförmäles.

27 §.

i

Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 15 § eller 16 § föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad uppgift eller upplysning, som i 25 § omförmäles, hafve förlorat rätten att fullfölja talan i fråga om taxeringsvärdet å den fastighet eller beloppet af den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.

Bih. till Biksd. Prot. Ib97. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 25 § 1 mom. sägs, och afser densamma uppgift, hvarom i 16 § stadgas, skall den försumlige höta ett belopp, svarande mot tio procent af den bevillning, som inom beredningsdistriktet varder den skattskyldige påförd för deri inkomst, som uppgiften skolat afse.

Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten, ege de i denna § stadgade påföljder icke rum.

28 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 22 § och 26 § 4 mom. stadgas vare den försumlige, derest han är offentlig tjensteman, underkastad ansvar såsom för annat tjenstefel, men böte eljest 25 kronor.

29 §.

Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad mån afgifven uppgift är af beskaffenhet att böra läggas till grund för taxeringen, eger bevillningsberedningen att föreslå samt taxerings- och pröfning8nämnderna att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering.

Granskningen af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lemnade uppgifter skall härvid verkställas endast af berednings eller nämnds ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot, som ordföranden anser böra tillkallas; och må vid granskningen i taxerings- eller pröfningsnämnd jemväl vederbörande kronoombud vara tillstädes.

För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom beredningen eller nämnden vidare redogörelse lemnas, än som för taxeringen oundgängligen erfordras.

Derest af skattskyldig lemnad uppgift icke följes vid hans taxering, skola skälen derför i taxeringslängden eller beskattniugsnämndens protokoll angifvas; och skall tillika, då sådant frångående af lemnad uppgift egt rum hos taxerings- eller pröfningsnämnd, så fort ske kan underrättelse derom genom utdrag af nämndens protokoll med allmänna posten den skattskyldige kostnadsfritt tillsändas.

30 §.

Uppgift af skattskyldig till ledning för hans egen taxering må ej, utan att den skattskyldige medgifvit uppgiftens offentliggörande, vara

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

tillgänglig för andra än de personer, hvilka jemlikt 29 § och 36 § b) skola granska uppgiftens innehåll, kronans ombud hos taxerings- och pröfningsnämnderna samt de embets- och tjenstemän, hvilka i och för sin befattning deraf erhålla del, och må ej heller utan den skattskyldiges samtycke i taxerings- eller pröfningsnämnds protokoll intagas; skolande efter taxeringsårets utgång såväl nu omförmälda som alla öfriga uppgifter, hvilka enligt denna förordning aflemnats, med det undantag, hvartill stadgandet i 70 § föranleder, öfverlemnas till bevillningsberedningens ordförande, hos hvilken de skola behörigen förvaras intill dess fem år förflutit, hvarefter de af honom förstöras.

Om eftertaxering.

31 §.

1 mom. Derest i afgifven uppgift eller upplysning enligt 16 §, 18 §, 21 § 2 mom. eller 25 § skattskyldig eller förmyndare eller god man för sådan mot bättre vetande lemnat origtigt meddelande och derigenom från taxering undandragit inkomst, skall vid den taxeringsforrättniug, då kännedom erhålles om sådant svikligt förfarande, den skattskyldige särskildt taxeras för den inkomst, hvarför bevillning till följd af berörda förfarande icke blifvit påförd; och böte den skattskyldige eller, der den origtiga uppgiften lemnats af förmyndare eller god man, denne ett belopp, motsvarande fem gånger den bevillning, som genom det svikliga förfärandet undandragits kronan. Lag samma vare, der någon mot bättre vetande i uppgift enligt 15 § angående fast egendom lemnat origtigt meddelande.

2 mom. Har inkomst, som af skattskyldig åtnjutits, undgått bevillning af annan orsak än att afgifven uppgift varit veterligen origtig, skall vid den taxeringsförrättning, då utredning härom vinnes, den skattskyldige särskildt taxeras för den sålunda obeskattade inkomsten.

3 mom. Taxering på grund af denna § skall ske senast inom tre år efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och påföres bevillningen, derest den skattskyldige aflidit, hans dödsbo. År boet skiftadt, påföres bodelegare icke mera än hvad af bevillningen å hans lott belöper och i intet fall mera än hans lott i boet utgör.

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

l:o) Bevillning sberedningarna.

32 §.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett berednirigsdistrikt. I Stockholm eger öfverståthållareembetet att bestämma antalet af de bevillningsberedningar, som der skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje bevillningsberedning skall omfatta. För annan stad, hvarest flera bevillningsberedningar erfordras, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att, efter magistratens hörande, bestämma beredningarnas antal och beredningsdistrikten. På landet må Kongl. Maj:ts befallningshafvande fördela större kommuner i två eller flera beredningsdistrikt äfvensom förena två eller flera mindre kommuner till ett beredningsdistrikt.

Till ordförande och föredragande i bevillningsberedning skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordna lämplig, helst inom beredningsdistriktet bosatt person. Sådant förordnande meddelas för tiden intill det år, då nästa allmänna fastighetstaxering eger rum, Kongl. Maj:ts befallningshafvande dock obetaget att, derest anledning dertill förekommer, återkalla förordnandet före utgången af den tid, för hvilken detsamma meddelats.

33 §.

Bevillningsberedning utgöres af, jemte ordföranden, visst antal för hvarje år, på sätt här nedan stadgas, utsedde ledamöter.

I stad skola dessa ledamöter, till antal af tre, högst fem, väljas af stadsfullmägtige eller, der stadsfullmägtige icke finnas, af allmän rådstuga bland sådana inom beredningsdistriktet boende personer, hvilka under senast förflutna år derstädes erlagt fastighets- eller inkomstbevillning. På landet skola ledamöter i bevillningsberedning, till antal af två, högst sex, väljas på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer, hvilka under sist förflutna år erlagt fastighets- eller iukomstbevillning inom distriktet. Äro flere kommuner förenade till ett beredningsdistrikt, skola för hvarje kommun väljas högst tre ledamöter i beredningen, med iakttagande likväl att antalet ledamöter i beredningen icke må i något fall öfverstiga sex.

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna i bevillningsberedningen utses, skall äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan bestämmas. För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och suppleanter tillses, att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsegare som näringsidkare och löntagare komma att i beredningen ega säte och stämma.

34 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kongl. Maj:ts befallningshafvande i början af hvart och ett år de skattskyldige om de personer, hvilka komma att inom hvarje ort såsom ordförande leda bevillningsberedningens arbeten för samma år, samt om de särskilda bereduingsdistrikt, deruti länet blifvit indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande meddelar föreskrift om det antal beredningsledamöter, som inom hvarje bereduingsdistrikt skall väljas, samt om hvad i öfrigt vid dessa val bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande om skyldigheten att aflemna de uppgifter, som i afseende på den förestående bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för uraktlåtenhet derutinnan, hvarjemte underrättelse meddelas om tid och ställe för uppgifternas aflemnande äfvensom hvarest blanketter till de i 15, 16 och 21 §§ omförmälda uppgifter tillhandahållas, likasom derom att skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, eger att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberednings ordförande.

2 mom. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen skola förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförättningens slut den, som dervid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de valde än ordföranden i beredningen.

35 §.

På det bevillningsberedningens ledamöter må ega tillfälle att inhemta nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt antal exemplar af denna förordning med dertill hörande instruktion och formulär genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg öfverlemnas i stad till magistraten och på landet till ordföranden i kommunalstämman för att genast efter valet tillhandahållas en hvar af beredningens valde

22 Kong!. Maj:t? Nåd. Proposition N:o 29.

ledamöter. Sådant exemplar skall jemväl nyutsedd ordförande i bevillnings beredning tillställas.

I Stockholm tillhandahålles nämnda författning vederbörande ordförande och ledamöter i beredningarna omedelbart af öfverståthållareembetet.

36 §.

Bevilluingsberednings ordförande åligger särskildt:

a) att, i öfverensstämmelse med hvad i 20 och 23 §§ stadgas, tillhandahålla de skattskyldige blanketter, som i 23 § omförmälas, samt på begäran meddela skattskyldig erforderliga upplysningar rörande beskaffenheten af den honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflemnade uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för utebiifna eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, dervid bör tillses, att genom infordrande af sådana upplysningar, som i 21 § 1 mom. omförmälas, ledning vinnes för taxering af jemväl sådana skattskyldige, hvilka icke enligt 14 § äro pligtige att utan särskild anmaning aflemna uppgifter, samt i öfrigt söka att inhemta upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till tillämpning af 28 § förekommer, derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande för den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda myndighet ankomma;

c) att bestämma tid och ställe för beredningens sammanträde samt derom ofördröjligen ej allenast underrätta ledamöterna i beredningen, utan äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige inom beredningsdistriktet underrättelse; börande beredningssammanträdena, hvilka på landet alltid skola hållas inom distriktet, utsättas så tidigt, att samtliga beredningarna senast den 31 maj må hafva afslutat sina arbeten;

d) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och upplysningar, med den inskränkning, hvartill stadgandet i 29 § föranleder, i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas nummer, uppgifna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden å fastigheter äfvensom, derest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet, hvarom i 27 § förmäles, derom göra anteckning i längden; skolande derjemte särskild förteckning å sådana försumlige taxeringsnämnden meddelas;

23 Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

e) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven, till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i senare fallet derom verkställa anteckning å uppgiften;

f) att, då kommun eller annan menighet, samfund, verk eller inrättning, stiftelse, oskiftadt dödsbo, förening eller bolag af beredningen föreslagits till utgörande af bevillning för inkomst och styrelsen eller förvaltningen icke har sitt säte inom distriktet, om sådant förslag underrätta ordföranden i bevillningsberedningen å den ort, der styrelsen eller förvaltningen har sitt säte, med uppgift tillika å det föreslagna taxeringsbeloppet; skolande jemväl rörande annan skattskyldig, hvilken, utan att vara inom beredningsdistriktet mantalsskrifven, derstädes upptagits till bevillning för inkomst af nyssnämnda slag, enahanda underrättelse meddelas beredningens i mantalsskrifningsorten ordförande;

g) att, då sådan underrättelse, som under f) sägs, kommit honom tillhanda, anteckna innehållet i taxeringslängdens anmärkningskolumn, så vida underrättelsen afser någon, som är till bevillning i längden uppförd, samt i annat fall äfvensom då beredningen afslutat sina sammanträden delgifva kronans ombud hos taxeringsnämnden underrättelsens innehåll för anteckning i nämndens protokoll och den vidare åtgärd, som på nämnden må ankomma;

h) att noga tillse, att de skattskyldiges till ledning för egen taxering aflemnade uppgifter, ehvad de afse pågående eller redan verkstäld taxering, icke varda för obehöriga tillgängliga, för hvilket ändamål sådana uppgifter böra, då de icke för taxeringen erfordras, under säkert lås förvaras, äfvensom att, då han från sin befattning afgått, till sin efterträdare aflemna samtliga i enlighet med stadgandet i 30 § hos honom förvarade handlingar, som icke enligt bestämmelserna i samma § blifvit af honom förstörda; samt

i) att utan lösen tillhandahålla skattskyldig, som sådant påfordrar, diariibevis öfver lemnade uppgifter.

37 §.

Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren och i stad vederbörande tjensteman senast den 20 april, vid bot af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflemnat på mantalslängden grundade, enligt faststälda formulär uppstälda längder, upptagande samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter, å hvilka jemlikt 5 § särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

fastigheternas egare eller i fall, som i 2 § sägs, deras innehafvare. Dessutom böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflemnas tillräckligt antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen, uti hvilken enligt faststäldt formulär uppgjorda längd beredningen införer alla de personer, som beredningen anser skyldige att dylik bevillning inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna till dessa längders upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande uppbörds- eller annan dertill utsedd tjensteman.

Å tid, som nyss är sagd, skola jemväl till beredningens ordförande aflemnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom Stockholm, genom magistratens försorg, så väl de i 49 § 3 mom. omförmälda afskrifter af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 47 och 59 §§ omförmälda utdrag af protokollen hos det årets vederbörande taxeringsnämnd och pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och uti förberörda längder införa det fastighetsvärde och det inkomstbelopp, för hvilket bevillning skall inom beredningsdistriktet påföras hvarje skattskyldig, med iakttagande dervid att uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest, allt efter som inkomsten deltager i vägunderhåll eller ej, införes i vederbörlig kolumn, på sätt bilagda formulär n:o 5 utvisar; och bör beredningen dervid följa den inom samma ort senast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jemte alla dertill hörande uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas ordföranden i ortens bevilluingsberedning.

Finnes inom distriktet samhälle, för hvilket ordningsstadgan, helsovårdsstadgau, brandstadgan eller byggnadsstadgan för rikets städer är i tillämpliga delar gällande, skola de inom detta samhälle förekommande fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt angifvas och sammanföras.

38 §.

Beslut må icke kunna fattas af bevilluingsberedning, som omfattar blott en kommun eller en del deraf, derest icke ordföranden och minst två ledamöter äro närvarande, ej heller af beredning, omfattande två eller flera kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från hvarje kommun är tillstädes; börande i allt fall, da ordinarie ledamot

Konql. Majds Nåd. Proposition N:o 29. 25

i beredningen är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.

Derest vid föreslående af fastighetsvärde eller inkomstberäkning skiljaktighet i meningarne inom beredningen uppstår, skola beloppen upptagas i öfverensstämmelse med den mening, som de flesta ledamöterna yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med den, som ordföranden biträdt; och åligger det ordföranden att i de fall, då hans mening icke gjort sig gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt upptaga den taxering, han ansett böra föreslås; varande det jemväl hvar och en af de öfriga bereduingsledamöterna obetaget att få sin särskilda mening för taxeringsnämnden anmäld, såvida densamma, skriftligen affattad, till beredningens ordförande aflemnas.

39 §.

Bevillningsberedningens förslag, behörigen summerade, tillika med mantalslängden jemte de till hvardera hörande uppgifter och öfriga handlingar skola senast den 6 juni af beredningens ordförande aflemnas i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga städer till magistraten; börande, utom hvad Stockholms stad angår, vid berörda handlingar jemväl fogas de enligt 37 § beredningens ordförande tillhandakomna afskrifter af föregående årets taxeringslängder och protokollsutdrag. Sagda myndigheter skola senast fjorton dagar före taxeringsnämndens sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm öfverståthållareembetet och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden öfverlemna beredningens förslag och mantalslängden jemte alla öfriga enligt denna § till dem aflemnade handlingar.

På landet skola beredningens förslag, behörigen summerade, senast den 6 juni af beredningens ordförande öfverlemnas till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen efter mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjorda och aflemnade samt att kännedom om deras innehåll kan på angifvet ställe inhemtas. Förslagen skola sedermera af honom till vederbörande kronofogde öfversändas så tidigt, att desamma kunna komma denne tillhanda tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde. Mantalslängden med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna och öfriga beredningens ordförande tillhandakomua handlingar skola af honom efter förrättningens slut till- Bih. till Rilcsd. Prot. 1897. 1 Sand. 1 Adf. 20 Iläft. 4

26 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

ställas vederbörande kronofogde, hvilken det åligger till taxeringsnämnden medföra såväl samtliga dessa handlingar som ock beredningens förslag.

40 §.

Skattskyldig, som är missnöjd med beredningens förslag, eger att hos taxeringsnämnden uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på grund hvaraf han anser detta förslag böra ändras eller ogillas.

41 §.

Magistratsperson, kronofogde eller länsman må ej utan laga förfall kunna afsåga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bevillningsberedningen.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet bosatt person vare skyldig att, såvida han icke de fem nästföregående åren deltagit i distriktets bevillningsberedning eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag att vara ordförande eller ledamot i beredningen. Utom distriktet bosatt person är icke utan sitt eget medgifvande skyldig att sådan befattning sig åtaga.

42 §.

Der ordföranden i bevillningsberedningen, utan att af laga förfall vara hindrad, icke vidtager erforderliga åtgärder för beredningens sammanträde eller underlåter att inom föreskrifven tid aflemna beredningens förslag och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af femtio kronor. Infinner han sig icke å den af honom för beredningens sammanträde utsatta ort och tid, böte tjugufem kronor. Ledamot af beredningen eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet uteblifver, böte tio kronor.

43 §.

Ordförande i bevillningsberedning skall jemväl inställa sig hos taxeringsnämnden för samma ort samt eger, äfven om han är vald till ledamot af nämnden, åtnjuta traktamentsersättning under tiden för sin närvaro vid nämnden med sex kronor om dagen och kostnadsersättning för sin resa till och från nämndens sammanträdesort, då resan sker med

27 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 29.

skjuts, efter tre kronor för milen, men, då resan sker på ångfartyg eller jernväg, med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats och i senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn eller, der sådan ej tinnes, i andra klassens.

2:o) Taxeringsnämnderna.

44 §.

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas af den för sådant ändamål utaf de skattskyldige, på sätt nedan stadgas, utsedda taxeringsnämnd. Taxeringsdistrikts område bestämmes af Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Det utgöres i allmänhet af hvarje särskild stad samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt, men, der Kougl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må sistnämnda antal ökas eller minskas äfvensom större stad fördelas i flera taxeringsdistrikt. Hvart och ett taxeringsdistrikt har sin taxeringsnämnd, hvilken bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet; dock må för landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i närbelägen stad.

45 §.

Efter dertill åt städernas magistrater samt kronofogdarne och häradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som före april månads utgång skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande viss tid, efter den 20 juni, samt ställe för taxeringsnämndernas sammanträden. Dervid bör tillses, att på landet vederbörande kronofogde och häradsskrifvare må kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds sammankomst samt att de bemälda nämnder åliggande taxeringsförrättningar senast den 20 juli kunna vara afslutade.

46 §.

Så fort sig göra låter utfärdar Kongl. Maj:ts befallningshafvande allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxerings-

28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

nämnderna samt tid och ställe för nämndernas sammanträden. Denna kungörelse bör jemväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad vederbörande tjenstemän samt de skattskyldige hafva att med hänsyn till dessa nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och deras ledamöters åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då denna kungörelse blifvit på vanligt sätt i församligen offentliggjord, utlyses å landet kommunalstämma för anställande af omförmälda val. I stad förrättas valen inför magistraten af stadens vid allmän rådstuga eller vid val af stadsfullmägtige röstberättigade invånare efter den vid allmänna rådstugan eller val af stadsfullmägtige gällande röstgrund; och skall, då stad är delad i flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter i taxeringsnämnden.

47 §.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara nio, då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen; och om tre eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt, bör hvarje kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i detta distrikts taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledamöterne i taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet; och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flere beredningsdistrikt, utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och i det senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterne i taxeringsnämnden väljas, bör äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan bestämmas.

48 §.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att inom taxeringsdistriktet hafva under nästföregående år utgjort fastighetseller inkomstbevillning; börande åtminstone en af dem, som utses till ledamöter i taxeringsnämnden, hafva deltagit i årets bevillningsbered-

29 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

ning. Vid valet skall först denne ledamot och sedan öfriga ledamöter i taxeringsnämnden utses. För öfrigt bör vid ifrågavarande val tillses, att, såvidt möjligt är, såväl fastighetsegare som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden ega säte och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsammas utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm öfverståthållareembetet och på landet kronofogden, samt dervid tillika meddela hvilka bland de valde i årets bevillningsberedningar deltagit; skolande i stad magistraten och på landet kronofogden underrätta de valde ledamöterne och suppleanterne om det dem gifoa uppdrag, hvarvid tillika till en hvar af de valde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlemnas ett exemplar af denna förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, så vida han icke af laga förfall derifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra. Inträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden, så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas. Ledamot i taxeringsnämnd eller tillkallad suppleant, som utan anmäldt laga förfall uteblifver från nämndens sammanträde, böte fem kronor. Taxeringsnämnds vid utlyst sammanträde närvarande ledamöter ega att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina göromål, så vida icke de. närvarande vederbörligen valde eller tillkallade ledamöterne utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden bör bestå.

49 §.

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar, men icke i besluten deltaga. Då landshöfdingen är närvarande, före han ordet; egande eljest nämnden att inom sig med slutna sedlar välja ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

50 §.

1 mom. Under taxeringsnämnds sammanvaro bör alltid kronoombud vara tillstädes för att efter sorgfällig granskning af bevillningsberedningens förslag göra de anmärkningar och framställningar, hvar-

30 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

till han för iakttagande af kronans rätt finner sig ega anledning. Detta ombud, hvilket det dessutom åligger noga tillse, att anteckningarna i taxeringslängden varda verkstälda i öfverensstämmelse med nämndens beslut, förordnas i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och bör företrädesvis dertill utses den person eller någon af de personer, som enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande deltagit i samma års bevillningsberedning. På landet är kronofogden i orten kronoombud hos taxeringsnämnden.

2 mom. Protokollet hos taxeringsnämnden föres i Stockholm af person, som dertill af öfverståthållareembetet förordnats, och i öfriga städer af en utaf magistraten utsedd person, så vida icke denna protokollsföring åligger någon viss, der anstäld tjensteman. På landet skall sagda protokoll föras af kronofogden. Af nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängden skola under sammanträdet verkställas på landet af häradsskrifvaren och i stad antingen af den person, magistraten förordnat att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen biträda, eller af den tjensteman, hvars åliggande dessa anteckningars verkställande tillhör; och äro samtlige desse tienstemän äfvensom vederbörande bevillningsberednings ordförande pligtige att nämnden med upplysningar tillhandagå.

3 mom. Skulle taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende icke iakttaga denna förordnings föreskrifter eller icke verkställa taxeringen i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden, åligger det kronoombudet, häradsskrifvaren och ordföranden i vederbörande bevillningsberedning att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning äfvensom nämndens i anledning deraf meddelade yttrande skola i protokollet intagas.

51 §.

Har kronofogde, häradsskrifvare eller annan person, som det åligger att enligt 50 § 1 och 2 mom. vara tillstädes och tjenstgöra vid taxeringsnämnds sammankomst, derifrån utan laga förfall uteblifvit efter den för nämndens sammanträde utsatta tid eller har hans dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt, böte han tjugufem kronor. Derest ordförande i bevillningsberedning utan laga förfall från nämndens sammanträde uteblifvit, böte tio kronor.

Kan, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom af nämnden göras hos

31 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhållandet finnes påkalla.

52 §. .

Skulle taxeringsnämnden vid granskningen af bevillningsberedningens förslag finna erforderligt, att från embetsverk och myndigheter, styrelser och förvaltningar eller enskilde ytterligare uppgifter och upplysningar inhemtas, skall sådant ske genom kronans ombud hos nämnden.

Derest uppgift eller upplysning, som, vare sig opåmint eller efter anmaning af kronans ombud hos taxeringsnämnd, skolat afgifvas till ledning vid taxeringen, icke meddelats, åligger det sagda ombud att derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om förhållandet meddelar kronans ombud hos pröfningsnämnden underrättelse samt vidtager den ytterligare åtgärd, hvartill anledning kan förefinnas.

53 §.

Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämndens ledamöter och måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, ordföranden biträder.

54 §.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela upplysningar rörande taxeringen i hvad den honom angår.

55 §.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig påförda taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle att erhålla kännedom om de hos taxeringsnämnden skedda än-

32 Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29.

dringar i bevillningsberedningens förelag, åligger det den, eom fort nämndens protokoll, att, senast fjorton dagar efter det taxeringsförrättningarna inom fögderi eller stad blifvit afslutade, aflemna, i Stockholm till öfverståthållareembetet, i öfriga städer till magistraten och på landet till kommunalstämmans’ ordförande, för hvarje kommun på landet och hvarje beredningsdistrikt i stad utskrifna utdrag af sagda protokoll, utvisande alla af nämnden beslutade förändringar uti och tillägg till beredningens förslag. Dessa protokollsutdrag, hvilka äfven böra upptaga de anteckningar, som enligt 36 § g) blifvit i protokollet gjorda, skola under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke må understiga fjorton dagar, på lämpligt och dervid äfven tillkännagifvet ställe hållas de skattskyldige till handa.

56 §.

Justeringen af det hos taxeringsnämnden förda protokoll skall verkställas inför nämnden eller senast åtta dagar efter nämndens sammanträde inför ordföranden jemte minst två af nämnden utsedde ledamöter. Justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknadt intyg af nämndens ordförande och två ledamöter. Så snart de i 55 § omförraälda protokollsutdrag äro utskrifna, bör protokollet aflemnas till den tjensteman, som det tillhört att anteckningarna i taxeringslängden verkställa. Denna längd underskrifves af både nyssbemälde tjensteman och kronoombudet, hvarjemte rigtigheten af deruti skedda, på taxeringsnämndens beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af ordföranden och två ledamöter i samma nämnd.

57 §.

1 mom. Sedan taxeringsnämndernas förrättningar inom stad eller fögderi afslutats, skall i stad vederbörande tjensteman och på landet häradsskrifvaren ofördröjligen uträkna samt i taxeringslängden införa de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas beslut skola påföras.

2 mom. Senast den 15 augusti skola taxeringsprotokoll och längder med sammandrag jemte tillhörande handlingar, äfvensom afskrifterna af föregående årets taxeringslängder till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare och i stad genom magistratens försorg; varande i annat fall den tjensteman, hvars försumlighet föranledt inträffadt dröjsmål, för-

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29. 33

fallen till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda tid öfverskrides.

I_ Stockholm bör den tjensteman, som det tillhör att anteckningarna i taxeringslängden verkställa, inom samma tid och vid enahanda äfventyr till öfverståthållareembetet inlemna taxeringsprotokoll och längder med tillhörande handlingar.

3 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad de angå hvarje särskild kommun . på landet, skall jemväl senast den 15 augusti af häradsskrifvaren tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande för att genom hans försorg i den ordning, som i 55 § föreskrifves, hållas de skattskyldige till handa; börande afskriften sedermera af ordföranden förvaras för att, på sätt i 37 § stadgas, öfverlemnas till ordföranden i påföljande årets bevillningsberedning.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift af taxeringlängderna för hvarje särskildt beredningsdistrikt i samma ordning hållas de skattskyldige till handa samt påföljande år öfverlemnas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

58 §.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar föreslå i Stockholm fyra, men i öfriga städer och på landet tre personer till ledamöter i samma års pröfningsnämnd, hvarvid bör tillses, att, såvidt möjligt är, bland de föreslagna finnas såväl fastighetsegare som näringsidkare och löntagare.

Om de personer, som sålunda blifvit af taxeringsnämnden föreslagna att enligt stadgandet i 61 § utses till ledamöter i pröfningsnämnden, skall i Stockholm taxeringsnämnds ordförande, i öfriga städer magistraten och på landet kronofogden ofördröjligen meddela Kong]. Maj:ts befallningshafvande underrättelse.

59 §.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun eller vägstyrelse, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må deri söka ändring hos pröfningsnämnden genom besvär, hvilka, skriftligen affattade, skola senast innan klockan tolf å fjortonde dagen före den, då pröfningsnämuden sammanträder, eller, om fjortonde dagen är helgedag, å näst- Bih. till lliksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Häft. 5

34 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

följande dag till Kongl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas; dock att besvär mot beslut af taxeringsnämnd i Stockholms stad må ingifvas senast klockan tolf å åttonde dagen före pröfningsnämndens sammanträde eller, om åttonde dagen är helgedag, å nästföljande dag; börande de skattskyldige genom den i 62 § omförmälda kungörelse härom erinras.

3 :o) Pröfning snämnderna.

60 §.

För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen under senare hälften af september månad sammanträda för hvart och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i Stockholm; egande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom om hvad taxeringslängder samt protokoll äfvensom, med den inskränkning, hvartill stadgandet i 29 § föranleder, aflemnade uppgifter innehålla och noggrann pröfning af alla nämnden understälda frågor och förhållanden, meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana tillägg till den verkstälda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet samt en författningsenlig och jemlik beskattning påkallade.

61 §.

Pröfningsnämnd skall bestå af tjugu, högst trettio ledamöter, hvilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger utse bland de af taxeringsnämnderna dertill föreslagna personer. Bland ledamöterne i pröfningsuämnden skall minst hälften och i Stockholms stad minst eu fjerdedel vara egare af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses, att nämnden, såvidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar, dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den, som till ledamot i pröfningsnämnd blifvit utsedd, men utan vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke infinner, skall bota tio kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

62 §.

Uti derom utfärdad kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde, samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens sammanträde; och åligger det Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i god tid låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af nämndens ledamöter tillställas, hvarjemte genom sagda myndighets försorg förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären gjorda yrkanden bör, så fort ske kan, till ledamöterna öfversändas; dock att sådan förteckning icke erfordras för ledamöterna i Stockholms stads pröfningsnämnd.

63 §.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i länet vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar, men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År landshöfdingen hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden att sjelf genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd deraf omröstning anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening, som biträdes af ordföranden.

64 §.

Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör landskamererare!! samt för Stockholm kamereraren vid öfverståthållareembetets afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfningsnämndens sammankomster, med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans rätt och i öfrigt för en behörig taxering finner sig eg a anledning.

36 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

65 §.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger, der så anses erforderligt, kalla bevillningsberednings ordförande äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd och häradsskrifvare att, för upplysningars meddelande, före och under pröfningsnämndens sammankomst infinna sig å den ort, der nämnden sammanträder.

66 §.

Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de af nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt i den uti 67 § omförmälda särskilda längd verkställas af den eller de personer, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnat. Sådant förordnande tår icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

Justeringen af det hos pröfningsnämnden förda protokoll skall verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens sista sammanträde inför ordföranden jemte minst två af nämnden dertill utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknadt intyg.

67 §.

1 mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens protokoll, der jemväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva honom enligt 25 § af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets- och inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit faststäld annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, deruti de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas. Kronoombudet åligger att med sin underskrift å så väl taxeringslängderna som nyssnämnda särskilda längd vitsorda deruti, enligt pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg. Den, som fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm till öfverståthållareembetet och i länen till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors ordförande före oktober månads utgång, vid bot af fem kronor för hvarje dag, hvarmed

37 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

den sålunda bestämda tiden öfverskrides, aflemna för hvarje beredningsdistrikt i stad och hvarje kommun på landet utskrifna utdrag af nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningsnämnden beslutade förändringar uti och tillägg till de af taxeringsnämnderna vidtagna taxeringsåtgärder. Dessa protokollsutdrag, hvilka jemväl skola innehålla underrättelse om hvad den, som med pröfningsnämndens beslut icke åtnöjes, har att iakttaga, skola hållas de skattskyldige tillhanda under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande, utom hvad Stockholm angår, i denna kungörelse upptagas namn och hemvist för de skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit ändring. På sätt i 37 § stadgas, skola nyssnämnda protokollsutdrag påföljande år öfverlemnas till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

1 Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden verkstälda taxering, senast den 15 december vederbörande skattskyldig tillställas.

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jemte tillhörande handlingar, taxeringsnämndernas protokoll samt de hos pröfningsnämnden förda längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat för debiteringens verkställande.

De i 57 § 3 mom. omförmälda afskriftor af föregående årets taxeringslängder skola hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande qvarstanna för att der förvaras.

68 §.

Å pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatte ledamöter i denna nämnd samt de kronans ombud hos taxeringsnämnd, häradsskrifvare och bevillningsberedningsordförande, som på Kongl. Majrts befallningshafvandes kallelse från annan ort för upplysningars meddelande före eller under pröfningsnämndens sammankomst sig infunnit, äro berättigade att åtnjuta traktamentsersättning med sex kronor om dagen samt resekostnadsersättning, då resan sker med skjuts, efter tre kronor för milen, men, då resan sker på ångfartyg eller jernväg, med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats och i senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn eller, der sådan ej finnes, i andra klassens.

38 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Enahanda ersättning tillkommer äfven ledamot af pröfningsnämnden, som, på annan ort bosatt, efter kallelse af ordföranden inställer sig för att i protokollsjusteringen deltaga.

69 §.

I Stockholms stad skola de åligganden, som Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsigt till pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareembetet; kommande äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade föreskrifter äro der tillämpliga, alla andra Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i afseende på taxeringarne och dermed sammanhängande frågor, tillhörande bestyr att åligga öfverståthållareembetet, som alltså har att af vederbörande tjenstemän och skattskyldige emottaga enahanda förslag och uppgifter med flera handlingar, som i landsorten skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnas.

Vid Stockholms stads pröfningsnämnds sammankomst må, då öfverståthållaren icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara ordförande.

70 §.

/ mom. Har skattskyldig icke hos pröfuingsnämnd öfverklagat taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos taxeringsnämnden åsätta taxering af pröfningsnämnden lemnad oförändrad eller nedsatt, må skattskyldig icke emot pröfningsnämnds beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda nedsatt taxering till det af taxeringsnämnden åsätta belopp.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig, som icke till följd af stadgandet i 27 § förlorat rätt till talan, äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande kommun eller vägstyrelse, och skola besvären, stälda till kammarrätten, ingifvas till Kongl. Majrts befallningshafvande före klockan tolf å sista helgfria dag i december månad det år, taxeringen egt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till pröfning upptagna. Sedan öfver inkomna besvär förklaring från vederbörande infordrats och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade så väl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bevilluingsberedningen och bemälda nämnder i frågan ingifna handlingar, insänder Kongl. Maj:ts befallnings-

39 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hafvande till kammarrätten samtliga kandlingarne med de upplysningar och erinringar, som besvären anses påkalla.

2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder Kongl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning å anförda besvär.

71 §.

Har skattskyldig blifvit för samma inkomst taxerad å mer än en ort eller har någon taxerats för inkomst å ort, der han icke enligt bestämmelserna i 12 § varit skattskyldig för något slag af inkomst och ej heller mantalsskrifven, ege han att öfver sålunda vidtagen obehörig taxering hos kammarrätten anföra besvär, hvilka inom natt och år, efter det att bevillning på grund af den obehöriga taxeringen honom affordrats, skola ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der taxeringen egt rum, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 70 § 1 mom. stadgas.

4:o) Allmänna föreskrifter.

72 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillniugsberedning samt ledamot af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd må endast den vara, som råder öfver sig och sitt gods samt är i besittning af medborgerligt förtroende.

2 mom. Sådan ordförande och ledamot åtnjuter i och för utöfningen af sitt uppdrag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar tillförsäkra riksdagsman.

73 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillniugsberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skall vid fullgörandet af sitt uppdragställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter, denna förordning och den till ledning för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion innehålla, samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning af meddelade uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden,

40 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

efter bästa förstånd samt på heder och samvete föreslå, bestämma och fastställa taxeringeu, så att densamma varder i möjligaste måtto jemlik och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos dylik nämnd och biträdande tjensteman får icke, utom vid beredningens och vederbörande nämnds sammanträde och jemväl då endast med iakttagande af hvad i 29 och 30 §§ stadgas, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade uppgift eller upplysning; och må de under öfverläggningarna inom sagda beredning eller nämnder lemnade upplysningar och yttrade åsigter rörande enskildes ekonomiska ställning icke på något Bätt utspridas. Den häremot bryter vare, derest han på grund af tjenstebefattning erhållit kännedom om det yppade förhållandet, underkastad ansvar såsom för tjenstefel och straffes eljest med böter från och med 25 till och med 500 kronor.

Har genom sådant yppande af hvad hemligt hållas bort skada uppkommit, vare den felande derjemte skyldig skadan till fullo godtgöra.

3 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd och pröfningsnämnd skall afträda så väl då fråga förekommer om hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons taxering som ock då fråga är om taxering af bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af skattskyldig, af hvilken han uppbär aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje bevillningsberednings, taxeringsnämnds och pröfningsnämnds första sammanträden uppläsas.

74 §.

1 mom. Till ersättning åt ordförandene i bevillningsberedningarna, till arfvoden åt kronans ombud vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen hos sådan nämnd samt för protokollsföringen och andra anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster, till kostnad för tryckning eller utskrift af förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrifter äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lemnade biträde af städernas tjenstemän eller andra personer, som icke ega att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning, må hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads, för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela högst ett belopp,

41 KoyujI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

motsvarande tre procent af de första 100,000 kronor, hvartill länets hela bevillningssumma efter denna förordning för året uppgår, två procent af derpå följande 50,000 kronor och en procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 150,000 kronor; dock får, om än denna bevillningssumma sedermera skulle visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken någon ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än den då beviljade för samma år utdelas, eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning under ett följande år; börande vid de särskilda ersättningarnes bestämmande afseende fästas på för uppdragets utförande erforderlig skicklighet, tid och arbete. Landsstatstjensteman, som i och för tjensten är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning, eger icke att derför åtnjuta arfvode af bevillningen.

2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden anvisade belopp och dess fördelning bör till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflåtas särskildt utdrag af nämudens protokoll, hvarefter det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna redovisas.

3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeriugslängder, till ersättning åt ordförandene i bevillningsberedningarna, till arfvode åt kronans ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndernas sammankomster äfvensom till vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt lemnade biträde af personer, som icke ega att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst en och en half procent af samma stads efter denna förordning utgående hela bevillningssumma för året; gällande jemväl för bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade belopp och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.

4 mom. Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af taxe-

O

ringslängderna, hvilken det enligt 57 § 3 mom. åligger häradsskrifvareu att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i 43 och 68 §§ bestämda rese- och traktamentskostuadsersättning bör, efter granskning Bih. till RiJcsd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft. 0

42 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och arfvoden med flere utgifter, utbetalas lör länen af vederbörande landtränteri och för hufvudstaden af statskontoret.

5 mom. Statskontoret åligger att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen efter reqvisition utlemna erforderligt antal exemplar af denna förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jemte sammandrag, samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg vederbörande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareeuibetet tryckning och tillhandahållande af blanketter till taxeringslängder.

Blanketter till uppgifter, som i 15, 16 och 21 §§ omförmälas, så ock till protokollsutdrag, som i 29 § sägs, skola genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg tryckas och vederbörande tillsändas; börande kostnaden derför gäldas, på sätt i 4 mom stadgas.

75 §.

1 mom. Åtal för förseelse, som i 31 § 1 mom. eller 73 § 2 mom. omförmäles, anhängiggöres vid allmän domstol.

Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning meddelade föreskrifter eller af annan orsak eljest fråga uppstår om tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande kronoombud, ordförande eller ledamot i bevillningsbereduing, taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd eller annan behörig person anmälan derom göras hos Kongl. Majrts befallningshafvande, som, efter pröfning af härvid förekommande förhållanden, förordnar om uttagandet af de böter, hvartill en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager de åtgärder, som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet af hvad i denna förordning stadgas för öfrigt kan påkalla.

Förseelse, hvarom i 31 § 1 mom. förmäles, är föremål för allmänt åtal; förseelse, som i 73 § 2 mom. omförmäles, må ej af allmän åklagare åtalas, der ej målsegaude densamma till åtal augifvit.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden, blifvit fäld till böter, eger att, med iakttagande af hvad i allmänhet är stadgadt angående böters nedsättning och dylika utslags Överklagande, öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten, hvilka besvär böra vara dit inkomna innan klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del af samma beslut.

43 Kongl. Maj:ts JSåd. Proposition N:o 29.

3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

76 §.

Af bevillniugsberedning, taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd behandlad taxeringsfråga må icke, till följd af gjord anmärkning eller anförda besvär eller af annan anledning, återförvisas till samma berednings eller nämnds förnyade behandling. Ej heller må någon förklariugsskyldighet bemälda beredning eller nämnder åläggas.

77 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande den af vederbörande tjensteman för skattskyldig uträknade bevillning äfvensom till rättelse deraf, att origtig person upptagits såsom skattskyldig för fast egendom, men deremot icke i afseende å verkstäld taxering, i annan mån än för så vidt den afser skattskyldig medgifven lindring i bevillningen; egande kammarrätten i anledning af sålunda framstäld anmärkning föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkstälts å orätt ort eller underlåtits eller ej skett till rigtigt belopp å rätt ort, eger kammarrätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å ort, som vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant fall icke må höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt, derest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jemväl må, om någon af kammarrätten befrias från bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af densamma, kammarrätten öfverflytta taxeringen å denne.

78 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål, eger att deri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före klockan tolf å sextionde dagen efter erhållen del af utslaget skola till finansdepartementet ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af utslaget erhöll del; skolande borgen för kostnad och skada icke erfordras.

44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

79 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jemte tillhörande handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och ordning, på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten insändas till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt förordningen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnärnnds beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjensteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts Överklagande erforderligt utdrag af taxeringslängden samt af nämndens protokoll; och må ej heller lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd af vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

80 §.

I de städer, der magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden, nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna, tillhöra stadsstyrelsen.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

81 §.

_ Sedan pröfningsnämndernas förrättningar afslutats, skola de bevillningsafgifter, som enligt föreskrifterna i denna förordning böra utgå för de af taxerings- och pröfningsnämnderna bestämda fastighetsvärden och inkomstbelopp, i författningsenlig ordning debiteras samt utan hinder af anförda besvär öfver taxering eller debitering uppbäras.

82 §.

Har skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver pröfningsnämnds beslut blifvit upphäfd eller nedsatt, eller har eljest frihet från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, eger den skattskyldige att hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det

45 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

län, hvarest taxeringen skett, på anmälan kostnadsfritt återfå den bevillning, som af honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.

83 §.

Den enligt uppbördsboken hvarje skattskyldig påförda bevillning skall upptagas å hans för samma år utfärdade debetsedel, hvilken bör upptaga:

a) taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom samma socken på landet eller uppbördsdistrikt i stad belägna fasta egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning;

b) den skattskyldiges uppskattade inkomst af kapital eller arbete, enligt 11 § medgifvet afdrag samt påförd bevillningsafgift.

Dessutom bör debetsedeln innehålla underrättelse om hvad skattskyldig, som vill öfverklaga honom påförd bevillningsafgift, har att i sådant hänseende iakttaga.

• 84 §.

Uppbörden af bevillningen verkställes vid de allmänna kronouppbördsstämmorna under enahanda kontroll och ansvarighet i afseende å de influtna medlen, som för andra årligen utgående kronoutskylders erläggande och emottagande äro stadgade, i följd hvaraf gällande uppbördsförfattningar skola tillämpas jemväl på bevillningsuppbörden och dermed förenade bestyr.

85 §.

Har skattskyldig, sedan mantalsskrifning förrättats, afstått sin egendom till borgenärer eller efter den 1 maj det år, för hvilket bevillning senast honom påförts, med döden afgått, bör, utan afvaktan al konkursmassans eller sterbhusets utredning, den för honom belöpande och vederbörligen bevakade bevillningen gäldas utaf hans afträdda eller efterlemnade tillgångar.

86 §.

Utom den afkortning af påförd bevillning för inkomst af kapital eller arbete, hvilken föranledes af bristande tillgång till dess gäldande, får afkortning ega rum endast af bevillning för lön, pension eller dylik

46 Kongl. Maj:ts Råd. Proposition R:o 29.

inkomst, som genom dödsfall, afsked eller annan orsak under årets lopp upphört, i hvilket fall sådan bevillning blott erlägges för den tid, hvarunder löneinkomsten eller andra med tjenstebefattning förenade fördelar af den skattskyldige eller hans rättsinnehafvare åtnjutits. Sker afkortning och nedgår den inkomst, som varder föremål för bevillning, härigenom till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, må dylik frihet eller lindring vid afkortningen medgifvas.

Den för fast egendom utgående bevillning får icke afkortas.

Angående sättet för afkortning stadgas i uppbördsreglementet.

87 §.

Vid bevillningens redovisande skall hvad gällande instruktioner och författningar stadga r rande redogörelser och räkenskaper för andra till statskontoret ingående årliga skattebidrag tjena till efterrättelse.

88 g. ,

1 inom. Sammandrag af taxeringslängderna, upptagande jemväl den påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse med härvid fogadt formulär, skall årligen för Stockholms stad inom årets slut och för annan stad samt för fögderi före den 15 december insändas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

2 mom. På grund af dessa sammmandrag och sedan de vid deras granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra inom Stockholms stad af dervarande uppbördsverk och inom länen af landskontoren uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett läns hela bevillning, hvilka sistnämnda sammandrag, dertill tryckta blanketter genom statskontorets försorg vederbörande tjenstemän tillhandahållas, skola af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till nämnda verk insändas före slutet af januari månad påföljande år.

3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen hunnit derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna åren jemföras, bör ett generalsammandrag för hela riket inom statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från trycket utgifvas och med allmänna tidningarne utdelas.

89 §.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort

47 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts, uppgå till ett anmärkningsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret att låta vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna påkallade och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

Denna författning skall tillämpas från och med den i januari 1898 till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt af inkomst varder af Riksdagen faststäld.

48 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §•

Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

l:o) jord bruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark jemte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom utsäde och kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jemväl behörigt afseende fästas vid egendomens läge, jordens och skogens beskaffenhet samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;

2:o) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån från hgpoteksinrättning antagna värde, så vida sådan värdering skett under nästföregångna fem år och det egendomen dervid åsätta värdet sedermera icke blifvit i väsentlig mån föräudradt;

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegripits godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner, eller dervid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke

49 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hafva något egentligt inflytande, likasom värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;

4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit derunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller så vida icke, efter hvad vid jemförelse mellan denna och närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende å slägt- eller andra kända förhållanden mellan egaren och hyresmannen eller arrendatorn;

5:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp, som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga värde;

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller dermed jemförlig ort belägen egendom med dertill hörande särskilda förmåner;

7:o) då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna grunder, bör egeudomens värde upptagas till ett belopp, som motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jemförliga egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning till sitt verkliga värde.

Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så ock då förändring göres i det senast faststälda taxeringsvärdet, böra de särskilda skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeririgshandlingarne eller nämndens protokoll antecknas. Åbyggnader å stadsegendom samt öfriga i 5:te punkten här ofvan uppräknade hus och Bih. till lliksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Åfd. 20 Eäft. 7

50 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

by&gnader få ej, utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter 5 procent.

I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes värdet af sjelfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning anses böra utgöras.

2 §•

Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsförordningen och denna instruktion föreskrifna grunder skall verkställas år 1898 och sedermera hvart femte år, från nämnda år räknadt.

Har under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af denna instruktion uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anledning märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jemkas efter de förändringar, egendomen undergått.

Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör vid först derefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall värdet införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst af bergsbruk och dertill hörande näringar samt qvarnar och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

3 §•

Vid beräkningen af den behållna årliga inkomsten utaf bruk och fabrik samt annan dertill hänförlig inrättning jemföres värdet af der

51 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

under senast förflutna året tillverkade eller förädlade varor med värdet af härvid använda råämnen, jemte öfriga med dessa varors tillverkning eller förädling förenade kostnader; börande taxeringsmännen om dessa värden och kostnader förskaffa sig tillförlitliga och fullständiga underrättelser.

i i

Vid beräkning af den behållna inkomsten af mjöl- och såg- samt andra qvarnar afses ej allenast qvarnarnas storlek och stenparens, ramarnas och sågbladens samt stamparnas och valkarnas antal, utan hufvudsakligen mäld- och skogs- samt vattentillgången jemte tulltägtens belopp och det tillfälle till mjöl- eller brädhandel m. m., som läget och kommunikationsmedlen bereda.

Uppskattning af inkomst genom skeppsrederi, sjöfart, handel, bankrörelse och handtverk samt annan jordbruket icke tillhörande näring.

5 §•

Med ledning af de i afseende på fartyg föreskrifna uppgifter angående läste- eller tontal, byggnadsmaterial och anbringad ångmaskins drifkraft m. m. uppskattas fartygsegarens inkomst eller fraktförtjenst efter fartygets storlek och beskaffenhet samt de, så vidt kändt är, under nästföregångna år verkstälda resors äfvensom besörjda varu- och persontransporters förmånlighet.

6 §.

Skeppare, ångfartygsbefälhafvare, styrmän, maskinister samt matroser och andra sjömän taxeras till bevillning för sina inkomster genom arfvoden, kaplake och så kallade hyror m. m., äfvensom för värdet af fri kost och andra förmåner efter enahanda beräkningsgrunder, som äro stadgade för den vid industriella företag eller i enskild tjenst anstälda personals inkomstbevillning.

7 §•

Den inkomst, handlande, handtverkare eller annan näringsidkare

52 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

eger af sin rörelse, uppskattas, med fäst afseende å härvid förekommande allmänna eller tillfälliga förhållanden, efter rörelsens beskaffenhet och det belopp, hvartill den årliga varuomsättningen eller tillverkningen uppgår, antalet af de vid rörelsen biträdande eller använda personer, dessas befattningar och lönevilkor,afsättnings-och arbetstillfällen, handelsbodars och verkstäders läge jemte öfriga omständigheter, som anses inverka på förmånligheten af idkad handel eller annan näring. Skulle taxeringsmännen sakna närmare kännedom rörande verkliga beskaffenheten af den rörelse, om hvars beskattning fråga är, och aflemnade uppgifter icke innehålla tillfyllestgörande upplysning derom, böra de, på sätt dem lämpligast synes, förskaffa sig de underrättelser, som erfordras för rörelsens rättvisa beskattning.

8 §•

Med afseende å hvad i 12 § b) af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, der inkomst af bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifves vid flera kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet, att vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras rörelsen i dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten, som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads Blut balanserats å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna qvoten anses utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar och egna banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

9 §•

Utländing, som efter dertill enligt särskild författning förvärfvad rätt reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 7—12 §§ af bevillningsförordningen bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt ega tillämpning äfven i det fall, att utländing med-

Kongl. Maj:ts ]S/åd. Proposition N:o 29. 53

för utländska varor, som förut blifvit under en eller annan form reqvirerade.

10 §.

Hvar och eu skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så äro taxeringsmännen icke pligtige att undersöka och pröfva behörigheten till detsammas idkande.

Uppskattning af inkomst utaf allmän eller enskild tjenst eller särskildt uppdrag.

11 §•

I allmänhet bör vid bevillningstaxeringen hvarje löntagares inkomst, så vidt den utgöres af bestämd lön eller visst antingen i penningar eller spanmål och andra naturapersedlar utsatt belopp, upptagas på grund af derå erhållen officiel eller behörigen styrkt uppgift, hvarvid spanmåls jemte andra in natura utgående varors och pei-sedlars värde beräknas efter ortens senast faststälda markegångspris och sådana persedlar, som icke finnas i markegångstaxan uppförda, åsättas de värden, som persedlarne inom orten anses ega.

Med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad förmån af fri bostad beräknas till det belopp, som i årlig hyra inom samma ort vanligen erlägges för en bostad af enahanda antal lika beskaffade rum och lägenheter. Der tillfälle till sådan jemförelse saknas eller särskilda förhållanden förekomma, bestämmes nyssnämnda förmåns värde efter annan, enligt taxeringsmännens åsigt tillämplig beräkningsgrund. I de fall, då embets- och tjensteman, såsom boställshafvare, bör erlägga fastighetsbevillning för bostället, skall han icke taxeras till inkomstbevillning för sin förmån af fri bostad på samma ställe.

54 Kongl. Maj:ts jVAd. Proposition N:o 29.

12 §.

De med embeten och tjenster eller andra befattningar förenade obestämda och till beloppet vexlande inkomster taxeras enligt kända eller uppgifna förhållanden och med fäst afseende å sådana tillfälliga omständigheter, som under senaste tiden inverkat på dessa inkomsters belopp; börande derjemte såsom ledning för uppskattningen af dylika extra inkomster eller så kallade sportler, vid tillämpliga fall, följas den beräkningsgrund, som iakttagits vid bestämmandet af årlig ersättning åt innehafvare af likartad tjenst, då sådan dermed förut förenad iukomst upphört.

13 §.

I afseende på skattskyldigs taxering för inkomst såsom fullmägtig eller ombud för andra personer tillämpas, der sådant sig göra låter, hvad rörande taxering af löntagares till beloppet obestämda inkomster är stadgadt.

Uppskattning af inkomst genom räntebärande kapital samt andra här ofvan

icke omförmäla tillgångar.

14 §.

Sedan all annan inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras, är beräknad, bör inkomsten af fruktbärande kapital bestämmas till hvad taxeringsmännen, på grund af egen kännedom samt alla meddelade eller eljest tillgängliga upplysningar, anse denna inkomst verkligen utgöra. Saknas annan tillförlitlig beräkningsgrund, då skall jemförelse anställas emellan, å ena sidan, den skattskyldiges alla sammanlagda kända årsinkomster af fast egendom, rörelse, yrke, tjenst, pension, lott i bolag och annan, särskild bevillning underkastad inkomstkälla samt, å andra sidan, den skattskyldiges alla sannolika lefnadskostnader. Skilnaclen eller det belopp, hvarmed lefnadskostnaderna kunna finnas öfverskjuta nämnda sannolika årsinkomster, anses då utgöra den skattskyldiges inkomst af kapital.

Vid beräkning af skattskyldiges okända lefnadskostnader i stad,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2.9. 55

köping eller dermed jemförlig ort må desamma i allmänhet icke anses vara lägre än i nedanstående förhållande till beloppet af den årliga hyra, den skattskyldige erlägger för de af honom och hans egen familj begagnade rum och lägenheter, eller sålunda att, när denna hyra stiger öfver 300 till och med 500 kronor, lefnadskostnaderna och således äfven den skattskyldiges årsinkomster anses uppgå till minst tre gånger hyrans belopp; när hyran är högre än 500 till och med 1,000 kronor, lefnadskostnaderna anses vara fj^ra gånger hyrans belopp; när hyran är högre än 1,000 till och med 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses vara fem gånger hyrans belopp, samt, när hyran är högre än 1,500 kronor, lefnadskostnaderna anses uppgå till minst sex gånger hyresbeloppet; ankommande det på taxeringsmyndigheterna att bestämma, i hvad mån hyresbelopp, som icke uppgår till mer än 300 kronor, må läggas till grund för inkomstberäkning.

I afseende å dem, som bebo egna hus, uppskattas hyresvärdet för de rum och lägenheter, hvilka de för sig och familj begagna, genom jemförelse med andra lika beskaffade lägenheter.

I öfrigt böra taxeringsmännen härvid taga i betraktande, huruvida talrik familj, embetsåligganden eller annat förhållande nödsakat till begagnande af flera och dyrare rum än vanligt, och om af sådan anledning kan vara skäligt att göra nedsättning i den efter nyssnämnda grunder beräknade inkomst, eller om underhåll af hästar och åkdon, talrik betjening m. m., som, då sådant icke för den skattskyldiges yrke erfordras, utmärker ett yppigare lefnadssätt, lemnar anledning till beräkning af högre inkomst.

Förluster, af hvilka kapitalet drabbats under året näst före det, hvarför bevillning påföres, afräknas från egarens kapitalförmögenhet, och erlägges bevillning för den afkastning, återstående kapitalbeloppet anses lemna.

Allmänna föreskrifter.

15 §.

Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom, skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.

56 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

16 §.

Enär vederbörande bolag eller inrättning skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten af hela det i bolaget eller inrättningen nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som rörelsen derutöfver lemnar, så böra de enskilde delegarne icke taxeras för inkomst från samma bolag eller inrättning.

17 §•

Der bevillningsberedning föreslår eller taxerings- eller pröfningsnämnd beslutar tillämpning af den i 11 § 1 mom. af bevillningsförordningen stadgade bestämmelse om ökning, af det belopp, för hvilket bevillning icke eger rum eller som lår från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall af beredningen i taxeringsläugden och af taxerings- eller pröfningsnämnd i dess protokoll noggrann redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på grund af hög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för dessas beskaffenhet i hvarje särskildt fall.

18 §.

Vid tillämpning af 11 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete, skall den behållna afkomsten så väl af skattskyldig tillhörande fast egendom som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika eger stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket af det ifrågavarande momentet, jemfordt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor och kommer sålunda i det

57 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som, jemte 450 kronors inkomst af kapital, tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier, skolat erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har den skattskyldige 1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier samt derjemte eger jordbruksfastighet till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors deraf beräknad afkomst och således i sammanräknade årsinkomster åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag, honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s. v.

*

Bih. till Biksd. Prof. i897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Bäft.

J

\

u

Formulär N:o 1.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges, i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18

60 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Förrättningsstället N. N. den......Maj 18

Bevillningsberedningen. N. N.

Ordförande.

N. N. Ledamot.

N. N. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o. Den skattskyldiges samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren införda, då

2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Kongl. Maj: Is Nåd. Proposition N:o 29

61 N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

ändringar, som af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller

V

l

Formulär N:o 2.

Taxeringslängd

öfver fast egendom, för hvilken bevillning erlägges, i N. N. stad af N. N. län

för år 18 . . .

64 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

N. N. den ..... Maj 18

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. Ledamot.

N. N. Ledamot.

Anmärkningar*.

l:o. Den skattskyldiges namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eiler gårdens nummer jemte qvarteretä 2:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de tillförlitlig uppgift å det verkliga taxeringsvärdet.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JS':o 29.

65 N. N. den............... 18...

N. N. n. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar N. N.

Ordförande.

N. N. n. N.

Ledamot. Ledamot.

namn skola vara af vederbörande tjensteman införda, då längden till bevillningsberedningens ordförande aflemnas. andrmgar, som af profmngsnämnden blifvit, beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller

Bih. till Riksd, Prof. 1897. 1 Sanil. 1 Afd. 20 Iläft.

■•w Jii■1 'i'.i :j

.'■■j tf

•i * l;iv

l .

iraj---

Formulär N:o 3.

V

Af N. N. läns pröfningsnämnd beslutade ändringar i taxeringen af läst egendom, för hvilken bevisning erlägges i N. N. fögderi

för år 18

68 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

N. N. den ...........................18...

N. N.

Rigtigheten af

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanvillning, på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 29. 69

ofvanstående längd vitsordas af N. N.

Kronoombud.

lagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad be-

t! > .j

lv

' . >*

■ v,.-

Formulär N:o 4.

c

Taxeringslängd

öfver sådan staten samt kommuner och menigheter, allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar m. 11. tillhörig fast egendom, för hvilken bevillning enligt 4 § i bevillningsförordningen

icke erlägges,

i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18 . ..

72 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

Förrättningsstället N. N. den ... Maj 18

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Summa af taxeringsnämnden åsätta värden ....................

Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör alltså ,, » »i ,, minskning „ ,,

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanvillning, på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

73 Förrättningsstället N. N. den .....................

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar

N. N.

Ordförande.

N. N. den ................ 18...

N. N.

Att de af pröfningsnämnden beslutade ändringar äro rigtigt införda vitsordas af

N. N.

Kronoombud.

lagda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad be-

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 20 Häft. 10

Formulär N:o 5.

Taxeringslängd

öfver

inkomstbevillningen

inom

och

län

för år 18 . . .

76 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Summa! 111,000| 2,OOo! 3,300| 6,30)! 19,700| 42,30o| 2,850! 39,450

Förrättningsstället N. N. den ...... Maj 18...

Bevillningsbe redningen N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Anmärkningar.

l:o. Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar, som beskattningsbara inkomstbeloppet.

2:o. Då skattskyldig har inkomst af flera yrken, näringar eller tjenster, bör, der specifikation deraf ej kan på annat sätt åstad- 3:o. Om arrendator af sådan staten tillhörig jordbruksfastighet, för hvilken fastighetsbevillning icke erlägges, är uppskattad icke munalutskylders debitering så väl inkomst- som bevillningsbeloppen särskildt upptagas, på sätt detta formulär visar.

4:o. Då uppgift jemlikt 18 § i bevillningsförordningen affordrats skattskyldig, bör beviset derom taxeringslängden bifogas.

5:<>. I stad upptages all rörelse af inkomst i kolumnen för rörelse, yrke m. m., som ej deltager i vägunderhåll.

* I» skyldighet att bygga och underhålla allmän väg deltaga, jemlikt 6 § i lagen om väghållningsbesvärets utgörande å ordbruksfasti het och ej heller annan inkomst, som up r till 1,000 kronor.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

77 Förrättningsstället N. N. den .............. 18....

N. N. N. N.

Häradsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

N. N. N. N.

Ledamot. Ledamot.

af pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig uppgift å det kommas, underrättelse derom i anteckningskolumnen införas.

blott för inkomst af arrendet, utan ock för annan rörelse eller yrke eller tjenst, pension eller kapital, böra med afseende å korn-

landet den 23 Oktober 1891, ej inkomst af kanal, jernväg, annan farväg, skeppsrederi, sjöfart eller af arrende af staten tillhörig

•• t'!1<

Formulär No 6.

Af

____________ läns

pr* uingsnämnd

beslutade ändringar i taxeringen af inkomst utaf kapital och arbete i

för år 18 . . .

80 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

N. N. den ..............................

N. N.

Rigtigheten af ofvanstående

Anmärkning.

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanvillning, på sätt formuläret N:o 7 närmare visar.

Se inkomstlängden form. 5.

Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 81

längd vitsordas af N. N.

Kronoombud.

agda beloppet af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning jemte derå uträknad be-

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

♦

Formulär N:o 7.

Sammandrag

af

taxeringslängderna i N. N. fögderi (stad) af N. N. län

för år 18 . . .

Taxeringsdistriktets nummer.

84 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Härad.

(Stad.)

Socken.

(Taxerings-

distrikt.)

Af taxeringsnämnden uppskattade värden å fast egendom,

för hvilken bevillning erlägges.

för hvilken bevillning icke erlägges,

Jord-

bruks-

fastighet-

Annan

fastighet.

såsom tillhörig staten.

Summa.

Jord-

bruks-

fastig-

het.

Annan

fastig-

het.

Summa.

såsom

tillhörig kommuner, menigheterm.fl.

Summa.

Summa värde å all fast egendom.

N. N.

2;a N. N.

N. N. N. N. N. N. N. N.

Summa

1,000,000

600,000

410,000

1,600,000 500,000

100,000

730,000|200,000 10,000

2,500,000

300,000 750,000 125,000

600,000

210,000

125,000

650,000; 1,380,000 10,0001 15,000| 25,000 30,000

690,000|2,290,000 235,000 965,000 140,000j 890,000 55, OOOl 1,435,000

l,960,000|4,460,000|835,000j 125,000 960,000

160,000j 1,120,000|5,580,000

Anmärkning.

! I kolumnen för uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest upptages sammanlagda beloppet af suminkomst af rörelse, yrke eller eljest»jipptagna kolumner för inkomst, som ej deltager i vägunderhåll och för

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 85

N. N. den

N. N.

Häradsskrifvare.

N. N. den

N. N.

Häradsskrifvare.

morna uti de i taxeringslängderna öfver inkomstbevillningen under rubriken: »af taxeringsnämnden uppskattad annan inkomst.

86 Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Formulär N:o 8.

Sammandrag öfver bevillningen af fast egendom samt af inkomst äfvensom

erlägges uti.......................

Uppskattadt värde

Uträknad bevillning

af enskild tjenst eller pension.

af allmän tjenst eller pension.

å jordbruksfastighet.

för jordbruksfastighet.

ä annan fastighet.

Summa.

Summa.

annan

fastighet.

kapital.

N. N.

Summa

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

öfver taxeringsvärdet å sådan fast egendom, för hvilken bevillning icke län för år 18.........

88 Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 29.

Formulär N:o 9.

till bevillningsberedningen år

Upp-

stad socken af

Att denna uppgift, såvidt undertecknad känner, är med sanna förhållandet öfverensstämmande, i Mars ............

(Namn och adress)

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

gift

betygas på heder och samvete.

Bih. till Riksd. Prat. 1897. 1 Sami, 1 Afd. 20 Iläft.

90 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition JY.-o 29.

l:o) Enligt 15 § i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst skall fastighetsegare, åbo, innehafvare af ofri tomt

1 stad, skogsområde, boställe och lägenhet, som i nämnda förordnings

2 § omförmälas, första gången år 1898 och derefter hvart femte år aflemna uppgift till ledning för fastighetens taxering; dock att denna uppgiftsskyldighet eger rum endast så vida för nästföregående år taxeringsvärde af minst 5,000 kronor varit fastigheten åsatt.

Denna uppgift skall innehålla upplysning:

beträffande jordbruksfastighet: om egendomens enligt tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i hela och tiondedels hektar af åker, äng samt skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kan uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad egendom;

beträffande annan fastighet än jordbruksfastighet: om markens eller tomtens areal, derå uppförda byggnaders brandförsäkringsvärde samt om årliga hyressumman för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresfritt upplåtna, för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda lägenheter inom egendomen.

Utgöres fastighet af frälseränta, fiske eller vattenfall, eger uppgiftsskyldighet enligt ofvan åberopade § icke rum.

2:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der fastigheten är belägen eller den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna posten insändas.

3: o) Derest flera än en fastighetsegare afgifva uppgift å samma blankett, skall enhvar underteckna densamma med angifvande af sin bostad; skolande i sådant fall uppgiften bekräftas på följande sätt:

»Att denna uppgift, såvidt, undertecknade känna, är, i hvad densamma angår den af oss, hvar för sig, uppgifna fastighet, med sanna förhållandet öfverensstämmande, betygas på heder och samvete.»

4:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift enligt detta formulär medför förlust af rätten att fullfölja talan i fråga om taxeringsvärdet å den fastighet uppgiften skolat afse.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

91 Formulär N;o 10.

Uppgift

till bevillningsberedningen år ......... i ......................................... stad socken

af .......................................... härad och ......................................... län.

Undertecknads behållna inkomst af kapital har sistlidna år utgjort................................................................................ Kronor

Att undertecknads inkomst åt kapital sistlidna år icke öfverstigit ofvan angifna belopp, varder härmed på heder och samvete betygadt.

i mars ..........

Namn ...............

Titel eller yrke Adress ........

92 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

l:o) Enligt 16 § i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst åligger det skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital eller enligt lag är pligtig att föra handelsböcker, att till ledning vid taxeringen hvarje år aflemna skriftlig uppgift å den inkomst ban åtnjutit af kapital eller af rörelse, för hvilken han är skyldig att föra handelsböcker, hvarjemte beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två eller flera orter, särskildt skall angifvas, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas. Jemlikt 10 § i förordningen skall ifrågavarande inkomst af kapital eller rörelse, som taxeras för löpande året, upptagas med det belopp, hvartill den under nästföregående år uppgått.

2:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl. Maj :ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna posten insändas.

3:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift medför förlust af rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse. Lemnas mot bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från taxering undandrages inkomst, kan eftertaxering ega rum, hvarjemte bötesansvar är derför stadgadt.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

93 Formulär N:o 11.

Uppgift

till bevillningsberedningen år ........ i ..........

af .......................................... härad och ..........

......................... stad socken

....................... län.

Undertecknads behållna, härstädes beskattningsbara inkomst af rörelse eller yrke har sistlidna år utgjort:

Kronor

l:o) .................................................................

2:o) ..............................................................

3: o) ..................................................................

4:o) ................................................................

' 5:o) ..................................................................

6:o) ..................................................................

Summa

Den här ofvan upptagna affär har äfven bedrifvits på nedannämnda orter, hvarest den beskattningsbara inkomsten deraf bör upptagas sålunda:

Kronor

Att undertecknads inkomst af rörelse, för hvilken jag enligt lag är pligtig att föra handelsböcker, sistlidna år icke öfverstigit ofvan angifna belopp, varder härmed på heder och samvete betygadt.

i mars

Namn ................

Titel eller yrke Adress .......

94 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

l:o) Enligt 16 § i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst åligger det skattskyldig, som under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital eller enligt lag är pligtig att föra handelsböcker, att till ledning vid taxeringen hvarje år aflemna skriftlig uppgift å den inkomst han åtnjutit af kapital eller af rörelse, för hvilken han är skyldig att föra handelsböcker, hvarjemte beträffande inkomst af rörelse eller yrke, som drifves på två eller flera orter, särskildt skall angifvas, huru, enligt den skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas på en hvar af de orter, der enligt 12 § inkomsten bör beskattas. Jemlikt 10 § i förordningen skall ifrågavarande inkomst af kapital eller rörelse, som taxeras för löpande året, upptagas med det belopp, hvartill den under nästföregående år uppgått.

2:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det födgeri, der taxeringen anses skola ega rum eller den skattskyldige ar bosatt ; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna posten insändas.

3:o) Underlåtenhet att aflemna uppgift medför förlust af rätten att fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse. Lemnas mot bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från taxering undandrages inkomst, kan eftertaxering ega rum, hvarjemte bötesansvar är derför stadgadt.

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 29.

95 Formulär N:o 12.

Uppgift

till bevillningsberedningen år ............... i .....................................;....... stad

socken af ................................... härad och .......................................... län

angående undertecknads härstädes beskattningsbara inkomster.

l:o) Inkomst af kapital:

Ränta af utlånade och deponerade medeli

samt räntebärande obligationer ..........

hvarifrån afdrages:

ränta å upplånadt kapital ....................

då till beskattning återstå ....................

2:6) Inkomst af allmän tjenst eller pension:

Årlig lön pension .................................

bostadsförmån hyresersättning..............

beklädnadsersättning...............................

tjenstgöringspenningar dagaflöning arfvode .....................................................

vikariatsarfvode .......................................

extra inkomster:

Kronor öre

hvarifrån afdragas: afgift till pensions-, enke- och pupill-,

understödskassa.................................

aflöning af tjenstebiträde vikarie......

kostnader för särskildt anbefalda tjensteresor, för hvilka ersättning icke är särskildt anvisad,.......................

då till beskattning återstå

Transport

96 Kongl. Majis Nåd. Proposition N:o 29.

Transport

Kronor

öre ! Kronor öre

Kronor

3:o) Inkomst af enskild tjenst eller pension: Årlig aflöning pension såsom ..............

d:o d:o d:o såsom ............

bostadsförmån hyresersättning..............

beklädnadsersättning.................................

naturaförmåner, bestående af:

i värde uppgående till lifränta gratifikation ...

extra inkomster:

hvarifrån afdragas:

afgift till pensions-, enke- och pupill-,

understödskassa ..............................

aflöning till tjenstebiträde vikarie .

då till beskattning återstå ................

4:o) Inkomst af rörelse eller yrke eller eljest Sistlidna års bruttoinkomst har utgjort

a) af .......................................

b) » .......................................

c) » .......................................

d) » .....................................

hvarifrån afdragas:

5 % af taxeringsvärdet å

de mig tillhöriga fastig' heter, som för min ofvan

Transport

Kronor ore

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 97

Summa inkomst af rörelse, yrke eller eljest' Summa beskattningsbar inkomst Härtill kommer min hustrus inkomst: af ......................................................................................

j såsom................................................................................

1 Summa summarum

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Höft.

98 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Min här ofvan under mom. 4:o a) omförmälda affär har äfven bedrifvits på nedannämnda orter, hvarest den beskattningsbara inkomsten deraf bör upptagas sålunda:

■| ------- i

i Kronor j öre j

» .................................................................................................

|

0g(>f f

Undertecknad innehafver följande fastigheter, nemligen:

I

i ..................................................... taxerad till ................................. j

» ..................................................... » » ................................

idkar serskild ................................rörelse i................................

stad socken med der beskattningsbar inkomst af....................

har sistlidna år åtnjutit utdelning å aktier och banklotter I

i

till belopp af .....................................................................................i

För innevarande år är undertecknad mantalsskrifven i

........................ stad socken af ....................................... härad och

................................. län.

Rigtigheten af denna uppgift, såvidt hithörande förhållanden äro mig kända, bestyrkes på heder och samvete.

i mars

(Namn) ..................

(Titel eller yrke) .....

(Adress).................

99 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

l:o) Enligt 21 § 2 mom. och 23 § i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst eger skattskyldig, som, ehvad han enligt gällande bestämmelser är pligtig afgifva uppgift till taxeringen eller icke, önskarom sin beskattningsbara inkomst lemna fullständigare uppgift än sådan, hvarom i 16 § 1 mom. förmäles, härför begagna blankett enligt detta formulär; börande uppgiften upprättas särskildt för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften i betaldt bref med allmänna posten insändas.

2:o) Jemlikt 10 § 2 mom. i förordningen skola inkomst af kapital och all annan inkomst af arbete än lön eller pension upptagas med det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, hvaremot med allmän eller enskild tjenstebefattning förenad lön, deri icke inberäknade tjenstgöringspenningar och dagaflöning, så ock pension upptages med det belopp, hvartill densamma för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd.

3:o) Enligt samma § 3 mom. må vid beräkning af inkomst utaf kapital och arbete afdrag icke ske för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader samt dertill hänförliga utgifter; för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda kapital; för hvad som användes till fast egendoms förbättring, tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

4:o) Lemnas mot bättre vetande origtig uppgift, hvarigenom från taxering undandrages inkomst, kan eftertaxering ega rum, hvarjemte bötesansvar är för sådant förfarande stadgadt.

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

1 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 februari

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: friherre åkerhielm,

Wikblad, friherre Rappe,

Christerson,

Wersåll,

Annerstedt, von Krusenstjerna.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wersäll anförde i underdånighet :

För beredande af föreliggande frågor angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen samt om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, bemyndigade Eders Kongl. Maj:t den 19. maj 1893 chefen för finansdepartementet att tillkalla de personer, hvilkas biträde han för beredningen af omförmälda frågor funne nödigt anlita, och förklarade Eders Kongl. Maj:t dervid tillika, att vid nämnda beredning, hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter, departe- Bih. till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 1

2 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

mentschefen egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden, som innefattades i bemälde departementschefs anföranden till statsrådsprotokollet den 13 januari och den 14 oktober 1892 samt i Riksdagens underdåniga skrifvelse den 27 november samma år, äfvensom till hvad i öfrigt vid hithörande frågors behandling inom Riksdagen förekommit. Sedan de personer, hvilka på grund af detta nådiga bemyndigande af chefen för finansdepartementet tillkallades, den 27 oktober 1893 afgifvit förslag till ny stämpelförordning i syfte att bereda utvidgning af arfsbeskattningen och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen, hvilket förslag sedermera föranledt till aflåtande af nådig framställning till Riksdagen och utfärdande af författning i ämnet, inkommo omförmälda komiterade den 2 november 1894 till Eders Kongl. Maj:t med betänkande och förslag till förordning angående inkomstbevillning. På grund af nådig remiss afgaf kammarrätten, efter att hafva inhemtat yttranden från öfverståthållareembetet och Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i rikets Bamtliga län, den 25 april 1895 underdånigt utlåtande öfver omförmälda förslag.

Då detta förslag blifvit i vigtiga hänseenden bygdt på andra grunder än nu gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, i det att, bland annat, följande förändringar af mera hufvudsaklig betydelse föreslagits, nemligen borttagande af den nuvarande fastighetsbevillningen och dess ersättande med en i vissa afseenden med nuvarande inkomstbevillning likartad bevillning för inkomst af fast egendom, införande af ren inkomstbevillning för afkastning af skog utöfver husbehofvet, förhöjning i bevillningen för inkomst af kapital, beskattning af den utdelning, delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank uppbär från bolaget eller banken, medgifvande i större utsträckning än för närvarande af afdrag vid inkomsttaxeringen för ränta å skuld samt införande af obligatorisk sjelfdeklaration, uppdrog Eders Kongl. Maj:t den 11 september 1895 åt en komité att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med yttrande i fråga ej mindre om lämpligheten af nyssberörda nya beskattningsgrundsatsers upptagande i bevillningslagstiftningen än äfven om det sätt, hvarpå sagda grundsatser blifvit i författningsförslaget tillämpade. Underdånigt utlåtande afgafs af denna komité den 9 påföljande december.

Den granskning af hufvudprinciperna i 1894 års komitéförslag, som varit uppdragen åt 1895 års bevillningskomité, har gifvit till resultat, att komitén i hufvudsak anslutit sig till förslaget om införande af obligatorisk sjelfdeklaration, medan komitén endast i väsentligt modifierad form och med åtskilliga afvikande meningar förordat förslagen om för-

3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

höjning i bevillningen för inkomst af kapital och beskattning af den utdelning, delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank uppbär från bolaget eller banken, samt förklarat sig icke kunna gifva sitt godkännande åt öfriga till komiténs granskning hänskjutna förslag om ändring i de principer, på hvilka bevillningslagstiftningen för närvarande hvilar. Ännu ogynsammare hade den granskning utfallit, som före frågans senaste komitébehandling utöfvats af kammarrätten, till hvilken, enligt hvad förut blifvit erinradt, 1894 års komitéförslag i sin helhet varit remitteradt. Kammarrätten har funnit sig icke kunna till upptagande i bevillningslagstiftningen förorda någon af de nya principer, på hvilka sagda komitéförslag är bygdt, i den form, som af komitén åt dem gifvits, om än kammarrätten i princip anslutit sig till förslaget om införande af obligatorisk sjelfdeklaration.

De slutsatser, i hvilka sålunda ej mindre hos kammarrätten än äfven hos 1895 års komité granskningen utmynnat, hafva emellertid i de flesta och väsentligaste stycken icke utgått från ett underkännande af de nya beskattuingsgrundsatserna i och för sig betraktade. Tvärtom gifva de inkomna utlåtandena nogsamt vid handen, att nämnda grundsatser i allmänhet erkänts såsom i mångt och mycket berättigade. Att sådant oaktadt deras upptagande i bevillningslagstiftningen till hufvudsaklig del frånrådts, har berott derpå, att man funnit tillämpningen af flertalet utaf de föreslagna nya principerna oförenlig med sjelfva hufvudgrunderna af den gestaltning, som gifvits åt den nuvarande bevillningen af fast egendom samt af inkomst.

Då 1892 års urtima Riksdag uttalade sig till förmån för en revision af bevillningsförordningens bestämmelser, angaf Riksdagen icke närmare, i hvilken rigtning denna revision enligt Riksdagens mening borde gå, än att Riksdagen framhöll, att revisionen borde åsyfta så väl att i allmänhet öka sagda bestämmelsers effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet af den 14 oktober 1892 antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen samt särskildt mod beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter. Så väl vid nämnda som vid åtskilliga föregående Riksdagar hade emellertid till behandling förelegat ett antal frågor om vidtagande af ändringar i bevillningslagstiftningen, hvilka alla haft till gemensamt syfte att i större mån, än som för närvarande ansetts ega rum, lämpa skattebeloppet efter skatteförmågan. Sålunda hade, utom de synpunkter, som i nyssnämnda statsrådsprotokoll af dåvarande chefen för finansdepartementet särskildt framhållits, eller behofvet af skärpta bestämmelser i fråga om taxeringen af afkastningen utaf skog äfvensom

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

af inkomsten utaf kapital, i framlagda motioner, bland annat, yrkats införande af progressiv beskattning, högre beskattning af fonderad än af ofonderad inkomst, utsträckning af skattelindringen för smärre inkomstbelopp, fastighetsafkomstens och särskildt skogsafkastningens beskattande genom inkomstbevillning, beskattning å utdelning i aktiebolag och enskilda sedelutgifvande banker samt obligatorisk sjelfdeklaration, allt principer, som i större eller mindre utsträckning vunnit insteg i flertalet nyare inkomstskattelagar i andra länder. Ordalagen i Riksdagens nyssnämnda uttalande föranleda visserligen icke till antagande, att Riksdagen tänkt sig införandet af alla dessa nya beskattningsgrundsatser såsom önskvärdt; fastmera har Riksdagen med mycken tveksamhet uttalat sig rörande ett eventuelt införande af progressiv beskattning, och äfven i öfrigt antyda de af Riksdagen använda ordalag icke en förefintlig önskan om en mera genomgripande omgestaltning af bevillningslagstiftningen. Men för visso får det antagas hafva varit med Riksdagens uppfattning af den föreliggande frågan öfverensstämmande, att vid den revision af bevillningsförordningen, som ansetts behöflig, äfven sådana beskattningsgrundsatser, hvilka, om än för vår bevillningslagstiftning hittills främmande, i andra länder vunnit allt vidsträcktare tillämpning, borde upptagas till granskning och, i den mån sådant funnes lämpligt och möjligt, äfven i lagstiftningen genomföras. I anslutning till en dylik uppfattning har ock 1894 års komité, utan att bryta med de hufvudgrunder, å hvilka bevillningslagstiftningen allt sedan år 1861 hos oss varit bygd, sökt att åt dessa grunder gifva en sådan utveckling, att med tillämpning af flertalet utaf ofvan antydda nya skatteprinciper skatteförmågan hos de särskilda skattskyldiga blefve vid skattens utgörande mer än för närvarande beaktad.

Den ganska omfattande utredning, hvilken de hithörande frågorna varit underkastade så väl hos nämnda komité som hos länsstyrelserna, kammarrätten och 1895 års bevillningskomité, har emellertid, såsom af det förut anförda framgår, med ett, visserligen ganska vigtigt undantag, lemnat ett hufvudsakligen negativt slutresultat, men detta utredningens resultat är likväl af icke ringa vigt och betydelse. Den, som tager kännedom om de olika bidragen till den nu afslutade utredningen och tillika bibehåller i minnet de icke fåtaliga, men städse i hufvudsak fruktlösa ansatser till eu mera genomgripande revision af bevillningslagstiftningen, som föregått det senaste försöket, skall icke hafva svårt att vinna den öfvertygelsen, att vår af en fastighetsskatt och en inkomstskatt sammansatta, med en tyngande öfverbyggnad af ofta mångdubbelt drygare kommunalskatter försedda samt för en och samma skattskyldige ofta på ett

5 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

stort antal kommuner söndersplittrade bevillning icke är mäktig att i sig upptaga skatteprinciper, som med största lätthet och smidighet kunnat infogas i andra länders enhetliga, från vidhäftadt bihang af kommunalskatter fria allmänna inkomstskatter. Väl kan, såsom jag får tillfälle att nedan närmare utveckla, de redan gifna bestämmelsernas effektivitet genom ett förbättradt skatteförfarande skärpas, men de konstitutiva grunderna för skatten kunna icke rubbas, utan att det hela sönderbrytes.

Med hänvisning för närmare detaljer till de öfver 1894 års komitéförslag afgifna utlåtanden går jag att i korthet gifva skäl för min sålunda uttalade mening.

Allmänt erkänd är satsen, att den fonderade inkomsten kan draga relativt högre beskattning än den ofonderade. Innehafvaren af ett kapital, hvilket lemnar en viss gifven afkomst, eger utan tvifvel större skatteförmåga än den, som för sitt uppehälle är hänvisad till en endast af arbete härflytande inkomst till enahanda belopp. Med behjertande af det i och för sig rigtiga i nämnda sats hafva de båda komitéerna förordat en förhöjning i skatten för inkomst af kapital jemförd med skatten för inkomst af arbete, hvilken förhöjning af 1894 års komité föreslagits till 50 procent och af 1895 års komité till 20 procent. Finge man betrakta frågan helt teoretiskt, skulle jag icke hafva något att erinra ens mot den af 1894 års komité föreslagna högre skatteprocenten. Men då det gäller att tillämpa satsen på våra förhållanden, tillkomma moment, som förläna saken ett helt annat utseende. Med den höjda bevillningen följer ett i samma mån ökadt belopp af kommunalutskylder, och äfven om man skulle vilja erkänna, att kapitalisten borde kunna skatta äfven till kommunen efter en något högre skattefot än annan inkomsttagare — hvilket dock ingalunda är principielt lika allmänt erkändt, som då frågan gäller skatten till staten — synes mig något tvifvel icke böra råda derom, att med de i allmänhet höga, ofta synnerligen dryga och från ort till ort starkt vexlande belopp, hvartill kommunalutskylderna uppgå, det icke blefve med rättvisa och billighet förenligt att i vanlig ordning lägga den höjda bevillningen för kapital till grund för beräkningen af kommunalutskylder. Då, såsom fallet är hos oss, kommunerna, framför allt på landsbygden, upptaga väsentligaste delen af sitt skattebehof under form af afgifter utgående i förhållande till bevillningen till staten och i följd deraf, med den kraftiga utveckling de institutioner, som utgöra närmaste föremålet för den kommunala verksamheten, under senare tider ernått, den direkta beskattningen i många kommuner sprungit upp till belopp, som säkerligen icke i många länder eg a någon motsvarighet, blefve den redan nu dryga beskattning, som

6 Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 29.

i synnerhet inom kommuner, der eljest blott få inkomstfyrkar finnas, för kommunens behof drabbar kapitalet, genom den relativa procentförhöjningen utan tvifvel absolut taget allt för betungande. En förhöjning af den kommunala skattefoten från exempelvis 10 procent, sådan den i vissa kommuner förekommer, till 15 procent har en helt annan innebörd än en förhöjning af skattefoten för bevillningen från 1 till 1 \ procent. En person, som i inkomst af kapital åtnjuter 2,000 kronor och sålunda för närvarande erlägger 20 kronor i bevillning, bör kunna bära, att denna beskattning höjes till 30 kronor, men om samtidigt dermed hans kommunalutskylder höjas från 200 kronor till 300 kronor, blefve bördan af den sammanlagda beskattning, som sålunda komme att af honom uttagas, otvifvelaktigt allt för tyngande. Den synnerliga ojemnhet i beskattningens storlek de olika kommunerna emellan, som redan nu råder för all slags inkomst, skulle vidare genom den ifrågasatta förhöjningen skärpas i en grad, som lätt kunde alstra verkliga missförhållanden.

Att till undvikande af nu antydda svårigheter undantaga förhöjningen i bevillningen för inkomst af kapital från påföringen af kommunalutskylder skulle först och främst innebära ett partielt förryckande af de nuvarande grunderna för kommunalbeskattningen. Men derutöfver komme en i dylikt syfte i taxeringslängderna företagen utbrytning af en del af nämnda bevillning att medföra de största olägenheter ur skatteteknisk synpunkt. Enligt hvad jag inhemtat har frågan om den praktiska utförbarheten af en dylik anordning utgjort föremål för utredning inom 1895 års bevillningskomité, men har dervid befunnits, att densamma skulle medföra ökadt arbete och ökade kostnader i en omfattning, som icke stode i rigtigt förhållande till den afsedda ökningen i statsinkomst.

Äfven i ett annat afseende resa sig betänkligheter mot en höjning af beskattningen å kapitalinkomsten. Vid anordnandet af en skatt är jemnhet i skattebestämmelserna den synpunkt, som minst af alla får lemnas ur sigte. En skatteform, som i detta afseende företer någon brist, kännes tryckande, den må i öfrigt vara anordnad hur förträffligt som helst. Tillämpar man denna fordran på den föreliggande frågan, leder detta dertill, att, om man anser den fonderade inkomsten kunna draga relativt högre skatt än den ofonderade, skatteförhöjningen måste afse alla slag af fonderad inkomst. I det föregående har det emellertid endast varit fråga om förhöjd bevillning för det rörliga kapitalet. Då det fasta kapitalet hos oss icke utgör föremål för inkomstbevillning, utan beskattas genom en i förhållande till fastighetens uppskattade värde utgående fastighetsskatt, som utgöres med visst belopp, oberoende af

7 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

om fastigheten faktiskt lemnar egaren någon inkomst eller icke och oberoende jemväl deraf huruvida fastigheten häftar för skuld eller icke, är uppenbart, att utsträckning jemväl till fastighetsinkomst af skatteförhöjningen för det rörliga kapitalet förbjuder sig sjelf. Frågar man sig, huruvida fastighetsbevillningen i och för sig drabbar sitt skatteobjekt så mycket tyngre än inkomstbevillningen det rörliga kapitalet, att redan häruti ligger en eqvivalent för den ifrågasatta höjningen af skatten för kapital, kan, på grund af de båda skatternas grundväsentligt olika natur, på en sådan fråga icke gifvas något allmängiltigt svar. En jordegare, som drabbats af missväxt, så att hans egendom tilläfventyrs för året icke lemnar någon inkomst, medan han ändock måste utbetala en dryg ränta på ett hypotekslån, träffas utan tvifvel hårdare af skatt än en kapitalist, som endast behöfver utgöra bevillning för den inkomst han verkligen åtnjutit och är berättigad att från denna göra afdrag för ränta å skuld. Förhållandet blir deremot omvändt, om egaren af en skuldfri fastighet i jordbruksinkomst eller hyror uppbär ett belopp, som öfverstiger i förra fallet sex och i senare fallet fem procent å taxeringsvärdet. Äfven om man i en period af ogynsamma jordbrukskonjunkturer skulle vara benägen att anse fastighetsbevillningen i allmänhet vara något tyngre än inkomstbevillningen, gäller detta icke om bevillningen för stadsfastighet, och förhållandena äro enligt sakens natur alltför vexlande olika tider och olika skattskyldige emellan, för att någon fäst hållpunkt för en jemförelse i detta afseende skulle stå att finna. För visso skulle emellertid en förhöjning af skattefoten, som träffade det rörliga, men icke det fasta kapitalet, allmänt kännas som en obillighet.

Införandet inom bevillningens område af progressiv beskattning, d. v. s. skattefotens successiva stegring i visst förhållande till inkomstens ökning i storlek, har föreslagits i åtskilliga inom Riksdagen väckta motioner. Hvad ofvan sagts om den nuvarande bevillningslagstiftningens bxustande förmåga att i sig upptaga nya beskattningsprinciper visar sig ega sin fulla tillämplighet, då fråga uppstår om den progressiva beskattningsnormens användning. Till grund för meningen om det berättigade i denna beskattningsnorm ligger först den allmänna satsen, att skatten bör lämpas efter den enskildes skatteförmåga, och vidare åsigten, att skatteförmågan växer i starkare progression än inkomstens belopp. En progressiv inkomstskatt är derföre eu i egentligaste mening personlig skatt. Det gäller här framför allt att med den största möjliga noggrannhet utfinna det belopp, som betecknar den skattskyldiges skatteförmåga, d. v. s. den sammanlagda netto-

8 Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 29.

inkomst, som han efter afdrag af alla skuldräntor kan för sitt behof under året disponera. Lägger man till grund för skattefotens bestämmande något belopp, som innefattar mer eller mindre än denna rena nettoinkomst, begår man en orättvisa vida större än den ofta svårundvikliga, som beror af bristfällig taxering.

Fastbåller man sålunda som en oafvislig förutsättning för den progressiva beskattningsnormens tillämpning fordran på den samlade nettoinkomstens utrönande, inses genast, bvilket hinder för eu sådan anordning ligger uti bevillningens fördelning i en fastighetsskatt och en inkomstskatt. Denna fördelning medför, att man för den stora och vigtiga inkomstgrupp, som utgöres af den utaf fast egendom härflytande inkomsten, ej kan utröna det inkomstbelopp, som för bildande af den samlade nettoinkomsten bör sammanläggas med inkomsten af andra inkomstkällor. Man kan icke hjelpa sig dermed, att man tager för jordbruksfastighet sex och för annan fastighet fem procent af taxeringsvärdet, betraktar det sålunda vunna beloppet som fastighetsinkomst och sammanlägger detta med den öfriga inkomsten. Ty det belopp, man på detta sätt erhåller, betecknar .den i förväg beräknade af kastningen af fastigheten, bvilket är något helt annat än den inkomst, som tillfaller fastighetsegaren. För denne kan ju allt för väl all inkomst uteblifva eller förbytas i förlust och i hvarje fall är afdrag för ränta å den skuld, som kan vidhäfta fastigheten, icke medgifvet vid fastighetsbeskattningen, till följd hvaraf den beräknade afkomsten af fastigheten, äfven om den i ett eller annat fall skulle till beloppet sammanfalla med den inkomst, som verkligen af fastigheten tillflyter dess egare, ändock icke betecknar dennes nettoinkomst. Af det anförda följer utan vidare, att den nuvarande inkomstbevillningen, som till omfattningen endast är en partiel inkomstskatt och icke en gång en ren sådan, då afdrag icke medgifves för ränta å all slags skuld, icke kan göras progressiv, likasom att den progressiva skattenormen än mindre kan tillämpas på den nuvarande fastighetsbevillningen, hvilken är en s. k. real- eller objektskatt och såsom sådan alldeles icke tager hänsyn till egarens personliga skatteförmåga.

Men hindret för skatteprogressionens införande i vår nuvarande bevillningslagstiftning ligger icke endast i bevillningens egenskap att vara sammansatt af en fastighets- och en inkomstskatt. Då enligt lag kommunalutskylderna skola utgöras i visst förhållande till bevillningen, måste bevillningsförordningen i sig upptaga ett antal regler, enligt hvilka särskilda slag af inkomster skola taxeras inom vissa kommuner och inkomsten af en rörelse, som drifves å flera olika orter, upptagas

9 Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 29.

till beskattning med vissa andelar å de särskilda orter, der rörelsen utöfvas. Härigenom omöjliggöres för närvarande det sammanförande till ett helt af alla de af den skattskyldige åtnjutna inkomstbelopp af olika ursprung, som är nödvändigt för utrönande af den inkomstsumma, i förhållande hvartill skall bestämmas den skattegrupp i den progressiva skatteskalan, till hvilken den skattskyldige är att hänföra. Den nuvarande anordningen af kommunalbeskattningen förutsätter, med ett ord, med nödvändighet såsom regel den beskattningsbara inkomstens upptaxering till bevillning i de kommuner, der den förvärfvas, medan den progressiva beskattningsnormens tillämpning med lika nödvändighet fordrar hela inkomstens upptaxering i den skattskyldiges boningsort.

I ett land, der allmän inkomstskatt finnes, t. ex. i Preussen, gestaltar sig förhållandet på helt annat sätt. Der påföres inkomstskatt för alla slag af inkomst, de må härröra af fastighet eller andra inkomstkällor, den skattskyldige endast på ett ställe, eller det, der han är bosatt. Kommunerna kunna äfven i nämnda land för sina behof upptaga tilläggsafgifter å inkomstskatten till staten, men detta skall då ske enligt vissa i kommunalskattelagen bestämda regler för den i och för statsinkomstskatten uppskattade inkomstens fördelning på kommunerna, och det bör för öfrigt anmärkas, att dessa tilläggsafgifter i Preussen icke på långt när intaga samma förherskande ställning i kommunalbeskattningen som hos oss, i det att uti förstnämnda land kommunerna enligt lag eg a tillgång till ett betydande antal andra skatteformer, såsom grundskatt, näringsskatt, acciser m. m.

En fråga, som förelegat till pröfning vid den senaste skatteutredningen och dervid varit föremål för mycket delade meningar, har, såsom jag redan erinrat, varit den, huruvida delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank borde erlägga skatt för den utdelning, han från bolaget eller banken uppbär. Äfven i andra länder, som på senare tider reformerat sina inkomstskattelagar, har en motsvarande fråga varit föremål för lifliga meningsbyten. I dessa länder har det emellertid i allmänhet ansetts oomtvistligt, att aktieegaren borde skatta för den utdelning han uppbär, hvaremot frågan der galt, huruvida och i hvilken mån derjemte äfven bolaget borde utgöra skatt för sin vinst. Denna fråga har på olika ställen blifvit olika besvarad. Det vill synas mig, som om den principrigtigaste lösningen vore den, att aktieegaren i vanlig ordning erlägger skatt för den inkomst han uppbär i form af utdelning å sina aktier samt att äfven bolaget erlägger skatt för sin vinst, men dervid eger att betrakta det af aktieegarne tillskjutna aktie- Bih. till Biksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 2

10 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

kapitalet som upplånadt, förlagskapital, å hvilket bolaget är berättigadt att vid beskattningen afdraga ränta efter allmänt gällande räntefot. Hos oss lägger emellertid kommunalbeskattningens sammanhang med statsbeskattningen ett bestämdt hinder i vägen för en dylik anordning, likasom äfven detta sammanhang gifvit upphof till den nu gällande bestämmelsen, att aktiebolaget och icke aktieegaren skall skatta. Då nyssnämnda sammanhang vållar, att inkomsten måste taxeras till bevillning inom den kommun, som anses närmast berättigad att af inkomsten uppbära kommunalutskylder, kan icke råda något tvifvel derom, att den kommun, inom hvilken ett aktiebolag utöfvar sin verksamhet och för en ofta talrik arbetarepersonal ställer stora fordringar på kommunens fattigvård och skolväsen m. m., bör eg a rätt att utan afdrag upptaga kommunalutskylder af bolagets inkomst. Behjertande detta förhållande, har 1895 års bevillningskomité icke ifrågasatt, att aktiebolag borde tillerkännas rätt till sådant ränteafdrag, om hvilket nyss blifvit nämndt., men till gengäld föreslagit, att endast 50 procent af aktieutdelningen skulle hos aktieegarne beskattas. Detta förslag, som afviker från den princip, hvilken enligt min mening är den rigtiga för ordnandet af den förevarande frågan och i öfrigt upptager en helt godtycklig siffra för beskattningen, kan jag emellertid icke biträda, vid hvilket förhållande och då den af mig såsom rigtig antydda lösningen af frågan icke under nuvarande förhållanden står att vinna, jag finner mig för närvarande förhindrad att föreslå någon ändring i nu gällande bestämmelser, enligt hvilka endast aktiebolaget, men icke aktieegaren erlägger bevillning för inkomst.

Med insigt om de stora svårigheter, som här i landet måste möta för ett omedelbart införande af en från sammanhanget med kommunalbeskattuingen frigjord allmän inkomstskatt, har 1894 års komité, som ansett sagda skatteform böra uppställas såsom det slutliga målet för reformerandet af den direkta skatten till staten, såsom redan blifvit erinradt, sökt taga vissa steg för att i möjligaste mån närma den nuvarande bevillningen af fast egendom samt af inkomst till egenskapen af en allmän inkomstskatt. Komitén har sålunda sökt att med hvarandra närmare sammanföra fastighetsbevillningen och inkomstbevillningen och i sådant syfte, bland annat, föreslagit fastighetsbevillningens ersättande i allmänhet med bevillning för inkomst af fast egendom, hvilken inkomst, medan den kommunala beskattningen på enahanda sätt som hittills skulle utgöras efter fastighetens taxeringsvärde, skulle beräknas för jordbruksfastighet till 6 procent och för annan fastighet till 5 procent af taxeringsvärdet, dock med rätt till afdrag för ränta å inteckuad gäld

11 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

intill högst 40 procent af' den beräknade inkomstens belopp, införande såsom regel af ren inkomstbevillning för afkastning af skog utöfver husbehofvet äfvensom utsträckning af den nu medgifna rätten till bevillningsfribet och lindring i bevillningen äfven till bevillning för inkomst af fast egendom, likväl med den inskränkning, att bevillning alltid skulle utgöras för minst 60 procent af den efter medgifvet afdrag för ränta å skuld återstående fastighetsinkomsten. Vidare har komitén sökt att åt den nuvarande inkomstbevillningen gifva en renare karakter af inkomstskatt genom att föreslå medgifvande af afdrag vid inkomsttaxeringen för ränta å skuld icke blott vid taxering för inkomst af kapital och af rörelse, utan äfven vid taxering för annan inkomst, såsom löntagares, läkares, sakförares med fleres, dock endast med högst 20 procent af inkomstens belopp.

Uppenbart är emellertid, hvad ej heller af komiterade blifvit förnekadt, att bevillningen enligt detta förslag äfven framgent komme att i hufvudsak bibehålla sin karakter af kombinerad real- och personalskatt samt att de modifikationer, som föreslagits i syfte att närma denna sålunda kombinerade skatt till egenskapen af en verklig inkomstskatt, endast kunnat vinnas på bekostnad af följdrigtigheten i skattelagstiftningen, som fordrar, att detaljerna i lagen stå i öfverensstämmelse med och kunna härledas ur de grundprinciper, på hvilka den är bygd. Detta blir icke fallet med komiténs förslag, hvil ket, likasom med våld, på den nuvarande skatteformen inympar principer, hemtade från en annan skatteform, och derigenom endast ofullständigt och med åtskilliga inkonseqvenser och godtyckligheter i detaljerna förmår tillämpa de nya principerna. Med erkännande deraf, att komiténs förslag i vissa fall antagligen komme att leda till ökad rättvisa och billighet i beskattningen, synes det mig emellertid visst, att denna fördel komme att på andra håll motvägas af allt för stora ojemnheter i beskattningen och andra af den bristande enheten och konseqvensen i lagstiftningen härflytande olägenheter för att komiténs förslag i nu ifrågavarande delar skulle böra vinna godkännande. I öfrigt tillåter jag mig hänvisa till den utförliga kritik, som ur nu antydda synpunkt kommit 1894 års komitéförslag till ded från Eders Kongl. Maj-.ts befallningshafvande i Elfsborgs län, kammarrätten och 1895 års bevilluingskomité.

Hvad särskildt beträffar det nyssnämnda förslaget om införande af ett förändradt sätt för beskattning af afkastning utaf skog, har den behandling, frågan härom undergått, gifvit ny bekrättelse åt den sedan länge gjorda erfarenheten, att åstadkommandet af en tillfredsställande ordning i detta hänseende hör till de mest svårlösta uppgifter inom be-

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

villningslagstiftningens område. Den 24 oktober 1890 uppdrog Eders Kong], Maj:t åt en särskildt för ändamålet tillsatt komité att taga denna fråga under ompröfning. Af denna komités tre ledamöter förordade två införandet af inkomstbevillning för inkomst af skog, medan den tredje, komiténs ordförande, uttalade sig för bibehållandet i något modifierad form af fastighetsbevillningen såsom form för beskattningen af den ifrågavarande skattekällan. Hörde öfver komiténs förslag, uttalade länsstyrelserna vidt skilda meningar, hvilket äfven blef fallet inom kammarrätten, der, enligt det till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade protokollsutdraget, hvarje ledamot uttalat sin särskilda mening. Det förslag, som framställs af majoriteten i 1890 års komité, upptogs i hufvudsak af 1894 års komité, men förslaget blef, sedan öfver detsamma mycket olika meningar uttalats af länsstyrelserna, af kammarrätten afstyrkt, dock med reservation af två ledamöter, som biträdde komiténs förslag. Såsom förut blifvit nämndt, afstyrktes förslaget om skogsafkastningens beskattande genom inkomstbevillning af 1895 års beviilningskomité, dock med reservation af fyra bland komiténs nio ledamöter.

Den sålunda verkstälda utredningen af skogsbeskattningsfrågan har medfört den afsevärda fördel, att det problem, som framställs till lösning, blifvit på det mest fullständiga och uttömmande sätt i alla detaljer behandladt och genomarbetadt. Ett stort antal förslag har blifvit framlagdt och de med hvart och ett af dessa förenade fördelar och olägenheter grundligt debatterade. Men sådant oaktadt kan frågan knappast anses hafva blifvit förd närmare sin lösning. Meningarna stå lika oförmedlade emot hvarandra som vid komitébehandlingens början. Mot förslaget om införande af inkomstbevillning för afkastning af skog hafva ock blifvit anförda tungt vägande skäl. Sålunda bär, bland annat, mot genomförbarheten på rättvisa grunder af en dylik inkomstbeskattning erinrats, att, då vid beskattning för inkomst genom skogs af kastning afdrag skulle få göras för köpeskillingen för skogen, motsvarande afdrag jemväl borde ske der någon genom arf eller eljest annorledes än genom förvärf, jemförligt med köp, åtkommit skog, men att svårigheten att för sådana fall bestämma afdragets storlek blefve mycket stor, för att ej säga oöfvervinnelig; att nyssnämnda, i 1894 års komitéförslag erkända rätt för köpare af skog att vid taxering af hans af skogen härflytande inkomst tillgodonjuta afdrag för köpeskillingen svårligen kunde genomföras på det sätt, som förslaget innehölle; att nemligen, då enligt detta beskattningsbar inkomst skulle anses uppkomma först efter det, att skogen utöfver husbehofvet lemnat afkastning, som till fullo betäckt kostnaden för skogens förvärfvande, utrönandet af

13 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

tidpunkten, då köpeskillingen vore till fullo amorterad, blefve för taxeringsmyndigheterna förenadt med så stora svårigheter, att det näppeligen vore möjligt på annat sätt än med tillhjelp af en noggrann bokföring; att denna uppenbarligen icke kunde tänkas verkstäld af nämnda myndigheter och icke heller kunde åläggas den skattskyldige; samt att, om äfven denne fullgjorde densamma, tillfälle saknades till kontroll från det allmännas sida å bokföringens rigtighet. Då någon utväg att på tillfredsställande sätt lösa de sålunda framhållna svårigheterna hittills icke kunnat angifvas, synes mig förslaget om införande af inkomstbevillning för afkastning af skog lika litet som öfriga förslag om ändringar i den nuvarande fastighetsbevillningen böra framläggas för Riksdagen.

Hvad angår 1894 års komités förslag om utvidgning af den nu medgifna rätten till bevillningsfrihet och lindring i bevillningen, så att, medan för närvarande bevillningsfrihet eger rum för inkomst, som understiger 500 kronor, sådan frihet i stället skulle ega rum, då inkomsten icke öfverstege sistnämnda belopp, samt att den fulla skattskyldigheten, som nu inträder vid ett inkometbelopp af 1,800 kronor, först skulle inträda vid en inkomst af 2,200 kronor, var detta komiténs förslag framstäldt under den förutsättning, att denna skattelindring skulle med förut angifven begränsning tillkomma äfven innehafvare af inkomst utaf fastighet. Då jag icke kunnat tillstyrka komiténs förslag om utbytande af fastighetsbevillningen mot en form af bevillning för inkomst af fastighet, som i sjelfva verket icke blefve något annat än den gamla fastighetsbevillningen med några för denna skatteart främmande tillsatser, följer deraf ock, att jag ej heller kunnat förorda den i samma förslag ingående tanken att medgifva äfven fastighet segare en viss begränsad skattelindring. Vid sådant förhållande finner jag äfven betänklighet möta mot att enbart för den nuvarande inkomstbevillningen förorda den af komitén för bevillningen i dess helhet föreslagna utvidgningen af rätten till bevillningsfrihet och lindring i bevillningen. Jemte det jag i öfrigt hänför mig till hvad kammarrätten i sitt utlåtande anfört rörande detta ämne, anhåller jag endast att få tillägga, att, då kammarrätten i stället för en utsträckning af skattelindringen, på sätt nyssnämnda komité föreslagit, förordat införande äfven i vår skattelagstiftning af den i flere utländska skattelagar förekommande bestämmelsen om rätt till visst skatteafdrag för hvarje barn under viss ålder, hvilket den skattskyldige har att underhålla och uppfostra, jag väl till fullo erkänner det behjertansvärda i den tanke, som legat till grund för förslaget, men likväl, vid det förhållande att denna lättnad i beskattningen icke tillika kan komma

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

till godo den störa grupp af skattskyldige, som utgöres af fastighetsegarne, hyser tvekan om lämpligheten att åt sagda tanke gifva ett mera allmängiltigt och i detalj gående uttryck än det, som redan innefattas i gällande bevillningsförordnings föreskrift, att bland de ömmande omständigheter, på grund af hvilka taxeringsmyndigheterna må medgifva ökning i bevillningsfritt belopp eller i afdraget från bevillning, äfven skall tagas i betraktande tillvaron af talrik familj.

Nu skulle det vid öfvervägande af hvad sålunda anförts i fråga om de svårigheter för en vidare utveckling af lagstiftningen om bevillningen, hvilka bero af dennas ovilkorliga samband med kommunalbeskattningen och dess fördelning i en fastighetsskatt och en partiel inkomstskatt, kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärder borde vidtagas till undanrödjande af dessa svårigheter genom bevillningens förvandling till en från berörda samband fri allmän inkomstskatt. En sålunda uppstäld fråga om reform af den direkta beskattningen får emellertid en helt annan räckvidd än den ur 1892 års urtima Riksdags förhandlingar framgångna önskan om en revision afgällande bevillningsförordning. Jag har redan framhållit, hurusom ur ordalagen i sagda Riksdags skrifvelse i ämnet icke eller åtminstone icke med någon större grad af tydlighet kan härledas någon hos Riksdagen förefintlig åstundan om en mera genomgripande förändring af bevillningslagstiftningen. Den nyss antydda reformen af den direkta beskattningen skulle emellertid icke allenast medföra en fullständig omgestaltning af bevillningen, utan derutöfver sträcka sina verkningar in på många olika områden, allestädes verkande till ändring i häfdvunna förhållanden. Man behöfver för att inse detta endast erinra sig, hvilken betydande och mångsidig uppgift, vida större än den, som i allmänhet tillkommer inkomstskatten i andra länder, bevillningen af fast egendom samt af inkomst hos oss har att fylla. Väl står den i finansiel betydelse för statsverket tillbaka för åtskilliga andra statens inkomsttitlar, men på flera olika områden kan densamma och särskildt de uppskattningar af fastighetsvärden och beskattningsbara inkomstbelopp, som för densamma eg a rum, sägas spela rolen af ett slags regulator för en mängd af samhällslifvets yttringar. Politisk och kommunal rösträtt och valbarhet äro bestämda i visst förhållande till taxeringsvärde för fastighet och uppskattad inkomst; kommunalutskylderna inom den verldsliga och den kyrkliga kommunen äfvensom landstingsskatt utgå, på sätt förut framhållits, såsom tilläggsafgifter till bevillningen; vägskatt, bidrag till skjutsentreprenader, tingshus-, kyrko- och prestgårdsbyggnadsskyldighet utgå likaledes mer eller

15 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

mindre direkt i förhållande till bevillningen. Särskildt är fastighetstaxeringen af stor betydelse äfven på många andra lagstiftningsområden, såsom bankväsendets m. fl. I allmänhet kan sägas, att, derest i sammanhang med bevillningens förändring till allmän inkomstskatt begreppet taxeringsvärde i betydelsen af en för bevillningstaxeringen verkstäld officiel uppskattning af en fastighets värde skulle bortfalla ur lagstiftningen, ett tomrum derigenom skulle uppstå, hvars fyllande på skilda områden blefve förenadt med betydande svårigheter. Stora rubbningar skulle äfven på flera områden vållas deraf, att begreppet uppskattad inkomst komme att genom tillägg al fastighetsinkomsten och afdrag af alla slags skuldräntor erhålla en väsentligt förändrad omfattning.

En skattereform i den antydda rigtningen skulle således icke blott komma att, såsom ju ock med densamma afsedt vore, medföra en genomgripande omgestaltning af den direkta beskattningen till stat och kommun, utan ock, med afseende på dess ofvan angifna inverkan på helt andra lagstiftningsområden, nödvändiggöra en revision af ett stort antal lagar och författningar, af grundlags ej mindre än af allmän lags natur. Om ock en sådan revision borde åsyfta att söka, under ändring i formen, bibehålla den materiela innebörden af de lagbestämmelser, som väl formelt, berördes af, men till sin natur vore främmande för skattereformen, är det likväl sannolikt, att revisionen icke skulle kunna ega rum utan att äfven i materielt afseende medföra ingalunda ovigfiga förändringar i dessa bestämmelser. Vid öfvervägande af nu angifna förhållanden har jag icke ansett mig, åtminstone för närvarande, ega anledning att uti Riksdagens begäran om en revision af bevillningsförordniugen söka uppslaget till en öfver vida samhällsområden sig sträckande reform af ej mindre skatte- än äfven andra förhållanden.

Dock torde, äfven utan en sådan omfattande reform, ett steg af icke ringa vigt och betydelse nu kunna och böra tagas för ernåendet af deu ökade effektivitet och den större likformighet i tillämpningen af bevillningsförordningens bestämmelser, som i 1892 års urtima Riksdags förut omförmälda skrifvelse i första rummet angifvits såsom syftemålet med en revision af bevillningsförorduingen. För vinnandet af detta syftemål erfordras utan tvifvel att bereda beskattningsmyndigheterna tillgång till ett rikare material af faktiska upplysningar att tjena till grundval för taxeringsförrättningarna än det ofta mycket bristfälliga, som för närvarande står dem till buds. Något kan i detta hänseende vinnas genom utsträckning af den skyldighet att lemna officiela uppgifter, som redan nu åligger vissa myndigheter och korporationer, men framför allt bör för ändamålet anlitas den för närvarande endast i ringa

16 Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

omfattning använda kunskapskälla, som består uti de skattskyldiges egen kännedom om sina inkomstförhållanden. Jag syftar härmed på den s. k. obligatoriska sjelfdeldarationen. Denna användes numera och anses oumbärlig i alla länder, som ega en något mera utvecklad lagstiftning om inkomstskatt, och dess införande äfven hos oss har fyrfaldiga gånger påyrkats i motioner inom Riksdagen, likasom densamma förordats af de båda senast tillsatta bevillningskomitéerna äfvensom i något mildare form af kammarrätten i dess utlåtande öfver 1894 års komités förslag. Det är en gifven sak, att de bästa upplysningarna kunna erhållas af de skattskyldige sjelfva, och i den omständigheten, att man kunde befara att stundom erhålla origtiga uppgifter, ligger intet skäl att alldeles afstå från denna utväg, som i flertalet fall säkerligen komme att lemna högst värdefulla bidrag till det afsedda syftemålet, en rättvis och jemlik taxering. Benägenheten att lemna origtiga uppgifter torde, der den förefinnes, komma att allt mera inskränkas, i den mån genom någon tids utöfning af uppgiftsskyldigheten det allmänna föreställningssättet så att säga komme att uppfostras att anse densamma som en medborgerlig pligt, och sagda benägenhet kan i öfrigt motverkas dels genom straffpåföljder, dels och hufvudsakligast derigenom att uppgiftsskyldigheten göres så litet motbjudande, som med möjligheten att uppnå det afsedda syftemålet är förenligt.

Obenägenheten att lemna rigtiga uppgifter för beskattningen kan härröra af den skattskyldiges önskan att undandraga sig taxering till behörigt belopp, i hvilket fall sagda obenägenhet ju icke är förtjent af något undseende, men den kan äfven bero på svårighet för den skattskyldige att lemna de äskade uppgifterna äfvensom på farhåga hos honom att genom yppande af sin förmögenhetsställning eller af detaljerna i sin affärsrörelse råka ut för obehag af hvarjehanda slag, särskildt ur konkurrenssynpunkt. Behörig hänsyn till hvad i dessa betänkligheter kan vara berättigadt synes mig böra utgöra en maning att något slå af på skärpan i de fordringar, som i förevarande afseende ställas på de skattskyldige ej mindre i 1894 års än äfven, om ock i något mildrad form, i 1895 års komitéförslag, helst äfven försigtigheten torde bjuda att vid sjelfdeklarationens införande hos oss, der den, om man bortser från den uppgiftsskyldighet, som åligger vissa bolag, är en nyhet i skattelagstiftningen, icke omedelbart påbjuda ett förfarande, som, på sätt i eu reservation vid sistnämnda betänkande framhållits, torde i sina fordringar på detaljerade uppgifter vara strängare än det i andra länder tillämpade. Jemte det naturligen bolagens deklarationspligt bibehålies i sitt redan nu stadgade omfång med tillägg af skyl-

17 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

dighet att aflemna ett exemplar af senaste revisionsberättelsen, tror jag derföre, att man beträffande de fordringar, som i omhandlade afseendet böra ställas på andra skattskyldige, åtminstone till en början icke bör utkräfva deklarationspligtens fullgörande i andra fall än sådana, der sagda pligt utan svårighet bör kunna fullgöras. Den obligatoriska deklarationspligten synes mig derföre böra begränsas till skattskyldige, som under nästföregående år uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital eller enligt lag äro pligtige att föra handelsböcker. Vidare torde, på sätt kammarrätten och reservanter inom 1895 års komité påyrkat samt i utländska inkomstskattelagar är regel, uppgiften icke nödvändigtvis behöfva omfatta mera än en summarisk uppgift å inkomsten. Dessa uppgifter borde lemnas å tillhandahållna blanketter, derå till ledning för de skattskyldige skulle finnas meddelade detaljerade anvisningar om hvad vid uppgiftens afgifvande borde iakttagas, hvilka afdrag vid inkomstens beräknande icke vore medgifna o. s. v. Dessutom borde tillhandahållas blanketter till mera detaljerade deklarationer för de skattskyldige, hvilka önskade deraf begagna sig och hvilkas antal med skäl torde kunna antagas efter hand komma att alltmera tillväxa.

Det kan antagas, att, om det af mig sålunda förordade deklarationeförfarandet kommer till tillämpning, detsamma skall medföra en ökning i inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst. Då genom lag af den 24 juni 1891 den obligatoriska sjelfdeklarationen blifvit införd i Preussen, stego under påföljande beskattningsår de taxerade inkomsterna för enskilde skattskyldige från omkring 4,274,000,000 mark till omkring 5,724,000,000 mark eller således med omkring 1,450,000,000 mark, deraf omkring 925,000,000 mark belöpte på inkomster öfver 3,000 mark. Den här i landet påräkneliga ökningen kan väl icke antagas komma att blifva ens tillnärmelsevis jemförlig, men det kan icke betviflas, att särskildt inkomst af kapital till icke obetydligt belopp förefinnes, som för närvarande undandrager sig taxering, men genom tillämpning af deklarationsförfarandet skulle bringas i dagen. Den uppskattade inkomsten af kapital uppgick år 1895 till 29,172,051 kronor. Då man erinrar sig, att den 31 december nämnda år ensamt på depositionsräkning i bankerna innestod ett belopp af 322,699,661 kronor, å hvilket belopp räntan efter 4 procent utgör 12,907,984 kronor, kan man — äfven om man fäster behörig hänsyn dervid, att af sistnämnda räntebelopp en del på grund af bestämmelserna i gällande bevillningsförordning torde varit fri från bevillning — icke undgå att finna, att nyssnämnda siffra, 29,172,051 kronor, hvilken Bih. till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft. 3

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

betecknar den samlade beskattningsbara kapitalinkomsten inom landet och sålunda, jemte räntorna på depositioner i bankerna, äfven omfattar ränta på obligationer, inteckningar och eljest utlånta belopp, synes allt för låg.

Hufvudsyftet med deklarationsförfarandets införande är emellertid icke endast att tillföra statsverket ökade inkomster, utan, såsom redan tillförene blifvit framhållet, att i görligaste mån öka möjligheterna för en rättvis och jemlik taxering. I detta afseende kan sjelfdeklarationens genomförande anses utgöra grundvilkoret för sådana reformer inom inkomstbeskattningens område, som åsyfta att i ökad grad lämpa beskattningen efter den enskildes skatteförmåga. Saknas det underlag för dessa reformer, som ligger uti en noggrann taxering, komma reformerna icke allenast icke att leda till det med dem åsyftade målet, utan fastmera på grund af den betydelse för skattefotens bestämmande, som inkomstens art och storlek skulle erhålla, att medföra tillkomsten af ett nytt slag af orättvisor. Icke mindre för tillämpningen af den nuvarande bevillningsförordningen än äfven såsom grundval för en vidare utveckling af bevillningslagstiftningen måste derföre sjelfdeklarationens införande anses ega stor betydelse.

Från flera håll har framhållits den svårighet för hemlighållandet af innehållet i aflomnade deklarationer, som läge i det stora antalet ledamöter i beskattningsnämnderna, sådana dessa enligt gällande bestämmelser äro sammansatta. Vigten af de ur denna synpunkt framstälda farhågor torde visserligen i väsentlig mån förringas, derest deklarationspligten inskränkes på sätt nyss blifvit angifvet, men då det icke desto mindre lärer vara angeläget att vidtaga alla åtgärder, som kunna vara egnade att undanrödja möjligen förefintliga farhågor för missbruk af deklarationerna, helst anlitandet af de mera detaljerade deklarationsformulären härigenom otvifvelaktigt komme att befordras, anser jag mig böra förorda 1895 års komités förslag, att deklarationernas granskning endast borde verkställas af vederbörande beskattningsnämnds ordförande och en af honom tillkallad ledamot, hvilken borde kunna ombytas vid olika mål, äfvensom att, sedan denna granskning, vid hvilken i taxerings- och pröfningsnämnd äfven kronans ombud skulle ega rätt att vara tillstädes, egt rum, för uppgifternas innehåll redogörelse visserligen borde lemnas inom beredningen eller nämnden, men endast i den mån sådant funnes vara för taxeringen oundgängligen nödigt. I enahanda syfte synes mig 1895 års komitdförslag, i hvad det förordar meddelandet af hittills saknade bestämmelser om ansvar

19 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

och skadeersättningsskyldighet för taxeringsman, som bryter sin tystlåtenhetspligt, vara förtjent af godkännande.

Sistnämnda komité har, för ytterligare tillgodoseende af de skattskyldiges berättigade kraf på hemlighållande af deras till beskattningsmyndigheterna lemnade uppgifter, framhållit behofvet af sådan ändring i gällande tryckfrihetsförordning, att tillgång till dessa uppgifter icke medgåfves annan än den, som i och för taxeringen skulle deraf erhålla del. Väl kan, derest deklarationspligten inskränkes på sätt jag föreslagit, behofvet af en grundlagsändring i antydt syfte icke sägas framträda lika skarpt, som förhållandet skulle blifva, om komiténs förslag om ett mera detaljeradt deklarationsförfarande vunne godkännande, men då ändringen i hvarje händelse — äfven om bestämmelserna i gällande bevillningsförordning bibehållas oförändrade — synes vara på sin plats, tillåter jag mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t framdeles ville på föredragning af chefen för justitiedepartementet taga berörda fråga i nådigt öfvervägande. Den omständigheten, att eventuelt förslag i ämnet icke kan blifva upphöjdt till lag förr än tre år härefter, lärer icke för frågan om den obligatoriska sjelfdeklarationens införande kunna tillmätas afsevärd betydelse. Saknaden af ett förbud i angifven rigtning har mig veterligen hittills icke faktiskt medfört någon olägenhet, och om med dess utfärdande ännu får anstå någon kortare tid, synes detta på sin höjd kunna medföra den verkan, att deklarationer enligt de mera omfattande formulären under sagda tid tilläfventyrs icke komme att afgifvas så talrikt, som eljest måhända skulle varit fallet.

Ordnas deklarationsförfarandet på ofvan angifna sätt, hyser jag den fasta förvissning, att ingå berättigade invändningar mot detsamma skola kunna göras äfvensom att, i synnerhet efter någon tids tillämpning, sagda förfarande ej skall kännas tryckande. Med det ringa faktiska material, som för det stora flertalet skattskyldige hittills stått beskattningsmyndigheterna till buds, har det icke kunnat undvikas, att taxeringen ofta varit ungefärlig eller, om man så vill, en medeltalstaxering. Vill man bereda den direkta beskattningen större utrymme i statens skattesystem än hittills, måste det allmänna föreställningssättet ledas till insigt om nödvändigheten deraf, att, lika litet som tvifvel råder derom, att andra skatter, såsom tull, acciser m. fl., skola utgöras efter fulla värdet eller qvantiteten af skatteföremålet, äfven bevillningen kommer att utgå i förhållande till den exakt uträknade inkomsten, öfvergången till ett sålunda mera skärpt skatteförfarande kan måhända för en och annan kännas något besvärande, men jag betviflar icke, att den allmänna meningen inom kort skall komma till

20 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

erkännande deraf, att den ökade effektivitet i tillämpningen af skattebeslämmelserna, som afses med deklarationsförfarandet, äfven kommer att leda till ökad rättvisa och jemlikhet i taxeringen.

Hvad jag nu yttrat om den obligatoriska sjelfdeklarationen har närmast åsyftat de uppgifter om inkomst af kapital och arbete, som föreslagits skola af de skattskyldige afgifvas till ledning för deras egen taxering. De båda komitéerna hafva emellertid förordat införandet äfven för fastighetsegare af en viss deklarationsskyldighet. Denna skulle naturligen icke afse några inkomstuppgifter, men deremot borde egare af jordbruksfastighet lemna uppgifter om egendomens enligt tillgängliga handlingar eller annorledes kända areal i åker, äng samt skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, och, der sådant kunde uppgifvas, egendomens genom ordentlig gradering kända innehåll i fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad egendom, samt egare af annan fastighet om markens eller tomtens areal, derå uppförda byggnader och dessas brandförsäkringsvärde samt om årliga hyressumman för uthyrd egendom jemte hyresvärdet för hyresfritt upplåtna, för af egaren sjelf begagnade samt för andra ej uthyrda lägenheter inom sådan egendom. Dessa uppgifter skulle endast aflemnas de år, då ny allmän fastighetstaxering skulle ega rum, hvilket enligt komitéernas förslag skulle ske hvart femte, i stället för såsom hittills hvart tredje år. Från uppgiftsskyldigheten skulle fritagas fastighetsegare, hvilkas fastigheter nästföregående år icke varit taxerade till minst 1,000 kronor.

Komitéernas berörda förslag synes mig, allenast med den ändring, att nyssnämnda minimisiffra af 1,000 kronor lämpligen torde böra höjas till 5,000 kronor, i hög grad förtjent af godkännande. Allmänt och säkerligen icke utan grund klagas öfver den brist på likformighet, som olika taxeringsdistrikt och ännu mera olika landsdelar emellan råder i fråga om upptaxeringen af värdet å fast egendom. Tid efter annan inom olika län företagna, mera ingående undersökningar rörande fastighetstaxeringen hafva ådagalagt, att stora ojemnheter, hvilka icke egt sin grund i faktiska förhållanden, vidlådt sagda taxeringar. Om,^iå sätt komitéerna föreslagit, uppgifter om areal och egogradering samt arrenden och hyror tillhandahållas beskattningsnämnderna, komme dessa att till sitt förfogande erhålla ett material, på hvilket en likformig beskattning kunde byggas och som medgåfve kontroll, att sådan likformighet verkligen iakttagits. Äfven om uppgifterna i ett och annat fall tilläfventyrs blefve mer eller mindre ofullständiga eller bristfälliga, komme de likväl att utgöra ett synnerligen värdefullt tillskott till det

21 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29,

underlag — hufvudsakligen bestående af köpeskillingsuppgifter och i stad brandförsäkringsvärden äfvensom taxeringsmännens personliga, ofta temligen lösliga kännedom om förhållandena — på hvilket fastighetstaxeringen för närvarande måste byggas.

I de delar af bevillningsförordningen, som afhandla taxeringsmyndigheternas sammansättning och göromål, hafva komitéerna föreslagit åtskilliga, om än icke synnerligen omfattande förändringar. Den vigtigaste af dessa förändringar, hvilka hufvudsakligen åsyfta att sammanfatta och närmare precisera bevillningsberedningsordförandenas åligganden, består deruti, att dessa ordförande skulle förordnas, icke såsom nu för allenast ett år i sänder, utan för en tid af fem år eller för hvarje fastighetstaxeringsperiod, naturligen i sj^fte att de skulle hinna förvärfva större kännedom om personer och förhållanden inom distriktet samt större kontinuitet vinnas i ärendenas behandling. Hvad komitén i hithörande afseenden föreslagit har synts mig böra, under iakttagande af vissa af kammarrätten gjorda smärre anmärkningar, i hufvudsak vinna godkännande.

I komitéernas förslag är under rubriken »om eftertaxering» tillagdt ett kapitel, som saknar motsvarighet i gällande bevillningsförordning. Genom bestämmelserna i detta kapitel skulle ändring göras i ett af ålder hos oss bestående förhållande, som för visso icke eger motsvarighet i något annat lands inkomstskattelagstiftning och i öfrigt torde sakna hvarje grund i rättvisa eller billighet, det förhållande nemligen, att ett inkomstbelopp, som, vare sig med eller utan den skattskyldiges eget åtgörande, ett år undgått taxering, dermed ock framgent skall vara derifrån fritaget. I komitéernas förslag torde dock, i hufvudsaklig enlighet med kammarrättens mening, böra vidtagas ett par ändringar. Sålunda torde tiden, inom hvilken eftertaxering skall ega rum, lämpligen böra inskränkas från fem till tre år äfvensom den af komitéerna föreslagna påföljden af dubbeltaxering för inkomst, som svikligen undandragits från taxering, utbytas mot böter i visst förhållande till bevillningen för det undandragna inkomstbeloppet. Deremot kan jag icke instämma med kammarrätten uti dess hemställan, att alla bestämmelser om eftertaxering för skattskyldigs dödsbo måtte utgå. Erfarenheten utvisar, att det egentligen är vid dödsfall, som kapitalinkomst, hvilken undandragits taxering, träder i dagen, och jag kan för min del icke finna med billighet oförenligt, att af den skattskyldiges efterlemnade förmögenhet godtgöres någon del af den skuld till staten, som den aflidne tilläfventyrs under en lång följd af år undandragit sig att gälda. I medvetandet om påföljden af en dylik efter-

22 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 29.

taxering kom me säkerligen att ligga en kraftig uppfordran till behörigt fullgörande af deklarationsskyldigheten.

Då för tillämpning af nyssberörda straffpåföljd förutsattes en pröfning, huruvida svikligt förfarande må hafva egt rum, hvilken pröfning icke lämpligen torde böra uppdragas åt administrativ myndighet, lärer åt vederbörlig domstol böra öfverlemnas att på talan af allmän åklagare påföra det ifrågavarande bötesansvaret.

1894 års bevillningskomité, som, enligt hvad jag tillförene erinrat, i vigtiga hänseenden bygt sitt förslag till förordning angående inkomstbevillning på andra grunder än nu gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, har i sammanhang dermed och jemväl utöfver hvad som af berörda principiela förändringar med nödvändighet påkallats underkastat de konstitutiva delarne af bevillniugsförordningen en ganska omfattande omredaktion, dervid komitén ofta hemtat vägledning i sådana Eders Kongl. Maj:ts beslut i bevillningsmål, som inneburit tolkning af bestämmelser i gällande förordning. Med erkännande af det i åtskilliga afseenden förtjenstfulla i sagda omarbetning, synes det mig likväl tvifvelaktigt, huruvida, vid det förhållande att grunderna för bevillningens utgörande skulle lemnas i hufvudsak orubbade, skäl må förefinnas att, i öfvervägande formelt afseende, underkasta detaljbestämmelserna i bevillningsförordningen en så genomgående revision, som af komitén ifrågasatts. Då sagda bestämmelser så nyligen som år 1883 undergingo en ganska genomgripande formel omredaktion, synes det mig knappast kunna lända till nytta för taxeringsförrättningarne, att bevillniugsförordningens bestämmelser utan större sakliga ändringar ånyo skulle i vigtiga delar erhålla förändrad affattning.

Med tillämpning af de åsigter, jag i det föregående uttalat, har jag låtit inom finansdepartementet upprätta förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Sedan departementschefen härefter uppläst berörda förslag, yttrade departementschefen vidare:

Det af mig nu upplästa förslaget öfverensstämmer i de delar, i hvilka jag icke redan angifvit ändring enligt min mening vara behöflig, i allt väsentligt med nu gällande förordning i ämnet. Endast i följande ytterligare afseenden hafva, några smärre redaktionsförändringar oberäknade, ändringar vidtagits.

Enligt 61 § i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets utgörande på landet skola till ledning för vägskattens bestämmande häradsskrifvarne hvarje år efter slutade taxeringsförrättningar

23 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

till vägstyrelsens ordförande insända förteckningar, som för hvarje kommun summariskt upptaga, beträffande fastigheter och frälseränta, taxeringsvärdet samt, beträffande inkomst, som i vägunderhållet deltager, den beskattningsbara andelen deraf. I syfte att för häradsskrifvarne möjliggöra fullgörandet af detta åliggande blef genom nådig kungörelse den 9 februari 1894 sådan ändring vidtagen i de vid bevillningsförordningen fogade formulären N:ris 5, 6 och 7, att hvar och en af kolumnerna för uppskattad inkomst af rörelse, yrke eller eljest delades i två, af hvilka den ena upptager sådan inkomst, som ej deltager i vägunderhåll, och den andra annan inkomst. Frågan i hvilkendera kolumnen inkomsten bör upptagas varder sålunda af icke ringa vigt för den skattskyldige och kan stundom utgöra föremål för tvekan. Då emellertid sagda uppdelning af inkomsten icke omförmäles i sjelfva bevillningsförordningen, hafva olika meningar uppstått beträffande frågan af hvem den skall företagas — om af vederbörande taxeringsmyndighet eller af häradsskrifvaren — och följaktligen äfven angående sättet för fullföljd af talan mot verkstäld uppdelning af detta slag. Denna fråga torde tarfva en lösning, och då inkomstens uppdelning i sådan, som bör deltaga i vägunderhåll, och sådan, som icke bör deltaga deri, förutsätter en pröfning af den ifrågavarande inkomstens natur, som lämpligast verkställes af taxeringsmyndigheterna, synes föreskrift böra meddelas, hvarigenom denna pröfning uppdrages åt sagda myndigheter. Af en sådan föreskrift kommer då utan vidare att följa, att klagan öfver pröfningsnämnds beslut i fråga af förevarande beskaffenhet skall fullföljas hos kammarrätten. Vidare torde vägstyrelse böra tilläggas lika rätt med kommun att föra talan mot taxerings- eller pröfningsnämnds beslut i taxeringsfrågor.

I öfverensstämmelse härmed har i 37 § af det upprättade författningsförslaget bland bevillningsberedningens åligganden äfven upptagits det att införa den uppskattade inkomsten af rörelse, yrke eller eljest i vederbörlig kolumn af taxeringslängden, allt efter som inkomsten deltager i vägunderhåll eller ej.

Bestämmelser, motsvarande de i 69 § af gällande bevillningsförordning meddelade, hafva upptagits i 77 § af författningsförslaget.

I öfverensstämmelse med hvad dels 1894 års bevillningskomité och dels kammarrätten i sitt öfver denna komités betänkande afgifna utlåtande föreslagit, hafva i sagda bestämmelser vidtagits vissa ändringar i hufvudsakligt syfte att närmare bestämma, i hvilka fall kammarrättens revision må framställa anmärkning vid taxeringslängderna, äfvensom att tillerkänna kammarrätten befogenhet att, om någon af kammarrätten be-

24 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

frias från bevillning på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande af densamma, öfverflytta taxeringen å denne.

Af de i gällande bevillningsförordnings 70—84 §§ innefattade bestämmelser om debitering, uppbörd, afkortning och redovisning äro en del gemensamma för bevillningen och för andra skatter. I det förslag till nytt uppbördsreglemetite, som den 11 maj 1887 afgafs af särskilt förordnade komiterade, hemstäldes derföre, att dessa gemensamma föreskrifter måtte upptagas i uppbördsreglementet samt i bevillningsförordningen endast bibehållas sådana, som specielt afsåge bevillningen eller eljest ansåges för sammanhangets skull erforderliga. Statskontoret och kammarrätten, som den 28 oktober 1892 afgåfvo underdånigt utlåtande öfver förslaget till uppbördsreglemente, biträdde i hufvudsak komiterades berörda hemställan, men ansågo, att något flera af hithörande stadganden, än komiterade ifrågasatt, borde qvarstå i bevillningsförordningen. Sedan numera i det nya uppbördsreglemente, som den 10 maj 1895 utfärdats, upptagits de hittills i bevillningsförordningen förekommande bestämmelser om debitering, uppbörd, afkortning och redovisning, som ega tillämpning jemväl å andra skatter, hafva i det af mig nyss upplästa förslaget till ny bevillningsförordning endast bibehållits sådana hithörande bestämmelser, som enligt den i statskontorets och kammarrättens omförmälda utlåtande uttalade mening ansetts böra i bevillningsförordningen qvarstå.

Till 86 § i författningsförslaget (motsvarande 79 § i gällande förordning) har på framställning af kammarrätten fogats ett tillägg i syfte att tydligen angifva, att, då afkortning sker och den inkomst, som varder föremål för bevillning, härigenom nedgår till sådant belopp, att frihet från eller lindring i bevillningen enligt 11 § 1 mom. bort åtnjutas, dylik frihet eller lindring må vid afkortningen medgifvas.

Den af Eders Kongl. Maj:t den 24 oktober 1890 för behandling af vissa frågor angående bevillningslagstiftningen tillsatta komité framlade i sitt den 1 maj 1891 afgifna betänkande, bland annat, förslag till grunder för fördelning på särskilda orter af bankbolags beskattningsbara inkomst. Detta förslag, som biträdts ej mindre af kammarrätten i dess öfver berörda betänkande afgifna underdåniga utlåtande än äfven af 1894 års bevillningskomité, synes mig vara af beskaffenhet att på ett tillfredsställande sätt afhjelpa den ofta öfverklagade bristen på närmare bestämmelser i ämnet och derföre böra vinna godkännande. De sålunda föreslagna bestämmelserna hafva i författningsförslaget upptagits dels i 16 § 2 mom. af förordningen och dels i 8 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

25 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Den affattning, som i 17 § af gällande instruktion gifvits åt det första af de i sagda § anförda exemplen, har, enligt hvad jag inhemta!, på vissa ställen gifvit anledning till en sådan tolkning af 11 § 1 mom. i förordningen, jemförd med nämnda § i instruktionen, att bevillning i ingen händelse skulle utgöras för inkomst af kapital eller arbete, som understege 500 kronor, äfven om den skattskyldige derjemte åtnjöte så stor inkomst af fastighet eller af aktier, att denna jemte inkomsten af kapital eller arbete uppginge till så högt belopp, att med tillämpning af andra stycket i 11 § 1 mom. af förordningen endast lindring i bevillning, men ej fullständig eftergift deraf borde ega rum. Till förebyggande af en sådan tolkning bar den ifrågavarande §:n i instruktionen (motsvarande 18 § i författningsförslaget) blifvit delvis omredigerad.

Åberopande hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga det af mig nu anmälda, inom finansdepartementet upprättade förslag till ny förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst jemte instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Hvad föredragande departementschefen sålunda tillstyrkt, deruti statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Eettig.

Bill■ till Riksd. Prot. 1897. 1 Sami. 1 Afd. 20 Haft.