angående efter¬ skänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden L. M. Welander från Skilling ang d
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
1 N:o 75.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter handlanden L. M. Welander från Skilling ang d; gifven Stockholms slott den 4 februari 1898.
I ett den 3 maj 1879 upprättadt testamente förordnade handlanden
Lars Magnus Welander från Skillingaryd och hans hustru Christina Welander, att den af makarne, som den andra öfverlefde, skulle sitta i orub-
badt bo af all makarnes egendom utan ringaste intrång af deras arfvingar.
Lars Magnus Welander afled den 9 januari 1890 utan att efterlemna
kända arfvingar. I den efter honom den den 26 mars samma år förrättade bouppteckning upptogos boets tillgångar till sammanlagdt värde af 20,000 kronor, deri inberäknadt värdet af en från I * * * * * * * * * * * * * 15/m mantal Skillingaryd af-
söndrad, till 6,000 kronor bevillningstaxerad bebyggd lägenhet, samt skul-
derna till 12,825 kronor 93 öre, hvadan behållningen i boet vid Lars
Magnus Welanders död utgjorde 7,174 kronor 7 öre. Ofvanberörda mel-
lan makarne upprättade testamente blef den 15 januari 1890 af enkan
Christina Welander i vederbörlig ordning be vakant och har efter delgif-
ning med kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, vunnit laga kraft.
Nu har i en till Kongl. Maj:t den 30 mars 1897 ingifven skrift
Christina Welander, numera omgift med förre skogshandlaren Carl Johans-
son i Skillingaryd, i underdånighet anfört, att makarne Welander med
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. (N:is 75—77.) 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.
omförmälda testamente åsyftat att tillförsäkra den efterlefvande makan full eganderätt till hela det gemensamma boet; att ordalagen i testamentet emellertid ansetts ej fullt tydligt uttrycka denna afsigt, utan jemväl medgifva den tolkning, att den efterlefvande makan blott skulle erhålla nyttjanderätt under sin lifstid till den först aflidnas andel i boet; att sökanden för ty hvarken kunnat få lagfart å boets fastighet eller genom inteckning tillgodogöra sig dess värde; samt att detta för sökanden vore desto mera hårdt och bekymmersamt, som hon sjelf genom sitt arbete, utan att hennes förre man dertill bidragit, sammansparat alla de vid Lars Magnus Welanders död i makarnes bo befintliga tillgångar, men numera till följd af opåräknade förluster råkat i brydsamma ekonomiska omständigheter; och har sökanden anhållit, att, derest Kongl. Maj:t skulle anse, att genom testamentet, sådant det till ordalydelsen förelåge, sökandens rätt till hennes aflidne mans hälft af boet endast vore nyttjanderätt, i nåder måtte förklaras, att Kongl. Maj:t och kronan afstode från sin rätt till samma hälft till förmån för sökanden. I berörda af sökanden gjorda framställning har hennes bemälde man Carl Johansson instämt.
Till stöd för den underdåniga ansökningen har sökanden ytterligare åberopat följande intyg, nemligen dels af gårdsegaren J. Jonasson i Skillingaryd och förre nämndemannen Johannes Jönsson i Möllnarp, att de, som bevittnat ifrågavarande mellan makarne Welander upprättade testamente, på den ed, de vid vittnesförhör rörande samma testamentes lagliga tillkomst den 6 maj 1879 aflagt, betygade, att båda makarne Welander med testamentet afsett, att den efterlefvande af dem skulle erhålla hela boets all såväl fasta som lösa egendom med full eganderätt, och att detta så mycket mera varit Lars Magnus Welanders afsigt och önskan, som han ej i någon väsentlig mån bidragit till förvärfvande af de tillgångar, som funnits i boet, dels af ledamoten utaf Riksdagens Andra Kammare W. Bengtsson jemte åtta andra i orten bosatta personer, att Lars Magnus Welander på grund af sjukdom och åtskilliga andra förhållanden varit alldeles oförmögen att arbeta och bidraga till boets uppehälle och förkofran; att det varit sökanden, som genom sitt arbete med handel samt restaurations- och hotellrörelse uppehållit boet och sammansparat de medel, som vid hennes mans död funnits i boet, samt att sökanden under de senare åren haft stora utbetalningar, som vållat henne svårigheter och bekymmer, dels och af länsmannen i orten, att sökanden städse varit mycket arbetsam och ordentlig samt iakttagit ett hedrande uppförande; att Lars Magnus Welander under flera år före sin död varit sjuklig och icke kun-
3 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.
nät i någon väsentlig mån bidraga till boets förkofran; att sökanden under åtskilliga år före mannens död personligen idkat handel, hållit spisning för Jönköpings regementes officerscorps och innehaft jernvägshotell i Skillingaryd, samt att den behållning, bouppteckningen efter Lars Magnus Welander upptoge, sannolikt uppstått genom sökandens oförtrutna och förståndiga arbete.
Med anledning af ansökningen har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat inhemtadt yttrande från vederbörande kronofogde, deri denne, på grund af hvad de trovärdiga och aktade personer, som bevittnat ifrågavarande testamente, intygat, och då det vore allmänt bekant, ej mindre att sökanden ensam genom sitt arbete förvärfvat makarnes gemensamma egendom, än äfven att hon under de senare Åren utan eget förvållande fått vidkännas stora förluster och derigenom bragts i trångmål, helst hon varit utestängd från möjligheten att tillgodogöra sig boets fasta egendom, tillstyrkt bifall till ansökningen, under uttalande tillika, att han ansåge det vara mera än hårdt, om sökanden nu, då hon blifvit äldre och mindre arbetsför, skulle beröfvas frukterna af sitt eget arbete.
För egen del har Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska medgifvande dertill, att kronans blifvande rätt till danaarf efter Lars Magnus Welander måtte eftergifvas till förmån för sökanden.
Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen hördt, har i afgifvet utlåtande anfört, att frågan, huruvida kronan vore berättigad till danaarf efter Lars Magnus Welander, eller, om genom testamentet kronans rätt i detta afseende upphäfts, syntes kunna afgöras endast genom domstols beslut, samt att, då rättegång härom emellertid ej kunde anställas förr, än sökanden aflidit, men det på grund af hvad i ärendet blifvit upplyst syntes vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att sökanden finge med full eganderätt tillgodonjuta all den egendom, som vid Lars Magnus Welanders död funnits i makarne Welanders bo, embetet för sin dol biträdde Kongl. Maj:ts befallninghafvandes förberörda hemställan.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt till danaarf, som kan tillkomma kronan efter handlanden Lars Magnus Welander från Skillingaryd, må på sökanden öfverlåtas.
4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Wachtmeister.
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
5 Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj: t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari 1898.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam, friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister-
Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter: En af förre skogshandlaren Carl Johanssons i Skillingaryd hustru Christina Welander gjord underdånig ansökning, i hvilken bemälde Carl Johansson instämt, att den rätt till danaarf, som kunde tillkomma kronan efter sökandens förre man, handlanden Lars Magnus Welander från Skillingaryd, måtte till sökandens förmån efterskänkas;
öfver hvilken ansökning ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län än äfven kammaradvokatfiskalsembetet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande.
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt till danaarf, som kunde tillkomma kronan efter handlanden Lars Magnus Welander från Skillingaryd, måtte på sökanden öfverlåtas.
Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordna, att nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan litt. — vid dettta protokoll utvisar.
Ex protooollo Hugo Malm.